Upload
buithuan
View
218
Download
0
Embed Size (px)
Citation preview
Friluftsliv i skola och samhälle
Outdoor activities in school and society
Jonatan Fabbri
Fakultet: Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskap
Ämne/Utbildningsprogram: Idrottsvetenskap
Nivå/Högskolepoäng: 15 HP
Handledarens namn: Albrecht Jung
Examinatorns namn Göran Patriksson
Datum: 2013-03-25
Sammanfattning
I Sverige har vi en rik natur som också är en del av landets kultur. Målet med undersökningen
är att se hur svenskarnas friluftsvanor utvecklats sedan 1980-talet och ställa detta mot hur
grundskolans läroplaner inom idrott och hälsa under samma tid förändrats när det gäller
friluftsliv för att se om idrottsundervisningen haft någon effekt på landets friluftsvanor. För att
få svar på detta kommer nationella undersökningar om friluftsliv att presenteras samt
friluftslivets förändringar i idrottsämnets läroplaner under den aktuella perioden.
Resultatet visar att den andel av befolkningen som motionerar regelbundet fördubblats sedan
80-talet. Dock har antalet som regelbundet är aktiva inom friluftsliv nästan förblivit
oförändrad. Grundskolans läroplaner har förändrats från att vara mer detaljstyrda fram till
1994 då Lpo-94 trädde i kraft. I denna samt i nuvarande läroplanen Lgr-11 framställs
friluftsliv väldigt generellt och lämnar mycket plats för läraren att tolka vad friluftsliv är.
Trots ett skifte i hur friluftslivet gestaltas i läroplanerna har det inte resulterat i någon större
förändring för det svenska folkets friluftsvanor. Unga människor (16-24 år) är den grupp som
i minst utsträckning ägnar sig åt friluftsliv då de söker upp andra aktiviteter istället, vilket
tyder på att friluftsundervisningen inte har en speciellt stor inverkan på eleverna.
Nyckelord: Friluftsliv, idrottsundervisning, läroplaner, motion och samhällsutveckling
Abstract
Sweden has a rich nature which is also part of its culture. The purpose with this study is to see
how Sweden’s outdoor activity habits have developed since the 1980s and compare it to how
the primary school curricula in physical education has changed during the same time in terms
of outdoor activities and see if physical education has had any effect on the Swedish outdoor
activities. This study presents national surveys on outdoor activities from the past 30 years
and the contents of the physical education curricula during this time period.
The result shows that the number of people that exercises regularly has doubled since the 80s.
However the amount of people that regularly take part in outdoor activities has during the
same time stayed at the same level. The compulsory school curriculum in the 80s (Lgr-80)
was far more detailed in its content until a new curriculum was adopted in 1994 (Lpo-94). In
Lpo-94 and the current curriculum Lgr-11 outdoor activities is featured in a much more
generic fashion, leaving the teacher with a lot of room to interpret what outdoor activities is.
Despite the shift in how outdoor activities are portrayed in the curriculum it has not resulted
in any major changes for Sweden’s outdoor activity habits. Young people (age 16-24) are the
least likely group to engage in outdoor activities, suggesting that outdoor activities in school
have not had any significant impact on its students.
Keywords: Community development, curricula, outdoor activities, physical activity and
physical education
Innehållsförteckning
1. Inledning 1
1.1 Introduktion 1
1.2 Syfte och frågeställningar 2
2. Metod 3
2.1 Design 3
2.2 Urval 3
2.3 Kritisk granskning av utvald forskning 4
3. Litteraturgenomgång 8
3.1 Teoretiska utgångspunkter 8
3.2 Bakgrund 11
3.3 Tidigare forskning 12
3.3.1 SCB 13
3.3.2 ”Friluftsliv i förändring” av Naturvårdsverket 20
3.4 Läroplaner 22
3.4.1 Lgr-80 22
3.4.2 Lpo-94 24
3.4.3 Lgr-11 26
4. Resultat 29
4.1 Hur stor del av svenska folkets liv läggs på friluftsliv sedan 1980-talet? 29
4.2 Hur har friluftslivet förändrats i grundskolans läroplaner från 1980-talet fram till idag? 30
4.3 Har idrottsundervisningen sedan 1980-talet gjort ett avtryck i det svenska friluftslivet? 32
5. Diskussion 35
5.1 Metoddiskussion 35
5.2 Resultatdiskussion 35
5.3 Fortsatt forskning 37
Referenser 39
1
1. Inledning
1.1 Inledning
Friluftslivet är en viktig del av ämnet idrott och hälsa. Likt alla andra delar av undervisningen
styrs innehållet i skolan av läroplanen. Denna läroplan innehåller i sin tur kursplaner för
samtliga ämnen i skolan. Under de senaste 30 åren har detta innehåll förändrats då nya
läroplaner arbetats fram och därmed bör även undervisningens innehåll ha förändrats under
denna tid. Sedan 1980 har den svenska grundskolan styrts av tre olika läroplaner och under
den tiden har även samhället förändrats en hel del. Skolans utbildning oavsett ämne bör på
något sätt spegla det aktuella samhället och under denna tid kanske vi kan se hur läroplaner
och därmed i förlängningen att ämnet idrott och hälsa har förändrats med tiden.
Målet med skolan är att ge eleverna rätt verktyg och kunskaper för att klara sig i samhället när
de blir vuxna. En viktig del av idrottsämnets undervisning är att få eleverna att fortsätta att
vara fysiskt aktiva även efter skoltiden.
Undervisningen i ämnet idrott och hälsa ska syfta till att eleverna utvecklar allsidiga rörelseförmågor
och intresse för att vara fysiskt aktiva och vistas i naturen. Genom undervisningen ska eleverna få
möta många olika slags aktiviteter. Eleverna ska också ges möjlighet att utveckla kunskaper om vad
som påverkar den fysiska förmågan och hur man kan påverka sin hälsa genom hela livet.1
Verkligheten i dagens skola målar dock upp en annan bild.
I Skandinavien är friluftsliv en utbredd och populär fritidssysselsättning som man har valt att föra in
i skolan genom att uttrycka det som ett mål inom läroplaner och kursplaner. I Sverige sker det inom
ämnet idrott och hälsa. Trots den framskrivna positionen inom ämnet och den betydande tid och
resurser som ägnas till friluftsliv i utbildningen av idrottslärare så ger det litet avtryck i den egentliga
undervisningen.2
Detta är en bild som även skolinspektionen bekräftade 2010 då de besökte idrottslektioner
över hela landet och fastslog att bollspel och bollekar i särklass var de vanligaste
1 Skolverket. Kursplan – Idrott och hälsa. Hämtad 2014-01-13 från http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-
och-kurser/grundskoleutbildning/grundskola/idrott-och-halsa 2 Stockholms Universitet. Friluftsliv i skolan ses som exklusivt. (2010). Hämtad 2014-01-13 från
http://www.forskning.se/nyheterfakta/nyheter/pmimportocharkiv/pressmeddelandenarkiv2010/friluftsliviskolansessomexklusivt.5.7d98e454128435e2c048000366.html
2
förekommande aktiviteterna. Samtidigt noterade skolinspektionen att bland annat dans och
friluftsliv som också är en del av kursplanen förekom i liten utsträckning.3
Frågan är då om det går att se förändringar i samhällets användning av friluftsliv under en
längre period? Stämmer uppfattningen att exempelvis friluftsliv är nedprioriterat av
samhället? Enligt vilka riktlinjer bedriver idrottslärare friluftsundervisning? Det är
kursplanerna som ska styra innehållet där eleverna får visa upp sina kunskaper som sedan ska
betygsättas efter kursplanens betygskriterier.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med undersökningen är att se om idrottsundervisningen i Sverige under de senaste 30
åren har gjort ett avtryck i det svenska friluftslivet. Undersökningen kommer att sträva mot att
undersöka landets friluftsvanor sedan 1980-talet samt att se hur idrottsämnets kursplaner
under motsvarande tid förändrats.
För att ta reda på detta kommer jag utgå från dessa frågeställningar:
Hur stor del av svenska folkets tid läggs på friluftsliv sedan 1980-talet?
Hur har friluftslivet förändrats i grundskolans läroplaner från 1980-talet fram till idag?
Har idrottsundervisningen sedan 1980-talet gjort ett avtryck i det svenska friluftslivet?
3 Skolinspektionen. Litteraturöversikt inför kvalitetsgranskning av Idrott och hälsa i grundskolan (2011). Hämtad
2014-01-13 från http://www.skolinspektionen.se/Documents/Kvalitetsgranskning/idrottgr/kvalgr-idrottgr-littoversikt.pdf
3
2. Metod
2.1 Design
Denna undersökning är en analys av tidigare forskning samt olika styrdokument i skolan.
Undersökningen förlitar sig inte direkt på kvalitativa intervjuer eller kvantitativa enkäter. Den
tidigare forskningen som används i undersökningen innehåller dock dessa två metoder.
Jag har valt att göra en bredare analys av större undersökningar som jag själv inte har
möjlighet att genomföra. Genom att analysera redan gjorda nationella undersökningar kan jag
dra slutsatser som gäller för hela landet. Syftet med undersökningen är att se hur friluftslivet
utvecklats i skolans kursplaner och jämföra det med hur nationens friluftsvanor har utvecklats
under samma tid.
För att få svar på denna fråga kan jag inte förlita mig på ett fåtal intervjuer då det inte går att
dra slutsatser för nationella vanor genom att intervjua några få individer. En
enkätundersökning skulle kunna ge vissa intressanta resultat i nutid men denna undersökning
fokuserar på en 30 år lång tidsperiod. Dessutom om jag skulle göra en enkätundersökning
kanske jag skulle nå ut till omkring 100 personer inom ett väldigt begränsat geografiskt
område vilket inte heller blir speciellt representativt med tanke på undersökningens syfte.
Genom att använda redan befintligt datamaterial från väletablerade nationella undersökningar
går det att dra realistiska slutsatser som grundas i vetenskapliga undersökningar. Med dessa
resultat kan jag fastställa vissa vanor hos det svenska folket inom friluftsliv under de senaste
30 åren. När jag fastställt de svenska friluftsvanorna kan jag analysera resultaten och ställa
dem mot hur skolans kursplaner inom idrott och hälsa har utvecklats och vilken inverkan de
haft på samhället.
2.2 Urval
I denna undersökning har jag valt att förhålla mig till tre kursplaner för ämnet idrott och hälsa,
Läroplan för grundskolan 1980 (Lgr-80), 1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet
(Lpo-94) och Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr-11).
Mycket av den forskning som är relevant för denna undersökning påbörjades kring införandet
av just Lgr-80 och det utgör en intressant startpunkt för att kunna se hur utvecklingen har gått
4
fram tills idag. Den nya läroplanen Lgr-11 har givetvis inte haft någon större inverkan ännu
men det är ändå intressant att se hur dokumentet utformats i kontrast till dess föregångare och
hur detta dokument svarar på samhällets förändring.
Jag har valt att anlysera forskning från Statistiska centralbyrån (SCB) samt Naturvårdsverket.
SCB har samlat in information om svenska folkets vanor sedan 70-talet vilket kommer stå för
den ”historiska” översikten för det svenska folket. Jag har även inkluderat en nationell
undersökning från Naturvårdsverket för att få med information som är specifikt inriktat på
landets friluftsvanor.
2.3 Kritisk granskning av utvald forskning
Eftersom att jag inte bedrivit någon egen forskning presenteras här en kritisk granskning av
den utvalda forskningen från SCB och Naturvårdsverket kring deras metod och bortfall.
