E N D O D O N T I S K - mah.se€¦ · 4 En sensibilitetsundersökning kan utföras på olika sätt: 1. Mekanisk stimulering Vid kariesexkavering, sondering eller blästring av blottlagt

E N D O D O N T I S K

H A N D L E D N I N G

AVDELNINGEN FÖR ENDODONTI

ODONTOLOGISKA FAKULTETEN

MALMÖ HÖGSKOLA

2015

2

Innehållsförteckning

I. Undersökningsteknik ............................................................................ 3

II. Diagnoser .............................................................................................. 4

III. Behandling av tänder med vital pulpa .................................................. 7

IV. Behandling av tänder utan vital pulpa .................................................. 8

V. Behandling av tänder med symtom ....................................................... 11

VI. Rotkanalsinstrumentering och rotfyllning ........................................... 14

VII. ISO-märkning av rotkanalsinstrument ................................................... 21

VIII. Efterkontroll av endodontiskt behandlade tänder ................................. 22

IX. Rotfyllningsmaterial ............................................................................. 23

3

ENDODONTISK HANDLEDNING

Denna handledning beskriver arbetsgången vid endodontisk undersökning och behandling.

Endodontisk behandling syftar till att begränsa pulpaskador och följdtillstånd av

pulpaskador, att eliminera infektion samt att återställa tandens barriärfunktion för att på så

sätt möjliggöra en läkning av vävnaderna.

I. UNDERSÖKNINGSTEKNIK

En grundlig undersökning är nödvändig för att man skall kunna ställa en korrekt klinisk

endodontisk diagnos.

Undersökningsgång:

1. Anamnes

a. Allmän anamnes

b. Lokal anamnes

2. Klinisk undersökning

a. Inspektion med spegel och sond

b. Palpation, perkussion

3. Diagnostiska test

a. Röntgenundersökning

Periapikala inflammationer ger i allmänhet förändringar i benvävnaden och kan

således diagnostiseras med hjälp av röntgen. Vid förekomst av en fistel kan man få

ytterligare information från röntgenbilden genom att föra in röntgenkontrasterande

material (ex guttaperkaspets) i fistelgången och på så sätt få reda på fistelns ursprung

(fistulografi).

b. Sensibilitetsundersökning

Innebär att man provar förmågan hos pulpans nerver att registrera stimulering.

Smärtreaktion vid sensibilitetsundersökning kan vanligtvis tas som ett tecken på att

pulpan är vital (fungerande cirkulation, etc).

4

En sensibilitetsundersökning kan utföras på olika sätt:

1. Mekanisk stimulering

Vid kariesexkavering, sondering eller blästring av blottlagt dentin reagerar en tand

med vital pulpa i allmänhet med lätt ilande smärta.

2. Termisk stimulering

I allmänhet får man en lätt ilande smärta då t.ex. kloretyl eller is appliceras på en

vital tand. Vid kraftig tertiär dentinbildning och på äldre patienter med förträngda

pulparum kan sensibel reaktion utebli trots att pulpan är vital.

3. Elektrisk stimulering

En svag ström leds genom tanden och stimulerar pulpans nerver och ger upphov till

en lätt kittlande känsla. Nackdelen med elektrisk pulpastimulering är att strömmen

kan ledas genom en partiellt nekrotisk del av pulpan ned mot en levande rotpulpa.

Man kan alltså vid högre strömstyrka få sensibel reaktion trots att pulpan är delvis

nekrotisk, vilket är ytterst sällsynt vid mekanisk och termisk retning.

Påbörja gärna tandbehandlingen utan anestesi. Om tanden är vital får man ofta snart ett

svar.

II. DIAGNOSER

Den endodontiska diagnosen ställs genom att värdera uppgifter från anamnesen, fynd från

den kliniska undersökningen och i lämpliga fall röntgenologiska fynd och resultat från

sensibilitetsundersökningar.

1. Kliniskt frisk pulpa

Pulpan är vital och inflammationsfri. Denna diagnos är t ex aktuell de första

timmarna efter en traumatisk exponering av pulpan.

2. Pulpit

Pulpan är vital och inflammerad p.g.a. att mikroorganismer eller deras produkter

har nått pulpan antingen direkt eller via dentinkanaler, ofta p g a karies. Önskvärt

vore att kunna avgöra om pulpainflammationen (pulpiten) är reversibel eller

5

irreversibel. Detta är dock inte möjligt med kliniska undersökningsmetoder.

Om pulpan exponeras vid kariesexkavering minskar möjligheterna för läkning och

rotbehandling blir i de flesta fall nödvändig. Det kan vara värdefullt att veta om

patienten hade symtom eller ej när den endodontiska behandlingen påbörjades.

Därför kan praktiska kliniska diagnoser för den inflammerade pulpan vara:

a. Symtomatisk pulpit

Pulpan är vital, inflammerad, ofta p g a djup karies, och patienten har symtom

(tandvärk). Den symptomatiska pulpiten kan vara akut, men är i regel en

exacerbation av en kronisk inflammation. Vid symptomatisk pulpit brukar

patienten ha svårt att peka ut en enstaka smärtande tand. Smärtan kan

uppträda i både överkäken och underkäken samtidigt men brukar ej sprida sig

över mittlinjen. Diagnosen ställs på grundval av kunskapen om

pulpainflammationens orsaker, pulpans reaktionsmönster och förekomst av

symtom.

b. Asymtomatisk pulpit

Pulpan är vital och inflammerad, ofta p g a djup karies, men patienten har

inga symtom. Diagnosen ställs på grundval av kunskapen om

pulpainflammationens orsaker och pulpans reaktionsmönster.

