Gulldens hög i Husby-LånghundraThomas Bartholin, Liselotte Bergström, Karin Calissendorff, Helena Fennö, Henry Freij, Ann-Marie Hansson, Lars G. Henricson, Sven Isaksson, Rita

Gulldens högGulldens högGulldens högGulldens högGulldens högi Husby-Långhundrai Husby-Långhundrai Husby-Långhundrai Husby-Långhundrai Husby-Långhundra

Birgit Arrhenius & Gunilla ErikssonBirgit Arrhenius & Gunilla ErikssonBirgit Arrhenius & Gunilla ErikssonBirgit Arrhenius & Gunilla ErikssonBirgit Arrhenius & Gunilla Eriksson

med bidrag av

Thomas Bartholin, Liselotte Bergström, Karin CalissendorffThomas Bartholin, Liselotte Bergström, Karin CalissendorffThomas Bartholin, Liselotte Bergström, Karin CalissendorffThomas Bartholin, Liselotte Bergström, Karin CalissendorffThomas Bartholin, Liselotte Bergström, Karin Calissendorff†††††,,,,,Helena Fennö, HenrHelena Fennö, HenrHelena Fennö, HenrHelena Fennö, HenrHelena Fennö, Henry Freijy Freijy Freijy Freijy Freij†††††, Ann-Marie Hansson, Lars G. Henricson,, Ann-Marie Hansson, Lars G. Henricson,, Ann-Marie Hansson, Lars G. Henricson,, Ann-Marie Hansson, Lars G. Henricson,, Ann-Marie Hansson, Lars G. Henricson,

Sven Isaksson, Rita Larje & UrSven Isaksson, Rita Larje & UrSven Isaksson, Rita Larje & UrSven Isaksson, Rita Larje & UrSven Isaksson, Rita Larje & Urve Millerve Millerve Millerve Millerve Miller

Rapporter från Arkeologiska forskningslaboratoriet 6

Rapporter från Arkeologiska forskningslaboratoriet 6:

Gulldens hög i Husby-Långhundra

av Birgit Arrhenius & Gunilla Eriksson

med bidrag avThomas Bartholin, Liselotte Bergström, Karin Calissendorff,

Helena Fennö, Henry Freij, Ann-Marie Hansson, Lars G. Henricson,Sven Isaksson, Rita Larje & Urve Miller

Omslagsillustration: Lars G. Henricson

Hela rapporten finns tillgänglig i fulltext (pdf) på Arkeologiskaforskningslaboratoriets webbplats: www.arklab.su.se under fliken

Publikationer. Den kan även beställas på CD från:

Arkeologiska forskningslaboratorietStockholms universitet

106 91 Stockholmtel 08-16 20 00

© Arkeologiska forskningslaboratoriet och respektive författare 2006issn 1653-2910

Den rapport som här föreligger gäller deutgrävningar som utfördes vid Gullhögen i Husby-Långhundra från 1988 till 1993. Utgrävningarnavar en del av undervisningen i laborativ fält-arkeologi och extra medel för undersökningarnabeviljades av Berit Wallenbergs Stiftelse. Ut-grävningarna har delrapporterats tidigare, menhär föreligger den kompletta redovisningen av fält-arbetena och deras resultat. Att slutredovisningendröjt så länge har flera skäl. Dels var utgräv-ningarna komplicerade och de kompletteradesmed många naturvetenskapliga analyser som togtid att utföra. Medel för bl.a. Thomas Bartholinsdendroanalys av kolet i koldikena har beviljats avdåvarande Humanistisk-samhällsvetenskapligaforskningsrådet.

Men skälet för dröjsmålet har också att göramed att jag direkt efter Gullhögens avslutande star-tade ett nytt projekt, nämligen utgrävningarna vidVendel, som sedermera kom att vara en viktig delav det av Riksbanksfondens särskilda kultur-donation understödda SIV-projektet (Svealand ivendel- och vikingatid). Tyvärr kom SIV-projektetatt ta så mycket tid att slutrapporteringen av Gull-högen kom att åsidosättas. Samtidigt har dock ma-terialet varit tillgängligt för intresserade forskare

och därför torde dröjsmålet inte orsakat störremen.

Till Gullhögen finns ett mycket stortdokumentationsmaterial och det blev nödvändigtatt inför slutrapporteringen göra en ganska kraftigsållning av detta material. Delvis berodde det rikadokumentationsmaterialet på att utgrävningarnavar ett led i undervisningen i laborativ fält-arkeologi och att därför varje grupp gjorde egnaprofiler och planritningar. Men ett problem varockså att det dröjde innan vi i fält till fullo förstodhögens konstruktion med koldiken och de under-liggande gravarna A och B.

Renritningen av de stora huvudprofilerna harutförts av Bo Zachrisson som också ritat planen avröset efter lodfotona. Digitalisering av fältplanernahar utförts av Gunilla Eriksson och småprofilernahar digitaliserats av Öjvind Karlsson och KjellPersson. Fältfotona är om inte annat anges tagnaav Lars Henricson, som också illustrerat omslaget.

Gunilla Eriksson, har genom att hon själv deltogi utgrävningens slutstadium varit till ovärderlighjälp för att leta fram lämpliga fältfoton och fält-ritningar och i övrigt granska texten. Hon harockså fotograferat alla föremålen, kalibrerat 14C-dateringarna och bearbetat texten för tryckning.

Kista i oktober 2003

Birgit Arrhenius

Förord

Innehåll

Gullhögen vid Husby-LånghundraGullhögen vid Husby-LånghundraGullhögen vid Husby-LånghundraGullhögen vid Husby-LånghundraGullhögen vid Husby-Långhundraav Birgit Arrhenius ........................ 33333

Högens belägenhet ...................................... 3Orsaken till utgrävningen .............................. 3Tiden för utgrävningen och deltagare ............. 3Uppmätning och yttre besiktning av högen ...... 4Utgrävningens förlopp .................................. 4Högens och gravarnas konstruktion ................ 6Koldikenas morfologi ................................... 8Koldikena och mittrösets koltäckning – datering

och relation till gravläggningarna .............. 8Gravgåvor .................................................. 9Gravarnas datering .................................... 12Sammanfattning......................................... 12Referenser ................................................. 14Tabell ....................................................... 16Figurer ..................................................... 17Fyndfoton ................................................. 39Huvudprofil 1–2 ........................................ 49Översikt över profiler .................................. 51Fyndlista ................................................... 53

Bilaga 1TTTTTrækulsanalyser fra Gullhögen – rapporrækulsanalyser fra Gullhögen – rapporrækulsanalyser fra Gullhögen – rapporrækulsanalyser fra Gullhögen – rapporrækulsanalyser fra Gullhögen – rapporttttt

av Thomas Bartholin .................... 5959595959

Bilaga 2PM avseende undersökning av fytoliterPM avseende undersökning av fytoliterPM avseende undersökning av fytoliterPM avseende undersökning av fytoliterPM avseende undersökning av fytoliter

ur jordprover tagna i Gullhögenur jordprover tagna i Gullhögenur jordprover tagna i Gullhögenur jordprover tagna i Gullhögenur jordprover tagna i Gullhögenav Liselotte Bergström .................. 6767676767

Bilaga 3Namnet Namnet Namnet Namnet Namnet GullhögenGullhögenGullhögenGullhögenGullhögen

av Karin Calissendorff ................. 6969696969

Bilaga 4KonserKonserKonserKonserKonserveringsrapporveringsrapporveringsrapporveringsrapporveringsrapporttttt

av Helena Fennö......................... 7171717171

Bilaga 5RapporRapporRapporRapporRapport om fossila växtrester funna it om fossila växtrester funna it om fossila växtrester funna it om fossila växtrester funna it om fossila växtrester funna i

Gullhögen Gullhögen Gullhögen Gullhögen Gullhögen av Ann-Marie Hansson 7373737373Inledning .................................................. 73Resultat ..................................................... 73Diskussion ................................................. 74Referenser ................................................. 75

Bilaga 6En cirkusbägare samt ytterligare tvåEn cirkusbägare samt ytterligare tvåEn cirkusbägare samt ytterligare tvåEn cirkusbägare samt ytterligare tvåEn cirkusbägare samt ytterligare två

glas, möjligen härrörande från grup-glas, möjligen härrörande från grup-glas, möjligen härrörande från grup-glas, möjligen härrörande från grup-glas, möjligen härrörande från grup-pen Schlangenfädenglaspen Schlangenfädenglaspen Schlangenfädenglaspen Schlangenfädenglaspen Schlangenfädenglasav Lars G. Henricson ................... 8181818181

Bilaga 7Osteologisk analys av benmaterialetOsteologisk analys av benmaterialetOsteologisk analys av benmaterialetOsteologisk analys av benmaterialetOsteologisk analys av benmaterialet

från Gullhögen från Gullhögen från Gullhögen från Gullhögen från Gullhögen av Rita Larje ......... 8383838383Gravarna från äldre järnålder ..................... 83

Brandgrav A .......................................... 83Brandgrav B........................................... 84A–B, F 135 ............................................ 85

Graven från vikingatid ................................ 85Keramikkärl I, F 174 ............................... 85Keramikkärl II, F 195 .............................. 85Keramikkärl III, F 201.............................. 87

Referenser ................................................. 87

Bilaga 8Studies of soil samples from Gullhögen,Studies of soil samples from Gullhögen,Studies of soil samples from Gullhögen,Studies of soil samples from Gullhögen,Studies of soil samples from Gullhögen,

compared with top soils and sedimentcompared with top soils and sedimentcompared with top soils and sedimentcompared with top soils and sedimentcompared with top soils and sedimentstrata from surrounding areasstrata from surrounding areasstrata from surrounding areasstrata from surrounding areasstrata from surrounding areasav Urve Miller .......................... 101101101101101

Bilaga 9RapporRapporRapporRapporRapport avseende arkeologisk undersök-t avseende arkeologisk undersök-t avseende arkeologisk undersök-t avseende arkeologisk undersök-t avseende arkeologisk undersök-

ning av stensättningen grav 3 ning av stensättningen grav 3 ning av stensättningen grav 3 ning av stensättningen grav 3 ning av stensättningen grav 3 avSven Isaksson & Birgit Arrhenius . 107107107107107

Inledning ................................................ 107Undersökningens genomförande ................ 107Undersökningens resultat .......................... 107Fyndhistorik ............................................. 108Gravgåvor .............................................. 108Referenser ............................................... 109Tekniska och administrativa uppgifter .......... 109Figurer ................................................... 110Fyndlista ................................................. 114

Bilaga 10Osteologisk analys av benmaterialetOsteologisk analys av benmaterialetOsteologisk analys av benmaterialetOsteologisk analys av benmaterialetOsteologisk analys av benmaterialet

från grav 3från grav 3från grav 3från grav 3från grav 3 av Rita Larje ............ 117117117117117Brända ben av människa .......................... 117Obrända djurben..................................... 117Fragmenteringsgrad ................................. 118Fragmentstorlek ....................................... 118Referenser ............................................... 118Figur, tabeller och appendix ...................... 119

ArrheniusArrheniusArrheniusArrheniusArrhenius ••••• Gullhögen textGullhögen textGullhögen textGullhögen textGullhögen text ••••• 33333

Högens belägenhetHögens belägenhetHögens belägenhetHögens belägenhetHögens belägenhetGullhögen är belägen på Vackerberga gård,Husby-Långhundra sn, Uppland (ekonomiska kar-tan, Uppsala 11I 5f, Lockstaholm). Den omnämnssåsom Gulldenshögen på Wackerberga ägor, dels iRannsakningar efter antikviteter (Olsson, Stahre& Ståhle 1960, s. 61), dels i Dybecks Runa(Dybeck 1848, s. 15).

Gullhögen ligger längst i norr på ett mindre grav-fält, Raä 30 (fig. 1). Gravfältet består förutom avstorhögen av åtta runda stensättningar och en kva-dratisk stensättning. För att bättre förstå kon-struktionen av den äldsta graven i Gullhögen, un-dersöktes en motsvarande stensättning, grav 3, isamband med återställandet av Gullhögen (Isaks-son & Arrhenius, bilaga 9).

Gravfältet utgör den norra delen av en morän-kulle som i norr har berg i dagen. Åt sydöst ärmoränkullen genomskuren av en dalsänka på varsöstra sida ligger gravfält Raä 27, bestående av niorunda stensättningar och en rektangulär samt yt-terligare åt sydväst gravfältet Raä 25, bestående avsju runda stensättningar. Ytterligare ett gravfält,Raä 28, ligger på ett moränimpediment omedel-bart norr om Gullhögen. Det skall enligt invente-ringen bestå av 14 stensättningar och en mindrehög. De här beskrivna fyra gravfälten är sannoliktsammanhörande med en och samma bebyggelse.Att de placerats på skilda impediment beror påterrängens utformning med moränsansamlingarintill mindre bergknallar och däremellandalformiga försänkningar.

Slutligen bör två terrassanläggningar belägnasöder om Gullhögen och de andra gravfälten ome-delbart intill sluttningen ner mot Storån omnäm-nas. Terrasserna är närmast fyrkantiga uppbyggdamed en stenskoning. Den östra terrassen 20×20 mhade i sydvästra hörnet en kraftig fosfatansamlingsom tyder på att här legat ett spisröse, dvs terrassenkan ha tillhört ett medeltida eller senvikingtidahus. Den andra terrassen som var något större, ca25×25m, gav inga förhöjda fosfatvärden (jfr

Wallin 1994, som redovisar fosfatkarteringen avhela området) och kan ha varit ett förrådshus (ladael. dyl.). Nedanför terrasserna sluttar området nedmot Storån. Borrningar gjordes 1988 av kvartär-geologerna under ledning av prof. Urve Miller(Miller, bilaga 8). Dessa visade att här fannskulturlagerrester. På andra sidan Storån finns enrunristning inristad i fast häll (Runverket nrU 497). Ån har sannolikt här haft ett vadställe sompå vikingatiden, enligt runristningen försågs meden bro. Ytterligare en runsten (Runverket nrU 496, jfr Calissendorff, bilaga 3) som tillhörtsamma väg står nu tvärs över på åkern invid grav-fält 25. Stenen är nu kraftigt skadad. På sammasida som runhällen och nära intill denna ligger enstenlagd torpgrund, enligt uppgifter rester av ettsoldattorp.

Orsaken till utgrävningenOrsaken till utgrävningenOrsaken till utgrävningenOrsaken till utgrävningenOrsaken till utgrävningenSedan länge var det känt (jfr Zachrisson 1983, s.13) att från toppen av Gullhögen rasslade det utkol. På senare tid kunde man notera att kolet rass-lade ut i anslutning till ett grävlingsgryt med ut-gångar på sidan av toppen. Seminariet för nordiskarkeologi i Uppsala hade i anslutning till sin ut-grävning av Brunnshögen samlat in löst liggandekol utanför grävlingsgrytet under förra delen av1980-talet. Dåvarande antikvarien vid RAÄ DavidDamell hade besiktigat högen och han bedömdeatt högens gravgömma vara skadad och därför enmindre arkeologisk undersökning önskvärd. Hanvände sig för denna undersökning till Arkeolo-giska forskningslaboratoriet och vi beslöt att göraen efterundersökning i form av en seminarie-grävning våren 1988. Innan undersökningen star-tade röjdes högen för sly på bekostnad av RAÄ ge-nom markägaren Lennart Karlsson.

TTTTTiden för utgrävningen och deltagareiden för utgrävningen och deltagareiden för utgrävningen och deltagareiden för utgrävningen och deltagareiden för utgrävningen och deltagareUtgrävningen pågick från 1988 t.o.m. 1992 underhuvudsakligen maj månad. Deltagare iutgrävningen var 1988 professor Birgit Arrhenius,

Gullhögen vid Husby-Långhundra

Birgit Arrhenius

44444 ••••• Gullhögen textGullhögen textGullhögen textGullhögen textGullhögen text ••••• ArrheniusArrheniusArrheniusArrheniusArrhenius

utgrävningsledare, samt seminarieeleverna LouiseDeutgen, Henry Freij, Mats Fyhr, Ann-MarieHansson, Inger Hedengran, Lars G. Henricson,Birgitta M. Johansson, Kerstin Lidén, LisaDeutsch, Anita Malmius, Sophie Nyström, BrittaStenberg Tyrefors, Lars Sundkvist och Siw Wik-ström. Som traktorförare tjänstgjorde markägarenLennarts Karlsson under hela grävningstiden.

Under de påföljande åren 1989–1992 deltog intelängre Louise Deutgen, Inger Hedengran, BirgittaJohansson, Lisa Deutsch, Sophie Nyström, BirgittaStenberg Tyrefors eller Siw Wikström och efter1990 slutade Henry Freij. Istället tillkom HelenaFennö och Sven Isaksson 1991, samt Karl-JohanEkstrand och Gunilla Eriksson 1992. Under 1988–1990 tjänstgjorde Henry Freij som förste man,1991 hade Mats Fyhr och Kerstin Lidén denna po-sition och 1992 var Sven Isaksson förste man.

Kjell Persson och Lena Holmquist Olaussonmedverkade vid lodfotografering medlaboratoriets för dylika ändamål byggda mast.Kjell Persson övertog efter Henry Freij ansvaret föruppmätning och kartering. Lars G. Henricson ri-tade de stora huvudprofilerna, som sedan renrita-des av Bo Zachrisson.

UppmätningUppmätningUppmätningUppmätningUppmätningoch yttre besiktning av högenoch yttre besiktning av högenoch yttre besiktning av högenoch yttre besiktning av högenoch yttre besiktning av högenUppmätningen av högen gjordes av Henry Freijmed hjälp av en Wild T2-teodolit. Höjd och sido-vinklar mättes från två punkter väster respektiveöster om högen. Avläsningarna gjordes mot en stavav fix längd som fördes med ca 1 m steg längs pa-rallella linjer med 1 m inbördes avstånd. Den av-mätta ytan var 35×35 m.

En lokal höjdfix 25,66 m ö.h. etablerades påberget norr om högen och utmärktes med ett röttkors vid x338,8/y115,9. För bättre åtkomlighetfrån söder etablerades en andra höjdreferens påhögsta punkten på stenen vid x316,5/y134,5 medsamma höjd. Höjden överfördes från en allmänhöjdfix 22,29 m ö.h. belägen 1 km NNO om hö-gen.

De uppmätta vinklarna omräknades med datortill linjära mått och genom interpolering skapadesen matris 36×36 med höjdmått i 1 m-intervall.Med matrisen som bas ritades en isaritmkarta med0,2 m ekvidistans (fig. 2). Kartan försågs med det iN–S upprättade koordinatsystemet.

Högen hade en närmast oval form med sinstörsta diameter i nord–sydlig riktning. I söderhade dock ett område blivit bortschaktat, enligtuppgift en grustäkt företagen av den förre ägaren.Isaritmkartan visade att uppgiften stämde så tillvida att jorden vid det skadade området var bort-

förd. Enligt de beräkningar som Freij utförde medhjälp av isaritmkartan hade högen ursprungligenhaft en volym av 1 305 m3, av vilka 152 var bort-förda (dvs. en dryg tiondel). Högens största diame-ter från norr till söder var 31 m och från öst till väst26 m. Största uppmätta höjd över ursprungligmarknivå var 4,8 m (fig. 3). Högen hade en förhål-landevis jämn sluttning i nord–sydlig riktningmedan öst- och västsidan var brantare. I båda rikt-ningar fanns spår av insjunkningar, sannolikt för-anledda av att högen byggts i fler etapper och på-verkats av grävlingarnas gångar. Högen var upptillförsedd med en platå, närmast rektangulär med sinstörsta utsträckning i öst–västlig riktning, 7 m,medan bredden i nord–sydlig riktning endast varca 5 m (jfr fig. 2). Högen var vid utgrävningens bör-jan bebodd av grävlingar vars utgång från grytetsyntes omedelbart vid kanten av platån (fig. 4). In-till grythålet låg rikligt med kol.

Från platån har man en vid utsikt över nejdenmed i norr kyrkan och den intill liggande Brunns-högen tvärs över dalen, medan i söder synes Storånmed sin bro med runstenshäll.

Utgrävningens förloppUtgrävningens förloppUtgrävningens förloppUtgrävningens förloppUtgrävningens förloppEfter slyrensning, inmätning samt fotograferingstartade utgrävningen i högens sydöstra kvadrantdär tidigare en skada fanns, enligt uppgift på grundav en grustäkt. Med hjälp av traktor avlägsnadesytjorden och det visade sig då att högen var skik-tad, dvs. uppbyggd av grästorvor. Inte några somhelst spår av grusfyllning kunde iakttagas.

Ett av de första fynden, påträffat vid den tvärgå-ende mittprofilen, profil 1 vid x320, var ett grovtT-format järnföremål, F9 (fyndfoto 1), mest san-nolikt en sentida dubb för fastsättande av ett red-skap (ursprungligen tolkat som en torshammare),som låg nedtryckt i det lager av skiktad grästorvsom i öster började ca 30 cm under nuvarandemarkyta. Intill järndubben fanns rester av enstubbe och dubben har sannolikt dragits ned avträdets rötter. Högre upp mot högens krön var ettstörre område omrört, en störning som orsakats avgrävlingsgrytet (fig. 4c). Här och var påträffadeshär kolsamlingar som emellertid kunde ha släpatsdit av grävlingarna. Först när vi kom bort till dennord–sydliga huvudprofilen, profil 2, invid y120,framgick det att kolet sannolikt härrörde från ettytligt liggande kolfyllt dike av samma slag som på-träffades längre ner i högen (se avsnittet Högensoch gravarnas konstruktion). Grävlingarnas akti-vitet omöjliggjorde dock en fullständig karteringav detta koldike som kan ha haft en diameter av3,5–4,5 m och möjligen legat mer eller mindre di-rekt under ytan på topplatån.


Det längre ner i högen påträffade cirkulära, medkol fyllda, diket iakttogs först längst i öster i sam-band med arbete vid den öst–västgående huvud-profilen, profil 1. Efter att ha lokaliserat koldiketkunde vi sedan följa detta dels med hjälp av borr-ning med en jordsond, dels med direkt fram-preparering (fig. 5). Jordsonden visade att det fun-nits ytterligare ett kolfyllt dike beläget i högens pe-riferi som preparerades fram i den sydöstrakvadranten (fig. 6–7).

Arbetet kom att nästföljande säsong inrikta sigpå att följa den nivå som utgjorde toppskiktet avdet mellersta kolfyllda diket in mot centrum. Denförst uttagna kvadranten utvidgades ytterligare ettpar meter åt väster och norr. Det visade sig attframtagandet av koldiket var besvärligt då koletlåg så hårt packat att det omedelbart vällde ut omman gick det minsta ner i kolet (fig. 8). I ett par falllyckades någon innan ringen var lokaliserad i de-talj trampa igenom det lager av grästorvor somtäckte kolet och sjönk ner i kollagret. Ett av proble-men med lokaliseringen av det cirkulära diket varatt det hade varierande bredd och dessutom någotvarierande ytnivå, där nivåskillnader om 30–40cm förelåg mellan öst- och västsidan (profil 1)medan variationen mellan syd- och norrsidan varbetydligt mindre (profil 2). Variationen har sanno-likt att göra med högens uppbyggnad av gräs-torvor, där det visade sig att den västra sidan varbetydligt mera uppbyggd än den östra sidan, dvs.att högen var placerad på en naturlig förhöjningsom i öster utgjordes av det fasta berget på vilketman ursprungligen lagt ett röse över vilken högenbyggts.

Vid byggandet av högen var man tvungen attkompensera för röset och den vikingatida på-byggnadens sluttning mot väster. Man kan studeradetta i den tvärgående stora mittprofilen (profil 1)där torvorna har en bitvis kraftig lutning i väster.Torvornas lutning kan delvis också förklaras av atthögen genomgått en sättning kanske beroende påatt kolet som lagts på röset sjunkit ihop (se avsnit-tet Högens och gravarnas konstruktion).

Då det var meningen att högen skulle återställasefter grävningen blev utgrävningsstrategien bero-ende av skillnaderna mellan högens västra och dessöstra delar. I öster beslöt vi att gräva ut i stort setthela den östra halvan och endast lämnande en smalremsa utgörande den östra delen av den Ö–V-gå-ende huvudprofilen, profil 1, medan vi i väster be-slöt att lämna så stora delar som möjligt av högenintakta. För att minimera rasrisken grävde vi ocksåut högen i etapper med trappstegsavsatser (fig. 8–9).

Etappgrävning visade sig vara ett utomordent-ligt lyckat grepp ur rent grävningsteknisk syn-

punkt, vi upplevde inga ras till trots för att storajordmassor stod blottade över flera säsonger.Emellertid försvårade denna metodik självfalletöverblicken över högens hela konstruktion i fält.När utgrävningen påbörjades hade vi ännu intetillgång till ett CAD-system och inte heller endatoriserad s.k. totalstation för uppmätning i fält.Med hänsyn till att dessa hjälpmedel saknades,fungerade både uppmätningsteknik och överfö-rande av fältdata senare till ett CAD-system på endator inne i laboratoriet förvånande väl med hän-syn till de stora höjdskillnader som förelåg i högen.

Under åren 1988, 1989 och 1990 ägnadesutgrävningen i stort sett åt att gräva ända till botteni den utvidgade sydöstra kvadranten. Härvid på-träffades inemot centrum ett röse (fig. 9–12). I nivåmed rösets övre nivå togs en serie fosfatprover igrästorven (fig. 13). Fosfatanalysen visade för-höjda värden vilket antyder att torvorna bör ha ta-gits från av människor påverkad mark. Detta är avintresse då kvartärgeologerna under ledning avprof. Urve Miller (Miller, bilaga 8) visade att gräs-torven hämtats från strandbunden mark. Därefterrensades kvadranten ned till den bottennivå somröset vilade på. Redan ut emot högens kant i sydösthade påträffats enstaka vita brända ben. När ben-horisonten följdes fram emot röset visade det sigatt de glest spridda benen följde en horisont somlåg i nivå med bottenstenarna i röset. Denna hori-sont karakteriserades av ett brunrött lager lik-nande en gammal markhorisont. Två prover togsfrån denna markhorisont för fytolitanalys som ut-fördes av Liselotte Bergström (Bergström, bilaga2). Det ena provet togs direkt utanför röset (F343)medan det andra provet (F 342) togs under röset.Båda visade gräsinnehåll som dock var mindre un-der röset. Den sistnämnda skillnaden kan bero påatt prov 343 var direkt överlagrat av den påfördagrästorven från den vikingatida högen och att däri-genom fytoliter från torven blandats in i den ur-sprungliga markhorisonten. Fytolitanalysen är ivarje fall en klar indikation på att marken bevaratsöppen från förromersk järnålder, när röset anla-des, och ända in i vikingatid. Fram emot mittrösetpåträffades kol men i motsats mot koldikena be-stod detta kollager av löst staplade pinnar, 30–50cm långa lagda över delar av mittröset, se profil 1–2 och fig. 5. Under detta kollager kom ånyo enmarkhorisont fram, dvs. denna markhorisont lågovanpå mittröset men under kollagret.

För att ta fram mittröset bröts 1989 den öst–västliga huvudprofilen, profil 1. Därvid påträffa-des ca 30 cm innanför profilen mot norr ett vi-kingatida svärd som stod mer eller mindre lodrättnedtryckt i mittrösets ovandel samt invid svärdetintill varandra tre lerkärl fyllda med brända ben


(fig. 14). Det framgick klart att denna vikingatidagrav var sekundär i förhållande till mittröset. Denvikingatida graven var begränsad av ett antal min-dre stenar som låg ovanpå mittrösets större stenar(fig. 10). Längre söderut hade i nivå med det mel-lersta koldiket påträffats ett antal löst liggande ste-nar som föreföll vara utkastade från mittröset möj-ligen i anslutning till anläggande av den vikinga-tida sekundärgraven (hädanefter kallad grav C).Bland dessa stenar var en alldeles plan romboidisksten som vi gav arbetsnamnet offerbord (fyndfoto3).

Eftersom vi uppfattade mittröset som byggt överen grav fortsatte utgrävningen efter det attmittröset preparerats fram, där dock den norrakanten fick stå med högens torvfyllning orörd i denförsta omgången. Genom borrning med markson-den visste vi att stenrösets kant låg omedelbartnorr om x324/y118 där vi lät en profil stå kvarsamtidigt som stenarna lyftes söder om denna pro-fil. Det visade sig härvid att stenarna i röset som in-emot mitten var staplade i två lager (där den vi-kingatida graven C var anlagd låg stenarna i tre la-ger) låg direkt på orörd fast mark där t.o.m. ljungsom växte på berghällen var bevarad. Mittrösettäckte således ingen gravanläggning.

Den fortsatta grävningen 1991 och 1992 kom vinu att ägna den norra delen av gravhögen. Förstoch främst preparerade vi här fram den sista delenav mittröset som här bestod av stenblock, drygtmeterstora (fig. 15). Blocken var lagda så att de bil-dade en distinkt spets. Med hänsyn tagen till attden vikingatida graven C sannolikt skadat den syd-östra kanten, medan rösets nordvästra kant före-faller vara tämligen intakt med en markant raksidasom i söder avslutas i en mjukt rundad sydände, såär det möjligt att det nu oregelbundna, närmastfemsidiga, stenröset ursprungligen var avsedd attavbilda en båtform. Redan vid den sydliga kantenav röset hade vi påträffat brända ben, från vad vikom att beteckna som grav A. I samband med att vibröt mittröset påträffade vi i dess östra kant vidx324/y122 en sten med en skålgrop (fig. 16). Skål-gropen fanns visserligen på stenens översida, menvar inte särskilt väl markerad och det är därförmöjligt att stenen av en slump hamnat i mittröset.Men även en sten med markanta vittringsfåror låg iröset (fig. 17). Ca 7 m söder om skålgropsstenenpåträffades ett järnföremål som emellertid endasthade bevarats som ett korrosionsavtryck på en sten(fig. 18). Det hade formen av ett spiralformat före-mål (fyndfoto 5). Ett motsvarande men bättre be-varat spiralformat nålhuvud (fyndfoto 4) hittadesca 3 m nordost om skålgropsstenen, placerat intilldet brunfärgade lager som representerade den ur-sprungliga markytan.

Över hela området kring den östra kanten avmittröset mellan x324 och x326 låg spriddabrända ben som vi hade bedömt tillhöra brandgravA. Även spiralerna synes ha tillhört brandgrav A.Mera osäkra blev vi när vi träffade på en liten an-samling ben ännu längre norrut intill en avkantstenarna vid x326,5/y124. Vi har kallat dessaA-B, då vi vid utgrävningen inte var helt säkra påtill vilken kremering dessa ben hörde (jfr Larje, bi-laga 7). Med hänsyn till hur spridda benen överhu-vudtaget var i brandgrav A skulle jag numera varamest benägen att även räkna dessa ben till brand-grav A. Påpekas bör dock att fragmenterings-graden av dessa ben skulle kunna antyda att dehörde till brandgrav B. Men som Larje framhåller isin redovisning av grav 3, en av gravarna som lågnärmast Gullhögen (Isaksson & Arrhenius, bilaga9, samt Larje, bilaga 10), kan fragmenterings-graden bero på att materialet vattensållades inne ilaboratoriet istället för att sållas ute i fält.

Sedan vi i norr påträffat det perifera och meller-sta koldiket (jfr profil 2), träffade vi på en alltstörre koncentration av brända ben ca 1–2 m norrom mittröset. Toppen av högen var inom detta om-råde totalt söndergrävd av grävlingsgångar somt.o.m. nådde ända ner till samma djup sommittröset. Vi bestämde oss att ta in större delen avdenna koncentration för sållning inne i laborato-riet och härvid kom också bensamlingen F135, detvi kallat A-B, med. Skälen till att vi bestämde ossför en finsållning i laboratoriet var dels denotjänliga väderleken, men också att vi här påträf-fade en serie mycket dyrbara gravgåvor. Dennagrav hade ett mycket koncentrerat brandlager, ochkom hädanefter att kallas grav B. Tillvägagångs-sättet att ta in gravens brandlager i laboratoriet vi-sade sig ha stora fördelar, då vi vid finsållning ochflotering inne i laboratoriet fick fram ett mycketstort och delvis unikt organiskt fyndmaterial(Hansson, bilaga 5).

Utgrävningen avslutades våren 1992 då det sistaav högens fyllning norr om röset undersöktes.Samtidigt kompletterades det schakt som redan1989 påbörjats för att undersöka högens sydvästradel. Det visade sig att här liksom i botten av dennorra delen låg en oregelbunden stenpackning (fig.15) som sannolikt till stora delar var en naturligstensamling men som påbättrats för att ge en braoch jämn undergrund till den påförda grästorven.

Högensoch gravarnas konstruktionSom ovan antytts är högen byggd över en vikinga-tida grav, C, samt minst två äldre gravar, nämligengrav A och grav B. Den äldsta anläggningen,


mittröset, hade formen av ett närmast femsidigtflak av stenar, mot mitten skiktat i två lager medstenar i storleken 30–50 cm. Längst i norr är rösetsnorra, triangulära spets kantad med en rad avmeterstora block, som också bildar en här utdra-gen spets. Innanför triangelspetsen påträffades härdet mindre block som var försett med en skålgrop.De stora stenarna var sannolikt lagda för att mot-verka backens ojämnheter, dvs. ge stenflaket en re-lativt jämn yta. Under flaket påträffades här ochvar den gamla markytan som bestod av ett tuntjordskikt ovanpå berg och var bevuxen med ljung.På ett par ställen låg stenarna direkt på berget, menmestadels var det jordlager som låg mellan rösetoch berget 10–20 cm tjockt.

Till denna anläggning hörde sannolikt despridda brända ben som påträffades lagda direktpå den ursprungliga markytan längs kanten ellerpå stenröset, här benämnt grav A (fig. 19). Blanddessa ben, som var vitbrända men inte särskiltfragmenterade (fyndfoto 8), påträffades ytterstringa kol samt några små hartstätningsfragment(fyndfoto 6) och ett ornerat benfragment (fyndfoto7). I norr utanför stenröset påträffades en annanoch mera koncentrerad bensamling, här kalladgrav B (fig. 19). Denna bensamling, där benen varvitbrända men betydligt mer finkrossade än i gravA, låg i ett tydligt och väl begränsat brandlagermed kol och artefakter. Ovanpå det lager som inne-höll brandlagret B (jfr profil 1, x328–335) fannsspår av en ytterligare markyta, dvs. ett rostfärgattunt jordlager. Man kunde iakttaga en svag välv-ning av denna markyta i nord–sydlig riktning somgav en antydan om att brandlagret var täckt av enlåg kulle med enstaka kantstenar. Kanten var dockinte tydligt markerad i väst–östlig riktning och vikunde därför i fält inte klart skönja grav B:s ytter-kontur.

Ovanpå det mittröse kring vilken bensamling Avar orienterad låg ett lager kol bestående av pinnaroch grenar orienterade utan någon synbar ord-ning. Detta kolskikt täckte delar av mittröset. Mel-lan kolskiktet och stenarna fanns mestadels etttunt fast lerblandat jordlager, 5–10 cm tjockt, somförhindrat att kolet trängt ner i mellanrummet mel-lan stenarna och inte heller nådde ner till den ur-sprungliga markytan, i vilken rösets stenar varnedsjunkna. Det var därför uppenbart att koletplacerats på röset långt efter att detta anlagts.Bland kolet fanns flera obrända eller dåligt brändastycken (fyndfoto 2), och därför antog vi redan ifält att denna kolsamling var kolad på platsen. Iden centrala delen av röset något förskjutet motnorr påträffades några slarvigt lagda mindre stenarsom visade sig täcka den vikingatida graven C (fig.10). Den vikingatida gravsättningen var inte täckt

av kolet som stoppade ca 0,5 m från detta toppröse(jfr profil 1 och 2 samt fig. 5, 11 och 14).

Ovanpå mittröset med sitt kolskikt och vikinga-tida grav låg grästorven pressad tätt intill anlägg-ningarna. Torven bestod av parvis sammanlagdatorvor, dvs. lagda så att rotdelen låg mot rotdel var-vid grässvålen bildade en brunaktig färgning meden närmast spetsoval form (fig. 21–22). I allmänhetkunde man se grästorvornas form i detalj men påden vikingatida gravens östra sida vartorvskiktningen något otydlig, möjligen beroendepå att man här använt en mera leraktig torv, meddelvis försvunnen grässvål. Det fanns också andrapartier inom den ca 3 m höga torvstapeln vilka varnågot lerigare respektive sandigare och där självagrässvålen var otydligare. Som framgår av profil 1låg torvorna staplade i plana skikt över hela gra-ven. Endast i väster lutade torvorna något. Dettakan bero på en sättning i högen i väster som kan haatt göra med förändringar som skedde vidkolningen ovanpå mittröset och anläggandet avdet mellersta koldiket (jfr nedan).

Torvornas plana läge ger en antydan om att hö-gen byggts upp systematiskt nivå för nivå. Vid denförsta etappen anlade man det ytterst belägna kol-diket i periferin och man täckte delar av mittrösetmed kol. Man täckte dessa anläggningar med ett isöder, väster och öster cirka 1 m tjockt torvlagersom emellertid tunnade av mot mitten och norrut.Torvlagret kom att täcka grav A samt mittröset,och vid den norra periferin grav B. Att man gjordeett uppehåll vid denna nivå antyds av att vi här nårbotten av det större mellersta koldiket, men ocksåav att vi här kan spåra en viss skillnad i högens yttrekonturer (jfr profil 1, y128–129, profil 2, x315–316, samt fig. 23), där västsidan och sydsidan haren mycket flackare kontur än den mer branta (san-nolikt ursprungliga) kontur som öst- och nord-sidan uppvisar. En del av fortsättningen av svackani profil l kan säkert förklaras av den sentida s.k.grustäkten, men såsom framgår av Freijs uppmät-ning (fig. 2) synes täkten ej gå längre än till x312,medan svackan fortsätter högre upp. Det är därförsannolikt att vi här har att göra med ett etappmål,ca 1 m över ursprunglig marknivå. Vid denna nivåhar man anlagt den vikingatida graven som ladesdirekt ovanpå mittrösets topp och täcktes av en delmindre stenar (fig. 10). Material för det mellerstakoldiket lades ut antingen som obränt trä eller somkol. Vid den därpå följande etapp 2 täckte man detmellersta koldiket och den vikingatida graven medca 1,5 m grästorv och nådde därmed etapp 3. Videtapp 3, då man befinner sig nära högens topp an-lägger man det sista koldiket som täcks med ytterli-gare ett ca 0,5–1 m tjockt torvlager. Det grästorv-lager som lades på vid etapp 3 är nu starkt


eroderat. Som ovan påpekats har också det sist an-lagda koldiket blivit skadat av de grävlingsgryt ochgångar som fanns i högens topp.

