KLEOPATRA · KLEOPATRA – EGYPTENS SISTA DROTTNING "!!$"#"!7"!!6!# JOYCE TYLDESLEY ÖVERSÄTTNING: MARGARETA EKLÖF KKleopatra_5b.indd 3leopatra_5b.indd 3 008-06-24 13.55.048-06-24

KLEOPATRA

!! !

" #"! $"#7 !"6#!

Kleopatra_5b.indd 1Kleopatra_5b.indd 1 08-06-24 13.55.0308-06-24 13.55.03


KLEOPATRA– EGYPTENS SISTA DROTTNING

!! !

" #"! $"#7 !"6#!

JOYCE TYLDESLEY

ÖVERSÄTTNING: MARGARETA EKLÖF


Ekerlids FörlagTegnérgatan !"### $# StockholmTel %&-'## '( "%, fax %&-'## '( "#E-post: [email protected]: www.ekerlids.com

) is edition published by arrangement with Profi le Books LTDCopyright © Joyce Tyldesley, (%%&Formgivning omslag: John PerssonOriginaldesign: Sue LambleÖversättning: Margareta EklöfFormgivning inlaga: Gyllene Snittet, HelsingborgTryckt hos Scandbook i Falun, augusti (%%&ISBN: *"&-*#-"%*(-%&!-"


Denna bok tillägnas minnet av min far William Randolph Tyldesley



Innehåll

!! !

" #"! $"#7 !"6#!

Författarens förord +,Inledning +-

./01234 + Prinsessa av Egypten 5-

./01234 5 Drottning av Egypten -6

./01234 , Alexandria intill Egypten 76

./01234 8 Kleopatra och Julius Caesar +++

./01234 - Den nya Isis +56

./01234 9 Kleopatra och Marcus Antonius +-:

./01234 6 En dröm går i graven +:5

./01234 7 Kleopatras barn 55;

./01234 : Historia blir legend 557

Vem var vem? 58,Det antika Egyptens kronologi 59-Noter 596Källor 57:Bildförteckning 5:,Kartuscher 5:9Författarens tack 5:6Register 5:7


Lagos g.m. Arsinoë

PTOLEMAIOS I SOTER I g.m. 1 Artakama 2 Eurydike 3 Berenike I

(med Eurydike)

PtolemaiosKeraunos

2 söner 2 eller 3 döttrar

3 sönerPTOLEMAIOS IV PHILOPATORg.m. Arsinoë III

PTOLEMAIOS V EPIPHANESg.m. Kleopatra I

PTOLEMAIOS VI PHILOMETORg.m. Kleopatra II

Ptolemaios Eupator Ptolemaios VIINeosFilopator

PTOLEMAIOS IX SOTER IIg.m. 1 Kleopatra IV 2 Kleopatra Selene

(?med Kleopatra IV)

CLEOPATRA BERENICE IIIg.m. 1 Ptolemaios X 2 Ptolemaios XI

PTOLEMAIOS XII NEOS DIONYSOSg.m. Kleopatra V

BERENICE IVg.m. Archelaos

(med Julius Caesar)

PTOLEMAIOS XVCAESAR

Alexander Helios Kleopatra Seleneg.m. Juba II av Mauretanien

PTOLEMAIOSen dotter

(med Marcus Antonius)

?Kleopatra Tryphaena CLEOPATRA VIITHEA PHILOPATOR

ARSINOË IV

Ptolemaios av Cypern ?Kleopatra V Tryphaenag.m. Ptolemaios XII

Pg

2 söner

(med Kleopatra Selene) (med okänd kvinna) (med I)

PTOLEMAIOS XALEXANDER Ig.m. 1 ? 2 Kleopatra Berenike III

Klg.m

Kleopatra IIIg.m. Ptolemaios VIII

Kleopatra Theag.m. 1 Alexander Balas 2. Demetrios II av Syrien 3. Antiochos VII


Arsinoë IIg.m. 1 Lysimachos 2 Ptolemaios Keraunos 3 Ptolemaios II

PTOLEMAIOS IIPHILADELPHOSg.m. 1 Arsinoë I 2 Arsinoë II

(med Arsinoë I)

Lysimachos BerenikePTOLEMAIOS III EUERGETES Ig.m. Berenike II

Arsinoë IIIg.m. Ptolemaios IV

Berenike

tanien

en dotter

Ptolemaios Filadelfos

V PTOLEMAIOS XIII PTOLEMAIOS XIV

PTOLEMAIOS XI ALEXANDER IIg.m. Kleopatra Berenike III

en dotter

(med Kleopatra Berenike III)

Kleopatra IVg.m. 1 Ptolemaios IX 2 Antiochos IX

Kleopatra Tryphaenag.m. Antiochos VIII

Kleopatra Seleneg.m. 1 Ptolemaios IX 2 Antiochos VIII 3 Antiochos IX 4 Antiochos X

rien

(med Kleopatra II) (med Kleopatra III) (med okänd kvinna)

Ptolemaios ApionPtolemaios Memfites

PTOLEMAIOS VIII EUERGETES IIg.m. 1 Kleopatra II 2 Kleopatra III

Kleopatra IIg.m. 1 Ptolemaios VI 2 Ptolemaios VIII

Philotera

(med Berenike)

Menaleos

Egyptens ptolemaiska dynasti


Askalon

PelusiumKanoposAlexandria

MemfisCYRENAIKA

EGYPTEN

JUDEEN

SYRIEN

ASIEN

CYPERN

ACHAIAEPIRUS

ITALIEN

Dandara Koptos)ebeHermonthis

File Röda havet

Persiska viken

Babylon

Kaspiska havet

Svarta havet

Medelhavet

Tarsus

AntiochiaEufrat

TigrisNi

len

EfesosAthenPatrasAktion

Syracusa

PalestrinaRom

N0

0 250 500 miles

400 800 kilometer

Kleopatras värld


Kom Ombo

EdfuElkab

Esna

)ebe: Karnak, Luxor

QusKOPTOS

Qena MYOS HORMOS(Qusair)

HERMONTHIS

Qasr Gueida

HIBISDakhla

Oas

Västra )ebe

Hu

DandaraABYDOS

PTOLEMAISHORMOU

Assiut

HERMOPOLISMAGNA

ARSINOITE NOME(Fayyum)

Birket Qarun

Sakkara MEMFIS

HELIOPOLIS

BUBASTIS

ARSINOË/KLEOPATRIS

BERENIKE

Sinai

Nilen

PELUSIUM

Borallassjön

MaryutsjönTANIS

Behbeit el Hagar

MENDES

LEONTOPOLISBUSIRIS SEBENNYTOS

XOISSAISDamanhurNAUKRATIS

ALEXANDRIAKanopos

PARETONIUM(Mersa Matruh)

Kom el-Hisn

RAPHIA

GAZA

Döda havet

Timashsjön

Saltsjöarna

Röda havet

TERENUTHIS

Bahriya Bahr Yussul

OasAin el-Tibaniya/Qasr el-Magisba

ELEFANTINESehelBigga

BERENIKETROGODYTIKE

SYENE (Aswan)FILE

M e d e l h a v e t

DA

RB E

L-AR

BAIN

NNilen

Ökenvägar

HERMONTHIS – namn under antiken

Västra )ebe – modernt namn

Kleopatras Egypten

0

0 50 100 miles

80 160 kilometer


Canopic Way

Soma

Kanal

Kanal

Kana

l

Agora

Stadion

Stadsmur

Stadsmur

Serapeion

Nek

ropo

lis

KibotosNaval Dockyard

Fyrtornet på Faros

Isis Farias tempel

Timoneion

Poseidion

Den kungliga hamnenAntirhodosPalats

PalatsIsis Lochias

tempel Kleopatras

grav?Medelhavet

Maryutsjön

Nekropolis

”Alabaster-graven”

Lochias

Bro

Bro

Arsinoeion

Apostasion

(magasin)

Museion

Caesareum

EmporionTeater

GymnastikanläggningVästra hamnen (Eunostos)

Östra (Stora) hamnen

B A S I LE I A

N E A P O L I S

R HA KO

T I S

Faros

Heptastadion

Kleopatras Alexandria

N


+,

Författarens förord

!! !

" #"! $"#7 !"6#!

Personnamn kan vara ett minfält för den som studerar anti-kens historia. Jag har eftersträvat klarhet för dem som inte se-

dan tidigare är bekanta med den ptolemaiska tiden och kan bara i förväg be dem om ursäkt som kanske tycker att jag har fattat irra-tionella, inkonsekventa eller okunniga beslut. När jag använder romerska namn har jag valt de vanligare moderna varianterna: Caesar i stället för Gajus Julius (Iulius) Caesar, Antonius i stället för Marcus Antonius och så vidare. Som Antonius så ohövligt på-pekade var Octavianus en pojkvasker som hade sitt namn att tacka för allting. Kort efter Kleopatras självmord antog Octavia-nus (från början Gajus Octavius, senare Gajus Julius Caesar Oc-tavianus) titeln Imperator och namnet Caesar Augustus. För att undvika förväxlingar låter jag honom heta Octavianus i hela bo-ken. I regel får personer av grekisk härkomst behålla ändelsen -os-, så att exempelvis Kleopatras yngste son blir Ptolemaios Fila-delfos och inte det latiniserade Ptolemaius Filadelfus.

Samtliga årsangivelser syftar på tiden före Kristus såvida inget annat anges. Dynastiperiodens egyptier räknade sina årtal efter den sittande härskarens regeringstid, och numreringen började på nytt under varje regeringstid med År #. Ptoleméerna behöll detta


.43<0/2=/

+8

system. Romarna använde en månkalender på !>> dagar men för-summade att fylla i med den månad som då och då måste läggas till för att den o? ciella kalendern skulle hållas i takt med årstider-na. Den # januari år $ införde Julius Caesar en ny kalender efter egyptisk modell med !$>,(> dagar. Hans julianska kalender är allt-jämt grunden för vår moderna kalender.

Jag använder genomgående den något vaga termen ”dynastipe-riodens Egypten” om de trettioen dynastierna före Alexander den stores ankomst år !!(.


+-

Inledning

!! !

" #"! $"#7 !"6#!

När det gäller Kleopatra kan levnadstecknaren nalkas sitt ämne från fl era håll. Han kan till exempel betrakta drott-ningen av Egypten som en alltigenom ond kvinna eller som en ansvarslös synderska eller som en någorlunda god kvinna i en svår situation.

Arthur Weigall, ! e Life and Times of Cleopatra Queen of Egypt1

Omkring år !#%% förenades de självständiga stadsstaterna i den trånga Nildalen och det breda Nildeltat i ett enda lång-

sträckt rike. Rader av hjältemodiga, halvt gudomliga kungar träd-de fram som härskare över detta nya land, och rader av sköna drottningar stod plikttroget vid deras sida. Om kungarna någon gång var mindre hjältemodiga och drottningarna mindre sköna än de kunde ha varit spelade det ingen större roll. Den statliga propagandan – den konvention som bjöd att alla kungar skulle beskrivas som ståtliga, visa och tappra och alla drottningar som bleka, passiva och stödjande – garanterade att såväl kungar som drottningar blev ihågkomna sådana de borde ha varit, inte sådana de var. Tretusen år av dynastiskt välde skulle se minst trehundra kungar göra anspråk på envåldsmakt över de ”Två länderna”, Nil-


.43<0/2=/

+9

dalen och Nildeltat förenade. Dessa trehundra kungar hade fl era tusen drottningar, av vilka Kleopatra VII var den sista.

Bland de tusentals drottningarna fanns många som var enormt infl ytelserika och mäktiga, och minst tre härskade och accepterades av sitt folk som halvt gudomliga kungar.2 Minnen av dessa drottningar befästes i Egypten: i gravar, på tempelväg-gar, i palatsarkiv, gravkulter och statyer. Men efter hand som dy-nasti följde på dynasti och århundrade följde på århundrade föll kulterna ur bruk, arkitekturen förstördes och alla kunskaper om den hieroglyfi ska skriften gick förlorade. Egyptens långa historia stod alltjämt tydligt skriven på dess söndervittrande stenmurar, men ingen kunde läsa den. Endast Bibeln och de klassiska för-fattarna, bland dem Homeros och Herodotos, erbjöd de väster-ländska lärda en frestande men svårgripbar, selektiv och mycket rörig version av Egyptens förfl utna. Dynastiernas drottningar skulle förbli dolda till #&%%-talet, då den moderna disciplinen egyptologi växte fram.

Det fanns emellertid en samling drottningar som aldrig föll i glömska. Ptoleméerna, det självständiga Egyptens sista dynasti, åtnjöt trehundra års styre mellan makedoniern Alexander den stores erövring (!!() och romaren Octavianus (!%). Berättelserna om dem, en integrerad del av Roms historia, dokumenterades i egyptiska hieroglyfer men också på latin och grekiska. Den bäst ihågkomna av alla var Kleopatra VII, ingalunda den framgångs-rikaste ptoleméen, inte heller den som levde längst, men den vars beslut och handlingar påverkade två av Roms största män och därmed det romerska väldets utveckling. Kleopatras lev-nadshistoria dröjde sig kvar inte bara i dammiga o? ciella kröni-kor. Både hon och Egypten uppfattades som sexiga i ordets alla moderna bemärkelser, och den spännande blandningen av deka-dens, lusta och onaturlig död – själva den iögonfallande kon-trasten mellan det gamla Egyptens förföriska men allt svagare makt och Roms virila, disciplinerade styrka – fångade fantasin


+6

Inledning

hos generationer av konstnärer och poeter. Sagan om henne be-rättades gång på gång, förvanskades och byggdes ut tills Kleo-patra förvandlades till en halvt mytisk fi gur som hela världen kände till.

Trots att hon ovedersägligen är berömd är det fullt möjligt att ägna en livstid åt studiet av det antika Egypten utan att någon-sin stöta på Kleopatra. Paradoxalt nog nonchalerar de traditio-nella egyptologerna mer eller mindre den kvinna som miljoner människor ser som den egyptiska drottningens själva sinnebild. De inskränker sina studier till de trettioen dynastier som före-gick Alexanders ankomst. Ptoleméerna betraktas som perifera fi -gurer, och i den egenskapen har de blivit reviret för forskare spe-cialiserade på klassisk grekisk och romersk historia som naturligt nog ställer dem mot en klassisk snarare än egyptisk bakgrund. Dessa forskare har i sin tur skyggat för Kleopatra VII, kanske därför att en historiesyn som betonar individuella och inte na-tionella prestationer för närvarande anses lite gammalmodig, el-ler för att de inte har lust att tackla ett ämne så uppenbart popu-lärt som Kleopatra.

Detta tedde sig länge fullt rimligt i mina ögon. Ptoleméerna var ju främlingar i Egypten, och tämligen nyanlända främlingar till på köpet. Mellan dem och den riktiga dynastiperioden låg en pinsam epok av persiskt styre, och i avsaknad av en egen numre-rad dynasti utelämnades de ur den serie av högt respekterade egyptiska krönikor som prydligt avslutades med den siste infödde farao Nektanebos II:s regeringstid.3 Som om det inte räckte härs-kade de över ett Egypten vars rena inhemska kultur hade spätts ut och förvanskats av grekiska och romerska infl uenser: de dyrkade kuriösa hybridgudar, de utfärdade mynt, de talade grekiska, inte egyptiska. Men efter många år ägnade åt Egyptens ”äkta” drott-ningar började jag inse att det var irrationellt och ohållbart att skilja ut ptoleméerna och placera dem i ett kulturellt ghetto. Pto-leméerna ansåg sig vara en fullvärdig egyptisk dynasti och ägnade


.43<0/2=/

+7

mycket tid och pengar åt att klart och tydligt visa att de var den teologiska fortsättningen på alla dynastier som hade föregått dem. Kleopatra defi nierade sig som en egyptisk drottning och utnytt-jade föregående drottningars ikonografi och kulturella referenser för att förstärka sin ställning. Hennes folk och samtida godtog henne som sådan. Kunde en egyptiskfödd kvinna vars släkt hade härskat över Egypten i trehundra år verkligen klassifi ceras som ut-länning (och var hamnar i så fall den brittiska kungliga familjen)? Eller som ovidkommande för studiet av vad det innebar att vara drottning av Egypten?

Jag började bli nyfi ken på Kleopatra, och ju mer jag fi ck veta om henne, desto mer kom jag att respektera henne som en intel-ligent och e@ ektiv monark. Jag såg att hon satte upp realistiska mål och kom mycket nära att skapa en dynasti som skulle ha åter-upprättat Egypten som en supermakt i hela världen. Att spekulera i ”vad som hade hänt om” är historikernas skamliga och i längden meningslösa nöje. Men vad skulle ha hänt om Julius Caesar hade undkommit mördarnas dolkar? Eller om Marcus Antonius hade triumferat över det parthiska väldet? Denna bok är en direkt frukt av min nyfi kenhet. Den är skriven av en ohöljt traditionell egyp-tolog och vill föra tillbaka Kleopatra till hennes eget, i allt väsent-ligt egyptiska sammanhang. Därför återger jag bara de viktigaste detaljerna i de dramatiska händelser som inträ@ ade i den romers-ka världen – Caesars död, Antonius uppgång och fall och Octa-vianus triumf – och mer av det arkeologiska och historiska detek-tivarbete som Kleopatras levnadshistoria vilar på än som är vanligt i en biografi .

Skelettet i hennes levnadsöde – kärleksförbindelser, barn och död i förtid – har alltid varit känt och kan inte ifrågasättas. Det kött som generationer av forskare och konstnärer har valt att täcka dessa ben med är en annan sak, och varje skildring av Kleopatra kommer med en ny version av samma kvinna. Att hon var en äre-lysten och hänsynslös drottning framgår redan av det ytligaste


+:

Inledning

studium av hennes liv, även om omfattningen av hennes hänsyns-löshet gärna tonas ner i de mer populära historieböckerna, som slätar över mordet på hennes syster och (med största sannolikhet) hennes bror och i stället koncentrerar sig på hennes ”kärleksliv”. Att Kleopatra, som levde i en epok av ytterst instabila stater, valde att bilda personliga allianser med individuellt mäktiga romare bör uppfattas som ett förnuftigt (intelligent) beslut och inte som ett svagt (känslodikterat), och ”kärlek” behöver inte ha haft mycket med saken att göra, som i vilket dynastiskt äktenskap som helst. Att Kleopatra aldrig härskade ensam kommer kanske som en överraskning. Hennes ”regeringstid” är i själva verket en serie samregeringar med brodern Ptolemaios XIII (>#–'"), brodern Ptolemaios XIV ('"–'') och sonen Ptolemaios Caesar (''–!%). Att Kleopatra själv så starkt betonade sin roll som gudomlig mo-der är kanske lika överraskande. Den moderna världen har vant sig vid bilden av sirenen Kleopatra, och eftersom sex och moder-skap märkligt nog anses oförenliga har man mer eller mindre glömt bort att hon var mor till fyra barn. Men Kleopatra levde under en tid då kulterna av den egyptiska modergudinnan Isis och den mystiska grekiska gudomen Dionysos började resa ett all-varligt hot mot Olympens klassiska gudar. I det traditionella Egypten levde det gamla pantheon och det gamla prästerskapet vidare ungefär som de hade gjort i tusentals år. Men utanför den konservativa Nildalen sökte folken i östra Medelhavsområdet ak-tivt efter ny religiös upplysning, och där rådde en tilltagande för-väntan om att en frälsare snart skulle träda fram österifrån och härska över världen. Kleopatra utnyttjade sitt moderskap med hänsynslös e@ ektivitet. Samtidigt lät hon sig hyllas som den egyp-tiske kungens dödliga moder, den unge guden Horus4 gudomliga moder och sitt folks kungliga moder.

Kleopatras historia fi nns bevarad i ord och inte i föremål. De arkeologiska spåren av hennes regeringstid skadades svårt då det ptolemaiska Alexandria gick förlorat och antingen har sjunkit till


.43<0/2=/

5;

Medelhavets botten eller begravts under moderna byggnader. I dag kan Alexandria stoltsera med fl era antika begravningsplatser men bara med en enda arkeologisk utgrävning som inte har nå-gon anknytning till begravningar. Kom el-Dik, en liten arkeo-logisk oas i en öken av moderna byggnader, ger en frestande glimt av den antika staden med bland annat en välbevarad romersk tea-ter, men den som söker efter Kleopatra har ingenting att hämta där. De som gästar Alexandria sitter kanske på kornischen och blickar ut över det vinröda havet mot Kleopatras försvunna pa-lats. De tar sig kanske fram genom busksnåren på den katolska kyrkogården till den alabastergrav där Alexander sägs vila eller till-bringar morgonen i det magnifi ka nya biblioteket innan de drar sig tillbaka och tar en kall öl på Cecil Hotel, där de höga speg-larna låter dem som har sina tankar åt det hållet skymta skuggan av Durrells oförlikneliga Justine. Men för att hitta något påtag-ligt vittnesbörd om Kleopatra får de leta länge. I det större, mer egyptiska Egypten utanför Alexandria ter sig den Kleopatra som pryder tempelväggen i Dandara (det grekiska Tentyra) bara som en i en lång rad kungliga damer som visar upp en enhetlig, tid-lös propaganda för odödligt drottningskap. Hennes ansikte är utslätat och intetsägande, hennes personlighet avsiktligt beslö-jad. Det vackraste och mest kända porträttet av Kleopatra i det-ta tempel är falskt. Kleopatra har försvunnit helt från Athen, Tarsus, Efesos och Rom. När man betraktar resterna av templet i Rom helgat åt Venus Genetrix, där Julius Caesar skandalöst nog lär ha rest en gyllene staty av den dödliga drottningen bred-vid den odödliga gudinnan, kan man omöjligt mana fram nå-gon vision av den kvinna vars leverne en gång chockerade den civiliserade världen.5

Det är alltså ur skriftligt material som vi får hämta våra kunska-per om Kleopatra. Men medan många tusen o? ciella inskriptio-ner, formella och informella papyrer och ostraka (skrifter med tusch på krukskärvor eller stenfl isor) fi nns kvar från det ptole-


5+

Inledning

maiska Egyptens tid är de storartade stats- och tempelbiblioteken, även det berömda biblioteket i Alexandria, alla oåterkalleligen borta. Med dem gick de o? ciella krönikor förlorade som eventu-ellt skrevs under hennes regeringstid. Av en olycklig ödets nyck har Kleopatras regeringstid avkastat färre papyrer än de tidigare ptolemaiska härskarnas, och Alexandrias höga grundvatten inne-bär att det praktiskt taget inte fi nns några papyrer alls. Det enda bevarade exemplet på Kleopatras egen handstil – det enda grekis-ka ordet ginestho, ”må det bli så”, som är klottrat i slutet av ett of-fi ciellt dokument – är minst sagt slätstruket, om det nu verkligen är skrivet av hennes egen hand (och experterna är ytterligt tvek-samma). Vi kan inte läsa Kleopatras egen skildring av händelserna och det fi nns inga oberoende samtida beskrivningar av hennes liv och gärning. Den historiker som kände henne närmast, Julius Caesar, ägnar henne föga uppmärksamhet i sina verk. Nikolaos av Damaskus, som var Kleopatras barns informator, lägger till några meningar. I Plutarchos Antonius levnad får vi den fullständigaste och oftast citerade skildringen av hennes liv, och författaren på-står sig till och med ha läst hennes läkare Olympus memoarer (nu förkomna). Plutarchos skrev emellertid i början av #%%-talet e. Kr. och kan inte anses vara ett ögonvittne, och inte heller Kleo patras andre ”biograf ” Cassius Dio, som skrev sin Roms his-toria mellan (%% och ((( e. Kr. Senare historiker, de som har li-tat till Plutarchos och Dio, ligger ännu längre bort i tiden. Jag har citerat utförligt ur dessa sekundära texter eftersom det är de som har utformat den västerländska synen på Kleopatras liv och tid, men de bör läsas med försiktighet. Med en så gott som total avsaknad av primära källor kan vi inte hoppas få höra Kleo patras verkliga röst utan måste se henne genom andras ögon, ögon som redan är påverkade av andra människors propaganda, fördomar och antaganden. Inte många av oss skulle vilja bedömas på det sättet.

Med dessa brister i underlaget kommer det givetvis aldrig att


55

.43<0/2=/

bli möjligt att skriva en konventionell biografi över Kleopatra. Alltför många detaljer saknas helt enkelt. Men med lite god vilja, tålamod och ihärdighet och utan att våga sig alltför långt ut i his-torieromantikens lockande men till sist sterila värld kan man ändå dra en del slutsatser och kanske börja förstå något av det som drev henne. Om vi också kan börja förstå något av hennes personlighet får läsaren avgöra. Det är förvisso oklokt och lönlöst att försöka psykoanalysera de sedan länge döda. En aspekt av Kleopatras per-sonlighet faller ändå genast i ögonen. Hon är en sällsynt stark per-son, en överlevare med makt att dominera över och förminska dem som står runt om henne. Hennes far Ptolemaios XII Auletes håller stånd, liksom hennes romerska samtida Julius Caesar, Mar-cus Antonius och Octavianus. Men Flavia, Octavia och Livia, tre enastående dugliga romerska kvinnor, framstår som birollsinne-havare i hennes drama, och hennes egen familj, hennes föregång-are Kleopatra V, hennes båda viljestarka systrar Berenike IV och Arsinoë IV och hennes båda makar-bröder Ptolemaios XIII och Ptolemaios XIV, blir föga mer än statister. Detta kompliceras av svårigheterna i att komma underfund med vilken av alla dessa med namnet Ptolemaios (XII, XIII, XIV eller XV) som fi gurerar jämsides med Kleopatra på något visst monument eller vem som har sin bild på de många mynten rätt och slätt präglade med ”Kung Ptolemaios”. Att bli förvisad till bakgrunden på detta sätt är orättvist, särskilt mot hennes egensinniga systrar, men ound-vikligt. Det betyder att Kleopatra saknar den detaljerade familje-bakgrund som kanske skulle ha hjälpt oss att förstå en del av hen-nes handlingar. Om något av syskonen hade lyckats hålla sig kvar på sina troner skulle Kleopatra själv ha blivit en fotnot i deras his-toria. Hennes mer avlägsna förfäder däremot har all den karaktär som hennes närmaste anförvanter tycks sakna. Deras levnadshis-torier sammanfattas i avsnittet ”Vem var vem?” i slutet av boken. Det är fascinerande läsning.

En gestalt avtecknar sig tydligt. Alexandria ”intill Egypten”, en


5,

Inledning

grekisk enklav i ett egyptiskt landskap, samtidigt hem för ett bib-liotek fyllt av drömmande lärda, en marknadsplats där snabbtänk-ta köpmän gjorde a@ ärer, ett hov med en lyx som man knappast kan föreställa sig och en aggressiv pöbel av kungamakare spelar en avgörande roll i Kleopatras historia. Jag ber inte om ursäkt för att jag ägnar ett helt kapitel åt denna glänsande stad som spritter av liv.

Varje god berättelse skall ha en början, en mitt och ett slut. Men berättelsen om Kleopatra har fortsatt att växa med åren och saknar alltjämt ett slut. Mitt sista kapitel är därför en meta-biografi – en studie av framväxten av ett kulturellt liv efter detta som mer än tvåtusen år efter Kleopatras egen död inte visar någ-ra tecken på att dö. Detta kapitel återger i korthet de många bil-der av Kleopatra som fi nns bevarade i antika krönikor och mo-dern skönlitteratur, men det är en inledning till och inte den slutgiltiga behandlingen av ett fängslande ämne som i sig utgör ett ämne för en eller fl era böcker.6 Min avsikt är att förse läsaren med kunskap om de källor som historikerna har använt för att pussla ihop Kleopatras liv och naturligtvis om de fördomar som lurar i dessa källor.

Att världen alltjämt är fascinerad av Kleopatra – populärkultu-rens bedövande vackra Kleopatra, inte den verkliga drottningen – är lätt att konstatera. När jag hade skrivit stycket här ovan slog jag på radion. Den # februari (%%" – passande nog Valentindagen – förekom Kleopatra i nyheterna. Ett silvermynt hade ”upptäckts” i samlingen tillhörig Society of Antiquaries i Newcastle. På myntet fanns ett ansikte som vem som helst ögonblickligen borde ha känt igen efter ens det ytligaste studium av de många mynt som Kleo-patra lät prägla. Det var ingalunda något spännande arkeologiskt fynd. Men upptäckten kom i tidningarna, och sedan i radio och TV, och journalisterna, genomsyrade av Kleopatramytologi, dis-kuterade alla hennes skönhet (eller rättare sagt hennes chockeran-de brist på skönhet) som om hon varit en modern celebritet. Över


58

.43<0/2=/

tvåtusen år efter sin död var Kleopatra fortfarande ett självklart inslag i rubrikerna, även om de fl esta ”fakta” som framfördes var felaktiga.7


5-

./01234 #

Prinsessa av Egypten

När allt tycktes förlorat hade arvtagarna till huset Ptole-maios plötsligt nästan lagt under sig ett välde som sträckte sig inte endast över deras förlorade arvsländer utan över mer vidsträckta territorier än Ptolemaios I eller Ptole-maios II eller Ptolemaios III någonsin hade drömt om. Deras kungar var män och hade byggt sitt välde på va-penmakt, men nu när Egyptens militära makt hade bli-vit en bagatell jämfört med Roms, förde Egyptens härs-kare in en makt av ett helt annat slag i striden – en fasci-nerande kvinnas makt.

E. R. Bevan, ! e House of Ptolemy1

År &# hamnade den ptolemaiska dynastin i en kris då kung Ptolemaios IX av Egypten dog. Åratals hätska familjefejder

hade lett till brist på legitima manliga ptoleméer. I brist på någon självklar arvinge till tronen ärvde Berenike III, dotter till Ptole-maios IX och änka efter hans bror Ptolemaios X, sin fars krona och började kalla sig Kleopatra Berenike. Kort därpå gick hon


.43<0/2=/

59

med på att rätta sig efter den ptolemaiska traditionen och blev sin unge styvson-brorson Ptolemaios XI:s hustru.

Romarna iakttog med ägarintresse i blicken den kungliga dan-sens turer. De ansåg sig ha ett giltigt och lagligt anspråk på Egyp-ten, som de hade fått i gåva sju år tidigare i ett förtretligt testa-mente skrivet av Ptolemaios X. Än så länge hade de motstått fres-telsen att annektera Egypten, men den allmänna åsikten var att det bara var en tidsfråga. Den romerske diktatorn hade i nåder gett sitt godkännande av att Berenike och Ptolemaios ingick äk-tenskap, men paret passade inte ihop, och som Ptolemaios X:s na-turlige son ansåg sig Ptolemaios ha ärftlig rätt att härska. Innan tre veckor hade gått efter bröllopet mördade den alltför ivrige Pto-lemaios sin nyblivna hustru och intog hennes tron i Alexandria. Dagen därpå rövades han bort av en rasande pöbelhop, släpades iväg till gymnastikanläggningen och mördades. Egypten stod än en gång utan kung och drottning.

Dubbelmordet slungade in Egypten i en kris. Alexandriaborna hade vågat döda den kung romarna hade valt ut åt dem. Skulle det provocera romarna att göra anspråk på sin egendom? En Pto-lemaios behövdes och det fort. Men det var inte lätt. Berenike hade varit Ptolemaios IX:s och hans gemål Kleopatra IV:s enda överlevande barn, och hon hade dött barnlös. En enda legitim ptolemé återstod. Berenikes faster Kleopatra Selene var dotter till Ptolemaios VIII och Kleopatra III och exhustru till Ptolemaios IX, men hon var också änka efter tre kungar av Syrien,2 och som mor till ärelystna syriska söner var hon olämplig att bevaka Egyp-tens intressen. Beslutet blev att man skulle förbigå Kleopatra Se-lene och erbjuda kronan åt Ptolemaios IV:s båda illegitima söner, födda av en kvinna vars namn inte fi nns dokumenterat och som just då bodde i Syrien. Den äldre sonen återvände till Egypten och uppsteg på tronen som Ptolemaios ) eos Filopator Filadelfos (Den Faderälskande, Syskonälskande Guden). Från år $'/! skulle han komma att lägga Neos Dionysos (Den Nye Dionysos) till sitt


56


namn. År "$ kröntes Ptolemaios XII av Pasherenptah III, guden Ptahs nyutnämnde överstepräst, i en traditionell egyptisk ceremo-ni i Memfi s. Hans år vid makten skulle räknas från hans far Pto-lemaios X:s död, en åtgärd som underströk kontinuiteten i den närmaste kungliga familjen men som e@ ektivt utraderade den olycksförföljda Berenike III:s regeringstid ur de o? ciella doku-menten. Som tröstpris erbjöds den yngre sonen, också han med namnet Ptolemaios, Cyperns krona. Romarna blev irriterade på denna snabba händelseutveckling och vägrade att erkänna de nya kungarna.

Att Ptolemaios XII identifi erade sig med Dionysos var ett klokt politiskt drag. ”Två gånger född”, först när han rycktes ur sin olyckliga dödliga mor Semeles sköte och återigen när han föddes ur sin gudomlige fader Zeus lår, hade den mystiske grekiske gu-den Dionysos länge förknippats med den återuppståndne egyp-tiske fruktbarhetsguden-kungen Osiris. Men där Osiris, omlin-dad med bindlar, utlovade ett lugnt och ordnat liv efter detta åt alla som levde fl äckfritt på jorden, erbjöd Dionysos sina mest en-tusiastiska anhängare en livstid av hemliga ritualer och extatiska upplevelser, som kulminerade i tvillinglöftena om förening med guden och evig frälsning efter döden. Medan den strama Osiris-kulten behöll sin popularitet bland egyptierna blomstrade den yvigare Dionysoskulten både i och utanför Egypten. I Alexandria, en stad där det grekiska begreppet tryfe (ett oupphörligt vältrande i lyx och ostentativt överfl öd) låg bakom många aspekter av det o? ciella livet, betraktades Dionysos både som en beskyddargud och en kunglig förfader. Genealogerna hade hjälpsamt nog kom-mit fram till att Arsinoë, mor till Ptolemaios I, var en avkomling till Herakles och Deianeira, Dionysos dotter. Genom att identi-fi era sig med Dionysos allierade sig Ptolemaios med god verkan både med sina legitima ptolemaiska förfäder och med Alexander den store, som hade vördat Dionysos som erövraren av en stor del av världen i öster. Samtidigt distanserade han sig från de mer be-


.43<0/2=/

57

härskade och konservativa romarna som hyllade de olympiska gu-darna och betraktade ptoleméernas excesser – för den delen alla excesser – med fasa. Den stoiske fi losofen, geografen och histori-kern Strabon var inte alls imponerad av det dionysiska kungliga levnadssättet då han skrev ungefär sextio år efter Ptolemaios död:

Emedan samtliga kungar efter den tredje Ptolemaios var fördärvade av överdådigt leverne skötte de rikets angelä-genheter illa, men värst av alla den " ärde, den sjunde och den siste, Auletes [Ptolemaios XII], som utöver sina all-männa utsvävningar övade sig i att ledsaga körer på sin fl öjt, och över detta yvdes han så mycket att han inte tve-kade att hålla tävlingar i det kungliga palatset, och i des-sa tävlingar steg han fram för att mäta sig med motspe-larna.3

Dionysos anhängare kom från alla samhällslager: män och kvin-nor, rika och fattiga, fria och slavar, gamla och unga. De drack ko-piösa mängder vin, trotsade transvestismtabuet och utmanade sa-kernas naturliga ordning genom att iförda genomskinliga kvinno-kläder utföra sina hemlighetsfulla, sexladdade ritualer. Lucianus återger historien om den sedige fi losofen Demetrios, som förar-gade Ptolemaios XII genom att enbart dricka vatten och vägra klä sig som en kvinna under de dionysiska dryckeslagen. Som stra@ tvingades han dra på sig en klänning, dansa och spela cymbal.4 De höll också serenad för sin gud på aulos, dubbelfl öjt, varifrån Ptolemaios vanvördiga öknamn Auletes, ”Flöjtspelaren”, var här-lett. Vi vet inte om detta föga smickrande tillägg syftade på kung-ens musikaliska talang eller på hans runda kinder, ständigt ut-spända som på en fl öjtist, eller om det var en spydig anspelning på den allmänt kända kopplingen mellan manliga och kvinnliga aulosspelare och prostitution. Ptolemaios andra öknamn, Nothos eller ”Bastarden”, gick mer rakt på sak.


5:


Auletes hade ärvt Medelhavsvärldens tätast befolkade land. Några exakta statistiska uppgifter är omöjliga att ge, men histori-kerna har beräknat att folkmängden uppgick till mellan två och en halv och sju miljoner. Diodorus Siculus, som besökte Egypten år $% då Kleopatra var ungefär tio år, trodde att folkmängden uppgick till omkring tre miljoner. Det var ett kulturellt segregerat land och de förenande banden var sköra. Det stora fl ertalet av Au-letes undersåtar var infödda egyptier men mer än #% procent var av grekisk härkomst, och det fanns också en betydande och talför judisk minoritet. Egyptierna hade av tradition alltid dragit en klar gräns mellan dem som bodde i Övre, eller södra, Egypten (Nilda-len) och dem som bodde i Nedre Egypten (Deltat). Sydegyptierna ansåg sig vara det egyptiska arvets sanna väktare medan de i norr betraktade sig som förmer än de enkla dalborna. För att kompli-cera det hela ytterligare tyckte invånarna i Alexandria, en tempe-ramentsfull, kosmopolitisk och etniskt blandad samling, att de på alla sätt var överlägsna dem som hade oturen att leva utanför sta-den.

Spänningarna mellan de olika fraktionerna var tidvis hårda, och vilken grupp som helst kunde när som helst tänkas resa sig mot sin kung. Uppror i söder hade vållat stora svårigheter för Pto-lemaios III, IV och V, och de senare ptoleméernas regeringstider hade starkt påverkats av Alexandrias invånare, som ansåg att de hade rätt att välja och avsätta sin egen kung. Ptolemaios XII skul-le utsättas för revolter, politiskt inspirerade strejker och självsvål-dig inblandning av folket i Alexandria. Öppet krig var dock un-dantag, inte regel. För det mesta levde de olika kulturella grup-perna sida vid sida i osäker vapenvila, talade sina egna språk, dyr-kade sina egna gudar och utnyttjade sina egna, helt separata juridiska system. Kontrakt avfattade på den demotiska skrift som Egyptens skrivare använde klassifi cerades som egyptiska, kontrakt på arameiska ansågs vara judiska och kontrakt på grekiska föll un-der den strängare grekiska lagen.5 Två faktorer förenade dem: om


.43<0/2=/

,;

än tillfälligt var de alla beredda att erkänna Auletes som kung och godta hans edikt som starkare än alla lagar, och de motsatte sig häf-tigt alla former av romersk inblandning i sitt lands angelägenheter.

Den stora majoriteten av Auletes egyptiska undersåtar levde på ett sätt som deras äldsta förfäder från dynastiperioden ögonblick-ligen skulle ha känt igen. Det nedersta skiktet i denna orubbliga sociala pyramid bestod av kroppsarbetare och bönder, de miljoner som bodde i anspråkslösa byar och småsamhällen av lerhyddor ut-efter Nilen och Deltats armar och brukade den jord som tillhörde kungen, templen och överklassen. Dessa fattiga analfabeter har ef-terlämnat många enkla ökengravar men få materiella spår och inget skriftligt material, och därför kan vi inte säga mycket om deras tillvaro och vad de strävade efter i livet. Vi kan dock sluta oss till hur de arbetade. Egyptens fenomenala välstånd härrörde från dess ymniga naturtillgångar: guld i öknarna, papyrus i träs-ken och framför allt bördig jordbruksmark. Ptoleméerna hade in-fört en del förbättringar – nya redskap av järn, nya grödor, nya bestämmelser för skörden, nya bevattningsmetoder och väldiga områden av nyligen återvunnen mark i Fayuum, men böndernas liv gick vidare ungefär som det hade gjort i sekler. Översvämning-en på sensommaren följdes av höstsådd. Skörden på senvåren/för-sommaren följdes av en torrtid, då den heta solen bakade åkrarna och steriliserade jorden. Därefter vällde fl oden in över stränderna, åkrarna stod under vatten och så började cykeln på nytt. Vi får en fl äkt av denna uråldriga, unikt egyptiska rytm när vi beskådar de livliga jordbruksscenerna på väggarna till Gamla, Mellersta och Nya rikenas privata gravar.

Högre upp på samhällspyramiden kom de yrkeskunniga hant-verkarna och de bildade skrivarna, som bodde i de större städerna och utgjorde vad som löst kan kallas för medelklassen. Ännu hög-re upp kom eliten: de höga ämbetsmännen och de ärftliga präs-terna som samarbetade nära med den nya regimen, där de åtnjöt ptoleméernas frikostighet och använde sin privata förmögenhet


,+


till att upprätthålla Egyptens religiösa traditioner och begrav-ningsseder. I denna grupp ingick släktingarna till Egyptens siste infödde kung, Nektanebos II, som hade gått i landsfl ykt år !'!.

Kungafamiljen fyllde det översta skiktet i samhällspyramiden, med kungen ensam och oberörbar högst upp. Kungen av Egypten hade i tretusen år varit erkänd som alla kulters högste präst, civil-förvaltningens överhuvud och arméns befälhavare. Kungen var den ende som fi ck o@ ra till gudarna, och endast kungen kunde genom sina o@ er hindra att Egypten dränktes i det kaotiska hav som omgav och ständigt hotade hans strängt reglerade värld. Han var unik och oersättlig, en halvgud medan han levde och hel gud efter sin död. Egypten kunde helt enkelt inte klara sig utan ho-nom. Vilken kung som helst – ett spädbarn, en kvinna, rentav en utlänning – var bättre än ingen kung alls, och alla visste att den o? ciella kröningsceremonin omedelbart förvandlade en simpel dödlig till en mäktig envåldshärskare. Ptoleméerna var medvetna om att denna tro på kungen som halvt gudomlig starkt bidrog till att de kunde behålla sin makt och att de måste vara det alltjämt mäktiga och djupt konservativa prästerskapet till lags, och de ville alltid uppfattas som lydiga mot den kungliga tradition som sär-skilde Egypten från resten av världen. Hur de än klädde sig, talade och tänkte privat, hur fl itigt de än behandlade Egypten som ett lönsamt a@ ärsföretag, uppträdde de o@ entligt som mer traditio-nellt egyptiska än egyptierna själva, byggde och restaurerade tem-pel och tog upp sedan länge bortglömda ritualer.

Egyptens mest vördnadsvärde turist ger en livfull skildring av detta traditionella levnadssätt. Herodotos av Halikarnassos (da-gens Bodrum i Turkiet) besökte norra Egypten någon gång efter år >%, vid en tid då Egypten, tillfälligt försonat med det persiska styret, var både fredligt och blomstrande. Han var visserligen en erfaren resenär men kunde inte dölja sin förvåning över att befi n-na sig i ett land där allt tycktes gå på tvärs mot tingens naturliga ordning:


.43<0/2=/

,5

Liksom luften hos egypterna är egendomlig och dess fl od har en annan natur än andra fl oder, så har de också i nästan allting seder och bruk, som är rakt motsatta andra människors. Hos dem går kvinnorna på torget och hand-lar, men männen sitter hemma och väver. Andra folk vä-ver på det sättet, att de slår inslaget uppåt, men egypterna slår det nedåt. Bördor bär männen på huvudet men kvin-norna på skuldrorna. Kvinnorna står upprätt, när de kastar sitt vatten, men männen sitter. Sin nödtorft förrät-tar de inomhus, men de äter ute på gatorna. De säger nämligen, att man bör hemligen förrätta det, som är oan-ständigt men nödvändigt, men o# entligt förrätta det, som inte är oanständigt. Ingen kvinna förrättar prästtjänst varken för gudar eller gudinnor, utan blott män för dem alla. Söderna är inte skyldiga att mot sin vilja underhål-la sina föräldrar, men döttrarna är ovillkorligen skyldiga till det även mot sin vilja. … Männen bär vardera två klädesplagg, men kvinnorna blott ett.6

Herodotos är ingalunda någon ofelbar källa. Kulturellt är han ohöljt fi entlig till allt persiskt men positiv till allt grekiskt och i viss grad till det egyptiska. Han är benägen att tro det han får höra, hur osannolikt det än är, och han faller för berättelser om det egendomliga och oväntade. Långt ifrån att bevara sinnet öp-pet ställer han alla sina upplevelser i motsats till det rätta – det vill säga grekiska – sättet att göra det ena och det andra. Ändå ligger det uppenbarligen mer än ett korn av sanning i det han skriver. Egyptens regnfria klimat var något för sig och fl oden var oveder-sägligen underlig som svämmade över på sommaren, medan nor-mala fl oder svämmade över på vintern, det visste ju alla. Och hur Egyptens kvinnor än valde att urinera var de helt klart originella jämfört med kvinnorna i Herodotos egen släkt. De hade full fri-het att leva ensamma och att äga, ärva, köpa och sälja egendom.


,,


De kunde välja sina egna män som de själva ville, inleda en skils-mässa och uppfostra barn utan manlig inblandning. I gräll kon-trast dekreterade den grekiska seden att kvinnorna skulle spela en undanskymd roll i samhället och ständigt leva under en manlig förmyndares beskydd. Eftersom grekiska kvinnor aldrig blev for-mellt myndiga var de inte rättskapabla och hade inga självständi-ga politiska eller sociala rättigheter, ingen rätt att välja en make och inga rättigheter över sina egna barn. Om familjeförhållande-na så tillät förväntades grekiska kvinnor stanna inomhus, sköta fa-miljen, vakta på sin dygd och väva ylletyg.

Som bildad grek bör Herodotos ha kommit till Egypten med en inbyggd beundran för dess urgamla traditioner, dess insikter i naturvetenskap, magi och medicin och dess gudar. Egyptierna var visserligen barbarer, men till skillnad från perserna var de kultive-rade barbarer värda all aktning, och Herodotos kände sig troligen helt hemmastadd i ett land där så många redan före ptoleméernas ankomst var greker till ursprunget. Det fanns grekiska legoknek-tar i Egyptens armé och fl otta, städerna i norr hade en betydande grekisk befolkning, och det fanns en rent grekisk stad, polis, som drevs helt och hållet enligt grekiska principer i västra Nildeltat. Hamnstaden Naukratis (i dag Kom Ge’if ) hade utvecklats i det specifi ka syftet att sköta handeln mellan Egypten och Grekland. Herodotos berättar att kung Amasis (>"%–>($) av ($:e dynastin skänkte marken till grekerna, även om arkeologiska fynd visar att det fanns en grekisk bosättning där som var minst sextio år äldre. Som den enda lagliga kanalen för grekiska handelsvaror i Egypten blomstrade Naukratis och överlevde de politiska och internatio-nella omvälvningar som karakteriserade de senare dynastierna. Staden överlevde också ptoleméerna och tjänstgjorde som ett han-delscentrum under hela den romerska epoken.

Ptolemaios I hade understött grekisk invandring i stor skala, en politik som fortgick fram till Ptolemaios V:s regeringstid, då strömmen av nykomlingar nästan över en natt bromsades till en


.43<0/2=/

,8

rännil. När Auletes uppsteg på tronen hade Naukratis fått kon-kurrens av ytterligare två grekiska städer. Alexandria, grundat av Alexander den store kort efter makedoniernas erövring av Egyp-ten, låg vid Medelhavets kust och hade en befolkning på omkring !%% %%%, där det största judiska samhället utanför Jerusalem in-gick. Ptolemais Hormou (i dag el-Mansha nära Sohag), grundat av Ptolemaios I, låg i närheten av den urgamla staden ) inis i Övre Egypten och tjänstgjorde som en grekisk regionhuvudstad som, hoppades man, skulle lägga hämsko på sydegyptiernas noto-riskt hetlevrade nationalism.

De första ptoleméerna, som inte alls tvekade att påtvinga sina kolonier ett styre av grekisk typ, hade insett att det egyptiska för-valtningssystemet var ett av världens mest kompetenta. De lät grundstrukturen ligga kvar men ”förbättrade” det genom att öka ut den med tjänstemän i fl era skikt, utöver de skrivare och skatte-uppbördsmän som redan var på plats. Ett utdrag ur ett o? ciellt dokument rörande värvning till armén, skrivet i Memfi s i februa-ri #>", visar hur otymplig byråkratin hade blivit:

… jag fi ck tillbaka dekretet från promemoriaförfattaren Ptolemaios och brevet från Epimenides. Och jag lämnade dem vidare till Isodoros … och från honom gick jag med dem till Filoxenos och från denne till Artemon och från denne till Lykos, och han avfattade ett utkast, och jag gick med det till Sarapion i sekreterarens ämbetsrum och från honom till Eubios och från denne till Dorion, och han avfattade ett utkast, och sedan tillbaka igen till Sa-rapion. Och de lämnades in till kanslern för läsning och jag fi ck tillbaka dem från Epimenides och jag gick med dem till Sarapion och han skrev till Nikanor …7

Egypten var fortfarande uppdelat i omkring fyrtio traditionella nomoi eller administrativa distrikt som sköttes av lokala tjänste-


,-


män, men distrikten hade nu grekiska och inte egyptiska namn, så att till exempel det mellanegyptiska administrativa distriktet Hare fi ck heta Hermopolisdistriktet.8 Varje distrikt hade lytt un-der en nomark eller guvernör. Nu övertogs nomarkens roll av en grekisk strategos (ordagrant ”härförare”) som utsågs av kungen. Strategerna var underställda en epistrategos.

Efter hand som alltfl er bildade greker anlände till Egypten pla-cerade de sig på de viktigare förvaltningsposterna, och de infödda egyptierna fi ck liksom tidigare uträtta de enkla och obehagliga sysslorna, det vill säga alla som skulle ha överlämnats åt slavarna i Grekland. Kungen själv – en envåldshärskare – fi ck råd av o? ci-ella ”vänner” med hederstitlar av släktkaraktär, som var avsedda att understryka deras personliga band till den kungliga familjen, och av högt uppsatta handplockade byråkrater som givetvis var greker till härkomsten. Han omgavs av ett makedonskt livgarde. Denna institutionella rasism grämde egyptierna, som förstod att de snabbt var på väg att bli andra klassens medborgare i sitt eget land. Många som tillhörde eliten behöll visserligen sina ärftliga befattningar, men grekiska blev så småningom det o@ entliga livets språk. Äregiriga egyptier var tvungna att bli tvåspråkiga, grekerna däremot brydde sig sällan om att lära sig den notoriskt svåra de-motiska egyptiska skriften. Det dekret som utfärdades av präster-skapet i Memfi s den (" mars #*$, till ära för årsdagen av Ptole-maios V:s trontillträde, fi ck o@ entliggöras både på egyptiska (med två olika skrivsätt) och på grekiska så att alla kungens läskunniga undersåtar kunde ta det till sig. En kopia av detta tvåspråkiga de-kret, inristad på den så kallade Rosettestenen, skulle visa sig vara avgörande för Champollion då han år #&(( dechi@ rerade den hie-roglyfi ska skriften.

Många nykomlingar föredrog att leva insulärt och kolonialt i de självstyrande grekiska städerna, där de hoppades kunna vid-makthålla grekiska traditioner, gifta sig med andra greker och undvika att blanda sig med egyptierna, som de i stort sett ansåg


.43<0/2=/

,9

vara socialt underlägsna. Trots denna självpålagda segregering du-kade stadsborna med tiden under för sitt adoptivlands infl ytande, och vi fi nner alltfl er greker som dyrkade egyptiska gudar, rådfrå-gade skickliga egyptiska läkare och upphörde med kremering till förmån för mumifi ering. Men långtifrån alla invandrare siktade mot städerna. Den skarpsynte Ptolemaios I, som gick in för att utvinna maximal vinst ur sitt nya land, uppmuntrade bosättning-ar överallt i Egypten genom att belöna sina trogna soldater och högre ämbetsmän med jordlotter på landet (chora) över hela Nil-dalen, Deltat och den bördiga Fayuumoasen, som han delade ut mot ett nominellt arrende eller arrendefritt. Denna tradition fort-gick tills så många som #%% %%% veteraner och aktiva soldater plus ett okänt antal manliga civila och medföljande kvinnor hade sla-git sig ner på landsbygden och i Fayuums återvunna jordbruks-marker (vid det laget kända som Arsinoëdistriktet), där en grekisk kultur frodades.9 Detta system, som på ytan såg generöst ut, ga-ranterade en maximal avkastning på jorden. Bosättarna fi ck rätt att odla sina egna åkrar, varpå staten tog ut en hög skatt på grö-dorna och Egyptens spannmålsmagasin fylldes med det vete som bildade grunden för ekonomin. Skatterna – som alla betalade i ptoleméernas Egypten, producenter, konsumenter och importö-rer – var alltid höga och en ständig orsak till klagomål. Det gick så långt att Ptolemaios II fi ck utfärda ett dekret som förbjöd juris-terna att föra talan åt klienter som protesterade mot sina skatter.10 Framväxten av ett konfi skatoriskt skattesystem gick hand i hand med utvecklandet av statliga monopol i textil-, papyrus- och olje-branscherna, ett centraliserat banksystem och ett specifi kt egyp-tiskt myntväsen som ersatte det traditionella köpslåendet och till-lät ptoleméerna att göra vinst på alla valutaa@ ärer. De fl esta skat-ter uppbars fortfarande in natura, men de som erbjöd sina tjäns-ter i stället för varor fi ck nu vara beredda på att betala skatt i reda mynt på sina intäkter.

Blandade grekisk-egyptiska äktenskap var förbjudna i de gre-


,6


kiska städerna, men i chora fanns inga restriktioner, och med ti-den började de grekiska bosättarna gifta in sig i de egyptiska fa-miljerna i trakten. I de blandade familjerna smälte kulturerna samman: vigselceremonierna tog grekisk eller egyptisk form (ofta en kombination av båda som kändes naturlig), och föräldrarna gav gärna sina barn en till synes slumpartad blandning av namn, som gör det nästan omöjligt för moderna egyptologer att avgöra den etniska tillhörigheten enbart på grundval av ett personnamn. Många egyptier tyckte att det var behändigt med två namn, ett egyptiskt som de använde därhemma och ett grekiskt på arbetet. Nu fi nner vi en del klarsynta grekiska kvinnor som helt och hållet försäkrade sig om sina rättigheter genom att utnyttja den mer ”frisinnade” egyptiska lagstiftningen. Den gav dem samma rättig-heter och ansvar som de egyptiska kvinnorna åtnjöt.

Den stränga grekiska lagen för kvinnor började bli ohållbar i en snabbt expandrande värld, där respektabla ogifta kvinnor började bege sig långa vägar från sina stadsstaters beskydd och där alltfl er grekiska män slog sig ihop med icke-grekiska kvinnor. Lagtexter skrivna på grekiska på papyrus bekantar oss med självständiga, egensinniga kvinnor som är sina barns förmyndare, arrangerar sina egna och barnens äktenskap och inleder skilsmässoprocesser. Somliga kvinnor äger hus, slavar, fruktodlingar eller vingårdar, andra äger stora båtar – viktiga ägodelar i det Nilcentrerade Egyp-ten, där fl oden var den stora huvudleden och spannmål transpor-terades på pråmar. Poeten ) eokritos skriver om grekiska över-klasskvinnor som tar för givet att de får röra sig fritt på Alexandri-as gator och anser det helt i sin ordning att tala med män de inte är släkt med och ljudligt muttra om de ”kanaljer” till egyptier som de har omkring sig.11 I takt med att kvinnorna i överklassen gradvis får större möjligheter till utbildning i hela Medelhavsvärl-den stöter vi på en och annan kvinnlig musiker, poet, konstnär, fi losof, läkare och jurist. En del kvinnor med egen förmögenhet erbjuds att delta i o@ entliga angelägenheter. Många som stannar


.43<0/2=/

,7

hemma kan läsa romaner som nu ges ut just för en kvinnlig läse-krets. Andra förväntas bidra till familjens försörjning, något den-na klagoskrift visar:

Till kung Ptolemaios [III], hälsningar från Ktesikles. Dionysos och min dotter Nike behandlar mig illa. Ty trots att jag hade försörjt min dotter och gett henne utbildning och fostrat henne till vuxen ålder, ville hon inte förse mig med livets nödtorft då jag drabbades av fysisk klenhet och synen blev svag. Och när jag ville dra henne inför dom-stol i Alexandria tiggde hon mig om förlåtelse, och År $% gav hon mig i Arsinoës tempel ett skriftligt löfte vid kung-ens namn att hon skulle betala mig &' drakmer i måna-den av sina inkomster. Om hon underlät att göra detta eller överträdde något enda villkor i sin utfästelse, skulle hon betala mig ('' drakmer eller ådra sig sitt löftes be-stra# ningar. Men nu, under komedianten Dionysos för-därvliga infl ytande, håller hon inget av sina löften …12

Historien om den väluppfostrade dottern som rymmer med en olämplig pojkvän – i det här fallet komedianten Dionysos – är välbekant för föräldrar i alla epoker.

Trots den nya stämningen av frihet fi ck det stora fl ertalet kvin-nor i Egypten, grekiska, egyptiska eller judiska, ingen utbildning. Bevarade papyrer visar att somliga kunde skriva sitt eget namn, men i vilken omfattning kvinnor fi ck lära sig läsa och skriva är okänt och många fl er kvinnor behövde en skrivare som både skrev och undertecknade på deras vägnar. I hemmen fi ck fl ickorna lära sig att sköta ett hushåll så att de kunde ta hand om make och barn. De som av ekonomiska skäl måste arbeta utanför hemmet uträttade obetydliga och arkeologiskt osynliga sysslor. Ingen för-väntade sig att göra någon annan karriär än som maka och mor.

Kleopatra V Tryphaena (Den välmående), Auletes gemål, är en


,:


skuggfi gur vars härkomst aldrig nämns. Vi kan ändå våga oss på en gissning. Hennes första och enda bekräftade barn, Berenike IV, föddes på "%-talet. Det tyder på att Kleopatra gifte sig* med Aule-tes efter hans trontillträde år &%. Hon måste därför ha blivit ut-vald till samregerande drottning av Egypten, en roll av så enorm politisk och religiös betydelse att den endast tilldelades kvinnor med oklanderlig social status. Med tanke på den ptolemaiska fal-lenheten för incestuösa äktenskap föredrog Auletes sannolikt att gifta sig med en nära släkting. Hans gemåls namn stöder detta an-tagande. Det makedonska namnet Kleopatra – ordagrant ”rykt-bar i sin härkomst” eller ”berömd i sin fader” – hade varit vanligt bland ptoleméerna i sex generationer men var inte särskilt popu-lärt utanför kungliga kretsar. Det är naturligtvis lätt att ändra namn, och vi kan inte utgå ifrån att drottningen var född Kleopa-tra Tryphaena. Vi vågar ändå preliminärt sluta oss till att Kleopa-tra V antingen var dotter till Ptolemaios IX och en okänd kvinna (och därmed hel- eller halvsyster till sin make) eller kanske en ti-digare okänd dotter som den olyckliga Berenike III och hennes förste make Ptolemaios X fi ck (och som därmed var sin makes ku-sin). Om det sistnämnda var fallet bör vi möjligen omtolka suc-cessionen efter Berenike III så att dennas krona gick direkt till hennes dotter och indirekt till hennes dotters make.

Incest hade förekommit då och då i tidigare dynastier när som-liga egyptiska kungar gifte sig med sina hel- eller halvsystrar. I ett land där ingen kände till farorna med inavel medförde dessa in-cestuösa äktenskap klara praktiska fördelar. De höll icke-kungliga personer på armlängds avstånd, begränsade antalet potentiella tronpretendenter, ordnade en passande kunglig make åt prinses-sor som inte kunde tillåtas äkta utlänningar eller män i låg sam-

* ”Gifta sig”, ”ingå äktenskap” och liknande uttryck är strängt taget oegentliga ef-tersom ingen ceremoni förekom, men de används i fortsättningen för tydlighetens skull. (Ö.a.)


.43<0/2=/

8;

hällsställning och garanterade att en framtida drottning kunde ut-bildas från födseln för sin krävande roll. På ett mer teoretiskt men lika betydelsefullt plan tillät de den kungliga familjen att skilja ut sig både från sina undersåtar, som helst såg äktenskap mellan ku-siner, farbror-brorsdotter eller morbror-systerdotter, och från and-ra, mer konventionella kungafamiljer. Egyptens kungar och drott-ningar allierade sig med gudarna, som i tidernas gryning mer än gärna hade gift sig med sina systrar. De som studerade landets ur-gamla mytologier visste att luftens torra gud Shu hade äktat sin fuktiga syster Tefnut, vätans gudinna. Deras son Geb, den gröna jordguden, gifte sig sedan med sin syster Nut, himlens gudinna, och deras barn Osiris och Isis, Seth och Nefthys, gifte sig också med varandra. Kungliga syskonäktenskap var dock ingalunda obligatoriska, och vid Nya rikets slut hade traditionen mer eller mindre dött ut.

De grekiska gudarna hade inte heller försmått incest, och Zeus hade glatt gift sig med sin trätlystna syster Hera. Men i Grekland ogillades giften mellan helsyskon, och makedonierna hade drivit med den ”inavlade” persiska kungliga familjen för dess syskonäk-tenskap. Det ansågs acceptabelt att Arsinoë II äktade sin halvbror Ptolemaios Keraunos, men giftet med helbrodern Ptolemaios II, som ägde rum någon gång mellan år ("* och ("', ansågs som en skandalös perversitet utanför Egypten. Hur det uppfattades i Alexandria vet vi inte, eftersom de fl esta avstod från att fälla of-fentliga kommentarer. Sotades den skabröse, mannen som upp-fann palindromet och var en fi rad författare till många utsökta och snuskiga dikter, var lättsinnig nog att skriva några humoris-tiska strofer om den kungliga föreningen. Han belönades med ett långt fängelsestra@ , fl ydde från Alexandria men greps och lades i en blykista som förseglades och kastades i havet. Den långt för-ståndigare ) eokritos dokumenterade gillande det incestuösa äk-tenskapet. Ptolemaios II, som inte hade något emot att associera sig med Zeus, skulle med nöje ha läst att


8+


… ingen bättre hustru omfamnar sin unge make i salar-na och älskar av allt hjärta sin broder och make. På detta sätt fullbordades det heliga förbundet mellan de odödliga som drottning Rhea födde som Olympens kungar: det är en enda säng som Iris, än i denna dag jungfru, reder åt Zeus och Hera, när hon har tvått sina händer med väl-luktande oljor.13

Perversitet eller ej – äktenskapet ansågs gynna den kungliga famil-jen. Det hade alla fördelarna av de föregående kungliga incestuösa giftena och tillförde värdet i att de ptolemaiska uppkomlingarna associerades med de tidigare egyptiska kungarna, och det bildade ett prejudikat som senare monarker med allt större entusiasm kom att följa så att endast Berenike II (dotter till Magas av Kyrene och kusin och maka till Ptolemaios III) och Kleopatra I (dotter till Antiochos III av Syrien och maka till Ptolemaios V som inte hade någon syster) längre fram giftes in i den kungliga familjen. Utanför den kungliga cirkeln skulle incest mellan helsyskon förbli sällsynt fram till den romerska perioden, då det blev ett omtyckt sätt att undvika arvstvister. Romerska folkräkningar från Fayuum tyder på att häpnadsväckande (> procent av befolkningen anam-made seden. Nu fann Egyptens drottningar att de förväntades föda inte bara en tronarvinge plus en i reserv utan också en syster som kungen kunde gifta sig med. Det är inte förvånande att kon-statera att de ptolemaiska syster-drottningarna fi ck en alltmer framträdande ställning i både politik och religion. De ska@ ade sig egna regalier och är väl representerade i de bevarade statysamling-arna. För första gången har de också en egen titel. I det gamla Egypten fanns inget ord för drottning – alla kungliga damer kate-goriserades efter sitt släktskap med kungen, och därför möter vi många ”kungars hustrur” (drottningar), ”kungars förnäma hus-trur” (samregerande drottningar), ”kungamödrar” (änkedrott-ningar) och ”kungadöttrar” (prinsessor) plus en handfull ”kvinn-


.43<0/2=/

85

liga kungar” (regerande drottningar). Grekiskan däremot hade or-det basilissa, drottning.

Några kungar i dynastiperiodens Egypten levde i incestuösa äk-tenskap men alla levde i polygama. I detta avseende skilde de sig från såväl sitt folk som sina gudar. Kungar hade vid sin sida en ”kungens förnäma hustru”, den gemål som spelade en klart defi -nierad roll i statliga och religiösa ceremonier, som förekom i o? -ciella skrivelser och konstverk och vilkens son skulle ärva sin fars krona om gudarna så ville. Samtidigt var många sekundära hust-rur dömda att leva trista, instängda liv i harem på avstånd från hovet. Alla dessa haremshustrur kunde betraktas som drottningar, eller ”kungens hustrur”, men de hade ingalunda samma status och alla hade mycket lägre rang än ”kungens förnäma hustru”. Ef-tersom alla haremsdrottningarna var äkta hustrur fanns inga ille-gitima kungliga barn. Varje barn var en potentiell framtida härs-kare vars chanser att bestiga tronen bestämdes av kön och ålder och framför allt av moderns status. Någon enstaka gång, när en förnäm hustru inte födde en arvinge, fi ck en son född i harem föl-ja sin far på tronen, och därmed fi ck hans mor träda fram ur dunklet och bli ”kungamoder”.

De makedonska kungarna hade också varit polygama. Deras månggiften och ofta upprepade försummelse att utnämna en ef-terträdare bland sina många barn orsakade oändliga familjekon-fl ikter, som förvärrades av de glödande äregiriga makedonska drottningarna. Alldeles för många var beredda att ljuga, bedra och mörda för att kunna sätta sin egen favoriserade son på tronen. Liksom sitt folk praktiserade ptoleméerna emellertid seriemono-gami med en partner åt gången, gifte om sig efter dödsfall eller skilsmässa och höll sig i många fall med ett ino? ciellt harem av älskarinnor vilkas barn inte ansågs legitima. Auletes Bastarden, son till en okänd och, får vi förmoda, obetydlig mor, befann sig i den märkliga positionen att vara fullständigt acceptabel för sina egyptiska undersåtar, som erkände både hans arvsrätt på faderns


8,


sida och kröningen som giltig, men inte för grekerna och romar-na, som oupphörligt ifrågasatte hans rätt till tronen.

Vi vet att Auletes hade fem eller sex barn – tre eller fyra döttrar (Berenike IV, den efemära Kleopatra VI, Kleopatra VII, född "%/$*, och Arsinoë, född någon gång mellan $& och $>), som följ-des av två söner (Ptolemaios XIII, född $#, och Ptolemaios XIV, född >*) – men med undantag av Berenike kan vi inte med säker-het namnge deras mor eller mödrar. Det naturliga är att anta att Kleopatra V födde alla fem (eller sex), och i avsaknad av bevis på motsatsen är detta uppfattningen hos många moderna historiker. Men som arkeologens mantra inskärper i oss är avsaknad av bevis aldrig detsamma som bevis på avsaknad, och Strabon säger ut-tryckligen att endast ett barn, den förstfödda Berenike, var legi-timt. Den outtalade slutsatsen är att de andra barnen inte var le-gitima i grekisk-romerska ögon och därför inte födda av den sam-regerande drottningen. Vi har goda skäl att inte tro på Strabon, som skrev ett halvsekel efter Octavianus erövring av Egypten och var angelägen att förringa ptoleméerna för att smickra romarna. Antydningen om att Kleopatra VII var obotligt fl äckad från föd-seln – oäkting liksom sin far – redan innan hon besteg tronen kan ha varit hans sätt att inge läsarna fördomar mot henne från första början, och det är egendomligt att inga samtida historiker näm-ner hennes utomäktenskapliga börd. Men det är möjligt att Stra-bon har rätt och att några av eller alla de yngre barnen hade olika mödrar. Den stora åldersskillnaden mellan barnen – eventuellt tjugo år mellan det äldsta och det yngsta – kombinerat med att Kleopatra V försvinner ur de kungliga dokumenten under år $* kan vara ett tecken på att Auletes hade mer än en hustru. Då kan vi gå vidare och spekulera att Kleopatra V antingen dog (kanske vid förlossningen) eller av någon anledning drog sig undan of-fentligheten innan Kleopatra VII föddes. Auletes, alltjämt i sin krafts dagar och utan någon son, ville helt naturligt hitta en ersät-tare för henne.


.43<0/2=/

88

Kleopatra VII:s födelse vintern "%/$* fi nns inte upptecknad någonstans. För att räkna fram hennes födelseår måste vi gå bakåt från Plutarchos skildring av hennes död, som man vet inträ@ ade den #( augusti år !%, då hon enligt honom var trettionio år. Som vi har sett fi nns inte heller hennes namn i några skrifter. Bryr vi oss verkligen om vem denna aldrig nämnda mor var, när vi vet att Auletes öppet erkände Kleopatra som sin dotter? Det beror i hög grad på vårt synsätt. Den kungliga familjen, Kleopatra inräknad, brydde sig säkerligen om det, både på det personliga planet och i samband med successionen. Det är mycket osannolikt att en dot-ter född av en slavinna skulle ha nämnts i kungens testamente, och det faktum att Kleopatra betecknades som prinsessa är ett starkt tecken på att modern var en aktningsvärd person. Det egyp-tiska folket, även det ofantligt betydelsefulla prästerskapet, skulle inte alls ha fäst något avseende vid det: eftersom Kleopatra var en erkänd kungadotter betydde hennes mor inte det ringaste. Sam-tida greker och romare kan ha brytt sig om det eftersom de hade bestämda åsikter om legitimitet, men de egyptiska grekerna var lika bestämda i sin uppfattning att vilken ptolemé som helst var bättre än ingen alls. För senare klassiska historiker, bland dem Strabon, var frågan helt klart viktig.

Och hur är det i dag? Jo, vi tycker som Strabon. Inte därför att vi bryr oss särskilt mycket om illegitimitet utan för att vi ofta är alltför upptagna av etnicitet och utseende, och med Kleopatras arvslinje på fädernet fast förankrad i det makedonska ptolemaiska släktträdet har hennes mor och mormor (eller farmor) nyckeln till hennes etniska tillhörighet. Tvåtusen år efter sin död är Kleopatra fortfarande politiskt relevant, och dispyterna om hennes etniska arv – var hon svart eller vit? – är häftiga. ”Svart” defi nieras omväx-lande som att vederbörande har egyptiskt ursprung eller kommer från Afrika söder om Medelhavsremsan eller har mörk hy i största allmänhet, och ”vit” jämställs med grekisk. Dessa defi nitioner i sig kan givetvis kritiseras som eurocentriska och afrocentriska –


8-


kan det inte fi nnas svarta greker? Eller icke-svarta afrikaner? Är inte vitt en färg? Särskilt i USA har det faktum att traditionell his-toria alltför ofta skrivits av en manlig eurocentrisk elit, som med-vetet eller ej har följt sin egen dagordning och sina kulturella för-väntningar, lett till teorin – som många helhjärtat ansluter sig till – att Kleopatra var en svart egyptisk drottning vars prestationer har fl yttats över på en vit protoeuropé.14 Lärda diskussioner och upp-hetsade gräl på internet svallar kring de ”svarta” och ”vita” lägren. Det är lätt, men lättjefullt, att nonchalera denna folkliga debatt, klassifi cera Kleopatra och hennes familj som greker och snabbt gå vidare till att tyst avfärda alla påståenden om att Kleopatra kan ha varit av blandad härkomst. Vem var då Kleopatra VII?