3. Nekrotisk pulpa

Denna diagnos kan misstänkas vid sensibilitetsbortfall i tanden, men säkerställs

först vid inspektion/sondering av pulpavävnaden. Pulpanekrosen kan vara partiell

eller total. I de fall pulpan är delvis nekrotisk är tillståndet i kanalmynningarna

avgörande för den diagnos som ställs.

4. Tidigare utrensad tand

Denna pulpadiagnos ställer man när det av klinisk undersökning, daganteckningar

eller remiss framgår att tanden rensats ur vid ett tidigare tillfälle och ännu inte

permanent rotfyllts.

6

5. Tidigare rotfylld tand

Denna pulpadiagnos ställs när det framgår av klinisk undersökning eller man på

röntgenbilden noterar att det finns röntgenkontrasterande material i

rotkanalen/kanalerna.

6. Apikal parodontit

Den apikala parodontiten är en inflammation i det apikala parodontiet orsakad av

mikroorganismer i rotkanalen (rotkanalsinfektion). Inflammationen kan vara

begränsad till rothinnan, men i regel har inflammationen påverkat käkbenet och

ibland även rotcement och rotdentin. Röntgenologiskt kan man i allmänhet

observera en radiolucens i käkbenet vid tandens rotspets.

a. Symtomatisk apikal parodontit

Tillståndet innebär att kliniska tecken på periapikal inflammation föreligger

(värk, perkussionsömhet, apikalömhet) och är oftast förknippat med en

röntgenologiskt iakttagbar periapikal bendestruktion. Patienten kan ofta peka

ut vilken tand som är orsak till smärtan. I vissa fall kan en abscess utvecklas.

b. Asymtomatisk apikal parodontit

En symtomfri periapikal inflammation har gett upphov till en periapikal

bennedbrytning. Då detta tillstånd ej ger några kliniska symtom är dess enda

tecken en röntgenologiskt iakttagbar periapikal bendestruktion. I vissa fall har

en fistel utvecklats.

7. Radikulärcysta

En cysta (ett vätskefyllt epitelklätt hålrum) som bildats av att Malassez epitelrester

har växt till i samband med en apikal parodontit. En cysta växer expansivt och kan

därför misstänkas vid rotdeviation eller vid uppdrivning av alveolarutskottet.

Diagnosen kan enbart ställas med vävnadsprov, s k patologisk anatomisk diagnos

(PAD), vilket kan bli aktuellt vid ett apikalkirurgiskt ingrepp.

7

III. BEHANDLING AV TÄNDER MED VITAL PULPA

A. Pulpektomi

Behandlingsformen är indicerad när pulpan skadats i en tand med avslutad rotutveckling

Arbetsgång:

1. Anestesi.

2. Exkavering av all karies, överväg avlägsnande av angränsande fyllningar.

3. Kavumpreparation. I samband med kavumpreparationen behöver tandens

belastningsförhållanden beaktas och vid behov reduceras kusparna för att minska risken

för fraktur av tanden under eller efter behandlingen. Kanalmynningar identifieras.

4. Kofferdamapplicering, desinfektion av operationsfältet med 30 % H2O2 och därefter 0,5

% klorhexidinsprit.

5. Byte till sterila instrument. Handtvätt.

6. I rotkanalen läggs pulpasåret innanför den apikala konstriktionen till en nivå som

beräknas motsvara ca 1mm kvarlämnad vital, frisk pulpavävnad. Använd gärna

elektronisk apexlokalisator.

7. Arbetslängden fastställs efter röntgen (indikatorbild).

8. Rotkanalen prepareras (sid 16) maskinellt och manuellt genom vidgning med lämpliga

instrument och riklig spolning med vävnadsvänlig antibakteriell spolvätska, t ex Dakins

lösning som är 0,5 % buffrad natriumhypokloritlösning (NaOCl).

9. Kanalen torrläggs med pappersspetsar.

10. Central guttaperkaspets provas ut och passformen kontrolleras manuellt och med röntgen

(pointbild).

11. Sealer appliceras i kanalen med hjälp av ett rent rotkanalsinstrument, 2-3 storlekar

mindre än centralspetsen. Sealer appliceras även på centralspetsen som sedan förs på

plats.

12. Rotfyllningsarbetet slutförs genom lateralkondensering (se sid 18) och rotfyllningen

kontrolleras med röntgen (rotfyllningsbild).

13. Tanden försluts bakterietätt, kofferdamduken avlägsnas och rotfyllningen kontrolleras

med röntgen (slutbild).

14. Behandlingen efterkontrolleras kliniskt och röntgenologiskt (se sid 22).

8

Pulpektomi och rotfyllning kan utföras vid samma behandlingstillfälle om tiden tillåter men

utförs i allmänhet i två moment. Vid första behandlingstillfället färdigprepareras rotkanalen

och fylls med kalciumhydroxidpasta. Tanden förses med ett bakterietätt täckförband och

rotfyllningsarbetet slutförs påföljande behandlingsgång. En permanent koronal förslutning

för återställande av barriären utförs så snart som möjligt efter att rotbehandlingen avslutats,

gärna vid samma tillfälle.