Koldikenas morKoldikenas morKoldikenas morKoldikenas morKoldikenas morfologifologifologifologifologiKoldikena var en fornlämningsform som tidigareinte beskrivits och som vållade oss åtskilligt hu-vudbry. Karakteristiskt för de cirkulära dikenafyllda med kol var att de bestod av mer eller mindrestarkt förkolnade kvistar och grenar beskrivna avBartholin (bilaga 1 samt fig. 5 ). Grenarna ochkvistarna hade en maximal längd mellan 5 och 10cm. Ett påfallande drag var att kolsamlingarna lågunder mycket hård press av ovanliggande torv-lager (fig. 24) vilket gjorde att när vi försökte pre-parera fram dikena, dessa ofta förlorade sin formoch vällde ut på en större yta. Man kunde också sei profilerna, både de här redovisade och ett störreantal småprofiler som vi gjorde under utgrävning-ens förlopp, att koldikena ofta var delade i paral-lella enheter intill varandra så att t.ex. det mellerstadiket på flera ställen har delats upp i mer eller min-dre separata linser (vid profil 1 vid y115–118 ochprofil 2 mellan x327–329 samt mellan x317–318/y130–132). I det sistnämnda fallet vid x317–318/y130–131 har man faktiskt utvidgat ringen för attintill en större jordfast sten lägga en större kol-samling av fint huggna 5×5 cm stora kolstycken ien ganska tjock lins (fig. 25). Skälet till denna ut-vidgning kan ha varit att de vikingatida grav-konstruktörerna här träffat på ett äldre lager avfinkrossat kol, sannolikt från grav A (fig. 26) (vil-ket framgick av 14C-dateringar, se avsnittet Kol-dikenas datering). Den större jordfasta sten liksommindre stenar i dess närhet som fanns här visadestark eldpåverkan.

Om dessa delningar också karakteriserade detyttersta koldiket beläget i högens periferi, vet viinte, eftersom det endast blev frampreparerat på ettmindre område (i öster vid x320–322/y129–130)och i övrigt karterades med hjälp av borrning ochdär det påträffades i de stora huvudprofilerna (iprofil 2 i norr, profil 1 i öster samt fig. 23). Dettakoldike var i söder där högen varit utsatt för grus-täkt endast bevarad som en ganska tunn mörk-färgning som först kom fram när vi gjorde den sistaavrensningen av detta område (fig. 6–7). Allt talardock för att det perifera koldiket i stort hadesamma innehåll och struktur som de mellersta ochöversta koldikena. Koldikena var i motsats mothögen nästan cirkelrunda. Det perifera koldikethade en diameter som maximalt uppgått till 21 m (ide delar som endast redovisats med borrning harden exakta diametern varit svår att utröna), detmellersta koldiket hade en maximal diameter av 16

m, medan koldiket i toppen torde ha haft en maxi-mal diameter av 4,5 m. Tjockleken på koldikenakunde liksom bredden växla (speciellt där diket de-lades såsom vi hade tillfälle att detaljstudera på detmellersta diket, men synes i huvudsak röra sig om10–35 cm (i vissa fall ända upp till 50 cm) och enbredd av upp till 50 cm. Sammanlagt kan man an-taga att koldikena har rymt minst 10 m3 kol.

Koldikena och mittrösetsKoldikena och mittrösetsKoldikena och mittrösetsKoldikena och mittrösetsKoldikena och mittrösetskoltäckning – dateringkoltäckning – dateringkoltäckning – dateringkoltäckning – dateringkoltäckning – dateringoch relation till gravläggningaroch relation till gravläggningaroch relation till gravläggningaroch relation till gravläggningaroch relation till gravläggningarnananananaSom framgår av ovanstående redovisning ärkoldikena direkt anknutna till byggandet av stor-högen. Man kan visserligen notera att det periferadiket hade en något mindre diameter än högen menlöpte i stort parallellt med högens ytterkontur ävenom detta dike inte hade den ovala form som högenhade. Den ovala formen på högen ger emellertidinte intryck av att ha varit en avsedd form utan kanha uppstått i samband med bygget. Man kan ocksånotera att det mellersta koldiket är något förskjuteti förhållande till högens topp men den för-skjutningen synes vara beroende av den vikinga-tida gravens läge. Den vikingatida graven är såle-des placerad i mitten av koldiket men förskjuten iförhållande till högens topp. Detta förhållande vi-sar oss att koldikena är direkt knutna tillanläggandet av den vikingatida graven.

Denna hypotes konfirmeras av de fem 14C-date-ringar på koldikena som har utförts (tabell 1, fig.27). Två av dateringarna, utförda med traditionelldateringsmetodik och tagna i det mellersta kol-diket, gav kalibrerat med 2σ åldern 710–1020 calAD respektive 690–1020 cal AD. Ytterligare ettprov togs vid förgreningen av det mellersta kol-diket vid x317–318/y130–132, vilket gav 2σ-inter-vallet 680–990 cal AD. I samma grop fanns dockäven mera finkrossad kol och här togs ett prov sommed acceleratordatering gav ett betydligt äldrevärde, nämligen 400 cal BC–350 cal AD (2σ). Somovan framhållits har vi här sannolikt fått fram kolfrån den äldsta gravanläggningen, grav A. Det fö-refaller sannolikt att man förtjockade ochförgrenade den mellersta koldiket vid detta om-råde just på grund av att man här iakttagit en äldrebegravning.

Vidare togs ett kolprov från det träkol somtäckte mittrösets yttre delar. Dateringen gav kali-brerat med 2σ intervallet 670–980 cal AD, vilketvisar att även detta kol var praktiskt taget samtidamed koldikena. Bredden i dateringarna från 670till 1030 cal AD ligger inom felmarginalerna van-liga för vikingatiden och sammanfaller med de tvådateringar av sädeskorn som påträffades strödda


på den markyta som fanns vid den vikingatidagravens anläggning där acceleratordateringarkalibrerade med 2σ gav 710–1020 cal AD respek-tive 660–980 cal AD. Sammanlagt ger dessa date-ringar en klar anknytning till vikingatid och skallses mot bakgrund av att svärdet i den vikingatidagraven kan dateras till 800-talets senare del.

Det är således ganska klart att anläggandet avkoldiken och täckandet av mittröset med kol är enaktivitet som direkt hör samman med byggandetav den vikingatida grav för vilken också den mäk-tiga torvhög restes som kom att dölja dessa kol-samlingar.

Man kan diskutera hur själva förkolningen hargått till. Thomas Bartholin, som gjorde ett dags-långt besök på platsen när det mellersta koldiketvar frampreparerat på flera ställen, anser att koletkolats på annan plats för att därefter placeras i hö-gen. Han avvisar därmed den tolkning som gjordesav oss i samband med utgrävningen, nämligen attkolet kolats i själva högen i samband med attdenna byggdes. Skälet för att Bartholin avvisadedenna tolkning var framför allt att man inte på dengrästorv som omgav kolet kunde se någon eld-påverkan i form av rödfärgning eller asklager. Skä-len för att vi antog att kolet framställts i sambandmed högens byggande var dels det förhållande attpå många ställen förkolningen inte var fullständigutan delar av trästycken kunde vara heltoförkolnade. Ett annat skäl var att mellan koletpåträffades tjärklumpar som måste ha kommit dit isamband med kolningen. Det tredje skälet för att viantog att förkolningen skett på platsen var torv-lagrets hårdhet i anslutning till kolet som gjorde attkolet låg inpressat och vällde ut när vi lättade påtorvlagret intill koldikena. På flera ställen, innan viriktigt visste hur det mellersta koldiket var lokali-serat, gick vi direkt ovanpå koldiket med dess torv-skal, vilket emellertid brast om man rörde sig oför-siktigt. Vid de prov på grästorv från högen som vitog in till laboratoriet kunde man också visa att tor-ven inte rödfärgades ens vid upphettningar till över1000 grader utan istället föraskades till ettfinkornigt pulver som vi inte kunnat iakttaga vidsjälva utgrävningen. Det är en gammal sedvänja attanvända jord för att täcka ytan av t.ex. en kolmilaeller en kolgrop (t.ex. Seymour 1985, s. 36ff). Attsom skett här använda grästorv måste ha varitännu mera effektivt då växtligheten har varit ettypperligt isolermaterial om torvorna var någotfuktade. Ett problem som man måste ha haft varhur man tände på ett koldike och det är sannoliktatt de utväxter vi här och var noterade var just dy-lika tändkanaler. Speciellt svår måste det ha varitatt tända det trä som var staplat kring mittröset.Som påpekats ovan gick detta kol aldrig helt fram

till toppen av röset där kremeringsurnorna frånden vikingatida graven placerades. Det är möjligtatt man utnyttjade detta tomrum för påtändningenoch att placeringen av urnorna först skedde närkolningen var avslutad. Som framgår avkonserveringsrapporten (Fennö, bilaga 4) var detsvärd som stuckits lodrätt ned intill krukorna eld-påverkat, men den påverkan synes snarast ha skettpå kremeringsbålet, eftersom där fanns brändabenbitar inbäddade i korrosionen. Själva kremer-ingen av de döda synes inte ha skett i gravhögenutan på annan plats.

Slutligen gör också det förhållande att manbyggt högen i etapper, och att det skett vissasättningar i högen, det sannolikt att kolet skapadesi anslutning till att högen byggdes. Framhållas bördock att det är svårt för att inte säga omöjligt attmed absolut säkerhet avgöra om kolet bränts påplatsen eller nedlagts i redan färdigkolat skick.Bartholins hypotes kan därför inte helt tillbakavi-sas utan man får tills liknande anläggningar påträf-fats, där man kanske kan göra ännu mera detalje-rade studier, anse att båda hypoteser om tillväga-gångssättet kan vara möjliga.

Gravgåvor

Grav AGrav AGrav AGrav AGrav AI den äldsta graven, grav A, fanns det förutombrända ben av en person, adult (kön ej bedömbart,se Larje, bilaga 7) även ben av ett får/get, vidarehartstätning, ett litet fragment av ett bearbetat ben-föremål samt två spiraler av järn, sannolikt spiral-huvudnålar.

Järnspiralerna (fyndfoto 4–5) var mycket hårtkorroderade, den ena som låg pressad mot en avrösets kantstenar i sydöst var så korroderad att en-dast ett avtryck kunde tas upp. Den andra spiralenpåträffades ca 10 m längre norrut öster om rösetsnordliga spets på en betydligt djupare nivå. Dettatalar emot att spiralerna skulle kunna ha till hörtett gemensamt föremål, t.ex. en bältehake av järnav den typ som främst påträffats på Bornholm menockså i Södermanland (Hjärthner-Holdar 1993, s.156, fig. 154b) eller vara huvudena till en dubbelspiralhuvudnål av den typ som bl.a. påträffats påÖland, jfr gravfältet vid Långerum (Holgersson2002, s. 91). Närmast synes spiralerna likna ovan-delen till spiralhuvudnålar av brons av den typ sombeskrivits av Baudou (1960, s. 80f och Tafel XVII).Som påvisats av Hjärthner-Holdar har i flera falldessa spiralhuvudnålar av brons påträffats tillsam-mans med järnföremål i Uppland (Hjärthner-Holdar 1993, s. 166f). Att därför i detta fall självanålarna är av järn tyder på en fortsatt utveckling av


typen. En spiralhuvudnål av likartad form men nugjord av järn är påträffad i Penttala i Nakkila i syd-östra Finland i vad som tolkas som s.k. tarand-gravar lagda på ett större stenflak som bildar ettgravfält (Salo 1968, s. 69, nr 20). På mitten av denfinländska nålens spiralhuvud finns en utbuktningsom tolkats som en spets (fig. 28). Även i vårt fall ärmitten en aning förtjockad men synes knappast attha varit en utstående pik. Salo (1968, s. 98) disku-terar utförligt dateringen av det finländska exem-plaret som påträffades tillsammans med en störrekniv (svärd?) samt en holkyxa av järn. Tidigareforskning har jämfört nålen med en s.k. spiraltutu-lus och daterat nålen till den äldsta järnåldern.Som Salo påpekar skulle en sådan datering heltbryta mot övriga gravar på gravfältet och ocksåmot dateringen av de föremål som påträffades till-sammans med nålen. Han föreslår därför sen date-ring till den yngsta förromerska järnåldern.

Salos sena datering är av stort intresse då ävenett annat föremål från graven kan ha denna date-ring. Det gäller det lilla ornerade benfragmentet(fyndfoto 7), ett triangulärt stycke med störstabredd av 6 mm med två tvärgående förhöjda lister,som inte är lätt att bestämma till föremålstyp. Detär för smalt för att kunna tillhöra en kam, menskulle möjligen kunna vara en avsplittrad del av enbenknapp av den typ Rasch har beskrivit frånÖland (Rasch 1997, s. 51) och som också tillhöryngsta förromerska järnålder.

En dylik datering gör att den äldsta påträffadekolansamlingen som gav en 14C-datering med ettmittvärde omkring ”år noll” kan höra ihop medgrav A och utgöra någon form av gravgåva. Somovan påpekats var kolet som låg i anslutning till enjordfast sten ett stycke utanför det centralastenröset mycket finkrossat och av en annan kvali-tet än det kol som fanns i det ovanliggande kol-diket (jfr fig. 25).

Slutligen bör det påpekas att själva gravskicketdär de brända benen och övriga föremål varströdda ovanpå och längs sydöstra kanten av rösethar nära anknytning till grav 3 på samma gravfält,en vapengrav som tillhör första århundradet e.Kr(Isaksson & Arrhenius, bilaga 9).

Sammanfattande kan anföras att grav A inne-höll en ovanlig föremålsform, spiralhuvudnålar avjärn. Osteologiskt kunde man inte göra en köns-bedömning men nålarna och den förmodade ben-knappen antyder att gravläggningen tillhört enkvinna.

Fynduppgifter

F 44 Hartstätning m. triangulärt tvärsnitt (fynd-foto 6).

F 83 Finkrossat kol, acceleratordaterat, Ua-1601(jfr tabell 1, fig. 27).F 121 Avtryck av spiralhuvudnål, endast spiralen(fyndfoto 5).F 178 Litet ornerat benfragment. Orneringen be-står av 2 förhöjda lister. Största längd 0,6 cm (fynd-foto 7).F 370 Spiralhuvudnål, fragmenterad, av järn,starkt korroderad. Spiralen består av två vind-lingar med mera massiv mittdel. Största diameter3,4 cm, största längd 5,8 cm (fyndfoto 4).

Grav BGrav BGrav BGrav BGrav BGrav B innehöll en serie ovanliga och prestige-fyllda föremål, nämligen fragment av en orm-huvudring (fyndfoto 16) och fragment av två till treglasbägare – en s.k. cirkusbägare (fyndfoto 24–25)och en till två s.k. schlangenfädenglas (fyndfoto21–22) (jfr Henricsons bestämning, bilaga 6). Enstor ihopsmält silverklump (fyndfoto 12) kan möj-ligen komma från en fibula. Två små kamfragmentfrån en enskiktad kam (fyndfoto 15) av den typsom karakteriserar yngre romersk järnålder(Brynja 1998, s. 91), en datering som också gällerför fragmentet av en cylindrisk bärnstenspärla(fyndfoto 14). Det förefaller som om glasen ochormhuvudringen varit arvegods då dessa föremål iregel dateras till C1b medan kammen ochbärnstenspärlan kan vara en generation yngre.Därjämte ingår ytterligare en blå glaspärla (fynd-foto 19) och sannolikt fragment från ytterligareglaspärlor. Slutligen en järnkniv med bevaratbronsbeslag till handtaget (fyndfoto 9). Någrafragment av ett lerkärl (fyndfoto 13) ingår ocksåbland gravgåvorna. Björnfalanger visar att dendöde legat på en björnfäll.

Andersson som i en artikel omnämner fragmen-ten av cirkusbägaren och fragmentet av orm-huvudringen (Andersson 2001, s. 225) anger attcirkusbägaren måste ha varit fragmentarisk redanvid nedläggningen i graven. Detta är fullt möjligtmen svårt att verifiera då det finns ett stort antalförsmälta glasklumpar. Helt säkert är att orm-huvudringen av vilket endast ett vulstornerat partiåterstår knappast kan ha varit komplett vidgravläggningen då det visar tydliga spår efter att hablivit avhugget.

Sammanfattande kan anföras om grav B att gra-ven med sitt innehåll av glasbägare och ormhuvud-ring ansluter sig till en klar grupp av högrestånds-gravar med import från Uppland och Västmanland(Andersson 2001). Cirkusglaset är det enda i sittslag som påträffats i Sverige (jfr fig. 29). Osteo-logiskt har man inte kunnat könsbedöma gravenmen fynden av dryckeskärl, pärlor och en möjlig


silverfibula samt frånvaron av vapen antyder attgraven varit anlagd för en kvinna, dvs. en av demånga rika kvinnogravar som finns från denna tidi Västmanland och Uppland (jfr Andersson 2001,s. 226f).

Fynduppgifter

F438 Schlangenfädenglas (fyndfoto 22, jfr 21och 23). Se Henricson, bilaga 6.F441 Mörkblå glaspärla. Största diameter 1,12cm (fyndfoto 19).F479 Liten smältklump av guld. Största diameter0,2 cm, vikt 0,1 g (fyndfoto 11).F479 Keramik, varav en mynningsbit, lätt in-svängd. Fint gods. Tjocklek 0,7 cm (fyndfoto 13).F473 Liten smältklump av silver. Största diame-ter 0,5 cm (fyndfoto 10).F503 Cirkusglas (fyndfoto 24, jfr 25). SeHenricson, bilaga 6F507 Schlangenfädenglas (fyndfoto 21). SeHenricson, bilaga 6.F522 Schlangenfädenglas. Se Henricson, bilaga 6.F531 Cirkusglas (fyndfoto 25). Se Henricson,bilaga 6.F606 Större smältklump av silver. Största diame-ter l,5 cm, vikt 20 g (fyndfoto 12).F622 Fragment av ormhuvudring av guld samtett litet fragment från en av vulsterna. Ringen ärornerad med längsgående vulster (sammanlagt 7)där varannan vulst är tvärräfflad (jfr fyndfoto16c). Största längd 11 cm, största bredd 10 cm,tjocklek 8 cm, vikt 2 g (fyndfoto 16).F623 Två sammanhörande kamfragment avenkelskiktad kam med avsats för tänderna. Störstalängd 1,6 cm (fyndfoto 15).F644 Kniv av järn med bronsbeslag. Störstalängd 15 cm. eggens största bredd 1,8 cm (fyndfoto9).F661 Fragmentarisk cylindrisk, facetterad (?)bärnstenspärla. Största diameter 0,37 cm (fynd-foto 14).

Grav CGrav CGrav CGrav CGrav CGrav C innehöll tre lerkärl placerade mer eller min-dre ovanpå varandra innehållande brända ben. Iden översta krukan, kärl I (fyndfoto 26), fanns debrända benen av en ung kvinna samt ett litet bryne(fyndfoto 27). I kärl II (fyndfoto 28) fanns debrända benen av en vuxen man, samt djurben av enhäst och hund och köttrika delar av nöt ochsmåbovid, möjligen får, medan kärl III (fyndfoto30) innehöll människo- och djurben från sammakremering som kärl II. Överst i kärl II låg deobrända benen av två tuppar (fyndfoto 29).

Stående i vertikal ställning var ett svärd ned-stucket så att det följde de uppstaplade krukorna.Svärdet (fyndfoto 31) som var ett typiskt s.k. H-svärd med inläggningar, tauschering, med vertikalstriering av trådar gjorda av mässing på hjalt ochknapp. Såväl överhjaltet som underhjaltet är påundersidan försedda med en skiva gjord av förgylltsilver. På underhjaltet hade denna skiva glidit urläge ner på själva svärdet. Svaga spår av mönster-damaskering kan iakttagas på svärdets mittparti. Isamma kruka som kvinnobenen fanns också ett li-tet välpolerat bryne av grå skiffer. I denna krukasom var sönderslagen låg bland de urfallna benennågra helt genomkorroderade järnfragment. Svär-det ger en datering till sent 800-tal vilket väl över-ensstämmer med koldikenas datering.

Som påvisats av Nordberg (2002, s. 18f) före-kommer sedvänjan att sticka ner svärdet vertikalt iflera gravar i Mälarlandskapen och kan jämförasmed sedan att ställa en yxa eller spjut vertikalt igravhögen, något som förekommer både i Norgeoch på Åland. Mera ovanligt är att avståndet mel-lan överhjalt och underhjalt endast är 8 cm vilketgör att svärdet måste ha tillhört en ovanligt finlem-mad person, den normala storleken på greppet äromkring 10–12 cm. Detta gör att man kan ifråga-sätta om svärdet verkligen tillhört den gravlagdamannen eller om det egentligen var en tillhörighettill den unga kvinnan. Det var ju också i henneskruka som brynet låg med vilket svärdet kunde po-leras. Noteras bör att kvinnans ben var helt separe-rade med undantag från två rörben från ettobestämbart djur som låg i sålljorden utanför kru-kan. I kruka II och III, där mannen låg, fanns rikligtmed djurben, där både hästen och hunden menockså de obrända tupparna kan anses ha ett visststatusvärde. Därför skulle man ha väntat sig attsvärdet också tillhörde mannen som då är den per-son till vilken graven tillägnats. Men det finns yt-terligare en detalj som gör att man är tveksam attanvända den generella tolkningen där kvinnan va-rit en offergåva. Det förhållandet att inte en endadetalj av klädedräkten bevarats hos varken man-nen och kvinnan är förvisso ytterst förbryllandeoch ovanlig. En bältesölja, en ringnål eller en fibulaav brons eller ädelmetall skulle vara förväntadegravgåvor särskilt med hänsyn till det dyrbarasvärdet. Är kanske båda personerna offer, dvs. ut-gör deltagare i en kultisk ceremoni?

Av ovanstående framgår att tolkningen av denvikingatida graven inte är helt entydig och att detkultiska inslaget inte bara gäller själva högen medkoldikena utan också gravgåvorna. Påpekas börockså den omfattande offringen av makrofossil(Hansson, bilaga 5) som lagts ovanpå grav B i sam-band med att den vikingatida graven anlades.


Fynduppgifter

F174 Kruka I. Tunnformig av grovt gods Höjd ca15 cm, största diameter ca 17 cm, vid botten ca 14cm, godsets tjocklek 0,7 cm (fyndfoto 26).F174c Bryne av grå skiffer. Största längd 10,5cm, största bredd 1,5 cm och tjocklek 0,7 cm(fyndfoto 27).F179 och F195c Svärd i två delar. Total längd ca80 cm. Avståndet mellan hjalt och knapp 8 cm. Bla-dets längd ca 69 cm. Största bredd 5,5 cm (fynd-foto 31).F195a Kruka II. Tunnformig av grovt gods. Höjd18,8 cm, största diameter 20,5 cm, vid botten 13,8cm, godsets tjocklek 0,6 cm (fyndfoto 28).F201a Kruka III. Tunnformig av grovt gods.Höjd ca 17 cm, diameter ca 15 cm, vid botten 12,8cm, godsets tjocklek 0,6 cm (fyndfoto30).Makrofossil, flera fnr. Se Hansson, bilaga 5

Gravarnas dateringGrav A, som är den äldsta graven och som bestodav spridda brända ben och föremål kring mitt-rösets södra och östra kant, kan med hjälp av före-målen dateras till den yngre förromerska järnål-dern. En samling finkrossat kol daterat medacceleratorteknik ansluter till föremålens datering.

Grav B, bestående av en låg kulle belägen i norrmed ett tydligt avskilt brandlager, kan dateras ge-nom föremålen till yngre romersk järnålder, därkammen, som är ett av gravens yngsta föremål, geren datering framemot 300 e.Kr.

Grav C är knuten till själva högen och är dateradmed hjälp av svärdet till omkring 900 e.Kr., en da-tering som inte motsäges av 14C-dateringar (fig. 30)tagna på kol och makrofossil, även om de senare avnaturliga skäl har en mycket vidare ram.

SammanfattningNär fältarbetena vid Gullhögen Vackerberga star-tades var målsättningen att försöka utröna denstora Gullhögens relation till den något mindreBrunnshögen, som ligger inom synhåll tvärs överden dal där en meanderslinga av Storån gått norrom Gullhögen medan den egentliga Storån löpersöder om Gullhögen. Brunnshögen hade då varitföremål för undersökningar under ledning av pro-fessor Bertil Almgren, seminariet för nordisk forn-kunskap i Uppsala. Brunnshögen hade givit märk-liga fynd, bl.a. ett granatsmycke från 400-talet(Arrhenius 1985, s. 70). Sannolikt var detta styckeett arvegods då merparten av gravens föremål sy-nes tillhöra 500-talet. Husby-Långhundra är över-

huvudtaget en av Upplands fornminnesrikastebygder med 1 750 registrerade fornlämningar, va-rav 50 järnåldersgravfält och sex fornborgar. Avsocknens fyra kända runstenar befinner sig tvåstycken ännu i ursprungligt läge intill Vackerbergagravfält. Den tornlösa kyrkan som också liggerinom synhåll från Gullhögen, på samma sida omStoråns meanderslinga som Brunnshögen, är frånca 1200 och innehåller bl.a. ett triumfkrucifix frånsamma tid. Intill Vackerberga gravfält ligger engård med namnet Tibble (dvs. den stora gården)och ursprungligen har gravfältet sannolikt hört tillTibblegården. Det är intressant att notera attTibblegården sannolikt har haft en förhistoriskpendang på andra sidan om Storåns meander-slinga, en gård på vars mark kyrkan byggdes ochBrunnshögen anlades. En viktig väg till kyrkanpasserade Tibblegården, vilket omvittnas avrunristningen i fast häll belägen intill vägen söderom Gullhögen. Storån som har tangerat båda dessagårdar är en del av den farled av vattenvägar somfrån Östersjön gått upp till det övre loppet av Fyri-sån för att leda direkt till Gamla Uppsala.Ambrosiani (1961) var den första som gav dennaled namnet Långhundraleden och denna led harvid sidan av de vägar som ledde genom Mälarenvarit en mycket betydelsefull förbindelse underforntiden, sannolikt med början redan underbronsålder.

Vi kan också i de av oss påträffade äldsta grav-fynden på Vackerberga gravfält notera de externakontakter som gravfynden förmedlar. Så hadespiralhuvudnålarna av järn från Gullhögens gravA sin närmaste parallell i Finland.

De båda spjutspetsarna av Salos typ B som på-träffades i grav 3 (se Isaksson & Arrhenius, bilaga9) finns både i Finland och på Sveriges fastland –förutom från denna grav och i Västmanland (Nick-lasson 1997, s. 272, nr 12) i Öster- och Västergöt-land (Nicklasson 1997, s. 34) – men synes saknas iövriga landskap. Medan lansar är ett typiskt drag ide 24 vapengravar som påträffats från Upplandsförromerska järnålder (jfr Wikborg 1998, s. 31) såär således spjutspetsarna från grav 3 (fyndfoto 36–37) hitintills unika i Uppland. De kan ha kommitfrån Finland eller Öster- resp. Västergötland ellervara lokalt tillverkade efter importerade förebilder.Bland de uppländska förromerska vapenfyndenfinns flera former som är atypiska och sannoliktlokalt tillverkade (Nicklasson 1997, s. 110).

I grav B från senromersk järnålder är det framförallt glasen som visar de externa internationella för-bindelserna medan biten av guldarmringen visaratt man varit angelägen att knyta an till status-gravar både inom och utanför Uppland (jfr An-dersson 1998; 2001).


Fyndmaterialet i den vikingatida grav C frånGullhögen visar i sig inte på några externa förbin-delser. Krukorna är klart inhemska och det vi-kingatida svärdet har många paralleller i bl.a.Birka. Att den damaskerade klingan ursprungligenimporterats är en egenskap som svärdet delar medde flesta vikingatida svärd från Sverige (ThålinBergman & Arrhenius 2005, s. 35ff). Det somemellertid tydligast visar de externa kontakterna ärsjälva gravskicket med de tre cirkulära koldikenasamt det kollager som täckte mittröset. I Vestfold iNorge vid Haugar inte så långt från Tønsberg lig-ger på en höjd två stora gravhögar som tidigt ådra-git sig uppmärksamhet. Således omtalar Snorre iHeimskringla, Harald Hårfagers saga (kap. 44) attErik Blodyx kom till Tønsberg och på en backe ös-ter om byn stod ett slag där Olav och Sigröd fölloch blev begravda i två stora högar. I den södra hö-gen gjorde Nickolaysen 1900 ett schakt från ytter-kanten in mot mitten. Han träffade på ända frånytterkanten ett mäktigt och kompakt kollager somi mitten täckte en stenpackning som Nickolaysenuppfattade som en naturlig stenanhopning. Manpåträffade ett fåtal brända människoben men i öv-rigt inga artefakter. Under sista världskrigetbyggde tyskarna en skyttevärnställning i den nord-västra högens västra del och även då påträffademan mängder av kol. Arkeologen professor Thor-leif Sjøvold inspekterade i efterhand grävningenoch arbetarna konfirmerade då att där låg etttjockt kollager ovanpå ett stenröse med hålrum.Terje Gansum (jfr hans rapport, Gansum 1994,som Heid Gjøstein Resi vänligen skickat mig)gjorde 1994 i anslutning till sin magister-avhandling en efterundersökning av högen, därutgrävningsschaktet blev lagt där ursprungligenskyttevärnsgropen (nu igenlagd) närmast tang-erade högens centrum. Det visade sig att arbetar-nas uppgifter stämde, där låg ett 15–35 cm tjocktkollager ovanpå ett lager av grästorv som täckte ettkärnröse där hålrum fanns. Högen var även i öv-rigt uppbyggd av grästorvor lagda på ett likartatsätt som i Gullhögen. Kolet var, som det påpeka-des, helt homogent men i vissa fall inte heltförkolnat, och man påpekar att torven under kol-lagret inte visade någon eldpåverkan vilket gjordeatt Gansum antog att kolet inte tillverkats på plat-sen. Här är iakttagelser av samma slag som vikunde göra i Gullhögen, dvs. obrända eller halvtbrända stycken inblandade i kollagret men ingaspår av förbränning på de underliggande gräs-torvorna.

I vårt fall kunde vi dock visa att grästorvorna varav den kvalitén, dvs. utan järninnehåll, så att gräs-torven vid upphettning inte kunde ha blivit rödfär-gad såsom Gansum ansåg att den borde ha blivit

om förbränningen skett på platsen.Det förefaller som om vi här i Haugar i de båda

högarna som i storlek liknar Gullhögen har en pa-rallell till Gullhögens koldiken men i motsats motvad som är fallet i Gullhögen låg inte kolet icirkulära diken, utan man har antagit att kolettäckte hela botten av högarna ovanpå kärnrösena.Då ingen av högarna är totalutgrävda är det svårtatt belägga om denna tolkning är riktig. Om så ärfallet har man i högen lagt in sammanlagt 59 m3 kolmedan i Gullhögen vi har beräknat att det funnitsca 10 m3. Som Gansum mycket riktigt påpekar ärmängden kol alldeles för stor för att gå åt till enkremering utan kolet måste ha placerats där av nå-gon annan anledning.

Två acceleratordateringar av nötskal i kollagret iden nordvästra högen låg kalibrerat med två sigmamellan 715 och 1002 AD, med värdena 1205±60resp. 1175±65 BP. Dateringarna visar nära över-ensstämmelse med dateringarna på Gullhögen ochdet är därför sannolikt att det funnits någon formav kontakt mellan Vestfold och Uppland som för-medlat sedvänjan att utnyttja kol i grav-ceremonielet.

Det finns ytterligare en kultisk detalj i Gullhögensom är värd att notera, nämligen att svärdet drivitsner vertikalt i gravröset intill krukorna. Religions-historikern Andreas Nordberg har bearbetat dettatema och funnit sedvänjan att driva ner ett vapenvertikalt i graven representerad (i form av svärd,spjut eller yxa) i ett antal gravar i Uppland, därvidden näraliggande från Norrsunda, vidare från Sö-dermanland och Öland samt på Åland och iVestfold. Även här rör sig det tydligen om en sed-vänja med spridning över ett större område avSkandinavien. Dateringen av gravarna talar för attsedvänjan tillhör vikingatid (Nordberg 2002, s.18f).

Slutligen kan det vara värt att omnämna självahögens uppbyggnad av grästorvor. Sammanlagthar det beräknats (Henry Freij †) att torvorna mot-svarar en yta av tre hektar. Avtorvningen har krävtöppen mark och de analyser som Miller redovisarvisar att torvorna tagits från fuktig mark, s.k. sil-ängar där starr är ett viktigt gräs (Miller, bilaga 8).Att man valde detta slag av grästorv överensstäm-mer med vad som ansågs vara det starkastebyggnadsmaterialet på Island (Gestsson 1982, s.163) och visar att de som byggt högen var väl in-satta i torvbyggnadstekniken. Denna teknik harsitt ursprung och främsta användningsområde ivästra Norden men synes ha nått Östsverige i sam-band med att de första storhögarna byggdes. Såle-des var Ottarshögen till vissa delar uppbyggd avgrästorv och så är sannolikt också fallet medmånga andra storhögar. Grästorven kan utnyttjas


till att binda en inre sandkärna. I fallet Gullhögenvar högen emellertid helt byggd av grästorv, någotsom man också finner i flera högar på Vestlandet iNorge bl.a. i Osebergshögen (jfr Gansum 1994, s.42). Det är möjligt att den stora användningen avgrästorv i Gullhögen är ett västskandinaviskt infly-tande men det kan också bero på att man hade till-gång till bra torvmark i de låglänta slänterna kringStorån och därför kom att i så hög grad välja dettamaterial. Som påvisats av Miller finns i den nuva-rande åkermarken norr om Gullhögen, där Storånhar haft sin meanderslinga, precis samma typ avdiatoméer, så sannolikt kommer grästorven fråndenna mark.

Av ovanstående framgår att man i Husby-Lång-hundra stått i livaktig kontakt med omvärldensamtidigt som gravfältet tydligen har varit i an-vändning under åtminstone 1000 år utan att någotegentligt traditionsbrott kan märkas. Tvärtom varden senromerska graven väl placerad med hänsyntill det stora röset och vid anläggandet av den storahögen har man noggrant markerat de äldrebegravningarna både med makrofossiloffer och ut-vidgning av den mellersta koldiket. TorunZachrisson har påpekat att ordet Odal, dvs. en fa-miljs arvsrätt till jorden, kan ha varit markerad,dvs. visualiserad genom de stora högarna och detfaktum att dessa ligger över äldre begravningarskulle betyda en ytterligare markering av odals-rätten (Zachrisson 1994). Hon stöder sig här påflera av landskapslagarna och hon påpekar att detbakom odalsrätten också kan ha funnits enförfäderskult då det bl.a. i Magnus Lagaböters lag(1270) står att en tredjedel av det gods som hitta-des i marken skall gå till högodalsmannen. Ordethögodalsmannen kan alludera till den man på varsmark finns en stor hög där förfadern varit begravd.Vackerbergagravfältet skulle då visualisera Odals-rätten dvs. familjens rätt till Tibblegården – en vi-sualisering av äganderätten som senare också mar-keras med de två runstenarna som finns på gårdensmarker.

Det återstår slutligen att överväga innebörden,hermeneutiken av den vikingatida gravsättningen.Nordberg framhåller i sitt arbete över de vertikalavapnens betydelse i gravarna att dessa skulle varaexempel på rituella mord, dvs. vapnen har symbo-liskt märkt de döda som inte fallit i strid så att dekan komma till Oden (Nordberg 2002, s. 23). Hantar också upp det rituella mordet av en trälinnasom berättas om av Ibn Fadlan när han bevistadeen begravning av en hövding över Rus. Även häruppfattas detta som ett medel för att försäkra attträlinnan får följa sin herre till Oden (Nordberg2002, s. 22). I Gullhögen skulle vi om denna tolk-ning är riktig således ha ett exempel på hur man

här i Uppland i likhet med vad som skedde hos Rusgenom rituella mord försäkrat sig om att de bådadöda kom till Oden. Ytterligare ett tillägg i dennagrav är de obrända tuppbenen som låg överst i detvå krukorna med mannens ben och som skulleväcka de döda i dödsriket (Nordberg 2002, s. 16).Slutligen tar Nordberg upp kolringarna och serdessa som spår efter den rök som frigjorde själen.Det sistnämnda stöder mitt antagande att koletkolats på platsen. Helt klart är att kremeringen ejskett i graven och att kvinnan kremerats avskildfrån mannen som vid kremeringen hade med sigsina husdjur. Det är således en mycket omfattanderitual som föregått begravningen av de båda döda iden vikingatida graven som på detta sätt ger oss enunik inblick i dödsseder som rådde i Uppland om-kring 900 e.Kr.

ReferenserReferenserReferenserReferenserReferenserAmbrosiani, B. 1961. Långhundraleden. Upp-

lands fornminnesförenings årsbok 1961, s. 7–33. Uppsala.

Andersson, K. 1998. Rik eller fattig – medveteneller omedveten? Kvinnan i Uppland ochVästmanland under romersk järnålder. I:Suionum hinc civiitates: Nya undersökningarkring norra Mälardalens äldre järnålder (red.K. Andersson). Occasional Papers inArchaeology 19. Uppsala.

Andersson, K. 2001. Romerska kärl i Upplandoch Västmanland. Fornvännen 96, s. 217–234.

Arrhenius, B. 1985. Merovingian GarnetJewellery. Kungl. Vitterhets-, historie- ochantikvitetsakademien. Stockholm.

Baudou, E. 1960. Die regionale undchronologische Einteilung der jüngerenBronzezeit im nordischen Kreis. Studies inNorth-European Archaeology 1. Stockholm

Bronk Ramsey, C. 2000. OxCal, version 3.5.Brynja, E. 1998. Kammar från Mälardalen AD

350–600: Kammar från gravfält i Uppland,Södermanland och Västmanland. Utformning,kontext och kronologi. Arkeologiskaforskningslaboratoriet, Stockholm.

