IdrottsMedicin 3/13 - Svenska Läkaresällskapet...E-post: [email protected] Otto Bock – Rehband, Christina Holgersson E-post: [email protected] Concept

IIdrottsMedicin3/133/13

SV E N S K FÖ R E N I N G F Ö R FY S I S K AK T I V I T E T O C H ID R O T T S M E D I C I NIdrottsMedicin

Korsbandseländetfortsätter Korsbandseländetfortsätter

tema damfotbolltema damfotboll

God fortsättning på sommaren, alla idrottsmedicinvänner!Hoppas alla kunnat njuta av det fina vädret, hämtat kraf-

ter inför det nya arbetsåret och hunnit med att umgås medfamilj och vänner. Det är egentligen konstigt vad nöjda viblir här uppe i norden, bara vi får några fina veckor på som-maren…

Själv författar jag denna ledare, den första som ordförandei svensk Förening för Fysisk aktivitet och Idrottsmedicin(SFAIM), med viss ödmjukhet. Det förpliktigar att efterträ-da den långa raden av idrottsmedicinska ikoner och vänner,ingen nämnd, ingen glömd, som suttit på ordförandeposteni den finaste av föreningar.

Lite sitter besvikelsen efter dam-EM kvar. Det var ju sånära. Men den starka hyllningen av laget i pausen av EM-fi-nalen på Friends, och inte minst det enorma stöd som lageterhöll på sin ”Nationalarena”, Gamla Ullevi i Göteborg och iHalmstad, kommer alla spelare och vi ledare aldrig att glöm-ma. I detta nummer har vi tillsammans med gästredaktörer-na Martin Hägglund och Markus Waldén satt fokus på dam-fotbollens särskilda problem. Nu ser vi fram emot nästa VMi Kanada 2015 och till OS i Brasilien året efter. Då…

Sommarens stora nyhet för föreningen är vårt samarbetemed British Journal of Sports Medicine (BJSM), som inne-bär att alla våra medlemmar har tillgång till BJSM direkt viavår hemsida. Alla medlemmar som inte fått ett mail omdetta, kan kontakta Minna på kansliet, och meddela sinmail-adress, så kommer det att funka. Redan tidigare har jumedlemmarna tillgång till denna tidning, liksom Scandina-vian Journal of Medicine and Science in Sports, vilket inne-bär att man nu får mycket för pengarna som medlem (tilloförändrad medlemsavgift)! Vi hoppas och tror att vårt sam -arbete med dessa tidskrifter skall kunna både öka medlems -antal som sponsorintresse.

En annan mycket viktig och glädjande nyhet för SFAIMär att vår delförening YFA erhållit ett stort stöd från Social-styrelsen, för det fortsatta arbetet med att uppdatera FYSStill 2015. YFAs styrelse, inte minst ordförande Carl-JohanSundberg, är att gratulera för denna lyckade ansökan! Peng-arna räcker för att starta FYSS-arbetet, och processen är nuigång…

Sommaren innebär ju ofta möjlighet till att läsa och be-grunda. Mycket i mediabruset rör ju livsstil och inte minstfysisk aktivitet, och är av varierande vetenskaplig kvalitet. Enönskan från ordföranden är att fler medlemmar i SFAIMdeltar i debatten på olika sätt. Idag kan det i debatter fram-ställas som att kunskapsläget är oklart, även i fall där det fak-tiskt finns starkt vetenskapligt stöd för en viss kunskap.Kanske kan SFAIM bli aktivare att kommentera mediade-batter, till exempel på sin hemsida.

Exempelvis, kunde jag själv inte hjälpa att jag hickade tilldå jag läste rubriken ”Tyvärr, du kommer inte att gå digsmal” på professor Stefan Rössners debattartikel i Aftonbla-det, 14 juli i år. Som alltid, måste man ju spetsa till det i de-battartiklar, och viktnedgång rör sig verkligen inte bara om

fysisk aktivitet, som Rössner påpekar, utan bör oftast kombi-neras med att äta mindre. Olyckligt är dock exemplet, meden 80-kilos person, som antas vilja gå ned ett kg/vecka. Indi-viden skulle då behöva promenera tio timmar/dag, vilket julåter enormt! Detta är ett helt orimligt exempel, vilket folklätt kan missa och då faktiskt dra den slutsats som författa-ren avser (se rubriken), nämligen att fysisk aktivitet inte kange viktnedgång. Sanningen är dock att i tillägg till kostom-läggning, så har ju fysisk aktivitet en unik och viktig roll föröverviktiga individer.

För det första, ger ökad fysisk aktivitet med oförändratkostintag viktnedgång. Det torde dock vara helt orimligt(och mediciniskt farligt) att gå ned 1 kilo/vecka under någonlängre tid, det blir ju 52 kg/år! En övervikt utvecklas vanli-gen under 10-15 år, några kilo/år, så varför skall nedgångengå på några veckor?

Låt oss istället anta att personen vill gå ned fem eller maxtio kilo totalt, och att hastigheten lämpligen är fem kg/år(d.v.s. 1 kg/10 veckor). Med debattartikelns räkneexempel(förutsätter oförändrat kostintag) krävs det då 1 timmas pro-menad/dag, vilket är fullt rimligt och i linje med de natio-nella och internationella rekommendationerna om fysisk ak-tivitet. Man kan alltså använda samma räkneexempel som idebattartikeln och komma till totalt motsatt slutsats motrub riken i artikeln!

För det andra, är det viktigaste om man är överviktig attminska den framtida risken för sjukdom (inte minst hjärt-kärlsjukdom) och komplikationer, och inte att gå ned i vikt isig. Den viktigaste orsaken till att bli fysiskt aktiv är dess ef-fekter på associerade riskfaktorer och patientens totala risk.Rössners debattartikel avslutas dock mycket klokt, där detföreslås ett ”kost på recept”-koncept likt fysisk aktivitet pårecepts framgångskoncept. Detta är ett mycket välkommetinitiativ, där kostexperter borde kunna strukturera veten-skapligt evidensbaserade kostråd, till olika sjukdomar (liktFYSS). Dessa kostråd, måste förstås, utifrån grundreceptet,individualiseras. Varför inte i en KYSS?

Som ordförande i SFAIM väl-komnar jag ett ökat samarbetemellan framstående före -trädare för både fysisk akti-vitet och kost, som iSFAIMs pågående arbetemed ”levnadsvanor”.

PS. Glöm inte att seHåkan-filmen. Hop-pas ni noterar både finfotbolls tröja, och låten”Valborg”s (inte så)dolda fotbolls budskap.

Mats Börjesson

2 IdrottsMedicin 3/13

Varför inte en KYSS?MATS BÖ R J E S S O N – O R D F O R A N D E@S V E N S K I D ROT TS M E D I C I N.S E

håll

IdrottsMedicin 3/13 3

Svensk IdrottsMedicinOrgan för Svensk Förening för Fysisk Aktivitet och IdrottsmedicinNr 3 2013, Årgång 32ISSN 1103-7652

Svensk Förening för Fysisk Aktivitetoch IdrottsmedicinTuna Industriväg 4, 153 30 JÄRNATel: 08-550 102 00Fax: 08-550 104 [email protected]

Ansvarig utgivareMats Börjesson

ChefredaktörAnna NylénTel: 073-640 08 [email protected]

RedaktionsrådJon Karlsson, Tönu Saartok, EvaZeisig, Carl Johan Sundberg, Ann-Kristin Andersson, Helena Wallin,Joanna Kvist och Jessica Norrbom. Redaktionen förbehåller sig rättenatt redigera insänt material.

Grafisk formSam Björk

Utgivningsplan manusstopp utgivning

4/13 4/10 2013 15/11 20131/14 6/12 2013 14/2 20142/14 3/3 2014 15/4 2014Tidningen trycks i 2 000 ex ochingår i medlemsavgiften på 725 kr.Prenumeration för delförenings-medlem: 250 kr.

[email protected]

TryckeriEdita Västra Aros AB Box 721, 721 20 VÄSTERÅS

AdressändringMeddela SFAIM:s kansli så att vikan uppdatera vårt och delföre-ningarnas register.

OmslagsbildCarl Sandin, Bildbyrån

4

Inne

Samarbeta med Svensk Förening för Fysisk Aktivitetoch IdrottsmedicinDet finns flera alternativ för dig som vill bli samarbetspartner till Svensk Förening för Fysisk

Aktivitet och Idrottsmedicin. Kontakta kansliet för information: kansli@svenskidrottsmedi-

cin.se eller ring Ann-Kristin Andersson tel 08-550 102 00

Huvudsponsor

Ortolab AB, Jörgen Wiklander E-post: [email protected]

Övriga samarbetspartners

Centrum för Idrottsforskning,Christine Dartsch E-post: [email protected] eller [email protected]

Baurfeind Nordic AB, Katarina WesterlundE-post: [email protected]

Otto Bock – Rehband, Christina HolgerssonE-post: [email protected]

Concept Träningsredskap AB, Bo EkrosE-post: [email protected]

Folksam, Lena LindqvistE-post: [email protected]

Korsbandseländet fortsätter i Damallsvenskan

Damfotboll– är det sunt?

Kan vi identifiera kvinnliga fotbollsspelare med ökad skaderisk?

Stress ökar risken för skador

8

13

21

Kvinnor har en ökad risk att drabbas av främre korsbandsskada.

Studier visar att rörelsemönster och neuromuskulära faktorer är av betydelseför skaderisk, liksom det finns anatomiska faktorer som kan ha betydelse förrisk att skada främre korsbandet.

Upplevd stress ökar risken för att drabbas av främre korsbandsskada.

Alarmerande många skador registreras bland unga flickorsom spelar fotboll. .

tema damfotboll

17 Regelbunden träning minskar risk för skador

24 Medicinska teamets förberedelser inför EM


Det är tidigare visat att kvinnor löpertvå till tre gånger ökad risk att drabbasav främre korsbandsskada i fotbolljämfört med män (1, 2). Allra mest ut-satta tycks tonårsflickor vara i slutet aveller precis efter puberteten, medan detinte anses föreligga någon könsskillnadi skaderisken hos barn yngre än 12 år(3). Trots tämligen omfattande tidigareforskning inom området är det fortfa-rande väsentligen oklart varför kvinnordrabbas i högre utsträckning än män(4).

”Korsbandsskadeepidemi”?Football Research Group vid Linkö-pings universitet har under 2000-taletgenomfört ett flertal prospektiva ska-destudier både på Allsvenskan (start2001) och Damallsvenskan (start2004). I en nyligen publicerad sam-manställning visades att den genom -snittliga risken att drabbas av främrekorsbandsskada fram till 2009 var 0,4skador per lag per säsong i Allsvenskanoch 0,7 per lag per säsong i Damall -svenskan (5). Under 2012 genomfördes

åter en studie på Damallsvenskan ochtill vår kännedom drabbades 18 spelarei Damallsvenskans tolv lag av främrekorsbandsskada, vilket motsvarar 1,5främre korsbandsskador per lag och sä-song. Skaderisken kan naturligtvis va-riera något från en säsong till en annanoch möjligheten finns att förra säsong-en skulle kunna vara en ”extremsä-song”. Emellertid har hela tio spelaredrabbats av främre korsbandsskadaredan under första halvan av 2013, vil-ket tyvärr pekar på samma ökandetrend även i år.

