UPPSATSER: Kulturgeografiska institutionen

Väsjön En analys av förtätning som planeringsideal för hållbart

bostadsbyggande

Romina Petersson

ABSTRACT Petersson, R. 2016. Väsjön – En analys av förtätning som planeringsideal för hållbart bostadsbyggande. Kulturgeografiska institutionen, Arbetsrapportserie, Uppsala Universitet. Bostadsbristen i Stockholms län har under de senaste åren eskalerat och staden står inför en stor utmaning att tillföra bostäder till den snabbt växande befolkningen som dessutom ska eftersträva en hållbar stadsutveckling. Syftet med den här studien är att undersöka hur förtätning kan användas för att skapa ett mer hållbart bostadsbyggande i det nya bostadsområdet Väsjön i Sollentuna kommun. Kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med kommunala tjänstemän har genomförts samt en analys av plan- och strategidokument för att undersöka om det finns finns förutsättningar för Väsjön att utvecklas ur ett hållbart perspektiv. Den dynamiska resursmodellen har använts som stöd för att analysera hur kommunen förtätar Väsjön med nybebyggelse genom att analysera de olika resurserna som ingår i hållbar utveckling. Resultatet visar att förtätning och nybebyggelse i Väsjön har stora förutsättningar för att bidra till en hållbar stadsutveckling eftersom flera positiva effekter återfinns i de sju olika resurserna. Det är framförallt de fysiska och ekonomiska resurserna som påverkas positivt till följd av den lokala infrastrukturen och servicen som nyttjas och utformas. Hållbar stadsutveckling tillsammans med förtätning är väldigt komplext men i Väsjön finns det stora potential för att uppnå en hållbar stad. Keywords: hållbar stadsutveckling, förtätning, bostadsbebyggelse, Väsjön, Stockholms län Handledare: Karin Backvall

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING 4 1.1 Syfte och frågeställningar 5 1.2 Avgränsningar 5 2. METOD 7 2.1 Material 8 2.2 Kvalitativa intervjuer 8 3. TEORETISK BAKGRUND 11 3.1 Hållbar stadsutveckling 11 3.2 Förtätning 12 3.3 Den dynamiska resursmodellen 13 4. ANALYS AV VÄSJÖN 18 4.1 Kommunens hållbarhetsmål 18 4.2 Förtätning av Väsjön 19 4.3 Planerad bostadsbebyggelse 21 5. AVSLUTANDE DISKUSSION 28 5.1 Förtätningens bidrag till en hållbar stadsutveckling 28 5.2 Slutsats 29 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 31 BILAGA 1 33

1. INLEDNING

I dagsläget råder det en kraftig bostadsbrist i Stockholms län där bostadsbyggandet inte växer i

samma takt som befolkningstillväxten (Stockholm stad, 2015). Det rika utbudet av arbetstillfällen,

utbildningsmöjligheter, service och kultur i storstäderna är en pådrivande kraft som resulterat i en

stor efterfrågan på bostäder i storstadsregionerna (Engström, 2011, s. 11; Gustavsson, 2000, s. 11).

För att möta den snabba urbaniseringen krävs det att städerna uppmärksammar de miljöproblem

som samhället ställs inför samtidigt som de beaktar framtidens nödvändigheter för att på så sätt

kunna utvecklas på ett hållbart sätt. Urbaniseringen innebär stora förändringar i miljön där

människan verkar och har visat sig ha både en positiv och en negativ verkan. Städerna ställs därför

inför en stor utmaning när de måste anpassa utvecklingen efter människans levnadssätt, men

samtidigt finns möjligheterna att utvecklas genom hållbara lösningar i städerna (Engström, 2011, s.

6).

Förtätning är ett planeringsverktyg som under de senaste åren har blivit mycket användbart för

att komma tillrätta med flera av de problem som kännetecknar dagens städer. Förtätning kan leda till

en avståndsreducering mellan funktioner vilket resulterar i att människan kan ta del av ett rikare

stadsliv. Möjligheten att få bo i centrumnära lägen där avståndet till arbete och service blir kortare

kan minska bilanvändandet och underlätta för kollektivtrafik, cyklister och gåenden. Något som

gynnar både samhället och individen (Gustavsson, 2000, s. 12; Larsson, 1996, s. 20). Det är vanligt

att parker och andra grönytor successivt försvinner i samband med förtätning, samtidigt är det inte

hållbart att stadsutglesning fortsätter i den utsträckning som pågått under de senaste årtionden

(Klasander, 2012). En hållbar stad har för vana att utgå ifrån tre aspekter; social, ekonomisk och

ekologisk hållbarhet där samtliga aspekter ska inkluderas för att staden ska kunna betraktas som

hållbar (Boverket, 2015). Hållbar stadsutveckling är svårdefinierat och komplext i den bemärkelsen

att det är svårt att ta del av alla aspekter vid utformningen av den (Lindgren, 2008, s.9).

Sollentuna är en snabbt växande kommun som likt många andra kommuner i Stockholms

regionen arbetar med den rådande bostadsbristen. Under den senaste 30 års-perioden har

befolkningen i kommunen ökat med 400 000 personer vilket motsvarar i genomsnitt 13 000 per år.

Det är en ung befolkning som för med sig ett stadigt födelseöverskott (Sollentuna kommun, 2012, s.

6). Siffrorna indikerar att befolkningen i Sollentuna kommer att stiga en bra bit över regionplanens

bedömning och kommunen har därför beslutat att tillgodose Sollentunas andel av bostadsbyggande i

regionen (Sollentuna kommun, 2012, s. 8). Kommunens största satsning gällande bostadsbyggande

är det nya bostadsområdet Väsjön. Området ska bli en integrerad del av stadsdelen Edsberg och

kommer successivt att byggas ut fram till 2040. I Väsjön planeras det för en småskalig,

variationsrik och naturnära stadsmiljö med det aktiva livet i centrum (Sollentuna kommun, 2016). I

4

korrelation med hur städerna kan utvecklas på ett hållbart sätt är det intresseväckande att analysera

hur förtätning som planeringsverktyg kan användas av kommunen för att planera för en hållbar

stadsutveckling i Sollentuna.

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med denna studie är att undersöka hur förtätning kan användas för att skapa ett mer hållbart

bostadsbyggande i det nya bostadsområdet Väsjön i Sollentuna kommun som fallstudie.

För att undersöka detta har följande frågeställningar tagits fram:

Hur planerar Sollentuna kommun för ny bostadsbebyggelse genom förtätning i Väsjön?

Vilka hållbarhetsmål vill Sollentuna uppnå med den nya bebyggelsen?

Kan förtätning av Väsjön vara lämpligt ur hållbarhetssynpunkt?

1.2 Avgränsningar

Denna undersökning har geografiskt avgränsats till den nya planerade stadsdelen Väsjön i

Sollentuna som inkluderas i kommunens översiktsplan (figur 1). Väsjön har avgränsats till att

beröra fyra delområden som behandlar bostadsbebyggelsen i området (figur 2).

De olika planetapperna befinner sig på olika plan vilket har medfört en naturlig avgränsning

gällande urvalet av delområden i och med att några delområden inte har färdigställda planarbeten.

Vidare kommer studien att beröra bostadsbyggandet i Väsjön och har av den anledningen

exkluderat de områden som inte gör det. Norra Väsjön, Södersätra, Väsjö torg samt Ribbings väg är

de planområden som i dagsläget hanterar bostadsbyggandet och som har valts ut att undersökas i

denna studie (figur 2). För att studera hur delområdena har planerats genom förtätning och

nybebyggelse har ett urval gjorts gällande intervjupersoner. De planarkitekter som är

huvudansvariga för delområdena har valts ut för intervju av den empiriska delen.

Begreppet hållbar utveckling är mycket komplex samt tvetydigt, därför behöver det definieras

så det är möjligt att genomföra arbetet (Lindgren, 2008, s. 9). I denna studie kommer hållbarhet att

definieras utifrån Per G. Bergs (2003) resursmodell där hållbarhet har delats in i sju olika resurser

som uppsatsen kommer att redogöra för; fysiska, ekonomiska, biologiska, organisatoriska, sociala,

estetiska och kulturella resurser.

Sollentunas översiktsplan samt detaljplanerna som berör delområdena kommer att analyseras,

denna avgränsning grundar sig på att de behandlar de utvalda områdena som planerar för förtätning

och nybebyggelse.

5

Figur 1. Ortofoto med inlagd plangräns för hela Väsjöområdet.

Källa: Projektdirektiv - Exploateringsområdet Väsjön, Sollentuna kommun, 2013

Figur 2. Väsjöområdet med angivna namn på de nio planetapperna.

Källa: Detaljplaner Väsjön, Sollentuna kommun, 2015.

6

2. METOD

Det här avsnittet kommer att inledas med en beskrivning av uppsatsens textanalys av dokument för

att sedan gå in på tillvägagångssätt i form av material och kvalitativa intervjuer. En analys av de

plandokument som kommunen har tagit fram samt semi-strukturerade intervjuer med kommunala

tjänstemän har genomförts för att kunna besvara uppsatsens frågeställningar.