Dybeck, R. 1848. Runa. Stockholm.Gansum, T. 1994. Haugar & Haugating. Nytt lys

over rikssamlingen. En arkeologiskundersøkning av nordvestre gravhaug. Dater-inger og kulturhistorisk tolkning. Tønsberg.

Gestsson, G. 1982. Brugen af sten og tørv i deislandske huse fra landnamstid til nyere tid.Vestnordisk byggeskikk gjenom to tusen år.AmS-skrifter 7. Stavanger

Hjärthner-Holdar, E. 1993. Järnet ochjärnmetallurgins introduktion i Sverige. Aun


16. Uppsala.Holgersson, K. 2002. Gravfältet på Långerums

samfällighet, fornlämning nr 57. Ölandsjärnåldersgravfält IV. Färjestaden.

Nicklasson, P. 1997. Svärdet ljuger inte. ActaArchaeologica Lundensia 22. Lund.

Nordberg, A. 2002. Vertikalt placerade vapen ivikingatida gravar. Fornvännen 97, s. 15–24.

Ståhle, C. I. (red.) 1960. Rannsakningar efterantikviteter. Bd 1, Uppland Västmanland,Dalarna, Norrland, Finland. Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien. Stock-holm.

Rasch, M. 1997. Förromersk järnålder på Öland.Chronological Problems of the Pre-RomanIron Age in Northern Europe. Arkæologiskeskrifter 7, s. 45–72. Köpenhamn.

Salo, U. 1968. Die frührömische Zeit in Finnland.Finska fornminnesföreningens tidskrift 67.Helsingfors.

Seymour, J. 1985. De gamla hantverken. Stock-holm.

Thålin Bergman, L. & Arrhenius, B. 2005.Weapons from Helgö and its hinterland.Excavations at Helgö XV. KVHAA. Stock-holm.

Wallin, Å. 1994. Fosfatundersökning I Husby-Långhundra, Uppland: Vackerbergas gravaroch terrasser. Uppsats i påbyggnadskurs iarkeologi med laborativ inriktning, vt 1994.Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stock-holms universitet.

Wikborg, J. 1998. Den äldre järnålderns vapen-gravar i Mälarområdet – internationellt på detlokala planet. I: Suionum hinc civiitates: Nyaundersökningar kring norra Mälardalens äldrejärnålder (red. K. Andersson). OccasionalPapers in Archaeology 19. Uppsala.

Wessén, E. & Jansson, S. B. F. 1943–1958.Sveriges runinskrifter. Bd 6–9. Upplandsruninskrifter, del 1–4. Kungl. Vitterhets-,historie- och antikvitetsakademien. Stockholm.

Zachrisson, T. 1983. Folktro kring fasta forn-lämningar I Långhundra härad, Uppland.Uppsats för fortsättningskurs i etnologi.Institutet för folklivsforskning, Stockholmsuniversitet.

Zachrisson, T. 1994. The Odal and its manifesta-tion in the landscape. Current SwedishArchaeology 2, s. 219–238.

1616161616 ••••• Gullhögen tabellGullhögen tabellGullhögen tabellGullhögen tabellGullhögen tabell ••••• ArrheniusArrheniusArrheniusArrheniusArrhenius

Tabe

ll 1.

14C

-dat

erin

gar a

v m

ater

ial f

rån

Gul

lhög

en.

fynd

nrm

ater

ial

kont

ext

labn

r14

C-å

lder

kalib

rera

t 1σ,

kalib

rera

t 2σ,

(BP)

(68,

2% s

anno

likhe

t)(9

5,4%

san

nolik

het)

F83

träk

olm

elle

rsta

kol

ring

en, f

örgr

enin

gU

a-16

0119

80±1

0516

0–13

0 ca

l BC

, 120

cal

BC

–140

cal

AD

400–

300

cal B

C, 2

50 c

al B

C–3

50 c

al A

DF8

3tr

äkol

mel

lers

ta k

olri

ngen

, för

gren

ing

St-1

2424

1190

±70

720–

740,

770

–900

, 920

–960

cal

AD

680–

990

cal A

DF1

71tr

äkol

mit

trös

eSt

-124

2112

15±7

069

0–70

0, 7

10–7

50, 7

60–9

00 c

al A

D67

0–98

0 ca

l AD

F204

träk

olm

elle

rsta

kol

ring

enSt

-124

2311

50±7

078

0–98

0 ca

l AD

710–

750,

760

–102

0 ca

l AD

F205

träk

olm

elle

rsta

kol

ring

enSt

-124

2211

55±7

078

0–98

0 ca

l AD

690–

750,

760

–102

0 ca

l AD

F659

säd

mar

kyta

ova

npå

grav

BU

a-11

898

1120

±70

780–

790,

820

–840

, 860

–100

0 ca

l AD

710–

750,

760

–103

0 ca

l AD

F665

säd

mar

kyta

ova

npå

grav

BU

a-11

899

1230

±75

690–

750,

760

–890

cal

AD

660–

980

cal A

Dko

mbi

nera

de V

KT-

date

ring

ar11

76±2

978

0–90

0 ca

l AD

770–

900,

910

–960

cal

AD

ArrheniusArrheniusArrheniusArrheniusArrhenius ••••• Gullhögen figurerGullhögen figurerGullhögen figurerGullhögen figurerGullhögen figurer ••••• 1717171717

a)

b)

Figur 1. Översiktskarto över a) Mälarområdet (skala 1:5 000 000), b) Husby-Långhundra med Storåns nuvarandesträckning markerad; tidigare har ån också haft en förgrening i norr(skala 1:20 000), c) närområdet kringGullhögen med fornlämningarna Raä 25, 27, 28 och 30 samt de två husgrundsterrasserna T1 och T2 (skala1:2500, nästa sida).

1818181818 ••••• Gullhögen figurerGullhögen figurerGullhögen figurerGullhögen figurerGullhögen figurer ••••• ArrheniusArrheniusArrheniusArrheniusArrhenius

c)

Figur 1c


Figur 2. Gullhögen med inlagda höjdkurvor med 0,2 m ekvidistans. Uppmätning Henry Freij. Skala 1:250.


Figur 3. Gullhögen.Foto från söder.

Figur 4a) Från toppenav Gullhögen medgrävlingsgrytetshuvudingång. Fråntoppen syns utsikten motnorr. b) Huvudingångentill grävlingsgrytetframpreparerat. Fotofrån söder. c) Omrörtområde kring grävlings-grytets huvudingång.Foto från sydväst.


Figur 4b

Figur 4c


Figur 5. Mittröset ritat efter lodfoton. Streckad linje markerar begränsningen av kol i anslutning till det vikingatidapåbyggda toppröset. Obs! att själva toppröset ej var täckt av kol, jfr fig. 9 och 11. Skala 1:250.


Figur 6. Det periferakoldiket. Foto frånsöder. Längst bak synesmittröset med sittpåbyggda topparti.

Figur 7. Det periferakoldiket. Foto frånsöder.


Figur 8. Kolet i detmellersta koldiket. Fotofrån öster.

Figur 9. Mittröset underframpreparering. Fotofrån söder.


Figur 10. Mittrösetspåbyggda toppartibestående av mindre,skarpkantiga stenar.Foto från söder.

Figur 11. Detalj frånmittröset som visarkollagret till vänster.Foto från söder.


Figur 12. Huvudprofil 1genombruten på grundav att mittrösetframkom. Längst baksynes grävlingsgångar ihögens överdel. Fotofrån söder.


Figur 13. Fosfatkartering av den frilagda ytan vid högens byggnadsetapp 1. Fosfatkarteringen visar att grästorventagits från mark som utnyttjats som bete av husdjur. Fosfatkartering av Kjell Persson. Skala 1:250.


Figur 14. Detaljprofil genom det vikingatida toppröset (x321/y120–123) från söder. Profilen visar det upprätt-stående svärdet som stod direkt bakom krukorna (här markerade med en streckad ring) och topprösets, i för-hållande till mittrösets, små stenar. I profilen syns också den markyta (skrafferad) som täckte det ursprungliga rösetoch det kol som delvis låg på denna yta. Slutligen ligger mittrösets stenar direkt på ursprunglig markyta. Skala1:20.


Figur 15. Mittröset och en del av den ursprungliga stenfyllda markytan i norr. Själva mittröset låg delvis på enberghäll. Skala 1:100.


Figur 16. Från mittrösetsöstra del med (längstfram på bilden) stenenmed en flack skålgrop.Foto från sydöst.

Figur 17. Från mittröset.En sten med storavittringsräfflor. Foto frånsöder.


Figur 18. Från mittröset.På en kantsten i österkorroderade rester aven spiralhuvudnål. Fotofrån sydöst.


Figur 19. Plan med utbredningen av brända ben från grav A och B samt det osäkra partiet A–B som sannolikt tillhörgrav A. De två spiralerna markerade som tjocka gråa ringar. Skala 1:100.


Figur 20. Från mittrösetsvästra del med kollagrettill vänster och därovanför det mellerstakoldiket. De små hålenär spår av en prov-tagning av torvlagren ilodrät riktning. Foto frånsöder.

Figur 21. Detalj somvisar torv-uppbyggnaden,bestående avihopslagna två torvormed gräsytor upptill ochnedtill och rotdelen imitten.


Figur 22. Som Figur 21. Man kan notera att gräsytan synts tydligast på torvpaketensovansida sannolikt beroende på att torvpaketen lagrats innan de användes sombyggnadsmaterial.

Figur 23. Specialprofil från högens västra del (x315,5/y106–112) där man tydligt ser hur högens fyllning rasat utöver periferin och den lagrade torvfyllningen. Till höger spår av den perifera kolringen. Skala 1:50.


Figur 24. Huvudprofil 1med mellersta koldiket (imitten) samt kollinser tillhöger och vänster sominte gick att följa vidare.Foto från söder.

Figur 25. Specialprofil (x318,5/y129–132) som visar hur det mellersta koldiket förgrenas, när det överlagrar enäldre kolfläck, sannolikt från grav A. Överst den överlagrande torvfyllningen.Skala 1:20.


Figur 26. Det finkorniga kollagret intill en jordfast sten. Det övre kollagret från detmellersta koldikets utvidgning här delvis bortgrävt. Foto från norr. Jfr figur 25.

Atmospheric data from Stuiver et al. (1998); OxCal v3.5 Bronk Ramsey (2000); cub r:4 sd:12 prob usp[chron]

1500CalBC 1000CalBC 500CalBCCalBC/CalAD500CalAD 1000CalAD1500CalAD

Calibrated date

Ua-1601 träkol F83 1980±105BP

Ua-11899 säd F665 1230±75BP

St-12421 träkol F171 1215±70BP

St-12424 träkol F83 1190±70BP

St-12422 träkol F205 1155±70BP

St-12423 träkol F204 1150±70BP

Ua-11898 säd F659 1120±70BP

Figur 27. Samtliga sju 14C-dateringar från Gullhögen, kalibrerade m.h.a.OxCal 3.5 (Bronk Ramsey 2000).


Figur 28. Exempel på spiraler från finska gravar.Från Salo 1968, Tafel 37.


Atmospheric data from Stuiver et al. (1998); OxCal v3.5 Bronk Ramsey (2000); cub r:4 sd:12 prob usp[chron]

600CalAD 700CalAD 800CalAD 900CalAD 1000CalAD 1100CalAD

Calibrated date

900BP

1000BP

1100BP

1200BP

1300BP

1400BP

1500BP

Radi

ocar

bon

dete

rmin

atio

n

R_Combine VKT : 1176±29BP 68.2% probability 780AD (68.2%) 900AD 95.4% probability 770AD (80.8%) 900AD 910AD (14.6%) 960AD X2-Test: df=5 T=1.7(5% 11.1)

Figur 30. De vikingatida dateringarna kombinerade, kalibrerade m.h.a. OxCal 3.5 (Bronk Ramsey 2000).

Figur 29. S.k. cirkusglas fråndanska gravar. Nationalmuseet,Köpenhamn.

Fyndfoto 2.F171 träkol, ej helt genomkolat, skala 1:2.

fyndfotonfyndfotonfyndfotonfyndfotonfyndfoton ••••• högenhögenhögenhögenhögen ••••• 3939393939

Fyndfoto 1.F9 recent järndubb, skala 1:1.

Fyndfoto 3.F165 s.k. offerbord, skala 1:2.

Fyndfoto 6.F133 hartstätning medtriangulärt tvärsnitt, skala 1:1.

Fyndfoto 8.Brända ben från grav A (F25, höger) och från grav B (F624, vänster), skala 1:1.

Fyndfoto 7.F178 orneratbenfragment,skala 2:1.

Fyndfoto 4.a) F370 spiralhuvudnål, skala 1:1,b) röntgenbild av densamma, skala 1:1.

Fyndfoto 5.F121 avtryck av spiralhuvudnål, skala 1:1.

4040404040 ••••• grav Agrav Agrav Agrav Agrav A ••••• fyndfotonfyndfotonfyndfotonfyndfotonfyndfoton

fyndfotonfyndfotonfyndfotonfyndfotonfyndfoton ••••• grav Bgrav Bgrav Bgrav Bgrav B ••••• 4141414141

Fyndfoto 12.F606 smältklump av silver, skala 1:1.

Fyndfoto 16.F622 a) ormhuvudring, skala 2:1,b) vulstfragment av guld, skala 2:1,c) ormhuvudring, detalj i SEM, c:a20×.

Fyndfoto 15.F624 kamfragment, skala 2:1.

Fyndfoto 9.a) F644 järnkniv, skala 1:1,b) samt detalj, skala 2:1.

Fyndfoto 14.F661 bärnstenspärla,skala 2:1.

Fyndfoto 10.F473 smältklump avsilver, skala 2:1.

Fyndfoto 11.F479 smältklumpav guld, skala 2:1.

Fyndfoto 13.F479 keramik, skala 1:1.

4242424242 ••••• grav Bgrav Bgrav Bgrav Bgrav B ••••• fyndfotonfyndfotonfyndfotonfyndfotonfyndfoton

Fyndfoto 17.F462 glas, skala 1:1. Fyndfoto 22.

F438 schlangenfädenglas (?), skala 2:1.

Fyndfoto 19.F441 glaspärla, skala 2:1.

Fyndfoto 23.F466 schlangenfädenglas (?),skala 2:1.

Fyndfoto 18.F496 glas, skala 1:1.

Fyndfoto 24.F503 fragment från cirkusbägare, skala 2:1.

Fyndfoto 21.a) F507 glas, skala 1:1,b) fragment från cirkusbägare (?), skala 2:1.

Fyndfoto 20.F531 glas, skala 1:1.

Fyndfoto 25.F623 fragment fråncirkusbägare (?), skala 2:1.

fyndfotonfyndfotonfyndfotonfyndfotonfyndfoton ••••• grav Cgrav Cgrav Cgrav Cgrav C ••••• 4343434343

Fyndfoto 26.F174 kruka I, skala 1:2.

Fyndfoto 27.F174c bryne, skala 1:1.

4444444444 ••••• grav Cgrav Cgrav Cgrav Cgrav C ••••• fyndfotonfyndfotonfyndfotonfyndfotonfyndfoton

Fyndfoto 29.F195 tars med sporrefrån tupp, skala 1:1.

Fyndfoto 28.F195 kruka II rakt uppifrån (utsidan lindad med gasbinda), skala 1:2.

Fyndfoto 30.F201 kruka III (och en handskbeklädd tumme), skala 1:2.

fyndfotonfyndfotonfyndfotonfyndfotonfyndfoton ••••• grav Cgrav Cgrav Cgrav Cgrav C ••••• 4545454545

Fyndfoto 31.a) F179

svärd, skala 1:3,b) detaljer hjaltet, skala 1:1.

4646464646 ••••• grav 3grav 3grav 3grav 3grav 3 ••••• fyndfotonfyndfotonfyndfotonfyndfotonfyndfoton

Fyndfoto 32.F834 järnbeslag, skala 1:1.

Fyndfoto 34.F849 betselring, skala 1:1.

Fyndfoto 35.F853a fällkniv , skala 1:1.

Fyndfoto 33.F782 keramik, skala 1:1.

Fyndfoto 36.F716 (spets) och F772(holk)

spjutspets av järn,skala 1:1.

fyndfotonfyndfotonfyndfotonfyndfotonfyndfoton ••••• grav 3grav 3grav 3grav 3grav 3 ••••• 4747474747

Fyndfoto 37.F796 (holk) och F838(spets)

spjutspets avjärn, skala 1:1.

4848484848 ••••• grav 3grav 3grav 3grav 3grav 3 ••••• fyndfotonfyndfotonfyndfotonfyndfotonfyndfoton

ArrheniusArrheniusArrheniusArrheniusArrhenius ••••• Gullhögen profilerGullhögen profilerGullhögen profilerGullhögen profilerGullhögen profiler ••••• 5151515151

Översikt över gjorda profilritningar. Observera att endast de markerade sektionerna finns avbildade i rapporten.Huvudprofil 2 har framställts genom att sammanfoga fyra profilritningar, varav en är förskjuten 1 m åt öster.

5252525252 ••••• Gullhögen profilerGullhögen profilerGullhögen profilerGullhögen profilerGullhögen profiler ••••• ArrheniusArrheniusArrheniusArrheniusArrhenius

nr x y sedd från figur sidnr

1 320 112–131 söder huvudprofil 1 492 316–323 120 öster huvudprofil 2 503 325 115–121 söder4 330 120–125 söder5 325–330 120 öster huvudprofil 2 50

6 330–325 125 väster7 319–325 116 öster8 325–328 117–120 sydost (diagonal)9 322 120–125 söder10 321 120–123 söder figur 14 28

11 315,5 106–112 söder figur 23 3412 318–309 112 väster13 323 115–120 söder14 324–322 120 öster huvudprofil 2 5015 324 120–125 söder

16 319–327 115–116,5 öster17 326–327,5 116–120,5 söder18 329 129–124 norr19 329–336 121 öster huvudprofil 2 5020 325,8 130,5–126 norr

21 325,8–330 126,1 öster22 330 121–116 norr23 333 116–121 söder24 330–333 116 öster25 327–330 116 öster26 318,5 129–132 söder figur 25 35

Översikt över gjorda profilritningar. Observera att endast de markerade sektionerna finns avbildade i rapporten.Huvudprofil 2 har framställts genom att sammanfoga ritningarna 2,5,14 och19 – den sistnämnda dock förskjuten 1m åt öster.

anläggning fyndnr x y z (möh) material mängd/antal typ anmärkning H 1 303 122 benknota,obränd 1 påse rec.däggdjurH 2 kol 2 påsar halvbräntH 3 kol 1 påse ovanpå högH 4 kol 1 påse ovanpå högH 5 bränd sten 1 påse ovanpå högH 6 kol 1 påse ovanpå högH 7 kol 1 påse ovanpå högH 8 319,15 122,74 28,34 kol 1 påse översta koldike (?)H 9 320 123,44 28,98 järndubb 1 ask recentH 10 kol 1 påseH 11 320,01 123,44 27,43 kol 1 påseH 12 320,01 128,47 27,43 bränd sten 1 påseH 13 319,02 128,77 27,45H 14H 15 322,4 128,37 27,53H 16 317 129,38 26,82H 17 322,2 127 27,42H 18 118,5 126 kol 1 påseH 19 Ö om nr 18 kol 1 påseH 20 323,2 127,7 27,42 stenar,flata 2H 21 319 130,9 kol 1 påseH 22 312,6 126,5 26,58 röd kalks. 1

23 vid nr 22 kol 1 påseA 24 vid nr 22 br. ben 1 Se LarjeA 25 318,55 122,86 br. ben Se LarjeA 26 319,08 123,99 26,87 br. ben Se Larje

H+A 27 314 126 27,33 kol 1 påse+säckA 28 315,12 124,15 26,95 br. ben Se LarjeA 29 316,8 123,59 27,03 br. ben Se LarjeA 30 315,25 323,15 26,93 br. ben Se LarjeA 31 318 122 26,86 br. ben Se LarjeA 32 318 121 27,24 br. ben Se LarjeH 33 319 122 27,05 röd kalks.H 34 137,7 121,9 27,07 kol 1 påseH 35 318 129 26,66 lerprov 1 påseH 36 317,5 129,2 27,16 kol 1 påseA 37 318 122 26,91 kol u.fnr.31 2 påsarH 38 319 121 27,18 kol 1 påseH 39 318,6 123,4 26,84 torvprov 1 påseH 40 318,22 125,6 26,79 torvprov 1 påseH 41 316,6 122,18 26,95 bränd lera 1 påseH 42 318,22 125,6 kol 3 påsarH 43 318 130 26,66 kol 1 påse L-formA 44 318,49 130,45 br. ben / harts 2 påsar Se LarjeA 45 kol 1 påse

A? 46 318,57 124,36 26,77 bronsärg? 3 påsarH 47 318,26 122,4 26,66 torvskarv 1 påseA 48 314,84 126,4 25,99 br. ben 1 påseA 49 317 124 br. ben 1 påse Se LarjeA 50 319 122 br. ben 1 påseH 51 311,4 127,5 26,71 röd kalkste, 1 påseH 52 318 129 26,66 kol o.jord 2 påsarH 53 25,99 kol.o.jord 1 påseH 54 312 127,4 26,31 kol 1 påseH 55 bearb.sten 1 påseH 56 312,5 127,4 kol 1 påseH 57 318 130 lerprov 1 påseH 58 320 120 torv 1 påseH? 59 frö fr.sork? 1 påseH 60 -81 kolprov utgår

82 lösfynd i dike recenta utgårH 83 318 130 27,16 kol 2 påsar mel.diket 14Cdat.

A 84 318 130 25.76 kol 1 säck underl.grop 14Cdat.H 85 ned. koldike kol 1 påse nedersta koldiketH 86 ned.koldike kol 1 påse nedersta koldiketH 87 ned.koldike flätavtryck? 1 påse nedersta koldiket

88-91 UTGÅR utgårH 92 320,2 124 29,26 kolprov 1 påse i Ö/V profilH 93 320,2 121,25 29,34 kolprov 1 påse i Ö/VprofilA 94 319,54 122,1 27,23 br. ben Se LarjeH 95 319,4 117,88 27,77 kol 1 påse

fyndlista • Gullhögen • 53

anläggning fyndnr x y z (möh) material mängd/antal typ anmärkning A 96 319,45 122,63 27,01 br. ben Se LarjeA 97 319,3 122,86 26,95 br. ben Se LarjeA 98 319,26 122,58 26,98 br. ben Se LarjeA 99 319,37 122,92 26,95 br,ben Se LarjeH 100 316,2 117,18 27,05 kol 1 påseH 101 320 120,75 27,15 torvprov 1 påseA 102 315,59 122,72 26,95 keramik 1 fragmentH 103 317,67 121,83 27,05 kol 1 påseH 104 320,2 122,4 27,15 kol 1 påse

105 318,96 122,58 26,88 sten 1 påseA 106 318,69 120,66 27,02 br. ben Se LarjeA 107 318,46 120,93 27,00 br. ben Se LarjeA 108 318,48 120,19 26,92 br. ben Se LarjeA 109 317,5 122,6 26,83 br. ben Se LarjeA 110 319,22 120,45 26,97 br. ben Se LarjeH 111 318,09 120,62 26,93 br. lera 1 askH 112 319,72 120,45 26,97 br. lera 1 askH 113 318 121,95 26,82 br. lera 1 askH 114 319,6 122,7 26,88 slagg? 1 fragmentH 115 315,5 116,53 26,57 kol 1 påseH 116 315,9 116,53 26,59 kol 1 påseA 117 319,29 120,19 26,99 br. ben Se LarjeA 118 319,86 122,52 26,83 br. ben Se LarjeA 119 319,5 122,1 27,18 br. ben Se LarjeA 120 318,82 120,55 26,97 br. ben Se LarjeA 121 317,45 121,15 26,83 järnspiral 1 ask end.avtryckA 122 317,75 120,38 26,85 br. ben 1 ask Se LarjeA 123 318,93 120,3 26,93 br. ben Se LarjeA 124 318,3 120 26,83 br. ben Se LarjeH 125 320,09 121,7 27,12 kolA 126 319,25 123,14 26,83 br. ben Se LarjeH 127 318,6 121,6 26,84 kol 1 påseA 128 319,01 123,02 26,82 br. ben Se LarjeA 129 316,95 122,88 26,76 br. ben Se LarjeA 130 316,95 123,55 26,70 br. ben Se LarjeA 131 317,9 124,12 26,72 br. ben Se LarjeA 132 315,67 123,31 26,59 br. ben Se LarjeA 133 315,9 123,65 26,66 br. ben / hartstätning Se LarjeA 134 315,55 123,44 26,67 br. ben Se LarjeA 135 326,48 123,97 26,70 br. ben Se LarjeA 136 318,77 120 26,63 br. benA 137 317,91 120,36 26,78 br. ben

138 utgår utgårH 139 315 123,65 26,66 harts 1 påse naturlig?H 140 316 123,55 26,76 kol 1 påseA 141 318,7 120,1 26,57 br. ben 1 påse Se LarjeA 142 318,,0 124,15 26,67 br. ben 1 påse Se LarjeH 143 317,4 118,3 26,49 näver? 1 påseH 144 317,7 124,75 26,63 näver? 1 påseH 145 319,5 122,7 26,53 obränt trä 1 påseH 146 316,8 118,37 26,33 näver? 2 påsarH 147 315,87 116,65 26,48 kol 1 påseH 148 315,4 116,25 26,50 kol 1 påseA 149 315,05 118,07 26,53 br. ben Se LarjeA 150 316,6 119,5 26,29 br. ben Se LarjeH 151 319,5 122,1 27,18 harts 1 påseH 152 317,68 123,45 26,62 kolstock 1 påseA 153 315,8 122,7 26,28 br. ben Se LarjeA 154 323,35 123,4 26,47 br. ben Se LarjeA 155 323,42 124,4 26,42 br. ben Se LarjeA 156 324,23 123,96 26,41 br. ben Se LarjeA 157 324,5 124,45 26,45 br. ben Se LarjeA 158 323,06 120,05 26,32 br. ben Se LarjeA 159 322,8 121,05 26,58 br. ben Se LarjeH 160 326,7 118,75 26,29 org.mat? ej identifieratA 161 324,95 124,41 26,51 br. ben Se Larje

utgår 162 323,8 123,55 26,35 utgårH 163 326,5 118,25 25,88 sten? 1H 164 323,73 123,82 26,38 harts 1 påseH 165 315,2 122,2 26,31 harts 1 påseH 166 316,7 117,85 26,11 näver 1 påseH 167 317,7 125,1 26,33 sten? 1H 168 318,55 125,7 26,31 harts 1 påseA 169 315,2 118 26,08 br. ben Se Larje

54 • Gullhögen • fyndlista

anläggning fyndnr x y z (möh) material mängd/antal typ anmärkning H 170 319 117,1 26,31 obränt trä 1 påseH 171 317,5 123,5 26,52 kol.stock 4 påsar mittröset,14Cdat.H 172 318,5 123,3 26,71 kol.stock 1 påse mittrösetH 173 318,3 120,6 26,23 röd sten

C 174a 320,95 121,126,88-27,01 kärl I 1 ask tunnf höjd 13cm

C 174b " "

" " br./obr. ben Se LarjeC 174c " " " bryne 1 ask smaltH 175 320,8 120,78 26,79 trä 1 påse nästan obräntA 176 319,7 122 26,31 br. ben Se LarjeH 177 319,76 121,65 26,36 sten m.frö 1 påse frö fastbräntA 178 319,15 122,08 26,35 br. ben, ornerat? Se LarjeC 179 320,6 121 26,43 svärd 1 ask H-svärd bladets lägeC 180 319,4 121,25 26,14 bronstråd 1 ask taucher. fr.svärdsknappC 181 318 120,96 26,09 röd sten 1 påse C-rösets toppC 182 328,9 122 26,09 rödgrön sten 1 påse C-rösets toppC 183 319,95 121,37 26,07 glimmer C-rösets toppC 184 320,38 120,72 26,17 keramik 1 ask till nr174a

185 utgår utgårH 186 322 121,5 27,02 jordprov 1 påseC 187 321 121,2 26,49 flat sten C-rösets toppH 188:1 314,4 126,65 26,64 kolprov 1 påse Mel koldike i ÖH 188:2 314,2 126,65 26,49 kolprov 1 påse " " "H 188:3 313,9 126,6 26,47 kolprov 1 påse " "H 189 321,41 121,08 26,75 halvbränt trä 1 påse C-rösets toppH 190:1 313,6 126,55 26,38 kolprov 1 påse Mel.diket, 14Cdat.H 190:2 313,4 126,6 26,12 kolprov 1 påse " "H 190:3 312,36 126,6 25,97 kolprov 1 påse " "H 191 321,85 124,51 26,56 varpa? 1 askH 192 319,57 124,2 26,58 näver 1 påseH 193 320,5 125,5 26,56 kol 1 påseH 194 321,05 123,72 26,21 djurlort 1 påse rec. grävling?C 195a 320,9 120,5 26,14 kärl II:s b. 1 ask tunnf. kärl II från CC 195b 321,1 120,7 br./obr. ben Se LarjeC 195c 321,15 120,7 26,06 svärdsspets låg 5 cm fr.k.H 196 319 123 26,71 trä,halvbränt del av stockA 197 319,25 123,5 26,15 br. ben Se LarjeA 198 316,15 123,36 26,15 br. ben Se Larje

199 utgårH 200 321,55 120,9 26,74 trä,halvbränt del av stockC 201a 321,05 121 25,99 kärl III 1 ask tunnf.C 201b " br./obr. ben Se LarjeA 202 319,4 120,85 26,04 br. ben Se LarjeH 203 utgår utgårH 204 319.5 117.5 25,88 kol 1 påse mel.diket.,14C dat.

205 319.5 116,7 25,80 kol 1 påse mel.diket,14Cdat.206-300 utgår

301 322,05 117,68 25,93 obrända benrecenta fr. grävlingsgångar

302-306 utgår307 321,4 116,18 26,77 br. ben Se Larje308 321,64 115,61 26,30 kol 1 påse309 320,33 119,55 26,86 glimmer 1 påse310 321,75 117,89 26,87 br. ben Se Larje311 324,5 123,46 27,92 kol 1 påse312 321 115,6 26,81 br. ben Se Larje313 321,1 115,6 26,77 br. ben Se Larje314 327,6 122,26 26,61 br.tand Se Larje315 327,55 1124,3 26,10 slagg 1 påse316 325,15 123,3 26,17 kol 1 påse m.urtag?317 324,45 123,92 26,13 bränd lera318 omrört lager bearb.kol 1 påse319 321,9 118 26,34 kol 1 påse

320-27 utgår328 318,5 121,3 26,02 br. ben Se Larje329 320,5 123,5 26,00 brunjord 1 påse g.markyta330 317,6 124,5 26,16 br. ben Se Larje

A 331 316,54 124,61 26,12 br. ben Se LarjeH 332 317,5 116,1 25,67 slagg 1 påse

333 utgår utgårA 334 316,35 116,3 25,97 br. ben Se LarjeA 335 316,5 124,65 26,12 br. ben Se LarjeA 336 316,25 124,43 26,11 br. ben Se Larje


anläggning fyndnr x y z (möh) material mängd/antal typ anmärkning A 337 324,18 123,5 25,88 br. ben Se LarjeA 338 323,63 123,85 25,86 br. ben Se Larje H 339 323,2 118,8 26,00 gräs u.sten ej recentA 340 322,45 117,25 25,99 br. ben Se LarjeA 341 323 117,2 25,92 br. ben Se LarjeH 342 321,8 115,6 25,89 brunjord 1 påseH 343 320,6 116,6 26,02 brunjord 1 påse g.markytaA 344 321,4 117,4 25,96 br. ben Se LarjeH 345 321,3 117,1 25,96 kol 1 påseH 346 321,3 118,1 25,68 grus/sand 1 påse bottennivåA 347 321,24 118,5 25,90 br. ben Se LarjeH 348 323,2 116,5 25,87 gräs u.sten 1 påse ej recentA 349 321,15 116,65 25,92 br. ben Se LarjeA 350 321,1 116,65 25,93 Se LarjeH 351 321,6 116,5 25,92 torv 1 påse m.brunj.o.bott.A 352 321 117,5 25,87 br. ben Se LarjeB 353 323,25 118 25,87 järnfragm. 1 askA 354 320,2 116,9 25,91 br. ben Se LarjeH 355 323,5 118,5 25,90 lera 1 påse på bergetB 356 326,95 123,15 25,76 järnfragm. 1 askB 357 327,5 122,05 25,74 järnfragm 1 askB 358 327,5 123,15 25,70 br. ben Se LarjeB 359 327,5 122,15 25,70 smält glas ? 1 askH 360 324,2 118,5 25,82 mossa 1 påse på bergetB 361 327,55 121,47 25,86 järnfragm 1 ask

362 utgår utgårB 363 326,28 121,6 25,36 järnfragm 1 askB 364 326,3 122,68 25,50 br. ben Se LarjeB 365 338,7 122,4 25,35 br. ben Se LarjeB 366 328,95 121,6 25,36 br. ben Se LarjeB 367 326,95 122,05 25,34 br. benH 368 323,4 116 25,41 jordprov till kvartär bottenproverH 369 322,6 116 25,63 jordprov till kvartär bottenproverA 370 327,07 123,7 25,98 järnspiral 1 ask som nr 121

371-401 utgårB 402 331 123,5 25,66 br. Ben 34,1 g Se LarjeB 403 331 123,5 25,66 nötskal 0,1 gB 404 325,2 116,65 27,62 harts?H 405 319 115 kol fr.mel. koldiket övre del Se BartholinH 406 319 115 " " " undre del Se BartholinH 407 321 115 " " " övre del Se BartholinH 408 321 115 " " " undre del Se BartholinH 409 323.7 115 " " " övre del Se BartholinH 410 327.7 115 " " " undre del Se BartholinH 411 .324.8 115 " " " övre del Se BartholinH 412 324.8 115 " " " undre del Se BartholinH 413 325.8 115 " " " övre del Se BartholinH 414 325.8 115 " " " nedre del Se BartholinH 415 326.3 116 " " " övre del Se BartholinH 416 326.3 116 " " " nedre del Se BartholinH 417 326.5 116.8 " " " övre del Se BartholinH 418 326.5 116.8 " " " nedre del Se BartholinH 419 327 118 " " " övre del Se BartholinH 420 327 118 " " " nedre del Se BartholinH 421 326.3 116 " " " övre del Se BartholinH 422 326.3 116 " " " bottenlager Se BartholinH 423 330 124.5 " " " bottenlagret Se Bartholin

424 utgår Se BartholinH 425 328 125 " " " underst av ö.del Se BartholinH 426 328 125 " " " bottenlagret Se BartholinB 427 330 123,3 26,01 silikatslagg 44,7 g blåsigB 428 326 116 slagg <0,5 gB 429 330 134,4 26,01 järn fragmentB 430 330,55 127,05 26,42 br. ben Se Larje

B 431 129,9 122,55 26,80 glas 1,6 gB 432 329,2 122,3 26,84 br. ben 0,8 g Se LarjeB 433 330 123,2 br. lera 1,1 gB 434 330,4 122,15 26,81 glas 2,6 g smältB 435 331,2 122 26,77 br. ben 3,1 g Se LarjeB 436 330,25 122,85 26,69 br. lera 2,6 gB 437 331,2 122 26,77 glas 4,0 g grönB 438 330,77 122,54 26,96 glas 6,7 g grön,vitB 439 330,74 121,87 26,77


anläggning fyndnr x y z (möh) material mängd/antal typ anmärkning B 440 330,65 121,95 26,77 bränd lera 15,0 gB 441 329,7 132,48 glaspärla 1,2 g grönblåB 442 320 128,5 25,85 br ben Se LarjeB 443 330,05 123,1 25,85 br ben 0,3 g Se LarjeB 444 330,65 122,45 26,68 glas 0,2 g ljust gulB 445 330,15 122,3 26,70 glas 4,5 g ljust gulB 446 330,5 121,5 26,66 glas saknas?B 447 330,45 122,7 26,64 br. ben 5,1 g Se LarjeB 448 331,6 122,1 26,75 br. ben 5,1 g Se LarjeB 449 331,6 122,1 26,72 glas 1,8 g ljust gulB 450 330,5 121,15 26,73 glas 2,1 g grön/vitB 451 330,5 121,15 26,76 br. ben 1,2 g Se LarjeB 452 329,85 121,9 26,74 kol,hassel 1,6 gB 453 330,45 122,8 26,67 glas 7,8 g grön/vitB 454 329,4 122,29 26,74 glas 0,9 g grön pärla?B 455 329,15 121,75 26,74 glas O,l g ljust gulB 456 330,25 122,65 26,67 metallkula 1,2 gB 457 329,6 127,7 25,82 glas 2,4 g grönB 458 330,45 122,7 25,75 glas 0,2 g grönB 459 332,5 122 26,65 br. ben 0,2 g Se LarjeB 460 332,8 125 25,64 br. ben 1,2 g Se LarjeB 461 330,6 121,7 26,78 glas 1,2 g ljust gulB 462 329,8 121,95 25,83 glas 18,8 g grönB 463 330,6 121,7 26,78 br. ben 3,1 g Se LarjeB 464 332 122,5 26,74 br. ben 2,1 g Se LarjeB 465 330,7 122,15 26,72 glas 1,8 g gulB 466 331,5 121,4 26,62 br. ben 0,4 g Se LarjeB 467 331,4 121,25 25,79 glas 0,7 g grön/vittB 468 331,42 121,66 25,71 glas 0,4 g grönB 469 329,35 122,2 25,80 glas 0,6 g gulB 470 330 121,8 25,86 glas 2,5 g grönB 471 332 123,55 26,57 br. ben Se LarjeB 472 330,6 121,7 26,78 glas/br. ben 5,5 g/6,8 g gulgrön Se LarjeB 473 330,6 121,7 26,78 silver/br. ben 0,6 g/0,1 g droppe Se LarjeB 474 330,6 121,7 26,78 glas/br. ben 0,1 g/1,2 g ljust gul Se LarjeB 475 330,6 121,7 26,78 glas/br. ben 0,1 g/0,5 g ljust gul Se LarjeB 476 330,6 121,7 26,78 br.l./br. ben 1,7 g/8,3 g rödbränd Se LarjeB 477 330,6 121,7 26,78 glas/br. ben 0,4 g/03 g grön/gul Se LarjeB 478 330,8 122,3 26,72 br. ben 0,3 g Se LarjeB 479 330,5 122 25,89 guld/silv./glas 0,1/1,4/12,3 g dropparB 480 329,5 122,6 26,67 glas 3,4 g grönvittB 481 329,3 122,25 26,67 glas 1,2 g gröntB 482 331,59 122,87 26,45 glas 0,5 g gulgrönH 483 332,25 121,46 26,81 kolprov 21,0 g ur profilenB 484 331 121 26,55 br. ben 8,7 g Se LarjeB 485 33O,7 122,3 26,85 br. ben 2,2 g Se LarjeB 486 330,7 122,3 26,85 br. ben 1,6 g Se LarjeB 487 332 122 br. ben 0,4 g Se LarjeB 488 335,2 121 26,39 br. ben O,l g Se LarjeB 489 329 122 glas/br. ben 0,2/4,5 g grönt Se LarjeB 490 331 122 glas/br. ben 0,2/0,8 g ljusgrönt Se LarjeB 491 330,0 123,0 glas/br. ben 2,2/2,4 g gröntB 492 331 121,35 26,77 br. ben 3,3 g Se LarjeB 493 331 123 26,63 br. ben 0,4 g Se LarjeB 494 331 123 26,63 br. ben 1,2 g Se LarjeB 495 331,4 121,4 26,51 glas 1,6 g gröntB 496 331,2 121,3 26,71 glas 10,5 g grönt/vittB 497 330,8 121,3 26,73 glas 3,0 g ljusgulB 498 331,3 121,4 26,53 glas 1,2 g grön/vitB 499 331 121,45 26,77 glas/br. ben 2,7 g/13,3 g gul/grön Se LarjeB 500 331 122 hasselnöt 0,1 g Se HanssonB 501 331 122 glas/br. ben 1,7/0,4 grönt Se LarjeB 502 331 123 glas/br. ben 17,4/2,8 g grön,gul Se Larje

