Frispark nr2 2009

Redaktionen har ordet

Efter det inledande numret av Frispark överöstes redaktionen av uppskattande och uppmuntrande mail från såväl läsare som kritiker. Snabbt blev Frispark föremål för diskussion i sportvärlden

och bland annat höjdes röster om förhoppningen att Frispark skulle bli ”Skånes största konkurrent till Offside”. Förutom anstormningen av välförtjänta komplimanger, damp en fråga ner i mailboxen som faktiskt skapade utrymme för eftertanke i den fotbollsmässiga eufori redaktionen befann sig i. ”Hur gör man om man vill skapa en lika bra tidning som ni gjort?” löd frågan signerad Frazze – Ordf. Kräkånger IF.

Jag satte mig ned och författade följande svar:

”Kära Frazze,

För att skapa en lika framgångsrik och omtyckt tidning som Frispark måste du inledningsvis se till att du representerar en alldeles särskild typ av förening, med alldeles särskilda ideal och värderin-gar. En förening där alla samarbetar för att uppnå gemensamma mål, på såväl som utanför plan. När du gjort detta ska du skapa ett koncept som urskiljer din förening från alla andra, det kan ex-empelvis handla om att vid matchtillfällen iklä er en färg som sticker ut. Att arbeta fram en mening som på ett ödmjukt sätt sammanfattar er verksamhet kan vara klokt, och du är fri att hämta inspira-tion i HNFF:s strof ”Intellektuell elitfotboll”. Det viktigaste du ska tänka på är att omge dig av skickliga människor i klubben och organisationen, som med ett stort engagemang och kunskap bildar alla förutsättningar för att skapa en tidning lika omtyckt och framgångsrik som Frispark.

Lycka till! /Frisparksredaktionen”

Detta späckade Frisparks-nummer innehåller läsning som kan underhålla en hel sommar. Föru-tom stående inslag så som Herrtränaren och Damtränaren har ordet, presenteras årets syskonkamp mellan bröderna Lundberg och syskonen Karlsson, en tillbakablick ges i en HNFF:ares tidigare fotbollsliv och i Samuelssons hörna slås fotbollsmyter ner på löpande band. Dessutom ges en över-blick över de roller som samverkar för att få denna förening att fungera, träning efter träning, match efter match.

Trevlig läsning och glad sommar!

Önskar redaktionen genom Lotta ”Inti” Johansson

Anstormningen av välförtjänta komplimanger

Innehåll

Ordföranden informerar s4

En fotbollsförälder berättar s5

Syskonkampen s6

Samuelssons hörna s12

Krönika s13

Tränarna har ordet s14

Roller i HNFF s16

Insändare s17

Gissa bollen s18

Hallands Nations FFThomanders väg 3

224 65 Lund

[email protected]

Redaktionen:Redaktör Lotta”inti” Johansson

Grävande reporter Daniel SamuelssonLayoutare Henrik Stenvinkel

Ordföranden Informerar

HNFF behöver både framtidsvisionärer och praktiker

Sommaren närmar sig och med denna kom-mer en välbehövlig pausvila. Till skillnad

från många andra klubbar slutar HNFF spela redan under inledningen av Juni för att därefter återuppta det hela framåt slutet av Augusti. Det blir med andra ord ett långt uppehåll från fot-bollen. Flyttandet av matcherna bort från som-maren tvingar dock fram ett väldigt intensivt spelschema under veckorna som varit och som kommer framöver.

Damerna har verkligen gått från klarhet till klarhet och stoltserar för närvarande som seri-eledare. Det är bara hoppas att formen hänger kvar under de sista matcherna. Herrarna har däremot haft det tyngre. Det är alltför mycket berg- och dalbana för stunden. Det är bara hop-pas att vi tillsammans kan kämpa för varandra och försöka knipa några väldigt viktiga poäng under de sista matcherna.

Snart har hälften av min tid som Ordförande passerat. Arbetstakten har verkligen lugnat ner sig allt eftersom försäsongens förberedelser passerat och människorna runtomkring kom-mit rätt i sina roller. Precis som varje mittfält behöver en kreativ passningsspelare och en hårdhänt slitvarg behöver HNFF både fram-tidsvisionärer och praktiker. Jag tycker den nödvändiga bladningen av personligheter och egenskaper finns i föreningen. Det är härligt att bevittna hur personer verkligen växer med up-pgifterna och ansvaret och utvecklas. HNFF är verkligen en förening som fostrar ”ungdomar” till ansvar och initiativkraft.

Ser man tillbaka på vad som åstadkommits un-der mitt ordförandeskap hittills är det kanske framförallt nytecknandet av Stödmedlemskap som varit framgångsrikt. Detta har såklart kombinerats med ansiktslyftningen av Fris-park. För närvarande finns det i runda slängar 60 Stödmedlemmar. Målet innan säsongen var 20. Min personliga förhoppning är dock att det

ska kunna öka till 100 innan 2009 är över. 2003 hade HNFF över 200 Stödmedlemmar. Detta måste vara det långsiktiga målet. Fortfarande finns det dock en avsaknad av återkoppling från Stödmedlemmarna där ute. Jag och Fris-parksredaktionen ser gärna att fler lämnar ett avtryck på hemsidan eller kommer med lite tanker eller rentav artiklar till kommande num-mer av Frispark.