B. Pulpaöverkappning och partiell pulpotomi

Behandlingsformerna är indicerade när en inflammationsfri pulpa har sårgjorts, vilket

förekommer nästan enbart vid trauma. Behandlingen innebär att ett sårförband appliceras

direkt på den sårgjorda pulpan (överkappning) eller efter att den ytliga, inflammerade delen

av pulpan avlägsnats (partiell pulpotomi). Vid kariesläsion är pulpan alltid inflammerad och

prognosen för överkappning och partiell pulpotomi är då betydligt sämre än vid

inflammationsfri pulpa. Prognosen verkar dock vara åldersberoende med ett bättre utfall hos

unga individer. Överkappning alternativt partiell pulpotomi kan därför ibland vara indicerat

vid kariesläsion på tänder hos barn och ungdomar.

C. Pulpotomi

Behandlingsformen är främst indicerad som akut åtgärd vid tandvärk när inflammerad pulpa

sårgjorts och pulpektomi planeras. Behandlingen innebär att endast kronpulpan avlägsnas

och att tättslutande sårförband appliceras på rotpulpan och i pulpakavum (se även sid 12).

IV. BEHANDLING AV TÄNDER UTAN VITAL PULPA

Nekrosbehandling

Behandlingsformen är indicerad på tänder med total eller partiell pulpanekros med eller utan

apikal parodontit. Det finns vissa belägg för att behandlingen kan genomföras med god

prognos vid ett behandlingstillfälle. Ofta är det dock en fördel med två behandlingsgånger.

Arbetsgång:

1:a behandlingstillfället

1. Exkavering, överväg avlägsnande av fyllningar.

9

2. Kavumpreparation. I samband med kavumpreparationen bör tandens

belastningsförhållanden beaktas och vid behov reduceras kusparna för att minska riskten

för fraktur av tanden under eller efter behandlingen Kanalmynningar identifieras.

3. Kofferdamapplicering. Desinfektion av operationsfältet med 30 % H2O2 och därefter 0,5

% klorhexidinsprit.


5. Kavum fylls med vävnadsvänlig antibakteriell spolvätska, t ex Dakins lösning. Ett tunt

rotkanalsinstrument förs in i kanalen till en nivå som beräknas vara vid den apikala

konstriktionen, eftersom hela kanalen till foramen apicale ska rensas. Använd gärna



7. Rotkanalen prepareras (sid 16) manuellt eller maskinellt genom vidgning med lämpliga

instrument och riklig spolning med vävnadsvänlig antibakteriell spolvätska. Rotkanalen

rensas fram till apikala konstriktionen för att avlägsna all nekrotisk och infekterad

vävnad. Avslutningsvis spolas med etylendiamintetraacetat (EDTA) för att avlägsna

smear-layer och därefter åter igen med antibakteriell spolvätska.

8. Kanalen torrlägges med pappersspetsar.

9. Kanalen fylls med kalciumhydroxidpasta och tanden försluts bakterietätt.

2:a behandlingstillfället

1. Kofferdamapplicering, desinfektionstvätt och byte till sterila instrument. Handtvätt.

2. Täckförbandet avlägsnas och rotkanalerna rengörs noggrant från kalciumhydroxid med

rotkanalsinstrument och spolning med antibakteriell spolvätska.

3. Kanalen torrläggs med pappersspetsar.Central guttaperkaspets provas ut och passformen

kontrolleras manuellt och med röntgen.

4. Sealer appliceras i kanalen med hjälp av rent rotkanalsinstrument, 2-3 storlekar mindre

än centralspetsen. Sealer appliceras även på centralspetsen som sedan förs på plats.

5. Rotfyllningsarbetet slutförs genom lateralkondensering (se sid 18) och rotfyllningen

kontrolleras med röntgen.


med röntgen.

10


OBS! Rotfyllningen kan utföras under förutsättning att:

1. Tanden är symtomfri.

2. Ingen exsudation förekommer ur rotkanalen.

3. Det temporära förbandet bedöms ha varit tätt.

Vid vissa tillstånd kan en expektansperiod vara av värde innan tanden rotfylles.

En permanent koronal förslutning för återställande av barriären utförs så snart som möjligt

efter att rotbehandlingen avslutats, gärna vid samma tillfälle.

Revisionsbehandling

Behandlingsformen är indicerad på tidigare rotfylld tand med apikal parodontit samt på

rotfylld tand utan apikal parodontit, när rotfyllningen skall göras om av tekniska orsaker. På

tänder utan misstanke om rotkanalsinfektion kan hela behandlingen utföras vid ett tillfälle. I

övriga fall är det ofta en fördel att förse kanalen med kalciumhydroxidinlägg och bakterietätt

förband samt att göra en permanent rotfyllning först vid nästa behandlingstillfälle.

Arbetsgång vid revisionsbehandling av tand utan misstanke om rotkanalsinfektion:

1. Exkavering, avlägsnande av fyllningar.

2. Kavumpreparation, kanalmynningar identifieras.

3. Kofferdamapplicering. Desinfektion av operationsfältet med 30 % H2O2 och 0,5 %

klorhexidinsprit.


5. Avlägsnande av tidigare rotfyllningsmaterial ur kanalen. Guttaperka avlägsnas så långt

det är möjligt med hjälp av maskinell instrumentering, då med vanligt

lågvarvsvinkelstycke (blått). Längre ned i kanalen används handinstrument stl 20-25. Ev

kan guttaperkan behöva mjukas upp med lösningsmedel. Iakttag stor försiktighet i

kanalens apikala del så att guttaperka inte förs ut genom foramen apicale.

