www.shakespearesallskapet.seSHAKESPEARE 1-2007 - 8 -

10 NOVEMBER: REPETITIONERNA PÅ

Stockholms stadsteaters uppsättningav Rickard III har pågått i en vecka.Efter kollationeringen då ensemblentillsammans läste pjäsen har man mestarbetat med rörelseimprovisationeroch grundläggande textarbete. Närjag träffar Gunilla Röör berättar honatt hon inte spelat Shakespeare sedanhon gick ut Teaterhögskolan i Stock-holm 1986. Där skulle hon spelaEmilia i en Othellouppsättning:

– Men Desdemona bröt benet, så jagfick hand om den rollen också. Jagsprang mellan olika dräkter. Det varratt kul! Shakespeare är så tillåtande.Det finns så mycket lek och lust ihans pjäser. Karaktärerna är så öppnaför tolkning och sagan är så kraftfull.

– Birgitta Preiborn på Teaterhög-skolan påminde mig nu om att jagredan där kläckte idén om att spelaRickard. Jag blev så tagen av hansutsatthet. Vad händer med den somföds ful? Som ingen uppmärksammar?Sedan har jag burit med mig det härsvarta vederstyggliga stycket genomåren, och blivit mer och merintresserad. Vi har så många Rickardsomkring oss. Samtidigt har det lockatatt det här är ett av världsdramatikensstörsta narrporträtt – en fantastisk rollsom man blir sugen på att spela baraför att den är så välskriven.

UNDER TVÅ DECENNIER på Stockholmsstadsteater har Gunilla Röör mestarbetat med modern dramatik. Menhon har berättat för många om sinönskan att spela Rickard. Det harvarit nära några gånger, men det haralltid kommit någonting emellan. Förett par år sedan begravde hon bok-stavligen sin Rickard III-dröm vidfoten av en pyramid i Egypten.

– Så kom regissören Anette Norbergoch ville göra pjäsen här! Då var detbra att min dröm liksom var över. Nukunde jag möta henne och ensem-blen med friska ögon, utan någrabestämda idéer om hur jag skullegöra rollen.

I APRIL 2006 BLEV DET BESTÄMT attGunilla Röör skulle spela Rickard.Sedan dess har hon läst texten mångamånga gånger.

– När jag läser tänker jag på tempooch rytm – text, blankvers, avslut,påbörjan. Hur texten kan bära migoch hur jag kan våga låta mig bäras.Jag är – liksom så många i min gene-ration – drillad i det psykologiskaspelet, men jag tror att man skakunna kränga av sig det litet grandnär man jobbar med Shakespeare.Och våga lita på formen, versen,flykten framåtrörelsen.

– Att tillägna sig text är först ochfrämst en intellektuell upplevelse.

Han tänker och försöker förstå vaddet står. Det här är ju en pjäs medmassor av turer och massor av per-soner. Vem hör ihop med vem, ochvarför? Sedan kommer man till enpunkt då man måste börja dra nedtexten i kroppen. Min kropp måstebörja ljuda och vilja säga de härorden. I början vill jag sitta still ochläsa. Sedan börjar jag gå omkring ochprata högt. På scen ska jag födadenna text som om det vore jag självsom sade den.

EN DEL SKÅDESPELARE ÄR RÄDDA FÖR

att se andra aktörer i den roll desjälva ska göra, eller läsa om hur dessatänkt under sitt arbete med rollen.Inte så Gunilla Röör. Hon har tittatpå Laurence Oliviers och IanMcKellens filmer och är på jakt efterAl Pacinos Looking for Richard.

– Det vi i gör kommer ändå att bli såannorlunda. Men jag har inte gåttoch tittat på Riksteaterns uppsätt-ning som spelas nu. Inte för att jag ärorolig för att se hur Rikard Wolff görRickard, utan för att jag inte vill fånågra bilder av hur svenska skåde-spelare idag gör mamman, Margaretoch de andra. Jag vill vara fri.