Längre rehabiliteringstiderFlera av de korsbandsskadade spelarna2012-2013 var etablerade och ordina-rie landslagsspelare. För enstaka spelarevar det uteslutet att de skulle hinnaåtergå i fotboll före EM på hemmaplani juli 2013, men i många fall var det enkamp mot klockan om de skulle hinnabli spelklara och prestera i tid för att påså vis vara tillgängliga för landslagsspel.Som en parentes, men intressant i dettasammanhang, kan sägas att det förefal-ler som om den schablonmässiga ”6-månadersregeln” (6) inför återgång tillidrott är på väg bort och att trenden nutydligt går mot längre rehabiliteringsti-der i Sverige. Jämfört med perioderna2004-2006 och 2007-2009 har åter-gångstiderna 2010-2012 ökat med tvåmånader från knappt sju månader tillknappt nio månader i vårt material på

Kvinnor har en väldokumenterad ökad risk att drabbas av främre korsbandsskada i fotbolljämfört med män. Under säsongen 2012 drabbades hela 18 spelare i Damallsvenskans 12 lagav främre korsbandsskada. Flera av de skadade spelarna var etablerade landslagsspelare och detvar i många fall en kamp mot klockan huruvida de skulle kunna hinna återgå i fotboll före EMpå hemmaplan i juli 2013.

Av M a r k u s Wa l d é n o c h M a r t i n H ä g g l u n d

Korsbandseländet fortsätter i Damallsvenskan

Martin Hägglund, sjukgymnast och do-cent, Avdelningen för Sjukgymnastik,Institutionen för Medicin och Hälsa,Linköpings universitet samt senior fors-kare i Football Research Group

Markus Waldén, ortopedläkare vidHässle holms sjukhusorganisation samtfotbollsforskare vid Football ResearchGroup och Avdelningen för Samhälls-medicin, Institutionen för Medicin ochHälsa, Linköpings universitet


Damallsvenska klubbar (se figur pånästa sida). Det ska dock understrykasatt vårt material här är både begränsatoch selekterat, eftersom vi inte har följtDamallsvenskan komplett år för år.Några säsonger har hela serien medsamtliga lag studerats medan andra sä-songer har endast ett varierande antalklubbar ingått i skadeövervakningenoch några spelare från 2012 har ännuinte återgått i spel, vilket gör att åter-gångstiderna ska tolkas med viss försik-tighet.

Konstgräsets roll?Utan tvekan är det oroväckande attskaderisken tycks vara högre nu under2012-2013 än när våra första kors-bandsdata samlades in 2004-2005 (7,8). Även om fler damelitspelare i Sveri-ge idag är halv- eller heltidsprofessio-nella jämfört med för åtta till tio årsedan är sannolikt den allra största för-ändringen under denna period att enmajoritet av damlagen i skrivandestund spelar på konstgräs (8 av 12 lag).Efter EM i juli kommer även underlagskiftas på Linköping Arena så att 9 av12 lag har konstgräs på sin hem-maplan, vilket medför att 99 av 132 se-riematcher årligen kommer att spelaspå konstgräs i Damallsvenskan.

Det har på 2000-talet gjorts fleraoberoende studier inom fotboll påolika nivåer som har jämfört den gene-rella skaderisken på nyare generatio-nens konstgräs jämfört med naturgräsoch inte funnit några statistiskt signifi-kanta skillnader (9). Ingen av tidigarestudier på elitfotboll har emellertid re-dovisat några korsbandsspecifika data(antalet skador har sannolikt varit förfå för att tillåta det) (10, 11), men rap-porter har nyligen kommit från USApå amerikansk fotboll att risken för attdrabbas av främre korsbandsskada ärsignifikant högre på konstgräs än pånaturgräs (12, 13). I den första studieninkluderades 318 främre korsbands -skador från skadeövervakningen inomcollegeidrott under fem år 2004-2009och riskökningen på konstgräs var där39 procent jämfört med naturgräs (12).I den andra studien inkluderades 260främre korsbandsskador från NationalFootball Leagues skaderegistrering2000-2009 och där var riskökningenpå en tredje generationens konstgräs-typ (FieldTurf ) 67 procent högre än pånaturgräs (13).

Huvudproblemet med att studera

underlagets eventuella inverkan på ska-derisken är att det finns väldigt mångaolika konstgrästyper av olika generatio-ner med varierande standard och egen-skaper samt att friktionen mellan skooch underlag påverkas av såväl klimat-faktorer som bevattning av planerna.Likaså kan naturgräsplaner vara avmycket skiftande kvalitet i olika delar avlandet och under olika delar av säsong-en utifrån skötsel, planuppvärmning,klimatfaktorer etc. Lika viktigt som un-derlagets egenskaper är fotbolls skornasutformning, där exempelvis skor medså kallade ”blades” istället för konven-tionella dobbar ger betydligt högre frik-

tion mot underlaget (14). Nyligen visa-des i samma studie också att konstgräsmed fyllnad av sand eller gummi hadesignifikant högre friktionsvärden änkonstgräs utan någon fyllnad alls (14).

Hög friktion mellan underlag ochsko anses generellt vara en riskfaktorför icke-kontaktskador i nedre extre-miteten, exempelvis främre kors-bandsskada, (15). Det skulle därför,utifrån ovanstående resonemang varaväldigt angeläget med ytterligare enjämförande studie inom damfotbollenmed långtidsuppföljning och inrikt-ning på knädistorsioner eller kors-bandsskador.

Främre korsbandsskador i Damallsvenskan verkar öka i förekomst. ▼


Förbättrade stödfunktioner?Trots god effekt av förebyggande trä-ningsprogram hos fotbollsspelandetonårstjejer (16-18), är det nog utantvekan så att det för en elitspelare interäcker med att enbart träna förebyg-gande knäövningar. Nyckeln till ettförbättrat skadeläge i Damallsvenskanframöver är rimligen en förbättrad to-talsituation för spelarna. Merparten avspelarna i Damallsvenskan är idag inteheltidsprofessionella utan måste arbetaeller studera parallellt med sin fotboll,vilket gör att det blir mindre tid överför att äta korrekt och tillräckligt samtvila och återhämta sig. Svenska Fot-bollförbundet och ElitföreningenDamfotboll tog 2011 fram den så kal-lade nationella klubblicensen för Dam -allsvenskan som samtliga klubbarmåste uppfylla för att få delta i serie-spel. När dessa licenskriterier infördesvar de endast vägledande, men över-gick under 2012 i vissa delar till att bliobligatoriska kriterier som indelas i A-och B-kriterier. Generellt gäller att ominte A-kriterierna uppfylls beviljas inteden licens som berättigar till deltagan-de i Damallsvenskan och om inte B-kriterierna uppfylls kan någon form avpåföljd utdömas till klubben ifråga. Li-censkriterierna 2013 är helt oförändra-de jämfört med 2012 och fortfarandefinns inget medicinskt A-kriterium.De enda två medicinska kriterierna påB-nivå är (1) att hemmalaget ansvararför att det vid samtliga matcher ska fin-nas läkare, som är medicinskt ansvarigför spelarna både i hemma- och borta-lag (någon kravspecifikation på kom-petens finns emellertid inte!), och (2)att årlig försäsongsundersökning avspelartruppen avseende hjärta, rörel-

seapparaten och vissa blodprov ska ge-nomföras. Samtliga övriga medicinskakriterier är C-kriterier, som idag fortfa-rande endast utgör en rekommenda-tion. Vi har tyvärr ingen kännedom omi vilken utsträckning klubbarna idag

uppfyller B- och C-kriterierna, menendast en minoritet av klubbarna haren medicinsk stödapparat som fullt utkan uppfylla licenskriterierna. Engrupp av fotbollsläkare och fotbolls-sjukgymnaster representerandesmånga elitklubbar, landslag och för-bund framförde nyligen rekommenda-tionen att flera av nuvarande C-kriteri-er bör omvandlas till A- eller B-kriteri-er (19). Ett högst rimligt krav redan tillnästa säsong 2014 borde vara att klub-ben ska ha ett utsett medicinskt teamsom ett A-kriterium, och att övriga blirB-kriterier. Överhuvudtaget finns detinga skäl att acceptera en lägre grad avmedicinsk service inom damfotbollen,utan samma kriterier bör naturligtvisfinnas som för herrfotbollen.

Tränarna har ofta en betydligt störreroll inom skadeprevention än vad desjälva är medvetna om och utbildade

för. Det vore därför angeläget att sna-rast öka det idrottsmedicinska utrym-met i tränarutbildningarna på samtliganivåer inom svensk fotboll. Önskvärtvore också att tränarna bjuder in medi-cinsk expertis till sina konferenser istörre utsträckning än idag (och viceversa!) alternativt att gemensammakonferenser arrangeras där tränare ochmedicinare möts och kan samverka.Samtidigt måste vi inom fotbollsrörel-sen vara självkritiska i vår ambition attsäkerställa en hög medicinsk kompe-tens till klubbarna och i nuläget är dettyvärr inte specificerat i klubblicensenvilken idrottsmedicinsk kompetens ex-empelvis läkare och sjukgymnast börha. Det känns rimligt att det är en legi-timerad läkare som är ansvarig i detmedicinska teamet och han/hon börvara medlem i Svensk Förening för Fy-sisk Aktivitet och Idrottsmedicin ochSvenska Fotbolläkares Förening. Påmotsvarande vis bör även exempelvissjukgymnasten vara medlem i SvenskaFotbollssjukgymnasters Förening.

SammanfattningKvinnliga fotbollsspelare har välkändökad risk att drabbas av främre kors-bandsskada jämfört med manliga spe-lare. Under 2012 drabbades hela 18spelare i Damallsvenskan av en främrekorsbandsskada, således i genomsnitt1,5 främre korsbandsskador per lagunder säsongen, vilket är en dubbler-ing av skaderisken jämfört med vadsom är rapporterat tidigare under2000-talet. Denna oroväckande trendser ut att fortsätta även i år där hittillshela tio spelare har drabbats före vårsä-songens slut. Nyckeln till en förbättradskadesituation i Damallsvenskan ärsannolikt en kraftansamling från allainblandade aktörer i att optimera stöd-funktionerna och förutsättningarnaför spelarna. Exempelvis behöver fleraav de medicinska licenskriteriernauppgraderas till att bli obligatoriska.Vidare behöver utbildningsinsatser förtränare och fotbollsmedicinare intensi-fieras och fortsatt intensiv forskning påområdet behövs, inte minst vad gällerkonstgräsets eventuella inverkan påskaderisken och olika skadeförebyg-gande åtgärder.

R E F E R E N S E R1. Prodromos CC, Han Y, Rogowski J,

Joyce B, Shi K. A meta-analysis of the

Figur. Återgångstider till träning och match efter främre korsbandsskada

Tränarna har oftaen betydligt störreroll inom skade -prevention än desjälva vet om


incidence of anterior cruciate ligamenttears as a function of gender, sport,and a knee injury-reduction regimen.Arthroscopy 2007;23:1320-25.

2. Waldén M, Hägglund M, Werner J,Ekstrand J. The epidemiology of ante-rior cruciate ligament injury in foot-ball (soccer): a review of the literaturefrom a gender-related perspective.Knee Surg Sports Traumatol Arthrosc2011;19:3-10.

3. Shea KG, Pfeiffer R, Wang JH, CurtinM, Apel PJ. Anterior cruciate ligamentinjury in pediatric and adolescent soc-cer players: an analysis of insurancedata. J Pediatr Orthop 2004;24:623-8.

4. Renström P, Ljungqvist A, Arendt E,Beynnon B, Fukubayashi T, GarrettW, Georgoulis, Hewett TE, JohnsonR, Krosshaug T, Mandelbaum B, Mi-cheli L, Myklebust G, Roos E, RoosH, Schamasch P, Shultz S, Werner S,Wojtys E, Engebretsen L. Non-con-tact ACL injuries in female athletes: anInternational Olympic Committeecurrent concepts statement. Br JSports Med 2008;42:394-412.

5. Waldén M, Hägglund M, MagnussonH, Ekstrand J. Anterior cruciate liga-ment injury in elite football: a pro-spective three-cohort study. Knee SurgSports Traumatol Arthrosc2011;19:11-9.