6. Med hjälp av röntgen (indikatorbild) fastställs arbetslängd och kontroll av eventuell

kvarvarande rotfyllning.

11

7. Kanalpreparation. Rotkanalen rensas i hela sin längd fram till foramen apicale. Kanalen

färdigprepareras (sid 16) manuellt eller maskinellt under riklig spolning med

antibakteriell spolvätska. Avslutningsvis spolas med EDTA för att avlägsna smear-layer

och därefter åter igen med antibakteriell spolvätska.

8. I vissa fall är det indicerat att med hjälp av röntgen kontrollera att kanalen har blivit ren

från gammalt rotfyllningsmaterial.

9. Central guttaperkaspets provas ut och passformen kontrolleras manuellt och med hjälp

av röntgen (pointbild).

10. Kanalen torrläggs med pappersspetsar.

11. Sealer appliceras i kanalen med hjälp av rent rotkanalsinstrument. Sealer appliceras även

på centralspetsen som sedan förs på plats.

12. Rotfyllningsarbetet slutförs genom lateralkondensering (sid 18) och rotfyllningen

kontrolleras med röntgen (rotfyllningsbild).


med röntgen (slutbild).


Enterokocker förknippas med kvarstående infektion på tidigare rotfyllda tänder. Det har visat

sig att de kan överleva vid högt pH varför de kan finnas kvar efter kalciumhydroxidinlägg.

Då jodjodkalium har visat sig vara ett effektivt antiseptikum mot enterokocker kan det vid

revisionsbehandling vara lämpligt att komplettera behandlingen av rotkanalsinfektionen med

ett inlägg av 5 % jodjodkalium som får ligga 5-10 min i rotkanalen innan den torkas ur och

fylls med kalciumhydroxid. Behandlingen slutförs på samma sätt som vid nekrosbehandling.

V. BEHANDLING AV TÄNDER MED SYMTOM

Vid undersökning av patienter med smärtor från tänder och käkar följer man samma

undersökningsrutiner som för endodontisk behandling (se sid 3). Förutom att

inflammationstillstånd i pulpa och apikalt parodontium kan ge upphov till smärtor, kan

också marginal parodontit, marginal abscess och pericoronit ge liknande symtom. Dessutom

kan exempelvis käkleds-, och käkmuskelbesvär, sinuit, herpes zoster och vissa neurologiska

tillstånd orsaka smärta som påminner om tandvärk. Vid undersökningen observerar man

12

sjukdomstecken och baserat på kunskap om vilka biologiska förlopp i sjukdomsprocessen

som tecknen representerar, fastställer man vilket sjukdomstillstånd (vilken diagnos) som

patienten lider av.

Behandling av symtomatisk pulpit

Målet är att avlägsna orsaken och på så sätt uppnå symtomfrihet. Tanden lokaliseras,

anesteseras och karies avlägsnas. Finns fyllningar i anslutning till kariesangreppet bör även

dessa avlägsnas. Beakta också att andra behandlingar såsom stegvis exkavering kan komma

ifråga.

A. Om pulpan ej sårgjorts utan täcks av hårt dentin.

1. Förse kaviteten med zinkoxid-eugenolförband.

2. Avvakta 1 vecka.

3a. Om symtomen försvunnit och pulpan är sensibel, utför permanent fyllning.

b. Om symtomen kvarstår, utför akutbehandling som under B.

B. Om pulpan sårgjorts utförs följande akutbehandling.

1. Kavumpreparera tanden. Avlägsna kronpulpan (pulpotomi). Frilägg

kanalmynningarna.

2. Förslut tanden bakterietätt med t.ex. zinkoxid-eugenolförband.

3. Pulpektomi och rotfyllning utförs vid annat tillfälle, helst inom några veckor,

för att återupprätta barriären mot munhålemiljön.

Behandling av symtomatisk apikal parodontit

Målen är att avlägsna orsaken (mikroorganismerna i rotkanalen), att skapa dränage för att

underlätta läkning och lindra symtom samt att förhindra recidiv av sjukdomen. Gör en

bedömning om fyllningar behöver avlägsnas och karies exkaveras. Det är i allmänhet

onödigt att anestesera tanden.

13

A. Utan svullnad eller allmänpåverkan


2. Kavum spolas ren med vatten.

3. Tanden försluts med bakterietätt täckförband. Återbesök inom två veckor bokas för

fullständig utrensning av tanden.

B. Vid svullnad eller allmänpåverkan


2. Kofferdamapplicering. Desinfektion av operationsfältet med 30 % H2O2 och därefter 0,5

% klorhexidinsprit.


4. Kavum fylls med vävnadsvänlig antibakteriell spolvätska, t ex Dakins lösning. Ett tunt

rotkanalsinstrument förs in i kanalen till en nivå som beräknas vara vid den apikala

konstriktionen, eftersom hela kanalen till foramen apicale ska rensas. Använd gärna



6. Rotkanalsinstrumentering påbörjas med tunna instrument för att undvika utpressning av

nekrotiskt material periapikalt. Rotkanalen instrumenteras fram till den apikala

konstriktionen.

7. Kanalerna färdigprepareras (sid 16) under riklig spolning med antibakteriell spolvätska.

8. Låt eventuell tömning av pus och exsudat upphöra av sig själv. Håll under tiden

operationsfältet rent med hjälp av sug.