Rent organisatoriskt pågår det hela tiden ett arbete med att försöka täta sprickor och fylla igen fallgropar. Jag har särskilt försökt upp-mana alla ansvariga att med jämna mellanrum anteckna saker som ställer till problem och så-dant. Samtidigt kan HNFF med glädje meddela att föreningen inom en snar framtid kommer inleda ett samarbete med Skåneidrotten ( SISU Idrottsutbildarna ) för att försöka förbättra just organisatoriska delar och arbeta vidare med jämställdhetsfrågan som föreningen onekligen är väldigt framgångsrik inom.

Slutligen skulle jag bara vilja lyfta upp ett lös-ryckt citat från den senaste veckan. Jag hade en försenad 25-årsfest och hade bland många an-dra bjudit in alla spelare från HNFF. Det var en av dessa spelare stod hemma hos mig i köket närmare midnatt och konstaterade att: ”det nog inte finns många föreningar i Sverige där man blir hembjuden till Ordföranden på fest-ligheter”. Spelaren hade onekligen en poäng. HNFF är en väldigt speciell förening och det är allas vår plikt att föra denna särskilda anda framåt och vidare.

Trevlig Sommar!

Daniel Lundberg, Ordförande

En fotbollsförälder berättar

En liten fotbollsberättelse om vår spelare ”Cissi” Jönsson född 1986

Cecilia började sin fotbollsbana med att spela tillsammans med killarna i Högaborgs P-9 i Helsingborg. Där blev det ganska tuffa tag så när hon senare fick ingå i tjejlaget tyckte hon det var ganska mesigt, men så är reglerna.

På högstadiet gick hon på Wieselgrensskolan i en klass med fotbollsprofil.

På fritiden spelade hon med Eskilsminnes IF. Hon har alltid varit en riktig slitvarg och varit duktig på att lägga hörnor, peppa sina lagkam-rater och slå en och annan boll i mål. Stora-syster spelade i HDFF i Helsingborg, så ibland vart det rena derbyt i familjen, vi fick stå halva matchen på ena långsidan och andra halvan på den andra sidan. Många trevliga minnen har

hon gett oss bl.a från Gothia Cup och Eskils-cupen. På invigningen i Gothia Cup var hon med och representerade Sverige vid öppning-sceremonin.

Att börja spela i Damlaget var kanske inte lika roligt så hästintresset tog överhanden. Men trots detta spelade hon fotboll när hon var och jobbade med hästar på Nordirland. Så förutom ridstövlar, chaps och sporrar fick hon packa ner skor och benskydd.

Väl hemma har skorna legat och spruckit på hyllan till förra sommaren då hon hittade HNFF. Och sen vet ni resten….

Mu och Dad

Rena derbyt i familjen

Syskonkampen

Karlssons mot Lundbergs, Emma och Gustaf mot Daniel och Johan, kampen som det hade talats om länge. Frisparksredaktionen hade styrt upp tävlingen som gick av stapeln på HNFF:s mecka, Klostergårdens IP (för dagen fullt av cupspelande 12 åringar).

Det tävlades i en mängd olika grenar, allt för att testa kunskapsnivåer hos syskonparen. Ihärdiga rykten hade gjort gällande att de båda syskonparen var laddade till tänderna. Detta spolierades dock något när Lundberg d.ä. dök upp iklädd allt annat än oömma kläder, han försäkrade dock att hans vinnarskalle minsann var på plats. När sedan den andra brodern dök med en bandag-erad fot och ett ligament mindre undrade vi hur det här skulle gå. Johan klargjorde dock tydli-gen att de inte under några omständigheter skulle vika ner sig och påpekade glatt att Karlssons nog behövde allt handikapp de kunde få. Emma fnös åt detta påstående medan Gustaf inte sa att ljud, han var totalt fokuserad på den första grenen, trixning.

TrixningDenna gamla klassiker känner nog de allra flesta till, det gäller att klara så många touch som möjligt utan att bollen vidrör marken.

Tävlande:Daniel LundbergGustaf Karlsson

Tävlingen startade i ett rasande tempo med finlir och teknik som säl-lan skådats på A-planen. Ur denna batalj gick tillslut Gustav segrande med 30 touch.

Ställning:Lundbergs 0Karlssons 1

Med andra ordHär gäller det att utan att nämna något av orden som står på lappen som medtävlanden håller upp i pannan förklara ordet. Flest på två mi-nuter, eller de som klarar alla snabbast går segrande ur denna strid.

Tävlande:Daniel & Johan LundbergGustaf & Emma Karlsson

Detta blev aldrig någon riktig match, bröderna Lundberg visa på sann telepatisk förståelse och klarade av alla på en fantastisk tid av 1min 31s.