B 503 330 122 glas/br. ben 4,7/8,1 gblå, grön, cirkusglas Se Larje

B 504 331 122 glas/br. ben 2,2/1,1 g grön Se LarjeB 505 322 122 br. ben 0,3 g Se LarjeB 506 332 124 kol 0,6 g

B 507 331 122 glas/br. ben 0,8/0,6 ggrön, Schlangenfäden Se Larje

B 508 331 122 glas/br. ben <0,1/0,5 g gul Se LarjeB 509 320,5 122,6 25,59 glas/br. ben 0,1/14,0 g gul Se LarjeB 510 332,35 123,11 25,56 metall? 2,1 gB 511 318 121 glas 3,6 g grön.vitt


anläggning fyndnr x y z (möh) material mängd/antal typ anmärkning B 512 321,65 124,9 25,46 br. ben 0,7 g Se LarjeB 513 333 1220 25,64 br. ben 0,3 g Se LarjeB 514 332 123 25,66 br. ben 0,9 g Se LarjeB 515 332,8 123,9 25,53 br. lera 49,2 gB 516 332 125,6 25,36 kol 17,6 gB 517 331 124 br. ben 0,1 g Se LarjeB 518 331 124 glas/br. ben 3,7/3,9 g cirkusglas Se LarjeB 519 331 121 26,75 glas/br. ben 0,2/3,9 g fragm. Se LarjeB 520 331 121 26,75 glas/br. ben 7,4/7,7 g fragm. Se LarjeB 521 332,4 121 26,77 kol 28,8 gB 522 321 122 glas/br. ben 0,1/0,4 g grön,vit Se LarjeB 523 glas/br. ben 3,3/1,6 g fragm. Se LarjeB 524 332 122 glas?/br. ben 0,1/0,8 g Se LarjeB 525 glas/br. ben 3,5/1,1 g grönt Se LarjeB 526 glas/br. ben 7,5/3,4 g grönt Se LarjeB 527 332 123 br. ben 0,1 g Se LarjeB 528 br. ben 0,3 g Se LarjeB 529 331 122 glas/br. ben 2,5/0,7 g grönt Se LarjeB 530 br. ben Se LarjeB 531 glas/br. ben 0,3/0,4 g cirkusglas Se LarjeB 532 329 123 br. ben klofalang Se Larje

533-600 UTGÅR

B 601 331,49 119,17 26,04 br. leraB 602 331,63 119,06 26,00 br. leraB 603 331,55 119,27 26,03 br. leraB 604 331,4 119,65 26,06 br. leraB 605 327 126,9 26,48 br. leraB 606 331,27 120,83 25,04 silver 20 g smältB 607 utgårB 608 331,2 121,2 25,09 br. ben Se LarjeB 609 331,09 121,08 25,95 glasB 610 326,55 127,47 26,08 kolprov 1153 g Se BartholinB 611 326,86 127,93 26,18 kolprov 1575 gB 612 326,55 127,47 26,16 kolprov 1092 g Se BartholinB 613 326,86 127,93 26,31 kolprov 1101 gB 614 331,35 121,12 25,79 glas gröntB 615 330,95 121,1 25,80 glas?B 616 330,6 120,8 25,85 glas?B 617 330,15 120,9 25,87 glas?B 618 331 118,75 25,99 smältaB 619 329 128 25,70 br. ben Se LarjeB 620 330,3 118,1 26,07 kol 111 gB 621 331,55 118,65 25,98 stora kolst. 227 gB 622 331,08 121 25,82 guld 2 g orm.ring 2 fragmentB 623 331 121 metallkula/br.ben kula t.fibula ? Se LarjeB 624 331 121 glas/br. ben / kamfr. avsatskam Se Larje

H 625-642 326-330 121-124kolprov tagna ur koldike 1 och 2 Se Bartholin

H 643 329,5 119,45 jordprovH 644 330,98 119,2 jord kr.kniv nr 645 Se HanssonB 645 329,8 122,2 kniv / br. ben Se LarjeH 646-648 327 116 kol mel.koldiket Se BartholinH 649 327,25 116,8 slagg mel.koldiketH 650 326,7 126,8 25,53 jordprov steril jord?H 651 328 128,6 25,45 jordprov steril jord?H 652 327 116-17 26,80 kol 2456 g fr.kolring1H 653 327 116-17 26,80 slagg" fr.kolring 1H 654 327 116-17 26,80 sintrat fr.kolring1H 655 328 116 25,80 jord steril jord?H 656 331 119 jordprov se HanssonH 657 332 119 jordprov " " "

658 utgår

H 659 332 118 26,56 utplockade makrof.se Hansson, 14Cdat.

H 660 330 119 ~26,50 " " " " "H 661 330 120 " jordprov f.makrofossil " "H 662 332 120 " " " " " "H 663 331 118 " " " " " "H 664 331 121 " " " " " "H 665 332 121 26,51 " " " " " 14Cdat.


BartholinBartholinBartholinBartholinBartholin ••••• bilaga 1bilaga 1bilaga 1bilaga 1bilaga 1 ••••• 5959595959

Trækul af bløde træarter (gran, fyr, el o.l.) vejer ca160 kg/m3. Trækul af hårde træarter (eg, med flere,men også grene af nåletræ) vejer ca 230 kg/m3. AfGullhögens trækul udgør bløde træarter 60,3% oghårde 39,7%, hvilket betyder, at trækul herfravejer ca 188 kg/m3. Gullhögens samlede, be-regnede mængde trækul på 30 m3 skulle såledesveje 5 640 kg. Baseret på en vægt af 1,414 kg af2200 stykker af i alt 3 532 analyserede stykkertrækul fra Gullhögen, kan den analyserede del aftrækullet beregnes til at udgøre 0,04% af densamlede mængde trækul.

Trækulsanalyserenes formål har været at be-stemme træarterne og dimensionerne af det træ,der som trækul er endt i Gullhögen, og de er såledesgennemført på en meget lille del af det usædvanligefund.

Trækulsanalyserne er normalt udført på prøver,som er udtaget på forskellige steder i anlægget ogofte er hvert sted repræsenteret med en prøve frakullagets øvre del og en fra dets nedre del.

Prøvetagningstedernes horisontelle beliggen-hed er vist på figur 1:1.

I hver prøve er der normalt analyseret 100stykker trækul, hvoraf den ene halvdel udgørtilfældigt udvalgte stykker blandt prøvens storestykker og den anden halvdel er udtaget blandtprøvens mindste stykker. I gennemsnit vejer et stortstykke trækul 1,40 g og et lille 0,03 g.

Det samlede analyseresultat er gengivet i tabel1:1.

Dimensionen af det stykke trækul, som harligget til grund for trækullet er forsøgt bestemt,ligesom der er angivet, om kullet kommer fra greneeller stammer. Dette er relativt enkelt at se, når detdrejer sig om nåletræ, hvor grenenes reaktionsvedlet lader sig erkende i trækullet.

Tabel 1:2 gengiver analyseresultatet kvalitativt,træartens repræsentation i de forskellige prøver, ogkvantitativt, svarende til et sammendrag af tabel1:1.

Tabel 1:3 gengiver dimensionsfordelingen af destykker trækul, som kan specificeres hertil, for de 3hyppigst forekomne træarter: Fyr, gran og eg

Trækulsanalyser fra Gullhögen – rapport

Thomas Bartholin, Nationalmuseet/NNU

(94,4% af hele materialet).Tabel 1:1–3 giver således et samlet overblik over

udnyttelsen af den omgivende trævegetation. Engennemgang af de enkelte prøver giver derimod etmere varieret og helt lokalt billede aftrævegetationens variation, som det fremgår affølgende kommenterede oversigt over analyse-resultatet af de enkelte prøver:

I kommentarerne til enkeltprøvernes analyse-resultat er jordbundsforholdene for den muligevækstplads for de pågældende træarter bedømt udfra følgende generelt forventede optimale vokse-pladser under normale vækstbetingelser:

Jordbunds-Jordbunds-Jordbunds-Jordbunds-Jordbunds- JuniperusJuniperusJuniperusJuniperusJuniperus PinusPinusPinusPinusPinus PiceaPiceaPiceaPiceaPicea QuercusQuercusQuercusQuercusQuercus AlnusAlnusAlnusAlnusAlnusforholdforholdforholdforholdforhold

Meget tør X x xTør x X xHalvtør x x XLet fugtig X XFugtig X x xMeget fugtig X

En sammenstilling af bedømte voksepladser fortræarterne i enkeltprøverne ser således ud:

JordbundsforholdJordbundsforholdJordbundsforholdJordbundsforholdJordbundsforhold Antal prøverAntal prøverAntal prøverAntal prøverAntal prøver

Meget tør 1Tør til halvtør 16Halvtør til let fugtig 7Let fugtig til fugtig 9Fugtig til meget fugtig 2

Disse mulige vækstpladser bør forsøges sættes i re-lation til de faktiske forhold. Her blot, at jonærmere Gullhögens top, man kommer, jo tørrerebund, og som det af ovenstående fremgår, er sko-ven blevet udnyttet, så nær toppen som muligt.(Under forudsætning af at Gullhögen selvfølgeligvar skovbevokset).Dette leder til følgende slutbemærkninger:

6060606060 ••••• bilaga 1bilaga 1bilaga 1bilaga 1bilaga 1 ••••• BarBarBarBarBartholintholintholintholintholin

Det er forfatterens opfattelse,

• at de store mængder trækul kan være frem-kommet ved en tilfældig eller bevidst afbrændingaf skoven i området fra Gullhögens top til den om-givende dalbund,

• at der måske er sket en kløvning og yderligere„forkulning“ af en stor del, af de ved brandenikke helt forkullede stammer,

• og at vikingerne har valgt at opbygge Gullhögenogså med trækul, måske af den enkle grund, at

man indså, at dette kunne være meget arbejds-besparende. Trækul vejer jo kun ca 10% afhvad de andre byggematerialer vejer.

• og måske skulle vikingen alligevel rydde det af-brændte areal med henblik på at skaffe arealertil græsning og opdyrkning.

Lad derfor Eero Järnefelts billede: „Svedje“, fra1893 være et tusindsårsminde for arbejdet medopbygningen af Gullhögen (Konstmuseet iAteneum. Inv nr AI 514, Helsingfors).

Antalstykker % prøver

Pinus, stamme >10 cm 262 7,42 19„ „ >5 cm 226 6,40 21„ „ <5 cm 225 6,37 18„ gren >2 cm 152 4,30 19„ „ <2 cm 97 2,75 17„ uspecificeret stamme 463 13,11 16„ uspecificeret gren 75 2,12 5„ uspecificeret stamme/gren 110 3,11 4

PINUS SUM (tall) 1610 45,48 24

Picea, stamme >10 cm 328 9,29 10„ „ >5 cm 105 2,97 14„ „ <5 cm 86 2,43 11„ gren >2 cm 75 2,12 7„ „ <2 cm 83 2,35 7„ uspecificeret stamme 313 8,86 7„ stamme/gren 57 1,61 2

PICEA SUM (gran) 1047 29,64 14

Juniperus, stamme/gren >5 cm 9 0,25 2„ „ <5 cm 8 0,23 2„ uspecificeret stamme/gren 11 0,31 1

JUNIPRUS SUM (en) 28 0,79 3

Salix, stamme/gren >10 cm 1 0,03 1„ „ <2 cm 1 0,03 1

SALIX SUM (vide, sälg, pil) 2 0,06 2

Populus, stamme/gren >10 cm 22 0,62 5„ „ >5 cm 2 0,06 2„ „ <5 cm 3 0,08 1

POPULUS SUM (asp) 27 0,76 6

Betula, stamme/gren >10 cm 6 0,17 3„ „ >5 cm 3 0,08 2„ „ <5 cm 14 0,40 5„ „ <2 cm 19 0,54 4„ uspecificeret stamme/gren 8 0,23 2

BETULA SUM (björk) 50 1,42 9

TTTTTabel 1:1.abel 1:1.abel 1:1.abel 1:1.abel 1:1. Samlet analyseresultat.

BartholinBartholinBartholinBartholinBartholin ••••• bilaga 1bilaga 1bilaga 1bilaga 1bilaga 1 ••••• 6161616161

Antalstykker % prøver

Alnus, stamme/gren >10 cm 6 0,17 2„ „ >5 cm 12 0,34 4„ „ <5 cm 19 0,54 2„ „ <2 cm 7 0,20 2„ uspecificeret stamme/gren 4 0,11 1

ALNUS SUM (al) 48 1,36 6

Quercus, stamme/gren >10 cm 199 5,63 8„ „ >5 cm 126 3,57 11„ „ <5 cm 56 1,59 7„ „ <2 cm 23 0,65 6„ uspecificeret stamme/gren 278 7,87 7

QUERCUS SUM (ek) 682 19,31 15

Prunus sp., stamme/gren <5 cm 1 0,03 1PRUNUS SP SUM (fågelbär, hägg, slån) 1 0,03 1

Tilia, stamme/gren >10 cm 1 0,03 1„ „ >5 cm 5 0,14 1„ „ <5 cm 4 0,11 2

TILIA SUM (lind) 10 0,28 4

Fraxinus, stamme/gren <5 cm 1 0,03 1FRAXINUS SUM (ask) 1 0,03 1

BARK SUM 26 0,74 5

SUM 3532 100,03 37

TTTTTabel 1:2. abel 1:2. abel 1:2. abel 1:2. abel 1:2. Kvalitativ og kvantitativ træartsfordeling aftrækullet fra Gullhögen.

Træart Antal prøver Antal stykkerN % N %

Pinus 24 64,9 1610 45,5Picea 14 37,8 1047 29,6Juniperus 3 8,1 28 0,8Salix 2 5,4 2 0,1Populus 6 16,2 27 0,8Betula 9 24,3 50 1,4Alnus 6 16,2 48 1,4Quercus 15 40,5 682 19,3Prunus 1 2,7 1 0,0Tilia 4 10,8 10 0,3Fraxinus 1 2,7 1 0,0Bark 5 13,5 26 0,7

I alt 37 X 3532 99,9

TTTTTabel 1:1abel 1:1abel 1:1abel 1:1abel 1:1 (forts.)

6262626262 ••••• bilaga 1bilaga 1bilaga 1bilaga 1bilaga 1 ••••• BarBarBarBarBartholintholintholintholintholin

TTTTTabel 1:3. abel 1:3. abel 1:3. abel 1:3. abel 1:3. Specificerede dimensioner for Pinus, Picea og Quercus.

PINUS PICEA QUERCUS I ALT% af % af % af

antal Pinus alle antal Picea alle antal Quercus alle antal %

Stamme/gren >10cm 262 27,2 12,8 328 48,4 16,1 199 49,3 9,7 789 38,6>5cm 226 23,5 11,1 105 15,5 5,1 126 31,2 6,2 457 22,4<5cm 225 23,4 11,0 86 12,7 4,2 56 13,9 2,7 367 18,0

Grene >2cm 152 15,8 7,4 75 11,1 3,7 227 11,1<2cm 97 10,1 4,7 83 12,3 4,1 23 5,7 1,1 203 9,9

I alt 962 100,0 47,1 677 100,0 33,2 404 100,1 19,8 2043 100,0

Figur 1:1. Figur 1:1. Figur 1:1. Figur 1:1. Figur 1:1. Prøvetagningstederneshorisontelle beliggenhed.

Ove

rsig

t ove

r an

alys

eres

ulta

tet a

f de

enke

lte

prøv

er

F 40

5, ø

vers

te d

el o

g F

406,

ned

erst

e de

l. an

tal t

ræku

lsty

kker

F405

F4

06

Pinu

s,

gren

>2

cm

1

1 "

" <2

cm

1

3 Pi

cea,

st

amm

e >5

cm

2

3 "

" <5

cm

9

11

" gr

en

>2 c

m

24

22

" "

<2 c

m

31

31

Aln

us,

stam

me/

gren

>5

cm

6

4 "

" <5

cm

12

7

" "

<2 c

m

5 2

Bet

ula,

"

>5 c

m

2 0

" "

<5 c

m

3 2

" "

<2 c

m

3 4

Que

rcus

, "

>5cm

0

5 "

" <5

cm

1

4 Ti

lia,

" <5

cm

0

1 Su

m

100

100

Kom

men

tar:

Pice

a ud

gør 6

6 og

67%

og

Aln

us 2

3 og

13%

af p

røve

rne.

Sm

å di

men

sion

er.

Stam

me/

gren

-for

hold

et h

os P

icea

tyde

r på,

at d

et k

un e

r kul

fra

træer

nes ø

vers

te st

amm

edel

e og

gr

ene,

der

her

er i

ndsa

mle

de.

Veg

etat

ions

type

: Tæ

t gra

nsko

v m

ed sp

redt

ek

med

ung

al i

næ

rhed

en.

Bun

d: F

ugtig

til m

eget

fugt

ig (a

l).

F 40

7, ø

vers

te d

el o

g F

408,

ned

erst

e de

l. an

tal t

ræku

lsty

kker

F407

F4

08

Pice

a,

stam

me

>10

cm

33

42

" "

>5 c

m

15

6 "

" us

peci

ficer

et

47

44

" gr

en

>2 c

m

3 0

" "

<2 c

m

0 2

Popu

lus,

st

amm

e/gr

en

>10

cm

1 6

Salix

"

>10

cm

1 0

Sum

10

0 10

0 B

emæ

rkni

nger

ved

ana

lyse

n:

F407

: Fle

re st

ykke

r kun

del

vis f

orku

llede

. Fle

re st

ykke

r med

inse

ktga

nge.

K

omm

enta

r: B

egge

prø

ver h

elt d

omin

eret

af P

icea

stam

mev

ed (9

5 og

92%

). D

e få

Pic

ea g

rene

kan

væ

re k

nast

er i

vedd

et. I

nsek

tgan

ge v

iser

, at f

lere

af t

ræer

ne m

å ha

ve v

ære

t død

e in

den

bræ

ndin

gen.

Se

lekt

eret

mat

eria

le ,

fork

ulle

de e

ller k

un d

elsv

is fo

rkul

lede

stam

mer

ude

n gr

ene.

V

eget

atio

nsty

pe: T

æt g

rans

kov

med

svag

indb

land

ing

af a

sp o

g sä

lg.

Bun

d: L

et fu

gtig

til f

ugtig

.

F 40

9, ø

vers

te d

el o

g F

410,

ned

erst

e de

l. an

tal t

ræku

lsty

kker

F409

F4

10

Que

rcus

, st

amm

e >1

0 cm

33

37

"

" >5

cm

17

12

"

" us

peci

ficer

et

50

47

" gr

en

<2 c

m

0 1

Frax

inus

, st

amm

e <5

cm

0

1 B

etul

a,

" <5

cm

0

1 Pr

unus

, "

<5 c

m

0 1

Sum

10

0 10

0 K

omm

enta

r: B

egge

prø

ver h

elt d

omin

eret

af s

tam

mev

ed a

f Que

rcus

(100

og

96%

). Se

lekt

eret

m

ater

iale

ude

n m

indr

e st

amm

er/g

rene

. V

eget

aion

styp

e: S

kov

af e

k m

ed få

, and

re lø

vtræ

er.

Bun

d: H

alvt

ør ti

l let

fugt

ig.

F 41

1, ø

vers

te d

el o

g F

412,

ned

erst

e de

l. an

tal t

ræku

lsty

kker

F411

F4

12

Pinu

s,

stam

me

>10

cm

8 14

"

" >5

cm

14

20

"

" <5

cm

15

12

"

gren

>2

cm

13

10

"

" <2

cm

20

0

" us

peci

ficer

et st

amm

e 28

36

Q

uerc

us,

stam

me

>10

cm

1 0

" "

>5 c

m

0 8

Popu

lus

" >1

0 cm

1

0 Su

m

100

100

Kom

men

tar:

Beg

ge p

røve

r hel

t dom

iner

et a

f Pin

us (9

8 og

92%

). D

en ø

vre

prøv

e, F

411,

med

lidt

st

ørre

and

el a

f gre

ne o

g sm

å st

amm

edim

ensi

oner

, men

ant

agel

ig in

gen

sele

ktio

n.

Veg

etat

ions

type

: Ung

talls

kog

med

spre

dt e

k.

Bun

d: H

alvt

ør ti

l tør

.

Bartholin • bilaga 1 • 63

F 41

3, ø

vers

te d

el o

g F

414,

ned

erst

e de

l. an

tal t

ræku

lsty

kker

F413

F4

14

Pinu

s,

stam

me

>10

cm

0 1

" "

>5 c

m

14

15

" "

<5 c

m

15

18

" gr

en

>2 c

m

15

16

" "

<2 c

m

6 17

"

uspe

cific

eret

stam

me

12

13

" "

gren

e 14

0

Que

rcus

, st

amm

e/gr

en

>5 c

m

3 2

" "

<2 c

m

0 9

Popu

lus

" >5

cm

1

0 Sa

lix

" <2

cm

1

0 B

etul

a "

<5 c

m

3 5

" "

<2 c

m

11

1 Ti

lia

" >5

cm

5

0 "

" <5

cm

0

3 Su

m

100

100

Bem

ærk

ning

er v

ed a

naly

sen:

F41

4: M

ange

af d

e st

ørre

styk

ker k

un d

elvi

s for

kulle

de. 1

stk.

Pin

us

med

bar

k og

færd

igda

nnet

årr

ing

tyde

r på

vint

erfæ

ldni

ng.

Kom

men

tar:

Beg

ge p

røve

r dom

iner

et a

f Pin

us (7

6 og

80%

). K

un sm

å di

men

sion

er, o

gså

blan

dt d

et

inds

amle

de lø

vtræ

. Asn

tage

lig in

gen

sele

ktio

n.

Veg

etat

ions

type

: Ung

talls

kog

, mås

ke st

adig

præ

get a

f ind

blan

det l

øvtræ

fra

fory

ngel

sest

ids-

punk

tet.

Bun

d: T

ør ti

l hal

vtør

. F

415,

øve

rste

del

og

F 41

6, n

eder

ste

del.

anta

l træ

kuls

tykk

er

F4

15

F416

Pi

nus,

st

amm

e >1

0 cm

32

73

"

" >5

cm

14

22

"

" <5

cm

4

3 "

gren

<2

cm

6

0 "

uspe

cific

eret

stam

me

44

2 Su

m

100

100

Bem

ærk

ning

er v

ed a

naly

sen:

F41

6: 1

styk

ke P

inus

vis

er ty

delig

e øk

sesp

or.

Kom

men

tar:

Beg

ge p

røve

r hel

t dom

iner

et a

f Pin

us (1

00 o

g 10

0%).

Sele

kter

et m

ater

iale

, ku

n st

amm

eved

. V

eget

atio

nsty

pe: R

en, (

halv

gam

mel

) tal

lsko

g.

Bun

d: T

ør.

F 42

4, ø

vers

te d

el o

g F

425,

ned

erst

e de

l. an

tal t

ræku

lsty

kker

F424

F4

25

Pinu

s,

stam

me

>10

cm

14

24

" "

>5 c

m

18

8 "

" <5

cm

9

17

" gr

en

>2 c

m

11

2 "

" <2

cm

6

5 "

uspe

cific

eret

stam

me

41

42

Popu

lus,

st

amm

e/gr

en

>10

cm

1 0

Bet

ula

" >1

0 cm

0

2 Su

m

100

100

Bem

ærk

ning

er v

ed a

naly

sen:

F4

24: F

lere

styk

ker "

hård

t" b

rænd

te m

ed in

dre

spræ

ngni

nger

og

krys

talli

sere

de d

ele,

men

også

fler

e st

ykke

r, de

r kun

er d

elvi

s for

kulle

de.

F425

: Fle

re st

ykke

r kun

del

vis f

orku

llede

. Sta

mm

esty

kker

und

er 1

0 cm

har

gen

nem

gåen

de v

okse

t m

eget

lang

som

t. K

omm

enta

r: B

egge

prø

ver d

omin

eret

af P

inus

(99

og 9

8%) m

ed re

lativ

t få

gren

e. A

ntag

elig

fra

afbr

ænd

ing

af a

lene

stam

mer

. V

eget

atio

nsty

pe. N

æst

en re

n, "

halv

gam

mel

" ta

llsko

g.

Bun

d: T

ør.

64 • bilaga 1 • Bartholin

F 61

2, ø

vers

te d

el o

g F

610,

ned

erst

e de

l. an

tal t

ræku

lsty

kker

F612

F6

10

Pinu

s,

stam

me

>10

cm

4 0

" "

>5 c

m

1 2

" gr

en

>2 c

m

1 5

" "

<2 c

m

1 2

" us

peci

ficer

et st

amm

e/gr

en

4 12

Pi

cea,

st

amm

e >5

cm

3

8 "

" <5

cm

25

5

" gr

en

>2 c

m

0 16

"

" <2

cm

0

11

" us

peci

ficer

et st

amm

e/gr

en

23

34

Juni

peru

s,

stam

me/

gren

>5

cm

8

1 "

" <5

cm

7

0 "

" us

peci

ficer

et

11

0 B

ark

12

4 Su

m

100

100

Bem

ærk

ning

er v

ed a

naly

sen:

Fle

re st

ykke

r kun

del

vis f

orku

llede

. F6

12: M

eget

smal

le å

rrin

ge i

Pinu

s og

Pice

a, o

verd

rev?

F6

10: F

orho

ldet

man

ge st

ore

gren

e og

færr

e, m

indr

e st

amm

esty

kker

: Top

ende

r fra

stør

re g

rane

r?

Kom

men

tar:

Prøv

erne

dom

iner

es a

f Pic

ea (5

1 og

74%

) I F

612

er d

et st

amm

eved

og

i F61

0 er

det

m

est g

renv

ed a

f Pic

ea. J

unip

erus

udg

ør o

gså

en v

æse

ntlig

del

af F

612

(26%

). V

eget

atio

nsty

pe: B

emæ

rkni

nger

ne fr

a an

alys

en ti

l F61

2 to

lker

mat

eria

let s

om k

omm

ende

fra

et

over

drev

/græ

snin

gsar

eal,

jfr. d

e sm

alle

årr

inge

og

indb

land

ing

af e

n.

F610

kan

der

imod

væ

re re

nere

gra

nsko

g m

ed n

ogen

indb

land

ing

af ta

ll.

Bun

d: F

612

er u

spec

ifik,

mås

ke h

alvt

ør ti

l let

furti

g. F

610

fugt

ig ti

l let

fugt

ig.

F 63

5, ø

vers

te d

el o

g F

636,

ned

erst

e de

l. an

tal t

ræku

lsty

kker

F635

F6

36

Pinu

s,

stam

me

>10

cm

3 4

" "

>5 c

m

7 12

"

" <5

cm

7

18

" gr

en

>2 c

m

23

9 "

" <2

cm

8

4 "

uspe

cific

eret

stam

me/

gren

40

46

Q

uerc

us,

uspe

cific

eret

stam

me/

gren

1

0 A

lnus

, st

amm

e >5

cm

1

1 "

uspe

cific

eret

stam

me/

gren

4

0 B

etul

a,

stam

me

>10

cm

0 2

" "

>5 c

m

1 0

" us

peci

ficer

et st

amm

e 5

3 B

ark

0 1

Sum

10

0 10

0 B

emæ

rkni

nger

ved

ana

lyse

n:

F635

: Fle

re st

ykke

r kun

del

vis f

orku

llede

. F6

36: M

eget

smal

le å

rrin

ge, u

nder

50.

K

omm

enta

r: B

egge

prø

ver n

æst

en re

n Pi

nus (

88 o

g 93

%).

F635

mås

ke m

est t

open

der f

ra st

ørre

træ

er.

Veg

etat

ions

type

: Mås

ke fr

a 2

fors

kelli

ge b

esta

nde

af ta

ll. F

636

fra

tætv

okse

t bes

tand

med

små

stam

med

iam

etre

. Spr

edt i

ndsl

ag a

f and

re tr

æar

ter.

Bun

d: T

ør ti

l hal

vtør

.

Bartholin • bilaga 1 • 65

F 63

9, ø

vers

te d

el o

g F

640,

ned

erst

e de

l. an

tal t

ræku

lsty

kker

F639

F6

40

Pinu

s,

stam

me

>10

cm

12

4 "

" >5

cm

10

12

"

" <5

cm

20

15

"

gren

>2

cm

6

11

" "

<2 c

m

2 8

" us

peci

ficer

et st

amm

e 36

0

" "

stam

me/

gren

0

44

" "

gren

11

0

Bar

k

3

6 Su

m

100

100

Bem

ærk

ning

er v

ed a

naly

sen:

F6

40: E

nkel

te st

ykke

r kun

del

vis f

orku

llede

. F6

39: M

eget

smal

le å

rrin

ge, u

nder

50.

K

omm

enta

r: B

egge

prø

ver r

en P

inus

(100

%),

ikke

sele

kter

et.

Veg

etat

ions

type

: Ant

agel

ig 2

fors

kelli

ge b

esta

nde.

F63

9, æ

ldre

med

lang

som

væ

kst.

F640

, ung

med

hu

rtig

væks

t. B

und:

Tør

. F

642,

ned

erst

e de

l. an

tal t

ræku

lsty

kker

F642

Pi

nus,

st

amm

e >1

0 cm

12

"

" >5

cm

10

"

" <5

cm

12

"

gren

>2

cm

13

"

" <2

cm

3

" us

peci

ficer

et st

amm

e/gr

en

50

Sum

10

0 B

emæ

rkni

nger

ved

ana

lyse

n: E

nkel

te st

ykke

r kun

del

vis f

orku

llede

. K

omm

enta

r: R

en P

inus

(100

%),

inge

n se

lekt

ion.

V

eget

atio

nsty

pe: R

ent,

ikke

ung

t tal

lbes

tånd

. B

und:

Tør

.

F 64

7, ø

vers

te d

el.

anta

l træ

kuls

tykk

er

F6

47

Pinu

s,

stam

me

>10

cm

44

" "

>5 c

m

4 "

" <5

cm

2

" us

peci

ficer

et st

amm

e 50

Su

m

100

Bem

ærk

ning

er v

ed a

naly

sen:

Enk

elte

styk

ker k

un d

elvi

s for

kulle

de p

å ov

erfla

den,

hvi

lket

eve

ntue

lt ka

n be

tyde

, at d

e ha

r væ

ret u

dklø

vet i

nden

bræ

ndin

gen.

K

omm

enta

r: R

en P

inus

, sel

ekte

ret s

tam

mev

ed.

Veg

etat

ions

type

. "Æ

ldre

" be

stan

d af

tall.

B

und:

Tør

.

66 • bilaga 1 • Bartholin

BergströmBergströmBergströmBergströmBergström ••••• bilaga 2bilaga 2bilaga 2bilaga 2bilaga 2 ••••• 6767676767

SyfteSyfteSyfteSyfteSyfteAtt undersöka förekomsten av fytoliter i två jord-prover tagna vid olika nivåer ur Gullhögen för attstudera växtsammansättningen.

AnalysAnalysAnalysAnalysAnalys3 g jord från vardera provet undersöktes (tabell2:1). Framprepareringen skedde efter metod be-skriven i Bergström 1996. Båda proverna innehöllmycket organiskt material vilket gav stor andelfytoliter. Tungvätskefraktioneringen med centrifu-gering utfördes därför endast en gång. Mängdenbiogent kiselmineral översteg redan då vida den er-forderliga mängden fytoliter för en relativ kvantifi-ering. Andelen fytoliter med hög densitet (hit hörgräsfytoliter, bulliforma och en del andra kom-pakta fytoliter) kan därför vara något för låg. För-modligen är dock förhållandena mellan de olikafytolittyperna korrekt. Av det framprepareradematerialet gjordes en relativ kvantifiering där för-hålllandet mellan de stora grupperna av fytoliterundersöktes.

ResultatResultatResultatResultatResultatF342 bestod av ungefär lika delar avlånga fytoliteroch gräsfytoliter (pooida) (30–50% vardera). Enhel del plattor (10–50%) – främst korniga.

F343 bestod till övervägande delen av pooidagräsfytoliter (>50%). En mindre andel terrestriskadiatoméer (10–50%), lite avlånga fytoliter, liteplattformade fytoliter (genomskinliga och opaka)och lite stratosporer från guldalger (mindre än10% vardera).

Fytolitsammansättningen i de analyserade pro-verna skiljer sig väsentligt från varandra. F342 haren sammansättning som till största delen består avfytoliter associerade med gräs. En stor del av dessaförekommer emellertid även i stor utsträckning iandra växter. Andelen fytoliter som kan härrörafrån träd eller andra tvåhjärtbladiga växter är härrelativt stor. Fytoliterna ur F343 har en tydligaregräskaraktär.

ReferensReferensReferensReferensReferensBergström, L. 1996. Arkeobotaniska växtstenar.

En metodstudie och morfologisk analys avkiselfytoliter ur jordprover från Vendel. I: CD-uppsatser i laborativ arkeologi 95/96. Del 1.Arkeologiska forskningslaboratoriet. Stock-holms Universitet.

PM avseendeundersökning av fytoliter ur jordprover tagna i Gullhögen

Liselotte Bergström, Arkeologiska forskningslaboratoriet, 29 maj 1996

Tabell 2:1. Undersökt material.

Provnummer Lagerbeskrivning X-koordinat Y-koordinat Z-värde

F342 brunjord från botten 321,8 115,6 25,89F343 brunjord överlagrad av 320,6 116,6 26,02

högens påförda grästorv

CalissendorffCalissendorffCalissendorffCalissendorffCalissendorff ••••• bilaga 3bilaga 3bilaga 3bilaga 3bilaga 3 ••••• 6969696969

Namnet Gullhögen

På runstenen U 496, upprest på det närbelägna gravfältet Raä 25 vid Gullhögen,finns omnämnt mansnamnen Gullæifr och Ragnfast. Här nedan diskuterar KarinCalissendorff möjligheten av att namnet Gullæifr är samma som högens namnGulldenshögen.

Att Gullæifs är att fatta som genitiv av ett mans-namn Gullæifr (Guðlæifr, Gunnlæifr) är säkert rik-tigt föreslaget av Wessén-Jansson. Namnet före-kommer ju rätt ofta på runstenar.

Den grammatiska konstruktionen ”för Ragn-fasts själ och Guðlæifs” är lika normal som ”förKarins själ och Birgits”.

Tråkigt nog finns ingen uppteckning av namnetGullhögen. Ändringen från det obegripliga Gull-denshögen kan ses som en följd av att den storahögen väl har varit omsusad av drömmar om denstora skatten. Men kan detta namn komma ur detdär tänkta *Gulleivshögen? Kanske inte omöjligt,men inte särskilt troligt heller. Vi på OAU skulleknappast våga oss på att sammanställa runskrift-ens mansnamn med förleden i högens namn. Fråga

Helmer G. på Runverket. Gulldenshögen haronekligen en fördel i det där -s som kan vara genitiv-s.

Om man vill laborera med genitivformen avGullæifr i högens namn är det ändå ovisst om nam-nen gäller samma person. Stenens Gullæifr föreslåsav Wessén-Jansson alternativt som farfar till Ragn-fast. Men den mannen kan ju ha blivit uppkalladefter t.ex. sin farfar.

Wessén-Janssons förvåning över gravfälts-kontinuitet mellan hedniskt och kristet kan vi välinte riktigt dela numera efter att ha tittat på sådanti Bonniers arbete Kyrkorna berättar.

Karin CalissendorffArkivarie, Ortnamnsarkivet i Uppsala (OAU),

5 juli 1988

FennöFennöFennöFennöFennö ••••• bilaga 4bilaga 4bilaga 4bilaga 4bilaga 4 ••••• 7171717171

Ett H-svärd i järn (fyndfoto 31) från Gullhögen iHusby-Långhundra socken, Uppland, konservera-des under 1989–1990. Svärdet påträffades vid1989 års utgrävning av högen.