9. Om dränage är önskvärt men ej spontant uppkommer under rensningen, kan ett tunt, rent

rotkanalsinstrument efter färdig rensning försiktigt föras ut genom foramen apicale, för

att skapa dränage.

10. När exsudation eller pusflöde upphört spolas kanalen ur med EDTA för att avlägsna

smear-layer och därefter med antibakteriell spolvätska. Kanalen torrläggs och fylls med

kalciumhydroxidpasta. Tanden försluts med bakterietätt täckförband.

14

Incision av abscess

Om en abscess brutit igenom till submucöst läge, dräneras den genom incision i samband

med att tanden rensas.

1. Kontrollera att abscessen är "mogen" dvs får munslemhinnan att fluktuera.

2. Anestesera vid behov, antingen med ytanestesi eller genom att injicera några droppar

lokalbedövningsmedel mycket ytligt i slemhinnan.

3. Lägg snittet i underkanten av det fluktuerande området, för att underlätta avflödet. Ta

hänsyn till förloppet av kärl och nerver.

4. Sug undan framvällande pus och exsudat.

5. För eventuellt in en H-tamponad i incisionen.

6. Kalla tillbaka patienten inom en vecka för att kontrollera läkningen och avlägsna

eventuell tamponad.

OBS! Incision av abscess är en rent symtomatisk behandling. Abscessen kommer att

recidivera om inte mikroorganismerna avlägsnas, dvs rotkanalen instrumenteras ren

och försluts.

Vid symtomatisk apikal parodontit behöver tandbehandlingen ibland kompletteras med

generell antibiotikaterapi. Det kan bli aktuellt vid tecken på infektionsspridning som

påverkat allmäntillstånd, feber eller ömmande/svullna lokala lymfnoder.

VI. ROTKANALSINSTRUMENTERING OCH ROTFYLLNING

Rotkanalsinstrument tillverkas enligt standardiserade normer (ISO-normer, se sid 21). Även

guttaperkaspetsar tillverkas efter samma normer, vilket innebär att en guttaperkaspets ofta

passar väl i den apikala delen av rotkanalen efter det att den har preparerats med instrument

av samma storlek som roterats på rensdjupet. Dock är guttaperkaspetsar handgjorda och

storleken varierar något. Passformen behöver därför alltid kontrolleras och ofta justeras.

15

Kanalinstrumentering

Målet med kanalinstrumenteringen är att avlägsna pulpavävnad och infekterat material ur

rotkanalen samt att förbereda kanalen för rotfyllning. All kanalinstrumentering sker under

riklig spolning med antibakteriell spolvätska.

Flera typer av rotkanalsinstrument finns. Nedan beskrivs de vanligast förekommande:

1. Instrument som roteras.

a) Reamers för manuell rensning, tillverkade av rostfritt stål. De är triangulära i

genomskärning och spiralvridna. De tunna instrumenten 08, 10, 15 används för att nå

rensdjup i mycket trånga kanaler. Grova instrument - 70 och uppåt - används i mycket

vida kanaler för den slutliga preparationen av den apikala kanaldelen. Reamers är

markerade med ▽ på det färgade skaftet.

b) K-filar för manuell rensning, tillverkade i nickel-titanlegering. De är fyrkantiga i

genomskärning och svarvade. De är 2-3 gånger mer flexibla än instrument av rostfritt

stål av samma storlek, vilket innebär att de kan roteras även i en krökt kanal och

avverka dentin utan att kanalen rätas ut. De avverkande eggarna sitter tätare på K-filen

jämfört med reamern, vilket gör att den också får en högre avverkande förmåga. K-

filar är markerade med på det färgade skaftet.

c) Rotkanalsinstrument för maskinell rensning är tillverkade i nickel-titan legering. De

tillverkas i olika konicitet och lämpar sig väl för den s.k. "crown-down" tekniken.

Denna teknik innebär att prepareringen av kanalen inleds med koronal vidgning, för att

möjliggöra bättre åtkomlighet vid instrumentering av den apikala delen av kanalen och

minska belastningen på instrumenten. Maskinella rotkanalsinstrument finns för såväl

roterande som reciprocerande bruk.

Utvecklingen inom detta område går mycket fort och nya system av instrument dyker

ständigt upp på marknaden. Gemensamt för dem är att de varierar både i konicitet (eng.

taper), i spetsdiameter och i avverkande förmåga.

16

2. Filar

S-filar och Hedströmfilar för manuell rensning är tillverkade av rostfritt stål.

Instrumentet är cirkulärt i genomskärning med svarvade eggar. Instrumenten fungerar

som raspar. De förs ner i rotkanalen och drages i koronal riktning, vilket avverkar

dentin. Filar är markerade med ○ på det färgade skaftet.

Rotkanalsrensning

Inled rensningen genom att bestämma arbetslängden med hjälp av elektronisk

apexlokalisator och indikatorröntgen. När arbetslängden är fastställd markeras denna med ett

aseptiskt arbetssätt på de rotkanalsinstrument som ska användas på rensdjupet. All

kanalinstrumentering sker med antibakteriell spolvätska i kanalen mellan varje

instrumentbyte. Lämpligast är en lösning som har antimikrobiell effekt, vanligen Dakins

lösning (0,5 % NaOCl). Genom att spola och suga upp mellan varje instrumentbyte

transporteras dentinspån och vävnadsrester, som vid nekrotisk pulpa är infekterade, bort ur

kanalen.

