Kommunalt självstyre och rumslig förståelse

- En fallstudie om nordliga kommuners lokala och regionala

_______planeringsförutsättningar mot samverkan

Jonathan EdlerKommunalt självstyre och rumsligförståelse

Christer Persson

Institutionen för fysisk

planeringMasterprogram i strategisk fysisk planeringFM2610 Masterarbete i fysisk planering

Karlskrona2020-01-09

Sammanfattning

Denna uppsats har på ett innovativt sätt utforskat mellankommunal samverkan utifrån kommuners självbild och förståelsen för den regionala helheten genom aspekter såsom politiska mål, lokalisering, flöden, befolkningsutveckling, relationer och samarbeten, samt vilken förståelse kommuner har för omlandet som finns bortom den egna kommungränsen. Denna infallsvinkel togs med bakgrund av att den nationella nivån efterfrågar att kommuner och regioner samverkar för att skapa ekonomiska och kulturella fördelar vilket är tänkt att driva den regionala och nationella utvecklingen. Detta mål ska ses i skenet av att den fysiska planeringen i dag sker på den kommunala nivån via det kommunala planeringsmonopolet. Detta planeringsmonopol beskrivs i forskningslitteraturen som otillräcklig vad gäller hanterandet av större planeringsfrågor vilket den nationella nivån beskrivs efterfråga. Denna otillräckliga förmåga har föranlett mellankommunala samarbeten och nätverk vilka syftar till att överkomma planeringsmonopolets brister genom att kommuner gemensamt samarbetar för att lösa gemensamma utmaningar.

Uppsatsen är utformad som en fallstudie med sju fall vilka studeras djupgående. De sju fallen är Lycksele-Malå-Norsjö-Skellefteå-Umeå-Vännäs och Örnsköldsviks kommun, kommuner som återfinns i Västerbotten och Västernorrland. Datainsamlingsmetoden för insamling av empiri var en intervjustudie, empirin har sedan bearbetats och strukturerats efter en innehållsanalys.

Intresseväckande resultat är bland annat att större kommuner tycks se befolkningstillväxt som en faktor som förutom att bidra till egen utveckling även kan ge konkurrensfördelar gentemot andra regioner och kommuner. Mindre kommuner tycks i stället fokusera på andra värden än just tillväxt och konkurrenskraft. Därtill visar det sig att kommuner som har en hög grad av samarbetsnätverk uppvisar en större förståelse för omlandet än kommuner som saknar samarbeten. Denna förståelse för omlandet tycks även forma kommuners möjlighet att utvecklas genom att kommuner får en insikt för dynamiken mellan kommuner och regioner vilket i sin tur formar graden av samarbeten, positionering och övergripande ansvarstagande inom en region. Nyckelord: Översiktsplanering, kommunalt självstyre, mellankommunal planering, strategisk planering, rumslig planering, governance .

Innehållsförteckning 1 Inledning

1.1 Problemformulering1.2 Syfte1.3 Frågeställningar1.4 Disposition

2 Teoretiskt perspektiv2.1 Rumsuppfattning2.2 Lokalisering och polycentrisk utveckling

2.2.1 Idéhistoriska perspektiv2.2.2 Polycentrism

2.3 Governance2.4 Soft spaces

3. Forskningsöversikt3.1 Rescaling3.2 Det kommunala självstyret3.3 Mellankommunal planering

4. Forskningsdesign och metod4.1 Forskningsdesign4.2 Forskningsmetod4.3 Avgränsning

4.3.1 Beskrivning av den valda regionen4.4 Val av fall4.5 Datainsamlingsmetod4.6 Innehållsanalys4.7 Överväganden

4.7.1 Intervjuareffekten4.7.2 Reliabilitet4.7.3 Validitet4.7.4 Etiska överväganden

5 EmpiriHuvudtema 1: Lokalt: Kommunens förhållande till sig själv

Tema 1: Nutidsbeskrivning, mål och visionTema 2: Tillväxt

Huvudtema 2: Regionalt: Kommuners förhållande till varandraTema 1: Kommunens identitet och betydelseTema 2: Sammanhang och förbindelserTema 3: KonkurrensTema 4: SamarbetenTema 5: FlödenTema 6: Att forma den fysiska planeringen via samarbeten

6 Resultat och analys6.1 Kommunernas förutsättningar6.2 Kommunens förhållande till omvärlden6.3 Kommunens förhållande till andra kommuner, regioner, aktörer och civilsamhället6.4 Relationer och kopplingar

7 Syntes och Slutsats

7.1 Kommuner påverkas av en rad strukturer, vilka formar kommuners utvecklingsförutsättningar7.2 Kommuners omvärldsbild formas av interaktion med omgivningen7.3 Det urskiljs en fragmentarisk bild vad gäller samordning mot ett större block

8 KällförteckningElektroniska källorSkriftliga källorMuntliga källor

Bilaga 1: Intervjuguide

1 Inledning Inom den nationella politiken finns målsättningen att hela Sverige ska leva och att alla landets delar ska fungera dynamiskt. Till exempel läses på regeringskansliets webbplats: ”Det är regeringens ambition att Sverige ska vara ledande i genomförandet av Agenda 2030.” (Regeringskansliet 2019) Inom Agenda 2030 presenteras 17 globala mål för en hållbar utveckling, varav ett av dessa mål är att minska ojämlikheten inom och mellan länder. Inom målet inryms även arbetet för att minska skillnader i tillgång, förutsättningar, resurser och förmågor inom det svenska samhället (Regeringskansliet 2019). Preciserat inbegriper det att personer ska kunna bo och verka var som helst i Sverige utan att detta ska ge negativa konsekvenser för den enskilda individens liv. Detta möjliggörs bland annat av dagens skatteutjämningspolitik samt spridning av de svenska myndigheterna, som i dag är utplacerade över hela landet. Regeringen Reinfeldt gav år 2011 Boverket i uppdrag att ta fram Vision för Sverige 2025, vilket syftar till att visa på en riktning för hur Sverige nationellt bör utvecklas för att nå ett hållbart samhälle till 2050 mot bakgrund av målen i Agenda 2030. Rapporten identifierar ett flertal trender såsom växande stadsregioner, utveckling av småorter och glesbygd som behöver hanteras. Rapporten lyfter även flera komponenter inom bland annat hårda värden såsom infrastrukturinvesteringar och bostadsbyggande samt mjuka värden såsom mål och visioner likväl koordinering av olika partners verksamheter, dessa aspekter syftar var och en tillsammans att göra hela Sverige till ett hållbart och livskraftigt samhälle. Därtill lyfter Vision för Sverige 2025 multipla aktuella förändringar och trender gällande den fysiska planeringen vilka behöver aktualiseras och förstärkas. Bland dessa fastställs att Sveriges större städer ska fungera som ekonomiska och kulturella motorer för utveckling, både regionalt och nationellt (Boverket 2012, 5). Målbilden inom Vision för Sverige 2025 är att Sverige år 2050 ska vara indelat i fyra regioner med en flerkärnig regional struktur där större städer skapar potentialer som livskraft för omlandet och de orter som ligger i anslutning till dessa större städer och regioner (Boverket 2012, 5, 33). Dessa fyra beskrivna regioner är tänkta att utgöras av Öresundsregionen, Stockholm/Mälardalen, Göteborg/Västsverige och städerna längs med Norrlandskusten, där Umeå blir den i särklass största huvudorten (Boverket 2012, 33). Urbaniseringen är en folkförflyttning från landsbygden in till större städer och regioner vilken kommer att fortsätta enligt rapporten (Boverket 2012, 50). Urbanisering kommer att skapa utmaningar i form av negativ befolkningsutveckling för orter och glesbygd som ligger utanför dessa regionala centrum. Denna negativa befolkningsutveckling påverkar i sin tur en minskning av de offentliga resurserna vilket riskerar att försämra samhällsservicen i perifera kommuner. Å andra sidan har mindre orter som ligger intill kollektivstråk som sträcker sig in till dessa större städer och regioner en möjlighet att utvecklas och ingå i den regionala bostadsmarknaden, vilket skapar positiva effekter för dessa mindre orter (Boverket 2012, 5, 33).

Vision för Sverige 2025 är ett visionsdokument för den nationella utvecklingen och inte en fastställd mall för den fysiska utvecklingen. Detsamma gäller för regionala utvecklingsdokument såsom Västerbottens regionplan 2020–2023 och Det öppna Skåne 2030. Den fysiska planeringen och utvecklingen är istället en kommunal angelägenhet vilka kommuner driver i egen regi. Översiktsplanen är kommunens mest övergripande planeringsinstrument. Därför har den en central roll inom den fysiska utvecklingen på kommunal nivå och syftar till att främja en önskvärd utveckling samt skapandet av en helhet där större perspektiv vävs in i det större geografiska landskapet (Regeringskansliet 2019). Översiktsplanen är tänkt att ange riktning mot en hållbar fysisk utveckling i kommuner samt att skapa sociala och ekonomiska fördelar genom att dokumentet ger riktning och samordnar kraft tillsammans med andra aktörer (Regeringskansliet 2019). Översiktsplanen formulerar strategier beträffande en långsiktig hållbar utveckling och är vägledande för beslut för den fysiska planeringen (Regeringskansliet 2019). Översiktsplanen är kommunens redskap vid hantering och samordning av olika sektorsintressen på den kommunala nivån som sedan ska svara mot de regionala och nationella målen.

1.1 Problemformulering Vision för Sverige 2025 bygger på en idé om fyra stora block för den svenska samhällsutvecklingen varav ett befinner sig längst Norrlandskusten, där Umeå blir den i särklass största huvudorten. Rapporten belyser att större städer bör fungera som ekonomiska och kulturella motorer för utveckling. Vad som inte framgår är vem eller vilka som har ett övergripande ansvar för denna utveckling samt om utvecklingen ska ske genom samverkan mellan städer och kommuner. Utifrån dagens förhållanden står Sveriges kommuner för den fysiska planeringen, förutom nationell infrastruktur. Detta inbegriper att den kommunala översiktsplaneringen i dag dels sker utifrån ett kommunalt perspektiv, dels att kommunerna själva har bestämmanderätt. Frågan kan ställas arbetar kommuner tillsammans eller var för sig och i vilken utsträckning sker en samverkan mellan kommuner på ett lokalt plan i syfte att skapa större samarbetsblock?

1.2 Syfte

Uppsatsen tar sin utgångspunkt i att undersöka det kommunala perspektivet vad gäller förekomsten av samverkan mellan kommuner med bakgrund i kommuners planeringsförutsättningar. Uppsatsen ämnar även undersöka huruvida planeringen får en övergripande förståelse för omlandet genom den kommunal samverkan.

1.3 Frågeställningar Mot bakgrund av uppsatsens syfte formuleras följande frågeställningar:

• Hur påverkas en kommun av hårda och mjuka faktorer vad gäller dess utveckling och förutsättningar för samarbeten?

• Vilka faktorer kan sägas forma kommuners omvärldsbild? • Förekommer det någon samverkan för att skapa ett större block och tar någon

kommun ett övergripande ansvar?