Denna undersökning har utgått från ett kvalitativt tillvägagångssätt. Stadsutvecklingsprojektet

Väsjön i Sollentuna kommun har valts ut som ett specifikt fall för att skapa förståelse om hur

förtätning kan användas som en utvecklingsstrategi för kommunen. Anledningen till att

Väsjöområdet valdes ut är för att det är kommunens största satsning på bostadsbyggande men även

för att området har förutsättningar att bli något unikt i svensk stadsutveckling. Sollentuna har en

växande befolkning där det finns ett stort behov av nya bostäder och servicefunktioner. För att

komma till rätta med problematiken planeras en utbyggnad av Väsjön med hjälp av förtätning och

nybyggnation. Väsjön är av den anledningen ett lämpligt fall att undersöka förtätning som en

utvecklingsstrategi.

Uppsatsens syfte och frågeställning har kunnat besvarats med hjälp av en textanalys som

kompletterats med en fallstudie, vilket har resulterat i en metodkombination. Metodkombination har

en stor fördel i och med att den ökar säkerheten på studien då metoderna kan kompensera varandras

brister och kan på så sätt ge en mer fullständig bild (Denscombe, 2009, s. 151-153). Nackdelen med

metodkombination är att den framförallt kan vara tidskrävande (Denscombe, 2009, 164). Det har

inhämtats olika former av plandokument framtagna av Sollentuna kommun för att finna empiri till

undersökningen och dessa har kompletterats med kvalitativa semi-strukturerade intervjuer.

Representanter från tjänstemannasidan som arbetar med utbyggnaden av Väsjön i Sollentuna

kommun valdes ut för att få en inblick i hur Sollentuna kommun förtätar det nya bostadsområdet

och planerar för ett hållbart bostadsbyggande. Tre tjänstemän från kommunen intervjuades; Sofie

Loftenius, planarkitekt och delprojektledare för Norra Väsjön och Ribbings väg, Anna Pramsten,

planarkitekt och delprojektledare för Väsjö Torg samt Emma Tönnerfors, planarkitekt för

detaljplanen och delområdena Södra Väsjön, Ribbings väg och Väsjötorg. Ett målinriktad urval av

intervjupersonerna gjordes med utgångspunkt att intervjua personer som är betydelsefulla för

forskningsfrågorna, samt för att skapa en överensstämmelse mellan forskningsfrågorna och urvalet

(Bryman, 2011, s. 434). Urvalet av tjänstemän på Sollentuna kommun var högst relevant för studien

eftersom att kommunen har det yttersta ansvaret för bostadsbebyggelsen och den fysiska

planeringen i staden, därmed planmonopol. Delprojektledarna är ansvariga samt insatta i

utformningen av de givna planområdena med god insyn i ämnet vilket är av intresse för denna

undersökning (Esaiasson et al, 2013, s. 229).

7

2.1 Material Studiens material har valts ut med omsorg för att kunna besvara uppsatsens syfte samt

frågeställningar. De material som har inhämtats för att finna empiri till undersökningen är dokument

som kommunen tagit fram. Sollentuna kommuns översiktsplan har studerats för att redogöra för

kommunens utvecklingsvision och långsiktiga målsättningar, där bland annat synen på hållbar

stadsutveckling presenterats och vilka strategier som planeras att användas för att nå den.

Väsjöns plan- och strategidokument har likaså analyserats för att studera planbeskrivningen samt

utformningen av området där detaljplanerna för Norra Väsjön, Södersätra, Väsjö torg och Ribbings

väg varit viktiga dokument i avhandlingen. Förutom material från kommunen har relevant

ämneslitteratur, vetenskapliga artiklar och rapporter studerats för att ligga till grund för uppsatsen.

Den teoretiska avgränsningen har utgått från begrepp såsom hållbarhet, förtätning, stadsutveckling

för att finna lämplig litteratur och vetenskapliga artiklar.

Det finns en risk för att relevant litteratur valts bort i och med precisionen av att välja litteratur,

vilket kan ha resulterat i att viktig information inte redovisats (Denscombe, 2009, s. 275).

Begreppet hållbar utveckling hade kunnat avgränsas ytterligare eftersom att det är ett svårdefinierat

begrepp som är komplext. Begreppet hade kunnat tydliggöras ännu mer i sammanhang till texten

genom att redogöra för de olika resurserna ytterligare alternativt att välja bort de resurser som inte

gick att applicera på fallstudien.

2.2 Kvalitativa intervjuer

De kommunala dokumenten har kompletterats med tre kvalitativa semi-strukturerade intervjuer för

att få en bättre insyn i ämnet och på så sätt kunna berika det befintliga materialet i undersökningen.

Anledningen till genomförandet av semi-strukturerade intervjuer var att försöka få så fylliga och

detaljerade svar som möjligt för att få en bättre förståelse för utbyggnaden av de olika

planområdena samt försöka inhämta den material som saknats i de kommunala dokumenten

(Bryman, 2011). Semi-strukturerade intervjuer är flexibla och behöver inte följa ordningen i

intervjuguiden från punkt till pricka, på så sätt kan samtalet anpassas efter respondenternas svar.

Dessutom får intervjupersonerna möjlighet att utveckla sina svar och kan av den anledningen ge ett

mer utförligt svar (Bryman, 2011; Denscombe, 2009, s. 234-235). Samtalen utgick från samma

intervjuguide och omfattade allmänt formulerade frågor som utformades i en strukturerad lista (se

bilaga 1). Frågorna som ställdes under intervjun formulerades på ett så konkret och kortfattat sätt

som möjligt för att inte inverka på respondenternas svar (Kvale & Brinkman, 2014, s. 174).

Eftersom att respondenterna var verksamma i olika planområden kunde samma frågeguide

8

användas men också av den anledningen att begränsa insamlingen av materialet så att den endast

behandlade frågor kring hållbarhet och förtätning. Intervjuguiden följdes inte strikt utan användes

mer som en mall för att inte begränsa respondenternas svar samt för att få intervjun att flyta på.

Därför ställdes en del följdfrågor som avvek från intervjuguiden så att respondenterna kunde

utveckla sina svar (Kvale & Brinkman, 2014, s. 179).

Ett problem med kvalitativa metoder är att det läggs stor fokus på forskarens tolkningar av det

insamlade materialet. I vissa sammanhang kan materialet misstolkas och på så sätt påverka den

inhämtade informationen negativt, därför har materialet studerats ett flertal gånger. Materialet hade

kunnat studerats av ytterligare en person för att upptäcka eventuella misstolkningar (Dalen, 2007).

Studien genomfördes i en period då Väsjöprojektet hade allvarliga samarbetsproblem inom

ledningsgruppen. Under detta skede ersattes projektchefen av en ny, vilket resulterade i att det var

svårt att få tag på lämpliga tjänstemän att intervjua (Vi i Sollentuna, 2016-05-12). Efter många mail

och telefonsamtal ställde tre projektledare upp. Dessa tre var involverade i Norra Väsjön, Väsjö torg

och Ribbings väg men däremot gick det inte att få tag på någon som var ansvarig för planområdet i

Södersätra och det kan ha medfört att undersökningen gått miste om viktig information som kunnat

vara betydelsefull i studien.

2.2.1 Genomförandet av intervjuer

Respondenterna till fallstudien kontaktades via mail där de informerades om studien och dess syfte.

Kommunikationen med samtliga respondenter fortgick och tider för intervju fastställdes.

Intervjupersonerna upplystes specifikt om syftet med respektive område för att förstå vad materialet

var ämnat att användas till och på så sätt fick de tillfälle att förberedas inför intervjun. Intervjuerna

verkställdes på respondenternas enskilda arbetsplatser för att inte inskränka på deras arbetstid, gå

miste om intervjutid samt för deras bekvämlighet under intervjuerna (Bryman, 2011). Miljön på

arbetsplatserna var harmonisk och intervjuerna genomfördes i små rum för att inte störas av

utomstående. Den disponibla tiden som respondenterna kunde avsätta för intervjuerna varierade,

intervjulängden varade mellan 45-60 minuter beroende på respondent. För att inte gå miste om

viktig information eller förvrängning av de överlämnade svaren tillfrågades varje respondent före

intervjun om deras godkännande för inspelning av samtalen (Bryman, 2011, s. 420).

Respondenterna kan däremot hejdas av inspelningsutrustningen eftersom att de kan finna det

obehagligt och på så sätt limitera sina svar (Bryman, 2011, s. 428). Samtliga respondenter godkände

inspelningen och det var ingen som framstod ha påverkats av ljudinspelningen. Inledningsvis

ställdes öppna och allmänt formulerade frågor för att lätta på stämningen och skapa en avslappnad

atmosfär, detta för att försöka åstadkomma ett givande samtal. Fortsättningsvis ställdes mer

specifika frågor för att få så fylliga och detaljerade svar som möjligt. Under intervjuns gång var det

9

viktigt att vara uppmärksam och mottaglig inför respondenternas svar eftersom att det ibland

behövdes följdfrågor för att komplettera de givna svaren eller hjälpa respondenterna att formulera

sig. För att komplettera inspelningen fördes anteckningar under intervjuns gång för att underlätta

transkriberingen av intervjun men likaså för att inte gå miste om viktig information i händelse av att

ljudinspelningen skulle sluta fungera (Bryman, 2011, s. 430). Större delar av intervjuerna

transkriberades och sållades ut efter relevans. Materialet som valdes ut var det som behandlade de

avgränsade områdena Norra Väsjön, Väsjö torg och Ribbings väg samt det material som kunde

hjälpa att besvara studiens syfte och frågeställningar (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 221).

10

3. TEORETISK BAKGRUND

Det här avsnittet kommer att ligga som underlag för den empiriska undersökningen och redogöra

för vad hållbar stadsutveckling, förtätning samt den dynamiska resursmodellen innebär.