6. Kvist J. Rehabilitation following ante-rior cruciate ligament injury: currentrecommendations for sports participa-tion. Sports Med 2004;34:269-80.

7. Waldén M, Åkesson T, Hägglund M,Ekstrand J. Korsbandsskador vanligainom damfotbollen. Svensk Idrotts-medicin 2005;(3):38-40.

8. Hägglund M, Waldén M, Ekstrand J.Injuries among male and female elitefootball players. Scand J Med SciSports 2009;19:819-27.

9. Williams S, Hume PA, Kara S. A revi-ew of football injuries on third andfourth generation artificial turfs com-pared with natural turf. Sports Med2011;41:903-23.

10. Bjørneboe J, Bahr R, Andersen TE.Risk of injury on third-generation ar-tificial turf in Norwegian professionalfootball. Br J Sports Med2010;44:794-8.

11. Ekstrand J, Hägglund M, Fuller CW.Comparison of injuries sustained onartificial turf and grass by male and fe-male elite football players. Scand JMed Sci Sports 2011;21:824-32.

12. Dragoo JL, Braun HJ, Durham JL,Chen MR, Harris AHS. Incidence andrisk factors for injuries to the anteriorcruciate ligament in National Collegi-ate Athletic Association football: datafrom the 2004-2005 through 2008-

2009 National Collegiate Athletic As-sociation Injury Surveillance System.Am J Sports Med 2012;40:990-5.

13. Hershman EB, Anderson R, BergfeldJA, Bradley JP, Coughlin MJ, JohnsonRJ, Spindler KP, Wojtys E, Powell JW.An analysis of specific lower extremityinjury rates on grass and FieldTurfplaying surfaces in National FootballLeague games: 2000-2009 seasons.Am J Sports Med 2012;40:2200-5.

14. Smeets K, Jacobs P, Hertogs R, LuyckxJ-P, Innocenti B, Corten K, EkstrandJ, Bellemans J. Torsional injuries of thelower limb: an analysis of the frictionaltorque between different types of foot-ball turf and the shoe outsole. Br JSports Med 2012;46:1078-83.

15. Wannop JW, Luo G, Stefanyshyn DJ.Footwear traction and lower extremitynoncontact injury. Med Sci SportsExerc 2013 May 7. [Epub ahead ofprint].

16. Myer GD, Sugimoto D, Staci T, He-wett TE. The influence of age on the

effectiveness of neuromuscular trai-ning to reduce anterior cruciate liga-ment injury in female athletes: a meta-analysis. Am J Sports Med2013:41:203-15.

17. Sugimoto D, Myer GD, McKeon JM,Hewett TE. Evaluation of the effecti-veness of neuromuscular training toreduce anterior cruciate ligament in-jury in female athletes: a critical reviewof relative risk reduction and num-bers-needed-to-treat analyses. Br JSports Med 2012;46:979-88.

18. Waldén M, Atroshi I, Magnusson H,Wagner P, Hägglund M. Prevention ofacute knee injuries in adolescent fema-le football players: cluster randomisedcontrolled trial. BMJ2012;344:e3042.

19. Waldén M, Hägglund M, Näsmark A,Börjesson M, Ekstrand J, Roos H,Renström P, Karlsson J: Oroväckandemånga korsbandsskador i Damalls-venskan. Marta 2013;(1):20-4.

Linvatec Sweden AB Tel. +46 (0)31 337 90 30

IceBandTM kyl- och kompressionsbandage

Enkelt – Funktionellt – Användarvänligt

IceBandTM är ett kyl- och kompressionsbandage speciellt utvecklat för rehabilitering och smärtlindring i samband medknä- axel- och fotoperationer. Kylan verkar antiinflammatoriskt, vilket innebär minskad svullnad och smärta. IceBandTM kan även användas vid akut skada.


Korsbandsskador utgör ett allvarligtproblem i fotboll, och det är visat attkvinnliga fotbollsspelare har två till tregånger högre risk att drabbas av enkorsbandsskada jämfört med manligaspelare (1). Konsekvenserna av en kors-bandsskada är stora både sportsligt ochekonomiskt. För den enskilde spelareninnebär en korsbandsskada frånvarofrån fotboll i upptill ett år, men ocksåför fotbollslaget har detta stor betydel-se då det tappar en värdefull spelare ochkan leda till försämrad sportslig fram-

gång. Därutöver är det visat att ett av -slitet korsband kan få stora långtids-konsekvenser i form av tidig artrosut-vecklning i knäleden, oavsett om spela-ren genomgår korsbandsrekonstruk-tion eller inte (2). Detta understrykerhur viktigt det är att öka vår kunskapom varför korsbandsskador uppstår såatt vi kan utarbeta ännu mer effektivaåtgärder för att förebygga dessa skador.

Förebyggande av skadorDen traditionella modellen för att före-

bygga skador inleds med att kartläggaförekomst och allvarlighetsgrad av enskada. När detta är känt blir nästa stegatt identifiera skademekanismerna ochriskfaktorerna för skadan ifråga, ochbaserat på denna kunskap kan därefterförebyggande åtgärder introducerasoch utvärderas (3). Vi vet att enkla trä-ningsprogram med fokus på styrka,stabilitet och neuromuskulär kontrollkan reducera förekomsten av kors-bandsskador bland kvinnliga fotbolls-spelare, speciellt bland yngre utövare(4, 5). Det är emellertid ovisst huruvidadessa program är lika effektiva blandelitspelare. Genom att identifiera flerriskfaktorer kan vi förbättra existeran-de interventioner och göra vårt före-byggande arbete mer målinriktat.

Riskfaktorer för korsbands -skadorDet finns studier som tyder på att rö-relsemönster och neuromuskulära fak-torer är av stor betydelse för skaderis-ken. En studie har visat att ökad val-gusställning i knäleden och ökat ab-duktionsmoment i landningen efter etttvåbens-fallhopp kunde predikteraframtida korsbandsskador hos ungakvinnliga idrottare (6). Vidare finnsstudier som antyder att neuromuskulä-ra faktorer som fördröjd muskelakti-vering, muskulär obalans mellan qu-adriceps och hamstrings, eller reduce-rad dynamisk stabilitet i knäled och bål

Under fotbollssäsongen 2012 drabbades 17 kvinnliga elitspelare i den norska Toppserien av enkorsbandsskada. Totalt har vi sedan 2009 registrerat 44 korsbandsskador i Toppserien. En kors-bandsskada innebär stora konsekvenser för både den enskilda spelaren och för laget – både påkort och lång sikt. Vi vet att kvinnliga spelare har en högre skaderisk jämfört med män, men or-sakerna till detta är ännu inte tillräckligt studerade.

Kan vi identifiera kvinnligafotbollsspelare med ökad riskför främre korsbandsskada?

Av A g n e t h e N i l s t a d o c h T h o r E i n a r A n d e r s e n

Agnethe Nilstad, idrottsfysioterapeut ochPhD-kandidat vid Center för Idrottsska-deforskning, Sektionen för Idrottsmedi-cin, Norges Idrottshögskola, Oslo.

Thor Einar Andersen, idrottsläkare ochspecialist i fysikalisk medicin och rehabi-litering, medicine doktor och försteama-nuens vid Center för Idrottsskadeforsk-ning, Sektionen för Idrottsmedicin, Nor-ges Idrottshögskola, Oslo.


▼

kan påverka skaderisken. Anatomiskafaktorer som ökad främre knälaxitetoch generell ledrörlighet, hyperprona-tion i foten, högt BMI, och genetiskakollagenvarianter anses också hängaihop med en förhöjd risk för kors-bandsskada. Slutligen är det visat att entidigare korsbandsskada ökar risken föratt drabbas av en ny (7-9).

”Vad är det med kvinnorna?”Varför kvinnliga idrottare är mer utsat-ta för korsbandsskador än män är intetillräckligt studerat. Det är emellertidvisat att det finns skillnader i rörelse-mönster mellan kvinnor och män närde utför fallhopp, finter och enbensöv-ning (10). Det ser ut som om kvinnligaidrottare landar med mindre grad avflexion i både höfter, knän och över-kropp i ett tvåbensfallhopp än manligaidrottare, eftersom att muskulatureninte bidrar till att absorbera krafterna ilika stor grad. Vidare har kvinnor gene-rellt ökad höftadduktion och sidleds-rörelser av överkroppen, något somigen kan bidra till ökad inåtrotation avhöften och ökad knävalgus (11).

Orsakerna till att korsbandsskadorinträffar är komplext, och det är högsttroligt att flera olika faktorer samverkar– både relaterat till spelaren och tillomgivningen. Syftet med vår prospek-

tiva riskfaktorstudie är att undersökainre riskfaktorer bland kvinnliga elit-fotbolls- och elithandbollsspelare ochidentifiera potentiella biomekaniska,neuromuskulära, anatomiska och ge-netiska riskfaktorer för främre kors-bandsskada.

RiskfaktorstudienDenna prospektiva kohortstudie star-tades vid Center för Idrottsskadeforsk-ning vid Norges Idrottshögskola 2007där alla kvinnliga handbollsspelare ielitserien blev inbjudna till att delta iprojektet. Från 2009 utvidgades studi-

en till att också omfatta samtliga nors-ka kvinnliga elitfotbollsspelare i Topp-serien (tolv lag, cirka 200 spelare) sominbjöds till omfattande screeningtesterföre säsongsstart (februari–mars). Allanya spelare i Toppserien har sedan bli-vit erbjudna samma testförfarande denästföljande säsongerna. Det innebäratt cirka 40-50 nya spelare inkluderasvarje år och målet är att testa alla spela-re med A-lagskontrakt och som såledesantas komma att spela under den kom-mande säsongen. Efter screeningtester-na följs alla spelare upp prospektivt föratt registrera alla korsbandsskador somuppstår.

Screening av spelareAll testning sker vid Norges Id-rottshögskola och samtliga tester ge-nomförs under en dag. Totalt tar test-ningen sex till sju timmar per spelare,och vi har möjlighet till att testa 14 spe-lare om dagen. Vårt testteam består av15 forskningsassistenter med bak-grund inom idrottsfysioterapi, medi-cin eller idrottsvetenskap och alla harfått grundlig upplärning och insluss-ning i testproceduren.

Biomekaniska tester Vi använder 3D-rörelseanalys för attundersöka ledkinematik och kinetik

Norska damfotbollsspelare i Toppserien screenas utförligt avseende riskfaktorer för främre korsbandsskada.

Majoriteten avkorsbandsskadornahar uppstått i sam-band med en rikt-ningsförändringeller fintrörelse.


under utförandet av fotbollsspecifikarörelser. Med hjälp av åtta infraröda ka-meror (240 Hz) och två kraftplattfor-mar (960 Hz), samt 35 reflexmarkörer

som fästs på olika anatomiska landmär-ken, kan vi undersöka hur höft, knä ochfotled rör sig i alla tre plan och vilkakrafter som påverkar lederna. Spelarna

gör ett tvåbens-fallhopp från en 30 cmhög låda samt en riktningsförändringmot både höger och vänster sida samti-digt som de mottar en passning.

Neuromuskulära testerVi har också inkluderat en rad testermed syfte att undersöka neuromusku-lära faktorer som styrka, stabilitet ochbalans. För att mäta maximal kraftut-veckling i quadriceps- och hamstrings-muskulaturen testar vi dessa musklerisokinetiskt med dynamometer. Dess -utom genomför spelarna en maximalstyrketest (1 RM) i en sittande ben-pressapparat och vi mäter isometriskstyrka av höftabduktorer med hand-hållen dynamometer. Spelarna utförockså enbens-knäböj, ettbens-fallhoppoch tvåbens-fallhopp medan en erfarenidrottsfysioterapeut utför ”real-time”evaluering och värderar spelarnas knä-och höftkontroll i frontalplanet.