När kanalen är vidgad med handinstrument till storlek 20 påbörjas den maskinella

rensningen av kanalen. Beroende på hur stor kanalen är, om den är kraftigt krökt, mycket

trång eller om du gör en revisionsbehandling, så väljs därefter ett av följande maskinella

instrument (Wave One): 21.06 (gul), 25.08 (röd) eller 40.08 (svart). Det val man gör är

beroende av kanalens storlek; 21.06 används i trånga kanaler (R10 når inte rensdjup), 25.08

används i merparten av de kanaler som rensas (R10 når enkelt rensdjup) och 40.08 används i

bredare kanaler (R20 når enkelt rensdjup). Instrumentet är tänkt för engångsanvändning,

”single use in maximum one molar”. Kan ej autoklaveras.

Instrumentet arbetar genom att det roterar ett varv framåt och sedan delar av ett varv tillbaka

(reciprocerande). Tekniken går ut på att föra ner instrumentet tre gånger i kanalen så långt

man kommer tills det gör motstånd, därefter spolas kanalen och instrumentet görs rent från

debris. Förfaringssättet gör att instrumentet efter hand avancerar längre apikalt och upprepas

tills man nått rensdjup. Rensdjupet kontrolleras efter varje spoling med ett tunt

rotkanalsinstrument, t.ex. R15. En särskild motor behövs till detta maskinella system.

17

Den apikala rensningen kompletteras därefter till adekvat storlek med manuella instrument.

Den fastställda arbetslängden markeras på samtliga instrument som ska användas för

rensning av den apikala delen av kanalen. Det är lämpligt att börja med ett handinstrument

motsvarande det använda maskinella instrumentets spetsstorlek. Man arbetar hela tiden

genom att rotera rotkanalsinstrumenten på det fastställda rensdjupet. Man hoppar inte över

någon storlek utan väljer successivt allt grövre instrument. Det är även här lämpligt att med

jämna mellanrum rekapitulera rensdjupet med ett tunnare handinstrument, särskilt vid böjda

kanaler, för att undvika att dentinspån packas i kanalens botten och därmed åstadkommer en

förlust av arbetslängd.

När man har använt Wave One och vidgat klart för hand apikalt, så kontrolleras att den

koronala delen rengjorts tillräckligt med Wave One. I vissa fall kan man behöva komplettera

med maskinella rotkanalsinstrument eller S-filar om kanalen är väldigt vid och/eller oval

koronalt. Görs detta maskinellt är dessa roterande instrument av fabrikatet K3. Välj det

maskinella rotkanalsinstrument som har störst konicitet (25/12), för att åstadkomma en

trattformig kanalmynning. Fortsätt med instrument med minskande konicitet och som därför

går successivt längre ned i kanalen (25/10, 25/08).

Instrumenten föres med ett lätt tryck, upp och ner i ständig rörelse i kanalen och tas upp när

motståndet blir stort. Lämpligt varvtal ligger mellan 200 och 400 rpm, vilket kräver

nedväxlat vinkelstycke (dubbelgrön markering och speciellt huvud).

I de fall då hela kanalen rensas med handinstrument, så vidgas kanalen först till R20.

Därefter görs den maskinella rensningen av kanalens koronala del med K3 och

avslutningsvis rensas kanalen klart med handinstrument till önskvärd apikal storlek.

Spolvätska skall alltid finnas i kanalen vid rensningsarbetet.

Kanalen bearbetas med maskinella och manuella rotkanalsinstrument tills det tydligt känns

att dentin avverkas i den apikala delen. Vidgning med ytterligare minst två storlekar av

instrument som roteras på rensdjupet krävs i allmänhet för att kanalen skall kunna betraktas

18

som färdigpreparerad. I praktiken innebär det att man vidgar apikalt till 50/02 – 60/02 i de

flesta raka kanaler medan raka vida rotkanaler vidgas betydligt grövre. I gracila eller böjda

rötter måste man ofta vara restriktiv och nöja sig med att vidga apikalt till 40/02 – 45/02.

Gemensamt för alla kanaltyper är att man eftersträvar att den färdigpreparerade kanalen har

följande utformning:

1. Bibehållet rensdjup

2. Kanalen rensad enl. standardiserad teknik

a. trattformad preparation i den koronala delen

b. standardiserad preparation i den apikala delen, ca 3-4mm

c. apikal hylla

Rotfyllning, lateralkondensering

Rotfyllning görs med guttaperka och en rotkanalssealer som klister och tätningsmedel.

Lateralkondensering är en av ett flertal olika möjliga tekniker för obturering av rotkanalen.

Efter urspolning av rotkanalen och torrläggning med pappersspetsar, provas en

guttaperkaspets av samma dimension som den färdigrensade rotkanalen och rensdjupet

markeras. Har man t ex preparerat apikalt t o m 60, väljer man guttaperkaspets 60. Denna

centralspets skall passa väl i den apikala, standardiserade delen. Innan guttaperkaspetsarna

används läggs de i 0,5 % klorhexidinsprit under ca 4 minuter för desinfektion därefter får de

lufttorka. För markering av arbetslängd placeras guttaperkaspetsen i mätblockets mätskåra

och arbetslängden markeras med en sond. När spetsen är utprovad i kanalen och passar väl

(med visst motstånd på rensdjupet) ska det tydligt markeras t.ex. genom att klippas i nivå

med markeringen. Guttaperkaspetsen är då lika lång som arbetslängden. Läget kontrolleras

med röntgen, s.k. pointbild. Rotkanalens väggar förses sedan med ett tunt lager sealer med

hjälp av ett rent rotkanalsinstrument, 2-3 storlekar mindre än den slutgiltiga preparationen.