Gissa bollenPrecis som namnet avslöjar gäller det lista ut vilken boll det rör sig om. Lagen får se en inzoomad bild av bollen och ska sedan försöka lista ut vilken boll det är.


Gissa bollen var inte något som varken Lundbergs eller Karlssons hade som sin starka sida. Lundbergs lyckades pricka in två rätt av fem möjliga medan Karlssons skamset fick nöja sig med ett rätt.


StraffarDet gäller att sätta bollen i mål. Ett poäng för mål, ett poäng för räddn-ing men även ett poäng om motståndarna lyckas gissa rätt var bollen kommer hamna. fem straffar var.


En mycket rafflande straffläggning kom att avgöras på sista straffen. Karlssons kommer ut som vinnare.


Syskonkampen

KonbollDetta, precis som all annan fotboll, går ut på att göra mål. Svårigheten med just denna variant är, precis som namnet antyder, att synen är kraftigt nedsatt p.g.a. en kon framför ansiktet. För attlättare kunna lokalisera bollen har varje spelare en person som guidar spelaren runt spelfältet. Reglerna är lätta, först att göra mål på det gemensamma målet kan titulera sig vinnare.

Tävlande:Daniel LundbergEmma Karlsson

Språkrör:Johan LundbergGustaf Karlsson

Efter att ha tagit sin syskon på en rundtur började Johan och Gustaf att guida syskonen rätt. Efter en tuff fight fick tillslut Emma in bollen i mål, Daniel försökte överklaga och skyllde på materialfel. Överklagan avslogs snabbt.

StällningLundbergs 2Karlssons 3

SportfrågorFram med TP-kunskaperna, här gäller det att svara rätt på sportfrågor-na. 10 frågor, ett poäng för rätt svar ett minuspoäng för fel svar.


Karlssons visar sin stora sportkunskap och tar hem denna rond med siffrorna 5-1


Bruna frågorFram med TP-kunskaperna, här gäller det att svara rätt frågorna ur den bruna kategorin. 5 frågor, ett poäng för rätt svar ett minuspoäng för fel svar. Vinnaren av denna rond kammar hem två poäng.


Här visar syskonparen sin stora okunskap inom området, Karlssons chansar villt medans Lundbergs skjuter från höften. Det slutar till sist 1-0 till Karlssons och därmed är förnedringen total.

Slutställning:Lundbergs 2Karlssons 6

Syskonkampen 2009

Syskonkampen

Det skiljer bara dryga 15 månader mellan mig och Gustaf och därför klassas vi som

semitvillingar eller pseudotvillingar som det också tydligen kallas. Det här begreppet var för oss totalt okänt fram tills bara någon månad sedan då jag fick nys om det. Det har knappast revolutionerat min syn på oss som syskon men lite kul tycker jag att det är för visst drömde jag som liten ibland att man hade en tvilling. Lite av en tvilling har väl Gustaf i och för sig varit. Han har alltid funnits där och jag hade alltid någon att leka (och bråka) med under min up-pväxt. Dock var det högst irriterande att han, som ändå var mer än ett år yngre, fick lov att göra samma saker som jag. Trots det så tror jag nog att Gustaf ändå såg upp till mig som hans stora coola syster, något han idag starkt lär förneka. Men fråga honom då varför han en julafton i mitten av 80-talet absolut ville ha en

likadan klänning och lackskor på sig som jag (något han även fick). Det måste ju tyda på att han tyckte jag var häftig och ville vara som jag, eller?

Ett starkt fotbollsintresse har vi båda haft till vår fars stora nöje eftersom det var han som trän-ade oss när fotbollskorna hade storlek 25. Då innan vi insåg fotbollens allvar och då vi out-tröttligt kunde springa en hel match och fortsät-ta springa efter att visselpipans ljud förkunnat matchens slut, då var det bra att ha en bror man kunde finta av hemma på gården.

Emma Karlsson

Emma om Gustaf- Bra att ha en bror att finta av

Syskonkampen

Emma är min lilla storasyster och tanken med denna text är att berätta lite om henne. Men

var börjar man?

Några av er har säkert hört om hur hon försökte stjäla en bil på en konsumparkering men ångrade sig. Problemet var bara att Emma, som den mäs-tertjuv hon är,under stöldförsöket glömde sin plånbok i dörrfacket på förarsidan. Bilens ägare, en man i 30-årsåldern, åker helt ovetandes om detta miss-lyckade stöldförsök hem. Väl hemma lånar hans flickvän bilen och hittar Emmas plånbok i hand-skfacket. Flickvännen blir helt bestört. Är han otrogen? Hon springer in och undrar vem f-n Emma Karlsson är och vad i hela fridens namn hennes plånbok gör i hans bil. Mannen, som är ytligt bekant med Emma, är självklart helt förstummad och lika frågandes som sin flickvän. För att inte tappa ansiktet och eventuellt förstöra förhållandet ljuger han hastigt ihop en historia om att han fått den av en kollega på jobbet (han jobbar som busschaufför) och eftersom han vet vem Emma är ska han lämna tillbaka plånboken till henne. I avsaknad av någon bättre förklaring till varför plånboken fanns i hans bil börjar han tro på sin egen historia. Någon dag senare får det hela sin upplösning när en förtvivlad man ringer hem och ursäktar sig för att inte ha lämnat plån-boken tidigare. Vad beträffar den stackars man-nen och flickvännen så tror jag de fortfarande är tillsammans trots Emmas försök till motsatsen.