Tillsammans kommer dessa tre delar att bilda ett teoretiskt ramverk för analys av hur Sollentuna

kommun planerar att förtäta Väsjön med nybyggnation samt om det kommer att inträffa på ett

hållbart sätt.

3.1 Hållbar stadsutveckling

Ett mycket omtalat citat som ligger till grunden för begreppet ”hållbar stadsutveckling” anträffas i

Brundtlandrapporten (1987) Hållbar utveckling kan definieras som en utveckling som tillfredsställer

dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov

(Svenskt näringsliv, 2005, s. 1). En politisk tankemodell som belyser tre pelare; ekonomisk,

ekologisk och social hållbarhet som tillsammans utgör det hållbara samhället (Brundtlandrapporten,

1987; Boverket, 2015). Hållbarhetsbegreppet kritiseras ofta på grund av att det inte finns en generell

förklaring utan ett flertal oklara betydelser som måste preciseras vid varje enskilt tillfälle (From,

2011, s. 10). Begreppet hållbar utveckling har sedan 2000-talet tydliggjort att människorna på

jorden ligger bakom miljöförstöringen men att det även finns en väg framåt för att lösa

problematiken (Formas, 2005, s. 12).

Att planera för en hållbar stadsutveckling innebär att städer och dess omgivande landskap

planeras som en enhet. För att skapa en intressant miljö som inte ser likadan ut överallt krävs det att

platsers identitet och funktion beaktas. När naturen, människorna och framtiden lever i harmoni

finns det goda förutsättningar för en hållbar stad. Det gäller att planera helheten och se problem från

olika perspektiv samtidigt (Block, 2009). Ett samarbete mellan många parter och verksamheter är

en förutsättning för att åstadkomma en hållbar stadsutveckling. Kommunen har exempelvis den

centrala rollen i arbetet och ett särskilt ansvar för att staden ska erbjuda goda livsmiljöer som är

attraktiva och trygga, likaså på de offentliga platserna som de gemensamma stadsrummen. Att

skapa visioner som ska delas av politikerna, invånare, näringsliv och föreningar är en stor utmaning

och det är viktigt att hålla en öppen dialog med samtliga parter för att uppnå en god hållbarhet

(Sveriges kommuner och Landsting, 2015, s. 5). En grundläggande förutsättning för att uppnå

hållbarhet är om alla tre hållbarhetsdimensioner uppfylls och räknas som likvärdiga menar många

forskare, arkitekter och planerare (Boverket 2015; Ullstad, 2008, s. 11). I praktiken har det visat sig

vara svårt att genomföra eftersom de ekonomiska aspekterna såsom resurser och inte miljömål styr

kommunernas stadsbyggande (Rådberg, 2003, s. 34). Mindre hänsyn tas till de sociala och

ekologiska perspektiven i och med att vinstintresset ofta prioriteras vid stadsutveckling (Nilsson,

11

2001, s. 97). Detta tankesätt medför att komplexiteten för hållbar utveckling stärks och gör det svårt

för stadens vision att förverkligas. Det är en konstant pågående process där flera aspekter är

beroende av varandra i strävan mot en hållbar stadsutveckling (From, 2011, s. 21).

3.2 Förtätning

Förtätning har blivit ett allt vanligare planeringsverktyg inom stadsbyggnad och ett förekommande

åtgärdsförslag för att nå en hållbar stadsutveckling. Boverket (2005) menar att förtätning är en

motsats till stadsutbredning/urban sprawl och anser att det är viktigt att ta hänsyn till olika typer av

argument i förtätningsdiskussionen så att diskussionen inte enbart landar på en aspekt, såsom

exempelvis minskad energianvändning, vilket är ett vanligt förekommande fall.

Bebyggelseförtätning skapar möjligheter för en större andel boende i tätorters centrala delar

som sedan medverkar till en ökad integration av olika funktioner (Boverket, 2005). Tidigare har

städer och orter utvecklats inifrån och vuxit utåt, vilket har resulterat till ökat bilberoende och till att

naturmark och jordbruksmark försvunnit. Idag utvecklas städerna inåt genom att bygga bostäder på

den befintliga marken i staden samtidigt som det motverkar att städerna breder ut sig. Tätheten

bidrar till minskade utsläpp genom att resvägarna blir kortare och det finns goda möjligheter till

kollektivtrafik, som tillsammans gynnar en hållbar stadsutveckling (Boverket, 2016, s. 7).

Planeringsmisstag kan transformeras till något bättre om förtätningen i staden planeras på rätt

sätt och omvandlingen kan leda till att tidigare barriärer i staden förvandlas till attraktiva platser

som utgör kvalitéer som tidigare inte existerat (Engström, 2011; Boverket, 2016). Det är en tydlig

trend som kommunernas planer och strategier strävar efter för att planera ett tätare stadsliv, högre

hus undviker framförallt nybyggnation på obebyggd mark (Sveriges kommuner och Landsting,

2015, s. 6). Förtätning används även som ett planeringsverktyg i översiktsplaner för att länka ihop

olika delar av staden, för att minska segregation och för att öka tryggheten (Boverket, 2016, s.7).

Erland Ullstad diskuterar hållbarhet och menar att under planeringen av en hållbar stad är det

nödvändigt att ta hänsyn till både det sociala livet och den fysiska miljön samt att interagera båda

delarna i miljöarbetet. En tätare boendemiljö kan ha en annorlunda inverkan på det sociala livet i

jämförelse med en glesbebyggd stad eftersom den fysiska miljön påverkar kvaliteten på innehållet

(Ullstad, 2008, s. 24-25). Utbuden och möjligheterna som finns i staden är tillgängliga för alla så att

de kan möjliggöra för det sociala, ekonomiska och kulturella utbytet. Detta resulterar i att staden är

åtkomlig för alla och hänger samman, till skillnad från avlägsna och storskaliga stadsdelar som kan

vara en orsak till fysisk segregation. I och med att staden är både föränderlig och dynamisk är det

viktigt att prioritera vårdnaden och utvecklingen av det som redan finns i staden istället för att ge

preferens åt nya utbyggnadsområden att fokusera på. Att ta tillvara på existerande värden vid

framtida behov i staden är en förutsättning för att uppnå en framgångsrik och hållbar

12

stadsutveckling. Utvecklingen av staden ska gå i rätt riktning för att inte gå miste om historiken vid

planeringen av den (Ullstad, 2008, s. 24-25).

Ytterligare en viktig sak att uppmärksamma är mångfalden i staden som inte ska trängas undan

på grund av att den utvecklas och nya delar tillkommer. Det är därför viktigt att det finns en

blandning och stort utbud av olika funktioner som är tillgängliga för alla, vilket går att åstadkomma

i en tät och samlad stad (Ullstad, 2008).

3.3 Den dynamiska resursmodellen

Den dynamiska resursmodellen kommer användas för att definiera hållbar utveckling och

tydliggöra dess innebörd för denna studie genom att analysera de sju olika resurserna som återfinns

i modellen och försöka applicera dessa på fallstudien.

Per G. Berg (2003) som är professor i landskapsarkitektur och forskar på Sveriges

lantbruksuniversitet, har skapat en modell för hållbar stadsutveckling som han presenterar i sin

artikel Sustainability resources in Swedish townscape neighbourhoods – Results from the model

projekt Hågaby and comparisons with three common residental areas. Modellen är ett verktyg för

etablering av lokalt anpassade strategier och har gestaltats efter sju olika resurser; fysiska,

ekonomiska, biologiska, organisatoriska, sociala, estetiska och kulturella som är en uppdelning av

hållbar stadsutveckling och har genomförts för att framkalla en bredare uppfattning av hållbart

bostadsbyggande. Generellt sätt är det svårt att skapa hållbara nivåer för exempelvis

luftföroreningar och dagvattenhantering menar Berg (2003), eftersom lokala variationer är så pass

stora i olika delar av världen. Av den orsaken har resursmodellen tagits fram som ett alternativ och

går att applicera på alla former av svenska samhällen. Berg (2003) åsyftar att staden enbart inte ska

betraktas som en helhet utan att varje stadsdel måste uppmärksammas för att skapa en hållbar stad.

Närheten till staden och tillgången till kollektivtrafik kan innefatta individuella förutsättningar och

resurser för staden. Grundläggande vardagsbehov som exempelvis närhet till service är däremot

generella för alla medborgare i staden (Berg, 2003, s. 31). De specifika förutsättningarna på varje

plats kommer alltid att förändra de lokala lösningarna och i varje lokalt samhälle måste invånarna

vara beredda på att förändra sin livsstil för att kunna skapa en hållbar stad. De sju resurserna som

används för att studera hållbarhet i samhället;

Fysiska resurser: Rent vatten, luft, energi, materia och jord som är tillgänglig för invånarna i

det lokala samhället.

Ekonomiska resurser: Hus, vägar, verktyg, kunskap och informella ekonomiska tjänster som

är av betydelse för de boende i samhället.

Biologiska resurser: Arter, biotoper och ekosystem i naturliga och kulturella landskap som

13

har en förbindelse till samhället.

Organisatoriska resurser: Planer, order, lagar, infrastruktur, tjänster och informella regler

som är anslutna till det lokala samhället.

Sociala resurser: Relationer och lokalt samarbete inom samhället. Lågt rörliga kurser i

samhället. Hälsotillstånd och kompetens bland invånarna i samhället.