På SCB:s hemsida kan man läsa att:
SCB är en statlig förvaltningsmyndighet. I vår instruktion står att vi har ansvar för officiell statistik
och annan statlig statistik. Det innebär att vi ska utveckla, framställa och sprida statlig statistik,
samordna överlämnandet av statistiska uppgifter till internationella organisationer och även
samordna det statliga statistiksystemet i Sverige.4
SCB tar fram statistik främst på uppdrag av myndigheter och regeringen men kan även bistå
forskare och andra privata aktörer inom näringslivet.5
I denna studie har jag valt att använda mig av ”Undersökningen av levnadsförhållanden”
(ULF) som SCB genomfört sedan 1975. ”ULF, som har genomförts årligen sedan 1975,
används för att belysa olika aspekter av den svenska välfärden framför allt genom
lägesbeskrivningar och sambandsanalyser samt utvecklingstendenser.” Undersökningen riktar
sig mot den vuxna befolkningen (16-84 år, ingen övre gräns fr.o.m. 2002) med ett
slumpmässigt urval. Vissa variabler återkommer årligen i undersökningen medan andra
variabler är en del av en fördjupning som sker med ett antal års mellanrum för att kunna se
förändringar över en längre tid inom olika områden 6
4 Statistiska centralbyrån. Om SCB. Hämtad 2014-01-31 från http://www.scb.se/sv_/Om-SCB/
5 Ibid
6 Statistiska centralbyrån. Alternativa datainsamlingsmetoder i ULF, fas 2. (2010) Hämtad 2014-01-31 från
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0101_2010A01_BR_BE96BR1001.pdf s. 9
5
Möjligheten att jämföra resultaten i ULF från olika tidsperioder anses vara god från dess start
1975 fram till 2005 då undersökningen i stort sett skedde på samma sätt. 2006 provade man
att besöksintervjua ena hälften av deltagarna som man gjort tidigare samtidigt som svaren från
den andra hälften samlades in genom datastödda telefonintervjuer för att se om metoderna gav
olika resultat. Det fastslogs att:
De analyser som gjorts på materialet uppvisar inga trender i någondera riktningen, dvs. ingen av
metoderna ger skattningar som konsekvent ligger över eller under den andra och oftast kan inga
påvisbara skillnader mellan de båda insamlingsmetoderna hittas.7
Från 2007 samlades all information in från deltagarna genom datorstödda telefonintervjuer.
Även om resultaten inte blev noterbart annorlunda med den nya undersökningsmetoden blir
ändå en jämförelse av samma fråga något sämre. Sättet som deltagarna intervjuas på har
förändrats och det kan vara svårare att reda ut missuppfattningar över telefon till skillnad från
en besöksintervju.8
Detta innebär att resultaten från 2007 och delvis 2006 inte nödvändigtvis stämmer helt och
hållet överens med de resultat som framkom under tidigare år. De skillnader som eventuellt
uppstår kan dock antas vara ganska små och resultaten från dessa år bör därmed kunna
jämföras även med tidigare år för att få en översiktlig bild av utvecklingen.
Den andra nationella undersökningen som jag valt att inkludera i denna studie kommer från
Naturvårdsverket som i början av 2000-talet fick uppdraget att bevara och utveckla
friluftslivet i Sverige. ”Naturvårdsverket lyfte särskilt fram betydelsen av en bred
forskningsansats med inriktning mot planering och förvaltning, brukarstudier, tillgänglighet,
hinder och konflikter, samt lokal och regional utveckling.” Detta resulterade i ett projekt som
startade 2006 under namnet ”Friluftsliv i Förändring” vars resultat presenterades 2013.9
I detta projekt använde man sig bland annat av en enkätundersökning för att få reda på
svenska folkets vanor och upplevelser i naturen under deras fritid. Urvalsgruppen bestod av
4 700 slumpvis utvalda folkbokförda personer (i åldrarna 18-75 år) varav 40 % svarade på
7 Statistiska centralbyrån. Beskrivning av statistiken. (2012). Hämtad 2014-01-31 från
http://www.scb.se/statistik/le/le0101/_dokument/le0101_bs_2011.pdf s.15-16 8 Ibid s. 16
9 Peter Fredman mfl (red.). Friluftsliv I förändring – Resultat från ett forskningsprogram – Slutrapport. Hämtad
2014-01-31 från http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6547-8f.pdf s. 3
6
enkäten. Eftersom att friluftsliv är väldigt säsongsbaserat efterfrågades svar kring
respondenternas vanor under de senaste 12 månaderna för att få med även de aktiviteter som
utövas en begränsad tid på året. Problemet med detta är då att respondenterna förmodligen
kan ge ett betydligt mer detaljerat svar kring deras vanor närmare i tiden samtidigt som det
kan bli svårt att komma ihåg exakt vad man gjorde ett år tidigare.10
Det finns några skillnader och likheter i dessa två undersökningar. SCB har bedrivit
undersökningen ULF årsvis under en längre tid samtidigt som den aktuella undersökningen
från Naturvårdsverket endast presenteras från ett år. Med hjälp av SCB kan man utläsa
resultat över en längre tidsperiod samtidigt som naturvårdsverket kan ge en mer fördjupad
bild av friluftsliv specifikt. Insamlingsmetoderna är också annorlunda då SCB förlitat sig på
besöksintervjuer som i sin tur ersatts med telefonintervjuer. Naturvårdsverket har i detta
specifika fall valt att skicka ut enkäter till de utvalda deltagarna. En enkät erbjuder inte mer
stöd än vad som presenteras i materialet som skickas ut. Under en intervju med en person kan
eventuella frågor redas ut mycket enklare vilket kan ge något olika svar.
Båda undersökningarna förlitar sig på ett slumpmässigt urval från den svenska befolkningen.
Att tillfråga samtliga medborgare i landet är orealistiskt både ekonomiskt och tidsmässigt,
därför brukar större undersökningar rikta in sig på ett urval som får representera befolkningen.
För att få ett representativt urval räcker det inte att intervjua några hundra personer utan man
bör komma upp i tusental för att kunna få med deltagare som tillhör landets alla olika
kategorier som geografisk position samt ålder.
Naturvårdsverket hade 4 700 personer i sin urvalsgrupp vilket är mindre än vad SCB har
använt sig av. ULF har genomförts årligen sedan mitten av 70-talet och antalet i
urvalsgruppen har varierat men siffran har legat någonstans kring 7 500 personer. ULF har
inte heller ett lika stort bortfall som Naturvårdsverket upplevde. Bortfallet i ULF har dock
ökat från 14 % 1980 till 23 % 1998 men det är ändå betydligt lägre än naturvårdsverkets
siffror. SCB har därmed fler personer i sitt urval och dessutom ett lägre bortfall än vad
naturvårdsverket har.11
10
Klas Sandell & Peter Fredman. Friluftsliv I förändring – Resultat från ett forskningsprogram – Kap 2. (2013). Hämtad 2014-01-13 från http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6547-8f.pdf s. 26 11
Jan Qvist. Bortfallsanalys av SCB-undersökningarna HINK och ULF. (2000). Hämtad 2014-01-31 från http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Forsta_Statistik/Metod/_Dokument/RD_2000_4.pdf s. 5-6
7
Undersökningar som dessa två är givetvis inte perfekta eftersom att det inte finns någon
möjlighet att nå ut till hela befolkningen. Detta är därför det närmaste vi kommer till
nationella undersökningar kring landets friluftsvanor. Naturvårdsverkets undersökning
utrycker sig att:
Sammantaget så kan resultaten i vår undersökning alltså ses som ungefärliga beskrivningar av
svenskarnas friluftsliv och naturupplevelser, detta eftersom det är en stickprovsundersökning och det
finns vissa olikheter i sammansättningen mellan dem som har svarat och hela svenska folket.12
Syftet med denna studie är att delvis se över det svenska folkets friluftsvanor. Genom dessa
två undersökningar kan jag få fram en ungefärlig bild av just detta.
12
Klas Sandell & Peter Fredman. Friluftsliv I förändring – Resultat från ett forskningsprogram – Kap 2. (2013). Hämtad 2014-01-31 från http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6547-8f.pdf s.34
8
3. Litteraturgenomgång
3.1 Teoretiska utgångspunkter
Johan Arnegård har i sina intervjuer med äventyrssportare konstaterat att deras föräldrar i stor
utsträckning sysselsatte sig med friluftsliv på sin fritid vilket då ska ha influerat dem senare i
livet att i detta fall bli äventyrssportare.13
Valet att ägna sig åt friluftsliv blir då enligt denna teori ett resultat av ens omgivning i
samhället. Man kan alltså säga friluftsliv är ett kulturellt fenomen.
Själva naturbegreppet är en kulturell konstruktion och visar på sociala och kulturella förhållanden
som ändrar sig från tid till annan, från samhälle till samhälle, och mellan olika sociala grupper.
Eftersom den kultur vi lever i ger oss mönster och förebilder, är också den enskildes upplevelser av
naturen en reproduktion av kulturellt skapta kategorier och tolkningsmönster. Vi ser det vi har lärt
att se, känner det vi har lärt att känna – i stort sett. Vi bör därför i så fall förstå friluftsliv som ett
uttryck för det samhälle och den kultur som det ingår i.14
Klas Sandell och Johan Arnegård lyfter fram förändringar som skett inom friluftsliv då de
menar att friluftslivet sportifierats samt frigjorts från landskapet. Med sportifiering menar de
att ” traditionella friluftsaktiviteter som att vandra, klättra eller paddla i naturpräglade
landskap transformeras till tävling (multisport).” Att friluftsliv ”befriats” från landskapet
betyder att aktiviteter flyttas till nya anläggningar separerade från naturen i form av bland
annat äventyrsbad och klätterväggar. Detta är en utveckling som många andra aktiviteter som
bollspel och friidrott redan fullbordat då de ofta äger rum efter standardiserade förutsättningar
istället för att använda den varierande naturen.15
Marie och Johan Öhman konstaterar också att ”…motionärer blir alltmer prestationsinriktade
på ett sätt som gör att gränsen mellan motion och tävling suddas ut.”16
Thomas H. Beery har studerat den nordiska kulturens syn på friluftsliv och dess relation till
det psykologiska begreppet ”environmental connectedness” (EC) som kan översättas till
13
Johan Arnegård. Upplevelser och lärande i äventyrssport och skola. (Stockholm: HLS förlag, 2006) s. 74 14
Björn Tordsson. Friluftssport och äventyrssport Kap. 7 (Lund: Studentlitteratur, 2011) s. 182 15
Johan Arnegård & Klas Sandell. Idrottens gränstrakter – Om äventyrsidrott och friluftssport. (2009). Hämtad 2014-01-31 från http://www.ep.liu.se/ecp/040/011/ecp0904011.pdf s. 96 16
Marie Öhman & Johan Öhman. Friluftssport och äventyrssport Kap. 6 (Lund: Studentlitteratur, 2011) s. 157
9
”känsla för naturen”. Beery kom fram till att det fanns en betydande koppling mellan
friluftsliv och människans känsla för naturen med ett undantag. Denna koppling gick inte att
hitta i den yngsta åldersgruppen (18-30 år). Beery kom fram till två möjliga förklaringar.