Vi vet att Kleopatra var en direkt avkomling till Ptolemaios I och vi vet att Ptolemaios I var makedonier. Om han var av ”rent” makedonskt blod får vi aldrig veta – kan några människor i värl-den svära på att de är av ren härkomst, med all den samstämmig-het mellan etnicitet, nationalitet och religiös uppfattning som denna laddade term innebär? Var han då ”grek”? Kungariket Ma-kedonien bredde ut sig över norra Grekland, en anomali i utkan-ten av ett land bestående av oligarkiska och demokratiska stads-stater. Folket talade en säregen, så gott som obegriplig dialekt, drack sitt vin outspätt med vatten, dyrkade sina egna gudar och begravde sina döda i högar men kremerade dem också. Makedo-nien var emellertid ingalunda kulturellt isolerat, och när Ptole-maios föddes levde många äkta greker inom dess gränser. Eliten ansåg sig utan tvekan vara äkta greker, eller hellener, och efter ett visst argumenterande hade de under Alexander I:s regeringstid (omkring *>–>%) fått tillåtelse att tävla i de olympiska spelen, ett säkert och ovedersägligt mått på ”grekiskhet”. Men alla var inte övertygade. Andra makedonier än eliten betraktade icke-makedo-nier med den vanliga misstänksamhet som förbehålls alla utlän-ningar. De äkta grekerna i sin tur höll alla makedonier för i bästa fall oborstade halvutlänningar.


.43<0/2=/

89

Ptolemaios och hans avkomlingar tillhör den hellenistiska tids-åldern, de tre seklen mellan Alexanders trontillträde i Makedoni-en år !!$ och Kleopatras död år !%, då en utvecklad form av den klassiska grekiska (eller hellenistiska) kulturen spred sig genom området kring östra Medelhavet. Kulturellt var alltså ptoleméerna hellenistiska makedonier, som då Kleopatra föddes hade levt så länge i Egypten att de hade lagt sig till med åtminstone vissa egyp-tiska vanor. Men hur var det med Kleopatras etniska arv? Hennes mor är ju okänd, även om vi gissar att hon var Kleopatra V, som vi gissar i sin tur var nära släkt med Kleopatras far Auletes. Om detta är fel, om Kleopatras mor inte var en ptolemé, kan hon ha tillhört eliten var som helst i den hellenistiska världen, även om det förefaller mest sannolikt att hon antingen var egyptiska eller grekiska. Man vet att Auletes hade en nära arbetsrelation till Pas-herenptah III, Ptahs överstepräst i Memfi s, och det är inte omöj-ligt att denna relation beseglades med ett diplomatiskt äktenskap. En egyptisk mor kan eventuellt förklara varför Kleopatra enligt uppgift talade egyptiska fl ytande.

Att förmoda att en egyptisk mor var ”ren” egyptiska är kanske återigen att gå för långt. I närmare tretusen år hade tradition, teo-logi och ideologi lärt den egyptiska eliten att de levde i hjärtat av den välordnade, civiliserade världen. I andra länder, utanför Egyp-ten, rådde ohämmat kaos och där bodde missgynnade folk som var förutbestämda att förvägras det eviga livet. Följaktligen var de som levde och dog efter egyptiska sedvänjor i Egypten egyptier: världens mest välsignade folk. Liksom ”grekiskhet” var ”egyptisk-het” i högsta grad en fråga om kultur. Färg – såväl hudnyans som etniskt arv – var ovidkommande. Den välbekanta grekiska berät-telsen om den främlingshatande kung Busiris, som rutinmässigt slaktade alla utlänningar som vågade sig in i Egypten tills Herak-les satte punkt för hans grymhet, var en myt och ingenting annat. Egypten hade alltid stått öppet för invandrare. Libyer, nubier, asi-ater och andra hade slagit sig ner utefter Nilen, och det hade ald-


86


rig varit några problem med att enskilda egyptier gifte sig med människor som såg annorlunda ut eller talade ett främmande språk. Följden var att egyptierna uppvisade en lång rad raskarak-teristika, med rödhåriga och ljushyade som bodde granne med krushåriga och mörkhyade. Denna beredvillighet att acceptera, och utlänningars beredvillighet att assimileras, gör det svårt att beräkna hur många ”egyptier” som var av främmande härkomst.

Om vi går tillbaka en generation blir bilden ännu mer kompli-cerad. Kleopatras farfar var Ptolemaios IX, men återigen är farmo-dern okänd. Hon kan ha varit en ptolemé, men eftersom hennes barn betraktades som illegitima var hon troligen inte från Egyp-ten utan från Syrien, Grekland, Rom, Nubien eller något helt an-nat område. Morföräldrarna är lika okända. Tar vi ännu ett steg bakåt späds det ”rena” makedonska blodet ut ytterligare i och med att Berenike I, Berenike II och den delvis persiska Kleopatra I förs in i det incestuösa släktträdet. Det enda vi kan sluta oss till av denna översikt över endast två generationer är att Kleopatra, i de grövsta statistiska termerna, var till mellan (> och #%% procent av makedonskt ursprung och att hon eventuellt hade några egyp-tiska gener. Och trots att det fi nns blonda makedonier (Ptolemai-os II tycks ha varit ljushårig) och rödhåriga egyptier (Ramses II den stores mumie bekräftar att han var eldröd i håret) tyder detta på att Kleopatra troligen hade mörkt hår och olivfärgad eller ljus-brun hy.

De romerska historikerna anslöt sig inte till teorin om att barn-domsupplevelser delvis formar den vuxne och visade alltså sällan något intresse för sina huvudpersoners första år. Därför vet vi mycket litet om Kleopatras spädbarnstid och barndom i (förmo-dar vi) Alexandria. Men vi vet att ingen väntade sig att ptolemais-ka prinsessor skulle sitta instängda i palatset eller väva ylletyg. De ptolemaiska kvinnorna var uppfostrade att stå bredvid sina bröder som drottningar och deltog både öppet och i hemlighet i statsled-ningen. Arsinoë II, Kleopatra I, II och III och Berenike III och IV


.43<0/2=/

87

visade sig alla vara e@ ektiva och ibland hårdhänta drottningar. De var kvinnor att räkna med och ägde jord, byggnader, pråmar och bankkonton. Många härskade över stora egendomar som de ar-renderade ut för att ska@ a sig fl er inkomster. Om dessa högst pro-fessionella a@ ärskvinnor hade fått någon egentlig utbildning vet vi inte. För att vara e@ ektiva måste de inte bara kunna läsa, skriva och räkna utan också vara insatta i Greklands, Egyptens och den vidare Medelhavsvärldens lagar, historia och traditioner. Kleo-patra VII måste ha haft en eller fl era privatlärare utlånade, kan vi rimligen anta, från Museion, hem för Alexandrias världsberömda lärda. Vi känner till namnen på Ptolemaios XIII:s informator och förmyndare () eodotos från Chios) och på Arsinoës informator och förmyndare (eunucken Ganymedes), men Kleopatras infor-mator fi nns inte dokumenterad, i likhet med de fl esta av hennes personliga rådgivare. Cicero, som trä@ ade Kleopatra och omedel-bart fattade antipati för henne, bekräftar att hon hade akademiska böjelser – ”Hennes löften hade alla med lärdom att göra och för-klenade inte min värdighet …” – och Appianos berättar att hon försökte intressera Antonius för kunskaper och lärda samtal.15 Plutarchos blev imponerad av hennes ovanliga (någon säger kan-ske otroliga) kunskaper i barbariska tungomål men utelämnade latin från listan, kanske därför att han utgick ifrån att alla bildade personer behärskade det:

Hon kunde omedelbart övergå till vilket språk hon ville, så att det fanns få utlänningar som hon måste samtala med genom en tolk, och de fl esta svarade hon själv utan mellanhand – etiopierna, troglodyterna, hebréerna, ara-berna, syrierna, mederna och partherna. Det sägs att hon också kunde många andra folks språk, trots att Egyptens föregående kungar inte hade försökt att bemästra ens det egyptiska målet, och några hade rentav upphört att tala den makedonska dialekten.16


8:


Denna tradition om Kleopatra som intellektuell dröjde sig kvar, och långt efter hennes död vördades hon av medeltida arabiska historiker som ”den dygdiga lärda”: fi losof, alkemist, matematiker och läkare med särskilt intresse för gynekologi. Det fi nns dock inga bevis för någon vetenskaplig utbildning, och det enda teck-net på hennes intresse för medicin är att hon stödde Hathortemp-let i Dandara, som förknippades med kvinnors hälsa och läke-dom. Ett starkare indicium är att Kleopatra själv anställde den framstående forskaren Nikolaos av Damaskus som lärare åt sina tvillingar Alexander Helios och Kleopatra Selene. Kleopatra me-nade uppenbarligen att skolning var viktig för både pojkar och fl ickor.

Auletes insåg att Egyptens framtid var knuten till Roms. Tyvärr lyckades han inte övertala sitt folk, Alexandrias kungamakare, att godta situationen. Vid en tillbakablick ter sig alltsammans full-ständigt klart. Egypten var ett bördigt och illa försvarat land som skulle falla som en mogen frukt, Rom var en girig, oupphörligt expanderande militärnation med ständigt behov av spannmål och ett legalt anspråk, om aldrig så tvivelaktigt, på Egypten. Under Auletes regeringstid försvagades Egyptens ställning än mer. År $> föreslog den romerske censorn Marcus Licinius Crassus att Egyp-ten skulle annekteras; två år senare föreslog tribunen Publius Ser-villius Rullus en jordreform som skulle ge romarna rätt till egyp-tisk mark. Båda förslagen röstades ner, men Egyptens dagar som självständigt land var räknade. Auletes enda hopp om att behålla sitt rike låg i ett utvidgat samarbete med Rom. Och därför gjorde han allt han någonsin kunde för att samarbeta, i högsta grad mot Alexandriabornas vilja. År $! accepterade den infl ytelserike ro-merske härföraren Gnaeus Pompejus (Pompejus den store) i all välvilja en krona av guld, Auletes och Egyptens överdådiga gåva. Senare samma år skickades egyptiska soldater att strida jämsides med Pompejus trupper i Palestina. I Rom fi ck senatorer av alla politiska fraktioner samtidigt kopiösa mutor, som Auletes, utar-


.43<0/2=/

-;

mad efter åratal av vanskötsel och slöseri, hade lånat av romerska bankirer och som han kunde hoppas betala endast genom att höja de skatter som redan tyngde hans folk svårt.

År $% gick Pompejus, Crassus och Gajus Julius Caesar samman och bildade det första triumviratet.17 I allt väsentligt härskade de tre nu över Rom. Auletes tog chansen och erbjöd Pompejus och Caesar $ %%% silvertalenter, en ofattbar summa som motsvarade hälften av Egyptens totala skatteintäkter, mot att de erkände ho-nom som Egyptens sanne konung. De gick med på uppgörelsen och Auletes, som hade lånat beloppet av bankiren Gajus Rabirius Postumus, bekräftades i sin ställning som ”det romerska folkets vän och bundsförvant” (amicus et socius populi Romani), en speci-fi k juridisk term som innebar förpliktelser för båda parter. Auletes hade o@ rat sin värdighet, räddat sin krona och köpt ännu några års självständighet åt Egypten. Att han hade klarat det berodde mindre på hans diplomatiska övertalningsförmåga och generösa mutor än på Roms tvekan att reducera Egypten till provins. Sena-torerna befarade på goda grunder att detta skulle ge den äregirige Caesar för mycket makt.

Auletes hade blivit erkänd som vän och bundsförvant, men inte hans bror. Och eftersom Ptolemaios X hade testamenterat så-väl Cypern som Egypten till Rom var den yngre Ptolemaios situa-tion prekär. Cypern annekterades av Marcus Porcius Cato (Cato den yngre), och kung Ptolemaios avböjde erbjudandet om en he-dersam reträttpost som Afrodites överstepräst på Pafos och tog gift. Alexandras invånare gav sig ut på gatorna i protest mot att deras kung tydligen var likgiltig för sin brors öde, och Auletes fl ydde till Cato på Rhodos. Besöket var totalt misslyckat: Cato hade just tagit ett laxativ när han kom och han blev tvungen att plädera för sin sak medan Cato satt på hinken. Från Catos latrin begav han sig till Pompejus villa i Rom. Det var mycket sällsynt att en far tog med sig barn på resor i tjänsten, och den allmänna uppfattningen är att Auletes lämnade kvar alla sina barn i Alexan-


-+


dria. En odaterad tillägnan i Athen vid ungefär denna tid av en ”kungadotter från Libyen” har emellertid föranlett några histori-ker att förmoda att den tolvåriga Kleopatra eventuellt följde med Auletes åtminstone så långt som till Grekland. Att Egypten och Libyen förväxlas är dock egendomligt, och eftersom exakt tid-punkt för dedikationen saknas är det mycket troligare att den li-byska prinsessan var barn eller barnbarn till Juba II av Mauretania och därmed Kleopatras barnbarn eller barnbarnsbarn.

Nu när Berenike IV:s illa omtyckte far var bortrest på obestämd tid utropade hon sig till drottning. I början av sin regeringstid nämndes hon tillsammans med en ”Kleopatra Tryphaena”; om detta är Berenikes efemära syster eller hennes mor, som har sak-nats i vår historia i över tio år, är inte klart. En enda historiker, Porfyrios av Tyre, specifi cerar denna Kleopatra, som brukar ges nummer IV, som dotter till Auletes. Porfyrios något röriga och på sina ställen felaktiga historia över ptoleméerna fi nns inte bevarad, men fragment har tagits med i senare historikers verk, till exempel Eusebios Krönika, där vi läser följande:

Under Den Nye Dionysos regeringstid tilldelades hans döttrar Kleopatra Tryphaena och Berenike en treårig pe-riod, ett år som samregenter och de två följande åren, ef-ter Kleopatra Tryphaenas död, som Berenikes egen reger-ingstid.18

Om Porfyrios har fel och hans Kleopatra IV Tryphaena är samma person som Kleopatra V, är denna korta tid av samregering ännu ett indirekt bevis för att Kleopatra V föddes som medlem av den ptolemaiska dynastin med ärftlig rätt att härska över Egypten. Vem hon än var försvann Kleopatra IV Tryphaena före slutet av år >", och i avsaknad av något tecken på motsatsen antas hon ha dött en naturlig död.

Historien hade börjat upprepa sig. Berenike, som nu kallades


.43<0/2=/

-5

Kleopatra Berenike, var en kvinnlig härskare som behövde en äkta man. I idealfallet skulle hon ha gift sig med en av sina yngre brö-der, men eftersom den äldste bara var tre år valde hon sin obetyd-lige kusin Seleukos i stället. Den här gången var det bruden som fattade en våldsam antipati för brudgummen. Strabon uppger att den förfi nade Berenike inte stod ut med sin makes ”grovhet och vulgaritet”, och hans råa och otrevliga personlighet och möjligen hans dåliga personliga hygien gav honom namnet Kybiosaktes, ”saltfi skmånglare”, i folkmun i Alexandria. Den till sin olycka vul-gäre Seleukos ströps innan han hade varit gift en vecka och en er-sättare rekryterades i all hast. Berenikes nästa val, Archelaos, var självutnämnd son till Roms store fi ende Mithridates VI av Pontos (och verklig son till Mithridates härförare Achelos). Han gjorde större lycka och paret härskade i två år med Alexandriabornas ful-la stöd.

Alexandrias invånare må ha varit nöjda, men det var inte Aule-tes och hans romerska värdar. Den infl ytelserike Pompejus erbjöd Auletes sitt stöd, en kung som var påvisbart svag men som hade bevisat sin lojalitet mot Rom och tyngdes av en så stor skuld till Roms banker att det var klokt att hjälpa honom att återvinna både tron och statskassa. Men Auletes kunde inte återvända till Alexandria utan hjälp, och romarna tvekade, rådfrågade orakel och förmådde inte avgöra Egyptens öde. Berenike insåg att hon måste bli godkänd av Rom om hon skulle få behålla sin krona och avsände en hundramannadelegation, anförd av den lysande aka-demikern och fi losofen Dion av Alexandria, som skulle tala för hennes sak. Auletes reagerade med brutal e@ ektivitet, och en skändlig kombination av mord, tvång och mutor hindrade dele-gationen från att komma till tals. Den skandal som blev följden och hotade att dra in de prominenta bankirer som stödde Auletes sopades snabbt bakom den o? ciella ridån. Auletes stod där med skammen, lånade ännu mer pengar och fl ydde till Artemistemplet i Efesos.


-,


Han blev kvar i landsfl ykt till början av år >>, då han mutade Syriens guvernör Aulus Gabinius att ställa upp med militärt stöd. Som Plutarchos så fi nkänsligt uttrycker det: ”Gabinius själv erfor en viss fruktan för kriget, men han besegrades fullständigt av de tiotusen talenterna.”19 Senare samma år marscherade Gabinius le-goarmé genom Sinai och in i östra Nildeltat. Pelusium, Egyptens östligaste stad, föll och Archelaos stupade. Trots att han var en förrädare fi ck han en hedersam begravning av Gabinius kavalleri-o? cer Marcus Antonius. Auletes återvände i triumf till ett Alex-andria under ganska brutal utländsk ockupation. Hans hämnd var snabb och kompromisslös och mildrades endast av Marcus Antonius storsinta vädjanden på de vanliga medborgarnas vägnar. Berenike och hennes främsta anhängare avrättades och Auletes använde deras konfi skerade egendom till att återbetala en del av sin ständigt växande skuld till Rabirius, som blev Egyptens fi nans-minister under ett år av oavbruten utpressning.

Rabirius ställde till kaos i förvaltningen och armod på lands-bygden. Han avskedade de egyptiska ämbetsmännen från deras ärftliga befattningar och satte in sitt eget hårdhänta folk i stället. Det dröjde inte länge förrän oroligheter utbröt i Alexandria, Fay-uum, Oxhyrhynchos och Herakleopolis när bönderna hotade att lägga ner arbetet såvida de inte fi ck skydd mot de giriga upp-bördsmännen. Rabirius tvingades från makten och reste hem till Rom, där han ställdes inför rätta för fi nansiella oegentligheter men frikändes. Han hänvisade till att han var utblottad och gick med på att Julius Caesar övertog betalningen av hans utestående skulder i Egypten. Gabinius rannsakades också i Rom för fi nan-siella oegentligheter men hade mindre tur än Rabirius och döm-des till landsförvisning. Långt efter det att faran var över blev ”ga-binianerna”, huvuddelen av Gabinius armé där många germaner och galler ingick, ändå kvar i Egypten, o? ciellt för att understöd-ja Auletes som nu härskade igen. Så småningom gifte sig dessa soldater med lokala kvinnor och avlade egyptiska barn, och där-


-8

.43<0/2=/

med lades ännu ett kulturellt och etniskt inslag till ett redan mycket blandat Egypten.

Auletes gick ur blodsutgjutelsen som en utfattig kung vars släkt hade slitits sönder av svek och förräderi och vars land led svårt av Nilens nyckfulla översvämningar och dignade under orimligt höga skatter. Egypten hade slutat att slå guldmynt under Ptole-maios VIII:s regeringstid. För att dryga ut pengarna reducerade Auletes silverhalten i sina mynt till & procent. Detta utlöste en dramatiskt stegrad infl ation men bidrog inte till att förbättra eko-nomin. För att bevara successionen intakt och föregripa ytterliga-re familjekonfl ikter fogade Auletes in sina fyra återstående barn i den kungliga kulten under den optimistiska beteckningen ) eoi Neoi Filadelfoi (De Nya Syskonälskande Gudarna). Egyptens le-vande kungar hade av tradition varit halvt gudomliga varelser som vann full gudomlighet i döden. Distinktionen mellan gudarna, den halvt gudomlige kungen och hans dödliga undersåtar hade varit tydlig rent teologiskt men inte alltid självklar för massorna, som inför ett tempel dekorerat med kolossalbilder av deras kung naturligtvis kan ha undrat vem som var och inte var en gud. Pto-lemaios II hade sopat undan all osäkerhet genom att införa de kungliga kulterna. Alla ptolemaiska härskare blev nu rutinmässigt en del av den dynastiska kulten under sin livstid, och deras kol-lektiva gudomlighet kompletterades inte sällan av en personlig gudomlighet antingen då de dog (under den ptolemaiska erans äldre skede) eller medan de levde (under den ptolemaiska erans yngre skede).

Farao Auletes saknade en drottning, något utomordentligt säll-synt. Än så länge har vi vaga begrepp om vilken roll den traditio-nella egyptiska samregerande drottningen spelade, men det före-faller som om hon tillförde kungen ett livskraftigt kvinnligt inslag som skulle komplettera hans manlighet och göra honom till en hel och fulländad härskare. Prästerna ansåg förmodligen att Aule-tes behövde en drottning för att kunna genomföra de religiösa ri-


--


tualer som höll gudarna på gott humör och hindrade ett ständigt hotande kaos från att bryta ut. Kungar vilkas gemåler dog – en ovanlighet; i motsats till situationen utanför de kungliga kretsar-na, där kvinnorna ofta dog på grund av sjukdomar i samband med graviditet, tenderade drottningarna att överleva sina gemåler – ska@ ade sig med det snaraste en ny. Monarken Ramses II i #*:e dynastin, välsignad (eller förbannad) med en extremt lång reger-ingstid, överlevde två egyptiskfödda drottningar och befordrade och gifte sig sedan med minst tre av sina döttrar.20 Ptoleméerna följde gärna Ramses och hans avkomlingars exempel, och därför skulle ingen ha förundrat sig om Auletes med hänsyn till bristen på ptolemaiska giftasvuxna brudar hade gjort sin äldsta kvarva-rande dotter till sin gemål och partner i religiösa ritualer. Inskrif-ter i kryptorna i Hathortemplet i Dandara ger visst stöd åt denna hypotes genom att koppla kungens man till en ”Kleopatras” kar-tusch och till en anonym kvinna som sägs vara ”kungens äldsta dotter”. Detta tempel började byggas först efter år >, då Kleopatra V antagligen var död, och därmed är det troligt att det är Kleopa-tra VII som uppträder som sin fars gemål. Det fi nns dock inget som tyder på att Auletes gifte sig med Kleopatra. I den hellenis-tiska världen accepterades inte incest mellan far och dotter ens vid Auletes beryktade hov.

När Auletes år ># dog en av allt att döma naturlig död (Strabon understryker att han ”dog av sjukdom”) gick tronen så som han hade planerat till den artonåriga Kleopatra och den äldste bro-dern i syskonskaran, den tioårige Ptolemaios. I Auletes testamente utsågs Roms folk till Egyptens nya kungapars förmyndare och den ptolemaiska dynastins beskyddare. En avskrift av testamentet placerades i Alexandrias bibliotek, ännu en skickades till Pompej-us i Rom. (Auletes hade tänkt sig att den skulle få en plats i det o@ entliga arkivet men Rom vacklade på randen till katastrof, och av skäl som Pompejus höll för sig själv förvarade han den i sin bo-stad.) Auletes död väckte ingen större sorg i Alexandria, men


-9

.43<0/2=/

Kleo patra valde ändå att ändå att markera sin osvikliga trohet mot sin döde far genom att genast anta namnet Filopator (Faderäls-kande). Lite senare lade hon sig till med epitetet ) ea (Gudinna) och ännu längre fram Nea Isis (Den Nya Isis), signaler om hennes fortsatta lojalitet mot Neos Dionysos ) eos Filopator Auletes. Hennes beslutsamhet att fullborda många av Auletes oavslutade byggnadsprojekt vittnar om samma inställning.

Vi underskattar lätt Auletes. Klassiska författare som Strabon, citerad tidigare i detta kapitel, spred med förtjusning propagan-dan om den siste och mest korrumperade kungen av en dynasti i förfall, en kung vald av en pöbelhop och vars regeringstid prägla-des av osäkerhet, utsvävningar, ekonomiska påfrestningar och oroligheter bland undersåtarna. Vi står där med en obehaglig fö-reställning om den maktlöse Auletes som plottrade bort sitt liv på överdådiga fester, drack till övermått och spelade på sin aulos för danserskorna och, sades det, dansarna i palatset. Men maktlös el-ler ej lyckades Auletes bevara sin tron, och vad invånarna i Rom och Alexandria än tyckte om honom respekterade de egyptiska prästerna honom som en farao villig att satsa på traditionella tem-pelbyggnadsprojekt.21

Kleopatra VII Filopator och hennes bror Ptolemaios XIII kom alltså till makten med Alexandriabornas välsignelse och romarnas villkorade stöd. De ärvde ett otryggt land som led under hög in-fl ation och Nilens otillförlitliga översvämningar och tyngdes av deras fars väldiga skulder.


-6

./01234 (

Drottning av Egypten

!! !

" #"! $"#7 !"6#!

Kleopatra var en egyptisk kvinna som blev föremål för hela världens skvaller. … Hon kom till makten genom brottslighet. Hon vann ära så gott som enbart för sin skönhets skull men däremot blev hon känd i hela världen för sitt habegär, sin grymhet och sin lusta …

Boccaccio, Berömda kvinnors liv1

I många hundra år hade den heliga tjuren Bakhu eller Buchis dyrkats som en levande gud i trakten kring ) ebe. I sin livstid

förknippades den med krigsguden Montu och i mindre omfatt-ning med fruktbarhetsguden Osiris och solguden Re. Man o@ ra-de till den, den utfärdade orakelsvar och botade sjuka (i synnerhet ögonsjukdomar), och det hände att den stred med andra tjurar på en välsignad arena. Efter döden mumifi erades den och begravdes med all den pompa och ståt som tillkom en avliden gud på en väl-dig gravplats för tjurar som kallades Bucheion. Den låg i Armant (Iuni-Montu, på grekiska Hermonthis) på Nilens västra strand sydväst om ) ebe. En stele som grävts fram på denna gravplats


.43<0/2=/

-7

skildrar i detalj hur en Buchistjur sattes på tronen den #* phame-noth ((( mars >#):

… Han nådde ! ebe, den plats där han skulle installe-ras, som hade uppförts dessförinnan, bredvid sin fader Nun den gamle. Han installerades av kungen själv år $, den $) phamenoth. Drottningen, De Två Ländernas Härskarinna, Gudinnan Filopator, rodde honom i Amons båt i sällskap med kungens båtar, och alla ! ebes och Hermonthis invånare och präster följde honom. Han nådde Hermonthis, sin vistelseort, den && mechir…2

Vi vet inte exakt när Auletes dog. Det enda vi kan säga med säker-het är att hans År !% någon gång under år ># blev ”År !% som skall bli År #”, det vill säga den nya regimens första år, och i augusti samma år hade nyheten om hans död nått Rom. Men stelen på Bucheion berättar att installationsceremonin ägde rum vid en tid-punkt då Egypten regerades av en kung och en drottning, ”De Två Ländernas Härskarinna, Gudinnan Filopator”. Utrymmet för namnen är blanka – något som ofta förekommer i senare ptole-maiska inskrifter – och därför är både kung och drottning anony-ma. Av tidsangivelsen på stelen förefaller det dock högst troligt att det är fråga om Ptolemaios XIII och Kleopatra VII. Auletes var alltså död när inskriften gjordes, och han hade sannolikt gått hä-dan i slutet av februari eller början av mars år >#. Det enda alter-nativet är att den anonyme kungen är Auletes och inte Ptolemaios XIII. Om det är riktigt kan det tänkas att Auletes dog först så sent som i juni eller juli år >#, och texten på stelen kan då läsas som en antydan om att Kleopatra verkligen samregerade med sin far.

Bilden är en standardframställning av en kung som o@ rar till Buchistjuren, och texten är en variant av den som förekommer på tre andra senptolemaiska stelar:


-:


Han installerades av kungen själv. Han färdades på Amons båt, tillsammans med kungens båtar, och alla ! ebes och Hermonthis invånare, profeter och präster följde med honom. Han nådde Hermonthis, sin vistelse-ort.

Att prästerna ansåg det nödvändigt att ändra en standardtext så att drottningen kom med i den bekräftar Kleopatras politiska be-tydelse omedelbart efter hennes fars död. Ptoleméerna iakttog den inhemska religionens riter och blev med tiden mycket intressera-de av kulten av tjuren Apis (fi rad i Memfi s, kultcentrum för ska-parguden Ptah, där Apis dyrkades som Ptahs fysiska manifesta-tion) och kulten av tjuren Mnevis (fi rad i Heliopolis, kultcentrum för solguden Re, där Mnevis uppfattades som solgudens fysiska manifestation). Med egyptiernas förkärlek för texter skrivna i stå-ende fraser och eftersom Bucheiontexten ristades in år (*, efter Kleopatras död, bevisar stelen dock inte bortom allt rimligt tvivel att Kleopatra verkligen var närvarande vid ceremonin.

Den ptolemaiska traditionen ger vid handen att Kleopatra för-modligen gifte sig med sin bror kort efter deras fars död, men äk-tenskapet fi nns inte dokumenterat någonstans. En inskrift på jordguden Gebs båtaltare i templet i Koptos, invigt av Kleopatra, berättar att drottningen o@ rade till den gudomliga trion Min, Isis och Horus och beskriver henne som ”De Två Ländernas Härska-rinna, Kleopatra Filopator, Min-Re av Koptos älskade, Kungens hustru, Kungadotter”, men maken-kungen nämns inte vid namn och kan ha varit antingen Ptolemaios XIII eller Ptolemaios XIV.3 Om det verkligen hände – och ett gifte mellan hans äldsta kvarva-rande dotter och son kan mycket väl ha varit ett villkor i Auletes testamente – var det förmodligen ett äktenskap enbart till namnet år >#. Åldersskillnaden mellan syster och bror var oturlig. Den ar-tonåriga Kleopatra var för gammal för att fortsätta att vara ogift, och med sina tio år var Ptolemaios lite för ung för att kunna full-


.43<0/2=/

9;

borda ett äktenskap. Lagen fastställde såvitt känt inga åldersgrän-ser för äktenskap i ptoleméernas Egypten, men arkeologiska fynd visar att de fl esta kvinnor gifte sig när de var ungefär mellan fem-ton och nitton år gamla och med män som var äldre än de själva. Tayimhotep, maka till Ptahs överstepräst Pasherenptah III som vi senast mötte vid Auletes kröning, bör inte ha varit något särfall då hon A orton år gammal gifte sig med en man som var arton år äld-re än hon själv.4 Kleopatra befann sig alltså i en besvärlig situa-tion. Som drottning i giftasvuxen ålder måste hon börja föda de barn som skulle föra hennes dynasti vidare.

Som kung skulle maken eller brodern Ptolemaios ha varit den dominerande partnern i relationen. Men han var omyndig och härskade genom ett regentråd, och under de första arton måna-derna av deras samregering var Kleopatra den verkliga monarken, medan brodern fördes i bakgrunden. De äldsta dokumenten från denna period antyder att Kleopatra härskade ensam, även om man bör tolka dokument från solodrottningen ”Kleopatra Filopa-tor” med viss försiktighet med tanke på att Berenike III också hade kallat sig Kleopatra Filopator. Det mest fascinerande av des-sa dokument är en unik kalkstensstele, med okänd proveniens men antagligen från Fayuum, som nu fi nns i Louvren i Paris. Den smälter samman egyptiska och grekiska traditioner med en kon-ventionell egyptisk religiös bild ovanför en text skriven på grekis-ka. Bilden föreställer en något skadad ”Kleopatra”, klädd i en tra-ditionell faraos kiton och dubbla krona. Hon o@ rar till gudinnan Isis som sitter på en tron och ammar sin späde son. Den något förvirrande inskriften, som skildrar hur ett ”säte” (topos) invigs av prästen Omnofris, den främste bland Isis tillbedjare, lyder:

Drottning Kleopatra ! ea Filopator [tillägnas] [Isis] Snonais förbunds säte, vars främste är översteprästen Om-nofris. & juli år ($.


9+


På denna stele återges Kleopatra som rent manlig. Inskriften, som klargör att hon är kvinna, tyder på att hon ensam härskar över Egypten. Bilden, den enda bevarade av Kleopatra som kvinnlig kung, påminner om framställningarna av Nya rikets kvinnliga fa-rao Hatschepsut (som härskade #"!–#>&). Hon fi ck brottas med konventionen att en kung av Egypten skulle vara en ung och frisk man. Kort efter sin kröning lade hon av den sedvanliga fodral-klänningen och drottningkronorna och började visa sig i kungar-nas traditionella utstyrsel med kort kiton, bart bröst, krona eller huvudduk, bred krage och lösskägg. Någon enstaka gång i början av sin regeringstid avbildades Hatschepsut som kvinna klädd i dessa manliga tillbehör, men i regel återgavs hon som en man som utför manliga handlingar.5 Man får lätt uppfattningen att Kleo-patra här avsiktligt imiterar Egyptens framgångsrikaste kvinnliga monark, eftersom Hatschepsut, som i allt väsentligt usurperade en svagare och mycket yngre manlig samregents tron, verkligen utgör en passande rollförebild för Kleopatra.6 Men Hatschepsut tvingades att slåss mot ett system som inte kunde acceptera idén med en kvinnlig härskare, Kleopatra däremot levde under en epok som redan hade upplevt det energiska välde som Kleopatra I, II och III utövade, och hon hade inte stött emot något sådant pro-blem. Det är också föga troligt att Kleopatra kände till särskilt mycket om Hatschepsuts historia, konst eller propaganda efter-som de fl esta bilderna av henne utplånades innan trettio år hade gått efter hennes död, och i Egyptens o? ciella regentlängd var hennes namn struket. I dag är Hatschepsuts Röda kapell, prytt med mängder av bilder av den kvinnliga kungen som utför tradi-tionellt manliga handlingar, höjdpunkten på alla besök i templet i Karnak, men kapellet är en modern rekonstruktion, uppförd med minutiös noggrannhet av de kringströdda lämningarna av den ursprungliga byggnaden, som Kleopatra inte kan ha sett.

När man läser om texten på Kleopatras stele fi nner man att hon inte hade beställt den trots att den nämner henne. Bilden av


.43<0/2=/

95

den kvinnliga kungen kan därför inte tas för o? ciell propaganda. Texten är inte vad den förefaller vara. De grekiska bokstäverna är inklämda i det tillgängliga utrymmet och det är troligen fråga om ett senare tillägg som ristats in över en äldre text. Detta tyder på att stelen först ristades till ära för Kleopatras far och sedan ändra-des, ganska valhänt, efter hans död. Ett viktigt faktum kvarstår dock: Kleopatra framställs som ensam härskare och Ptolemaios namn förekommer inte.

När den intelligenta och erfarna Arsinoë II mer än tvåhundra år tidigare gifte sig med sin yngre och svagare bror Ptolemaios II, gick hon in för att härska tillsammans med honom. Därmed stärkte hon ptoleméernas grepp om Egyptens tron. Kleopatra, in-telligent och äregirig och utan tålamod med dumskallar, hade gjort klokt i att följa hennes exempel. Att hon förde brodern åt si-dan skulle visa sig vara ett taktiskt misstag. På så sätt utlämnade hon nämligen Ptolemaios åt en samling manipulerande och äre-lystna hovmän i Alexandria, bland andra hans informator ) eo-dotos, soldaten Achillas och eunucken Pothinos, som snart skulle bli landets försteminister. Alla tre kom att utnyttja den unge kungen till att främja sina egna politiska syften. När Ptolemaios var gammal nog att leva i ett regelrätt äktenskap hade relationen till systern redan havererat totalt och Egypten vacklade på randen till inbördeskrig.

Den (" oktober år >% utfärdades det första dekretet där Ptole-maios namn stod före Kleopatras. Nilens översvämningar hade kommit oregelbundet i många år, och det vanligen så bördiga Egypten led av verkningarna. Dekretet, som utfärdades efter en andra översvämning med olyckligt resultat, befallde att all spann-mål och alla baljväxter som odlades i Övre och Mellersta Egypten skulle skickas raka vägen till Alexandria och endast dit. Stra@ et för brott mot dekretet ”på kungens och drottningens befallning” var döden, och om man anmälde handlare som bröt mot det till myn-digheterna fi ck man en belöning specifi cerad alltefter sin ställning


9,


i samhället.7 Krisen var så allvarlig att den förenade kungaparet, som insåg att de i denna tid av livsmedelsbrist i hela landet först och främst måste tillgodose behoven i Alexandria med dess eld-fängda invånare. Men medan Alexandriaborna gnagde på sina spannmålsleveranser led de som bodde utanför staden av livsmed-elsbrist, hög infl ation och höga skatter. Och medan Nilen fortsat-te att bete sig nyckfullt började bönderna bryta upp från sina byar, några skatter betalades inte och de svältande drog in i städerna. När vetepriserna rusade upp i rekordhöjder blev prästerna i byn Hiera Nesos i Fayuum ängsliga. Deras hungriga församlingsbor hade oförklarligt försvunnit och de kunde inte utföra sina tempel-ritualer.8

En tid fi ck romarna något annat än Egyptens angelägenheter att tänka på. År > hade Julius Caesars enda erkända barn, Pompej-us älskade hustru Julia, dött och därmed brast den privata länken mellan de båda männen. Året därpå stupade Crassus i ett kata-strofalt fälttåg mot partherna i Carrhae (dagens Harran i Turkiet). En våg av oro fortplantade sig genom Medelhavsvärlden. Man be-farade alldeles riktigt att partherna nu skulle försöka erövra Syri-en. I slutet av år ># skickade den nye romerske guvernören över Syrien, Marcus Calpurnius Bibulus, sina båda söner till Egypten med uppdraget att försöka övertala gabinianerna, Gabinius vid det laget egyptiserade armé, att återvända hem och värna hans land mot ett parthiskt anfall. Men gabinianerna hade blivit be-kväma av sig där de tjänstgjorde som en ptolemaisk legohär och hade ingen lust att bryta upp och gå i strid någonstans. I stället för att förhandla mördade de Bibulus söner. Kungen och drott-ningen av Egypten hamnade i ett besvärligt läge. Kleopatra och Ptolemaios tog risken att väcka gabinianernas vrede, lät gripa mördarna och skickade dem i bojor till Syrien.

I januari år '* gick Caesar och hans armé av härdade soldater över Rubicon, den o? ciella gränsen mellan Italien och Gallia Cis-alpina. Den romerska lagen förbjöd alla härförare att gå över fl o-


.43<0/2=/

98

den med en armé, och detta var alltså högförräderi. Tärningen var kastad: Caesar hade i realiteten förklarat Pompejus och Rom krig. Kort därpå anlände Pompejus son Gnaeus Pompejus till Alexan-dria där han på sin fars vägnar bönföll om militär hjälp. Härskar-paret kunde inte gärna avvisa hans begäran med hedern i behåll. Pompejus hade varit Auletes värd och beskyddare i Rom och hade rätt att be om stöd hos ptoleméerna. Gnaeus försågs med en stor kvantitet vete, femhundra gabinianer och sextio krigsfartyg som skulle komma att spela en nyckelroll i faderns senare fälttåg. Be-slutet om detta bistånd fattades av Ptolemaios (eller troligare av hans ministrar) med Kleopatras namn tillfogat. Det retade upp invånarna i Alexandria som gav Kleopatra skulden för alltsam-mans. Hennes iver att vara romarna till lags, först när det gällde Bibulus mördare och sedan då hon försåg Pompejus med vapen, påminde dem alltför starkt om hennes fars regering. Längre fram kom ett rykte, som Plutarchos har bevarat åt oss, i svang om att den sexuellt glupska Kleopatra hade förfört Gnaeus under hans besök i Egypten. Ännu mycket senare kom den fi ktiva historien, som berodde på att William Shakespeare hade missuppfattat sina källor, om att Kleopatra hade haft ett förhållande med Gnaeus far.

Kleopatras tydliga och tilltagande impopularitet i Alexandria kan delvis förklara varför Ptolemaios rådgivare valde denna tid-punkt att motarbeta hans samregent. År '* har ett nytt numre-ringssystem för regeringsåren utarbetats. ”År # som också är År !” sätter likhetstecken mellan det tredje året av nominellt samregent-skap efter Auletes död och ett nytt År # och är förmodligen Ptole-maios första år som ensam kung. Sommaren '* försvinner Kleo-patras namn från alla o? ciella dokument och det nya daterings-sytemet med ”År #” överges. Ptolemaios antedaterar sin regerings-tid genom att utradera minnet av sin syster och retrospektivt göra anspråk på hela makten från tidpunkten för faderns död. Kleo-patra och hennes anhängare hade tvingats fl y från Alexandria och


9-


tog eventuellt vägen söderut till ) ebe – en stad beryktad för att göra uppror men som också kan ha varit böjd att stödja Auletes dotter mot Alexandriaborna – och sedan österut till Syrien.9 Här tog hon itu med att värva den legoarmé som skulle låta henne återvinna sin tron. Riktigt hur Kleopatra lyckades upprätta en ef-fektiv armé vid en tidpunkt då det romerska inbördeskriget vål-lade enorma störningar i hela Medelhavsvärlden förklaras ingen-stans; att hon lyckades åstadkomma detta på mycket kort tid be-kräftar att hon utanför Alexandria ansågs vara en stark kandidat till Egyptens tron. Flertalet av hennes soldater kom troligen från den fi listeiska kuststaden Askalon (nära den moderna israeliska staden Ashqelon), som sedan länge stod i lojalitetsskuld till ptole-méerna och utfärdade mynt med Kleopatras bild år >%/'* och kanske också '*/&. Samtidigt erkände den romerska motsenaten i ) essalonica Pompejus som överbefälhavare och, i direkt strid med Auletes testamente, Ptolemaios XIII som ensam kung av Egypten med Pompejus som hans laglige förmyndare. Liksom sin far före honom hade Ptolemaios blivit Roms ”vän och bundsför-vant”.

Den * augusti möttes fyrtioåtta arméer som var lojala mot Pompejus och Caesar i Farsalos i ) essalien mitt på det grekiska fastlandet. Pompejus var numerärt starkare – han hade '" %%% man, Caesar hälften så många – men han var mindre skicklig som härförare, hans rådgivare var oerfarna och Caesar hade krigsguden Mars och sin gudomliga anmoder Venus på sin sida. Caesar vann slaget, och storsint i segern benådade han sina fi ender, även Mar-cus Junius Brutus som var son till hans sedan många år etablerade älskarinna Servilia. Pompejus var besegrad man ingalunda villig att ge upp utan fl ydde med resterna av sin här till ön Lesbos, där han återförenades med sin yngre son Sextus och sin femte hustru Cornelia, Crassus svärdotter som var änka. Från Lesbos seglade Pompejus till Kilikien, därifrån till Cypern och slutligen efter en viss tvekan till sin gamle bundsförvant Egypten. Han var säker på


.43<0/2=/

99

att bli varmt välkomnad av Auletes son och seglade till Pelusium, där han kastade ankar inom synhåll från stranden. De ”ögonvitt-nesskildringar” av som sedan hände har vi från Plutarchos och Dio. Ingendera var naturligtvis något äkta ögonvittne, men båda kunde konsten att berätta en gripande historia som var avsedd att röra även det mest förhärdade hjärta.10

Efter att ha slagit läger utanför Pelusium, i berget Casius (Ras Baron) utlöpare, inväntade Ptolemaios och hans armé av gabinia-ner ängsligt Kleopatras trupper som de visste var på väg öster-ifrån. Det kom budbärare som tillkännagav att Pompejus var framme och bad om audiens hos kungen. Pothinos greps av panik och samlade Ptolemaios mest betrodda rådgivare så att var och en kunde föreslå hur man skulle gå tillväga. Några hävdade att Pom-pejus borde välkomnas som en hedrad gäst, andra ansåg att han var en bråkmakare som borde tvingas bort från kusten. ) eodotos såg svagheter i båda resonemangen och framförde sin åsikt med den erfarne lärarens hela auktoritet. Om Pompejus togs emot som en vän skulle Caesar automatiskt bli Egyptens fi ende. Men om Pompejus drevs bort skulle han bli Egyptens fi ende och Caesar skulle anklaga Ptolemaios för att ha låtit honom komma undan. Dessutom hade Pompejus redan kontakter med Kleopatra genom sin son Gnaeus. Det var mer än sannolikt att han skulle under-stödja drottningen i hennes kamp om tronen. ) eodotos ansåg, kanske alldeles korrekt, att Pompejus sak redan var räddningslöst förlorad. Han ville att hans kung skulle ställa sig in hos Caesar och var orolig för att Egypten skulle bli Roms slagfält, och därför hävdade han att den sårbare Pompejus borde dödas innan han steg i land. ”En död man bits inte”, det visste alla.

Man enades om ) eodotos plan. Ptolemaios armé tågade till stranden och ställde upp sig i led mot havet. Achillas rekvirerade en fi skebåt och rodde ut till Pompejus fl aggskepp med två gabi-nianer, tribunen Lucius Septimus och centurionen Salvius. Pom-pejus anhängare blev oroliga när de såg en enda simpel fi skebåt


96


som inte var någon passande farkost för deras herre, och de upp-manade honom ivrigt att inte lämna säkerheten på sitt fartyg. Tvärtom kunde det vara klokt att ro bort från stranden, åtmins-tone tills de var utom räckhåll för projektiler. Men Septimus väl-komnade hövligt Pompejus på latin: ”Var hälsad, imperator [be-fälhavare].” Och Achillas förklarade på grekiska att det simpla transportmedlet var en olycklig nödvändighet då hamnen i Pelu-sium var för grund för att kunna ta emot Pompejus ståtliga skepp. Pompejus blev lugn, omfamnade sin hustru och gick ombord på fi skebåten med två livvakter, den frigivne Filippus och en slav. Väl ombord ägnade han sig åt att läsa igenom det tal han ämnade hål-la till kung Ptolemaios.

När båten skrapade mot sanden sträckte Pompejus ut handen så att Filippus kunde hjälpa honom att resa sig med värdighet. Då, alldeles för sent, insåg han faran. ”Han yttrade inte ett ord och klagade inte, men så fort han förstod vad de hade planlagt och insåg att han inte skulle kunna avvärja dem eller fl y, beslöjade han sitt ansikte.” Cornelia, som iakttog vad som hände från farty-get, skrek högt när den svekfulle Septimus stack ett svärd genom hennes makes kropp och Salvius och Achillas högg honom i ryg-gen med sina dolkar. Pompejus huvud skildes från kroppen som kastades i havet. Han skulle ha fyllt femtioåtta år dagen därpå. Ptolemaios som satt på sin tron på stranden ingrep inte när hans fars vän mördades. För denna hjärtlöshet skulle Dante komma att förpassa honom till den nionde kretsen, den som han i Inferno re-serverar för dem som sviker sina gäster.11

Den trogne Filippus lyfte upp Pompejus kropp ur vattnet och brände honom på ett bål av drivved på stranden. Askan överläm-nades slutligen till den sörjande Cornelia, som begravde den i Ita-lien. Några veckor senare svämmade Nilen över med den minsta mängd vatten som någonsin uppmätts, och de redan hårt an-strängda livsmedelsförråden sjönk till en riskabelt låg nivå. Det var gudarnas stra@ för mordet på Pompejus, sade somliga.


.43<0/2=/

97

Caesar, som jagade Pompejus med en liten fl otta på tio krigs-fartyg och ungefär fyratusen man, lade till i Alexandrias ståtliga hamn fyra dagar senare. Pothinos och ) eodotos skyndade ho-nom till mötes från Pelusium, ivriga att berätta vad som hade hänt innan Caesar fi ck höra det från andra som var mindre vänligt in-ställda till deras sak. Som makabra välkomstgåvor tog de med sig Pompejus avhuggna huvud (enligt några skildringar inlagt i vin-äger) och hans signetring. Caesar måste ha beskådat dessa ruskiga troféer med blandade känslor. Ptolemaios och hans rådgivare hade på många sätt gjort honom en enorm tjänst: det var vida bättre att den omstörtande Pompejus hade dödats av utlänningar än av en annan romare. Men han hade dött på det förfärligaste sätt, och Caesar fi ck inte uppfattas som om han översåg med mordet på en romersk medborgare, ett så fl agrant mord begånget inför så många vittnen. Därför vände han blicken från Pompejus huvud och fäll-de ymniga tårar över hans ring. Sedan tog han på sin purpurkan-tade toga och lämnade fartyget för att marschera genom staden med sina tolv lictorer som bar på hans ämbetstecken fasces, ett spöknippe och en yxa hopbundna med röda band och lagerkvis-tar. Alexandrias invånare trodde inte sina ögon när de fi ck se den-na romerska invasion i miniatyr och uttryckte i klara ordalag sin ovilja som snart övergick i kravaller. Vid kvällens inbrott hade Caesar dragit in i det kungliga palatset, och fl era människor hade omkommit.

Fastän Pompejus var död var det romerska inbördeskriget långt ifrån över och Caesar egen ställning långt ifrån säkrad. Huvudde-len av hans armé låg fortfarande kvar i Grekland. Ändå stannade han länge i Alexandria, där han enligt vad han själv säger snart var strandsatt av ogynnsamma nordanvindar. Detta märkliga beslut förklaras ingenstans. Författare med romantisk läggning menar att han dröjde med att lämna Egypten på grund av sin stora kär-lek till Kleopatra, men än hade han inte trä@ at drottningen som alltjämt vistades i armélägret öster om Pelusium. Det verkar i stäl-


9:


let som om Caesar stannade av det mest praktiska av alla skäl: han ville ta ut skatt av de förmögna stadsborna för att få tillbaka en del av de pengar som Rabirius hade lånat Auletes. Han installera-de sig för ett långvarigt besök, nonchalerade protesterna, skickade efter förstärkningar och ägnade tiden åt att skriva sina memoarer och beundra sevärdheter. Hans store hjälte Alexander den stores grav gjorde ett särskilt djupt intryck.

Egypten skälvde vid randen till inbördeskrig. Caesar räknade kanske med att större stabilitet skulle medföra större välstånd och att detta större välstånd skulle ge utrymme för högre be-skattning. Han kan ha insett att en tacksam egyptisk kung och/eller drottning skulle vara till nytta för honom i framtiden. Det är möjligt att han helt enkelt hade tråkigt. Hur han än resone-rade tog han som sin uppgift att reda ut tvisten mellan Kleo-patra och Ptolemaios, och han beordrade båda att inställa sig i Alexandria. Ptolemaios lydde och överlämnade befälet över sina trupper i Pelusium till Achillas. I Alexandria fl yttade han in i Pa-latsdistriktet med Pothinos, som rörde sig bland romarna och Alexandriaborna och gjorde allt han kunde för att underblåsa den dåliga stämningen mellan dem. Det var Pothinos som såg till att romarna fi ck rutten spannmål och lämnade desinforma-tion till Ptolemaios anhängare, som fi ck äta ur tarvliga lerkärl i den felaktiga föreställningen att romarna hade lagt beslag på de dyrbara kungliga faten. Ingen var glad och staden närmade sig snabbt kokpunkten.

Ytligt sett hade Ptolemaios alla korten i sin hand. Han hade ga-binianernas militära stöd och Alexandriabornas hörbara stöd. Han var på plats. Caesars enklaste, mest uppenbara alternativ var givetvis att ge honom kronan och låta Arsinoë ersätta sin syster som drottning. Men också Kleopatra hade något att locka med. Att hon var äldre och mer erfaren var uppenbart: Ptolemaios var fortfarande bara tretton år gammal, dirigerades av ett rådgivarkot-teri och hade än så länge inte fattat några självständiga beslut. Att


.43<0/2=/

6;

hon stöddes av de infödda egyptierna betydde inte så mycket; det var oändligt mycket viktigare att hon kunde visa upp en impone-rande rad bevis på lojalitet mot Rom. Om Caesar hoppades få till-baka Rabirius pengar kunde Kleopatra kanske hjälpa till. Men detta var inte nödvändigtvis ett argument som Kleopatra ville framföra vid något o@ entligt möte i Alexandria. Ett förberedande, privat sammanträ@ ande med Caesar skulle stämma bättre med hennes syften.

Också Kleopatra gav sig av till Alexandria. Achillas och hans här spärrade vägen genom Pelusium och Pothinos bevakade ham-nen i Alexandria, så hon fi ck färdas i hemlighet och utan all vär-dighet. Hon lämnade sina soldater och lyckades slinka förbi Achillas och ta sig fram i en liten båt längs kusten. Hon steg i land i Palatsdistriktet när natten föll på. Berättelsen om hur Kleopatra lät sig smugglas in i palatset av den sicilianske köpmannen Apol-lodorus, som gömde henne i ett hoprullat täcke eller ett knyte av linnelakan, har broderats ut under tidens lopp så att vi i moderna varianter möter henne där hon rullas upp ur en exotisk, anakro-nistisk persisk matta och andlös och med kläderna i frestande oordning tumlar ut framför Caesars fötter. Det är en romantisk historia som inte tål närmare granskning, och den härrör helt och hållet ur Plutarchos fl ödande fantasi. Var detta verkligen det enda sätt Kleopatra hade att närma sig Caesar? Kunde hon inte ha lagt ifrån sig täcket och gjort en mer konventionell entré när hon väl hade kommit i säkerhet i palatset? Det är svårt att tänka sig att Caesar skulle låta en okänd sicilianare stiga in i hans gemak med ett potentiellt riskabelt paket utan att se till att det blev genom-sökt. Var Caesar alltså beredd på att Kleopatra skulle komma? Dio skriver att de redan hade varit i brevkontakt. Hade Caesar fått en vink om att låta okända män som släpade på stora knyten få till-träde? Eller ämnade Kleopatra med vett och vilja komma som själva kvintessensen av den elegant inslagna presenten? Var det i själva verket en omsorgsfullt iscensatt föreställning som skulle


6+


vädja till Caesars notoriskt mottagliga natur? Det hade varit naivt att tro att Kleopatra – vars senare historia bekräftar att hon delade den ptolemaiska förkärleken för storvulna uppvisningar – var omedveten om vilken e@ ekt hennes okonventionella ankomst skulle få. Plutarchos hörde till dem som trodde att hennes entré var noga genomtänkt:

Det sägs ha varit detta knep av Kleopatra som först fängs-lade Caesar, ty hon visade sig kunna kokettera djärvt, och då han dukade under för behaget i ett fortsatt umgänge med henne försonade han henne med hennes bror …12

Vad var det då som Caesar fi ck se se när Apollodorus lade sitt knyte på golvet och Kleopatra vecklades ut? Om vi föreställer oss scenen så som Plutarchos beskriver den bör vi nog ge efter för våra vildaste fantasier och se framför oss ett mörkt rum, fl addran-de fackelljus, höga stenväggar, förgyllda möbler, ett mosaikgolv och en mörkhårig ung kvinna med olivfärgad hy klädd i grekiska plagg, inte egyptiska. Kleopatra var troligen kort med moderna mått mätt och liksom nästan alla på den tiden hade hon förmod-ligen dåliga tänder. Hennes mynt, som inte är smickrande för vår tids ögon, visar en framträdande näsa och haka och en ganska tjock hals. Vi kan inte gärna precisera våra fantasibilder eftersom vi inte har något begrepp om hur hon egentligen såg ut. Inga samtida beskrivningar och bara några få samtida illustrationer fi nns bevarade.

Därmed har vi avhandlat Kleopatras utseende. Vad såg hon själv när hon virades ut ur täcket och låg där vid Caesars fötter? En man trettio år äldre än hon själv. Välbyggd, lång efter romers-ka mått, mörka ögon, ett blekt, runt ansikte, glesnande ljust hår som han hade kammat över fl inten. Caesar var känd för att vara generad för sitt tunna hår och propsade alltid på att hans statyer skulle krönas av ungdomliga lockiga kalufser. Han ville vara väl-


.43<0/2=/

65

vårdad, och hans levnadstecknare Suetonius ger oss nog fl er upp-lysningar än vi egentligen vill ha:

Han var något av en snobb och höll alltid huvudet noga ansat och rakat, och det har påståtts att han lät håret på vissa andra delar av kroppen ryckas ut med pincett.13

Han klädde sig efter sista modet, och Suetonius nämner handleds-långa ärmar med fransar på hans randiga senatorstoga och ett ut-manande löst bälte. Caesar uppskattade tydligen lyx. Men någon livsnjutare var han inte. Ovanligt nog för en romare drack han sparsamt och åt allt som ställdes framför honom. Han tycks inte ha kunnat skilja mellan maträtter av olika kvalitet.

Caesar var sin tids oöverträ@ ade berömdhet, känd ryktesvis i hela den civiliserade världen. Kleopatra måste ha förstått att hon stod inför en man med exceptionell energi och ärelystnad. Caesar var en lysande politiker, talare och författare, en ypperlig ryttare och en synnerligen framgångsrik men ingalunda ofelbar härföra-re, och han var känd för att både ha gott humör och vara under-hållande. Och han hade ett rykte om sig för sexuella utsvävningar som hans legionärer förde vidare med bävan och stolthet: han var ”alla kvinnors man och alla mäns kvinna”.14 Uppgifterna om hans homosexuella förbindelser är säkerligen starkt överdrivna, men det gick ihållande skvaller, som kunde vara politiskt förödande men omöjligt att döda, om att han hade haft ett äventyr i ung-domen med kung Nikomedes av Bithynien. Cicero hörde till dem som trodde att det inte fanns någon rök utan eld:

Nikomedes tjänare förde Caesar till den kungliga säng-kammaren, där han låg på en gyllene säng, klädd i en purpurfägad skjorta … På så sätt förlorade denne Venus avkomling sin oskuld i Bithynien.15


6,


I det antika Grekland, där män och ”anständiga” kvinnor levde strängt åtskilda liv och där män i alla åldrar tillbringade många timmar nakna i gymnastikanläggningarna, ansågs det naturligt att en äldre man kunde hysa ömma känslor, eller mer än så, för en ung pojke. Romarna, som i stort sett var toleranta till homo sexua-litet, ansåg liksom egyptierna att man visade svaghet om man lät sig våldtas analt. Det hände att romerska herrar tvingade sig på sina slavar och att egyptiska soldater våldtog en besegrad fi ende, men ingen underkastade sig godvilligt denna förödmjukelse. Om Caesar verkligen hade varit Nikomedes älskare solkades han av det. Hans fi ender försummade aldrig ett tillfälle att ta upp äm-net.

Kanhända som kompensation hade Caesar mängder av hetero-sexuella förbindelser, varierade och väldokumenterade. Han hade varit gift tre gånger, med Julias mor Cornelia (död), med Pompeja (skild efter att ha anklagats för otrohet) och Calpurnia (hans nu-varande hustru). Han hade sedan länge en älskarinna, Servilia, all-mänt erkänd som Roms vackraste kvinna, och en imponerande rad tillfälliga erövringar, bland andra hustrurna till Gabinius, Crassus och Pompejus och Servilias egen dotter Tertia. Efter att ha lämnat Kleopatra kom han att ha en glödande äventyr med Eunoe, gemål till kung Bogudes av Mauretania. Rimligen hade han också obetydliga förbindelser som aldrig dokumenterades med prostituerade och slavar. Inte att undra på att hans soldater stolt sjöng en marschvisa:

Här med vår skallige hallick kommer vi äntligen hem!Har ni hustrur så skynda att gömma dem!Alla säckar av guld han lånade av ergick till galliska fnask han trånade efter.

Och långt mer utmanande:


.43<0/2=/

68

Skam över Gallien drog Caesar.Nikomedes, kungen var med.Här i triumf kommer CaesarSom i Gallien segerrikt stred.Ingen lager Nikomedes pryderFastän han var hjälten av de två.16

Caesar var äldre och mer erfaren på livets alla områden än Kleo-patra, men de båda hade ändå mycket gemensamt. Båda var hän-synslöst ärelystna och båda var villiga att ta kolossala risker för att nå sina mål. Båda hade ett starkt intresse av att se till att Egypten inte dukade under för inbördeskrig. Båda kunde konsten att göra sig omtyckta av folket, men ändå var båda i viss mån ensamma och osäkra. Caesar hade förlorat sin enda dotter och hemsöktes av ohyggliga mardrömmar; Kleopatra stod främmande för sina yng-re syskon och hade mist sin mor, två systrar och den far som hade undervisat henne i sin politik. Av sin farbror Ptolemaios hade hon lärt sig att Rom och endast Rom kunde beskydda den ptolemais-ka dynastin och att romarna var till salu. Caesar behövde Egyp-tens rikedomar, Kleopatra behövde Roms beskydd. Så vem förför-de vem? Om vi går med på att Kleopatra planerade sin okonven-tionella entré för att fresta Caesar, bör vi antagligen också gå med på att hon ämnade förföra honom. För en drottning som behövde både en allierad och en son var det ett klokt diplomatiskt drag. Men eftersom de fl esta kulturer anser att ”fi na fl ickor” inte plane-rar att gå i säng med en okänd man första gången de trä@ as, har detta till synes lystna beteende pekat ut Kleopatra som föga mer än en samhällstoppens sköka.

Den kvällen hade Ptolemaios XIII gått till sängs i glad stäm-ning, trygg i vetskapen om att hans syster, fångad i en fälla i Pelu-sium, inte skulle kunna lägga fram sin sak för Caesar. Med gabi-nianerna och Alexandrias invånare på sin sida var det bara en tids-fråga innan han själv, det romerska folkets erkände vän och bunds-


6-


förvant, befästes som Egyptens ensamhärskare. När han vaknade på morgonen fi ck han veta att hans syster på något sätt hade tagit sig in i palatset. Hon stod redan på den förtroligaste fot med Cae-sar och hade lyckats övertala honom att stödja henne. Det blev för mycket för en trettonårig pojke. Han rusade ut från palatset och slet av sig sitt diadem, och i en noga koreograferad o@ entlig vredesdemonstration vällde folkmassan fram för att bryta sig in i palatset. Men Caesar lät inte skrämma sig. Inför en o? ciell för-samling läste han upp Auletes testamente och klargjorde att han förväntade sig att den äldre brodern och systern skulle regera ge-mensamt över Egypten. Samtidigt, och helt oväntat, utnämndes de yngre syskonen, Arsinoë och Ptolemaios XIV, till kung och drottning av Cypern, som Caesar nu återlämnade till Egypten se-dan ön i tio år varit i romersk ägo.

!Kort efter Kleopatras död befallde hennes segerrika rival Octavia-nus att alla bilder av henne skulle förstöras. Vid det laget uppfat-tades hon som folkets värsta fi ende, och hans romerska undersåtar rättade sig mer än gärna efter befallningen. Hur som helst fanns det troligen inte många romerska Kleopatrabilder att förstöra. I Egypten däremot, där de hörde samman med kulten av gudinnan Isis och med kulten av henne själv, väckte denna order stor anstöt. Plutarchos berättar att prästen Archibios räddade några egyptiska statyer av henne, och antingen i sin egenskap av Kleopatras vän eller som företrädare för det inhemska prästerskapet erbjöd han Octavianus oemotståndliga tvåtusen talenter för att få tillstånd att ta dem i förvar. De tvådimensionella avbildningarna av henne som var inristade högt uppe på tempelväggarna var svåra att för-störa och blev kvar orörda, men de allra fl esta statyer av henne gick mycket riktigt förlorade.


.43<0/2=/

69

De bilder som fi nns kvar kan indelas i två helt olika grupper, som om man betraktar dem lösryckta ur sitt sammanhang ger en förnimmelse av att Kleopatra hade en djupt kluven personlighet. På bilder i den klassiska eller hellenistiska stilen (men inte nöd-vändigtvis verk av icke-egyptiska konstnärer) är Kleopatra klädd som en dam ur den hellenistiska eliten, på bilder i den egyptiska stilen är hon en traditionell egyptisk drottning iförd de hävdvun-na regalier som skulle framhäva hennes politiska och religiösa makt. När man ser dem bredvid varandra förmedlar de båda sti-larna ett slående blandat budskap. För moderna västerländska ögon ter sig den hellenistiska Kleopatra avspänd och naturlig, den egyptiska Kleopatra däremot verkar stel och artifi ciell. Därför är vi svårt frestade att tolka de hellenistiska avbildningarna som na-turtrogna. Det är önsketänkande. Det klassiska porträttmåleriet var avsett att förmedla en idealiserad, igenkännlig, ofta heroisk bild av sitt motiv, inte att ge en avslöjande ögonblicksbild där ing-enting var bortretuscherat. I ptoleméernas fall tog konstnärerna ofta med attribut som visade modellens gudomliga karaktär, så det kan vara svårt att skilja mellan en fragmentarisk drottning och en fragmentarisk gudinna. Hellenistiska bilder av Kleopatra är i regel snarlika därför att de är den o? ciella framställningen av henne. Det behöver inte innebära att hon verkligen såg ut så i le-vande livet. Det är högst osannolikt att Kleopatra satt för vart enda formellt porträtt, så vi får utgå ifrån att de allra fl esta gjordes efter konstnärsmodeller och skisser. Standardmetoden att skapa huvud och kropp på statyer var för sig, kanske till och med i olika ateljéer (huvudet av marmor eventuellt avslutat med gips och sedan målat, kroppen av sten, trä eller metall), gör det ännu mer osäkert att den sammansatta helheten var porträttlik och förklarar varför opropor-tionerligt många ptolemaiska huvuden har påträ@ ats.

I mer än tvåtusen år har amatörerna av ingrodd vana pekat ut var och varannan staty i klassisk stil av en kvinna med en orm i handen, eller stående bredvid en orm eller med ett armband i


66


form av en orm, som ”Kleopatra”. Detta har gått hand i hand med en förutsägbar tendens bland företagsamma bildhuggare att fatta sina mejslar och lägga ormar till klassiska statyer, som på en enda gång förvandlar en menlös Afrodite till en spännande och mycket värdefull Kleopatra. Det var först på #*%%-talet som konst-historikerna lärde sig att skilja ut förfalskningarna och – en from förhoppning – identifi era äkta samtida eller nästan samtida helle-nistiska Kleopatrastatyer med ledning av datering och stil. Att identifi era äkta bilder av Kleopatra är naturligtvis en fråga om personlig övertygelse likaväl som om vetenskapliga bevis, och i ett rum fullt av kunniga konsthistoriker skulle man säkert få höra oli-ka åsikter om olika skulpturer. I dag är ett enda hellenistiskt hu-vud mer eller mindre allmänt godtaget som en äkta Kleopatra. Några experter för fram ytterligare tre huvuden.17

Den enda oomtvistade Kleopatrabilden återfanns i Villa Quin-tilia på Via Appia i Rom i slutet av #"%%-talet. I dag är den in-rymd i Vatikanmuseet. Ursprungligen satt huvudet på kroppen av en staty av en prästinna i den romerska gudinnan Ceres tjänst som fanns i samma villa. Det var först #*!! som konsthistorikern Ludwig Curtius upptäckte att huvud och kropp inte hörde ihop. Näsan är avslagen (en överdrivet taktfull ”restaurering” från #"%%-talets slut har nyligen avlägsnats). Huvudet var utformat för att fogas samman med en nu förkommen kropp, och en ojämnhet på ena kinden och en mystisk stenknopp på huvudet tyder på att den från början ingick i en större grupp. Kleopatra framställs som en mogen kvinna med håret kammat i samma ”melonfrisyr” (hå-ret i fl era fl ätor är draget bakåt i en låg knut; som namnet anger skulle frisyren påminna om en melon skuren i klyftor) som många kvinnor den hellenistiska överklassen bar. Kungliga damer krönte den med ett brett diadem fäst med band under hårknuten. Kleo-patra har stora ögon med tunga ögonlock, liten mun, illa model-lerade öron, långt ansikte, bred panna och lugg i små virade lock-ar, som ibland kallas snigellockar. Denna lugg återkommer stän-


.43<0/2=/

67

digt i de hellenistiska porträtten av Kleopatra och syns i mer över-driven form på hennes mynt.

Alla porträtt på Kleopatras mynt går i hellenistisk stil. De anses vara de mest porträttlika, enbart därför att de är de minst uppen-bart smickrande. Närmare sextio typer av silver- och bronsmynt har identifi erats, präglade i Egypten, på Cypern, i de syrisk-pales-tinska städerna och eventuellt i delar av Italien och Grekland. De kan delas in två huvudsakliga typer.18 De allra fl esta, slagna i Egypten och Cypern under hela hennes regeringstid, återger Kleo-patra som en typisk ptolemaisk drottning, men ett bronsmynt sla-get på Cypern som visar henne ammande sin späde son Caesarion tycks återge henne som modergudinnan Isis. Frånsidan på dessa mynt bär egyptiska symboler. Hennes romaniserade mynt, präg-lade utanför Egypten sent under hennes regeringstid utanför Egypten, visar henne med Marcus Antonius. Här återges hon en aning i skuggan, inte som en självständig härskare utan som en klient till Rom och eventuellt som den ena i ett gift par.

Silvertetradrakma av Kleopatra VII från Askalon, präglad år ('/*)då Kleopatra låg i fejd med sin bror Ptolemaios XIII.


6:


Samtliga mynt bär samma kvinnas bild i profi l. Hennes framskju-tande näsa och bestämda haka stämmer inte med våra moderna skönhetsideal. Dessa drag blir mer uttalade med åldern, så att Kleopatra ter sig ”mjukare” eller mer konventionellt vacker på de äldsta mynten slagna i Alexandria då hon var nitton år. De senare, där hon syns bredvid Antonius, har en mer markerad, en smula böjd örnnäsa, kraftfull haka och mun och tillräckligt många veck (Venusringar med en förskönande omskrivning) på halsen för att föranleda en del iakttagare att tro att hon hade struma. Denna äldre Kleopatra ser ut som en lätt feminiserad version av Antonius och båda liknar Auletes. När man jämför statyer och mynt ser man att Kleopatra hade ärvt inte bara sin näsa från fadern. Båda har djupt liggande ögon och en fast, lite utskjutande haka, och båda påminner, antagligen avsiktligt, om bilder av Ptolemaios I. Den framträdande näsan kan spåras tillbaka till Ptolemaios VIII, vilket tyder på att Kleopatra medvetet poängterade det enda drag som oomtvistligt pekade ut henne som en äkta ptolemé.

I större eller mindre utsträckning avspeglar Kleopatras mynt tillverkarnas skicklighet och traditioner. Med marginal för detta är det fullt förståeligt att Kleopatra inte ville framstå som mjuk och kvinnlig på de mynt som representerade hennes suveräna ställning både inom Egypten och i Medelhavsområdet i stort. Både Kleopatra ) ea (drottning av Syrien och vår Kleopatras far-farsfars syster) och Kleopatra III (vars barnbarnsbarn vår Kleo-patra var) utfärdade mynt där de har starka, nästan maskulina an-sikten, och i brist på en accepterad hellenistisk ikonografi som var representativ för en politiskt mäktig kvinnlighet kan Kleopatra VII ha valt att följa deras exempel. Denna tendens till ett alltmer maskulint utseende är tydlig i statyerna av Kleopatra I, II och III; i takt med att drottningarna blir mäktigare får bilderna av dem en mindre kvinnlig karaktär, och kulmen nås i en basaltstaty i egyp-tisk stil av Kleopatra III som nu står i Wiens konsthistoriska mu-seum. Drottningen är nu ganska gammal och liknar mest en gub-


.43<0/2=/

7;

be i en frivol lockperuk som inte stämmer med resten av fi guren.Moderna iakttagare har genast påpekat att Kleopatra inte alls är

vacker och de har framför allt pekat på näsan, som har varit före-mål för lärda diskussioner och många lustigheter, i synnerhet i lord Berners roman ! e Romance of the Nose från #*'#.19 Den snäl-laste kommentaren är att hon var ”en belle laide med ganska stor mun och på vissa återgivningar en lång kroknäsa som hon hade ärvt efter sin far”.20 Den obesvarade frågan hänger i luften – hur lyckades Kleopatra fånga två av Roms största män om hon inte gjorde det med utseendet? Skönhet ligger ju i betraktarens öga och normerna för vad som är vackert skiftar från epok till epok, från kultur till kultur och från person till person. De fl esta skulle ändå vara överens om att skönhet, ren och osminkad, ingenting har med sexuell attraktion att göra. Det råder allmän enighet om att en annan egyptisk drottning, #&:e dynastins Nefertiti, ägde en skönhet som tilltalar alla epoker, folkslag och kön, men fastän många har stått i hänförd förundran inför hennes världsberömda byst i Berlin har de allra fl esta inte funnit henne det minsta sex-ig.21 Det saken verkligen gäller är inte om vi tycker att Kleopatra är vacker utan om Caesar tyckte att hon var nog tilldragande för att gå i säng med. Och svaret är att han helt klart gjorde det. Plu-tarchos, som givetvis aldrig såg henne med egna ögon, säger att hennes charm låg i hennes sätt och i synnerhet i rösten:

… Det sägs att hennes skönhet inte i sig var alldeles oförlik-nelig, och inte heller sådan att de som såg henne frapperades av den; men att samtala med henne hade en oemotståndlig charm, och hennes närvaro, i förening med hennes övertal-ningsförmåga och den stämning som på något sätt låg kring hennes uppträdande mot andra, hade något stimulerande. Det låg också något ljuvt i klangen hos hennes röst, och sin tunga kunde hon likt ett instrument med många strängar genast vända till vilket språk hon ville …22


7+


Dio, som skrev hundra år efter Plutarchos, är av en annan åsikt. Hans Kleopatra är underskön och alldeles för medveten om vil-ken e@ ekt hon gjorde. Därför har hon planerat hela det privata mötet så att hon kan förföra den lättantändlige Caesar:

Kleopatra synes först ha lagt fram sitt anspråk mot sin bror för Caesar genom mellanhänder, men så snart hon upptäckte hans läggning (som var mycket mottaglig, så till den grad att han hade förbindelser med otaliga andra kvinnor – säkerligen med alla som råkade komma i hans väg) skickade hon bud till honom att hennes vänner för-rådde henne och frågade om han ville låta henne lägga fram sin sak personligen. Hon var nämligen överväldi-gande vacker, och på den tiden, då hon stod i sin ung-doms fl or, var hon enastående; hon hade också en högst intagande röst och visste hur hon skulle vara alla till lags. Emedan hon var underbar att skåda och att lyssna till, med makt att kuva alla, även en man som hade sina bäs-ta år bakom sig och var mätt på kärlek, trodde hon att det låg i hennes roll att trä# a Caesar, och i sin skönhet lade hon alla sina anspråk på tronen. Därför bad hon om tillåtelse att föras in till honom, och efter att ha fått den-na tillåtelse smyckade hon sig och gjorde sig vacker för att träda fram inför honom i den mest majestätiska gestalt och samtidigt den som ingav mest ömkan.23

Att Kleopatra var drottning av Egypten, den sista i en gammal och halvt gudomlig dynasti, brådmoget intelligent, politiskt mäk-tig och enastående rik, måste ha förstärkt hennes charm.