Som ett mått på dynamisk stabilitet inedre extremiteten använder vi ”TheStar Excursion Balance Test”, där avsik-ten är att uprätthålla balansen på ettben samtidigt som spelaren ska försökaatt sträcka det andra benet så långt sommöjligt i anterolateral, posterolateral

Spelarna testas biomekaniskt exempelvis genom att göra en riktningsförändring samtidigt som de mottar en passning.

Spelarna testas avseende isokinetisk styrka exempel-vis genom att göra en maximal knäextension i sit-tande benpress.


▼och mediolateral riktning. Balansenblir också testad på en balansplattformdär spelarna utför specifika balanstesterpå både ett och två ben. Slutligen testarvi flexibiliteten i hamstringsmuskulatu-ren i ryggliggande utgångsställning.

Anatomiska testerTrots att anatomiska faktorer represen-terar så kallade icke-modifierbara ka-rakteristika hos en idrottare har vi in-kluderat tester som kartlägger några avdessa faktorerna, eftersom vi vill kunnauttala oss om huruvida kroppssam-mansättning kan påverka skaderisken.Vi genomför därför en rad antropo-metriska mätningar av spelarna samtfrämre knälaxitet (KT-1000 artrome-ter), generell ledlaxitiet (Beighton &

Horan Joint Mobility Index), genurecurvatum och höftanteversion (goni-ometer), samt fotpronation (naviculardrop test).

Genetiska variablerUtöver de biomekaniska, neuromus-kulära och anatomiska testerna tar viockså blodprov på alla spelarna för attundersöka sambandet mellan genetis-ka kollagenvarianter och potentiell riskför korsbandsskada, eftersom all tidi-gare forskning inom detta fält baseraspå fall-kontrollstudier medan vi önskarstudera detta prospektivt.

Demografiska variablerAlla spelarna fyller i ett standardiseratfrågeformulär där vi inhämtar infor-

mation om spelarkarakteristika somspelposition, dominant ben, antal årserfarenhet på elitnivå, estimerad trä-ningsexponering, tidigare skador, knä-funktion samt förekomst av ryggsmär-tor.

Preliminära resultatTotalt har mer än 400 fotbollsspelareinkluderats och testats av i projektetunder perioden 2009-2013. Spelarnaär i genomsnitt 21 ± 4 år, 168 ± 5 cmlånga, och väger 62 ± 7 kg. De har spe-lat på elitnivå i 3 ± 3 år. Av de testadespelarna har 32 haft en tidigare kors-bandsskada varav sex har bilaterala ska-dor. Sedan projektet startade 2009 hartotalt 27 av de testade spelarna drab-bats av en korsbandsskada som haruppstått utan kontakt med annan spe-lare (så kallad icke-kontakt främrekorsbandsskada). I 19 av dessa skadorär det icke-dominant ben som drabbatsoch 20 av skadorna uppstod på konst-gräs. Därutöver har vi registrerat femkontaktskador bland de som har testatsoch tolv skador hos spelare i Toppseri-en som inte har deltagit på testerna.Majoriteten av korsbandsskadorna haruppstått i samband med en riktnings-förändring/fintrörelse eller i en en-benslandning. Mekanismerna överens-stämmer med redan existerande littera-tur på området (12-15).

BMI och fotpronation associerade medrisk för ny skadaSpelarna som ingick i screeningen detförsta året (2009) blev också inbjudnatill att delta i en individuell prospektivskaderegistrering via SMS på mobilte-lefon den påföljande säsongen. Baseratpå denna registrering har vi fått ochpublicerat information om den totalaskadeförekomsten bland kvinnliga elit-fotbollsspelare (16), och vi har även ny-ligen studerat riskfaktorer för skador inedre extremiteten hos samma spelare(submitterat manuskript). Fynden härtyder på att BMI och fotpronation ärassocierade med ökad risk för ny skada.

Fortsättning följer...Våra powerberäkningar visar på att vibehöver 30-50 korsbandsskador för attkunna detektera moderata till starkaassociationer mellan de testade fakto-rerna och skaderisken. Vi kommer där-för att fortsätta med att inkludera nyaspelare i kohorten även nästa säsongoch registrera korsbandsskador. Efter-

Spelarna testas även avseende kroppssammansättning för att kartlägga anatomiska fak-torers inverkan på skaderisken.


fotbollssäsongen 2013 kommer vi attpåbörja arbetet med de första analyser-na med korsbandsskada som endpointför både fotbolls- och handbollsspela-re.

Praktiska implikationerTrots att studier har visat att skadepre-vention fungerar och att komplettauppvärmningsprogram med dynamis-ka övningar och neuromuskulär trä-ning kan halvera förekomsten av kors-bandsskador, kommer en ökad kun-skap om riskfaktorer att bidra till enoptimering av preventionsprogram-men såtillvida att de kan göras mermålriktade och effektiva. Vi hoppasmed denna studie att vi kan identifierafaktorer som predikterar en kors-bandsskada, så att kunskapen kan för-medlas till tränare, fysioterapeuter, lä-kare, föräldrar och inte minst spelarnasjälva. På detta sätt kan vi bidra tillökad uppmärksamhet och kunskapkring korsbandsskador samt hur vi kanoch bör jobba för att förebygga dessaskadorna i ännu större grad.

R E F E R E N S E R1. Waldén M, Hägglund M, Magnusson

H, Ekstrand J. Anterior cruciate liga-ment injury in elite football: a pro-spective three-cohort study. Knee SurgSports Traumatol Arthrosc2011;19:11-9.

2. Lohmander LS, Englund PM, Dahl LL,Roos EM. The long-term consequenceof anterior cruciate ligament and meni-

scus injuries: osteoarthritis. Am J SportsMed 2007; 35:10:1756-69.

3. van Mechelen W, Hlobil H, KemperHC. Incidence, severity, aetiology andprevention of sports injuries. A reviewof concepts. Sports Med 1992;14:82-99.

4. Waldén M, Atroshi I, Magnusson H,Wagner P, Hägglund M. Prevention ofacute knee injuries in adolescent fema-le football players: cluster randomisedcontrolled trial. BMJ 2012;344:e3042.

5. Yoo JH, Lim BO, Ha M, Lee SW, OhSJ, Lee YS, Kim JG. A meta-analysis ofthe effect of neuromuscular trainingon the prevention of the anterior cru-ciate ligament injury in female athle-tes. Knee Surg Sports Traumatol Arthrosc 2010;18:824-30.

6. Hewett TE, Myer GD, Ford KR,Heidt Jr RS, Colosimo AJ, McLeanSG, van den Bogert AJ, Paterno MV,Succop P. Biomechanical measures ofneuromuscular control and valgus loa-ding of the knee predict anterior cruci-ate ligament injury risk in female ath-letes: a prospective study. Am J SportsMed 2005;33:492-501.

7. Alentorn-Geli E, Myer GD, SilversHJ, Samitier G, Romero D, Lázaro-Haro C, Cugat R. Prevention of non-contact anterior cruciate ligament in-juries in soccer players. Part 1: Mecha-nisms of injury and underlying riskfactors. Knee Surg Sports TraumatolArthrosc 2009;17:705-29.

8. Smith HC, Vacek P, Johnson RJ, Slau-terbeck JR, Hashemi J, Shultz S,Beynnon BD. Risk factors for anteriorcruciate ligament injury: a review of

the literature - Part 1: neuromuscularand anatomic risk. Sports Health2012;4:69-78.

9. Smith HC, Vacek P, Johnson RJ, Slau-terbeck JR, Hashemi J, Shultz S,Beynnon BD. Risk factors for anteriorcruciate ligament injury: a review ofthe literature - Part 2: hormonal, gene-tic, cognitive function, previous in-jury, and extrinsic risk factors. SportsHealth 2012;4:155-61.

10. Carson DW, Ford KR. Sex differencesin knee abduction during landing: asystematic review. Sports Health2011;3:373-82.

11. Mendiguchia J, Ford KR, QuatmanCE, Alentorn-Geli E, Hewett TE. Sexdifferences in proximal control of theknee joint. Sports Med 2011;41:541-57.

12. Boden BP, Dean GS, Feagin JA, Jr.,Garrett, Jr, WE. Mechanisms of ante-rior cruciate ligament injury. Ortho-pedics 2000;23:573-8.

13. Faunø P, Wulff Jakobsen B. Mecha-nism of anterior cruciate ligament in-juries in soccer. Int J Sports Med2006;27:75-9.

14. Krosshaug T, Nakamae A, Boden BP,Engebretsen L, Smith G, SlauterbeckJR, Hewett TE, Bahr R. Mechanismsof anterior cruciate ligament injury inbasketball: video analysis of 39 cases.Am J Sports Med 2007;35:359-67.

15. Olsen OE, Myklebust G, EngebretsenL, Bahr R. Injury mechanisms for an-terior cruciate ligament injuries inteam handball: a systematic video ana-lysis. Am J Sports Med 2004;32:1002-12.

16. Nilstad A, Bahr R, Andersen T. Textmessaging as a new method for injuryregistration in sports: a methodologi-cal study in elite female football.Scand J Med Sci Sports 2012; Apr 27.doi: 10.1111/j.1600-0838.2012.01471.x.

Figur.Förekomst av främre korsbandsskador i Toppserien i 2009-2012

Center för Idrottsskadeforskning

har etablerats vid Norges Idrotts -

högskola med ekonomisk stöttning

från Kulturdepartementet, Helse

Sør-Øst RHF, Internationella Olym-

piska Kommittén, Norges Idrotts-

förbund och Olympiska Kommitté,

samt Norsk Tipping.


I Danmark utövar två av tre vuxna enidrott eller motionsaktivitet, medannio av tio barn, upp till 15 års ålder, äridrotts- eller motionsaktiva. Därmedär 1,6 miljoner danskar aktiva idrotts-utövare och medlemmar i en av de 61registrerade idrottsförbunden i Dan-mark (1). De sex största idrottsgrenarnaår 2011 inom organiserad idrott – fot-boll, golf, simning, gymnastik, hand-boll och badminton i den nämnda ord-ningen – utgörs av nästan en miljonmedlemmar.

Under de sista årtiondena har detvarit ett ökat fokus på de hälsomässigafördelarna med motion och idrottsut-övning. Denna ökade fokus kan sessom en effekt av att det har varit en sti-gande förekomst av livsstilsrelateradesjukdomar som kan associeras med eninaktiv livsstil. Idag är det väldoku-menterat att regelbunden fysisk aktivi-tet minskar risken för många livsstils-sjukdomar såsom hjärt- och kärlsjuk-domar, diabetes samt vissa cancerfor-mer.

Helt ny dansk forskning visar att re-gelbunden motion i form av en tradi-tionell idrottsgren, såsom fotboll, haren stor och positiv effekt på fysisk formoch hälsa hos vuxna män och kvinnor(2). Dessutom tyder forskningen på attden positiva effekten av enbart tolvveckors fotbollsutövande kan kvarstå iupp till ett år.

Baserat på dessa positiva forsknings-

resultat har det danska fotbollförbun-det (Dansk Boldspil Union, DBU)bland annat introducerat ett nytt mo-tionserbjudande ”Fodbold Fitness”som också har bidragit till att fleraklubbar har öppnat upp för dam- ochflickfotboll. DBU och förbundets sexlokala unioner har arbetat målinriktatmed att utveckla och bredda koncep-tet, vilket kortfattat kan beskrivas sommotionsfotboll för vuxna inom flexiblaramar. I dag finns 55 Fodbold Fitnessklubbar i Danmark. Målsättningen äratt det i slutet av 2013 kommer att fin-

nas 200 Fodbold Fitness klubbar sprittöver landet.