Estetiska resurser: Visuella intryck som influerar individers stämning och atmosfär i

samhället.

Kulturella resurser: Kunskap om gammal och ny historia samt kulturella mönster.

Förekomst av konst, traditioner och ceremonier av signifikans för det lokala samhället.

(Berg, 2003, s. 27)

Nedan kommer de sju olika resurserna att redogöras i förhållande till förtätning.

3.3.1 Fysiska och ekonomiska resurser

Berg (2003) argumenterar för att bilanvändandet influeras av flera fysiska och ekonomiska resurser

såsom närheten och tillgängligheten till olika serviceverksamheter, lokala arbetsplatser och

aktiviteter med mera. Förtätning kan vara till hjälp för att minska andelen transporter och resande i

området genom att centrera bostäder, arbetsplatser, handel- och serviceverksamheter till området

(Boverket, 2016). En tät stad innebär att förnyelsebar energi kan produceras i och med att den bidrar

till en bra plats för bland annat solceller eftersom att den täta och stora ytan alstrar mer energi till

skillnad från en glesbebyggd stad. Förtätning kan likaså medverka till att energiförbrukningen ökar.

Om förtätningen leder till en förtunning av demografin där andelen ensamhushåll ökar, då kommer

energianvändningen för uppvärmning av bostäder exempelvis att stiga (Berg, 2003). En annan

bidragande faktor till att energianvändningen kan komma att öka är trängsel i staden som är vanligt

förekommande i täta städer (Boverket, 2005, s. 10). Ett sätt att nå en ekonomisk tillväxt i staden är

att främja verksamhetsetableringar genom att integrera olika funktioner i det lokala området

(Delegationen för hållbara städer, 2011, s. 16). Det går likaså att nyttja vägar och ledningar på ett

effektivt genom förtätning vilket resulterar i att energin samt kostnaderna reduceras vilket annars är

en mycket kostsam faktor när nya byggnationer ska uppföras (Naess, 2014, s. 1524).

3.3.2 Biologiska resurser

En del av att uppnå hållbarhet i städer är att tillgodose mångfalden av grönområden och parker för

att skapa en grön infrastruktur som utgörs av de biologiska resurserna i samhället (Berg, 2003, s.

43). Stadens grönområden för med sig flera funktioner för invånarna där parker, träd och buskar blir

viktiga punkter för den gröna infrastrukturen (Boverket, 2005, s. 51). Grönområdena bidrar till en

bättre luftkvalité samtidigt som de skapar rekreationsplatser där invånarna kan koppla av och njuta

14

av den fina naturen som finns till hands (Johansson, 2010).

Men, det är svårt att uppnå en grön stad samtidigt som den ska förtätas, menar Georgsson

(2013, s. 22). Förtätningen kan leda till att grönområden byggs bort för att favorisera byggnaderna.

Det är mycket komplext och kan i slutändan innebära att ett val måste göras för att prioritera

antingen grönområden eller förtätning (Georgsson, 2013, s. 20).

3.2.2 Organisatoriska resurser

För att sträva mot en hållbar stad måste invånarna vara beredda på att dra ner på bilanvändandet och

börja använda sig av det lokala transportsystemet som erbjuds inom kollektivtrafiken (Scoffham &

Vale, 1996). Det är av stor vikt att ha ett välfungerande transportsystem eftersom det utgör en viktig

resurs i samhället (Berg, 2003, s. 43). Därav är det viktigt att åtkomsten till kollektiv- och

cykeltrafik finns tillgänglig i närheten av bebyggelsen så att det kan främja valet av just det

färdmedlet samt öka dess attraktivitet (Smidfelt Rosqvist, 2011, s. 39). Tidigare var det vanligt att

planera för bilarnas framkomlighet i städerna istället för kollektivtrafikens eller gåendes. Idag

tänker planerarna annorlunda och försöker i den mån det går att separera bilarna från stadskärnan så

att de längre in dominerar gatubilden. På så sätt minskar det bilanvändandet och därmed

energiförbrukningen som annars är en stor miljöbov (Berg, 2003). En viktig faktor att ta del av vid

förtätning av stadsbygden är att inte bygga över grönområden i för hög utsträckning eftersom att det

kan resultera till att fritidsnöjen förflyttas bort från staden. Detta kommer i sin tur innebära fler

fritidsresor som leder till högre energiförbrukning eftersom att avstånden till fritidsnöjena blir

längre (Berg, 2003). Likaså är det i den här resursen viktigt med en förtätning av staden för att dra

ner på avstånden och på så sätt försöka motverka bilanvändandet i staden. Det är inte bara viktigt

med närheten till kollektivtrafiken den ska också försöka gå på förnyelsebar energi för att vara ett så

miljövänligt transportmedel som möjligt (Scoffham & Vale 1996, s. 56.-61). På samma sätt är det

viktigt att priserna för att åka kollektivt hålls så låga att det uppmuntrar invånarna att välja det

färdmedlet (Shin, 2008).

3.2.3 Sociala resurser

Flödet av människor som vistas i staden kan öka genom att förtäta staden, i samband med detta

minskar stadens ödslighet och gör i stället att tryggheten ökar (Berghauser Pont, 2015). En

förtätning kan främja en blandning i staden och ger då goda möjligheter för att inkludera invånarna

och sedan även minska segregationen (Molina, 2008). Det är därav stor vikt med en social

blandning i staden i form av blandade upplåtelseformer på bostäder för att nå framgång med

förtätning och därmed också minskad segregation. I annat fall kan detta innebära en felaktig

utveckling av staden om den saknar denna blandning och kan komma att liknas vid grindsamhällena

15

i USA (Molina, 2008). En mycket viktig del i planeringen är var förtätningen ska ske (Berg, 2003).

Det behövs en förtätning på olika områden i staden och i sekundära bostadslägen för att kunna

motverka en allt för hög prishöjning på fastigheterna i området. I annat fall finns risken att priset

höjs markant om exempelvis förtätningen enbart sker på attraktiva platser. Stadens invånare utsätts

dagligen för flera hälsorisker som till exempel luftföroreningar samt risker för trafikolyckor. Att

värna om invånarnas hälsa är en viktig del i den hållbara stadsutvecklingen och därför är det av vikt

att ett minskat bilanvändande uppnås vid en förtätning (Naess, 2014, s. 1528). Även fast en

förtätning bidrar till att stadens totala utsläpp av luftföroreningar reduceras på grund av den

minskade bilanvändningen, koncentrerar den även området på var dessa utsläpp sker. Däremot

behöver det inte endast ses om en nackdel, utan minskade utsläpp kan likaså leda till en ökad

attraktion för vardagsmotion där invånarna känner att de exempelvis kan cykla, springa eller

promenera i och med att bilanvändandet i staden minskar (Naess, 2014, s. 1539). Fastän minskat

bilanvändande främjar vardagsmotion och därmed bättre hälsa så finns det studier som visar på

högre risker för hjärtinfarkt och dödsfall hos invånare i förtätade städer.

Att skapa ett tryggt samhälle där de mänskliga primära behoven kan uppfyllas är en viktig del

bland de sociala resurserna. Fokus på rättigheter, rättvisa, makt, individens behov samt

välbefinnande är centralt. Jane Jacobs (2005) menar att en mångfunktionell och tät stad är grunden

för en hållbar utveckling. En blandning av olika funktioner i en stad så att staden blir levande

dygnet runt. Det är viktigt att uppmärksamma var förtätningen sker när staden förtätas i och med att

det kan bidra till höga prishöjningar om endast attraktiva platser förtätas. Det är därav stor vikt att

planerarna tar hänsyn till olika platser som går att förtäta så att de kan motverka detta problem

(Berg, 2003).

3.3.4 Estetiska och kulturella resurser

Bullernivå är en viktig faktor som påverkar många individers intryck av ett samhälle. I

stadsplaneringen bör det därför tas hänsyn till bullernivåer i trafiken, då invånarna dagligen utsätts

för bullernivåer i staden (Naess, 2014, s. 1528). Studier som genomförts inom denna fråga visar att

en ökande täthet och befolkning i staden resulterat i en minskad ljudnivå. I genomsnitt orsakar en

ökning av befolkningstätheten inte en ökning av bilanvändandet. Det tyder på att människor i

områden med en hög bebyggelsetäthet mer ofta tar sig fram genom promenader, kollektivtrafiken

eller via cykel som därmed sänker bullernivån (Berghauser Pont, 2015). En viktig aspekt att ta

hänsyn till är interaktionen av nya byggnader till den befintliga miljön, det är av stor vikt att det

finns en samhörighet mellan dessa två av estetiska skäl när en förtätning av staden görs (Berg, 2003,

s. 45). För att skapa samhörighet mellan den nya bebyggelsen och den befintliga föreslår Berg

(2003) att förse dessa områden med växtlighet för att dämpa kontrasten mellan modernt och äldre.

16

På så sätt skapar växtligheten ett bättre samspel mellan bebyggelsen och det konstruerar en bra

helhetsbild. Under förtätning och utveckling av områden kan det även vara viktigt att bevara

områdets historiska bakgrund. I Hågaby visade det sig att 85% av invånarna tyckte att områdets

historiska bakgrund hade betydelse. Av det skälet är det betydelsefullt att visa omtanke åt den

befintliga miljön och dess historia samt att se efter möjligheten i det specifika området och på så

sätt interagera den nya bebyggelsen på rätt sätt (Berg, 2003, s. 44).