Den hellenistiska Kleopatra är alltså inte vidare vacker, men den egyptiska har alla en gudinnas skönhet och upphöjda lugn. Det är precis vad man kan vänta sig. I likhet med sina grekiska och romerska samtida gick Egyptens o? ciella konstnärer aldrig in


.43<0/2=/

75

för att skapa porträttlika bilder. Inte heller tillverkade de ”konst för konstens egen skull”. De skapade utan undantag symboliska eller idealiserade framställningar av en person i ett visst skede av hans eller hennes liv, vanligen för ett specifi kt religiöst ändamål. I detta avseende kan den kungliga konsten anses vara den yttersta förlängningen av den hieroglyfi ska skriften, där varje ord är en bild och varje bild kan läsas som ett ord. En staty eller en tvådi-mensionell bild kan läsas, alldeles som man kan läsa en papyrus-rulle.

Bläddrar man igenom vilken illustrerad bok om egyptisk konst som helst ser man rader av nästan exakt likadana kungar som drä-per utlänningar, nästan exakt likadana skrivare som sitter med en papyrusrulle över knäna och nästan exakt likadana söner och dött-rar som står nakna med fi ngret i munnen bredvid sina mycket större föräldrar. Denna tradition levde kvar i över tretusen år, och följden är att kung Den av #:a dynastin, som på en elfenbensplatta från omkring år !%%% svingar en stridsklubba för att döda en fi en-de, knappast skiljer sig från Auletes som slår ner en fi ende på pylonen till Horustemplet i Edfu år >". Eftersom kungaämbetet oavbrutet gick vidare utan förändringar, oavsett vem som inne-hade det, var denna likhet värdefull och önskvärd, en förstärkning av den cykliska kontinuiteten i livet i Egypten. Och för den hän-delse någon verkligen ville ha reda på vilken kung bilden föreställ-de lade konstnärerna alltid till ett namn.24 Ptoleméernas konst i egyptisk stil var i grund och botten propaganda som skulle vinna egyptiernas och deras gudars bevågenhet genom att avspegla och underblåsa deras politiska och religiösa trosuppfattningar.25 Med pose, material, skala och placering fastställda på förhand kan des-sa bilder omöjligen säga oss något om Kleopatras utseende. De sä-ger oss ändå en hel del om den roll hon hade. Egypten hade en lång tradition av att framhålla mäktiga kvinnor genom att kombi-nera religiösa och politiska symboler, och Kleopatra utnyttjade till fullo den traditionen. Den tvådimensionella Kleopatra i överna-


7,


turlig storlek vid varje ände av Hathortemplets bakre mur i Dan-dara är en kompromisslöst traditionell egyptisk drottning. Den perukprydda, krönta, vackra och evigt unga Kleopatra går knap-past att skilja från de drottningar som hade levt tusentals år före henne, och man kan nätt och jämnt skilja henne från gudinnorna Isis och Hathor. Sammanblandningen är avsiktlig och övertygan-de.

Återigen måste vi emellertid gå försiktigt fram när vi nalkas den egyptiska konstens Kleopatra. Hon är sedan länge erkänd som ett varumärke som säljer strålande, och sluga antikvitets-handlare har haft alldeles för lätt för att lägga till en kartusch på någon obetydlig antik staty som genast har tredubblat värdet. Re-sultatet är att många ”Kleopatror” som letade sig in i västerländ-ska samlingar på #&%%-talet och i början av #*%%-talet nu har kon-staterats vara förfalskningar, många gånger med ledning av sina illa skrivna och slarvigt kopierade hieroglyfer. Äkta egyptiska tre-dimensionella bilder av henne är alla ganska små. Några kolossal-bilder fi nns inte, även om den pågående återvinningen av ptole-maiska statyer från havet utanför Alexandria ger oss en skymt av hopp om att denna situation kan förändras en dag. Till dess är alla bevarade statyer av henne troligen kultbilder, tillverkade för de tempel och altaren som helgades åt hennes personliga kult. De återger Kleopatra som en kvinna strålande av hälsa på livets höjd. Åter igen är det vad man kan vänta sig. Kvinnor blir sällan gamla i den egyptiska konsten.26 Statyerna följer samma allmänna möns-ter men visar ändå fl exibilitet och individualitet. Helhetsintrycket är typiskt egyptiskt, med traditionella kroppsställningar, peruker och klädesplagg, men ibland förekommer hellenistiska tillbehör, man ser klassiska näsor och ögon och ibland skymtar hellenistiska lockar under de stela egyptiska perukerna.

Det bästa exemplet på denna konststil är en svart basaltstaty av okänd proveniens, nu i Eremitaget i S:t Petersburg. Man ser en ung drottning som står lång och slank mot en svart pelare med


.43<0/2=/

78

ena foten en aning framför den andra. Hennes snäva linneklän-ning – omöjlig att gå i utan hjälp av lycra – smiter åt kring brös-tens, magens, höfterna och lårens kurvor. Naveln är en skrattgrop under det tunna tyget. I höger hand håller hon en ankh, den egyp-tiska symbolen för livet; på huvudet bär hon en tung tredelad pe-ruk där ett parti faller på vardera sidan av ansiktet och det tredje i nacken. På pannan bär hon den tredubbla ormen. Det ovala an-siktet har de utstående öron och de överdrivet mandelformade ögon som förekommer på äldre ptolemaiska statyer. Mungiporna är nerdragna och hakan fyrkantig. Det enda som inte stämmer är det dubbla ymnighetshornet i vänster hand. Ymnighetshornet är nämligen en grekisk symbol. Den är fast förknippad med drott-ningar och förekommer för första gången i den egyptiska kungli-ga konsten under Ptolemaios II:s regeringstid, då den läggs till bilder av den gudinneförklarade Arsinoë II. Denna staty bär inget namn och troddes länge föreställa Arsinoë. Men även Kleopatra lät sig gärna avbildas med ymnighetshornet, och den ovanliga tre-dubbla ormen tyder på att statyn föreställer Kleopatra VII.

Ormen, uraeus, är den uppresta kobra som kungar och drott-ningar från och med Gamla rikets tid bär på pannan. Wadjyt, ”Den gröna”, Nedre Egyptens och Nildeltats ormgudinna, pryder och bevakar den kungliga kronan och dess bärare. För att förstå ormsymboliken måste vi sätta oss in i den urgamla skapelsemyt som solguden Res präster berättade i Heliopolis. Den förste gu-den, Atum, bodde på skapelsens ö med sina tvillingbarn Shu och Tefnut. En ohygglig dag föll Atums barn i det hav av kaos som omgav ön. Den tillintetgjorde Atum sände sitt Öga (en form av gudinnan Hathor) att leta efter de saknade barnen. Men när Ögat kom tillbaka med barnen hade solen tagit hennes plats. I vrede över detta svek förvandlade hon sig till en kobra, och Atum, Egyp-tens förste kung, fäste henne på sin panna.

De fl esta av Egyptens drottningar under dynastiperioden bar en enkel eller dubbel orm på pannan. Många bar också den korta


7-


modius- eller plattformskronan, omgiven av fl era ormar och ofta krönt av en mer utsmyckad krona. Men den tredubbla ormen – tre kobror burna kring pannan – är sällsynt och har på senare år kommit att förknippas med Kleopatra VII.27 Det är svårt att få grepp om symboliken med de tre ormarna. Det kan tänkas att den är en rebus som skall tolkas från den ptolemaiska egyptiskan som ”kungars drottning” eller ”gudinnors gudinna”. Den kan också stå för tre individer, kanske Isis, Osiris och Horus, eller för en drottnings tredubbla titel som dotter, syster och hustru till en kung.28 Den kan rentav vara en enkel missuppfattning av den dy-nastiska symboliken, med den mer traditionella dubbla ormen plus ett centralt gamhuvud som tidigare drottningar bar på pan-nan och som de ptolemaiska konstnärerna omformade till tre or-mar.

Att använda den tredubbla ormen som ett diagnostiskt instru-ment för att identifi era i övrigt oidentifi erbara Kleopatrabilder är diskutabelt. En kalkstenskrona, som härrör från en trasig staty funnen i Gebtemplet i Koptos och nu utställd i Petrie Museum of Egyptian Archaeology i London, är ett utmärkt exempel på ett så-dant resonemang. Inskriften på kronan talar om en ”ärftlig adels-dam, högt prisad, härskarinna över Övre och Nedre Egypten, för-nöjd … kungadotter, kungasyster, stor kunglig gemål som gläder Horus hjärta” men nämner inga namn. Kronan, som består av dubbla plymer (två höga A ädrar som förknippas med kulten av guden Amon i ) ebe), en solskiva (förknippad med solkulter), kohorn (förknippade med gudinnorna Hathor och Isis) och en tredubbel orm, påstods från början ha hört till en staty av Arsinoë II, som man vet var aktiv i denna region. Isistemplet i Koptos för-knippades med Iseion i Behbeit el-Haga i mellersta delen av norra Deltat, som beskyddades av hennes make Ptolemaios II. Men Arsinoë brukar bära sin egen speciella krona, och eftersom Kleo-patra nu är starkt förknippad med den tredubbla ormen har his-torikerna börjat undra om den anonyme maken kan ha varit an-


79

.43<0/2=/

tingen Ptolemaios XIII eller hans bror Ptolemaios XIV. En blek-blå glasintaglio graverad med ett porträtt av en ptolemaisk kvinna av okänd proveniens (nu i British Museum) trots föreställa Kleo-patra på grund av frisyren, det breda diademet och en märkligt framträdande tredubbel orm, som praktiskt taget sitter på drott-ningens hjässa.

En enda skulpterad ”Kleopatra” tycks grensla klyftan mellan de hellenistiska och egyptiska konststilarna. Ett marmorhuvud från ön Paros, som har tagits från muren till kyrkan San Pietro e Mar-cellino på Via Laicana, inte långt från Isisaltaret i Rom, har i dag sin plats i Capitolinska museet. Huvudet ingick från början i en statygrupp. Någon svart pelare i egyptisk stil fi nns inte, men an-siktet är ändå omisskännligt egyptiskt. Huvudet bär en tredelad peruk och en krona eller huvudbonad av gamtyp. Som namnet antyder ser den ut som en död fågel draperad över huvudet med vingar som faller ner på vardera sidan om ansiktet och stjärten bak, och gamens huvud och hals vilar på bärarens panna. I det här fallet har gamens fi nt formade huvud gått förlorat, liksom drott-ningens inlagda ögon och den höga krona som hon ursprungligen hade överst på huvudbonaden. Gamprydnaden bars från början av Nekhbet, södra Egyptens gudinna och i vissa myter kungens mor. Andra gudinnor lade sig till med den och även dynastiperio-dens drottningar. Det äldsta exemplet på en gamhuvudbonad, buren av en nu okänd drottning, kommer från Giza och härrör från ':e dynastin. Nekhbets norra motsvarighet, ormgudinnan Wadjyt, införde en variant då hon ersatte fågelns huvud med en orm. Gamar och ormar ansågs vara goda mödrar, och denna mo-difi erade gamhuvudbonad framhävde alltså kopplingen mellan drottningar och moderskap. När den ptolemaiska perioden gick in hade huvudbonaden blivit nära associerad med gudinnor och gudomliga eller döda drottningar. Experterna är oeniga om vems huvud detta är, men Kleopatra VII, Berenike II och gudinnan Isis har pekats ut.


76

./01234 !

Alexandria intill Egypten! $# !" #%% #

"&

Två eller tre timmars färd med ångbåt återstod alltjämt innan land rimligen kunde vara i sikte, när vi plötsligt såg en perfekt hägring av Alexandria vänt uppochned på himlen, där fyren på Faros, Ras-el-Tin-palatset och andra framträdande inslag lätt urskildes. Illusionen fortgick en god stund, och till sist försvann den lika plötsligt då nå-gon timme senare den verkliga staden långsamt steg upp över horisonten! Nog var det ett gott omen om de under-verk jag hoppades upptäcka när jag gått i land!

R. T. Kelly, Egypt1

Forna tiders faraoner hade grundat många huvudstäder. Den nordliga staden Memfi s, belägen där Nildalen övergår i Nil-

deltat, några kilometer söder om det moderna Kairo, var den för-sta och äldsta. Här vistades den vise skaparguden Ptah i sitt väl-diga stentempel och här reste Gamla rikets kungar sina pyramider på gravplatserna Sakkara och Giza i öknen. Det kosmopolitiska Memfi s skulle förbli Egyptens administrativa centrum under en


.43<0/2=/

77

stor del av dynastiperioden. Sextiofem mil söderut låg det stolta ) ebe, krigsguden Amon-Res vistelseort och hem och begrav-ningsplats för eliten vars klippgravar genomborrade Konungarnas och Drottningarnas dalar på den östra fl odstranden. Itj-Tawi (byggt av Mellersta rikets faraoner och nu helt borta) var mer kortlivat, liksom Akhetaten (Amarna, solgudens stad i Akhena-tons Mellersta Egypten) och Deltastäderna Per-Ramesses (Tell ed Daba), Tanis (San el-Hagar) och Sais (Sa el-Hagar). Alla dessa stä-der anlades under en tid då det inåtblickande Egypten kunde blomstra i högdragen isolering, och ingen av dem erbjöd obe-hindrade möjligheter att nå ut till omvärlden.

Silvertetradrakma med Alexander den store återgiven som Herakles insvept i ett lejonskinn.

År !!(, då Alexander den store kom till Egypten, tjänstgjorde Memfi s återigen som huvudstad. Alexander insåg att Egypten be-hövde en modern hamnstad öppen mot världen och seglade längs kusten, inspekterade olika platser, rådfrågade sina arkitekter och


7:

Alexandria intill Egypten

stod just i begrepp att fatta sitt beslut. Då drömde han en livlig dröm, berättar Plutarchos:

… på natten, då han låg och sov, såg han en underbar syn. En man med snövita lockar och vördnadsvärd upp-syn tycktes stå vid hans sida och deklamera dessa strofer: ”Mitt för Egyptens kust är en ö belägen där havets vågor i upprörd bränning bryts, och man kallar den Faros.” Följaktligen steg han genast upp och begav sig till Faros, som på den tiden alltjämt var en ö, strax ovanför Nilens mynning vid Kanopos, men nu har den förenats med fastlandet med en anlagd väg. Och när han såg en plats med överdådiga naturliga fördelar (ty det är en landrem-sa som kan sägas vara ett brett näs mellan en stor lagun och en sträcka av havet som slutar i en stor hamn), sade han att han nu förstod att Homeros var beundransvärd inte bara i andra avseenden utan också som en mycket vis arkitekt, och han befallde att en ritning över staden skul-le färdigställas i enlighet med denna plats.2

Den vise gamle mannen som uppenbarat sig på natten var Alex-anders store hjälte Homeros, och de rader han citerade var häm-tade ur Odysséens A ärde sång och ingår i berättelsen om hur Me-nelaos blev strandsatt i Egypten. Råd från en så upphöjd person kunde inte nonchaleras, och Alexander reviderade i all hast sina planer. Ön Faros var helt klart för liten för att rymma en stor stad. Men på fastlandet, mittemot Faros, låg Rakhotis, ett gammalt oansenligt fi skeläge som i sina bättre dagar hade varit tullstation åt faraonerna och en persisk fästning.3 Alexander bestämde sig. Hans nya stad, Alexandria, skulle uppföras runt Rakhotis (Ra-ke-det) på en kalkstensklack som gick mellan Medelhavet i norr och sötvattenssjön Maryut (Kanopossjön) i söder. Tack vare havet skulle det bli lätt att komma i kontakt med den hellenistiska värl-


.43<0/2=/

:;

den, och kanaler som mynnade i sjön öppnade vägen till Nilen, södra Egypten och Afrika bortom Egypten. Järtecknen var gynn-samma: medan arkitekterna märkte ut stadsgränserna med rågmjöl kom fågelfl ockarna farande för att äta sig mätta. Alla förstod att Alexandria snart skulle bli så bördigt att det kunde livnära världen.

Den grekiske historikern Arrianos berättar en mindre roman-tisk, mer jordnära men i allt väsentligt likartad historia. Alexander väljer återigen själv ut läget och engagerar sig i planeringen.

Och det syntes honom att platsen var den allra bästa att grunda en stad på, och att staden skulle blomstra. Han greps av längtan efter att utföra uppgiften, och han fast-ställde personligen stadens viktiga punkter – där folkför-samlingsplatsen skulle anläggas och hur många templen skulle vara och vilka gudars, de grekiska gudarnas och den egyptiska Isis …4

Alexanderromanen, en legend om Alexanders liv som samman-ställdes femhundra år efter hans död, tillför fl er detaljer: den nya stadens arkitekt är Deinokrates från Rhodos och han bistås av fi -nansmannen Kleomenes från Naukratis.5

Efter att ha grundat sin stad lämnade Alexander Egypten år !!#. Han hade tänkt komma tillbaka, men på kvällen den #% juni år !(! dog han av en febersjukdom i Nebukadnessars palats i Baby-lon. Tidens läkare stod handfallna, men moderna historiker tror att Alexander kan ha fått malaria eller tyfus, att han drack ihjäl sig eller att han blev förgiftad. Medan hans generaler började käbbla om successionen beställdes en storslagen likvagn och egyptiska balsamerare, världens bästa, tillkallades för att bereda den döde guden för hans sista färd. Alexander skulle vila i en gyllene kista, eventuellt en i människoform i egyptisk stil, fylld med aromatiska kryddor. Hans sköld och rustning skulle ligga till beskådan på en präktigt broderad purpurfärgad duk draperad över kistlocket.


:+


Vagnen, i själva verket ett rörligt tempel, skulle förses med en hög päll som vilade på kolonner och smyckas med en målad fris med scener ur Alexanders liv. En gyllene olivkrans skulle hänga ovan-för kistan. Vagnen skulle dras av sextiofyra mulor, alla med en gyl-lene krona, liksom den döde Alexander själv.

Två år efter hans död lämnade den långsamma kortegen Baby-lon och styrde mot den kungliga makedonska gravplatsen Aegae (våra dagars Vergina). Den lockade stora människomassor var den än drog fram. Men den hade inte kommit längre än till Damas-kus när den fi ck ta en annan väg. Lagos son Ptolemaios, Egyptens nye och mycket ambitiöse ståthållare, hade förstått det stora pro-pagandavärdet i en hjältes stoft och beslutat att hans ”broder” Alexander skulle få njuta den eviga vilan i Egypten. Det tillkänna-gavs o? ciellt att Ptolemaios endast uppfyllde Alexanders egna önskemål på dödsbädden: några viskade ord (som ingen annan än Ptolemaios hörde) om att han ville bli begravd i Jupiter-Ammons tempel i Siwaoasen. Men Siwa låg för långt borta för Ptolemaios syften. Alexanders kropp begravdes först i Memfi s, och sedan fl yt-tades den till Alexandria, antagligen under Ptolemaios II:s reger-ingstid. En alabasterkammare inne i en gravhög – i dag ett öppet alabasterskrin halvt dolt på den katolska kyrkogården Terra Santa – kan ha tjänstgjort som förrummet till Alexanders första grav i Alex-andria. Längre fram, antagligen då Ptolemaios IV härskade, begrav-des han på nytt i ett magnifi kt mausoleum i ptoleméernas kungliga gravplats Soma. Där, i ett vittnesbörd om de egyptiska balsamerar-nas skicklighet, låg Alexanders kropp i trehundra år, först i den ur-sprungliga guldkistan och därpå i en genomskinlig alabasterkista se-dan den utfattige Ptolemaios X skandalöst nog hade lagt beslag på guldet för att kunna avlöna sina upproriska trupper.

Graven, centrum för kulten av den förgudade Alexander, blev givetvis en vallfartsort. Julius Caesar besökte sin hjälte medan han satt fast i Alexandria år '". Octavianus kom år !%, kort efter Kleo-patras självmord. Suetonius skildrar hans möte med guden:


.43<0/2=/

:5

… han lät avlägsna den sarkofag som innehöll Alexan-der den stores mumie från dess helgedom, och efter att länge ha betraktat dess drag visade han sin vördnad ge-nom att kröna huvudet med ett gyllene diadem och strö blommor på bålen. På frågan om han nu ville besöka ptoleméernas mausoleum svarade han: ”Jag kom för att se en konung, inte en rad lik.”6

En smula humor smyger sig in i Dios redogörelse för samma be-sök när han beskriver hur Octavianus, alltför ivrig att röra vid gu-den, råkar slå av en bit av hans mumifi erade näsa.7

Den romerske kejsaren Caracalla besökte Alexander år (#>, men sedan är det tyst. Soma, Alexanders grav och hans kropp gick för-lorade i slutet av (%%-talet eller början av !%%-talet e. Kr., vid en tidpunkt då Alexandria, nu en kristen stad, härjades av orolighe-ter och kravaller. Arkeologer, historiker och Alexanderentusiaster-na har inte gett upp hoppet. I dag har sökandet efter Alexanders grav blivit ett heligt uppdrag som företer mer än en fl yktig likhet – teorier, motteorier och invecklade konspirationsteorier fl ödar – med sökandet efter Graal.8

Ptolemaios I:s silvertetradrakma.


:,


År !%' besteg Lagos son general Ptolemaios Egyptens tron, som hade stått tom sedan mordet på Alexander den stores unge pos-tume son Alexander IV. Han tog namnet Ptolemaios I Soter (Räd-daren), och Alexandria blev Egyptens huvudstad. Vid första ögon-kastet var det ett underligt val. Intill västra Deltats yttersta utkant låg Alexandria långt från Nildalen och långt från den landbrygga i Sinai som utgjorde Egyptens livligt trafi kerade nordöstra gräns. Men tack vare dess hamnar kunde fartygen delta i den lönsamma handeln på Medelhavet, och staden själv hade den klara fördelen att vara ung och obesudlad, med en ny befolkning och inga kvar-dröjande lojaliteter mot äldre regimer eller gudar. Alexandria drog till sig bosättare från många delar av världen. Från äldsta tid bod-de där tre stora kulturella grupper: egyptier, greker och judar. His-torikerna brukar säga att Alexandria var den stora ”smältdegeln”, en stad där människor av alla raser och religioner levde i bästa sämja, men det fi nns alltfl er tecken som tyder på att dessa tre hu-vudfraktioner höll sig för sig själva, precis som utanför staden.

Flertalet av de egyptiska bosättarna begav sig till Alexandria under tvång. Ställd inför problemet att befolka en tom stad sam-lade den förslagne Kleomenes helt enkelt ihop den arbetskraft han behövde från angränsande småstäder och byar och fl yttade den till det gamla Rhakotisdistriktet. De som inte ville slå sig ner i Alexandria fi ck betala stora mutor för att slippa.

Bildade greker lockades till Alexandria med löften om ett nytt liv i välstånd, och en klokt uttänkt värvningskampanj i hela Grek-land och Makedonien garanterade att staden inte knöts till en enda moderstads traditioner. Grekerna var de enda i staden som blev fulla medborgare, och sannolikt var greker och egyptier åt-minstone teoretiskt förbjudna att gifta sig med varandra.

Egypten hade en betydande judisk befolkning långt innan pto-leméerna kom dit. Papyrer från Sentiden skrivna på arameiska och påträ@ ade på ön Elefantine (nära det moderna Aswan) be-kräftar att det fanns en väletablerad judisk koloni vid Egyptens


.43<0/2=/

:8

södra gräns. Judarna på Elefantine behöll sina traditionella namn, lagar och trosuppfattningar men enstaka giften med egyptierna i trakten förekom. År '#% raserades deras tempel av egyptier som utövade den bagghövdade skaparguden Khnums lokala kult. De hade tagit anstöt av judarnas vänskapliga attityd till perserna och kanske också av vad de kan ha tolkat som deras egyptiskfi entliga fi rande av påsken, en högtid där påskalammet o@ rades. Templet på Elefantine byggdes till sist upp, men kolonin hade redan börjat falla sönder. Nu, under ptoleméerna, uppmanades judarna att slå sig ner i Egypten. Två större judiska immigrationsfaser kan sär-skiljas, den första under Ptolemaios I:s regeringstid då väldet ut-vidgades och krigsfångar från Jerusalem fördes till Egypten, den andra under Ptolemaios IV:s tid då Egypten fi ck ta emot en våg av politiska fl yktingar efter Judas Mackabaios uppror mot det seleukidiska riket. När tiden var inne skulle Ptolemaios IV fi ra de-cenniers fredliga samexistens med att ge tillstånd till uppförandet av ett ståtligt judiskt tempel i staden Leontopolis i Deltat (våra dagars Tell el Yahudeyeh) och bevilja judarna i Alexandria ett slags halvt medborgarskap. I gengäld stödde judarna först hans änka Kleopatra II och sedan hans dotter Kleopatra III så att de kunde hålla sig kvar på tronen. Detta var inte populärt i alla kretsar, och Josefus berättar en skrämmande historia om hur Ptolemaios VIII grep Alexandrias judar, slet av dem kläderna, kedjade ihop dem och hetsade druckna elefanter att trampa ihjäl dem. Lyckligtvis inträ@ ade ett under och elefanterna anföll i stället Ptolemaios egna soldater. Ptolemaios VIII var väl medveten om att en konungs öde vilade i Alexandriabornas händer och tvekade inte att vidta drastiska åtgärder mot alla som såg ut att ta hans utstötta syster-hustru Kleopatra II:s parti. I en ökänd episod befallde han sina soldater att storma en livligt frekventerad gymnastikanlägg-ning och döda alla därinne. Historien om de mordiska elefanter-na är ändå högst osannolik.9

Ptolemaios I och hans son och sonson investerade pengar i


:-


Alexandria, som snabbt växte till Medelhavsområdets största stad med en beräknad folkmängd år (%% på mellan en kvarts och en halv miljon. Men trots dess väldiga möjligheter, förbindelserna till Maryutsjön och Nilen längre bort och det ständiga infl ödet av handelsmän uppfattades Alexandria ad Aegyptum, ”Alexandria intill Egypten”, alltid som beläget utanför själva Egypten. De gamla faraonerna insåg riskerna med isolering och hade ägnat många månader åt att färdas fram och tillbaka i sitt långa smala land, besöka tempel, skipa rättvisa och i största allmänhet påmin-na folket om sin existens. Ptoleméerna gjorde inte likadant utan verkade nöjda med att leva på avstånd från majoriteten av sitt folk. Följden blev att människorna i Nildalen så småningom för-lorade all känsla av personlig kontakt med sina monarker, medan Alexandriaborna byggde upp en abnormt tät relation till sina kungar och en högdragen likgiltighet för alla som bodde utanför deras stad. Till att börja med var detta en välsignelse. På det hela taget var invånarna i (%%-talets Alexandria villiga att samarbeta med sin kungliga familj och rätta sig efter deras bestämmelser. De som bodde där under de båda föregående seklen hade däremot betraktat sig som kungamakare.10 Lättrörliga och kravallbenägna som de var mördade de Ptolemaios IV:s anhängare, drev ut Ptole-maios IX och XII och dödade Ptolemaios XI. Till sist drev de sina kungar ännu längre in i romarnas fångstarmar i sin beslutsamhet att avvisa alla former av romersk inblandning.

En egyptisk besökare i Alexandria måste ha tyckt sig komma till en annan värld. Egyptiska städer låg utan undantag inne i lan-det, inklämda mellan Nilen och öknen, men det långsmala Alex-andria hade två breda fronter, den ena mot Maryutsjön och den andra mot Medelhavet. I ) ebe och Memfi s var det varmt, torrt och dammigt men i Alexandria blåste salta havsbriser, klimatet var svalare och det regnade på vintern, och till skillnad från resten av Egypten blev det inte översvämmat på sommaren. Egyptierna byggde av tradition sina hus av lertegel och tempel och gravar av


.43<0/2=/

:9

sten. Det fanns gott om billigt lertegel och större och mindre stä-der växte organiskt och bredde ut sig längs fl oder och kanaler utan någon övergripande plan. Det muromgärdade Alexandria där-emot var byggt efter en plan med raka, breda gator och blänkande vita stenhus (kalksten från trakten eventuellt tillsatt med importe-rad marmor) utsmyckade med eleganta detaljer i röd och grå gra-nit. Vattnet i Maryutsjön var olämpligt att dricka, och dricksvat-ten fördes till staden genom en kanal som löpte från Nilens Kano-posgren och tömdes i mer än sjuhundra väldiga underjordiska cis-terner med rör som gick direkt till de mäktigas hus.

Alexandrias huvudgata, Kanoposgatan, var en processionsväg kantad med kolonner och täckt med markiser som löpte västerut från Nekropiska porten till Kanopiska porten. I rät vinkel mot Kanoposgatan gick Somagatan. Tack vare rutsystemet kunde sta-den delas in i fem distrikt uppkallade efter de fem första bokstä-verna i det grekiska alfabetet (Alfa, Beta, Gamma, Delta, Epsi-lon). Därmed blev det lätt att hitta i staden. Nu vet man inte längre exakt var gränserna mellan dessa distrikt gick, men Josefus citerar Apion som stöd för att Deltadistriktet, det judiska kvarte-ret, låg i stadens östra del nära Palatsen, och en hel del judar tycks också ha bott i Betadistriktet. Grekerna höll till i centrum, egyp-tierna i den västra delen där det gamla Rhakotis legat.

Strabon bodde av och till i Alexandria ungefär från år (>–(%. Hans Geografi ger oss därför vad som närmast är en ögonvittnes-skildring av Kleopatras stad och är värd att citeras utförligt:

… staden har mycket ståtliga o# entliga helgedomar och ”Palatsen”, som bildar en " ärdedel eller rentav en tredje-del av hela det muromgärdade området. Varje kung lade nämligen till någon utsmyckning till de o# entliga temp-len och statyerna och lade också privat till fl er bostadsom-råden utöver dem som redan fanns så att nu ”Från andra växer”, som skalden säger, men alla löper i varandra och


:6


till hamnen och det som ligger utanför den. I ”Palatsen” ligger Museion, som har en överbyggd promenadgång och en exedra och ett kvarter där de lärde som tillhör Musei-on har sitt refektorium och sin mäss. … Det monument som kallas Sema [Soma] ingår också i ”Palatsen”. Detta var en inhägnad som innehöll kungarnas och Alexanders gravar …11

Med ledning av denna beklagligt vaga beskrivning får vi fram en provisorisk plan över ptoleméernas Alexandria. ”Palatsen” (Bruchion), egentligen en utbredd stad i staden för eliten, upptog den nordöstra sektorn och omfattade den nu sjunkna halvön Lochias och ön Antirhodos. Här låg den grekiska överklassens rymliga villor med tempel och o@ entliga planteringar insprängda, och här låg också ”Inre Palatsen”, ett ännu mer exklusivt område med Museion (ett forskningscentrum inspirerat av Aristoteles Ly-keion i Athen och tillägnat de nio muserna), Soma och kungarnas privata residens och hamn. Om Strabon har rätt när han säger att varje Ptolemaios byggde ett nytt palats som blev en större och mer luxuös bostad än hans föregångares, måste området ha varit ett sammelsurium av mer eller mindre öde kungliga byggnader, ko-lonnader och trädgårdar. Alexandria genomled en förödande rad jordbävningar år !$>, ''" och >!> e. Kr. Ungefär vid samma tid – ingen vet säkert när – försvann den gamla kustlinjen i en land-sänkning på mellan fyrtio och sjuttio meter, och en stor del av den antika staden sjönk under vatten. I dag ligger alla palatsen och de ptolemaiska kungliga gravarna, även Kleopatras, på ham-nens botten.

Strabons beskrivning av Alexandria utanför Palatsen är ännu mindre precis, men vi kan sluta oss till att de o@ entliga inrätt-ningarna – gymnastikanläggningen, domstolarna och agoran eller torget – låg i centrum, den största teatern mellan torget och Palat-sen och hippodromen strax utanför stadsmuren. Arbetar- och


.43<0/2=/

:7

medelklasserna bodde i förorter i söder och väster och på ön Fa-ros. Bortom stadsmuren låg gravplatser i öster och väster. Här låg också Nemeseion, ett tempel helgat åt den gudomliga hämndens grekiska gudinna Nemesis. Julius Caesar hade byggt det till ära för Pompejus avhuggna huvud.

Heptastadion, en anlagd broväg sju stadier lång (ett stadion var omkring tvåhundra meter långt), gick från staden till Faros och delade av Östra eller Stora hamnen (Megas Limen) från den min-dre viktiga Västra hamnen (Eunostos eller ”De lyckliga återkoms-ternas hamn”) och fl ottans varv (Kibotos eller ”Lådan”). Två välv-da broar ingick i vägen och lät fartyg passera från den ena ham-nen till den andra. Utanför kusten, på Faros, lyste den ståtliga fyr av vit sten som räknades in bland antikens sju underverk. Den var mer än trettiotre meter hög och hade antingen konstruerats eller fi nansierats av Sostratos av Knidos, som först arbetade åt Ptole-maios I och sedan åt hans son. Strabon skriver att tornet var gjort av marmor och hade många våningar, men bristen på marmor i trakten ger vid handen att det snarare var byggt av putsad kalk-sten, och på samtida illustrationer hade den bara tre våningar: ett rektangulärt torn med ett åttkantigt torn ovanpå och ett cylind-riskt torn högst upp. På det översta tornet stod en staty av Zeus Soter (Zeus Räddaren) och en aldrig slocknande fyrbåk vars ljus samlades upp av gigantiska polerade bronsspeglar. Trots att fl era beskrivningar av fyren fi nns bevarade är det emellertid ännu inte utrett exakt hur det översta tornet, den omätligt viktiga fyrbåken, statyn (eller statyerna) och speglarna eller linserna var ordnade sinsemellan. Vi vet att fyren stod färdig omkring år (&% och fanns kvar fram till medeltiden. År "*$ e. Kr. rasade det förfallna övers-ta tornet, och hundra år senare byggdes en moské på det andra. År #!%# skakades Alexandria återigen av en rad stora jordbävning-ar som ställde till ännu mer skador på fyren. År #!($ besökte den lärde resenären Ibn Battuta Faros och såg att fyren var skadad men mer eller mindre intakt. På återvägen tjugotre år senare skrev


::


han: ”Jag besökte fyren på nytt och konstaterade att den hade fal-lit i så dåligt skick att man inte kunde gå in i den eller klättra upp till dörren.”12 I dag ligger Sultan Qait Beys fort, byggt år #'"", där fyren stod.

Strabon säger klart och tydligt att Museion ingick i det större Palatskomplexet. Museion inneslöt det världsberömda bibliote-ket, en institution som kunde stoltsera med alla böcker som nå-gonsin skrivits på grekiska plus många utländska böcker i över-sättning. Där fanns till och med en unik grekisk version av den judiska Toran som gick under namnet Septuaginta, efter de sjut-tio judiska lärda som hade kallats till Alexandria för att utföra översättningen. För att biblioteket skulle hållas uppdaterat måste alla som kom till Alexandria lämna ifrån sig sina egna bokrullar till bibliotekets kopister, och sedan behöll biblioteket originalet och ägaren fi ck en i all hast tillkommen avskrift. Detta obarmhär-tiga sätt att införska@ a böcker förklarar varför biblioteket under sin glansperiod kom att inrymma uppåt en halv miljon papyrus-rullar.

Inom Museions område bodde den hellenistiska världens för-nämsta forskare, många statligt avlönade, i sovsalar, åt i refekto-rier och strövade i planteringarna. De slapp undan den betungan-de plikten att tjäna sitt bröd och kunde koncentrera sig på det ar-bete som spred glans över Alexandria och ptoleméerna. Denna frihet hade sitt pris – forskarna väntades erbjuda den kungliga fa-miljen sina tjänster när så påkallades, och Timon från Fleios tala-de nog för många när han beskrev dem som ”instängda bokmalar som kivades i det oändliga i Musernas fågelbur – men många tyckte att den var värd priset. Författarna i Museion berikade kraf-tigt den grekiska litteraturen och språket: från Alexandria kom pastoralen () eokritos Idyller), den episka dikten fi ck nytt liv (Appollonius Argonautica) och den litterära teorin och kritiken växte fram (Kallimachos, Zenodotos och Aristarchos). Läkarna Herofi los och Erasistratos dissekerade avrättade och, viskades det,


.43<0/2=/

+;;

livdömda men ännu levande fångar som ptoleméerna ställde till deras förfogande och bidrog på så sätt med nya insikter i anatomi och i hjärnans och pulsens funktioner. Euklides skrev Elementa i tretton band, Eratosthenes ritade kartor och beräknade jordens omkrets, Aristarchos framkastade hypotesen att jorden kretsade kring solen och Ktesibios utvecklade ballistikens konst. Och så där gick det vidare, med ett enda större avbrott. Omkring år #'>–'', under Ptolemaios VIII:s turbulenta regeringstid, fördrevs forskarna utan pardon från Alexandria, och stadens anseende som lärdomscentrum sjönk som en sten.

Ptoleméerna satte värde på Museion som en uppenbar och in-ternationellt erkänd manifestation av sin stads överlägsenhet, men det vore ett misstag att föreställa sig det antika Alexandria som ett tråkigt ställe där man bara sysslade med torr forskning och läs-ning. Det var först och främst en hamnstad, och hamnarna och torgen surrade av verksamhet när Egyptens egna produkter (vete, papyrus, linne, sten, glas, parfymer, mediciner och kryddor) blan-dades med exotiska varor från Afrika, Asien och Indien och lasta-des på stora handelsfartyg och ganska små segelbåtar i statens, templens eller privatpersoners ägo. Ett stycke från hamnarna möt-tes människor från alla samhällslager i ett enda myller: kringvand-rande försäljare och deras kunder, sjömän, turister, lycksökare, spåmän, musikanter, tjuvar, prostituerade och många många fl er. Där låg stora glas-, papyrus- och linnefabriker där arbetarna bil-dade skrån, och mindre verkstäder där krukmakare, snickare, vä-vare, bagare och likberedare arbetade.

Begreppet tryfe – omätlig, vräkig lyx som en manifestation av makt – var grundprincipen för hovet i Alexandria. Efter åratals fl i-tigt ätande och drickande hade Ptolemaios VIII, IX och X blivit ofantligt feta. Ptolemaios VIII ”Kulmagen” var stolt över sitt utse-ende och den yppiga överkonsumtion som det vittnade om, och han markerade sina excesser, och skandaliserade gäster från Rom, med att hölja sig i de tunnaste mantlar som inte lämnade något åt


+;+


fantasin. Det kan inte ha varit en angenäm syn, ty ”hans kropp hade blivit fördärvad av fett och en buk av ett sådant omfång att det skulle ha varit svårt att mäta den med båda armarna”.13 Att samlas efter middagen i ett symposion och dricka var en utbredd och populär grekisk ritual för att bygga upp vänskap. Förmögna herrar halvlåg på divaner och drack vin, gissade gåtor, lekte barns-liga lekar (att skvätta vin från en bägare ansågs mycket roligt) och lyssnade till musik framförd av slavar och prostituerade. Vinet var visserligen blandat med vatten, men det hela urartade för det mesta i vad vi skulle kalla en orgie av drickande. Ingen fäste sig vid det. Omåttlig alkoholförtäring kunde uppfattas som en hyllning till Dionysos. Det kunde rentav vara nyttigt. Athenaios ger goda råd med stöd av den respekterade läkaren Mnesitheus i Athen:

Det händer att de som dricker en stor mängd oblandat vin vid fester far mycket illa av det, både till kropp och till tankeförmåga, men ändå förefaller det mig som om ett kraftigt intag då och då av rusdrycker under några dagar renar kroppen och låter hjärnan slappna av … Av alla laxeringsmetoder är den som föreskriver ett stort in-tag den fördelaktigaste, ty kroppen sköljs så att säga ur av vinet … Men när man dricker hårt bör man akta sig för tre ting – för att dricka dåligt vin, för att dricka oblan-dat vin och för att äta sötsaker medan man dricker. Och när man har fått nog bör man inte somna utan att ha kastat upp, måttligt eller ymnigt alltefter omständighe-terna, och när man har kastat upp bör man gå till sängs efter ett kortvarigt bad.14

Drickande till övermått ledde helt naturligt till en mängd tillfäl-ligt sex, med dryckesbröder, med prostituerade av hög klass (he-tairai), med fl öjtspelande fl ickor och pojkar, med vem som helst, verkar det, utom med hustrur. Ptoleméerna lät sina hovmän leva


.43<0/2=/

+;5

ut sin sexualitet utan hämningar och Ptolemaios II, som var gift två gånger och så hängiven sin andra hustru att han gjorde henne till gudinna, var en oförbätterlig fruntimmerskarl:

Egyptens andre kung, som hette Ptolemaios Filadelfos … hade en stor mängd älskarinnor – nämligen Didy-ma, som var egyptiska och mycket vacker, Bilistiche, ut-över dem Agathoklea, Stratonike, som fi ck ett stort min-nesmärke på kusten nära Eleusis, Myrtium och många fl er; han var omåttligt hemfallen åt amorösa njutning-ar. Och i den " ortonde boken av sin Historia säger Po-lybios att det fi nns mängder av statyer i Alexandria av en kvinna som hette Klino, som fi ck bära hans bägare, klädda enbart i en tunika och med ett ymnighetshorn i handen.15

Romarna, som åtminstone i teorin åt tillsammans med sina hust-rur och inte med älskarinnorna, blev chockerade. Sedefördärvet blev än värre i deras ögon av eunuckernas närvaro, utan undantag före detta slavar som hade mäktiga befattningar vid hovet. Ptole-méerna uppskattade sina eunucker som utomordentligt lojala tjä-nare som kunde sköta både det kungliga hushållet (utan risk för någon olämplig förbindelse med en prinsessa) och i förlängning-en landet. Men den romerska rätten förbjöd kastrering, också ka-strering av slavar, och romarna skulle komma att betrakta eunuck-erna i Alexandria som ett exempel på de egyptiska kvinnornas snöpande kraft.

Utanför palatset festades det grundligt. Där fi rades den grekis-ka jordgudinnan Demeter, kvinnorna hyllade Afrodite och Ado-nis i Adoniafesten som ägde rum i palatset med drottningen som värdinna, och så förstås de många festerna som hörde samman med Dionysoskulten. Alla evenemang var inte storståtliga men vid de fl esta konsumerades alkohol:


+;,


Då Ptolemaios inrättade en fest och allehanda o# er, och särskilt de som förknippas med Bacchus [Dionysos], fråga-de Arsinoë den man som bar grenarna vilken dag han nu fi rade och vilken fest det var. Och då svarade han: ”Den kallas Lagynoforia, och gästerna ligger på sängar och äter allt som de har haft med sig, och alla dricker ur sin egen lä-gel som de har haft med sig hemifrån.” Och när han hade gått sin väg vände hon blicken mot oss och sade: ”Det ver-kar vara en riktig otrevlig fest, ty det märks tydligt att det måste vara en blandad samling där alla sätter i sig skämd mat, och sådant passar sig inte alls och går inte an.”16

Religiösa processioner hade länge varit ett regelbundet återkom-mande inslag i egyptiernas tillvaro och i de stora städerna löpte de ceremoniella vägarna härs och tvärs, markerade med avenyer av sfi nxer. De dagar då gudarna lämnade templen för att paradera på gatorna eller segla på Nilen var ivrigt efterlängtade helgdagar, och folkmassorna kantade processionsvägarna för att se och höja bi-fallsrop när deras gudar, burna på prästernas axlar, seglade förbi i gyllene båtar. Mat och dryck var ett viktigt inslag i fi randet, och statliga dokument från Nya riket visar att män från gravarbetar-nas by Deir el-Medina i ) ebe höll sig hemma från arbetet för att brygga öl till festligheterna.

I Alexandria drack man vin, och den i allt väsentligt egyptiska processionen förenades med grekisk tryfe till en oförglömlig an-blick. Athenaios har bevarat en del av Kallixeinos från Rhodos i övrigt förkomna verk, bland annat en skildring av fi randet av Pto-lemaia vintern (">/' (eller ("*/& eller ("#/"%), en Dionysosfest som hölls vart A ärde år med en magnifi k parad och tävlingar till minne av den gudförklarade Ptolemaios I:s inträde i Olympen och leddes av hans son Ptolemaios II.17 Denna högtid fi rades i hela Egypten, men den ståtligaste uppvisningen hölls givetvis i


.43<0/2=/

+;8

Alexandria. Där började det hela med rikliga o@ er och med en överdådig bankett i ett magnifi kt utsmyckat tält med hundratals utsirade so@ or och gyllene tripoder där rätterna placerades. Kal-lixeinos frapperades av att tältets golv var så tjockt bestrött med blommor av alla slag att det liknade en sommaräng, trots att det var vinter. Fler blommor var bundna i girlander som gästerna hängde om halsen.

Dagen därpå ägnades åt processionerna: ”Lucifers (morgon-stjärnans) procession”, processionen ”tillägnad konungens föräld-rar” och ”alla gudarnas procession”. De breda gatorna fl ödade bokstavligt talat av vin (uppskattningsvis tolvhundra hektoliter) och folk strömmade ur husen för att se, förundras och dricka. Strax bakom täten kom Dionysos själv, en gigantisk staty klädd i purpur som hällde vin ur en guldbägare, och en ännu större staty som red på en elefant och stöddes av en hel armé av satyrer (Dio-nysos följeslagare) krönta med förgyllda vildvinsblad och silenoi (äldre satyrer) klädda i purpurfärgade och scharlakansröda mant-lar. Så följde fl akvagnar med klenoder i guld och silver (fat, tripo-der, rustningar, troner och kronor, även Ptolemaios I:s krona som var gjord av ”tiotusen guldmynt”), fl akvagnar med mytologiska tablåer, en lång rad exotiska vilda djur, till exempel tjugofyra lejon och tvåtusen tjurar, skådespelare i kostym, musiker, statyer av gu-dar och kungar, präster och tempeltjänare och en mekanisk staty av det personifi erade berget Nysa, Dionysos födelseplats, som roa-de åskådarna med att gång på gång resa sig, hälla mjölk ur en guldfl aska och sätta sig igen. Där var kvinnor klädda som mena-der (Dionysos kvinnliga följeslagare), med ormar och vildvins-kransar i det rufsiga håret, en jättelik vinpress med sextio sjung-ande satyrer som trampade druvorna och en sextio meter lång fal-los med en stjärna i ena änden. Från två fontäner i en djup grotta, byggd längst bak på en fl akvagn och täckt av vinrankor och vild-vin, rann mjölk och vin. Ur grottan fl ög duvor av olika slag som hade fötterna hopbundna så att åskådarna kunde fånga och äta


+;-


upp dem. Den militära processionen med >" $%% fotsoldater och (! (%% ryttare tågade antagligen dagen därpå. Detta var tryfe på sin högsta höjd: en vräkig uppvisning av o@ entlig lyx och frikos-tighet som skulle imponera på alla som såg den, undersåtar, turis-ter och särskilt inbjudna utländska dignitärer. En tryfe som sväva-de riskabelt nära hybris, tyckte kanske någon.

Alexandria kunde skryta med en eklektisk religiös profi l och med ett överfl öd av tempel helgade åt en mångskiftande serie gu-dar. Där fanns tempel till grekiska gudomar, minst sex tempel till Isis, tempel helgade åt andra, mindre viktiga egyptiska gudar, tempel tillägnade den ende guden som de monoteistiska judarna dyrkade, och många altaren och tempel helgade åt Alexander och de alltfl er gudförklarade ptoleméerna.18 Bland de sistnämnda in-gick Arsinoeion, byggt av Ptolemaios II till minne av hans döda gemål. Där ämnade prästerna ta till magnetism i sin dyrkan av den gudförklarade Arsinoë II, berättar Plinius den äldre:

Arkitekten Dionochares hade börjat använda magnetit för att konstruera valvet i Arsinoës tempel i Alexandria, så att järnstatyn som fanns i det skulle ge intryck av att sväva i luften, men projektet avbröts då han själv avled och även kung Ptolemaios, som hade gett befallning om att arbetet skulle utföras till ära för hans syster.19

Den magnetiska svävande statyn skulle inte ha varit malplacerad i en stad fylld av moderna underverk: rörliga statyer, ångdrivna modeller, automatiska dörrar och världens första maskiner som drevs med mynt.

Bland Alexandrias många gudar hade Serapis en framträdande plats, en gud som tydligen var frukten av ett samarbete. Legenden berättar att den sluge Ptolemaios I kallade till sig den egyptiske prästen Manetho från Sebennytos (nu Sammanud) och den gre-kiske prästen Timotheos från Athen och bad dem lägga fram idéer


.43<0/2=/

+;9

till en ny gud. Ptolemaios ville ha en modern gud för den moder-na världen, utan några tidigare lojaliteter vare sig mot städer eller mot dynastier och utan ett mäktigt, sedan länge etablerat präster-skap. En sådan gud kunde användas som stöd för den nya dyna-stin i själva Egypten och tjänstgöra som Alexandrias och ptolemé-ernas sändebud utanför Egyptens gränser. Om både greker och egyptier accepterade honom skulle han kanske också bidra till att ena Alexandrias religiöst blandade befolkning. Den gud som val-des var Serapis, en kombination av egyptiernas Osiris och greker-nas Dionysos, Hades (underjordens god), Asklepios (läkekonstens gud), Helios (solguden) och Zeus. Det var en antropomorfi sk gu-dom – egyptierna var ensamma om att ha gudar som var hybrider mellan djur och mellan djur och människa – som personifi erade den gudomliga kungavärdigheten, läkekonsten, fruktbarheten och livet efter detta. Namnet var härlett ur Memfi s gud Osor-Apis, i sig en sammansmältning av den döda tjuren Apis som an-sågs vara gudarna Ptahs och Osiris levande inkarnation.

Som man kan vänta sig är historien om Serapis grundligt pla-nerade tillkomst bara delvis sann. Ptolemaios I tog verkligen itu med att lansera en ny gud, men en version av Serapis tycks redan ha funnits som en obskyr gudom som dyrkades i den grekiska ko-lonin Sinope vid Svarta havet. Ptolemaios Serapis påminde starkt om den grekiske Zeus. Han var en herre i mogen ålder med lock-igt hår och skägg som gick klädd i grekisk mantel och bar en spi-ra, men han framställdes ofta med egyptiska anletsdrag och bar en krona i form av ett spannmålsmått. Serapis var gift med den över-allt populära gudinnan Isis, som i sin egenskap av Osiris hustru utan vidare accepterades av såväl greker som egyptier. Som Ptole-maios hade planerat kom Serapis, Isis och deras son Harpokrates snabbt att förknippas med den härskande ptolemaiska dynastin.

Egyptierna var en smula skeptiska till den nye guden och ville hellre vara lojala mot sina traditionella gudomar i deras ursprung-liga gestalter, men Serapis fi ck stort genomslag i hela den grekiska


+;6


och romerska världen. Snart stoltserade varenda civiliserad stad med ett Serapeion, ett Serapistempel, som alla hade ett bitempel ägnat åt den gudomliga gemålen Isis och även var sjukhus. Egyp-tens läkare åtnjöt respekt i hela den antika världen, men deras ve-tenskapliga insikter och praktiska kunnande hade sina gränser. I ett land som helt styrdes av nyckfulla gudar – gudar som fi ck so-len att skina, Nilen att stiga, grödorna att växa och de döda att återfödas – var det fullt rimligt att förmoda att oförklarliga sjuk-domar orsakades av ondskefulla makter. Invalider som stod inför valet att rådfråga en läkare eller en präst kan mycket väl ha ansett att prästen var det e@ ektivare alternativet. Eftersom Serapis och Isis båda var välsignade med läkande förmåga drog deras tempel till sig pilgrimer från när och A ärran, och Serapeion i Koptos fi ck ett särskilt gott anseende för att bota sjuka. Efter en period av ”in-kubation”, en eller ett par nätter då de trogna sov på tempelområ-det och drömde om Serapis, kunde de vänta sig gudomlig bot. Friska och raska – om det var ett verk av drömmen, av den myck-et erfarna tempelpersonalen eller besökande läkare, som brukade använda Serapeion som undervisningssjukhus – återvände de hem och berättade för vem som ville höra på om de underverk Serapis och Isis uträttade.

Serapiskultens hjärta låg i den högre belägna sydvästra sektorn av Alexandria nära det egyptiska distriktet. Tempelkomplexet var uppfört av Ptolemaios I och hade genomgått en grundlig om-byggnad beordrad av Ptolemaios III. Under sin glansperiod var det en av den klassiska världens vackraste och mest berömda hel-gedomar. I dag är det en svåröverskådlig ruin krönt av ”Pompejus pelare”, en felaktigt benämnd granitkolonn, eventuellt huggen av en kung i #&:e dynastin och återupprest i Alexandria år (*# e. Kr. som sockel till en staty av kejsar Diocletianus. Arkeologerna har tvistat länge och häftigt om Serapeions ursprungliga arkitektur, huruvida det huvudsakligen var uppfört i grekisk stil med egyp-tiska detaljer eller som en egyptisk byggnad med grekiska inslag.


.43<0/2=/

+;7

Tyvärr syftar de få bevarade beskrivningarna på det romerska Se-rapeum, som Hadrianus byggde efter det judiska upproret år ##$ e. Kr. då det ptolemaiska templet lades i ruiner. Hadrianus Sera-peum och dess arkiv med "%% %%% papyrusrullar skulle i sin tur raseras av kristna år !*#.

Alexandria liknade inte alls en egyptisk stad, fyllt som det var av storslagna grekiska byggnader, grekiska kolonnader och grekis-ka skulpturer. Först nu har vi fått veta i vilken grad denna den modernaste av alla städer var utsmyckad med egyptiska artefakter från andra, äldre platser. I dag tävlar fransk-egyptiska forskarlag om att genomföra omfattande utgrävningar under vatten i ham-nen. Det lag som leds av Jean-Yves Empereur undersöker området kring fyren på Faros, det som leds av Franck Goddio koncentrerar sig på området norr om Palatsen och Antirhodos. Det är långsik-tiga projekt, men området kring den försvunna fyren har redan avkastat en rad monument från tiden före ptoleméerna, bland an-nat tre sönderbrutna obelisker där namnet Seti I är inskrivet, ko-lonner med inskrifter om Ramses II och sfi nxer från Mellersta ri-kets tid till Senperioden. Det förefaller som om solguden Res kultcentrum i Heliopolis, ett av Egyptens ståtligaste tempelkom-plex men skövlat av persern Kambyses och en ruin på den ptole-maiska tiden, fi ck släppa till material för att Alexandria skulle få både antikviteter och värdefull sten som kunde huggas om och återanvändas. Memfi s, Bubastis och Sais bestals också på sina an-tika föremål för att Alexandria skulle förskönas. Man vet inte när dessa artefakter fl yttades, och det är fullt möjligt att romarna fl yt-tade åtminstone några. Ptoleméerna tycks emellertid ha varit sam-lare: Plinius bekräftar att Ptolemaios II lät resa en dynastisk obe-lisk i Arsinoeion.20 Obelisken fördes längre fram till Alexandrias forum och sedan till Rom av kejsar Caligula. Till sist restes den på nytt på Petersplatsen i Vatikanen där den står än i dag.

Jämsides med de äkta antika egyptiska skulpturerna placerades moderna pjäser i egyptisk stil som ptoleméerna själva hade be-


+;:


ställt. I en serie statyer, som grävts fram under vattnet kring Faros, ingår en kolossal Ptolemaios II och en kolossal drottning med en huvudbonad av Hathortyp och en lockig peruk, som kan ha varit avsedd att återge henne som gudinnan Isis. Kung och gudinna verkar ha gemensamt bevakat infarten till hamnen. I dag står Pto-lemaios II högrest och stolt framför det återuppbyggda bibliote-ket. Ansiktet har nötts blankt av vattnet.

London och New York ståtar med var sin obelisk i röd granit som kallas Kleopatras nål. Båda kommer från Alexandria men har bara det allra sköraste samband med Kleopatra VII. Obelisken, en hög, avsmalnande sten krönt med en liten pyramid, representera-de en solstråle i fast form. Att resa en obelisk framför ett tempel var en lysande teknisk bragd, ett tecken på äkta vördnad som bara de rikaste och mäktigaste kungarna kunde kosta på sig. Kleo patras nålar började sin tillvaro i det heta och dammiga stenbrottet i Aswan, där de höggs på befallning av kung Tuthmosis II av #&:e dynastin. Bilder som bevarats på väggarna i Röda kapellet i Kar-nak och Hatschepsuts dödstempel i Deir el-Bahri (Hatschepsut var Tuthmosis styvmor, faster och samregent) visar hur svårt det var att transportera och resa så otympliga föremål. Tvillingobelis-ker, fastbundna på träslädar, bogseras på en slup av sykomorträ av en fl otta på tjugosju små båtar med mer än &>% roddare. Som väl är får slupen hjälp av strömmen. Den eskorteras av tre fartyg med präster som välsignar färden. Väl framme vid templet deltar de i en ståtlig o@ entlig ceremoni. En tjur dödas och gudarna får fl er o@ ergåvor. Tuthmosis obelisker restes på solguden Res tempelom-råde i Heliopolis. Efter halvtannat sekel stod de alltjämt kvar och försågs med nya inskrifter av Ramses II ”den store” av #*:e dyna-stin, en farao med en oförbätterlig benägenhet att lägga sig till med sin företrädares monument. År #! låg Res tempel i ruiner och Octavianus lät frakta obeliskerna till Alexandria. Där restes de igen, stöttade av stora bronskrabbor, framför Caesareum, Kleo-patras ofullbordade monument till Julius Caesar, som nu var cent-


++;

.43<0/2=/

rum för den kejserliga kulten. Här stod de kvar, den ena upprätt, den andra liggande på marken, tills den outtröttlige modernisera-ren Mohamed Ali, som härskade på #&%%-talet, avgjorde att Alex-andria kunde avvara sina nålar. Obelisken på marken skänktes till Storbritannien. Den forslades till London och restes på ) emsens strand #&"*. Systerobelisken, en gåva till USA, restes #&&% i Cent-ral Park i New York.

Obeliskerna stod fortfarande kvar i Alexandria #&(% och visade var Caesareum låg. Det fi nns kvar i dag i form av en rad massiva grundmurar. Den fullständigaste beskrivningen av denna bygg-nad är från år '% e. Kr.:

Ty det fi nns ingen annanstans ett område likt det som kallas Sebasteum, ett tempel till Caesar, beläget på en höjd med utsikt över hamnarna … väldigt och iögonfal-lande, utrustat i en skala som är okänd annorstädes med o# ergåvor, omgivet av en gördel av bilder och statyer i sil-ver och guld som bildar ett område av stor bredd, smyckat med portiker, bibliotek, kammare, lundar, portar och vidöppna gårdar och allt som frikostiga utgifter kunde skapa för att försköna det …21

En militär text lägger till ett par välkomna detaljer: det fanns minst två våningar, mer än en trappa och en marmorstaty av Ve-nus.

Kleopatras tempel har försvunnit, men det bör ha legat i eller nära Palatsdistriktet, kanske på Antirhodos.


+++

./01234 '

Kleopatra och Julius Caesar

!! !

" #"! $"#7 !"6#!

… Den unga drottningen hade ingenting att frukta så länge hon hade tidens störste romare vid sin sida.

Grade Macurdy, Hellenistic Queens1

Med Kleopatra och Ptolemaios o? ciellt återförenade fanns det kanske en liten chans att det hotande inbördeskriget

kunde avvärjas. Den romerske poeten Lucanus, som skrev om-kring år $>' e. Kr., berättar att Kleopatra höll en överdådig ban-kett för att fi ra denna nya början:

… Den sedeslösa [Kleopatra] blev bönhörd, och genom att tillbringa en natt av outplånlig skam med sin domare vann hon hans ynnest. När Caesar hade slutit en kostsam fred mellan paret [bror och syster] fi rade de med en prakt-måltid. Drottningen visade med pompa och ståt upp sina lyxföremål, dittills okända för det romerska modet … Där låg drottningen i sin olycksdigra skönhet, med salvor tjockt påstrukna, nöjd varken med sin tron eller med sin


.43<0/2=/

++5

broder och make. Hon låg översållad med alla Röda ha-vets byten på hals och hår, tyngd under vikten av ädelste-nar och guld.2

Lucanus sysslade emellertid med motsvarigheten till dagens kvälls-tidningsjournalistik, och hans underhållande skildring måste tas med mer än den vanliga nypan salt. I verkligen var ingen utom Caesar nöjd med det nya arrangemanget för maktdelning, och medan Pothinos i hemlighet sände bud efter Ptolemaios armé som låg i Pelusium började Alexandriaborna beväpna sina slavar. Caesars torftiga trupper stod snart inför Ptolemaios långt större armé av vältränade gabinianer. Efter att ha säkrat Palatsen sände Caesar i all hast bud efter förstärkningar. Han hade ett enda kort i ärmen. Kleopatra och hennes syskon Ptolemaios XIII, Arsinoë och Ptolemaios XIV var alla – med eller mot sin vilja – hans gäs-ter i Palatsen.

Suetonius sammanfattar och snyggar till det alexandrinska kri-get:

… ett ytterst komplicerat fälttåg, svårhanterligt både i tid och rum, utkämpat under vintern inom en välutrus-tad och förslagen fi endes stadsmurar; men fastän han överrumplades och saknade militära förråd av alla slag segrade Caesar.3

Fyra månaders blodiga drabbningar till lands och sjöss, kombine-rade med ett gerillakrig inom stadens murar, blev förödande för Alexandria. Av Caesars egen skildring av striderna får vi veta att staden, byggd av sten och tegel med ett minimum av trä, verkade immun mot eld.4 ”Verkade” är det avgörande ordet här. När Cae-sar satte eld på den egyptiska fl ottan i hamnen spred sig branden till Palatsen, och biblioteket brann ner helt eller delvis. Till sist kunde Caesar ta kontrollen över Faros och hålla hamnen öppen.


++,


Men allt kärvade, och Alexandriaborna lyckades bygga en ny fl ot-ta av virke som de skrapade ihop i staden. I en särskilt mörk stund var Caesar nära att drunkna i Medelhavet. Han fi ck simma för li-vet och höll sina ovärderliga militära planer torra i sin uppsträckta hand, men hans mantel gick förlorad. Fienden tog upp och före-visade den som en trofé.

Kleopatra hade iakttagit en påfallande tystnad under sin äldre systers olycksförföljda regeringstid och dess blodiga efterdyningar, och nu gjorde hon likadant och var såvitt vi kan avgöra passiv medan kriget rasade. Den A ortonåriga Arsinoë var yngre och inte lika erfaren och ville inte bida sin tid. Efter att ha fl ytt från Palat-sen anslöt hon sig till Ptolemaios general Achillas med stöd av sin infl ytelserike informator Ganymedes. I november år '& utropade Alexandrias invånare Arsinoë till Egyptens drottning, en rival till Kleopatra och blivande hustru till Ptolemaios XIII, som fortfa-rande var massornas favorit. Kort därpå avslöjades Pothinos förrä-deri (Plutarchos säger att Caesars barberare angav honom) och han avrättades, och Achillas mördades av den ärelystne Gany-medes. Därmed var Ptolemaios XIII isolerad och Ganymedes hade befälet över armén. Han skulle visa sig vara en uppfi nnings-rik befälhavare som vann Caesars motvilliga respekt då han för-orenade de underjordiska vattencisternerna med saltvatten. Enda möjligheten för Caesar att kontra detta drag var att beordra sitt manskap att gräva dag och natt tills de nådde grundvattnet.

Nu kom Alexandriaborna, tydligen trötta på livet under Arsi-noë och Ganymedes, med en kuriös begäran:

Invånarna i Alexandria såg att framgången stärkte ro-marna och att ett ogynnsamt öde endast ingav dem ännu mer mod. Emedan de inte kände till någon medelväg mellan dessa på vilka de kunde grunda ytterligare för-hoppningar, beslöt de, såvitt vi kan bedöma antingen ef-ter råd av de vänner till deras kung som befann sig i Cae-


.43<0/2=/

++8

sars kvarter eller på eget initiativ, att genom hemliga sän-debud föreslå kungen att skicka ambassadörer till Caesar och uppmana honom: ”Att avsätta deras kung och låta honom återförena sig med sina undersåtar; att folket tröttnat på att vara underkuvat av en kvinna, på att leva under ett bräckligt styre och lyda under tyrannen Gany-medes grymma lagar och var redo att verkställa kungens befallningar, och om de med hans sanktion skulle gå i förbund med Caesar och ställa sig under hans beskydd, skulle de inte avskräckas från att kapitulera på grund av fruktan för fara.”5

Det är svårt att få rim och reson i detta händelseförlopp. Alexand-rinska kriget, ett verk av en anonym författare, eventuellt Caesar själv, berättar att Ptolemaios hade blivit orubbligt lojal mot ho-nom och med tårar i ögonen bad att inte behöva lämna Palatsen. Men Ptolemaios blu@ ade, och trots sin senkomna insikt om att Alexandriaborna var ”falska och svekfulla och sällan talade som de tänkte” var Caesar oförklarligt naiv. I tron att läget skulle bli lug-nare om Ptolemaios släpptes lät Caesar honom gå. Så fort Ptole-maios kom utanför palatsområdet torkade han tårarna, återtog befälet och ”förde likt ett vilddjur som har rymt ur fångenskapen kriget med stor bitterhet mot Caesar, så att de tårar han göt vid avskedet synes ha varit tårar av glädje”.

Kort after Ptolemaios avhopp intog trupper under befäl av Caesars allierade Mithridates från Pergamon, kompletterade med nabateiska och judiska styrkor, Pelusium och marscherade väster-ut till Alexandria. Caesar seglade dem i möte och föll egyptierna i ryggen. Det kom till ett kort, blodigt slag utanför staden. Caesars bundsförvanter segrade och Alexandria kapitulerade, Arsinoë till-fångatogs och Ptolemaios XIII drunknade då han försökte ta sig över Nilens kanopiska gren i en katastrofalt överlastad båt. Den tunga guldrustning som hade hindrat honom från att simma togs


++-


upp ur vattnet och visades för folket i Alexandria som tecken på att deras kung var död, men kroppen försvann i fl oden. Detta skulle vålla Kleopatra problem långt senare, då en falsk Ptolemaios trädde fram och gjorde anspråk på tronen med en dramatisk och trovärdig historia om hur han med desperata ansträngningar hade simmat i land och sedan tillbringat många år i landsfl ykt. Den egyptiska armén gav sig den #> januari år '". Caesar, djupt impo-pulär som segrare, tågade in i Alexandria i triumf och slog sig ner hos den lika illa omtyckta Kleopatra och hennes yngre bror Ptole-maios XIV i Palatsen. Som tack för deras hjälp i fälttåget gjorde Caesar längre fram Alexandrias judar till hedersborgare i staden.

Caesar kunde ha annekterat Egypten men avstod. I stället åter-insattes änkedrottning Kleopatra på tronen jämsides med sin tret-tonårige bror, som nu blev hennes man, säger Dio:

… Han befarade att egyptierna på nytt skulle göra upp-ror, emedan de överlämnats till en kvinnas härskarmakt, och att romarna skulle bli missnöjda, både med honom själv och för att han levde med kvinnan. Därför befallde han henne att ”äkta” sin andre broder och gav kungadö-met åt dem båda, åtminstone nominellt. Ty i realiteten skulle Kleopatra sitta inne med hela makten på grund av att hennes make alltjämt var en pojke, och tack vare Cae-sars gunst fanns det ingenting som hon inte kunde göra. Att hon levde med brodern och delade makten med ho-nom var sålunda ett sken som hon gick med på, medan sanningen var att hon härskade ensam och hela tiden var tillsammans med Caesar.6

Syskonen skulle regera gemensamt som ) eoi Filopatores Filadel-foi (De Faderälskande, Syskonälskande Gudarna), men Kleopatra hade ingenting till övers för något samregentskap utan trotsade konvenansen och satte alltid sitt namn först. De skulle ”stödjas”


.43<0/2=/

++9

som regenter av tre, senare fyra, romerska legioner. Till allt utom namnet var Egypten ett romerskt protektorat.

Nu hade Caesar full frihet att återvända till Rom, men han dröjde sig kvar i Alexandria. Samtida iakttagare, som kanske inte ville vidgå att den store Caesar var i stånd att begå lättjans och ansvarslöshetens tvillingbrott, nämnde ingenting om att han stan-nade. Alla moderna historiker är överens om att det var för Kleo-patras skull som han inte bröt upp. Den pragmatiska åsikten är att han ville se henne stadigt placerad på tronen som en säker och värdefull romersk klientdrottning. Den mer romantiska är att han helt enkelt var utsliten efter många år i fält och ville vara tillsam-mans med sin unga älskarinna en tid.

Han åt och drack ofta med henne till gryningen, och till-sammans skulle de ha seglat i hennes statsslup nästan till Etiopien om hans soldater hade samtyckt till att följa med.7

Egyptens faraoner hade i många hundra år seglat fram och tillba-ka på Nilen – landets huvudled – för att visa sig för folket. Det långsmala Egypten var besvärligt att administrera. Det kunde ta två veckor att få fram ett meddelande från Memfi s i norr till As-wan i söder, och hovet oroade sig ständigt för att ämbetsmän som bodde hundratals kilometer från huvudstaden, där förvaltningen hade sitt säte, skulle frestas att glömma kungen och lägga sig till med egna ”kungliga” privilegier. Att kungen regelbundet visade sig var ett enkelt och e@ ektivt sätt för honom att förstärka sin rätt att härska, och längs Nilen låg små palats strödda, ”faraos förtöj-ningsplatser”, där kungarna kunde hålla tillfälligt hov medan de besökte guvernörerna och o@ rade i traktens tempel. Kopplingen mellan stora båtar och jordisk makt ser vi än i denna dag. Endast de rika har råd att hålla sig med sådana, och den som äger en båt får lättare att ska@ a sig ännu mer pengar och bygga sig ännu fl er


++6


båtar. Kopplingen mellan båtar och gudar är kanske inte lika tyd-lig för moderna människor, men Egyptens gudar färdades regel-bundet på Nilen och fördes från tempel till tempel och korsade fl oden från den östra till den västra stranden. Och högt över fl o-den styrde solguden Re sin solbåt över den klara blå himlen dag efter dag.