Kroppskontakt ökar skaderiskBaksidan av medaljen när det kommertill idrottsgrenar såsom fotboll där detingår kroppskontakt, är att kroppskon-takt ökar risken för olyckor och skadorpå rörelseapparaten. Den generella fö-rekomsten av skador är störst inom fot-boll, följt av handboll. Orsaken till attde flesta skadorna sker inom fotbolloch handboll är dels att: 1) fotboll ochhandboll är de två mest populära id-

Damfotboll – är det sunt?Alarmerande många skador registreras bland unga flickor som spelar fotboll. Enav de allvarligaste skadorna är ruptur av det främre korsbandet. Det höga antaletskador understryker vikten av att förbättra tonårsflickornas fysiska form, genomuppvärmning som inkluderar specifik styrketräning och koordinationsövningar.

Av M e t t e Z e b i s o c h K r i s t i a n T h o r b o r g

Mette Zebis, Med Dr, idrottsfysiolog ochidrottsskadeforskare, Artroskopisk Cen-ter Amager och Ganglaboratoriet, Or-topædkirurgisk afdeling, Hvidovre Hos-pital

Kristian Thorborg, Med Dr, specialist iidrottsfysioterapi och idrottsskadeforska-re, Artroskopisk Center Amager ochGanglaboratoriet, Ortopædkirurgisk af-deling, Hvidovre Hospital

▼


Figur 1.Figuren illustrerar graden av neuromuskulär aktivitet i mediala hamstringsmuskulaturen under en riktningsförändring hos 55 elit-fotbolls- och handbollspelare. Fem spelare fick en efterföljande främre korsbandsskada (markerat med ett kryss) (8).

rottsgrenarna i Danmark, vilket inne-bär många aktiva och utsatta utövare,och 2) att fotboll och handboll gårunder kategorin kontaktsport, vilketökar risken för skador jämfört med deindividuella idrottsgrenarna. Skadebil-den inom fotboll handlar i hög gradom ledskador såsom stukningar ochvrickningar av knä- och fotled samtakuta skador och överbelastningar avmuskel- och senstrukturer i höft/ljumske, lår och underben.

Tonårsflickor är särskilt utsatta Hos tonåringar är förekomsten av id-rottsskador särskilt hög och specielltflickor är en stor riskgrupp. Data frånolycksfallsregister visar att 85 procentav flickor som skadar sig är under 20 år,i jämförelse med 56 procent bland poj-kar. I Danmark är fotboll och handbollde två mest populära idrotterna blandunga och tonåringar. Tyvärr är fotbolloch handboll de idrottsgrenar där detrapporteras flest skador, däribland all-varliga knäskador såsom ruptur av detfrämre korsbandet. Utländsk skadesta-tistik visar att speciellt flickor mellan

15-19 år som spelar fotboll skadar sigoacceptabelt ofta mätt i skador/1000timmars idrottsutövande. I en ut-ländsk undersökning har man funnitatt 92 procent av alla flickor mellan 15-19 år som spelar fotboll skadar sigunder en säsong (3).

Datainsamling via SMSI en helt ny dansk undersökning har visett motsvarande alarmerande siffror(4). Vi samlade in skade- och exponer-ingsdata med hjälp av SMS-svar. För-delen med denna insamlingsmetod avskador är att den fångar många fleraskador än till exempel om en tränareskulle rapportera om skador, där riskföreligger att glömma att rapporteraalla skador eller att spelarna helt enkeltinte alltid berättar att de har skadat sig.Under en matchsäsong rapporterade499 flickor mellan 15-18 år veckovisderas fotbollsexponering samt fotbolls-relaterade skador genom att svara påstandardiserade frågor via SMS.

Sammanlagt registrerades 424 fot-bollsskador, varav 269 medförde frånva-ro från fotbollsaktiviteter. Detta resulte-

rade i en rapportering på 15 nya ska-dor/1000 timmar exponering (fotbolls-aktivitet) och tio nya skador/1000 tim-mar exponering som medförde frånvarofrån match eller träning. Oftast var ska-dorna lokaliserade till knä (25 procent)eller fotled (20 procent). Undersök-ningen visar en skadeincidens som är tregånger så hög jämfört med vad som tidi-gare rapporterats i litteraturen när träna-re eller medicinsk personal har insamlatdata om skador. Man skulle kunna troatt detta höga antal skador var resultatetav en överrapportering av flera obetydli-ga skador, men så verkar inte vara falleteftersom det i undersökningen också vartre gånger så hög förekomst av allvarligaskador jämfört med tidigare studier somanvänt traditionell skaderapportering(tränare eller medicinsk personal).

Varför får flickorna så mycketskador? När flickorna i vår tidigare nämndastudie grupperades inom deras ge-nomsnittliga exponering i skadefriaveckor, fann vi att ökad genomsnittligexponering i skadefria veckor var signi-

Neuromuskulär aktivitet i mediala hamstringsmuskulaturen

EM

G a

ktiv

t

0

20

40

60

80

100%

EMG

akt

ivit

et (%

af

max

)


fikant associerad med minskad risk förskada (4). Speciellt flickor som känne-tecknas av låg och/eller oregelbundenuppslutning till fotboll (genomsnittligexponering ≤ 1 timme/vecka) hademycket hög skaderisk (70 skador/1000timmars exponering). Baserat på dettaresultat är ett viktigt fokus i förebyg-gande av skador därför rekommenda-tion av regelbunden träning. Såledesbör tränare informera spelarna om vik-ten av regelbunden fotbollsträning föratt få såväl optimal hälsoeffekt samtminimera skaderisken.

Kan vi identifiera spelare somhar ökad risk att drabbas av enallvarlig knäskada?En ny svensk undersökning visade attförekomsten av främre korsbandskadavar mer än dubbelt så stor bland kvinn-liga jämfört med manliga elitfotbolls-spelare (5). Studien visade också attflickor som skadar det främre korsban-det gör det i en yngre ålder jämfört medmän, vilket betyder att flickorna i vissatillfällen drabbas av artros redan i 20års ålder. Flickor och kvinnor har alltså

större risk att drabbas av en främrekorsbandsskada. Många förklaringarpå den höga skadefrekvensen blandkvinnliga idrottsutövare bygger påkönsbestämda skillnader som inte gåratt ändra på. Den nyaste forskningenindikerar att en viktig utlösande faktorkan finnas i kvinnors specifika koordi-nation och rörelsemönster. Jämförtmed manliga idrottsutövare har kvinn-liga idrottsutövare en annan rörelse-och muskelaktiveringsstrategi i situa-tioner där främre korsbandsskador of-tast sker (6).

Aktuell forskning pekar vidare på attdet är möjligt att identifiera spelaresom har särskilt hög risk för att skadadet främre korsbandet. Aktiviteten ispeciellt mediala hamstrings tycks varaoerhört viktig för att potentiellt stängaden innersta (mediala) ledkammaren iknäleden och därmed reducera riskenför dynamisk knäledsvalgus – en situa-tion där den mediala knäledskamma-ren öppnas upp och korsbandet utsättsför stor stress. Just dynamisk knäleds -valgus, knäledsvinkel och moment i enlandningssituation har visat sig kunna

identifiera spelare med förhöjd risk förfrämre korsbandsskada (7). Vikten avmediala hamstringsmuskulaturensfunktion stöds av en studie som visadeatt spelare med minskad neuromusku-lär aktivitet i mediala hamstrings underen fotisättningsrörelse hade ökad riskför en främre korsbandsskada (Figur 1)(8).

Det är väl dokumenterat att specifikskadeförebyggande träning kan ledatill förändringar i det neuromuskuläraaktiveringsmönstret hos kvinnliga elit -idrottsutövare under en rörelse som ärrelaterad till förekomsten av främrekorsbandsskador.

Således visade en nyare studie en se-lektiv uppreglering av muskelaktivite-ten i mediala hamstrings efter en peri-od med specifik skadeförebyggandeträning (9).

Specifika rörelsemönster och strategi-er kan alltså ändras med skadeförebyg-gande träning och tycks därmed vara avstor betydelse för att reducera risken fören främre korsbandsskada, specielltbland kvinnliga idrottsutövare.

Figur 2.Modifierad version av figur 1 (8). I figuren har vi infogat graden av neuromuskulär aktivitet i mediala hamstringsmuskulaturenunder en riktningsförändring hos en kvinnlig dansk landslagsspelare i fotboll innan hon ådrog sig en främre korsbandsskada, efter av-slutad rehabilitering (markerat med ett rött kryss) samt efter sex veckors specifik styrketräning (markerat med en röd cirkel).

Neuromuskulär aktivitet i mediala hamstringsmuskulaturen

EM

G a

ktiv

t

0

20

40

60

80

100%

▼

EMG

akt

ivit

et (%

af

max

)


Exempel på specifik träning aven fotbollsspelare med hög riskÅr 2009 ådrog sig en av de bästa dans-ka kvinnliga landslagsspelarna i fotbollen främre korsbandsskada. Innan ska-dan inträffade genomförde spelaren ettprestationstest med undersökning avneuromuskulär kontroll av knäleden isamband med en riktningsförändring;en rörelse vid vilken många icke-kon-takt främre korsbandsskador sker. Un-dersökningen visade att den aktuellaspelaren hade markant låg muskelakti-vitet i mediala hamstringsmuskulatu-ren under utförandet av rörelsen (Figur2). Då spelaren hade avslutat sin reha-bilitering - och var klar för återgång ifotbollsspel - undersökte vi på nyttmuskelaktiviteten omkring knäledenunder en riktningsförändring. Det vi-sade sig att spelaren hade samma lågaaktivitet i mediala hamstringsmuskula-turen. Efter blott sex veckors specifikstyrketräning (kettlebell swing) sågsdock en markant ökning av aktivering-en i mediala hamstringsmuskulaturen(Figur 2 föregående sida).

Pågående forskning i vår forsknings-grupp kommer att belysa effekten avspecifika träningsövningar på potenti-ella riskfaktorer för främre korsbands -skada - både bland friska och kors-bandsskadade spelare.

SammanfattningOavsett typen av skada är det alltså av-

görande att idrottsutövaren känner tillmöjligheterna för att undgå allvarligaskador så att olyckliga konsekvenserkan undvikas eller minimeras. Detåterstår därför ett stort framtida arbetei att synliggöra skadeproblematikeninom dansk idrott. Speciellt bland våraunga idrottsutövare ligger det ett stortansvar på klubbar, tränare, idrottsför-bund, idrottsforskare, friskvårdsperso-nal och föräldrar i att förvärva kunska-per som säkert kan guida de unga utö-varna genom ett hälsosamt idrottsak-tivt liv utan att drabbas av skador.

R E F E R E N S E R

1. Danmarks Idræts-Forbund. Statistik,Medlemstal. 2012.

2. Krustrup P, Dvorak J, Junge A, Bangs-bo J. Executive summary: the healthand fitness benefits of regular partici-pation in small-sided football games.Scand J Med Sci Sports 2010;20(Suppl 1):132-135.

3. Le Gall GF, Carling C, Reilly T, Van-dewalle H, Church J, Rochcongar P.Incidence of injuries in elite Frenchyouth soccer players: a 10-seasonstudy. Am J Sports Med 2006;34:928-938.

4. Clausen MB, Zebis MK, Møller M,Krustrup P, Holmich P, WedderkoppN, Andersen LL, Christensen KB,Thorborg K. High injury-incidence inadolescent female soccer: The influen-ce of weekly soccer-exposure and play-

ing-level [abstract]. Sports MedicineCongress 2013.

5. Waldén M, Hägglund M, MagnussonH, Ekstrand J. Anterior cruciate liga-ment injury in elite football: a pro-spective three-cohort study. Knee SurgSports Traumatol Arthrosc2011;19:11-19.

6. Bencke J, Zebis MK. The influence ofgender on neuromuscular pre-activityduring side-cutting. J ElectromyogrKinesiol 2011; 21:371-375.