1.4 Disposition

1. Inledning Uppsatsens problemformulering, syfte och frågeställningar presenteras. 2. Teoretiskt perspektiv De teoretiska perspektiven utgörs av teorier kring rumsuppfattning, lokalisering, samarbeten och nätverk. Dessa perspektiv utgör grunden i empirin och analysen av empirin. 3. Forskningsöversikt Forskningsöversikten presenterar några centrala forskningsperspektiv inom den kommunala och mellankommunala planeringen 4. Forskningsdesign och metod Kapitlet innehåller en beskrivning av urval för det empiriska materialet samt diskussion angående den forskningsdesign och den metod som valts. 5. Empiri I detta kapitel presenteras empirin som genererats från respondenterna. 6. Analys I uppsatsens näst sista kapitel sker en analys utifrån de teoretiska utgångspunkterna och det empiriska materialet. 7. Syntes och Slutsats Under det avslutande kapitlet ges en avslutande diskussion kring insikter från analysen, inom kapitlet besvaras även uppsatsens frågeställningar.

2 Teoretiskt perspektiv Följande avsnitt behandlar fyra centrala teoretiska begrepp för denna uppsats, däribland Rumsuppfattning, Lokalisering, Polycentrisk utveckling, Governance samt Soft spaces. De två första teoretiska begreppen tillför en urban och rumslig förståelse, medan de två sista begreppen tillför förståelse gällande styrning och påverkan. Vart och ett av dessa teoretiska perspektiv blir aktuellt inom denna forskning eftersom de teoretiska begreppen ramar in den komplexitet som uppsatsen ämnar undersöka.

2.1 Rumsuppfattning Omvärlden kan förstås på olika sätt beroende på vilka ramar som används vid betraktandet av omvärlden och urbana områden. Harvey (2006, 136) anser att urbana områden kan förstås genom olika rumsuppfattningar. Författaren betonar att olika aktörer och discipliner benämner ”rum” på varierande sätt, vilket gör att det blir nödvändigt för denna uppsats att vidta ett kritiskt förhållningssätt gällande vilka rum som studeras och diskuteras då det finns olika uppfattningar och ingen vedertagen rumsuppfattning. Harvey (2006, 136) presenterar tre olika tankegångar vad gäller förståelsen av rummet, dessa är den absoluta, relativa och relationella rumsuppfattningen. Dessa tre rumsuppfattningar kan ge uttryck åt ett dialektiskt förhållande rörande hur den fysiska världen uttrycks och brukas (Harvey, 2006, 119). En absolut rumsuppfattning har av Harvey (2006, 119) en innebörd av en materiell förståelse av rummet, vilket förstås som att rummet betraktas och förstås genom rummets fysiska aspekter. Det innebär att den absoluta rumsuppfattningen låter rummet betraktas som en form av container, vilket händelser sker inom (Kitchin och Dodge, 2011, 66f). Närmare bestämt innebär en absolut rumsuppfattning att det sker en avgränsning gällande en geografisk yta som rummet ses och tolkas utifrån. Den relativa rumsuppfattningen kantas i stället av att rummet går att förstå på varierande sätt utifrån hur rummet väljs att beskrivas. Detta innebär att den relativa rumsuppfattningen kan belysa rummet utifrån olika aspekter såsom ekonomi, kultur och avstånd, vilket ger rummet olika betydelse beroende på vilken utgångspunkt betraktaren tar (Harvey, 2006, 119). Den relationella rumsuppfattningen kom till som en kritik till den absoluta och relativa rumsuppfattningen genom att dess två perspektiv ansågs sakna en övergripande förståelse av rummet (Kitchin och Dodge, 2011, 67). Den relationella rumsuppfattningen inbegriper en ytterligare dimension vilket är människan. Healey (2007, 15) menar att människan har relationer och uppfattningar vilka är bundna till det urbana rummet vilket skildrar hur samhället kopplas samman samt vilka bakomliggande processer som är inkluderade i denna sammankoppling. Rummet förstås utifrån ett relationellt perspektiv som något vi skapar genom att ge urbana områden mening och betydelse, vilket i sin tur ger uttryck åt hur rummet uppfattas och

tolkas. Detta kan exemplifieras genom konstruerandet av administrativa gränsdragningar, vilket till exempel kan utgöras av kommungränser. Med det menas att vi människor skapar gränsdragningar vilket inte nödvändigtvis är förankrade i den fysiska marken. Samtidigt kan den fysiska marken betraktas på olika sätt beroende på vilka relationer som finns, vilket i sin tur formar nya gränser. Inom den relationella rumsuppfattningen framhäver Healey (2007, 15) att människan har en central betydelse i hur rummen uppfattas. Exempelvis skulle urbana områden vara innehållslösa fysiska konstruktioner om människor skulle särskiljas från det urbana rummet då relationer och värden produceras och reproduceras när aktörer interagerar sinsemellan inom de urbana rummen. På detta sätt blir rum aktivt konstruerade av de sociala relationer som florerar (Kitchin och Dodge, 2011, 67). Harvey (2006, 119) skriver att det relationella rummet blir ett sätt att skildra olika sociala processer vilka bidrar till utformningen och upplevelsen av det fysiska rummet. Detta synliggör i sin tur sociala processer som dominerar den fysiska världen. Rum är både en mental föreställning och ett fysiskt objekt (Gren, Hallin och Lindqvist 2003, 156ff). Med denna bakgrund ska inte samhället och rummet ses som två åtskilda ting; det relationella rummet finns inte enbart som en fysisk struktur, det är likväl konstruerat av sociala relationer som rör sig inom det fysiska rummet (Kitchin och Dodge, 2011, 67). Därför kan inte urbana rum betraktas som självständiga fenomen som existerar av sig själva utan deras existens är beroende av relationer med andra objekt och människor. Inom denna relationella rumsuppfattning samexisterar flera olika relationer till det urbana rummet, vilket innebär att människor kan uppfatta, tolka och använda platser på olika sätt. I förlängningen råder det därmed svårigheter att avgränsa var urbana områden börjar och slutar (Healey, 2007, 267), då urbana områden är relativa. Kitchin och Dodge (2011, 67, 68) betonar att den relationella rumsuppfattningen kan kritiseras för att begränsa sig till mänskliga aktiviteter vilket inte är tillräckligt vad gäller förståelsen av rummet. Av denna anledning har en ontogenetisk rumsuppfattning utvecklats där rummet betraktas som något som konstrueras via relationer mellan människa och objekt, människa och miljö och mellan miljö och objekt (Kitchin och Dodge 2011, 66, 68). Utifrån denna mångsidighet är det ontogenetiska rummet under oavbruten utveckling eftersom villkoren mellan de nämnda relationerna skapas och omskapas. Detta resulterar i sin tur i att rum utvecklas och förändras (Kitchin och Dodge, 2011, 66). För att exemplifiera den ontogenetiska rumsuppfattningen vidare används exemplet Trafalgar Square i London (Kitchin och Dodge, 2011, 69). Trafalgar Square formas av relationer mellan de människor som vistas på platsen och mellan människa och plats. Därför är Trafalgar Square under en ständig omskapande process där platsens form och funktion utvecklas över tid (Kitchin och Dodge, 2011, 69). Till exempel innebär en reparation av en gångbana att platsen blir en arbetsplats, medan det faktum att turister

väljer att vistas på platsen gör Trafalgar Square till en turistattraktion. På så vis innebär detta att ett rum är under ständig förändring och att en plats inte kan vara stabil över tid då rummet är under en pågående skapelseprocess (Kitchin och Dodge, 2011, 69, 70).

2.2 Lokalisering och polycentrisk utveckling

Städer och urbana områden kan belysas och förstås ur olika perspektiv. Vad som framgår av ovanstående kapitel är att det finns ett flertal rumsuppfattningar som belyser någon form av existerande eller icke existerande relation till omlandet. Av denna anledning blir det betydande att synliggöra och förklara städerna och de urbana områdenas olika relationer till varandra utifrån ett idéhistoriskt perspektiv.

2.2.1 Idéhistoriska perspektiv Två klassiska idéhistoriska perspektiv som beskriver lokalisering och relationer mellan städer och urbana områden är Walter Christallers centralortsteori samt Brotchies triangel. Walter Christallers centralortsteori introducerades under 1930-talet (Adolphsson, 2006, 5). Centralortsteorin har fått betydelse för 1900-talets sätt att förstå lokaliseringsmönster av städer och urbana kluster, samtidigt som teorin ligger till grund för förståelsen av polycentrism vilket belyses nedan. Grunden i centralortsteorin baseras på orternas förhållande till varandra där Christaller framhäver att det finns en centralort vilken representeras av den centrerade svarta noden (se Figur 1). Denna utgör mitten i landskapet. Från denna tätort återfinns andra orter som ingår i ett hierarkiskt system. Ju längre avstånd till centralorten återfinns desto fler perifera orter, tills en ny centralort påträffas (Adolphsson, 2006, 5). Figur 1, Walter Christallers centralortsmodel

Illustration av centralortsteorin. Hämtad från http://geography.name/wp-content/uploads/2016/04/1121222.jpg Ortens placering är enligt centralortsteorin grundad i produktion och marknadsområden, vilket innebär att verksamheter är beroende av ett kundunderlag för att få anledning att finnas. Detta resulterar i att aktörer väljer att etablera sig på olika delar av marknaden för att uppnå lönsamhet. Detta leder till ett hierarkiskt