Om vi skall tro Appianos och Suetonius gjorde sig Kleopatra nu redo att segla uppför Nilen, och Caesar hade samtyckt till att följa med. Det var ingalunda någon romantisk kryssning utan en triumfartad o@ entlig uppvisning, en noga genomtänkt politisk gest som skulle göra den nya alliansen glasklar för alla som betydde något. Flottan på över fyrahundra skepp, bemannade med romers-ka soldater som enligt Appianos ledsagade den kungliga slupen, in-skärpte budskapet.8 Någon beskrivning av Kleopatras slup har vi inte, däremot en, avfattad av Kallixeionos från Rhodos och bevarad av Athenaios, av den storartade slup eller navis thalamegos som Pto-lemaios IV hade byggt mer än halvtannat sekel tidigare.9 Detta märkliga fartyg sades vara ett halvt stadion långt, trettio alnar brett på mitten och nästan fyrtio alnar högt. Det var ett fl ytande semes-terpalats med många rum, fl era våningar och fem separata matsalar för kung, drottning, hovfolk, tjänare och besättning, och det kan mycket väl ha varit förebilden för Kleopatras egen slup.

Caesar ville rimligen inspektera det land som till allt utom namnet var hans. Lucanus antyder att han kan ha haft ett annat motiv för resan. I många år hade Caesar – han som många andra – velat veta mer om Nilens okända källa:

Trots mitt starka intresse för vetenskap skulle ingenting tillfredsställa min intellektuella nyfi kenhet mer fullkom-ligt än att få veta vad som får Nilen att stiga, sade Caesar till Isisprästen Akoreos. Om du ser till att jag kan besöka källan, som har varit ett mysterium i så många år, lovar jag att upphöra med detta inbördeskrig.10


.43<0/2=/

++7

Om det förhöll sig så skulle han bli besviken. Nilens ursprung förblev ett mysterium i ytterligare arton sekel, och det är inte tro-ligt att Kleopatras slup tog sig längre söderut än till den notoriskt upproriska staden ) ebe. I själva verket är det möjligt att den inte seglade längre än till den urgamla huvudstaden och traditionella kröningsstaden Memfi s.

Någon gång mellan år '" och '' födde Kleopatra en son som hon gav namnet Ptolemaios Caesar. Namnvalet var en tydlig fi ng-ervisning om faderskapet, liksom att Caesar inte gjorde något för-sök att hindra henne från att använda hans namn. Alexandriabor-na drog genast den självklara slutsatsen och döpte genast om den nyfödde till Caesarion, Lille Caesar, efter hans ”far”. Det går själv-fallet inte att bevisa hur det låg till, trots mängder av försök där man har tagit fasta på Caesarions födelsedatum och räknat bak-länges till befruktningen. Plutarchos är till föga hjälp här eftersom han motsäger sig själv och påstår att Caesarion var son till Caesar, född år '" – ” … då han lämnade Kleopatra på Egyptens tron (kort därpå fi ck hon en son med honom som stadens invånare kallade Caesarion)” (Caesars liv) – och även att ”Caesarion trod-des vara son till den förre Caesar [Julius Caesar], med vilken Kleo-patra blev havande” (Marcus Antonius liv), ett vagt påstående som antyder att Kleopatra var gravid vid tiden för Caesars död.11

De som levde samtidigt med och något senare än Kleopatra har delade uppfattningar om faderskapet. Dio uppger att Kleopatra låtsades att Caesarion var Caesars barn, Suetonius säger att Caius Oppius sammanställde en noga genomarbetad text som förklara-de att han inte var det. Suetonius själv sitter på gärdsgården. Han säger att Caesar var betuttad i Kleopatra och ”till och med gav henne lov att ge den son hon hade fött honom hans eget namn. Vissa grekiska historiker påstår att pojken var mycket lik Caesar såväl till anletsdragen som till gången”, och tillägger att Marcus Antonius, som knappast är någon objektiv källa och inte heller kunde väntas stödja Octavianus anspråk på att vara Caesars verk-


++:


liga arvinge, förklarade inför senaten att Caesar hade erkänt Cae-sarion som sin son.12

Man trodde i många år att en ptolemaisk eller romersk stele, som påträ@ ats i Serapeion i Memfi s och nu fi nns i Louvren, kun-de lösa gåtan om Caesarions födelsedatum. Den demotiska texten på stelen är daterad ”År >, (! payni, Isis helgdag, kung Caesars fö-delsedag”. Om vi går med på att År > här är Kleopatras År >, blir denna dag den (! juni år '" räknat från Auletes död år >#.13 Under förutsättning att barnet var fullgånget avlades Caesarion under krisen i Alexandria, vid en tidpunkt då Kleopatras bror och make Ptolemaios XIII var på annat håll och hon levde i Caesars nära grannskap. Men detta är egyptologi, och ingenting i egyptologin är någonsin enkelt. Kleopatras samregent år '" var hennes bror Ptolemaios XIV, inte hennes son, så varför skulle stelen ge Caesa-rion en felaktig titel? Ristades stelen senare, då Caesarion hade blivit kung? Eller hör År > i fråga inte till Kleopatra utan till Cae-sarion själv? Eftersom hans samregentskap med Kleopatra inled-des efter Ptolemaios XIV:s död år '', daterar detta stelen till år '%. Kan stelens text syfta på en senare, romersk, härskare över Egypten som också kallades ”kung Caesar”? Syftar den på Octa-vianus födelsedag, som vissa egyptologer tror? Det faktum att Caesarion som farao aldrig gavs beteckningen kung Caesar utan alltid ”Ptolemaios kallad Caesar” stöder denna sistnämnda tolk-ning. För att ställa till ännu mer förvirring hävdar en nyligen ut-kommen skrift om stelen att det födelsedatum som uppges bör ändras till (> phaophi, det vill säga den (& oktober år '&, och att den person det gäller var ”kung Djoser”. Det var Djoser som un-der !:e dynastin byggde trappstegspyramiden till ära för Sakkara, vördad som en gud under den ptolemaiska och romerska tiden. Denna reviderade läsning ger vid handen att texten varken har med Kleopatra eller Caesarion att göra.14

Kleopatra lät sig inte provoceras av skvallret och yttrade sig inte i faderskapsfrågan. Hon behövde naturligtvis inte förklara sig och


.43<0/2=/

+5;

hade allt att vinna på att förmodas vara mor till Caesars barn. Caesarion gav Caesar starkast tänkbara incitament att garantera att Egypten förblev en självständig stat som hans son skulle ärva. När Ptolemaios XIV dog skulle Caesarion bli Egyptens kung och härska tillsammans med sin mor. Med Caesarion och Kleopatra på tronen och Caesar diktator i Rom skulle Egypten och ptolemé-erna få romerskt beskydd, Rom skulle gynnas av Egyptens gene-rositet och Caesars släkt i realiteten härska över den civiliserade världen. Caesar iakttog också en värdig tystnad. Han hade ju re-dan en hustru i Rom och kunde inte gärna erkänna någon annan kvinnas barn som sin son. Hans tystnad har tolkats på många sätt. Att förbindelsen egentligen inte betydde något för honom utan var ett äventyr av samma slag som hans många tidigare för-hållanden. Att någon förbindelse aldrig fanns och att Caesarion inte var hans son. Eller att Caesar, väl medveten om farorna med att uppfattas som far till arvingen till Roms och Egyptens ”tro-ner”, höll tyst för att inte äventyra sin sons säkerhet.

Caesar trivdes sålunda av allt att döma ganska bra med sitt icke erkända faderskap. Finns det då någon anledning att tvivla på att Caesarion var hans son? Det vilar ett tunt, kvardröjande moln av ovisshet över Caesars fertilitet. Efter ett liv av sexuella utsvävning-ar, tre äktenskap och otaliga förhållanden hade han bara åstad-kommit ett enda erkänt barn. Julia, Pompejus den stores avlidna hustru, föddes i Caesars första äktenskap med Cornelia trettiosex år före Caesarions födelse. Rykten om att Caesar hade avlat en lång rad utomäktenskapliga barn, bland andra Servilias son Bru-tus, går självfallet inte att bekräfta. Att ett enda barn levde till vuxen ålder var dock inte alls sällsynt. Tiberius Gracchus mor Cornelia födde tolv barn men endast tre överlevde spädbarnstiden och barndomen. Egyptens kvinnor var berömda för sin fruktsam-het, kanske tack vare deras stärkelserika kost, men Rom led av en akut brist på barn i eliten som orsakades av en allmän motvilja bland hustrurna mot att föda barn och förvärrades av hög miss-


+5+


fallsfrekvens, hög mödra- och barnadödlighet under graviditet, förlossning och spädbarnstid och eventuellt av blyet i vattenrö-ren.15 Spädbarnsdöd och missfall dokumenterades sällan och där-för är det svårt att få fram någon exakt statistik, men att lite drygt hälften av alla barn som föddes i Rom nådde fem års ålder ter sig ganska rimligt. Caesars dotter Julia hade själv dött i barnsäng och även barnet.

Sommaren '" lämnade Caesar Kleopatra och återupptog sitt fälttåg mot Pompejus anhängare. Han skulle inte trä@ a henne igen på över ett år som är dåligt dokumenterat i Egypten, då Kleo-patra stärkte sitt grepp om tronen genom att förslaget manipulera Isiskulten. Vad som hände Caesar under det året är däremot väl-dokumenterat. En snabb seger i Mindre Asien (”veni, vidi, vici”) ledde till Farnaces II:s fall, son till Mithridates från Pontos. Därefter kvästes ett myteri i Rom som kunde ha blivit farligt, och ett framgångsrikt fälttåg i Nordafrika utplånade vad han hoppa-des var de sista resterna av Pompejus folk. Caesar återvände till Italien i juni eller juli år '$. I slutet av september eller början av oktober fi rade han en fyrfaldig triumf: fyra separata festdagar till ära för hans segrar i Gallien, Egypten, Pontos och Afrika. Där före kom tävlingar, teaterföreställningar, banketter, o@ er och fyra stora processioner som startade på Marsfältet, gick in i Rom ge-nom Triumfporten och slingrade sig runt Forum till Capitolium och templet helgat åt Jupiter Optimus Maximus. I processionerna visades krigstroféer och klenoder upp, liksom målningar och kar-tor som illustrerade Caesars många segrar, och tablåer åskådlig-gjorde Nilen och fyren på Faros med imiterade lågor och allt. Bland prestigefångarna som ställdes ut till beskådan märktes den store galliske hövdingen Vercingetorix, den fyraårige Juba II av Numidia, eunucken Ganymedes från Alexandria och hans drott-ning, den tonåriga Arsinoë IV. Detta var en ovanlighet – romarna undvek i regel att visa upp kvinnliga fångar i kedjor, även om Pompejus hade låtit Mithridates änka och döttrar fi gurera i ett så-


.43<0/2=/

+55

dant sammanhang år $# – och det togs mycket illa upp. Arsinoë vann åskådarnas medkänsla, och Caesar ansåg det klokast att sko-na hennes liv. Hon förvisades till ett liv i Artemistemplet i Efesos. Också Juba skonades och uppfostrades som en romersk ädling. Vercingetorix, som redan hade uthärdat sex år isolerad i en fäng-elsehåla, garrotterades omedelbart efter att ha förevisat o@ entligt, och Ganymedes försvann rätt och slätt. Han fi ck antagligen dela Vercingetorix öde.

Någon gång samma höst anlände Kleopatra, Ptolemaios XIV och (troligen) Caesarion till Rom. De installerade sig på Caesars privata egendom i Trastevere på andra sidan Tibern, och där tycks de ha varit kvar även under Caesars långvariga vistelse i Spanien från december '$ till sommaren '>, tills Caesar mörda-des på Idus Martii (#> mars) år ''. Då var det säkrast att resa till-baka till Egypten. Om Kleopatra följde efter Caesar till Rom av egen fri vilja eller tillkallades, som älskarinna eller gisslan, vet vi inte. Det fi nns inte det ringaste bevis för att hon gjorde det stor-slagna intåg i Rom som fi lmregissörerna älskar, och det är omöj-ligt att föreställa sig att romarna skulle gå man ur huse och hylla en utländsk drottning, såvida de inte hurrade/kastade glåpord över henne som fånge. Vilket syftet med besöket än var spelade det i händerna på Caesars fi ender, som genast spred elakt skval-ler: Caesar ämnade skilja sig från den ofruktsamma Calpurnia och äkta Kleopatra; Caesar hade slutgiltigt bestämt sig för att göra Alexandria till sin huvudstad; Caesar planerade att införa lagar som skulle ge honom rätt till så många utländska hustrur han ville ha. Dio skriver att Caesar inte fäste sig vid den tillta-gande misstämningen:

… han ådrog sig den starkaste kritik från alla på grund av sin lidelse för Kleopatra – nu inte den lidelse han hade demonstrerat i Egypten (ty det var hörsägen), utan den som visades upp i själva Rom. Ty hon hade kommit till


+5,


staden med sin make och slagit sig ner i Caesars eget hus, så att även han fi ck dåligt rykte för bådas skull. Han var emellertid helt likgiltig till detta och införlivade dem tvärtom bland det romerska folkets vänner och bundsför-vanter.16

Den hängivne republikanen Cicero trä@ ade Kleopatra under den-na tid och avskydde henne för hennes högfärd (superbia). I ett brev till sin synnerligen gode vän Atticus daterat den #! juni år '' skrev han vad han tyckte:

Jag hatar drottningen! Och den man som går i god för hennes löften, Ammonius, vet att jag har goda skäl att göra det. De gåvor hon lovade mig var visserligen av lit-terär natur och inte under min värdighet – det slag jag inte skulle ha haft något emot att o# entliggöra … Drott-ningens fräckhet då hon bodde i Caesars hus i plantering-arna på andra sidan Tibern kan jag inte tänka på utan att bli upprörd. Alltså inga förbindelser med det där pat-rasket. De verkar tro att jag inte bara är renons på ku-rage utan också på känslor.17

Detta utdragna besök i Rom är ännu en dunkel period i Kleo-patras levnadshistoria. Vi får bekräftat i samtida dokument att det verkligen ägde rum, men vi kan inte vara säkra på att alla arton månaderna tillbringades enbart i Rom. Det förefaller tvärtom osannolikt att Caesar, som just hade återställt stabiliteten i Egyp-ten, skulle äventyra Kleopatras bräckliga grepp om tronen, och Kleopatras egen släkthistoria visade att det var utomordentligt ris-kabelt att försumma Alexandria och i stället semestra i Rom. Där-för är det möjligt att hon gjorde två helt separata resor till Rom: först en diplomatisk visit tillsammans med Ptolemaios XIV för att bli o? ciellt erkänd som ”vän och bundsförvant” och sedan en


.43<0/2=/

+58

andra visit ett år senare, med eller utan Ptolemaios, för att disku-tera Egyptens och Cyperns framtid.18

Det egyptiska kungliga sällskapet kan mycket väl ha varit när-varande då Caesar invigde en gyllene staty av Kleopatra i templet helgat åt Venus Genetrix (Venus Modern) på Forum. På #%%-talet e. Kr. återger Appianus denna statys historia och tillägger att den alltjämt står i templet. Denna till synes osannolika uppgift blir mycket trovärdigare om vi tänker oss att Caesar inviger en staty av den egyptiska gudinnan Isis som skall ha sin plats bredvid Venus. I Egypten var Kleopatra starkt förknippad med Isis, som i sin tur hade samma ställning som den grekiska Afrodite och den romers-ka Venus, och hon klädde sig regelbundet som gudinnan. Att en staty av Isis med Kleopatra som förebild invigdes behöver inte ha varit stötande för Roms invånare. Om det däremot hade varit frå-ga om en staty av en levande utlänning skulle det ha väckt stor in-dignation bland allmänheten. Det gick an, och uppmuntrades rentav, för utlänningar att erkänna levande romare som gudomli-ga varelser, men romarna själva dyrkade inte levande gudar. Eller gjorde de det? Caesar hade alltid sagt sig härstamma från Venus, Aeneas gudomliga moder. År '$ hade han o@ entligt erkänts som halvgud. År '> fi ck hans bild föras i procession bredvid bilder av gudarna, och en tempelstaty försågs med inskriptionen ”Till den oövervinnelige guden”. Man o@ rade på hans födelsedag, årliga böner om hans fortsatta goda hälsa uppsändes, ett nytt pediment i tempelstil restes framför hans hus och en ny titel konstruerades, ”Jupiter Julius”. Det står helt klart att Caesar, liksom Alexander den store före honom, mot slutet av sitt liv började begrunda det fängslande spörsmålet om sin egen gudomlighet. Samtidigt expe-rimenterade han med kungatanken, och hans tillgjort blygsamma vägran att ta emot ett kungligt diadem, hopbundet med en lager-krans, som Marcus Antonius räckte honom under Lupercaliafes-ten i februari '' (en urgammal högtid som fi rades för att rena sta-den Rom) hade inte lurat någon. Diadem förekom hela tiden på


+5-


Caesars statyer, och Caesar själv fortsatte att sitta på en guldtron. Den gudomliga drottning Kleopatras fördärvliga infl ytande fi ck hela skulden för dessa avvikelser. Ciceros privata brev antyder att hon var illa tåld i Rom, även om han inte kan anses vara ett ob-jektivt vittne eftersom han själv sagt sig ogilla drottningen. Att Kleopatra hade frestat Caesar med sexuella tjänster låg säkerligen inte bakom hennes impopularitet, för i viss mån förväntades det av en stor man att han skulle hålla sig med en älskarinna med pas-sande prestige. Kleopatra var illa omtyckt därför att hon ansågs locka Caesar in på farliga hellenistiska vägar. Det var mycket be-kvämare att lägga skulden på Kleopatra för Caesars fl irt med kungliga och gudomliga tillbehör än på Caesar själv.

Caesar återvände till Italien sommaren '>, krigstrött och o@ er för oroande täta epileptiska anfall. Utan att ta omvägen om Rom begav han sig till sitt privata gods Lavicum (Monte Lompatri i Lazio) och skrev den #! september ett testamente som vestalerna skulle hålla i förvar. Testamentet stipulerade att en förmyndare skulle tillsättas för en ännu ofödd eventuell son och arvinge, kan-hända ett tecken på att Caesar och Calpurnia alltjämt hoppades kunna avla ett barn tillsammans, eller på att Caesar övervägde att skiljas och gifta om sig. Om han inte fi ck en arvinge skulle tre A ärdedelar av hans egendom gå till hans brorsonson Gajus Octa-vius (Octavianus), som han postumt adopterade som sin son. Återstoden skulle delas mellan systersonen Quintus Pedius och systersonsonen Lucius Pinarius. Hans naturlige son Ptolemaios Caesar nämndes inte. Det hade varit omöjligt. Romersk lag för-bjöd legat till utlänningar.

Ett brev skrivet av Cicero den #> april år '' upplyser oss om att Kleopatra lämnade Rom innan en månad gått efter mordet på Caesar: ”Jag har inga invändningar mot drottningens fl ykt.”19 Ett brev skrivet några veckor senare avhandlar det missfall som Cas-sius maka Tertulla (Tertia) gått igenom kort dessförinnan, och så kommer ett kryptiskt tillägg: ”Jag hoppas att det är sant om drott-


+59

.43<0/2=/

ningen och om den där Caesar [Caesarion?] hon har.”20 Man får intrycket att Cicero hoppades att också Kleopatra skulle få miss-fall. När man inte längre är bunden av ett födelsedatum i juni år '" för Caesarion kan man utnyttja detta brev som ett argument för att Kleopatras son var postum och född kort efter Caesars död. Denna tolkning ger emellertid också vid handen att Caesarion av-lades under Caesars långvariga fälttåg i Spanien år '$–'>. Därför måste Caesarions far ha varit antingen Ptolemaios XIV eller nå-gon helt annan man.21 Att samtida romare, som naturligtvis visste exakt när Caesarion var född, nämner en diskrepans i dateringen när de diskuterar vem som var Caesarions far är en stark om än indirekt indikation på att Caesarion inte avlades i Caesars frånva-ro. En vida bättre tolkning av brevet är att Cicero syftade på en senare graviditet. I så fall måste vi utgå ifrån att denna andra gra-viditet slutade med ett tidigt missfall eftersom det inte fi nns något dokumenterat om att Kleopatra och Caesar fi ck ännu ett barn.22

Kleopatra och hennes svit reste tillbaka till Alexandria. En pa-pyr daterad den ($ juli år '' bekräftar att Ptolemaios XIV allt-jämt var i livet i juli, men han dog före slutet av augusti. I avsak-nad av någon annan tronarvinge blev den treårige Caesarion Pto-lemaios XV ) eos Filopator Filometor (Den Faderälskande, Mo-derälskande Guden).


+56

./01234 >

Den nya Isis

!! !

" #"! $"#7 !"6#!

I Armant fanns fram till år $%+$ ett synnerligen intressant tempel byggt av Kleopatra den stora till ära för hennes son Caesarions födelse. Det revs totalt mellan åren $%+$ och $%+, och materialet fördes bort och användes i uppföran-det av en sockerfabrik, men dessförinnan hade många re-senärer besökt och beskrivit det, och lyckligtvis hade de gjort ett antal teckningar och planritningar och tagit fo-tografi er av det. Vi arbetar på en rekonstruktion av detta tempel för publicering och vi vore mycket tacksamma för all hjälp som era läsare kan ge oss, så att rekonstruktionen blir så komplett som möjligt.

Robert Mond och Oliver Myers, Geographical Journal1

Caesarions födelse var en triumf. Den gav Kleopatra något nytt att sträva efter – att bevara tronen åt barnet och hans

avkomlingar – och eftersom både den dynastiska och den ptole-maiska traditionen tillät mödrar att härska på sina späda söners vägnar befriade den henne från den trista skyldigheten att förbli


.43<0/2=/

+57

gift med en manlig samregent. Det är nog ingen tillfällighet att Ptolemaios XIV dog så fort det stod klart att Caesarions framtid låg i Egypten och inte i Rom, och Josefus för sin del betvivlar inte att den unge kungen mördades: ”Hon var också mycket sniken av naturen och tvekade inte inför någon ond gärning. Hon hade re-dan förgiftat sin broder emedan hon visste att han skulle bli kung av Egypten, och detta när han var blott femton år gammal …”2

Josefus är genomgående fi entlig till Kleopatra och fallen för ge-neraliseringar, och han stöder inte sitt påstående med några bevis. Men även om hans kommentarer är partiska vilar en ton av san-ning över dem. Det är frestande att göra en dramatisk rekonstruk-tion. Den unge och oerfarne lämnas kvar i Alexandria medan hans syster gör en andra diplomatisk resa till Rom; Ptolemaios upptäcker att folket är villigt att stödja honom som ensam regent nu när Caesar är död; Ptolemaios överväger att äkta den avsatta och alltjämt populära Arsinoë IV; Ptolemaios faller för frestelsen och utropar sig till kung; Kleopatra återvänder tidigare än väntat och tar raskt itu med krisen. Man måste dock hålla i minnet att den förväntade livslängden för män som överlevde spädbarnsål-dern i ptoleméernas Egypten endast var trettiotre år. Att någon dog vid femton år var sorgligt men inte alls ovanligt.

Ptolemaios XV Caesar, kung av Egypten, kom att spela en stor roll i sin mors propaganda. Med en son vid sin sida kunde Kleo-patra VII lägga alla funderingar som hon kan ha haft på att bli kvinnlig kung åt sidan och i stället bygga upp en ny och kraftfull identitet som halvt gudomlig mor. En sådan hade den enorma fördelen att falla sig helt naturlig för såväl hennes egyptiska som hennes grekiska undersåtar. Gudomlighet var ingenting nytt. Kleo-patra hade blivit gudinna mot slutet av sin fars regeringstid, då hon, systern och bröderna tillsammans hade upphöjts till De Nya Syskonälskande Gudarna. Nu skulle hon specifi kt identifi eras med Egyptens mest berömda ensamstående mor, gudinnan Isis.

Från den dynastiska periodens allra första tid hade religionen


+5:

Den nya Isis

tjänat som skydd för den kungliga familjens ställning. Tron på kungens förmåga att avvärja isfet (kaos) genom att upprätthålla maat (ett oöversättligt begrepp som bäst återges som en kombina-tion av ”det rätta”, rättvisa, sanning och status quo) garanterade att något verkligt försök att avska@ a monarkin aldrig gjordes, även om enskilda kungar ibland fi ck lämna ifrån sig makten. Detta allt dominerande behov av att bevara maat underblåste en konserva-tiv livsåskådning där allt fl öt sakta och lugnt. Att experimentera var farligt och onödigt – det kunde oroa gudarna och leda till kaos – och det var både tryggare och behagligare att hålla fast vid det gamla och beprövade. Denna konservatism framträder särskilt tydligt i den o? ciella konsten, som för andra än experterna tycks stå praktiskt taget stilla från Gamla rikets början till den ptole-maiska epokens slut.

Begreppet maat personifi erades av gudinnan Maat, solguden Res vackra, sannfärdiga dotter. Många scener från dynastiernas tid visar kungar som står bredvid Maat eller o@ rar en miniatyrbild av Maat sittande på huk till mycket större gudar. Både Maat och drottninggemålen var kungens följeslagare och därför blev deras roller och utseenden ofrånkomligen sammanblandade. Det var bara sanningens A äder på Maats huvud som särskilde henne från den levande drottningen. Den o? ciella egyptiska konsten är ald-rig spontan, och denna sammanblandning var ingalunda någon tillfällighet. Efter hand som dynastiåldern löpte vidare fi ck Egyp-tens drottningar en hög o@ entlig profi l, en rad sekulära och reli-giösa titlar och huvudbonader i mängd där gudomliga symboler införlivades, till exempel gamkronan, den dubbla eller fl erdubbla kobran, Hathors kohorn, solskivan som förknippades med solgu-darna och de båda höga plymer som hade med gudarna Amon, Montu och Min att göra. Hathor och Isis hade nästan identiskt lika huvudbonader och det suddade ännu mer ut gränsen mellan dödlig och odödlig.

Egyptierna liknade sina drottningar vid gudinnor, många fors-


.43<0/2=/

+,;

kare i egyptologins begynnelse uppfattade dem som avelskor och inte mycket annat. På #*%%-talet har man blivit alltmer medveten om de många komplexiteterna i det egyptiska tänkandet, och forskarna har slagit fast att gemålen i själva verket var en oumbär-lig kvinnlig del av kungadömets invecklade teologi.3 Ja, hon vän-tades prestera en son och arvinge, men det var inte alls det vikti-gaste. Om det behövdes kunde man hitta en arvinge i kungens harem eller adoptera en från en elitsläkt. Det var långt viktigare att gemålen hade sinne för politik och var acceptabel teologiskt. Hon skulle härska i sin makes frånvaro och delta i religiösa ritua-ler som fordrade en kvinnlig celebrant. I avsaknad av en arvinge kunde det tänkas att hon härskade över landet som kvinnlig kung. I sin egenskap av halvt gudomlig och potentiell mor till en halv-gud betraktades dynastiperiodens gemål själv som en källa till re-ligiös och politisk makt.

Egyptens första ”gudinnor” träder fram före dess första kungar och drottningar. I förhistoriska gravar har man påträ@ at kvinnliga fi guriner av ben och elfenben med starkt markerade könsdelar och bröst, som pekar på att de bör förknippas med sexualitet, fruktsamhet och kanske också återfödelse. Lerkärl från ungefär samma tid är dekorerade med scener ur det dagliga livet och livet efter döden. Vatten och båtar har en prominent plats, med dägg-djur, fåglar, människor och båtar som seglar på fl oder av vågiga linjer. Här och där möter man en fyllig, klart kvinnlig fi gur som åtföljs av män i mindre skala. Denna kvinna har paralleller i små kvinnliga terrakottafi guriner som med enkla, fågellika ansikten men tydligt betonade bröst och höfter utför en egendomlig dans med armarna böjda över huvudet. De ansiktslösa kvinnofi gurerna tillhör en tidsålder då skriften ännu inte uppfunnits. Några namn kan vi inte ge dem, men vi står antagligen framför Egyptens ur-sprungliga modergudinnor.

Väl framme vid år !#%% har vi både ett kungligt namn och en identifi erbar gudinna. Narmerpaletten är en stor votivpalett av


+,+

Den nya Isis

ski@ er som skildrar segrarna vunna av en kung vars namn i två symboler representeras av hieroglyferna för havskatten och mej-seln: N’r Mr.4 På paletten ser man scener av kunglig härskarmakt och den hyllar ordningens triumf över kaos. På ena sidan lyfter Narmer, med södra Egyptens vita krona på huvudet, en klubba för att dräpa en fi ende som kryper ihop vid hans fötter. På den andra sidan marscherar Narmer, nu med den röda nordegyptiska kronan, med en soldattrupp. Framför honom ligger fem hals-huggna krigso@ er med huvudena prydligt placerade mellan deras ben. Nedanför tar Narmer i en separat scen formen av en tjur redo att slita upp en fi ende med hornen. På båda sidor om palet-ten blickar kogudinnan Bat ner, modergudinnan Hathor i en mycket gammal version.

Egyptens gudar började sin tillvaro som fristående lokala to-temgudar. De kopplades snart samman i en intrikat mytologi som skulle förklara det annars oförklarliga: sådant som vi i dag reder ut med vetenskapens hjälp. För att fylla det grundläggande behovet av att förstå, att förklara skapelse och död, konstruerade varje prästerskap för sig en mytologi där deras egen specielle gud stod i centrum. Parfymens drottning Hathor hyllades som solguden Res dotter, en moderskapets, musikens, kärlekens och berusningens gudinna som saknade alla hämningar. I en del myter var hon Den gyllene som ledsagade Re på hans dagliga färd över himlen. I andra var hon den fridsamma kon som gav Egyptens kung di. I Memfi s var hon Sykomorens härskarinna som försåg de döda med mat och dryck, i ) ebe blev hon den medkännande Drottningen av Västerlandet som tog hand om den döende solen. Men när hon greps av vrede förvandlades den blida Hathor till Sekhmet, Den mäktiga. Sekhmet var en kompromisslös lejonhövdad gudinna som andades eld och var beväpnad med landsplågor och pest och beskyddade Egyptens kungar. Från och med Narmers regeringstid ökade kulten av Hathor i betydelse tills den blev Egyptens domi-nerande kvinnobaserade kult.


.43<0/2=/

+,5

Isis, fl era hundra år yngre än Hathor, omnämns först som be-skyddande gudinna, ”Den stora Isis”, i >:e dynastins pyramidtex-ter, där hon förekommer som en av Heliopolis nio ursprungliga gudar (Enneaden). Hennes namn, Aset på den äldsta egyptiskan, representeras av tecknet för kungatron, och Isis själv återges ofta med en liten tron ovanpå kronan. Hon kunde också identifi eras med kobran eller ormen på den kungliga pannan. Detta tydliga samband mellan gudinnan och kungadömet, i livet som i döden, dröjde sig kvar så länge kulten av Isis utövades. Medan dynastier-nas tidsålder gick vidare tilltog Isis i status och makt och absorbe-rade andra egyptiska gudinnors roller, traditioner och tillbehör, även den en gång dominerande Hathor, och följden var att Hat-hor och Isis var praktiskt taget omöjliga att skilja åt till utseendet när den ptolemaiska eran inleddes. Båda var vackra och iförda den höga huvudbonaden med kohorn och solskiva, och båda bar på ett sistron, en helig skallra vars rytmer kunde väcka gudarnas livsandar.

Utanför Egypten spreds Isiskulten av sjömän, köpmän och re-senärer som regelbundet seglade runt östra Medelhavet och an-vände den grekiska ön Delos som handelsstation. Där frodades Isiskulten. Herodotos, som var verksam omkring år '>%, var nå-gorlunda bekant med gudinnan:

Alla egypter o# rar således rena tjurar och kalvar. Men kor har de inte lov att o# ra, utan de är helgade åt Isis. Isis’ bild föreställer nämligen en kvinna med kohorn, all-deles som hellenerna avbildar Io …5

Alldeles som Isis hade införlivat Hathor antog hon gradvis fl era grekiska gudinnors attribut och utseende. Jordgudinnan Deme-ter, den visa Athene, Zeus syster och gemål Hera, den jungfruliga jaktgudinnan Artemis och framför allt den vackra och kärleksfulla Afrodite bidrog alla med detaljer ur sin mytologi, så att Isis ut-


+,,

Den nya Isis

vecklades till en mångsidig, mäktig, universell gudinna som tillta-lade så starkt att hon under det första århundradet e. Kr. blev en allvarlig rival till den växande kristna kulten.6 Den första anspel-ningen på en Isiskult på det grekiska fastlandet kommer från Athens hamnstad Pireus, där den hade fått fäste innan Alexander landsteg i Egypten. Nästa, som är tydligare, dateras till #%%-talet f. Kr. I Rom uppfördes det första Isistemplet på Capitolinska kul-len omkring år &%. Det förstördes nästan genast men byggdes snabbt upp igen. Senare tempel revs (och restes igen) år >&, >!, >% och '* samt år #* e. Kr. Den o? ciella romerska attityden till Isis var både avvaktande och inkonsekvent. Julius Caesar vägrade att ge Isis präster tillstånd att komma till Rom, men ändå tillät tri-umviratet att en helgedom tillägnad Egyptens gudar, även Isis, uppfördes år '!.

Denna grekisk-romerska Isis behärskade läkekonsten, hon var vis och begåvad med trollkraft. Hon kunde få Nilen att svämma över, och själv odödlig kunde hon återföra de döda till livet. Hon var drottning över himlen och över Egyptens bördiga jord. På den svarta natthimlen blinkade hon som den klart lysande stjärnan Sothis (Sirius eller Sepedet). I Alexandria höll Isis Pelagia (havets Isis) sin skyddande hand över sjömännen som seglade in i och ut ur hamnens trygghet; utanför staden botade Isis Medica de sjuka i sina tempelsjukhus. Isis mest berömda roll var ändå den trogna hustruns och den ömma moderns. Den utbroderade historien om Isis, hennes make och bror Osiris och deras son Horus är en av Egyptens äldsta och mest invecklade myter, men ingen original-version fi nns bevarad. För att läsa den – och man skall alltid hålla i minnet att detta bara är en, och en sen, version av en ofta uppre-pad berättelse – måste vi gå till Plutarchos mästerverk Om Isis och Osiris. Plutarchos byggde sin tolkning på historier bevarade i den muntliga traditionen och på fragment av gamla egyptiska myter återgivna i äldre klassiska författares skrifter. Sitt verk tillägnade han Clea, prästinna i Isiskulten i Delfi :


.43<0/2=/

+,8

För många år sedan födde himmelsgudinnan Nut två sö-ner, Osiris och Seth, och två döttrar, Isis och Nefthys. Osi-ris var god och rättrådig men Seth var trätlysten och hade ett dåligt lynne, och hans födelse vållade Nut stor smärta när han tvingade sig ut i världen genom hennes sida. Osiris härskade över Egypten som kung med sin syster-hustru Isis. Osiris lärde människorna att plantera grödor, lyda lagar och dyrka gudarna, och Isis lärde kvinnorna hemligheterna med att väva, baka och brygga öl. I Egyp-ten rådde fred och Isis styrde ensam över landet medan Osiris färdades i världen och tjusade folket med sina sånger och dikter.

Seth var olycklig. Hans hjärta förtärdes av avund och han hade föresatt sig att hans bror skulle dö så att han kunde inta hans plats. Han planerade en storslagen fest. På matställningarna var köttet högt staplat. Där fanns alla slags fågel och fi sk, pyramider av bröd och söta kakor, färska grönsaker och saftig frukt i stora högar och krus med ädelt vin och starkt öl. Seth hade inbjudit sjuttiotvå vänner till sitt gästabud, men hedersgästen var hans bror Osiris. Gästerna drack och åt och drack igen. Till sist gav Seth ett tecken åt tjänarna och en lång smal kista bars in salen. Den var utskuren ur det fi naste trä, inlagd med guld och silver och dekorerad utvändigt och invändigt med ebenholts, elfenben och ädla stenar. Nu skulle man leka en ny lek. Den som passade i kistan fi ck behålla den. Gästerna skyndade fram och försökte klämma sig in i det smala utrymmet. Men ingen passade. Då var det den smärte Osiris tur och han steg fram. Han lade sig ner i kistan; den passade perfekt. Seth slog ögonblickligen igen locket och reglade det. Kistan hade blivit Osiris likkista. Seth släpade den till Nilens mynning och kastade i den.

Nyheten om tragedin nådde Isis i hennes palats i Kop-


+,-

Den nya Isis

tos. Hon kunde inte glömma Osiris utan vandrade i många år härs och tvärs genom Egypten i hopp om att få veta något om sin försvunne make. Till sist hörde hon ett rykte om att kistan hade sköljts i land i det " ärran landet Byblos. Där hade det legat mot en ung cypress som hade vuxit och omslutit kistan så att Osiris blev helt dold inne i stammen. Trädet hade fällts och använts till att stötta taket i den stora pelarsalen i Byblos kungliga palats.

Isis lämnade Egypten och blev barnjungfru åt drott-ningens av Byblos yngste son. På natten, när ingen såg på, satte hon den lille mitt i en ring av odödlig eld så att han skulle få evigt liv. Hon förvandlade sig till en fågel och fl ög runt den pelare som alltjämt innehöll Osiris. Och medan hon fl ög uppgav hon höga jämmerrop av sorg. De väckte drottningen som skyndade till salen. När hon fi ck sitt barn i lågorna gav hon till ett skrik av fasa. Det bröt förtrollningen. Isis återtog mänsklig gestalt, lösgjorde pe-laren från taket och högg i träet tills kistan kom fram. Pe-larens rester kom att vördas för all framtid i Isistemplet i Byblos.

Isis tog kistan och seglade till Egypten så att hon kunde begrava Osiris i hans eget land. Men Seth, som var på jakt i månskenet, snavade över Osiris som låg i sin kista i den egyptiska öknen. I vredesmod hackade han sin bror i stycken som han slungade vitt omkring. Isis och den sja-kalhövdade guden Anubis sökte över allt och räddade de kringspridda delarna tills endast penis saknades. Den skulle aldrig påträ# as, ty Nilens glupska fi skar hade ätit upp den.

Isis, den gudomliga läkaren, försåg sin make med en konstgjord penis, förband honom och sjöng sedan den be-svärjelse som skulle återföra honom till något som liknade liv. Hon förvandlade sig till en fågel och svävade över sin


.43<0/2=/

+,9

makes återställda kropp, fl addrade med vingarna och an-dades luft i hans näsa. Hennes trolldom var mäktig; nio månader senare födde hon Osiris en son. Medan Osiris återvände till livet efter detta för att bli de dödas konung fl ydde Isis med den lille Horus till papyrusträsken. Där skyddade hon honom med sin mäktiga trolldomskraft tills han var gammal nog att utmana sin farbror och göra an-språk på sitt arv.7

Denna berättelses Isis är alla mäns idealhustru, de må vara kungar eller tiggare, och hon är den idealiska förebilden för alla drott-ningar. Hon är vacker, klok, trogen och fruktsam. Så länge allt går planenligt håller hon sig blygsamt i bakgrunden, stöttar sin make och sköter de hemsysslor som av tradition är hustruns lott. När maken dör sörjer hon honom djupt. Men man skall inte under-skatta henne. Isis är förslagen och väl hemmastadd i trollkonst, och hon är full kapabel att handla självständigt om behovet upp-står. Det är hon som utgör det största hotet mot Seths ärelystnad. I synnerhet hennes läkande förmåga är oöverträ@ ad; magi var en viktig aspekt av den egyptiska läkarutbildningen. Medan Osiris tar ett sabbatsår för att se sig om i världen är det Isis och inte Seth som får i uppdrag att härska i hans frånvaro. Traditionen där hust-run vikarierar för sin make är väldokumenterad, och vi har exem-pel på kvinnor i alla samhällslager som har hand om sina frånva-rande mäns angelägenheter. När Osiris avreser till de dödas land är det Iris som styr på sin omyndige sons vägnar.

Osiris kom snabbt att symbolisera alla Egyptens döda faraoner. Mumifi erade i likhet med sin nye suverän blev de eviga kungar i det skuggomhöljda livet efter detta medan deras efterträdare, Ho-ruskungarna, härskade över det levande Egypten. Och i och med att Isis var den levande kungen Horus mor och beskyddare blev hon helt naturligt mor till alla Egyptens levande kungar. Två- och tredimensionella bilder av Horus sittande i sin mors knä kan där-


+,6

Den nya Isis

för ”läsas” som bilder av den levande kungen sittande på sin tron. Bilder av Isis som ammar Horus (eller hans sene variant Harpo-krates) kan läsas som bilder av alla egyptiska drottningar amman-de sina söner. Omvänt går vilken bild som helst av en egyptisk drottning med sin son att tolka som en bild av Isis med Horus. Kort efter Caesarions födelse återgavs mor och son på det cyprio-tiska bronsmynt som vi redan har nämnt (s. "&). Åtsidan av detta mynt visar Kleopatra med en spira och det höga diadem som kal-las stefane, en hellenistisk symbol för gudomlighet. Caesarion är en di@ us klump utan urskiljbara drag vid sin mors bröst. Detta är inte drottning Kleopatra utan Kleopatra som modergudinnan Isis/Afrodite ammande den lille Horus/Eros. Myntets frånsida pryds av det dubbla ymnighetshornet, symbol för aldrig upphö-rande fruktsamhet, och orden Kleopatras Basilisses, ”drottning Kleopatra”.

Inget motsvarande egyptisk mynt slogs, men reliefer skurna i födelsehus i Armant förknippar Kleopatra med Rat-tawi (De Två Ländernas kvinnliga sol, en sen form av Hathor) och Caesarion med den lille Harpre-pekhrat (Horus Solen, Barnet, en sen ver-sion av Horus/Harpokrates). Vi har redan sett att Kleopatra var närvarande, fysiskt eller andligt, då Buchistjuren i Armant invig-des. Nu möter vi henne då hon bygger ett födelsehus (mammisi) innanför Montutemplets murar i Armant. Hennes födelsehus var en helgedom till Harpres födelse, som den inhemska teologin kopplade både till solens dagliga återfödelse och med kungadö-mets cykliska förnyelse. Under den ptolemaiska tiden tog födelse-husen formen av ett litet kapell med ett förrum och ett platt tak som kunde utnyttjas för rituella ändamål, det hela omgivet av en pelargång. I Armant kompletterades det centrala kapellet med en yttre hall, en inre hall och ett förlossningsrum.

En inskrift på väggen till födelsehuset i Armant försåg Kleopa-tra med en titulatur i egyptisk stil, en kartusch (den ovala slinga som omger kungliga namn) och ett kvinnligt Horusnamn (den


.43<0/2=/

+,7

första delen av kungens traditionella titulatur) som betecknar henne som en kvinnlig kung: ”den kvinnliga Horus, den stora, fulländningens härskarinna, lysande i råd, De Två Ländernas Härskarinna, Kleopatra Filopator”. Ptolemaiska kungar hade fem formella namn eller titlar utformade efter Nya rikets traditionella mönster (Horusnamnet, två härskarinnenamn, det gyllene Ho-rusnamnet, prenomen, nomen) plus ett sjätte, en översättning av kungens grekiska epitet. Det sista traditionella namnet, nomen, var kungens personliga namn, föregånget av frasen ”Res son”. Det näst sista namnet, prenomen, var det namn under vilket underså-tarna kände honom. Nomen och prenomen var inskrivna i en kartusch. Alla fem namnen användes vid högtidliga tillfällen, men när ett kortare namn behövdes var det tillåtet att använda enbart nomen och prenomen. Då den ptolemaiska tiden inled-des hade denna sed förändrats en smula och det räckte med no-men. Det föregicks inte av ”Res son” utan av ”farao”, ordagrant ”Stort hus”.8

En rad teckningar i seriestil som prydde innerväggarna i födel-sehuset i Armant föreställer Harpres födelse med gudomliga barn-morskor närvarande, gudinnan Nekhbet, guden Amon-Re och Kleopatra. Barnets mor är klart och tydligt Rat-tawi, men vem fa-dern är framgår inte. Med tanke på födelsehusets läge bör han vara Montu, men den bevarade hieroglyfen ser ut att vara Amons (gudomlig far till bland andra de jordiska kungarna Hatschepsut, Amenhotep III, Ramses II den store och Alexander den store). Bredvid sitter två exakt likadana kohövdade gudinnor på en so@ a och ammar var sitt barn. Dessa barn ser också exakt likadana ut och har identifi erats som Harpre och Caesarion, vars kartusch fö-rekommer i hela födelsehuset. Vid en tid av ivrig väntan på att en frälsare skulle anlända till jorden är Caesarion uppenbarligen född som gud. En bildad egyptier som ”läste” bilderna förstod också att Caesarion liksom Horus före honom är en gud förutbestämd att hämnas sin mördade far. Tyvärr revs templet i Armant under


+,:

Den nya Isis

Scener från det allra heligaste i det nu rivna templet i Armant, återgivna av Lepsius (Denkmäler IV, +'a och ()b). Ovan: Den gudomliga modern föder ”Horus sonen, barnet” i närvaro av

Amon-Re, Nekhbet och Kleopatra VII. Nedan: gudinnan Hathori fl era versioner ammar en nyfödd kung. Är det templets gud

eller Caesarion? Otydligheten är avsiktlig.


.43<0/2=/

+8;

kejsar Antoninus Pius regeringstid då stenen återanvändes i en monumental båge. Längre fram murades block från templet in i en kyrka och en sockerfabrik. Lyckligtvis är bilderna av Kleopatra bevarade i teckningar gjorda av Napoleons forskare efter hans in-vasion av Egypten och av den banbrytande egyptologen Karl Ri chard Lepsius, som var verksam på #&%%-talet.

Hathortemplet från !%:e dynastin i Dandara hade till stora delar omgestaltats av Auletes, som inledde byggnadsarbetena den #$ juli år >' men dog efter bara fyra år. Arbetet fortsatte un-der hela Kleopatras regeringstid och avslutades tio år efter henne död. Här, på templets bakre yttervägg, fi nner vi den dubbla scen i naturlig storlek av Kleopatra och Caesarion som omnämns i kapitel (. Mor och son bär fram gåvor till en rad gudar. På den vänstra scenen o@ rar de till Osirs, hans syster-hustru Isis och deras son Harsiesis, på den högra till Hathor, hennes son Ihy/Harsomtus och den osiriska triaden (Osiris, Isis och Horus). I detta sammanhang kan Hathor läsas som en representant för den kvinnliga kungamakten och solens myndighet, och Isis står för den universella modern. Mellan de två raderna med gudar, mitt på väggen, syns Hathors huvud. Hon var tempelkomplex-ets främsta gudinna.

Som kung antar Ptolemaios Caesar den ledande rollen i o@ er-scenen, en roll som Kleopatra tidigare har förvägrat både Ptole-maios XIII och Ptolemaios XIV och som hon återtar i den ledsa-gande texten, där hon nämns före Caesarion. Texterna följer troli-gen den verkliga praxis, medan illustrationen däremot följer den hävdvunna egyptiska tradition som alltid placerar en härskande kung före hans stödjande mor. Vare sig det var tradition eller ej kan vi rimligen anta att Kleopatra godkände templets konstnärli-ga utsmyckning. Caesarion, klädd i en lång kiton och med dubbel krona och bagghorn, står framför sin mor och o@ rar rökelse till gudarna. Över honom svävar de beskyddande gudomarna Horus (den vänstra scenen) och gamgudinnan Nekhbet (den högra). All-


+8+

Den nya Isis

deles bakom honom står en liten manlig fi gur, hans ka eller ande. Kleopatra står bakom sonens ka iförd en fodralklänning, tredelad peruk och en huvudbonad med fl era ormar, solskiva, kohorn och dubbla plymer. Hon bär på ett sistron och har på sig det stilisera-de halsband som kallas menyt och förknippas med Hathor, och hon saknar ka-fi gur. Arbetet på denna rent egyptiska scen började år !%, det år då både Kleopatra och Caesarion dog, och fortsatte under Octavianus. Budskapet är inte subtilt. Dandaratemplets modergudinna Hathor är den enda närvarande föräldern, partner till Horus som bor i sitt eget tempel många mil bort i Edfu (Apol-linopolis Magna på grekiska). Varje år, vid Den sköna föreningens fest, fördes Hathors kultstaty till fl oden och seglade till Edfu. Där vistades hon i templet med sitt barns far i A orton dagar innan hon återvände fl odvägen till Dandara. Parallellerna mellan den jordis-ka triaden Kleopatra, Caesarion och den frånvarande Caesar och den gudomliga triaden Horus, Hathor och Ihy/Harsomtus är tyd-liga. I Edfu inpräntades budskapet om den hämnande kunglige sonen i scener inristade i tempelväggarna och under det årliga fi -randet av Horus seger över sin fars mördare Seth.

Kleopatra i Dandara är en avsiktlig blandning av drottning, mor och gudinna. År #&"! hyrde den engelska romanförfattaren och journalisten Amelia B. Edwards en stor fl atbottnad daha-beeya-båt som hette Philae och gav sig ut på en långvarig tur i sak-ta mak på Nilen. Fyra år senare publicerade hon en i högsta grad läsvärd skildring av resan.9 Vid besöket i Dandara blev hon för-tvivlad över den skada som de första kristna hade ställt till då de högg i väggarna i ett försök att utplåna alla spår av templets hed-niska gudar:

… man föreställer sig lätt hur dessa vandaler skövlade och förhärjade allt de såg, hur de vanhelgade de heliga platserna och kastade statyerna av gudinnan på marken … Bland det som undkom fi nns emellertid den berömda


.43<0/2=/

+85

yttre lågreliefen av Kleopatra på templets baksida. Denna märk-liga skulptur är nu stöttad med lösa stenar för att bevaras bättre och kan inte längre beses av re-senärer. Den fotograferades emellertid för några år sedan på ett beundransvärt sätt av signor Beati, och detta fotografi återges troget i den bifogade gravyren. Kleopatra framställs mer med en huvudbonad där tre gudin-nors attribut ingår, nämligen Mauts [Muts] gam (vars huvud är mästerligt modellerat), Hat-hors behornade skiva och Isis tron … Det är svårt att avgöra var den dekorativa skulpturen

slutar och porträttet börjar i ett verk från denna epok. Vi kan inte ens vara säkra på att ett porträtt var avsett, även om den kungliga oval där Kleopatras namn (Klaupatra) stavas med fullt utskrivna vokalljud förefaller peka i den riktningen. …

Det fanns goda skäl till att Amelia Edwards inte kunde beskåda Kleopatras porträtt på platsen. Det existerade inte. ”Drottningen” under den komplicerade kronan (en gamhuvudbonad krönt av en modiuskrona med fl era ormar, en solskiva, kohorn och Isis ”tron-symbol”) var i själva verket gudinnan Isis själv. Kleopatras kar-tusch var en modern försköning som en företagsam intendent vid museet i Kairo hade lagt till på en gipsavgjutning av den ur-sprungliga reliefen.10 Amelia Edwards kunskaper var inte så djupa som hon själv trodde och hon såg det hon ville se:


+8,

Den nya Isis

Bortsett från manierade detaljer saknar ansiktet emeller-tid varken individualitet eller skönhet. Om man täcker över munnen får man en nästan fulländad profi l. Hakan och halsen är också betagande, och hela ansiktet, som an-tyder grymhet, ra- nemang och lusta, ger ett odefi nier-bart intryck inte endast av att vara en porträttmålares verk utan också av likhet.

Kanske en god beskrivning av Kleopatra men en mindre god av den läkande modergudinnan Isis.

De klassiska författarna är överens om att Kleopatra ibland in-förde sig Isis ceremoniella klädsel. Hur dessa plagg såg ut får vi inte veta. Den traditionella egyptiska Isis, sådan hon avbildas i Dandara, bar en enkel fodralklänning i vitt linne, diverse smyck-en, en tung tredelad peruk och antingen sitt ”tron”-tecken eller huvudbonaden prydd med en gam, dubbla plymer, kohorn och solskiva, allt lånat från Hathor. Denna bild kan jämföras med en marmorstaty som grävts fram i Alexandria och daterats till mitten av #%%-talet e. Kr. (nu i det grekisk-romerska museet i Alexan-dria). Den föreställer en hellenistisk Isis med en peruk av kork-skruvslockar, en krona bestående av en solskiva, kohorn och dubbla plymer och en löst hängande yllekiton eller klänning täckt med en rektangulär mantel eller sjal knuten med en speciell knut som är en symbol för magiska krafter och därmed även för gudin-nan. En färgstark grekisk-romersk Isis beskrivs i Den gyllene ås-nan, skriven av Lucius Apulejus omkring år #>> e. Kr. I en dröm visar sig himladrottningen för Lucius:

Jag ämnar beskriva hennes gudomliga likhet, om mitt mänskliga tals fattigdom tillåter mig, eljest må hennes gudomliga makt ge mig vältalighet till det. Först hade hon en stor mängd hår löst hängande runt halsen, på


.43<0/2=/

+88

hjässan bar hon många girlander sammanfl ätade med blommor, mitt på pannan satt en rund skiva i form av en spegel, eller liknande månens ljus, i ena handen bar hon ormar, i den andra sädesblad, hennes dräkt var av skönt silke som skimrade i olika färger, ibland gult, ibland ro-senrött, ibland eldrött, och ibland (vilket svårt oroade min ande) mörkt och dunkelt, täckt med en svart mantel formad som en sköld, och veckad på det mest subtila ma-ner vid dräktens kjolar, vecken tedde sig vackra och här och där skymtade stjärnorna, och mitt bland dem satt månen som sken likt en eldslåga, runt manteln löpte en krans eller girland gjord av blommor och frukt. I sin hög-ra hand hade hon en mässingstamburin som gav ett ange-nämt ljud, i den vänstra bar hon en guldbägare, ur vars mun ormen Aspis lyfte upp sitt huvud, med svällande hals, hennes väldoftande fötter var klädda i skor fl ätade och prydda med segerpalmer.11

I sin stramare översättning från #*>% av samma text klargör Ro-bert Graves bilden så att en krona med en månskiva hålls på plats av två ormar (vidareutvecklade kohorn?), och fållen på den mång-färgade dräkten är broderad med frukt och blommor. Utanpå bär Isis en veckad svart mantel knuten med en Isisknut. Plutarchos bekräftar detta: ”Isis kläder varierar i färgerna, ty hennes makt rör materia som blir till allting och tar emot allting, ljus och mörker, dag och natt, eld och vatten, liv och död.”12 I valet mellan två helt olika dräkter tycks Kleopatra alltså ha valt den, antingen grekisk eller hellenistisk, som bäst passade de väntande åskådarna.

Ptoleméerna negligerade aldrig Egyptens traditionella tempel. Tack vare deras stöd åt det inhemska prästerskapet kunde över-klassen i sin tur försörja de konstnärer och hantverkare som beva-rade landets kulturarv. Kungarna fortsatte att underhålla och re-staurera statsgudarnas kulttempel, och eliten bekostade stengravar


+8-

Den nya Isis

och beställde statyer och stelar så som deras föregångare alltid hade gjort, men nu hade allting en klart hellenistisk prägel. Väg-garna i elitens gravar är dekorerade med grekiskinspirerade fi gurer som deltar i traditionella egyptiska scener och åtföljs av hieroglyf-texter. De tempel som ptoleméerna reste, byggde om eller förskö-nade kraftigt på ön File (Ptolemaios II och VIII), i Edfu (Ptole-maios III, VIII och XII) och i Dandara (Ptolemaios XII) baserade sig på urgamla trosuppfattningar och utformningar, men i dag ser även amatören omedelbart att de är ptolemaiska. Väggarna är de-korerade med mer text skriven med hieroglyfer, som om prästerna förstod att de måste bevara sitt arv i sten. Det är ironiskt att man måste gå till dessa tempel, atypiska men de bäst bevarade och starkt påverkade av tidens hellenistiska arkitektur, när man skall rekonstruera de ritualer som genomfördes i Egyptens ”renare” och nu försvunna tempel från dynastiperioden.

Ptoleméernas tydliga intresse för de inhemska gudarna in-bringa de värdefulla propagandapoäng och stärkte den nationella stabiliteten. Det var mycket mindre risk för uppror i ) ebe om de infl ytelserika prästerna var nöjda och glada. Detta behöver dock inte ha varit ptoleméernas främsta syfte. De drev Egypten utanför Alexandria som ett lönsamt a@ ärsföretag, och beslutet att inves-tera i templen ingick i ett övergripande beslut att hålla den tradi-tionella byråkratin i funktionsdugligt skick. Statsgudarnas kult-tempel hade i många hundra år spelat en viktig roll i Egyptens omfördelningsekonomi. Systemet var enkelt men e@ ektivt. Kro-nan genererade sina egna intäkter (odlade sin egen jord, drev gru-vor, stenbrott, verkstäder och så vidare) och bar upp skatt och ar-renden i mynt och in natura. Dessa intäkter gick främst till att be-kosta kronans utgifter, och eventuella överskott lagrades i de stora magasinen i palatskomplexen på olika ställen i landet, där de ut-gjorde en bu@ ert mot framtida missväxt. En del av intäkterna gick till anska@ ning av o@ erdjur i templen. Där bodde guden i form av en staty i det allra heligaste. Han betjänades av präster som skötte


.43<0/2=/

+89

honom som om han varit ett barn: de väckte honom på morgo-nen, tvättade och klädde på honom, gav honom mat, roade ho-nom, ställde fram mat en gång till och lade honom till sängs på kvällen.

Gudens boning, templet, var det enda ställe där de dödliga kunde kommunicera med de gudomliga, men kontakterna gick enbart genom kungen och hans ställföreträdare. I teorin var det kungen och endast han som regelbundet försåg guden med mat, dryck, kläder, rökelse och böner. Guden tog emot eller avvisade dessa gåvor, men rent fysiskt kunde han inte konsumera något. De fördelades därför bland tempeltjänarna (det var huvudsakli-gen så de avlönades), och det som eventuellt blev över lagrades i tempelmagasinen, där utdelningarna på templets tillgångar också inrymdes. För ett rikt tempel kunde tillgångarna bestå av jord, bönder, gruvor, verkstäder och fartyg och vara spridda över hela Egypten. Templen ägde dem eller arrenderade dem av kronan. Prästerna förvaltade och redovisade dessa tillgångar och gudarna betalade skatt på sina intäkter och tull på varor som de tillverkade i verkstäderna. En investering i Egyptens tempel var därför en tunt förklädd investering i landets ekonomi, och det är inte förvå-nande att Ptolemaios VIII och XII, vilkas regeringsperioder ut-märktes av osäkerhet och missnöje bland folket, frikostigt done-rade till de traditionella gudarna. Kleopatra hade varken tid eller resurser att bli den stora tempelbyggare som hennes far varit. Hon fullbordade emellertid hans arbeten i Edfu och Dandara och byggde det nu rivna födelsehuset i Montutemplet i Armant och Gebs båttempel i Koptos. Som vi såg i kapitel ( var hon också in-tresserad av Egyptens tjurkulter.

På dynastiernas tid hade man balsamerat en mängd olika djur (fi skar, möss, ormar, krokodiler och tjurar) innan de begravdes på särskilt invigda gravplatser för djur. Under Sentiden och den gre-kisk-romerska perioden, då den traditionella egyptiska kulturen hotades av utländska infl uenser, blommade intresset för djurkul-


+86

Den nya Isis

terna upp. Diodorus Siculus berättar om en olycklig romare som lynchades för att han hade råkat bryta mot den grekisk-egyptiska vidskepelsens lagar:

… En gång, under den tid då deras kung Ptolemaios [XII] ännu inte hade fått beteckningen ”vän” av romar-na och folket med allt tänkbart nit eftersträvade ynnest av den delegation från Italien som då besökte Egypten och som i sin fruktan noga såg till att inte orsaka klago-mål eller krig, dödade en av romarna en katt; folkmassan skyndade till hans hus, och varken de ämbetsmän som kungen sänt för att övertala människorna att gå sin väg eller den fruktan för Rom som hela folket hyste räckte för att rädda mannen från bestra# ning, fastän han inte hade handlat i ond avsikt. Och denna händelse återger vi inte genom hörsägen, utan vi såg den med våra egna ögon un-der det besök vi avlade i Egypten.13

Grekerna och romarna misstolkade läget och avfärdade djurkul-terna som en primitiv form av djurdyrkan. Teologin var långt mer komplicerad än så. En guds ”djur”-aspekt representerade hans el-ler hennes själva natur uttryckt i lätt igenkännliga former. Att Hathor framställdes som en ko betonade hennes fridsamma, livgi-vande natur. Det betydde inte att man skulle föreställa sig att hon såg ut eller uppträdde precis som en ko, och inte heller att var-enda ko skulle jämställas med Hathor. De fl esta egyptiska gudo-mar kunde avbildas på fl era lika giltiga sätt, och i många fall var deras utseende kopplat till sammanhanget. Gudarnas skrivare ) oth kunde återges som en babian eller en ibis, och Amon i ) ebe, som vanligen hade mänsklig gestalt, kunde också repre-senteras av en gås eller en bagge. Hathor kunde avbildas som en vacker kvinna eller en ko. Ifall omständigheterna krävde att hon deltog i en scen med redan fastställd regi, till exempel satt på en


.43<0/2=/

+87

tron och tog emot en gåva eller skakade ett sistron, måste hon ha den kvinnokropp som tillät henne att utföra dessa handlingar, men ingenting hindrade att denna kvinnokropp fi ck ett kohuvud med horn och en krona. Realismen var aldrig viktig. I alla sina verk gick Egyptens konstnärer in för att förmedla sina motivs vä-sen, och i ett land där ord var bilder och bilder var ord hade bil-den av en kvinna med kohuvud en egen innebörd.

Djur som var specifi kt knutna till gudar omvärvdes oundvikli-gen själva av en aura av gudomlighet. Till en början valdes bara några få djur av varje art ut. Somliga tempelgäss kan ha symboli-serat Amon inom tempelområdet i Karnak, men de fl esta gäss av-lades för köttets skull under dynastiperioden. Efter hand växte emellertid idén fram att vilket djur som helst av en ”helig” klass hade egna gudomliga attribut, och templen kom att likna infor-mella zoologiska trädgårdar. ) othtemplet i Hermopolis Magna blev en helig safaripark med hundratals babianer och tusentals ibisfåglar som strövade omkring, och Basttemplet i Bubastis myll-rade snart av katter. När dessa tempeldjur dog mumifi erades de, lades i miniatyrkistor eller måttdrejade krukor och begravdes i tu-sental i gallerier på närbelägna gravplatser i öknen.

Apistjuren, som förkroppsligade Memfi s skapargud Ptah, hade dyrkats från dynastiperiodens början, men kulten av honom är höljd i dunkel före Nya rikets tid, då Ramses II:s son Khaemwaset av #*:e dynastin, som var präst, lät bygga de ”mindre valven”, ett underjordiskt galleri i nekropolen Sakkara där Apistjurarnas kvar-levor begravdes. Kulten blev alltmer populär, och när den ptole-maiska perioden gick in hade den fått enorm betydelse. Vid det laget begravdes tjurarna i gigantiska stensarkofager i de ”större valven”, höjdpunkten på vår tids turistbesök i Serapeion i Memfi s. Under en tid då standarden på mumifi eringen av människor sjönk ägnades allt större uppmärksamhet åt mumifi eringen av heliga djur, och den döde Apis låg i sextioåtta dygn i ett balsameringshus på Ptahtemplets område. Sedan vidtog en serie invecklade ritualer


+8:

Den nya Isis

(bland annat en färd till den heliga tempelsjön och ett besök i re-ningstältet, där munnen öppnades i en fastställd ceremoni). På den sjuttionde dagen ägde begravningen rum. Ptoleméerna bi-drog fi nansiellt till dessa kostsamma ritualer: Kleopatra skänkte '#( silvermynt jämte mat och olja då den Apis som var son till kon Ta-nt Bastet dog.

Serapeion i Memfi s ligger på den heliga djurgravplatsen i nek-ropolen Sakkara, nordväst om den trappstegspyramid som kung Djoser av !:e dynastin uppförde. Det är komplicerad anläggning som omfattar ruinerna av ett ptolemaiskt tempelkomplex, en pro-cessionsallé kantad med sfi nxer, ett tempel byggt av kung Nekta-nebos från Sentiden och en rad katakomber och gravplatser för heliga djur, där gallerierna helgade åt Apistjurarna ingår. Isiskor-na, Apistjurarnas mödrar, hade en egen gravplats i närheten, där den sista kon begravdes under Kleopatras År ##. Fler katakomber var reserverade för begravningar av ibisfåglar, babianer och falkar, och de närbelägna Anubeion (helgat åt mumifi eringens sjakalhöv-dade gud Anubis) och Bubasteion (helgat åt kattgudinnan Bast) inrymde hund- och kattgravar. Dimensionerna är häpnadsväck-ande: hittills har utgrävningar i Sakkara blottat uppskattningsvis fyra miljoner ibismumier och en halv miljon hökar, plus mängder av husgeråd och papyrer, som visar att det ptolemaiska Serapeion var ett levande samhälle med boningshus för präster och lekmän, ett palats för de täta kungliga besöken och ett bibliotek och arkiv som endast överträ@ ades av biblioteket i Alexandria.

Utgrävningen av en säregen ptolemaisk konstruktion, exedra, uppförd utefter processionsallén med sfi nxer nära ingången till Serapeion, har blottat ett halvcirkelformat podium med sittande statyer av de främsta grekiska fi losoferna och poeterna. Statyerna saknar namn och är illa åtgångna, men experterna har identifi erat Homeros, Hesiodos, Platon, Xenofon och Aristoteles. I närheten kantas avenyn av statyer och reliefer som har samband med Dio-nysoskulten. Den unge Dionysos rider på olika vilda djur, påfåg-


.43<0/2=/

+-;

lar bär druvor, och man ser också mytologiska varelser som kvinn-liga sfi nxer och sirener. Exedrans ålder är osäker. Vissa forskare anser att den kom till redan på Ptolemaios I:s tid, andra daterar den så sent som till Ptolemaios XII:s. Dess ändamål är lika dun-kelt, men det har spekulerats att fi losoferna och skalderna och de dionysiska vilddjuren hade till uppgift att bevaka ingången till Alexander den stores ursprungliga grav.

De hellenistiska templen och de nya kungliga kulterna, som i första hand var utformade för att tilltala grekerna i Egypten, fung-erade parallellt med de inhemska templen och djurkulterna. Pto-leméernas intresse för kunglig gudomlighet var ingalunda något nytt fenomen. Egyptens kungar hade länge betraktats som dödli-ga, förvandlade till halvgudar i den mäktiga kröningsceremonin. I döden blev de helgudar genom mumiferingen. Uppstigna i him-len skulle de blinka som odödliga stjärnor på det sammetssvarta himlavalvet, segla i Res brinnande solbåt eller stiga ner i underjor-den för att härska gemensamt med kungen över livet efter detta, Osiris. Egyptens siste infödde kung Nektanebos II hade varit djupt fängslad av sin egen gudomlighet. Han levde dock i en svår tid och hans tron hotades ständigt av perserna. Han ville bevisa sin fromhet och började bygga och restaurera statsgudarnas kult-tempel, ett traditionellt och lättbegripligt sätt att bringa maat i kaos, skapa länkar till Egyptens glansfulla förfl utna, ska@ a in pengar och stärka kampviljan.14 I templen ställde Nektanebos upp kungliga statyer som hade sitt eget prästerskap och fi nansierades av sina egna donationer. Det tycks ha varit första gången som Egyptens kungar ansågs värdiga att dela gudarnas hus. Nektane-bos framhävde samtidigt sin egen roll som den ende äkta faraon genom att lansera bilden av Nektanebos Falken, en direkt anspel-ning på falkguden Horus som representerade alla Egyptens levan-de kungar. Efter Artaxerxes III:s persiska invasion år !'! fl ydde Nektanebos från Egypten och begav sig antagligen söderut till Nubien. Han efterlämnade intrycket av en hemlighetsfull, halvt


+-+

Den nya Isis

legendarisk fi gur som kom att omges av alltfl er myter. Han före-kommer i Alexanderromanen som en slug trollkarl som ställer sig in hos Olympias av Makedonien. Han känner till drottningens svaghet för ormar och förvandlar sig själv till en orm, har samlag med drottningen och avlar Alexander den store. Nektanebos son Alexander hade alltså ett rättmätigt anspråk på Egyptens tron.

Alexander visste hur viktiga Egyptens gudar och de präster som tjänade dem var. Alexanderromanen berättar att han lät sig krönas till kung av Övre och Nedre Egypten av egyptiska präster i ska-parguden Ptahs tempel i Memfi s. Om det är sant var det ett klokt drag. Hans storslagna kröning, en förkortad variant av den tradi-tionella egyptiska cremonin, klargjorde för alla att han acceptera-de det egyptiska kungadömets hävdvunna ritualer och förpliktel-ser, samtidigt som den visade att prästerna accepterade Alexander som kung. För att ingen skulle tvivla på uppriktigheten i hans sinnelag valde den nye kungen ett tronnamn, Meryamen Sete-penre (Älskad av Amon, utvald av Re), som bekräftade hans lo-jalitet mot det egyptiska pantheon. Ståtliga och högst o@ entliga o@ er i templen i Memfi s och det närbelägna Heliopolis följde. Traditionella idrottstävlingar i grekisk stil hölls i Memfi s, och sextiofem mil uppför fl oden pryddes väggarna i det magnifi ka nya båtaltaret i templet i Luxor med bilder av Alexander som o@ rade till sitt nya lands gudar. Den grekiske Alexander avbilda-des i profi l, med rakat huvud och bart bröst och iförd kiton och krona, och var omöjlig att särskilja från alla de faraoner som hade föregått honom.

Alexander räknade Zeus som en avlägsen anfader, och hans mor hade i många år kommit med tydliga vinkar om att hennes son inte var någon vanlig pojke. Den traditionella grekiska teolo-gin gick emellertid inte med på att en levande person kunde vara gudomlig. Nu var Alexander o? ciellt halvt gudomlig i Egypten efter sin kröning där och erkändes som son till Amon-Re, alla egyptiska kungars fader. Men det räckte inte att vara halvgud.


.43<0/2=/

+-5

Kort efter kröningen begav sig Alexander ut på en femtiomilafärd genom den libyska öknen för att rådfråga Zeus-Ammons orakel i den A ärran Siwaoasen. Zeus-Ammon var en bagghövdad hybrid av den grekiske Zeus och den egyptiske Amon, spetsad med mer än en nyans av den inhemske libyske gud som från början hade hyllats i Siwa. Zeus-Ammon dyrkades på det egyptiska sättet men var i allt väsentligt ett grekiskt orakel berömt för sina trä@ säkra uttalanden. Efter åtta dagars vandring i öknen – i de samtida krö-nikorna står det att han vägleddes av vänskapligt sinnade kråkor och den ena talande ormen efter den andra och livnärdes av ovän-tade regnskurar – var den utmattade Alexander framme i templet och gick in i det allra heligaste med översteprästen. Uppvaktning-en fi ck vänta utanför. Ingen vet vilka frågor Alexander ställde, och ingen vet hur han formulerade dem eller vad guden svarade. Men hela världen visste snart att översteprästen hade hälsat Alexander som son till Zeus-Ammon själv. Den levande Alexander var av-gjort och ovedersägligen gudomlig.