Emma har förutom att roa mig med sina misstag även varit hård mot mig under vår uppväxt. Som när hon slog en käpphäst rätt i skallen på mig så att blodet forsade, eller som när hon skyll-de på mig då hon målat på väggen och jag fick hela skulden. Om min familjelycka skulle utebli senare i livet kommer även detta tillskrivas min syster efter alla sparkar i ...... jag fått ta emot under våra figther.

Men Emma har trots allt detta oftast varit en bra syster. Framförallt genom att lära mig viktiga saker som inte är helt självklara. 1.Emma har lärt mig att inte stoppa garder-obsbrickan i byxlinningen. Vilket hon så vänligt demonstrerade när hon blev av med sin skin-njacka på Jäger i Karlstad. 2.Emma lärde mig på samma utekväll att det är JÄTTEDUMT att hänga in mobiltelefon och plånbok i garderoben och då särskilt om man stoppar garderobsbrickan i byxlinningen. 3.Hon har också lärt mig att om man har värdesaker, till exempel en plånbok, synligt i en bil då är det OTROLIGT dumt att lämna en ruta nervevad oavsett hur varmt det är ute.För dessa tre lärdomar är jag evigt tacksam. Det borde ni också vara.

Gustaf Karlsson

Gustaf om Emma- Hon slog en käpphäst rätt i skallen på mig

Syskonkampen

Något som slog mig när man satt och fun-derade kring den här texten var faktumet

att jag och Johan aldrig spelat en match tillsam-mans. Åldersskillnaden mellan oss är visserli-gen 3 år, men i mindre föreningar brukar sådana skillnader inte vara konstiga när det gäller ju-niorlags- eller reservlagsfotboll. Förklaringen ligger nog istället i oturliga omständigheter. Det saknades spelare för att starta ett juniorlag och Johan fick flytta till grannföreningen för att spela. Jag försvann iväg på Lumpen. Johan åter-vände till moderföreningen, men bröt benet i en våldsam pulkakrasch. Johan försvann till Kam-bodja som volontär. Jag försvann till Lund.

Jag och Johan har däremot spelat mot varandra. Jag minns det som igår. Jag tror dock Johan har förträngt det. Det var en härlig vårkväll och jag hade bönat och bett tränarna om att kunna spela med reservlaget som skulle möte grannförenin-gen där Johan blivit uppflyttad från juniorlaget. Jag minns inte hur matchen slutade. Det enda kvarstående minnet är händelserna vid den högra hörnflaggan på motståndarnas planhalva. En löpning ner mot hörnflaggan. Stannar upp. Ett tillslag. En bredbent lillebror. Mina händer i en segergest mot skyn. Jag minns också hur fruktansvärt förgrymmad och arg mamma var efter händelsen. Ord som respektlöst, otrevligt och barnsligt flög genom luften.

Jag och Johan kanske är lika rent utseendemäs-sigt. Till hans stora belåtenhet är det dock ofta Johan som folk oförklarligt uppfattar som äldst. Här slutar dock likheterna. Jag har alltid haft det ganska lätt för mig och varit en innermittfältare med förkärlek till vackra framspelningar. Johan har varit mer av en slitvarg med förkärlek till glidtacklingar bakifrån och tvingats jobba lite hårdare för att komma någonvart. Studerar man vardagslivet är rollerna dock ombytta. Jag går hemma med smutsiga mjukisbyxor, rufsigt halvlångt hår och dricker O’BOY i min ensam-het. Johan däremot drar på sig moderiktiga sk-jortor, omgärdar sig med merparten av damerna från psykologklassen och föredrar dyra franska röda viner.

Jag tycker om min bror och ser upp till hans kämpavilja och beslutsamhet. Det är verkligen roligt att han flyttat till Lund och börjat spela för HNFF. Den här säsongen kanske det äntli-gen blir en match sida vid sida.

Daniel Lundberg

Daniel om Johan- Jag tycker om min bror

Syskonkampen

Ni känner alla till Daniel Lundberg, min storebror. De flesta av er känner nog

honom som den mäktiga ordföranden i HNFF (eller som killen som börjar jama och fräsa som en katt åt diverse tjejer efter nån öl). Men his-torien om Daniel började mycket tidigare än så, på en åker kallad Fjälkinge idrottsplats.