Antingen att människors känsla för naturen är något som växer fram senare i livet, eller
alternativt att en demografisk förändring skapad av urbanisering resulterat i att den ökande
andelen människor som växer upp i tätbebyggda områden i regel inte upplever någon större
psykologisk koppling till naturen.17
För att koppla detta till skolan kan vi se till Erik Backman som skriver att friluftslivet i skolan
under en lång period varit en del av den svenska skolan. Det har dock under 1900-talet gått
från att vara något som berör hela skolan till något som kategoriserats till ämnet idrott och
hälsa mer och mer. Tidigare obligatoriska friluftsdagar har ersatts från LPO 94 med tydligare
kunskapskrav för friluftsliv inom idrottsämnet. Just idrottsämnet är det enda grundskoleämnet
där friluftsliv anges som ett lärandemål. Vidare menar Backman att ”Friluftsliv och
utevistelse” bör ha en stark betoning inom idrottsundervisningen då det numera enligt Lgr-11
är en av de tre centrala punkterna för idrottsämnets innehåll. Detta är dock inte riktigt
överensstämmande med verkligheten då populära aktiviteter som innebandy, friidrott, fotboll
och handboll dominerar innehållet, samtidigt får friluftsliv liten eller ingen plats alls i
undervisningen.18
Backman har också dragit slutsatser kring idrottslärarutbildningen när det gäller friluftsliv.
Han använder sig av Pierre Bourdieus begrepp ”producenter och konsumenter.” Inom
idrottslärarutbildningen blir då lärarutbildarna producenterna av innehållet som
lärarstudenterna (konsumenterna) får ta del av som, något som studenterna har väldigt liten
makt att förändra. Det lärarstudenterna får uppleva i sin utbildning är till stor del något som
Backman kallar för exklusivt friluftsliv.19
Det ordinära och exklusiva friluftslivet är två olika kategorier av friluftsliv enligt Backman.
Det ordinära friluftslivet är det som enkelt kan utföras i närmiljön utan att utövaren behöver
17
Thomas H. “Berry. Nordic in nature: friluftsliv and environmental connectedness”. Environmental Education Research 19:1.(2012). Hämtad 2014-03-10 från http://dx.doi.org/10.1080/13504622.2012.688799 s. 96, 110 & 112 18
Erik Backman. Friluftssport och äventyrssport Kap. 3 (Lund: Studentlitteratur, 2011) s. 67-69 19
Erik Backman. Friluftsliv in Swedish Physical Education – a Struggle of Values. (2010). Hämtad 2013-03-10 från http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:308124/FULLTEXT01 s. 103-104
10
ha speciellt mycket förkunskaper. Exklusivt friluftsliv är aktiviteter som förpassas till den
orörda naturen som kan vara svårtillgänglig och aktiviteterna kräver dessutom
specialkunskaper för att utföra.20
Enligt Backman är det ett problem att lärarutbildarna är i en position där de har så stor makt
över innehållet som lärarstudenterna får ta del av. Lärarutbildarna höjs upp till en form av
experter med speciella kunskaper vilket då leder till att det exklusiva friluftslivet lyfts fram
mer än det ordinära. När lärarstudenterna senare kommer ut i arbetslivet och själva blir
producenterna av innehållet till sina elever som nu blir konsumenter har de med sig en
referensram från sin egen utbildning där extra tyngdpunkt läggs på exklusivt friluftsliv. Detta
har enligt Backman resulterat i att många idrottslärare utvecklat en friluftsundervisning där
friluftslivet har sportifierats eller att de helt enkelt utesluter friluftsliv i undervisningen.21
Backman har också kommit fram till att både idrottslärarutbildare och ”vanliga” idrottslärare
som styrs av ganska allmänna riktlinjer i form av kursplaner. Detta resulterar i att de måste
använda sig till stor del av sin egen bakgrund inom friluftsliv då de har så stor personlig
inverkan på vad som är friluftsliv i deras undervisning.22
När Backman intervjuade idrottslärarutbildare i landet var de överens om att det ordinära
friluftslivet är något som de framtida idrottslärarna kan använda sig av sin undervisning men
betonade samtidigt vikten av det exklusiva friluftslivet. Genom exklusivt friluftsliv anser
idrottslärarutbildarna att studenterna får uppleva det ”riktiga” friluftslivet. Backman ställer sig
då frågande till hur lärarstudenterna ska gå från en referensram inom det exklusiva friluftslivet
som de fått uppleva under sin utbildning till att undervisa det ordinära friluftslivet som
idrottslärare.23
Erik Backman kan alltså se många brister inom den svenska skolans friluftsundervisning som
kan spåras tillbaka till idrottslärarutbildningen. Det bristande innehållet kan kopplas ihop till
20
Ibid s. 87 21
Erik Backman. Friluftsliv in Swedish Physical Education – a Struggle of Values. (2010). Hämtad 2013-03-10 från http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:308124/FULLTEXT01 s. 104 22
Erik Backman. “What controls the teaching of friluftsliv? Analysing a pedagogic discourse within Swedish physical education”. Journal of Adventure Education & Outdoor Learning 1, (2011). Hämtad 2014-03-10 från http://dx.doi.org/10.1080/14729679.2010.532988 s. 62-63 23
Erik Backman. “What is valued in friluftsliv within PE teacher education?—Swedish PE teacher educators’ thoughts about friluftsliv analysed through the perspective of Pierre Bourdieu”. Sport, Education and Society 11, (2008). Hämtad 2014-03-10 från http://dx.doi.org/10.1080/13573320701780522 s. 73
11
idrottslärarnas egen universitetsutbildning där innehållet inte nödvändigtvis överensstämmer
med behovet för den undervisning som sker på grundskolan och gymnasiet.
3.2 Bakgrund
Sverige är ett oerhört stort land för en så pass liten befolkning. Under större delen av landets
historia har de allra flesta invånarna levt väldigt nära naturen i ett bondesamhälle. Även när
industrialiseringen kom till landet och städer växte fram var de allra flesta städerna relativt
små och därmed levde även folk i städerna relativt nära naturen.
Två av de mest betydelsefulla samhällsförändringarna under 1900-talet har varit globaliseringen och
urbaniseringen. För friluftslivet har det betytt att efterfrågan på natur och naturupplevelser,
rekreation och turism i ökande grad kommer från storstadsområden och blir allt mer internationell.
Detta gör att friluftslivet i allt större utsträckning är en tätortsnära verksamhet medan turismen å
andra sidan blir mer knuten till perifera områden som har god tillgång till attraktiv natur men
samtidigt är mer otillgängliga i termer av tid och kostnad.24
När industrialiseringen kom på andra halvan av 1800-talet började urbaniseringen sakta att
öka. 1860 levde 11 % av befolkningen i städer vilket i sin tur ökade till 19 % 1890 och 30 %
år 1920. Dessa städer var dock fortfarande i regel väldigt små när det gäller invånarantal.
1920 var det fortfarande bara Stockholm (400 000), Göteborg (200 000) och Malmö
(100 000) som hade mer än 100 000 invånare. 25
Det dröjde så långt som till 1975 innan Uppsala blev den fjärde staden över 100 000 invånare,
Västerås uppnådde det samma 1995.26
Städer i Sverige har alltså vuxit ordentligt men det är
samtidigt först under de senaste årtiondena som ett flertal städer kunnat ses som relativt stora
utifrån ett internationellt perspektiv.
Två viktiga friluftsorienterade organisationer grundades i landet kring sekelskiftet 1900,
Skidfrämjandet (numera friluftsfrämjandet) och Svenska Scoutförbundet.27
De skapades för
att organisera friluftslivet som en reaktion mot städernas framväxt. ”Behovet av friluftsliv
24
Linda Lundmark, Patrick Brouder, Peter Fredman, et al. Friluftsliv I förändring – Resultat från ett forskningsprogram – Kap 10. (2013). Hämtad 2014-01-13 från http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6547-8f.pdf s.182 25
Bo Stråth, Sveriges historia 1830-1920. (Stockholm: Norstedts, 2012) s. 249 26
Statistiska Centralbyrån. Tätorter 1960-2005. (2009). Hämtad 2014-01-13 från http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf s.8 27
Erik Backman. Mellan nytta och nöje kap 9. (Stockholm: Idrottshögskolan, 2004) s. 174
12
som motvikt mot stadslivets nedbrytande livsstil och miljö är ett ständigt återkommande tema
vid friluftslivets etablering kring sekelskiftet.”28
Det fanns därmed en oro att städerna
försvagade den traditionellt rotade naturupplevelsen bland folket.
De tekniska framstegen efter andra världskriget förändrade mycket inom det svenska
friluftslivet. Tillgång till bilar gjorde det möjligt för familjer att ta sig från städerna smidigt
för att få en naturupplevelse i främmande marker. Under 60- och 70-talet blev utförsåkningen
populär och materiella krav växte på såväl utrustning som faciliteter. Folk ville fortfarande
vistas i naturen men det fanns nu en viss bekvämlighetsnivå som inte fick skilja sig allt för
mycket mot vad man upplevde i hemmet.29
Ur detta växte en motionsrörelse där konditionsträning blev viktigt. Detta resulterade i ännu
fler faciliteter i form av gång och motionsbanor. Motionsrörelsen gick sedan succesivt vidare
under 90-talet till att anpassa sitt innehåll för de som hellre håller sig inomhus, då genom
styrketräning, aerobics och liknande aktiviteter.30
När vi då kommer in på 2000-talet har
friluftslivet och även motion över lag utvecklats till något man gör för den individuella
upplevelsen. Många begränsningar som tidigare existerade när det gäller var och hur du kan
utnyttja friluftslivet har nu försvunnit med effektiva färdmedel och förbättrad utrustning, detta
är givetvis förutsatt att individen har råd att utnyttja detta.31
3.3 Tidigare forskning
Här presenteras två undersökningar genomförda på nationell nivå där relevanta delar
angående friluftsvanor hos det svenska folket plockats ut. Jag har valt att inkludera tidigare
undersökningar från Statistiska Centralbyrån (SCB) eftersom att de regelbundet genomför
nationella undersökningar på svenska folket. Jag har även valt att analysera forskning från
Naturvårdsverket som specifikt undersökt friluftsliv och dessutom på nationell nivå vilket är
centralt för denna uppsats.
28
Klas Sandell & Sverker Sörlin. Friluftshistoria – Från härdande friluftsliv till ekoturism och miljöpedagogik. (Stockholm: Carlssons bokförlag, 2008) s. 38 29
Ibid s. 168-174 30
Klas Sandell & Sverker Sörlin. Friluftshistoria – Från härdande friluftsliv till ekoturism och miljöpedagogik. (Stockholm: Carlssons bokförlag, 2008) s. 247 31
Ibid s. 259
13
3.3.1 SCB
SCB genomför många olika undersökningar på den svenska befolkningen. En av
undersökningarna, ”Undersökningarna av levnadsförhållanden” (ULF) har genomförts sedan
1975. En relevant fråga som ställts i dessa undersökningar är hur ofta deltagarna i
undersökningen strövat i skog och mark.
Nedan presenteras en tabell över hur många procent (16-84 år gamla) som har angett att de
”strövat i skog och mark mer än 20 gånger de senaste 12 månaderna” Det vill säga 1-2 gånger
i månaden i genomsnitt.32
Figur 1: Andel (i procent) som angett att de strövat i skog och mark mer än 20 gånger de senaste 12
månaderna (16-84 år). [1] intervju med halva undersökningsgruppen med hjälp av endast
besöksintervjuer. [2] intervju med halva undersökningsgruppen med hjälp av endast datastödda
telefonintervjuer.33
Vad detta visar är att siffrorna har legat relativt stabilt med mindre förändringar genom åren.