Instrumentet roteras i kanalen. Den apikala delen av den utvalda guttaperkaspetsen doppas i

sealer och förs på plats i kanalen. Kontrollera noga att spetsen har nått ner till rensdjupet.

Därefter följer lateralkondenseringen som innebär att man i den koronala, vidare delen av

rotkanalen kilar ner ett antal spetsiga guttaperkaspetsar, s k lateralpoints. Den apikala delen

19

av dessa guttaperkaspetsar doppas i sealer och förs ner bredvid centralspetsen. Varje

guttaperkaspets bränns av efter placeringen i kanalen. Som hjälpmedel för att skapa plats

används fingerstoppare som finns i 2 grovlekar med färgmarkering röd (B) och blå (C).

Guttaperkaspetsar med motsvarande dimension användes lämpligen och de har då

beteckningen B resp C.

Efter avslutad lateralkondensering tas en kontrollröntgen. Skulle en otäthet ses, justeras detta

tex genom att lateralkondensera ytterligare. Om resultatet är tillfredsställande avlägsnas

sealer- och guttaperkaöverskott från kavum och ett bakterietätt förband appliceras varefter

man avlägsnar kofferdamduken och tar en slutbild.

20

ROTFYLLNING (lateralkondensering)

Apikala delen av kanalen har standardiserad

form med känd konicitet preparerad med

instrument som roterats maskinellt eller för hand.

En apikal hylla har formats. Koronala delen (ca

2/3) av kanalen har en jämnt vidgad trattform -

rensad maskinellt eller för hand.

Centralpoint - av samma dimension som det

sist använda instrumentet apikalt - tillpassas så

att det passar väl apikalt.

Kontrolleras med pointbild.

Sealer appliceras i ett tunt lager på kanalväggen

varefter centralpointet, täckt av ett tunt

sealerlager, klistras fast i kanalen och bränns

sedan av i kanalmynningen. Lateralpoints,

täckta med ett tunt sealerlager, förs ned vid

sidan av centralpointet tills hela rotkanalen är

fylld av en tät guttaperkamassa.

21

VII. ISO-MÄRKNING AV ROTKANALSINSTRUMENT

Rotkanalsinstrument för handinstrumentering följer en ISO-standard (Internationella

standardiseringsorganisationen) och numreras enligt storlek. Varje nummer motsvarar

instrumentets diameter vid spetsen (d1) uttryckt i hundradels millimeter, dvs fil nr 15 har

diametern 0,15 mm vid spetsen. För alla instrumentstorlekar gäller att diametern 16 mm från

spetsen (d2) skall vara 0,32 mm större än diametern vid spetsen (d1). Detta innebär att alla

instrument, oavsett grovlek får samma konicitet, 2 %, dvs instrumentet ökar i grovlek med

0,02 mm/mm. Handinstrument finns i fyra olika längder; 21mm och 25mm i NiTi samt

28mm och 31mm i rostfritt stål.

Av praktiska skäl har en färgkod införts där varje instrumentstorlek motsvaras av en speciell

färg.

Följande standardstorlekar finns:

vit gul röd blå grön svart

ISO-nr 15 20 25 30 35 40

45 50 55 60 70 80

90 100 110 120 140

Dessutom finns två extra tunna instrumentstorlekar: 8 (grå) och 10 (lila).

Handinstrument följer helt dessa yttre mått.

22

VIII. EFTERKONTROLL AV ENDODONTISKT BEHANDLADE TÄNDER

Klinisk röntgenologisk efterundersökning av rotfyllda tänder bör ske efter 1 år. De tänder

som ej är fullständigt läkta efter 1 år kontrolleras efter ytterligare 3 år. I de fall där läkning ej

har inträtt 4-5 år efter rotfyllningstillfället får nytt beslut fattas angående behandling eller ej

behandling.

Efterundersökningen omfattar:

1. Utfrågning av patienten om eventuella symtom från den efterkontrollerade tanden.

2. Kontroll av slemhinna och tandköttsficka (Obs! fistlar).

3. Kontroll av perkussions-, kron- och apikalömhet samt belastningsförhållanden.

4. Röntgenundersökning som bör utföras så att bilderna ur projektionssynpunkt blir i

möjligaste mån identiska vid de olika kontrolltillfällena.

Värdering av rotbehandlade tänder:

Lyckat resultat (L):

Kliniskt utan anmärkning samt normal periodontalspalt. Runt ev rotfyllningsöverskott kan

en tunn radiolucent zon förekomma.

Osäkert resultat (O):

Minskad eller oförändrad periradikulär radioluscens (ej fullständig benregeneration) eller att

periapikala förhållanden är svåra/omöjliga att bedöma på den röntgenbild man har.

Vidgad periodontalspalt vid 1-årskontrollen av pulpektomi bedöms också som ett osäkert

resultat.

Misslyckat resultat (M):

Nytillkommen periradikulär radioluscens.

Ökad periradikulär radioluscens eller radioluscens som kvarstår oförändrad efter fyra år.

Nytillkommen eller ökad rotresorption, fistel, samt alla fall med någon form av kliniska

symtom som kan härledas till endodontiskt ursprung.