Daniel inledde sin karriär i Fjälkinge IF som knatte och var klubben trogen upp till A-laget innan han flyttade till lärdomsstaden Lund. Han blev tidigt något av en kändis i byn efter flera uppmärksammade prestationer, ett exempel är från en ungdomsturnering i Kristianstad: Daniel drev upp bollen i ett anfall och avlossade sin högerslägga. Bollen sökte sig mot målvak-tens bröst som tog emot bollen (och följde med den in i mål). Målvakten reste sig inte upp igen utan fick bäras ut från planen…

När han kom upp i åldern blev han antagen till Specialidrottsgymnasiet i Kristianstad och drillades hårt av den östeuropeiska plågoan-den Marec. Men tydligen fick han inte nog av militärisk disciplin, för efter det så gjorde han lumpen i någon sorts badbyxe-pluton i Stock-holm. Jag förstod aldrig vad amfibieregementet innebar, men antar att man mest glassade runt i skärgården och metade abborre.

Det har alltid funnits en viss rivalitet mellan oss, både på planen och utanför. Vad ställnin-gen i vår maraton-tunnel-tävling nu är lämnar

jag därhän... Men trots rivalitet har brorsan alltid tagit hand om mig. Det var han som höll för min mun så att våra föräldrar inte skulle höra att jag grät, efter att han hetsat mig att hoppa ner från hustaket och jag stukat bägge fötterna… Därför förvän-tade jag mig nu med Daniel som ordförande att hamna i gräddfilen i HNFF, men icke!

Daniel har alltid legat ett steg före mig, både på plan och i livet i övrigt. Även om jag aldrig skulle erkänna det för honom, så har jag alltid haft honom som min förebild.

Därför var det med sorg som jag såg att Daniel aldrig riktigt passade in i Fjälkinge IF. När de andra pratade skördetröskor och tjongade lång-bollar så var Daniel något mer finslipad. Han tunnlade och väggspelade sig igenom vartenda mittfält. Han har ända sedan barnsben haft en förkärlek till de där nätta, avvägda passningar som alltid letar sig fram till mottagaren! Det känns skönt att brorsan nu har hittat ”hem” i HNFF, där han får leka med pojkar som kan ta emot hans långa svepande framspelningar.

Johan Lundberg

Johan om Daniel- Daniel har alltid legat steget före

Samuelssons hörna

Patric Andersson (nej, inte mittbacken) är en av fotbollens mythbusters. Tillsam-

mans med flera andra forskningskollegor sparkar han sönder myt efter myt.

Längs sidlinjen vid Klostergårdens konstgräs-plan står HNFF:s tolfte spelare, i alla fall så länge åskådarna stöttar hemmalaget. Det menar forskare vid Handelshögskolan i Stockholm, City University i London och universitetet i Mannheim. De slår fast att fansens stöd till sina lag har betydelse. Det tar sig i uttryck i att hem-malaget tar hem omkring 60 procent av totalt antal poäng under en säsong.

I boken, Myths and Facts about Football, som Patric Andersson, vid Handelshögskolan i Stock-holm, har varit med och skrivit läggs fokus på vilka beslut som tas vid och på fotbollsplanen.- Ser man på fotboll är det en mängd beslut som måste fattas både på och utanför planen, säger Patric Andersson till Sveriges Radio.

I forskningen som mynnade ut i boken slås myt efter myt sönder. Att ett mål strax innan halv-lek skulle vara psykologiskt viktigt för det mål-görande laget stämmer inte alls, enligt den for-skning som Patric Andersson och hanskollegor har tagit fram. Lika lite stämmer det att ett målgörande lag är mer känsligt för att släppa in mål strax efter man gjort ett än vid andra tillfällen under en match.

Lika iskallt slår forskningen hål på myten om att en spelare som har gjort mål i tidigare matcher även ska göra mål i kommande matcher.

Patric Andersson har tittat på hur bra experter är på att tippa matcher. Han ställde deras svar mot ett gäng amerikanska studenters.- Amatörerna gjorde bättre ifrån sig när det gäll-de att bedöma fotbolls VM 2002 jämfört med svenska förståsigpåare.Däremot är bookmakers betydligt bättre än både amatörer och, ibland självutnämnda, experter. Orsaken är enkel. Det handlar om pengar. För när en bookmaker gör fel känns det i plånboken.- Det är möjligt att de har unik information också. Engelska bookmakers arbetar som privat detektiver och försöker hitta unik information om spelare i laget, om de har varit ute och slagit runt.

Men det finns en myt som stämmer. Domaren gillar hemmalagen. I alla fall när det gäller att lägga till mer övertid när hemmalaget ligger under. Denna tendens har dock sällan någon avgörande påverkan på matchens slutresultat visar forskningen.

Daniel Samuelsson

Forskare s lår hål på myter

Krönika

Den svenska damfotbollen är idag etablerad, med klubbar som Umeå IK, LdB Malmö och Linköping kan man med hel- och halvprofes-sionella spelare mäta sig med de allra bästa på internationell nivå. Även om damfotbollens förutsättningar inte är i närheten av herrarnas, är det mycket i sporten som har förändrats de senaste decennierna.