32
Statistiska Centralbyrån. Fritid – fler indikationer 1980-2007 - Tabeller från SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) 1980-2007. (2013). Hämtad 2014-01-13 från http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Levnadsforhallanden/Levnadsforhallanden/Undersokningarna-av-levnadsforhallanden-ULFSILC/12202/2012A02B/ 33
Statistiska Centralbyrån. Fritid – fler indikationer 1980-2007 - Tabeller från SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) 1980-2007. (2013). Hämtad 2014-01-13 från http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Levnadsforhallanden/Levnadsforhallanden/Undersokningarna-av-levnadsforhallanden-ULFSILC/12202/2012A02B/
0
5
10
15
20
25
30
35
40
Staplarnas värde är i procent
1982-832
1988-89
1990-91
1996-97
1998-99
2006[1]
2006[2]
2007
14
De största förändringarna i tabellen sker kring 2006 vilket är det år som insamlingsmetoden
förändrades för ULF. Enligt SCB:s egna slutsatser ska inte bytet av metod ge någon eller
väldigt liten skillnad i resultaten. I denna tabell skiljer det sig några procentenheter mellan de
olika metoderna vilket kan innebära att datastödda telefonintervjuer i detta fall kan ha gett ett
något högre resultat än besöksintervjuerna.
Det går dock inte att utesluta att det faktiskt har skett en ökning. Detta leder till slutsatsen att
under de 25 åren som denna fråga ställts av SCB har andelen av den svenska befolkningen
som regelbundet vandrar i skog och mark legat relativt stabilt kring en tredjedel men
möjligtvis med en mindre ökning på senare år.
Formuleringen för frågan är inte fullständig för friluftsbegreppet men det kan ändå fungera
som en indikation på hur ofta det svenska folket rör sig i naturen. Nivåerna är som tidigare
nämnts ganska jämna över åren vilket innebär att utvecklingen stått relativt still över en längre
tid från vilket det går dra slutsatser från med hjälp av fler svar från undersökningen.
I tabellen nedanför presenteras samma fråga sorterat efter ålderskategorier.
Figur 2: Andel (i procent) som angett att de strövat i skog och mark mer än 20 gånger de senaste 12
månaderna sorterat i ålderskategorier. [1] intervju med halva undersökningsgruppen med hjälp av
0,0
5,0
10,0
15,0
20,0
25,0
30,0
35,0
40,0
45,0
50,0
Samtliga 16–24 år
Samtliga 25–34 år
Samtliga 35–44 år
Samtliga 45–54 år
Samtliga 55–64 år
Samtliga 65–74 år
Samtliga 75–84 år
1982-83
1988-89
1990-91
1996-97
1998-99
2006[1]
2006[2]
2007
15
endast besöksintervjuer. [2] intervju med halva undersökningsgruppen med hjälp av endast datastödda
telefonintervjuer.34
Tabellen visar att befolkningen i genomsnitt vandrar i naturen mer ju äldre de blir fram tills
att de når pensionsålder. Den yngsta gruppen (16-24) år är den kategori som ligger lägst följt
av den äldsta gruppen 75-84 år. Här kan vi se en ganska kraftig skillnad i det tre yngsta
ålderskategorierna år 2006 beroende på vilken intervjumetod som användes. Det är därför
rimligt att anta att resultatet för dessa ålderskategorier i denna fråga ger ett något högre
resultat när de svarar genom datastödda telefonintervjuer sett till tidigare år.
Kanske mest intressant för just denna uppsats är den yngsta ålderskategorin (16-24 år) som är
den grupp som senast befann sig i grundskolan och därmed kanske har mer intryck därifrån.
SCB:s rapport visar klart och tydligt att det svenska folket vandrar i skogen mer ju äldre de
blir och därmed ju längre ifrån de är från grundskolan sett till ålder. Detta innebär att den
svenska befolkningen inte verkar söka upp friluftsliv som ett resultat av deras erfarenheter i
skolan då detta sker i en större grad senare i livet. Det är först kring pensionsåldern som
andelen av befolkningen som vandrar i skog och mark succesivt minskar vilket är naturligt
med tanke på försämrade fysiska förutsättningar.
34
Statistiska Centralbyrån. Fritid – fler indikationer 1980-2007 - Tabeller från SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) 1980-2007. (2013). Hämtad 2014-01-13 från http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Levnadsforhallanden/Levnadsforhallanden/Undersokningarna-av-levnadsforhallanden-ULFSILC/12202/2012A02B/
16
En annan intressant uppdelning i undersökningen är att se på siffrorna för utlandsfödda.
Figur 3: Andel utlandsfödda (i procent) som angett att de strövat i skog och mark mer än 20 gånger de
senaste 12 månaderna. [1] intervju med halva undersökningsgruppen med hjälp av endast
besöksintervjuer. [2] intervju med halva undersökningsgruppen med hjälp av endast datastödda
telefonintervjuer.35
Det brukar sägas att naturen är inbäddat i den svenska kulturen men i dagens mångkulturella
samhälle finns det en betydande andel av befolkningen som bär med sig andra kulturer och
traditioner vilket också skolan tar hänsyn till. Likt riksgenomsnittet har antalet utlandsfödda
som vandrar i naturen legat relativt stabilt de senaste 25 åren men i en något mindre
utsträckning än de som är födda i Sverige. Om något kan vi sen en liten minskning under den
uppmätta tidsperioden till skillnad från riksgenomsnittet där siffrorna ökat något.
SCB:s undersökning undersöker också en rad andra intressanta vanor hos det svenska folket
som är relevant för denna undersökning. I nedanstående tabell kan vi se hur det svenska folket
idrottar utomhus vilket kan vara en svår kategorisering att tyda. Detta kan innebära aktiviteter
inom friluftsliv men också saker som exempelvis fotboll.
35
Statistiska Centralbyrån. Fritid – fler indikationer 1980-2007 - Tabeller från SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) 1980-2007. (2013). Hämtad 2014-01-13 från http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Levnadsforhallanden/Levnadsforhallanden/Undersokningarna-av-levnadsforhallanden-ULFSILC/12202/2012A02B/
0
5
10
15
20
25
30
35
40
Staplarnas värde anges i procent
1982-83
1988-89
1990-91
1996-97
1998-99
2006
2006*
2007
17
Figur 4: Andel (i procent) som angett att de idrottat utomhus mer än 20 gånger de senaste 12
månaderna sorterat i ålderskategorier (16-74 år). 36
Tabellen visar att befolkningen generellt sett idrottar utomhus på en regelbunden nivå i större
utsträckning ju yngre de är. Den nedåtgående trenden i åldrarana är konsekvent över hela
undersökningsperioden men det är nästan genomgående en större andel som idrottar utomhus
regelbundet på senare tid i jämförelse med början av 80-talet, detta gäller framförallt personer
i åldrarna 45-74 år.
Här ser vi klart och tydligt ett motsatt resultat från de som vandrar i naturen. Att idrotta
utomhus är något som bedrivs oftare ju yngre man är enligt SCB. Det är alltså här en stor del
av gruppen 16-24 år hamnar i kontrast till hur många i denna kategori som vandrar i naturen. I
denna kategori finner vi exempelvis fotbollsspelare men också de som joggar utomhus vilket
till viss del kan ske i naturen.
Idrottande kan också ske inomhus i form av populära aktiviteter som innebandy, handboll och
styrketräning för att nämna några exempel.
36
Statistiska Centralbyrån. Fritid – fler indikationer 1980-2007 - Tabeller från SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) 1980-2007. (2013). Hämtad 2014-01-13 från http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Levnadsforhallanden/Levnadsforhallanden/Undersokningarna-av-levnadsforhallanden-ULFSILC/12202/2012A02B/
0,0
5,0
10,0
15,0
20,0
25,0
30,0
35,0
40,0
45,0
50,0
16–24 år 25–34 år 35–44 år 45–54 år 55–64 år 65–74 år
1982-83
1990-91
1998-99
2006
18
Figur 5: Andel (i procent) som angett att de idrottat inomhus mer än 20 gånger de senaste 12
månaderna sorterat i ålderskategorier (16-74 år).37
Här kan vi se en tydlig ökning i samtliga ålderskategorier. Idrottandet inomhus har ökat
stadigt sett till hela undersökningsgruppen samtidigt som framförallt de äldre
ålderskategorierna ökat kraftigt sedan början av 1980-talet. Att idrotta inomhus har tydligt
varit en längre tradition hos de yngre generationerna samtidigt som det blir allt vanligare även
för den äldre delen av befolkningen ju längre fram i tiden vi kommer. Samma utveckling går
även att se för de som idrottar inomhus enligt figur 4.
En förklaring till denna utveckling kan vi finna i nästa tabell som mäter generella förändringar
i det svenska folkets motionsvanor. Nästa tabell representerar de som angett att de motionerar
minst två gånger i veckan. Det kan vara intressant att veta hur folkets motionsvanor utvecklats
under samma undersökningsperiod och jämföra det med ovanstående tabeller.
37
Statistiska Centralbyrån. Fritid – fler indikationer 1980-2007 - Tabeller från SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) 1980-2007. (2013). Hämtad 2014-01-13 från http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Levnadsforhallanden/Levnadsforhallanden/Undersokningarna-av-levnadsforhallanden-ULFSILC/12202/2012A02B/
0,0
10,0
20,0
30,0
40,0
50,0
60,0
70,0
16–24 år 25–34 år 35–44 år 45–54 år 55–64 år 65–74 år
1982-83
1990-91
1998-99
2006
19
Figur 6: Andel (i procent) som angett att de motionerar minst två gånger i veckan (16-84 år). [1]
intervju med halva undersökningsgruppen med hjälp av endast besöksintervjuer. [2] intervju med
halva undersökningsgruppen med hjälp av endast datastödda telefonintervjuer.38
Tabellen visar nästan en genomgående ökning av andelen personer som motionerar två eller
mer gånger i veckan. Sedan 1980-81 till 2007 har andelen växt från 27,8 % till 51,1 % vilket
nästan är en fördubbling. Andelen av den svenska befolkningen som motionerar regelbundet
på något vis har alltså kraftigt ökat sedan 80-talet.
Trots att det svenska folket motionerar i mycket större utsträckning sett till de senaste 25-30
åren förblir friluftslivet relativt konstant. Den grupp av människor som inte motionerade förr
men nu gör det har med andra ord dragits till andra former av motion. Idrottandet inomhus är
en av de kategorier som samtidigt ökat kraftigt i flera ålderskategorier. Nya former av motion
kan locka nya grupper som annars inte motionerar men det är intressant att kolla närmare på
varför inte friluftslivet lyckats locka till sig åtminstone en liten del av denna stora ökning.