Ptolemaios I byggde vidare på kopplingen mellan den kungliga familjen och gudarna genom att stimulera kulterna av Serapis och Alexander och inleda ett ptolemaiskt projekt för tempelbyggande och restaurering, som snart spred sig söderut efter att först ha va-rit begränsat till norra Egypten. Ptolemaios II gick längre än så. Hans incestuösa gifte med sin syster var en spegelbild av de båda syskonparen Osiris och Isis och Zeus och Heras äkta förbund och ledde direkt till att hans framlidna föräldrar blev gudar. Ptolemai-os I och Berenike I, avkomlingar till både Dionysos och Herakles, skulle dyrkas tillsammans med ) eoi Soteres (”Räddargudarna”). Kulterna av de kungliga förfäderna, en ny och rent grekisk-egyp-tisk inriktning, skulle bli ett e@ ektivt sätt att kanalisera lojaliteten hos eliterna i Alexandria och staden Ptolemais Hormou i söder, där sönerna mer än gärna tjänade som präster i Ptolemaios tjänst i ett år och där döttrarna var ivriga att bli prästinnor i de gudaför-klarade drottningarnas kult. Utanför de grekiska städerna inlem-


+-,

Den nya Isis

mades de kungliga kulterna tyst och stilla i den traditionella teo-login, så som många andra gudar hade blivit tidigare.

År ("(/# avancerade ptoleméerna i gudomlighet i och med att Ptolemaios II och Arsinoë II o? ciellt utropades till levande gudar. Tillsammans blev de ) eoi Adelphoi (”Syskongudar”). Arsinoë II, syster och maka till Ptolemaios II, var samregerande drottning av Egypten i mindre än sju år. Inom den kungliga familjen sköt hon helt sin makes frånskilda första hustru Arsinoë I åt sidan, och i Karnak ser vi hennes styvson Ptolemaios III bära fram gå-vor till den döda Arsinoë II som om hon hade varit hans biolo-giska mor. Med ett guldmynt slaget mellan (&> och ('$ blev Arsinoë den första egyptiska drottning som förekom på sin ma-kes mynt. Hon var också den första ptolemaiska drottning som avbildades i sin makes sällskap medan han o@ rade till gudarna, den första som bar den dubbla orm som särskilde henne från hennes föregångerska Arsinoë I och den första som komponera-de en egen krona i egyptisk stil, en invecklad kombination av kungens röda krona (Nedre eller norra Egyptens krona), en sol-skiva, två höga A ädrar, kohornen som förknippades med Hathor och Isis och bagghornen som förknippades med Amon. Kronan, som i viss mån liknar jordguden Gebs, tyder på ett intresse för Egyptens dynastiska historia och kanske insikter i den traditio-nella egyptiska solteologin. Intrycket förstärks av att Arsinoë omtalas som ”Amons dotter” och ”Shus dotter”. En kolossal-staty i granit av Arsinoë som grävts fram i Sallustius trädgårdar i Rom återger henne som en rent egyptisk drottning med en nu försvunnen krona och en dubbel orm på pannan. Inskriften be-kräftar att hon är

Arvprinsessan, dotter till Geb, den förste, dotter till tju-ren, den stora frikostigheten, dotter till kungen, syster och maka, härkarinna över Övre och Nedre Egypten, avbild av Isis, älskad av Hathor, De Två Ländernas Härskarin-


.43<0/2=/

+-8

na, Arsinoë som är sin broders älskade, älskad av Atum, De Två Ländernas Härskarinna.15

Bilden av Arsinoë, i såväl grekisk som egyptisk stil, spreds i hela det ptolemaiska väldet på mynt, kultvaser, statyer och reliefer medan hon levde och efter hennes död, och i norr hyllades hon med att alltfl er städer uppkallades efter henne eller bytte namn till ett bildat av hennes. År (>$ hade Fayuums återvunna mark redan fått denna nya beteckning, och Arsinoë, biträdd av krokodilgu-den Souchos, hade blivit distriktets skyddsgudom. Att hon dog tidigt, omkring år ("%, hade bara höjt hennes status. Hon gudför-klarades postumt som enskild individ och hennes personkult var baserad i Alexandria, där hon betjänades av en prästinna som kal-lades korgbärare (kaneforos). Efter hand som tempel byggdes med altaren till den gudförklarade Arsinoë och till Arsinoë som ) eoi Adelfois ena halva, kom den sluge Ptolemaios på idén att beskatta Egyptens vinodlingar för att bekosta systerns nya kult. Arsinoë var nu en av Sunnaoi ) eoi (”De Tempeldelande Gudarna”) och hennes staty placerades o? ciellt bredvid den manliga gudomens i landets alla grekiska och egyptiska tempel. Stelen i Mendes, som grävdes fram nära Kairo år #&"#, visar hur Ptolemaios II, ledsagad av sin andra hustru och sin son, o@ rar till en bagge, till Mendes gudar och till den gudförklarade Arsinoë. Texten nedanför beskri-ver den döda drottningens förvandling till gudinna:

Hans Majestät [Ptolemaios II] utfärdade ett dekret om att hennes bild skulle uppföras i alla templen. Detta be-hagade prästerna, ty de kände till hennes dygdädla in-ställning till gudarna och hennes ypperliga gärningar som gynnade hela folket … Hennes namn fastställdes som Rams älskade, gudinnan Filadelfos, Arsinoë.16


+--

Den nya Isis

Att Arsinoë associerades med heliga baggar (en koppling till gu-den Amon och den gudomlige Alexander den store snarare än en specifi k baggkult) bekräftas av mynt som visar henne med ett gumshorn diskret slingrat runt örat. Våra bäst bevarade bilder av den gudförklarade drottningen kommer från templet i File. Här återges hon på en enda scen, i sal V, där hon står ensam och tar emot en o@ ergåva av sin man. I andra scener är hon Isis följesla-gare. Arsinoë är iförd fodralklänning, helperuk, huvudbonad med en gam och sin egen röda krona. Hon bär en spira och en ankh, tecknet för liv. Hon är helt och hållet egyptisk till utseendet och praktiskt taget identiskt lik Isis. Tvåhundrafemtio år efter Arsi-noës död satte Kleopatra VII ibland på sig hennes privata krona och visade upp det dubbla grekiska ymnighetshornet på sina mynts frånsida och på minst en av de statyer som tros föreställa henne. Eftersom det dubbla ymnighetshornet redan var starkt identifi erat med Arsinoë II och förekom på hennes mynt, statyer och vasbilder, antyder Kleopatras val av symboler att hon medve-tet identifi erade sig inte bara med Isis utan också med den poli-tiskt mäktiga och alltjämt populära Arsinoë II, som själv identifi e-rades med Isis.

Arsinoë II hade uppenbarligen ett enormt infl ytande på den ptolemaiska drottningens allt viktigare politiska och religiösa roll. Kleopatra I utvidgade rollen ännu mer och byggde vidare på den traditionella egyptiska teologi som tillät en mor att tjäna som re-gent åt sin omyndige son genom att införa traditionen med en re-gerande drottning. Kleopatra var född prinsessa av Syrien. Hon överlevde sin make Ptolemaios V (död år #&%) och härskade jäm-sides med sin son Ptolemaios VI. Hon blev gudinna i sin livstid och antog titeln ) ea, och hon var den första drottning som slog sina egna mynt. Under hennes regeringstid förstärktes de ptole-maiska kvinnornas makt återigen i betydande grad, och männens makt försvagades i motsvarande mån.

År #$& talade gudinnan Isis i en dröm till Hor av Sebennytos,


+-9

.43<0/2=/

som dokumenterade drömmen på ett ostrakon. Det hittades i modern tid i Serapeions ruiner i Sakkara, där Hor hade bott och arbetat i ) oths ibistempel:

I en dröm fi ck jag veta detta: Isis, Egyptens och Syriens lands stora gudinna, vandrar på Syriska havets vatten. ! oth står framför henne och tar hennes hand. Hon har nått hamnen i Alexandria. Hon säger:”Alexandria är tryggt för fi enden. Farao vistas i staden med sina bröder. Hans äldste son bär kronan. Denne sons son bär kronan efter honom. Sonen till sonen till sonen till denne son bär kronan efter honom i en lång rad dagar. Beviset för detta är att drottningen föder ett barn av mankön.”17

Egyptierna var berömda i hela den antika världen för sina orakel och drömtydningar. Hors dröm kräver dock ingen djupanalys. Den visar att en stark koppling var allmänt godtagen mellan gu-dinnan Isis och den dödliga drottning som är förutbestämd att bli mor till nästa Horuskung. I detta fall är drottningen i fråga Kleo-patra II, dotter till Kleopatra I och syster-maka till Ptolemaios VI vid tiden för drömmen. Isis trä@ ade rätt endast i halva sin profe-tia. Den ptolemaiska dynastin skulle mycket riktigt leva vidare, men Kleopatra II:s alla söner skulle dö i förtid och det blev Kleo-patras dotter Kleopatra III som vidmakthöll linjen.

I slutet av #%%-talet hemsöktes det kungliga huset av en famil-jefejd som nära nog blev katastrofal då bröderna Ptolemaios VI och Ptolemaios VIII slogs om tronen. Denna dynastiska osäker-het fi ck till följd att deras drottningars roll snarare förstärktes än försvagades, och särskilt Ptolemaios VIII insåg att hans egen ställ-ning bara befästes av att han associerades med en mäktig gudom-lig gemål. Som Ptolemaios VI:s gemål tillvann sig Kleopatra II Alexandriabornas respekt och uppnådde en status som närmade sig politisk jämlikhet med brodern. Som Ptolemaios VIII:s gemål


+-6

Den nya Isis

utmanades hon av sin dotter Kleopatra III, som också var gift med Ptolemaios VIII. Denne favoriserade den yngre Kleopatra men kunde ändå inte beröva sin syster hennes makt, och hans båda samtidiga drottningar blev kända som Kleopatra Systern och Kleopatra Makan. Som övergiven hustru gjorde Kleopatra II an-språk på ensammakt över Egypten som Kleopatra ) ea Filometor Soteira (Kleopatra den Moderälskande Gudinnan, Rädderskan).

Även efter ptolemaisk standard var Kleopatra III synnerligen hårdhänt. Den #& februari år #'( födde hon sin styvfars son, en ri-val till hennes halvbror som var barn till Kleopatra II. Dagen an-sågs vara särskilt lyckobringande eftersom det också var den nya Apistjurens födelsedag. Kleopatra belönades med en rad religiösa avancemang och år #'% med drottnings rang. Redan dessförinnan förärades hon personlig gudomlighet. Efter bröllopet blev hon Isis levande inkarnation. De tidigare ptolemaiska drottningarna Arsi-noë II, Berenike II, Arsinoë III och Kleopatra I hade alla i större eller mindre usträckning förknippats med Isis som Horus mor. Detta var emellertid något helt annat. Kleopatra III identifi erades helt och hållet med gudinnan i alla hennes aspekter: drottning och gudinna blev ett. Den nya kulten förrättades av en manlig präst som kallades ”Gudarnas Stora Moder Isis Heliga Föl”. Det var en betydelsefull nyhet med tanke på att tidigare drottningars kulter hade förrättats av prästinnor. Nu var Kleopatra den mest gudomliga av de ptolemaiska drottningarna. Ändå nöjde hon sig tydligen inte med sin roll som den inkarnerade Isis. Efter Ptole-maios VIII:s död förlänade hon sig själv ytterligare tre kulter som skulle avspegla specifi ka aspekter av hennes gudomliga persona. Nu talar dokumenten om prästinnor som kallades ”kronbärare” (stefanoforos), ”fackelbärare” (fosforos) och prästinnor i tjänst hos ”Drottning Kleopatra, Den Moderälskande Gudinnan, Rädder-skan, Rättvisans Härskarinna, Hon Som Bringar Seger”. Detta är obegripligt för moderna ögon. Varför skulle den allsmäktiga Isis vilja utöka sin redan gränslösa gudomlighet? Vi får ingen förkla-


+-7

.43<0/2=/

ring, men det förefaller som om Kleopatra helt enkelt ville vara säker på att hennes prästinnor hade högre rang än hennes företrä-derskors individuella kultprästinnor i Alexandria: Arsinoë II:s ”korgbärare”, Berenike II:s ”segerbärare” (athloforos) och Arsinoë III:s prästinnor.

Hundra år efter Kleopatra III:s död utnyttjade Kleopatra VII en kombination av urgamla egyptiska och nya ptolemaiska tradi-tioner till att bygga upp sin egen mäktiga gudomlighet. Sakta men säkert tilldelade hon sig själv religiösa titlar. År !$ blev hon ) ea Neotera (Ung Gudinna, en titel som antydde ett samband med Kleopatra ) ea, dotter till Ptolemaios VI och mycket fram-gångsrik drottning av Syrien). Två år senare utropades hon for-mellt till Nea Isis (Den Nya Isis). Titeln särskilde henne från den kvinna i den ptolemaiska dynastin som tidigare hade inkarnerat Isis, Kleopatra III, samtidigt som den knöt henne till fadern, Den Nye Dionysos. Kulten av Kleopatra-Isis skulle slå igenom i hela Egypten, och långt efter kristendomens införande underhölls fort-farande en staty av gudinnedrottningen på File. Petesenufe, Isis-bokens skrivare, klottrade följande år !"! e. Kr.: ”Jag belade Kleo-patras [trä]fi gur med guld.”


+-:

./01234 $

Kleopatra och Marcus Antonius

!! !

" #"! $"#7 !"6#!

... Prinsessorna av ptoleméernas hus hade tydligen alltid varit mycket ovilliga att ta sig tillfälliga älskare, särskilt utanför det kungliga huset. Till skillnad från senare romerska damer i maktställning var de inte både blod-törstiga och otuktiga. De var blodtörstiga och kyska.

Michael Grant, Cleopatra1

Nu härskade Kleopatra över Egypten i tre svåra men i grund och botten fredliga år. ”I två år i rad, under Kleopatras re-

geringstid, under hennes tionde och elfte år ['( och '#], uteblev Nilens översvämningar”, säger Seneca.2 Dessa oroande låga vat-tenstånd ledde till missväxt, till hög infl ation och trots ett omfat-tande nödhjälpsprogram till svält, farsoter och oroligheter bland befolkningen. Den ihållande infl ationen skulle tvinga Kleopatra att reducera silverhalten i sina mynt så att den stämde med den romerska denarens. Samtidigt ökade hon produktionen av brons-


.43<0/2=/

+9;

mynt i myntverket i Alexandria och sänkte vikten med ända upp till "> procent. För att hindra köpmännen från att mäta upp dessa mindre värda mynt på våg lät hon prägla dem med deras o? ciella valörer ('% och &% drakmer), en enkel men mycket e@ ektiv åtgärd som tvingade alla att godta myntens nominella värde.

Den #( april '# utfärdades ett dekret till skydd för jordägare som bodde i staden mot trakasserier av alltför nitiska uppbörds-män. Josefus berättar att Kleopatra kunde livnära Alexandrias in-vånare men ”vägrade att dela ut den nödvändiga spannmålen till judarna”, antagligen därför att de inte var fullgoda medborgare.3 Denna beskyllning har inte bekräftats, och med tanke på det star-ka stödet för Kleopatra och Caesar under der alexandrinska kriger ter den sig inte trovärdig, särskilt som vi kan konstatera att Kleo-patra nu förnyade ett löfte om asyl som ursprungligen utfärdats för ett judiskt tempel (eventuellt det i staden Leontopolis i Del-tat) av antingen Ptolemaios III eller Ptolemaios VIII. Södra Egyp-ten klarade sig bra under dessa påfrestande förhållanden. En stele som restes i Karnak någon gång mellan år '' och !* nämner epi-strategos Kallimachos hjältemodiga ansträngningar – han tycks ha räddat staden under hungeråren. Hans insatser skulle hyllas med o@ entliga högtidligheter på hans födelsedag.

Den #' april '#, Kleopatras År ##, dog Ptahs överstepräst Pashe-renptah III. Hans gravstele, den så kallade Harrisstelen som gräv-des fram ur hans grav i Sakkara och nu fi nns i British Museum, berättar om den egyptiska elitens tillvaro utanför Alexandria. Pas-herenptah tillhörde en släkt där männen varit präster i många ge-nerationer och bildade en parallell religiös dynasti som stödde ptoleméerna. Pasherenptah själv är avbildad högst upp på stelen, iförd det panterskinn och den frisyr med en sidolock – en häst-svans buren på sidan av det i övrigt helrakade huvudet – som märker ut honom som en Ptahpräst i Memfi s. Nedanför följer en text ristad i utsökta hieroglyfer som innehåller votivformler för den avlidne, sedan en självbiografi .4 Där får vi veta att han som


+9+


nyutnämnd präst vid endast A orton års ålder tjänstgjorde vid Au-letes kröning, och i sin egyptiska text betecknar han kungen som ”Den Unge Osiris”, inte som ”Den Nye Dionysos”. Relationen mellan kungen och hans präst var hjärtlig. Pasherenptah begav sig till Alexandria, där han kröntes med en gyllene krans och utsågs till präst i Auletes egen kult, och Auletes besökte ofta Memfi s där han bodde i Serapeionpalatset med ”sina hövdingar, sina kvinnor och kungliga barn”.5 Kungen spelade med förtjusning sin roll i de regelbundet återkommande religiösa högtiderna och upprätthöll en påtaglig kunglig närvaro i de traditionella kulterna. Det fanns bara ett enda vemodigt inslag i bilden. Pasherenptah hade fl era döttrar men inte någon son, som skulle ha gått i hans fotspår som Ptahs överstepräst. När han var fyrtiotre år hörde guden Imhotep äntligen hans bön. En efterlängtad son föddes och fi ck heta Im-hotep till gudens ära. Som vuxen skulle Imhotep bli känd som Ptahs överstepräst Pedibastet III. Kalkstensstelen (också i British Museum) över Tayimhotep, Pasherenptah III:s hustru, berättar att hon dog trettio år gammal, ett år före sin man. Hennes själv-biografi bekräftar historien om sonens mirakulösa födelse och slu-tar med en gripande vädjan:

Väst är ett sömnens land,mörkret vilar tungt över boningen,de som ligger därinne sover i sina mumiefodral.De vaknar inte för att se sina bröder,de ser inte sina fäder, sina mödrar,deras hjärtan glömmer deras hustrur, deras barn …Säg till mig: ”Du är inte långt från vattnet.”Vänd mitt ansikte mot nordanvindan vid vattenbrynet,Kanske mitt hjärta då svalkas i sin sorg.6

Trots sina ekonomiska problem befann sig Kleopatra i en tryggare ställning än någonsin tidigare. Nu när båda bröderna var döda,


.43<0/2=/

+95

systern i landsfl ykt och deras anhängare avlägsnade hade hon oin-skränkt makt och ingen självklar rival som kunde samla oliktän-kande omkring sig. Hennes samregent var ett litet barn som vis-serligen var ovärderligt för propagandasyften men inte hotade hennes auktoritet. Caesarion, Ptolemaios Caesar ) eos Filopator Filometor (”Den Faderälskande, Moderälskande Guden”) utropa-des till kung av Egypten sommaren '' i Alexandria.

I Medelhavsvärlden i stort rådde ingalunda fred. Det andra tri-umviratet, som bestod av Caesars vän Marcus Antonius, hans brorsonson och arvinge Octavianus och den lojale Marcus Aemi-lius Lepidus, hade förenats i sin beslutsamhet att gripa de huvud-skyldiga till mordet på Caesar, Brutus och Cassius. De hade före-satt sig att utkräva o@ entlig hämnd, och Egypten – trots sina um-bäranden alltjämt det rikaste landet i östra Medelhavet – förvän-tades ställa upp med praktiskt bistånd. Brutus och Cassius hade förstått att de inte hade många vänner i Rom. De sökte stöd i de östra provinserna, och även de trodde att Egypten skulle rycka ut. När Cassius ockuperade Syrien och bildade en allians med den mäktige kungen av Parthien (vars omfattande territorier täckte en stor del av våra dagars Iran och Irak) blev Kleopatra tvungen att välja sida. Hon tvekade så länge hon kunde och tog sedan ställ-ning genom att överlämna de fyra romerska legioner som Caesar hade stationerat i Egypten år '& till triumvirernas general Publius Cornelius Dolabella, som nu vistades i Syrien. Som erkänsla för hennes stöd, eller som betalning för gjorda tjänster, erkände tri-umvirerna o? ciellt Caesarion som samregent av Egypten. De hoppades att beslutet skulle förmå Kleopatra, mor till Caesars na-turlige son, att även i fortsättningen stödja Caesars laglige arvinge Octavianus.

Cassius hade lyckats avskära Kleopatras romerska trupper och ta befälet över dem. De hade bytt sida utan motstånd och var nu förlagda tillsammans med hans egna legioner längs Egyptens nordöstra gräns. Cassius vädjade direkt till Kleopatra om hjälp –


+9,


säkerligen ett förspel till invasion – men hon hänvisade till svält, pest och brist på manskap som skulle hindra henne från att direkt delta i kriget. Under tiden hade Cyperns strategos eller ståthållare Serapion ensidigt förklarat sig ta parti för Cassius och försett ho-nom med fartyg. Serapion tycks ha planerat att avsätta Kleopatra till förmån för Arsinoë IV, som för ögonblicket bodde i Artemis-templet i Efesos och upprätthöll täta kontakter med Cypern. Då Brutus år '( kallade Cassius och hans trupper till Smyrna mildra-des invasionshotet, och Kleopatra drog en djup suck av lättnad.

Nu stod Kleopatra öppet på triumvirernas sida, och hon upp-bådade en fl otta och satte segel för att förena sig med Octavianus och Antonius i Grekland. Till all olycka (eller kanske lycka) blåste en häftig storm upp i Medelhavet, hennes fartyg fi ck allvarliga skador och Kleopatra själv blev sjuk, eventuellt sjösjuk. Medan egyptiskt vrakgods sköljdes upp på den grekiska kusten linkade den illa åtgångna fl ottan tillbaka till Alexandria. Misstanken att detta var ännu en fördröjningstaktik infi nner sig oundvikligen. I så fall lyckades den. Där Kleopatra väntade på att en ny fl otta skulle bli färdig kom det bud om att Brutus och Cassius hade be-gått självmord efter ett svårt nederlag i de båda slagen vid Filippi i Makedonien i oktober '(. Nu hade två män makten i Rom: Caesars tjugoettårige brorsonson och laglige arvinge Octavianus behärskade större delen av Roms västliga välde, Caesars fyrtioåri-ge vän och general Antonius behärskade Gallien och de östra pro-vinserna Achaia (Grekland), Asien, Bithynien-Pontos och Kili-kien. Lepidus, som med tiden skulle få makten i Afrika, ingick alltjämt i triumviratet men var en politisk nolla. En enda proble-matisk region återstod. Pompejus den stores yngre son Sextus Pompejus hade ockuperat en del av Sicilien och var omöjlig att rubba. Hans fartyg – piratskepp – hotade de livsviktiga handels-näten i Medelhavet.

Octavianus var sjuk när han lämnade slagfältet i Filippi – han troddes allmänt vara döende – och återvände till Rom. Det blev


.43<0/2=/

+98

Antonius uppgift att upprätta kontroll över de östra territorierna. Kleopatra och Caesarion befann sig i ett extremt utsatt läge i Egypten. De behövde en beskyddare och Antonius var deras na-turlige bundsförvant. Han hade inte bara makten i öster utan var också den dominerande triumviren, äldre, mer populär och påvis-bart friskare än den sjuklige Octavianus. Antonius i sin tur behöv-de pengar. Han hade lovat alla sina veteraner en belöning på >%% drakmer, som han inte hade någon möjlighet att betala, och han hade svurit på att återuppta det fälttåg mot det parthiska väldet som Julius Caesar hade planerat vid tiden för sin död. En seger över Parthien skulle äntligen hämnas Crassus och visa hela värl-den att Antonius var Caesars naturlige, om än inte laglige, ar-vinge. Antonius ägnade vintern '(/# åt att ska@ a fram pengar i Grekland och drog sedan vidare till Efesos. Där uppmanades prästinnorna i Artemistemplet att hälsa honom som den levande inkarnationen av Dionysos den nådige, ”Glädjegivaren”. Han väl-komnades till en stad i festyra som vimlade av vildvinskransar, thyrsos-stavar som var Dionysoskultens främsta attribut, harpor, pipor och fl öjter, lössläppta kvinnor klädda som menader och män och pojkar klädda som satyrer och panfi gurer. De politiska implikationerna i denna religiösa hedersbetygelse undgick säkert inte Octavianus. Medan han fi ck hålla sig hemma i Rom började de östra territorierna betrakta Antonius som alla de tidigare jor-diska Dionysosgestalternas efterträdare, även Alexander den sto-res, ptoleméernas i Egypten och Pompejus den stores. Tack vare att Caesar postumt hade tillerkänts gudomlig ställning år '( kun-de hans adopterade arvinge Octavianus legitimt påstå sig vara ”Den gudomlige Julius son”, men det måste ha känts som en klen kompensation. Octavianus slog tillbaka på det enda sätt som stod till buds: genom att sprida ut rykten om sitt eget släktskap med den olympiske Apollo, som i sin egenskap av ljusets italienske gud rimligen kunde anses vara den teologiska motsatsen till den mör-ke österländske Dionysos. Snart visste alla att hans mor Atia hade


+9-


somnat i Apollotemplet och våldtagits av en orm. Nio månader senare föddes Octavianus, och Atia fi ck dras med ett outplånligt ormmärke på magen resten av livet.

Efesos var inte Antonius första kontakt med det gudomliga. Han tillhörde en utfattig yngre gren av släkten Antonius, och Plutarchos uppger att hans far Antonius Creticus var ”en man med ringa ryktbarhet i det o@ entliga livet, ej heller var han ly-sande begåvad, men vänlig och hederlig och frikostig”. Både hans far och hans styvfar vårdslösade med pengar, och när Cre-ticus dog efterlämnade han så stora skulder att hans son vägrade att ta hans egendom i arv. Kanske för att uppväga denna föga distingerade bakgrund påstod sig Antonius härstamma från Herakles son Antonios. Därmed blev han avlägset släkt med ptoleméerna, som också hävdade att Herakles var deras anfader genom Ptolemaios I:s mor Arsinoë och ibland avbildades iförda hans speciella huvudbonad av lejonskinn. Antonius svepte sig inte i något skinn, men Plutarchos uppger att han imiterade sin hjälte inför o@ entligheten genom att bära en tunika upphäktad till låret, en tung mantel och ett stort svärd: ”ett välformat skägg, en bred panna och en örnnäsa som skulle framhäva de manliga egenskaper som utmärkte porträtt och statyer av Herakles”. Genom att framställa sig som avkomling till Herakles ville Antonius uppenbarligen föra tankarna till sin hjältes tapperhet och enastående styrka, och kanske också till hans många resul-tatrika förhållanden med kvinnor. I ett senare skede, under in-fl ytande av Octavianus propaganda, skulle andra göra en elakare jämförelse. På ett stadium i sin färgstarka karriär hade Herakles sålts som slav. Han blev Lydiens handlingskraftiga drottning Omfales ägodel, hon klädde honom i kvinnokläder och satte honom att spinna och väva på sin befallning. När Omfale själv tog på sig hans avlagda lejonmantel var Herakles förödmjukelse total. Ändå visste man att slaven Herakles och härskarinnan Omfale var ett kärlekspar, och Omfale födde Herakles barn.


.43<0/2=/

+99

Parallellerna mellan Herakles och Omfale å ena sidan och den svage Antonius och den onaturligt kraftfulla Kleopatra å den andra var uppenbara.

Överdådet vid de hellenistiska hoven var mycket mer i Anto-nius smak än puritanismen i Rom, och han fann mycket som till-talade honom i Dionysoskulten med dess extatiska ritualer och väldiga konsumtion av vin. Antonius hade haft en väldokumente-rat lössläppt ungdom då han under stark påverkan av sina vänner drack våldsamt, lägrade kvinnor till höger och vänster och kastade pengar omkring sig så att skulderna tornade upp sig. En förnäm militär karriär och ett växande anseende som politiker och talare följde, men benägenheten för excesser försvann aldrig riktigt. Li-vet i fält tog fram det bästa hos honom. Antonius var en tapper och skicklig krigare, generös och omtyckt av soldaterna. Det ci-vila livets trista rutiner tog däremot fram det sämsta. Plutarchos skildrar hans uppträdande då han utan övervakning skulle upp-rätthålla ordningen och arbeta för Caesars sak i Rom medan den-ne var upptagen i Egypten:

[Ansedda och rättrådiga män] föraktade honom för att han uppträdde berusad vid olämpliga tillfällen, slösade med pengar, förlustade sig med kvinnor, låg och sov på dagarna eller vandrade omkring med förvirrat och vär-kande huvud, och tillbringade nätterna i sus och dus eller på teatern eller deltog i mimares och gycklares bröllopsfes-ter. Det sägs i varje fall att han en gång festade vid mi-maren Hippias bröllop, drack hela natten och sedan, då folket kallade honom till Forum på morgonen, trädde fram inför dem fortfarande övermätt på mat och kastade upp i sin toga, som en vän till honom höll fram. Mima-ren Sergius var också en av dem som utövade det största infl ytandet över honom, liksom Kytheris, en kvinna verk-sam i samma teatergenre, en stor favorit som han tog med


+96


sig i bärstol då han besökte städerna, och hennes bärstol åtföljdes av lika många uppvaktande som hans mors.7

Det är naturligtvis med avsikt som Plutarchos målar upp ett por-trätt av en svag man som blir ännu svagare av sina utsvävningar, och han förbereder oss också på Antonius första möte med Kleo-patra. Den konsekventa betoningen av Antonius drickande bin-der honom stadigt vid vanhedrande dionysiska ritualer i de ro-merska läsarnas ögon, och upprepade anspelningar på hans sexliv inger de manliga läsarna föreställningen, inte om en hingst utan om en man som på något sätt förvekligas av att ständigt umgås med kvinnor. Plutarchos var ingalunda den ende klassiske förfat-taren som ansåg eros, det sexuella begäret, vara en form av galen-skap. Heterosexuellt sex var i varje fall teoretiskt en oren handling som kvinnorna och naturen tvingade på männen, en verksamhet som borde genomlidas i mörker och inte avnjutas i dagsljus.8

Antonius var gift fl era gånger. Hans första hustru Fadia var dot-ter till en frigiven slav. Vi vet inte mycket om denna högst opas-sande mesallians, men det förefaller som om Fadias far Quintus Fadius Gallus hade kunnat prestera en hemgift som var stor nog att fresta en kroniskt utfattig ung ädling. Fadia försvann snart och hon och hennes barn med sin pinsamma härkomst tros ha dött unga. Antonius nästa och långt lämpligare hustru var hans kusin Antonia. Hon födde honom en dotter som också fi ck namnet An-tonia, och sedan skilde han sig från henne år '" på grund av hen-nes äktenskapsbrott med den ökände kvinnojägaren Dolabella. Antonius unnade sig säkerligen stor sexuell frihet samtidigt som han fordrade att hans hårt prövade hustru skulle förbli kysk, men att han gifte om sig så snabbt efter skilsmässan tyder på att Anto-nia liksom Fadia på sin tid helt enkelt kasserades när utsikten till en gynnsammare förbindelse dök upp. År '"/$ äktade Antonius Fulvia, änka efter den mördade folkhjälten Publius Clodius. Det var ett synnerligen fördelaktigt äktenskap. Fulvia var vacker, intel-


.43<0/2=/

+97

ligent och kompetent, och som mor till Clodius små barn hade hon en stark politisk ställning.9 Till råga på allt var hon kolossalt förmögen och Antonius var i desperat behov av pengar, eftersom Caesar nu tvingade honom att betala för Pompejus egendom som han hade ”köpt” och slösat bort. Fulvia födde Antonius två söner, Marcus Antonius (Antyllus) och Julius Antonius, och gjorde mycket för att bevaka hans intressen medan han var ute på fält-tåg:

Hon var en kvinna som inte brydde sig om att spinna ull eller sköta hushållet, och inte heller nedlät hon sig till att bestämma över en man i privat ställning, men hon ville härska över en härskare och befalla över en befälhavare. Därför var Kleopatra Fulvia tack skyldig för att hon lärt Antonius att fi nna sig i att en kvinna bestämde över ho-nom, ty hon övertog honom i tämjt skick och från första början skolad att lyda.10

Med Fulvia fullt sysselsatt i Rom reste Antonius omkring i säll-skap med den kända kurtisanen Volumnia Cytheris. Det hindra-de honom inte från att kasta getögon på andra kvinnor. Somma-ren '# gick det rykten om att han hade haft ett förhållande med den sköna Glafyra som var svärdotter till Archelaos, Berenike IV:s två gånger gifte make, och att han var far till hennes son Arche-laos.

Nu var Antonius stationerad i staden Tarsus i Kilikien (nu i Turkiets södra del) och upptagen med att ska@ a fram pengar, be-löna dem som hade varit triumviratet trogna och bestra@ a dem som inte varit det genom att kräva tio års kvarskatt som skulle er-läggas inom två år. Det kan inte ha kommit som någon överrask-ning för Kleopatra då först en rad brev och sedan ett sändebud, Quintus Dellius, anlände till Alexandria och uppmanade henne att resa till Tarsus. Hon skulle bemöta anklagelsen om att hon och


+9:


hennes strategos Serapion hade bistått förrädaren Cassius. Hur sanningen än låg till skulle det bli en svår beskyllning att motbe-visa och Antonius, som hade blicken stadigt fäst på Egyptens rike-domar, måste övertygas om att hon var oskyldig. Som alltid tve-kade Kleopatra och övervägde alternativen. Det är mycket troligt att hon redan hade trä@ at Antonius under sitt (sina) besök i Rom. Hon kan till och med ha trä@ at honom långt tidigare: Appianos hörde till dem som trodde att Antonius hade förälskat sig i den tonåriga Kleopatra då han och Gabinius låg i fält i Egypten.11 Tack vare att Kleopatra kände Antonius eller i varje fall visste hur-dan läggning han hade kunde hon gå in för en taktik som skulle ge fritt lopp åt hennes talang som estradör. Om han var Dionysos skulle hon möta honom som Isis, Dionysos-Osiris gemål. Kleo-patra seglade uppför fl oden Kydnos och gled in i Tarsus på ett för-gyllt fartyg med silveråror och ett magnifi kt purpurfärgat siden-segel. Flöjter, pipor och lutor spelade på däck och stark rökelse fyllde luften med vällukt. Kleopatra själv låg bakåtlutad under en guldöverströdd päll klädd i Isis dräkt (en klänning i många färger med en svart mantel över, får vi förmoda), uppvaktad av söta små pojkar klädda som kupidoner. Tarsus invånare fl ocka-des till hamnen för att beskåda denna storslagna entré, och An-tonius satt ensam och bortkommen på den öppna platsen. Han skickade Kleopatra en inbjudan till en måltid samma kväll, men hon avböjde och svarade att hon hellre såg att han var hennes gäst. Hon tog emot honom med en galamiddag så överdådig att Plutarchos, som sannerligen inte brukade tappa målföret, helt enkelt vägrar att försöka sig på en beskrivning, och på kvällen satt de tillsammans på hennes däck upplyst av mängder av blin-kande lyktor.

Plutarchos säger utan omsvep att Kleopatra med vett och vilja gick in för att förföra Antonius och att han, mer naiv än Caesar, nästan genast föll för hennes väl inövade knep:


.43<0/2=/

+6;

… Caesar och Pompejus [Gnaeus Pompejus] hade känt henne då hon fortfarande var en ung fl icka och oerfaren i kärleksa# ärer, men hon ämnade besöka Antonius exakt vid den tid då kvinnor är som allra vackrast och står på höjden av intellektuell förmåga. Därför försåg hon sig med många gåvor, mycket pengar och sådana prydnader som hög ställning och ett välmående kungarike gjorde det naturligt för henne att ta med sig, men hon reste med det största självförtroende och tillit till sin egen persons behag och trollkonster.12

Återigen förbereder han oss på det kommande genom att berätta att Kleopatra avsiktligt intrigerade för att fånga den enkelspårige Antonius, men att det var med hjärtat, inte hjärnan, som Anto-nius fattade sitt beslut att alliera sig med Kleopatra. Dio håller med om att den svage Antonius lätt låter sig luras av makten, av Kleopatra och av den lyx som hon omger sig med:

Det är alldeles sant att han med stort allvar hade skött sina plikter så länge han befann sig i underordnad ställ-ning och hade strävat efter de högsta belöningarna, men nu när han hade vunnit makten ägnade han inte längre sträng uppmärksamhet åt något av detta utan slog följe med Kleopatra och egyptierna i allmänhet i deras tillvaro av lyx och lättja tills han var helt demoraliserad.13

Man måste hålla i minnet att detta var propaganda och att Anto-nius inte enbart var naiv och enkelt funtad. Han var också utom-ordentligt äregirig och kompetent.

Athenaios ger oss en skildring av deras första kväll tillsam-mans.14 I ett gemak smyckat med väggbonader i purpur och guld lät Kleopatra servera läckra rätter på guldtallrikar inlagda med ädelstenar, och hon avslutade festen med att överlämna alla sina


+6+


guldfat till Antonius. Banketten kvällen därpå var ännu ståtligare och Antonius gick sin väg med ännu fl er fat av guld, och de gäster han hade haft med sig fi ck behålla sina so@ or och bägare. Vid så-dana fester kom lyxen farligt nära rumlande. Sambandet mellan mat, dryck och sex var uppenbart, och dynastiperiodens egyptier hade dekorerat sina gravar, återfödelsens skådeplatser, med bilder av eviga festmåltider där män och kvinnor satt vid bord som dig-nade under allt vad jorden gav. Det antyds att Kleopatra hade för vana att förföra med överdådiga måltider. Hon hade festat med Caesar, som var så påfallande avhållsam att han lagstiftade mot privat lyx, slösaktiga måltider, extravaganta kläder och pärlor. Och nu festade hon med Antonius, notoriskt svag och lättjefull. Om vi tar de klassiska författarnas redogörelser på orden får vi intrycket att Kleopatra och Antonius inte gjorde något annat än åt, drack och kopulerade. Blotta kvantiteten mat som konsumerades och kastades bort vid Kleopatras hov får en måttfull person, i det här fallet Plutarchos, att rysa:

Amfi ssas läkare Filotas brukade berätta för min farfar Lamprias att han vistades i Alexandria på den tiden och studerade sitt ämne, och efter att ha blivit nära bekant med en av de kungliga kockarna övertalades han lätt av denne (ung som han var) att beskåda de extravaganta förberedelserna för en kunglig aftonmåltid. Sagt och gjort. Han fördes in i köket, och då han såg alla de andra mat-varorna i stort överfl öd och åtta vildgaltar som rostades, gav han luft åt sin häpnad över hur många gästerna mås-te vara. Men kocken brast i skratt och sade: ”Gästerna är inte många, bara ungefär tolv, men allt som ställs fram-för dem måste vara fulländat, och det blir sämre om det blir stående. Ty det kan hända att Antonius vill ha mat genast, och efter en liten stund skjuter han kanske på det och vill hellre ha en bägare vin eller fördjupa sig i samtal


.43<0/2=/

+65

med någon.” Därför ”lagas inte en utan fl era måltider, ty det är svårt att trä# a exakt rätt i tiden”, sade han.15

Den redlige, moraliskt oklanderlige Octavianus, som var känd för att gå i hemvävda kläder sydda av hans hustru och dotter (trodde han i alla fall i sin oskuld), kunde inte förföras vare sig av Kleopa-tra eller av hennes mat. I sitt enda samtal med henne vägrade han att möta hennes blick, och efter hennes död smälte han ner alla guldfaten i palatset i Alexandria.

Plinius den äldre berättar historien om Kleopatras örhängen, som hon ärvt efter ”orientaliska kungar” och var gjorda av de största pärlor som någonsin påträ@ ats.16 En dag då hon var uttrå-kad och irriterad på den dåliga mat som serverades vid Antonius bord slog hon vad med honom om att hon kunde servera honom en måltid värd tio miljoner sesterces (detta vid en tidpunkt då en legionärs sold uppgick till *%% sesterces om året). Nästa kväll lät hon ställa fram de mest utsökta rätter. Som efterrätt befallde hon in en bägare surt vin, tog av det ena pärlörhänget, lät pärlan falla i vinet och drack det medan den löstes upp. Med några klunkar hade hon vunnit vadet. Som många har påpekat är detta givetvis en osannolik om inte helt orimlig historia. Pärlor består till när-mare *% procent av kalciumkarbonat och löses upp i en sur lös-ning, men det går mycket fortare om de först stöts till pulver i en mortel. Den egyptiska vinägern var känd för att vara stark. Om Kleopatras sura vin (vinum acer, vinäger) var starkt nog och om hon lät tiden gå tillräckligt länge – ett experiment visar att det be-hövs mer än tjugo timmar för en stor hel pärla i kall vinäger – lös-tes pärlan mycket riktigt upp och neutraliserade syran. Kleopatra, som efter sin död förvärvade stort anseende som alkemist, kan ha varit fullt medveten om detta. Om blandningen smakade gott, el-ler om den alls var drickbar, är en annan sak. Några historiker tror att Kleopatras pärl-vin-blandning kan ha ansetts vara ett afrodisi-akum. Ullmans experiment pekar i mer prosaisk riktning på att


+6,


en blandning av pärla och vin, korrekt gjord, kan ha neutraliserat magsyran. Men att tro att Kleopatra tillverkade sin egen återstäl-lare är nog att gå för långt.17

Vad hände då med det andra örhänget? Antonius vän Lucius Munatius Plancus sägs ha hindrat Kleopatra från att lösa upp ock-så den pärlan, och efter drottningens död påstås den ha delats itu och placerats i öronen på Venusstatyn i Pantheon i Rom. Med tanke på att Venus och pärlan båda kom från havet och båda sym-boliserade kärlek var det en mycket passande gåva.

Det fi nns två andra romerska historier om pärlor som blir upp-druckna. Både Horatius och Plinius beättar om den slösaktige so-nen till skådespelaren Aesopus som drack en pärla hämtad från den förmögna Metellas öra. Men Metellas pärla var mindre än Kleopatras och värderad till endast en miljon sesterces. Suetonius säger att den notoriske excentrikern Caligula drack pärlor upplös-ta i vinäger, och han tycks också ha badat i parfym och serverat sina gäster bröd och kött av guld. Dessa varianter på temat inne-bär självfallet inte att vi utan vidare bör avfärda historien om Kleo patras pärla som en vandringsskröna. Kleopatra kan ha inspi-rerat, eller inspirerats av, Aesopus son, och Caligula kan ha inspi-rerats av Kleopatra. Att pärlan måste kokas, pulvriseras eller läggas i syra bevisar inte heller att historien är osann. Kleopatra, som var fullt medveten om vad som slog an på en publik, kan ha regisserat hela numret och Antonius, berusad av vin och kärlek, märkte sä-kert ingenting om det var fusk. Kleopatra kunde givetvis ha svalt pärlan hel, även om det skulle ha förvandlat den mest storslagna av alla gester till ett billigt trick, för att inte tala om proceduren efteråt för att återvinna den. Vi vet att Kleopatra verkligen bar pärlor tack vare att hon på mynten längre fram under sin reger-ingstid har antingen ett långt pärlhalsband i två varv om halsen eller, mindre ofta, ett kortare enkelt och en pärlbroderad dräkt. Pärlor förekom inte i traditionella egyptiska smycken, som bestod av halvädelstenar i brokiga färger infattade i guld, men i Rom


.43<0/2=/

+68

hade det blivit mode år $# att gå omkring i iögonfallande pärl-smycken sedan Pompejus efter sin seger över Mithridates hade be-ställt ett porträtt av sig själv i pärlor. Suetonius skriver att Julius Caesar invaderade de brittiska öarna för att få fatt i sötvattenpär-lor och att han efter återkomsten till Rom i en kampanj för spar-tansk livsföring införde en regel om att endast personer av ”fast-ställd position och ålder” fi ck bära pärlor.18 Plinius, som inte dol-de att han ogillade sådana prydnader och allt de stod för, berättar om Lollia Paulina som bar smycken av pärlor och smaragder vär-da fyrtio miljoner sesterces och alltid gick omkring med kvittona på sig för att imponera på främlingar!

Vid närmare eftertanke förefaller det osannolikt att världens dyraste måltid avslutades riktigt så som Plinius säger. Det spelar ingen större roll; det är vad vi har kommit att vänta oss efter alla historier om Kleopatra. Vad som däremot spelar roll är att Plinius tydligen trodde på den och använde den för att sprida propagan-dan om Kleopatra som förslagen, extravagant över alla gränser och totalt självcentrerad (det är hon ensam som konsumerar ”ban-ketten”). Det var onaturliga och oroande karaktärsdrag för en ro-mare att stöta på hos vilken kvinna som helst. Samtidigt bådade det inte gott för Antonius framtid att hon kunde lura honom så lätt. En senare historia, också berättad av Plinius, handlar om att Kleopatra förgiftade blommorna i sin krona innan hon utmanade Antonius, som vägrade att äta eller dricka något om det inte har provats av en slav, att dricka vin tillsatt med blommor. Det hela får ett otäckt slut: Kleopatra hindrar den tillitsfulle Antonius från att dricka de förgiftade blommorna och ”hon befallde en fånge som hade förts in att dricka vinet och han dog genast”.19 Än en gång har Kleopatra lurat den oskuldsfulle Antonius med största lätthet.

Kleopatra festade med Antonius, men hon köpslog också med honom. Hon gick utan vidare med på att förrädaren Serapion av-rättades. Efter att ha fl ytt från Cypern hade han tagit sin tillfl ykt till den feniciska staden Tyre. Hon delfi nansierade också Antonius


+6-


fälttåg mot partherna. I gengäld måste han ge hennes krona och land sitt beskydd. Detta innebar att den syster som utgjorde ett konstant hot mot Kleopatra och Caesarion undanröjdes; Kleo-patra kan mycket väl ha hävdat att hon med stor sannolikt hade tagit Serapios och Cassius parti. Arsinoë hämtades från sitt tem-pel, mördades på order av Antonius och begravdes sedan i Efesos, eventuellt i den väldiga grav mitt i staden som i dag kallas Okta-gonen och där man har grävt fram kvarlevorna av en icke namn-given kvinna på mellan tjugo och trettio år. Samtidigt såg Anto-nius till att en besvärlig ung man som påstod sig vara den sedan länge försvunne, aldrig drunknade Ptolemaios XIII togs av daga.

Kleopatra återvände till Egypten och Antonius följde efter en månad senare. Han kom att tillbringa vintern '#/'% i lugn och ro i Alexandria, där han eventuellt följde Caesars exempel och över-vägde möjligheterna att ska@ a fram intäkter från Egypten. I Alex-andria konstaterade han att all den popularitet som Caesar hade saknat kom honom själv till del. Stadens invånare hade inte glömt att Antonius hade låtit Archelaos begravas under hedersamma for-mer och att han hade utnyttjat sitt infl ytande till att övertala Au-letes att avstå från att massakrera oskyldiga undersåtar, och de sat-te stort värde på hans uppträdande. Caesar hade tvingat sig på Alexandria med hela förfi ningen hos en romersk invasion i minia-tyr, Antonius betedde sig som en privatperson som gärna bytte sin romerska toga mot en grekisk chlamys, en kappa i militär stil som fästes på ena axeln och kunde bäras för sig eller över andra plagg. Om vi skall tro de klassiska författare tillbringade Kleopatra och Antonius en bekymmerslös vinter, nästan som om de varit barn. Tillsammans bildade de ett dryckessällskap, ”De oefterhärmliga levande” (amimetobioi, som en spefågel som kallade sig ”Parasi-ten” ändrade till ”De oefterhärmliga älskande” på sockeln till en staty i Alexandria), som samlades varje kväll för att dricka, äta, spela tärning, jaga och – särskilt uppskattat – ströva omkring på Alexandrias gator i förklädnad och spela de stackars invånarna di-


.43<0/2=/

+69

verse spratt. Plutarchos var övertygad om att det nya sällskapet helt enkelt var en förevändning för Kleopatra att vara tillsammans med Antonius hela tiden: hon uthärdade, eller vågade, inte att släppa honom ur sikte ens några timmar en kväll. En annan tolk-ning är att sällskapet var en samling Dionysosfi rare som möttes regelbundet, inte för att rumla om i oordnade former utan för att utföra heliga religiösa riter där alkoholkonsumtion ingick. Kleo-patras ametistring, som lär ha varit graverad med ordet methe (be-rusning), kan absolut påstås syfta på mystisk och inte fysisk berus-ning, eftersom ametisten i sig förknippades med nykterhet. Velle-jus ger oss en stämningsbild av de långa kvällarnas eskapader då han berättar att Plancus övertalades att framträda vid en av Kleo-patras banketter. Med sin nakna kropp målad i blått, en vasskrona på huvudet och en fi skstjärt som svängde därbak spelade Plancus havsguden Glaukos.20

Av Plutarchos får vi veta att Kleopatra redan deras andra kväll tillsammans hade ”i Antonius skämt känt igen mycket av soldaten och den enkle mannen och även anlagt detta sätt mot honom, nu utan hämningar och djärvt”. Antonius var berömd för sitt skämt-lynne. Han skämtade med sina soldater och vrålade av skratt när de i sin tur skämtade med honom. Han hade till och med försökt att skämta med den allvarsamma Fulvia, men hon var inte det minsta mottaglig för hans humor:

Med skämtsamheter och ungdomliga tilltag försökte An-tonius göra till och med Fulvia lättsinnigare. Ett exempel var när många gick ut för att möta Caesar efter hans se-ger i Spanien. Antonius själv gick ut. Då spreds plötsligt ett rykte i Italien att Caesar var död och hans fi ender un-der framryckning mot landet, och Antonius återvände till Rom. Han tog på sig slavkläder och kom på natten till sitt hus, och då han sagt sig ha ett brev till Fulvia från Antonius blev han insläppt till henne, med ansiktet om-


+66


virat. Innan den svårt uppskakade Fulvia tog brevet frå-gade hon om Antonius alltjämt var vid liv. Efter att ha räckt henne brevet utan ett ord och hon börjat öppna och läsa det, slog han armarna om henne och kysste henne.21

Också ptoleméerna uppskattade en god historia. Athenaios berät-tar om ett spratt som Ptolemaios II spelade Sosibios.22 Ptolemaios hade uppmanat sina skattmästare att säga till Sosibios när han bad om sin lön att den redan hade betalats ut. De lydde, och Sosibios gick till kungen klagade över att han inte fått några pengar. Ptole-maios undersökte arkivrullarna och läste långsamt upp namnen på dem som helt klart hade fått sin lön: Soter, Sosigenes, Bion och Apollonos. Som han förklarade för Sosibios kunde han bevisa att Sosibios verkligen hade fått sina pengar genom att ta stavelser ur alla namnen – SOter, soSIgenes, BIon, ApollonOS. Man får förmoda att det ingick i Sosibios tjänsteplikt, han som stod där utan lön, att skratta. Kleopatras egen humor, som riktades direkt mot den pojkaktige Antonius, var lika osofi stikerad:

En gång var han [Antonius] ute på fi ske och hade otur, och han blev irriterad över att Kleopatra såg på. Därför befall-de han sina fi skare att dyka ner och i smyg fästa kroken på några fi skar som hade fångats tidigare, och så drog han upp ett par tre stycken. Men egyptiskan genomskådade kne-pet. Hon låtsades beundra sin älskares skicklighet och be-rättade för sina vänner om den och inbjöd dem att komma och beundra den dagen därpå. De kom i stora skaror och steg i fi skebåtarna, och när Antonius hade kastat i sin rev befallde hon en i sin egen uppvaktning att gå honom i för-väg genom att simma fram till hans krok och fästa en salt sill från Pontos på den. Antonius trodde att han hade fått napp och drog upp kroken, varpå det naturligtvis blev mycket skratt, och Kleopatra sade: ”Fältherre, överlämna


.43<0/2=/

+67

ditt metspö till Faros och Kanopos fi skare; din sport är att jaga städer, riken och kontinenter.”23

År '% födde Kleopatra tvillingar som hon gav namnen Alexander och Kleopatra. Antonius hade då redan lämnat Alexandria. Han skulle inte göra sig någon möda med att försöka trä@ a vare sig Kleopatra eller sina egyptiska barn på tre och ett halvt år, men han tycks ändå ha anlitat spioner som höll honom underrättad om vad som pågick i Egypten. En sådan långvarig skilsmässa är inte alls vad man väntar sig av en kärlekskrank kavaljer, och den tyder på att Antonius betraktade månaderna hos Kleopatra som ett kort avbrott i sin ordinarie tillvaro. Kleopatra, som hade an-vänt Antonius för att kunna uppfylla sin plikt att föda fl er barn, kan mycket väl ha sett saken på samma sätt.

I slutet av februari eller början av mars år '% gick partherna till dubbelt anfall mot de romerska territorierna Syrien och Mindre Asien. Antonius skyndade från Alexandria till Tyre där han fi ck ett katastrofalt besked: många av Roms klientkungar hade hoppat av och nu sällat sig till partherna. Den alltjämt lojale Herodes av Judeen hade tvingats fl y till Egypten och eskorterats på båt till Alexandria efter att ha nått Pelusium. Där avböjde han Antonius erbjudande om trupper och lånade ett fartyg för att segla till Rho-dos, och därifrån tog han sig till Rom.

Än värre skulle det bli. Medan Antonius riktade uppmärksam-heten mot sina östra territorier och eventuellt mot Kleopatra, hade Octavianus presterat vad som måste ha tett sig som en omöj-lighet. Han hade intalat sina trupper att han, inte Antonius, var Filippis verklige hjälte och undergrävde sakta men säkert Antoni-us stöd i Rom. Lucius Antonius, som var konsul år '#, hade gjort allt han kunde för att bevaka sin äldre brors intressen och samar-betat med den energiska Fulvia för att misskreditera Octavianus och vinna över hans anhängare på Antonius sida. Fulvia och Lu-cius hade uppbådat en egen armé – Fulvia mönstrade personligen


+6:


två legioner som bestod av hennes makes veteraner – och förklarat Octavianus krig. De hade starkt folkligt stöd; landsbygdsborna var upprörda över att Octavianus hade tvingat dem att fl ytta för att #%% %%% av hans egna veteraner skulle få slå sig ner på deras mark. Utan Antonius aktiva hjälp hade emellertid de båda bunds-förvanterna inte en chans, och Antonius, som befann sig långt bor-ta i Alexandria, kunde eller ville inte ingripa. Efter förhandlingar och en del håglösa strider belägrades Lucius i bergsstaden Perusia (Perugia), där förhållandena snart blev så desperata att slavarna, som inte fi ck den minsta del av de strängt ransonerade matförrå-den, tvingades äta gräs och löv. Tre mil från Perusia hade trupper som var lojala mot Antonius slagit läger och Lucius såg tydligt rö-ken från deras eldar. Men deras befälhavare vägrade att ingripa mot Octavianus utan en direkt order från Antonius, och Antonius iakt-tog tystnad. De slungskott som Octavianus trupper nu sköt över stadsmurarna var inristade med demoraliserande obscena texter:

Jag siktar på Fulvias fi tta!Lucius Antonius och Fulvia, hitåt med arslet, era dum-skallar!!24

I slutet av februari år '% kapitulerade den svältande Lucius. Octa-vianus avrättade Perusias råd (han skonade en enda man, som tidi-gare hade fördömt Caesars mördare o@ entligt) och lät sina trupper skövla staden, men soldaterna fi ck till sin lättnad gå fria, liksom Lu-cius. Fulvia hade redan fl ytt från Italien. Antonius mötte sin hustru i Athen, där ett häftigt gräl slutade med att Antonius övergav den svårt sjuka Fulvia. Hon dog kort därpå, vilket gav Antonius, som måste ha vetat att Fulvia alltid hade agerat i hans bästa intresse, till-fälle att skjuta över ansvaret för hela debaclet på sin döda hustru.

Därmed var Antonius fri att gifta sig med Kleopatra, men äk-tenskap med en utlänning, hur vänligt inställd hon än var till Rom, var inte det klokaste han kunde göra vid denna ytterligt käns-


.43<0/2=/

+7;

liga tidpunkt. I början av oktober år '% ledde fördraget i Brundi-sium (Brindisi) till att triumviratet omorganiserades. Antonius fi ck bevisa sin lojalitet mot Octavianus genom att avstå från sin kontroll över Gallien och ingå ett diplomatiskt äktenskap med hans halvsyster Octavia som nyligen blivit änka. Bröllopet fi rades bara några veckor efter Antonius egyptiska tvillingars födelse. Oc-tavia, en god och plikttrogen romersk hustru, skulle skänka Anto-nius två döttrar, Antonia Maior (blivande farmor till kejsar Nero) och Antonia Minor (blivande farmor till kejsar Claudius). I bör-jan av år !* slog sig paret ner i Athen där Antonius på nytt hylla-des som Den Nye Dionysos, gudinnan Athena Polias gemål, och den anspråkslösa Octavia blev hans jordiska maka, ”Den Gudom-liga Välgörarinnan”. Medan Antonius försjönk i en österländsk monarks luxuösa levnadssätt inledde hans trupper under befäl av Publius Ventidius det första framgångsrika skedet i fälttåget mot partherna. Antonius själv begav sig österut år !& och intog staden Samosata (Samsat) vid Eufrat.

Marcus Antonius silvertetradrakma, ett av många mynt, eventuellt sla-get i Antiochia, som bär Antonius bild på ena sidan och Kleopatras på

den andra.


+7+


Mellan år '% och !% härskade Kleopatra över ett alltmer välmåen-de Egypten. Det är under detta sista årtionde av hennes tid som vi kan fånga en fl yktig glimt av det tråkiga, dagliga rutinarbete som måste ha fyllt hennes timmar. Ett papyrusdekret utfärdat den (! februari år !!, för att ta ett exempel, handlar om vilka privilegier som skall beviljas de anhöriga till Antonius förtrogne vän Publius Candidus [Crassus]. Familjen skall få tillstånd att exportera spannmål och importera vin skattefritt, och mark och tjänare är också befriade från skatt. Längst ner på dokumentet fi nner man det enda grekiska ordet ginestho, ”må det bli så”, skrivet med vad somliga men långt ifrån alla tror kan vara Kleopatras egen hand-stil.25 Denna papyr, som en gång förvarats i arkivet i Alexandria, återanvändes i ett mumiefodral av kartong och begravdes med en romersk mumie. Fodralet grävdes upp på gravplatsen Abusir el-Melek i Fayuum #*%!–%> och togs till sist isär så att det gömda dokumentet kom i dagen. Teoretiskt kunde vem som helst i pto-leméernas Egypten vädja till kungen eller drottningen, och arkeo-logerna har påträ@ at ett helt arkiv med tämligen trivial korrespon-dens i Serapeion i Memfi s, daterad mellan år (%% och #>% och adresserad till ”Kung Ptolemaios och Drottning Kleopatra”. Re-dan i kapitel # (s. !&) såg vi Ktesikles klagoskrift om sin oregerliga dotter som han riktat direkt till Ptolemaios III. Det kan jämföras med en petition skriven omkring år ((% ”till kung Ptolemaios” av Filista, en dam som hade blivit skållad av en slarvig egyptisk ba-derska. I praktiken är det föga troligt att monarken personligen ägnade sig åt sådana ärenden, och vi vet att Filistas klagomål handlades av strategos Diofanes.26

Våren/sommaren år !" möttes Antonius, Octavia och Octavia-nus i Tarentum (Taranto), där en överenskommelse nåddes om att triumviratet skulle förnyas på ytterligare fem år. Dessutom gick Antonius med på att förse Octavianus med två eskadrar (#(% krigsfartyg) som han kunde sätta in mot Sextus, vars piratskepp ställde till olidliga störningar i handeln. Octavianus i sin tur skul-


.43<0/2=/

+75

le förse Antonius med fyra legioner ((% %%% man) som han kunde sätta in mot partherna. För att besegla uppgörelsen trolovades An-tonius son med Fulvia, den nioårige Marcus Antonius (Antyllus), med Octavianus tvååriga dotter Julia. Nöjda och belåtna seglade Antonius och Octavia tillsammans till Korfu. Där skildes de, och Antonius skickade den gravida Octavia till Rom där hon skulle bo under sin brors beskydd.

Antonius hade överlämnat sina #(% fartyg men inte fått de ut-lovade marktrupperna. Alltför sent förstod han att Octavianus inte var att lita på. Han begav sig till Antiochia och sände bud ef-ter sin militära bundsförvant och ekonomiska sponsor Kleopatra. Eller för att citera Plutarchos:

… det hotfulla onda som hade slumrat en lång tid, näm-ligen hans lidelse för Kleopatra, som man trodde hade trollats bort och vaggats till vila av klokare övervägan-den, blossade upp igen med förnyad kraft medan han närmade sig Syrien. Och likt det själens envisa och osty-riga djur som Platon talar om viftade han undan alla räddande och ädla råd och skickade Fontejus Capito att föra Kleopatra till Syrien.27

Kleopatra tillbringade vintern !"/$ i Antiochia, fastlåst i förhand-lingar med Antonius. Egypten hade åtnjutit fyra år av stabilitet och stigande välstånd, och frånsett deras privata relation var hen-nes förhandlingssits långt starkare än den hade varit i Tarsus. Hon kunde ställa upp med den fl otta och de förråd som Antonius be-hövde, men i utbyte begärde hon Ptolemaios II Filadelfos förlo-rade välde i öster. Antonius gick med på kravet, inte nödvändigt-vis för att han hade drivits till vansinne av sin besatthet av Kleo-patra utan för att han behövde hennes hjälp. Att återlämna dessa territorier gick enligt hans uppfattning helt i linje med den ro-merska politiken, som gärna tillät beprövade och betrodda klient-


+7,


monarker ett visst självstyre. Octavianus reaktion, och den propa-ganda som han senare kunde få ut av att Antonius skänkte hela provinser till Kleopatra utan att rådfråga senaten, visar att inte alla var av samma mening.

Så gott som omedelbart fi ck Kleopatra makten över Cypern, Kreta, Cyrenaika (Libyen), stora delar av Coele Syria, Fenicien, Kilikien och Nabatea. Det enda land som saknades var Judeen, som nyligen hade förklarats tillhöra den nyinstallerade kung He-rodes. Även utan Judeen var Kleopatra världens rikaste monark, och hon utökade sina tillgångar ännu mer då hon gjorde upp med judarna och nabateerna om rätten att arrendera mark och utvinna bitumen från Döda havets stränder. Herodes samtyckte rentav till att ta upp skatt åt henne.

Nu erkände Antonius tvillingarna, som genomgick en namn-givningsceremoni, eventuellt för andra gången, där de fi ck heta Alexander Helios (sol) och Kleopatra Selene (måne):

… han förvärrade skandalen genom att erkänna sina båda barn med henne och kallade det ena för Alexander och det andra för Kleopatra, med Sol som tillnamn till den förre och Måne till den senare. Men eftersom han var skicklig på att sätta ett vackert ansikte på skamliga gär-ningar brukade han säga att romarrikets storhet uppen-barades, inte genom vad romarna fi ck utan genom det de förlänade, och att aristokratiska familjer utvidgades ge-nom att många kungar avlades successivt. På detta sätt, sade han åtminstone, var hans egen upphovsman avlad av Herakles, som inte begränsade sin succession till ett enda sköte och inte heller böjde sig i vördnad för lagar som Solons för regleringen av barnalstring, utan gav na-turen fritt lopp och efterlämnade begynnelsen och grun-den till många släkter.28


.43<0/2=/

+78

Kleopatra och Selene var två väletablerade ptolemaiska namn, och med tanke på att månen associerades med Isis i hennes roll som himladrottning var båda högst passande för Kleopatras dotter. Alexander var också ett ptolemaiskt namn som bar på minnen av Alexander den store. Helios, solen, var inte bara månens traditio-nella tvilling utan anknöt också den unge Alexander till de egyp-tiska solkulterna, både traditionella (kulten av Re och av Horus, son till Isis och Osiris/Dionysos) och nya (kulten av Serapis). Ut-anför Egypten förknippades Helios med Apollo, Octavianus egen gudomliga inspiration.

Än en gång var Kleopatra och Antonius ett kärlekspar. Om detta ingick i uppgörelsen eller om det fanns äkta passion på ömse sidor är omöjligt att avgöra. Nästa år, !$, på sensommaren födde Kleopatra ännu en son, Ptolemaios Filadelfos som hon uppkalla-de efter den glansomspunne Ptolemaios II sedan hon vunnit till-baka det ptolemaiska väldet i öster. Då hon återvände i triumf från Antiochia utropade hon en ny era. Året från den # september !" till den !# augusti !$ skulle nu betecknas som ”År #$ som är År #”, och detta dubbla dateringssystem skulle fortgå till ”År (( som är År "”, Kleopatras dödsår. Den lysande nya tidsåldern åtföljdes av nya titlar. Feniciska mynt bär nu ett porträtt på frånsidan av Basilissa Kleopatra ) ea Neotera (Den Yngre Drottning Kleo-patra ) ea eller Drottning Kleopatra Den Yngre Gudinnan), och på åtsidan ett porträtt av Antonius. Kleopatra ) ea är en tydlig anspelning på vår Kleopatras farfars faster drottning Kleopatra ) ea av Syrien. År !" refererar ett avtal från Herakleopolis i Egyp-ten till ) ea Neotera Filopator kai Filopatris (Den Faderälskande och Fosterlandsälskande Yngre Gudinnan).29 Caesarions titel, ”Faderälskande och Moderälskande Gud”, kvarstår oförändrad.

I maj år !$ återupptog Antonius fälttåget mot partherna och inledde det med en lång och tröttsam marsch norrut genom Sy-rien och sedan österut genom Armenien. Till en början gick allt bra, men o@ ensiven förvandlades snart till en förödande katastrof


+7-


där mer än !% %%% stupade, omkring två femtedelar av hela ar-mén. Antonius hade nu endast tjugofem legioner under sitt befäl och tvingades göra en tung vinterreträtt till Syrien. Återigen kom det bud till Egypten efter Kleopatra och återigen tvekade hon, kanske därför att hon just hade fött barn eller behövde tid på sig för att samla ihop förnödenheter eller överväga sin situation. An-tonius förödmjukande motgångar i kriget hade nämligen sam-manfallit med Octavianus seger över Sextus, och Octavianus hade också förstärkt sin position genom att tvinga Lepidus att dra sig tillbaka och ockupera hans återstående territorier. Maktbalansen hade förskjutits och Octavianus började allvarligt hota Antonius auktoritet. I januari år !> möttes Kleopatra och Antonius i den undanskymda feniciska hamnstaden Leuke Kome (Vita byn). Hon hade med sig förråd av varma kläder och proviant men inte så mycket pengar att de räckte till avlöning åt soldaterna. Några veckor senare for både Antonius och Kleopatra till Alexandria.

Medan allt detta hände hade Octavia levt en äkta romersk hust-rus dygdiga liv, skött om sina egna och Antonius barn i olika kul-lar och delat sin tid mellan Athen och Rom. Våren !> lämnade hon Rom och begav sig till Grekland på den första etappen av en resa, planlagd av hennes bror, för att överlämna tvåtusen soldater (inte de utlovade (% %%%) och sjuttio fartyg från Octavianus till Antonius, därutöver pengar, boskap och gåvor ur hennes egen kassa. Antonius blev rådvill och befallde Ocavia att stanna i Rom (enligt Dio) eller i Athen (Plutarchos) men att skicka soldaterna vidare. Plutarchos berättar att detta högst o@ entliga avvisande av Octavia var Kleopatras fel, att hon hade tillgripit alla sina kvinno-knep för att övertala Antonius att inte ta emot sin hustru:

Kleopatra varseblev att Octavia var på väg att komma i närstrid med henne och fruktade att hon skulle bli oöver-vinnelig och vinna fullständig kontroll över sin make, om hon till sin karaktärs värdighet och Caesars makt lade sitt


.43<0/2=/

+79

angenäma sällskap och sina fl itiga omsorger om honom. Därför låtsades hon själv vara lidelsefullt förälskad i An-tonius och minskade sin kropps omfång med sparsam kost; hon anlade en hänförd min när Antonius kom i närheten och en orkeslös och sorgsen när han gick sin väg. Hon såg till att ofta ses gråtande och torkade sedan snabbt tårarna och försökte dölja dem, som om hon ville att An-tonius skulle lägga märke till dem. Och hon bedrev dessa konster medan Antonius hade för avsikt att bege sig från Syrien och ansluta sig till mederna [som hade gått till an-grepp på partherna]. Hennes jasägare var också fl itiga på hennes vägnar och brukade förtala Antonius som hård-hjärtad och känslokall och säga att han förstörde en äls-karinna som var hängiven honom och ingen annan. Ty Octavia hade tagit honom till äkta av politiska skäl och för sin brors skull, sade de, och satte stort värde på att vara hans lagvigda hustru, men Kleopatra, som var så många människors drottning, kallades Antonius älskade, och hon undvek inte detta namn och försmådde det inte så länge hon fi ck se honom och leva med honom; men om hon tvingades bort från honom skulle hon inte överleva …30

Plutarchos förklaring är inte det minsta trovärdig, lika lite som Dios påstående att Kleopatra hade tillgripit häxkonster för att locka Antonius från Octavia. Det är rimligare att förmoda att An-tonius politiska gifte hade blivit ovidkommande i och med att hans relation till Octavianus snabbt föll sönder. Han hade avgjort att hans väg framåt låg hos Kleopatra. Det var inte första gången som Antonius gjort sig kvitt en hustru som han inte längre hade någon nytta av. Men att han vände ryggen åt den dygdiga Octavia till förmån för en lös förbindelse med en utländsk kvinna var inte populärt i Rom, där Octavia, som fortfarande ansåg sig vara gift,


+76


fortsatte att ta hand om Antonius barn i hans hus. På sitt vis var hon lika stark som Fulvia hade varit. Som en iögonfallande för-orättad hustru hade hon en viktig uppgift att uträtta i sin brors propaganda, och i takt med att Antonius anseende störtdök till bottennivå gick Octavias från klarhet till klarhet. Octavianus var överförtjust över att kunna göra politiskt kapital av sin klanderfria syster och år !! förlänade han henne sacrosanctitas, rätt till be-skydd, den högsta ära som en gift romersk kvinna kunde få. Åt-minstone för ögonblicket ställde hon sin svägerska Livia i skuggan som Roms förnämsta dam.

Kleopatra och Antonius tillbringade vintern !>/' i Alexandria. Våren därpå följde Kleopatra med Antonius så långt som till Eu-frat och gjorde sedan en utdragen eriksgata hem genom sina nya områden, med uppehåll i Apamea vid fl oden Orontes, Emesa, Damaskus och Jerusalem, där hon på nytt trä@ ade Herodes och enligt Josefus gjorde ett misslyckat försök att förföra honom:

När hon var där, och mycket ofta var tillsammans med Herodes, strävade hon efter att ha brottsligt umgänge med kungen; hon hängav sig åt sådana njutningar utan att göra hemlighet av dem, och i någon mån hyste hon kan-ske en känsla av kärlek för honom, eller rättare sagt är det troligare att hon gillrade en förrädisk fälla för honom ge-nom att söka få till stånd sådan äktenskapsbrytande sam-varo med honom. I stort sett föreföll hon emellertid över-väldigad av kärlek till honom. Herodes hade en längre tid inte hyst någon god vilja till Kleopatra ty han visste att hon var en kvinna som väckte förargelse hos alla, och vid denna tid ansåg han att hon var särskilt förtjänt av hans hat, ifall detta försök var en frukt av lusta; han hade också ämnat förhindra hennes intriger genom att döda henne om hennes syften var sådana. Han vägrade emellertid att gå med på hennes förslag och tillkallade


.43<0/2=/

+77

sina vänner för att rådfråga dem huruvida han borde döda henne, nu när han hade henne i sitt våld, för att därigenom befria alla dem för vilka hon redan hade bli-vit en börda från en mängd onda ting, och hon väntades förbli en börda i framtiden, och att just detta skulle vara till stor fördel för Antonius själv, emedan hon säkerligen inte skulle vara honom trogen …31

Ingen annan historiker tar upp denna historia, som minst sagt är i hög grad osannolik. I själva verket hade Kleopatra och Herodes mycket gemensamt och skulle ha gjort klokt i att bilägga sin ter-ritoriella dispyt och förena sina krafter. Men Kleopatras ohöljda inblandning i judisk politik och hennes vänskap med hans kraft-fulla svärmor Alexandra gjorde henne inte populär hos Herodes. År !$ hade Alexandra skrivit till Kleopatra och bett henne påverka Herodes val av överstepräst. Kleopatra hade hänskjutit ärendet till Antonius, och Alexandras sjuttonårige son Aristobulos hade fått befattningen. När Aristobulos mördades innan ett år hade gått ef-ter utnämningen, vilket inte kan ha kommit som någon överrask-ning, skrev Alexandra på nytt till Kleopatra och bad henne se till att hämnd utkrävdes för mordet. Kleopatra vädjade återigen till Antonius att ta hand om saken och Herodes kallades till Rom för att svara för sina gärningar. Väl hemma igen löste Herodes sina fa-miljekonfl ikter genom att låta fängsla eller mörda de värsta bråk-makarna i släkten.