Före behandlingFöre behandlingFöre behandlingFöre behandlingFöre behandlingSvärdet, som var i fem delar, förvarades nedfryst ifrysrum fram till konserveringen. Svärdet var intekomplett, en del av klingan saknades. Klingan varhårt korroderad och korrosionen uppträdde i formav gropiga ytor och utgjutelser. Klingan var eldpå-verkad, på ytan satt kolbitar och brända ben-lik-nande partiklar fastkorroderade. Blodsrännan varfortfarande synlig. Glansiga utgjutelser möjligenbestående av bränd sand, fanns på ett par ställenliksom avtryck av organiskt material. En av svärds-delarna satt fast på en relativt stor sten. Ett ovaltbeslag till underhjaltet hade halkat ner och satt enbit ner på klingan. Beslaget täcktes av järn-korrosion. Ett liknande beslag satt på undersidanav överhjaltet som var fastsatt med en nit på var-dera sidan av greppet. Beslagen var av annan me-tall än järn. Underhjalt, överhjalt och knapp täck-tes till större delen av korrosion, men på ett parställen stack inkrusterade trådar fram ur korro-sionstäcket.

BehandlingBehandlingBehandlingBehandlingBehandlingEDTA-metoden tillämpades vid konserveringen.Svärdsdelarna behandlades till en början i ett dygni en 4% EDTA-lösning som först höll 80° sedanrumstemperatur. Den uppluckrade korrosionenbearbetades med ultraljud, skalpell och roterandeborstar. På nytt lades delarna ned i EDTA, 4%, ochbehandlades 6–7 timmar för att bättre kunna tafram inkrusteringen. Processen kontrollerades imikroskop. Behandlingen fortsatte med lakning ibuffertlösning av 1% Na2HPO4. Vätskan byttesvarje dygn i en vecka och svärdet var därefterkloridfritt. Svärdet torkades med hjälp av blågel ien sluten behållare, därefter limmades bitarna ihop

Konserveringsrapport

Helena Fennö, Arkeologiska forskningslaboratoriet, 11 oktober 1994

med tvåkomponentlim, Araldit. Inkrusteringarnaoch beslagen penslades med Ercalenelack och jär-net täcktes med paraffin.

ResultatResultatResultatResultatResultatMetallen stabiliserades vid konserveringen.Ytorna rengjordes, korrosion avlägsnades så långtsom möjligt. De kraftiga, glansiga beläggningarnapå klingan läts sitta kvar. En större insats gjordesför att preparera fram inkrusteringen. Både över-,underhjalt och knapp täcktes på samtliga sidor avkoppar- och silverfärgade trådar. Den kompaktakorrosionen som låg ovanpå var mycket hård ochsvårforcerad. Trots detta syntes inkrusteringenvara lagd i fyra rader på underhjaltet, i grupper omfyra koppar- / fyra silvertrådar. På överhjaltet ochknappen var inkrusteringen bara delvis bevarad.Trådarna verkade vara ordnade på liknande sättsom på underhjaltet, dvs. i grupper om tre eller fyrasilver- och kopparfärgade trådar. Dock låg de härinte i rader (möjligtvis på knappen). Trådarna påknappen var mycket dåligt bevarade och mönstretkunde bara anas. På överhjaltets undersida satt ettovalt beslag som täckte hela ytan. Beslaget var nå-got deformerat och hade på baksidan en silver-färgad yta. Utsidan var guldfärgad, eventuellt för-gylld. Metallen hade ett par sprickor och ytan varfläckig av järnkorrosion. I övrigt var beslaget i godkondition. Beslaget vara fastsatt med två nitar, enpå vardera sidan om greppet. Nitarna var segmen-terade (melonpärleformade), mässingsfärgade,eventuellt förgyllda. En bit ned på klingan sattännu ett beslag fastkorroderat i samma utform-ning som det tidigare nämnda. Beslaget har eventu-ellt suttit på svärdslidans kant eller på undersidanav underhjaltet. Inga spår av nitar var dock synliga.

Svärdet, framförallt klingan, röntgades för attklargöra om någon mönstervällning fanns; svagaspår framträdde. Svärdets olika delar limmadesihop där passningen inte var tveksam. En bit sak-nades och svärdet lämnades därför i två delar.

HanssonHanssonHanssonHanssonHansson ••••• bilaga 5bilaga 5bilaga 5bilaga 5bilaga 5 ••••• 7373737373

InledningInledningInledningInledningInledningDe flesta analyser av fossilt växtmaterial i Sverigeliksom även på kontinenten gäller andra anlägg-ningstyper än gravar, t.ex. olika slags kulturlager,såsom stolphål i hus, kloaker, brunnar, byggnads-material av olika slag och som avtryck i keramik(Willerding 1991:1).

Växtmaterialet i gravarna kan ha utgjort grav-gåvor, rituellt deponerade eller som symboler, mende kan också haft en viss praktisk funktion. Närdet gäller storhögar, som ibland kan innehålla fleragravar från olika tidsperioder, och som även kanha ett bosättningslager underst eller i omedelbarnärhet av högen (Küster 1985:15; Ramqvist1992:152; Seiler 2001) kan växtmaterialet iblandvara svårtolkat. Trots ev. kontaminationsproblemär det oerhört viktigt att också belysa använd-ningen av det botaniska materialet i de förhisto-riska gravarna för att få en mer fullständig bild avgravinnehållet än enbart artefakter av oorganisktslag samt brända ben. Man kan också jämföragravmaterial av organiskt slag med det växtmate-rial, som användes i de levandes samhälle. På dettasätt skulle man kunna få en bättre förståelse förden rådande ideologiska uppfattningen (Hansson& Bergström 2002). Det är annars inte så vanligtatt man rutinmässigt gör analys av fossila växtr-ester i brandgravar. Även om intresset för dennakontext i makrofossilsammanhang har ökat undersenare år.

Under den torvbyggda högen låg ett mittröseoch under detta påträffades berghällen med etttunt lager mylla. Den ljung (Calluna vulgaris), somursprungligen växt på hällen kunde fortfarandeidentifieras.

Ytterligare en gles stensättning påträffades ca 1–2 m norr om mittröset. Detta innehöll en äldrebrandgrav med en större benkoncentration. Härfanns också fragment av mycket dyrbara grav-gåvor. Graven daterades till romersk järnålder,300-talet AD och låg relativt nära den vikingatidagraven, men längre ner mot högens botten.

Provtagning och metodProvtagning och metodProvtagning och metodProvtagning och metodProvtagning och metodUnder utgrävningens gång togs jord in från ochomkring brandlagret i grav B till ArkeologiskaForskningslaboratoriet för vattensållning och nog-grann undersökning i laboratoriet. Vid vatten-sållningen även sädeskorn, hasselnötsskal(Corylus avellana) och ett enfrö (Juniperuscommunis) påträffades i norra delen av Gullhögen.Man beslöt då, att även prova att flotera jorden,för att på detta sätt också ta tillvara mindre växtr-ester (fig. 1). Det har sannolikt varit en kraftig stör-ning just där man funnit de förkolnade växt-resterna. De tre vetekärnorna har påträffats i olikakoordinatrutor (varje koordinatruta är 1 m2).

Vid floteringen användes floteringskärl medolika siktsatser med en minsta maskstorlek på 0,5mm. Det växtmaterial som tillhandahölls på dettasätt undersöktes under stereolupp och identifier-bara växtrester plockades försiktigt ut med en finpensel. Mycket smutsiga fröer/frukter med pålag-ring av minerogent slag, tvättades i fluorvätesyra(HF). På detta sätt tillhandahölls för analys avfossila växtrester dels floterat och dels växtmate-rial som plockats ut vid vattensållningen.

Vid identifieringsarbetet användes, förutomAFL:s recenta referenssamling, följande referens-litteratur: Beierinck 1947, Katz et al. 1965, Berg-gren 1969, 1981, Anderberg 1994, Mossberg &Stenberg 1992, Korsmo et al. 1981. Nomenklaturenligt Mossberg & Stenberg 1992.

Växtmakrofossilanalysen på detta material visarmycket klart att flotering av jorden ger ett betydligtrikhaltigare och mera varierat fossilt växtmaterialän att med blotta ögat leta efter förkolnade växtr-ester i jorden, även om den är vattensållad. Floter-ingen gör alltså att man får en mera allsidig bild avdet förhistoriska botaniska materialet och därmedockså information om odlingen och gravgåvor avbotaniskt slag.

Resultat (tabell 5:1–2)Resultat (tabell 5:1–2)Resultat (tabell 5:1–2)Resultat (tabell 5:1–2)Resultat (tabell 5:1–2)Av de sädeskorn som kunde identifieras domine-

Rapport om fossila växtrester funna i Gullhögen,Husby Långhundra sn, Uppland

Ann-Marie Hansson, Arkeologiska Forskningslaboratoriet, augusti 1995 (rev. 2002)

7474747474 ••••• bilaga 5bilaga 5bilaga 5bilaga 5bilaga 5 ••••• HanssonHanssonHanssonHanssonHansson

rade skalkorn (Hordeum vulgare), 53 kärnor och10 osäkra. Här fanns också ett sädeskorn frånhavre (Avena sp.) liksom 3 vetekorn (Triticum sp.).Vidare påträffades 9 kärnor från emmer-/speltvetesamt 5 sädeskorn som sannolikt kan föras tilldenna grupp. Obestämda sädeskorn, alltför hårtbrända eller fragmenterade uppgick till ca 101. Tillåkerogräsen som kom fram vid analysen kan räk-nas; dån (Galeopsis sp.), linmåra (Galium spuriumssp. spurium) (fig. 5:2), grönknavel (Scleranthusannuus) (fig. 5:3), bergssyra (Rumex acetosella),åkerviol (Viola cf. arvensis) och styvmorsviol(Viola cf. tricolor). Även ruderatväxter och växterfrån andra habitat, t.ex. ängsväxter såsom dagg-kåpa (Alchemilla vulgaris), nejlikväxter (Caryo-phyllaceae), starr (Carex spp.), och olika gräsarter.Av bär och nötter som har insamlats kan nämnashasselnötter (Corylus avellana) som påträffades ifyra prov, men också smultron (Fragaria vesca),enbär (Juniperus communis) och lingon/blåbar(Vaccinium vitis-idaea/myrtillus). Enbären kanockså hamnat här av andra orsaker.

14C-datering har utförts på 2 av de 3 vete-kärnorna (Triticum aestivum s.l.), och de då er-hållna dateringarna, vikingatid, visar att åtmin-stone vetet sannolikt har kommit från den vikinga-tida graven.

DiskussionDiskussionDiskussionDiskussionDiskussionKontext

De fossila växtresterna har påträffats norr om detstora mittröset och nära den äldre graven. Den vi-kingatida graven är alltså placerad i ett lager högreupp. Frågan är, hur de förkolnade växtresterna harhamnat i ett lager norr om graven och i ett annatstratigrafiskt läge om de har hört till denna grav.Det finns en möjlighet, att man kan ha strött utmaterial som kommit från gravbålet, och som inteplacerats direkt i graven eller i de tre urnorna. Detkan sannolikt även finnas andra förklaringar. Kon-tamination från någon vikingatida bosättning kanvara svårt att tänka sig, eftersom inga bosättnings-lager har påträffats så nära Gullhögen.

Fördelning av olika växtgrupper

Troligtvis är säden nedlagd som gravgåva, efter-som fynden av säd (odlade växter) dominerar överandra ekologiska grupper. Så var även fallet i denmittblocksstensättning (A8) från Odensala präst-gård, Odensala socken, Up, där också en växt-makrofossilundersökning har utförts (Hansson1995), denna grav daterades till övergången yngrebronsålder/förromersk järnålder. Växtmaterialet iGullhögen, vikingatid, och mittblockssten-

sättningen från Odensala skiljer sig markant åt.Frånvaro av åkerogräs är ganska vanligt vidmakrofossilundersökningar i bronsålders-kontexter liksom också i Odensalagraven. Sum-man odlade växter är hög i Odensalagraven, härfanns också en stor andel dådra (Camelina sativa).I Gullhögen däremot bildar åkerogräsen/ru-deraterna en grupp. Ur denna grupp kan sedanskiljas ut två olika typer av växter med olika kravpå växtplats. Dels de växter, som kan trivas på torroch mager störd mark. Till denna grupp kan manräkna bergssyra (Rumex acetosella), grönknavel(Scleranthus annuus), fältveronika (Veronicaarvensis), och styvmorsviol (Viola tricolor) (identi-fieringen av de två senare är något osäker) och delsde växter som kräver en störd biotop med meranitrofila och gärna lite fuktigare förhållanden, så-som pipdån/toppdån (Galeopsis tetrahit/bifida),linmåra (Galium spurium ssp. spurium) och våtarv(Stellaria media). När det gäller åkerogräs/ruderat-växter från Gullhögen, har sannolikt de allra flestai gruppen följt med säden som åkerogräs. Det kannoteras, att här inte fanns några svinmållor, som ärmycket vanliga i dessa sammanhang, och brukarräknas som tecken på att åkrarna är gödslade.Mållorna är nitrofila. Här finns i stället grön-knaveln som indikerar en mager åkermark

Halvgräsen (Cyperaceae) har placerats för sigunder gruppen ängsväxter (våtmarksväxter).Dessa brukar vara en indikator på djurfoder, hö,deras ”frön” är växtanatomiskt att betrakta somnötter, och de har ett motståndskraftigt skal. Dessahalvgräs har ibland hittats i fähusdelen i de under-sökta förhistoriska norrländska husen (Engel-mark, 1981; Ramqvist, 1983; Wennberg, 1986;Engelmark & Viklund 1990) och i östra Mellan-sverige i själva fähuset (Hansson 1999).

Fördelningen av olika ekologiska växtgrupper iGullhögen liknar mera de arkeobotaniskt under-sökta brandgravarna i Vendlas hög, som dateratstill yngre järnåldern (Hansson 2002), där ocksååkerogräs och ängsväxter förekommer tillsam-mans med säden (se fig. 5:4). Ängsväxterna i Vend-las hög kan tolkas på flera sätt , bl.a. som hö, i vil-ket den döde har bäddats ner.

Säden

När det gäller den förkolnade säden finns vete,emmer/speltvete, havre och korn, men ingen rågpåträffades. Vetekärnorna var mycket små (se stor-lek nedan). Det förekommer olika fritröskandeveten, kubbvete (Triticum compactum Host.) ochbrödvete (Triticum aestivum L.). För att skilja ut dekortare och tjockare kärnorna av kubb- eller bröd-/kubbvete (compactum-typ) från de slankare kär-


norna av brödvete (aestivum-typ), i de fall, däraxdelar saknas, kan man använda sig av längd/bredd-index. Kubbvetet (Triticum compactum) ärkortare och tjockare än brödvetet (Triticumaestivum) (Behre 1990:155). Längd/bredd-indexanges till 1,32–1,56 för kubbveten och 1,67–2,22för brödveten. Ett genomsnitt av längd/bredd-index för vetet i det vikingatida Haithabu ligger på1,49 (Behre 1969:22) och har identifierats somkubbvete.

I Gullhögen-analysen påträffades bara tre vete-kärnor, vilket är för litet för att kunna avgöra tillvilken vetesort de tillhör (Behre 1983:22), även omde enligt längd/bredd-index verkar ligga inom ra-men för kubbvetet (fig. 5:5). I växtlistan har dessavetekorn för enkelhetens skulle benämnts Triticumaestivum s.l., alltså brödvete i vid bemärkelse. Debåda grupperna har av Schiemann (1948) slagitsihop till en undergrupp, bröd/klubbvete (Triticumaestivo-compactum Schiem.), en beteckning, somockså har använts här i Sverige. Numera försökerman undvika undergrupper så mycket som möjligt(Zohary & Hopf 1994).

Hjelmqvist (1998) ger referenser till neolitiskafynd av kubbvete, han påpekar att i Danmarkstidigneolitikum spelade detta vete en betydanderoll under den äldsta jordbrukstiden, i t.ex. St.Vallby (Helbaek 1955), Stengade på Langeland,som dateras till tidigneolitikum (Hjelmqvist 1975).Men redan i sent tidigneolitikum och mellan-neolitikum tycks detta vete vara sällsynt. Sammatendenser finns också i Sverige. Först under brons-och järnålder finner man åter vete i lite störremängd. Vetet började också uppträda i liten skala iMälarområdet under äldre järnålder för att sedanöka successivt (Hjelmqvist 1979:54). Hjelmqvistmenar (1988:191) att detta kan bero på att det inteär samma typ av vete även om båda sorterna kallaskubbbvete. Senare tiders kubbvete står nära detvanliga hexaploida brödvetet, t.ex. de diag-nostiska tvärcellernas morfologi överensstämmerockså, vilket inte är fallet med det allra tidigastekubbvetet, som Hjelmqvist benämner ”pålbygg-nadsvete” och som inte är hexaploid.

Tidiga fynd av kubbvete är sällsynta. I Finlandhar de har dock påträffats i södra Finland; Karjaa,Domargård, med en datering till 300-400 AD(Matiskainen 1984) och Janakkala, Virala, somdateras till samma tid.

Ett medeltida (1400-tal) fynd av kubbvete frånTurku, Finland, som omfattar mer än 300förkolnade kärnor, och är påträffat i en anläggningsom kan tolkas antingen som en avfallshög eller ettförråd. Längd/bredd index på 23 mätta kärnor varunder 1,57 (Lempiäinen 1995:152). Medeltidafynd har också rapporterats från Lieto, Pahka, som

ligger ca 7 km nordöst om Turku (Säppä 1979).I Gullhögen finns också emmer/speltvete

(Triticum dicoccum/spelta), vilket inte är särskiltvanligt vid den här tiden. Vid växtmakrofossil-analyserna i Svarta Jorden, Birka, vikingatid, harenbart vete, råg, havre och skalkorn påträffats.Medan bröden som deponerats som gravgåvor iBirkas brandgravar har bakats av mjöl innehål-lande bl.a. emmer- och speltvete. Hakon Hjelm-qvist, som har utfört analysen, noterar att detta ärett ålderdomligt drag. Aven om det är mycket säll-synt med skalveten under vikingatiden i Sverige såförekom de i Ryssland vid den här tiden enligt deresultat som erhölls vid växtmakrofossilanalyserav jord från boplatser tillhörande ruserna, även ombrödvete, råg och ärtor var huvudgrödorna före-kom också skalveten (Pashkevich 1989:253).

ReferenserReferenserReferenserReferenserReferenserAnderberg, A.-L. 1994. Atlas of seeds and small

fruits of Northwest-European plant specieswith morphological descriptions. Part 4.Resedaceae-Umbelliferae. Stockholm

Arrhenius, B. 2002. Gullhögen vid Husby Lång-hundra. Intern rapport. Arkeologiska Forsk-ningslaboratoriet, Stockholms Universitet.

Behre, K.-E. 1969. Untersuchungen desbotanischen Materials der frühmittelalter-lichen Siedlung Haithabu (Ausgrabung 1963-1964). Berichte über die Ausgrabungen inHaithabu. Bericht 2. Ed. Schietzel, K.Neumünster

Behre, K.-E. 1983. Ernährung und Umwelt derwikingerzeitlichen Siedlung Haithabu. Neu-münster.

Behre, K.-E. 1990. Kulturpflanzen und Unkräuterder vorrömischen Eisenzeit aus der SiedlungRullstorf, Ldkr. Lüneburg. Nachrichten ausNiedersachsens Urgeschichte, Band 59.Hildesheim, pp. 141-165

Beijerinck, W. 1947. Zadenatlas der neder-landsche flora. Wageningen

Berggren, G. 1969. Atlas of seeds and small fruitsof Northwest-European plant species withmorphological descriptions. Part 2.Cyperaceae. Lund

Berggren, G. 1981. Atlas of seeds and small fruitsof Northwest-European plant species withmorphological descriptions. Part 3. Salicaceae-Cruciferae. Stockholm

Engelmark, R. 1981. Carbonized plant materialfrom the Early Iron Age in N. Sweden. Wahlen-bergia 7:39-43

Engelmark, R. & Viklund, K. 1990. Makrofossil-


analys av växtrester - kunskap om odlandetskaraktär och historia. Bebyggelsehistorisktidskrift 10:33-41.

Hansson, A.-M. 1995. Analys av fossilt växtmate-rial från RAÄ 235, Odensala Prästgård,Odensala socken. Bilaga IV. Olausson, M., Detinneslutna rummet - om kultiska hägnader,fornborgar och befästa gårdar i Uppland från1300 f Kr till Kristi födelse. (Diss.) Stockholm,s. 262-269

Hansson, A.-M. 1999. Fossilt växtmaterial frånSIV-projektets undersökningar i Vendel, vidVendels kyrka. Opublicerad rapport frånArkeologiska Forskningslaboratoriet, Stock-holms Universitet.

Hansson, A.-M. 2002. Analys av fossilt växtmate-rial från 3 brandgravar och ett undre lager iVendlas hög, Vendel, Vendels sn, Uppland.Opublicerad rapport från ArkeologiskaForskningslaboratoriet, Stockholms Universi-tet.

Hansson, A.-M. & Bergström, L. 2002. Archaeo-botany in prehistoric graves - concepts andmethods. Journal of Archaeological Science13:43-58

Helbaek, H. 1955. Stora Valby - Kornavl i Dan-marks förste Neolitiske fase. Aarböger 1954,pp. 198-204

Hjelmqvist 1975. Getreidearten und andereNutzpflanzen aus der frühneolitischen Zeit vonLangeland. I J. Skaarup, Stengade, pp. 211-219. Rudkøbing

Hjelmqvist, H. 1979. Beiträge zur Kenntnis derprähistorischen Nutzpflanzen in Schweden.Opera Botanica, nr 47

Hjelmqvist, H. 1988. Kornavtryck i stenålders-keramiken från Spodsbjerg. I Spodsbjerg - enyngre stenalders boplads på Langeland

Katz, N.Ja., Katz, S.V. & Kipiani, M.G. 1965.Atlas and Keys of Fruits and seeds occuring inthe quaternary deposits of the USSR. Moscow

Korsmo, E., Vidme, T. & Fykse, H. 1981. Kors-mos Ogräs Planscher. Stockholm

Küster, H. 1985. Neolitische Pflanzenreste ausHochdorf, Gemeinde Eberdingen (KreisLudwigsburg Hochdorf). LandesdenkmalamtBaden-Würtemberg. Kommisionsverlag

Konrad Theiss verlag.Lempiäinen, T. 1995. Macrofossil Finds from the

Medieval Turku, SW Finland. Res archaeo-botanicae. International Workgroup forPalaeoethnobotany. Proceedings of the ninethSymposium Kiel 1992. Eds H. Kroll & R.Pasternak. Kiel, pp. 149-164

Matiskainen, H. 1984. Getreidekörner aus detspätzeitlichen Siedlungskammer Domargård 1in Karjaa, Südfinnland. Fennoscandia Arch. 1,1984, pp. 43-50

Mossberg, B. & Stenberg, L. 1992. Den NordiskaFloran. Stockholm

Pashkevich, G.A. 1991. The palaeothnobotanicalexamination of cultivated plants of old russianstate. Palaeoethnobotany and Archaeology.International Work Group for Palaeoethno-botany 8th symposium Nitra-Nove´ Vozokany1989. Acta Interdisciplinaria ArchaeologicaTomus VII. Nitra 1991.

Ramqvist, P. 1983. Gene. On the origin, functionand development of sedentary Iron Agesettlement in Northern Sweden. Archaeologyand Environment 1 (Diss).

Ramqvist, P. 1992. Högom. The excavations1949-1984. Högom part 1. University ofUmeå, Department of Archaeology. Riksandi-kvarieämbetet. University of Kiel, Departmentof Pre- and Protohistory.

Schiemann, E. 1948. Weizen, Roggen, Gerste. Sys-tematik, Geschichte und Verwendung. Jena

Seiler, A. 1991. I skuggan av båtgravarna. Land-skap och samhälle i Vendels socken underyngre järnålder. Del 1. Text och figurer. Thesesand Papers in Archaeology B:7. ArkeologiskaForskningslaboratoriet, Stockholms Universi-tet

Säppä, M. 1979. Liedon Pahkan Pahamäensubfossiiliset viljalajit kaivauksilta v. 1977.Department of Botany, University of Oulu

Wennberg, B. 1986. Iron Age agriculture inTrogsta, North Sweden. Fornvännen 81, pp.254-262

Zohary, D. & Hopf, M. 1994. Domestication ofplants in the old world. 2:nd ed. Oxford.


Tabell 5:1. Innehåll av fossila växtrester i 1 l jordprover med fyndnummer och koordinater

F 500F 500F 500F 500F 500 X331 Y122. Växtmaterialet var utplockat.1 hasselnötsskal (Corylus avellana)

F 644 F 644 F 644 F 644 F 644 X330 Y119. Från jord kring kniv. Växtmaterialetvar utplockat.1 cf. emmer/speltvete (Triticum dicoccum/spelta)2 cerealia indet.7 en (Juniperus communis)

F 656F 656F 656F 656F 656 X331 Y119. Växtmaterialet var utplockat1 emmer/speltvete (Triticum dicoccum/spelta)

F 657F 657F 657F 657F 657 X332 Y119. Växtmaterialet var utplockat11 skalkorn (Hordeum vulgare var. vulgare)4 emmer/speltvete (Triticum dicoccum/spelta)2 cf. emmer/speltvete (T. dicoccum/spelta)9 cerealia indet.1 hasselnötsskal (Corylus avellana)1 en (Juniperus communis)(frö)

F 659F 659F 659F 659F 659 X332 Y 118. Växtmaterialet var utplockat2 skalkorn (Hordeum vulgare var. vulgare)1 bröd/kubbvete (Triticum aestivo-compactum)

F 660F 660F 660F 660F 660 X330 Y119. Växtmaterialet var utplockat9 skalkorn (Hordeum vulgare var. vulgare)1 bröd/kubbvete (Triticum aestivo-compactum)1 en (Juniperus communis) (frö)

F 661F 661F 661F 661F 661 X330 Y120 Växtmaterial var delvis utplockat.(Ca 8 l jord - 4 dl torkat floterat material).19 skalkorn (Hordeum vulgare var. vulgare)2 cf. skalkorn (H. vulgare var. vulgare)2 emmer/speltvete (Triticum dicoccum/spelta)2 cf emmer/speltvete (T. dicoccum/spelta)ca 19 st cerealia indet. (i fragmentariskt skick)5 familjen halvgräs (Cyperaceae spp) (2 distigm., 3tristigm.)1 linmåra (Galium cf spurium ssp. spurium)5 en (Juniperus communis) (frön)1 cf. en (J. communis) barrfragment1 grönknavel (Scleranthus annuus)Övrigt: bitar av träkol med gulaktig pålagring1 litet blomax

F 662F 662F 662F 662F 662 X332 Y120. (Ca 8 l jord - 4 dl floterat material)8 skalkorn (Hordeum vulgare var. vulgare)2 korn (Hordeum sp.)1 bröd/kubbvete (Triticum aestivo-compactum)1 cf emmer/speltvete (T. dicoccum/spelta)ca 39 cerealia indet (fragment)1 daggkåpa (Alchemilla vulgaris)1 familjen nejlikväxter (Caryophyllaceae sp.) (cf Silene)1 hasselnötsskal (Corylus avellana)

1 familjen halvgräs (Cyperaceae) (distigm.)3 familjen halvgräs (Cyperaceae spp.) (tristigm.)1 cf. ärtfamiljen (Fabaceae)1 cf. smultron (Fragaria vesca)1 pipdån/toppdån (Galeopsis tetrahit/bifida)5 linmåra (Galium spurium ssp. spurium)18 en (Juniperus communis) (frön)31 en (J. communis) (barrfragment)2 st Picea abies, gran (barrfragment)10 gräsfamiljen (Poaceae spp.)4 fingerört (Potentilla sp.)17 grönknavel (Scleranthus annuus)2 cf. våtarv (Stellaria media)1 cf lingon/blåbär (Vaccinium vitis idaea/myrtillus)1 fältveronika (Veronica cf arvensis)

F 663F 663F 663F 663F 663 X331 Y 118. En del av materialet var utplockat.(Ca 2l jord - 1 dl floterat material)7 cerealia indet (fragment)1 hasselnötsskal Corylus avellana)1 pipdån/toppdån (Galeopsis tetrahit/bifida)1 linmåra (Galium spurium ssp. spurium)4 en (Juniperus communis) (frön)5 en (J. communis) (barrfragment)

F 664F 664F 664F 664F 664 X331 Y121. (Ca 5 l jord - ca 3 dl floteratmaterial)6 skalkorn (Hordeum vulgare var. vulgare)3 cf. korn (Hordeum sp.)ca. 6 cerealia indet. (fragment)5 en (Juniperus communis) (frön)2 en (J. communis) (barrfragment)4 cf. gräsfamiljen (Poaceae spp.)1 grönknavel (Scleranthus annuus)1 fältveronika (Veronica cf. arvense)1 styvmorsviol (Viola cf. tricolor)

F 665F 665F 665F 665F 665 X332 Y 121. (Ca 5 liter jord, ca 3 dl floteratmaterial)1 havre (Avena sp.)1 cf. korn (Hordeum sp.)1 emmer/speltvete (Triticum dicoccum/spelta)5 cerealia indet.2 daggkåpa (Alchemilla vulgaris)2 familjen ärtväxter (Fabaceae sp.)8 linmåra (Galium spurium ssp. spurium)13 en (Juniperus communis) (frön samt del av bär)25 en (J. communis) (barrfragment)6 gräsfamiljen (Poaceae spp.)4 fingerört (Potentilla sp.)2 bergssyra (Rumex acetosella)19 grönknavel (Scleranthus annuus)1 lingon/blåbär (Vaccinium vitis idaea/myrtillus)


EG

Väx

tart

erPr

ovnu

mm

er:

5001)

6441)

6561)

6571)

6591)

6601)

6611,

2)66

21,2)

6631,

2)66

42)66

52)T

otal

tO

dlad

e vä

xter

1H

avre

(Ave

na s

p.)

11

1K

orn

(Hor

deum

vul

gare

)11

919

86

531

cf. K

orn

(Hor

deum

sp.

)2

22

31

101

Vet

e (T

riti

cum

aes

tivu

m s

.l.)

11

13

1E

mm

er/s

pelt

vete

(T. d

icoc

cum

/spe

lta)

14

21

19

1cf

. em

mer

/spe

ltve

te (c

f. T

. dic

occu

m/s

pelt

a)1

22

51

Cer

ealia

inde

t.2

914

1939

76

510

1T

otal

t ant

al o

dlad

e vä

xter

03

126

324

4451

715

818

2

Vild

a vä

xter

4D

aggk

åpa

(Alc

hem

illa

vulg

aris

)1

23

5Fa

milj

en n

ejlik

växt

er (C

aryo

phyl

lace

ae)

11

3, 5

Has

sel (

Cor

ylus

ave

llana

)1

11

14

4Fa

milj

en h

alvg

räs

(Cyp

erac

eae)

54

95

Fam

iljen

ärt

växt

er (F

abac

eae)

12

33

Smul

tron

(Fra

gari

a ve

sca)

11

2Pi

pdån

/top

pdån

(Gal

eops

is te

trah

it/b

ifid

a)1

12

2L

inm

åra

(Gal

ium

spu

rium

ssp

. spu

rium

)5

18

142

cf. L

inm

åra

(G. s

puri

um s

sp. s

puri

um)

11

3, 5

En

(Jun

iper

us c

omm

unis

), fr

ön7

11

518

45

1354

(bar

rfra

gmen

t)(1

)(3

1)(5

)(2

)(2

5)(6

4)5

Gra

n (P

icea

abi

es) (

barr

frag

men

t)(2

)(2

)5

Grä

s fa

milj

en (P

oace

ae)

104

620

4Fi

nger

ört (

Pot

enti

lla s

p.)

44

84

Ber

gssy

ra (R

umex

ace

tose

lla)

22

2G

rönk

nave

l (Sc

lera

nthu

s an

nuus

)1

171

1938

2V

åtar

v (S

tella

ria

med

ia)

22

3,5

Lin

gon/

blåb

är (V

acci

nium

vit

is id

aea/

myr

tillu

s)1

12

2,4

Fält

vetr

onik

a (V

eron

ica

cf. a

rven

sis)

11

22,

4St

yvm

orsv

iol (

Vio

la c

f. t

rico

lor)

11

Tot

alt a

ntal

frön

/fru

kter

i va

rje

prov

110

128

325

5715

219

2990

415

1) V

äxtr

este

r so

m p

lock

ats

ut v

id v

atte

nsål

lnin

g2)

Flo

tera

t pro

v

TTTT T abe

ll 5:

2.ab

ell 5

:2.

abel

l 5:2

.ab

ell 5

:2.

abel

l 5:2

. Fos

sila

väx

treste

r i G

ullh

ögen

. Eko

logi

ska

och

funk

tione

lla g

rupp

er(E

G):

1. O

dlad

e vä

xter

, 2. Å

ker-

ogrä

s, ru

dera

ter,

växt

er fr

ån st

örd

mar

k oc

h str

ände

r, 3.

Insa

mla

de b

är o

ch n

ötte

r, 4.

Äng

sväx

ter,

5. Ö

vrig

a


Fig. 5:1. Koordinatrutor med fyndnummer, grå koordinatrutor markerar jordprov för växtmakrofossilanalys. C =fynd av cerealier. Cadritning: Gunilla Eriksson med modifiering av Kjell Persson.

Fig. 5:2.Grönknavel(Scleranthusannuus). Längd ca 2mm. SEM-foto: Ann-Marie Hansson

Fig. 5:3 Linmåra(Galium spuriumssp. spurium) Längdca 1,5 mm. SEM-foto: Ann-MarieHansson

Fig. 5:4 (höger). Fördelning av fossila växter iGullhögen, Odensala grav A8 och i Vendlas högefter ekologiska grupper.Ekologiska grupper = EG,1. Odlade växter2. Åkerogräs, växter från störd mark och stränder3. Insamlade växter4. Ängs- och fuktmarksväxter5. Övriga


Fig. 5:5. Vete (Triticum aestivum s.l.). a) dorsal vy, b) ventral vy, c) storleksförhållande för de tre påträffadekärnorna från Gullhögen.

FnrFnrFnrFnrFnr LängdLängdLängdLängdLängd BreddBreddBreddBreddBredd HöjdHöjdHöjdHöjdHöjd L/B-indexL/B-indexL/B-indexL/B-indexL/B-index659 4,1 2,8 2,3 1,46660 3,8 2,5 2,2 1,52662 3,1 2,0 1,9 1,55

aaaaa cccccbbbbb

HenricsonHenricsonHenricsonHenricsonHenricson ••••• bilaga 6bilaga 6bilaga 6bilaga 6bilaga 6 ••••• 8181818181

En cirkusbägare samt ytterligare två glas,möjligen härrörande från gruppen Schlangenfädenglasfrån Vackerberga, Husby-Långhundra sn, Uppland

Lars G. Henricson

I det starkt brandskadade inventariet från grav Bpåträffades enligt författaren veterligt det förstaexemplaret av en s.k. cirkusbägare av glas, typJesendorff (Eggers 209) (Lund Hansen 1987, s.74ff), funnet i Sverige. Gruppen representerar enbemålad och en omålad variant. En tredje merasällsynt variant, med graverade figurativa orna-ment och inskriptioner (Goethert-Polaschek 1977,s. Taf. 37), har ännu inte återfunnits i Skandinavien(jfr Lund Hansen 1987, s. 74ff). Ytterligare sanno-likt två glasbägare har påträffats i graven.

Exemplaret (E 209) från Vackerberga är kraftigtfragmenterat och med svåra brandskador (fynd-foto 24–25). Lämningarna torde dock vara till-räckliga för en rimligt säker identifiering. På gla-sets yta finns bemålad figurativ ornamentik i färg-skalan blå, gråvit och med svartgrå konturer ochlinjer, motivet kan dock här inte identifieras.Intressant är färgkomponentens kraftiga tjocklek,i vissa partier mellan ½ och 1 mm, vilket delvis kanbero på brandskadan.

Traditionen att bemåla glas i emaljteknik komatt utvecklas till större omfattning under 200-taletssenare del. Tekniken torde ha introducerats i Väst-europa av österifrån immigrerande hantverkare.De östliga produkterna, ibland även med guld-ornamentik, sannolikt från verkstäder i Egypten/Syrien, kan visa bilder ur grekisk mytologi, t. ex.den egyptiska guden Osiris med inskription:”Drick och må väl”. Även djur- eller vegetativaornament är vanliga. Föregångare kan även sökas icypriotiska verkstäder under det andra århundra-det.

Cirkusglasen är dock ännu de enda emalj-bemålade glasen från perioden som kunnat doku-menteras från skandinaviska fynd under perioden(13 st danska samt fem glas utan bemålad orna-mentik) (jfr Lund Hansen 1973, omslagsbild;Lund Hansen 1987, s. 76, 208f, Karte 73).

Tillverkningen i väst sträcker sig in i det tredjeårhundradets tredje fjärdedel. Även om de flesta,och bäst bevarade kunnat återfinnas norr om limes(Danmark och norra Tyskland) anses de vara till-verkade i Rhenlandet. Merparten av dessa låga

öppna skålar i relativt färglöst glas har bemålatsmed polykromt färgstarka, starkt narrativt och il-lusoriskt tecknade bilder från amfiteatrarnas kam-per mellan gladiatorer och vilda djur. Dessa glastorde representera en höjdpunkt i den romerskaglaskonstens polykromt figurativa bildkonst. Endatering för cirkusglasen till period C1b (210/20–250/60 e.Kr.), med tyngdpunkt i dess senare del ärrelevant för dansk gravkontext (Lund Hansen1987, s. 30, 74).

Graven från Vackerberga innehåller lämningarefter ytterligare två glas. Trots ett relativt stort an-tal fragment från dessa återstår inga skärvor sommed säkerhet kan identifieras. Likheten är dockslående med glaslämningarna från en grav vidGödåker (SHM 15368:1; två glas) (Almgren &Ohlsson 1916, s. 82f; Ekholm 1934, s. 21; LundHansen 1987, s. 443). Vackerbergaglasen karaktä-riseras såväl som gödåkerglasen av kraftigt hop-smälta klumpar med tydliga stråk av vita opakaofta långsmala trådliknande inslag i massan, somhär tolkas vara spår efter på ytan ursprungligopakvit trådornamentik (fyndfoto 21–23). Avgödåkerglasen är ett mörkare, ljust olivgrönt igrundmassan (ca 30 fragm.=186,4 g) ett ljusare,ljust grönt (ca 70 fragm.=112,9 g). Båda gravarnainnehåller glas med dessa karaktäristika, även deopakt vita inslagen är identiska. Samtliga dessaglas torde ha tillverkats i Rhendalens ”Schlangen-fädenwerkstätten” under 200-tal e.Kr. De beva-rade lämningarna bör med sin kvantitativa omfatt-ning ha tillhört relativt stora och tunga glas vilketger stöd åt antagandet.