38
Statistiska Centralbyrån. Fritid – fler indikationer 1980-2007 - Tabeller från SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) 1980-2007. (2013). Hämtad 2014-01-13 från http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Levnadsforhallanden/Levnadsforhallanden/Undersokningarna-av-levnadsforhallanden-ULFSILC/12202/2012A02B/
0,0
10,0
20,0
30,0
40,0
50,0
60,0
1980-81
1988-89
1990-91
1996-97
1998-99
2002-03
2004-05
2006
2006*
2007
20
3.3.2 ”Friluftsliv i förändring” av Naturvårdsverket
Under de senaste åren har det också genomförts en nationell undersökning av
Naturvårdsverket angående specifikt friluftslivet med namnet ”Friluftsliv i förändring”. Deras
undersökning bekräftar SCB:s siffror om andelen personer som strövat i skog och mark mer
än 20 gånger det senaste året (2007). SCB uppmätte det till 35,9 % och i denna undersökning
svarade 36,3 % att de strövat i skog och mark mer än 20 gånger det senaste året när
undersökningen genomfördes 2007. Båda undersökningarna visar därmed att siffran för 2007
bör ligga någonstans kring 36 % sett på den nationella nivån.39
40
Eftersom att denna undersökning specialiserar sig på friluftslivet har de också fått fram data
om hur många som deltar i en rad olika aktiviteter som mer eller mindre är relaterade till
friluftsliv. Av dessa aktiviteter är det väldigt få som mer än 50 % av befolkningen genomfört
under det senaste året (2007). Av de 43 aktiviteter som finns med i undersökningen är det
endast sju som mer än 50 % av befolkningen gjort någon gång under de senaste tolv
månaderna (2007).41
Dessa aktiviteter är ”Strövat i skog och mark”, ”Tagit nöjes- och motionspromenader av annat
slag”, ”Cyklat på vägar”, ”Badat utomhus i sjö och hav”, ”Solbadat”, Arbetat i trädgården”
och ”Haft picknick eller grillat i naturen”. Aktiviteter som längdskidåkning, utförsåkning och
pulkaåkning har samtidigt endast mellan 23-28 % av befolkningen genomfört någon gång det
senaste året (2007). Drygt hälften av dessa aktiviteter som undersökningen tar upp utövas av
20 % eller mindre av den svenska befolkningen minst en gång per år (2007)42
Ovanstående siffror är en samling av de som genomför dessa aktiviteter minst en gång. Ser vi
till de som utövar de olika aktiviteterna regelbundet blir siffrorna väldigt små, det vill säga de
som genomför aktiviteterna 21 eller fler tillfällen per år (minst 1-2 gånger i månaden). Av de
39
Statistiska Centralbyrån. Fritid – fler indikationer 1980-2007 - Tabeller från SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) 1980-2007. (2013). Hämtad 2014-01-13 från http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Levnadsforhallanden/Levnadsforhallanden/Undersokningarna-av-levnadsforhallanden-ULFSILC/12202/2012A02B/ 40
Klas Sandell & Peter Fredman. Friluftsliv I förändring – Resultat från ett forskningsprogram – Kap 2. (2013). Hämtad 2014-01-13 från http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6547-8f.pdf s. 37 41
Ibid 42
Ibid
21
43 uppmätta aktiviteterna genomförs endast 13 av dessa av mer än 5 % av befolkningen
någorlunda regelbundet (21 eller fler gånger inom loppet av ett år).43
Vad detta visar är att den svenska befolkningen till viss del spenderar tid på en bred variation
av aktiviteter som i någon omfattning kan omfattas av friluftsliv. Det är dock med några få
undantag en väldigt liten andel av befolkningen som är aktiva inom olika friluftsaktiviteter
regelbundet.
Undersökningens del som behandlar friluftslivets sociala mönster har en intressant poäng
angående friluftslivets utveckling:
Från ursprungliga aktiviteter som fiske och jakt som också hade och delvis har med föda att göra, till
ett friluftsliv där motionerande får en stor plats vars mål är att erhålla styrka och skönhet som bland
annat innebär att förbränna föda. Att det också finns en framtid, möjligen en hotfull sådan, men som
för tillfället tycks innebära en jordmån med en mer global värld, vilket innebär en allt större kulturell
mångfald som också kommer att prägla det framtida friluftslivets innehåll. Trenden pekar också på
att samhällets naturrelationer och människors natursyn blir centrala för vilken typ av friluftsliv som
kommer att utövas.44
Friluftslivet har alltså utvecklats till något där motion är en viktig komponent för att uppnå ett
visst kroppsideal. Dessutom har en ökad globalisering förstärkt kulturella influenser från
andra delar av världen som förändrat hela samhället inklusive friluftslivet i någon
utsträckning. Det är trots allt samhällets bild på något som definierar hur det uppfattas och
därmed också på vilket sätt det utnyttjas.
Ser vi specifikt till barn och deras olika förutsättningar blir skolans del i friluftslivet väldigt
viktigt. Barnen i en familj som invandrat till landet och bosatt sig en central stadsdel har
kanske inte haft möjlighet av olika anledningar att bekanta sig med den svenska naturen som
barn födda i Sverige har växt upp i. Detta kan givetvis också appliceras på barn födda i
Sverige som sällan besökt naturen i sin uppväxt. De sociala och kulturella skillnaderna gör
43
Klas Sandell & Peter Fredman. Friluftsliv I förändring – Resultat från ett forskningsprogram – Kap 2. (2013). Hämtad 2014-01-13 från http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6547-8f.pdf s. 37 44
Sven-Erik Karlsson, Gabriel Bladh & Anna-Lena Haraldson. Friluftsliv I förändring – Resultat från ett forskningsprogram – Kap 5. (2013). Hämtad 2014-01-13 från http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6547-8f.pdf s.93
22
skolans arbete än viktigare för att samtliga elever oavsett tidigare erfarenheter möjlighet att
vistas i naturen.45
3.4 Läroplaner
Här presenteras innehållet i tre läroplaner (Lgr-80, Lpo-94 och Lgr-11) för idrottsämnet i
grundskolan. De utplockade delarna är allt som berör friluftsliv. Denna uppsats fokuserar inte
bara på generella samhällsförändringar, den ska även dra slutsatser till grundskolans
eventuella avtryck på samhället inom friluftsliv. Därför presenteras nedan de tre senaste
läroplanerna inom idrottsämnet där friluftsliv är en central del. Anledningen är att se hur
idrottslärarnas riktlinjer för friluftsundervisning har förändrats sedan början av 80-talet.
3.4.1 Lgr-80
Lgr 80 inleds med en motivering till varför idrottsämnet är en del av skolan. Motiveringen
består av två punkter varav den första säger att ”Idrott ingår i grundskolans undervisning
därför att kroppsrörelse och friluftsliv behövs för hälsa och välbefinnande.”46
I de
övergripande målen tillägnas ett för just friluftsliv som lyder: ”Under vistelse i naturen skall
eleverna skaffa sig kunskaper om friluftsliv, få förståelse för den ekologiska balansen samt
lära sig att ta ansvar för naturen och utnyttja den rätt för rekreation”47
Resterande del av kursplanen presenterar ämnets huvudmoment uppdelat för låg-, mellan- och
högstadiet. Momenten som finns med är:
Gymnastik
Bollspel och lekar
Dans
Fri Idrott
Orientering och friluftsliv
Lek
Simning och livräddning
Skidåkning
45
Rosemarie Ankre, Peter Fredman & Anders Lindhagen. Friluftsliv I förändring – Resultat från ett forskningsprogram – Kap 6. (2013). Hämtad 2014-01-13 från http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6547-8f.pdf s.128 46
Skolöverstyrelsen. Läroplan för grundskolan: Lgr 80. (Stockholm: Liberläromedel/Utbildningsförlaget, 1986), s. 90 47
Ibid
23
Skridskoåkning, iskunskap och livräddning48
Friluftsliv står med som en egen punkt tillsammans med orientering men det går även att
koppla ihop de tre sista punkterna till begreppet friluftsliv.
Orientering och friluftsliv
Lågstadiet49
Klassrumsorientering, skolgårdsorientering.
Att rita och orientera efter skisser.
Lekar, utflykter och vandringar i naturen under olika årstider. Orienteringsövningar.
Naturvård, allemansrätten, naturvett och rätt klädsel
Mellanstadiet50
Att läsa karta och jämföra karta och terräng.
Att passa in kartan med hjälp av kompass.
Orienteringsövningar i olika former i skolans närhet och i närliggande terräng.
Vandringar och utflykter i olika slags natur. Allemansrätten, naturvård, naturvett.
Friluftsteknik och lägerliv. Säkerhetsbestämmelser.
Klädsel och friluftsliv.
Högstadiet51
Övning med karta och kompass.
Orienteringsvarianter i grupp och individuellt i såväl känd som okänd terräng.
Träning i att leda orienteringsövningar. Funktionärsuppgifter.
Efter lokala förhållanden får eleverna välja aktiviteter, såsom vandringar, cykelturer,
kanotfärder och lägerliv. Frågor som behandlats på föregående stadier aktualiseras i samband
med aktiviteterna.
48
Skolöverstyrelsen. Läroplan för grundskolan: Lgr 80. (Stockholm: Liberläromedel/Utbildningsförlaget, 1986), s. 91-96 49
Ibid s. 94 50
Ibid 51
Ibid
24
Övriga Lgr 80
Den föregående punkten är från den del av Lgr 80 där friluftsliv specifikt skrivs ut. Det finns
dock fler punkter som berör friluftsliv. Simning och livräddning kan ses som en del av
friluftsliv då det är relevant för exempelvis kanotpaddling. Relevanta delar berör saker som
konstgjord andning, användning av räddningsmaterial, klädsim, ilandförningsövningar och
säkerhetsåtgärder i samband med vattensporter.52
Skridskoåkning som är en egen punkt i kursplanen innehåller en förlängning av ovanstående
livräddningskunskaper som att kunna ta sig ur en isvak och allmän isvett. Specifikt omnämns
isdubbar, ispik och livlina.53
Även skidåkning är en egen punkt i Lgr 80. Förutom teknikövningar läggs det tyngd på rätt
klädsel, fjällvett, säkerhetsfrågor och förberedelser inför fjällturer.54
Lgr-80 innehåller en rad olika aktiviteter som benämns specifikt. Förutom termen friluftsliv
innehåller kursplanen aktiviteter som cykel, kanot, lägerliv, skidåkning, skridskoåkning mm.
Här konkretiseras innehållet i viss utsträckning vilket ger idrottsläraren en indikation till vad
friluftsliv innebär. Här läggs inte heller bara fokus på aktiviteter utan säkerhetsaspekten samt
naturskötsel med allemansrätten har också en viktig plats i innehållet.
3.4.2 Lpo 94
I syftet för Idrott och hälsa i Lpo 94 omnämns friluftsliv ett antal gånger:
Idrott, friluftsliv och olika former av motion och rekreation har stor betydelse för hälsan.
Barn och ungdomar behöver därför utveckla kunskaper om hur kroppen fungerar och hur
vanor, regelbunden fysisk aktivitet och friluftsliv förhåller sig till fysiskt och psykiskt
välbefinnande. Ämnet idrott och hälsa syftar till att utveckla elevernas fysiska, psykiska och sociala
förmåga samt ge kunskaper om den egna livsstilens betydelse för hälsan. Under generationer har
rörelseaktiviteter och friluftsverksamheter utvecklats.55
52
Skolöverstyrelsen. Läroplan för grundskolan: Lgr 80. (Stockholm: Liberläromedel/Utbildningsförlaget, 1986), s. 94 53
Ibid s. 96-97 54
Ibid s. 96 55
Jenny Josefsson & Kajsa Kronlid. Kursplan – Hur skiljer sig kursplanerna i ämnet Idrott och hälsa? Bilaga 1. Hämtad 2014-01-13 från https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/33832/1/gupea_2077_33832_1.pdf
25
Ämnets mål att sträva mot säger bland annat att:
Skolan skall i sin undervisning i idrott och hälsa sträva efter att eleven
får inblickar i idrottens och friluftslivets historia samt lär känna olika former av lekar,
danser och idrottsformer i olika kulturer,
utvecklar kunskaper om och beredskap för handlande i nöd- och katastrofsituationer
både på land, i och vid vatten.56
I övrigt nämns ganska generella begrepp som fysisk och psykisk hälsa, motion,
kroppskontroll och andra rörelser.57
Ämnets karaktär och uppbyggnad säger att:
Ämnet erbjuder möjlighet att i ett naturligt sammanhang diskutera såväl hälsofrågor som
etiska frågor som hör ihop med idrott och friluftsliv… Ämnet anknyter också till de starka
kulturella traditioner som finns i Sverige när det gäller att vistas i naturen. Genom
friluftsverksamhet och vistelse i skog och mark får eleverna upplevelser, kunskaper och
erfarenheter som kan stimulera ett fortsatt intresse för friluftsliv, natur och miljöfrågor.