År !' tillfångatog Antonius kung Artavasdes av Armenien med större delen av hans familj och hela statskassan. Det var inte den stora seger i öster som han hade tänkt sig. Ändå tågade Antonius in i Alexandria iförd Dionysos gyllene mantel och med en krans av vildvinsblad på huvudet och en thyrsos i handen. Framför hans stridsvagn gick Artavasdes, hans hustru och två söner, omvirade med kedjor av guld eller silver. Kleopatra tog emot Antonius sit-tande på en gyllene tron på ett silverpodium framför Serapis tem-


+7:


pel, men fångarna vägrade att betyga henne sin vördnad. Dio återger den hotfulla stämningen:

Barbarerna riktade inga vädjanden till henne, ej heller föll de till marken för henne fastän de utsattes för hårt våld och många förhoppningar riktades till dem om att de skulle göra dem till viljes, men de tilltalade henne en-dast med hennes namn. Detta gav dem anseende för mod, men de blev o# er för mycket misshandel på grund av det.32

Octavianus var inte road där han satt i Rom och bevakade situa-tionen. Antonius dionysiska fi rande liknade alltför mycket en tri-umf, en rent romersk helig ceremoni. Antonius ansåg tydligen att Alexandria var en huvudstad som kunde tävla med Rom.

Kort efter Antonius triumfartade intåg följde den ståtliga of-fentliga fest som i dag kallas ”Alexandrias donationer”. Den hölls i den fullsatta gymnastikanläggningen, där det kungliga paret mottog sitt folks hyllningar på ett silverpodium. Kleopatra, mag-nifi kt klädd som Den Nya Isis, satt på en gyllene tron och Anto-nius på en av silver bredvid henne. De kungliga barnen fi ck min-dre troner strax nedanför föräldrarna. Antonius höll ett långt tal, skenbarligen till Julius Caesars minne, där han skisserade ambiti-ösa planer för sina områden i öster. Kleopatra erkändes o? ciellt som ”Konungars drottning och hennes söner som är kungar”. Hennes samregent Caesarion, nu formellt erkänd av Antonius som Caesars legitime son, intog sin rättmätiga plats som farao av Egypten, ”Konungarnas konung”, men han skulle ändå sitta lägre än sin mor och styvfar. De mindre barnen hade iförts samma ”na-tionaldräkt” som bars av härskarna över Persien (Alexander Heli-os), Cyrenaika (Kleopatra Selene) och Makedonien (Ptolemaios Filadelfos). Budskapet var än en gång tydligt och rättframt. Kleo-patra och Caesarion var samregenter över Egypten och dess terri-


.43<0/2=/

+:;

torier Cypern, Libyen och Coele Syrien. Därutöver var Caesarion den äkta arvingen till Rom och dess områden i väst. Något opti-mistiskt, med tanke på alla dessa områden ännu inte tillhörde Egypten, var Alexander Helios förutbestämd att härska över alla territorier öster om Eufrates, även Armenien och Parthien. Kleo-patra Selene skulle härska över Cyrenaika och Kreta, Ptolemaios Filadelfos fi ck delar av Syrien och Kilikien och samtliga romerska områden väster om Eufrates. Dessa tre små barn skulle avlägga trohetsed till Kleopatra och Caesarion, och som den främste i den kungliga familjen skulle Antonius i princip härska över världen. Inga konstruktioner kunde ha misshagat Octavianus mer. För för-sta gången började han kritisera Antonius o@ entligt.

Octavianus och Antonius brevväxlade fortfarande. Ett privat brev från Antonius till Octavianus fi nns bevarat i Suetonius verk:

Vad har det tagit åt dig? Har du några invändningar mot att jag ligger med Kleopatra? Men vi är ju gifta, och detta är ju ingenting nytt – förhållandet började för nio år sedan. Och du själv då? Är du trogen mot [Livia] Drusilla? Jag framför mina gratulationer om du inte har varit i säng med Tertulia eller Terentilla eller Rufi lla eller Salvia Titisenia eller allesammans när det här brevet når dig. Är det verkligen så viktigt var eller med vem man ge-nomför könsakten?33

Här mer än någonsin påverkar översättningen av latinet vår syn på Antonius brev. Verkt ineo, som översätts med ”ligga med”, är en ganska grov term som brukade användas om parningar mellan djur. Octavianus måste ha uppfattat att Antonius inte var överdri-vet hövisk när han talade om sitt förhållande med Kleopatra, och en del moderna forskare har poängterat detta genom att översätta verbet med ”sätta på” eller ”knulla”.34 Det intressanta från vår syn-punkt är dock orden uxor mea est, som lika trovärdigt kan översät-


+:+


tas som ett påstående, ”hon är min hustru” eller ”vi är gifta”, som ovan, eller som en fråga – ”är hon min hustru?” I båda tolkning-arna förefaller det som om Antonius, fortfarande gift med Octa-via, anser sig vara gift med Kleopatra. Detta har påståtts kunna syfta på ett teoretiskt, gudomligt äktenskap, Dionysos/Osiris för-ening med Afrodite/Isis. Ett jordiskt äktenskap som den redan gifte Antonius ingick, och dessutom ett äktenskap med en ut-ländsk kvinna, var ogiltigt enligt romersk lag.

Den allmänna uppfattningen är att Kleopatra hade velat vara Antonius lagvigda hustru.35 Varför moderna historiker tror detta – och förvandlar den kraftfulla Kleopatra till en vek älskarinna som helst av allt vill bli en ”ärbar kvinna” – är ovisst. Det är inte alls troligt att hon fäste någon större vikt vid sina barns legitimi-tet eftersom deras ställning i Egypten och dess territorier som barn till världens mäktigaste drottninggudinna var säkrad. Enligt egyptisk lag förekom hur som helst ingen formell civil eller reli-giös vigselceremoni, och för att en förbindelse skulle anses vara ett äktenskap räckte det med att ett par levde ihop för att avla barn. Därför är det fullt möjligt att Kleopatra ansåg sig vara lagligt gift med Antonius och Caesar, även om de inte ansåg sig vara gifta med henne. Romarna, som kastade långa och granskande blickar på Kleopatra, såg aldrig någon hustru i henne. De såg en oblyg, naturvidrig kvinna som låg på lur efter andra kvinnors män. Ur detta växte myten fram om den sexuellt promiskuösa Kleopatra och ryktena om glödande kärleksa@ ärer med Gnaeus Pompejus, Pompejus den store, Ptolemaios XIII och XIV (blodskam!), Cae-sar, Antonius, Herodes och otaliga andra, även slavar. Sannerligen en tung börda för en kvinna som antagligen inte hade mer än två på varandra följande sexuella förhållanden.


+:5

./01234 "

En dröm går i graven

!! !

" #"! $"#7 !"6#!

Ty Rom, som aldrig hade nedlåtit sig till att frukta någon nation eller något folk, fruktade ändå på sin tid två män-niskor. Den ena var Hannibal, den andra var en kvinna.

W. W. Tarn, Cambridge Ancient History1

Nu när relationen mellan Octavianus och Antonius var obot-ligt skadad utbröt ett häftigt propagandakrig i Rom. Octa-

vianus beskyllde Antonius för att ha mördat Sextus Pompejus, för att ha dragit skam över Rom genom att utan stöd i lagen fängsla kungen av Armenien och för att ha annekterat Egypten och andra utländska territorier. Han krävde att få sin del av bytet. Antonius i sin tur beskyllde Octavianus för att ha stulit den nygifta och gra-vida Livia Drusilla från hennes man och olagligt ha avskedat Le-pidus och lagt sig till med mark som tillhörde både honom och Sextus. Också han ville ha sin rättmätiga del av krigsbytet. Octa-vianus fälttåg fi ck en kraftig skjuts då Antonius vän Plancus, som vi senast trä@ ade naken och dansande som en blå fi sk i Alexand-ria, slog sig ihop med sin brorson Marcus Titius och deserterade.


+:,


Plancus och Titus kunde avslöja hemligheterna i Antonius testa-mente, som vestalerna förvarade. Octavianus lade beslag på doku-mentet och läste upp utdrag inför senaten (eller rättare sagt läste det han påstod vara utdrag ur Antonius testamente). Antonius be-kräftelse av att Caesarion verkligen var Caesars äkta arvinge an-sågs mycket provocerande. Hans legat till sina barn med Kleopa-tra uppfattades som olagliga och ett tecken på hans förfall; han borde inte ha gett sina utlandsfödda bastarder samma ställning som sina romerska barn. Hans sentimentala önskan att hans kropp, var han än dog i världen, skulle föras i procession genom Forum Romanum och sedan begravas i Egypten hälsades med hånskratt.

Ryktena om Antonius onaturliga undergivenhet för Kleopatra spred sig som en löpeld. Kleopatra hade begärt, och fått, de väl-diga biblioteken i Pergamon, hon hade värvat romerska soldater till sitt livgarde, hon hade befallt Antonius att massera hennes föt-ter som en slav vid en o? ciell måltid (och alla visste ju vad fot-massage ledde till!) och hon hade skickat brev som distraherade Antonius medan han presiderade i domstolen. Hon behövde bara visa sig, så släppte Antonius allt han hade för händer och sprang efter henne. Liksom Caesar på sin tid ämnade Antonius överge Rom och upprätta en ny huvudstad i Egypten. Han lade sig till med välska, oromerska seder och kallade sitt högkvarter för ”pa-latset”. Ibland gick han med en orientalisk dolk i bältet och man såg honom ofta ligga bakåtlutad på en förgylld so@ a eller i en stol. Tänka sig, han pissade till och med i en guldpotta! Dio berättar om det allra värsta:

Han poserade med henne [Kleopatra] för porträttmål-ningar och statyer, där han var Osiris eller Dionysos och hon Selene eller Isis. Detta mer än allt annat gav intryck av att han hade förhäxats av henne med någon trollkonst. Ty hon tjusade och bedårade inte bara honom utan också


.43<0/2=/

+:8

alla andra som hade något infl ytande över honom så till den grad att hon började hoppas att härska även över ro-marna, och så fort hon använde en ed var det starkaste hon tog till att svära vid sin avsikt att skipa rättvisa på Capitolium.2

O? ciellt skrattade Octavianus bara åt detta. Vad honom angick var den enda länken mellan Antonius och världserövraren Diony-sos den kopiösa vinkonsumtionen. Om Antonius absolut skulle vara Dionysos så fi ck han vara den ociviliserade Dionysos Omes-tes, köttätaren, som stal från de rika för att ge åt sina lismande sy-kofanter. Den måttfulle romaren Octavianus skulle utmana ho-nom som Apollo.

Efter hand som Octavianus propaganda blev allt e@ ektivare fann sig Antonius nödgad att publicera en pamfl ett (De Sua Ebrietate, ”Om hans nykterhet”, nu förlorad3) där han försvarade sig mot anklagelser för fylleri. Nu var det hans tur att gå till en rad personliga angrepp. Octavianus var av simpelt ursprung, han hade varit Caesars stjärtgosse, han hade gift bort sin dotter med en bar-bar, han var feg och vågade inte slåss, han svedde bort håren på benen med glödhetta valnötsskal. När det var ont om livsmedel och Roms invånare hungrade efter bröd hade Octavianus hållit ett privat gästabud, ”De gudomliga tolvs fest” (cena dodekatheos), där han och hans elva gäster, hädiskt utklädda till gudar och gu-dinnor, hade proppat sig fulla med mat. Octavianus var sannerli-gen Apollo, inte ljusets och lärdomens bågskjutande gud utan hans mörkare aspekt Apollo Tortor, plågoanden.

Kleopatra och Antonius ägnade vintern !!/( åt att samla en fl otta i Efesos. Där fi ck de sällskap av de tjänstgörande konsuler-na, Gajus Sosius och Gnaeus Domitius Ahenobarbus, gamla vän-ner till Antonius som hade med sig ända upp till trehundra sena-torer, en bekräftelse på att långtifrån alla i Rom hade påverkats av Octavianus retorik. Kleopatra var inte välkommen överallt. Sena-


+:-


torerna ville hellre stötta Antonius mot Octavianus än Egypten mot Rom, och i deras världsbild hade en kvinna inte i ett krigska-binett att göra. Men Antonius visste att Kleopatra var erfaren och intelligent, och hon lämnade ju också ett betydande ekonomiskt bidrag till hans fälttåg. Han insisterade på att hon skulle vara kvar. Medan Octavianus, nu utan pengar, låg i för att fi nansiera en fl ot-ta for Kleopatra, Antonius och deras styrkor till ön Samos, där de höjde stridsmoralen med en ståtlig musik- och teaterfest:

Ty alldeles som alla kungar, härskare, tetrarker, folk och städer mellan Syrien, Maryutsjön, Armenien och Illyrien hade fått befallning att skicka eller ha med sig krigsut-rustning, hade alla scenkonstnärerna fått befallning att uppträda på Samos; och medan nästan hela världen runt omkring var fylld av jämmer och klagorop klingade en enda ö i många dagar av fl öjter och stränginstrument. Teatrarna där var fullsatta och körerna tävlade med var-andra. Alla städer hade också skickat en oxe till det stora o# ret, och kungarna tävlade med varandra i sina ömsesi-diga underhållningsnummer och gåvor. Och därför bör-jade alla överallt fråga: ”Hur kommer segrarna att fi ra sina segrar om deras förberedelser för kriget uppmärksam-mas med så dyrbara fester?”4

I maj år !( fl yttade Kleopatra och Antonius över sina trupper till det grekiska fastlandet och installerade sig i Athen. Dio skriver att athenarna, som tidigare hade visat Octavia all aktning, nu ut-sträckte samma hövlighet till Kleopatra, och en staty av drott-ningen som Isis restes på Akropolis. Det var nu, då han vistades i Athen, som Antonius formellt skilde sig från Octavia och skicka-de företrädare som skulle tvinga henne att fl ytta ut ur hans hus i Rom. I slutet av år !( drog de till sist vidare till Patras på nord-västra Peloponnesos. Vid det här laget låg fl ottan förtöjd i mer än


.43<0/2=/

+:9

tolv olika hamnar utefter Greklands västkust, från Aktion (Acti-um) i norr till Methone i söder. Om de nu hade invaderat Italien är det mycket möjligt att de hade segrat. Men Kleopatra var över-tygad om att romarna skulle gå samman mot en ”främmande in-vasion” om Kleopatra hade kvar befälet över sina trupper, och han kunde inte vara säker på att hennes egyptiska soldater skulle lyda hans order om deras drottning reste hem. Därför väntade Anto-nius och Kleopatra tillsammans på att Octavianus styrkor skulle lämna Italien så att de fi ck utkämpa sin strid på neutral mark.

Mot slutet av år !( berövade den romerska senaten formellt Antonius alla hans titlar. Octavianus iförde sig äntligen en rituell dräkt, ställde sig framför Bellonas tempel på Marsfältet och slung-ade ett träspjut mot en osynlig utländsk fi ende, och så åberopade han urgamla riter (som han tycks ha skrivit om för detta tillfälle) och förklarade krig mot Kleopatra. Orsaken var så vag den kunde vara: ”för hennes gärningar”. Teoretiskt fordrade de urgamla riter-na att Octavianus skulle begära gottgörelse av Kleopatra innan han slungade sitt spjut, men denna del av ritualen förbigick man. Det är svårt att se vilka skändliga och Romfi entliga ”gärningar” Kleopatra kan ha gjort sig skyldig till.5 Under hela inbördeskriget hade hon uppträtt som en trogen romersk vasall och bistått Pom-pejus år '*, utrustat en fl otta åt Antonius och Octavianus år '( och rättat sig efter diverse order att bege sig till Alexandria (Cae-sar år '&), Tarsus (Antonius år '() och Antiochia (Antonius år !"). Sanningen är givetvis att Octavianus hade förstått att hans trup-per skulle gå med på att slåss mot en utländsk fi ende men inte mot Antonius, som trots all nedsvärtande propaganda fortfarande var omtyckt. Eftersom Antonius kunde väntas stå stadigt vid Kleo patras sida skulle han med sina egna handlingar göra sig till en äkta fi ende till Rom och kunna påstås vara halvt om halvt ut-länning.

Plutarchos berättar att järtecknen, som Octavianus hade of-fentliggjort och därmed var mycket suspekta, inte bådade gott för


+:6


paret. Pisaurum (det moderna Pesaro i Umbrien), en stad koloni-serad av Antonius, uppslukades av en jordbävning, en rad hjälte- och gudastatyer som förknippades med Antonius slogs i stycken och blod och svett rann från marmorstatyer i många dagar. I Rom bildade skolpojkarna partier, antonianer och caesarianer, som slogs i två dagar innan caesarianerna avgick med segern. I Etru-rien dök en tvåhövdad orm på tjugofem meter upp ingenstans ifrån och ställde till stora skador innan den dödades av ett blixtned-slag. Det är intressant att ställa dessa järtecken mot de profetior som var upptecknade i Sibyllinska oraklen, en samling på tolv böck-er med förutsägelser som formellt hade tillskrivits olika sibyllor mellan (%% f. Kr. och '%% e. Kr. men i verkligheten härrörde ur oli-ka källor. Bok ! var skriven av egyptiska judiska lärda. Huvuddelen av deras profetior härstammar från Ptolemaios VI:s regeringstid och blickar fram mot en ”konung från solen” som skall komma – en egyptisk (ptolemaisk?) messias. Men ett avsnitt som tillkommit långt senare, kort före slaget vid Aktion, sätter likhetstecken mellan Kleopatra och ”Härskarinnan” (despoina), en österländsk frälsare som hade beslutat att ödelägga Rom då en guldålder grydde:

Från Asien med trefalt många gudarSkall Asien igen få skatta Rom …O jungfru, ljuva barn av det latinska Rom,du som ditt bröllop en gång yppigt fi rat,av vin berusad, nu i slaveri,skall giftas bort helt utan glans och ära.Och hon som härskar skall ditt hår friseraoch en gång tillfredsställd få se dig kastadfrån himlens höjd till jordens enkla lott …6

Ännu senare, efter slaget, förvandlas Kleopatra till en eskatologisk motståndare, en antifrälsare som kommer att härska över världen men blir dess undergång.


.43<0/2=/

+:7

Plötsligt inträ@ ade de mest ovälkomna händelser slag i slag. Octavianus mycket erfarne amiral Marcus Vipsanius Agrippa an-föll och erövrade den egyptiska fl ottbasen Methone på Pelopon-nesos udde. Från denna bas kunde Octavianus fartyg arbeta sig fram utefter kusten, attackera Kleopatras förrådsfartyg och sikta in sig på Antonius skingrade fl otta. Under tiden hade Octavianus armé intagit Corecyna (Korfu), landstigit på det grekiska fastlan-det utan att möta motstånd, marscherat söderut och slagit läger vid det låglänta Aktion i träsket vid Ambrakiabukten. Kleopatra och Antonius fl ydde norrut från Aktion och slog läger på stran-den mittemot Octavianus. Kort därpå omringades deras förenade fl otta av Octavianus skepp i bukten. Situationen i lägret försämra-des snabbt: försörjningslinjerna var avskurna, många i manskapet var sjuka i en påfrestande kombination av malaria och dysenteri och moralen stod på nollpunkten. Anhängare med hög profi l, bland dem Ahenobarbus, deserterade i stora klungor och Antoni-us blev tvungen att avrätta en fl yende romersk senator som var-ning. I augusti gjorde hans fartyg ett allvarligt men misslyckat för-sök att ta sig igenom blockaden.

Plutarchos – som tros ha fått en stor del av sin information av en desertör som gick över till Octavianus i tid för att delta i sjösla-get – berättar att Kleopatra och Antonius hade uppbådat en styr-ka på inte mindre än >%% krigsfartyg, #%% %%% legionärer och be-väpnade infanterister och #( %%% kavallerister. De understöddes av en imponerande rad kungliga allierade: Bocchus av Libyen, Tar-kondemos av Övre Kilikien, Archelaos av Kappadokien, Filadel-fos av Pafl agonien, Mithridates av Kommagene och Sadalos av ) rakien. Polemon av Pontos skickade en här och det gjorde ock-så Malchus av Nabataea, Amyntas av Lykaonien, medernas kung Galatia och judarnas kung Herodes. Kleopatra bidrog med minst sextio egyptiska fartyg och förde själv befälet över sin fl otta. Octa-vianus, med endast (!% fartyg, &% %%% infanterister och cirka #( %%% ryttare, var numerärt underlägsen men hans fl otta var bätt-


+::


re bestyckad och förberedd, och även om Octavianus själv inga-lunda var någon erfaren fältherre hade amiral Agrippa all den er-farenhet som han saknade. Antonius vän och general Crassus, som ju hade ett betydande ekonomiska intresse i Egypten, visste vilket rykte Agrippa hade och hävdade att man borde överge far-tygen och låta trupperna marschera norrut för att strida under gynnsammare förhållanden i Makedonien. Dio uppger att Kleo-patra inte ville överge sina skepp och var oenig med Crassus och att Antonius tog hennes parti. Hennes plan, som hon gjort upp efter att ha iakttagit en serie dåliga omen (svalor som byggde bo på hennes båtar och kring hennes tält, mjölk och blod som drop-pade från bivax, fl era statyer av henne själv och Antonius i guda-kläder som slogs till marken av åskviggar), var att fl y till Egypten och omgruppera styrkorna:

Till följd av dessa järtecken och av den nedstämdhet som blev resultatet i armén och av sjukdomen som härjade i den, blev Kleopatra själv uppskrämd och fyllde Antonius med farhågor. De ville dock inte segla sin väg i hemlighet, inte heller öppet, som om de vore på fl ykt, för att de inte skulle inge farhågor också hos sina bundsförvanter, utan i stället som om de förberedde sig för ett sjöslag, och så att de kunde tvinga sig igenom för den händelse de mötte motstånd. Därför valde de först ut de bästa farkosterna och brände resten, emedan sjömännen hade decimerats av död och fanfl ykt. På natten placerade de i hemlighet alla sina värdefullaste ägodelar ombord.7

Det är värt att citera Dio utförligt här eftersom han gör det allde-les klart att Kleopatra och Antonius var eniga om att ta fl ottan till Egypten. Att de lastade segel på sina krigsfartyg visar med ganska stor säkerhet att också deras manskap visste att något ovanligt var i görningen.


.43<0/2=/

5;;

Efter en del smärre skärmytslingar, fl er avhopp från Antonius läger, ett bisarrt och snabbt omintetgjort försök att röva bort An-tonius (som Plutarchos skriver om), fl era dagars dåligt väder och ett par långa och eldande tal från de båda ledarna blossade sjösla-get upp den ( september år !#. Antonius seglade ut från Ambrakia-bukten och gick till havs i tre divisioner till skydd för Kleopatras fl otta, som hölls i reserv bakom den mellersta divisionen. Allt gick snett från första början. Octavianus fartyg höll sig utom räckhåll och lockade Antonius fl otta allt längre ut till havs så att den skul-le skingras. Antonius skepp var hopplöst underbemannade och ur stånd att slåss e@ ektivt. Antonius själv förde befälet över den högra divisionen mittemot Octavianus vänstra, som stod under Agrippas befäl. Här gick förloppet efter planerna och häftiga stri-der utkämpades, men mellersta och vänstra divisionerna preste-rade så dåligt att Octavianus kom i överläge i ett tidigt skede. Vid någon tidpunkt upphörde slagskeppen från mellersta och vänstra divisionerna att delta i striderna och drog sig in i bukten. Kort därpå hissade Kleopatras sextio skepp segel, eventuellt på en i för-hand uppgjord signal, bröt igenom Octavianus linje och seglade sin väg så fort de kunde. Antonius övergav sitt stora fl aggskepp, fl yttade över sin fl agga till en femroddare och föjde efter Kleo-patra med omkring fyrtio fartyg ur sin personliga eskader:

… Antonius klargjorde för hela världen att han varken lät sig påverkas av en befälhavares känslor eller av en tap-per mans, inte ens av sina egna, utan, som någon skämt-samt har sagt att den älskandes själ dväljs i en annans kropp, han släpades iväg av kvinnan som hade han vuxit samman med henne och måste gå dit hon gick. Ty så snart han såg hennes fartyg segla bort glömde han allt annat, svek och fl ydde från dem som stred och dog för hans sak, gick ombord på en femårad galär, där Alexas Syriern och Scellius var hans enda följeslagare, och skyndade efter den


5;+


kvinna som redan hade förgjort honom och skulle förvär-ra hans undergång ännu mer. Kleopatra kände igen ho-nom och hissade en signal på sitt skepp; Antonius närma-de sig och togs ombord, men han trä# ade henne inte och hon kom inte ut och hälsade. I stället gick han ensam fram till bogen och satte sig tyst med huvudet i båda hän-derna.8

Det var nog oundvikligt att Plutarchos tolkade detta som att den fega eller falska Kleopatra fl ydde från slaget. Han stod inför den föga avundsvärda uppgiften att framställa Antonius i sympatisk dager, samtidigt som han klargjorde för sina läsare att Octavianus var den verklige hjälten vid Aktion, och detta lyckades han göra genom att ge Kleopatra skurkrollen i stycket. Det är inte lika lätt att förstå varför så många moderna historiker, som har obegrän-sad tillgång till Dio, för samma resonemang.

Octavianus övervägde att förfölja Kleopatras fl otta men insåg snabbt att han inte skulle kunna hinna ifatt henne och gick därför vidare med slaget. Antonius fl otta kämpade vidare, men läget var hopplöst. Octavianus säger själv i sina memoarer att sjöslaget slu-tade klockan fyra på eftermiddagen med att omkring > %%% av Antonius män hade stupat och !%% av hans fartyg erövrats. Med ledning av dessa si@ ror har Tarn räknat fram att mellan tio och femton av Antonius skepp måste ha sjunkit.9 Medan slaget pågick anträdde Antonius marktrupper den långa marschen norrut men gensköts av Octavianus styrkor. Frestade av frikostiga mutor de-serterade majoriteten av Antonius trupper och förde konfronta-tionen till ett snabbt och relativt smärtfritt slut. Crassus undkom i skydd av nattmörkret och letade sig tillbaka till Antonius. Octa-vianus, som redan hade tillräckligt med fartyg, brände många av Antonius skepp för att de inte skulle falla i fel händer. Att han inte hade lyckats erövra Kleopatras krigskassa, nu utom räckhåll på väg till Egypten, innebar att han skulle ha besvärande ont om


.43<0/2=/

5;5

pengar att betala sina segerrika veteraner med. För att fi ra segern tillägnade Octavianus ändå Apollo tio kompletta skepp ur Anto-nius erövrade fl otta och grundade staden Nikopolis. Slaget vid Aktion, knappast den största av militära framgångar, skulle bli ihågkommet som en triumf för Octavianus, Agrippa och Apollo och som början till slutet för Kleopatra, Antonius och Egypten.

Man tycker ofrånkomligen synd om Antonius som satt dag ef-ter dag på däck med huvudet i händerna. När man inte vet exakt vad som hände vid Aktion är det omöjligt att föreställa sig vilka tankar som löpte genom hans hjärna, men fastän han och Kleo-patra (och deras skattkista) levde vidare för ännu en dags strid måste han ha insett att han snart inte hade några soldater som var redo att kämpa för hans sak. Först sedan fartyget hade ankrat i Taenarum (i dag Kap Matapan på Peloponnesos sydligaste punkt) möttes Kleopatra och Antonius. Kort därpå åt och sov de tillsam-mans igen, manade därtill av Kleopatras hovdamer.

De skildes på nytt och Antonius begav sig över Medelhavet till den grekiska staden Paraetonion (i dag Mersa Matruh) vid grän-sen mellan Egypten och Cyrenaika. Där fann han till sin förfäran att en tidigare lojal garnison hade deserterat till Octavianus. De-ras befälhavare Lucius Pinarius Scarpus vägrade att ta emot Anto-nius, och till yttermera visso avrättade han Antonius budbärare och alla i sina egna styrkor som var böjda att ställa sig på hans sida. Inför detta förräderi var Antonius nära att begå självmord, men några vänner övertalade honom att i stället återvända till Kleopatra i Alexandria.

Kleopatra hotades av den högst reella faran för oroligheter bland befolkningen och hade rest raka vägen till Alexandria. Hon hann före nyheterna från Aktion och slog blå dunster i folkets ögon genom att segla in i hamnen i triumf med girlander drape-rade över fören och musikanter som spelade segersånger. Efter att ha invaggat sina undersåtar i falsk säkerhet gav hon sig enligt Dio ut på ett märkligt mördartåg som skulle befria staden från alla po-


5;,


tentiella fi ender. Kungen av Armenien och hans familj, som hölls som gisslan, avrättades och många prominenta medborgare mör-dades och deras egendom konfi skerades. Tempel och o@ entliga tillgångar togs också i beslag tills Kleopatra hade samlat ihop en kolossal krigskassa som hon tydligen ämnade använda till att fi -nansiera sin fl ykt och – om det någonsin var möjligt – bekosta en armé som återvann tronen åt henne. Att hon behövde maximera sina tillgångar är fullt rimligt, trots att hon tydligen hade räddat krigskassan undan katastrofen i Aktion. Att hon skulle ha mördat hämningslöst ter sig däremot högst osannolikt med tanke på att hon måste ha vetat att hon inom kort skulle behöva Alexandria-bornas stöd.

Det verkade fortfarande förnuftigt att göra upp extravaganta planer. En idé, att fl y sjövägen till Spanien, förenas med de sista resterna av Pompejus rebeller och provocera ett uppror mot Octa-vianus, skrinlades när det blev uppenbart att Agrippas fartyg, som alltjämt patrullerade Medelhavet, utgjorde en alldeles för stor fara för en sjöresa. Kleopatra bestämde sig då för att fl y till Indien ge-nom Röda havet och befallde att hennes fl otta skulle forslas på land genom Wadi Tumilat till Suezviken. Det var inte en så despe-rat åtgärd som den nu förefaller; under dynastiperioden hade egyptierna regelbundet fraktat båtar från Nilen landvägen till Röda havet. Men planen fi ck överges när de första båtarna erövra-des och brändes av nabateernas kung Malchus, som inte hade glömt hur lättvindigt Antonius hade behandlat hans land och vil-le demonstrera sin trohet mot Octavianus. När Antonius kom till Alexandria konstaterade han att Kleopatras delvis färdigbyggda mausoleum var fullpackat med allehanda dyrbarheter och skydda-des av staplar av brännbart material. Om hon blev anfallen skulle hon sätta eld på mausoleet och låta sin förmögenhet gå till spillo. Blotta tanken måste ha fyllt Octavianus med fasa. Han behövde Kleopatras rikedomar för att avlöna sina underbetalda veteraner, som hade vacklat på randen till myteri sedan slaget vid Aktion.


.43<0/2=/

5;8

Den djupt deprimerade Antonius bodde en tid ensam på halv-ön Lochias i Alexandria där han byggde Timoneion, ett altare uppkallat efter den legendariske enstöringen Timon av Athen. Då han återkom till Kleopatras palats upplöstes De oefterhärmliga le-vande och ersattes av ett nytt sällskap, ”Kamraterna i döden” (sy-napothanoumenoi), en mindre, tätare sammanhållen skara vänner som mötte det oundvikliga genom att rumla om värre än någon-sin.

Vintern !#/!% blev den sextonårige Caesarion och hans A orton-årige styvbror Antyllus o? ciellt myndiga. Caesarion enrollerades bland Alexandrias efeber, stadens ynglingar, och Antyllus satte på sig den purpurkantade toga virilis som visade alla att han var ro-mersk medborgare. Dio såg helt korrekt att detta var en propa-gandaövning, ett sätt att inskärpa i de konservativa egyptierna att den dynastiska linjen skulle gå vidare genom deras vuxne manlige kung, och i befolkningen som helhet att de båda sönerna kunde ersätta Kleopatra och Antonius om det värsta skulle hända. Antyl-lus, Antonius äldste son och huvudarvinge, hade redan förekom-mit på ett guldmynt vid sin fars sida. På en stele daterad År ((, det vill säga den kvinnliga kungen Kleopatras ”och kung Ptole-maios som kallas Caesar, Den Faderälskande, Moderälskande Gu-den” År " (den (# september !#, bara nitton dagar efter slaget vid Aktion), ses Caesarion klädd som en traditionell egyptisk kung o@ ra grönsallad och vin till fruktbarhetsguden Min med erigerad fallos och hans maka Isis, och vin till jordguden Geb och hans tempelföljeslagare Sobek med krokodilhuvud. Stelen, som grävts fram i Koptos och nu fi nns i British Museum, bekräftar att livet utanför Alexandria pågick ungefär som förut. Den återger två av-tal som slutits av en organisation bestående av trettiosex linnetill-verkare om kostnaderna för ortens heliga tjur.

Plutarchos berättar att det var vid denna tid som Kleopatra började experimentera med gift av olika slag:


5;-


Kleopatra samlade allehanda dödsbringande gifter, och hon prövade om vart och ett fungerade utan smärta ge-nom att ge dem till dödsdömda fångar. Men när hon såg att de snabbverkande gifterna förvärrade dödsvåndan med den smärta de vållade, och att de mildare gifterna inte verkade snabbt, prövade hon giftiga djur och såg på med egna ögon medan de hetsades mot varandra. Detta gjorde hon dagligen och prövade nästan allesammans och hon konstaterade att enbart huggormens bett ledde till sömnig dvala och medvetslöshet, men inte till kramper el-ler stön utan till en stilla svettning i ansiktet, medan upp-fattningsförmågan utan svårighet slappnade och fördunk-lades och motstod alla försök att väcka den till liv och återställa dem, så som är fallet med dem som sover djupt.10

Octavianus var kvar i Mindre Asien där han fi ck en ström av med-delanden från Egypten. Plutarchos säger att Kleopatra tiggde och bad att få abdikera till förmån för sina barn och att Antonius väd-jade om att få dra sig tillbaka till Athen som privatperson. Något svar nådde honom aldrig, men Kleopatra fi ck besked om att Oc-tavianus skulle ta hennes begäran under övervägande om hon dö-dade eller i varje fall bröt med Antonius. Dessa hyperkänsliga för-handlingar fördes genom Octavianus frigivne slav ) yrsus. Kleo-patra hade så många privata samtal med ) yrsus att Antonius, nervös och retlig som han var i sin svåra situation, fattade miss-tankar om dennes motiv, lät prygla honom och sände honom till-baka till Octavianus med ett kärvt budskap: ”Om du inte gillar vad jag har gjort får du min frigivne slav Hipparchus. Häng upp honom och prygla honom, så blir vi kvitt.”11 Antonius blev allt-mer skeptisk till Kleopatras motiv, men hon besvarade hans miss-tankar med smicker och ordnade en överdådig fest på hans födel-sedag, medan hon lät sin egen gå mer eller mindre spårlöst förbi.


.43<0/2=/

5;9

Dio tillägger dock att Kleopatra utan Antonius vetskap redan hade skickat en spira och en krona av guld till Octavianus, till-sammans med den tron som symboliserade hennes kungadöme. Kleopatra förstod mycket väl vad Octavianus hade i tankarna och försökte muta honom med väldiga penningsummor (antagligen ur statskassan som förvarades i hennes mausoleum). Antonius för sin del tolkade inte Octavianus avsikter lika korrekt utan påmin-de honom i stället om deras vänskap och gemensamma äventyr. I sin desperation utlämnade han Publius Turullius, en av Caesars mördare, och erbjöd sig att ta sitt eget liv om Kleopatra i gengäld fi ck behålla sitt. Octavianus avrättade Turullius men lämnade ing-et o? ciellt svar. I nästa steg skickade Antonius Antyllus till Octa-vianus med en stor penninggåva. Octavianus tog pengarna men sände tillbaka pojken utan svar.

Sommaren år !% låg Egypten under attack från två håll. Corne-lius Gallus hade återtagit befälet över Scarpus trupper i Paraeto-nium och inledde nu anfall till lands och sjöss västerifrån. Anto-nius började skyndsamt förhandla i tron att han skulle kunna för-må soldaterna (som en gång varit hans) att byta sida, men förgä-ves. Dio berättar att Gallus lät sina trumpetare spela en fanfar som dränkte Antonius ord. Därpå gick Octavianus över Sinais landbrygga och erövrade Pelusium. Ett obehagligt, ihållande rykte om att Kleopatra hade överlämnat Pelusium åt Octavianus mot nåd för sig själv och sina barn stämmer inte med uppgiften att hon lät döda hustrun till Seleukos, som inte lyckats försvara Pelu-sium, och även deras barn. Octavianus marscherade västerut ge-nom Deltat och över Nilens grenar och slog sedan läger nära hip-podromen alldeles utanför Kanopiska porten i Alexandria. Anto-nius återvände precis i tid för att försvara staden mot hans för-trupp av kavallerister. Han stormade in i palatset, svettig och blodig efter drabbningen, och förde fram sin tappraste soldat in-för Kleopatra. Hon belönade soldaten med en värdefull rustning av guld, och han återgäldade hennes frikostighet med att samma


5;6


kväll desertera till Octavianus och ta den dyrbara rustningen med sig.

Nu var Antonius instängd och vanmäktig i Alexandria och övergick till bestickning. Flygblad som utlovade generösa belö-ningar knöts fast på pilar och sköts in i Octavianus läger. Alla in-såg att Antonius aldrig skulle kunna uppfylla sina löften så ingen lät sig frestas. Därpå utmanade Antonius Octavianus på envig, men Octavianus vägrade. Till sist beslöt han sig för att möta Oc-tavianus i strid. Den kvällen övergavs han av sina gudar. De hör-des gå ut genom Alexandrias portar och styra kosan mot Octavia-nus läger.

Det sägs att det någon gång mitt i denna natt, medan staden låg tyst och tyngd av fruktan och väntan på vad som skulle komma, plötsligt hördes vissa harmoniska klanger från alla slags instrument och oväsendet från en folkskock, åtföljd av skrän av bacchiska utsvävningar och satyrsprång, som om en samling nattsuddare under stort tumult gick ut ur staden; och deras kurs tycktes ligga un-gefär mitt genom staden mot den yttre porten som vette mot fi enden, varvid tumultet blev som ljudligast och se-dan dog ut. De som sökte förstå tecknet ansåg att den gud som Antonius alltid mest liknats vid och slutit sig till nu övergav honom.12

Grekisk-romerska gudar hade för vana att överge dem som just skulle förlora i strid. Katastrofen i Troja föregicks av sådan deser-tering, och längre fram skulle Domitianus drömma att Minerva hade lämnat honom därför att hon ”efter att ha avväpnats av Ju-piter inte längre förmådde skydda honom”.13 Övergiven av Dio-nysos-Osiris skulle Antonius återigen bli dödlig och sårbar.

På morgonen den # augusti ledde den nu gudlöse Antonius sina trupper genom stadsporten mot hippodromen, och samtidigt seg-


.43<0/2=/

5;7

lade hans egyptiska fl otta österut för att möta de romerska farty-gen. Till hans förfäran kapitulerade fl ottan genast och reste årorna i vördnad för Octavianus. Hans kavalleri deserterade ögonblickli-gen efter att ha sett fl ottan gå förlorad. Fotsoldaterna förblev lo-jala men utgången var given på förhand, och besegrad i grunden retirerade Antonius till Alexandria, där han brottades med den outhärdliga tanken att Kleopatra kanske hade förrått honom. Han hann knappast innanför porten förrän han hörde ett rykte om att Kleopatra hade begått självmord. Antonius visste att hans stund var inne. Han spände av sig bröstplåten och bad sin trogne slav Eros hjälpa honom att dö. Eros drog sitt svärd men störtade sig själv över det hellre än att sticka det genom sin herre. Medan Eros sjönk ihop vid hans fötter högg Antonius sin dolk i magen. Plutarchos, som aldrig kan motstå en dramatisk incident, berättar att han ropade medan han föll: ”Kleopatra, jag sörjer inte över att ha berövats dig, ty jag kommer genast till dig, men jag sörjer över att en sådan ledare som jag har befunnits brista i mod jämfört med en kvinna.”14 I detta avgörande ögonblick, då Antonius låg dödligt sårad, kom Kleopatras sekreterare Diomedes med bud om att drottningen inte var död när allt kom omkring.

Med sin hovdam Charmian, sin frisör Eiras och eventuellt en anonym eunuck som Dio men inte Plutarchos nämner hade Kleo-patra barrikaderat sig i sitt mausoleum där hennes tillgångar för-varades. Graven och dess vidhängande Isistempel ligger nu på Medelhavets botten, men av Plutarchos beskrivning av Kleopatras sista dagar kan vi sluta oss till att det var en stor tvåvåningsbygg-nad med en bottenvåning utan fönster, varifrån en trappa ledde upp till en övervåning med fönster och gallerier. Den var ännu inte fullbordad då hon dog och byggdes färdig av Octavianus när han hade gett tillstånd till att Egyptens sista drottning begravdes. Nu fördes Antonius, matt av blodförlusten, till graven, hissades uppför väggen och drogs in genom ett fönster på övervåningen så att han fi ck dö i Kleopatras famn. Octavianus tågade utan mot-


5;:


stånd in i Alexandria, där Kleopatra var instängd i sitt mausoleum med Antonius lik. Ett system av fällgaller av sten och massiva dör-rar förseglade bottenvåningen och garanterade att ingen gick in eller ut. Detta var ett allvarligt problem, och det fanns en mycket reell risk för att Kleopatra skulle bränna både sig själv och sina dyrbarheter. Octavianus ville ha Kleopatra kvar i livet så att hon kunde visas upp på hans triumftåg i Rom, men framför allt ville han bevara hennes fabulösa skatter intakta.

Det allra viktigaste för Octavianus var nu att få ut Kleopatra ur hennes brännbara grav. Han skickade sin övertygande vän Gajus Proculejus till mausoleet att förhandla och, om det alls var möj-ligt, intala Kleopatra att återvända till sitt palats. De båda samta-lade genom ett galler i den låsta dörren. Kleopatra vägrade att lämna mausoleet och bad på nytt att hennes barn skulle skonas. Proculejus lovade ingenting men uppmanade henne att inte tappa modet utan lita på Octavianus. Dagen därpå skickades Cornelius Gallus att tala genom dörren. Medan Kleopatra var upptagen vid gallret klättrade den påhittige Proculejus upp på en stege till mau-soleets övre del. Åtföljd av två tjänare tog han sig in genom sam-ma fönster som hade öppnats för Antonius. De tre smög sig ned-för trappan mot Kleopatra men upptäcktes av en av Kleopatras kvinnor, som enligt Plutarchos gav till ett skrik: ”Arma Kleopatra, du grips levande!” Kleopatra vände sig om, fi ck syn på Proculejus, drog fram en dolk ur gördeln och högg den i sig. Såret var inte dödande. Proculejus avväpnade henne och hade sinnesnärvaro nog att skaka hennes kläder för att undersöka om hon gömde nå-got gift i dem.

Nu kunde Octavianus äntligen lägga beslag på de rikedomar han behövde för att gälda sina skulder. Lättnaden var så stor att räntan i Rom rasade från #( till ' procent.15 I Alexandria sattes Kleopatra under bevakning av den frigivne slaven Epafroditus, som fi ck order att till varje pris se till att hon hölls vid liv. Efter Antonius begravning fl yttade Kleopatra, enligt vad Dio säger, ut


.43<0/2=/

5+;

ur sin grav till palatset, där hon blev sjuk av sorg och följderna av dolkhugget. Plutarchos nämner inte förfl yttningen men däremot sjukdomen och skriver att Kleopatra var sjuk av sorg och att brös-ten hade blivit infl ammerade av att hon ständigt slog mot dem. Detta hade lett till feber, som Kleopatra välkomnade. Hon hade slutat äta och såg fram mot döden. Octavianus enda möjlighet att övertala henne att börja äta igen var att hota hennes barn.

Kleopatra och Octavianus möttes för första gången, troligen den #% augusti och antagligen i henne palats. Plutarchos skriver att han fann den sjuka drottningen i det eländigaste skick, att hon kastade sig för hans fötter, att hon var ovårdad, med insjunkna ögon och darrande röst, och hade tydliga blåmärken på barmen. Bakom hennes sorgmärkta yttre kunde Octavianus ändå skönja spår av en kraftfull och viljestark kvinna. Hon låg på sin säng, han satt bredvid henne och hon urskuldade sig så mycket hon orkade och skyllde allt på sin rädsla för Antonius. När hon märkte att Octavianus inte trodde på det hon sade bytte hon spår och tiggde om nåd. Till sist överlämnade hon en komplett lista över sina till-gångar till Octavianus. Hennes tjänare Seleukos ingrep och påpe-kade att listan inte var fullständig och att hon hade utelämnat vis-sa tillgångar, men hon inföll genast att hon hade lagt åt sidan någ-ra presenter till Octavia och Livia, som hon hoppade skulle vädja på hennes vägnar. Octavianus blev övertygad om att hon i själva verket hade försökt behålla en del dyrbarheter för egen räkning och drog slutsatsen att hon inte alls stod i begrepp att begå själv-mord.

Dio berättar en helt annan historia. Hans Kleopatra är fortfa-rande i hög grad den frestande kvinna som hade fångat Caesar och Antonius, och nu hoppas hon kunna fånga Octavianus på samma sätt. Hon tar emot Octavianus i ett magnifi kt gemak där hon ligger tillbakalutad på en so@ a iförd de allra klädsammaste sorgplagg. Rummet är prytt med porträtt av Octavianus adoptiv-far Caesar. Hon tar initiativet och inleder samtalet med att på-


5++


minna Octavianus om sina kontakter med hans adoptivfar. Hon går så långt som till att läsa upp utdrag ur Caesars kärleksbrev. Till all lycka förmår den gode romerske äkta mannen Octavianus stå emot hennes kvinnliga knep och fi nter. Han ser henne inte i ögo-nen utan uppmanar henne bara att inte tappa modet. Kleopatra märker att samtalet inte löper så som hon har tänkt sig och börjar vädja till Octavianus att låta henne dö så att hon får förena sig med Antonius. När också detta faller på hälleberget säger hon till Octavianus att hon nu mer än gärna sätter sin lit till Octavianus och Livia. Återigen får vi intrycket att hon vill intala Octavianus att hon inte ämnar ta sitt liv.

En modern läsare har svårt att komma underfund med vem som försöker lura vem här. Det självklara svaret är att Kleopatra, som vill dö, försöker lura Octavianus, som vill hålla henne vid liv. Det i förväg planerade och lite klumpiga avslöjandet om de dolda dyrbarheterna är därför en krigslist som skall övertyga Octavianus om att hon alltjämt hoppas få leva. Det kan också vara Octavia-nus som blu@ ar. Han vill att Kleopatra skall dö men inte att det skall se ut som om han dödar henne.16 Han har bestämt att hon skall dö för egen hand men är ändå angelägen om att eftervärlden skall minnas honom som en god människa som gjorde allt han kunde för att rädda drottningens liv. Han vet att Kleopatra redan har gjort två självmordsförsök – med dolk och självsvält – och skulle säkerligen kunna hindra henne från ett tredje helt enkelt genom att låsa in henne, om han ville. Hade Kleopatra velat dö för egen hand? Självmord nämns nästan inte alls i egyptiska myter och skrifter. Det enda belägget för självbränning kommer från de rättegångsprotokoll som bekräftar att några av dem som befanns skyldiga till att ha mördat Ramses III fi ck ta sina liv i stället för att avrättas o@ entligt. Men under de rätta omständigheterna var självmord en grekisk dygd, och den grekiska mytologin innehål-ler förvånansvärt många kvinnor som hänger sig eller hugger sig med kniv efter att ha mist en älskad närstående (Ariadne, Ka-


.43<0/2=/

5+5

lypso och ) isbe) eller gör det som ett o@ er för att andra skall få leva (Alcestis, Ifi genia). Dessa dödsfall betraktas alla som rationel-la reaktioner på ett oblitt öde. Kleopatra, som begår självmord ef-ter Marcus Antonius död och med sina barns framtid att ta hän-syn till, passar väl in i detta mönster. Det fanns givetvis goda pto-lemaiska prejudikat för självmord. Kleopatras farbror Ptolemaios, kung av Cypern, hade tagit gift hellre än att låta sig gripas av ro-marna.

Plutarchos säger att Kleopatras självmord utlöstes av ett hem-ligt (eller avsiktligt läckt?) meddelande från en person i Octavia-nus stab om att han hade bestämt sig för att skicka drottningen och hennes barn till Rom inom de tre närmaste dagarna. Hon förstod att hennes tid var ute och begärde att få besöka Antonius grav (högst sannolikt hennes eget mausoleum) för att hålla dryck-eso@ er för honom. Hon bars till graven där hon omfamnade hans kvarlevor och höll ett utsökt tal, som troligen hämtar sin kvalitet från Plutarchos litterära talang snarare än från Kleopatras egen spontana talekonst:

Käre Antonius, jag begravde dig men då med händer som alltjämt var fria. Nu tillägnar jag dig ett dryckeso# er som fånge och som så noggrant bevakad att jag varken med slag eller tårar kan vanställa denna min kropp, som är en slavs kropp, och omsorgsfullt övervakad så att den skall försköna triumfen över dig. Vänta dig inga andra heders-bevisningar eller o# er. Dessa är de sista från fången Kleo-patra. Ty fastän ingenting kunde skilja oss från varandra i livet kommer vi att byta plats i döden: du, romaren, lig-ger begravd här, jag, den olyckliga kvinnan, vilar i Ita-lien och får endast så mycket av ditt land som min gifto-rätt ger mig. Men om det verkligen fi nns någon kraft eller makt hos det landets gudar (ty detta lands gudar har svi-kit oss), så överge inte din hustru medan hon lever och


5+,


tillåt inte heller att någon triumf över mig själv fi ras i min person, utan göm och begrav mig här med dig själv, ty ingen enda av alla mina oräkneliga olyckor är så stor och förfärande som denna korta tid som jag har levat skild från dig.17

Kleopatra återvände till palatset, badade, klädde sig och dinerade i pompa och ståt. Vid sin sista måltid åt hon fi kon ur en korg som kommit från landet. Efter måltiden gav hon Epafroditus en för-seglad skrivtavla som skulle överlämnas till Octavianus. Därpå av-skedade hon tjänarna, behöll bara Charmian och Eiras hos sig och drog sig tillbaka. Beslutet att dö i sina tjänarinnors åsyn var myck-et förnuftigt; till och med de döda behövde förkläden. En förfä-rande detalj i ett kvinnligt självmord var tanken att främlingar kunde få en skymt av kroppen helt eller delvis naken. När Octa-vianus läste Kleopatras budskap, en sista begäran att bli lagd till vila bredvid Antonius, förstod han att drottningen stod i begrepp att ta sitt liv. Soldater skyndade till palatset och tvingade sig förbi vakterna, som helt ovetande stod utanför hennes rum. Då de slog upp dörrarna såg de Kleopatra ligga död på en förgylld so@ a. Ei-ras låg döende vid hennes fötter och Charmian, som redan kände giftets verkan, gjorde desperata försök att rätta till diademet på sin härskarinnas panna. Dio skriver att Octavianus tillkallade psylli (libyska ormtjusare som var berömda för att oskadliggöra ormbett genom att suga ut giftet) att ta hand om Kleopatra, men de kom för sent.

Här har vi det klassiska mysteriet med det förseglade rummet. Kleopatra, Eiras och Charmian påträ@ as döda eller döende med (eventuellt) bara ett par prickmärken på drottningens kropp som antyder hur de dog. Varför tror då alla fullt och fast att Kleopatra hade valt att dö av ett ormbett? Dio berättar vad han vet om Kleo-patras hädanfärd:


.43<0/2=/

5+8

Ingen vet säkert hur hon avled, ty de enda märkena på kroppen var små prickar på armen. Några säger att hon tog till sig en huggorm som hade burits in till henne i en vattenkruka eller kanske gömd i några blommor. Andra påstår att hon hade smort in en nål, med vilken hon bru-kade fästa upp håret, med något gift som var så beska# at att det under vanliga omständigheter inte skulle ha ska-dat kroppen alls men som om det kom i kontakt med ens en droppe blod skulle döda kroppen stilla och smärtfritt, och att hon före denna tidpunkt som vanligt hade burit den i håret men nu hade gjort en lätt rispa i armen och att hon hade doppat nålen i blodet. På detta eller något snarlikt sätt avled hon, och hennes båda tjänarinnor med henne. Vad eunucken angår hade han av egen fri vilja utsatt sig för ormarna just då Kleopatra greps, och efter att ha bitits av dem hade han lagt sig i en kista som re-dan var iordninggjord åt honom.18

Plutarchos ger fl er detaljer. Genom att skildra hennes experiment med gift har han redan förberett oss på att Kleopatra kan komma att begå självmord, men även han verkar ingalunda övertygad av historien om ormen:

Det sägs att huggormen fördes in med fi konen och löven och låg gömd under dem, ty det var så Kleopatra hade be-fallt, för att reptilen skulle fästa sig på hennes kropp utan att hon märkte det Men när hon tog bort några fi kon och fi ck syn på den sade hon: ”Ser ni, där är den”, och blot-tade armen och höll fram den för bettet. Men andra säger att huggormen var omsorgsfullt förvarad, instängd i en vattenkruka, och att den sprang upp medan Kleopatra rörde vid den och irriterade den med en gyllene slända och att den bet sig fast i hennes arm. Men hur det verkli-


5+-


gen ligger till vet ingen, ty det sades också att hon gick omkring med gift i en ihålig kam och höll den dold i hå-ret, och ändå bröt varken utslag eller något annat tecken på gift ut på hennes kropp. Vidare sågs inte reptilen ens inne i gemaket, även om det sades att man hade sett någ-ra spår av den nära havet, åt vilket fönstren i gemaket vette. Somliga säger också att Kleopatras arm hade två små och otydliga prickar och att denne Caesar [Octavia-nus] också förefaller ha trott det. Ty i hans triumftåg bars en bild av Kleopatra själv med huggormen slingrad om sig. Detta är sålunda de olika redogörelserna för vad som hade skett.19

Som många historiker har påpekat är självmord med ormbett inte så lätt som det kan tyckas vid första ögonkastet, särskilt när en enda orm skall döda tre personer. I bästa fall vore det riskabelt och risken för misslyckande stor. Det går inte att tvinga en slö orm att hugga, och även om den gör det injiceras inte alltid gift och det är inte alla förgiftade bett som dödar. Och eftersom hu-vuddelen av giftet injiceras med det första bettet är det osannolikt att en enda orm skulle döda tre vuxna med tre på varandra följan-de bett. I Kleopatras fall måste förberedelserna ha belastats av den extra faran att någon upptäckte vad som var på gång. Om vi ac-cepterar Octavianus ofta uttalade önskan om att Kleopatra skulle hållas vid liv, måste vi utgå ifrån att hon stod under ”självmords-bevakning”. En befallning om en orm skulle ha fått smugglas ut ur palatset och ormen skulle ha fått smugglas in. Den egyptiska kobran Naja haje, som är mest misstänkt i sammanhanget, är gan-ska smal men kan bli närmare två meter lång. En fullvuxen kobra, eller tre stycken, hade behövt en ovanligt stor fi konkorg eller vat-tenkruka.

I avsaknad av något uppenbart vapen accepterade emellertid alla döden av ormbett som ett symboliskt passande sätt för en


.43<0/2=/

5+9

kvinnlig medlem av kungafamiljen att ta sitt liv. För närvarande lever trettionio ormarter i Egypten och det fi nns ingen anledning att tro att det var annorlunda under antiken.20 Under dynastipe-rioden hyste egyptierna hatkärlek till dessa ormar. De visste bara alltför väl att ormar kunde döda, men också att de var viktiga när skadedjur skulle hållas i schack. En orm som bodde intill spann-målsmagasinet var oändligt att föredra framför ett råttbo. Denna ambivalens kommer bäst till uttryck i deras pantheon, hemvist för både goda och onda ormar. Ormen Apofi s var den rena ondskan. Han anföll varje natt solguden Res båt när den seglade genom den mörka och farliga underjorden. Lyckligtvis hade Re den tätt hopslingrade goda ormguden Mehen som skydd. Kvinnliga orm-gudar ansågs vara exemplariska mödrar. Vi har redan stött på Wadjyt, ”Den gröna”, Nildeltats kobragudinna, representerad av den dubbla slingan som pryder och beskyddar den kungliga kro-nan. Meretseger, ”Hon som älskar tystnaden”, bevakade de döda på ) ebes gravfält. Reneutet, en dödlig glasögonorm, var skör-dens gudinna. Hon beskyddade spannmålslogar och familjer och som gudomlig sjuksköterska vårdade hon sig om både spädbarn och kung. Isis, själv berömd som en god mor, återgavs ibland som ormen Isis ) ermoutharion. Alexandria hade sin egen beskyddar-gudom i gestalt av en orm. Alexanderromanen berättar att arbe-tarna som anlade staden besvärades av en orm. Alexander lät döda ormen och byggde sedan ett tempel på den plats där den hade dött. Det dröjde inte förrän templet var fyllt av ormar, som sling-rade sig in i husen i grannskapet. De kallades Agathoi Daemones, ”de goda andarna”.

Den makedonska kungafamiljen var också livligt intresserad av ormar. Vi har redan läst historien om Nektanebos II som tog orm-gestalt för att avla Alexander den store. Plutarchos berättar en va-riant på den:


5+6


En gång sågs en orm ligga utsträckt bredvid Olympias medan hon sov, och vi får höra att detta mer än något annat dämpade glöden i Filips närmanden till sin hust-ru, så att han inte längre kom ofta att sova vid hennes sida, antingen för att han befarade att hon skulle bedriva trollkonster och häxerier på honom eller för att han drog sig undan hennes omfamningar i förvissningen om att hon var en högre varelses följeslagare. Men angående des-sa frågor fi nns det en annan historia: alla kvinnor i dessa trakter var hemfallna åt de orfi ska riterna och Dionysos orgier från urgammal tid, och de härmade på många sätt de edonska kvinnornas och de thrakiska kvinnornas sed-vänjor omkring Haimosberget, från vilka det synes som om ordet ”threskeuein” kom att användas om fi randet av extravaganta och vidskepliga ceremonier. Olympias, som satte dessa gudomliga tillstånd högre än andra kvinnor och utförde ceremonierna på vildare vis, brukade förse de rumlande sällskapen med stora tama ormar, som ofta lyf-te huvudet ur vildvinet och de mystiska sållningskorgarna eller slingrade sig kring kvinnornas spön och girlander och fyllde männen med skräck.21

Det är alltså inte förvånande att Alexander fi ck talande ormar som vägvisare när han hade gått vilse på vägen till Zeus-Ammons ora-kel. Till och med Herakles, ”förfader” till Marcus Antonius, Alex-ander den store och ptoleméerna, fi ck ta en uppvärmningsmatch med ett par ormar som skulle döda honom på Heras befallning.

!Octavianus hade låtit Kleopatra ordna Antonius begravning som hon själv ville:


.43<0/2=/

5+7

Fastän många härförare och kungar hade bett att få hans kropp så att de kunde begrava den, vägrade Caesar [Oc-tavianus] att ta den ifrån Kleopatra, och hon begravde den med sina egna händer på praktfullt och kungligt ma-ner, emedan sådant beviljades henne för ändamålet som hon önskade.22

Vi får inte veta vilken form denna begravning tog. Under det förs-ta århundradet f. Kr. varierade de romerska begravningsskicken från region till region. Jordbegravning var det vanligaste i det öst-ra väldet, kremering i det västra. Som västromare kan Antonius därför ha tänkt sig att bli kremerad, och Plutarchos skriver myck-et riktigt att Kleopatra ”omfamnade den urna som inrymde hans aska”, och återigen: ”hon slog armarna om urnan och kysste den.”23 Att Kleopatra fi ck besöka Antonius i hans grav endast tolv dagar efter hans död tyder på att han inte hade mumifi erats, efter-som mumifi ering var en utdragen praktisk och helig ritual som tog sjuttio dagar. Klippgravarna i södra Egpten med sin eklektiska blandning av egyptiska, grekiska och romerska stilar bekräftar emellertid att egyptier av utländskt ursprung var starkt tilltalade av de intrikata traditionella begravningssederna. Alexander den store sägs ha balsamerats, och det förhållandet att ptoleméernas gravar var vallfartsorter antyder, men bevisar inte, att också de mumifi erades. I Alexandria hittade de första arkeologerna, Evaris-to Breccia och Achille Adriani, hundratals mumifi erade kroppar på Ras el-Tins och Anfushys gravplatser. Alla dessa mumier var i långt gånget upplösningstillstånd och är nu försvunna. Men i gra-varna har man påträ@ at mynt med både Kleopatras och Augustus (Octavianus) bild, vilket bevisar att jordbegravning föregången av balsamering var vanlig i Alexandria vid tiden för Kleopatras död. Det är intressant att inga mumier fi nns dokumenterade i Alexand-rias övriga nekropoler, till exempel den senast utgrävda Gabbari-


5+:


gravplatsen, där man har funnit hundratals lämningar efter enkla jordbegravningar.

Nu planerade Octavianus Kleopatras begravning:

Caesar [Octavianus] var visserligen irriterad över att kvinnan var död men beundrade hennes upphöjda ande, och han befallde att hennes kropp skulle begravas tillsam-mans med Antonius på ståtligt och majestätiskt sätt. Hen-nes tjänarinnor fi ck också hedersamma begravningar på hans order.24

Liksom alla de andra ptolemaiska kungliga gravarna är Kleopatras och Antonius gemensamma grav förlorad i Medelhavets vågor.


55;

./01234 &

Kleopatras barn

Den historia vi skriver, och Kleopatras berömda namn som fi gurerar i den, har försänkt oss i sådana funderingar som misshagar ett civiliserat öra. Men anblicken av den antika världen är något så överväldigande, så nedstäm-mande för en fantasi som tror sig ha full frihet och för an-dar som tror sig ha uppnått de yttersta gränserna för dylik magnifi cens, att vi inte kunnat avhålla oss från att här anföra våra klagomål och beklaganden över att vi inte var samtida med Sardanapalus, med Tiglath-Pileser, med Kleopatra, drottning av Egypten, eller ens med Helioga-balus, Roms kejsare och Solens präst.

) éophile Gautier, Une Nuit de Cléopâtre1

När allt kom omkring behövde Kleopatra inte gå i procession genom Roms gator. En staty av drottningen liggande på sin

dödsbädd med en orm passande vidfäst bars i Octavianus tredubb-la triumftåg, som hölls år (* för att hugfästa hans seger över diverse barbarer och vid Aktion och hans erövring av Egypten. Kort därpå


55+

Kleopatras barn

tog de augustinska skalderna Horatius, Vergilius och Propertius med anspelningar på Kleopatras död i sina verk, och i sin berättelse arbetade var och en specifi kt in, inte en utan två ormar, ”dödens tvillingormar”.2 Senare tiders konstnärer, även Shakespeare, godtog idén om de båda ormarna och fl yttade över betten från armen till det dramatiskt mycket lämpligare bröstet, så att bilden av Kleopatra med en eller två huggormar mot barmen kunde ställas mot bilden av modergudinnan Kleopatra/Isis som ammar sitt barn:

Tyst!Du ser ej lilla barnet vid mitt bröst,som dir till sömns sin amma.3

Kleopatra dog den #( augusti år !%.4 Octavianus annekterade for-mellt Egypten den !% augusti. En lucka på arton dagar uppstod alltså då Egypten i teorin styrdes av den sextonårige Caesarion. En trasig staty, som sägs ha grävts fram i Karnak i #*%%-talets bör-jan och nu fi nns i Kairos arkeologiska museum, ger oss en bild av Egyptens siste kung: en självsäker men omisskännligt ung man med runda, nästan barnsliga kinder och lockar i grekisk stil över pannan. Kleopatra hade uppbådat sin första armé då hon var tju-go år gammal, Arsinoë IV hade fört befälet över sin vid A orton års ålder. Men Caesarion hade inget meningsfullt stöd och kan inte ha haft någon tanke på att bestiga sin tron. Kleopatra hade alltför sent insett att hennes sons o? ciella ställning som vuxen gjorde honom sårbar och redan sett till att han lämnat Alexandria. Till-sammans med sin informator Rhodon och en del av innehållet i Kleopatras skattkista skulle han ta sig till Koptos i landets södra del, fortsätta genom öknen på handelsvägen till hamnstaden Myos Hormos vid Röda havet och gå ombord på ett skepp till Indien. Där skulle han återförenas med sin mor om allt gick väl. Men allt gick inte väl. Kort efter Kleopatras självmord tillfångatogs Caesa-rion – Plutarchos säger att han förråddes av Rhodon, som lycka-


.43<0/2=/

555

des övertala honom att återvända till Alexandria – och avrättades. Dokumentära belägg visar att det var oroligheter i och kring ) ebe omedelbart efter Kleopatras död, men de tycks ha orsakats av höga skatter och bör inte tolkas som ett uppror till förmån för Kleopatra eller Caesarion.

Antyllus var också död. Han halshöggs när han sökte skydd in-till en staty av Julius Caesar i Alexandria. Även han hade förråtts av sin informator ) eodoros, lockad av den ädelsten (ännu en av Kleopatras klenoder?) som han visste att Antyllus bar dold innan-för kläderna. Han ryckte stenen från Antyllus blödande hals och sydde in den i sin gördel. Men ) eodoros skulle få plikta dyrt för sitt svek: han greps, dömdes och korsfästes. Antonius andra barn fi ck alla leva. Iotape, den mediska kungadotter som hade förts till Egypten för att giftas bort med Alexander Helios, skickades hem till sin familj. De tioåriga tvillingarna och den fyraårige Ptolemai-os Filadelfos fördes till Rom, där de släpande på tunga guldkedjor visades upp i det o@ entliga triumftåget bredvid sin döda mors sta-ty. Sedan överlämnades de till den dygdiga Octavia för att upp-fostras tillsammans med hennes egna barn och halvbrodern Julius Antonius, Antyllus yngre bror. Julius gifte sig med tiden med Oc-tavias dotter Marcella och avrättades till slut för påstått äkten-skapsbrott med Octavianus dotter Julia. Alexander Helios och Ptolemaios Filadelfos försvinner ur krönikorna kort efter att ha installerats i Octavias hushåll, och även om Dio säger att de över-gick i Kleopatra Selenes vård då hon gifte sig är det nog troligare att de inte levde till vuxen ålder.

Fem år efter Kleopatras självmord försåg Octavianus hennes dotter Kleopatra Selene med en riklig hemgift och en utomor-dentligt passande make. Hon skulle giftas bort med den numidis-ke fursten Juba II, som vi senast stötte på då han som fyraåring deltog i Caesars afrikanska triumftåg (s. #(#). Provinsen Numidia (Africa Nova, Nya Afrika) låg på den nordafrikanska kusten mel-lan provinsen Mauretania (nu västra Algeriet och norra Marocko5)


55,

Kleopatras barn

i väster och provinsen Africa (nu Tunisien) i öster. Jubas far Juba I hade allierat sig med Pompejus och valt att utkämpa en duell på liv och död hellre än att tillfångatas av Caesas styrkor. Juba II för-des som liten från sitt hemland till Rom, där han växte upp och under det latiniserade namnet Gajus Julius Juba blev en romersk mönstermedborgare och nära vän till Octavianus. Han följde med Octavianus på fl era fälttåg och stred vid Aktion, men han är mest ihågkommen som en seriös och studieintresserad ung man, poet, historiker, fi lolog och geograf som skrev mer än femtio böcker på såväl grekiska som latin. Som ivrig forskningsresande tillskrivs Juba äran av att ha upptäckt Kanarieöarna och uppkallat dem ef-ter de ilskna hundar (canaria) som levde där. Hans anspråk på att ha hittat Nilens källa i Atlasbergen i sitt eget hemland förstärktes av att han fann en krokodil från ”källan”. Längre fram överlämna-des krokodilen som ett votivo@ er till Isistemplet i Caesarea.6

Kort efter slaget vid Aktion skickade Octavianus Juba till Numi-dia där han skulle härska som en fullt romaniserad klientkung. Omkring år (>, troligen då han äktade Kleopatra Selene, förfl ytta-des han till det angränsande Mauretania, en provins som blivit rik på livliga handelsförbindelser med Italien och Spanien. Det bördiga Mauretania exporterade spannmål, pärlor, trämöbler och frukt. En purpurfärg som tillverkades av mauretanska skaldjur användes till ränderna på senatorernas togor, och i den starka garumsås som var mycket omtyckt i Rom ingick stora mängder mauretansk fi sk. Juba och Kleopatra Selene hade sitt säte i Caesarea, den urgamla staden Iol (nu Cherchell), som de gav ett nytt namn till ära för Augustus Caesar (Octavianus). Byggnader och skulpturer som grävts fram i Caesarea visar en samtidig blandning av romersk arkitektur och hellenistisk skulptur. Där fanns badanläggningar, ett tempel till Au-gustus och en teater, ritad av en berömd romersk arkitekt, som längre fram omvandlades till en amfi teater.

Ett porträtthuvud i marmor, utgrävt i Cherchell #*%# och nu förvarat i stadens museum, föreställer en beslöjad kvinna med


.43<0/2=/

558

lockigt hår och framskjutande näsa och haka som starkt påminner om Auletes. Ett andra huvud, som kom i dagen år #&>$, föreställer en mognare kvinna med liknande anletsdrag, melonfrisyr, små-lockig lugg och diadem. W. H. Weech, som #*!( var ute på ett av sina ”strövtåg i Mauretania Caesariensis”, frapperades av den ano-nyma drottningens yttre:

Det är ett enastående uttrycksfullt ansikte – intelligenta ögon, arrogant näsa, bestämd mun. Många kritiker tror att den vi ser är Kleopatra Selene. Om de har rätt måste vi låta alla romantiska bilder fara av en månprinsessa, omvärvd av den urgamla Nilens mystiska strålglans, be-gåvad med Kleopatras häxkonster och Marcus Antonius eld. Detta är huvudet tillhörigt en kvinna vars vilja styr-de hennes lidelser, en maîtresse femme, och Selene måste ha regerat över sin Juba med orubblig beslutsamhet under de tretton år som de härskade tillsammans.7

Om något av dessa huvuden föreställer Kleopatra Selene eller hen-nes mor är omöjligt att avgöra.

De mauretanska mynten har både romerska och egyptiska in-slag. Jubas myntporträtt visar i allmänhet en kung av romerskt snitt vars namn är skrivet på latin (Rex Juba), Kleopatra Selenes mynt karakteriseras av hellenistiska egyptiska motiv utan minsta skymt av hennes romerska arv. Där fi nns krokodiler, sistra och Isissymboler, och Kleopatra Selenes namn och titel återges på gre-kiska så att hon blir Basilissa Kleopatra, den titel hennes mor an-vände. Det märks tydligt att varken Octavianus eller den starkt Romvänlige Juba kände sig hotad av att drottningen ständigt framhöll sina egyptiska rötter.