lokaliseringsmönster med orter av högre och lägre rang (Adolphsson, 2006, 5). Förenklat innebär det att en centralort, det vill säga en ort av högre rang, utvecklas med en hög koncentration av varor och tjänster samt sällanköpsvaror. Det kan vara allt från ett piano, vilket är en sällanköpsvara, till mjölk som är en dagligvara. Eftersom varor och tjänster har olika grad av räckvidd och olika stort kundunderlag utvecklas även kompletterande orter till centralorten vilka utgörs av de vita noderna (se Figur 1). Dessa är orter av lägre rang vilka erbjuder en lägre koncentration av varor och tjänster som kompletterar centralorten där den inte når ut med varor och tjänster. Konkretiserat finns det mellan centralorterna mindre lokala centrum med begränsat utbud och räckvidd av varor och tjänster såsom mjölk, medan orter av högre rang kan erbjuda både ett utbud av specialiserade varor såsom pianon och icke specialiserade tjänster och varor. En annan förklaringsmodell till orters lokalisering är Brotchies triangel vilken behandlar nivån av samspelet mellan urbana områden genom flöden av transporter, varor, och tjänster (Adolphsson, 2006, 6). Ett omland där en centralort uppvisar stora inflöden av transporter, varor och tjänster kan betecknas som monocentriska, medan ett omland som har flera orter som interagerar med varandra i stället kan definieras som polycentriska (Adolphsson, 2006, 7). 2.2.2 Polycentrism Polycentrism är en beskrivning av samverkan och utbyten mellan tätorter och urbana områden (Adolphsson, 2006, 10). Ordet polycentrism står för många centrum, vilket beskriver ett nätverk av ett flertal orter som samverkar (Governa, 2005, 267). Governa (2005, 267) delar in polycentrism i två kategorier; en hierarkisk polycentrism samt en komplementär polycentrism. Den förstnämnda avser en tätortsstruktur där det finns en tätort som är större och mer framträdande än övriga städer och urbana områden inom regionen. Denna dominerande tätort orsakar att mindre tätorter blir mer beroende av det större samhället än vad den större tätorten är av de mindre (Adolphsson, 2006, 10). Den komplementära polycentrismen innebär i stället en tätortsstruktur där tätorter inom en region kompletterar varandra, vilket leder till utökade servicefunktioner inom hela regionen (Adolphsson, 2006, 10). En del av den globala forskningen beskriver polycentrism som något gynnsamt, däribland utifrån aspekter som ekonomisk konkurrenskraft, hållbar utveckling och social rättvisa (ESPON, 2005, 7f). Polycentrism kan även ses som ett sätt att försöka lösa en rumslig obalans (Vandermotten, 2008, 1206). Konkretiserat innebär en polycentrisk ortstruktur att de enskilda orterna kan få positiva resultat av utbyten mellan orter medan det på en regional nivå handlar om att finna styrkor som kompletterar de inkluderade orterna inom regionen (ESPON, 2005, 3). Denna positiva effekt beskriver Johansson (2010, 10) ur två perspektiv, dels en horisontell effekt och dels en vertikal effekt. Den horisontella effekten beskrivs som en resurs som går att dela mellan aktörer, en sådan resurs kan vara olika typer av servicefunktioner som

exempelvis återfinns i centralorten men delas med omkringliggande orter. Den vertikala effekten handlar å andra sidan om att orter kompletterar varandra och nyttjar varandras utbud av resurser vilket möjliggör en ökad specialisering inom regionen (Johansson 2010, 10). Inom det vertikala samarbetet skapas ett gemensamt omland där aktörer utgör en kritisk massa. Polycentrism blir sålunda väsentlig vad gäller de samhällen som har beroenderelationer till andra samhällen i sin omvärld (Groth, 2010, 727). Skillnaden mellan centralortsteorin och polycentrism förstås vara att centralortsteorin försöker förklara orters lokalisering i förhållande till varandra medan polycentrism beskriver relationen som finns mellan orterna via flöden av varor och tjänster. Johansson (2010, 10) framhäver emellertid att det finns målkonflikter inom mål såsom att stärka en polycentrisk utveckling inom en region. Om målet är att uppnå en ökad urban utveckling inom en region finns en risk att skillnaderna mellan urbana platser och landsbygden växer. Är målet istället att minska skillnaderna emellan landsbygd och urbana centrum krävs oftast tillgång till stora resursinvesteringar, exempelvis infrastruktursatsningar. Polycentrism har även kritiserats för att motverka ekonomisk tillväxt genom att företag inte behöver lokalisera sig eller göra större investeringar på mer än en plats inom samma region (Vandermotten, 2008, 1213).

Johansson (2010, 7, 10) medger att det inte går att dra en generaliserad slutsats när det gäller vilken ortstruktur som kan anses vara mest gynnsam inom ett regionalt perspektiv. I stället bör de platsspecifika förutsättningarna tas i beaktning gällande vilken ortsstruktur som kan anses mest fördelaktig. Till exempel kan en utspridning av funktioner och service vara mindre lämplig i regioner som saknar en större massa av människor då funktioner och service då får svårt att mobilisera kraft och skapa utveckling (Johansson 2010, 7, 10). Regioner med ett högt befolkningstal vars orter befinner sig nära varandra kan å andra sidan gynnas mer av en polycentrisk ortsstruktur.

2.3 Governance I de föregående teoretiska avsnitten i detta kapitel har betydelsen och förståelsen av städer och urbana områden behandlats. För att ytterligare närma sig uppsatsens undersökningsområde belyses nedan samarbeten och styrning för att skapa förståelse för styrningen av städer och urbana områden. Inom den strategiska planeringen används begreppen government och governance för att beskriva hur samhället styrs och vilket inflytande olika aktörer har på varandra. Ett försök att namnge begreppen inom en svensk språkdräkt skulle vara att benämna goverment som centralstyrning och governance som en övergång från centralstyrning till interaktiv samhällsstyrning (Montin och Hedlund, 2009, 7). Begreppet government karakteriseras av att den offentliga sektorn i samhället förfogar över den

formella makten att kontrollera den fysiska utvecklingen i samhället (Healey, 2007, 23).

Motsatsen till government är governance, vilket är en styrprincip som kännetecknas av att den formella makten ingår i informella nätverk och partnerskap. Dessa existerar mellan olika nivåer och mellan den kommunala, regionala och nationella nivån samt den privata sektorn och det civila samhället (Nuissl och Heinrichs, 2011, 52). De informella och formella nätverken manifesteras inom besluts- och genomförandeprocessen och implementeringsarbetet för att åstadkomma och mobilisera kraft i genomförandet av till exempel fysisk planering (Montin och Hedlund, 2009, 7; Healey, 2007, 286). Detta innebär att governance fungerar som ett komplement till government vilket är den formella arenan för beslutsfattanden. Inom ett governance-landskap urskiljer Healey (2007, 286) att det finns komplexa relationer mellan offentliga och privata intressen, denna komplexitet skapas genom att aktörer sinsemellan har svåröverskådliga samarbeten.

Governance uttrycks även på ett sätt där beslutsfattandet inom samarbetsnätverken är av en mindre hierarkisk karaktär och att samarbeten mellan aktörerna därför är vertikala i stället för horisontella som i fallet med government (Healey, 2007, 17–19). Healey (2007, 286) framhäver att det i ett governance-landskap samexisterar flera aktörer, med vilka de måste samarbeta för att tillsammans skapa utbyten av kunskaper och erfarenheter. Kunskaper som kan definiera vad en plats är samt generera en förståelse kring vilka plastkvaliteter som finns att tillgå inom till exempel den fysiska och strategiska planeringen (Healey, 2007, 286). Healey (1997, 218, 219) poängterar att den fysiska planeringen existerar i en kontext som är formad av de nätverk som karakteriserar governance. Detta kan exemplifieras genom att planeringen är en del av government genom att kommuner tolkar plan- och bygglagen. Tolkningen kan emellertid även ske genom diskussioner med aktörer för att finna förståelse och fatta beslut, vilket ses som en maktfördelning. Montin och Hedlund (2007, 14) menar att governance som styrprincip inte kan anses vara något nytt fenomen. I stället har governance alltid funnits men det är först på senare tid som fenomenet begreppsliggjorts genom att det uppmärksammats i högre grad än tidigare (Dannestam, 2009, 81). Governance ska inte ses som en ersättning av government, utan skiftet ska ses i ljuset av att governance kan vara en mer handlingskraftig arbetsform för att fånga upp aktörer inom besluts-, genomförande- och implementeringsarbetet. Government och governance ska därför betraktas existera samtidigt i olika utsträckningar (Dannestam, 2009, 81). Rhodes (1996, 652, 653) menar att governance och government bör betraktas som oskiljaktiga därför att de genomgripande samexisterar och påverkar samhället. Sålunda existerar fortfarande government, och kan följaktligen inte betraktas som gammalmodig (Pierre, 2011, 18). Även om governance medverkar till flexibilitet och handlingskraft kan strukturen skapa svårigheter i form av en bristande transparens genom slutna samarbetsnätverk.

Detta försvårar möjligheten att påverka utvecklingen för de som står utanför dessa samarbetsnätverk. En följd av detta kan vara bristfällig demokratisk förankring och i förlängningen ansvarsutkrävning därför att det blir svårt att urskilja vilken part som är ansvarig (Pierre, 2009, 50f). Följaktligen får den offentliga förvaltningen inte samma neutralitet genom governance som förvaltningen får genom government då gränserna mellan den offentliga förvaltningen och civilsamhället tenderar att luckras upp. Aktörer kan även välja att inte inkludera sig i samarbetsnätverk då samarbeten kräver ansvar från de inblandade aktörerna (Montin och Hedlund, 2009, 27). För att exemplifiera governance ytterligare framhävs nedan en gren inom begreppet vid namn soft spaces.

2.4 Soft spaces

Haughton (2010, 49) menar att utvecklingen av Governance som styrprincip har gjort att gränser alltmer börjat luckras upp och att ett mer föränderligt och komplext politiskt landskap utvecklats till följd av detta. Även om den fysiska planeringen är sammankopplad och rör sig inom fysiska och konstruerade gränser krävs nytänkande för att planeringen ska förbli relevant i en värld där administrativa gränser inte alltid är sammankopplade till en rumslig förståelse (Allmendinger och Haughton, 2009, 619). Av denna anledning inkluderas soft spaces i kapitel 2 för att ytterligare rama in uppsatsens undersökningsområde samt ge förståelse för om samarbetsprocesserna är formella eller informella.

Ett traditionellt sätt att arbeta har varit genom hard spaces, vilket relaterar till den formella och offentliga arenan där byråkrati och lagreglerade processer äger rum (Haughton, 2010, 52; Heley, 2013, 1329). Genom hard spaces skapas förutsättningar för insyn och i förlängningen demokratiskt inflytande (Purkarthofer, 2016, 6, 7). Ett arbetssätt för att komma bort från de tidigare byråkratiska och stela arbetsstrukturerna som hard spaces står för har varit att arbeta genom soft spaces. Soft spaces kan beskrivas som en arena där det är möjligt att arbeta över och mellan olika administrativa gränser (Olesen, 2012, 911). På så vis bryter sig soft spaces loss från byråkratiska och formella strukturer (Nuissl och Heinrichs, 2011, 48). Soft spaces verkar inom en informell och en mer relationellt inriktad planering (Allmendinger och Haughton, 2010, 809, 810). Därmed bör soft spaces betraktas som en arena utan tydliga gränser som existerar mellan formella processer men också i överensstämmelse med dem. Detta bland annat genom att soft spaces behöver lagstadgade verktyg för att kunna få genomslag i planeringen (Haughton, 2010, 228, 229). Genom soft spaces går arbetshandlingar igenom definiering, förhandling och tolkning, vilket bidrar till att skapa nya nivåer där planering äger rum (Stead och Pálné Kovács, 2016, 24). Purkarthofer (2016, 8) betonar att soft spaces därmed utmanar hard spaces i from av en mer flexibel arbetsgång vilket kan attrahera nya aktörer till olika samarbeten. Soft spaces förstås på detta sätt som ett nytt rumsligt perspektiv där planering bedrivs informellt genom att soft spaces ställer sig utanför formella system.