Ämnet bidrar på så sätt till att väcka engagemang för betydelsen av att skydda och vårda
natur och miljö.58
Lpo 94 satte upp mål att uppnå i slutet på årskurs 5 och 9. I slutet på årskurs 5 anser Lpo 94
att eleverna bland annat ska:
ha god vattenvana, vara trygg i vatten, kunna simma 200 meter, varav 50 meter på
rygg, och hantera nödsituationer vid vatten,
ha grundläggande kunskaper om bad-, båt- och isvett,
kunna orientera sig och hitta i närmiljön genom att använda enkla hjälpmedel,
ha grundläggande kunskaper om friluftsliv samt känna till principerna för
allemansrätten59
56
Jenny Josefsson & Kajsa Kronlid. Kursplan – Hur skiljer sig kursplanerna i ämnet Idrott och hälsa? Bilaga 1. Hämtad 2014-01-13 från https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/33832/1/gupea_2077_33832_1.pdf 57
Ibid 58
Ibid 59
Ibid
26
I slutet på årskurs 9 anser Lpo 94 att eleverna bland annat ska:
kunna orientera sig i okända marker genom att använda olika hjälpmedel samt kunna
planera och genomföra vistelse i naturen under olika årstider,
kunna hantera nödsituationer i och vid vatten,
ha kunskaper i livräddande första hjälp60
I Lpo-94 har de specifika aktiviteterna inom friluftslivet plockats bort. Det är egentligen bara
orientering som omnämns tillsammans med simning. Det finns fortfarande fokus på
säkerhetsaspekter men i målbeskrivningen har naturskötsel och allemansrätten tonats ned
något. Tolkningen för vad friluftsliv är lämnas nästan helt till den individuella läsaren. Ett
intressant tillägg är att friluftslivets kulturella förankring i Sverige lyfts fram.
3.4.3 Lgr 11
I Lgr 11 inleds kursplanen för idrott och hälsa med följande:
Fysiska aktiviteter och en hälsosam livsstil är grundläggande för människors välbefinnande. Positiva
upplevelser av rörelse och friluftsliv under uppväxtåren har stor betydelse för om vi blir fysiskt
aktiva senare i livet. Att ha färdigheter i och kunskaper om idrott och hälsa är en tillgång för både
individen och samhället.61
Ämnets syfte säger att:
Undervisningen i ämnet idrott och hälsa ska syfta till att eleverna utvecklar allsidiga rörelseförmågor
och intresse för att vara fysiskt aktiva och vistas i naturen… Genom undervisningen ska eleverna
utveckla förmågan att vistas i utemiljöer och naturen under olika årstider och få förståelse för värdet
av ett aktivt friluftsliv. Undervisningen ska även bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om risker
och säkerhetsfaktorer i samband med fysiska aktiviteter och hur man agerar i nödsituationer.62
Det står också att eleverna ska få förutsättningar att utveckla sin förmåga att ”genomföra och
anpassa utevistelser och friluftsliv efter olika förhållanden och miljöer.”63
60
Jenny Josefsson & Kajsa Kronlid. Kursplan – Hur skiljer sig kursplanerna i ämnet Idrott och hälsa? Bilaga 1. Hämtad 2014-01-13 från https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/33832/1/gupea_2077_33832_1.pdf 61
Kursplan – Idrott och hälsa. Hämtad 2014-01-13 från http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/grundskoleutbildning/grundskola/idrott-och-halsa 62
Ibid 63
Kursplan – Idrott och hälsa. Hämtad 2014-01-13 från http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/grundskoleutbildning/grundskola/idrott-och-halsa
27
I Lgr 11 har ämnets centrala innehåll delats upp i tre kategorier. Rörelse, hälsa och livsstil
samt friluftsliv och utevistelse. Dessa tre kategorier har olika innehåll för årskurs 1-3, 4-6
samt 7-9.
Årskurs 1-364
• Att orientera sig i närmiljön och enkla kartors uppbyggnad. Begrepp som beskriver
rumsuppfattning.
• Lekar och rörelse i natur-och utemiljö.
• Allemansrättens grunder.
• Säkerhet och hänsynstagande i samband med lekar, spel och vid natur-och utevistelser.
Årskurs 4-665
• Att orientera i den närliggande natur-och utemiljön med hjälp av kartor. Kartors uppbyggnad
och symboler.
• Lekar och andra fysiska aktiviteter i skiftande natur-och utemiljöer under olika årstider.
• Rättigheter och skyldigheter i naturen enligt allemansrätten.
• Säkerhet och hänsynstagande vid träning, lek, spel, idrott, natur-och utevistelser.
• Badvett och säkerhet vid vatten vintertid. Hantering av nödsituationer vid vatten med
hjälpredskap.
Årskurs 7-966
• Att orientera i okända miljöer med hjälp av kartor och andra hjälpmedel för positionering.
• Hur olika friluftslivsaktiviteter kan planeras, organiseras och genomföras.
• Rättigheter och skyldigheter i naturen enligt allemansrätten.
• Kulturella traditioner i samband med friluftsliv och utevistelse.
• Badvett och säkerhet vid vatten vintertid. Hantering av nödsituationer i och vid vatten med
alternativa hjälpredskap, enligt principen för förlängda armen.
64
Kursplan – Idrott och hälsa. Hämtad 2014-01-13 från http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/grundskoleutbildning/grundskola/idrott-och-halsa 65
Ibid 66
Ibid
28
I Lgr 11 sätts det kunskapskrav som eleverna ska uppnå i årskurs 6 och 9. Kraven är dessutom
anpassade för betygen E, C och A. Skillnaderna mellan de olika betygen är dock väldigt små
och skiljer sig endast på ett fåtal nyckelord.
I årskurs 6 för betyget E när det gäller friluftsliv står det att:
Eleven kan genomföra olika aktiviteter i natur och utemiljö med viss anpassning till olika
förhållanden och till allemansrättens regler. Dessutom kan eleven med viss säkerhet
orientera sig i bekanta miljöer med hjälp av kartor.67
För betygen C och A byts ordet ”viss” (markerat med fet stil i kursplanen) ut mot ”relativt
god” respektive ”god”.68
I årskurs 9 för betyget E när det gäller friluftsliv står det att:
Eleven planerar och genomför friluftsaktiviteter med viss anpassning till olika förhållanden, miljöer
och regler. Dessutom kan eleven med viss säkerhet orientera sig i okända miljöer och använder då
kartor och andra hjälpmedel.69
För betygen C och A byts ordet ”viss” (markerat med fet stil i kursplanen) ut mot ”relativt
god” respektive ”god”70
Lgr-11 är likt Lpo-94 väldigt öppen för tolkning. Det specificeras inte vilka sorts aktiviteter
som undervisningen bör innehålla. Friluftslivets roll har dock lyfts fram tydligare då det är en
av de tre centrala punkterna för ämnet. Även här lyfts friluftslivets kulturella betydelse fram i
det centrala innehållet. Ett gemensamt problem med Lpo-94 är att de mål som sätts upp för
eleverna är väldigt löst definierade. För ett godkänt betyg (E) krävs det inte mer än att eleven
till viss del kan planera och genomföra friluftsaktiviteter i olika förhållanden samt att eleven
med hjälp av hjälpmedel ska kunna orientera sig i okända miljöer. Detta lämnar väldigt stort
spelrum för idrottsläraren som får värdera vad det faktiska innehållet är för något.
67
Kursplan – Idrott och hälsa. Hämtad 2014-01-13 från http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/grundskoleutbildning/grundskola/idrott-och-halsa 68
Ibid 69
Ibid 70
Ibid
29
4. Resultat
I resultatdelen presenteras studiens slutsatser kring de tre frågeställningarna. Detta presenteras
i tre separata delar som representerar varsin frågeställning. Resultaten består utav en analys av
svenska folkets friluftsvanor de senaste 30 åren samt en analys kring utvecklingen av
idrottsämnets kursplaner under samma tidsperiod. Detta ger i sin tur svar på den tredje
frågeställningen kring idrottsämnets eventuella avtryck i samhället när det gäller friluftsliv.
4.1 Hur stor del av svenska folkets liv läggs på friluftsliv sedan 1980-talet?
Ur ett historiskt perspektiv visar forskningen att andelen som regelbundet ägnar sig åt
friluftsliv har varit relativt konstant sedan början av 80-talet, omkring en tredjedel av
befolkningen. Det går möjligtvis att se en liten ökning de senaste 30 åren då siffran under
senaste åren legat kring 36 %.
Bakom denna information ligger tyngdpunkten på de som svarat att de strövat i skog och
mark vilket bara är ett av många alternativ till friluftsliv. Vi har kunnat se att befolkningen
sysslar med många olika friluftsaktiviteter men att vandra/promenera är den kategori som
överlägset flest personer gör regelbundet. De som dessutom regelbundet bedriver andra
aktiviteter regelbundet inom friluftsliv kan mycket väl också ingå bland de som strövar i skog
och mark regelbundet.
Eftersom att de andra aktiviteterna har väldigt få regelbundna utövare går det att utgå från att
den ”verkliga” siffran för de som regelbundet utför någon aktivitet som kan anses vara en del
av friluftslivet är marginellt högre än 36 % sett till de senaste åren. Sett till utlandsfödda i
landet är siffrorna också relativt stabila (men omkring 10 procentenheter lägre än
riksgenomsnittet) med en liten nedåtgående trend sedan början av 80-talet. Detta talar för att
friluftsliv faktiskt är en del av den svenska kulturen, åtminstone i större utsträckning än
många andra utländska kulturer då utlandsfödda i mindre utsträckning söker sig till naturen.
Denna utveckling kan anses vara aningen förvånande med tanke på att andelen av
befolkningen som motionerar minst två gånger i veckan nästan fördubblats under samma tid.
Det går kanske inte att förvänta sig en fördubbling av friluftsutövare då inte alla delar av
friluftslivet nödvändigtvis räknas som motion men det skulle vara ett rimligt antagande att
30
andelen ökat mer än marginellt. Det är helt enkelt andra aktiviteter som lockat till sig dessa
nya motionärer.
Det går också att se stora skillnader sett till ålder. Från 16 års ålder ökar antalet regelbundet
aktiva inom friluftsliv stadigt ju äldre man blir fram till pensionsåldern vilket är naturligt med
försämrade fysiska förutsättningar. Vi kan se en omvänd utveckling för antalet personer som
idrottar utomhus regelbundet. Det är de yngre generationerna som idrottar utomhus allra mest
men det går också att se en trend där även de äldre i större utsträckning på senare år också
idrottar utomhus regelbundet. Vi kan även se liknande resultat för de som regelbundet idrottar
inomhus då det är något som sker i större utsträckning ju yngre man är. Samtidigt har antalet
ökat kraftigt bland de äldre konstant sedan början av 80-talet.
Att idrottandet har ökat kan förklaras i det som Marie och Johan Öhman konstaterat att
motion blivit alltmer prestationsbaserat och alltmer efterliknar tävlingsmoment.71
Något som
leder till den sportifiering som Sandell och Arnegård nämner. Med tävling ställs också mera
krav på standardiserade förutsättningar som kan flytta aktiviteter från den oförutsägbara
naturen.72
Sammanfattningsvis går det att konstatera att det svenska folket motionerar regelbundet
betydligt mer idag än vad de gjorde i början på 80-talet. Trots detta har regelbundet
friluftsutövande under samma tid legat på en relativt stabil nivå i Sverige. Friluftslivet har inte
lyckats att locka till sig en nämnvärd del av alla dessa ”nya” motionärer. Vi kan se en trend
där såväl unga som gamla ”idrottar” mer både inomhus och utomhus. Det går även att se ett
tydligt mönster där friluftslivet är något som tilltalar framförallt äldre generationer fram till
pensionsålder. Bland de yngre är friluftslivet inte alls lika högt prioriterat utan det är något
som kommer högre upp i åldrarna.