Gruppen Schlangenfädenglas (”snake glass”,Eggers 189) är ovanliga i Sverige. Välkända är hor-net från Östervarv, Varv sn, Östergötland (E 246)(Stenberger 1979, s. 391f, fig. 171; Lund Hansen1987, s. 444) och bägaren från Tuna, Badelundasn, Västmanland (Stenberger 1979, s. 394f; LundHansen 1987, s. 451). En skärva kan, med osäker-het, dokumenteras från Helgöbosättningen (Hen-ricson, sjävsyn). Från Tunagraven finns ”...ytterli-gare ett eller möjligen två glaskärl, varom någramycket små bitar bär vittnesbörd” (Stenberger1979, s. 395).

8282828282 ••••• bilaga 6bilaga 6bilaga 6bilaga 6bilaga 6 ••••• HenricsonHenricsonHenricsonHenricsonHenricson

Gruppen schlangenfädenglas, som de kan iden-tifieras i västeuropeiska museisamlingar represen-terar en kategori senromerska glas med en närmastobegränsad omfattning i formens, ornamentikensoch funktionens omfattning. Samtliga binds sam-man i en gemensam kulturyttring genom sin poly-kroma, kraftiga, opaka och ibland ”pärlade” tråd-ornamentik, som ofta läggs i en upprepad grund-form ”Kölner Schnörkel” (Follman-Schultz 1992,s. 57). Även icke färgad ornamentik är vanlig.

I dessa verkstäder kunde tillverkas föremål san-nolikt till kompletta serviser: kannor, upplägg-ningsfat, flaskor eller mera anspråkslösabägarformer. Ett ”Meisterstück” från Römisch-Germanische Museum i Köln, en platt rund flaskapå fot med två hänklor och med röd, gul, blå ochvit trådornamentik, anses vara oöverträffad i sittornamentala uttryck (Hellenkemper 1988, s. 6,Abb s. 7). En av museets kanske mest spektakuläraföremål från dessa verkstäder torde vara ett parsandalformade varmvattenflaskor (att fylla medvarmt vatten – för att trä på fötterna föresänggåendet) med blå, vit och ofärgad ”pärlad”trådornamentik (jfr Tait 1991, s. 84).

Redan den ornamentala variationen hos skan-dinaviska fynd beskriver den polykromttrådornerade produktionens enorma variabilitetoch omfattning.

Gruppen glas med schlangenfädenornamentikintroduceras i det andra århundradets senare del,majoriteten kan dateras till det tredje århundradet,stilen fortsätter dock med kontinuitet även i detfjärde. Dess kulturhistoriska och stilistiska ur-sprung kan sökas i samtida monokrom ornamen-tik från Syrien/Palestina (Tait 1991, s. 84).

Båda de här aktuella glasformerna anses varatillverkade i Rhendalens verkstäder, möjligen iKöln (Lund Hansen 1987, s. 70, 76, 160;Fremersdorf 1967, s. 17; Tait 1991, s. 84ff). Intres-sant är här att glasen från Östervarv och Tuna bådahar påtagliga inslag av både opakt blå/turkosblå(”kornblumenblauen”) och opakt vit/gråvit tråd iornamentiken. Glasen från Gödåker ochVackerberga saknar blå inslag, och bildar här enseparat grupp för Mälarregionen, relaterat tillöstervarvs- och tunaglasen.

Ekholm har behandlat gödåkerglasen i sam-band övriga nordiska schlangenfädenglas, men harutryckt osäkerhet gällande dess kultur- och grupp-tillhörighet (Ekholm 1958, s. 26). Samma tvek-samhet måste gälla för klassificeringen avlämningarna från Vackerberga. Glas med endastvit trådornamentik har inte kunnat återfinnas i lit-teraturen, samtliga dessa fyra svenska glas måsteges en alternativ samtida tillhörighet. Likheterna idessa båda lämningar av glas torde ha en gemen-

sam kulturhistorisk beröringspunkt.Vackerbergagraven kan trots svårigheten med

identifieringen av sitt starkt destruerade inventa-rium sälla sig till en grupp högkvalitativagravläggningar med romerska glas, relaterat tilljämförande dansk och svensk erfarenhet. I danskgravkontext kan E 209 (polykromt bemålade) (tiodaterade gravar) bindas till kombinationer medandra glaskärl som sannolikt tillverkats i Köln (tregravar) (Lund Hansen 1987, s. 76). Två av dessahar polykrom trådornamentik. I sex gravar finnssilverföremål dokumenterade, guldföremål (arm-eller fingerring/-ar) återfinns i sex gravar.

Graven från Östra Varv har en rik vapen-uppsättning, medan kvinnograven från Tuna i sinmångfald av silver- och guldföremål ”… i rikedomknappast äger sin motsvarighet i Norden fråndenna tid…” (Stenberger 1979, s. 391ff).

ReferenserReferenserReferenserReferenserReferenserAlmgren, O. & Ohlsson, E. 1916. Ett uppländskt

gravfält med romerska kärl. Fornvännen 11, s.77–103.

Ekholm, G. 1934. Romerska Vinskopor och Kärlav Hemmoortyp i skandinaviska fynd. Upp-lands Fornminnesförenings Tidskrift 45.Uppsala.

Ekholm, G. 1958. Westeuropäische Gläser inSkandinavien während der späten Kaiser- undfrühen Merowingerzeit. Acta Archaeologica29. Köpenhamn.

Follmann-Schulz, A.-B. 1992. Die römischenGläser im Rheinischen Landesmuseum Bonn.

Fremersdorf , F. 1967. Die römischen Gläser mitSchliff, Bemalung und Goldauflagen aus Köln.Die Dänkmäler des römischen Köln VIII. Köln.

Goethert-Polaschek, K. 1977. Katalog derrömischen Gläser des Rheinischen Landes-museums Trier. Trier Grabungen und Forsch-ungen, Band IX. Mainz am Rhein.

Hellenkemper, H. 1988. Glas der Caesaren.Römisch-Germanische Museum, Köln 1988.

Lund Hansen, U. 1973. Glas fra danske oldtids-fund. København.

Lund Hansen, U. 1987. Römischer Import imNorden. Nordiske Fortidsminder, Serie B. Bind10. København.

Stenberger, M. 1965. Tuna i Badelunda. A gravein central Sweden with Roman vessels. ActaArchaeologica 27, s. 1–21.

Stenberger, M. 1979. Det forntida Sverige.Stockholm.

Tait, H. (red.) 1991. Five Thousand Years ofGlass. London.

LarjeLarjeLarjeLarjeLarje ••••• bilaga 7bilaga 7bilaga 7bilaga 7bilaga 7 ••••• 8383838383

Benmaterialet från Gullhögen består av två i tidoch rum väl avgränsade fyndenheter. Alla gravarnautgörs av kremeringar. De äldsta gravarna daterasfrån år noll till yngre romersk järnålder och består isin tur av två samlingar av brända ben som skiljersig åt både vad gäller fragmenteringsgrad, benensfärg och gravgodsets sammansättning i övrigt. Denyngsta graven som daterar sig till vikingatid, bestårav tre lerkärl med innehåll av brända ben. Denosteologiska analysen visar att två personer blivitbisatta i dessa lerkärl. För den arkeologiska utred-ningen och tolkningen av gravkonstruktion, arte-fakter och datering hänvisas till redovisningen ihuvudrapporten.

GravarGravarGravarGravarGravarna från äldre järna från äldre järna från äldre järna från äldre järna från äldre järnåldernåldernåldernåldernålderGravanläggningarna utgjordes dels av en sten-packning med större block och mindre stenar delsav en mindre förhöjning norr om denna där det lågen koncentration av brända ben, sammanlagt ca4200 mycket små fragment med en sammanlagdvikt av ca 240 g. Här hittades också 2.6 g obrändadjurtänder. Över och mellan stenarna i den storastenpackningen tillvaratogs en andra benkon-centration som innehöll drygt 1800 fragment meden vikt av ca 590 g. En fyndenhet med 98 brändabenfragment vägande ca 20 g ligger på gränsenmellan dessa båda benkoncentrationer.

Figur 7:1 visar stenpackningens utbredning ochbenkoncentrationernas placering. Tabell 7:1 redo-visar benmaterialets fördelning i antal fragmentoch vikt i gram över gravkonstruktionen.

De över stenpackningen spridda benen kallas ifortsättningen för A, benkoncentrationen i norrkallas B och fyndet på gränsen mellan A och B förA–B.

Brandgrav ABrandgrav ABrandgrav ABrandgrav ABrandgrav ATill Brandgrav A har förts alla benfragment somlåg utspridda över stenpackningen, fyndnummer24-354 i Appendix 7:1. Enda undantaget är A-Bsom är fyndnummer 135 och ligger på gränsen

Osteologisk analys av benmaterialet från Gullhögen, RAÄ 30,Husby-Långhundra socken, Uppland.

Rita Larje, Naturhistoriska riksmuseet, 9 januari 1996

mellan A och B. Två fyndenheter (24 och 48) med 1resp. 2 obestämbara brända benfragment liggerförhållandevis långt utanför stenpackningen (fig.7:1). Fynd 314, obrända fragment av hästtand,förs till Grav B.

Ben av människaBen av människaBen av människaBen av människaBen av människaI benmaterialet har identifierats 189 fragment avmänniska från samtliga delar av kroppen (tabell7:2). Den övervägande delen av fragmenten kom-mer från skalltaket. Detaljuppgifter rörande deidentifierade fragmenten finns i Appendix 7:1.(Med ‘skalltak’ avses fragment från kranietaketmedan ‘kranium, övriga delar’ avser skallbasenoch ansiktet med undantag av käkarna.)

Benen är väl förbrända och beige till färgen.

KönTrots ett stort antal identifierade fragment finnsdet få ben med kriterier som kan ligga till grund förbedömning av den dödes kön. Ett fragment frånstora ischiasbukten på bäckenet utgör visserligeninbuktningens botten men är för liten för att tillåtaen uppskattning av dess vinkel.

ÅlderDet finns endast två skallfragment med rester avsutur. I det ena fallet är suturen helt sluten och detandra fallet har en sutur under sammanväxningsprängts i den inre kompakta delen. Även omsutursammanväxningen i kraniet är en mindre braåldersindikator är den ofta det enda som står till-buds när det gäller brända ben. Av övriga skall-fragment har en del (38 %) sprängts sönder i detmellanliggande spongiösa skiktet (diploë) så att re-sultatet har blivit fragment som består av antingenden yttre eller den inre kompakta delen av skallta-ket. Sådan påverkan på kraniets platta ben genomkremering kan man se på unga individer och påmycket gamla (Gejvall 1948). Samtliga fragmentdär tvärsnittet har kunnat studeras har en upp-byggnad som visar lika tjocka kompakta yttre respinre skikt och ett mellanskikt av diploë som utgören tredjedel av skalltakets totala tjocklek vilket ta-

8484848484 ••••• bilaga 7bilaga 7bilaga 7bilaga 7bilaga 7 ••••• LarjeLarjeLarjeLarjeLarje

lar för att det rör sig om en ung vuxen person(Sigvallius 1994).

En försiktig tolkning skulle vara att placera dendöde i åldersintervallet Adultus (18-44 år). Av-gränsningen av åldersintervallen följer den som an-vänds av Sjövold (1978).

DjurbenDjurbenDjurbenDjurbenDjurbenBland de brända benen ingår även fyra identifie-rade djurbensfragment. Det rör sig om delar fråntvå mellanhandsben, ett mellanfotsben och frånskaftdelen av ett lårben, samtliga från får eller get.

FragmenteringsgradFragmenteringsgradFragmenteringsgradFragmenteringsgradFragmenteringsgradDen genomsnittliga vikten för de fragment somidentifierats till människa är 1.33 g, fragmenten avfår är relativt stora (3.05 g i genomsnittsvikt) ochden obestämbara fraktionen har en genomsnittligfragmentvikt på 0.3 g. Den genomsnittliga viktenför hela materialet är 0.32 g per fragment vilketkan jämföras med 0.06 g för Brandgrav B (tabell7:1). I A är alltså de brända benen mindre starktfragmenterade än i B och det återspeglar sig ocksåtydligt i att ett större antal postkraniala skelett-element finns representerade i listan över identifie-rade benfragment.

Sammanfattning: Den döde var en vuxen personoch på hans/hennes likbål har man offrat ett får el-ler åtminstone delar av ett. Både lårben och arm-bågsben hör hemma i köttrika delar av djur-kroppen. De brända benen har krossats innan deströddes ut över gravläggningens stenpackning.

Brandgrav BBrandgrav BBrandgrav BBrandgrav BBrandgrav BBrandgrav B utgörs av den benkoncentration somlåg norr om stenpackningen, fyndnummer 358–667 i Appendix 7:1. Fem fyndenheter (430, 460,488, 512 och 619) ligger långt från ben-koncentrationen men har ändå räknats höra tillbrandgrav B, liksom fyndenhet 314.

Ben av människaBen av människaBen av människaBen av människaBen av människaBenkoncentration B består av de brända och välkrossade benresterna efter en människa. 85 frag-ment från människa har identifierats (tabell 7:3)och av dessa var inte mindre är 81 bitar från skall-taket. En liten del av en tandrot finns också. Fråndet postkraniala skelettet har endast identifieratsfragment från ett skulderblad och ett lårben samtett fragment från vänster höftled på bäckenet. Somframgår av tabell 7:1 utgörs benfynden av mycketsmå fragment och därför har man störst möjlighetatt känna igen skalltaksfragment medan övriga de-lar av skelettet förvandlats till icke identifierbartbenkross.

Benen i Grav B är mestadels vita till färgen.Appendix 7:1 innehåller detaljerade uppgifter

om de identifierade fragmenten.

KönDet finns inga identifierade fragment som kan liggatill grund för en könsbedömning.

ÅlderFem skalltaksfragment har bevarade suturer ochdessa är öppna. 8% av skalltaksfragmenten harspruckit i diploë. De få fragment där förhållandetmellan yttre och inre kompakt skikt och mellanlig-gande diploë kunnat studeras visar att de tre skik-ten är lika tjocka. Den sammantagna bedöm-ningen kan befoga att den döde placeras i ålders-intervallet Adultus (18–44 år).

DjurbenDjurbenDjurbenDjurbenDjurbenI det brända benmaterialet ingår också fyra klo-fragment av björn och detta brukar tolkas som atten björnfäll använts att svepa den döde i. Ett femtedjurbensfragment utgörs av en liten bit horn somdock inte kunnat artbestämmas. Inga andra spårav brända djurben finns.

Obrända djurbenObrända djurbenObrända djurbenObrända djurbenObrända djurbenTill benkoncentration B hör även tre fynd avobrända djurtänder. I den södra marginalen (fig.7:1) låg emaljfragment av en hästtand och mer cen-tralt emaljfragment av troligen ett får. I det senarefallet rör det sig om 7 mycket små fragment. Dettredje fyndet (F 430) utgörs också av obrändaemaljfragment av djurtand/tänder. Det är 43mycket små fragment som på anatomiska grunderendast kan bestämmas till får/get eller nöt. Dessatandrester kommer från ett område långt utanförB:s östra marginal (fig. 7:1).

FragmenteringsgradFragmenteringsgradFragmenteringsgradFragmenteringsgradFragmenteringsgradDen genomsnittliga fragmentvikten för de identi-fierade fragmenten av människa ligger på ca 0.33 gmedan den icke bestämbara fraktionen i genom-snitt bara väger 0.05 g per fragment (tabell 7:1).Den genomsnittliga fragmentvikten för hela ben-materialet från Brandgrav B är bara 0.05 g. Storadelar av materialet har vattensållats på laborato-rium vilket naturligtvis bidragit till det högafragmentantalet. Det torrsållade materialet har engenomsnittlig fragmentvikt på 0.064 g medan devattensållade fragmenten i snitt väger 0.046 g, enskillnad på mindre än 0.02 g. Även med hänsyntagen till sållningsförfarandet framstår Grav B somavvikande från grav A beträffande fragmenterings-grad.

Sammanfattning: Den döde som var en vuxen


person har kremerats liggande på eller svept i enbjörnfäll. De brända benen har krossats före depo-sition inom en några m² stor yta. Obrända tänder(men inga andra obrända ben) av häst och får/getoch möjligen också nöt ingår i begravningen. Så-dana tänder är inte ovanliga fynd i brandgravarmen innebörden är ännu dold för oss. HuruvidaF430 (tand av får/get eller nöt) verkligen hör tillbrandgraven förblir en öppen fråga.

A–B, FA–B, FA–B, FA–B, FA–B, F 135135135135135F 135 består av sammanlagt 98 benfragment meden vikt av ca 20 g. De fördelar sig på 7 identifieradeskalltaksfragment av människa, en lös lårbens-epifys av får samt 90 obestämbara fragment. An-ledningen till att detta fynd redovisas separat ärsvårigheten att föra det till rätt kremering. Det lig-ger på gränsen mellan A och B. Av tabell 7:1 fram-går att man på grund av fragmenteringsgrad förbestämbara fragment av människa kanske skulleföra materialet till B medan förekomsten av ettbränt fårben bättre stämmer överens med A.

Graven från vikingatidGraven från vikingatidGraven från vikingatidGraven från vikingatidGraven från vikingatidDe vikingatida benfynden består av brända ochobrända fragment. Benen från gravbålet/bålen lågsamlade i tre keramikkärl (gravurnor). En mindredel ben tillvaratogs vid utgrävningen i sålljordenomedelbart utanför kärlen. I kärl nr II (F195) harfyndmaterialet tillvaratagits i fyra lager och i kärlnr III (F201) i två lager.Genomgående gäller att fragmentstorleken starktvarierar. Mycket stora benbitar finns (men ingahela brända ben) omväxlande med ett oräkneligtantal mycket små fragment. Det stora antal mycketsmå benfragment som inte kunnat bestämmas tillbenslag har inte räknats utan bara vägts. Det rörsig om tusentals minimala fragment. (Innehållet igravurnorna har tillvaratagits i laboratorium.) Be-nen är mycket sköra och särskilt de spongiösa de-larna faller lätt sönder. Även förbränningsgradensom den kan utläsas ur de brända benens färg skif-tar. De brända benen uppvisar alla färgvarianterfrån vitt över beige och brunt till svart, alltså frånväl förbränt till förkolnat.

Keramikkärl I, F 174Keramikkärl I, F 174Keramikkärl I, F 174Keramikkärl I, F 174Keramikkärl I, F 174Benmaterialet (ca 250 g) kommer dels från kärlet,dels från sålljorden utanför kärlet. Samtliga ben ärväl förbrända, beigevita till färgen och sköra, utomnågra få små obestämbara rörbensfragment där in-sidan endast är förkolnad (svart). Med hänsyn tillbenmaterialets enhetliga utseende och att sam-

mansättningen av benslag i sålljorden komplette-rar benslagen i kärlet kan man sluta sig till att dessabenrester härrör från samma individ.

AnalysresultatAnalysresultatAnalysresultatAnalysresultatAnalysresultatKärl I innehåller resterna av en människa. Fråninnehållet i kärlet har identifierats ett skalltaks-fragment och delar av kotor, korsben och bäcken.De identifierbara benen från sålljorden utanförkärlet uppvisade likartad sammansättning av ben-slag; skalltak, kotor, korsben och bäckenfragment– men här återfanns också delar av lårben, skenbenoch skulderblad (tabell 7:4). Från sålljorden härrörockså två djurbensfragment. Det är två rörbens-bitar som tyvärr inte går att bestämma varken tillbenslag eller art.

KönHöger och vänster bäckenben kring stora ischias-bukten (incisura ischiadica major) har identifie-rats. Det vänstersidiga fragmentet uppvisar en gan-ska öppen vinkel (ca 90°) vilket skulle indikera attdet rör sig om en kvinna.

ÅlderKotkropparna visar inga åldersförändringar ellerförslitningsskador varken i bröst- eller länd-regionen. Korsbenet representeras av delar av detvå översta kotelementen. De fem kotelementensom utgör korsbenet växer samman med börjannerifrån. Sammanväxningen börjar i 20-årsåldernmed start i de ringformade kotbrosken (Bass1971). De identifierade översta kotelementen visaringa spår av sammanväxning. Kraniefragmentenär tunna. Fragment från skalltaket (os occipitale,os temporale och os parietale) har öppna suturer.Både utseendet på kotkropparna och de öppnasuturerna samverkar till en placering av denna in-divid i åldersgruppen Adultus (18–44 år).Sammanväxningsgraden i korsbenet pekar motJuvenilis (10–24 år). Jag gör bedömningen att detrör sig om en person på gränsen mellan Juvenilisoch Adultus.

Sammanfattning: Kärl nr I innehöll de brändabenresterna av en ung kvinna.

Keramikkärl II, F 195Keramikkärl II, F 195Keramikkärl II, F 195Keramikkärl II, F 195Keramikkärl II, F 195Denna urna innehöll ca 1.100 g brända ben och ca30 g obrända fågelben. Till detta kommerca 6 g brända ben från sålljorden utanför kärlet.Urnans innehåll har grävts ut i fyra lager och analy-sen har därför också gjorts lager för lager. Samtligalager innehöll både brända och obrända ben-fragment. Förbränningsgraden, avspeglad i ben-fragmentens färg, varierar från fullständig till


ofullständig/förkolnad.

AnalysresultatAnalysresultatAnalysresultatAnalysresultatAnalysresultatBrända benBrända benBrända benBrända benBrända benBland de brända benfragmenten har människa,häst, hund, får/get och nöt identifierats. Fördel-ningen av bestämbara fragment i de olika lagrenframgår av tabell 7:5.

MänniskaSammanlagt 22 fragment med en sammanlagd viktav ca 170 g har identifierats till människa. Av tabell7:6 framgår att fragmenten i huvudsak utgörs avdelar från bäckenregionen och de nedre extremite-terna. Den övre delen av kroppen representeras avenstaka fragment från överarm och strålben ochskallen av fyra fragment. Ett vänstersidigt bäcken-fragment från lager 2 är stort (största längd ca 10cm) och omfattar del av acetabulum, incisuraischiadica major och del av ledytan mot korsbenet.Incisuren uppvisar en något spetsigare vinkel änmotsvarande fragment i Kärl I. Fåran (Sulcuspreauricularis) längs kanten mot korsbenet sak-nas.

Kraniefragmenten utgörs av två bitar från skall-taket varav det ena (från os frontale) har en öppensutur. Ansiktsskelettet finns bevarat i höger okbåge(os zygomaticum) och höger processus frontalis påos maxillare (d v s näsans yttre begränsning motögonhålan).

KönEftersom könskaraktärerna i skelettet uppträdermed överlappning och man måste välja antingenkvinna eller man är könsbedömning utifrånkremerade benrester ofta ett vanskligt företag. I dethär fallet finns alltför lite av ischiasbukten bevaratför att ge en entydig bedömning av dess utseende,endast att den i jämförelse med fragmentet i Kärl Iär mer U-formad. Sulcus preauricularis är inte ut-bildad. På grund av dessa fakta blir bedömningenatt dessa brända fragment utgör resterna av enman.

ÅlderLiksom för skelettet i Kärl I saknas förslitnings-skador och åldersbetingade förändringar. Utseen-det talar för att det rör sig om en ung vuxen(Adultus 18–44 år) person och någon närmare ål-dersbestämning än så går inte att få fram ur ben-fragmentens yttre morfologi.

Brända djurbenBrända djurbenBrända djurbenBrända djurbenBrända djurbenSom framgår av tabell 7:5 finns häst, hund, nöt ochen småbovid, troligen får representerade i Kärl II.

HästTabell 7:7 visar att fragment av hästben finns isamtliga lager i kärlet. Tabellen visar också att de24 identifierade fragmenten kommer från samtligahästens kroppsdelar vilket talar för att hästen lagtshel på bålet.

HundAv tabell 7:8 framgår att också en hund lagts hel påbålet. De flesta kroppsregioner finns represente-rade i de 23 identifierade fragmenten. Noteras kandock att ben från tassarna saknas. Hundben åter-fanns i samtliga fyra lager i kärlet. Inget talar för attdet finns mer är en kremerad hund.

NötNötboskap representeras av 8 benfragment somfördelar sig på de tre övre lagren i kärlet (tabell7:9). Endast vissa delar av djurkroppen ingår. Denproximala delen av ett armbågsben och den distaladelen av ett lårben har öppna ytor mot ledändarna(epifyserna). Dessa ledändar växer samman medsina resp skaft när djuret är mellan 3½ och 4 år (Sil-ver 1969). Djuret som offrades var alltså yngre än3½ år. De identifierade kroppsdelarna motsvararstyckningsdelarna framlägg och baklägg och dettaskulle kunna tolkas som att vissa köttrika delar avett ungnöt lagts på bålet men inte hela djuret.

Får/getI materialet finns 3 fragment som kommer från fåreller get (tabell 7:10). Två av fragmenten kommerfrån skallen. Det tredje fragmentet är från den dis-tala delen av ett överarmben och motsvararstyckningsdelen framlägg.

Obrända djurbenObrända djurbenObrända djurbenObrända djurbenObrända djurbenÖverst i kärl II låg rester av tamhöns. Mindre ving-ben och tåben hade rasat ned mellan de brända bensom fyllde kärlet och hönsben har identifierats frånsamtliga lager i kärlet.

Ett stort antal hela och fragmenterade hönsbenkunde identifieras till benslag (tabell 7:11). Mångaav skelettdelarna var också mätbara och som fram-går av tabell 7:12 skiljer sig storleken på vänsteroch höger sidas ben. Mätningar på ett jämförelse-material visar att skillnaden mellan höger och vän-ster sida normalt ligger i storleksordningen några10-dels mm.

Hönsbenen i kärl II har en storleksskillnad påmellan 1.1 och 3.5 mm och denna skillnad kanknappast förklaras som en höger/vänster asymme-tri. Konsekvensen av detta antagande blir att det ikärl II finns benrester från två individer, i detta falltvå tuppar. Det finns i materialet en vänstersidig hel


tars med sporre och en högersidig lös, men mindresporre. En egendomlighet i sammanhanget är attav den större tuppen endast vänstersidiga fragmentoch av den mindre endast högersidiga delar haråterfunnits. Delar från det axiala skelettet kommerfrån en enda individ. Noteras ska också att ingaskallben återfunnits.

Fynd av obrända hönsben i brandgravar är inteovanligt. Ett fint exempel finns från Järvafältet ivästra Stockholm där man hittat en grav från tidigvikingatid med ett lerkärl med brända ben somhade en hel, obränd tupp som lock. I brandgrava-rna på Järvafältet finns flera fynd både av obrändaeller lätt svedda höns och enstaka obrända djurbeneller tänder. Tänder av nöt, får och svin tycks härförekomma under hela järnåldern medan häst-tänder tycks vara begränsade till den senare delenav järnåldern (Sigvallius 1994).

Keramikkärl III, F 201Keramikkärl III, F 201Keramikkärl III, F 201Keramikkärl III, F 201Keramikkärl III, F 201Kärl III innehåller brända ben av både människaoch djur. Benmaterialet väger totalt ca 333 g. Kär-let har grävts ut i två lager. Förbränningsgraden va-rierar från fullständig till förkolnad.

AnalysresultatAnalysresultatAnalysresultatAnalysresultatAnalysresultatAv tabell 7:13 framgår att människa, häst ochhund identifierats i Kärl III.

MänniskaSju fragment har identifierats från kranium, rygg-rad, korsben och lårben (tabell 7:14).

Häst18 identifierade fragment av häst fördelar sig överhela djurkroppen (tabell 7:15).

HundFrån hund har identifierats 6 benfragment, mesta-dels från bakbenen (tabell 7:16).

Kärl III innehåller benmaterial från samma kreme-ring som Kärl II. Någon överlappning eller dubble-ring vad gäller förekomst av skelettelement somskulle tyda på samtida kremering av mer än enmänniska har inte kunnat beläggas. Istället kom-pletterar fragment av såväl människa som djur var-andra. Identifierbara fragment saknas i kärl III avnöt och får vilket inte är förvånansvärt med tankepå det låga fragmentantal med vilka dessa djur ärrepresenterade i kärl II; 8 resp 3.

Sammanfattande tolkning av benfynden i kärl IIoch III: Benresterna från likbålet över en ung manoch de djur eller delar av djur han fick med sig somgåva har placerats i två lerkärl. Som lock över detena kärlet har man lagt delar av två obrända tup-par.

Gullhögen i Husby-Långhundra socken i Upp-land visade sig dölja de bisatta resterna efter fyrapersoner. Samtliga hade blivit kremerade.

I högens botten fanns två gravar från romerskjärnålder. Den ena graven (A) tillhörde en ungvuxen person på vars bål man även lagt åtminstonenågra köttrika delar av får. De krossade ben-resterna hade strötts ut över en väl tilltagen sten-packning. Den andra graven tillhörde också en ungvuxen person som kremerats inlindad i en björn-fäll. Benresterna hade krossats till mycket småfragment som strötts ut över en mindre markyta.Graven innehöll även obrända djurtänder (häst,får/get, och ev nöt).

Under vikingatid har man åter använt den gamlagravplatsen och då bisatt de kremerade benen aven ung man, hans häst och hund samt resterna efteroffrade delar av nöt och får/get. Som effektfulltlock har man placerat ett par nyslaktade tuppar.Bålresterna fick inte plats i en kruka utan man fickta två stycken. Det finns också en tredje urna i gra-ven och den gömmer de kremerade benen av enung kvinna.

ReferenserReferenserReferenserReferenserReferenserBass, W.M. 1971. Human Osteology: A

Laboratory and Field Manual of the HumanSkeleton. Second Edition. Colombia.

von den Driesch, A. 1976. A Guide to themeasurement of Animal Bones fromArchaeological Sites. Cambridge, Mass.

Gejvall, N.-G. 1948. Bestämning av de brändabenen från gravarna i Horn. i Sahlstrand, K.E.& N.-G. Gejvall: Gravfältet på Kyrkbacken iHorns socken, Västergötland. Stockholm.

Sigvallius, B. 1994: Funeral Pyres. Iron AgeCremations in North Spånga. Theses andPapers in Osteology 1. Stockholm University.

Silver, I.A. 1969. The Ageing of Domestic Animalsin D.R. Brothwell & E. Higgs eds., Science inArchaeology, London.

Sjøvold, T. 1978. Inference concerning the agedistribution of skeletal populations and someconsequenses for palaedemography. Anthrop.Közl. 22.


Figur 7:1.Figur 7:1.Figur 7:1.Figur 7:1.Figur 7:1. Stenpackningens utbredning och benkoncentrationernas placering.

Tabell 7:1. GULLHÖGEN. Benmaterialet från äldre järnålder. .. Benfyndens fördelning på koncentrationer. Antal, vikt i g samt genomsnittlig fragmentvikt. .. A= benfynd spridda över stenpackningen. .. B= benkoncentrationen i norr. .. A-B= fynd på gränsen mellan A och B Brända ben Människa Djur . Obest . Totalt antal vikt, g medelvikt antal vikt, g medelvikt antal vikt, g medelvikt antal vikt, g medelvikt A 189 251.2 1.33 4 12.2 3.05 1645 285.7 0.2 1838 549.1 0.3 B 85 28.2 0.33 5 4.2 0.84 4099 209.8 0.05 4189 242.2 0.06 A-B 7 3.1 0.44 1 2.7 90 15.0 0.17 98 20.8 0.21 Obrända ben Djur antal vikt, g medelvikt A 63 2.6 0.04

Larje • bilaga 7 • 89

Tab

ell 7

:2.

Bra

ndgr

av A

. Brä

nda

ben

av m

änni

ska

Ben

slag

anta

l Sk

allta

k

105

Kra

nium

, övr

iga

dela

r

9 Ö

verk

äke

1

Und

erkä

ke

1

Kot

or

27

Rev

ben

7

Öve

rarm

9

A

rmbå

gsbe

n

3

St

rålb

en

1

Bäc

ken

3

Lårb

en

8

Sken

ben

1

0 V

adbe

n

2

M

ella

nfot

sben

1

Häl

ben

2

Su

mm

a

189

vikt

251

.2 g

T

abel

l 7:3

. B

rand

grav

B. B

ränd

a be

n av

män

nisk

a.

Ben

slag

An

tal

Skal

ltak

81

Ta

nd

1

Skul

derb

lad

1

Lå

rben

1

Bäc

ken

1

Su

mm

a

85

vi

kt 2

8.2

g T

abel

l 7:4

. F

174,

kär

l I. B

ränd

a be

n av

män

nisk

a.

BE

NSL

AG

I

kär

let

I så

lljor

den

Skal

ltak

1

9

Brö

stko

ta

1

2

Länd

kota

2

3 O

best

kot

a

3

8 K

orsb

en

1

1

Skul

derb

lad

1

Bäc

ken

3

6

Lårb

en p

rox

1

"

skaf

t/dis

t

2 V

adbe

n pr

ox

1

Ant

al fr

agm

11

3

4 Su

mm

a 4

5 V

ikt,

g

4

4.6

7

1.5

Sum

ma

116.

1 T

otal

vik

t oid

enti

fier

ade

frag

men

t

138.

2 g

Tab

ell 7

:5.

F 19

5, k

ärl I

I. A

ntal

och

vik

t av

de b

ränd

a be

nfra

gmen

ten

för

varj

e

lage

r oc

h fö

rdel

ade

på m

änni

ska

och

före

kom

man

de d

jura

rter

. A

RT

Lag

er 1

L

ager

2

Lag

er 3

L

ager

4

Sum

ma

n v

ikt,g

n

vik

t,g

n v

ikt,g

n

vik

t,g

n v

ikt,g

M

änni

ska

3

21.3

5

70

.7

6

41.

2 8

36

.2

22

169.

4 H

äst

7

81

.2

7

84.6

5

140

.9

5

37.3

24

34

4.0

Hun

d

3

6.1

8

32

.1

9

11.

8 3

3

.6

23

53.

6 Få

r/ge

t

1

1.0

2

5.3

3

6.3

N

öt

1

11

.8

3

12.8

4

2

2.2

8

46.

8 Su

mm

a

1

4 1

20.4

2

3 20

0.2

25

217

.1

1

8

82.

4

80

620.

1 O

best

75.

4

156

.1

1

54.3

96

.6

482

.4

Tot

alt 1

102.

5 g

+ 6

.1 g

från

sållj

ord

Tab

ell 7

:6.

Kär

l II,

F 19

5. B

ränd

a be

n av

män

nisk

a B

EN

SLA

G

Lag

er 1

L

ager

2

Lag

er 3

L

ager

4

Skal

ltak

2 K

rani

um, ö

vrig

t

2 Lä

ndko

ta

1

Obe

st k

ota

1

1 Ö

vera

rm p

rox

1 St

rålb

en sk

aft

1 B

äcke

n

2

2 Lå

rben

pro

x

2

skaf

t 1

1

dist

1

1

Sken

ben

skaf

t

1

Vad

ben

skaf

t

1

Fotro

tsbe

n

1

Ant

al fr

agm

3

5

6

8

Sum

ma

22

Vik

t,g

21

.3

70

.7

41

.2

36

.2

Sum

ma

169.

4

90 • bilaga 7 • Larje

Tab

ell 7

:7.

Kär

l II,

F 19

5. B

ränd

a be

n av

häs

t B

EN

SLA

G

L

ager

1

Lag

er 2

L

ager

3

Lag

er 4

K

rani

um, v

änst

er

1 K

rani

um

1

H

alsk

ota

1

Länd

kota

2 Sv

ansk

ota

1

Obe

st. k

ota

1

2

Öve

rarm

, ska

ft, h

öger

1 Ö

vera

rm, d

ist

1

Arm

bågs

ben,

prox

, vä

nste

r

1 M

ella

nhan

dsbe

n,pr

ox

1

Mel

lanh

ands

ben,

skaf

t

1 K

orsb

enet

, vän

ster

1

Sken

ben,

skaf

t 1

Sken

ben,

skaf

t +

dist

al d

el, v

änst

er

1 Sp

rång

ben,

vän

ster

1

Häl

ben,

vän

ster

1

Mel

lanf

otsb

en,

prox

, vän

ster

1 O

best

. mel

lanf

otsb

en 1

1 2:

a tå

bene

t

1

1 A

ntal

frag

men

t 7

7

5

5

Sum

ma

24

Vik

t, g

81.2

84.

6

11.

8

37.

3 Su

mm

a 21

4.9

Tab

ell 7

:8.

Kär

l II,

F 19

5. B

ränd

a be

n av

hun

d B

EN

SLA

G

L

ager

1

Lag

er 2

L

ager

3

Lag

er 4

K

rani

um, h

öger

1

Öve

rkäk

e

1 U

nder

käke

1

1 Tä

nder

2

1 H

alsk

ota

1

1

2

Brö

stko

ta

2

1

Länd

kota

1

1 O

best

. kot

a

1 K

orsb

en

1

Strå

lben

, ska

ft

1 A

rmbå

gsbe

n, sk

aft

1 Lå

rben

, pro

x, v

änst

er 1

Lå

rben

, pro

x

1

1 A

ntal

frag

men

t 3

8

9

3

Sum

ma

23

Vik

t, g

6.1

2.

1

11.8

3.6

Sum

ma

53.6

Tab

ell 7

:9.

Kär

l II,

F 19

5. B

ränd

a be

n av

nöt

B

EN

SLA

G

L

ager

1

Lag

er 2

L

ager

3

O

best

. kot

or

2

K

orsb

enet

2

Arm

bågs

ben,

pro

x

1

Lå

rben

, dis

t

1

1

K

näsk

ål, v

änst

er

1

Ant

al fr

agm

ent

1

3

4

Sum

ma

8

Vik

t, g

11.8

12.8

22.2

Su

mm

a 4

6.8

Tab

ell 7

:10.

Kär

l II,

F 19

5. B

ränd

a be

n av

får/

get

BE

NSL

AG

Lag

er 3

Lag

er 4

H

ornk

vick

e

1

K

rani

um, h

öger

1

Ö

vera

rm, d

ist,

höge

r 1

A

ntal

frag

men

t 1

2

Sum

ma

3

Vik

t, g

1.0

5

.3

Su

mm

a 6

.3


Tab

ell 7

:11.