Soft spaces ska emellertid inte betraktas vara skilt från det klassiska sättet att planera (Allmendinger och Haughton, 2010, 811). Soft spaces bör i stället anses som en ny och kreativ väg att gå för att påverka etablerade strukturer (Haughton, 2010, 52). Planeringen ska genom soft spaces kunna bedrivas både via formella och informella arenor (Allmendinger och Haughton, 2010, 814f). Haughton (2010, 241, 242) skriver att soft spaces och hard spaces ska bedömas som något som kan komplettera varandra, och att arbetsprocessen kan röra sig mellan dessa hard spaces och soft spaces (Purkarthofer, 2016, 6, 7). Detta bland annat genom att soft spaces fordrar lagstadgade verktyg för att kunna få genomslag (Haughton, 2010, 228f). Emellertid har det lyfts en del kritik gällande soft spaces eftersom soft spaces rör sig mellan olika nätverk och nivåer, samt att soft spaces inrymmer processer vilka rör sig inom och utom formella strukturer. På grund av detta har det uppstått kritik rörande bristande demokratisk legitimitet samt insyn i processen, vilket i sin tur försvårar ansvarsutkrävning (Purkarthofer, 2016, 8).

3. Forskningsöversikt Mad bakgrund i problemformuleringen och uppsatsens frågeställning syftar följande avsnitt till att ge en översikt över den forskningslitteratur som finns inom ämnesfältet fysisk och mellankommunal planering samt att peka på den forskningslucka denna uppsats ämnar fylla. Forskningsöversikten har delats in i två delar; det kommunala självstyret samt mellankommunal planering. Dessa två delar ämnar beskriva vilka förutsättningar den fysiska och mellankommunala planeringen beskrivs få genom forskningslitteraturen vad gäller nationell, regional och kommunal nivå.

3.1 Rescaling Med en förändrad ekonomisk logik som introducerades efter mitten av 1900-talet började länder sakta förlora sin förmåga att påverka inhemska marknadsflöden vilket fick negativa konsekvenser för länders ekonomier. En strategi för den nationella nivån att återigen öka den ekonomiska konkurrenskraften var att minska den nationella kontrollen över ekonomiska verksamheter för att i stället låta globala marknadskrafter styra utveckling och tillväxt i ett land (Jessop, 2005, 226). Detta innebär att staten aktivt valde att minska sina regleringar gällande tullar och importkvoter för att gynna internationella flöden av resurser och kapital. En följd av avregleringarna är att samhällsutvecklingen försköts ut till alla nivåer i samhället. Denna förskjutning kan sägas ha gett betydelse och kraft åt globaliseringen, vilken vuxit fram på grund av flöden av resurser och kapital (Harding, 1997, 294). Heiden (2010, 13f) beskriver det som att staten av denna anledning inte längre kan agera portvaktare för internationella aktiviteter, vilket sedermera medför att staten inte bör anta en aktiv roll vad gäller aktiviteter som sker inom och mellan aktörer och gränser. Wood (2005, 205) beskriver rescaling som en process som lett till en utveckling där flera nivåer är med och samspelar utan en självklar hierarki. Detta har medfört att städer identifieras som den primära nivån för ekonomiska aktiviteter (Sassen, 1996, 30f). Heiden (2010, 11) lyfter att det finns en dubbel utveckling genom att det dels sker en global konkurrens vilket innebär att staten tappar inflytande över den nationella utvecklingen, dels att städer blir allt viktigare i den globala konkurrensen genom att städer och urbana områden får ett ökat inflytande vad gäller skapandet och genererandet av ekonomiska aktiviteter. I sin tur leder dessa ekonomiska aktiviteter till att städer och urbana områden får inflytande över sin egen och nationens utveckling. Därför kan städer och urbana områden få betydelse både nationellt och internationellt via olika formella och informella nätverk, vilket är ett svar på den internationalisering som pågår i världen (Jessop, 2005, 225). Städer och urbana områden blir följaktligen betydelsefulla motorer för utveckling både inom den nationella skalan men även

utifrån en internationell kontext. Städer och urbana områden kan av denna anledning betraktas som en grundläggande infrastruktur för ökad internationalisering, där städer anpassas efter den globala konkurrensen för att locka till sig investeringar (Heiden och Torhorst, 2007, 342; Pierre, 2011, 69). Detta ökar i sin tur konkurrensen mellan urbana områden lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Emellertid menar Leitner och Shepard (2002, 501) att det inte är möjligt för städer att ta över den styrkapacitet som går förlorad i och med att den nationella nivån inte längre besitter samma kontroll för den nationella utvecklingen via tullar, importkvoter samt olika regler.

3.2 Det kommunala självstyret I Sverige har den kommunala nivån laglig rätt att driva den fysiska planeringen via det kommunala planeringsmonopolet. Nyström och Tonell (2012, 61) menar att planeringsmonopolet ger kommunen nästintill uteslutande rätt vad gäller fattandet av beslut när det gäller den fysiska utvecklingen med begränsat inflytande från den nationella och regionala nivån. Inom den svenskspråkiga litteraturen har det identifierats tre viktiga årtal när det gäller utvecklandet av det kommunala självstyret. Det första årtalet är 1862 när kommunalförordningen fick laga kraft vilket omvandlade dåtidens socknar till kommuner (Pierre, 1994, 22). Denna transformering manifesterade den politiska reformrörelsen som pågått sedan början av 1800-talet (Pierre, 1994, 21–23). Avsikten med kommunalförordningen var att stimulera kapacitet och kompetensen ute i landet i anknytning till nya åtaganden såsom skola och omsorg. (Pierre, 1994, 24).

Ett annat betydelsefullt årtal för kommunens utveckling var 1974 då det kommunala självstyret fastställdes i Regeringsformens portalparagraf (Pierre, 1994, 24). Vidare kom kommunens befogenheter att utökas under 1990-talet genom att kommuner fick handlingsfrihet vad gäller den egna budgeten samt organiseringen av kommunens organisation via revideringen av kommunallagen (Pierre, 1994, 24, 25). Detta kom att förändra förståelsen av kommunen och regionen genom att den kommunala nivån stärktes gentemot staten då den nationella administrationen backade (Gossas, 2006, 99, 100)

Vid en senare revidering av regeringsformen 2010 kom det kommunala självstyret att preciserats ytterligare, där beskrevs att det kommunala självstyret inte bör inskränkas om det inte finns särskilt föremål för detta. Detta innebär att det finns ett tydligt grundlagsskydd när det gäller det kommunala självstyret vilket i förlängningen skyddar den subnationella nivån (Feltenius, 2011, 202, 203). Dagens starka kommunala förvaltning understödjer på så viss ett system med lika delar uppifrån- och nedifrån processer vilket är i stånd att uppfattas som både demokratiskt och verkningsfullt (Bergmann och Winberg, 2010, 27, 28). Larsson och Bäck (2008, 212, 216, 217) anser att Sveriges kommuner i teorin har en stor handlingsfrihet, emellertid är stora delar av beslutsfattandet i praktiken omgärdat av centralstyrning.

Inom den internationella forskningen beskrivs att det historiskt funnits hierarkier inom förvaltningen som spänner från staten ned till den lokala förvaltningen. Med nya samhällstrender och samhällsutmaningar har reaktioner skapats som ifrågasätter etablerade hierarkier och strukturer utifrån om de är tillräckligt vad gäller att lösa dagens samhällsutmaningar (Albrechts, 2003, 113, 114).

I takt med regionalisering, globalisering och den Europeiska unionens (EU:s) framväxt fordras nya innovativa former av samhällsstyrning, däribland lyfter forskningen samverkan mellan aktörer inom privat och offentlig sektor, som en lösning för att överkomma samhällsutmaningar som arbetslöshet, segregering och demografiska utmaningar (Albrechts, 2003, 113, 114). Dessa utmaningar är exempel på frågor som är för komplexa för att lösas inom en enskild samhällsnivå eller inom enskild administrativt område, oftast krävs samarbeten mellan administrativa gränser och mellan olika nivåer för att lösa samhällsutmaningar såsom arbetslöshet och segregering (Karns och Mingst, 2004, 3). Litteraturen betonar även behovet av global governance vilket beskrivs som ett internationellt nätverk där komplexa frågor hanteras och där gemensamma lösningar identifieras, vilket hänvisar vidare till institutionella ramverk vilket formar dagens samhälle (Jaap, 2013, 276).

Av forskningslitteraturen utläses en osäkerhet i huruvida traditionella hierarkiska förvaltningar verkligen kan lösa dagens samhällsutmaningar. Det beskrivs att all tillämpning av governance sker genom ett medvetet val där förståelse finns kring att aktörer gemensamt kan lösa komplexa utmaningar (Kooiman, 1999, 72, 73), det vill säga en förståelse för att olika samhällsnivåer och aktörer är i behov av samarbeten sinsemellan för att lösa gemensamma utmaningar. Användandet av governance-samarbeten blir följaktligen ett symtom eller ett resultat av den uppdelning som skett historiskt när det gäller förvaltningens ansvarsområden vilket skapar nivåskillnader i beslutsfattandet. Governance blir på så vis ett lösningsorienterat arbetssätt där aktörer bildar kedjor av ömsesidig påverkan vilket i sin tur skapar nätverk. (Kooiman, 1999, 73).

Denna teoretiska grund i forskningen kan separeras från ett internationellt sammanhang och tillämpas inom en svensk kontext, med det menas kommunens planeringsförutsättningar utifrån ett lokalt perspektiv och hur vida kommuner har en rumslig förståelse som innefattar andra kommuner och regioner inom den fysiska planeringen.

3.3 Mellankommunal planering

Framväxten av fasta administrativa områden som kommungränser beskrivs skapa svårigheter vad gäller hanteringen av samhällsutmaningar (Gossas, 2006, 93), vilket av tidigare nämnd forskningslitteratur talar för vertikala samarbeten mellan skilda aktörer och administrativa instanser. I svensk forskningslitteratur beskrivs bland annat mellankommunal planering som en arbetsmetod där kommuner skapar

fördelaktiga synergieffekter vilket får utdelning till de medverkande kommunerna (Rader och Cars, 2011, 157, 158).

En mellankommunal planering kännetecknas av samarbetsnätverk mellan kommuner vilket sker bortom den formella planeringen (Mörck, 2008, 15). Att kommuner går samman inom samarbetsnätverk ska ses som ett lösningsorienterat tillvägagångssätt där kommunen tillsammans försöker lösa samhällsutmaningar som är och blir alltför för komplex för enskilda kommuner att hantera (Rader och Cars 2011, 157). Rader och Cars (2011, 157) ställer sig frågande om den nuvarande formen av svensk förvaltning är tillräcklig för att hantera större planeringsfrågor som transport, infrastruktur och markanvändning. Frågan härleds med ursprung i att kommuner i dag väljer att samverka med andra aktörer för att anpassa förutsättningar efter specifika behov och kontexter. Dessa nätverk kan i sin tur anta olika grader av formalitet beroende på vilken kontext som nätverket rör sig inom, exempelvis kan ett samarbetsnätverk vara formellt likväl som informellt (Rader och Cars 2011, 157). Informella samarbeten kan kopplas till Soft spaces vilket beskrivs ingående i teoretiska perspektiv (se 2.4 Soft spaces). Exempelvis vid informell mellankommunal planeringen kan tjänstemän och politiker samverka mellan ett flertal kommuner utan att beslutsrätten överförs från den enskilda kommunen.