4.2 Hur har friluftslivet förändrats i grundskolans läroplaner från 1980-talet fram till
idag?
Den kanske största skillnaden åtminstone strukturellt är hur Lgr-80 innehåller mer detaljerat
innehåll för vad som ska vara med i idrottsundervisningen sett till senare läroplaner. I Lgr-80
71
Marie Öhman & Johan Öhman. Friluftssport och äventyrssport Kap. 6 (Lund: Studentlitteratur, 2011) s. 157 72
Johan Arnegård & Klas Sandell. Idrottens gränstrakter – Om äventyrsidrott och friluftssport. (2009). Hämtad 2014-01-31 från http://www.ep.liu.se/ecp/040/011/ecp0904011.pdf s. 96
31
namnges många olika aktiviteter som undervisningen ska innehålla. I Lpo-94 och I Lgr-11 är
det bara orientering och simning som specifikt omnämns, i övrigt skrivs bara termen
friluftsliv vilket ger ett stort utrymme för att tolka dess innebörd. Med andra ord är det lättare
att förstå vad som förväntas ingå i idrottsundervisningen i Lgr 80.
En gemensam nämnare i samtliga läroplanerna är deras fokus på säkerhet inom olika
situationer som vid vatten och is. Även allmansrätten har plats i samtliga läroplaner.
Något som introducerades i och med Lpo-94 är att inkludera den kulturella aspekten av
friluftslivet och naturen. I Lpo-94 står det till och med att naturupplevelser är starkt knuten till
den svenska kulturen. I Lgr-11 innehåller ämnets centrala innehåll i årskurs 7-9 krav på
eleven att känna till kulturella traditioner kopplade till friluftsliv.
I Lpo-94 och Lgr-11 är det mindre skillnader i hur läroplanerna artikulerar vad friluftsliv är. I
slutändan är det dock betygskriterier som bestämmer vilket betyg eleverna får och här kan det
bli ganska svårt att tolka vad som ska betygsättas. I Lpo-94 står det att en elev i slutet av
årskurs 9 ska kunna orientera sig i okänd terräng med hjälpmedel, vistas i naturen och planera
olika aktiviteter där samt att kunna hantera nödsituationer och ge första hjälpen. I Lgr-11
förväntas en elev i årskurs 9 att kunna planera friluftsaktiviteter baserat på miljöområde, att
kunna orientera sig okända terränger med hjälpmedel samt att kunna förutse skaderisker vid
olika aktiviteter samt att kunna hantera nödsituationer kring vatten.
Betygkriterierna har med andra ord ändrats högst marginellt. Det är snarare formuleringen
som förändrats istället för innebörden. I Lgr-80 finns det betydligt mer riktlinjer vad som bör
ingå i friluftsundervisningen men i Lpo-94 och Lgr-11 lämnas tolkningen till stor del hos
läraren att bestämma vad friluftsliv är för något. Detta är också intressant då Backman
påpekar att i samband med införandet av Lpo-94 så försvann de obligatoriska friluftsdagarna
vilket ytterligare försvagar det konkreta innehållet i kursplanen.73
Det är just detta som är mönstret i läroplanernas utveckling när det gäller friluftsliv. Lgr-80
var betydligt mer specifik i vad som kan förväntas ingå i friluftsundervisningen. Lpo-94 och
Lgr-11 är visserligen formulerade på lite olika sätt men dess innehåll är i stora delar
73
Erik Backman. Friluftssport och äventyrssport Kap. 3 (Lund: Studentlitteratur, 2011) s.67-69
32
detsamma. Det är därför ganska svårt att särskilja de två senaste läroplanerna eftersom att de
utrycker i så pass generella termer att det är upp till varje individ att tolka texterna.
Backman lyfter också fram att idrottslärare såväl som idrottslärarutbildare formar
friluftsundervisningen mycket efter egna erfarenheter då kursplanerna ger väldigt lite konkret
information om vad anses vara friluftsliv.74
Något som däremot stärker friluftslivet i Lgr-11 är att det är en av ämnets tre punkter i det
centrala innehållet. En tredjedel av ämnets kärna har alltså tillägnats friluftsliv och utevistelse.
Detta är extra viktigt med tanke på hur Backman såväl som skolinspektionen nämner att
friluftslivet ofta får en ganska begränsad del i undervisningen.
4.3 Har idrottsundervisningen sedan 1980-talet gjort ett avtryck i det svenska
friluftslivet?
Att döma av det svenska samhällets friluftsvanor har utvecklingen varit ganska stillastående.
Antalet motionärer har sedan 80-talet ökat kraftigt men antalet friluftsutövare har under
samma tid legat på liknande nivåer.
Det kanske mest talande är att den yngsta ålderskategorin (16-24 år) som närmast i tiden
befunnit sig i grundskolan tillhör de som i minst utsträckning håller på med friluftsliv
regelbundet Arnegårds teori säger att många individer utvecklar sina framtida
fritidssysselsättningar genom de upplevelser de har i sin ungdom.75
Skolan är givetvis inte den
exklusiva påverkningsfaktorn i barn och ungdomars uppväxt men statistiken antyder att
skolan missar ett tillfälle att ge elever en del av de erfarenheter som krävs för ett fortsatt
intresse.
Skolinspektionen har konstaterat att bland annat friluftsliv är en aktivitet som inte prioriterats
i den svenska idrottsundervisningen som istället domineras av bollspel. Ser vi sedan till vad
ungdomar sysselsätter sig med efter grundskolans slut ser vi klart och tydligt att det de i
mycket större utsträckning sysslar med olika idrotter inomhus såväl som utomhus. Det vill
74
Erik Backman. “What controls the teaching of friluftsliv? Analysing a pedagogic discourse within Swedish physical education”. Journal of Adventure Education & Outdoor Learning 1, (2011). Hämtad 2014-03-10 från http://dx.doi.org/10.1080/14729679.2010.532988 s. 62-63 75
Johan Arnegård. Upplevelser och lärande i äventyrssport och skola. (Stockholm: HLS förlag, 2006) s. 74
33
säga olika idrotter som fotboll, handboll och innebandy. Givetvis innebär det även andra
aktiviteter men vi kan se en idrottsundervisning som reflekterar mönster i samhället.
Det går inte att säga att varken skola eller övriga samhället exklusivt påverkar den andra utan
de påverkar båda varandra. Det klart att ungdomars fostran i skolan kring bollspel gör att de i
större grad känner sig säkrare i den miljön även utanför skolan. På samma sätt är det möjligt
att om stora delar av samhället på sin fritid är aktiv inom ett visst spektrum av aktiviteter som
exempelvis bollspel så kommer det i någon grad även att påverka skolornas verksamheter.
Vad är då läroplanernas roll i det hela? Ser vi till Lgr-80 så var man betydligt tydligare med
vad som kan förväntas vara friluftsliv sett till de läroplaner som kom efteråt. Trots detta har
förändringarna i läroplanerna inte inneburit några större förändringar i hur ofta det svenska
folket regelbundet ägnar sig åt friluftsliv.
Det faktum att skillnaderna tycks vara marginella i samhället trots två olika filosofier inom
läroplanerna. Under Lgr-80 var befolkningen lika aktiv inom friluftslivet som de har varit
under Lpo-94 vilket inte ger någon klar uppfattning av vad de två olika läroplanerna har haft
för effekt. Det är kanske snarare så att man får anta att båda läroplanerna har varit lika
ineffektiva.
Även om Lgr-80 har betydligt klarare riktlinjer än dess efterträdare är det fortfarande ett
dokument som lämnar mycket utrymmer för tolkning. Friluftslivets diffusa förklaring i
läroplanen kan vara en anledning till att idrottslärare kanske inte riktigt vet hur de ska tackla
uppgiften för att genomföra en bra friluftsundervisning. Ser vi på betygskriterierna är de
väldigt vaga vilket gör att en lärare kan använda sig av ett litet bedömningsunderlag på varje
elev för att betygsätta dem i friluftsliv.
Värdefull tid riskerar då att placeras på andra aktiviteter samtidigt som friluftsliv prioriteras
bort och tar bort potentiellt värdefulla erfarenheter från eleverna. Bristen på dessa erfarenheter
kan också förklara till viss del varför utlandsfödda inte vistas i skog och natur lika mycket
som de som är födda i Sverige. Kommer de från kulturer där naturen inte är lika högt prioritet
och inte får ta del av det i den svenska kulturen heller är det klart att de löper större risk att
inte besöka naturen då det är något okänt.
34
Med ett så pass stort utrymme för varje individuell lärare att tolka läroplanerna är kanske den
rätta frågan är att se över vilka erfarenheter idrottslärarna har inom friluftsliv? Läroplanerna
använder fina ord när de inkluderar friluftsliv men ger väldigt lite konkret. Med denna frihet
kan en lärare lätt bli bekväm och göra det minsta möjliga inom friluftsliv för att bedriva övrig
undervisningen i den ofta lättillgängliga idrottshallen.
Att idrottslärare ignorerar friluftsliv i stor utsträckning har Backman konstaterat men han
säger också att när friluftsundervisningen väl sker är det lätt för idrottsläraren att falla tillbaka
till sina erfarenheter från sin utbildning, erfarenheter som ofta baseras på det exklusiva
friluftslivet som kanske inte passar ihop med skolverksamheten.76
Det är ganska uppenbart att idrottsundervisningen inte har någon större effekt nationellt sett
på befolkningens friluftsvanor. Friluftslivet är betydligt mindre prioriterat bland dem som
senast gått ur grundskolan och det är först senare i livet som fler börjar engagera sig inom
olika friluftsaktiviteter. Kan idrottsundervisning påverka en person plötsligt ett par årtionden
senare? Möjligtvis men det är mer troligt att influenserna vid den tidpunkten kommer från
annat håll vilket antyder att idrottsundervisningen misslyckats att skapa ett bestående intresse
hos eleven efter att den lämnat skolan.
76
Erik Backman. Friluftsliv in Swedish Physical Education – a Struggle of Values. (2010). Hämtad 2013-03-10 från http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:308124/FULLTEXT01 s. 104
35
5. Diskussion
5.1 Metoddiskussion
För att kunna få fram relevant forskning på nationell nivå var det nödvändigt att använda
tidigare undersökningar då jag inte har några som helst resurser att göra en sådan
undersökning själv. Relevanta undersökningar för studien är visserligen få men de är också
det närmaste vi i nuläget kommer till rikstäckande undersökningar över en längre tidsperiod.
Det kanske största problemet med den tidigare forskningen är att det är omöjligt att hitta en
samlad fråga där alla fritidsvanor samlas i ett enda svar. Att ströva i skog och mark är inte på
något sätt en definitiv aktivitet som täcker upp hela friluftslivet. Det har dock visat sig att
detta är den överlägset mest frekventa aktiviteten bland friluftsutövare samt att de flesta
övriga aktiviteterna i regel har väldigt få utövare. Därför anser jag att undersökningen gett en
ganska bra bild över hur ofta det svenska folket regelbundet håller på med friluftsliv.