På 1960-talet kom Sveriges bästa damlag från den lilla västgöteorten Öxabäck. Att Öxabäck kunde titulera sig som Sveriges bästa berodde främst på att de egentligen inte hade så mycket annat motstånd, tvärtom kunde de endast spo-radiskt möta andra lag bestående av kvinnor. Ofta var Öxabäck istället hänvisade till att möta gubblag, med spelare som blivit för gamla för att delta i herrarnas vanliga seriespel. Dessa match-er var jippobetonade och syftade snarare till att förlöjliga den kvinnliga idrottaren än att bjuda på riktigt motstånd. Det var också såhär damfo-tbollen tidigare hade bedrivits, när man i början på sekelskiftet insåg att matcher mellan män och kvinnor bjöd på ett stort mått underhållning och därigenom en välkommen källa till inkomst.

Öxabäcks damlag, som i huvudsak bestod av kvinnor från ett textilföretag, var dock seriösa i sin satsning och försökte förtvivlat iscensätta en nationell serie likt herrarnas. Sådana initiativ hade tagits redan tidigare, men motarbetats av männen inom förbunden. Den främsta anlednin-gen menade man var att kvinnor var olämpliga att spela fotboll, och att fotbollen uppmuntrade egenskaper som ansågs vara okvinnliga; mod, styrka och bestämdhet. Två år efter Öxabäcks damlagsstart, 1968, spelades den första serien bestående av lag från Västergötland. Trots se-riens begränsning ansågs vinnarna av den bli

”Svenska mästare”. Kritiken lät inte vänta på sig. Prästen i Öxabäck skrev en insändare i den lokala tidningen ”Här i prästgården är vi inte glada åt damfotbollen. Ingen ska tro att publiken kommer för att se på fotboll. Den kommer för att se på flickor. Fotboll är för hårt för flickor. Att Öxabäck blivit föregångare på det här området är i n t e roligt.” Att få utrymme att ”njuta av kvinnlig fägring” var också något som lockade publik i seriens inledning, men trots detta höjdes röster om att ”det faktiskt fanns en hel del fantasi i flickornas spel”. Öxabäcks bestämda kvinnor lät sig dock inte nedslås av kritiken utan fortsatte enträget sin kamp för damfotbollen, som 1973 fick sin första officiella allsvenska serie. Efter-hand vann damfotbollen respekt och tvingades tillslut erkännas av det nationella förbundet efter många års tvivel.

När den nationella fotbollen började få genom-slag ökade också trycket på att liksom föregång-slandet England, också skapa ett damlandslag. Det första inofficiella landslaget spelade 1968 en match mot det danska laget BK. Laget hade vissa likheter med dagens Hallands Nations FF när de representerades av spelare från hela Sver-ige, som studerade på Lunds universitet. HNFF:s damlag kan således med all rätt betrakta sig som fortsättningen på Sveriges första inofficiella landslag. På ett plan skiljer sig dock lagen tydligt åt. Laget från 1968 förlorade.

Lotta “inti” Johansson

HNFF:s damlag - Sveriges inofficiella damlandslag

Uppåkra IF Harrie-Kävlinge FF Åkarps IF Dalby GIFBjärreds IF Hardeberga BKStehags AIFFurulunds IK Hallands Nations FF Klågerups GIF Södra Sandby IF Kyrkheddinge IF

Tränarna har ordet

Snart har halva säsongen passerat och de goda resul-taten har tyvärr lyst med sin frånvaro. Vi startade med en stabil seger i hemmapremiären mot Stehag men sen har vi inte riktigt haft marginalerna på vår sida. Anled-ningarna är säkert många men en viktig sådan är att vi har varit tvungna att använda oss av oerhört många spelare och har därmed inte fått någon riktig kontinu-itet i laget. Redan i match tre hade vi använt oss av 27 spelare i a-laget och nu har vi passerat 30 HNFF-lirare. Vi har en stor och stabil trupp men även ett så starkt lag som Hallands tar stryk av en sådan omsättning. Den höga omsättningen av spelare avspeglar även b-lagets resultat. Efter några förluster så blir det lite skakigt i leden men Jocke och jag är övertygade om att det vän-der. I senaste matchen mot Åkarp startade vi oerhört starkt men åkte tyvärr på en försmädlig utvisning vilket gjorde att vi fick kämpa i motvind. Trots spel med en man mindre under större delen av matchen så stod vi upp bra mot ett mycket starkt lag.

Nu har vi ett intensivt spelschema framför oss innan vi kan lapa sol på stranden. Vi har fyra matcher innan serien vänder och då ska vi minsann visa att vi är ett bättre lag än vad tabellen visar. Se till att stötta vårt Hallands från läktaren så ska vi göra vårt på planen.