Kär

l II,

F 19

5. O

brän

da b

en a

v ta

mhö

ns

BE

NSL

AG

Lag

er 1

L

ager

2

Lag

er 3

L

ager

4

Hal

skot

or

5

Svan

skot

or

5

Obe

st. k

otor

1 Py

gost

yl

1

Rev

ben

7

1

Brö

stbe

n

7 K

orpb

enet

, hög

er

1

1 N

ycke

lben

1 Sk

ulde

rbla

d, v

änst

er

1 Ö

vera

rm, v

änst

er

1 Ö

vera

rm, h

öger

1

Strå

lben

, pro

x +

skaf

t, vä

nste

r

1 A

rmbå

gsbe

n, v

änst

er 1

H

andr

otsb

en

1

1

1

2

Car

pom

etac

arpu

s, vä

nste

r

1 B

äcke

n

5 Lå

rben

, pro

x +

skaf

t, vä

nste

r

1 Lå

rben

, pro

x

1 Lå

rben

, dis

t

1 Ti

biot

arsu

s, vä

nste

r 1

Tibi

otar

sus,

höge

r 1

Vad

ben,

pro

x +

skaf

t, vä

nste

r

1 V

adbe

n, p

rox

1

Tars

, vän

ster

1 Ta

rs, h

öger

3 1:

a vi

ngfa

lang

, hög

er 1

3:

e vi

ngfa

lang

1

1

1:a

tåfa

lang

2

2

3

2 2:

a tå

fala

ng

1

3:e

tåfa

lang

2 Se

sam

ben

1

Ben

ringa

r frå

n

lufts

trupe

n

2

1 A

ntal

frag

men

t 58

7

6

5 Su

mm

a 76

V

ikt,

g

25

.0

0.

7

0.5

0.

5 Su

mm

a 26

.7

Tota

l vik

t oid

ent.

2

.5

>0

.5

>

0.5

>0

.5

Tab

ell 7

:12.

M

ätba

ra b

en a

v ta

mhö

ns

Måt

t enl

igt v

on d

en D

ries

ch (1

976)

i m

m

GL

G

reat

est l

engt

h

Bp

Bre

adth

of t

he p

roxi

mal

end

B

d G

reat

est b

read

th o

f the

dis

tal e

nd

Sc

Sm

alle

st b

read

th o

f the

cor

pus

Dd

Gre

ates

t dep

th o

f the

dis

tal e

nd

D

id

Gre

ates

t dia

gona

l of t

he d

ista

l end

D

p G

reat

est d

epth

of t

he p

roxi

mal

end

L

m

Med

ial l

engt

h D

ip

Gre

ates

t dia

gona

l of t

he p

roxi

mal

end

Ö

VE

RA

RM

V

änst

er

Hög

er

GL

69.6

66.5

B

p

19.3

16.9

B

d

14.7

-

Sc

6.5

- A

RM

BÅ

GSB

EN

Vän

ster

G

L

68

.6

Did

9.2

B

p

8.7

Sc

4.5

C

AR

POM

ET

AC

AR

PUS

V

änst

er

GL

38.0

B

p

11.1

D

id

7

.9

1:a

VIN

GFA

LA

NG

EN

G

L

13

.7

LÅ

RB

EN

V

änst

er

Hög

er

GL

76.6

-

B

p

13.3

11.0

B

d

14.7

12.2

Sc

6.7

-

D

d

10.9

9.8

Dp

9

.1

7.

3

L

m

71

.9

-

TIB

IOT

AR

SUS

Vän

ster

H

öger

G

L

-

10

7.3

Bd

-

1

0.1

Dip

18.6

15.

8 T

AR

SOM

ET

AT

AR

SUS

V

änst

er

GL

77.5

B

p

12.0

B

d

11.9

Sc

6.9


Tab

ell 7

:13.

K

ärl I

II, F

201

. Ant

al o

ch v

ikt a

v de

brä

nda

benf

ragm

ente

n fö

r va

rje

la

ger

och

förd

elad

e på

män

nisk

a oc

h fö

reko

mm

ande

dju

rart

er.

AR

T

L

ager

1

L

ager

2

Su

mm

a

n

vi

kt, g

n

vikt

, g

n

vi

kt, g

M

änni

ska

4

17.

1

3

1.

1

7

18.

2 H

äst

14

8

4.0

4

2

2.7

18

10

6.7

Hun

d

1

0

.6

5

2

5.7

6

2

6.3

Sum

ma

19

101.

7

12

49.

5

31

151.

2 O

best

74.7

107.

9

182

.6

Tot

alt

333,

8 g

Tab

ell 7

:14.

Kär

l III

, F 2

01. B

ränd

a be

n av

män

nisk

a B

EN

SLA

G

L

ager

1

Lag

er 2

Sk

allta

k

1 O

best

kot

or

1

3

Kor

sben

1 Lå

rben

, dis

t

1 A

ntal

frag

men

t 4

3

Su

mm

a 7

V

ikt,

g

1

7.1

1.

1

Sum

ma

18.2

T

abel

l 7:1

5. K

ärl I

II, F

201

. Brä

nda

ben

av h

äst

BE

NSL

AG

Lag

er 1

L

ager

2

Kra

nium

5

3 U

nder

käke

1 A

tlask

otan

2 A

xisk

otan

1 St

rålb

en, s

kaft

1

Arm

bågs

ben,

pro

x,

väns

ter

1

Han

drot

sben

1 Sk

enbe

n, p

rox

1

Sken

ben,

skaf

t 1

Fotro

tsbe

n

1 A

ntal

frag

men

t

14

4

Sum

ma

18

V

ikt,

g

8

4.0

2

2.7

Su

mm

a 1

06.7

Tab

ell 7

:16.

Kär

l III

, F 2

01. B

ränd

a be

n av

hun

d B

EN

SLA

G

L

ager

1

Lag

er 2

Ö

verk

äke

1

1

Obe

st k

ota

1

Lårb

en, p

rox

+ sk

aft,

väns

ter

1

Sken

ben,

pro

x

1 Sk

enbe

n, sk

aft

1 A

ntal

frag

men

t 1

5

Su

mm

a

6

Vik

t, g

0.6

25

.7

Su

mm

a 2

6.3


Appendix 7:1 GULLHÖGEN, RAÄ 30, Husby-Långhundra sn, Uppland Osteologisk analys av benmaterialet från äldre järnålder. A n t a l f r a g m e n t KOORD NR BENSLAG MÄNNISKA DJUR OBEST VIKT, g ANMÄRKNING x y m.ö.h.

F 24 1 0.9 312.60 126.50 26.58

F 25 skalltak 2 5.3 318.55 122.86 26.87 kotkropp 1 överarm 1 skaft 10 3.2

F 26 skalltak 3 0.6 2 spruckna i diploë 319.08 123.99 26.82 24 4.5

F 28 7 0.5 315.12 124.15 26.95

F 29 1 0.2 316.80 123.39 27.03

F 30 bröstkota 1 0.9 315.27 122.16 26.93 1 0.4

F 31 skalltak 12 30.3 1 öppen sutur, 1 sluten sutur 318 122 26.86 kranium 1 höger okben kranium 1 vänster okben, processus temporalis bröstkota 1 överarm 1 skaft bäcken 1 incisura ischiadica major skenben 1 distal ledyta 38 34.4

F 32 skalltak. 1 3.0 tinningbenet, linea temp. inferior 318- 121- 27.24 319 122 mellanhandsben Ovis 1 3.9 skaft 23 5.4

F 44 skalltak 43 91.0 6 öppna suturer, 12 spruckna i diploë 320 Ö-V profil kranium 1 höger kilben kranium 3 tinningbenet, pars petrosa underkäke 1 höger kondyl

bröstkota 3 ländkota 1 obest kota 2 revben 7 överarm 1 höger, distal del överarm 1 höger proximal del överarm 1 distal del armbågsben 1 proximal del, olecranon lårben 1 skaft lårben 2 höger trochanter major skenben 1 höger, skaft skenben 1 skaft vadben 1 skaft bäcken 1 vänster tuber ischiadicum bäcken 1 vänster, facies sacropelvina 689 112.0

F 48 2 0.7 314.84 126.04 26.99

F 49 1 0.6 317 124 26.99

F 50 1 0.1 319 122 26.99

F 94 skalltak 4 5.1 319.54 122.10 27.23 överarm 1 skaft 9 1.5

F 96 skenben 1 1.5 skaft 319.45 122.63 27.01 3 0.1

F 97 5 1.5 319.30 122.36 26.95

F 98 skalltak 1 4.1 tunn diploë 319.26 122.58 26.98 halskota 1 kotkropp skenben 1 skaft, margo anterior 19 2.9

F 99 4 6.8 319.37 122.92 26.95

F 106 1 1.4 318,69 120.66 27.02

F 107 3 0.3 318.46 120.93 27.00

F 108 10 0.4 318.48 120.19 26.92


A n t a l f r a g m e n t KOORD NR BENSLAG MÄNNISKA DJUR OBEST VIKT, g ANMÄRKNING x y m.ö.h.

F 109 4 0.1 317.5 122.6 26.83

F 110 5 1.1 319.22 120.48 26.97

F 117 1 1.3 319.29 120.19 26.99

F 118 strålben 1 4.4 höger, omr f tuberositas radii 319.86 122.52 26.83 +-5 +-5 3 0.8

F 119 skalltak 10 24.0 5 spruckna i diploë 319.50 122.10 27.18 överkäke 1 proc. frontalis +-5 +-5 halskota 1 obest kota 1 överarm 1 skaft armbågsben 1 proximal del armbågsben 1 höger, proximal del, olecranon lårben 1 skaft lårben 1 höger, distal del, condylus lateralis skenben 1 skaft, median vadben 1 skaft strålben Ovis 1 7.2 skaft mellanfotsben 1 skaft 263 39.0

F 120 skalltak 1 0.2 sprucket i diploë 318.82 120.55 26.97 3 1.0

F 122 4 0.6 317.75 120.38 26.85

F 123 5 0.7 318.93 120.30 26.93

F124 lårben 1 29.7 skaft 318.30 120.00 26.83 skenben 2 skaft, samma ben, margo anterior hälben 1 vänster, facies articularis cuboidea hälben 1 facies articularis talaris media 29 8.6

F 126 1 0.3 319.25 123.14 26.83

F 128 skenben 1 3.5 skaft,bit med margo anterior 319.01 123.02 26.82

F 129 skalltak 1 4.0 os parietale vid angulus mastoideus 316.95 122.88 26.76 ländkota 1 från processus articularis posterior +-5 överarm 1 skaft 24 6.1

F 130 skalltak 6 7.5 5 spruckna i diploë 316.20 123.55 26.70 kranium 1 tinningben, pars petrosa +-10 skenben 1 skaft 94 20.6

F 132 skalltak 2 1.6 1 sprucket i diploë 315.67 123.31 26.64 kranium 1 tinningbenet +-5 36 4.6

F 133b skalltak 9 3.6 6 spruckna i diploë 315.90 123.65 26.66 58 10.1 +-10 +-10

F 134 mellanfotsben 1 0.2 distal del 315.55 123.44 26.67 16 3.0 +-10 +-10

F 135 skalltak 7 3.1 1 sprucket i diploë 326.48 123.97 26.70 lårben Ovis 1 2.7 vänster, proximal ledkula, lös epifys 90 15.0

F 136 skalltak 1 1.9 318.77 120.00 26.63 bröstkota 1 +-10 +-10 lårben 1 distal del, condylus lateralis 25 5.7

F 137 3 0.1 317.91 120.36 26.78

F 141 5 0.3 318.7 120.08 26.57 +-10 +-10

F 142 9 0.5 318.0 124.15 26.67

F 149 1 >0.1 315.05 118.77 26.53

F 150 2 2.2 316.60 119.50 26.29

F 153 7 0.9 315.80 122.70 26.28

F 154a 14 2.0 323.35 123.40 26.47 +-10 +-20

F 155 10 0.7 323.42 124.40 26.42



F 156a 3 2.7 324.23 123.96 26.41

F 157 3 0.4 324.50 124.45 26.45

F 158 6 0.6 323.06 120.05 26.32 +-15 +-15

F 159 skalltak 1 2.6 322.80 121.05 26.58 lårben 1 skaft +-10 +-10 mellanhandsben Ovis 1 1.1 skaft 6 1.0

F 161a 1 0.2 324.95 124.41 26.51

F 169 1 >0.1 315.20 118.00 26.08

F 176 ländkota 2 11.6 319.70 122.00 26.31 obest kota 1 ledutskott +-3 +-2 obest kota 8 överarm 1 skaft 13 7.6

F 178 4 0.6 + 1 ornerat fragment 319.15 122.08 26.35

F 197 4 >0.1 319.25 123.5 26.15

F 198 2 0.1 318.15 123.36 26.15

F 202 3 0.9 319.40 121.0 26.99 +-5 +-10

F 301 revben av kattstorlek 1 0.2 obränt, 322.15 117.68 27.37

F 307 skalltak 4 12.2 1 sprucket i diploë 321.40 116.88 26.77 kranium 1 höger nackben, vid protuberantia halskota 1 obest kota 1 63 15.0

F 310 1 >0.1 321.75 117.89 26.87

F 312 8 1.2 321.8 115.61 26.81

F 313 4 1.1 321.8 115.61 26.81

F 314 tand Equus 13 1.3 obrända-delvis brända emaljfragment 327.8 122.28 26.61 två större, 11 mindre fragment

F 328 3 0.2 318.5 121.3 26.05

F 330 8 0.6 317.6 124.50 26.16

F 331 skalltak 2 1.0 1 sprucket i diploë 315.54 124.61 26.12 7 0.5

F 334 10 1.4 316.35 116.30 25.97

F 335 3 0.2 316.50 124.65 26.11

F 336 1 0.1 316.25 124.43 26.13

F 337 1 0.1 324.18 123.50 25.88

F 338 2 >0.1 323.63 123.85 25.86

F 340 1 0.1 322.45 117.25 25.99

F 341 1 0.2 323.0 117.20 25.94

F 344 1 0.1 321.4 117.4 25.96

F 347 2 0.1 321.24 118.45 25.90

F 349 skalltak 2 0.5 321.15 116.75 25.94

F 350 3 0.2 321.1 116.65 25.93

F 352 2 >0.1 ∅ 2 m 321 117.5 25.87

F 354 4 0.1 320.2 116.9 25.91

F 358 skalltak 2 0.6 327.50 122.15 25.70 1 0.1

F 364 1 0.2 328.30 122.68 25.50

F 365 1 0.5 328.70 122.40 25.31

F 366 9 0.8 328.95 122.05 25.33

F 402:1 skalltak 8 3.7 331.0 123.5 25.66



80 11.7 F 402:2 skalltak 5 2.1 " 237 15.8

F 430 tand Ovis eller Bos 43 1.0 obrända emaljfragment 330.55 127.05 26.42

F 432 3 0.8 329.2 122.3 26.84

F 435 skalltak 4 0.5 1 med öppen sutur ∅ 20 cm 331.2 122.0 26.77 +-10 +-10 65 2.3

F 442 skalltak 12 2.7 ∅ 1 m 330 122.5 ≈ 25.85 115 6.8

F 443 3 0.5 330.05 123.10 25.85

F 447 klofalang Ursus arctos 1 1.1 330.45 122.7 25.79 64 3.9

F 448 54 5.0 331.6 122.1 25.86

F 451 37 0.8 vattensållat ∅ 30 cm 330.5 121.35 25.79- 25.87

F 459 5 0.6 332.5 122.0 25.76 +-30 +-20

F 460 skalltak 2 0.6 1 sprucket i diploë 332.8 125.0 25.64 horn 1 1.1 3 0.8

F 463 58 3.1 330.6 121.7 25.81- 25.89

F 464 skalltak 2 0.2 332.0 122.5 25.85 27 2.2 +-20 +-20

F 466 1 0.5 331.5 121.4 26.62

F 471 1 >0.1 332.0 123.55 25.68

F 472 skalltak 1 0.3 öppen sutur vattensållat 330.6 121.7 25.81-

25.89 147 6.2

F 473 8 0.1 vattensållat 330.6 121.7 25.81- 25.89

F 474 skalltak 1 0.3 vattensållat 330.6 121.7 25.81- 48 0.9 25.89

F 475 26 0.5 vattensållat 330.6 121.7 25.81- 25.89



F 478 24 0.4 vattensållat 330.75 122.30 25.83

F 479:1 skalltak 1 0.7 os frontale med öppen sutur vattensållat 329.6- 121.5- 25.89- 330.5 121.95 25.79 172 7.8 F 479:2 skalltak 2 0.4 klofalang Ursus arctos 1 0.2 206 7 9

F 484 skalltak 7 2.9 1 med öppen sutur SÖ m² 331.0 121.0 25.54- nackbenet 1 25.66 56 5.5

F 485 11 2.0 330.4 122.0 25.56- +-30 +-30 25.96

F 486 skalltak 2 1.4 330.4 122.0 25.56- 5 0.1 +-30 +-30 25.96

F 487 7 0.3 SÖ m² 332.0 122.0 .≈ 25.85

F 488 skalltak 4 0.1 335.2 121.0 25.50

F 489 skalltak 3 0.6 1 med öppen sutur vattensållat SÖ m² 329.0 122.0 ≈ 25.85 143 3.9



F 490 28 0.8 vattensållat SÖ m² 331.0 122.0 ≈ 25.85


F 492 skalltak 1 0.1 vattensållat 331-0- 121.3- 25.80- 57 3.2 330.7 121.35 25.88

F 493 4 0.5 vattensållat SÖ m² 331.0 123.0 25.64- 25.74

F 494 42 1.3 vattensållat 331.0 123.0 25.80-

F 499 140 3.7 331.0- 121.35 25.80- 330.6 121.45 25.88

F 501 8 0.3 vattensållat SÖ m² 331.0 122.0 ≈ 25.85 25.88

F 502 skalltak 1 0.2 vattensållat SÖ m² 331.0 123.0 ≈ 25.85 85 2.5

F 503 skalltak 3 1.7 1 sprucket i diploë vattensållat SÖ m² 330.0 121.3 ≈ 25.85 tand 1 rotfragment 319 6.6




F 508:2 11 0.3 vattensållat SÖ m² 331.0 122.0 ≈ 25.85

F 509 skalltak 4 2.1 vattensållat ∅ 30 cm 330.5 122.6 25.59 skulderblad 1 342 11.7

F 512 2 0.6 ∅ 40 cm 331.65 124.9 25.46

F 513 34 0.3 330.0 122.0 25.59- 25.64

F 514 6 1.0 vattensållat SÖ m² 332.0 123.0 25.56- 25.66


F 518 skalltak 5 5.2 1 sprucket i diploë vattensållat SÖ m² 331.0 124.0 ≈ 25.85 lårben 1 skaft bäcken 1 vänster, fossa acetabuli 173 7.7

F 519 56 3.6 ur profilen 330.0- 121.0 25.66- 331.0 25.86

F 520 202 7.3 ur profilen 330.0- 121.0 25.66- 331.0 25.86


F 523 25 1.4 vattensållat SÖ m² ≈ 25.85


F 525 skalltak 1 0.2 vattensållat SÖ m² ≈ 25.85 30 0.7

F 526 skalltak 3 0.4 vattensållat SÖ m² ≈ 25.85 91 2.9

F 527 1 >0.1 vattensållat SÖ m² 332.0 123.0 ≈ 25.85

F 528 6 0.3 vattensållat ≈ 25.85


F 530 16 0.6 vattensållat SÖ m² ≈ 25.85

F 531 5 0.4 vattensållat SÖ m²

F 532 klofalang Ursus arctos 1 0.4 vattensållat SÖ m² 329.0 123.0 43 2.8

F 608 31 9.5 vattensållat 331.14 121.10 25.99 +-0.1 +-0.18

F 619 3 0.3 vattensållat 329 128 25.7



F 623 skalltak 4 0.9 brandlagerområde 331 121 - 118 11.0 vattensållat +-0.4 +-0.8

F 624 211 8.7 brandlagerområde, utbredning ca330 121 25.98 framgår av planritning vattensållat

F 645 tand Ovis? 7 0.3 obrända/eldpåverkade emaljfragm. 329.3- 121.7- -≈ 25.76 klofalang Ursus arctos 1 1.4 vattensållat 329.8 122.2 46 4.7

F 656 11 0.8 vattensållat 331 119 ≈ 25.76

F 658 17 0.3 vattensållat 330 121 ≈ 25.76

F660 28 2.0 vattensållat 330 119 ≈ 25.76

F 662 9 1.0 vattensållat 332 120 ≈ 25.76

F 664 25 3.7 vattensållat 331 120 ≈ 25.76

F 667 17 2.3 vattensållat 331 121 ≈ 25.76


MillerMillerMillerMillerMiller ••••• bilaga 8bilaga 8bilaga 8bilaga 8bilaga 8 ••••• 101101101101101

Sampling for microfossil studies was carried out attwo different occasions in May 1988. At the firstoccasion samples were taken from the mound itselfand from the fields down slope, north of Gull-högen. At the second occasion a pit was dug atStoråbron and samples were cut out from the pitwall (Table 8:1).

The Gullhögen areaThe Gullhögen areaThe Gullhögen areaThe Gullhögen areaThe Gullhögen areaFour samples from the Gullhögen area were pre-pared for siliceous microfossil analysis, and stud-ied under light transmisson microscope (LTM) andscanning electron microscope (SEM). The esti-mated abundance of different siliceous microfossilgroups along with the %-values of organic carbon(TOC) are shown in Table 8:2.

There exists an obvious similarity in the micro-fossil composition between the samples 1a and 2.

Studies of soil samples from Gullhögen, Husby-Långhundra, comparedwith top soils and sediment strata from surrounding areas

Urve Miller, Dept. of Quaternary Geology, Stockholm University, August 1994 (rev. 2003)

The rich occurrence of brackish–marine diatoms,mainly as corroded fragments, combined withabundantly occurring terrestrial diatoms, speaksin favour of the same origin of the material. It isalso of interest to notice that phytoliths are mostabundant in sample 3, i.e. the newly sawn field,and quite common also in samples 1b and 2, whilein sample 1a they are present, but not common.

A list of diatom taxa, and other siliceousmicrofossil groups, noted in the Gullhögen area,and their ecological preferences, are presented inTable 8:3.

Selected representatives of the characteristicsiliceous microfossils present in the Gullhögen ma-terial, are illustrated on SEM micrographs Figs8:1–7.

The sample 1b was also checked in its content ofpollen. There were only a few corroded pollengrains noted, why no analysis was carried out.

Table 8:1. Lithological description of soil and sediment samples, collected by U. Miller in May 1988 from theGullhögen and Storåbron areas in Husby-Långhundra.

GullhögenSample No.

1. The Mound, section I, “grass tussocks”a) “grass turf” with minerogeneous materialb) thin layer of rusty or humic material.

2. Top soil from the field down slope the mound (bad for cultivation)3. Top soil from the field down slope the mound (newly sown, good for cultivation)

StoråbronPit, dug in the depression (possibly an overgrown, small meander lake).

No. Depth(cm)

4. –10 clay gyttja or gyttja clay5. –20 “ “ “6. –30 “ “ “ with wood remains7. –40 wood, clay with wattle impressions and charcoal8. –40 clay gyttja or gyttja clay, rich in wood remains, charcoal, burnt clay and shaley stones9. –40–50 clay gyttja or gyttja clay

10. –50 “ “ “ (slightly calcareous)11. >–60 clay (calcareous)

102102102102102 ••••• bilaga 8bilaga 8bilaga 8bilaga 8bilaga 8 ••••• MillerMillerMillerMillerMiller

StoråbronStoråbronStoråbronStoråbronStoråbronEight samples from the sedimentary sequence atStoråbron were prepared for diatom analysis. Ageneral survey of the slides under a light micro-scope showed that the clay at –60 cm is barren ofmicrofossils and calcareous, possibly glacial.

The overlying gyttja clay (–50 cm) containsfragments of saltwater diatoms (Hyalodiscusscoticus, Grammatophora oceanica, Rhabdonemaarcuatum). No phytoliths were noted.

Upwards in the gyttja clay there is an increase inthe content of terrestrial diatoms, phytoliths,chrysophyte cysts and charcoal particles. Frag-ments and some whole frustules of saltwater dia-toms are present up to the uppermost sample (–10cm).

In order to indicate changes in palaeoenviron-mental conditions the sampling at Storåbronshould be complemented by denser intervals. Pref-erably a soil monolith could be cut out and studiedwith reference to several parameters, e.g. micro-morphology, sediment composition, microfossilsand plant macrofossils. Pollen and macrofossilanalysis should be carried out, along with siliceousmicrofossil studies. The stratum rich in wood re-mains and charcoal (–40 cm) should be radiocar-bon dated.

Concluding remarksConcluding remarksConcluding remarksConcluding remarksConcluding remarksThe samples studied from Gullhögen show that indry and oxidised soil the pollen grains are not pre-served, but the resistant siliceous microfossils oc-cur abundantly.

The main groups of siliceous microfossilspresent are: diatoms, phytoliths and chrysophytecysts.

Diatoms indicate the palaeoenvironmental con-ditions, which prevailed at the time of sedimentdeposition in the water (brackish–marine), or atthe soil surface after emerging from the sea (fresh-water and/or terrestrial) (Miller & Florin 1989).

Phytoliths are small particles of biogenic silica,present in plants and very common in grasses, in-cluding cereals. Their presence indicates terrestrialconditions (land use, erosion) and grass vegeta-tion, either natural or cultivated (Rovner 1971,Piperno 1988, Rapp & Mulholland 1992, Risberg& Miller 1997, Tingvall 1997).

Chrysophyte cysts are common in nutrient (Pand N) rich environments, often affected by hu-mans, but may occur in very different environmen-tal conditions (Duff & Smol 1991).

The present pioneer study was aimed as a test ofpalaeoecological methods, which could be applica-ble to oxidised soil samples. The analyses confirm

Table 8:2. Abundance (estimated) of siliceous microfossils and the organic carbon content (%TOC) in the samplesfrom the Gullhögen and Storåbron areas, Husby-Långhundra.o = well preserved, # = fragments; o/# = rare, oo/## = common, ooo/### = abundant

Sample diatoms Chrysoph. phyto- sponge TOC %brackish freshwater terreristrial cysts liths spicules–marine

Gullhögen1a ##o o# oo# – o# # 2.191b # o oo# o oo# – 3.142 ##o o o# – oo# # 1.463 #o # o# o oo## – 1.71

Storåbron4 10cm #oo oo o# oo o – 4.115 20cm #oo oo# o# o o# – 2.596 30cm #o o## o# – o – 3.477 40cm #o # # – # – 1.418 40cm #o oo# o# – oo – 3.929 40–50cm oo o o – o – 1.0710 50cm #oo o# o# – # # 0.5911 >60cm # # # – – – 0.25


the potential of siliceous microfossils as environ-mental indicators, in conditions, where the organicmatter, e.g. pollen and plant macrofossils, is notpreserved.

AcknowledgementsAcknowledgementsAcknowledgementsAcknowledgementsAcknowledgementsSven Karlsson and Liis Miller assisted during thefield work. Britta Hörnström prepared the samplesfor diatom analysis and measured the TOC con-tent. Sven Karlsson is also responsible for the SEMmicrographs. Birgit Arrhenius and the Archaeolo-gical Research Laboratory are acknowledged forgood collaboration and valuable discussions.

ReferencesReferencesReferencesReferencesReferencesDuff, K.E. & Smol, J.P. 1991. Morphological

description and stratigraphic distributions ofthe chrysophycean stomatocysts from arecently acidified lake (Adirondack Park,N.Y.). Journal of Paleolimnology 5, pp. 73–113.

Miller, U. & Florin, M.B. 1989. Diatom Analysis.

Sample 1a 1b 2 3Diatom taxaBrackish–marineCocconeis scutellum – – + –Epithemia westermanni +++ +++ +++ +

Gomphonema exigua – – – +

Grammatophora oceanica ++ – ++ +Hyalodiscus scoticus (umbillicus) + + + –Nitzschia punctata – – + +Rhabdonema arcuatum + – – +Rhabdonema minutum + – – –Synedra tabulata + – + –

Freshwater and terrestrialAnomoeoneis brachysira – + – –Eunotia spp. + ++ – –Hantzschia amphioxys ++ ++ + +Navicula mutica + – – –Pinnularia borealis ++ ++ + –Pinnularia Majores + – – –Pinnularia spp. – ++ + +

Chrysophyceae cysts – + – +Phytoliths + ++ ++ +++Sponge spicules + – + –

Introduction to Methods and Applications. InGeology and Palaeoecology for Archaeologists(eds: T. Hackens and U. Miller). PACT 24, pp.133–157.

Piperno, D.R 1988. Phytolith Analysis. AnArchaeological and Geological Perspective.San Diego.

Rapp, G. jr & Mulholland, S. (eds) 1992.Phytolith Systematics. New York.

Risberg, J. & Miller, U. 1997. SiliceousMicrofossils in Soils, Ash Strata and Sedimentsfrom the Birka Excavation Site and its sur-roundings. In Environment and Vikings, (eds:U. Miller, H.Clarke, A-M. Hansson, B.M.Johansson, B. Ambrosiani & T. Hackens).PACT 52, pp. 261–275.

Rovner, I. 1971. Potential of opal phytoliths inpaleoecological reconstruction. QuaternaryResearch 1, pp. 343–359.

Tingvall, C. 1997. Phytolith Studies of SelectedCereals and Other Grasses. In Environmentand Vikings, (eds: U. Miller, H. Clarke, A-M.Hansson, B.M. Johansson, B. Ambrosiani & T.Hackens). PACT 52, pp. 167–172.

Table 8:3. List of diatom taxa and othersiliceous microfossils noted in the soilsamples from the Gullhögen area inHusby-Långhundra.+++ abundant, ++ common,+ rare, – not noted.


Fig. 8:1. Grammatophora oceanica,a brackish–marine diatom species.Sample 1a.All micrographs are taken underPhilips SEM 515 at the Department ofQuaternary Research, StockholmUniversity. Magnification is shown bythe white or black bar = 10 μm.

Fig. 8:2. Phytolith and diatomfragments. Sample 1a.

Fig. 8:3. The genus Pinnularia prefersshallow freshwater and terrestrialconditions. Sample 1b.


Fig. 8:4. Phytolith, chrysophyceanstomatocyst and diatom fragmentsindicate terrestrial conditions.Sample 1b.

Fig. 8:5. Rhabdonema arcuatum,a brackish–marine diatom speciestogether with phytoliths and diatomfragments. Sample 3.

Fig. 8:6. Phytolith together witha fragment of Epithemia westermanni,a slightly brackish water species.Sample 3.


Fig. 8:7. Chrysophycean stomatocyst,often common in nutrient rich soils.Sample 3.

Isaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & Arrhenius ••••• bilaga 9bilaga 9bilaga 9bilaga 9bilaga 9 ••••• 107107107107107

Rapport avseende arkeologisk undersökning av stensättningengrav 3, Raä 30, Husby-Långhundra sn, Uppland

Sven Isaksson & Birgit Arrhenius

InledningInledningInledningInledningInledningDen undersökning som här avrapporteras föran-leddes av påträffandet av den stensättning som varbelägen under Gullhögen (grav A). Denna sten-sättning hade ett brandlager spritt på och omkringsjälva stenpackningen. Då grav A överlagrades avhögen bedömdes det som nödvändigt att under-söka om detta något avvikande gravskick var enmera generell sedvänja på gravfältet. Utifrån dennagrova premiss valdes graven markerad på kartan(fig. 9:1) ut. Utgrävningen ägde rum mellan den 3och 27 maj 1993. Platsledare i fält var FK SvenIsaksson.

Under vintern 1992/1993 avverkade mark-ägaren Lennart Karlsson de tallar och enar somväxte på graven och under våren utfördes en tätfosfatkartering, på ca 20 cm djup, och en noggrannavvägning av graven. Fosfatkarteringen gavfosfatmax vid x269/y140 och x271/y138 på ca120 P° samt en generell förhöjning av fosfat-halterna inom gravens begränsningar (fig. 9:2).

Undersökningens genomförandeUndersökningens genomförandeUndersökningens genomförandeUndersökningens genomförandeUndersökningens genomförandeBeskrivning av stensättningenoch dess omedelbara omnejd

Området utgörs av en skogsbevuxen hage i vilkenutegångskor hålles. Vegetationen består framförallt av tallar och enbuskar. Undervegetationen ut-görs mestadels av gräs, mossor och allehanda örter.

Stensättningen är belägen i en svag sydsluttning,är närmast rund med en diameter av ca 10 m. Kant-kedjan utgjordes av mellan 0,5 och 1,5 m stora ste-nar, väl synliga i gravens sydöstra del. Nordost omgravens centrum fanns en oval fördjupning, ca 2 mlång och 0,7 m bred. Flera ovan jord synliga, störrestenar (1–1,5 m) fanns söder och sydväst om för-djupningen. Väster om graven gick en stig som san-nolikt var den väg som förbi Gullhögen ledde tillkyrkan. Uppenbarligen hade man utnyttjat grav 3som rastställe då vid gravens västra kant på-träffades en mängd recenta föremål, däribland enfällkniv av modell äldre (fyndfoto 35).

Grävningsarbetet

Sammanlagt kom ca 105 m2 att undersökas. Störredelen av arbetet, dvs. avtorvning och rensning, ut-fördes för hand, med spadar, skärslevar och bor-star. Lyftandet av stenpackningen utfördes dels förhand samt dels med hjälp av grävmaskin. En höjd-fix fastställdes på en jordfast sten vid x258,8/y132,8 och uppmättes till 24,78 m ö.h. Sten-sättningens högsta punkt låg på ca 25,5 m ö.h.Koordinatnätet och höjdfixen upprättades i över-ensstämmelse med tidigare undersökningarskoordinatnät och höjdfix inom gravfältet. Före av-torvning fotodokumenterades graven, både medsvart/vit film för papperskopior samt färgdia. Enprofil drogs längs yl39 mellan x262 och x275 (fig.9:3), och en längs x270,5 mellan yl30 och yl39,6(fig. 9:4). Den sistnämnda profilen upprättadesinte förrän efter avtorvning och när delar av sten-packningen lyfts bort. Då graven med sten-packningen avvägdes noggrant innan flyttningenvar det lätt att lägga tillbaka stenarna och rekon-struera graven efter att undersökningen avslutats.

Undersökningens resultatUndersökningens resultatUndersökningens resultatUndersökningens resultatUndersökningens resultatEfter avtorvning syntes kantkedjan tydligt runthela graven, med ett avbrott i sydväst. Stenarna isjälva packningen varierade i storlek mellan 1 moch ned till knytnäves storlek, och var lagd i ett tilltvå lager. Fyllningen i graven utgjordes antingen avett grusigt siltlager med viss humus eller ett grusigtmullager. Underst fanns två typer av gulaktig mo-rän med lite eller ingen inblandning av humus. Denena var grusig och lös medan den andra var sandig-are och mer kompakt. Både mullagret ochsiltlagret uppträdde med inblandning av sot. Mul-lagret har bitvis tolkats som orginalmarkytamedan den siltiga bitvis verkar påförd. Denna tolk-ning grundar sig på att den siltiga jorden över-lagrar mullagret, vilket tydligt syns centralt i debåda profilerna (fig. 9:3–4). I profilen yl39 synstydligt att den ovan nämnda fördjupningen ärgrävd. Detta syns i det att den gulaktiga botten-

108108108108108 ••••• bilaga 9bilaga 9bilaga 9bilaga 9bilaga 9 ••••• Isaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & Arrhenius

Tabell 9:1. Fyndlista i urval; de i texten nämnda fynden redovisas.

Fynd X Y möh Under Sakord Material Vikt (g) Mått (mm) Anmärkningarmarkytan

(m)

716 269,70 140,90 25,45 0,05 Spjutspets Järn 22,3 74×14 Bit av spets738 270,40 137,96 25,49 0,05 Obestämbar Korrosion <0,1 7 Vitaktig färg772 268,96 134,27 25,13 0,15 Spjutspets Järn 88,6 155×30 Spets med holk773 270,35 132,80 24,90 0,15 Spik/nit-huvud Järn 4,2 Ø=18775 267,86 137,66 25,42 0,10 Ten Järn 3,2 34×7 Spets av spik?777 272,86 138,59 25,47 0,10 Spik/nit-huvud Järn 1,2 Ø=18778 272,20 138,00 25,59 0,05 Obestämbar Järn? 4,0 Ø=21782 268,24 138,72 25,48 0,15 Keramik Keramik 9,1 39×28×8 1 stor + 3 små bitar783 270,63 138,95 25,31 0,20 Obestämbar Järn 1,1 Ø=15796 267,32 138,57 25,30 0,15 Spjutspets Järn 106,8 127×43 Spets med holk804 268,70 138,00 25,37 0,05 Keramik Keramik 1,4 17×13×6 5 små bitar807 268,50 137,70 25,35 0,05 Keramik Keramik 0,2 10×7×3 1 bit825 267,40 138,10 25,19 0,30 Keramik Keramik 0,8 12×10×6 1 bit834 266,86 137,78 25,22 0,20 Obestämbar Järn? 6,4 41×21×6838 272,07 141,21 25,24 0,30 Spjutspets Järn 19,0 52×19 Bit av spets849 268,35 141,30 24,93 0,55 Betselring Järn 103,0 Ø=76868 271,10 138,90 24,98 0,50 Flinta Flinta 1,8 18×15×9905 267,70 141,60 24,87 0,45 Spik/nit-huvud Järn 4,4 Ø=23

moränen överlagrar mullagret strax intill, eller när-mare bestämt söder och väster om, fördjupningen.Tre stycken tydligare mörkfärgningar dokumente-rades. En mindre var belägen ca l m söder om destora stenarna, omkring x267,5/y139,3, och cal×0,5 m stor. En större var belägen direkt norr omde stora stenarna och i anslutning tillfördjupningen. Den var belägen omkring x270/x138–140 och var ca 2,5×1,5 m stor. Den tredje lågi direkt anslutning till gravens norra kant och fort-satte dessutom utanför graven. Denna mörk-färgnings avgränsning var bitvis något diffus ochvar bitvis mycket rik på kol. Den sträckte sig norr-ut från omkring x272 och sträckte sig i öst–västligriktning mellan yl36,5 och yl42 (fig. 9:5).