Inom forskningslitteraturen ges ett flertal motiv bakom varför kommuner väljer att samverka med andra kommuner. Bland annat menar Nergelius (2013, 22) att ökningen av mellankommunal samverkan har skapats genom samhällsförändringar, vilket blivit en drivkraft mot vertikala samarbeten. Den kommunala samverkan kan betraktas genom bland annat aspekter som demografi, regionalism, decentralisering och specialisering (Gossas, 2006, 94).

Demografin i samhället identifieras av en ökning av den äldre befolkningen i befolkningssammansättningen, vilket ställer ökade krav på offentlig service som i sin tur formar kommunens förutsättningar gällande planeringen (Gossas, 2006, 97, 98). Mindre kommuner beskrivs vara hårdast drabbade när det gäller den demografiska sammansättningen eftersom dessa kommuner kan få det svårt att tillgodose den egna kommunens servicebehov utifrån skatteunderlag och kompetens (Nergelius, 2013, 11). Detta kan leda till att mindre kommuner väljer att försöka finna samarbeten med större kommuner för att tillgodose den egna kommunens behov (Erlingsson, 2015, 11).

Rörande regionalism menar Mörck (2008, 13, 14) att regionaliseringens framväxt i det svenska samhället ska ses parallellt med framväxten av mellankommunalt samarbete. Som det beskrivs i föregående avsnitt kom kommunerna under 1990-talet att ges ökad kontroll över den egna kommunen. Detta föranledde att regionala och lokala aktörer började samarbeta för att sinsemellan skapa regional och lokal tillväxt (Gossas, 2006, 99, 100) vidare menar Gossas (2006, 99, 100) att mellankommunalt samarbete kan förstärka de samarbetande kommunernas ställning i regionen genom att samarbetet skapar kraft för de inblandade aktörerna att åstadkomma gynnsam utveckling. Likväl

kan mellankommunalt samarbete lyfta en region genom att kommuner och regioner blir attraktiva för invånare och företag.

Decentralisering beskrivs av Gossas (2006, 95–97) vara en samhällsprocess som får inverkan på kommunernas förutsättningar att utvecklas genom att centralstyrningen minskar till förmån för en förskjutning ut till alla nivåer i samhället (Se 3.1 Rescaling). Vad gäller specialiseringen i samhället menar Gossas (2006, 98) att frågor som rör administration har mjukats upp vilket möjliggjort effektivisering av verksamhetsområden som är utmanade genom att samordning över administrativa gränser är möjliga.

Inom forskningslitteraturen beskrivs även fler omständigheter som får inverkan på framväxten av mellankommunala samarbeten. Bland annat uttrycker Gossas (2008, 96) att kommuner kan välja att bedriva mellankommunala samarbeten för att påverka statliga myndigheter i en riktning som gynnar kommunerna. Ett ytterligare skäl till att kommuner går samman och samarbetar är att få inflytande och makt att påverka infrastruktur och mobilitetsfrågor, detta eftersom dessa frågor oftast kan sträcka sig över olika administrativa gränser, och att beslutskedjan kan befinna sig på regional eller nationell nivå vilket försvårar för en enskild kommun att påverka (Gossas, 2008, 97).

En ytterligare vinkel när det gäller framväxten av mellankommunalt samarbete är kompletterande resurser vilket beskrivs som att mellankommunalt samarbete kan uppstå genom att kommuner har olika kompetenser och resurser som kompletterar varandra. Samarbetet uppstår oftast kring frågor som samordning över kommungränserna vad gäller samhällsfunktioner (Huxham och Vangen, 1996, 8, 9).

Kommuner som delar bostads- och arbetsmarknad kan utveckla ett mellankommunalt samarbete inom service, arbeten och fritid som ett svar på att människor rör sig mellan de administrativa gränserna, på så vis uppstår samarbeten naturligt till följd av att kommuner blir sammanbundna genom mänskliga aktiviteter (Wiberg och Limani, 2015, 72). Att kommuner samarbetar inom denna aspekt kan betraktas som ett effektivitets motiv genom att kommuner kan dela på samhällsfunktioner som service, kultur och fritidsaktivitet vilket minskar den egna kommunens utgifter.

Gossas (2006, 97, 98) identifierar att mellankommunalt samarbete kan ses ur två olika perspektiv för att förstå grunden bakom dessa samarbeten. För det första lyfter Gossas (2006, 97, 98) ett effektivitets motiv vilket ämnar beskriva stordriftsfördelar inom ett mellankommunalt samarbete. Effektivitetsmotivet innebär att kostnader minskas inom samarbetet genom att kommuner kan bli mer effektiva i att ta tillvara på resurser inom samarbetet. För det andra beskrivs ett utvecklingsmotiv som att det handlar om att kommuner vill öka sitt handlingsutrymme och bli konkurrenskraftiga gentemot andra kommuner och regioner (Gossas, 2006, 41). Kommuner kan välja att ingå ett mellankommunalt samarbete för att gemensamt skapa krafter och rutiner vilket kan användas för att påverka kommunernas omgivning (Gossas, 2006, 41). På detta sätt

kan kommuner genom ett mellankommunalt samarbete på sikt etablera strukturer som hjälper kommunerna att åstadkomma utveckling som höjer kommunernas attraktivitet och funktion inom och utanför samarbetet.

Forskningen ramar därmed in mellankommunala samarbeten som en frivillig organisering, vad som emellertid inte framgår inom forskningslitteraturen är just vem eller vilka som har ett övergripande ansvar inom det mellankommunala samarbetet, därtill beskrivs det inte heller om det mellankommunala samarbetet har ett högre syfte mer än att åstadkomma gynnsamma förutsättningar för de enskilda kommunerna som deltar i samarbetet. Med ett högre syfte åsyftas huruvida kommuner tar ett ansvar som går bortom den egna kommunens intressen med bakgrund i att den kommunala nivån idag är den nivå som står för en stor del av landets ekonomiska aktiviteter.

4. Forskningsdesign och metod

Detta kapitel inleds med en genomgång av forskningsdesignen för uppsatsen, för att därefter gå in på val av forskningsmetod. Sedan följer val av fall och avgränsning. Med utgångspunkt i forskningsdesignen beskrivs sedan den datainsamlingsmetod som valts för denna uppsats. Vidare redogörs för val av respondenter och analys av datamaterial, slutligen redovisas överväganden för denna uppsats.

4.1 Forskningsdesign

Valet av forskningsdesign för denna uppsats var en fallstudie. Då uppsatsen ämnar undersöka kommuners utveckling och omvärldsbild genomfördes en fallstudie. Denscombe (2016, 91, 92) menar att forskaren med hjälp av en fallstudie kan rikta in sig på enskilda fenomen, vilka studeras för att skapa förståelse kring de processer och förhållanden som existerar. Fallstudien gör det möjligt för forskaren att få förståelse kring ett fenomen och dess utfall men även varför ett fenomen uppstår (Denscombe, 2016, 92, 93). På så sätt kan en förståelse av helheten skapas och upprätthållas för det som studeras (Yin, 2007, 17, 18).

Eftersom uppsatsen inte ämnar studera en konstant företeelse blev en fallstudie särskilt lämpad då Denscombe (2016, 91, 92) betonar att syftet med en fallstudie är att belysa det generella genom att studera det specifika. Detta utförs genom att fokus riktas till ett par enheter vilket möjliggör för forskaren att generera fördjupade insikter rörande det specifika i fallet vilket även går att lyfta till något mer generell förståelse (Denscombe, 2016, 91, 92). Denscombe (2016, 93) skriver att en fallstudie lämpar sig väl till studieområden som ämnar studera processer och sociala relationer som är kopplade till varandra på ett eller annat sätt, vilket denna uppsats avser att göra. Därutöver framhäver Denscombe (2016, 93) att fallstudien förklarar vad och varför något äger rum utifrån processer och sociala relationer. Genom valet av fallstudie finns förhoppningen att kunna belysa det specifika ur kommuners utveckling och omvärldsbild till det generella vilket kan ge förståelse kring andra orter och regioner.

Denscombe (2016, 100) beskriver att fallstudier inte ska betraktas som en forskningsdesign som ämnar hitta ett typfall som kan anses vara representativt eller generaliserbart för en större massa. I stället kan resultatet från en fallstudie generaliseras via teoretiska teser. Av denna anledning har särskild vikt lagts vid reliabilitet, validitet och teori för att denna fallstudie ska kunna sägas bidra med värdefullt material (se 4.7.2 Reliabilitet och 4.7.3 Validitet) (Flyvbjer, 2006, 3, 8). Yin (2007, 76) skriver att en fallstudie ändå kan uppnå viss generaliserbarhet genom att tillämpa en flerfallsdesign vilket syftar till att flera fall undersöks. Detta kan bedömas ge en större trovärdighet och säga mer om det generella än vad ett enstaka fall kan göra. Av denna anledning har sju kommuner inkluderats i denna studie.

4.2 Forskningsmetod

Det finns två vedertagna forskningsmetoder att tillämpa i forskningssyfte, varav den ena är kvalitativ och den andra kvantitativ. Den kvalitativa forskningen har sin fokus på uppfattningar och tolkningar av den konstruerade världen (Bryman, 2011, 40,41 ). Den kvantitativa forskningen förknippas vanligtvis med kvantifierbar datainsamling som grunden för analys (Bryman, 2011, 40). En ytterligare distinktion återfinns i att forskaren genom den kvantitativa forskningsmetoden koncentrerar sig på det konkreta medan forskaren genom den kvalitativa forskningen lägger fokus på det konstruerade (Bryman, 2011, 340). En tredje distinktion finns genom att forskaren med hjälp av den kvalitativa forskningsmetoden undersöker fenomen djupgående vilket begränsar den kvalitativa uppsatsens omfång (Denscombe, 2016, 344, 345). Med hjälp av den kvantitativa forskningsmetoden får forskaren större möjligheter att fånga in ett större omfång.

Den forskningsmetod som valdes för denna uppsats var en kvalitativ forskningsmetod. Valet av att tillämpa en kvalitativ forskningsmetod framför en kvantitativ grundar sig i uppsatsens syfte att undersöka förekomsten av samverkan och vilka drivkrafter, motiv som finns inom planeringen.