23

IX. ROTFYLLNINGSMATERIAL

Av avgörande betydelse för resultatet av en endodontisk behandling är kvaliteten på den

utförda rotfyllningen. För att erhålla en optimal försegling använder man en kombination av

två material, ett kärnmaterial som klistras fast i rotkanalen med ett förseglingsmaterial en

s.k. sealer.

Kärnmaterial

Guttaperkaspetsar består, trots namnet, enbart till ca 20 % av guttaperka. Resten är

huvudsakligen zinkoxid med mindre mängder av vaxer och hartser. Barium och titan kan

också förekomma. Guttaperkaspetsar tolereras väl av vävnaden, vilket i kombination med

lämpliga fysikaliska egenskaper gör dem väl ägnade som rotfyllningsmaterial.

Det förekommer också kärnmaterial av ett termoplastiskt syntetiskt polymerbaserat material

som innehåller bioaktivt glas och radiopaka fillerpartiklar (Resilon).

Förseglingsmaterial (sealers)

Guttaperka som kärnmaterial måste kombineras med ett förseglingsmaterial, en sealer.

Viktiga krav på en sealer är att den är vävnadsvänlig och volymbeständig, att den har en

klibbande förmåga och att den ej resorberas. En mängd rotkanalssealers har utvecklats under

årens lopp (enbart på den europeiska marknaden finns ett 40-tal olika fabrikat).

Enligt Grossman´s krav/kriterier bör en sealer:

1. Ge en tät försegling

2. Vara adhesiv

3. Ge röntgenkontrast

4. Ej missfärga

5. Ej skrumpna

6. Vara lätt att blanda till och applicera i kanalen

7. Enkelt kunna avlägsnas ur kanalen om nödvändigt

8. Vara vävnadsvänlig

9. Vara olöslig i vävnadsvätskor

10. Ej gynna bakterieväxt

11. Stelna långsamt

24

Utifrån sammansättning kan sealers delas in på följande sätt:

1. Resinbaserade, t ex AH Plus och Epiphany.

Denna typ av sealer har låg ytspänning och flyter ut väl. Den är mycket dimensionsstabil

och svårresorberad. I stelnat tillstånd är den svagt vävnadsirriterande.

Epoxisammansättningen är reaktiv och kan ge allergiska reaktioner hos exponerade

individer. Epiphanysealern används i kombination med Resilonpoints av

polyesterpolymer. Denna sealer binder till såväl dentin som till rotfyllningspointen.

2. Zinkoxid-eugenolbaserade, t ex Grossman´s sealer, Proco-Sol, Tubli-Seal, Pulp Canal

Sealer. Denna sealertyp är mycket vanlig och en mängd olika varianter finns. Dessa

sealers är relativt dimensionsstabila, men kan resorberas. De är måttligt

vävnadsirriterande men effekten kvarstår oförändrad långt efter det att materialen stelnat.

P.g.a. eugenolinnehållet finns risk för allergiska reaktioner. Vissa zinkoxid-

eugenolsealers, tex N2 och Endomethasone, innehåller bl.a. para-formaldehyd,

kvicksilverföreningar och kortikosteroider. Dessa tillsatser förändrar de biologiska

egenskaperna, bl a genom att den vävnadsirriterande effekten ökar kraftigt, vilket gör

dem olämpliga att använda.

3. Kalciumhydroxidinnehållande, t ex Sealapex och Apexit. Kalciumhydroxidtillsatsen

har sitt ursprung i en önskan att dra nytta av substansens goda antibakteriella effekter

samt förmågan att inducera hårdvävnadsbildning. Bevisen för detta vid tillsats till sealer

är dock begränsade. Produkten är baserad på salicylater och har en inhomogen stelning,

vilket innebär att de fysikaliska egenskaperna är ganska dåliga. Sealern adhererar dåligt

till dentin och guttaperka men det finns studier som visat goda biologiska och kliniska

egenskaper. Cytotoxicitetsstudier visar en svag vävnadsirriterande effekt.

4. Glasjonomerer, t ex Ketac-Endo och Endion.

Denna sealertyp är vävnadsvänlig och har god vidhäftning till dentin. Det finns kliniska

studier med gott utfall men materialet krymper vid stelning och täthetsstudier visar

bristfälliga egenskaper för denna sealertyp.

25

5. Silikonbaserade, tex RoekoSeal.

Sammansättningen av produkten är mindre känd. De tidiga produkterna som utvecklades

på 70-talet krympte pga att syre avgavs vid stelning. Senare produkter (RoekoSeal)

polymeriserar utan att materialet krymper. En svårighet vid användningen kan vara att

materialet inte tillåter att kanalen är fuktig. Silikonbaserad sealer förekommer också i

kombination med söndermald guttaperka (GuttaFlow).

6. Lösningsmedelsbaserade, t ex hartskloroform, Kloroperka N-Ö.

Dessa material används alltmer sällan. På grund av kloroforminnehållet mjukas ytlagret

på guttaperkaspetsarna upp och vid lateralkondenseringen är det därför relativt enkelt att

få en tät, homogen rotfyllning. Nackdelar med materialen är en relativt kraftig

vävnadsirriterande effekt samt skrumpning i och med att kloroformen avdunstar.

Documents

E N D O D O N T I S K - mah.se€¦ · 4 En sensibilitetsundersökning kan utföras på olika sätt: 1. Mekanisk stimulering Vid kariesexkavering, sondering eller blästring av blottlagt