4 Print LÖRDAG 24 OKTOBER 2015 5PrintLÖRDAG 24 OKTOBER 2015

Örebro. Det är inte särskilt svårt att hitta Magnus Johansson. Den stora ljusa byggnaden rymmer många arbetsrum, men det är bara på en dörr det sitter en bild av en jättelik fästing. Vad kan väl passa bättre för en docent och universitetslektor som ägnar sig åt virus och fästingforskning. Från NA till USÖ är det inte långt, så den här dagen låter jag redaktionsbilarna stå och väljer cykel. Bygg- röran framför sjukhusområ-det undviker jag. Det får bli den lilla gång- och cykelba-nan utmed Svartån i stället, och längst där borta ser jag den vita byggnaden dit jag är på väg.

Campus USÖ. En del av Örebro universitet, men placerat strax intill sjukhu-set. Här pluggar universite-tets läkarstudenter, men den stora byggnaden har även plats för en av universitetets biomedicinska forsknings-avdelningar. Bland annat.

”Fästingforskning får 40 mil-joner.” Rubriken i NA har väckt min nyfikenhet, och därför är jag här. För att träffa Magnus Johansson. Universi-tetslektor på läkarutbildning-en är han, men även del av ett stort forskningsprojekt med uppdrag att minska antalet fästingburna infektioner hos människor och djur. Som viruset TBE till exempel, som kan orsaka hjärn- eller hjärn-hinneinflammation.

– Ett av målen är att hit-ta ett nytt vaccin mot TBE. Det som finns idag ger bra skydd, men måste fyllas på.

Han plockar fram en bild över Sverige. Röda prickar visar var i landet människor drabbats av viruset, och det behövs bara ett snabbt ögon-kast för att se att de röda prickarna framför allt är samlade kring Stockholms, Södermanlands och Uppsa-la läns kusttrakter.

– Men TBE är ett växande problem, som börjat sprida

sig åt andra håll – även hit mot Örebroområdet.

Jo då, visst ser jag att det sitter en hel del prickar även runt Mälaren, Vättern och Vänern – på Östkusten, och ända ner i Skåne.

Magnus är långt ifrån ensam i den här fästingforskningen, som ska pågå i tre år och är ett samarbete mellan Sveri-ge, Norge och Danmark.

– Utöver Örebro universi-tet ingår ytterligare tio par-ter i projektet, som går under namnet ”Scandtick innova-tion”. Ordet ”tick” betyder ”fästing” på engelska.

Han nämner några av de andra parterna.

– Länssjukhuset Ryhov och Sveriges lantbruksuni-versitet till exempel, liksom Folkhälsoinstitutet i Nor-ge och Danmarks tekniska universitet i Köpenhamn. Pengarna vi blivit tilldelade kommer från EU-program-met Interreg Öresund-Kat-tegatt-Skagerrak.

Som det mesta i livet handlar en hel del om ödet. För inte var det så att Magnus Johans-son som liten parvel vaknade upp en morgon och visste att det var fästingforskning han ville hålla på med. Nix, vägen hit har varit slingrigare än så.

Vi går tillbaka till starten, och Magnus första tid i Göte-borg.

– Det stora arvet därifrån är fotbollen. Jag går gärna på fotboll, och visst stöttar jag ÖSK. Men innerst inne är det Blåvitt som gäller. Trots att vi flyttade till Hässelby i Stockholm när jag var tio. Mamma och pappa bor för-

resten kvar där än idag. I samma hus till och med.

Magnus hade lätt för mat-te, det upptäckte han snart. Efter åren på Blackebergs gymnasium blev det kemi-studier på Stockholms uni-versitet med inriktning mot biokemi – läran om kemin hos levande organismer.

– Jag jobbade med bakte-rier, och bestämde mig för att doktorera.

Men Magnus satt inte enbart med näsan i studieböckerna. Via diverse studentförening-ar blev det även en del spex och festligheter.

– Och det var så jag träf-fade min fru Veronica, som också pluggade på universi-tetet. Vi blev ihop 1993.

Magnus doktorerade så småningom, och ville satsa vidare som forskare.

– Samtidigt som jag dis-puterade blev Veronica klar med sin utbildning, och vi stack iväg till Townsville i Australien. Jag kände till en duktig forskare där, och hade sökt mig dit. Med hjälp av ett stipendium kunde det hela genomföras.

I dag kan han se hur de tre åren i Australien blev en bra grund att stå på.

– Jag studerade denguevi-ruset, som är ett myggburet insektsvirus som är närbe-släktat med TBE.

Tillbaka i Sverige startade Magnus en egen forskar-grupp – ett ovanligt grepp för en så pass ung person i hans läge.

– Det vanliga är annars att man knyter sig till äldre fors-kare, men jag var självständig

och det gick vägen. Via Veten-skapsrådet fick jag en fors-karassistenttjänst, och även om det fanns kopplingar till Stockholms universitet och Karolinska institutet bedrevs forskningen fysiskt på Söder-törns högskola där jag också fick en lektorstjänst.

I tio år blev Magnus kvar på Södertörn, och hans arbe-te där skulle lätt kunna fylla resten av det här utrymmet och mer därtill. Men den här gången är det inte enbart Magnus jobb som får stå i fokus, utan även livet runt omkring. Som de tre barnen till exempel. Magnus klickar igång sin dator på skrivbor-det, visar stolt sin startbild.

– Det här är mina tre mons-ter. Vilgot, Emilie och Albin.