GUNILLA RÖÖR TROR INTE att arbetetmed Rickard kommer att skilja sigfrån hur hon brukar utveckla andraroller:

– Jag har jättelätt att dra jättesnabbatjocka streck med en pensel och ärinte rädd för att göra bort mig ibörjan av repetitionerna. Sedan fårman fila litet, eller kanske ta bortalltihop. Medan en annan skåde-spelare börjar jätteförsiktigt, för attsedan sakta men säkert erövra och slåut. En produktion är en process därman måste hitta den gemensammavägen. Det blir korsningar där vibefruktar varandra i vårt samspel.

PÅ STADSTEATERN SPELAS RICKARD IIIav 13 kvinnor med en kvinnligregissör. Ändå vill Gunilla Röör intebeteckna uppsättningen som ettgenusprojekt.

Gunilla Röör spelar Rikard III med kvinnlig ensembleGunilla Röör spelar Rikard III med kvinnlig ensembleGunilla Röör spelar Rikard III med kvinnlig ensembleGunilla Röör spelar Rikard III med kvinnlig ensembleGunilla Röör spelar Rikard III med kvinnlig ensemble– Det är väldigt frigörande att få spela en roll som inte har kärleksbekymmer!– Det är väldigt frigörande att få spela en roll som inte har kärleksbekymmer!– Det är väldigt frigörande att få spela en roll som inte har kärleksbekymmer!– Det är väldigt frigörande att få spela en roll som inte har kärleksbekymmer!– Det är väldigt frigörande att få spela en roll som inte har kärleksbekymmer!

Gunilla Röör i Rickard III. Foto: Lesley Leslie-Spinks

Gunilla Röör i Rickard III. Foto: Lesley Leslie-Spinks

SHAKESPEARE 1-2007www.shakespearesallskapet.se - 9 -

– Fast häromdagen när vår ensemblehade gjort ett övningspass där vi gicki herrskor och kostym och lektemed mannen inom oss själva, då fickjag en inre bild av hur det hade varitom vårt manliga skådespelarkollektivhär på Stadsteatern hade arbetat ikjolar, högklackat och hårspännen.Jag tror att man skrattat så man nästankissat på sig. På något sätt är kvinnanen lågstatusvarelse i jämförelse medmännen. När kvinnan ändrar statusoch spelar män på scenen så gör hondet med fröjd och gamman. Mannenkliver ned i status när han ska spelakvinnor, och det blir lätt mestkomiskt.

– Men ärligt talat, jag känner attmannen i mig, kvinnan i mig – skitsamma. Det är inte min modell. Jag ärlycklig över att få arbeta med ettmaterial där jag inte behöver tänka pådet. När Malin Ek 1988 spelade mani I lusthuset gjorde hon det så bra atthälften av publiken trodde att honvar en nyanställd manlig skådespelareDet var makalöst, men jag har inteden ambitionen. Jag tänker inte lägganed min röst eller så. Här finns detett värde i att publiken vet att vi ärkvinnor. Att världen är mer komplexän att det finns mansfrågor ochkvinnofrågor.

20 JANUARI: JAG HAR SUTTIT MED påen repetition och blivit imponerad avhela ensemblen, Anette Norberg ochkoreografen Dorte Olesen. När jagfrågar Gunilla Röör var hon är i sittrollarbete berättar hon att hon ännuinte spelar karaktären Rickard, utanfokuserar på konflikterna. Men attRickard liksom kommer smygandevid sidan av, som en skugga:

– Jag är Stanislavskij-baserad. För migär alltid konflikterna först, och sålöser man dem. Jag tänker som omdet vore jag. Så småningom får mankontakt med en karaktär, som oftavisar sig göra det litet annorlunda.Som är djärvare, eller mindre djärv.

– Det händer att skådespelare underrepetitionerna gömmer sig bakomkaraktären, och säger att ”Min karak-tär kan inte göra så”. Det kan bli somett skydd, som man använder för attslippa utsätta sig. Möter jag andra somtalar om karaktären så accepterar jag

det, men jag använder det inte själv.Det blir så lätt att man hamnar innan-för ramar som begränsar. När jag istället fokuserar på konflikten så ärfortfarande allting möjligt. Jag fårjobba igenom problematiken innanjag bestämmer om en rollgestalt ärsnabb eller långsam, dum eller snäll.