Herrtränarna genom Björn Gustafsson

Det kommer vändaLag S V O F P

Lag S V O F P

777777878777

6664677655

665444322111

5532221100

102200000210

1012223111

010133556456

0120233334

191817141212966543

1615108886521

Genarps IF Veberöds AIFTorns IFBranteviks IFSjöbo IFBlentarps BKHörby FFHöörs ISStaffanstorps GIFHallands Nations FF

Herr A

Herr B

Tränarna har ordet

Hej till alla i den underbara lila familjen;

Första delen av serien har gett oss välförtjänta segrar, men det har inte varit lätt. Vi har fått kämpa en hel del; varje minut i varje match.

Fotboll är en härlig sport i alla avseende, den är social och individuell samtidigt, den ska hela tiden förnyas och berikas med träning och åter träning. I år har vi fått spela lite oftare med samma lag än förra året och det ger såklart utdelning. I år har kontinuiteten och pro-gressiviteten på träningarna också varit bättre och även det ger utdelning.

Allting pekar åt rätt håll. Underbar stämning på och utanför planen. Glädje i allt vi gör! Vi är medvetna om att vi tillsammans är bäst, och att vi alltid strävar efter att göra det bästa i alla lägen. Det är ett tecken på att vi har ett lag som kan gå hur långt som helst. Vi har ar-betat metodiskt och strävat att förbättra våra defensiva och offensiva kvalitéer, försökt se varje spelare utifrån sitt eget perspektiv och kunnande och därifrån har vi byggt vidare på stabila grunder.Varje match har lärt oss en hel del om oss själva, hur vi gör och hur kan vi för-bättra det vi tycker ska göras bättre. Vi pratar en hel del under träningarna, försöker hålla en dialog som är positiv utan att falla ner i en “blindpositivism”. Istället, försöker vi, så gott det går att vara kritiska, lyhörda och effektiva när det verkligen gäller att ta till sig det de flesta vill och strävar efter.

Vi har kapacitet, vilja och kunskap för att vinna serien i år. Det viktigaste är att vi fortsätter att fokusera i varje match, träna regelbundet under sommaren, så att vi inte tappar för mycket av det vi har byggt sen i vintras.

Hallands Nations FF har de underbaraste, bästa och vackraste fotbollstjejer i världen, och det har jag inget som helst problem att säga både högt och kraftfullt.

Samtliga fotbollsarenor i Skåne kommer att få höra vår sång!

El Coach, Galo Espinoza

Vi har viljan och kunskapen för att vinna serien!

Lag S V O F P

Lag S V O F P

7766666666

33213

6443222111

31100

0211211110

01010

1112233445

01103

18141310877443

94310

Lunds BKHallands Nations FFSösdala IFHardeberga BKBK Olympic

Dam B

Dam A

Hallands Nations FF BK OlympicStehags AIFKvarnby IKHässleholms IFHarrie-Kävlinge FFBackarnas FF Sösdala IFUppåkra IFLimhamn Bunkeflo DFF

Roller i HNFF

Materialarna: Cecilia ”Fluff” Jönsson och Sara Aili, Gustav Brolin och Olof Boghard

”Vem har nycklarna?” ”Var är benskyddste-jpen?” ”Är målvaktshandskarna köpta på Net-to?” Det är frågor som HNFF:s materialare dagligen måste svara på, i något som skulle kunna beskrivas som klubbens kanske mest ot-acksamma roll. Materialarna hittas ofta längst in i klädförrådet vikandes matchkläder, skrivandes tvättscheman eller inredandes medicinväskor.

Vaktförmännen: Conny Johansson, Reine Sterby och Malin Nordén

HNFF:s mest gula (!) spelare upprätthåller ord-ningen och basar över vaktteamet varje fredag under nationens klubbverksamhet. Vaktstaben har under det senaste läsåret tvingats till decen-niets kanske största anpassning; att släppa in studenter födda på nittiotalet på klubben. Med en demokratisk järnhand ser Conny, Reine och Malin till så att tillståndsmyndighetens ord blir till lag.

Festkommittén Ordf. Reine Sterby, Daniel Samuelsson, Håkan Jönsson,Kajsa Svensson, Malin Nordén, Johanna Holm, Sofia Bohlin, Christine Karlsson, Sara Dofsand, Johan Lundberg, Johan Fyhrlund, Philip Hansson, Jonas Sandqvist

HNFF är garanterat den enda fotbollsföreningen i Skåne som har en festkommitté, och visst lig-ger en del av grunden till Hallands vida erkända klubbsammanhållning i denna kommittés idoga arbete. Förutom rent praktiska göromål så som att ordna med lokal och informera om de olika tillställningarna, komponerar kommittén de mest välsmakande menyerna. Minnet från års-festens efterrätt innehållandes fyra fruktsmak-

er, stimulerar än idag många HNFF-spelarnas salivproduktion.