7. Hewett TE, Myer GD, Ford KR,Heidt RS, Jr., Colosimo AJ, McLeanSG, Van den Bogert AJ, Paterno MV,Succop P. Biomechanical measures ofneuromuscular control and valgus loa-ding of the knee predict anterior cruci-ate ligament injury risk in female ath-letes: a prospective study. Am J SportsMed 2005;33:492-501.

8. Zebis MK, Andersen LL, Bencke J,Kjaer M, Aagaard P. Identification ofathletes at future risk of anterior cruci-ate ligament ruptures by neuromuscu-lar screening. Am J Sports Med2009;37:1967-1973.

9. Zebis MK, Bencke J, Andersen LL,Dossing S, Alkjaer T, Magnusson SP,Kjaer M, Aagaard P. The effects ofneuromuscular training on knee jointmotor control during sidecutting infemale elite soccer and handball play-ers. Clin J Sport Med 2008;18:329-337.

Aktiviteten i mediala hamstrings tycksvara viktig för att stänga den medialaledkammaren i knäleden och därmedminska risken för dynamisk knäledsval-gus - en situation där korsbandet utsättsför stress.


Regelbunden träningminskar risk för skadorFotboll är den populäraste idrotten i Sverige bland tjejer sett till antal utövare, men är tyvärrförknippad med en hög knäskaderisk. Det är därför mycket angeläget att åtgärder för att före-bygga knäskador implementeras i hela fotbollsrörelsen. Under de senaste åren har det kommitflera oberoende studier som visar att främre korsbandsskador framgångsrikt kan förebyggas medneuromuskulär träning. Regelbundenhet i träningen är dock helt avgörande för att få avseddeffekt.

En ny studie visade att av drygt 12 000akuta knäskador som undersökts påakutmottagningen på Norrlands uni-versitetssjukhus i Umeå mellan 1995-2009 var en tredjedel idrottsrelaterade(1). Fotboll var den enskilt vanligasteidrotten i samband med skada, bero-ende på att fotboll, utöver att vara för-knippad med en hög knäskaderisk (2),ligger i topp bland antalet utövare itränings- och tävlingsidrotter i Sverige(3). Hos flickfotbollsspelare utgörknäskador ca 15-20 procent av allaskador (4).

Neuromuskulär funktion ochknäskadorFörklaringen till den välkänt ökade ris-ken för främre korsbandsskada hosflickor är fortfarande oklar. En bristfäl-lig neuromuskulär kontroll hos flickor,framförallt under och strax efter puber-teten, är dock sannolikt en viktig bidra-gande faktor (5). De flesta främre kors-bandsskador vid fotbollsspel inträffar iicke-kontakt situationer, eller med en-dast lättare kontakt med annan spelare,medan direkta kontaktskador (mot detskadade knäet/benet) utgör en mindredel. En vanligt beskriven icke-kontaktskademekanism hos flickor är en så kal-lad dynamisk valguskollaps, där knäetvacklar inåt ofta i samband med enfo-tad belastning (5).

Varför är då tonåren en extra utsattperiod avseende knäskador? Förklaring-

en är sannolikt multifaktoriell, och kansökas delvis i förändrad yttre belastningdå många ungdomar i denna periodbörjar satsa mer på sin idrott, spelinten-siteten ökar, etc., men även i att tonårs -perioden är en både psykologiskt och fy-siologiskt turbulent tid. Intressant noghar studier visat att flickor uppvisar för-sämrad neuromuskulär kontroll underoch efter tonårsperioden, medan pojkarhar oförändrad eller förbättrad neuro-muskulär kontroll, vilket delvis kan för-klara den relativa riskökningen hosflickor (6). Ytterligare en riskfaktor för-knippad med pubertet är att medtillväxtspurt fås ofta biomekanisktogynnsamma förhållanden med nedsattbål/höftkontroll och ökad valgusbelast-ning mot knäet till följd, vilket ökar ris-ken för allvarlig knäskada (7).

Neuromuskulär träning effek-tivt för att förebygga skador!De neuromuskulära riskfaktorer somflickor uppvisar i högre grad än pojkarkan i många fall påverkas med specifikträning. Under de senaste åren har detkommit flera oberoende studier somvisar att främre korsbandsskador fram-gångsrikt kan förebyggas inom damid-rott, framförallt flickfotboll, med olikaneuromuskulära träningsprogram (8,9). I dessa träningsprogram ingår oftasten kombination av övningar för att för-bättra balans, koordination, bålstabili-tet, styrka nedre extremitet, spänst,

höft/knäkontroll, teknik, och övningarför att bana in ett korrekt rörelsemöns-ter. I studierna har man visat att unge-fär hälften av alla främre korsbandsska-dor är möjliga att förebygga och i denstora svenska Knäkontrollstudien från2009 var den förebyggande effekten tilloch med ännu högre med en minsk-ning med nästan två-tredjedelar (Ta-bell) (10).

Utan träning ingen skadeföre-byggande effekt!En uppföljning av Knäkontrollstudienhar nyligen visat att lagen i interven-tionsgruppen genomförde knäkon-trollprogrammet vid 79 procent av allaträningstillfällen (11), vilket motsvararsiffror som redovisats i liknande tidiga-re studier i flickfotboll (12, 13). Vi dela-de in spelarna i tre lika stora grupper(tertiler) utifrån hur ofta de tränat knä-kontroll under säsongen. Det visade sigatt spelare i gruppen med högst följ-samhet hade en 88 procent lägre riskför främre korsbandsskada jämförtmed spelarna med lägst följsamhet tillträningen (11), vilket tydligt visar på ettsamband mellan regelbundenhet i trä-ningen och en skadeförebyggande ef-fekt. Noterbart är att spelare i interven-tionsgruppen med lägst följsamhet

Av M a r t i n H ä g g l u n d o c h M a r k u s Wa l d é n

Martin Hägglund och Markus Waldénpresenteras närmare på sidan 4.

▼


hade en lika hög skaderisk som spelarei kontrollgruppen; det räcker medandra ord inte att endast träna spora-diskt!

Trots den goda skadeförebyggandeeffekten och den överlag höga följsam-heten till knäkontrollprogrammetfinns kvarstående orosmoln. I studiensågs en signifikant försämring i följ-samhet till träningen över säsongenmed en genomsnittlig minskning medtre procent per månad sett över alla lag.

Våra resultat överensstämmer meden norsk studie som redovisade en tyd-lig försämring i följsamhet i andra jäm-fört med första halvan av säsongen (12),och beror möjligen på minskad moti-vation hos tränare och spelare att full-följa ett extrainsatt träningsupplägg

över en hel säsong. Det är därför av största vikt att ut-

värdera möjliggörare och hinder blandtränare och spelare att ta till sig ett nyttskadeförebyggande tränings upplägg,och kunna bibehålla detta över tid.

Skadeförebyggande åtgärder harstörre sannolikhet att vara effektivaom dessa inte är beroende av beteende-förändring hos enskilda individer (14),och genom att integrera den skadefö-rebyggande träningen som en naturligdel i uppvärmningen inför fotboll ökarmöjligheten till god följsamhet. Det ärmed andra ord uppenbart att tränarenhar en central roll för att förebyggaknäskador hos fotbollsspelande tjejer– utan regelbunden träning, ingenskadeförebyggande effekt!

Har neuromuskulär träningäven effekt på prestation?Fotbollsprestation är beroende avmånga olika taktiska, tekniska och fy-siska färdigheter och är därmed svår attutvärdera med enskilda standardisera-de tester. Icke desto mindre har flertaletskadeförebyggande neuromuskuläraträningsprogram utvärderats avseendeeffekt på olika för fotboll relevanta pre-stationstester. Syftet är naturligtvis attom en positiv effekt på dylika presta-tionstester påvisas är programmen san-nolikt mer attraktiva för tränare ochspelare, vilket underlättar en god im-plementering. Tyvärr redovisas delvismotsägande resultat i litteraturen, därtvå studier inte rapporterade någon på-verkan på prestationstester (15, 16),medan tre studier fann olika grad avförbättring (17-19). Ingen tydlig ten-dens i innehåll eller dosering av utvär-derade träningsprogram, duration avträningsperiod, typ av prestationstestersom utvärderats, eller målgrupp för deolika studierna kan ses, som förklararde varierande resultaten.

Även Knäkontroll har utvärderats av-seende effekt på olika prestationstester. Ien studie under våren 2010 inkludera-des fyra flickfotbollslag (12-16 år) i Ös-tergötland som lottades till en interven-tionsgrupp (23 spelare) och kontroll-grupp (18 spelare) (20). Interven-tionsgruppen tränade Knäkontroll tvågånger i veckan under uppföljningsperi-oden om elva veckor. Bland presta-tionstesterna ingick ett dynamiskt ba-lanstest (Star Excursion Balance test),vertikal hopphöjd (countermovementjump), trestegs längdhopp (triple-hopfor distance test), hinderbana (modifie-rat Illinois agility test), samt 10 och 20meters sprinttest. Kanske aningen ned -slående sågs ingen statistiskt säkerställdförbättring på prestationstesterna i in-terventionsgruppen efter de elva veck-orna. Vad är då förklaringen till den ute-blivna effekten? Delvis kan förklaringenligga i låg specificitet för övningarna iKnäkontroll, som överlag utförs i lugnttempo med fokus på god kontroll ochkorrekt rörelsemönster, och de ganskaexplosiva prestationstesterna. Dock sågsinte heller någon effekt på det dynamis-ka balanstestet vilket kanske kunde för-väntats på förhand. En annan förklaringtill de uteblivna fynden är att - trots godföljsamhet till interventionen blandlagen (Knäkontroll genomfördes vid 97procent av planerade träningspass) - var

Sammanfattning av KnäkontrollstudienDeltagare: 230 fotbollsklubbar (4564 flickspelare) födda 1992-1996 i åtta fot-bollsdistrikt i södra och mellersta Sverige.

Upplägg: Deltagande lag lottades till att tillhöra träningsgrupp eller kontroll-grupp. Träningsgruppen instruerades att använda uppvärmningsprogrammet”Knäkontroll” (SISU Idrottsböcker©, 2005) vid två träningspass i veckanunder tävlingssäsongen 2009 (april till oktober). Programmet innehåller sex öv-ningar som fokuserar på bål- och knäkontroll, balans, benstyrka och landnings-teknik, och tar cirka 15 minuter att genomföra. Varje övning har fyra svårig-hetsgrader och en parövning (totalt 30 övningar).

Resultat: Följsamheten till Knäkontroll bland lagen var god, och genomfördesvid 79 procent av alla träningar. En minskad risk för främre korsbandsskada sågsi träningsgruppen med 64 procent, vilket var en statistiskt säkerställd skillnad.En mindre reducering av skaderisken sågs även för akuta knäskador (8 procent)och för svåra knäskador (30 procent), men dessa skillnader var ej statistiskt sä-kerställda. För de spelare i träningsgruppen som regelbundet genomfört upp-värmningsprogrammet (åtminstone ett pass i veckan under säsongen) sågs enkraftigt minskad risk för alla akuta knäskador (47 procent), inklusive främrekorsbandsskador (83 procent) och övriga svåra knäskador (82 procent). Spelarei träningsgruppen som var flitigast med att träna Knäkontroll hade en minskadrisk (88 procent) att drabbas av främre korsbandsskada jämfört med de spelaresom tränat mindre regelbundet. Noterbart är att de spelare som endast utfördeprogrammet sporadiskt drabbades av skador i liknande omfattning som kon-trollgruppen.

Slutsats: Allvarliga knäskador, inklusive främre korsbandsskador, kan förebyg-gas genom särskild träning. Knäkontrollstudien visar emellertid med tydlighetatt regelbundenhet i träningen är nödvändig för att få den skadeförebyggandeeffekten.