Kleopatra Selene födde en son som (naturligtvis) fi ck heta Pto-lemaios och möjligen en dotter som gavs namnet Kleopatra, får vi väl förmoda. Hon dog någon gång mellan > f. Kr. och ## e. Kr.,


55-

Kleopatras barn

och hennes död dokumenterades i ett epigram av poeten Krina-goras, vän och klient till Octavianus:

När ur sin bädd hon steg upp, då svartnade månen.Natten igenom hon kvaldes ty mörkret lät henne skönjaHur Selene, vars namn hon delade, dödadgjorde sin vandring ned till det dystra Hades.Hon hade delat med henne de ljusa stundernas skönhet,nu med henne i döden hon blandade själarnas mörker.8

För att trösta sig gifte Juba om sig med änkan Glafyra, dotter till Archelaos av Kappadokien (som var Marcus Antonius naturlige son, sade ryktet), men äktenskapet blev mycket olyckligt – bru-den var förälskad i någon annan – och de skildes barnlösa kort ef-teråt. Juba utsåg sin son Ptolemaios till sin samregent år (# e. Kr. och dog år (!. Han begravdes i Caesarea bredvid Kleopatra Selene i det cirkelrunda mausoleum som i dag kallas Kubr-er-Rumia (också känt som le Tombeau de la Chrétienne).

Ptolemaios av Mauretania ärvde sin fars tron. Hans personliga historia är dåligt dokumenterad, men han tycks ha äktat en kvinna som hette antingen Urania eller Julia Urania och fått en dotter, Dru-silla, som gifte sig med Marcus Antonius Felix, ståthållare i Judeen under Claudius regeringstid. År '% e. Kr. avrättades Ptolemaios efter falska anklagelser av sin halvkusin Caligula. Suetonius berättar att hans ”brott” bestod av att han burit en mantel som var mer lysande purpurröd än Caligulas egen.9 Det är nog troligare att Ptolemaios, ”son till kung Juba och avkomling till kung Ptolemaios”, misstänk-tes för att ha stämplat mot Rom, även om den notoriskt instabile Caligula inte behövde någon ursäkt för att utfärda dödsdomar.

!


.43<0/2=/

559

Vid en tillbakablick ur historikerns perspektiv ser vi att Kleopatra VII:s död förebådade den hellenistiska tidsålderns död och det kejserliga Roms födelse, som i sin tur ledde till den moderna väs-terländska världens födelse. Detta insåg Octavianus och gav den åttonde månaden (Sextilis) namn efter sig själv, eftersom det både var den månad då han fi ck titeln ”Augustus” och den då ”Imperator Caesar [Octavianus] befriade riket från en synnerli-gen allvarlig fara”: Alexandria hade fallit den # augusti. Det stora fl ertalet egyptier kände givetvis inte till detta, utan för dem gick livet vidare ungefär som det alltid hade gjort och som det skulle göra i århundraden framåt. Det kvittade lika om de regerades av en ptolemé eller en romare, en hedning, en kristen eller en mus-lim.

Andra erövrare hade skräddarsytt sitt beteende efter sitt nya lands trosuppfattningar och gått vidare med det traditionsenliga kungliga styret understött av gudarna. Octavianus, som var säker i sin militära styrka och kanske motsatte sig idén om ett ärftligt kungadöme, såg emellertid ingen anledning att böja sig för egyp-tiernas önskemål. Tusentals år av kungligt styre fi ck ett brått slut när han gjorde anspråk på Egypten som sin privata egendom. De egyptiska prästerna skulle komma att fortsätta att förläna sina ro-merska herrar kartuscher och titlar och avbilda dem i traditionell egyptisk stil, men landet, som nu tekniskt saknade en kung, skul-le förvaltas av Cornelius Gallus, som hade en ganska låg ställning som prefekt i riddarklassen. Inga egyptier skulle tillåtas tjänstgöra i den romerska armén eller inträda i senaten, och romare som vil-le besöka Egypten fi ck vackert utverka tillstånd av Octavianus. Denne gav sig ut på en tur över sina nya ägor där han inspektera-de kanaler och bevattningsdiken. Han hade föresatt sig att utrota de österländska kulterna, och utan att bry sig om att han sårade prästerna på platsen vägrade han att besöka Apistjuren och talade om för alla som ville höra på att han dyrkade gudar, inte boskap. Man får förmoda att han varken kände till eller fäste något avse-


556

Kleopatras barn

ende vid att Egyptens präster redan avbildade honom som en fa-rao som deltog i de traditionella djurkulterna.

I takt med att Rom drog in i Egypten började den egyptiska kulturen invadera Rom. Egyptiska artefakter blev plötsligt högsta mode, och romarna började importera både äkta och förfalskade egyptiska antikviteter, något som garanterat satte myror i huvudet på framtida arkeologer. Nu stod sfi nxer och obelisker och verkade lite malplacerade bredvid statyer av ädla romare som prydde of-fentliga platser. På Marsfältet i Rom tjänstgjorde en egyptisk obe-lisk från Sentiden till och med som visare på ett gigantiskt solur:

Augustus [Octavianus] använde obelisken på Campus Martius på ett märkligt sätt: den skulle kasta en skugga och därmed märka ut dagens och nattens längd. Ett om-råde stenlades i proportion till monolitens höjd på ett så-dant sätt att skuggan mitt på dagen under årets kortaste dag nådde stenläggningens kant. Medan skuggan avtog och tilltog mättes den av bronsstavar som var fastsatta i stenläggningen.10

Innehållet i Kleopatras skattkammare, som nu tillhörde Octavia-nus, fördes till Rom, där det fi nansierade hans politiska karriär. Den segerstaty som han reste i det nya senatshuset var utsmyckad med egyptiska krigsbyten, liksom templet på Capitolinen helgat åt Jupiter, Juno och Minerva och, lämpligt nog, Den Gudomlige Julius tempel. Dio ansåg att detta utgjorde ett passande slut på en våldsam historia:

Sålunda förhärligades Kleopatra ändå, fastän hon beseg-rats och tillfångatagits, såtillvida som hennes prydnader vilar som gåvor i våra tempel och hon själv ses i guld i Ve-nustemplet.11


557

./01234 *

Historia blir legend

!!" #%

""$!

Kleopatra hade ett jazzbandi sitt slott vid Nilen.Varenda kväll blev det jazzdansi den balla egyptiska stilen …

J. Morgan och J. Coogan, ”Cleopatra Had a Jazz Band”1

Trehundra år efter sin död dyrkades Kleopatra-Isis fortfarande på tempelön File i Nilen. Hennes bild blev kvar på Egyptens

mynt i årtionden och på hennes tempelväggar i tusentals år. Men denna version av Kleopatra som drottning och vis modergudinna förekom enbart i Egypten. I det större Medelhavsområdet fortsat-te den välsmorda romerska propagandamaskinen att manipulera allmänna opinionen mot henne långt efter slaget vid Aktion.

Octavianus gick in för att hans egen personliga historia skulle dokumenteras för eftervärlden på ett sätt som rättfärdigade hans inte alltid heroiska gärningar och bekräftade hans gudagivna rätt att härska – inte så lätt för en självutropad republikan att förklara. I det syftet gav han ut sin självbiografi och dessutom redigerade


55:


han, och brände i vissa fall, Roms o? ciella handlingar. Till stor del har hans propaganda – lättfl yktiga anekdoter, klotter, pamfl et-ter, privata brev och o@ entliga tal – självfallet gått förlorad. Men vi har tillräckligt mycket kvar för att få ett begrepp om hur min-net av Kleopatra förvanskades.

I och med att Kleopatra hade spelat en avgörande roll i Octa-vianus maktkamp fi ck berättelsen om hennes liv bli kvar som en integrerad del av hans. Men den skulle dras ihop till endast två episoder: hennes förbindelse med Julius Caesar och i synnerhet den med Marcus Antonius. Caesar, den adoptivfar som gav Octa-vianus hans rätt att härska, skulle bli ihågkommen med högakt-ning som en tapper och redbar man som manipulerade en omora-lisk utländsk kvinna för sina egna syften. Octavianus rival Anto-nius skulle bli ihågkommen med en blandning av ömkan och för-akt som en tapper men hopplöst svag man som snärjdes i en omoralisk utländsk kvinnas garn. Kleopatra, berövad allt politiskt värde, skulle bli ihågkommen som denna omoraliska utländska kvinna. Nästan på en gång blev hon den mest skrämmande av alla romerska klichéer: en onaturlig kvinna. En kvinna som dyrkade primitiva gudar, tog makten över män, låg med sina bröder och födde bastarder. En kvinna enfaldig nog att tro att hon en dag skulle härska över Rom och förslagen nog att locka en anständig karl från hem och härd. Denna version av Kleopatra är naturligt-vis raka motsatsen till den kyska och trogna romerska hustrun, exemplifi erad av den förorättade Octavia och den dygdiga Livia, alldeles som Kleopatras exotiska österland är den suspekta femi-nina motsatsen till det ärliga, omutliga, i allt väsentligt maskulina Rom. Som allmänhetens fi ende nummer ett var Kleopatra mycket värdefull för Octavianus, som naturligt nog hellre ville bli ihåg-kommen för sin kamp mot missledda utlänningar än mot hygg-liga romare som han själv.

Den livligaste, så gott som samtida uttolkningen av Kleopatra har formen av en fantasiskildring. När Publius Vergilius Maro år


.43<0/2=/

5,;

(* började arbeta på Aeneiden i tolv band bestämde han sig för att skapa ett modernt epos i samma stil som Odysséen (Bok #$) och Iliaden (Bok "#() som skulle förhärliga Rom och även hylla Octa-vianus styre. Aeneas, gudinnan Venus son och Roms grundare, skulle jämställas med Octavianus, ättling till Venus och Aeneas och det romerska imperiets grundare. Underlaget för första delen av Aeneiden är Didos och Aeneas tragedi. Hjälten med samma namn, som fl yr på båt från det ödelagda Troja, vill till varje pris nå sitt fädernesland men råkar ut för en storm och sköljs i land på Nordafrikas kust. Där möter han Dido, Kartagos grundare och drottning, som gudarna driver i hans famn. De genomgår ett slags bröllopsceremoni som Dido anser vara bindande men, visar det sig snart, inte Aeneas. De lever lyckliga i sin kärlek, glömska av omvärlden. Men Aeneas har en stark moralisk karaktär och rättar sig efter gudarnas vilja. Inför valet mellan njutningen och plikten väljer han plikten och överger drottningen:

”Aldrig, o drottning” svarar han fåmäld ”skall jag förnekanågot av ynnestbevisen du gett och nu kunde nämna;alltid blir det mig kärt att minnas Elissa, så längeännu jag minns mig själv, och en gnista liv står mig åter.Låt mig förklara: aldrig var det min tanke att fl y dighemligen, tro inte det; ej heller tände jag nånsinbröllopsfacklor, och kom inte hit med planer på gifte.”2

Dido fylls av vrede och missmod, förbannar sin älskare och begår självmord hellre än att leva ensam.

Parallellerna med Julius Caesar (en stark man som satte plikten framför njutningen) och Antonius (svagare än Aenas/Caesar/Oc-tavianus lockades han av en utländsk kvinna och bestod inte pro-vet) är iögonfallande. Dido, som med glädje går in i ett pseudoäk-tenskap och till sist förgörs av sina egna skuldkänslor, är Kleo-patra. Vergilius har ändå ganska stor förståelse för Dido, vars liv


5,+


gudarna med vett och vilja har förstört. Han är inte lika förståen-de mot Kleopatra i sin anakronistiska beskrivning av Aeneas ut-sirade sköld, smidd av Vulcanus, som återger Octavianus seger i slaget vid Aktion:

Segerrikt vändande hem från morgonrodnadens länderoch Röda havets kust med utländska trupper i mångfaldnalkas Antonius, följd av Egyptens, Österns och Baktrasvapen; han medför, skamlöse man, sin egyptiska maka. …Drottningen kallar sin fl otta till strid med hemlandets sistrum;ormarna ser hon ej, som bakifrån närmar sig henne.Gudamonster av alla slag och Anubis som skällerGår till gemensam attack mot Neptunus, Pallas och Venus.3

Inför en så strålande bild glömmer Vergilius läsare kanske att Oc-tavianus hade ett välgrundat dåligt anseende som fältherre.

Den revolutionäre augustinske skalden Sextus Propertius skri-ver längtansfullt om sin aggressiva älskarinna Cynthia. Han lik-som Marcus Antonius har snärjts och i viss mån snöpts av en kraftfull kvinna, och det tvekar han inte att erkänna. På frågan ”Varför frågar du om en kvinna behärskar mitt liv?” räknar han upp exempel på berömda, onaturligt dominerande kvinnor, till exempel amazonen Penthesilea, drottning Omfale av Lydien, Se-miramis och givetvis Kleopatra, ”skökan som styrt det liderliga Kanopos”. Längre fram hyllar han en smula ironiskt Octavianus och slaget vid Aktion. Propertius är uppenbarligen medveten om ironin i att en romare fi rar en stor seger över en simpel kvinna, men liksom Vergilius hade gjort ser han förnuftigt nog ingen an-ledning att gå närmare in på denna ömtåliga punkt.4 Där får han sällskap av sin samtida Horatius, som mer än gärna förvandlar Kleopatra till en maktgalen kvinna men också ger en förvånans-värt medkännande skildring av hennes död:


.43<0/2=/

5,5

Nej, stolt hon djärvdes skåda med blicken klarsin brustna borg, tog modigt en klunga ormoch drack dess svarta gift i blodet,friare, vildare blott i döden.

Så kunde hon trots allt likväl gäcka dem,liburnerskeppen – drottning i döden än!5

Genom att återställa en del av Kleopatras värdighet gör Horatius henne faktiskt till en värdigare och trovärdigare fi ende till Octa-vianus.

Roms historiker, som skrev senare än poeterna, bevarar en fyl-ligare bild av henne. Hon är förförisk och onaturlig, javisst, men vi får också en skymt av en bildad, ja intelligent, kvinna. Men i Rom var historia inte den strama disciplin som den är (eller borde vara) i dag. Torftiga historiska ”fakta” vävdes in i ett samman-hängande narrativ med stora portioner personliga åsikter och giss-ningar. Anekdoter valdes ut för att de skulle understryka ett mo-raliskt eller politiskt argument. Och de romerska historikerna koncenterade sig givetvis på Kleopatras kontakter med den ro-merska världen men förbigick hennes liv i Egypten. De båda mest infl ytelserika av Kleopatras ”levnadstecknare” är Plutarchos och Dio, och det är från deras verk som de senare klassiska författarna har hämtat sina Kleopatror. Den romerske författaren Suetonius (Den gudomlige Julius och Den gudomlige Augustus) och den något otillförlitlige greken Appianos från Alexandria (Inbördeskrigen) lägger fl er detaljer till berättelsen om Kleopatra.

Maestrius Plutarchus (Plutarchos), grek från Chaironeia i Boi-otien, skrev Parallella liv omkring år #%% e. Kr. och tog till den inte alltid lyckade metoden med ”paralleller” för att åstadkomma en jämförelse mellan sina grekiska och romerska personers starka och svaga moral. Bland dem han studerade återfanns Pompejus den store (som kopplades hop med Spartas kung Agesilaos), Juli-


5,,


us Caesar (med Alexander den store) och Marcus Antonius (med Demetrios Poliorketes av Makedonien, son till Antigonos ”den enögde”). Det sägs att Plutarchos hade tillgång till Kleopatras lä-kare Olympos nu försvunna memoarer och att hans farfar hade en vän som kände Kleopatras kock, men vi vet fortfarande ingenting om hans källor. Hans metodologi framgår emellertid från första början:

… det är inte historieböcker jag skriver utan levnads-skildringar, och i de mest lysande bragder ligger inte all-tid någon manifestation av dygd eller last, nej, en baga-tell som en fras eller ett skämt avslöjar ofta karaktären mer än drabbningar där tusentals stupar, eller de största rustningar eller belägringar av stora städer. Alldeles som målarna får fram likheten i sina porträtt ur ansiktet och ögonens uttryck, vari karaktären framträder, men fäster mycket litet avseende vid de övriga delarna av kroppen, så måste jag tillåtas att snarare ägna mig åt själens tecken hos människor och med dessas hjälp ge en bild av vars och ens liv och överlåta beskrivningen av deras stora strider åt andra.6

Dessa levnadsteckningar var populära i Rom och på nytt under medeltiden och renässansen, då de inspirerade en hel svärm av författare och konstnärer. Plutarchos Kleopatra är en gåtfull var-else. Han tycks inte kunna bestämma sig för om hon är en i grun-den god eller en i grunden dålig människa, även om han är säker på att hon är manipulativ och har varit minst en god romares un-dergång.

Den grekiske historikern och den romerske senatorn Cassius Dio Cocceianus skrev sin ytterst läsvärda, action-laddade Roms historia i åttio volymer mellan år (%% och ((( e. Kr. Han berättar att han ägnade tio år åt att gå igenom materialet till sitt magnum


.43<0/2=/

5,8

opus och utforskade all viktig referenslitteratur. Det är djupt be-klagligt att vi inte vet namnen på dessa arbeten, men vi kan för-modligen utgå ifrån att historikerna Livius och Polybius verk in-gick. Berättelsen om Kleopatra går från Bok '( – Julius Caesar i Egypten – till hennes självmord i Bok >#. Dios Kleopatra är en erotiskt stark, manipulativ kvinna med dödsbringande tjuskraft. Antonius kan naturligtvis inte motstå henne. De båda dödsfallen följs av en kort men förödande karaktärsbedömning. Antonius är motsägelsefull: tapper men omdömeslös, generös och hård, ”i lika mån utmärkt av storhet till själen och underdånighet till sinnet”, och Kleopatra

… karakteriserades av omättlig lidelse och omättlig girig-het; hon påverkades ofta av en berömvärd ambition men också av förmäten fräckhet. Tack vare kärlek vann hon titeln Egyptiernas drottning, och när hon hoppades att med samma medel vinna också titeln Romarnas drott-ning misslyckades hon och förlorade den första dessutom. Hon fångade sin tids båda största romare och på grund av den tredje förgjorde hon sig själv.7

Plutarchos och Dio var inte romare till börden men förmedlade ändå med glädje den o? ciella romerska världsåskådningen. His-torikern Josefus, eller Josef son till Mattias (omkring !"–#%% e. Kr.), hade judisk utbildning och såg saker och ting ur ett per-spektiv som skilde sig något från deras. Josefus hade kämpat mot romarna i det judisk-romerska kriget år $$–"! e. Kr. Han hade inte förmått genomföra ett självmord tillsammans med sina va-penbröder utan tillfångatogs av Vespasianus trupper och bytte sida. Nu var Titus Flavius Josefus en lojal romersk medborgare och hade slagit sig ner i Rom, där han fi ck ett generöst o@ entligt anslag och gav ut en rad verk, alla med avsikt att bevisa att han var både en god romare och en god jude. Hans Mot Apion i två voly-


5,-


mer kom ut som svar på ett judefi entligt utbrott av den grekiske grammatikern Apion från Alexandria. Bok ( innehåller en högst idiosynkratisk framställning av ptoleméernas historia, givetvis med ett föga smickrande porträtt av Kleopatra som i Josefus ögon begår det dubbla brottet att vara fi ende till både Rom och ju-darna:

Denne man [Apionos] nämner också Kleopatra, Alexand-rias sista drottning, och angriper oss [judarna] därför att hon var otacksam mot oss. Tvärtom borde han ha före-brått henne som ägnade sig åt allehanda orättvisor och onda seder, både med avseende på hennes närmaste anhö-riga och äkta män som hade älskat henne och i största allmänhet med avseende på alla de romare och de kejsare som skänkt henne sin gunst … hon förstörde sitt lands gudar och sina förfäders gravar, och oaktat hon hade mottagit sitt kungarike av den förste Caesar hade hon oförsyntheten att revoltera mot hans son [Octavia-nus]…8

År $'% e. Kr. besegrades Egypten av islamiska styrkor under befäl av den arabiske härföraren Amr Ibn-al-As. Nästan genast isolera-des det muslimska Egypten från den kristna världen. I över tusen år, fram till det osmanska väldets erövring på #>%%-talet, fortsatte västerländska forskare att studera det antika Egypten i andra hand genom de enda källor som de hade tillgång till, nämligen de klas-siska författarna och Bibeln. Under tiden växte en separat och helt annan historisk tradition fram i Egypten. Medeltida arabiska lär-da hade tillgång till koptiska (kristna), klassiska, judiska och arabiska texter, bland annat den Egyptens historia som den kop-tiske $%%-talsbiskopen Johannes av Nikiou skrev, där det fi nns en sympatisk beskrivning av den goda drottning Kleopatra, Julius Caesars hustru.9 Framför allt hade de också obehindrat tillträde


.43<0/2=/

5,9

till de antika monumenten och till de forskare och sagoberättare som bevarade Egyptens muntliga arv. Ur denna ovärderliga infor-mation kunde de arabiska historikerna utveckla parallella insikter i Egyptens förfl utna där en helt annan version av Kleopatra än den accepterade i väst växte fram. Resenären och historikern Al-Masudi (död omkring *>$) bekantar oss med den österländska Kleopatra, som omväxlande förekommer som Qilopatra, Kila-patra eller Aklaupatr:

… Hon var en vis kvinna, en fi losof, som lyfte upp de lär-das ställning och trivdes i deras sällskap. Hon skrev också böcker om medicin, amuletter och kosmetika utöver många andra böcker som hon uppges ha författat och vil-ka de som bedriver läkekonst känner till.10

Denna Kleopatra är ”den dygdiga lärda” som nämns i kapitel # (s. '*), en folkets välgörare som skyddar sina undersåtar och preside-rar vid akademiska seminarier, där hon visar upp imponerande kunskaper i matematik, naturvetenskap och fi losofi . Hon ges äran av att ha skrivit en rad böcker som går från kosmetik (en viktig och inte alls kvinnoinriktad vetenskap i Egypten) över gynekologi till mynt, vikter och mått.

Som en detaljerad redogörelse för Kleopatras regeringstid är den arabiska historien felaktig på många punkter. Så till exempel trodde biskop Johannes att Kleopatra byggde både Heptastadion som förband Faros med fastlandet och den kanal som förde söt-vatten till Alexandria. Andra var säkra på att hon hade rest fyren på Faros. Men när man ser bakom dessa uppgifter och lämnar marginal för att historikerna mycket väl kan ha förväxlat fl era pto-lemaiska drottningars liv, och även andra lärda kvinnors, bekräf-tar de att det kvardröjande minnet av Kleopatra inom Egyptens gränser var positivt och uppskattande – ett minne som inriktades på hennes politiska och administrativa prestationer och inte på


5,6


hennes kärleksliv. Tyvärr har västerländska egyptologer i stor ut-sträckning förbigått de arabiska historikernas arbeten, skrivna på arabiska och till helt nyligen inte tillgängliga i översättning annat än i ett fåtal bibliotek.

I väst fortsatte den romerska bilden av Kleopatra att växa fram och speglade tidens föreställningar om kvinnlighet och kvinno-ideal. Hon övergick från att vara ett monster till att bli en skön-het, och i och med att skönhet omedvetet blev detsamma som godhet kom hennes historia att handla om ett okonventionellt lever ne som uppvägdes av trohet mot en man. Att hon var oupp-lösligt associerad med en orm ledde samtidigt till en dunkel för-växling med Eva i Bibeln. Den kristna kyrkan förbjöd ju själv-mord, men i en värld som var van vid berättelser om kristna mar-tyrer som vann frälsning genom lidande och död var Kleopatras öde en acceptabel variant. År #!&% tog Geo@ rey Chaucer med le-genden om martyren Kleopatra i sin Legend of Good Women, och därmed var hennes omvandling till en dygderik drottning som levde enbart för en mans kärlek fullbordad.

Plutarchos Parallella liv, som översattes från franska av Jacques Amyot (#>>*) och därifrån till engelska av sir ) omas North (#>"*, #>*>, #$%!), inspirerade Shakespeare till Julius Caesar (omkring #$%%), Antonius och Kleopatra (omkring #$%$) och Coriolanus (omkring #$%"). Parallellerna mellan Plutarchos och Antonius och Kleopatra faller i ögonen. Plutarchos säger:

… hon nedlät sig inte till att anträda färden på något annat sätt än att ta sin slup på fl oden Kydnus, vars akter var av guld, seglen av purpur och årorna av silver, som höll takten i rodden efter ljudet av musik av fl öjter, oboer, cittror, violor och andra sådana instrument som de spe-lade på slupen. Och angående personen själv låg hon un-der en paviljong av guldtyg, klädd och smyckad som gu-dinnan Venus sådan hon brukar tecknas på bilder, och


.43<0/2=/

5,7

tätt intill henne, på ömse sidor om henne, föreställer söta ljushåriga pojkar klädda som målare guden Amor, med små sol" ädrar i händerna, med vilka de fl äktade vind på henne …

Shakespeares Domitius Enobarbus säger:

Jag skall berätta det:Den slup hon satt i lik en gyllne tronpå vattnet brann: av drivet guld dess bakstam,av purpur seglen, doftande så ljuvtatt kärleksyrsel vindarna betog;av silver årorna, som höllo taktmed fl öjters toner och förledde böljan att rinna efter fort, liksom förtrolladav deras slag. Hon själv – en tiggareblir all beskrivning därvidlag – hon låguti sitt prakttält, spänt av guldbrokad,fördunklande den Venus, varest konstenarbetar om natur’n; på båda sidorsmå nätta gossar, skälmska Cupidonermed grop i kind; och deras fl äktningarmed brokiga sol" ädrar tycktes glödgade fi na kinder, som de svalkade – gjort ogjort blev.11

Shakespeare satte dramatiken och tjusandet av publiken framför trohet mot källan och avstod från Plutarchos ogillande, lånade lite av Horatius och lät sin drottning bli en äkta hjältinna som tillin-tetgjordes av en ohejdbar lidelse. På Shakespeares tid ansågs en kvinnlig härskare varken onaturlig eller ovälkommen, och hans pjäs, skriven medan minnet av Elisabet I:s styre fortfarande var färskt, avspeglar detta. Hans Kleopatra var ingalunda den första


5,:


av de moderna, och inte heller skulle hon bli den sista, men hon har haft den största e@ ekten på folkfantasin och gett inspiration till ett stort fl öde av konst med Kleopatra som motiv: romaner, skådespel, dikter, målningar, skulpturer, operor, baletter, sånger, tragedier, komedier och episka fi lmer. Dessa i sin tur har gett upp-hov till en strid ström av allehanda varor i egyptisk stil där en ana-kronistisk Kleopatra används för att marknadsföra allt från ciga-retter till sandaler.12

Kulturhistorikern Mary Hamer talar för många när hon berät-tar om hur förvirrad hon blev när hon första gången mötte en Kleopatra som inte var Shakespeares: ”Jag lärde mig att upphöra att ta Shakespeare som norm och att fråga vad Kleopatra hade be-tytt innan han skrev om henne.”13 Än mer förvånande är att fl era ”akademiska” skrifter inte har förmått göra sig kvitt Shakespeares vision utan låtit sig lockas att citera honom som om han vore en primär historisk källa.14 Bristen på samtida beskrivningar är för-klaringen, men det ursäktar bara delvis detta allvarliga miss-grepp.

Att moderna framställningar av Kleopatra snedvrider historien så att de avspeglar upphovsmännens fördomar och uppfattningar behöver nog inte påpekas. Dessa förvanskningar är för det mesta uppenbara och naiva. Så till exempel lät medeltidens och renäs-sansens konstnärer glatt alla försök till realism fara och avbildade Kleopatra som blekblond därför att det blekblonda var deras eget skönhetsideal. Andra är mer ra? nerade eller manipulativa. På #&%%-talet gav konstnärerna Kleopatra en lite vagt egyptisk-orien-talisk framtoning och använde henne som metafor för (det femi-nina) österlandet som penetrerades och togs i besittning av (det maskulina) västerlandet. I många fall ger deras påträngande förfö-riska Kleopatror intrycket av att driva fram sin egen undergång. Nittonhundratalets fi lmskapare talade i storvulna ordalag om his-torisk trohet och seriös dramatik men åstadkom ändå en rad Kleo-patror avsedda att bli så populära hos åskådarna att de såg fi lmer-


58;

.43<0/2=/

na fl era gånger och gjorde dem till kassasuccéer.15 ) eda Baras vamp från #*#", som väckte stor beundran på sin tid, blev snart rent skrattretande. Film-Kleopatra måste göras om till en kvinna som tilltalade både de män som hade uppskattat Baras så gott som obefi ntliga kostymer och de självförsörjande kvinnor som just hade fått rösträtt och ska@ at sig yrkesutbildning så att de kun-de gå på bio på egen bekostnad. Claudette Colbert gjorde en in-telligent, rolig och mycket modern Kleopatra åt förkrigspubliken. Elizabeth Taylor, en sensuell förförerska på och utanför vita du-ken, skänkte glamour åt en stram och avskalad miljö och blev för många den ”riktiga” Kleopatra. Det dröjer säkert inte länge förrän fi lmbolagen ger oss en moderniserad Kleopatra, en handlingskraf-tig kvinna för (%%%-talet. Bakom alla dessa fi lmer, dolda under glittret och perukerna, ligger frågor om censur och politisk kor-rekthet och besvärande budskap om kolonialism, rasism, moder-skap och kvinnors rätt till sin egen sexualitet. Hur mycket sex, våld och osminkad, tråkig historia kan återges i en fi lm som måste dra så många åskådare att den lönar sig? Hur mycket kan histori-en skrivas om så att den ger handlingen en mer omedelbar drama-tisk e@ ekt? Är det fel att förvanska personerna och ändra geogra-fi ska fakta i konstens och underhållningens namn? De – och det fi nns många – som lär sig antikens historia enbart i Troja (Peter-sen (%%'), Alexander (Stone (%%') och Cleopatra (Mankiewicz #*$!) är inte alltid medvetna om dessa spörsmål men påverkas kraftigt av dem.

Joseph Mankiewicz byggde sin Cleopatra på Carlo Maria Fran-zeros ! e Life and Times of Cleopatra, där författaren litade på sin ”latinska instinkt” och inte på enkelt kunnande när han skulle tolka Kleopatras liv. Ett kort utdrag räcker för att läsaren skall fånga atmosfären i boken:


58+


Fördes hon som ung fl icka till templet i ! ebe och defl ore-rades enligt gammal sed på Amon-Res altare? Tillät hon sig ett och annat kärleksäventyr i den liderliga atmosfä-ren i sin stads palats? Och framför allt – var hon en sen-suell kvinna, ”en slav under sin sinnlighet” som Josefus kallade henne? Svaret är nog enkelt och evigt: det fi nns ingen vacker och intelligent och begåvad kvinna som inte också är en slav under sin sinnlighet.16

Mankiewicz borde ha valt Arthur Weigalls Life and Times of Cleo-patra Queen of Egypt som underlag. Denna bok kom ut #*#' och var skriven för en bred läsekrets, och den var det första försöket att kasta loss från Shakespeare och placera in drottningen i hennes eget sammanhang. Budskapet var att Kleopatra borde betraktas som en egyptisk politiker och inte som älskarinna åt romare. I in-ledningen varnar författaren mycket riktigt läsarna för att se Kleo-patra genom rent romerska ögon, eller rent moderna, och uppma-nar dem att akta sig för ”anakronismen att kritisera miljöerna uti-från de normer som gäller tjugo århundraden efter Kristus” när de strövar genom ptoleméernas olika hov.17 Han gör sig stor möda med att förklara och försvara Kleopatras okonventionella öster-ländska levnadssätt för sina konventionella västerländska medel-klassläsare som, tror han, kommer att bli chockerade av drott-ningens snedsprång, men han kan inte låta bli att ägna det första kapitlet åt en betraktelse över hennes karaktär och utseende. Ef-tersom den här boken började med ett citat ur Weigall är det på sin plats att han också får sista ordet:

… När läsarna har utestängt ur minnet Propertius vassa ord och Horatius eldiga … är de i stånd att bedöma om den tolkning av Kleopatras karaktär och handlingar som jag har lagt framför dem bör uppfattas som omotiverat välvillig, och om jag har överutnyttjat historikerns prero-


585

.43<0/2=/

gativ att vara barmhärtig, på en ofta övergiven och hårt prövad kvinnas vägnar som hela sitt liv strävade efter att uppfylla en patriotisk och storartad ambition och som dog så som ”det anstår ättlingen till så många konungar”.18


58,

Vem var vem?Den ptolemaiska kungasläkten

Från Alexander den store till Ptolemaios av Mauretania

!! !

" #"! $"#7 !"6#!

Man tror att de gener vi ärver har mer att göra med hur våra personligheter är beska# ade än miljön. … Vi vet en del om Kleopatras förfäder – inte alls någon lovande start!

Julia Samson, Nefertiti and Cleopatra1

År $*, det år då Kleopatra föddes, hade hennes alltmer störda familj härskat över Egypten i två och ett halvt sekel. De hade

skapat och förlorat ett välde vars infl ytande märktes i hela Medel-havsvärlden och långt utanför den, och de utövade sitt styre från en för ändamålet anlagd stad som var vida berömd som världens mest avancerade säte för lärdom och kultur. Och i skarp kontrast till Egyptens inhemska kungar, vilkas privata angelägenheter ald-rig dokumenterades, hade de levt dokumenterade liv av enaståen-de komplexitet och våld. När man studerar levnadshistorien för Kleopatras närmaste släktingar i uppstigande led, en förvillande blandning av personer som hette Ptolemaios, Arsinoë, Berenike


.43<0/2=/

588

och Kleopatra, blir det allt svårare att betrakta ptoleméerna som verkliga människor med något som ens liknade verkliga känslor. Att vara född till ptolemé var detsamma som att födas in i en släkt där de hänsynslösas överlevnad var kardinalregeln och självbeva-relse av allt överskuggande betydelse. De ptoleméer som faktiskt överlevde hade starka, gigantiska personligheter, och som deras gärningar visar var de extremt tjockhudade. Alla dessa historier om mord, äktenskapsbrott, uppror, lynchningar, incest och gräns-lös ärelystnad är sto@ för tredje klassens deckare och tvåloperor i teve. De fascinerar och repellerar i lika mån men inger inte alltid den medkänsla som de borde. När vi läser om så många dödsfall i förtid och av onaturliga orsaker under en så kort period avtrubbas vår uppfattning om realiteterna – man frestas säga fasorna – i pto-leméernas familjeliv. Ändå måste vi läsa dessa historier, om än i förkortad form, på grund av att de bildar bakgrunden till Kleo-patras egen historia. Och eftersom ptoleméerna hade Alexander den store att tacka för sin tron är det på sin plats att börja med hans korta tid som kung av Egypten.2

Alexander III den store, kung av Egypten !!"–!"!Son till Filip II av Makedonien och Olympias av Epiros

Vintern !!(/# kapitulerade Egypten utan strid för Alexander den store och satte därmed punkt för närmare tvåhundra år av perio-diskt persiskt styre. Vi läser i historieböckerna att egyptierna väl-komnade Alexander som befriare och hyllade honom på hans väg till Memfi s. Dessa krönikor, skrivna av greker och därför starkt grekvänliga, är knappast objektiva, men de många revolter och hårdhänta repressalier under den persiska tiden som fi nns belagda tyder på att egyptierna, som avskydde utländskt välde i alla for-mer, hyste en speciell antipati mot perserna.

Alexander hade ambitiösa planer för sitt nya land. Alexandria var redan anlagt och förvaltningen hade i viss mån organiserats


58-

Vem var vem?

om. Men det var ingen brådska. Tiden stod på Alexanders sida och andra slag återstod att utkämpa, andra persiska territorier att erövra. I maj !!# marscherade Alexander norrut från Memfi s för att göra upp med sin gamle fi ende Dareios III. Han dog i Babylon den #% juni år !(!, och det oväntade dödsfallet har förklarats om-växlande med feber, alltför stor konsumtion av alkohol och gift.

Filip III Arridaios, kung av Egypten !"!–!#$Son till Filip II av Makedonien.

Nu när Alexander var död tog hans bror den nominella makten över ett välde som sträckte sig från Makedonien till Indien, och i brist på andra pretendenter blev han Egyptens okrönte kung. Fi-lip Arridaios var son till en thessalisk kvinna av låg börd. Elaka rykten sade att hon var föga mer än danserska och alla var överens om att hennes son i bästa fall var halvt om halvt efterbliven. Trots denna defekt hade Arridaios lyckats gå levande ur den våldsamma familjestrid som utbröt efter mordet på hans far Filip, där alla andra potentiella rivaler om tronen röjdes ur vägen. Stödd av sin kraftfulla maka Adea härskade Arridaios över sitt välde i sex år, då hans period vid makten avslutades av en makedonsk invasion ledd av änkedrottning Olympias av Epiros. Arridaios avrättades och Adea, som fi ck välja mellan dolk, snara och gift, hängde sig.

Alexander IV, kung av Egypten !#$–!%&Postum son till Alexander III den store och Roxanne

Alexander den store var bara trettiotre år och barnlös när han dog. Hans sogdiska (iranska) maka Roxanne var emellertid gravid, och om det blev en pojke var han förutbestämd att dela tronen med Alexanders halvbror Filip Arridaios. Det blev mycket riktigt en pojke, och vid Arridaios död i förtid gick tronen utan motstånd vidare till hans brorson Alexander IV. Den yngre Alexander skulle


.43<0/2=/

589

aldrig få se Egypten, för både han och Roxanne mördades år !#% i Makedonien. Kvarlevorna av en ”ung prins”, som påträ@ ats i en gravurna av silver på den kungliga makedonska gravplatsen Ver-gina, kan mycket väl vara Alexander IV:s. Enligt Egyptens o? ci-ella regentlängder fungerade Ptolemaios, son till Lagos, som okrönt kung under de sex sista åren av Alexanders ”regeringstid”.

Ptolemaios I Soter I (Räddaren), kung av Egypten !%&–"'&Son till Lagos av Eordaia och Arsinoë

Ptolemaios I föddes år !$" i Makedonien. Hans far Lagos tillhör-de en ansedd men ordinär makedonsk släkt som hade gjort ett fördelaktigt gifte: hans mor Arsinoë var syssling till Filip II. I lik-het med många av Egyptens kungar som var födda ofrälse var Ptolemaios inte överdrivet stolt över sitt enkla ursprung. Kort ef-ter Alexander III:s död spred han ryktet att hans mor hade varit en av Filips många frillor och att han själv har halvbror till den store döde.

Som makedonsk härförare bevittnade Ptolemaios hur Alexan-der besegrade Dareios III av Persien i slaget vid Issos i november !!!. Ett år senare var han närvarande då Alexander intog Egypten, och han var med stor sannolikhet med då Alexander marscherade till Siwaoasen. Andra militära framgångar följde. År !(* tillfånga-tog han Bessus, satrap av Baktrien och Dareios III:s mördare, och år !(" stred han i Indien där han förde befälet över en tredjedel av Alexanders armé.

År !(! tog Ptolemaios makten i Egypten och härskade först på Filip Arridaios vägnar och sedan på Alexander IV:s. Det var Pto-lemaios som i Filips namn övervakade ombyggnaden av templet i Karnak och Hermopolis Magna och i Alexanders namn byggde vidare på Elefanttemplet i Khnum. Han utvidgade Egyptens ter-ritorier så att han fi ck en bu@ ertzon runt sitt land, och när Alex-anders kropp skulle rövas bort och sedan visas upp i Alexandria


586

Vem var vem?

var det han som planerade det hela. År !%' reglerades situationen. I en kröningsceremoni i Alexandria förvandlades general Ptole-maios till kung Ptolemaios I Soter I. Medan Ptolemaios grekiska profi l – med böjd näsa, vass haka, djupt liggande ögon och rufsiga lockar – började förekomma på mynten blev Egypten ett själv-ständigt rike med Alexandria som huvudstad.

Alexanders väldiga imperium var nu oåterkalleligen splittrat och hans egen dynastiska linje bruten. Efter successionskrigen (!(#–(&>) dominerades Medelhavsområdet av tre rivaliserande kungariken med bas i Makedonien: det antigonidiska väldet som omfattade Makedonien och det grekiska fastlandet och styrdes av efterkommande till Antigonos (den enögde); det seleukidiska väl-det som bestod av Syrien och Mesopotamien och styrdes av Seleu-kos I; det lagidiska eller ptolemaiska väldet som omfattade Egyp-ten och Libyen, Cypern och en betydande del av Palestina (med stora partier av de moderna staterna Israel, Jordanien, Libanon och södra Syrien, en region känd som Coele Syria, ”det ihåliga Syrien”). Det kom till täta skärmytslingar – gränser tänjdes ut och drogs ihop, allianser bildades och föll sönder, lojaliteter förstärk-tes och försvagades – men situationen förblev mer eller mindre konstant tills en ny supermakt trädde fram och hotade status quo.

Ptolemaios var en fantasirik ekonom och en kompetent forska-re. Han var angelägen om att lansera Alexandria som ett interna-tionellt lärdomscentrum och upprättade Museion och dess världs-berömda bibliotek. Utanför Alexandria restes nya tempel till gam-la gudar i Terenuthis (Hathor), Naukratis (Amen), Kom el-Ah-mar (Osiris) och Tebtynis (Soknebtynis). Den enorma och höge@ ektiva egyptiska byråkratin lämnades mer eller mindre in-takt, men den nya staden Ptolemais Hormou grundades för att motverka infl ytandet från den ständigt upproriska gamla södra huvudstaden ) ebe.

Hans privatliv var inte lika välorganiserat. Han hade redan skilt


.43<0/2=/

587

sig från sin första maka, den persiska prinsessan Artakama, och gift sig med Eurydike av Makedonien någon gång mellan !(( och !#*. Eurydike födde sin make fyra eller fem barn: två söner (Pto-lemaios Keraunos och Meleager, båda förutbestämda att härska över Makedonien), två döttrar (Lysandra och Ptolemais) och eventuellt en tredje dotter () eoxena). I en förbindelse som Pto-lemaios samtidigt upprätthöll med Berenike I föddes tre barn. Till sist skilde Ptolemaios sig från Eurydike och tog sin sedan många år etablerade älskarinna till maka.

Berenike IDotter till Magas (?) och Antigone, maka till Ptolemaios I

Berenike, änka efter Filip II av Makedonien, hade redan en son, Magus, som med tiden blev kung av Cyrenaika. Från början var hon Ptolemaios I:s älskarinna men trängde ut Eurydike, gifte sig med Ptolemaios och blev drottning av Egypten. Hon fi ck två döttrar med Ptolemaios (Arsinoë II och Filotera) och en son (Pto-lemaios II).

Ptolemaios II Filadelfos (Den Broderälskande), kung av Egypten "'(–"&$Son till Ptolemaios I och Berenike I

Ptolemaios II hade härskat som Ptolemaios I:s samregent i tre år, och det stod klart för alla att hans far valt honom till sin efterträ-dare. Ändå mötte han motstånd. Det fanns de som med viss rätt ansåg att Berenikes barn inte borde ha företräde framför Eurydi-kes. Sedan Ptolemaios säkrat sin tron gick han in för fred inom landet och sporadiska fälttåg utomlands som till en början utvid-gade Egyptens territorier men sedan mötte bakslag.

Inom landet genomförde Ptolemaios avsevärda förbättringar i statsförvaltningen och banksystemet och förfi nade beskattnings-


58:

Vem var vem?

systemet tills det blev ett av världens mest sofi stikerade, och be-tungande. En del av statsintäkterna gick till att fullborda faderns oavslutade byggnadsprojekt, bland andra Museion i Alexandria och fyren på Faros. Hans egna byggnadsverk omfattade naos (det allra heligaste) i Isistemplet i File, förbättringar på tempelkom-plexet i Karnak (templet helgat till gudinnan Mut och Opettemp-let), och en utbyggnad av födelsehuset i Hathortemplet i Danda-ra. Kanalen mellan det östra Deltat och Suezbukten, som hade slammat igen sedan den persiska tiden, lät han restaurera och grundade också staden Arsinoë – bara en av de många städer med detta namn som han grundade eller döpte om till Arsinoë – vid den södra änden. Landåtervinning och förbättrade bevattnings-system i Fayuumoasen ledde till kraftigt ökad avkastning i jord-bruket, och papyrus- och spannmålsindustrin blomstrade.

Ptolemaios II utnyttjade minnet av sina föräldrar och sin sys-ter-maka Arsinoë II till att befästa sin dynastis legitimitet och för-se sitt folk, både greker och egyptier, med en enande kunglig kult. Hans största insats var nog ändå att han beställde en Egyptens historia, som skulle skrivas på grekiska för en grekisk läsekrets av den egyptiske prästen Manetho från Sebennytos. Manethos verk har gått förlorat men värdefulla fragment förekommer i senare historiska krönikor och bildar grunden för vår moderna indelning av egyptisk historia i en följd av härskande dynastier.

Arsinoë IDotter till Lysimachos av ! rakien, maka till Ptolemaios II

Arsinoë fi ck två söner med Ptolemaios II (Ptolemaios III Euerge-tes och Lysimachos) och en dotter (Berenike II) innan hon förvi-sades från hovet, anklagad för att ha stämplat mot sin make. Hon bosatte sig permanent i den sydegyptiska staden Koptos.


.43<0/2=/

5-;

Arsinoë IIDotter till Ptolemaios I och Berenike I, syster-maka till Ptolemaios II

Den sextonåriga Arsinoë hade gifts bort med den åldrige Lysima-chos av ) rakien och blev styvmor till Arsinoë I. I hopp om att stärka sina egna två söners ställning planlade hon några år senare Lysimachos arvtagare Agathokles död, make till hennes halvsyster Lysandra. Detta splittrade den kungliga familjen, och Lysimachos stupade år (&# i strid med sin döde sons anhängare. Därpå gifte sig Arsinoë med sin halvbror Ptolemaios Keraunos. Keraunos, som hade utropat sig till kung av Makedonien, lät emellertid mör-da hennes söner med Lysimachos, och Arsinoë fl ydde först till Sa-mothrake och sedan till sin brors hov i Egypten. Keraunos härs-kade över Makedonien i två år innan han stupade i strid. Hans bror Meleager efterträdde honom men störtades efter endast två månader.

Arsinoë II gifte sig med sin yngre bror Ptolemaios II. Hon var drottning av Egypten i mindre än sju år men hade ändå ett ofant-ligt infl ytande över drottningarnas framväxande roll. Hon upp-höjdes till gudinna efter sin död och statyer som föreställde henne stod i alla Egyptens tempel.

Ptolemaios III Euergetes I (Välgöraren), kung av Egypten "&$–""#Son till Ptolemaios II och Arsinoë I

Vid slutet av tredje syriska kriget (('$–('#) härskade Ptolemaios III, som hade erövrat hamnen i fi endens huvudstad Antiochia, över ett välde i östra Medelhavsområdet vars infl ytande sträckte sig från Eufrat till Cyrenaika, så långt norrut som till ) rakien och så långt söderut som till norra Nubien.

Ptolemaios III var en framgångsrik och strävsam kung som grundade Horustemplet i Edfu och anlade Serapeion i Alexand-


5-+

Vem var vem?

ria, men slutet av hans regeringstid stördes av en exempellös rad inhemska uppror, som utlösts av den tunga beskattningen och de ökande ekonomiska skillnaderna mellan de egyptiska bönderna och de grekiska invandrarna.

Berenike IIDotter till Magus av Cyrenaika, maka till Ptolemaios III

De klassiska författarna beundrade Berenike II som en stark drott-ning med egen förmögenhet som inte nöjde sig med att härska över Egypten i sin makes frånvaro utan red ut i strid vid hans sida. Mindre sympatiskt, och lika osannolikt, är ryktet om att den het-levrade Berenike hade mördat sin förste trolovade, den make-donske prinsen Demetrios den fagre, därför att hon hade ertappat honom i säng med hennes mor Apame. Ptolemaios III och Bere-nike II tycks ha varit verkligt fästa vid varandra och de fi ck sex barn. Berenike mördades under sin sons regeringstid.

Ptolemaios IV Filopator (Den Faderälskande), kung av Egyp-ten ""#–"%(Son till Ptolemaios III och Berenike II

Ptolemaios IV:s regeringstid förebådade början till slutet på det ptolemaiska väldet. Han var äldste son till Ptolemaios III och har blivit ihågkommen i historien som en nöjeslysten drinkare som valde att inte ingripa medan den infl ytelserike, mångsidigt begå-vade idrottsmannen, prästen och hovmannen Sosibios rensade upp i kungafamiljen och mördade Ptolemaios bror Magas, hans morbror Lysimachos och hans mor Berenike II. På Sosibios upp-maning tog Ptolemaios sin yngre syster Arsinoë III till drottning, men den han höll kär var älskarinnan Agathoklea, som själv var dotter till hans fars älskarinna. Denna respektinjagande kvinna fi ck minst ett barn med honom innan hon (påstås det) förgiftade


.43<0/2=/

5-5

först Ptolemaios IV och sedan Arsinoë III.Frånsett sitt privatliv var Ptolemaios ingen dålig härskare. Han

beväpnade framgångsrikt och överraskande sitt folk och försvara-de landet mot ett invasionsförsök av Antiochos III av Syrien. I se-gern i slaget vid Rafi a den (( juni (#" blev han den förste ptole-méen som satte in infödda egyptiska trupper. Han restaurerade och byggde ut många tempel och fullbordade Horustemplet i Edfu. Han var djupt kulturintresserad och donerade ett tempel och en kult ägnad åt Homeros i Alexandria. Han skrev till och med en tragedi, Adonis. Trots detta var han illa omtyckt och un-der hela hans tid vid makten utbröt uppror, bland annat ett där en egyptisk mot-farao trädde fram, Harwennefer, som härskade från ) ebe år (%$–(%%.

Arsinoë IIIDotter till Ptolemaios III och Berenike II, syster-maka till Ptolemaios IV

Mor till Ptolemaios V. Hon mördades kort efter sin mans död av onaturliga orsaker.

Ptolemaios V Epifanes (Den Uppenbarade Guden), kung av Egypten "%(–#'%Son till Ptolemaios IV och Arsinoë III

Ptolemaios V hade utsetts till sin fars samregent redan som ny-född. Han blev ensam kung vid sex års ålder. Men den utrensning som hade följt på hans fars trontillträde, och mordet på hans mor, innebar att det inte fanns någon lämplig person som kunde tjänst-göra som regent på hans vägnar. Hans fars (högst sannolikt förfals-kade) testamente utsåg Sosibios och Agathokleas bror Agathokles till förmyndare. När Sosibios plötsligt dog blev Agathokles ensam förmyndare, tills alla i hans familj mördades år (%!, slitna i styck-


5-,

Vem var vem?

en av en upprörd pöbelhop som ville hämnas sin kung och drott-ning.

Folkmassan må ha stått på Ptolemaios V:s sida, men utanför Alexandria vantrivdes folket intensivt med sina makedonska härs-kare och med de kostsamma efterverkningarna av deras aldrig upphörande fälttåg. Ptolemaios IV hade beväpnat egyptierna för att besegra Antiochos III i slaget vid Rafi a, och nu insåg de vilken makt de hade fått i händerna. År (%% efterträddes mot-farao Har-wennefer i ) ebe av en andra mot-farao, Ankhwennefer, som härskade över södra Egypten fram till #&$. Samtidigt hotade en re-volt i Deltat Alexandrias säkerhet. För att trygga sin tron slöt Pto-lemaios en överenskommelse med det egyptiska prästerskapet. Detaljerna i detta avtal ristades in på den tvåspråkiga Rosette-stenen, som Champollion använde då han dechi@ rerade den hie-roglyfi ska skriften.

Ett klokt diplomatiskt gifte med den tioåriga Kleopatra I, dot-ter till Antiochos III av Syrien, garanterade att Ptolemaios V upp-rätthöll goda förbindelser med sin mäktigaste granne. Under hans regeringstid gick emellertid många utländska territorier förlorade och väldet krympte tills det i stort sett omfattade Cypern, Cyre-naika och en handfull utposter i Egeiska havet. Den grekiska in-vandringen till Egypten, en ständig ström sedan Ptolemaios I:s re-geringstid, bromsades nu till en rännil, och berövade den ständiga och förnyade kontakten med sitt hemland började grekerna i Egypten äntligen godta en mer assimilerad kultur.

Efter att ha hotat Egyptens grekiska elit med höga skatter – pengarna behövdes till fälttåg som, hoppades man, skulle åter-erövra de förlorade områdena – förgiftades Ptolemaios V av sina generaler år #&%.


.43<0/2=/

5-8

Kleopatra IDotter till Antiochos III av Syrien, maka till Ptolemaios V

Kleopatra I fi ck två söner (Ptolemaios VI och Ptolemaios VII) och en dotter (Kleopatra II). Fastän hon var utlänning (Kleopatra, som kallades för ”syriskan”, var av makedonsk-persisk härkomst) lyckades hon med det som nästan ingen i den ptolemaiska dyna-stin hade klarat: att ska@ a sig en viktig och respekterad ställning i kungafamiljen, både i Alexandria och i landet som helhet. Efter makens död fi ck hon ännu större infl ytande medan hon tjänst-gjorde som både regent och förmyndare för den femårige Ptole-maios VI. Under hennes livstid visade Egypten klokt nog föga in-tresse för vad om pågick utomlands och behöll de goda kontak-terna med hennes födelseland Syrien, men Kleopatra I dog bara fyra år efter Ptolemaios V.

Ptolemaios VI Filometor (Den Moderälskande), kung av Egypten #'%–#$&, #$!–#&( Son till Ptolemaios V och Kleopatra I

Den föräldralöse Ptolemaios VI var fortfarande för ung för att härska på egen hand, och eunucken Eulaios och den syriske fri-givne slaven Lenaios tog kontrollen över honom. Man vet inte hur ett så egendomligt par kom att väljas till regenter, men det är rimligt att tänka sig att Kleopatra I dog oväntat innan hon hade utsett en lämplig förmyndare. Eulaios och Lenaios bestämde att den lille kungen skulle gifta sig med sin lite äldre syster Kleopatra II. Kort därpå, i en åtgärd som förmodligen var avsedd att stärka den nationella enigheten men som fi ck rakt motsatt e@ ekt, till-kännagav de att kungadömet skulle utövas av ett triumvirat bestå-ende av Ptolemaios VI och Ptolemaios VII med Kleopatra II som samregent.

Deras nästa beslut – i backspegeln ytterligt obegåvat – var att


5--

Vem var vem?

försöka återvinna Egyptens förlorade territorier genom att provo-cera fram ett nytt krig med Syrien. Detta var nära att störta hela den ptolemaiska dynastin. Egypten blev o@ er för en förödmju-kande invasion, Ptolemaios VI tillfångatogs av sin morbror An-tiochos IV, Eulaios och Lenaios försvann och Alexandrias invå-nare utropade den tolvåriga Kleopatra II och hennes yngre bror Ptolemaios VIII till drottning och kung. En tid hade Egypten två rivaliserande hov, i Memfi s (Ptolemaios VI under Antiochos IV:s kontroll) och i Alexandria (Ptolemaios VIII och Kleopatra II), men situationen var ohållbar och triumviratet återuppstod i Alex-andria. Ptolemaios VI:s avhopp blev en nagel i ögat på Antiochos, som marscherade västerut, och det var bara ett direkt ingripande från Rom som hindrade Alexandria från att falla i syriernas hän-der. Antiochos lämnade Egypten år #$&, och nu härskade sysko-nen från Alexandria och Egypten stod i djup tacksamhetsskuld till Rom.

Utanför Alexandria var stämningen bitter. År #$', då Ptolemai-os VI hade fullt upp med att hantera det folkliga missnöjet, grep Ptolemaios VIII makten och härskade jämsides med Kleopatra II från Alexandria medan brodern fl ydde först till Rom och sedan till Cypern. Pöbeln i Alexandria vände sig snabbt mot sin nye kung, och år #$! inbjöds Ptolemaios VI, med Roms fulla stöd, att komma hem och härska tillsammans med Kleopatra II. Den öka-de stabiliteten medförde större välstånd i Egypten, och ett impo-nerande projekt för restaurering av templen genomfördes. År #'> stupade Ptolemaios VI i strid i Syrien efter att ha återerövrat många av Egyptens förlorade territorier.

Ptolemaios Eupator ([Född] av en Ädel Fader)Son till Ptolemaios VI och Kleopatra II

Dog som tronföljare.


.43<0/2=/

5-9

Ptolemaios VII Neos Filopator (Den Nye Faderälskande), kung av Egypten #&(Son till Ptolemaios VI och Kleopatra II

Mördad i sin mors famn av sin styvfar, farbrodern och morbro-dern Ptolemaios VIII, samma dag som denne och Kleopatra II gifte sig.

Ptolemaios VIII Euergetes II (Välgöraren): ”Fyscon” (Kulmagen) eller ”Kakergetes” (Missdådaren), kung av Egypten #)%–#$!, #&(–##$Son till Ptolemaios V och Kleopatra I

Den unge Ptolemaios VIII härskade över Egypten jämsides med sin bror Ptolemaios VI och sin syster Kleopatra II. Efter den sy-riska invasionen regerade Ptolemaios VIII och Kleopatra II ge-mensamt från Alexandria. Triumviratet återupptogs en kort tid innan Ptolemaios VIII lyckades störta sin bror och på nytt härs-kade från Alexandria tillsammans med Kleopatra II. År #$! kalla-de Alexandrias invånare hem Ptolemaios VI att härska vid Kleo-patra II:s sida, och den landsförvisade Ptolemaios VIII blev den mycket illa tålde kungen av Cyrenaika. Ptolemaios VIII vädjade envist och utan framgång till Rom om stöd för sin rätt att härska över både Cypern och Cyrenaika. Romarna var sympatiskt inställ-da men någon praktisk hjälp kom inte från det hållet. De erkände dock Ptolemaios som sin vän, och efter ett mordförsök år #>$ lö-nade Ptolemaios denna vänskap med ett löfte i sitt testamente om att ”hans kungarike” skulle gå till Rom ifall han dog utan någon legitim arvinge.

Då Ptolemaios VI dog år #'> fi ck Ptolemaios VIII möjlighet att återvända från Cyrenaika, gifta sig med sin syster som nu var änka och mörda hennes son och arvinge. En utrensning i Museion och Alexandrias bibliotek följde och fl ertalet forskare tvingades fl y. I


5-6

Vem var vem?

takt med att Alexandrias anseende som centrum för intellektuellt mästerskap rasade tog de utkörda forskarna hämnd genom att komponera föga smickrande porträtt av sin abnormt kortväxte och groteskt fete kung.

År #'' födde Kleopatra II sin brors son, Ptolemaios Memfi tes. Ett år senare avlade Ptolemaios en son, Ptolemaios IX, med sin styvdotter och brors- och systerdotter Kleopatra III. Ett bröllop ordnades men någon skilsmässa hade inte ägt rum. Kleopatra II vägrade att knu@ as åt sidan av sin dotter, och de tre var nu fast-låsta i ett särdeles otrivsamt ménage. När Ptolemaios VIII än en gång tvingades fl y från Egypten år #!# tog han med sig Kleopatra III men lämnade kvar Kleopatra II. Där han satt i trygghet på Cy-pern skickade han efter sin A ortonårige son Memfi tes och lät mör-da honom. På så sätt garanterade han att Kleopatra III:s barn skulle ärva hans tron.

År #!% återvände Ptolemaios VIII till Egypten och tvingade Kleopatra II att fl y till Syrien. Hon kom tillbaka år #(' och bror och syster försonades. Ptolemaios VIII dog år ##$. Han lämnade Egypten till sina söner med Kleopatra III i arv men stipulerade att de fem grekiska städerna i Cyrenaika skulle gå som ett separat kungarike till Ptolemaios Apionos, hans son med älskarinnan Ei-rene.

Kleopatra IIDotter till Ptolemaios V och Kleopatra I, maka till Ptolemaios VI och Ptolemaios VIII Euergetes

Kleopatra II fi ck fyra barn med Ptolemaios VI: Ptolemaios Eupa-tor vars liv blev kort, Ptolemaios VII, Kleopatra III och Kleopatra ) ea. Under sin förste makes regeringstid vann hon respekt i vida kretsar för sin välvilliga inställning till judarna, som hon uppma-nade att slå sig ner i Egypten. Efter Ptolemaios VI:s död blev hon sin bror Ptolemaios VIII:s maka och fi ck sonen Ptolemaios Mem-


.43<0/2=/

5-7

fi tes med honom. Både Ptolemaios VII och Ptolemaios Memfi tes skulle komma att mördas av Ptolemaios VIII.

I förödmjukelsen efter makens gifte med hennes dotter Kleo-patra III vägrade Kleopatra II att gå med på skilsmässa. Mor och dotter delade på drottningskapet – och på en make – som Kleo-patra Systern och Kleopatra Hustrun. Medan Ptolemaios VIII var landsförvisad till Cypern härskade Kleopatra II ensam över Egyp-ten. Hon hade stöd från grekerna i Alexandria, men Ptolemaios VIII stöddes av folket utanför huvudstaden tack vare att han för-de en politik som gynnade de infödda egyptierna. Ingendera kun-de egentligen härska över Egypten utan den andre.

År #!% återvände Euergetes till Egypten och tvingade Kleopatra II att söka sig en fristad i Syrien. Hon kom tillbaka år #(', och Kleo patra II, Kleopatra III och Ptolemaios VIII härskade gemen-samt över ett Egypten som var allvarligt försvagat av inre orolighe-ter. Kleopatra II avled år ##$, några månader efter sin make-bror.

Ptolemaios Memfi tes (av Memfi s)Son till Ptolemaios VIII och Kleopatra II

Ptolemaios Memfi tes föddes vid tiden för sin fars kröning i Mem-fi s och bars fram till det egyptiska prästerskapet. Fjorton år senare mördades han av sin far. Det gick rykten om att hans styckade kropp hade skickats hem till hans mor i en kista.

Kleopatra IIIDotter till Ptolemaios VI och Kleopatra II, maka till Ptolemaios VIII

Kleopatra III födde sin förste son med sin farbror-morbror Ptole-maios VIII innan hon var gift med honom. Med tiden fi ck hon två söner och tre döttrar med honom och belönades för sin lojali-tet med att upphöjas till gudinna.


5-:

Vem var vem?

År ##$, efter Ptolemaios VIII:s död, härskade en kort tid ett tri-umvirat bestående av Kleopatra II, Kleopatra III och Ptolemaios IX. I och med att Kleopatra II dog blev Kleopatra III regent för sina båda söner Ptolemaios IX och Ptolemaios X. I enlighet med villkoren i makens testamente skulle hon bestämma vilken av sö-nerna hon skulle ta som samregent. Detta förde den kungliga fa-miljen till sammanbrottets rand. De tre härskade tillsammans i total osämja där först den ene och sedan den andre brodern tving-ades fl y till Cypern. År #%" fl ydde Ptolemaios IX efter falska anklagelser för att ha stämplat mot sin mors liv. Kleopatra III och Ptolemaios X regerade tillsammans i Egypten tills den sextioåriga Kleopatra III dog år #%#, högst sannolikt mördad av sin yngre son.

Ptolemaios IX Soter II (Räddaren): ”Lathyros” (Kikärten), kung av Egypten ##$–#%), ''–'#Son till Ptolemaios VIII och Kleopatra III

Ptolemaios IX gifte sig med sin kraftfulla syster Kleopatra IV och sedan med sin andra syster Kleopatra Selene efter en skilsmässa som hans mor hade tvingat honom till. Han blev tvungen att fl y år #%" och etablerade sig som härskare över Cypern. Efter ett om-intetgjort försök att återerövra Egypten levde han i lugn och ro på Cypern till år &&, då han vände tillbaka till Alexandria för att härs-ka över sitt land.

Ptolemaios X Alexander I, kung av Egypten #%)–''Son till Ptolemaios VIII och Kleopatra III

År #%% mördade Ptolemaios X sin mor och gifte sig med sin brors- och systerdotter Berenike III. Han härskade över Egypten i tio år av sjunkande välstånd, tills Alexandrias invånare gjorde uppror mot hans välvilliga behandling av judarna och tvingade honom i


.43<0/2=/

59;

landsfl ykt. Hans landsförvisade bror Ptolemaios IX intog den tomma tronen. För att hämnas testamenterade Ptolemaios X det egyptiska väldet till romarna. De gjorde inte anspråk på arvet men glömde det aldrig. Ptolemaios X sägs ha smält ner Alexander den stores guldkista för att kunna avlöna sina soldater. Han dog år && i ett försök att erövra Cypern från sin bror.

Kleopatra Berenike III * ea Filopator (Den Faderälskande Gudinnan), drottning av Egypten '#–'%Dotter till Ptolemaios IX och Kleopatra IV, maka till Ptolemaios X och Ptolemaios XI

Berenike III var först gift med sin farbror Ptolemaios X. Hon ärv-de faderns tron år &#, bytte namn till Kleopatra Berenike och gifte sig på Roms uppmaning med sin utomäktenskaplige styvson Pto-lemaios XI. Kleopatra Berenike III var omtyckt i Alexandria men inte av sin man, som lät mörda henne kort efter bröllopet.

Ptolemaios XI Alexander II, kung av Egypten '%Son till Ptolemaios X

Ptolemaios XI hade stöd av den romerske härföraren Sulla men var alltför äregirig. Han mördade sin omtyckta maka Berenike III och dödades i sin tur av Alexandrias invånare.

Ptolemaios XII Neos Dionysos (Den Nye Dionysos): ”Aule-tes” (Flöjtspelaren), kung av Egypten '%–(', ((–(#Son till Ptolemaios IX, bror till Ptolemaios av Cypern

Efter Berenikes III:s oväntade död intog den äldre av Ptolemaios IX:s utomäktenskapliga söner Egyptens tron under namnet Ptole-maios XII.

Ptolemaios XII ställdes inför den föga avundsvärda uppgiften


59+

Vem var vem?

att hålla en döende dynasti vid liv. Romarna, som traktade efter Egyptens aldrig sviktande bördighet, diskuterade ivrigt det bästa sättet att beröva ptoleméerna deras tron. Ptolemaios XII visste att han måste upprätthålla de goda förbindelserna med Rom, men denna politik kostade honom folkets gunst. År >&, då romarna an-nekterade Cypern, svepte en panikvåg över Egypten. När Alexan-drias invånare drog ut på gatorna fl ydde Ptolemaios till Rom där han vädjade om militärt bistånd. Nu härskade Berenike IV över Egypten i faderns frånvaro. Ptolemaios XII lyckades muta Syriens guvernör att stödja honom mot dottern. En romersk armé intog Alexandria år >> och Ptolemaios XII återinsattes på tronen. Tyngd av skulder tog han ut konfi skatoriska skatter, och följden blev att folket svalt och sjönk ner i förtvivlan. Ptolemaios XII dog en na-turlig död år >#.

Ptolemaios av Cypern, kung av Cypern '%–('Son till Ptolemaios IX, bror till Ptolemaios XII

Den yngre av Ptolemaios IX:s utomäktenskapliga söner uppsteg på Cyperns tron som kung Ptolemaios. År >& annekterade romar-na Cypern och drev Ptolemaios till självmord.

Kleopatra V Tryphaena (Den Välmående)Maka och eventuellt syster eller halvsyster till Ptolemaios XII

Kleopatra V Tryphaenas bakgrund är okänd men hon var mor till Berenike IV och eventuellt mor till Kleopatra VI Tryphaena, Kleo patra VII, Arsinoë IV, Ptolemaios XIII och Ptolemaios XIV. En kort tid kan hon ha fungerat som Berenike IV:s samregent.


.43<0/2=/

595

Berenike IV, drottning av Egypten ('–((Dotter till Ptolemaios XII och Kleopatra V Tryphaena

Berenike gifte sig med en obetydlig släkting, Seleukos, och lät mörda honom innan en vecka hade gått efter bröllopet. Hennes andre man Archelaos blev långvarigare: paret härskade i två år med oinskränkt stöd av Alexandrias invånare. En romersk armé intog Alexandria år >>. Archelaos dödades och Ptolemaios XII, som återvände hem i triumf, lät avrätta sin dotter.

Kleopatra VI Tryphaena (Den Välmående)Dotter till Ptolemaios XII och (troligen) Kleopatra V Tryphaena

Kleopatra VII:s så gott som okända syster som kan vara identisk med Kleopatra Tryphaena V. Kleopatra VI härskade en kort tid tillsammans med Berenike IV men försvinner ur dokumenten år >".

Kleopatra VII * ea Filopator (Den Faderälskande Gudinnan), drottning av Egypten (#–!%Dotter till Ptolemaios XII och (troligen) Kleopatra V Tryphaena, troligen maka till Ptolemaios XIII och Ptolemaios XIV

Ämnet för denna bok.

Arsinoë IV, drottning av Egypten &)Dotter till Ptolemaios XII

Arsinoë utropades till drottning av Cypern av Julius Caesar och härskade en kort tid över Alexandria under inbördeskriget. Hon tillfångatogs av romarna och visades upp i Caesars egyptiska tri-umftåg, varpå hon landsförvisades till Efesos. År '# släpades hon ut ur templet och avrättades på Marcus Antonius befallning.


59,

Vem var vem?

Ptolemaios XIII, kung av Egypten (#–&)Son till Ptolemaios XII, make till Kleopatra VII

Ptolemaios XIII ärvde tronen tillsammans med systern Kleopatra VII. Under de första arton månaderna som samregenter var Kleo-patra den som styrde medan brodern fördes i bakgrunden. Det första dekret där Ptolemaios namn står före Kleopatras utfärdades den (" oktober år >%. Sommaren '* försvann Kleopatras namn ur alla o? ciella dokument i och med att hon och hennes anhängare fl ydde från Egypten. Senare samma år såg Ptolemaios genom fi ng-rarna med mordet på Pompejus. Ptolemaios hade väntat sig att få hela regeringsmakten över Egypten men Caesar, upprörd över mordet på Pompejus, bestämde att han skulle härska jämsides med sin syster Kleopatra VII. Ptolemaios XIII drunknade år '" i slutet av alexandrinska kriget.

Ptolemaios XIV, kung av Egypten &)–&&Son till Ptolemaios XII, make till Kleopatra VII

Ptolemaios XIV utropades till kung av Egypten av Caesar sedan hans äldre bror Ptolemaios XIII hade dött. Han var obetydlig som kung och dog kort efter Kleopatras son Caesarions födelse.

Ptolemaios XV Caesar * eos Filopator Filometor (Den Faderälskande, Moderälskande Guden): ”Caesarion” (Lille Caesar), kung av Egypten &&–!%Son till Kleopatra VII och (enligt uppgift) Julius Caesar

Efter Ptolemaios XIV:s död härskade Caesarion över Egypten till-sammans med sin mor. Kleopatra VII dog den #( augusti år !%. Under arton dagar härskade Caesarion ensam, men han hade ing-et stöd av betydelse och kan inte ha haft någon tanke på att inta tronen. Kort efter sin mors självmord förråddes Caesarion och av-rättades.


598

.43<0/2=/

Alexander HeliosSon till Kleopatra VII och Marcus Antonius, tvilling till Kleopatra Selene

Efter Kleopatras självmord fördes de tioåriga tvillingarna och den fyraårige Ptolemaios Filadelfos till Rom där de togs om hand av sin fars änka Octavia. Pojkarna försvann ur dokumenten kort ef-ter att ha installerats hos Octavia.

Kleopatra SeleneDotter till Kleopatra VII och Marcus Antonius, tvilling till Alexander Helios, maka till Juba av Mauretania

Kleopatra Selene växte upp i Rom hos Octavia och gifte sig med den numidiske prinsen Juba II. Hon fi ck en son som hette Ptole-maios och eventuellt en dotter som förmodligen gavs namnet Kleopatra. Hon dog en naturlig död någon gång mellan år > f. Kr. och ## e. Kr.

Ptolemaios Filadelfos (Den Syskonälskande)Son till Kleopatra VII och Marcus Antonius

Efter moderns självmord fördes Ptolemaios Filadelfos till Rom där han liksom syskonen togs om hand av Octavia. Kort därpå försvann han ur alla dokument.