17

4. ANALYS AV VÄSJÖN

Det här avsnittet kommer att presentera den empiri som har inhämtats från kommunens

plandokument och de genomförda intervjuerna. Avsnittet har delats in i tre delar som är kopplade

till frågeställningarna. Kommunens hållbarhetsmål kommer till en början att presenteras och följas

av en framställning av förtätningsstrategierna i Väsjön. Avsnittet kommer att avslutas med att

presentera den planerade bostadsbebyggelsen i Väsjön.

4.1 Kommunens hållbarhetsmål Sollentuna kommuns vision om ett långsiktigt hållbart samhälle uttrycker sig i översiktsplanen där

tanken är att den ska fullföljas i en strategi om ny tät bebyggelse i goda kommunikationslägen.

Stationssamhällena ska utvecklas ytterligare samt förbindas med urbana korridorer och en tätare

bebyggelse (Sollentuna kommun, 2012, s. 4).

Sollentuna kommuns översiktsplan ligger till grund för hur mark- och vattenområdena i

kommunen ska användas samt hur de ska förhålla sig till den bebyggda miljön. Utöver det finns det

likaså politiska mål som kommunen ska stå i relation till, framför allt när det kommer till hur

utformningen av området ska fattas i form av bevarande och säkerställande av stadens kvalitéer.

Målet är en god bebyggd miljö som fysiskt stämmer överens med de politiska satta målen.

Det som utmärker Väsjöstaden från andra bostadsprojekt är närheten till natur och friluftsliv

men även att den kommer att gestalta sig i en småskalig och variationsrik stadsmiljö (Sollentuna

kommun, 2012, s. 6). Kommunen satsar stort på småföretagande och tanken är att dessa ska etablera

sig längs stadsdelens huvudgator och prägla en varierad och livfull stadsdel. Parkeringar längs med

gatorna utanför verksamheterna kommer att nyttjas på ett effektivt sätt genom att kunder och

besökare använder de på dagtid och boende på kvällstid. Det ska även finnas ett stort utbud av

mötesplatser för att främja ett rikt socialt liv, dessa mötesplatser ska vara tillgängliga för alla och

skapa en hemkänsla och trygghet hos de boende i området. För att skapa en ökad trygghet i området

är det viktigt att det en finns en balans mellan bostäder och verksamheter så att stadens gator är i

rörlighet dygnet runt. På så sätt bidrar olika slag av målpunkter till en ökad integration i området

(Sollentuna kommun, 2012; Tönnerfors 2016).

Planen är att Väsjöområdet ska bli en välkomnande stadsdel som är tillgänglig för alla i form av

ett stort utbud av bland bebyggelse såsom lägenheter, radhus och småhus samt att dessa innehar

olika upplåtelseformer. En viktig aspekt att ta hänsyn till är att Väsjöområdet ska präglas av en god

utformning och byggnadskonst. Utöver bostadsbebyggelsen så tillkommer andra verksamheter som

kommunen måste förhålla sig till såsom, förskolor, skolor, äldreboende samt annan kommersiell

service i och med att dessa verksamheter tillkommer vid bostadsbebyggelse.

18

Då tillgänglig mark utnyttjas effektivt bidrar detta positivt för kommunens bostadsförsörjning i

och med att ett stort antal bostäder kommer att byggas (Planbeskrivning, 2012, s. 6; Ribbings väg,

2016, s. 5). Samtidigt som utbyggnaden av Väsjöområdet äger rum kommer det kommunala

systemet för den nuvarande bebyggelsen att byggas ut och där kommunen kommer att säkra vatten-

och avloppshanteringen (Sollentuna kommun, 2012, s. 8).

Till en början hade inte Väsjöprojektet några uppsatta hållbarhetsmål utan denna aspekt har

utvecklats med tiden och kommit att bli mer aktuell i dagsläget. Kommunen har i och med detta

börjat att integrera hållbarhet på flera olika plan (Tönnerfors, 2016). Framkomlighetsstrategin är en

av de viktigaste målen som kommunen arbetar med vid utformningen av Väsjön. Det finns goda

kommunikationslägen i området men dessa måste restaureras och utvecklas för att en förtätning av

området ska kunna påbörjas (Pramsten, 2016). Kommunen vill planera för ett bredare

kollektivtrafiknät samt en utbyggnad av det befintliga cykelvägnätet och promenadstråken som

finns tillgängliga i Väsjön. Ett hållbart transportsystem är något som samtliga planarkitekter nämner

under intervjuerna (Pramsten 2016; Loftenius 2016; Tönnerfors 2016). De menar att om en

förtätning av området sker kommer detta bidra till korta avstånd för framförallt kollektivtrafik samt

serviceverksamheter. Kommunen vill att detta ska resultera i att fler väljer ett hållbart

transportmedel för att sig till sitt färdmål (Sollentuna kommun, 2012, s. 21)

Att skapa attraktiva mötesplatser för att knyta nya kontakter är något som har intresserat

kommunen de senaste åren och kommit att bli en viktigt del vid utformandet av detaljplanen.

Ett av Väsjöns huvudmål är att bostäderna ska ha inslag av handel, utbildning och småskaliga

verksamheter för att främja möten men också för att det ska finnas en blandning av människor som

rör sig i området (Tönnerfors, 2016).

Tillgången till den fina naturen och vattnet är ytterligare aspekter som profilerar Väsjöområdet.

Det är likaså viktigt att det finns en blandning av funktioner i flerbostadsbebyggelsen för att skapa

en attraktiv stadsmiljö. Det finns goda möjligheter för rekreation i området t.ex. närheten till

naturreservaten Törnskogen, Rösjön och likaså Väsjöbacken och Edsbergs sportfält.

Naturreservaten ska förbindas genom området med ett natur- och parkstråk och det Blå-gröna

stråket. Området kring Väsjön kommer att restaureras och i samband med detta planeras två torg, ett

promenadstråk och kajer längs sjön. I den norra delen av sjön kommer stadsmiljön att uppföras i

kvarterstruktur (Norra Väsjön, 2013, s. 6).

4.2 Förtätning av Väsjön

Sedan framtagandet av översiktsplanen 1988 har Väsjöområdet identifierats som ett möjligt

framtida bostadsområde. Planområdet av Väsjön var till en början mycket mindre men har med

tiden blivit större än vad man tidigare hade planerat för då det fanns påtryck att utveckla Väsjön

19

genom att förtäta och bygga i området (Sollentuna kommun, 2012, s. 23). Vid utformningen av

planprocesserna var det många fastighetsägare boende i Väsjön som ställde sig mot planerna. Det

har sedan dess funnits en dialog med fastighetsägarna sedan planprocessen började ta form där

kommunen tagit hänsyn till deras åsikter (Pramsten, 2016).

Under planeringens gång har många blivit positiva till förtätningen och nybyggnationen.

Förtätningen kommer framförallt att utformas i de tidigare sommarstugeområdena Norra Väsjön

och Södersätra. Detta medför till att förtätning av området inte sker i dess klassiska form eftersom

att stora delar av Väsjön är obebyggd (Tönnerfors, 2016). Fortsättningsvis planeras det för en

förtätning inom de småhusområdena som kommer att byggas.

Det finns inga tydliga förtätningsstrategier i planerna utan kommunen planerar att förtätningen

ska ske successivt och skapa goda boendemiljöer för att det inte ska byggas allt för tätt, en bra

förtätning där Edsberg ska växa ihop med områdena i Väsjön (Loftenius, 2016). Kommunen

försöker i den mån de kan att förtäta i befintliga områden för att spara på resurserna. Kommunen

använder förtätning i bebyggelsen genom att bland annat nyttja befintlig infrastruktur, en grundsten

som bebyggelsen utgår ifrån. Väsjöbacken ligger centralt i området och är en av Stockholms mest

populära skidbackar. Verksamheten medför goda förutsättningar för en god utveckling och som

kommer att behållas. Den största anledningen till utbyggnaden av Väsjöområdet åsyftar dels på

vattenförsörjningen och avloppshantering, genom en utbyggnad av kommunalt vatten- och avlopp

kan mark- och vattenmiljön långsiktigt säkras. Det andra motivet till utbyggnaden grundar sig i

kommunens bostadsförsörjning som långsiktigt ska säkras i och med att den tillgängliga marken

utnyttjas effektivt.

Utvecklingen av Väsjöområdet kommer att pågå under många år fram till 2040 och sker i

etapper där delområde för delområde färdigställs efter hand. Det planeras att byggas omkring 3800

hem i form av villor, stadsradhus och flerbostadshus (Sollentuna kommun, 2016). Sollentuna

kommun vill nå en långsiktig hållbar utveckling genom att planera för en tätare bebyggelse genom

att exploatera områdena runt Väsjön på ett funktionellt sätt. Kommunen planerar för att

sammankoppla den kommande bebyggelsen i Väsjön med den befintliga flerbostadsbebyggelsen

och villamiljöerna i norra Edsberg så att barriärerna mellan dessa försvinner och skapar en naturlig

övergång samt en sammanhållen stadsdel. Detta kommer att genomföras med förtätning som

planeringsverktyg och kommer att resultera till en fast utveckling i och med att gränserna mellan

den befintliga miljön och den nya suddas ut och förhåller sig till den existerande karaktären

(Gestaltningsplan, 2013). Väsjö torg var en av de delområdena där planerarna tänkte om. I början

var tanken att stora kvarter skulle uttrycka sig i området men man tänkte om och planerade för

småkvarter och mindre gårdar.