Matchvärdar: Emma Karlsson,Anders Folkesson

Folkesson har det, men inte Emma; skånskan. I relationen med motståndarlagen från den skån-ska landsbygden som matchvärdarna är ans-variga för, är nämligen förmågan att förstå den enligt vissa mycket märkliga dialekten, kanske den främsta egenskapen. Spelordningsmöte-nas köttbullar och rödbetssallad inverkar inte positivt på skånskan, som dock når sin högsta svårighetsnivå telefonledes. Trots denna språk-mässiga barriär, har i år fyra spelprogram ska-pats.

Spelarråd herrar: Conny Johansson,Anders Folkesson, Johan Lundberg, Björn Magnusson, Daniel Fabricius Spelarråd damer: Sara Dofsand, Angelica Brohall, Mathilda Johansson, Malin Pettersson, Christine Karlsson

De demokratiskt framröstade spelarråden ska fungera som länk mellan respektive lag, tränare och styrelse. Spelarrådsrepresentanterna kan betraktas som fotbollens svar på grundskolans kamratstödjare, och är en manifestation över demokrati och en hyllning till det fria ordet. På de av spelarrådet iscensatta lagmötena dis-kuteras målsättningar, träningsupplag och lagut-tagningar, ofta över en macka Lunda Fina med tillhörande pålägg.

Att HNFF är en klubb som drivs av medlemmarna är vida känt, utöver styrelsen finns det ett gäng andra som jobbar för att den här klubben ska fungera. Nedan följer lite information över vilka olika ansvarsområden som existera samt vilka som är dess representanter.

Insändare

Öppet brev till Redaktionen

Jag och Johan skulle vilja framföra en rad invändningar mot sättet på vilket Syskontäv-lingen arrangerades. Det är dock viktigt att förtydliga att det inte på något sätt är mening att frånta Emelie och Gunnar segern. De var verkligen värda vinsten. Jätteduktiga. Verkli-gen. Blir helt lyrisk bara av tanken på dessa giganter och deras prestationer. Som sagt. Verkligen värda segern. Verkligen.

Hur som helst. Det som vi båda reagerade väldigt starkt på var faktumet att tävlingarna uteslutande grundade sig på fysiska aktiv-iteter. Jag och Johan var både väldigt tydliga med faktumet att Johan med sin söndriga fot och jag med mina rygg- och revbensproblem inte skulle kunna göra oss rättvisa under så-dana förutsättningar. Båda upplevde också garantier från Redaktionen om att det inte skulle finnas några fysiska moment. Ingen av oss kunde riktigt förstå hur domarna kunde tvinga Johan hoppa längdhopp och sedan maskera tävlingen som ”Frågesport”. Det var också svårt att förstå hur bara Johan fick skjuta straffar och dessutom blev tillsagd att sluta gråta och bita ihop och skjuta med den skadade foten.

Vidare tycker jag det är konstigt att mina inbjudningsmeddelanden om Syskontävlin-gen helt saknade uppmaningen att iklädda sig idrottskläder. Jag vet inte hur många som tycker det är rättvist att köra en tävling i ”Kickningar” när man har nyinköpta Ralph Lauren-loafers och möter någon Norrlänning med smutsiga fotbollsskor. Samma gäller för övrigt ”Blindfotbollen” där Emelie en-visades med att försöka trampa mig på mina nyinköpta skor och försöka fälla mig så att mina fina vita Tigerbyxor skulle fläckas av Klostergårdens grönska.

Sammantaget känns det som att varken jag eller Johan fick chansen att tävla på samma villkor och vi misstänker starkt en komplott, eller för den delen mutskandal. Det gick aldrig att få någon förklaring till den ansen-liga mängd messmör som Redaktionen mot-tog direkt efter Syskontävlingen… Vi tänker inte kräva en officiell ursäkt, men jag och Johan kräver dock att Syskontävlin-gen görs om under rättvisa förutsättningar!

Med indignation, Bröderna Lundberg

Svar:Hejsan bröderna Lundberg!

Ibland gör förluster ont. Riktigt ont. Vi i redaktionen såg lidandet i era ögon när majsolen låg över Klostergården. Men män går vidare. Pojkar ältar. Så finns det någon sanning i det som pojkarna skriver? Nej. Hade Daniel Lundberg haft annat än Din Sko-tofflor (även om han hävdar att det är ett an-nat märke) på fötterna så hade syskonen Karlsson ändå tagit ner bröderna Lundberg i Klostergårdens gräs. Bara det faktum att brevet publiceras är ett tecken på att detsaknar verklighetsförankring, för vem vill skryta om mutanklagelser och komplotter? Vidare kan väl knappast vi i redaktionen bes-kyllas för den bedrövliga fysiska kondition som ni befann er i vid tillfället.

Redaktionen

Jätteduktiga. Verkligen.

Gissa bollen

Är du bättre än Lundbergs och Karlssons? Ta chansen att testa dina bollkunskaper. När du tror dig veta de rätta svaren, skicka då ett mail till [email protected], vinnarna kommer att pressenteras på hemsidan och i nästa nummer av Frispark. Ära och berömmelse står på spel, vem vill inte få sitt namn förevigat som vinnare i Frispark?

Documents

Frispark nr2 2009