Undersökningen sträcker sig omkring 30 år bakåt i tiden vilket innebär att vissa resultat från
den tidigare forskningen angående framförallt de äldre generationerna inte är lika relevant då
de gick i skolan under andra läroplaner. Trots detta kan vi se en liknande utveckling i
friluftsvanorna även hos de generationerna.
5.2 Resultatdiskussion
Resultatet av undersökningen fick till stora delar fram svar på de frågeställningar som
ställdes. Det kanske största problemet för att nå en komplett slutsats är en djupare förklaring
till varför resultatet ser ut som det gör och vad man kan göra för att förbättra situationen.
Det går att jämföra hur läroplanerna har olika disponering och även om Lgr-80 är mer konkret
så är den liksom Lpo-94 och Lgr-11 väldigt generellt utformad vilket gör det svårt för
idrottslärare att ge en likvärdig utbildning då varje lärare tolkar texterna olika. Vad denna
undersökning kan fastställa är att det är möjligt att eventuella brister i friluftsundervisningen
kan bero på det väldigt ”diffusa” innehållet i läroplanerna. Skolinspektionen har dessutom
konstaterat att exempelvis friluftsliv inte utgör en speciellt stor del av idrottsundervisningen
och detta kan vara en bidragande faktor till att relativt få ungdomar söker sig till naturen efter
att de lämnat grundskolan.
36
Om läroplanerna nu är för generella ställs det större krav på att idrottsläraren ska kunna
bedriva en godtagbar friluftsundervisning. Detta ställer då i sin tur stora krav på
lärarutbildningen som måste kunna tillgodose de framtida lärarna med en tillräcklig bra
utbildning så att de i sin tur kan ta med sig det när de själva blir verksamma lärare.
Idrottslärarna måste ges förutsättningar i sin undervisning både när det gäller material och
kunskap. Idrottslärarutbildningen har dock vissa brister som Backman påpekar då dess
innehåll inte nödvändigtvis stämmer överens med den verklighet som en idrottslärare ställs
inför när den själv ska undervisa i friluftsliv.
Vi kan dock inte dra några större slutsatser av inverkan som Lgr-11 kommer att ha. Innehållet
är visserligen väldigt likt Lpo-94 om än omformulerat. Något som talar väl för Lgr-11 är att
det faktiskt finns ett större fokus på just friluftslivet då det anges som en av tre centrala
punkter för ämnet.
Denna undersökning är som bekant riktad mot friluftsliv och kan i vissa delar uppfattas som
negativt inställt till alternativa motionsformer. Motion i alla dess former är givetvis bra och
visst är det glädjande att antalet motionärer kraftigt har ökat sedan 1980-talet. Här kan
skolidrotten säkerligen ta till sig en viss del av äran, men det faktum att friluftsliv är betydligt
mindre framträdande bland landets yngre människor som senast befann sig i grundskolan talar
inte väl om vad skolidrotten åstadkommer när det gäller friluftsliv.
Vad vi istället ser är en utveckling där idrotter både inomhus och utomhus ökar eller med
andra ord sportifiering. Vi kan också se tecken på att även friluftsliv sportifieras och blir som
Backman utrycker det mer exklusivt då det kräver mer förberedelser och kunskaper för att
utöva istället för att lägga fokus på det enkla vardagliga som nästan alla kan utöva utan några
större förkunskaper. Elever måste få en bra grund att stå på innan de ger sig ut på ”stora
äventyr” och friluftsundervisningen måste därmed anpassas efter
Att en människa formas av sina upplevelser under sin uppväxt är ganska självklart och skolan
har därmed en bra chans att påverka dess elever. När det gäller idrottsämnet visar det sig dock
att det finns en hel del brister kring elevernas friluftsutbildning. Enligt det statistiska
datamaterialet visar det sig däremot att en betydande del av befolkningen faktiskt söker sig till
naturen senare i livet långt efter deras grundskoleutbildning, något som Beery spekulerade om
37
att den psykologiska kopplingen till naturen kommer till människor (i Norden) senare i livet.77
Frågan är då var inspirationen till ett mer regelbundet friluftsliv kommer ifrån?
I Sverige har vi en fantastiskt rik natur vi kan utnyttja på många sätt som andra länder inte kan
tack vare allemansrätten. Forskningen visar också att utlandsfödda utnyttjar naturen i mindre
utsträckning vilket ger skolväsendet ytterligare ansvar att visa dessa möjligheter för de som
härstammar från olika kulturer men även för de som i hemmet kanske aldrig heller fått
uppleva naturen.
Den kulturella förankringen som friluftslivet har i landet är en viktig del att ta vara på i skolan
och det är också ett sätt att lära sig och att våga motionera i en unik miljö som annars kan ses
som främmande. Att motionera i naturen kan vara välbehövligt avbrott från ens vardag där
arbete och skolarbete kan vara en bidragande källa till stress. Motion är överlag en bra ventil
för stress men i naturen läggs det till en ny dimension där ett scenombyte kan möjliggör en att
stänga ut alla eventuella bekymmer man måste oroa sig för i vardagen.
Sammanfattningsvis bör skolidrotten ta ett större ansvar för att presentera friluftsliv på ett
bättre sätt vilket börjar med idrottslärarnas utbildning. Skolans syfte är att ge eleverna olika
erfarenheter och kunskaper som de kan ta med sig under resten av sitt liv. Detta inkluderar att
aktivt kunna delta i olika former av friluftsliv vilket idrottsämnet kan bli mycket bättre på att
främja.
5.3 Fortsatt forskning
Vad denna undersökning har fastställt är att grundskolan inte har någon nämnvärd inverkan på
hur friluftslivet gestaltar sig i samhället. Den naturliga följdfrågan är vad detta beror på?
Denna undersökning har dragit vissa slutsatser kring idrottslärares utbildning men det finns
definitivt utrymmer för att utforska detta ännu längre.
Nästa steg borde vara att intervjua olika idrottslärare hur de undervisar inom friluftsliv, hur de
tolkar läroplanen. Genom att se vilken undervisning som faktiskt sker kan man se vilka delar
som fungerar bra eller mindre bra. Svaret på att förbättra en utbildning är inte nödvändigtvis
77
Thomas H. “Berry. Nordic in nature: friluftsliv and environmental connectedness”. Environmental Education Research 19:1.(2012). Hämtad 2014-03-10 från http://dx.doi.org/10.1080/13504622.2012.688799 s. 110
38
mer av det som inte är tillräckligt bra, det kanske är en kvalitetshöjning på innehållet som
krävs istället.
39
Referenser
Tryckta källor
Arnegård, Johan. Upplevelser och lärande i äventyrssport och skola. Stockholm: HLS förlag,
2006
Hideborn Alm, Kerstin. (red.). ”Friluftsliv – Framtid – Folkhälsa.” Kungl. Skogs och
lantbruksakademins tidskrift, 8 (2005)
Larsson, Håkan & Karin Redelius.(red.). Mellan nytta och nöje. Stockholm: Idrottshögskolan,
2004
Sandell, Klas, Johan Arnegård & Erik Backman.(red.). Friluftsliv och äventyrsidrott. Lund:
Studentlitteratur, 2011
Sandell, Klas & Sverker Sörlin (red.). Friluftshistoria – Från härdande friluftsliv till
ekoturism och miljöpedagogik. Stockholm: Carlssons bokförlag, 2008
Skolöverstyrelsen. Läroplan för grundskolan: Lgr 80. Stockholm:
Liberläromedel/Utbildningsförlaget, 1986
Stråth, Bo. Sveriges historia 1830-1920. Stockholm: Norstedts, 2012
Elektroniska källor
Arnegård, Johan & Klas Sandell. (2009) Idrottens gränstrakter – Om äventyrsidrott och
friluftssport. Hämtad 2014-01-31 från http://www.ep.liu.se/ecp/040/011/ecp0904011.pdf
Erik Backman. (2008). “What is valued in friluftsliv within PE teacher education?—Swedish
PE teacher educators’ thoughts about friluftsliv analysed through the perspective of Pierre
Bourdieu”. Sport, Education and Society 11. Hämtad 2014-03-10 från
http://dx.doi.org/10.1080/13573320701780522
Backman, Erik. (2010) Friluftsliv in Swedish Physical Education – a Struggle of Values.
Hämtad 2013-03-10 från http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:308124/FULLTEXT01
40
Backman, Erik. (2011) “What controls the teaching of friluftsliv? Analysing a pedagogic
discourse within Swedish physical education”. Journal of Adventure Education & Outdoor
Learning 1. Hämtad 2014-03-10 från http://dx.doi.org/10.1080/14729679.2010.532988
Beery, Thomas H. (2012) “Nordic in nature: friluftsliv and environmental connectedness”.
Environmental Education Research 19:1. Hämtad 2014-03-10 från
http://dx.doi.org/10.1080/13504622.2012.688799
Helander, Valeria. (2013). Svenska skolbarn rör sig för lite. Hämtad 2014-01-13 från
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1791011-svenska-skolbarn-ror-sig-for-lite
Fredman, Peter, Marie Stenseke, Klas Sandell & Anders Mossing (red.). (2013) Friluftsliv I
förändring – Resultat från ett forskningsprogram – Slutrapport. Hämtad 2014-01-13 från
http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6547-8f.pdf
Josefsson, Jenny & Kajsa Kronlid. Kursplan – Hur skiljer sig kursplanerna i ämnet Idrott och
hälsa? Bilaga 1. Hämtad 2014-01-13 från
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/33832/1/gupea_2077_33832_1.pdf
Qvist, Jan. (2000). Bortfallsanalys av SCB-undersökningarna HINK och ULF. Hämtad 2014-
01-31 från
http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Forsta_Statistik/Metod/_Dokument/RD_2000_4.pdf
Skolinspektionen. (2011). Litteraturöversikt inför kvalitetsgranskning av Idrott och hälsa i
grundskolan. Hämtad 2014-01-13 från
http://www.skolinspektionen.se/Documents/Kvalitetsgranskning/idrottgr/kvalgr-idrottgr-
littoversikt.pdf
Skolverket. Kursplan – Idrott och hälsa. Hämtad 2014-01-13 från
http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-
kurser/grundskoleutbildning/grundskola/idrott-och-halsa
41
Statistiska Centralbyrån. (2009). Tätorter 1960-2005 Hämtad 2014-01-13 från
http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pd
f
Statistiska centralbyrån. (2010). Alternativa datainsamlingsmetoder i ULF, fas 2. Hämtad
2014-01-31 från
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0101_2010A01_BR_BE96BR1001.pdf
Statistiska centralbyrån. (2012). Beskrivning av statistiken. Hämtad 2014-01-31 från
http://www.scb.se/statistik/le/le0101/_dokument/le0101_bs_2011.pdf
Statistiska Centralbyrån. (2013). Fritid – fler indikationer 1980-2007 - Tabeller från SCB:s
undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) 1980-2007. Hämtad 2014-01-13 från
http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-
amne/Levnadsforhallanden/Levnadsforhallanden/Undersokningarna-av-levnadsforhallanden-
ULFSILC/12202/2012A02B/
Statistiska Centralbyrån. Om SCB. Hämtad 2014-01-13 från http://www.scb.se/sv_/Om-SCB/
Stockholms Universitet. (2010). Friluftsliv i skolan ses som exklusivt. Hämtad 2014-01-13
från
http://www.forskning.se/nyheterfakta/nyheter/pmimportocharkiv/pressmeddelandenarkiv2010
/friluftsliviskolansessomexklusivt.5.7d98e454128435e2c048000366.html
Svenskt Friluftsliv. Mer friluftsliv – fakta om friluftslivets positiva effekter. Hämtad 2014-01-
13 från http://www.friskinaturen.org/media/fakta_merfriluftsliv.pdf