Kommunen vill med hjälp av förtätning och nybyggnation sträva efter en blandad och

20

småskalig bebyggelse inom kvarteren, med olika verksamheter i byggnadernas bottenvåningar.

Denna förtätning ska bidra till ökad tillgänglighet och närhet till kollektivtrafik, arbetsplatser,

verksamheter och mycket mera för invånarna. Bilanvändandet i området kommer därmed att

minska och likaså resursförbrukningen när människor väljer cykel och gång som färdmedel

(Smidfelt Rosqvist 2011; Berg, 2003). I och med att en av kommunens främsta hållbarhetsmål är

framkomligheten till och från området, så planeras det för en utbyggnad av framförallt

kollektivtrafiken, cykelvägnätet och gångstråk, för att försöka hindra bilanvändandet (Tönnerfors,

2016). För att nå en hållbar stadsutveckling är det viktigt att transportsystemet är hållbart så att den

klarar av kapaciteten för det växande invånarantalet i Sollentuna kommun samt utvecklas till ett

hållbart transportsystem.

En annan viktig grundpelare i kommunens förtätningsstrategier är att restaurera och bevara

natur- och grönområden för att skapa attraktiva miljöer i staden. Kommunen hoppas kunna attrahera

flera människor och verksamheter till området så att de vill bo och verka i staden och samtidigt

locka fler besökare till området genom att erbjuda det unika friluftslivet som finns tillgängligt

(Loftenius, 2016). Om detta verkställs har kommunen stora förutsättningar för att nå en lyckad

förtätning och är därmed ett steg närmare mot en hållbar stad.

Stadslivet kommer att utvecklas så att det blir mer levande genom att ha en blandad bebyggelse

med närhet till torg och parker samt de unika naturområdena som finns tillgängliga i området. Det

innebär en positiv effekt för hälsan där invånarna bland annat får en bättre luft. Om dessa

målsättningar nås kommer grönområdena att föra med sig fördelar till staden menar Boverket

(2005). Kommunen strävar likaså efter att få in alla typer av verksamheter i området så att denna

trygghet kan åstadkommas (Pramsten, 2016). Tryggheten i Väsjöområdet kommer att öka om staden

erbjuder olika typer av verksamheter olika tider på dygnet så att fler människor rör sig i området

under olika tider på dygnet (Jacobs, 2005).

De områden där förtätning och nybebyggelse kommer att anläggas är främst i Norra Väsjön,

Södersätra, Väsjö torg och Ribbings väg där en del av den befintliga bebyggelsen redan finns men

också där den lämpligaste marken för att bygga bostäderna på finns tillgänglig (Tönnerfors, 2016).

En utbyggnad av Edsberg kommer att göras för att koppla den samman med Väsjön. Förtätning av

dessa delområden kommer att utnyttja befintlig infrastruktur vilket är positivt för både energi- och

materialförbrukningen samt för stadens ekonomi. Men det kommer samtidigt att ske en utbyggnad

av infrastrukturen eftersom att stora delar av området är obebyggt.

4.3 Den planerade bostadsbebyggelsen

Den nya stadsdelen Väsjön ska innefatta; en blandad bebyggelse i form av lägenheter, småhus,

stadsradhus med olika upplåtelsereformer. Nya verksamheter, förskolor, skolor, lekplatser,

21

äldreboende, kommersiell service samt nya idrotts- och rekreationsanläggningar (Projektdirektiv,

2013, s. 8) som planeras av kommunen för att komplettera den planerade bebyggelsen i Väsjön.

Avgränsningen är utformad av Sollentuna kommun tillsammans med involverade aktörer och

utformas på följande sätt; Området definieras i väster av höjdryggen och kraftledningsgatan mot

den lilla sjön Snuggan. I öster gränsar området mot sjön Fjäturen och Rösjöns friluftsområde. I

söder ansluter området mot Edsbergs tätortsområde. Norrut ges avgränsningen i princip av

Sollentunas kommungräns mot Upplands Väsby (Sollentuna kommun, 2010, s. 4).

Planarbetet omfattar hela Väsjöomådet men har efter två plansamråd delats in i nio olika

planetapper. Anledningen till denna avgränsning grundar sig i områdets olika planförutsättningar,

tanken är att de olika planetapperna ska klara av en utbyggnad under en längre tid samt vara

oberoende av varandra (Projektdirektiv, 2013, s. 9, Tönnerfors, 2016). Kommunens strävan att föra

processen snabbt framåt har på samma sätt varit ett fundament för uppdelningen av området

eftersom att den sågs vara för omfattande och stor till storleken (Genomförandebeskrivning, 2013,

s.1). Norra Väsjön, Södersätra, Väsjö Torg och Ribbings väg är de delområden som valts ut i denna

studie eftersom att de är de enda planetapperna som har en färdigställd detaljplan rörande

bostadsbebyggelsen.

4.3.1 Norra Väsjön

Figur 3. Planförslag – med övergripande gatu- och bebyggelsestruktur, skala 1:5000.

Källa: Planbeskrivning till detaljplan för Väsjön norra, Edsberg, Sollentuna kommun, 2013.

Under mitten av nittonhundratalet växte Norr- och Södersätra fram som ett fritidshusområde. Ett

mycket trivsamt område som bidrog till att alltfler människor valde att bosätta sig i området på

22

heltid medförde att kommunalt vatten och avlopp började byggas ut i dessa områden. I och med att

fler bosatte sig i området permanent byggdes Norrortsleden ut för att minska genomfartstrafiken på

Frestavägen. Förutsättningar för en sammanhållen utveckling av ny bebyggelse kring Väsjön gavs i

samband med detta (Norra Väsjön, 2013, s. 5).

Planförslaget för Norra Väsjön innehåller totalt cirka 650 nya lägenheter i flerbostadshus, 150

nya småhus och 7 befintliga villor (Figur 3; Norra Väsjön, 2013, s. 7). Det planeras en utveckling

av området med ny bostadsbebyggelse i form av förtätning och nybyggnation med blandade

bebyggelsetyper. Området är starkt kuperat vilket innebär att planen för gator, bebyggelse och

tomter ska anpassas till terrängförutsättningarna på platsen samt att så många som möjligt får

tillträdde till vyn (Loftenius, 2016). Det kommunala vattnet och avloppssystemen ska byggas ut

tillsammans med den befintliga bebyggelsen och nyproduktionen som planeras. Längs Frestavägen

och intill det Blågröna stråket i öster planeras flerbostadshus som ska ge ett tätare och stadsmässigt

intryck. Radhus/kedjehus och parhus planeras i halvcentrala lägen samt längs den genomgående

gatan mellan Frestavägen och Gustavbergsleden. Planförslag för villabebyggelse anträffas mot

angränsade naturmark i norr och stråk med naturmark bevaras mellan bebyggelsen för att skapa

grönområden (Norra Väsjön, 2013, s. 4; Loftenius, 2016).

Frestavägen kommer att omvandlas till en stadsgata där skalan på bebyggelsen är densamma

som hus i fyra våningar, där den översta är indragen i förhållande till fasadlivet mot gatan.

Flerbostadshusen kommer att få entréer mot gata som utgör stadsmässiga kvalitéer och kommer att

medföra till en varierad karaktär på den norra sidan av Frestavägen. Bottenvåningarna i

flerbostadshusen kommer att möjliggöras för lokaler med handel (Loftenius, 2016).

Ut med gatan längs Edsbergs allé samt vid entrétorget ska det finnas möjlighet att bedriva

affärsverksamheter för lokalen i bottenvåningen eftersom de blir viktiga mötesplatser i området och

längs det blågröna stråket har det planerats flerbostadshus. De terrängmässiga förutsättningarna är

annorlunda här till skillnad från området vid Frestavägen så därför har flerbostadshusen orienterats

utifrån ett friare förhållningssätt, samt att terrängen är i förhållande till gatan (Norra Väsjön, 2013,

s. 5).

Tätare småhusbebyggelse i form av rad- och kedjehus uppförs längs genomgående gator. En

glesare villabebyggelse planeras i de högre liggande delarna där den befintliga villabebyggelsen

finns samt kring den angränsande naturmarken, detta för att få en mjuk övergång till omgivningarna

(Norra Väsjön, 2013, s. 12).

Det är viktigt att bebyggelsen samspelar med terräng och landskapsbild och bör därför

anpassas. Markanpassningar med terrasseringar och murar ska ta upp höjdskillnader där husen

uppförs där terrängen kräver. Naturmarken mellan den lägre bebyggelsen på höjden kommer att

bevaras för vegetation samt erbjuda lekplatser och vistelseområden. Det är något som är viktigt för

23

att få en mjuk övergång mellan de olika bebyggelserna (Norra Väsjön, 2013, s. 12).