NU BÖRJAR KLÄDERNA FÅ EN VIKTIG

funktion i gestaltningsarbetet. Förelunchen repeterade Gunilla Röör ien lång kappa, men förklarade atthon skulle ha en ännu längre. Efterpausen prövade hon med en så långkappa att den fastnade i tronstolenoch ställde till med andra intressantaproblem.

– Först repeterar man i träningsoveralloch är så fokuserad på texten att detskulle vara fruktansvärt; att behövahantera krångliga scenkläder. Men när

man väl nystat fram några riktningaroch förslag på hur man rör sig, dåbörjar man längta efter kostym. Nuhar jag börjat använda rocken medsläp. Det är inte det plagget jagkommer att ha i föreställningen, detblir en ny svårighet. De riktigakläderna har alltid ett annat tyg, enannan lätthet. Hittills har jag inte velatha kronan, men den kan jag nog tapå mig nästa vecka.

18 FEBRUARI: NU HAR ENSEMBLEN

lämnat repetitionslokalen och börjatrepetera på Stockholms stadsteatersstora scen. Gunilla Röör berättar attdet är rätt påfrestande:

– Man måste ha tålamod med att endel av det som vi gjort på repeti-tionslokalen inte syns. Jag står fel, jagmåste bredda, jag måste ställa mighögre upp eller längre fram. Jag måsteprata högre. Man sysslar inte medrollen, utan med att förstora utan atttappa innehållet. Det är ansträngandefysiskt, man blir tröttare. Samtidigt ärdet jättekul! Det börjar komma inljud och ljus och andra tekniskagrejor.

– Det stora som är kvar nu är mötetmed kläderna. Och att vi ska börjaha litet provpublik. Publiken är viktigför det sista utmejslandet. Detkommer folk. Det kommer folk sominte kan historien i förväg, och sominte vet vad som ska hända.

ÄR PUBLIKEN SÄRSKILT VIKTIG förGunilla som spelar Rickard? Mångasom skrivit om pjäsen beskriverhonom som ett slags clownfigur.

Gunilla Röör och Claire Wikholm i Rickard III på Stockholms stadsteater. Foto: Lesley Leslie-Spinks

Gunilla Röör i Rickard III. Foto: Lesley Leslie-Spinks

www.shakespearesallskapet.seSHAKESPEARE 1-2007 - 10 -

– Jag skulle inte använda ordetclown, då skulle jag få prestations-ångest. Det finns moment av clow-neri, men jag ser honom mer som enguide, en spelledare. Och en presen-tatör. Han presenterar sig själv, hanpresenterar dramat och han presen-terar alla som kliver in i dramat. Irollen finns clownen, barnet. tokenoch djävulen – Rickard har mångasträngar. Det underbara vore att hittaen komik som kommer ur frustra-tion, så att man inte hamnar i att görasig rolig.

ÄR DET NÅGOT SPECIELLT MED attarbeta med en Rickard III där kvinnorhar hand om alla rollerna?

– Det är väldigt frigörande att fåspela en roll som inte har kärleksbe-kymmer! De flesta kvinnoroller ärolyckigt kära, eller har andra problemmed kärleken så att allt kretsar kringdet. Därför är det roligt att gestalta enrollfigur som håller på med strategieroch makt och våld. Det är så ovanligt.Lika ovanligt är det att få se sinakvinnliga arbetskamrater arbeta medmaktstrider, prestigefejder och tupp-fäktningar. Väldigt stimulerande!

26 FEBRUARI: NÅGRA DAGAR TIDIGARE

såg jag en repetition där GunillaRöör inte bara ägnade sig åt texten,sin rollfigur och medspelarna. Det varockså hon som gick ned till scenin-gången och hämtade en grupp gym-nasister som kom som provpublik.Dessutom engagerade hon sig i endiskussion och påpekade att scenar-betarna inte kan flytta en 350 kilotung gunghäst, hur tyst och snabbtsom helst i det trånga utrymmetunder scenen. Hur orkar hon?