Ptolemaios av MauretaniaSon till Kleopatra Selene och Juba II av Mauretania

Ptolemaios ärvde sin fars tron år (! e. Kr. Sjutton år senare avrät-tades han av sin halvkusin Caligula.

nti-se-ra i ra-der na: llet på-att

via-Oc-att

bo-del-ios

get fter på

tta


59-

Det antika Egyptens kronologi

!! !

" #"! $"#7 !"6#!

Samtliga årtal är f. Kr. Dateringen av de äldre dynastierna är osäker. Denna kronologi bygger på de årtal som anges i J. Bai-

nes och J. Malek (#*&'), Atlas of Ancient Egypt, Phaidon, Oxford.

SENARKAISK TID/TIDIG DYNASTISK PERIOD +DYNASTIERNA %–",: OMKRING !#%%–"$&-

GAMLA RIKET +DYNASTIERNA !–$,: OMKRING "$&-–"#(%

FÖRSTA MELLANPERIODEN +DYNASTIERNA )–##,: OMKRING "#(%–"%&%

MELLERSTA RIKET +DYNASTIERNA ##–#&,: OMKRING "%&%–#$&%

ANDRA MELLANPERIODEN +DYNASTIERNA #(–#),: OMKRING #$&%–#((%


599

.43<0/2=/

NYA RIKET +DYNASTIERNA #'–"%,: OMKRING #((%–#%)%

TREDJE MELLANPERIODEN +DYNASTIERNA "#–"(,: OMKRING #%)%–)#"

SENTIDEN +DYNASTIERNA "(–!#,: OMKRING )#"–!!"

MAKEDONSKA DYNASTIN !!"–!%&Alexander III den store (!!(–!(!)Filip III Arridaios (!(!–!#$)Alexander IV (!#$–!%')

PTOLEMAISKA DYNASTIN +!%&–!%,Ptolemaios I Soter I (!%'–(&')Ptolemaios II Filadelfos ((&>–('$)Ptolemaios III Euergetes I (('$–((#)Ptolemaios IV Filopator (((#–(%>)Ptolemaios V Epifanes ((%>–#&%)Ptolemaios VI Filometor (#&%–#$', #$!–#'>)Ptolemaios VIII Euergetes II (#"%–#$!, #'>–##$)Ptolemaios VII Neos Filopator (#'>)Ptolemaios IX Soter II (##$–#%", &&–&#)Ptolemaios X Alexander I (#%"–&&)Kleopatra Berenike III (&#–&%)Ptolemaios XI Alexander II (&%)Ptolemaios XII Neos Dionysos (&%–>&, >>–>#)Berenike IV (>&–>>)Kleopatra VII ) ea Filopator (>#–!%)Ptolemaios XIII, kung av Egypten (>#–'")Ptolemaios XIV, kung av Egypten ('"–'')Ptolemaios XV Caesar (''–!%)


596

Noter

!! !

" #"! $"#7 !"6#!

Inledning

# Weigall (#*#', rev. #*('): v.( De mest infl ytelserika drottningarna var Meritneith, Khent-

kawes, Ankhnesmerypepi II, Tetisheri, Ahhotep, Ahmose-Nefertari, Tiy och Nefertiti; de tre regerande drottningarna var Sobeknofru, Hatschepsut och Tawosret. För närvarande har egyptologerna delade meningar om en eventuell A ärde regerande drottning som kan ha härskat över Egypten i slutet av Amarnaperioden. Gamla rikets drottning Nitokris, av Manetho beskriven som ”sin tids ädlaste och fagraste kvinna, ljushyad, med röda kinder”, förekom antagligen i legender-na. Den kronologi över #*:e dynastin som kallas Turinkanon ger visserligen ”Neitaqerti” en kort regeringstid på två år, en månad och en dag, men ”Neitaqerti” är troligen ett felaktigt återgivet fragment av en manlig härskares namn.

! Manetho, den egyptiska historieskrivningens erkände fader, sammanställde sin lista över Egyptens kungar under Ptole-maios II:s regeringstid. Han delade in kungarna i dynastier – linjer av på varandra följande härskare – men stannade upp


.43<0/2=/

597

vid Nektanebo, den siste kungen av !%:e dynastin. Listan ut-vidgades senare till att omfatta Egyptens persiska härskare som !#:a dynastin, men Manethos egen period fördes aldrig in.

' Den egyptiske falkhövdade guden Horus var son till gudin-nan Isis och hennes mördade make guden Osiris. Han repre-senterade Egyptens levande kung, Osiris representerade alla Egyptens döda kungar. Utanför Egypten motsvarades Horus av den grekiske guden Eros, som i den senare grekiska myto-login erkändes som Afrodites son.

> Alla håller inte med. Carlo Maria Franzero, vars bok ! e Life and Times of Cleopatra () e Philosophical Library, New York #*>") inspirerade Joseph L. Mankiewicz till fi lmen Cleopatra (#*$!), skriver om det förfallna templet helgat till Venus Genetrix: ”De tre sköna kolonnerna tycktes ge mig nyckeln till mysteriet Kleopatra”: *–#%.

$ Se t. ex. Hughes-Hallett (#**%), ett verk som har inspirerat andra att undersöka fenomenet den moderna Kleopatra.

" Tidningen ! e Guardian, som den #' februari (%%" hade ett reportage med rubriken ”Antony and Cleopatra: Coin Find Changes the Faces of History”, fann för gott att införa en rättelse två dagar och erkänna att Kleopatra inte var avkom-ling till Alexander den store och att slaget vid Aktion inte ut-kämpades utanför Egyptens kust. Andra, mer skrupelfria tid-ningar rättade inte sina felaktiga uppgifter och deras läsare fi ck inte besked om de rätta förhållandena. På så vis växer myten om Kleopatra vidare.

Kapitel #: Prinsessa av Egypten

# E. R. Bevan (#*("), ! e House of Ptolemy, Methuen Publish-ing, London: !>*.


59:

Noter

( Antiochos VIII, Antiochos IX och Antiochos X.! Strabon, ! e Geography, #": #: ##. Översättning av H. L. Jo-

nes.' Lucianus, Slander, A Warning, #$. Dionysisk transvestism dis-

kuteras i detalj i E. Csapo (#**"), ”Riding the Phallus for Dio nysos: Iconology, Ritual, and Gender-Role Deconstruc-tion”, Phoenix, >#: !–', (>!–*>. Lucianus beskriver sin kung Ptolemaios som en person ”med öknamnet Dionysos”. Ex-perterna är osäkra på om han avser Ptolemaios IV eller, vil-ket jag håller för troligare, Ptolemaios XII.

> Den grekiska lagen var komplicerad med mångskiftande be-stämmelser, och städer som Naukratis, Alexandria och Ptole-mais Hormou tillämpade sina egna lagar. Greker som bodde utanför dessa städer lydde under en version av lagarna i de stadsstater som de härstammade ifrån.

$ Herodotos, Historia, Bok (: #((. Översättning av Clas Lind-skog.

" Citerat i Ray ((%%(): #!&.& Antalet distrikt varierade över tiden och de slogs ibland ihop

och bildades efter vad de ekonomiska och politiska förhål-landena dikterade.

* Si@ rorna hämtade ur Rowlandson (#**&): >.#% B. P. Grenfell och A.S. Hunt, red. (#*%#), ! e Amherst Papyri,

H. Frowde, London, (: #(. (.## ) eokritos, Oden #>: ''–"#. Efter A. S. F. Gow (#*>(), ! eo-

critus, Cambridge University Press, Cambridge: ”Nu för ti-den kommer ingen kanalje smygande på egyptiskt vis på ga-tan och ställer till sattyg – de där tricken som dessa lymlar brukade ta till, den ene värre än den andre med sina smutsi-ga knep, ett fördömt pack.”

#( Papyrus Enteuxis, ($. Efter översättning i A. S. Hunt och C.


.43<0/2=/

56;

C. Edgar (#*$!), Select Papyri, Heinemann, London, (: (!!: ($&.

#! Översättning efter R. Hunter ((%%!), ! eocritus: Economium of Ptolemy Philadelphus, Text and Translation with Introduc-tion and Commentary, University of California Press, Berke-ley: &&–*#.

#' Att man felaktigt har satt likhetstecken mellan det antika Egypten och slaveri, en uppfattning som bygger på Andra Mosebokens berättelse, har gjort all diskussion om Kleo-patras etniska ursprung ännu mer laddad. Man får en in-troduktion till den afrocentriska historien i M. Bernal (#*&", #**#), Black Athena: ! e Afroasiatic Roots of Classical Civiliza-tion, Free Association Books, London. Ett motresonemang förs i M. R. Lefkowitz och G. M. Rogers, red. (#**$), Black Athena Revisited, University of North Carolina Press, Chapel Hill. Se även M. Hamer (#**$), ”Queen of Denial”, Transi-tion, "(: &%–*(.

#> Cicero, Letters to Atticus, >: #>. Översättning av E. O. Win-stedt (#*#&), Heinemann, London och New York; Appianos, Roman History >: #. Båda citeras i Hughes-Hallett (#**%): "(.

#$ Plutarchos, Life of Antony, ($. Översättning av B. Perrin.#" Tekniskt sett inget triumvirat, men denna period betecknas

ändå ofta som ”första triumviratet” för att hållas isär från det andra, äkta triumviratet bestående av Octavianus, Lepidus och Antonius, som upprättades efter mordet på Caesar.

#& En engelsk översättning av H. Petermanns översättning till latin av en armenisk översättning av den ursprungliga grekis-ka texten i Eusebius Krönika fi nns på www.attalus.org/trans-late/seusebius#.html.

#* Plutarchos, Life of Antony. Översättning av B. Perrin.(% Eftersom en enda kung, den långlivade Amenhotep III av


56+

Noter

#&:e dynastin, tog en dotter till hustru måste den verkliga ka-raktären hos dessa föreningar mellan far och dotter vara öp-pen för diskussion. Endast en kunglig dotter, Bint-Anath, Ramses II:s gemål, födde ett barn, och vem som var far till Bint-Anaths dotter uppges aldrig. Bristen på barn tyder på att dessa äktenskap kan ha varit ofullbordade och avsedda att se till att fadern hade en gemål, och dottern fi ck den högsta status en kvinna kunde få.

(# Auletes byggde eller fullbordade påbörjade projekt i Atrhibis (utbyggnaden av Trifi stemplet), Akhmin (en rituell byggnad med okänt ändamål), Dandara (Hathortemplet från !%:e dy-nastin ersattes), Koptos (porten till Gebtemplet), Karnak (porten till Ptahtemplet och diverse små byggnader), Deir el-Medina (muren kring Hathortemplet), Edfu (utbyggnaden av Horustemplet), File (utsmyckningen av den första porten till Isistemplet och förfl yttningen av Nektanebo I:s pavil-jong), Biggeh (arbete på Osiristemplet) och eventuellt Kom Ombo (den omgivande muren och en ny port), och väggar-na till hans tempel täcktes av hans egen propaganda.

Kapitel ": Drottning av Egypten

# Boccaccio, On the Lives of Famous Women, Johann Zainer, Ulm #'"!. Översättning av Guido A. Guarino, citerad i Flamarion (#**"): #(&–!#: (&.

( Stele #!. H. W. Fairman (#*!') i R. Mond och O. H. Myers (#*!'), ! e Bucheum, ( band, Egypt Exploration Fund, Lon-don, (. Se även W. W. Tarn (#*!$), ”) e Bucheum Stelae: A Note”, Journal of Roman Studies, ($: (: #&"–&*. Stelen förva-ras nu i Glyptoteket i Köpenhamn.

! Det fi nns till och med en liten möjlighet att den anonyme kungen är Auletes. Detta diskuteras vidare i R. S. Bianchi,


.43<0/2=/

565

”Images of Cleopatra Reconsidered” och S.-A. Ashton, ”Cleopatra: Goddess, Ruler or Regent?”, båda uppsatserna i Walker och Ashton, red. ((%%!): #!–(! och (>–!%.

' Tidpunkterna är beräknade med ledning av uppgifterna på Tayimhoteps gravstele. I Rom fastställde den augustinska la-gen snart minimiåldern för äktenskap till tolv år för fl ickor och A orton för pojkar.

> Hatschepsuts bilder diskuteras vidare i J. A. Tyldesley (#**$), Hatshepsut: ! e Female Pharaoh, Viking Penguin, London. Med undantag för Hatschepsut är bilder av drottningar kläd-da som kungar ytterst sällsynta, men både Berenike II och Berenike IV har förknippats med manliga bilder.

$ ” … hon byggde sin monarkis yttre tillbehör på de prejudi-kat som berömda egyptiska kvinnliga monarker i antiken hade etablerat, bland andra Hatschepsut, vilket tydligt mani-festerades i bilderna av henne och de ledsagande inskriptio-nerna i Hathortemplet i Dandara”: R. S. Bianchi, ”Cleopatra VII” i D. B. Redford ((%%#), ! e Oxford Encyclopaedia of An-cient Egypt, Oxford University Press, Oxford och New York: ("!–"'.

" Denna papyr påträ@ ades som en del av ett mumiefodral av kartong (lager av linne eller papyrus som hålls ihop av gips eller lim och ges önskad form). Den fi nns nu i Berlins muse-um (C Ord Ptol "!). A. S. Hunt och C. C. Edgar (#*!'), Se-lect Papyri II, Loeb Classical Library, Harvard University Press, Cambridge, Mass., och Heinemann, London: (%*.

& W. Schubart och D. Schäfer (#*!!), Spätptolemäische Papyri aus amtlichen Büros des Herakleopolites, Weidmann, Berlin: # &!'.

* Besöket i ) ebe förekommer i många historieböcker men stöds inte av samtida dokumentation och måste därför i viss


56,

Noter

mån ifrågasättas. Strabon och Appianos nämner besöket i ”Syrien” utan närmare specifi kationer.

#% Plutarchos, Life of Pompey, ""–&%. Översättning av B. Perrin; Cassius Dio, Roman History, '(: '. Översättning av E. Cary.

## Ptolemaios i nionde kretsen kan också vara den ogästvänlige kommendanten i Jeriko som dödade sin gäst Simon Macka-baios.

#( Plutarchos, Life of Caesar, '*. Översättning av B. Perrin.#! Suetonius, Divine Julius, '>. Översättning av R. Graves.#' A.a., >(.#> Cicero, citerad i a.a., '*.#$ A.a., >%–>#.#" De övriga Kleopatrahuvudena förvaras i Antikensammlung i

Berlin och i Louvren i Paris (en Kleopatra i hellenistisk stil antagligen snidad av en egyptisk konsthantverkare) och mu-seet i Cherchell i Algeriet. Fler detaljer om bilderna av Kleo-patra fi nns i uppsatserna i Walker och Ashton, red. ((%%!).

#& Myntbilderna – Kleopatras o? ciella ansikte – kan jämföras med bilder på avtryck av lersigill som påträ@ ats i en blandad samling av sigillavtryck från det ptolemaiskia Horustemplet i Edfu och i dag förvaras i Royal Ontario Museum i Toronto. Sigillavtrycken var från början fästa vid papyrer som för-svann för länge sedan. Ett föreställer en drottning – Kleo-patra VII? – med en gamhuvudbonad, solkrona och lång hel peruk. Ett annat återger det cypriotiska Kleopatra/Isis-myntet, men egendomligt nog har Caesarion försvunnit från scenen.

#* En diskussion om olika uppfattningar om Kleopatras skön-het fi nns i E. Shohat, ”Disorientating Cleopatra: A Modern Trope of Identity”, i Walker och Ashton, red. ((%%!): #("–!&.


.43<0/2=/

568

(% Grant (#*"(): $$.(# Huvudet i Berlin är bara en av många bilder av Nefertiti.

Bara ett par av de andra visar upp samma strama symmetris-ka skönhet. Se J. A. Tyldesley ((%%>, rev. utg.), Nefertiti: Egypt’s Sun Queen, Penguin Books, London.

(( Plutarchos, Life of Antony, (". Översättning av B. Perrin.(! Cassius Dio, Roman History, '(: !'. Översättning av E. Cary.(' Man kan få en skymt av ”verkliga” människor upptagna med

sina vardagssysslor, men för detta måste man huvudsakligen studera klotter och enkla teckningar som dynastitiden Egyp-tens ino? ciella konstnärer har lämnat efter sig. Under den ptolemaiska perioden förändrades situationen något i och med att eliten började beställa konstverk som var mindre idealiserade och för moderna ögon mer realistiska. Denna förändring förekommer inte i den kungliga konsten. Se R. S. Bianchi (#*&&), ”) e Pharaonic Art of Ptolemaic Egypt”, i Cleopatra’s Egypt: Age of the Ptolemies, Brooklyn Museum, New York: >>–&%.

(> I vilken utsträckning prästernas dekret föreskrev dessa propa-gandaverks pose, material och storlek och placering diskute-ras vidare i Stanwick ((%%(): $–#'.

($ Drottningens fertilitet var av stor betydelse för henne och därför måste hon avbildas som evigt ung. När vi verkligen fi nner en bild av en äldre drottning är det därför något av en chock. Drottning Tiy av #&:e dynastin och hennes svärdotter Nefertiti levde under en epok av konstnärligt experimente-rande och båda återgavs som äldre kvinnor. Däremot var det alltid accepterat att män avbildades i alla skeden av livet.

(" Den tredubbla ormens innebörd diskuterar med fl er referenser i R. Bianchi, ”Images of Cleopatra VII Reconsidered”, i Wal-ker och Ashton, red. ((%%!): #!–(!. Se även S.-A. Ashton ((%%>),


56-

Noter

”) e Use of the Double and Triple Uraeus in Royal Iconogra-phy”, i A. Cooke och F. Simpson, red., Current Research in Egyptology II, BAR International Series # !&%, Oxford: #–*.

(& En titel som med tanke på osäkerheten rörande Kleopatras äktenskapliga status hellre bör användas om Arsinoë II.

Kapitel !: Alexandria intill Egypten

# R. T. Kelly (#*#(), Egypt, Adam and Charles Black, London: >. Kelly skildrar sitt första besök i Egypten år #&&!.

( Plutarchos, Life of Alexander: ($. Översättning av B. Perrin.! Historikern Michel Chauveau ((%%%: >") har framkastat att

”Rhakotis” kanske inte var ett riktigt stadsnamn utan helt enkelt den missuppfattade grekiska formen av det egyptiska Rá-qed eller ”byggarbetsplats”.

' Arrianos, Anabasis of Alexander. Översättning av E. J. Chin-nock #&*!. Arrianos levde omkring &$–#'$ e. Kr.

> Pseudo-Callisthenes, Alexanderromanen. I bästa fall en otill-förlitlig källa, men i frågan om de båda arkitekterna fi nns det ingen anledning att betvivla att uppgiften är korrekt.

$ Suetonius, Divine Augustus, #&. Översättning av R. Graves." Cassius Dio, Roman History, >#: $#.>. Översättning av E. Cary.& Historikerna har letat i Egypten (Alexandria, Memfi s och

Siwa), i Makedonien och längre bort. Se t. ex. A. M. Chugg ((%%'), ! e Lost Tomb of Alexander the Great, Richmond, London, där författaren hävdar att kvarlevorna av evangelis-ten Markus, som nu förvaras i San Marco-katedralen i Vene-dig, i själva verket är Alexander den stores.

* Josefus, Against Apion, (: >!–>$. En version av historien om de druckna elefanterna berättas i Tredje Mackabeerboken >–$, där kungen i fråga är Ptolemaios IV.


.43<0/2=/

569

#% Diskuteras i närmare detalj i Fraser (#*"(): *!–#!#.## Strabon, ! e Geography, #": &. Översättning av H. L. Jones.#( H. A. R. Gibb (#*(*), Ibn Battuta: Travels in Asia and Africa

$,&(–$,(*, George Routledge and Sons, London: '"–>%.#! Athenaios, Deipnosophists, #(:#&'. Översättning av C. D.

Yonge.#' A.a., ##: $". Athenaios skrev De lärda herrarnas middag under

(%%-talet e. Kr. Texten, egentligen ett långt samtal, täcker fl e-ra ämnen som låg författaren om hjärtat, bland annat sex (både ”naturligt” och ”onaturligt”), lyx, mat och dryck, och det myllrar av citat av äldre författare.

#> A.a., #!: !".#$ A.a., ": (–!.#" A.a., >: (>–!$.#& Detta kan liknas vid den ptolemaiska staden Kerkeosiris,

som med en befolkning på omkring # >%% personer på #%%-talet f. Kr. hade tre egyptiska tempel helgade till ) oth, två till Isis, två till Taweret och ett var till Petesouchos, Orse-noufi s, Harpsenesis, Anubis, Bast och Amon, plus grekiska tempel till Zeus och tvillinggudarna Castor och Pollux. Si@ -rorna hämtade ur Bowman (#**%): #"#.

#* Plinius den äldre, Natural History, !': '(. Översättning av H. Rackham. Detta och andra bruk av magnetism i tempel diskuteras i Empereur (#**&): *(–*>.

(% Plinius den äldre, Natural History, !$:#'. Översättning av H. Rackham.

(# Filo, ! e Embassy to Gajus, #'*–>#. Översättning av F. H. Coulson (#*$(), Loeb Classical Library, Harvard University Press, Cambridge, Mass., och Heinemann, London.


566

Noter

Kapitel &: Kleopatra och Julius Caesar

# G. H. Macurdy (#*!(), Hellenistic Queens: Study of Woman-power in Macedonia, Seleucid Syria, and Ptolemaic Egypt, Johns Hopkins University Studies in Archaeology #', Johns Hopkins Press, Baltimore: #&*.

( Lucanus (Marcus Annaeus Lucanus), Pharsalia (! e Civil War), #%:##% f. Översättning av E. Ridley (#&*$), ! e Pharsalia of Lucan, Longmans, Green, and Co., London.

! Suetonius, Divine Julius, !>. Översättning av R. Graves.' Dokumenterat i Caesars Alexandrinska kriget, som antagligen

skrevs av Aulus Hirtius.> A.a., (!. Översättning av W. A. McDevitte och W. S. Bohn.$ Cassius Dio, Roman History, '(: ''. Översättning av E.

Cary." Suetonius, Divine Julius, >(. Översättning av R. Graves.& Appianos, ! e Civil Wars, !: (: *%.* Athenaios, Deipnosophists, >: !"–'%. Se T. W. Hillard ((%%(),

”) e Nile Cruise of Cleopatra and Caesar”, Cambridge Quarterly, >(: (: >'*–>'.

#% Lucanus, Pharsalia (! e Civil War), #%: #*(–!!#. Översättning av J. D. Du@ (#*(&), Loeb Classical Library, Harvard Univer-sity Press, Cambridge, Mass., och Heinemann, London. Lu-canus fullbordade inte sin Bok #% och beskrev följaktligen aldrig själva resan.

## Plutarchos, Life of Caesar, '*: #%; Life of Antony, >': $.#( Cassius Dio, Roman History, '": !#.>; Suetonius, Divine Ju-

lius, >(:(–!. #! Detta diskuteras i J. P. V. D. Balsdons recension #*$% av H.

Volkmanns Cleopatra i Classical Review, #%: #: $&–"#. Det lig-ger svårigheter i att översätta datumangivelsen på stelen, ef-


.43<0/2=/

567

tersom både de romerska och den egyptiska kalendern fun-gerade dåligt vid denna tid, och det kan med visst fog hävdas att detta datum bör tolkas som september och inte juni.

#' D. Devauchelle ((%%#), ”La stèle du Louvre IM& (Sérapéum de Memphis) et la prétendue date de naissance de Césarion”, Enchoria, (": '#: >$ ((").

#> Se D. Todman ((%%#), ”Childbirth in Ancient Rome: From Traditional Folklore to Obstretics”, Australian and New Zea-land Journal of Obstetrics and Gynaecology, '": &(–>.

#$ Cassius Dio, Roman History, '!: (".!. Översättning av E. Cary.

#" Cicero, Letters to Atticus, #>: #>.(. Översättning av L. P. Wilkinson, citerad och diskuterad i Grant (#*"(): *$.

#& Se E. Gruen ((%%!), ”Cleopatra in Rome: Facts and Fanta-sies”, i D. Braund och C. Gill, red., Myth, History and Cul-ture in Republican Rome, University of Exeter Press, Exeter, (>$–"'.

#* Cicero, Letters to Atticus, #': &.#.(% A.a., #': (%.(.(# Se t. ex. Chauveau ((%%(): !(–!!; J. Carcopino, Passion et

politique chez les Césars (#*>&): !". Carcopino har lagt fram hypotesen att Marcus Antonius kan ha varit Caesarions far. Ett enda ytterligare bevis kan anges till stöd för ett sent fö-delsedatum för Caesarion. Vi har redan pekat på det cyprio-tiska bronsmynt där Kleopatra ses amma den späde Caesari-on (s. "&). Tyvärr kan detta mynt inte dateras med säkerhet. Om vi tänker oss att det är en bokstavlig återgivning av Cae-sarion och hans mor kan vi också tänka oss att det framställ-des kort efter Caesarions födelse, då Kleopatra härskade över Cypern. Det första säkra beviset för att Kleopatra regerade på Cypern är från år '!. Men eftersom Caesar uppges ha skänkt


56:

Noter

Cypern till Egypten år '& kan man lika gärna hävda att myn-tet slogs redan år '", efter Kleopatras förening med Ptole-maios XIV.

(( Det har spekulerats mycket om detta ”andra barn”. Se t. ex. R. Ellis ((%%$), Cleopatra to Christ, Edfu Books, Cheshire, som hävdar att Kleopatras och Caesars förmenta dotter var Jesu mormor.

Kapitel (: Den nya Isis

# Mond och Myers annonserar efter hjälp i Geographical Jour-nal (#*!$), &": #: *>.

( Josefus, Antiquities of the Jews, #>: &*. Översättning av W. Whiston (#&*>, moderniserad och återutgiven (%%#).

! Tyldesley ((%%$).' Paletten, påträ@ ad i Hierakonpolis, är utställd i Kairos muse-

um.> Herodotos, Historia, Bok (: #('. Översättning av Clas Lind-

skog.$ Se R. E. Witt (#*"#): (%: ”Isis fyllde alla funktioner. Det var

det som gjorde henne till en så mäktig motståndare till Jesus och den ekumeniske Paulus.” Andra allvarliga rivaler var Mithras och i mindre omfattning Dionysos.

" Plutarchos version, anpassad för att stämma med traditionel-la egyptiska varianter av samma myt, har använts som under-lag för denna återgivning, hämtad från J. A. Tyldesley ((%%'), Tales from Ancient Egypt, Rutherford Press, Bolton: #$: (>.

& Kleopatras egyptiska titulatur diskuteras i J. Tait ((%%!), ”Cleopatra by Name”, i Walker och Ashton, red. ((%%!): !–".

* A. B. Edwards (#&""), A ! ousand Miles up the Nile, George


.43<0/2=/

57;

Routledge and Sons, London. Citatet är hämtat från s. #(( i #&&& års utgåva.

#% Historien om detta märkliga föremål har rekonstruerats i A. Rammant-Peeters (#**&), ”L’A@ aire Cléopâtre: ou comment la photographie servit de véhicule à l’imagination du XIX siècle”, i W. Clarysse, A. Schoors och H. Willems, red., Egyp-tian Religion the Last ! ousand Years: Studies Dedicated to the memory of Jan Quaegebeur, Peeters, Leuven: # ''*–>".

## Lucius Apulejus, Metamorphoses, or, ! e Golden Ass, ##:'". Översättning av W. Adlington (#>$$, tryckt #$!*). Se även R. Graves översättning (#*>*, rev. utg. #**%), ! e Golden Ass, Penguin Books, Harmondsworth.

#( Plutarchos, Isis and Osiris, >: !&(. Översättning av F. C. Bab-bitt (#*!$), Moralia V, Loeb Classical Library, Harvard Uni-versity Press, Cambridge, Mass., och Heinemann, London.

#! Diodorus Siculus, Library of History, I: &!.&. Översättning av C. H. Oldfather.

#' Kulttemplen, belägna i de stora städerna, skilde sig från be-gravningstemplen som byggdes i öknen och ingick i kungens egna förberedelser för sin begravning.

#> Översättning av Ashton ((%%!): #%>.#$ Översättning av J. Quagebeur (#*&&), ”Cleopatra VII and the

Cults of the Ptolemaic Queens”, i Cleopatra’s Egypt, Age of the Ptolemies, Brooklyn Museum, New York: '#–>': '!.

#" Översättningen bygger på J. D. Ray (#*"$), ! e Archive of Hor, Egypt Exploration Society, London: ##–#( (text #.##–#&).

Kapitel $: Kleopatra och Marcus Antonius

# Grant (#*"(): &'.( Seneca, Quaestiones Naturales, 'a(.#$.


57+

Noter

! Josefus, Against Apion, (: $%. Översättning av W. Whiston.' Votivformler var magiska listor på livsmedel och annat som

den döde kunde behöva i graven. Listorna gav stöd för min-net åt de efterlevande som tog med mat till graven, och när de lästes upp skulle gudarna magiskt och osynligt framträda för den dödes ande.

> J. P. Lesley (#&$&), ”A Classifi ed Catalogue of Antiquities Collected by Mr Harris, and Now in his Museum in Alexan-dria, in Notes on Some of the Historical and Mythological Features of the D’Orbiney Papyri”, Proceedings of the Ameri-can Philological Society #%: &%: >'!–&(: >$>.

$ M. Lichtheim (#**%), Ancient Egyptian Literature ,: ! e Late Period, University of California Press, Berkeley och London: $!.

" Plutarchos, Life of Antony, *: !–'. Översättning av B. Perrin.& Se P. Walcot (#**&), ”Plutarch on Sex”, Greece and Rome, '>:

(: #$$–&".* Diskuteras mer detaljerat i K. Welch (#**>), ”Antony, Fulvia,

and the Ghost of Clodius in '" BC”, Greece and Rome, '(: (: #&(–(%#. Fulvia hade också varit gift med Gajus Scribonius Curio.

#% Plutarchos, Life of Antony, #%: !. Översättning av B. Perrin.## Appianus, ! e Civil Wars, ': >.&. De kan mycket väl ha träf-

fats i Alexandria, men att Antonius skulle ha blivit så häftigt förälskad förefaller osannolikt.

#( Plutarchos, Life of Antony, (>: !–'. Översättning av B. Perrin.#! Cassius Dio, Roman History, '&: (".>. Översättning av E.

Cary.#' Athenaios, Deipnosophists, ': (*, där Sokrates från Rhodos ci-

teras.


.43<0/2=/

575

#> Plutarchos, Life of Antony, (&. Översättning av B. Perrin.#$ Plinius den äldre, Natural History, #*.>*: ##*–(#.#" I ”Cleopatra’s Pearls”, Classical Journal, >(: >: #*!–(%# (#*>")

ger B. L. Ullman en fascinerande beskrivning av experiment med pärlor och surt vin. ”När jag kokade en pärla i trettiotre minuter avdunstade vinägern medan jag läste en deckare. Jag kan fortfarande känna lukten av den vinägern. Pärlan tycktes inte ha tagit skada, men jag tyckte att den såg lite ankom-men ut.” Jag är tacksam mot författaren för att han besparat mig mödan att o@ ra mina egna inte fullt lika dyrbara pärlör-hängen i vetenskapens intresse.

#& Suetonius, Divine Julius, '!.#* Plinius den äldre, Natural History, (#.#(. Historien om Lollia

Paulina berättas i *: ##".(% Diskuteras i A. Wright ((%%(), ”Vellejus Paterculus and L.

Munatius Plancus”, Classical Philology, *": (: #"&–&'. Det står klart att Vellejus avsiktligt är ute för att svärta ner Plan-cus namn och därför måste sanningshalten i historien ifråga-sättas.

(# Plutarchos, Life of Antony, #%: '. Översättning av B. Perrin.(( Athenaios, Depnosophists, ##: &>. Översättning av C. D.

Yonge.(! Plutarchos, Life of Antony, (*. Översättning av B. Perrin.(' H. Volkmann (#*>&), översättning av C. J. Cadoux, Cleo-

patra: Politics and Propaganda, Elek Books, London: "(.(> P. van Minden ((%%%), ”An O? cial Act of Cleopatra (with

subscription in her own hand)”, Ancient Society. !%: (*–!'. Papyren förvaras i Berlins museum.

($ Fler uppgifter om brevväxling mellan ptoleméerna fi nns i Rowlandson (#**&).


57,

Noter

(" Plutarchos, Life of Antony, !$. Översättning av B. Perrin.(& A.a., !$. #!. Översättning av B. Perrin.(* Kleopatras nya titel, ”Filopatris”, har gett upphov till en stor

debatt bland akademikerna, av vilka somliga hävdar att det ”hemland” som Kleopatra älskar är antingen Egypten eller Alexandria, andra att hon syftar på sin släkts traditionella hemland Makedonien. Se t. ex. Bingen ((%%"): >"–$(.

!% Plutarchos, Life of Antony, >!. !. Översättning av B. Perrin.!# Josefus, Antiquities of the Jews, #>: *". Översättning av W.

Whiston.!( Cassius Dio, Roman History, '*: '%: '. Översättning av E.

Cary.!! Suetonius, Divine Augustus, $*. Översättning av R. Graves.!' Se t. ex A. Meadows i Walker och Higgs ((%%(): (*. R. Hol-

land ((%%'), Augustus: Godfather of Europe, Sutton Publish-ing, Stroud: ('#, använder ordet ”fucking” men utelämnar det nödvändiga uxor mea est.

!> För att ta bara ett av många tänkbara exempel: ”Kleopatra hoppades givetvis att kunna övertala honom [Antonius] att o? ciellt skilja sig från Octavia i enlighet med den romerska lagen”, a.a.: (!>.

Kapitel ): En dröm går i graven

# I en artikel i Cambridge Ancient History (#*!', #%: ###) defi -nierar W. W. Tarn Kleopatra efter hennes kön och nämner inte hennes namn.

( Cassius Dio, Roman History, >%: >. Översättning av E. Cary.! K. Scott (#*(*), ”Octavian’s Propaganda and Antony’s De

Sua Ebrietate”, Classical Philology, (': (: #!!–'#.' Plutarchos, Life of Antony, >$. Översättning av B. Perrin.


.43<0/2=/

578

> M. Reinhold (#*&#), ”) e Declaration of War against Cleo-patra”, Classical Journal, "": (, *"–#%!.

$ Texten är översatt från en engelsk tolkning på blankvers av M. S. Terry (#&**), Hunt and Eaton, New York.

" Cassius Dio, Roman History, >%: #>. Översättning av E. Cary.& Plutarchos, Life of Antony, $$–$". Översättning av B. Perrin.* W. W. Tarn (#*!#), ”) e Battle of Actium”, Journal of Roman

Studies, (#: #"!–**. Se även G. W. Richardson (#*!"), ”Acti-um”, Journal of Roman Studies, (": (: #>!–$'. En femroddare vid Aktion kunde ta ombord minst '(% man, en treroddare (%%–!%% och ett större fartyg så många som $%%.

#% Plutarchos, Life of Antony, "#: '–>. Översättning av B. Perrin.## A.a., "!: (.#( A.a., ">: !.#! Suetonius, Life of Domitian, (! e Twelve Caesars), ##.

Översättning av R. Graves.#' Plutarchos, Life of Antony, "#: '–>. Översättning av B. Perrin.#> Whitehorne (#**'): #&&.#$ Teorin att Octavianus mördade Kleopatra har varit i svang i

många år. Den diskuterades senast och högst o@ entligt i pro-grammet Who Killed Cleopatra? Revealed som sändes (%%'. Det kan inte råda något tvivel om att Octavianus ville ha Kleopatra ur vägen, men argumentet att han ville utsläcka den bråkiga ptolemaiska dynastin en gång för alla håller inte med tanke på att han skonade tre av Kleopatras barn till livet och lät hennes dotter gifta sig och föda egna barn. Ett mord i detta sena skede och i så spektakulär stil förefaller inte rim-ligt. Octavianus hade redan haft gott om tillfällen att mörda Kleopatra – t. ex. när hon var barrikaderad i sitt mausoleum med Proculejus och senare när hon stod under hans beskydd


57-

Noter

i palatset – och han behövde naturligtvis inte dölja sina handlingar. Kleopatra var en besegrad fi ende och kunde som sådan avrättas öppet och utan ursäkter.

#" Plutarchos, Life of Antony, &'. Översättning av B. Perrin.#& Cassius Dio, Roman History, >#. Översättning av E. Cary.#* Plutarchos, Life of Antony, &$. Översättning av B. Perrin.(% Si@ rorna hämtade ur S. H. el Din ((%%$), A Guide to the

Reptiles and Amphibians of Egypt, American University in Cairo Press, Kairo: ##.

(# Plutarchos, Life of Antony, #: (. Översättning av B. Perrin.(( A.a., &(.(! A.a., &!, &'.(' A.a., &$.

Kapitel ': Kleopatras barn

# T. Gautier (#&!&), Une Nuit de Cléopâtre. Översättning av L. Hearn (#&&(), One of Cleopatra’s Nights and Other Fantastic Romances, B. Worthington, New York.

( Horatius (Oden, #.!"), Vergilius (Aeneiden, &:$*"), Propertius (Elegier, !.##). Vergilius använder bilder av tvillingormar ock-så då han skildrar Laocoons och hans söners öde och återigen då han beskriver den syn som Allecto sände till Turnus.

! Shakespeare, Antonius och Kleopatra, akt >, scen (. Översätt-ning av C. A. Hagberg.

' Det moderna samhället accepterar ju inte gärna att glansom-spunna celebriteter kan dö, och därför är det inte förvånande att fl era teorier har växt fram som hävdar att Kleopatra över-levde. Exempelvis på #*(%-talet påstod A. J. Bethell med be-stämdhet i ett opublicerat arbete, som citeras i Hughes-Hal-lett (#**%): #%&, att hon inte hade dött utan skickats till Part-


.43<0/2=/

579

hien av Octavianus för att bli gemål till Fraates IV. > Skall inte förväxlas med det moderna Mauretanien beläget

på Afrikas Atlantkust.$ Aristoteles hörde till dem som trodde att Nilen rann upp i

Mauretania. Se D. Braund (#*&'), ”Anth. Pal. *.(!>: Juba II, Cleopatra Selene and the Course of the Nile”, Classical Quarterly, !':#:#"> –&. Trehundra år tidigare hade Alexander den store tillkännagett att han upptäckt Nilens källa då han stötte på krokodiler i Indien.

" W. N. Weech (#*!(), ”Rambles in Mauretania Caesariensis (continued)”, Greece and Rome, (: $>–"!: "(.

& Krinagoras, #&. Efter A. S. F. Gow och D. L. Page (#*$&), ! e Greek Anthology. ! e Garland of Philip, Cambridge Universi-ty Press, Cambridge.

* Suetonius, Life of Gajus (Caligula) (! e Twelve Caesars), !>. (.#% Plinius den äldre, Natural History, !$: "(. Översättning av

H. Rackham.## Cassius Dio, Roman History, >#: ((. Översättning av E. Cary.

Kapitel -: Historia blir legend

# Refräng ur ”Cleopatra had a Jazz Band”, text av J. Morgan och J. Coogan, musik av J. Coogan (#*#").

( Vergilius, Aeneiden, ': !!!f. Översättning av Ingvar Björke-son. (Elissa = Dido.)

! A.a., &: $&>f.' Propertius, Elegier, III: ##.!*. Översättning av Ingvar Björke-

son. Diskuteras mer ingående i Wyke ((%%(): #*>–('!.> Horatius, Ode I: !". Översättning av Ebbe Linde. $ Plutarchos, Life of Alexander, #. Översättning av B. Perrin.


576

Noter

" Cassius Dio, Histories, >#: #>. Översättning av E. Cary.& Josefus, Against Apion, (: ".* O. Abd el-Galil ((%%%), Tarikh Misr li-Yohana Al-Niqusi,

Dar Ain, Kairo.#% Al-Masudi, Muruj. Citerat i el-Daly ((%%>): #!!. El-Daly

skildrar utförligt de medeltida arabiska och islamska histori-kerna.

## Plutarchos, Life of Antony, ($. W. J. Skeat (#&">, rev. utg. #&*(), Shakespeare’s Plutarch, Macmillan and Co., London. Skeat använder Norths återutgivna version från #$#(. Det är inte klart vilken version Shakespeare använde: Antonius och Kleopatra, akt (, scen (.

#( Kleopatras utveckling som fi gur i populärkulturen beskrivs i Hughes-Hallett (#**%), Hamer (#**!) och Wyke ((%%(). Alla tre ger mer detaljerade referenser.

#! Hamer (#**!): xv.#' #*!% års utgåva av Cambridge Ancient History hänvisar till

Shakespeare, men den referensen avlägsnades ur följande ut-gåvor. Samson (#**%) ger (> fotnoter i avsnittet om Kleo-patra i sin bok, och över hälften hänvisar till Shakespeare. Dessa texter är ingalunda de enda som faller i den fällan.

#> Gianna Terribili Gonzales (#*#!); ) eda Bara (#*#"), vars ar-tistnamn är ett anagram på ”Arab death”; Claudette Colbert (#*!'); Vivien Leigh (#*'>); Elizabeth Taylor (#*$(). Alla des-sa skådespelerskor tvingades mer eller mindre av fi lmbolagen och medierna att leva ut Kleopatras roll i privatlivet. Aman-da Barrie, som skuttade omkring med Sid James i de över-blivna kulisserna från Taylors och Burtons fi lm, var en myck-et brittisk Kleopatra i komedin Carry on Cleo från #*$'. I BBC:s TV-serie Rom (#*%>) förekom en lekfull men viljestark Kleopatra som härskade över ett dekadent hov.


577

.43<0/2=/

#$ C. M. Franzero (#*>"), ! e Life and Times of Cleopatra, ) e Philosophical Library, New York. Denna bok reviderades och gavs ut i ny upplaga med originalillustrationerna ersatta av stillbilder ur fi lmen, som Cleopatra Queen of Egypt (#*$(), Panther Books, London. Detta utdrag är hämtat ur #*$& års utgåva, s. #". Någon ”gammal sedvänja” som påbjöd att oskulder defl orerades förekom inte i templet i Karnak.

#" Weigall (#*#', rev. utg. #*('): vi.#& A.a.: ''%.

Vem var vem?

# Samson (#*&>): #%!.( För konsekvensens skull har alla årtal i detta avsnitt hämtats

från J. Baines och J. Malek (#*&'), Atlas of Ancient Egypt, Phaidon, Oxford.


57:

Källor

!! !

" #"! $"#7 !"6#!

Klassiska verkDe namn under vilka författarna är kända i Sverige anges inom parentes.

Appian (Appianos), ! e Civil Wars, band III och IV av Roman History. Översättning av H. White (#*#(–#!), Loeb Classical Li-brary, Harvard University Press, Cambridge, Mass., och Heine-mann, London.

Arrian (Arrianos), Anabasis of Alexander. Översättning av E. J. Chinnock (#&*!), George Bell and Sons, London.

Athenaeus (Athenaios), Deipnosophists or Banquet of the Learned. Översättning av C. D Yonge (#&>'), ! band, Henry G. Bohn, London.

Julius Caesar, ! e Alexandrian Wars. Översättning av W. A. McDevitte och W. S. Bohn (#&$*), Harper and Brothers, New York.

Cassius Dio, Roman History. Översättning av E. Cary (#*#'–("), * band, Loeb Classical Library, Harvard University Press, Cam-bridge, Mass., och Heinemann, London.


.43<0/2=/

5:;

Diodorus Siculus, Library of History, Bok I. Översättning av C. H. Oldfather (#*!!), Band I, Loeb Classical Library, Harvard University Press, Cambridge, Mass., och Heinemann, London.

Flavius Josephus (Josefus), Against Apion. Översättning av W. Whiston (#&*>, moderniserad och återutgiven (%%#), ! e Works of Josephus, Complete and Unabridged, Hendrickson Publishers, Peabody, Mass.

– Antiquities of the Jews. Översättning av W. Whiston (#&*>, mo-derniserad och återutgiven (%%#), ! e Works of Josephus, Com-plete and Unabridged, Hendrickson Publishers, Peabody, Mass.

Herodotos, Historia. Översättning av Clas Lindskog, reviderad av Gerhard Bendz och Axel Lindskog, med inledning och kom-mentar av Sture Linnér ((%%(), Norstedts Förlag, Stockholm.

Pliny the Elder (Plinius den äldre), Natural History. Översättning av H. Rackham (#*!&–'%), Loeb Classical Library, Harvard Uni-versity Press, Cambridge, Mass., och Heinemann, London.

Plutarch (Plutarchos), ! e Parallel Lives: Life of Alexander. Översättning av B. Perrin (#*#*), Band VII, Loeb Classical Li-brary, Harvard University Press, Cambridge, Mass., och Hein-emann, London.

– ! e Parallel Lives: Life of Antony. Översättning av B. Perrin (#*(%), Band IX, Loeb Classical Library, Harvard University Press, Cambridge, Mass., och Heinemann, London.

– ! e Parallel Lives: Life of Caesar. Översättning av B. Perrin (#*#*), Band VII, Loeb Classical Library, Harvard University Press, Cambridge, Mass., och Heinemann, London.

– ! e Parallel Lives: Life of Pompey. Översättning av B. Perrin (#*#"), Band V, Loeb Classical Library, Harvard University Press, Cambridge, Mass., och Heinemann, London.

Strabo (Strabon), ! e Geography. Översättning av H. L. Jones (#*#"–!(), Band # –& (Bok #–#"), Loeb Classical Library, Har-vard University Press, Cambridge, Mass., och Heinemann, London.


5:+

Källor

Suetonius, Julius Caesar, Afterwards deifi ed and Augustus, After-wards deifi ed, ingår i ! e Twelve Caesars. Översättning av Ro-bert Graves, reviderad med inledning av Michael Grant (#*"*), Penguin Books, Harmondsworth.

Moderna verkAshton, S.-A. ((%%!), ! e Last Queens of Egypt, Pearson Educa-

tion, Harlow.Bingen, J. ((%%"), Hellenistic Egypt: Monarchy, Society, Economy,

Culture, red. R. S. Bagnall, Edinburgh University Press, Edin-burgh.

Bowman, A. K. (#**%), Egypt After the Pharaohs, Oxford Univer-sity Press, Oxford.

Chauveau, M. ((%%%), Egypt in the Age of Cleopatra: History and Society Under the Ptolemies, översättning av D. Lorton, Cornell University Press, Ithaca och London.

– ((%%(), Cleopatra: Beyond the Myth, översättning av D. Lorton, Cornell University Press, Ithaca och London.

Corbelli, J. A. ((%%$), ! e Art of Death in Graeco-Roman Egypt, Shire Publications, Princes Risborough.

El-Daly, O. ((%%>), Egyptology:! e Missing Millennium – Ancient Egypt in Medieval Arabic Writings, UCL Press, London.

Empereur, J.-Y. (#**&), Alexandria Rediscovered, översättning av M. Maehler, British Museum Press, London.

Flamarion, E. (#**"), Cleopatra: From History to Legend, ) ames and Hudson, London.

Fraser, P. M. (#*"(), Ptolemaic Alexandria, Oxford University Press, Oxford.

Grant, M. (#*"(), Cleopatra: A Biography, Barnes and Noble Books, New York.

– (#*&(), From Alexander to Cleopatra: ! e Hellenistic World, Wei-denfeld and Nicolson, London.


5:5

.43<0/2=/

Hamer, M. (#**!), Signs of Cleopatra, Routledge, London och New York.

Hughes-Hallett, L. (#**%), Cleopatra: Histories, Dreams and Dis-tortions, Bloomsbury Publishing Ltd, London.

Lefkowitz, M. och Rogers, G. M., red. (#**$), Black Athena Revis-ited, North Carolina University Press, Chapel Hill.

Ray, J. ((%%(), Refl ections of Osiris, Profi le Books, London.Rowlandson, J., red. (#**&), Women and Society in Greek and Ro-

man Egypt: A Sourcebook, Cambridge University Press, Cam-bridge.

Samson, J. (#**%, (:a uppl.), Portraits of the Ptolemies: Greek Kings as Egyptian Pharaohs, University of Texas Press, Austin.

Tyldesley, J. A. ((%%$), Chronicle of the Queens of Egypt, ) ames and Hudson, London.

Vasunia, P. ((%%#), ! e Gift of the Nile: Hellenizing Egypt from Aeschylus to Alexander, University of California Press, Berkeley.

Walker, S. och Ashton, S.-A. ((%%$), Cleopatra, Bristol Classical Press, Bristol.

Walker, S. och Ashton, S.-A., red. ((%%!), Cleopatra Reassessed, British Museum Occasional Papers #%!, London.

Walker, S. och Higgs, P., red. ((%%#), Cleopatra of Egypt: From History to Myth, British Museum Publications, London.

Whitehorn, J. (#**'), Cleopatras, Routledge, London och New York.

Weigall, A. (#*#', rev. utg. #*('), ! e Life and Times of Cleopatra Queen of Egypt: A Study in the Origin of the Roman Empire, G. P. Putnam’s and Sons, New York, och Knickerbocker Press, London.

Witt, R. E. (#*"#), Isis in the Ancient World, Johns Hopkins Uni-versity Press, Baltimore och London (ursprungligen utgiven som Isis in the Graeco-Roman World).

Wyke, M. ((%%(), ! e Roman Mistress: Ancient and Modern Repre-sentations, Oxford University Press, Oxford.


5:,

Bildförteckning

!! !

" #"! $"#7 !"6#!

# Alexander den store. British Museum © the Trustees of the British Museum.

( Ptolemaios II ”Den Nye Dionysos”. Louvre © RPL.! Dionysos. Staatliche Museen, Berlin © RPL.' Ptolemaisk papyr. Staatliche Museen, Berlin © RPL.> Kalkstensstele. Louvre © RPL.$ Porträtthuvud som tros föreställa Kleopatra VII. Staatliche

Museen, Berlin © RPL." Marmorporträtt av Kleopatra VII. Vatikanmuseet © Sandro

Vannini / Corbis.& ”Kleopatra återställd”. Vatikanmuseet © RPL.* Egyptisk Kleopatra. Eremitaget, S:t Petersburg © Sandro

Vannini / Corbis.#% Arsinoë II. British Museum © the Trustees of the British

Museum.## Kleopatra II eller Kleopatra III? Louvre © RPL.#( Romare som kopplar av på Nilen. Staatliche Museen, Berlin

© RPL.#! Ptolemaios II © RPL.#' Mosaik som föreställer Berenike II. Grekisk-romerska muse-

et, Alexandria © RPL.


5:8

#> Julius Caesar. Staatliche Museen, Berlin © RPL.#$ Isis och Dionysos som ormar. British Museum © the Trus-

tees of the British Museum.#" ”Alabastergraven” i Alexandria © RPL.#& Serapis. Vatikanmuseet © RPL.#* Osiris. Manchester Museum © RPL.(% Den egyptiska gudinnan Isis. Ur ”) e Tomb of Siptah” illus-

trerad av E. Harold Jones, publicerad i ! e Tomb of Siptah av ) eodore Davis (#*%&).

(# Isis som mor. Staatliche Museen, Berlin © RPL.(( Amaryllis. Nationalmuseum, Athen © RPL.(! Isis med sistron. Capitolinska museet, Rom © RPL.(' Kleopatra och Caesarion. Templet i Dandara © RPL.(> Marcus Antonius. Kingston Lacy, ) e Bankes Collection

NTPL / Paul Mulcahy.($ Octavianus: kejsar Augustus. Nationalmuseum, Athen ©

RPL.

S. %% Tetradrakma med Kleopatra VII:s bild. Garstang Museum of Archaeology, University of Liverpool © RPL.

S. %% Tetradrakma med Alexander den stores bild. Garstang Mu-seum of Archaeology, University of Liverpool © RPL.

S. %% Tetradrakma med Ptolemaios I:s bild. Garstang Museum of Archaeology, University of Liverpool © RPL.

S. %%% Scen från Armant, dokumenterad av Lepsius (Denkmäler IV, $%a och >*b).

S. %%% ”Kleopatra”. Ur A. B. Edwards, A ! ousand Miles up the Nile (#&"").

S. %%% Tetradrakma med Marcus Antonius bild. Garstang Muse-um of Archaeology, University of Liverpool © RPL.


5:-

Kartuscher

!! !

" #"! $"#7 !"6#!

Alexander den store – Alexandros

Ptolemaios XII – Ptolemaios som har evigt liv, älskad av Ptah och Isis

Kleopatra VII – Kleopatra den Faderälskande gudinnan

Ptolemaios Caesar (Caesarion) – Caesar som har evigt liv, älskad av Ptah och Isis

Octavianus – Autokrator (”enväldig härs-kare”)

! $# !" #%% #

"&

!! !

" #"! $"#7 !"6#!

!!" #%

""$!


5:9

Författarens tack

!! !

" #"! $"#7 !"6#!

Mitt varma tack går till John Ray, som tålmodigt läste det första utkastet till Kleopatra och kom med goda råd. Alla felaktigheter skall givetvis skrivas på mitt konto. Jag tackar också Judith Cor-belli och Steven Snape för uppmuntran, råd och entusiasm. På förlaget, Profi le Books, trodde Peter Carson på projektet, och Bohdan Buciak, Penny Daniel, Anna-Marie Fitzgerald, Lesley Levene och Nicola Taplin hjälpte till att förverkliga det. År (%%$ tilldelades jag ett generöst stipendium av Society of Authors ur Authors’ Foundation, som gjorde det möjligt för mig att resa till Egypten och söka efter Kleopatra. Min tacksamhet för sällskapets stöd upphör aldrig.

Min far, William Randolph Tyldesley, ville alltid att jag skulle skriva om Kleopatra. Till min stora sorg avled han strax innan boken blev färdig. Jag önskar att han hade fått läsa den.


5:6

Register

!! !

" #"! $"#7 !"6#!

AAchelos, General, !$Achillas, $(, $$, $"-"%, ##!Adea (maka till Philip III Arrhi-

daeos), ('> Adonis, (>(Aegae (Vergina), *#Aeneas, #(', (!%-#Aesopus, #"!Agathoklea (Ptolemaios II’s älska-

rinna), #%(, (>#(Agathokles (Agathokleas bror), (>(Agathokles (Lysandras make), (>%

Agathoi Daemones (’De goda andarna’), (#$

Agesilaos, Kung av Sparta (!(Agrippa, Marcus Vipsanius,

#*&-(%!Ahenobarbus, Gnaeus Domitius,

#*', #*& Alcestis, (#(Alexander Helios (Kleopatra VIIs

andra son), '*, #&!, #*%, (((, ($'

Alexander I, (c. '*>-'> %) '>Alexander III den store, kung av

Egypten, (", !', '*, >(, $*, &&-*, #%*, ##$, #(#, #(', #!&, #>#, #>>, #&', #*#, (#$-&, (!(-!, ('!-$, ($$, ($&, (*!, (*$

Alexander IV, kung av Egypten (!#$-!%') postum son till Alex-ander den store ('>

Alexandra (Herodes svärmor), #&& Ali, Mohamed, ##%Amenhotep III, #!&, ("%Amyntas of Lykaonien, #*& Amyot, Jacques, (!" Ankhnesmerypepi II, ($"Ankhwennefer, (>!Antigonos `den enögde ’, kung avMakedonien, (!!, ('"Antiochos III av Syrien, '#, (>( An-

tiochos IV, (>>Antonia (Antonius dotter), #$" Antonia (Antonius andra maka),

#$" Antonia d.ä. (Antonius maka), #&%


.43<0/2=/

5:7

Antonia d.y. (Antonius dotter), #&% Antonius Pius, Kejsare, #'%Antonius #!, #&, (#, ((, '&, >!,

"&-*, ##&, #(', #>*, #$#-((>, ((*-!#, (!!-', (!", ($(, ($', ("%, ("&, (&%, (&#, (&!, (&>, (&", (*'

Antyllus, Markus Antonius, #$&, #&(, (%', (%$, (((

Anubis (sjakalhövdad Gud), #!>, #'*, (!#, ("$

Afrodite, "", #%(, #(', #!(, #!", #*#Apion, *$, (!>Apollo, #$', #&', #*', (%(Apollodorus, "#Archelaos, >(, >!, #$&, #">, #*&, ((>Archibios, ">Ariadne, (##Aristobulos, #&&Aristoteles, *", #'*, (&$Arrian, *%Arsinoë, (", '!, $*, ">, #%!, ##(-'.

#((, #>', #>>, #$>, #">, ('!, ('$, ('*

Arsinoë I, ('*Arsinoë II, '%, '", $(, &', &>, #%!,

#>>, #>&, ('&, ('*, (>%Arsinoë. III, #>", #>&, (>(Arsinoë IV, Drottning av Egypten,

(', #(#, #(&, #>!, ((#, ($(Arsinoë VI, #$!Artakama, Prinsessan (((Artavasdes, Kung av Armenien,#&&Artaxerxes III, #>%Asklepios (läkekonstens Gud), #%$Athenaeus, #%#, #%!, #"%, #"", ("$Athena (Gudinna), #&%Atia, #$'->Atticus, #(!Atum, Egyptens första kung, &'

BBat (kogudinna), #!# Berenike,, ($, '!, >#, ('!Berenike I, '#, '", #>(, ('&, (>% Berenike II, '", &$, #>", #>&, ('*,

(>#, (>(Berenike III, (>, (", !*, '", $%,

(>*, ($%Berenike IV, ((, !*, '!, >#, #$&,

($#, ($(Bibulus, Marcus Calpurnius, $!, $'Bilistiche (Ptolemaios IIs älskarin-

na),#%( Brutus, Marcus Junius, $>, #$(, #$!Bucheion, Armant (Iuni Montu;

Hermonthis), >"-*Busiris, Kung, '$

CCaesar, Julius, #&, (%, (#, ((, >%, >!, $!,

$'-">, "&, &%-#, #%*-#(&, #!"-#'#, #$%-#"#, #"'-#*", (%', (%$, (#%, (##, (#>, (#&, (#*, ((#-", ((*-(!>, ($(-!, ("!, ("$, (""-*, (*#, (*', (*$

Caligula, Kejsare, #%&, #"!, ((>, ($', (&$

Calpurnia (Caesar’s tredje maka), "!, #((, #(>

Capito, Fontejus, #&(Caracalla, Kejsare, *(Cassius, #$(, #$!, #$*, #">, (!!, ("!,

("', (">, ("", ("&, Cato, Marcus Porcius (Cato d.y.), >%Ceres, ""Charmian, (#!Cicero, Marcus Tullius, "(, #(!-$Claudius, Kejsare, #&%, ((>Clea (prästinna i Isiskulten i Delfi ),

#!!


5::

Register

Clodius, Publius, #$"Cornelia (Caesars första maka), "!,

#(%Crassus (Candidus), Publius, #$$,

#**, (%#Crassus, Marcus Licinius, '*, >%,

$!, $>, "! Creticus, Antonius, #$>Krinagoras, ((>-$Cytheris, Volumnia, #$&

DDemetrios I Poliorcetes, Kung av

Makedonien, (>#Didyma (Ptolemaios II’s älskarin-

na), #%(Dio Cocceianus, Cassius, (!!,Diomedes (Kleopatras sekreterare),

(%& Dion av Alexandria, >(Dionochares, &&Dionysos (Grekisk Gudom), #*, ($,

(", (&, !&, >#, >$, #%', #'*, #>(, #$', #$*, #&&, #*!, #*', (#", ($%

Dionysos-Osiris, #$*Diofanes, #&#Djoser, Kung, ##*, #'*Dolabella, Publius Cornelius, #$(,

#$"Drusilla (dotter till Ptolemaios av

Mauretania), #*(

EEiras (Kleopatras frisör), (%&, (#!Eirene (Ptolemaios VIII’s älskarin-

na), (!# Epafroditus, (#!Eratosthenes, #%%Eros (Markus Antonius slav), (%&

FFadia (Markus Antonius första

maka), #$"Farsalos, ) essaly $>Fulvia (Markus Antonius tredje

maka), #$", #$&, #"$, #"", #"&, #"*, #&"

Fraates IV av Parthien (&$

GGabinius, Aulus >!, $!, #$*Gallus, Cornelius, (%$, (%*Gallus, Quintus Fadius, #$" Ganymedes, ##!, #(#-(Geb ( jordgud), (%'Glafyra #$&Glaukos (havsgud), #"$Gonzales, Gianna Terribili, (&" Gracchus, Tiberius, #(%

HHades (underjordens Gud), #%$,

#'", ((>Hadrianus, Kejsare #%&Harpokrates, #%$, #!"Harsiesis, #'%Harwennefer, (motfarao från ) e-

be), (>(Hathor, &>, #(*, #!#, #!(, #!*, #'%,

#'#, #'", #>!Heliogabalus ,((%Hera, '#, #!(, #>(, (#"Heracles, (", &&, #>(, #$>, #$$, #&!,

(#"Hermonthis, >"->*Herodes av Judeen, #"&, #&!, #&",

#&&, #*#, #*& Herodotos av Halicarnassus, #$,

!#-!, #!(, ($*, ("*, (*%


.43<0/2=/

,;;

Herofi lus, **Hesiodos, #'*Hiera Nesos, Faiyum, $!Hor av Sebennytos, #!$Horatius, #"!, ((#, (!#, (!(, (!&, ('#Horus, #*, >*, &(, &>, #!!, #!$-'#, #>%,

#>$, #>", #&', (>%, (>(, ($&, ("#, ("!

IIbn Battuta, *&Imhotep, #$#Iris, (Modergudinna) #(, #*, >$,

>*, $%, ">, &!, &$, *%, #%$, #%", ##*, #(', #(", #(*, #!#-#'>, #'", #'*, #>#, #>(, #>!, #>>, #>$, #>", #>&, #$*, #&', #*>, (#$, ((#, ((&, ($&

Isis Pelagia (Havets Isis) #!!

JJohannes av Nikiou, koptisk bi-

skop, (#(-#! Josefus, *', *$, #(&, #$%, #&", (!',

(!>, ('#, ("> Juba I, ((!, ((', ($'Juba II, >#, #(#, (((, ((!, ((', ((>,

($'Julia (Caesars dotter; Pompeis

maka), "!, #(%, #(#Julia (Octavianus dotter), #&(, (((Jupiter, #(#, #('

KKhaemwaset, #'&Khnum, "$, #!!Kleomenes från Naukratis, *%, *!Kleopatra #, '# , '", $#, "*, #>>, #>$Kleopatra II, '", $#, "*, *', #>$,

#>"

Kleopatra III, ($, '", "*, *', #>$, #>", #>&

Kleopatra IV, ($, >#Kleopatra V Tryphaena, (Den väl-

mående) !&, '!, '$, >#, >>Kleopatra VI Tryphaena ,('!Kleopatra VII ) ea Philopator,

#$-($'Kleopatra Selene (Kleopatra VII’s

tvillingdotter), '*, >(, (((-$ Kleopatra ) ea, drottning av Syri-

en, $(, #!*, #$', (!(Klino (Ptolemaios II’s älskarinna),

#%(

LLenaios, ((*Lepidus, Marcus Aemilius, #$(,

#$!, #&>, ("%Lepsius, Karl Richard, #'%Livia Drusilla, ((, #&", #*%, #*(,

(#%, (##, ((*Livy, (#oLucan, ###, ##(, ##"Lucianus, (&Lucius Antonius, #"&, #"*Lysandra (dotter till Ptolemaios I),

('&Lysimachos av ) race, ('*, (>%,

(>#

MMaat (Gudinna), #(*Maccabaeus, Judas, *'Magus, Kung av Cyrenaica, ('&,

(>#Malchus av Nabataea, #*&Manetho från Sebennytos (nu Sam-

manud), #%>, ('*, ($"


,;+

Register

Mankiewicz, Joseph L., ('%, ('#, ($& Marcella (Octavianus dotter), (((

Marcus Antonius Felix, procurator av Judeen, ((>

Mars (krigsguden), $>Maut (Mut), #'(Mehen (Ormgud), (#$Meleager, (((Meretseger, (#$Meritneith, ($"Metella, #"!Mithridates VI av Pontus, >(, ##',

#(# Mithridates av Commagene, #"" Mithridates från Pergamon, ##'Mnesitheus, #%#Montu (Krigsgud), >", #(* Myrtium (Ptolemaios IIs älskarin-

na), #%(

NNapoleon Bonaparte, #'%Narmer, #!%-#Nectanebo II (Nakhthorheb),

Kung av Egypten, !, #", !#, #>%, #>#, (#$, ($&, ("#

Nefertiti, &%, ('!, ($", ("'Nekhbet (södra Egyptens gudin-

na), &$, #!&, #!*, #'%Nemesis (den gudomliga hämndens

grekiska gudinna), *&Nefthys, '%, &%, &', #%%, #!', #>'Nero, Kejsare, #&%Nicomedes, Kung av Bithynien ,

"(, "!, "'Nikolaos av Damaskus, (#, '*Nitokris, Drottning av Manetho,

($"

Nut (Himmelsgudinna), #!', #'!

OOctavia, #&%, #&#, #&(, #&>, #&$, #*>,

(#%, (((, ((*, ($', (&!Octavianus, #!, #$, ((, '!, ">, *#,

*(, #%*, ##&, #(>, #'#, #$(->, #"(, #"&-&", #&*, #*%, #*(-$., #*&-(%!, (%>-(#!, (((-!#, ("%, (&'

Olympus (Kleopatras läkare), (#Omphale, drottning av Lydien,

#$>, #$$, (!#Oppius, Caius, # # &Orsenoufi s ,("$Osiris (Fruktbarhetsgud), '%, >", &>,

#%$, #!!, #!', #!>, #!$, #>(, #$*, #*#, #*!, (%", ($&

Osor-Apis, #%$Oxyrhynchus, >!

PPasherenptah III, (", $%, #$%, #$#Paulina, Lollia, #"'Pedibastet III, #$#Pedius, Quintus, #(>Pelusium, $*, "%, ##(, ##', (%$Phamenoth, >&Philip II av Makedonien (''Philip III Arrhidaeos, kung av

Egypten (!(!-!#$) ('>-$Philista #&#Pinarius, Lucius #(>, (%(Plancus, L. Munatius #"!, #"$, #*(,

#*!Plinius d.ä. &&, *#, #>(, #>!, #>'Polemon of Pontus #*&Polybius (!'Pompeja (Caesars andra hustru) "! Pompejus, Gnaeus '", >%, #"%


.43<0/2=/

,;5

Pompejus den store (Gnaeus Pom-peius) '*, >%, >(, >>, $'

Pompejus, Sextus $>, #$!, #&#, #&>, #*(`

Porfyrius av Tyre >#Pothinos $$, $&, $*, "%, ##(, ##!Proculejus, Gajus (%*Propertius, Sextus (!#, ('#Ptah (skapargud) &"Ptolemaios I Soter I (Räddaren),

kung av Egypten, &, *!, *&, #>*, ('$, ('", (>*, ($$

Mendes Stela #>'Ptolemaios II Philadelphos (bro-

dersälskande), King of Egypt ((&>-('$) *, ($, #%(, #>', #&(, #&', #&*, #*%, (((, ('&, ($', ($$

Ptolemaios III Euergetes (välgöra-re), King of Egypt (('$-((#) *, (>%, (>$, (>", (>&, ($$

Ptolemaios IV Filopator (fadersäls-kande), &, ($, >$, $%, #($, #$(, #&', (>#, (>$, ($%, ($(, ($!, ($$

Ptolemaios V Epiphanes (den up-penbarade), (>(

Ptolemy VI Philometor (Mother-Loving), #($, #>", #$(, (>', ($!

Ptolemaios VII Neos Filopator (nya fadersälskande), kung av Egypten (#'>) (>$, ($%

Ptolemaios VIII Euergetes II (välgö-rare), (>%, (>$, (>", (>&, ($$

Ptolemaios XIII, kung av Egypten (>#-'") , *, #*, ((, '!, '&, >$, >&, >*, $>, "', "&, &$, ##(, ##!, ##', ##*, #'%, #">, #*#, ($#-!

Ptolemaios XIV, kung av Egypten ('"-'') *, #*, ((, '!, >*, ">, &$, ##(, ##>, ##*, #(%, #((, #(!, #($, #(&, #'%, #*#, ($#, ($!, ($$, ("*

Ptolemaios XV Caesar ) eos, &, ((, #($, #(&, ($!, ($$, (&"

Philopator Ptolemy Apion, (>"Ptolemy Memfi tes (av Memfi s, ##Ptolemaios av Cypern, Kung av

Cypern, (&%->&), ($%, ($#Ptolemaios av Mauretania, ((>, ('!Ptolemaios Filadelfos (broder/sys-

terälskande) (son till Kleopatra VII), #>', #&(, #&', #&*, #*%, (((, ('&, ($'

RRabirius Postumus, Gajus, >%, >!,

$*, "% Ramses II den store, '", >>, #%&, #%*,

#!&, #'&, ("#Ramses III, (## Rat-tawi (den två ländernas kvinn-

liga sol), #!"Re (Solgud), >", >*, &', &&, #%$, #%&,

#%*, ##", #(*, #!#, (#$Rhea, Drottning, '#Rhodon (Caesarions informator),

((#Roxanne (Alexander den stores

iranska maka), ('>, ('$Rullus, Publius Servillius, '*

SSalvius, $"Scarpus, Lucius Pinarius, (%(, (%$Sekhmet (lejonhövdad gudinna),

#!# Seleukos (make till Berenice IV),

>(, (%$, ($(Seleukos I, ((Seleukos (en of Kleopatras tjänare),

(#%


,;,

Register

Semele, ("Seneca, #>*Septimus, Lucius, $$, $"Serapion, ståthållare av Cypern,

#$!, #$*, #"'Serapis (Gud), #%>, #%$, #%", #>(,

#&', #&& Servilia, $>, "!, #(%Seth, '%, #!' #!$Seti I, #%&Shu (luftens torra gud), '%, &'Siculus, Diodorus, #'" Sobek, (%'Sobeknofru, ( $ "Soknebtynis, ('"Sosibios, #"", (>#, (>(Sosius, Gajus, #*'Sostratos av Knidos, *&Stratonike (Ptolemaios IIs älska-

rinna), #%(Suetonius, "(, *#, ##(, ##", ##&, #"!,

#"', #*%, ((>, (!(Sulla, General, ($%

TTa-nt Bastet, #'*, #$#Tarsus, #$&, #$*, #*$Taweret, ("$Tawosret, ($"Tayimhotep, $%, #$#, ("(Taylor, Elizabeth, ('%, (&"Tefnut (Fuktgudinna), '%, &'Tertia (Servilias dotter), "!Tertulla (Tertia), Cassius maka, #(>Tetisheri, ($" ) eodotus från Chios, '&) eoi Adelphoi, #>!) eoi Neoi Phaldephoi (de nya

syskonälskande gudarna), >'

) eoi Philopatores Philadelphoi (De Fadersälskande, Syskon-älskande Gudarna), ##>

) eoi Soteres (`Räddargudarna), #>(

) eoxena (möjlig dotter till Ptole-maios I), ('&

) isbe, (#(Tiglath-Pileser, ((%Timon från Fleios, **Timotheos från Athen,#%>Titius, Marcus, #*(Tiy, ($", ("' Turullius, Publius, (%$Tuthmosis II, #%*

UUrania (Julia Urania), ((>

VVelleius Paterculus, #"&$, (&( Ventidius, Publius, #&%Venus, (%, $>, "(, #(', #"!, (!%, (!"

($&Vercingetorix, #((

WWadjyt (Den gröna’) (Ormgudin-

na), &', &$, (%!, (#$Weech, W.N,. ((', (&$

XXenofon, #'*

ZZenodotos, **Zeus, (", '%, '#, *&, #!(, #>#, #>(, Zeus

Soter, (Zeus Räddaren) *& Zeus-Ammon, #>(


Documents

KLEOPATRA · KLEOPATRA – EGYPTENS SISTA DROTTNING "!!$"#"!7"!!6!# JOYCE TYLDESLEY ÖVERSÄTTNING: MARGARETA EKLÖF KKleopatra_5b.indd 3leopatra_5b.indd 3 008-06-24 13.55.048-06-24