4.3.2 Södersätra

Södersätra utgörs idag av ett äldre fritidshusområde som successivt kommer att byggas ut. Området

innefattar Södersätra, delar av Norrsätra, Kastellgården samt delar av Frestavägen, Väsjön och

Snuggabäcken (Projektderektiv, 2013). I detaljplanen framgår det planer för en förtätning av

villabebyggelse i det existerande sommarstugeområde i Väsjön samt en flerbostadsbebyggelse

närmast Frestavägen och Väsjön. I samband med förtätningen kommer VA-, fjärrvärme och elnät att

uppdateras och utvidgas. Det finns även planer för att bygga ut kollektivtrafiken genom en ny väg

för busstrafik som kommer att gå genom hela området i samband med att vägnätet kommer att

rustas upp. Det är framförallt privata fastighetsägare som äger marken samt några större

bostadsbolag som har köpt marken för att bygga flerbostadshus. Som tidigare nämnt kommer

naturen inom samtliga planområden att bevaras och utvecklas. Törnskogens och Rösjöskogens

naturreservat kommer att kopplas ihop genom det så kallade Blågröna stråket som är ett nytt park-

och vattenstråk. Stråket kommer att skapa nya möjligheter att röra sig i området genom att öka

tillgängligheten till Väsjöns stränder samt till omgivande naturreservat. Upp till cirka 500

lägenheter norr om Väsjön och cirka 200 nya småhus i Södersätra samt delar av Norrsätra

(Projektdirektiv 2013; Sollentuna kommun, 2016). I och med att jag inte fick tag på en planarkitekt

för Södersätra så är materialet för det här delområdet begränsat.

24

4.3.3 Väsjö torg

Figur 4. En småskalig inledning av kvarteren med en blandning av flerbostadshus och stadsradhus.

Källa: Planbeskrivning av Väsjö torg, Sollentuna kommun, 2014

Området kommer att utgöra den centrala delen av Väsjöområdet med täta flerbostadshusbebyggelse

i kvarterstruktur (Figur 4; Projektdirektiv, 2013, s. 9). Detaljplanen medger en utbyggnad av ca 800

lägenheter i flerbostadshus. Bebyggelsen kring Väsjö torg kommer att präglas av flerbostadshus

med inslag av stadsradhus. Dessa bostäder kommer att delas in i 14 mindre kvarter (Väsjö torg,

2013, s. 2). I de centrala delarna av kvarteren kommer stadsradhusen främst att lokaliseras, de

kommer dessutom att finnas som inslag utefter lokalgatorna (Pramsten, 2016).

Fastighetsindelningen kommer att möjliggöra för att gestaltningen av bebyggelsen präglas av ett

variationsrikt och småskalig bebyggelse. Gestaltningen av taklandskapet ska vara variationsrik och

omsorgsfull eftersom att takens utförande har stor betydelse för området då den till stora delar

betraktas ovanifrån (Väsjö torg, 2013 s. 4).

Ett centralt torg planeras i anknytning till lägenheterna som planeras vara relativt storskaliga

och införlivande byggnader. Det planeras även en strandpromenad med brygganläggningar utefter

Väsjöns strand som ska förbinda de norra och södra delarna med varandra även en skola för ca 800

elever planeras i området (Väsjö torg, 2013, s. 9)

25

4.3.4 Ribbings väg

Figur 5. Planområde inom rödstreckad markering, skala 1:2000

Källa: Detaljplan för del av Edsberg, Sollentuna kommun, 2016.

Det här planområdet befinner sig i den norra delen av Edsberg i anslutning till Ribbings väg. I

dagsläget omfattar området i princip bara ett sluttande naturområde som förbinder sig till Ribbings

väg samt en stor markparkering som är beläget vid fastigheterna Esset 1 och 2. Planerna för

området är dels att bygga ut gång- och cykelbanan vid Ribbings väg för att säkerställa vägen men

samtidigt uppmuntra för gående och cyklister i området (Ribbings väg, 2016, s. 5).

Det planeras omkring 270 nya lägenheter i området varav 65 av dem är mindre studentbostäder

och varav 6 lägenheter ingår i ett LSS-boende. De nya byggnadsvolymerna kommer att framhävas

mot gatan för att skapa ett tryggare gaturum (Tönnerfors, 2016). Det är viktigt att gränserna mellan

det offentliga gaturummet, de halvprivata ytorna och de privata uteplatserna definieras tydligt.

Utformningen av den nya bebyggelsen ska ske i överensstämmelse med den befintliga bebyggelsen

samtidigt som den ska presenterna en utveckling av området. Husen kommer att uttrycka sig i ett

modernt uttryck som ska avspegla arkitekturen och materialvalet. Ett högre hus kommer att markera

korsningen intill Edsberg allé och ha en betydande roll för länken mellan Edsberg och Väsjön. För

att stärka denna koppling har ett hus som kantar den norra delen av Edsberg allé planerats. I

bottenvåningen av höghuset kommer en lokal att inrymmas som åsyftas ha en serviceverksamhet

med tillträde till en uteplats (Ribbings väg, 2016, s 10).

Det planeras punkthus med fyra till sex våningar som är sammankopplade med lägre

byggnadsdelar i en våning inom Esset 1-2 (3). Ett LSS-boende samt en lokal för en mindre service

verksamhet kommer att återfinnas i bottenvåningen. Det kommer att skapas en tyst gård för de

26

boende intill punkthusen och husen kommer dessutom att rama in det som idag är en parkering. I

denna centrala del av planområdet skapas en mötesplats tillsammans med butikslokalen och torget

som finns framför (Ribbings väg, 2016, s. 10).

Inom planområdet kommer husen att placeras så att de skapar en genomsikt från befintlig

bebyggelse söder om Ribbings väg ut mot naturmark och idrottsområdet (Loftenius, 2016).

27

5. AVSLUTANDE DISKUSSION

Det här avsnittet kommer att sammanfatta resultaten från plandokumenten och intervjuerna för att

diskutera dessa i en större kontext med hjälp av litteratur från den teoretiska bakgrunden. Det

kommer att redogöras för förtätningens bidrag för hållbar stadsutveckling. Avslutningsvis kommer

de slutsatser som har dragits att presenteras utifrån frågeställningarna som uppsatsen är centrerad

kring.

5.1 Förtätningens bidrag till en hållbar stadsutveckling

Bergs resursmodell (2003) har varit utgångspunkten för att analysera om förtätning kan användas

för att skapa ett mer hållbart bostadsbyggande i Väsjöområdet. De fysiska, ekonomiska, biologiska,

organisatoriska, sociala, estetiska och kulturella resurserna har undersökts för att se om kommunen

tagit del av dessa vid utformningen av detaljplanerna.

Förtätningen bidrar till att de fysiska resurserna uppfylls en del men måste kompletteras med

något ytterligare för att uppnå hållbar stadsutveckling. Förnybar energi hade kunnat kompletteras

för uppnå de fysiska resurserna, men eftersom kommunen inte hade några tydliga

förtätningsstrategier i början har denna syn inträffat senare i planeringen och därmed inte varit en

prioritering. Kommunen kan komma att utveckla denna aspekt vid ett senare skede med det är inte

något som framgått i den inhämtade empirin. Den befintliga infrastrukturen som återfinns i området

kommer att nyttjas och likaså kommer närheten till den lokala servicen att utvecklas av den

planerade förtätningen och nybyggnationen i Väsjön. En av kommunens största målsättningar är att

Väsjön ska vara en blandad stad med olika bostadsbebyggelser och en stad med olika funktioner i

varje kvarter. Närheten till de olika verksamheterna kommer att framgå genom denna utformning.

Det finns en risk för att en tät stad kan skapa trängsel samt öka energiförbrukningen (Boverket,

2005, s. 10). I samband med förtätning planerar därför kommunen att utveckla kollektivtrafiken så

att den klarar av kapaciteten för invånarantalet samtidigt som den minskar risken för trängsel i

området (Tönnerfors, 2016). Denna analys kan konstatera att en förtätning av Väsjön för med sig

positiva effekter för de fysiska och ekonomiska resurserna.

Under intervjun med Emma Tönnerfors (2016) framgick det att kommunen främst försöker att

förtäta de områden där den befintliga bebyggelsen finns och i de områden där inte alltför mycket

grönområden behöver avlägsnas. De natur- och grönområden som lämnas kvar kommer att

restaureras och göras tillgängliga för invånarna i Väsjön men också för besökarna (Loftenius,

2016). En utbyggnad av kommunalt vatten- och avlopp samt fjärrvärme kommer att säkras och

byggas ut långsiktigt i och med utbyggnaden av området (Pramsten, 2016). Det så kallade blå-gröna

stråket kommer att skapas för att binda samman Rösjöskogens och Törnskogens naturreservat

28

(Sollentuna kommun, 20, s. 5). Eftersom att kommunen är noga med att bevara så mycket de kan av

natur- och grönområdena så påverkar inte detta de biologiska resurserna särskilt mycket.

Förtätningen kommer att medföra en närhet till framförallt kollektivtrafik och andra

verksamheter vilket kommer att resultera i att fler väljer bort bilen för ta sig till sitt färdmål

(Smidfelt Rosqvist, 2011, s. 38). Det planeras inte bara för bostäder i Väsjön utan ett stor utbud av

verksamheter och servicefunktioner såsom skola, förskolor, äldrevård och livsmedelsbutiker som

påverkar de organisatoriska effekterna på ett positivt sätt. När både bostäder, verksamheter och

servicefunktioner finns i området kommer fler människor att vistas där (Berghauser Pont, 2015).

Blandade upplåtelse- och bostadsformer i form av hyresrätter, bostadsrätter äganderätt kommer

enligt Tönnerfors (2016) att leda till att den sociala segregationen i staden minskar, eftersom att det

kommer att bli en blandning av människor i staden. Dessutom kommer kvarteren som har blandade

funktioner att skapa en effekt av minskad segregering när antalet fler människor rör sig i kvarteren.

Men förtätningen kan innebära en nackdel om fastighetspriserna ökar i samband med att

attraktiviteten i området ökar, det är något som skulle kunna inträffa i Väsjön.