Rekommendation: Förebyggande träning bör ingå som uppvärmning i flickfot-boll och ska genomföras regelbundet under hela säsongen, helst två gånger iveckan.


▼

antalet knäkontrollpass bland de indivi-duella spelarna tämligen lågt (i genom-snitt elva pass) på grund av låg tränings-närvaro. Det är med andra ord inte hel-ler rimligt att få någon prestationsför-bättrande effekt om inte träningen ge-nomförs i tillräcklig omfattning.

I en ytterligare utvärdering följdes28 flickor i 15-19 årsåldern på ett fot-bollsgymnasium i Linköping under enåttaveckorsperiod (21). Flickorna lotta-des till att antingen genomföra Knä-kontroll som uppvärmning (14 spela-re) eller ”klassisk” uppvärmning inklu-sive olika passningsövningar (14 spela-re) vid samtliga fotbollspass på gymna-siet, två-tre gånger per vecka. Presta-tion på ett statiskt (SOLEC test) ochett dynamiskt balanstest (Star Excur-sion Balance test) utvärderades föreoch efter studieperioden. En statistisktsäkerställd förbättring sågs från för- tilleftermätning i Knäkontrollgruppen på

båda testen, som även uppvisade ensignifikant förbättring jämfört medkontrollgruppen. Flickorna i dennauppföljning var lite äldre än den först-nämnda studien, men den tydligasteskillnaden var att Knäkontroll hade ut-förts mer frekvent, i genomsnitt 2,5pass per vecka, jämfört med ett pass pervecka i första studien.

SammanfattningPå grund av fotbollens popularitet ochatt den är förknippad med en hög knä -skaderisk är det angeläget att åtgärderför att förebygga knäskador implemen-teras i hela fotbollsrörelsen. Flera studi-er, däribland den svenska Knäkontroll-studien, har visat att främre kors-bandsskador framgångsrikt kan före-byggas med neuromuskulär träning.Regelbundenhet i träningen är dockhelt avgörande för att få avsedd effekt.Effekten av neuromuskulära trä-

ningsprogram på olika prestationstes-ter är varierande och delvis oklar, mendet bör poängteras att sannolikt är dentydliga skadeförebyggande effektenden viktigaste prestationshöjande fak-torn – är spelaren skadad kan hon intedelta med laget och därmed inte hellerförbättra sig som fotbollsspelare! Ävenom kunskapen växer kvarstår flera vik-tiga frågor att utvärdera, inte minstkring hur vi kan implementera denskadeförebyggande träningen blandfotbollslagen på bästa sätt för att säker-ställa en god följsamhet över tid.

R E F E R E N S E R1. Ferry T. Bergström U, Hedström EM,

et al. Epidemiology of acute knee inju-ries seen at the Emergency Depart-ment at Umeå University Hospital,Sweden, during 15 years. Knee SurgSports Traumatol Arthrosc 2013[Epub ahead of print]

Hälften av korsbandsskadorna kan vara möjliga att förebygga med träningsprogram.(Bilder från Knäkontroll, SISU idrottsböcker)


2. Waldén M, Hägglund M, Werner J, etal. The epidemiology of anterior cruci-ate ligament injury in football (soccer):a review of the literature from a gen-der-related perspective. Knee SurgSports Traumatol Arthrosc 2011;19:3-10.

3. Idrotten i siffror. Riksidrottsförbundetsverksamhetsberättelse 2012 . (Läst2013-05-29). Tillgänglig:http://www.rf.se/ImageVault/Images/id_33008/scope_0/ImageVaultHand-ler.aspx

4. Faude O, Rößler R, Junge A. Footballinjuries in children and adolescentplayers: are there clues for prevention?Sports Med 2013 [Epub ahead ofprint]

5. Hewett TE, Schultz SJ, Griffin LY(eds). Understanding and preventingnoncontact ACL injuries. AmericanOrthopaedic Society for Sports Medi-cine. Human Kinetics 2007. Cham-paign, USA. ISBN-10:0-7360-6535-0.

6. Quatman-Yates CC, Quatman CE,Meszaros AJ, et al. A systematic reviewof sensorimotor function during adole-scence: a developmental stage of incre-ased motor awkwardness? Br J Sports

Med 2012;46:649-55.7. Myer GD, Chu DA, Brent JL, et al.

Trunk and hip control neuromusculartraining for the prevention of kneejoint injury. Clin Sports Med2008;27:425-48.

8. Gagnier JJ, Morgenstern H, Chess L.Interventions Designed to Prevent An-terior Cruciate Ligament Injuries inAdolescents and Adults: A SystematicReview and Meta-analysis. Am J SportsMed 2012 [Epub ahead of print]

9. Sugimoto D, Myer GD, McKeon JM,et al. Evaluation of the effectiveness ofneuromuscular training to reduce ante-rior cruciate ligament injury in femaleathletes: a critical review of relative riskreduction and numbers-needed-to-treat analyses. Br J Sports Med2012;46:979-88.

10. Waldén M, Atroshi I, Magnusson H,et al. Prevention of acute knee injuriesin adolescent female football players:cluster randomised controlled trial.BMJ 2012;344:e3042.

11. Hägglund M, Atroshi I, Wagner P etal. Superior compliance with a neuro-muscular training programme is asso-ciated with fewer ACL injuries and

fewer acute knee injuries in femaleadolescent football players: secondaryanalysis of an RCT. Br J Sports Med2013 [Epub ahead of print]

12. Soligard T, Nilstad A, Steffen K, et al.Compliance with a comprehensivewarm-up programme to prevent inju-ries in youth football. Br J Sports Med2010;44:787-93.

13. Steffen K, Meeuwisse WH, Romiti M,et al. Evaluation of how different im-plementation strategies of an injuryprevention programme (FIFA 11+)impact team adherence and injury riskin Canadian female youth footballplayers: a cluster-randomised trial. Br JSports Med 2013;47:480-7.

14. van Tiggelen D, Wickes S, Stevens V, etal. Effective prevention of sports injuri-es: a model integrating efficacy, efficien-cy, compliance and risk-taking beha-viour. Br J Sports Med 2008;42:648-52.

15. Steffen K, Bakka HM, Myklebust G, etal. Performance aspects of an injuryprevention program: a ten-week inter-vention in adolescent female footballplayers. Scand J Med Sci Sports2008;18:596–604.

16. Vescovi JD, VanHeest JL. Effects of ananterior cruciate ligament injury pre-vention program on performance inadolescent female soccer players. ScandJ Med Sci Sports 2010;20:394–402.

17. Kilding AE, Tunstall H, Kuzmic D, etal. Suitability of FIFA's "The 11" trai-ning programme for young footballplayers—impact on physical perfor-mance. J Sports Sci Med2008;7:320–6.

18. DiStefano LJ, Padua DA, BlackburnJT, et al. Integrated injury preventionprogram improves balance and verticaljump height in children. J StrengthCond Res 2010;24:332–42.

19. Steffen K, Emery CA, Romiti M, et al.High adherence to a neuromuscularinjury prevention programme (FIFA11+) improves functional balance andreduces injury risk in Canadian youthfemale football players: a cluster rando-mised trial. Br J Sports Med 2013[Epub ahead of print]

20. Lindblom H, Waldén M, HägglundM. No effect on performance from aneuromuscular warm-up program inyouth female soccer - a randomizedtrial. Knee Surg Sports Traumatol2012;20:2116-23.

21. Ekman C. Effekter av ett neuromusku-lärt uppvärmningsprogram på utföran-det av två balanstester hos flickfotbolls-spelare. Examensarbete i Sjukgymnas-tik, 15 hp. Linköpings universitet.2011.

Skadeförebyggande trä-ning bör ingå som uppvärmning i ung-domsidrott(Bilder fr. Knäkontroll,SISU idrottsböcker)


Idrottsrelaterade skador är ett stortproblem inom idrottsrörelsen ochdrabbar såväl elit- som amatöridrotta-re. Ett flertal studier har exempelvispåvisat att en idrottare som drabbas aven idrottsskada löper en ökad risk förpsykologiska hälsoproblem. Ett exem-pel på hälsoproblem som är relaterattill skador är minskat psykologiskt väl-mående (1). För att kunna förebyggaidrottsskador har flera forskare fokuse-rat på att undersöka vilka faktorer somkan öka risken för att drabbas av en id-rottsskada. Initialt var predik-tionsforskarna primärt fokuserade påfysiologiska och demografiska faktorermen under de senaste 20 åren har ävenpsykologiska faktorers inverkan påskaderisk studerats (2).

Psykologiska faktorers påver-kan på skaderiskI syfte att beskriva hur psykologiska

faktorer påverkar skaderisken hos enidrottare har översiktsmodeller ska-pats. Den kanske mest frekvent citera-de modellen är Andersen och Williams”The Model of Stress and Athletic In-jury” (3). I modellen föreslås tre kate-gorier av psykologiska faktorer vilkapåverkar dels idrottarens upplevelse aven specifik situation (till exempel enmatch) och dels vilken styrka deneventuella stressresponsen för den spe-cifika situationen får (genom till ex-empel fysiologiska och/eller kognitivaförändringar).

De psykologiska faktorerna kandelas in i tre olika kategorier:

(a) personlighet, (b) tidigare upplevda stressorer, och (c) coping. I modellen är det föresla-get att stressresponsen har en direktpåverkan på skaderisken.

Exempel på responser som kan öka ska-derisken är koncentrationssvårigheter,

minskad beslutsfattningsförmåga samtökad muskelspänning. Alla dessa har ettpositivt samband med stressnivå, det villsäga att en hög nivå av upplevd stressökar risken för dessa responser, vilket isin tur ökar risken för att drabbas av enidrottsskada. Ett antal studier har ge-nomförts för att undersöka hur väl defaktorer som föreslås i modellen påver-kar skaderisken hos fotbollsspelare (4).Av dessa studier har några fokuserat spe-cifikt på svenska fotbollsspelare. Ett ex-empel på en sådan studie genomfördesav Johnson och Ivarsson vilka fann attjuniorfotbollsspelare som rapporteradeen hög nivå av upplevd stress, en högnivå av ångest/oro samt hade bristfälligaresurser att hantera stress var utsatta fören ökad skaderisk (5). Liknande resultatfann även Ivarsson et al. i en populationav svenska elitfotbollsspelare (bådeman liga och kvinnliga) där spelare somhade en personlighetsdisposition somökade risken för oro/ångest också upp-levde högre nivåer av stress mätt genomsjälvskattningsformulär. Denna förhöj-da stressnivå hade i studien ett direktsamband med en ökad skadefrekvens(6). Att en förhöjd stressnivå ökar riskenför skada har även bekräftats för fot -bolls spelare som var verksamma vidsvenska fotbollsgymnasier (7).

Visar kvinnliga och manliga id-rottare samma riskfaktorer?En frågeställning som ofta omnämns

Upplevd stress ökar risken för fotbollsskada

Inom idrottsskadeforskning finns det många faktorer som är föreslagna att predicera uppkomstav idrottsskada. Ett antal av dessa kan vara relaterade till hur idrottare tolkar och reagerar påsin omgivning. Vad är det för psykologiska faktorer som har visat sig öka skaderisken hos fotboll-sspelare? Skiljer dessa sig åt mellan män och kvinnor? Hur kan man som spelare, tränare ellersjukgymnast arbeta för att förebygga skador?