– Teaterarbetet är kollektivt. Somskådespelare har man ett yttre fältoch ett inre fält. Det inre får manarbeta med hemma och i pauserna,men det yttre måste man passa på attjobba med när man är med andra.Det är självklart att alla måste sam-arbeta för att helheten ska bli bra.

– Det är kreativt för mig att enreferensgrupp blir väl omhändertagen.Det är kreativt för mig att killarnasom sa sköta hästen vet att vi arbetartillsammans – att det inte går ut på attde ska serva mig. Man gör varandra.

Om jag har det bra med dem,kommer de att ha det bra med mig.Och då kommer jag att bli bättre!

FÖR TVÅ MÅNADER SEDAN HADE

Gunilla Röör ännu inte börjat spelakaraktären Rickard. Nu gör hon det:

– Han kommer fram mer och mer,han är till exempel så oförskämd. Detbetyder inte att jag har gett efter förkaraktären, men jag har börjat sam-arbeta med den. Och jag har ett slitmed att inte låta karaktären lägga sigöver allting. Jag håller tillbaks denlitet och låter situationerna stå i för-grunden. Det jobbet kommer att fort-sätta under hela spelperioden. Jag villatt Rickard ska vara levande, man skainte kunna förutse varje steg han tar.

ARBETET MED RICKARD HAR INTE

skiljt sig nämnvärt från andra rollersom Gunilla Röhr spelat genom åren:

– Men det är oerhört befriande attarbeta med en karaktär som inte är

olyckligt kär, inte undrar om han skata livet av sig, inte ångerfull tänkertillbaka i på det han gjort. Rickard ärså framåtriktad och han tittar aldrigbakåt. Han är så taggad och samvets-lös, samtidigt som han njuter av livetpå ett narcissistiskt sätt. Den typen avroll har jag aldrig haft, och det är ennjutning att spela den.

RICKARD ÄR SHAKESPEARES NÄST

längsta roll, bara prins Hamlet har flerversrader. Hur har arbetet med att läratexten varit?

– Det enklaste svaret på det är tid.Jag har arbetat med texten sedan isomras, och i princip läst texten varjedag. Jag hade inte lärt mig mina rep-liker utantill innan vi började repe-tera. Det vill jag inte göra, för då ärdet lätt att fastna i tonfall och sådant.Men jag hade läst det som en sagavarje kväll, så när vi satte igång inovember hade jag historien väldigtklar för mig.

– I och med att det är en så stor pjässå kan det gå många många dagar fråndet att man repeterat en scen, tills attman kommer tillbaka till den igen.Men jag har jobbat med texten somhelhet varje dag, före repetitionerna.Jag är glad för att vi haft så myckettid, för trots att jag läst texten varjedag, så sitter den ännu inte perfekt.Men jag förstår den nu, jag omfattarden. Jag vet att om jag kommer avmig under en föreställning så är detinte hela världen, för jag kan haka påden ganska snabbt igen.

GUNILLA RÖÖR FRAMHÅLLER att dettamed tiden inte bara handlar omhennes eget arbete. Ensemblen harhaft tid att leka och pröva varje scenpå många olika sätt:

– Vi har verkligen använt textenunder repetitionstiden. Vi har knådatden här degen ordentligt. Och vi ärinte klara ännu.

Rickard III hade premiär på Stock-holms Stadsteater den 8 mars. I nästanummer av SHAKESPEARE fort-sätter intervjun med Gunilla Röör.

Intervju:Kent Hägglund

Gunilla Röör och Malin Halland i Rickard III på

Stockholms stadsteater. Foto: Lesley Leslie-Spinks

Gunilla Röör och Ann-Sofie Rase i Rickard III på

Stockholms stadsteater. Foto: Lesley Leslie-Spinks