4.3 Avgränsning

Figur 2, Deltagande kommuner (gröna), tillfrågade kommuner (röda) i Västerbotten och Västernorrland

Inom Vision för Sverige 2025 identifieras ett större block längst Norrlandskusten varav Umeå kommun blir den i särklass största huvudorten. Uppsatsen har emellertid avgränsats till att behandla kommuner som befinner sig inom Västerbottens och

Västernorrlands län med bakgrund av att det beskrivna blocket längst Norrlandskusten i dagsläget ännu inte existerar i egentlig mening. Uppsatsen har av denna anledning avgränsats till att undersöka Umeå kommun och kommuner som ligger inom 10 mils avstånd till Umeå kommun. En avgränsning baserad på 10 mil görs av två skäl dels att fånga in ett antal kommuner att studera dels utifrån antagandet att kommuner som befinner i närområdet med större sannolikhet kan generera empiriskt material som går att jämföra än kommuner som befinner sig längre ifrån varandra från uppsatsens angivna startpunkt (se 2.1 Rumsuppfattning och 2.2 Lokalisering och polycentrisk utveckling). 12 kommuner i Västerbotten och Västernorrland har tillfrågats om att medverka i denna uppsats varav respondenter från Lycksele-Malå-Norsjö-Skellefteå-Umeå-Vännäs och Örnsköldsviks kommun har valt att ställa upp (se figur 2). Kommuner som tillfrågats som ändå valt att avböja med sin medverkan var Bjurholm-Nordmaling-Robertsfors-Vindeln och Åsele kommun (se figur 2). För bakgrundsinformation om regionen och respektive kommun (se 4.3.1 Beskrivning av den valda regionen & Tema 1: Nutidsbeskrivning, mål och vision). Valet av att inkludera ett flertal kommuner i denna uppsats grundades i att den insamlade empirin på så vis skulle bli starkare (Yin, 2007, 67).

4.3.1 Beskrivning av den valda regionen

Inom denna region återfinns norra Sveriges i särklass största kommun beträffande befolkningsantal, därtill återfinns några av Sveriges minsta kommuner sett till befolkningsantal. 2019 hade Umeå kommun en befolkning på 127 000 invånare varav kommunen växer med ca 2 procent årligen, vilket innebär att kommunen är Sveriges 13:e största kommun 2019. Inom regionen återfinns även fem av Sveriges tio minsta kommuner sett till befolkningsantal, däribland Malå och Norsjö med sina omkring 4 000 respektive 3 100 invånare (Statistiska centralbyrån, 2019). Resterande kommuner som undersöks kan beskrivas röra sig där emellan med en befolkning mellan ca 8 000 och 70 000 invånare.

Befolkningsutvecklingen inom norra Sverige är på sina håll svagt positiv vilket även gäller för Västerbotten och Västernorrland, däribland Skellefteå, Vännäs och Örnsköldsviks kommun. För flertalet kommuner i norra Sverige och inom avgränsningen är befolkningsutvecklingen emellertid neutral såsom för Lycksele kommun eller negativ så som Malå och Norsjö kommun (Tillväxtanalys, 2010, 8, 48); Nordregion 2019; Umeå kommun, 2019, 4).

4.4 Val av fall

För denna uppsats valdes den avvikande undersökningsenheten. Denscombe (2016, 97) framhäver att den avvikande undersökningsenheten grundas på ett fall som kan anses vara en kontrast till normen. Att undersökningsobjektet avviker från normen gör att faktorer går att identifiera och lyfta, vilket kan bidra till nya kunskaper. För denna uppsats valdes området kring Västerbotten och Västernorrland (se 4.3 Avgränsning), med anledning av att regionen har stora skillnader inom sig vad gäller

befolkningssammansättning och utvecklingsmöjligheter (se 4.3.1 Beskrivningar den valda regionen).

Utifrån denna aspekt står Umeå i betydande kontrast till andra norrländska städer genom kommunens kraftiga tillväxt med ett par tusen invånare årligen under de senaste åren (Statistiska centralbyrån, 2019). En annan kontrast är den stora skillnad som finns inom regionen genom att norra Sveriges största och minsta kommuner återfinns just här. Dessa faktorer gör sålunda att denna region bär på unika drag vilket är värda att undersöka.

4.5 Datainsamlingsmetod

För denna uppsats genomfördes en intervjustudie via fysiska möten samt via telefon vilket fallstudien är förenlig med (Yin, 2006, 125, 126). Valet av att använda intervjuer som datainsamlingsmetod grundade sig i att denna metod möjliggör en djupgående analys (Denscombe, 2016, 265) som gäller kommuners utveckling och omvärldsbild. En dokumentstudie har övervägts, emellertid valdes denna datainsamlingsmetod bort då uppsatsens forskningsfrågor skulle vara svåra att besvara eftersom det oftast inte finns offentliga dokument över informell planering samt att studien berör kommuner som nödvändigtvis inte har några kopplingar emellan och därav inte upprättat dokument som går att använda i denna forskning.

För uppsatsen har respondenternas åsikter och tankar mejslats fram utifrån de frågor som ställts. Intervjuer kan följaktligen gå på djupet och uppbåda information som de olika nyckelpersonerna besitter. En kritik som kan riktas mot intervju som metod är att metoden var en ansträngande datainsamlingsmetod eftersom metoden blev tidskrävande på grund av att resor krävdes samt att det fodrades tid för förberedelser och bearbetande av den information som intervjuerna gav (Denscombe, 2016, 263–265). De kritiska aspekterna som Denscombe (2016) lyfter ansågs emellertid inte som alarmerande för att någon annan datainsamlingsmetod skulle övervägas då uppsatsens syfte fordrar en kvalitativ datainsamlingsmetod (se 4.2 Forskningsmetod).

Den intervjumetod som valdes för denna uppsats var semistrukturerade intervjuer. Att semistrukturerade interjuver valdes att genomföras grundas i att semistrukturerade intervjuer möjliggjorde kontroll över datainsamlingen genom att frågorna kunde utformas på förhand kring de ämnen som forskaren ämnade få svar på (se Bilaga 1). Den semistrukturerade intervjumetoden möjliggjorde även att nya frågor och följdfrågor kunde ställas under intervjutillfället, detta för att kunna utvinna information som annars skulle ha gått förlorad (Denscombe, 2016, 266, 667; Bryman, 2011, 415).

Eftersom uppsatsen var inriktad mot att samla in empiri vad gäller samverkan mellan kommuner och kommuners fysiska utveckling valdes respondenter ut som ansågs besitta tillfredsställande kompetens för att besvara forskarens frågor. För att hitta lämpliga kandidater till denna uppsats har kommuner kontaktats via mejl med

förfrågan om att delta, förfrågningar har gått ut till planerare och planchefer inom respektive kommun med avsikt att finna en så homogen grupp som möjligt att intervjua (se 4.3 Avgränsning).

Denscombe (2016, 32) skriver att de intervjuer som genomförs ansikte mot ansikte ger fler detaljer i form av kroppsspråk och andra sinnesintryck, vilket kan hjälpa forskaren att anpassa frågorna under intervjuns gång. Emellertid upplevdes inte intervjuerna som genomfördes via telefon påverka svaren nämnvärt av frånvaron av ett fysiskt mötte. Detta stöds genom att Denscombe (2016) beskriver att telefonintervjuer eller annan icke fysisk kommunikation fungerar utmärkt som intervjuform då respondenterna beskrivs vara lika ärliga i sina svar oavsett.

Intervjuerna genomfördes med sju tjänstemän som på något sätt arbetar med fysisk och strategisk planering. Intervjuerna genomfördes både ansikte mot ansikte samt via telefon. Intervjuerna med Umeå och Vännäs kommun genomfördes genom ett fysiskt möte under våren 2019. Övriga intervjuer med Lycksele-Malå-Norsjö-Skellefteå och Örnsköldsviks kommun genomfördes via telefon under våren och hösten 2019 då tidsåtgången och kostnaderna bedömdes vara för stora för att det skulle vara rimligt att genomföra intervjuerna ansikte mot ansikte.

Textmaterialet som erhölls under intervjuerna kommer att diskuteras ytterligare i avsnitten 4.6 - 4.7.4 gällande hantering, dess giltighet och tillförlitlighet samt etiska överväganden. I förlängningen syftar följande del till att ytterligare öka uppsatsens transparens.

4.6 Innehållsanalys

Analysmetoden som valdes för datamaterialet var en innehållsanalys. Att en innehållsanalys genomfördes grundar sig i att analysmetoden kan användas på olika typer av empiriskt material såsom text och intervjumaterial (Denscombe, 2016, 390). Empirin för denna uppsats har sorterats och indelats i olika kategorier och teman vilket bidragit till att klassa gemensamma drag inom det insamlade textmaterialet (Grønmo, 2006, 188).

För denna uppsats har inspiration tagit från Kings (2004) guide vad gäller genomförandet av innehållsanalysen. För kodning av intervjumaterialet användes en template analysis, vilket inte är en tydligt definierad metod. I stället ska template analysis betraktas som ett samlingsnamn för olika sätt att tematisera textmaterial (King, 2004, 256, 257). King (2004, 256) beskriver att forskaren utifrån en template analysis kan utforma egna mallar för teman vilket transkriberingarna tematiserades efter. Detta betyder således att det inte har funnits en redan existerande kodningsmall för uppsatsens textmaterial, i stället har egna teman skapats utifrån vad som framkommit från transkriberingen samt vad som ligger inom ramen för uppsatsen. Av denna anledning blev innehållsanalysen flexibel då teman skapades allteftersom det empiriska materialet bearbetades (King, 2004, 256, 259).

Först lästes den transkriberade texten igenom för att skapa en uppfattning över innehållet därefter genomfördes en urvalsprocess där relevant text utifrån forskningsfrågorna valdes ut. Efter urvalsprocessen började en struktureringsprocess samt en tematisering utifrån de första identifierade temana. Därefter bearbetades transkriberingen vidare med att identifiera ytterligare teman samt teman som gick att sammanföra, totalt har tematiseringen genomförts vid fem olika tillfällen (se tabell 1). Slutligen resulterade tematiseringen i två huvudteman samt 8 underteman (se Tabell 2).

Tabell 1, mall för innehållsanalys i fem steg 1. Genomläsning av transkriberating 2. Sortering av relevanta svar 3. Strukturering och tematisering

4. Teman identifierats och omarbetats 5. Huvudteman och underteman fastställts

Tabell 2, huvudteman och underteman

Huvudtema 1: Lokalt: Kommunens förhållande till sig själv

Huvudtema 2: Regionalt: Kommuners förhållande till varandra

Tema 1: Nutidsbeskrivning, mål och vision

Tema 1: Kommunens identitet och betydelse

Tema 2: Tillväxt

Tema 2: Sammanhang och förbindelser

Tema 3: Konkurrens Tema 4: Samarbeten Tema 5: Flöden Tema 6: Att forma den fysiska planeringen via samarbeten

4.7 Överväganden Inom detta avsnitt ges en beskrivning över de överväganden som genomsyrat inhämtandet och bearbetandet av det empiriska materialet för denna forskning, vilket presenteras för att säkerställa forskningens legitimitet.