De tre på bilden är utkläd-da, men ser inte särskilt far-liga ut. Mest glada. Magnus förtydligar.

– Den är tagen på hallo-ween häromåret.

Tre år har passerat sedan familjen Johansson lämna-de Huddinge, och flyttade till Örebro. Till Hovsta när-mare bestämt, där de trivs alldeles utmärkt.

– Den enda nackdelen är att såväl mina som Veronicas för-äldrar bor kvar i Stockholm, men vi försöker ses ofta.

Vi pratar om jobbet i Öre-bro, som var det som först lockade.

– Det handlade om att vara

med och bygga upp läkarut-bildningen i Örebro, vilket kändes spännande. Dessut-om kände jag till några av universitetets forsknings-grupper sedan tidigare, men inte så mycket mer. I övrigt hade jag knappt varit här.

I dag då? Gillar du Örebro?– Jo då, det gör jag. Även

om jag är väldigt lite inne i själva stan. Det blir mest Hovsta eller Campus-USÖ.

Vi tar ett varv i huset. De tre våningsplanen rymmer allt från föreläsningssalar och medicinskt bibliotek till laboratorier och arbetsrum.

– Här går 600 läkarstuden-ter, så det är rejält trångt. Men på sikt ska det byggas ut, vilket blir bra.

I det ena laboratoriet sitter Naveed Asghar och jobbar, men hälsar glatt när vi dyker upp. Han ingår i den sju per-soner starka Örebrogruppen, där Magnus är projektledare.

I sin dator plockar Nave-ed fram bilder på hur själva insamlandet av fästingar går till. Jo, för det är en uppgift som forsningsgruppen själ-va har hand om, och Magnus förklarar.

– Man drar en vit flanell efter sig, där larver, nym-fer och fullvuxna fästingar fastnar.

Nymfer? – En fästing går igenom tre

olika utvecklingsfaser, och behöver tre blodmål för att

bli fullvuxen. De är tålmodi-ga djur som lever i cirka sex år.

Magnus berättar att det oftast är fästingar från sär-skilda områden man hämtar in. Platser varifrån det rap-porterats att någon smittats av TBE.

Är du aldrig rädd för att själv bli smittad?– Nej, dels är vi vaccinera-

de. Dessutom har vi täckande kläder med strumporna upp-dragna över byxbenen – och stövlar. Och så kontrollerar vi varandra noggrant efteråt.

Han ser fram emot det kommande arbetet.

– Vår universitetsgrupp tillhör en forskningsmiljö på universitetet som heter iRiSC. I det nya projektet jobbar vi även nära ihop med Åke Strid på institutionen för naturve-tenskap och teknik och Sören Andersson på USÖ. Vi har job-bat hårt under våren för att dra igång projektet, och i juni fick vi veta att det blivit god-känt. Vi är ett roligt gäng, så det här känns kanonkul.

Magnus följer mig ut, och vi står en stund och pratar. Plötsligt tittar han upp mot solen och konstaterar.

– Det är bra fästingväder i dag.

TEXT: HELÉNE BERZELIUShelene.berzelius@na.se019-15 50 90

FOTO: SOFIE ISAKSSONsofie.isaksson@na.se019-15 50 72

Forskningsprojekt

Fästingar är en stor del av hans jobb

PÅ FÄSTING-JAKT. Magnus Johansson och hans forsk-ningsgrupp på Örebro universitet letar fästingar på platser där människor smittats av TBE.

MAGNUS JOHANSSON. Universitetslektor och forskare.

... TBE– Antalet sjukdomsfall ökade under 90-talet, då det var runt 100 personer i Sverige som insjuknade varje år.2011 och 2012 var det cirka 300 fall per år, därefter följde ett par år med minskade siffror. Detta berodde på kombinationen kalla vintrar och lite snö. Under en lite

mildare vinter och mycket snö kan fästingar överleva under snön. Vissa djur i natu-ren står emot TBE bättre än vi människor, de har ett med-fött skydd.

... Framtidens vaccin– Kanske blir det ett ätbart vaccin, alltså att det införs i ätbara växter, exempelvis

morötter eller spenat. Tan-ken på ätbara vaccin har fun-nits länge.

... Fästingar– De är häftiga djur, och oer-hört bra på att suga sig fast. Vi förvarar dem i rör, där de trots centrifugering är svåra att få ner i botten. De tål inte torka, och gillar skugga.

... En dag på jobbet– Inom läkarutbildningen handlar det om undervis-ning, ledningsuppdrag och handledande av studenter. I forskningen blir det allt från labb och natur till admi-nistration och möten. Det är en lite splittrad värld, men väldigt kul.

MagnusJohansson om

Ålder: 45 år.Yrke: Universitetslektor och forskare på Örebro uni-versitet. Är i grunden bio-medicinare med inriktning biokemi, men även mycket kunnig inom cellbiologi och molekylär-virologi.Bor: I Hovsta, Örebro.Familj: Hustrun Veronica samt barnen Vilgot (13 år), Emilie (10) och Albin (8).Fritiden: En hel del träning.

■■ Om Magnus Johansson

Ett av målen är att hitta ett nytt vac-cin mot TBE.

BLODFYLLD. Fästingburna infektioner som TBE är på frammarsch. Foto: Scanpix

TIPSA OSS! NYHET@NA.SE ❖ 019-15 50 55 ❖ 720 19 (SMS/MMS) FACEBOOK.COM/NERIKESALLEHANDA ❖■TWITTER.COM/NAPUNKTSE