FyndhistorikFyndhistorikFyndhistorikFyndhistorikFyndhistorikFynden påträffades generellt väldigt ytligt (tabell1). De första kom redan under grästorven. Samt-liga metall- och keramikfynd påträffades ovanpåstenpackningen (med F849 som enda undantag)och endast enstaka brända ben i eller strax understenpackningen. Det hittades ingen direkt grav-gömma, utan de brända benen låg spridda. Störredelen hittades dock i gravens nordöstra kvadrant,kring fördjupningen och de stora stenarna. Flestben hittades i rutorna x269/y139 och x269/y140,vilket stämmer bra med ett fosfatmaximum vidx269/y140. Två spjutspetsar i fyra delar (F716,

F772, F796 och F838; fyndfoto 36–37) hittades,spridda över graven. Ytterligare järnfynd utgjor-des av tre stycken spik- eller nithuvuden (F773,F777 och F905), en ten eller bit av spik (F775) samten ring (F849), förmodligen en del av ett betsel(fyndfoto 34). Fyra stycken oformliga stycken/klumpar av metall (F738, F778, F783 och F834)hittades också, även dessa spridda över graven.Den keramik (F782, F804, F807, och F825; fynd-foto 33) som fanns i graven är av enkelt slag, menbitarna räcker inte till något kärl. De hittades väs-ter och söder om de stora stenarna inne i graven.Ett antal bitar av rödbränd lera hittades också. Enmindre bit flinta hittades också (F868), relativtdjupt ned i graven. Enstaka kolbitar och smärrekolkoncentrationer påträffades över i stort setthela ytan. Enstaka bitar av harts (F762, F794) harockså hittats. Totalt registrerades 206 fynd-nummer. Av dessa utgörs ca 30% av kol och ca55% brända ben. Resterande ca 15% utgörs i stortsett av ovan nämnda fynd.

GravgåvorGravgåvorGravgåvorGravgåvorGravgåvorSom ovan påpekas låg de brända benen och de för-historiska föremålen spridda över stensättningenmed en viss koncentration i den nordöstra delen.De brända benen kunde inte könsbedömas mentillhörde en person inom åldersintervallet Adultus(18–44 år, se Larje, bilaga 10). De två spjut-


spetsarna ger dock en klar antydan om att graventillhört en man.

I graven fanns också obrända ben i form av ettpar hästtänder och en fårbog. Spjutspetsarna till-hör båda Salos typ B (Salo 1962) som karakterise-ras av att holken, med fyrsidigt tvärsnitt är mycketkort och övergår direkt till bladet som är kraftigtryggat. Båda spjutspetsarna verkar avsiktlig demo-lerade med spetsen avbruten och eggarnaomböjda. En betselring med två vidhäftande småringar, ett antal oformliga järnklumpar och någrakrukskärvor från grovt gods ingick också i grav-utrustningen. Gravens datering till förromerskjärnålder ges av spjutspetsarna. Men som påpekasav Nicklasson sträcker sig det förromerskavapenskicket i Mälardalen in i period B1 (Nick-lasson 1997, s. 110). Det är därför svårt att avgöraom grav A under Gullhögen eller grav 3 är denäldsta av de undersökta gravarna. En antydan omatt grav A är äldst skulle kunna hämtas ur nivå-erna, där i varje fall röset till grav A ligger på ennågot högre nivå än stensättningen till grav 3. Sten-sättningen till grav A är också betydligt mäktigareän motsvarande i grav 3. I Svealand brukar mansom regel placera de äldsta gravarna högst upp igravbacken där man från graven har en vidsträcktutsikt.

ReferenserReferenserReferenserReferenserReferenserNicklasson, P. 1997. Svärdet ljuger inte. Acta

Archaeologica Lundensia 22. Lund.Salo, U. 1962. Früheisenzeitliche Lanzenspitzen

der skandinavischen Halbinsel. ActaArchaeologica XXXIII.

TTTTTekniska och administrativa uppgifterekniska och administrativa uppgifterekniska och administrativa uppgifterekniska och administrativa uppgifterekniska och administrativa uppgifterLänsstyrelsens dnr och datum för beslut: 220-2899-93, 1993-04-30Tidsperiod: 1993-05-03–1993-05-27Undersökt yta: 105 m2

Personal: Följande personer deltog under mer ellermindre hela grävningen: Birgit Arrhenius, projekt-ledare, Gunilla Eriksson, arkeolog, Sven Isaksson,platsledare, Åse Johannessen, assistent, LennartKarlsson, grävare, Anita Malmius, doktorand,Lars Sundkvist, C-student, Åsa Wallin, C-student,Torbjörn Ågren, C-student.Belägenhet: Ekonomiskt kartblad 11I 5f Locksta-holm


Figur 9:1. Karta över gravfältet Raä 30 och angränsande lämningar. I norr Gullhögen och strax S därom grav 3 ärstensättningen som denna rapport avhandlar. Skala 1:2500.


Figur 9:2. Isaritmkarta över fosfatkarteringen av grav 3. Skala 1:100.


Figu

r 9:3

. Pro

fil x

262–

275/

y139

, sed

d frå

n ös

ter.

Skal

a 1:

50.

Figu

r 9:4

. Pro

fil x

270,

5/y1

30–1

39,6

, sed

d frå

n sö

der.

Skal

a 1:

50.


Figur 9:5. Plan över kantkedja och inre större stenar samt fynd. Skala 1:100.

Fnr

xy

m ö

.h.

mat

eria

lan

mär

knin

gfy

ndfo

to70

126

9,30

141,

7525

,31

kol,

brän

da b

en70

226

8,65

139,

3525

,50

brän

da b

en70

326

8,50

140,

0525

,50

brän

da b

en70

426

8,15

139,

4025

,47

brän

da b

en70

526

9,66

141,

7725

,32

kol

706

272,

9014

0,55

25,4

9ko

l70

727

4,15

139,

8025

,34

kol

708

268,

7814

1,17

25,4

1br

ända

ben

709

269,

1014

0,05

25,4

7br

änd

lera

710

269,

4513

9,55

25,4

0br

ända

ben

711

270,

2314

1,77

25,3

4br

ända

ben

712

267,

2714

0,21

25,3

6br

ända

ben

713

269,

3013

9,95

25,4

2br

ända

ben

714

272,

3014

0,20

25,6

1ko

l71

526

9,20

140,

8025

,46

brän

d le

ra71

626

9,70

140,

9025

,45

järn

spet

sigt

före

mål

3671

726

6,10

141,

0524

,86

kol

718

268,

9514

0,66

25,4

5br

ända

ben

719

269,

3513

9,74

25,4

4br

ända

ben

720

272,

7013

9,50

25,4

3ko

l72

126

9,60

139,

7125

,40

kol,

brän

da b

en72

226

9,20

141,

1425

,38

brän

da b

en72

326

8,30

140,

5025

,36

kol,

brän

da b

en72

426

9,45

139,

2025

,36

brän

da b

en72

526

9,50

139,

4025

,36

brän

da b

en72

626

8,00

140,

3225

,19

brän

da b

en72

726

8,30

141,

0825

,35

brän

da b

en72

827

0,10

139,

2025

,31

kol

729

269,

9014

0,00

25,3

3ko

l73

026

9,30

141,

1425

,33

brän

da b

en73

126

7,70

139,

8325

,40

brän

da b

en73

226

8,70

141,

3025

,30

brän

da b

en73

326

9,67

140,

5625

,37

brän

da b

en73

426

9,33

140,

4425

,29

brän

da b

en73

526

9,42

140,

3025

,35

brän

da b

en73

626

9,30

136,

4525

,40

kol

737

267,

8714

1,21

25,1

9br

ända

ben

738

270,

4013

7,96

25,4

9m

etal

lkr

aftig

t kor

rode

rad

klum

p73

926

9,88

140,

5225

,31

brän

da b

en74

026

9,88

140,

3725

,32

brän

da b

en74

126

9,78

140,

2325

,35

brän

da b

en74

226

9,30

137,

4025

,48

brän

da b

ensk

allb

en tr

olig

en74

326

7,40

140,

9825

,14

kol

744

271,

8013

6,20

25,4

8ko

lko

ncen

tratio

n i s

otig

jord

ca

0,15

m i

diam

eter

.74

526

9,88

140,

5025

,27

brän

da b

en74

626

9,61

140,

0225

,32

brän

da b

en74

726

9,67

140,

0025

,29

brän

da b

en74

826

8,20

137,

8525

,46

kol

749

269,

6413

9,98

25,2

6br

ända

ben

750

270,

4313

8,45

25,4

6br

ända

ben

751

272,

7413

8,93

25,4

8br

ända

ben

752

268,

1713

7,17

25,4

7br

ända

ben

753

269,

6014

0,21

25,2

2br

ända

ben

754

267,

3013

7,68

25,3

9ko

l75

527

0,35

137,

5025

,54

brän

da b

en75

627

0,30

137,

3025

,55

kol

757

267,

4813

9,52

25,3

9br

ända

ben

758

269,

0113

7,80

25,4

3ko

l75

927

1,15

138,

4025

,53

brän

da b

en76

026

7,81

135,

5025

,25

kol

761

271,

2013

8,50

25,5

0st

en"g

limm

erst

en" t

rolig

en n

atur

lig76

226

6,20

137,

0025

,28

harts

(org

)sm

ält,

fram

kom

i så

llet

763

266,

1013

7,80

25,3

4ko

l76

427

1,72

138,

3525

,57

brän

da b

en76

526

9,59

139,

1725

,35

brän

da b

en76

626

9,43

139,

7225

,16

brän

da b

en76

726

9,40

139,

4225

,35

brän

da b

en76

826

9,52

139,

4725

,25

kol,

brän

da b

en76

926

9,45

139,

8325

,30

brän

da b

en77

026

9,65

139,

5925

,35

brän

da b

en

Fnr

xy

m ö

.h.

mat

eria

lan

mär

knin

gfy

ndfo

to77

126

9,50

140,

1025

,15

brän

da b

en

772

268,

9613

4,27

25,1

3jä

rnsp

juts

pets

, väl

beva

rad

med

spe

ts o

ch h

olk.

Kry

ss-

/kor

sfor

mig

t tvä

rsni

tt.36

773

270,

2513

2,80

24,9

0jä

rnsp

ik-/n

ithuv

ud77

426

7,52

139,

3925

,24

brän

d le

ra77

526

7,86

137,

6625

,42

järn

ten

776

266,

9813

4,06

24,8

2ko

l77

727

2,86

138,

5925

,47

järn

spik

-/nith

uvud

, met

alld

etek

torn

gav

ej n

ågot

uts

lag

778

272,

2013

8,00

25,5

9ko

rr.jä

rn?

met

alld

etek

torn

gav

ej n

ågot

uts

lag

779

266,

5513

9,16

25,2

3ko

l78

026

7,36

139,

1525

,36

brän

d le

ra78

126

8,60

138,

4025

,43

kol

782

268,

2413

8,72

25,4

8ke

ram

ik33

783

270,

6313

8,95

25,3

1jä

rn78

427

0,34

138,

9025

,28

brän

da b

en78

527

2,44

138,

3025

,52

brän

da b

en78

626

8,30

138,

7025

,44

brän

d le

ra78

727

3,86

137,

0525

,39

kol

788

272,

0013

9,43

25,5

1br

ända

ben

789

272,

6013

9,23

25,4

1br

ända

ben

790

272,

8713

9,13

25,3

9ko

l79

127

1,89

134,

6625

,24

brän

da b

en79

227

2,08

139,

2525

,51

orga

nisk

klu

mp

793

271,

0514

0,18

25,4

1br

ända

ben

794

269,

8013

6,60

25,4

8ko

l har

ts?

795

270,

2013

8,20

25,4

0br

ända

ben

796

267,

3213

8,57

25,3

0jä

rnsp

juts

pets

3779

727

1,60

139,

7025

,38

brän

da b

enså

llfyn

d79

826

8,00

138,

0025

,37

brän

da b

enså

llfyn

d79

926

7,10

138,

5025

,36

kol

800

271,

1613

9,38

25,3

8br

ända

ben

801

268,

7013

7,60

25,4

2ko

l, br

ända

ben

sållf

ynd

802

272,

8613

9,72

25,3

7ob

ränd

a be

n80

326

9,10

138,

1025

,30

kol,

brän

da b

enså

llfyn

d80

426

8,70

138,

0025

,37

kera

mik

kol

sållf

ynd

805

266,

8713

8,24

25,3

3ko

l80

627

1,57

138,

3825

,50

brän

da b

en80

726

8,50

137,

7025

,35

brän

da b

en, k

eram

ik/b

r ler

aså

llfyn

d80

827

0,15

140,

3825

,28

brän

da b

en80

927

0,03

140,

4425

,24

brän

da b

enså

llfyn

d81

026

9,48

140,

4725

,32

brän

da b

enså

llfyn

d81

127

1,36

139,

4425

,21

brän

da b

en81

227

0,90

139,

9725

,21

brän

da b

en81

326

9,90

140,

0725

,15

brän

da b

en81

427

3,00

139,

0025

,31

kol

ur m

örkf

ärgn

ing

815

270,

1514

1,20

25,3

3st

en81

627

1,17

138,

5225

,40

brän

da b

en81

727

1,28

139,

5225

,17

brän

da b

en81

826

7,34

139,

5425

,09

brän

da b

en81

927

3,00

135,

7025

,40

kol

ytlig

t i to

rvla

ger

820

270,

0114

0,47

25,1

5br

ända

ben

821

268,

5013

7,30

25,3

3ko

l, br

ända

ben

sållf

ynd

822

271,

0013

8,30

25,4

0br

ända

ben

sållf

ynd

823

266,

7914

1,28

25,0

2ko

l, br

ända

ben

824

269,

3714

0,20

25,1

5br

ända

ben

sållf

ynd

825

267,

4013

8,10

25,1

9ke

ram

ik82

626

9,67

141,

8225

,25

brän

da b

en82

727

1,60

141,

9025

,22

kol

ytlig

a ko

l spr

idda

ca

0,5

m i

diam

eter

828

269,

4814

1,67

25,2

7br

ända

ben

829

269,

4014

1,90

25,2

6br

ända

ben

sållf

ynd

830

271,

3514

0,65

25,4

1st

en83

126

9,80

141,

9025

,20

brän

da b

enså

llfyn

d 0.

2-0.

3 m

i di

amet

er83

227

0,40

136,

9025

,43

orga

nisk

t, ko

lko

lat/s

mäl

t mat

eria

l i o

mrå

de c

a 0.

25 m

i di

amet

er83

327

0,00

141,

9025

,35

brän

da b

enså

llfyn

d i o

mrå

de c

a 0.

2-0.

3 m

i di

amet

er83

426

6,86

137,

7825

,22

met

all?

rost

klum

p32

835

272,

2713

8,26

25,4

6br

ända

ben

fynd

i fy

llnin

gen

836

272,

4313

8,17

25,4

5br

ända

ben

fynd

i fy

llnin

gen

837

270,

3614

1,62

25,2

2br

ända

ben

838

272,

0714

1,21

25,2

4sp

juts

pets

3783

927

0,75

141,

3425

,23

brän

da b

en

114 • bilaga 9 • Isaksson & Arrhenius

Fnr

xy

m ö

.h.

mat

eria

lan

mär

knin

gfy

ndfo

to84

026

6,70

137,

0025

,01

kol

sållf

ynd

841

268,

6013

9,50

25,4

8br

ända

ben

konc

entra

tion

ca 0

.3 m

i di

amet

er84

227

0,06

138,

4025

,31

brän

da b

en84

327

1,05

138,

6725

,33

brän

da b

en84

427

1,02

138,

4825

,46

brän

da b

en84

527

0,38

138,

4825

,22

brän

da b

en84

627

1,75

136,

1525

,23

brän

da b

en+j

ord

att s

ålla

847

270,

9313

9,73

24,9

4br

ända

ben

848

270,

4613

8,62

25,1

3br

ända

ben

+jor

d at

t sål

la84

926

8,35

141,

3024

,93

järn

ring,

till

bets

el?

vagn

?34

850

274,

3013

6,90

25,2

3ko

lyt

ligt (

rece

nt?)

om

råde

ca

0.3

m i

diam

eter

851

267,

4213

4,75

24,8

0ko

lko

ncen

tratio

n i m

orän

852

274,

0913

6,27

25,2

6br

ända

ben

ytlig

t! oc

h lå

ngt u

t i k

ante

n av

gra

ven

853a

265,

3013

5,15

24,8

3jä

rnfä

llkni

v, m

oder

n?35

853b

269,

5614

0,14

25,2

2br

ända

ben

854

269,

8013

9,75

25,2

9br

ända

ben

855

269,

5514

1,45

25,3

3br

ända

ben

856

269,

6014

1,60

25,2

6br

ända

ben

sållf

ynd

ocks

å85

727

0,30

141,

4025

,32

brän

da b

en85

826

7,66

139,

2325

,04

kol

unde

r gul

san

d oc

h st

en i

"mor

än"

859

272,

6213

7,20

25,2

6ko

lun

der s

tenl

ager

1, o

vanp

å st

en m

ed li

te jo

rd u

nder

860

267,

7013

7,90

25,0

0ko

l86

127

1,00

139,

0025

,08

brän

da b

en86

226

7,89

139,

5425

,03

kol

863

272,

7513

9,28

25,1

7ko

l86

427

0,00

140,

4525

,23

brän

da b

enin

klus

ive

sållf

ynd

865

270,

9013

8,90

24,9

7ko

l86

626

9,30

141,

6525

,24

brän

da b

en86

726

8,78

141,

3925

,14

obrä

nda

ben

bene

n lå

g i V

-form

atio

n86

827

1,10

138,

9024

,98

flint

a86

926

8,60

137,

9024

,92

lera

klum

p87

026

9,00

141,

5025

,21

brän

da b

enyt

ligt

871

270,

4813

9,60

25,0

6br

ända

ben

872

269,

5513

9,10

25,2

7br

ända

ben

873

269,

7513

9,00

25,2

7br

ända

ben

874

269,

8513

8,75

25,2

7br

ända

ben

875

270,

9013

6,80

25,2

0ko

l87

626

9,80

141,

8025

,18

kol,

brän

da b

en87

727

1,50

137,

0525

,21

kol

878

266,

8013

9,90

24,8

0ko

l87

926

8,10

141,

2525

,06

brän

da b

en88

026

9,70

139,

6125

,09

kol,

brän

da b

en88

126

9,62

139,

0525

,11

kol,

brän

da b

en88

227

9,00

140,

8725

,03

kol

i jor

den

unde

r en

sten

883

269,

3014

0,43

25,0

9br

ända

ben

i pås

en fi

nns

en li

ten

bit s

om s

nara

re ti

llhör

F88

488

426

9,42

140,

2525

,17

brän

da b

enhä

r fat

tas

en li

ten

benb

it so

m fi

nns

i F88

388

527

0,40

140,

2824

,99

brän

da b

en88

626

8,78

141,

2525

,11

obrä

nda

ben

887

270,

0014

0,38

25,1

8br

ända

ben

888

268,

9314

1,20

25,1

2br

ända

ben

889

269,

3714

0,20

25,1

2br

ända

ben

stra

x ov

anfö

r "m

orän

"89

026

9,57

140,

5425

,12

brän

da b

en89

126

9,44

140,

5025

,08

brän

da b

enin

vid

sten

892

271,

4514

1,82

25,2

0br

änd

lera

?89

326

9,10

141,

2525

,00

brän

da b

enal

ldel

es o

vanp

å m

orän

894

271,

5014

1,95

25,1

8ko

l, br

ända

ben

895

272,

7013

7,72

25,2

1br

ända

ben

896

272,

8013

8,30

25,2

0ko

l89

727

0,05

137,

3025

,22

kol

898

267,

0013

7,00

25,0

0br

änd

lera

gräv

mas

kins

fynd

899

270,

9013

9,00

24,9

0br

ända

ben

i pro

filen

900

272,

9513

7,15

25,1

0ko

l90

126

5,75

139,

1924

,72

kol

902

271,

5013

7,50

25,0

3ko

lun

der s

ten

903

268,

4013

9,00

25,0

6ko

l90

426

8,30

141,

7025

,08

brän

da b

enef

ter g

rävm

aski

nens

intå

g90

526

7,70

141,

6024

,87

järn

plat

t klu

mp,

efte

r grä

vmas

kine

ns in

tåg

906

269,

5013

8,70

25,3

0br

ända

ben

botte

nmåt

t 25.

06 s

ållfy

nd+y

tfynd

907

269,

5013

8,70

25,3

4ko

l

Isaksson & Arrhenius • bilaga 9 • 115


Gravanläggningen utgjordes av en stenpackningmed större block och mindre stenar omgiven av enkantkedja. Graven dateras till tidig romersk järn-ålder. De brända benen låg spridda över helagraven, dock med en större koncentration i dennordöstra delen (Fig. 10:1). Totalt har ca 300 gbrända och ca 48 g obrända benfragment till-varatagits.

För den arkeologiska utredningen och tolk-ningen vad gäller gravkonstruktion, artefakter ochdatering hänvisas till Isaksson & Arrhenius (bilaga9) i denna publikation.

Benmaterialet har mestadels framtagits genomsållning i fält (maskstorlek 4 mm). Fynd 908 och909 kommer från material som vattensållats(maskstorlek 2 mm) på Arkeologiska forsknings-laboratoriet. tabell 10:1 visar benmaterialetsfördelning efter metod för tillvaratagande. De tvåvattensållade enheterna producerade mer ändubbelt så många benfragment som resten av grav-anläggningen, men viktsmässigt utgjorde det baraca en fjärdedel.

Ser man till antalet bestämbara fragment kanman konstatera att trots den starka fragment-eringsgraden finns det i den vattensålladefraktionen 19 som kunnat identifieras. Det mot-svarar 33% av totala antalet bestämbara fragmentfrån graven men bara ca 6% av vikten. Sex av åttatandrötter hittades vid vattensållning och som för-väntat också ett antal (11 av 33) skalltaks-fragment. Detta visar, vad som är allmänt känt, attfinare såll ökar antalet bestämbara benfragment.Det gäller för alla typer av arkeologiska ut-grävningar.

Brända ben av människaBrända ben av människaBrända ben av människaBrända ben av människaBrända ben av människaDe brända benen kommer uteslutande från män-niska (tabell 10:2). 58 fragment har identifieratsoch de fördelar sig på nästan samtliga kroppsdelarvilket framgår av tabell 10:2. 36 fragment kommerfrån kraniet och 8 utgörs av små bitar av tand-rötter. Resterande 14 fragment härrör från detpostkraniala skelettet.

Kön

Det finns inga fragment identifierade som kan liggatill grund för en könsbedömning. Fragmenten äralltför små för att avslöja något om robusticitet.

Ålder

Fem av de 33 skalltaksfragmenten har en öppensutur. Det finns inga fragment med slutna ellersammanväxande skallsömmar men sju små skall-taksbitar (21%) har sprängts sönder i diploë. Deflesta fragment där tvärsnittet har kunnat studerashar en uppbyggnad som visar två lika tjockakompakta yttre resp inre lager och ett mellanskiktav porös benvävnad som utgör en tredjedel avskalltakets totala tjocklek. Tre små fragment upp-visar en tjockare diploë på bekostnad av det inrekompakta lagret. Sammantaget befogar detta enplacering av den döda personen i åldersintervalletAdultus (18–44 år) (Gejvall 1948, Sigvallius1994).

Obrända djurbenObrända djurbenObrända djurbenObrända djurbenObrända djurbenDe obrända skelettfragmenten kommer från hästoch får/get (tabell 10:3).

Häst

Hästen representeras av 155 fragment av minst tvåtänder. Dessa hittades nära varandra (fynd 867 och886) i östra utkanten av benkoncentrationen vidett större block (Fig. 10:1).

Får/Get

Fåret/geten representeras av fyra fragment sanno-likt från samma överarmsben (fynd 802) och liggerockså i benkoncentrationens utkant, men i dennordöstra delen av graven mellan två stora block(Fig. 10:1).

Fynd av obrända tänder och enstaka ben av djurförekommer förhållandevis ofta i järnålderns

Osteologisk analys av benmaterialet från grav 3, RAÄ 30,Husby-Långhundra socken, Uppland.

Rita Larje, Naturhistoriska riksmuseet, 9 januari 1996


brandgravar. Att tolka innebörden av dessa fynd ärsvårt. I 31 brandgravar av 488 på Järvafältetundersökta av Sigvallius (1994) finns det obrändatänder av häst, nöt, får/get och svin och i 20 avdessa är just tänder de enda obrända fynden avdjurkroppar.

FragmenteringsgradFragmenteringsgradFragmenteringsgradFragmenteringsgradFragmenteringsgradDe brända benen har genomgående en gråbeigefärg. Som framgår av tabell 10:1 är den genom-snittliga fragmentstorleken uttryckt i vikt för helamaterialet ca 0,13 g. Om man utesluter fynden 908och 909 som vattensållats och där fragmentantaletskattats till ca 500 resp 1000 stiger medelvikten till0,32 g. Det kan jämföras med benmaterialet iBrandgrav A från Gullhögen som på liknande sättlåg spritt över en stenpackning och också har enmedelvikt på 0.32 g för hela benmaterialet. I bådafallen har tillvaratagandet skett genom sållning ifält (maskstorlek 4 mm).

Sammanfattning: Den döde var en vuxenperson, man eller kvinna går inte att utläsa ur debrända benresterna. Obrända kraniedelar av enhäst, alternativt endast tänder, har lagts i gravenliksom ett överarmsben av får/get. Det senaremöjligen rester av en fårbog.

FragmentstorlekFragmentstorlekFragmentstorlekFragmentstorlekFragmentstorlekVid osteologiska undersökningar av brända ben ärdet önskvärt att ange benvolym, helst både för dentotala och för den identifierade resp. denoidentifierade fraktionen. Men detta låter sigibland inte göras med mindre än att man hällersamman benfragment från det otal små påsar somär resultatet av arkeologernas noggranna ut-grävning och dokumentation. Brända ben frånäldre gravundersökningar ligger ofta i en ochsamma påse medan senare undersökare registreraroch samlar in benen i mindre fyndenheter.

Den totala vikten däremot kan man komma åtutan att förstöra fördelningen på fyndenheter.Genom att räkna och väga alla fragment per art

resp. obestämbar fraktion för sig får man ettunderlag som kan användas när man vill beskrivaden fragmenteringsgrad man subjektivt kan se.

Som tidigare antytts (Larje, bilaga 7) kan man seen skillnad i fragmentstorlek mellan Grav A ochGrav B i Gullhögen. I Grav A har fragmenten enmedelvikt av 0.3 g medan medelvikten i Grav Bbara ligger på 0.06 g. Ur Appendix 7:1 får manfram att mer än 2/3 av benfragmenten i Grav B ta-gits tillvara genom vattensållning i såll med 2 mmmaskstorlek. Frågan är om detta är anledningentill den låga medelvikten. En jämförelse mellan dentorrsållade (maskstorlek 4 mm) fraktionen och denvattensållade visar att skillnaden i medelvikt är mi-nimal, mindre än 0.02 g. Skillnaden beror alltsåinte på metoden för tillvaratagandet utan det före-ligger en faktisk, påvisbar skillnad i hur benen harkrossats i Grav A och Grav B.

Hur ser då Grav 3 ut i jämförelse? Medelviktenför hela det brända benmaterialet är 0.13 g ochfaller alltså någonstans mittemellan Grav A och B.Som framgår av tabell 10:1 har ca 1500 fragmenttagits fram genom vattensållning och 729 genomtorrsållning i fält. Jämför man den torrsålladefraktionen med Grav A och B finner man enslående likhet med Grav A. I båda fallen är medel-vikten ca 0.3 g. De vattensållade fragmenten vägeri genomsnitt bara 0.04 g, t.o.m. något mindre än iGrav B. Det är uppenbart att vattensållningen i dethär fallet resulterat i en stor mängd mycket småfragment som ”drar ner” medelvikten. Slutsatsenblir att Grav 3 i fråga om fragmenteringsgrad lik-nar Grav A i Gullhögen.

ReferenserReferenserReferenserReferenserReferenserGejvall, N.-G. 1948. Bestämning av de brända

benen från gravarna i Horn. I Sahlstrand, K.E.& N.-G. Gejvall: Gravfältet på Kyrkbacken iHorns socken, Västergötland. Stockholm.

Sigvallius, B. 1994: Funeral Pyres. Iron AgeCremations in North Spånga. Theses andPapers in Osteology 1. Stockholm.


Figur 10:1. Benfyndens spridning över graven. ×=brända ben, •=obrända ben. Skala 1:100.

Tabell 10:1. GRAV 3. Benmaterialets fördelning efter metod för tillvaratagande. Såll 4 mm = torrsållning i fält Såll 2 mm = vattensållning i laboratorium Bestämda Obestämda Totalt antal vikt,g medelvikt antal vikt,g medelvikt antal vikt,g medelvikt

Såll 4 mm 39 43.5 1.12 690 192.1 0.28 729 235.6 0.32 Såll 2 mm 19 2.6 0.14 ca 1500 62.6 0.04 ca 1519 65.2 0.04

Totalt 58 46.1 0.79 2190 254.7 0.12 2248 300.8 0.13 Tabell 10:2. Brända ben. Identifierade fragment av människa Benslag Antal Skalltak 33 Kranium, övrigt 2 Överkäke 1 Tänder 8 Kotor 1 Överarmsben 1 Strålben 1 Lårben 3 Skenben 5 Mellanfotsben 1 1:a fingerleden 1 tå/fingerben 1 Summa 58 vikt: 43.4 g

Tabell 10:3. Obrända ben av djur. Art Benslag Antal vikt, g Häst Tand 155 45.1 Får Överarm 4 3.1


Appendix 10:1 GRAV 3, RAÄ 30, Husby-Långhundra sn, Uppland Osteologisk analys

A n t a l f r a g m e n t COORD

FNR BENSLAG MÄNNISKA DJUR OBEST VIKT, g ANMÄRKNING x y z

702 5 0.6 269.30 139.35 25.50

703 7 1.5 268.50 140.05 25.50

704 1 0.1 268.15 139.40 25.47

708 skenben 1 2.1 skaft 268.78 141.17 25.41

710 4 0.2 269.45 139.55 25.40

711 1 0.4 270.23 141.77 25.34

712 1 >0.1 267.27 140.21 25.36

713 2 0.9 269.30 139.95 25.42

718 1 >0.1 268.95 140.66 25.45

719 2 0.7 269.35 139.74 25.44

721 3 0.7 269.60 137.71 25.40

722 8 0.9 269.20 141.14 25.38

723 skalltak 1 >0.1 268.30 140.50 25.36

724 överarm 1 1.9 skaft 269,45 139.20 25.36 3 0.3

725 strålben 1 0.5 skaft 269.50 139.40 25.36 3 0.3

726 2 1.0 268.00 140.32 25.19

727 skalltak 1 0.4 os frontale 268.30 141.08 25.35 5 1.2

730 1 0.1 269.30 141.14 25.33

731 1 0.1 267.70 139.83 25.40

732 1 0.1 268.70 141.30 25.30

733 skalltak 1 1.0 os parietale m öppen sutur 269.67 140.56 25.37 1 0.2

734 1 0.1 269.33 140.44 25.29

735 1 0.3 269.42 140.30 25.35

737 1 >0.1 267.87 141.21 25.19

739 1 >0.1 269.88 140.52 25.31

740 1 0.1 269.88 140.37 25.32

741 1 >0.1 269.78 140.23 25.35

742 skalltak 1 0.2 269,30 137.40 25.48

743 skalltak 1 0.1 267.40 140.98 25.14

745 skenben 1 3.3 269.88 140.50 25.27 2 1.3

746 1 0.3 269.61 140.02 25.32

747 skalltak 4 2.5 ett fragm. med öppen sutur 269.67 140.00 25.29 14 2.3

749 6 1.3 269.64 139.98 25.26

750 1 0.1 270.43 138.45 25.46

751 2 0.4 272.74 138.93 25.48

752 1 0.1 268.17 137.17 25.47

753 12 5.3 269.60 140.21 25.22

755 2 >0.1 270.35 137.50 25.54

757 skalltak 2 0.1 spruckna i diploë 267.48 139.52 25.39

759 1 >0.1 271.15 138.40 25.53

764 3 0.3 271.72 138.35 25.57




765 7 2.6 269.59 139.17 25.35

766 1 0.2 269.43 139.72 25.16

767 16 4.3 269.40 139.42 25.35

768 kranium 1 1.8 pars petrosa 269.52 139.47 25.25 1 0.1

769 1 0.5 269.45 139.83 25.30

770 5 1.8 269.65 139.59 25.35

771 12 4.7 269.50 140.10 25.15

784 3 1.0 270.34 138.90 25.28

785 1 0.3 272.44 138.30 25.52

788 3 0.2 272.00 139.43 25.51

789 1 >0.1 272.60 139.23 25.41

791 1 0.2 271.89 134.66 25.24

793 1 0.2 271.05 140.18 25.41

795 3 0.5 270.20 138.20 25.40

797 2 0.5 sållfynd 271.60 139.70 25.38

798 3 0.2 sållfynd 268.00 138.00 25.37

800 2 0.2 271.16 139.38 25.38

801 skalltak 3 0.8 sållfynd 268.70 137.60 25.42

802 överarm får 4 3.1 obränt 272.86 139.72 25.37

803 1 0.1 sållfynd 269.10 138.10 25.30

806 1 0.2 271.57 138.38 25.50

808 1 0.6 270.15 140.38 25.28

809 10 3.1 sållfynd 270.03 140.44 25.24

810 11 5.0 sållfynd 269.48 140.47 25.32

811 1 0.2 271.36 139.44 25.21

812 1 0.4 270.90 139.97 25.21

813 2 1.4 269.90 140.07 25.15

816 1 0.6 271.17 138.52 25.40

817 1 0.3 271.28 139.52 25.17

818 skalltak 1 1.9 os parietale mot occip., öppen sutur 267.34 139.54 25.09

820 3 2.7 270.01 140.47 25.15

821 1 0.1 268.50 137.30 25.33

822 2 0.6 sållfynd 271.00 138.30 25.40

823 2 1.1 266.79 141.28 25.02

824 8 2.4 sållfynd 269.37 140.20 25.15

826 skalltak 1 2.8 os occipitale, sulcus transversus 269.67 141.82 25.25

828 1 0.3 269.48 141.67 25.27

829 1:a fingerbenet 1 0.5 distal ledända sållfynd 269.40 141.90 25.26 45 10.0

831 skalltak 1 0.6 os occip., sulcus transv., passn med 826 269.80 141.90 25.20 sållfynd, 0.2-0.3 m diameter 9 1.4

833 skalltak 1 sprucket i diploë 270.00 141.90 25.35 mellanfotsben 1 1.2 skaft 26 4.7 sållfynd, 0.2-0.3 m diameter

835 1 0.1 nere i fyllningen 272.27 138.26 25.46

836 1 0.2 nere i fyllningen 272.43 138.17 25.45




837 3 0.6 270.36 141.62 25.22

839 2 0.5 270.75 141.34 25.23

841 10 5.4 koncentration, ca 0.3 m diameter 268.60 139.50 25.48

842 kotkropp 1 2.0 270.06 138.40 25.31 13 5.3

843 lårben 1 2.7 skaft, under trochanter minor 271.05 138.67 25.33 5 2.6

844 skalltak 1 0.3 271.02 138.48 25.46 6 2.1

845 skenben 1 3.8 skaft 270.38 138.48 25.22

846 1 0.5 271.75 136.15 25.23

847 3 0.4 270.93 139.73 24.94

848 skenben 1 1.4 skaft 270,46 138.62 25.13 27 8.5

852 4 0.3 ytligt, i kanten 274.09 139.27 25.26

853 skalltak 1 0.8 os front. mot pariet. öppen sutur 269.56 140.14 25.22 6 3.8

854 4 2.3 269.80 139.75 25.29

855 skalltak 1 0.7 269.55 141.45 25.33 12 4.1

856 skalltak 1 1.0 269.60 141.60 25.26 kranium övr 1 tand 1 rotfragment 63 12.0

857 19 7.4 270.30 141.40 25.32

861 25 13.2 271.00 139.00 25.08

864 14 4.0 sållfynd 270.00 140.45 25.23

866 lårben 1 5.1 skaft, labium laterale facies poplitea 269.30 141.65 25.24 6 2.8

867 tänder häst 125 35.1 obrända tandfragment 268.78 141.39 25.14

870 1 0.2 269.00 141.50 25.21

871 2 0.9 270.48 139.60 25.06

872 1 0.4 269.55 139.10 25.27

873 1 0.6 269.75 139.00 25.27

874 1 0.9 269.85 138.75 25.27

876 10 1.8 269.80 141.80 25.18

879 2 >0.1 268.10 141.25 25.06

880 överkäke 1 0.6 269.70 139.61 25.09 tand 1 rotfragment 10 5.1

881 lårben 1 2.7 skaft 269.62 139.05 25.11 11 3.7

883 3 0.1 269.30 140.43 25.09

884 skalltak 0.7 os occip, öppen sutur 269.42 140.25 25.17 1 0.1

885 1 0.4 270.40 140.28 24.99

886 tand häst 30 10.0 obrända fragment 268.78 141.25 25.11 1 >0.1

887 1 0.2 270.00 140.38 25.18

888 14 4.6 268.93 141.20 25.12

889 1 0.3 269.37 140.20 25.12

890 1 0.1 269.57 140.54 25.12

891 1 0.7 269.44 140.50 25.08




893 12 4.2 269.10 141.25 25.00

894 2 0.7 271.50 141.95 25.18

895 5 1.4 272.5 137.72 25.21

899 2 0.6 270.90 139.00 24.90

904 1 0.4 268.30 141.70 25.08

906 87 14.3 sållfynd, botten 25.06 269.50 138.70 25.30

908 skalltak 4 1.1 vattensållat, två säckar 270.46 138.62 25.13 skenben 1 skaft tå/fingerben 1 distal del ca 500 10.9

909 tand 6 rotfragment, vattensållat, fyra säckar 270.00 139.00 - skalltak 7 1.5 ca 1000 51.7


ISSN 1653-2910

Documents

Gulldens hög i Husby-LånghundraThomas Bartholin, Liselotte Bergström, Karin Calissendorff, Helena Fennö, Henry Freij, Ann-Marie Hansson, Lars G. Henricson, Sven Isaksson, Rita