4.7.1 Intervjuareffekten

Inom området intervjuer finns begreppet intervjuareffekten, detta avser den påverkan som forskarens identitet får på intervjustudien. När det gäller intervjuer kan respondenter välja att medvetet eller omedvetet svara olika på frågor beroende på hur

de uppfattar den som intervjuar (Denscombe, 2016, 270). De faktorer som inverkar här är bland annat forskarens ålder, kön, etnicitet och yrke vilket kan påverka fylligheten och sanningshalten hos respondentens svar. Forskarens identitet kan påverka respondentens vilja att dela med sig av information när det gäller känsliga ämnen såsom inkomster, religion och hälsa med mera. Det är inte det faktum att en forskare ställer frågor som påverkar svaren utan det är forskarens personliga identitet som får denna inverkan (Denscombe, 2016, 271). Till exempel kan forskaren få respondenten att känna sig osäker, generad eller inta en försvarsställning om personen upplever att forskaren är för olik dem själva. En annan risk med intervjuer är att respondenterna väljer att svara på ett sätt som de tror att forskaren önskar att höra, vilket påverkar reliabiliteten i uppsatsen (se 4.7.2 Reliabilitet).

För att minska risken för intervjuareffekten har personlig information samt uppsatsens syfte delats med försiktighet. Dock har viss mån av information varit oundviklig att inte dela med sig av såsom kön, etnicitet och utbildningsbakgrund samt uppsatsens forskningsinriktning. Emellertid bedöms inte forskaren påverka uppsatsen genom att forskaren och respondenterna har en liknande utbildningsbakgrund vilket innebar att skillnaderna mellan forskaren och respondenten troligen är små och på detta sätt förmodligen gett en positiv inverkan gällande ärligheten i svaren (Denscombe, 2016, 271).

4.7.2 Reliabilitet

En studies reliabilitet avser resultatets tillförlitlighet i en studie. Detta innebär att resultatet kan reproduceras av en annan forskare och vid ett annat tillfälle (Kvale och Brinkmann, 2014, 225). Reliabiliteten syftar därmed till att en respondent ger samma intervjusvar och bibehåller sin ståndpunkt om/när en annan forskare på nytt intervjuar respondenten. Reliabilitet syftar även till huruvida respondenten ändrar sina svar under en pågående intervju. Det faktum att denna uppsats undersöker ett tidsbundet förhållande innebär att empirin som genereras bör betraktas som giltig för den tid då uppsatsen genomfördes. Detta innebär att en liknande frågeställning vid ett annat tillfälle eller till andra tjänstemän kan ge ett annat empiriskt material genom att förhållanden och åsikter inom den kommunala planeringen kan förändras över tid. Detta ska inte förväxlas med bristande reliabilitet utan i stället ses som en spegling av den tid under vilken uppsatsen genomfördes.

För att jaget inte ska påverka reliabiliteten under intervjutillfällena har vikt lagts vid att vara neutral i den mån som varit möjligt för att inte påverka tillförlitligheten i respondenternas svar. En annan faktor som påverkar reliabiliteten i en uppsats är kodningen och analysen av empirin som erhållits genom intervjutillfället. Kvale och Brinkmann (2014, 225, 226) betonar att det är lätt att åsikter och tankar från forskaren påverkar materialet vilket i förlängningen påverkar uppsatsens reliabilitet. Forskarens påverkan på materialet har försökt undvikas genom att respondenterna erbjudits en möjlighet att läsa igenom och kommentera det sammanställda materialet från intervjutillfällena innan materialet använts i uppsatsen. Denna åtgärd vidtogs i syfte

att säkerställa reliabiliteten i uppsatsen. För att ytterligare försäkra uppsatsens reliabilitet har analysen grundats på uppsatsens frågeställningar samt uppsatsens teorier (se 2 Teoretiska perspektiv).

4.7.3 Validitet

En studies validitet avser uppsatsens giltighet vilket uppnås genom att uppsatsen undersöker det som uppsatsen ämnar undersöka. Validitet syftar också till att tolkningar görs på styrkta grunder samt att det finns koppling till forskning inom ämnesområdet. Utöver det innebär validitet även att det finns en koppling mellan empirin och resultatet (Kvale och Brinkmann, 2014, 227).

Då syftet med uppsatsen har varit att undersöka kommuners utveckling och omvärldsbild har intervjuguiden utformats efter uppsatsens syfte samt frågeställningar och de teoretiska perspektiven för denna uppsats. Detta innebär att försök har gjorts för att mäta det som avsågs att mätas i uppsatsen. I uppsatsens två sista kapitel kommer det ske en jämförelse mellan de teoretiska perspektiven och det empiriska material som framkommit i uppsatsen (se 6 Resultat och analys samt 7 Syntes och slutsats)

4.7.4 Etiska överväganden

I uppsatsen har etiska överväganden legat som grund för inhämtandet av det empiriska materialet. De respondenter som deltagit i denna uppsats har getts kontroll över den information som genererats genom att respondenterna efter intervjun fåt ta del av transkriberingen så att kommentar kunnat lämnas vid missförstånd, uppsatsen har även delats i sin helhet till de respondenter som deltagit. Därtill har hänsyn tagits vid att respondenterna deltagit med egen fri vilja samt att godkännande givits vid användandet av respondenternas namn. Dessa övervägande har legat som grund för att skydda respondenternas intressen samt att de inte ska lida på grund utav sitt deltagande i denna uppsats.

5 Empiri Det empiriska kapitlet bygger på intervjuer med sju respondenter vilka jobbar med fysisk planeringen på sju olika kommuner. De respondenter och kommuner detta kapitel berör är: Malin Lagervall, planeringschef vid Umeå kommun, Lars Hedqvist, planeringschef vid Skellefteå kommun, Johan Eklund, matematisk statistiker vid Örnsköldsvik kommun, Andreas Grennborg, samhällsplanerare vid Örnsköldsvik kommun, Tore Forsberg, samhällsbyggnadschef vid Vännäs kommun, Karl Flemström, samhällsplanerare vid Lycksele kommun och Elin Nilsson, miljö- och byggchef vid Malå och Norsjö kommun.

Huvudtema 1: Lokalt: Kommunens förhållande till sig själv

Inom empirins första huvudtema kommunens förhållande till sig själv behandlas respondenternas egna tankar vad gäller den kommunala utvecklingen samt vilka framtidsutsikter kommunerna har. Huvudtemats underteman är nutidsbeskrivning, mål och vision samt tillväxt. Dessa underteman ämnar redogöra var de sju kommunerna är i dag och var kommunerna önskar vara i framtiden utifrån deras planeringsmål.

Tema 1: Nutidsbeskrivning, mål och vision 1.1 Umeå kommun

Umeå kommun är den kommun i norra Sverige med högst befolkningsantal med 127 000 invånare. I kommunen finns goda kommunikationer ut i världen genom flyg, järnväg, väg och båt. Malin Lagervall (2019) beskriver att det finns två större universitet, ett universitetssjukhus samt en större handels- och industrinäring i Umeå kommun.

Kommunfullmäktige tog 2008 ett beslut om att Umeås befolkning till år 2050 ska öka från 100 000 till 200 000 invånare. Detta är även Umeås vision 200 000 invånare år 2050. Lagervall (2019) betonar att många till en början tog målet som en vision, något utopiskt. Under 2019 hade kommunen ett befolkningsantal på cirka 127 000 invånare och växer stadigt med närmare 2 000 personer varje år. Lagervall (2019) har som åsikt att det inte råder någon tveksamhet kring huruvida kommunen uppnår befolkningsmålet på 200 000, frågan är i stället när det exakt kommer att ske, blir det år 2045 eller 2055? Vidare menar Lagervall (2019) att hon kan urskilja en övergång från att näringslivet och kommunens verksamheter betraktade målet som en vision till att i stället börja se målet som högst sannolikt (Lagervall, 2019). I samband med målbilden utrycker Lagervall (2019) att det är viktigt att politiken visar på höga ambitioner, om politiker inte har höga ambitionsnivåer blir det svårt för

tjänstemannaorganisationen att leverera då organisationen är politiskt styrd. Förutom målet om att bli 200 000 invånare tog kommunen även fram sex utvecklingsstrategier som tillsammans ska säkerställa att Umeå kommun får en socialt, ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt hållbar stad till 2050. Lagervall (2019) menar att utvecklingsstrategierna inte handlar om att Umeå ska växa till vilket pris som helst, utan kommunen ska växa på ett hållbart sätt. 1.2 Skellefteå kommun

Lars Hedqvist (2019), menar att Skellefteå geografiskt sett är en solitär kommun med stora avstånd, upp till 14 mil, till de större kommunerna såsom Umeå och Luleå. Att Skellefteå beskrivs som ensam beror också på att kommunen inte har någon järnvägsförbindelse förutom norra stambanan som befinner sig 5–7 mil från stadskärnan, vilket gör att merparten av alla transporter sker på väg till och från staden. I dag är kommunens viktigaste näringar bland annat basindustri i form av skogs- och träindustri. Kommunen har även gruvindustri och metallindustri samt verkstadsindustri (Hedqvist, 2019).

Hedqvist (2019) menar att politikerna i kommunen är varsamma och tar inte kampen mot större städer. Detta menar han kan bero på att politikerna inte riktigt tror på sig själva och Skellefteås möjligheter att utvecklas. Det finns fortfarande minnen från tuffare tider i kommunens historia som fortfarande spökar i politikens korridorer (Hedqvist, 2019).

”Det är klart att man skulle vilja se en mer progressiv kommunal intention, att man är ännu mer framtidsinriktat och bättre på marknadsföring”. – (Hedqvist, 2019).

Emellertid har Skellefteå under 2019 tagit fram en motion vars vision är Skellefteå ska vara en framsynt och jämställd tillväxtkommun som även är attraktiv att bo och verka i. Kommunen har dessutom antagit en tillväxtstrategi med ett övergripande mål om att bli 80 000 invånare till 2030. Hedqvist menar (2019) att Skellefteå har hämtat inspiration från Richard Florida, en forskare som är upphovsmannen till begreppet den kreativa klassen, och konstaterat att tjänstenäringarna är framtiden för Skellefteå. Av den anledningen satsar kommunen på att öka andelen verksamheter inom kommunen kombinerat med att etablera en egen högskoleenhet (Hedqvist, 2019). 1.3 Örnsköldsvik kommun Johan Eklund och Andreas Grennborg (2019) beskriver Örnsköldsvik som en medelstor stad, ändå sticker Örnsköldsvik ut genom att kommunen har en betydande andel industrier som exporterar förädlade råvaror till den internationella marknaden vilket årligen omsätter miljarder. Kommunen har dessutom sedan 20 år tillbaka även