Av A n d r e a s I v a r s s o n o c h U r b a n J o h n s o n

Doktorand Andreas Ivars-son och Professor Urban Johnson är verksamma vid Centrum för forskningom Välfärd, Hälsa och Id-rott, Högskolan iHalmstad.


vid diskussion kring riskfaktorer föridrottsskador är om det är samma fak-torer som påverkar skaderisken hosmanliga och kvinnliga idrottare. Inomdet psykologiska fältet har relativt fåstudier titta på könsskillnader. Det ärdock föreslaget att kvinnliga idrottareupplever högre nivåer av till exempelstress och oro än manliga idrottare(8,9). Dessa resultat antyder att kvin-nor tycks vara exponerade för en högreskaderisk än män. Emellertid är dethär viktigt att poängtera att det kanfinnas stora individuella skillnaderinom båda grupperna. Vidare har fleraforskningsstudier funnit att stress är enstarkare riskfaktor för skadefrånvaroför kvinnor i jämförelse med män(10,11).

Ett begränsat antal studier har foku-serat enbart på att undersöka vilka psy-kologiska faktorer som kan öka skade-risken hos fotbollspelande kvinnor. Ettexempel på studie, som inkluderadefotbollsspelande tjejer i åldern 14-16 årgenomfördes under säsongen 2005. Istudien ombads deltagarna i början avsäsongen att fylla i ett antal instrumentsom syftade till att mäta olika psykolo-giska variabler (till exempel motivationoch stress). Resultatet visade att en högnivå av stress, som kan kopplas till ne-gativa livshändelser, ökade risken för attdrabbas av en skada (12).

Psykologiska faktorer ochfrämre korsbandsskadaYtterligare studier har genomförts medsyfte att specifikt undersöka psykologis-ka faktorers potentiella inverkan på ska-derisken hos kvinnliga fotbollsspelare.En studie, med fokus på att undersökahur fotbollsspelande kvinnor upplevdetiden innan en främre korsbandsskadagenomfördes under vintern 2012 (13). Idenna studie inkluderades alla 18 spela-re i Damallsvenskan som under 2012drabbades av en främre korsbandsska-da. Det specifika syftet med studien varatt få en ökad förståelse kring hur spe-larna upplevde tiden innan skadan in-träffade och hur dessa upplevelser even-tuellt kan ha påverkat dem i deras id-rottsutövande. I korthet visar resultatetatt upplevelser av tiden innan skadakunde inordnas i fyra profiler: ”ingen-ting ovanligt hände”, ”en ökad upple-velse av oro”, ”en upplevelse av en högstressnivå som var relaterad till störrenegativa händelser i livet”, samt ”enupplevelse av höga nivåer av utmatt-

ning/trötthet”. Av dessa profiler kan trestycken (alla förutom ”ingenting ovan-ligt hände”) diskuteras som potentiellariskprofiler för en ökad skaderisk. Ge-mensamt för de upplevelser som inord-nades i dessa tre ”riskprofiler” var attspelarna upplevde att den situation somde befann sig i innan skadan inträffadepåverkade deras beteende både på ochutanför idrotten. Det beteendemönstersom upplevdes tydligast kopplad tillden uppkomna knäskadan var svårig-heten att fokusera på viktiga stimuli iomgivningen. Snarlika resultat harockså identifierats i andra studier (14).

Sammanfattning och möjlighe-ter för preventionSammantaget ger presenterad forsk-ning upphov till flera olika praktiskaimplikationer vilka riktas dels motspelare, men också till tränare och detidrottsmedicinska teamet inom fot-bollen. Dessa implikationer kan delasin i dels generell och förebyggande be-handling, men också specifikt fokusmot att hjälpa spelare att hantera enstressfylld tillvaro. Utbildning i före-byggande behandling kan handla omatt spelarna lär sig grundläggandestresshanteringstekniker, till exempelskilja på gynnsam och ofördelaktig co-ping, men också lära sig sätta kort- ochlångsiktiga mål för att lättare hanteravardagssituationer. Det grundläggan-de syftet är här att minimera upplevel-sen av stress och därmed reducera ska-derisken. Implikationer som riktar sigmot att hantera en stressfylld tillvarokan till exempel handla om att lätta påträningsintensitet vid tunga trä-ningsperioder då spelare upplevs somofokuserade och oroliga/jäktade tillföljd av hög upplevd livsstress. Enannan strategi handlar om att indivi-

dualisera träningsupplägget för spelaresom uppträder ofokuserade och stres-sade, och därmed undvika att sättadessa i potentiellt skadeutsatta positio-ner, exempelvis matchspel och man-man situationer.

Medlemmar i det idrottsmedicins-ka teamet rekommenderas att fungerasom en aktiv samtalspartner för spela-re. Detta kan vara speciellt viktigt dådessa medlemmar kan ses som en ne-utral part i laget speciellt i jämförelsemed tränare och ledare. Inom psykolo-gisk forskning har det tydligt fram-kommit att om en individ känner sigbekräftad och får chansen att reflekte-ra över sin situation kan de negativakonsekvenserna som kan vara en pro-dukt av en hög stressnivå minskas ochdärmed indirekt minska den skaderisksom spelaren är utsatt för.

R E F E R E N S E R1. Hagger MS, Orbell S. A meta-analytic

review of the common-sense model ofillness representations. Psychol Health2003;18:141-184.

2. Wiese-Bjornstal DM. Psychologyand sociocultural affect injury risk, re-sponse, and recovery in high-intensityathletes: a consensus statement. ScandJ Med Sci Sports 2010;20:103-111.

3. Williams JM, Andersen MB. Psycho-social antecedents of sport injury: Re-view and critique of the stress and in-jury model. J App Sport Psychol1998;10:5-25.

4. Johnson, U. Varför blir fotbollsspelareskadade? Ett utmanande psykologisktforskningsområde. Svensk Idrotts-forskning 2009;4:16-20.

5. Johnson U, Ivarsson A. PsychologicalPredictors of Sport Injuries among Ju-nior Soccer Players. Scand J Med SciSport 2011;21:129-136.

6. Ivarsson A, Johnson U, Podlog L.Psychological predictors of injury oc-currence: A prospective investigationof competitive Swedish soccer players.J Sport Rehabil 2013;22:19-26.

7. Ivarsson A, Johnson U, Lindwall M,Gustafsson H, Altemyr M. Can thelevel of and change in psychosocialstress during a 10-week period predictsport injuries in a junior elite soccerpopulation? A latent growth curveanalysis. 2013, Submitted.

8. Martens R, Burton D, Vealey RS,Bump LA, Smith DE. Developmentand validation of the CompetitiveState Anxiety Inventory-2. In MartensR, Vealey RS, Burton D. Eds. Com-petitive Anxiety in Sport Champaign,

Psykologiska faktorer ochfotbollsskada■ Psykologiska faktorer, så som

oro och stress, påverkar skade-risken hos fotbollsspelare.

■ En hög stressnivå ökar riskenför en spelare att få en försäm-rad uppmärksamhetsförmågavilket i sin tur ökar skaderis-ken.

■ Medlemmar i det idrottsmedi-cinska teamet är rekommende-rade att erbjuda ett lyssnandestöd för spelare.


IL: Human Kinetics, 1990:117-190.9. Schaal K, Tafflet M, Nassif H, Thi-

bault V, Pichard C, Alcotte M, GuilletT, El Helou N, Berthelot G, Simon S,Toussaint J-F. Psychological balance inhigh level athletes: Gender based dif-ferences and sport-specific patterns.PLoS ONE 2011: 6(5) e19007.doi:10.1371/journal.pone.0019007

10. Dunn EC, Smith RE, Smoll FL. Dosport-specific stressors predict athleticinjury? J Sci Med Sport 2001;4:283-291.

11. Hardy CJ, Riehl RE. An examinationof the life stress-injury relationshipamong noncontact sport participants.Behav Med 1988;14:113-118.

12. Steffen K, Pensgaard AM, Bahr R.Self-reported psychological characte-ristics as risk factors for injuries in fe-male youth football. Scand J Med SciSports 2009;19:442-451.

13. Ivarsson A, Johnson U, Karlsson J,Börjesson M, Hägglund M, WaldénM. High rate of ACL injury in Swe-dish female elite football in 2012: aqualitative study of psychosocial fac-tors. 2013, Submitted.

14. Rogers TM, Landers DM. MediatingEffects of Peripheral Vision in the lifeevent Stress/Athletic Injury Relation-ship. J Sport Exerc Psychol2005;27:271-288.

DIN IDROTTSBOKHANDEL PÅ NÄTET

www.sisuidrottsbocker.se

På vår nya webbplats hittar du böcker som ger dig inspiration och de senaste rönen. Där gör du dina beställningar och kan bli medlem i Idrottens bokklubb. Idrottens bokklubb ger dig: · Kontinuerligt ny kunskap inom idrott, träning och hälsa. · Noga utvalda kvalitetsböcker. · Förmånliga priser. Inget köptvång och ingen medlemsavgift.

MUSKLER, ANATOMI OCH FUNKTION

NYA MOTIONS OCH IDROTTSSKADOR

t

289:-

249:-MEDLEMSPRIS

Bra böcker för inspiration och kunskapDen nya boken 9+ screening batteri lär dig om en funktionell rörelseanalys som har vidareutvecklats och reliabilitetstestats vid RF:s Idrottsmedicinska klinik, Bosön.

175:-

139:-MEDLEMSPRIS

399:-

349:-MEDLEMSPRIS

Män som har en sämre fysisk konditionvid 18 års ålder löper större risk att fåepilepsi senare i livet. Det visar en stu-die på 1,1 miljoner svenska män.

Unga män som har dålig konditionhar 79 procents högre risk att utvecklaepilepsi senare i livet jämfört med indi-vider med god kondition i unga år. Stu-dien är gjord vid Sahlgrenska akade-min, Göteborgs universitet där fors-karna använt sjukdomsregister ochtestresultat från mönstringen för attjämföra förekomst av epilepsi hos indi-vider med bättre respektive sämre fy-sisk kondition.

De drar slutsatsen att fysisk kondi-tion påverkar risken för epilepsi senarei livet på två sätt. Dels kan en bra fysiskkondition i tidig ålder stärka de meka-nismer som på lång sikt skyddar hjär-

nan, dels har personer som tränar somunga en tendens att bibehålla en godfysisk kondition även som äldre vilketockså minskar risken. – Våra resultat kan tolkas som att detförstnämnda är den viktigaste faktorn,men troligtvis är det en kombinationav båda två, säger professor Elinor Ben-Menachem vid Sahlgrenska akademin. Det är känt att fysisk träning både ökarantalet nybildade nervceller i denvuxna hjärnan och stärker flera menta-la och fysiologiska funktioner så atthjärnan blir mer motståndskraftig motsjukdomar och skador.

Artikeln Cardiovascular fitness andrisk of epilepsy: A Swedish prospectivecohort study är publicerad i AmericanAcademy of Neurology’s tidskrift Neu-rology.

God fysisk konditionskyddar mot epilepsi


Förberedelserna inför dam-EM i fot-boll 2013, avseende medicinska och fy-siologiska aspekter, startade långt företurneringen och i princip direkt eftersommar-OS 2012. När Pia Sundhagetillsattes som ny förbundskapten hös-ten 2012, formerade hon sin ledarstab.När det gäller den medicinska staben,sker detta i samarbete med fotbollsan-svarig Marika Domanski-Lyfors ochmedicinska kommittén i SvFF. Medi-cinskt ansvarig är Mats Börjesson, pro-fessor och läkare, och teamet består iövrigt av professor och läkare Yelverton

Tegner, sjukgymnasterna Annica Näs-mark (ansvarig), Karin Schröder ochJörgen Sandberg, samt fysiolog ochmedicine doktor Helena Andersson.Stommen av detta medicinska teamhade redan jobbat ihop under förre för-bundskaptenen Thomas Dennerby.

PlaneringEtt planeringsmöte för landslagsled-ningen, innefattande även det tekniskateamet (assisterande förbundskapte-ner, målvaktstränare, videoana

Documents

IdrottsMedicin 3/13 - Svenska Läkaresällskapet...E-post: [email protected] Otto Bock – Rehband, Christina Holgersson E-post: [email protected] Concept