De sociala resurserna som utgörs i staden inverkar framförallt av invånarnas hälsa. Stadens

luftföroreningar kan minska samtidigt som att de kan koncentreras till samma område och kan leda

till negativa hälsoeffekter för invånarna och besökarna av staden (Naess, 2014, s. 1528). Det

positiva effekterna med förtätning är att de kan motivera stadens invånare för en ökad

vardagsmotion (Naess, 2014, s. 1538).

Det estetiska uttrycket i staden är högst subjektiv och därför mycket svår att bedöma. I

detaljplanerna för samtliga delområden påpekas försiktigheten med nybebyggelse för att bevara den

rådande kultur- och naturvärdena i staden (Loftenius, 2016). Viktiga symboler för stadssiluetten kan

komma att försvinna om kommunen bygger för högt (Tönnerfors, 2016). Det går att bedöma att de

kulturella resurserna troligtvis inte kommer att påverkas i allt för hög grad.

5.2 Slutsatser

Under studiens gång har det konstateras att förtätning och nybebyggelse i Väsjön bidrar till en

hållbar stadsutveckling enligt Bergs (2003) resursmodell där flera positiva effekter återfinns i de sju

olika resurserna. Vid en förtätning är det framförallt de fysiska och ekonomiska resurserna som

påverkas positivt till följd av att lokal infrastruktur nyttjas och lokal service utformas.

Förtätningsplanerna kommer främst att ske i Norra Väsjön och Södersätra där den befintliga

bebyggelsen föreligger samt vid Edsberg där området ska kopplas samman med de nybyggda

områdena i Väsjön. De biologiska resurserna påverkas också positivt i det avseendet att kommunen

försöker att bevara så mycket grönområden som möjligt samt restaurerar många av de befintliga

grönområden såsom Väsjön exempelvis. De organisatoriska resurserna får en positiv effekt av

29

förtätningen i Väsjön i och med att det leder till ett bättre underlag för att utveckla kollektivtrafiken

i området. De goda miljöerna som planeras i Väsjön kommer att uppmuntra folk att vistas i området

och kan medföra en trygghet till området och på så sätt påverka effekterna på de sociala resurserna

positivt. Däremot är det svårt att diskutera de estetiska och kulturella resurserna eftersom att det

visuella intrycket i staden är en subjektiv upplevelse.

Väsjöområdet kan med hjälp av de visioner och planer som framställts leda till den önskvärda

riktningen mot hållbarhet, om dessa förverkligas. Kommunen kan använda förtätning som ett

planeringsverktyg för att ge bättre förutsättningar för en hållbar stadsutveckling men måste

kompletteras med andra funktioner för att bli en hållbar stad.

Hållbar stadsutveckling är komplext och den kan endast uppnås när det finns ett samarbete och

god kommunikation mellan olika förvaltningar och aktörer som verkar i staden. Kommunen

utformar plan- och strategidokumenten med riktlinjer för den framtida bebyggelsen och med hjälp

av aktörerna kan de tillsammans arbeta för en hållbar stad där alla besitter en viktig roll. Den

fysiska planeringen bidrar till en hållbar stadsutveckling men kan omöjligt skapa hållbara städer på

egen hand. Det krävs ett bredare helhetstänk med en bättre samordning för att nå bästa möjliga

resultat där medborgarna likaså måste vara villiga att ändra sin livsstil för att nå en hållbar

stadsutveckling.

Under framställandet av uppsatsen har det uppstått ytterligare intressanta frågor. Framförallt

vad de nya invånarna har för syn på den planerade förtätningen samt om det privata byggaktörerna

som verkar i området bidrar till en hållbar stadsutveckling ur ett förtätningsperspektiv. Slutligen

hade det varit intressant att studera Väsjön och de olika delområden om 20-25 år för att se om

målsättningarna har uppfyllts.

30

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING

Berg, P. G. (2003). Sustainability resources in Swedish townscape neighbourhoods: Results from

the model project Hågaby and comparisons with three common residential areas. Landscape

and Urban Planning.

Berghauser Pont, M. & Salomons, E. M. (2012). Urban traffic noise and the relation to urban

density, form and traffic elasticity. Landscape and Urban Planning.

Block, M. (2009). Byggekologi – kunskaper för ett hållbart byggande. Stockholm: Svensk

Byggtjänst.

Boverket (2015). Plattform för hållbar stadsutveckling – Årsrapport för 2015. Karlskrona.

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2. Uppl. Malmö: Liber.

Dalen, M. (2007). Intervju som metod. Malmö: Gleerups Utbildning AB.

Denscombe, M. (2009). Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom

samhällsvetenskaperna. 2. Uppl. Lund: Studentlitteratur.

Engström, C. (2011). Urbaniserad värld – Nya steg mot hållbara städer. Stockholm, Global

Utmaning.

Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H., & Wängnerud, L. (2012). Metodpraktikan: Konsten att

studera samhälle, individ och marknad. Stockholm: Norstedts juridik.

From, Lena. (2011) Hållbar stadsutveckling. FORMAS, Stockholm.

Georgsson, A. (2013). Stockholms förtätningsideal i strävan mot hållbar stadsutveckling – En

studie som sambanden mellan den täta staden och Stockholms parker och offentliga

grönområden. Stockholms universitet.

Gustavsson, H. (2000). Varför föräta staden?. Boverket, Karlskrona.

Jacobs, Jane. (2005). Dena amerikanska storstadens liv och förfall. Göteborg:Bokförlaget Daidalos,

Sverige, Översättning Charlotte Hjukström.

Johansson, S. (2010). Grönområden i Stockholm – Hur påverkas de av exploatering?. Stockholm

universitet.

Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. 3. [rev.] uppl. Lund:

Studentlitteratur.

Larsson, B. (1996) Ekologiska riktlinjer för staden, Ekokultur förlag AB, Stockholm.

Lindgren, K. (2008). Den uthålliga staden – en kunskapsöversikt över ett sexårigt forsknings- och

31

utvecklingsprogram. Stockholm: Forskningsområdet Formas.

Molina, I. (2008). Den rasifierade staden. L. Turner Magnusson (red) Den delade staden. 2

upplagan, Umeå: Boréa.

Naess, P. (2014). Urban form, Sustainability and Health: The case of greater Oslo. European

Planning Studies.

Rådberg, J. (2003). Den hållbara staden – en ohållbar vision.

Scoffham, E & Vale, B. (1996). How compact is sustainable - How sustainable is compact. I

Burton, e, Jenks M & Williams, K. The compact city a sustainable urban form.

Shin, S. (2010). Sustainable Compact Cities and High-Rise Buildings. I Ng, E. Designing High-

Density Cities: For Social and Environmental Sustainability.

Sollentuna kommun. (2012). Översiktsplan för Sollentuna kommun.

Sollentuna kommun. (2013). Projektdirektiv, Exploateringsområdet Väsjön.

Sollentuna kommun. (2013). Planbeskrivning till detaljplan för Väsjön norra, Edsberg.

Sollentuna kommun. (2016) . Planbeskrivning till detaljplan för del av Edsberg 10:8, Esset 1-2 m

fl, Edsberg.

Svenskt Näringsliv (2005). Att lära för hållbar utveckling – Betänkande av Kommittén för

utbildning för hållbar utveckling (SOU 2004:104).

Ullstad, Erland. (2008). Hållbar stadsutveckling – En politisk handbok från Sveriges Arkitekter,

Intellecta.

Internet Sollentuna kommun. ”Väsjön”, https://www.sollentuna.se/sv/trafik--stadsplanering/Vasjon/

[Hämtad den 2016-04-24]

Stockholm stad. ”Stadsutveckling”, http://www.stockholm.se/TrafikStadsplanering/Stadsutveckling

[Hämtad den 2016-05-14].

Muntliga källor

Loftenius, S (2016). Planarkitekt för Norra Väsjön hos Sollentuna kommun.

Intervju genomförd 2016-05-16, Stockholm.

Pramsten, A (2016). Planarkitekt för Väsjö Torg hos Sollentuna kommun.

Intervju genomförd 2016-05-16, Stockholm.

Tönnerfors, E (2016). Planarkitekt för Väsjön hos Sollentunas kommun.

Intervju genomförd 2016-05-19, Stockholm.

32

Bilaga 1 intervjuguide

Grundläggande

- Vad har du för arbetsroll i arbetet med …?

Hållbarhet - Vad har ni för syn på hållbarhet i planeringen av …?

- Vad är hållbarhet för er och hur definierar ni det?

- Hur arbetar ni med hållbar stadsutveckling i projektet?

- Finns det någon fokus eller prioritering från er sida för att uppnå hållbar stadsutveckling?

- Vilka problem och utmaningar har ni stött på i arbetet med hållbar stadsutveckling?

- Finns det någon motivation eller orsak till att ni ville bygga hållbart?

- Vilka mål hoppas ni uppnå i sådant fall?

- Vilka hoppas ni kan bo här när det är färdigt?

- Hur samspelar det här projektet med övriga hållbarhetsinitiativ i kommunen?

Förtätning

- Vad har ni för syn på förtätning i planeringen av …?

- Hur arbetar ni med förtätning i planeringen?

- Vad använder ni er av för strategier för att förtäta?

- Vilka problem och utmaningar har ni stött på i arbetet med att förtäta Väsjön?

- Anser du att förtätning är lämplig ur hållbarhetssynpunkt?

- Finns det motargument mot att bygga tätt när man bygger bostäder? Hur tillgodoser ni eventuell

kritik?

33