haft nära samarbeten med näringslivet via olika kanaler (Eklund och Grennborg, 2019). Under 2019 antog Örnsköldsvik ett nytt mål och vision för kommunens fortsatta utveckling. Denna vision är Vi bygger bäst tillsammans! vilken riktar in sig på att göra Örnsköldsvik till ett kreativt nav för utveckling och nytänkande. Inom visionen ryms även målet att kommunen ska växa från 56 000 till 65 000 invånare till 2030. Eklund (2019), menar att kommunens vision även är en vision för näringslivet och civilsamhället, vilket framkommer genom ett projekt vid namn I världsklass. Projektet är ett samarbetsprojekt för den kommunala sektorn och näringsliv i Örnsköldsviks kommun med syfte att lyfta kommunens standard (Eklund och Grennborg, 2019). 1.4 Vännäs kommun Tore Forsberg (2019) beskriver Vännäs som en sovstad till Umeå, många av kommunens förvärvsarbetare pendlar till omlandet, däribland Umeå kommun. Befolkningen uppgår till 7 800 individer med en stabil befolkningstillväxt på 50–60 personer årligen. Forsberg (2019) uttrycker att kommunen ser positivt på framtiden och att kommunen har kontroll över den egna fysiska utvecklingen. Under 2006 antog kommunfullmäktige visionen Upplevelsenära Vännäs med sina hörnstenar välkomnande, livfullt och nytänkande Vännäs. Visionen innefattar ett antal mål inom ett flertal områden, däribland hållbarhet och mångfald (Forsberg, 2019). Just hållbarhet är något som Vännäs valt att lägga särskild vikt vid, däribland genom en klimat- och miljöstrategi. Forsberg (2019) menar att Vännäs utifrån visionen arbetar med att få ett helhetsperspektiv när det gäller den bebyggda miljön beträffande livslängd och återvinningsbarhet. I kommunen finns även ett befolkningsmål om att till 2025 bli 9 300 invånare jämfört med dagens omkring 7 800 (Forsberg, 2019). 1.5 Lycksele kommun Karl Flemström (2019) beskriver Lycksele som både en glesbygdskommun och en inlandskommun som kan erbjuda goda livsvillkor till kommunens medborgare. Den offentliga servicen har med tiden centrerats till Lycksele utifrån angränsande inlandskommuner. I Lycksele finns bland annat offentliga myndigheter såsom Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, samt tingshus och lasarett. Därutöver har Lycksele en flygplats, järnväg för persontrafik och en läns- och europaväg som knyter an till övriga delar av regionen och landet (Flemström, 2019). Lycksele har etablerat visionen Lycksele – Staden i Lappland. Denna vision inriktar sig på att Lycksele ska bli ett nav i Lappland där utbildning och kultur är i framkant. Inom denna vision finns målet om att bli 13 000 invånare till 2040. Flemström (2019) menar att målet om att bli 13 000 invånare är mer rimligt gentemot ett tidigare mål

om att bli 20 000 invånare inom samma tidsram. I dagsläget bor det omkring 12 000 invånare i kommunen.

”Vi är staden i Lappland, vi är en av få städer med stadskaraktär som kan erbjuda god service i Lappland. Man måste nästan upp till Kiruna för att finna liknande städer som Lycksele.” – (Flemström, 2019).

1.6 Malå och Norsjö kommun Elin Nilsson (2019), menar att både Malå och Norsjö kan ses som glesbygdskommuner. Enligt Statistiska centralbyråns statistik är Malå och Norsjö emellertid varuproducerande kommuner, vilket Nilsson (2019) inte riktigt vill ställa sig bakom. I Norsjö är det mycket träindustri och träförädling medan det i Malå finns en såg- och mekanisk industri. Vad gäller större arbetsgivare finns gruvor strax utanför Malås och Norsjös kommungränser (Nilsson, 2019).

”Det händer inte jättemycket i Malås och Norsjös kommun inom byggfronten, vi tappar invånare varje år.” – (Nilsson, 2019).

I Malå kommun finns visionen Malå kommun är en högteknologisk och företagsam kommun där helhetssyn och delaktighet är nyckelbegrepp (Nilsson, 2019) Det finns en målsättning inom översiktsplanen att Malå ska se en befolkningsökning över tid, trots det är befolkningsutvecklingen negativ sedan flera år tillbaka. Under 2019 var Malås befolkning cirka 3 100 invånare (Nilsson, 2019). Norsjö har antagit en vision om att erbjuda Världens bästa vardag. Inom denna vision ryms målen positivitet, engagemang, respektfullhet och professionalitet (Nilsson, 2019) För kommunen finns det ingen målsättning gällande befolkningsutvecklingen i kommunen. Under 2019 hade kommunen 4 000 invånare, men i likhet med Malå minskar befolkningen för varje år (Nilsson, 2019).

Tema 2: Tillväxt

”Tillväxt handlar krasst om att klara det kommunala välfärdsuppdraget och då behöver Umeå fler människor för att klara av det.” – (Lagervall, 2019).

När det gäller Umeå menar Lagervall (2019) att kommunens tillväxt fundamentalt handlar om att kommunen ska klara sitt välfärdsuppdrag. För att klara välfärden måste Umeå få tillräckligt många människor som betalar skatt så att kommunen kan erbjuda den kvalité som kommunen önskar inom skolan och äldreomsorgen samt att kommunen även får råd att sopa gatorna och sköta om kommunens vägar (Lagervall, 2019).

Lagervall (2019) är tydlig med att gruppen 80 år och äldre blir en betydande kostnadspost för framtiden, samtidigt som det finns stora utmaningar i att rekrytera kompetens, speciellt inom vården. Umeå kommun räknar med att det kommer att finnas ett rekryteringsbehov på cirka 9 000 personer under de kommande tio åren för att klara välfärdsuppdraget.

”Tillväxt är en del av vår identitet i Örnsköldsvik, vi tycker att det är roligare att utveckla än att avveckla, att inte växa betyder att avveckla.” – (Eklund, 2019).

När det gäller Örnsköldsvik menar Grennborg (2019), att tillväxt är viktigt för Örnsköldsvik kommun när det gäller kvalité inom den kommunala servicen. Dessutom menar Grennborg (2019) att tillväxt och skatteunderlag även handlar om att ge kommunen möjligheter att kunna utvecklas som politikerna önskar. Eklund (2019) tillägger att tillväxt inte behöver vara komplicerat, det krävs att utvecklingsmål tas fram och att kommunen arbetar efter dessa. Vad gäller Skellefteå menar Hedqvist (2019) att Skellefteå historiskt sett saknat ett tillväxtmål för kommunens befolkningsutveckling. Avsaknaden av ett tillväxtmål kan förklaras av att Skellefteå tidigare befunnit sig i en tuff tid under 90-talet, vilket har bidragit till att politikerna inte upplevde att det var möjligt att uppfylla några mål. Då valde politikerna i stället att tänka bort tillväxt i kommunens fysiska utveckling. När den pressade situationen vände för Skellefteå etablerade kommunen ett tillväxtmål och en utvecklingsstrategi där kommunen försökte möta utmaningarna genom att bland annat förvärva nya företag och ny kompetens till kommunen (Hedqvist, 2019). Utvecklingsstrategin har med tiden gett en tillväxt och under 2019 har Skellefteå en likartad bredd på näringslivet som Umeå, men däremot inte lika många företag. Hedqvist (2019) anser att den starka tillväxten beror på att landet och världen i dag är i en högkonjunktur vilket gör att Skellefteås näringsliv som mestadels består av äldre industri får en slags renässans, vilket hjälper samtliga grenar inom Skellefteås näringsliv (Hedqvist, 2019). Hedqvist (2019) betonar att den samlade bilden av forskningen är att kommuner som inte växer skapar stagnation i samhället, vilket i sin tur leder till ökad medelålder. Hedqvist (2019) anser därför i stil med ovan nämnda kommuner att tillväxt är viktigt för Skellefteå samt att ökade skatteintäkter är nödvändigt för kommunen för att den ska kunna klara av att erbjuda en god välfärd till kommuninvånarna. Beträffande Vännäs beskriver Forsberg (2019) att han förde en diskussion med Vännäs kommunpolitiker om att det inte såg särskilt bra ut att kommunen satte ett befolkningsmål på 9 300 invånare även om det är den siffran som kommunen räknar med att bli till 2025. Forsberg (2019) anser i stället att befolkningsmålet bör vara av mer visionär karaktär men ändå möjligt att uppnå. I stället för 9 300 invånare

uttrycker Forsberg (2019) att det skulle se bättre ut om målet var 10 000 invånare till 2025. Målet om att bli 9 300 invånare ska betraktas som ett praktiskt mål snarare än ett visionärt mål då Forsberg (2019) menar att 9 300 invånare är en beräkning för hur kommunens organisationer ska tänka när det gäller dimensioneringar av bostäder, skola och förskolor till år 2025. Som beskrivs vad gäller ovan nämnda handlar tillväxt även i Vännäs om att få större skatteunderlag för att sköta det offentliga välfärdsuppdraget. Forsberg (2019) väljer att problematisera tillväxten i kommunen; även om kommunen ökar i befolkningsantal ser han en trend om att höginkomsttagare i medelåldern väljer att flytta från Vännäs in till Umeå medan barnfamiljer från Umeå flyttar till Vännäs. Denna trend skapar en negativ balans mellan försörjningsbehovet och skatteintäkterna i kommunen. Forsberg (2019) beskriver att utjämningssystemet ger pengar per familjemedlem samtidigt som det finns en kostnad för varje barn i förskolan, vilket gör att kommunen inte alltid går plus på att barnfamiljer flyttar in. Forsberg (2019) vill därför nyansera begreppet tillväxt då tillväxt även kan vara mycket mer än att endast beröra invånarantalet i en kommun. Politikerna i Vännäs pratar om andra värden såsom jämställdhetsfrågor och hållbarhetsfrågor, vilket på sikt kan attrahera människor till kommunen (Forsberg, 2019). När det gäller Lycksele framhäver Flemström (2019) att kommunen har goda förutsättningar för att växa. Han lyfter även att det finns en nationell trend med urbanisering vilket gör att kommunen har en del utmaningar med bland annat en åldrande befolkning. Flemström (2019) framhäver att Lycksele inte är en avfolkningskommun; kommunen har i stället legat stabilt på omkring 12 000 invånare de senaste årtiondena vilket skapat goda framtidsutsikter för kommunen. Flemström (2019) poängterar att en betydande anledning till att Lycksele har en stabil befolkningstrend gentemot andra inlandskommuner är kommunens ansamling av företag, offentlig service och myndigheter, vilket skapar service och ger arbetstillfällen i Lycksele (Flemström, 2019).

”Det finns mål om att Lycksele ska växa med näringslivet. Nyckeln till tillväxt och goda livsförhållanden är ett bra näringsliv med många arbetstillfällen.” – (Flemström, 2019).

För kommunerna Malå och Norsjö ser förhållandet annorlunda ut i jämförelse med de tidigare nämnda kommunerna. I stället för mål om tillväxt arbetar de båda kommunerna med att ta tillvara på de knappa resurser som finns kvar i kommunerna. Nilsson (2019), menar att skolorna inne i byarna är avvecklade i Malå kommun, och att det under 2019 finns två skolor i Norsjö kommun. Nilsson (2019) anser att allt som går att avveckla redan är avvecklat och att dagens trend kommer att fortsätta såvida inte den nationella politiken förändras (Nilsson, 2019).

”Malås och Norsjös situation hänger på vad staten tar sig till. Den nationella politiken har de senaste 20–30 åren tagit beslut som gynnar urbanisering. I dag går det inte att låna pengar till att bygga hus i inlandet och då drar människor sig ut mot kusten.” – (Nilsson, 2019).

-

Huvudtema 2: