INOM EXAMENSARBETE ENERGI OCH MILJÖ,AVANCERAD NIVÅ, 30 HP

, STOCKHOLM SVERIGE 2018

Konsten att odla konst och kultur genom stads- och samhällsplanering

- en studie om att skapa bördiga förhållanden för kulturell infrastruktur

LOVISA LUNDGREN

KTHSKOLAN FÖR ARKITEKTUR OCH SAMHÄLLSBYGGNAD

                                                           The  art  of  cultivating  art  and  culture  through  urban  and  regional  planning  -­‐  a  study  on  how  to  create  fertile  conditions  for  cultural  infrastructure  Konsten  att  odla  konst  och  kultur  genom  stads-­‐  och  samhällsplanering  -­‐  en  studie  om  att  skapa  bördiga  förhållanden  för  kulturell  infrastruktur    Degree  project  course:    Strategies  for  sustainable  development,  Second  Cycle  AL250X,  30  credits    Author:  Lovisa  Lundgren    Supervisor:  Ulrika  Gunnarsson-­‐Östling    Examiner:  Mattias  Höjer      Department  of  Sustainable  Development,  Environmental  Science  and  Engineering  School  of  Architecture  and  the  Built  Environment  KTH  Royal  Institute  of  Technology  

Konsten att odla konst och kultur genom stads- och samhälls-planering

- En studie om att skapa bördiga förhållanden för kulturell infrastruktur

Lovisa Lundgren*11

frön

till

nya

stä

der

”Alla barn är konstnärer. Svårigheten är att fortsätta vara konstnär när man blivit vuxen” Pablo Picasso

4

SUMMARY Although the role of culture for sustainable development is recognized by many in the academy as well as in the urban and regional planning sector, the planning of practical conditions for arts and culture - cultural infrastructure - is inadequate and sometimes completely absent in Sweden today. The aim of this study is therefore to explore what conditions can be created for cultural infrastructure through urban and regional planning in Sweden. Cultural infrastructure includes both hard (such as physical premises) and soft structures (such as financial support). The study focuses on public activities (mainly municipal and regional) but also deals with how private consultancy firms can enable cultural infrastructure. The results are based on qualitative interviews with artists, arts and culture associations, architects as well as municipal and regional planners. Moreover, the study comprises of two questionnaires aimed at art and culture actors and planners and architects from the municipal, regional and private sector. Within the study, two sample cases have been studied - Fyrklöven in Upplands Väsby, and the Street art festival No Limit in Borås. The study explores three research questions: 1) What kind of cultural infrastructure that is needed in Sweden today? 2) What prevents the development of Cultural Infrastructure? 3) What potential lies in urban and regional planning? The results of the study show that the types of cultural infrastructure that are primarily needed in Sweden today are Available meeting places, Information and knowledge, as well as Networks and Funding. The three biggest obstacles identified is Lack of value and responsibility for art and culture, Funding and Structure and organization. Collaboration proves to be the most important potential in planning, both over the levels of municipal-region-state, as with art and culture actors and other civil society actors and businesses. Two other main potentials lie in Strategic planning, and Demands and investments. This includes application of planning tools such as Cultural Planning and Culture Impact Assessments. The study also highlights the importance that municipalities set higher demands and use their positions as long-term societal developers with monopoly in order to give room for art and culture – e.g. by applying a scoring system similar to that in Fyrklövern when pricing land. Moreover, the study points to the benefits and importance of supporting grassroots initiatives and providing them long-term conditions for driving cultural infrastructure. In order to make cultural infrastructures available and inclusive, a critical approach is also required that draws attention to hidden norms. The results of the study speak for the relevance of the complexity theory in understanding and describing cultural development. This theory support results of the study such as the importance of collaborating over policy areas, e.g. housing and public transport, the importance of not planning everything in detail and instead leave room for organic development. It also explains that one cannot directly or precisely quantify the effects of art and culture efforts. The results of the study are finally summarized as recommendations for urban and regional planners as well as political and private decision-makers. Key words: Cultural infrastructure, Sustainable development, Complexity theory, Art and Culture

5

SAMMANFATTNING Trots att kulturens roll för hållbar utveckling erkänts av många inom såväl akademien som planeringsbranschen, är planeringen av praktiska förutsättningar för konst och kultur - kulturell infrastruktur – bristfällig och ibland helt utebliven i Sverige idag. Syftet med studien är därför att utforska vilka förutsättningar som kan skapas för kulturell infrastruktur genom stads- och samhällsplanering i Sverige. Kulturell infrastruktur innefattar såväl hårda (såsom fysiska lokaler) som mjuka strukturer (såsom ekonomiskt stöd). Studien inriktar sig på offentliga verksamheter (främst kommunalt och regionalt) men behandlar även hur privata konsultfirmor kan skapa förutsättningar för kulturell infrastruktur. Resultaten bygger på kvalitativa intervjuer med såväl konstnärer, konst- och kultursamarbetsorganisationer, arkitekter som tjänstepersoner på kommunal och regional nivå, samt på två enkätundersökningar med såväl konst- och kulturaktörer som planerare. Inom ramen för studien har även två exempelfall studerats – Fyrklövern i Upplands Väsby, samt Gatukonstfestivalen No Limit i Borås. Studien undersöker tre forskningsfrågor: 1) Vad för kulturell infrastruktur behövs i Sverige idag? 2) Vad hindrar etableringen av kulturell infrastruktur idag? 3) Vilken potential finns inom stads- och samhällsplanering att skapa förutsättningar för kulturell infrastruktur? Studiens resultat visar att de former av kulturell infrastruktur som främst behövs i Sverige idag är Tillgängliga mötesplatser, Information och kunskap, samt Nätverk och Finansieringsformer. De tre största hindren som studien identifierar är Brist på värdering och ansvar för konst- och kultur, Finansiering och Struktur och organisation. Samverkan visar sig vara den viktigaste potentialen inom stads- och samhällsplanering, såväl över nivåerna kommun-region-stat, som med konst- och kulturaktörer, övriga civilsamhället och näringslivet. Två andra stora potentialer visar sig vara Strategisk planering och Krav och investering. Här ingår användningen av planeringsverktyg såsom Cultural planning och kulturkonsekvensanalyser. Studien visar på vikten att kommuner våga ställa högre krav och använda sin position som långsiktig samhällsutvecklare med planmonopol för att möjliggöra för konst och kultur - exempelvis genom att tillämpa ett poängsystem likt det i Fyrklövern vid markprissättning. Samtidigt understryks värdet av att inta en möjliggörande roll genom att stötta gräsrotsinitiativ och ge dem långsiktiga förutsättningar att driva kulturell infrastruktur. För att även göra kulturella infrastrukturer tillgängliga och inkluderande krävs ett kritiskt förhållningssätt som uppmärksammar dolda normer. Resultaten av studien talar för komplexitetsteorins relevans för att förstå och beskriva kulturell utveckling. Teorin stöttar studiens resultat såsom vikten av att samarbeta över politikområden såsom bostäder och kollektivtrafik, samt vikten av att inte planera allt i detalj, utan att lämna rum för organisk vidareutveckling. Den förklarar också att det inte går att avkräva direkta och exakt mätbara effekter av konst- och kultursatsningar. Studiens resultat har slutligen sammanfattats i form av rekommendationer för såväl stads- och samhällsplanerare som politiska och privata beslutsfattare. Nyckelord: Kulturell infrastruktur, Hållbar utveckling, Komplexitetsteorin, Konst och kultur

6

FÖRORD Det finns många att tacka längs resan som detta examensarbete inneburit. Först vill jag tacka min handledare på KTH, Ulrika Gunnarsson-Östling, som uppmuntrade min idé att kombinera just konst och vetenskap i mitt examensarbete och som stöttat mig längs arbetets gång. Jag vill även rikta ett särskilt varmt tack till mina bollplank på White arkitekter – Anna Ågren, Sofie Weidemann och Malin Zimm. Men jag vill även tacka hela Whites Stockholmskontor som välkomnat mig med öppna armar och som bidragit med inspiration, uppslag och kunskap. Det har varit ett sant nöje att skriva detta arbete på Katsan bland er alla och sida vid sida med exjobbskollegan Felicia Sellgren. Ett särskilt tack vill jag rikta till Jens Hansson för sina fantastiska illustrationer till min rapports försättsblad. Denna studie hade inte blivit densamma utan alla intervjupersoner och enkätsvarandes bidrag, såväl under förstudien som under studien. Det största av tack till er alla för att ni tagit er tiden att bidra med era perspektiv, erfarenheter och klokskaper - Tack! Examensarbetsprocessen hade inte heller varit lika berikande utan alla de praktiska erfarenheter av kulturell infrastruktur som jag haft möjlighet att delta i sida vid sida med min teoretiska process. Tack kära dansarvänner, täck kära konstnärskollegor i Waraka, och tack kära referensgruppskollegor i Dansa en bok. Slutligen vill jag tacka för all stöttning från familj och vänner och sist men inte minst vill jag tacka min fantastiska sambo Vincent Gliniewicz som med ett beundransvärt tålamod stöttat mig på otaliga vis längs denna resa.

7

BEGREPPSFÖRKLARING Bokal - en kombinerad form av boende och lokal. Curator/Kurator – syftar i konstsammanhang på en person som har ansvarig för val av konstnärer och konstverk. Enprocentregeln - kan ses som en riktlinje snarare än en regel och kan tillämpas av kommuner och regioner i Sverige. Den innebär att 1 % av budgeten för ny- eller ombyggnadsprojekt avsätts för offentlig konst. Fria kulturlivet – konst- och kulturaktörer som inte är knutna till någon kulturinstitution. Konst - Jag väljer att i min studie förstå konst som professionellt skapande (medlem i KRO/KIF eller motsvarande) av konstnärliga upplevelser som kan vara av såväl fysisk som processinriktad karaktär. Konst- och kulturaktör – Samlingsbegrepp för professionella konstnärer, och ideella/amatörmässiga konst- och kulturutövare. Kultur - Kultur väljer jag att förstå ur en estetisk mening, där utövande kan ske såväl professionellt som amatörmässigt/ideellt. Denna estetiska förståelse ligger i linje med Kulturrådets beskrivning av kultur inom projektet Kreativa platser: “Kultur kan användas för att beskriva människans skapande och kreativitet så som konst, litteratur, musik, dans, teater och film”. (Kulturrådet, n.d.) Kulturinstitution – Institutioner såsom teatrar, konserthus, dansscener, operahus, bibliotek. Kultursamverkansmodellen - är den rådande kulturpolitiken i Sverige, vilken infördes 2011. Syftet var att beslutsmakten skulle komma närmare medborgarna och öka regionernas egen flexibilitet, och modeller innebär en regionalisering, alltså en decentralisering av kulturpolitiken. (Nathanson, 2010)

8

INNEHÅLLSFÖRTECKNING SUMMARY ............................................................................................................................... 4

SAMMANFATTNING ................................................................................................................. 5 NYCKELORD ....................................................................................................................................... 5

BEGREPPSFÖRKLARING ............................................................................................................ 7

1. INLEDNING ..................................................................................................................... 10 1.1 SYFTE, FORSKNINGSFRÅGOR OCH MÅL ............................................................................................ 13 1.2 DISPOSITION .............................................................................................................................. 13 1.3 AVGRÄNSNINGAR........................................................................................................................ 13

2. METODOLOGI ................................................................................................................ 15 2.1 METODER .................................................................................................................................. 16

2.1.1 Datainsamling ................................................................................................................. 16 2.1.2 Dataanalys ...................................................................................................................... 19

3. BAKGRUND .................................................................................................................... 20 3.1 KONST OCH KULTUR .................................................................................................................... 20 3.2 VÄRDET AV KONST OCH KULTUR .................................................................................................... 20 3.3 KONST OCH KULTUR OCH HÅLLBAR UTVECKLING ............................................................................... 21 3.4 VARFÖR BEHÖVS OFFENTLIGA SATSNINGAR PÅ KONST OCH KULTUR? ................................................... 23 3.5 KONST OCH KULTUR I STADS- OCH SAMHÄLLSPLANERING ................................................................... 24

3.5.1 Cultural planning ............................................................................................................ 25 3.5.2 Offentlig konst, gestaltning och samverkan ................................................................... 26

3.6 KULTURELL INFRASTRUKTUR.......................................................................................................... 27

4. RESULTAT....................................................................................................................... 28 4.1 ENKÄTENS RESPONDENTER ........................................................................................................... 28

4.1.1 Behovsenkäten ................................................................................................................ 28 4.1.2 Planeringsenkäten .......................................................................................................... 30

4.2 KULTURELL INFRASTRUKTUR SOM BEHÖVS I SVERIGE IDAG ................................................................. 35 4.2.1 Mötesplatser ................................................................................................................... 35 4.2.2 Information och kunskap ................................................................................................ 36 4.2.3 Stödformer och finansiering ........................................................................................... 37 4.2.4 Tillgänglighet .................................................................................................................. 38 4.2.5 Nätverk ........................................................................................................................... 39 4.2.6 Övrigt .............................................................................................................................. 39 Konstnärer/Kulturaktörer och Utrustning ............................................................................... 39

4.3 HINDER FÖR ETABLERINGEN AV KULTURELL INFRASTRUKTUR ............................................................... 41 4.3.1 Värdering och ansvar ...................................................................................................... 41 4.3.2 Finansiering ..................................................................................................................... 42 4.3.3 Struktur & organisation .................................................................................................. 43 4.3.4 Kunskap, Kommunikation och Synsätt ............................................................................ 46 4.3.5 Bostadsbrist & Ekonomiskt system ................................................................................. 48 4.3.6 Övrigt .............................................................................................................................. 49

4.4 POTENTIALEN ATT SKAPA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR KULTURELL INFRASTRUKTUR GENOM STADS- OCH SAMHÄLLSPLANERING ........................................................................................................................ 50

4.4.1 Samverkan ...................................................................................................................... 50 4.4.2 Strategisk planering ........................................................................................................ 53 4.4.3 Krav och investering ........................................................................................................ 55 4.4.4 Kunskap ........................................................................................................................... 56

9

4.4.5 Utformning ..................................................................................................................... 58 4.5 EXEMPELFALL ............................................................................................................................. 60

4.5.1 No limit ........................................................................................................................... 60 4.5.2 Fyrklövern ....................................................................................................................... 68

5. DISKUSSION ................................................................................................................... 72 5.1 STUDIEN I RELATION TILL CULTURAL PLANNING ................................................................................ 72 5.2 STUDIENS ROLL I RELATION TILL ÖVRIGA SAMHÄLLSFRÅGOR OCH HÅLLBAR UTVECKLING ........................... 72 5.3 STUDIEN I RELATION TILL KOMPLEXITETSTEORIN ............................................................................... 74

5.3.1 Komplexa system är öppna ............................................................................................. 74 5.3.2 Uppkomst och självorganisering..................................................................................... 75 5.3.3 Icke-determinism och icke-spårbarhet ........................................................................... 77 5.3.4 ”Distributed connectivity” ............................................................................................... 78

5.4 METODVAL OCH BEGRÄNSNINGAR ................................................................................................. 79 5.4.1 Reflektion gällande enkätsvaren .................................................................................... 80 5.4.2 Generaliserbarhet ........................................................................................................... 80

6. SLUTSATSER ................................................................................................................... 81

7. REKOMMENDATIONER ................................................................................................... 82 ALLMÄNT (GÄLLER ALLA AKTÖRER) ...................................................................................................... 82 KOMMUNER OCH REGIONER/LANDSTING ............................................................................................. 83 PRIVATA AKTÖRER – KONSULTER ......................................................................................................... 85

8. FRAMTIDA STUDIER........................................................................................................ 86

9. REFERENSER ................................................................................................................... 87 LITTERATUR ..................................................................................................................................... 87 WEB DOKUMENT .............................................................................................................................. 89 INTERVJUER ..................................................................................................................................... 90 ILLUSTRATIONER ............................................................................................................................... 91

APPENDIX 1 ............................................................................................................................. 92

APPENDIX 2 ............................................................................................................................ 93

APPENDIX 3 ............................................................................................................................ 94

APPENDIX 4 ............................................................................................................................ 95

APPENDIX 5 ............................................................................................................................ 96

APPENDIX 6 ............................................................................................................................ 99

10

1. INLEDNING Globalt sett finns idag en stor enighet i att hållbar utveckling är något viktigt och eftersträvansvärt. På internationell nivå finns FNs globala mål för hållbar utveckling1 som även Sverige eftersträvar. (Regeringskansliet, 2016) Inom forskningen höjs fler och fler röster som anser att konst och kultur är en viktig nyckel i vägen mot ett hållbart samhälle och därmed hållbar utveckling. (Kagan, 2010; Hawkes, 2001; Mega, 2010a). Detta synsätt stämmer överens med hur UNESCO2 ser FNs globala mål. De ser målen som viktiga framsteg för hållbar utveckling, inte minst för att kultur innefattas i många av de olika målen och därmed lyfts fram på ett sätt som inte tidigare gjorts. (“Sustainable Development Goals for Culture on the 2030 Agenda,” 2015) En av målsättningarna till det fjärde globala FN målet om kvalitativ utbildning beskriver följande: “By 2030, ensure that all learners acquire the knowledge and skills needed to promote sustainable development, including […] appreciation of cultural diversity and of culture’s contribution to sustainable development” (“Education - United Nations Sustainable Development,” n.d.) Kultur ses här som en del utav målen för hållbar utveckling, men även som ett medel i den bemärkelsen att kultur kan bidra till hållbar utveckling. Konst och kultur beskrivs ofta kunna bidra med nya perspektiv och ett ifrågasättande av invanda samhällsstrukturer (Günes, 2012). ”Det är viktigt med en förmåga till perspektivbyten för att man ska kunna verka för en hållbar utveckling” (Gröndal, 2011, s.38). Gröndal menar vidare att denna förmåga att byta perspektiv ökar människors förmåga att kommunicera effektivt och att ta fram lösningar baserat på lokala förutsättningar. Packalén (2010) menar att kultur är ett nödvändigt medium som kan forma den kommunikation och handling som krävs för att nå hållbar utveckling på såväl ekologiska, ekonomiska som sociala plan. Kultur är ett brett begrepp som kan definieras på olika sätt. Packaléns (2010) definition av kultur innefattar såväl konstnärliga uttryck såsom teater, film och musik, som ett antropologiskt och sociologiskt koncept som innefattar våra normer, värdesystem och traditioner. Här menar Packalén att det blir viktigt att se att dessa två delar av kultur kan komplettera varandra på ett fruktbart sätt och bidra med sådant som kommunikation, flexibilitet, öppenhet för det okända och kritisk reflektion kring vår ”egen” kultur. Denna rapport fokuserar på konst och kultur utifrån estetiska perspektiv, alltså konstnärliga uttryck såsom musik, dans och film. Studien utgår från att konst och kultur kopplar till hållbar utveckling både som mål och medel. Sett som en del av social hållbarhet utgör konst och kultur ett mål för hållbar utveckling. Samtidigt ses konst och kultur som ett medel för att bidra till hållbar utveckling i andra sociala avseenden men även på ekologiska och ekonomiska plan. Författaren tillskriver dessutom konst och kultur ett egenvärde som ligger bortom konceptet hållbar utveckling. Precis som att varje människoliv har ett egenvärde, ser författaren att även varje livs uttrycksförmåga ett egenvärde. Detta kan ses

1 Sustainable Development Goals. 2 United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization (FN:s organisation för ökat samarbete inom utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation/information).

11

ligga i linje med att konst och kultur är en mänsklig rättighet. (“Universal Declaration of Human Rights,” 2015) Konst och kultur beskrivs vara värdefullt av en mängd olika anledningar. Exempelvis värdesätts kultur för dess förmåga att verka socialt sammanhållande och stärka människors identitet. Vidare beskrivs kultur kunna stärka självkänsla hos individer i samhällen, motverka rädsla och osäkerhet och erbjuda skönhet och nöje för själen. (Markusen och Gadwa, 2010) Litteratur menar också att kultur skapar utrymme för social och politisk kritik och beskriver vikten av ett fungerande konst- och kulturliv för ett demokratiskt samhälle. (Markusen och Gadwa, 2010; Metzger, 2011; Hawkes, 2001; Hjort, 2012) På senare år kommer dessutom mer och mer forskning som visar att konst och kultur har fysiskt och psykiskt hälsofrämjande effekter. (Kätting, 2011; Theorell, 2014) Samtidigt är konst och kulturs värden och samhällsnyttor ofta svåra att greppa. Kulturanalys genom Klerby (2012) sammanfattar de marknadsmisslyckanden som motiverar varför konst och kultur är ett av de områden som kräver offentlig inblandning. Främst menar Klerby att det rör marknadsmisslyckandena ”kollektiv eller semi-kollektiv nyttighet” samt ”positiva externa effekter” som dessa nyttor ger upphov till. Detta skapar en marknadsobalans som kräver offentlig inblandning för att uppnå samhällsekonomisk effektivitet. Något som kan ske genom exempelvis ekonomiskt stöd och regleringar såsom upphovsrätt, alternativt system för att ersätta positiva externaliteter. (Klerby, 2012, s.11) Dock verkar denna offentliga inblandning inte vara tillräcklig i dagens Sverige. Konstnärsnämnden släppte 2016 en rapport över konstnärers demografi, inkomster och sociala villkor, baserad på statistik från SCB. I den framgår att konstnärer halkar efter i inkomstutvecklingen3, att deras medianinkomst ligger betydligt lägre jämfört med övriga befolkningen4, att konstnärer får mindre bidrag, blir mer välutbildade samt att de i större utsträckning flyttar till storstadsregioner. Samtidigt finns det stora klyftor mellan de konstnärer som tjänar mest och de som tjänar minst5. Många konstnärer finansierar själva sin verksamhet genom annan form av arbete, och detta stora ”mellanskikt” av konstnärer har fått det tuffare de senaste åren i takt med att meningsfulla brödjobb har försvunnit. Exempelvis har lärarjobben blivit allt färre då estetiska ämnen inte längre är obligatoriska i gymnasieutbildningen. (Nilsson, 2003) Konstnärers ansträngda ekonomi innebär en risk för ökad kommersialisering och i förlängningen ett minskat utbud av hög konstnärlig kvalitét. Att alltfler konstnärer flyttar till storstadsregioner, skapar dessutom en ojämn tillgång till konst och kultur i landet. (Niklasson, 2017) Samtidigt har kreativitet, kultur och kunskap de senaste åren blivit något utav nyckelkoncept för att förstå urban utveckling. (Musterd & Ostendorf, 2004) Konst och kultur har lyfts upp som en identitets- och varumärkesskapande tillgång och ekonomisk drivkraft. En problematik i detta sammanhang är att konst och kultur de senaste åren

3 Inkomstutvecklingen för konstnärer har de senaste tio åren ökat med fyra procent vilket kan jämföras med övriga befolkningens ökning på 18 %. (Konstnärsnämnden, 2016) 4 Medianvärdet för konstnärers förvärvsinkomst före skatt per månad, låg 2014 på 18 200 kr vilket kan jämföras med medianinkomsten för hela befolkningen på 24 200 kr. (Konstnärsnämnden, 2016) 5 Författare av facklitteratur hade högst medianinkomst, 23 800 kr, medan komponist/musiker hade lägst medianinkomst på under 12 800 kr. (Konstnärsnämnden, 2016)

12

exploaterats i stadsutvecklingsprocesser för att höja markvärdet och/eller förbättra städer eller stadsdelars rykte eller ”image”. (Davidts, 2004) Många varnar dock för de negativa effekter som kan uppstå om konst och kultur används främst som ett instrument för att nå ekonomisk vinning. Ett problem är undanträngningen av socialt ekonomiskt utsatta grupper, i takt med att markpriser ökar i kulturellt ”hippa” områden. Vidare lyfts risken att underminera äktheten hos konst och kultur genom att använda det främst i exempelvis marknadsföringssyfte. (Sacco & Crociata, 2013) Planeringsmetoden Cultural planning beskrivs som ett verktyg för politiker att tänka strategiskt kring kulturresurser i ett område och utforska hur dessa kan användas för att utveckla och förstärka en plats identitet och nå samhällsmål. (Evans & Foord, 2008) Inom Cultural planning ses kultur som ett medel för samhällsutveckling, där analys och uppföljning i form av mätbara resultat är en viktig del. Exempel på indikatorer är ekonomiska effekter, utbildningseffekter och konstnärliga effekter såsom innovation. (Lindkvist & Månsson, 2008) Cultural planning bringar ett värdefullt kulturperspektiv till planeringen. Dock har varningar höjts för en kulturplanering som har för stort fokus på just mätbara resultat. Verschaffel (2008) ser vikten av att även utveckla kunskap om hur gynnsamma förutsättningar och grogrunder för konst och kultur kan skapas. För konst och kultur existerar förstås inte i ett vakuum. Kulturell infrastruktur kan ses som de praktiska förutsättningar som behöver finnas på plats för ett väl fungerande konst- och kulturliv. Forskning visar att tillgång till kulturell infrastruktur påverkar människors benägenhet att ”konsumera” kultur. (Rössel and Weingartner, 2016) Kulturell infrastruktur kan innebära såväl ”hårda” fysiska förutsättningar såsom gallerier, teatrar och produktionslokaler. Men även mjuka strukturer såsom information, kunskapsnätverk och finansiering. Hur välanvända de fysiska strukturerna blir beror på hur välfungerande de mjuka strukturerna är. (Bryson, 2007) Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), som företräder nära 30 000 yrkesverksamma kulturskapare i Sverige, betonar vikten av kulturell infrastruktur i Sverige och skriver följande i sitt remissvar på den Regionala Utvecklingsplanen för Stockholmsregionen (RUFS2050): ”För att upprätthålla såväl tillgången till kulturupplevelser som möjligheten till eget skapande för medborgarna … är (det) helt grundläggande att det finns en välfungerande, stark och differentierad kulturell infrastruktur för de yrkesverksamma kulturskaparna, som möjliggör för dem att arbeta, bo och utvecklas i regionen.” (Liungman and B. Lagercrantz, 2016, s.2) När det kommer till att förstå kultur i ett samhällsutvecklings-perspektiv förespråkar bland annat Sacco & Crociata (2013) och Comunian (2011) komplext systemtänk i relation till konst och kultur. Comunian (2011) menar att såväl forskning som politik bör använda sig av kompexitetsteorin. Den här studien är ett försök till att undersöka hur förutsättningar och möjligheter - i form av kulturell infrastruktur - kan skapas för konst- och kulturaktörer genom stads- och samhällsplanering. Där värdet av konst och kultur och dess nödvändighet för ett hållbart samhälle är en utgångspunkt och där komplexitetsteorin tillämpas för att analysera resultatet av studien.

13

1.1 Syfte, forskningsfrågor och mål Syftet med studien är att utforska vilka förutsättningar som kan skapas för kulturell infrastruktur genom stads- och samhällsplanering i Sverige. Syftet bryts ner i följande tre forskningsfrågor:

- Vad för kulturell infrastruktur behövs i Sverige idag? - Vad hindrar etableringen av kulturell infrastruktur idag? - Vilken potential finns inom stads- och samhällsplanering att skapa förutsättningar

för kulturell infrastruktur? Målet är sedan att utifrån studien formulera rekommendationer för såväl stads- och samhällsplanerare som politiska och privata beslutsfattare. 1.2 Disposition Rapportens inledande kapitel innehåller inledning, syfte och forskningsfrågor samt disposition och avgränsningar. I kapitel 2 beskrivs metodologin och hur studien har genomförts. Kapitel 3 är ett bakgrundsavsnitt som är tänkt att ge läsaren en inledande inblick i ämnet utifrån litteraturstudien. Resultaten av studien presenteras i kapitel 4, som inleds med en överblick över de svarande på studiens två enkäter. Kapitlet är indelat utifrån mina tre forskningsfrågor samt de två exempelfall som jag undersöker inom ramen för studien. I kapitel 5 diskuterar jag resultaten och sätter dessa i relation till ett analytiskt ramverk. Kapitel 6 består av de slutsatser jag drar av studien. I kapitel 7 sammanställer jag rekommendationer utifrån studien och i kapitel 8 presenterar jag tankar om framtida studier. Efter bibliografin följer 6 appendix med material som inte ansetts relevant eller praktiskt att inrymma i rapporten. 1.3 Avgränsningar Såväl syfte som forskningsfrågor måste förstås utifrån de avgränsningar som gjorts för studien. Studien avgränsar sig till ett svenskt perspektiv och fokuserar på stads- och samhällsplanering utifrån ett främst kommunalt perspektiv, men innefattar också ett regionalt perspektiv samt ett privat perspektiv. Ursprungligen var ambitionen även att innefatta ett nationellt perspektiv, därav intervjuades även statliga tjänstepersoner. Gällande konst- och kulturperspektivet begränsar sig datainsamlingen till ett utförarperspektiv i form av konst- och kulturaktörer, och tar alltså inte med publikperspektivet. Studien innefattar inte heller producenter, kulturinstitutioner och utbildningsväsendet. Detta beror främst på tidsbegränsningar och svårigheter i att kontakta målgruppen publik. Studien avgränsar sig till konst och kultur ur en estetisk mening, se avsnitt 3.1 Studien har inriktat sig till både professionella och amatörmässiga/ideella konst- och kulturaktörer, se avsnittet om Intervjustudie och Enkät under ”2.1 Metoder”.

14

Studien avgränsas ur stads- och samhällsplaneringsperspektiv till ett tjänstepersonsperspektiv och inte ett politiskt. Detta är ett val som grundar sig på praktiska, långsiktiga som kunskapsmässiga aspekter. Tjänstepersoner är lättare att kontakta, samtidigt som de inte byts ut regelbundet på samma vis som politiker. De är dessutom yrkesverksamma och därmed kunniga i sakfrågorna på ett sätt som inte alltid politiker har möjlighet att vara. Däremot utgör studien ett underlag som riktar sig till bland annat politiska beslutsfattare.

15

2. METODOLOGI I tillämpade forskningsstudier, särskilt när flera forskningsfrågor ska besvaras, är det enligt Bickman & Rog (2009, s.19) vanligt att använda multipla metoder för datainsamling, även kallat blandade tillvägagångssätt (eller mixed methods) (Bergman, 2008). Bickman & Rog (2009, s.23) menar att blandade metoder är ett sätt att öka precisionen i kvalitativa studier, där triangulering ses som viktigare för att öka validiteten snarare än statistisk tillförlitlighet. De beskriver vidare att ju mer datainsamlingsmetoderna skiljer sig åt, desto tillförlitligare blir resultaten om de olika metoderna konvergerar mot samma resultat. Min forskningsdesign utgår från triangulering och består av såväl kvalitativa som kvantitativa metoder. Studien är främst kvalitativ och tar avstamp i en litteraturstudie men bygger framförallt på empirisk datainsamling genom kvalitativa intervjuer samt två enkätundersökningar. Inom ramen för intervjustudien har även två specifika intressanta exempelfall utforskats, som knyter an till alla forskningsfrågor, men främst den tredje. Förutom dessa metoder övervägdes även metoderna Fokusgrupper och Fallstudier. Jag valde att endast tillämpa en lättare variant av fallstudier – det jag här väljer att kalla exempelfall – för att så att säga plocka ut russinen ur kakan. Fallstudier är en väldigt talande kvalitativ metod som djupdyker i ett eller flera specifika exempel, men är samtidigt svåra att dra mer generella slutsatser från. Då jag med denna studie ville samla in ett bredare underlag från såväl konst- och kulturaktörer som planerare, insåg jag att tidsbegränsningen inte skulle tillåta att dessutom genomföra fullskaliga fallstudier. Vidare hade jag under litteraturstudien hittat fallstudier som bidrar till förståelse för ämnet, bl.a. (Ernits, 2014), och såg därför värdet i att komplettera dessa bidrag med en annan typ av studie. Att ändå begripliggöra ämnet genom exempel, samt att söka dra lärdomar av dessa ansåg jag som värdefullt, därav de så kallade exempelfallen. Poängen med mina två enkäter var att samla in ett bredare underlag som kunde ställas i kontrast till en annan metod samt litteraturstudien. Då enkäterna går mer på bredden än på djupet, ansåg jag den mest väsensskilda metoden vara djupintervjuer, alltså intervjuer med en eller två människor. Jag valde att inte tillämpa fokusgrupper, då det i denna studie inte är fråga om att utröna individuella preferenser eller attityder. En förundersökning genomfördes under processen med syfte att definiera frågeställningar. Denna bestod av ostrukturerade intervjuer med totalt fyra forskare inom urbana studier samt tre konstnärer. Den första forskningsfrågan besvaras främst genom empiriskt inhämtat material – intervjuer och enkäter. Medan den andra och tredje frågan besvaras genom såväl litteratur som empirisk data.

16

2.1 Metoder I följande avsnitt beskrivs metoderna för såväl datainsamling som dataanalys. 2.1.1 Datainsamling Datainsamlingen har skett i tre huvudsteg – genom litteraturstudie, intervjuer och enkäter - vilka beskrivs i följande avsnitt. Förstahandsdata har inhämtats genom en kvalitativ intervjustudie samt två enkätundersökningar. Förutom litteraturstudien, har information om ämnet inhämtats genom internetsökning via sökmotorn Google. Denna efterforskning på internet har dessutom bidragit till att identifiera relevanta intervjupersoner. 2.1.1.1 Litteraturstudie För att få grepp om ämnet konst och kultur i relation till stads- och samhällsplanering, grundas studien i en litteraturstudie på området. Information om sökord och portaler som använts kan läsas i Appendix 1. Vidare har ”Snowball-sampling” använts för att identifiera litteratur, vilket skett genom källhänvisningar i litteratur som funnits genom sökningarna. Vidare har även formella och informella intervjupersoner hänvisat mig till litteratur samt intressanta exempel. För att avgöra litteraturens relevans har titlar och sammanfattningarna lästs igenom. Den litteratur som relaterat till ämnet och eller forskningsfrågorna har sedan gått vidare för fördjupad läsning. 2.1.1.2 Intervjustudie Utifrån forskningsfrågorna är studien av såväl beskrivande som utforskande karaktär, eftersom den ämnar besvara vad-frågor (vad för Kulturell infrastruktur behövs) såväl som att identifiera ett problems dimensioner (hinder för utveckling av kulturell infrastruktur) (Bickman & Rog, 2009). Valet av en semi-strukturerad intervju grundar sig såväl i den utforskande samt beskrivande naturen av studien. Med en strukturerad intervjumetod riskeras den utforskande naturen av studien, då en sådan metod ökar risken för att missa områden och aspekter som inte kan förutses. Medan en semi-strukturerad intervju lämnar plats för mer utforskande. (Mcintosh & Morse, 2015) Kvales (2007) handbok för semi-strukturerade intervjustudier har varit den mest använda litteraturen under designen av intervjustudien. För att bidra till en nyanserad förståelse för mitt syfte och mina frågeställningar, valde jag att intervjua personer med konst- och kulturbakgrund, stads- och samhällsplanerare på kommun och region, samt privata och akademiska aktörer6. För en fullständig lista på de intervjuade, se Appendix 2. Under studien genomfördes 17 intervjuer med totalt 24 personer. Av dessa ingick fem av intervjuerna även som exempelfall, vilket beskrivs vidare nedan under 2.1.1.4 Exempelfall. Ursprungligen var även regeringssatsningen ”Äga Rum” tänkt att använda som exempelfall. Äga rum består av två satsningar - ”Kreativa platser” som drivs av Kulturrådet och Statens

6 Inom fältet stads- och samhällsplanering.

17

konstråds ”Konst Händer”. Av utrymmes och tidsmässiga skäl har detta exempelfall valts att strykas ur rapporten. Däremot har dessa intervjuer ändå innehållsanalyserats utifrån det kodningsramverk som presenteras i Appendix 3. Intervjuerna var runt en timma långa och genomfördes främst ansikte mot ansikte. Fem telefonintervjuer genomfördes. De flesta av intervjuerna (11) genomfördes med en ensam intervjuperson. När det var lämpligt intervjuades personer två och två, och i ett fall tre åt gången. Intervjuerna spelades in på ljudfil och transkriberades ordagrant. I intervjun med byggaktören i exempelfallet Fyrklövern, har endast det för forskningsfrågorna relevanta materialet transkriberats fullständigt. Intervjupersonerna har sedan givits tillfälle att läsa igenom och kommentera på sina delar. 2.1.1.3 Enkät Det främsta syftet med enkäten var att öka studiens tillförlitlighet genom triangulering. Utformningen av enkäterna skedde till viss del parallellt med intervjustudien. Enkäterna utformades utifrån två perspektiv klassificerade som ”Behovsperspektiv”, riktad till konst- och kulturaktörer, samt ”Planerarperspektiv”, riktad till stads- och samhällsplanerare privat, kommunal och regional nivå. Dessa två enkäter kommer i fortsättningen att benämnas ”Behovsenkäten” och ”Planeringsenkäten”. Enkäterna bestod främst av öppna frågor av liknande karaktär som den semistrukturerade intervjuguiden bestod av, i syfte att bredda andelen svarande jämfört med intervjustudien. Men även så kallade Likert-skalor användes, vilket i detta fall rörde sig om självuppskattningsskalor från 1-5, där varje siffra innebar en gradvis förändring från en extrem till en annan, såsom från ”inte alls” till ”fullständigt”. Enkäterna var anonyma, för att öka tillförlitligheten vid självrapporterad data, då det i annat fall är finns risk för de tillfrågade svarar utifrån vad som anses socialt eller karriärmässigt önskvärt snarare än sanningsenligt. (Bickman & Rog, 2009) Urval av utskick av enkätundersökning Enkäten med ”Behovsenkät” skickades till följande konst- och kulturaktörer, då dessa representerar några av de huvudsakliga samlingspunkterna för yrkesverksamma och ideella/amatörmässiga konst- och kulturaktörer: - Via medlemsbrevs utskick till alla KRO/KIFs medlemmar – Konstnärernas

Riksorganisation/Föreningen Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare - Mejl till KLYS (Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd)

medlemsorganisationer 7 (där KRO/KIF ingår). - Mejl till Ax medlemsorganisationer8 – Kulturorganisationer i Samverkan - Kulturrådets Äga rum-satsning Kreativa platsers 21 beviljade projekt9

7 Finns namngivna I Appendix 4 8 Finns namngivna i Appendix 4 9 Finns namngivna i Appendix 5

18

Då jag uppmuntrade mottagaren av enkäten att skicka den vidare till relevanta personer i de olika medlemsorganisationerna så kan jag inte ange exakt hur många enkäter som skickades ut. Men minimalt skickades den ut till 47 personer. Samtidigt skickades en länk till enkäten med i KRO/KIFs medlemsbrev, vilket går ut till (men inte läses av alla) nära 6000 konstnärer. ”Planeringsenkäten” skickades till Sveriges alla såväl kommuner som regioner och landstingför att fånga ett stads- och samhällsplanerarperspektiv i offentlig regi. Då jag skrev examensarbetet på arkitektkontoret White Arkitekter, var det en praktisk och intressant möjlighet att såväl intervjua som att skicka ut planeringsenkäten till alla anställda där. Detta innebär att även ett konsultperspektiv på stads- och samhällsplanering fångades in i studien. Då byggaktörer är en viktig spelare i stads- och samhällsplanering, valde jag att skicka ut enkäten även till byggföretag. Nedan följer en sammanställning av vilka jag kontaktat. Totalt sett mottog minst 1 230 personer länken till enkäten. - Alla Sveriges kommuner (290 mottagare) - Alla Sveriges regioner och landsting (21 mottagare) - Arkitektkontoret White Sveriges alla anställda (drygt 900 anställda i Malmö, Västerås,

Linköping, Göteborg, Örebro, Uppsala, Stockholm, Umeå och Kiruna) - Alla byggföretag i Fyrklövern (15 mottagare), samt PEAB, Skanska, NCC, JM och

Veidekke Sverige (vilka toppar listan över de 30 största byggföretagen efter omsättning i Sverige, samt har angivit e-postadresser som kontaktuppgifter)

Under resultatdelen 4.1 presenteras en grafisk översikt över de svarande på de två enkäterna. 2.1.1.4 Exempelfall För att dyka djupare i frågan hur dagens behov av kulturplanering kan tillgodoses, vill jag också använda mig av två exempelfall – Upplands Väsby kommuns utvecklingsprojekt Fyrklövern, samt gatukonstfestivalen No Limit i Borås. Dessa initiativ har hittats utifrån ”snowball sampling” i sökandet efter exempel som ligger i framkant gällande planeringsmetoder som är relevanta utifrån ett kulturell infrastruktur-perspektiv. Syftet med dessa exempelfall är att ge levande exempel från samtiden i utforskandet av den tredje forskningsfrågan angående potential. No Limit är ett exempel på kulturell infrastruktur i form av en blomstrande gatukonstfestival i en stad. Festivalen är en illustration på värdet av gräsrotsinitiativ och ett exempel på hur sådana initiativ kan stöttas och möjliggöras genom offentlig och privat verksamhet. Exempelfallet bidrar även till insikt i utmaningar och framgångsfaktorer i denna typ av samarbete och initiativ. Fyrklövern är ett exempel där en kommun använt sin planmonopolsställning för att framgångsrikt premiera långsiktighet och stadsmässiga kvalitéter. Detta genom en innovativ stadsplaneringsmetod som spelar på marknadsekonomins spelplan – ett poängsystem som kopplas till markpris. Vilka stadsmässiga kvalitéter som knyts till detta poängsystem är upp till kommunen att bestämma. Därför är fallexemplet Fyrklövern högst

19

relevant utifrån ett kulturellt infrastrukturperspektiv, då kvalitéter som rör konst och kultur går att integrera i ett sådant system. Datainsamling om exempelfallen utgår från ostrukturerade samt semi-strukturerade intervjuer, och kompletteras med skriven information om respektive exempel. I fyrklövern intervjuades tre personer - projektledaren för fyrklövern, en planarkitekt samt en byggaktör. Två intervjuer genomfördes gällande No Limit – projektledaren och initiativtagaren tillika konstnärlig ledare för festivalen, båda intervjuerna genomfördes per telefon. 2.1.2 Dataanalys I följande avsnitt beskrivs hur jag gått till väga för att analysera insamlad data. 2.1.2.1 Kvalitativ innehållsanalys Kvalitativ innehållsanalys (Qualitative content analysis (QCA)) baserad på (Schreier, 2012) har använts vid analys av såväl intervjustudien som de öppna fritext-svaren på enkäterna. Kodningsramverket som analysen baseras på har framtagits utifrån såväl forskningsfrågorna som själva innehållet. Kodningsramverket har på grund av tid- och resursmässiga begränsningar inte validerats av någon ytterligare person. Dock har jag vid en senare tidpunkt gått igenom kodningen igen, i samband med en sammanställning av resultaten i form av textmatriser och löpande text. Vid denna andra genomlysning reviderades kodningen av ett mindre antal segment. Kodningsramverket finns i Appendix 3, där del 1 utgör de kategorier som är direkt relevanta för att besvara forskningsfrågorna. 2.1.2.2 Komplexitetsteori På senare tid har skarp kritik riktats mot enkelspåriga beskrivningar av dynamiken bakom kultur i relation till samhällsutveckling såsom Creative classes. Bland annat Sacco & Crociata (2013) och Comunian (2011) förespråkar ett mer komplext systemtänk gällande i relation till konst och kultur. Comunian (2011) menar att såväl forskning som politik bör använda sig av kompexitetsteorin när det kommer till att förstå kultur i ett samhällsutvecklingsperspektiv. Då min studie är väldigt empiriskt inriktad och syftar till att bidra med rekommendationer för såväl stads- och samhällsplanerare som beslutsfattare, ser jag ett värde i att koppla på ett analytiskt ramverk, för att försöka bidra till ämnet även på ett mer teoretiskt plan. Därför väljer jag att analysera resultaten utifrån Comunians (2011) sammanställning av komplexitetsteorins (Complexity Theory) åtta principer, vilka jag fritt översatt och presenterar i tabellen i Appendix 6.

20

3. BAKGRUND

3.1 Konst och kultur Kultur är ett begrepp som kan innefatta antropologiska och sociologiska koncept, däribland normer, traditioner och värdesystem. Men det kan också innefatta konstnärliga uttryck såsom teater, film och musik. (Packalén, 2010) Jag väljer att i denna studie förstå konst som professionellt skapande10 av konstnärliga upplevelser som kan vara av såväl fysisk som processinriktad karaktär. Kultur väljer jag att förstå ur en estetisk mening, där utövande kan ske såväl professionellt som amatörmässigt/ideellt. Denna estetiska förståelse ligger i linje med Kulturrådets beskrivning av kultur inom projektet Kreativa platser: “Kultur kan användas för att beskriva människans skapande och kreativitet så som konst, litteratur, musik, dans, teater och film”. (Kulturrådet, n.d.) 3.2 Värdet av Konst och Kultur Kultur kan ses som kittet som förenar människor, ett kitt som kan skapa känslor av såväl tillhörighet som utanförskap. Kultur kan även beskrivas som ”människans sätt att skapa balans i tillvaron”. (FORMAS, 2011, s.27) Ett annat sätt att beskriva kultur är samhällens sätt att uttrycka sina värderingar. (Hawkes, 2001) Günes (2012, s.84) intervjuade Konstfrämjandets f d förbundssekreterare som menar att “för mig handlar kulturen om att har vi inte den, så har vi inte heller förmågan att reflektera; att stanna upp; att omvärdera och få andra perspektiv (…) finns inte kulturen där som en reflektion så hamnar vi lätt i ett samhälle som är allt annat än demokratiskt.” Hon är inte ensam om att peka på länken mellan kultur och demokrati. Hjort (2012) lyfter fram vikten av kultur som en plattform för yttrandefrihet, fantasi och demokrati. Även Metzger (2011) lyfter upp närvaron av konstnärer i demokratiserande syfte, samtidigt som han (2016) varnar för att konst och kultur även kan användas i direkt odemokratiska syften. I KLYS remissvar till utredningen om Konstnärernas villkor Dir 2016:93 skriver de att ”En sann yttrandefrihet och en fungerande demokrati förutsätter en stark och självständig konstnärskår med goda villkor.” (Källén, 2017, s.1) Mega (2010, s.141) beskriver arv och kultur som identitetsskapande och berikande urbant kapital och att konst i staden representerar ’det ultimata uttrycket för kollektiv intelligens’. Markusen och Gadwa (2010) gör en sammanställning av den forskning som gjorts kring planering för konst och kultur. Bland en del forskare betonas värdet av hur kulturella investeringar kan verka socialt sammanhållande genom att överbrygga kulturer, stärka identitet, skapa utrymme för social och politisk kritik, stärka självkänsla hos individer i samhällen, motverka rädsla och osäkerhet och erbjuda skönhet och nöje för själen.

10 Medlem i KRO/KIF eller motsvarande.

21

3.3 Konst och kultur och hållbar utveckling Hållbar utveckling är ett komplext begrepp som sedan det publicerades i den FN initierade rapporten Our common future (Brundtland, 1987) har varit föremål för mycket diskussioner och vidareutveckling. Ett av de dominerande synsätten är att konceptet innefattar de tre dimensionerna ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Men vad dessa dimensioner innefattar och hur de relaterar till varandra finns det ingen enhetlig bild av. För att exemplifiera så kan den ekologiska dimensionen innefatta naturresurser, biologisk mångfald och ekosystems funktioner. Medan den ekonomiska kan innefatta ekonomiska värden såsom ägodelar och byggda samhällsstrukturer. Den sociala dimensionen kan beskrivas innefatta mänskligt kapital och ”sociala förväntningar som styrs bland annat av kultur och politik” (Gröndahl, 2011, s.36) Dessa tre dimensioner kan illustreras i relation till varandra på olika vis, exempelvis som tre överlappande ringar, det så kallade Venn-diagrammet. Ett annat sätt är att illustrera dimensionerna som en tårta i tre lager, där den ekologiska dimensionen utgör den bredaste basen, den sociala dimensionen bygger på med en mindre tårtbit och den ekonomiska dimensionen utgör den minsta översta tårtbiten. I bland annat Falköping kommun använder de en liknande hållbarhetsmodell som White arkitekter, där social hållbarhet ses som målet, ekonomisk hållbarhet som medlet och ekologisk hållbarhet som förutsättningen eller villkoret. Såhär beskriver Falköping kommun hållbarhet: ”Ekologin sätter ramarna och villkoren med planetens absoluta gränser, våra ekosystem och naturens resurser. Ekonomin är de medel tillsammans med det politiska systemet vi har för att skapa social hållbarhet”. Social hållbarhet utgör alltså målsättningen, vilket i Falköpings kommun innefattar bland annat såväl trygghet, vård, skola, kultur, som delaktighet. (“Hållbar utveckling - Falköpings kommun,” n.d.) Denna studie utgår ifrån detta synsätt - att social hållbarhet är målet vi långsiktigt eftersträvar. I denna strävan är ekonomi och politiska system är viktiga verktyg, samtidigt som ekologisk hållbarhet utgör själva grundförutsättningen som sätter ramarna. Här ser jag, precis som Falköping kommun, att konst och kultur är en del av social hållbarhet. Alltså ingår konst och kultur som en del i målsättningen om social hållbarhet. I ett socialt hållbart samhälle behövs med andra ord förutsättningar skapas för konst och kultur. Förutom att konst och kultur som en del av social hållbarhet innebär ett mål, kan det likt ekonomi och politiska system även utgöra ett medel för att bidra till hållbarhet på andra delar av social hållbarhet, men även på ekonomiska som ekologiska plan. I följande stycke återger jag Packaléns (2010) resonemang om att konst och kultur är en förutsättning för hållbar utveckling och beskriver sedan även hur annan litteratur har beskrivit hur konst och kultur bidrar till sociala, ekonomiska och ekologiska dimensioner av hållbarhet. Konst och kultur som förutsättning för hållbar utveckling Packaléns (2010) definition av kultur innefattar såväl konstnärliga uttryck såsom teater, film och musik, som ett antropologiskt och sociologiskt koncept som innefattar våra normer, värdesystem och traditioner. Här menar Packalén att det blir viktigt att se att dessa två delar av kultur kan komplettera varandra på ett fruktbart sätt och bidra med sådant som kommunikation, flexibilitet, öppenhet för det okända och kritisk reflektion kring vår ”egen” kultur. Han kritiserar hållbarhetskommunikation som främst lyfter panik-skapande

22

ekologiska ”worst case” scenarier och menar att det behövs en bredare bild av scenarier som framhäver hur vi kan forma våra framtida samhällen. För ett sådant scenarioskapande menar Packalén att kultur är nyckeln till kommunikation som verkligen når ut till den breda massan. Han ställer sig frågan om IPCC skulle ha blivit lika uppmärksammat om det inte vore för Al Gores bok och David Guggenheims film ”En obekväm sanning”. Packalén ser det som en nödvändighet att vi balanserar de teknokratiska tendenserna i dagens samhälle genom att allvarligt fundera över vilken betydelse historia, språk, musik och konst har för mänskligt välmående. Här menar Packalén att kultur borde ses som en röd tråd som genomsyrar och förutsätter övriga hållbarhetsdimensioner. Social hållbarhet Först och främst kan här nämnas att det enligt artikel 27 i FNs deklaration om mänskliga rättigheter är varje människas rättighet att fritt kunna delta i samhällets kulturliv, att ta del av konst samt vetenskapliga framsteg och dess fördelar. (“Universal Declaration of Human Rights,” 2015, s.7) Med andra ord bidrar tillgång till konst och kultur till att social rättvisa upprätthålls. Nordiska ministerrådet (2017, s.7) skriver under målsättningen med rubriken ”Det hållbara Norden” att ”Kulturupplevelser och kulturaktiviteter är viktiga för samhörighet, identitetsutveckling och inkludering, de stimulerar till diskussion och debatt och kan bidra till stärkt tillit, respekt och sammanhållning.” Konst och kultur kan alltså ses bidra till delaktighet, integrering och kunskapsutveckling. Slutligen vill jag nämna att konst och kultur visat sig kunna bidra till hälsoaspekter av social hållbarhet. Mer och mer forskning pekar nämligen på positiva samband mellan konst och kultur och fysisk och psykisk hälsa. Se bland annat sammanställning av Kätting (2011) och exempelvis Theorells (2014) studie om musik och psykologisk hälsa.

Ekonomisk hållbarhet Ekonomiska dimensioner av hållbarhet kan kopplas till aspekter som innovation och urban och samhällelig ekonomisk utveckling (Sacco et al., 2014; Kunzmann, 2004). Gällande innovation kan likheter dras mellan kultur och grundforskning, då värdet av båda dessa investeringar ibland inte kan ses förrän efter flera år, och då i former såsom ”kreativitet, innovationer och ökat humankapital” (Klerby, 2012, s.12). Ekologisk hållbarhet Det finns konstgrenar som inriktar sig på just ekologiska aspekter av hållbarhet såsom ”environmental art” och ”ecological art” (Kaye, 2013). I detta sammanhang pekar forskare på konst och kulturs potential i att kommunicera och begripliggöra hållbarhetsutmaningar såsom klimatförändringar och biodiversitetsförluster. Bland annat Angeler (2016) lyfter fram potentialen i just tvärdisciplinära samarbeten mellan konstformer och vetenskap. Ett samtida svenskt exempel är Moderna museets ”Acclimatize” (“Acclimatize | Moderna Museet i Stockholm,” n.d.), en online-utställning där alla fått möjlighet att ladda upp sina verk om klimatförändringarna. Hemsidan är tänkt att fungera som en tankesmedja med idéer som inspirerar att ta kliv för att uppnå FNs hållbarhetsmål 2030.

23

Författarens perspektiv Personligen ser jag att något av det största värdet som konst och kultur kan bidra med gällande hållbar utveckling är perspektivskiften och ett ifrågasättande av (ohållbara) beteenden och normer. Konst och kultur kan bidra till ett sätt att se sig själv och sin samtid genom ett utifrånperspektiv. Det kan avväpna laddade och låsta frågor och konflikter. Här har Metzger (2011) bidragit med argument för att involvera konstnärer i planeringsprocessen just för att tillvarata förmågan att skapa ett klimat som kan möjliggöra en prestigelös och fruktbar dialog, men också för ovan nämnda perspektivskifte. I linje med vad Packalén (2010) beskriver, ser jag även stora potentialer i konst och kultur som förmedlare av alternativa (hållbara) framtider – genom att levandegöra visioner som är nödvändiga för att skapa mening och mobilisera människor. Utifrån resonemangen i detta avsnitt, ser jag att konst och kultur är värdefullt och nödvändigt för hållbar utveckling, både som mål och medel. Men som nämndes i inledningen, jag vill även tillägga att jag tillskriver konst och kultur ett värde i sig. 3.4 Varför behövs offentliga satsningar på konst och kultur? Kulturanalys genom Klerby (2012) sammanfattar de marknadsmisslyckanden som motiverar varför konst och kultur är ett av de områden som kräver offentlig inblandning. Främst menar Klerby att det rör marknadsmisslyckandena ”kollektiv eller semi-kollektiv nyttighet” samt ”positiva externa effekter” som dessa nyttor ger upphov till. En kollektiv vara innebär att de är så kallade icke-rivala och/eller icke-exkluderbara. Icke-rivaliteten handlar om att en persons konsumtion inte påverkar en annan persons konsumtion negativt – varken kvantitativt eller kvalitativt. Icke-exkluderbarheten innebär att det inte går att utestänga allmänheten från konsumtion, exempelvis radioutsändningar. Det finns även icke-rival semikollektiva varor, så kallade klubbvaror, exempelvis teatrar och museer med biljett- eller entréavgift. Antalet besökare/konsumenter kan här begränsas, men råder det ingen konkurrens om upplevelsen besökare emellan. En annan aspekt är att konst och kultur kan innebära en personalintensiv verksamhet, vilket leder till att dessa varor blir relativt dyrare jämfört med teknikintensivt producerade varor. Detta för att teknikutveckling och ökad effektivitet leder till minskade priser. Fenomenet kan kallas ”kostnadssjukan” och Klerby (2012) hänvisar till Baumol och Bowen som exemplifierade detta genom symfoniorkestrar. För att ett visst stycke ska kunna framföras krävs ett visst antal personer, det går inte att effektivisera ur en personalaspekt. I takt med att lönenivåerna stiger kommer därför dessa varor naturligt att bli dyrare över tid. Detta fenomen kan alltså motivera en offentlig kulturfinansiering som ökar över tid för att över huvud taget upprätthålla en jämn tillgång till kultur. När det kommer till efterfrågan på konst och kultur, så innebär detta såväl nyskapande som ett bevarande av konst och kultur från tidigare generationer – kulturarv. Klerby (2012, s.13) beskriver att efterfrågan bland annat skapas genom kunskap och tidigare

24

kulturupplevelser. I ekonomitermer så ökar marginalnyttan med kulturupplevelser snarare än minskar. Enkelt uttryckt, ju mer konst och kultur du upplever desto mer värde får det för dig att uppleva mer. Forskning visar på att en tidig introduktion i konst och kultur är positivt korrelerat med ett aktivt kulturdeltagande som vuxen. Sammanfattningsvis så skapar kollektiva varor och externaliteter en marknadsobalans som kräver offentlig inblandning för att uppnå samhällsekonomisk effektivitet. Något som kan ske genom ex. ekonomiskt stöd och regleringar såsom upphovsrätt, alternativt system för att ersätta positiva externaliteter. (Klerby, 2012, s.11) Samtidigt beskrivs konstvärlden lida av ett ”kolonialistiskt arv” och än idag domineras konstfältet av personer från medel- och överklassen, (Folkrörelsernas Konstfrämjande, n.d., s.2) vilket även detta skulle kunna motivera offentlig inblandning. 3.5 Konst och Kultur i stads- och samhällsplanering Kultur har länge negligerats inom stadsplanering. Evans & Foord (2008) beskriver en frustration över bristande riktlinjer och standarder för markexploatering i relation till konst och kultur, vilket skiljer sig negativt från andra områden såsom parker och sportanläggningar. Men de senaste åren har kreativitet, kultur och kunskap blivit något utav nyckelkoncept för att förstå urban utveckling. (Musterd & Ostendorf, 2004) Kulturens roll har i samhälls- och stadsplaneringssammanhang lyfts upp gällande såväl marknadsföring, lokal ekonomisk utveckling, som för att bibehålla identitet och livskvalitet för invånare (Kunzmann, 2004). Gällande den lokala ekonomiska utvecklingen har Richard Floridas begrepp ”creative class” varit tongivande och gett upphov till stora diskussioner.11 På senare tid har skarp kritik riktats mot enkelspåriga beskrivningar av dynamiken bakom kultur i relation till samhällsutveckling och ekonomisk utveckling. En kritik som framförs är att ekonomier och samhällen inte är maskiner, utan snarare levande organismer, där individer påverkar varandra på komplexa vis. Bland annat Comunian (2011) förespråkar ett mer komplext systemtänk gällande i relation till konst och kultur. Kagan and Hahn (2011) kritiserar Floridas instrumentella och strikt ekonomiska nyttoperspektiv på konst- och kulturaktörer “creative classes”, men menar samtidigt att Floridas synsätt ändå bidragit till att öka uppmärksamheten kring vikten av konst, kultur och kreativitet ur ett urbant perspektiv. Kulturens roll i stadsplanering har senare lyfts fram under begreppet ”Creative cities” av bland annat Charles Landry, och vidareutvecklats och diskuterats av bland andra Sandercock (2005), Kagan & Hahn (2011) och Comunian (2011). Sacco & Crociata (2013) menar att det finns anledning att tro att den senaste tids uppmärksamhet kring kultur som urban utvecklingsdrivkraft inte bara är en övergående trend. De har utvecklat ett strategiskt ramverk baserat på Cultural planning, som består av tre områden - teman,

11 För översikt se (Florida, 2002) och för kritik av hans teori, se exempelvis (Markusen and Gadwa, 2010) och (Sacco et al., 2014)) För närmare läsning om att använda kultur för marknadsföring av städer se Jensen (2007).

25

kulturell infrastruktur12 och kritiska dimensioner. Cultural planning är ett sätt att se stadsplanering och regional utveckling från ett kulturellt perspektiv. (Lindkvist & Månsson, 2008) Ett kulturellt perspektiv möjliggör enligt Landry en planering som är mer inkluderande, mångfacetterad och demokratisk. Han menar att detta kulturella perspektiv hjälper till att identifiera såväl ekonomiska som sociala problem och möjligheter, då det ger en rikare och mer mångbottnad bild av interaktioner, dynamiker, relationer, vilket gör det lättare att förstå en plats komplexitet. (Landry, 2005, s.118) 3.5.1 Cultural planning Cultural planning beskrivs som ett verktyg för politiker att tänka strategiskt kring kulturresurser i ett område och att utforska hur dessa kan användas för att utveckla och förstärka en plats identitet och nå samhällsmål. Lindkvist & Månsson (2008) beskriver att Cultural planning kännetecknas av - en bred definition av kulturbegreppet, att kultur betraktas som en integrerad del av regional utvecklingspolitik, att fokus ligger på den unika platsen och medborgarperspektivet, att otraditionella metoder används för att kartlägga kulturella resurser i vid bemärkelse, samt att rådande föreställningar utmanas. De menar även att metoden är gränsöverskridande och skär genom den offentliga sektorn, privata marknaden och civilsamhället. Evans & Foord (2008) lyfter möjligheterna som skapas när lokal offentlig verksamhet samarbetar med konstaktörer för att strategiskt integrera konst och kultur. De menar att planeringen idealt inkluderar alla konstformer, vilket kan ge upphov till såväl ekonomiska fördelar, som glädje och inspiration till alla. (Evans & Foord, 2008) Lindkvist & Månsson (2008) beskriver en praktisk tillämpning av Cultural planning i Södra Småland, där kartläggningen inriktade sig på fem fokusområden: Existerande kulturell infrastruktur13, allmänna platsers attraktivitet, områdets historiska, arkitektoniska, kreativa och antropologiska karaktär, utveckling av lokala talanger och ”egna och andras bild av platsen”. Lärdomar från Södra Småland sammanfattades som att dessa nya glasögon gav en ny bild av regionen. Metodens sektorsövergripande natur var positiv och utmanade rådande arbetssätt, men kunde samtligt vara svårarbetad i vissa fall. Kartläggningarna behöver ske regelbundet, eftersom omvärlden snabbt och ständigt förändras. De menar att Cultural planning inte löser alla problem gällande kultur, men att den bidrar med en omvärldsanalys där kulturpolitik sätts i fokus. Evans & Foord (2008, s.75) beskriver Cultural planning som en tre-stegsprocess, där själva planeringen inte sker förrän i sista steget. Steg ett är vad som beskrivs som Cultural mapping och innebär en sammanställning av information om - Fysiska faciliteter (såsom scener, arbetsplatser, utrustning, teknik (såsom bredband), öppna platser, transportinfrastruktur) - Människor – organisationer, konstnärer, evenemang, intressegrupper mm. 12 Benämns av Sacco and Crociata (2013) som Facilities, vilket beskrivs som består av “tangible” och “intangible” infrastruktur för kultur och kreativa aktiviteter. Se s.1695-1697 13 Samt dess tillgänglighet i form av bl.a. kalendarium och publiktillgänglighet på länsnivå.

26

- Ekonomi – finansiering, investeringar, kulturella och kreativa företag, turism. - Benchmarks - Nyckeltal för jämförelse. Själva kartläggningen beskrivs ske genom konsultation av lokala aktörer, konstnärer, organisationer mm., där även kartprogram såsom GIS kan användas. Steg två i processen benämns som ”Cultural needs assessment”. Vilket innefattar boende och besökandes profiler i området, samt förändringsfaktorer såsom boende (hushållstyper, densitet mm.), transport (definierar tillgänglighet), anställningsgrad (beskriver den lokala ekonomin), lokal servicenivå (social infrastruktur, dagligvaruhandel, öppna ytor mm.) samt befolkningsprognoser (årliga trender). I det tredje steget beskrivs exempel av Cultural planning såsom - ny och uppdaterad tillgång såsom optimal placering och funktionsblandning. - investeringsmodeller och samlokalisering. I Cultural planning ses kultur som ett medel för samhällsutveckling, och beskrivs som en resurs med stor inneboende potential, snarare än produkter som borde subventioneras för att de är bra för oss. Lindkvist & Månsson (2008) hänvisar till Nilsson (2003) och beskriver att analys och uppföljning i form av mätbara resultat - är en viktig del i arbetet med Cultural planning. Exempel på indikatorer som är mätbara är ekonomiska effekter, utbildningseffekter, publikeffekter, jobbskapande effekter, konstnärliga effekter såsom innovation. Som beskrevs i inledningen har Verschaffel (2008) höjt en varnande röst för en alltför produktions- och resultatinriktad samhällsplanering och frågar sig om Cultural planning handlar om – att ’producera’ eller ’odla’ kultur. Han menar att resultatfokuseringen är extra problematisk gällande konst, kultur och vetenskap, då de föregångare inom dessa områden som vi söker och behöver enligt Verschaffel inte går att ’producera’ på någon systematiskt vis: Vi kan bara skapa förutsättningar som möjliggör att dessa individer växer fram och blommar ut. För detta krävs ett samhälle som är öppet för undantag och det okända, ett samhälle som möjliggör för oförutsedda avvikelser. Enligt honom är en viktig del av lösningen att skapa ett samhälle där den stora majoriteten är välutbildad, insatt i forskning och intresserad av konst och vetenskap.. (Verschaffel, 2008, s.2) 3.5.2 Offentlig konst, gestaltning och samverkan En skärningspunkt mellan konst och kultur och stads- och samhällsplanering är konst i offentliga miljöer, så kallad offentlig konst. I Sverige finansieras offentlig konst till stor del genom den så kallade enprocentregeln, vilket kan ses som en riktlinje snarare än en regel och kan tillämpas av kommuner och regioner i Sverige. Den innebär att 1 % av budgeten för ny- eller ombyggnadsprojekt avsätts för offentlig konst. Exempel på initiativ för att utveckla gestaltningen av de offentliga miljöerna genom samverkan mellan såväl offentliga och privata aktörer och olika yrkeskompetenser såsom konstnärer, arkitekter, designers, är den fyraåriga satsningen ”Konsten att gestalta offentliga miljöer” (Orrje and Lindholm, 2013), där Håkansson (2013) beskriver lärdomar i processen från ett följeforskarperspektiv. Ett annat samverkansexempel är hur

27

konstnärer14 bidrog till arbetet med den regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen (RUFS2010) (Metzger, 2011). Initiativet initierades av Regionplanekontoret och Kulturförvaltningen i Stockholms läns landsting och resulterade i konstprojektet Att dela ett samhälle vilket även mynnade ut i en bok med samma namn “Att dela ett samhälle (2011)” (2015). 3.6 Kulturell infrastruktur Kulturell infrastruktur är en benämning av strukturer som utgör basförutsättningar för konst- och kulturliv. Detta berör såväl utbildning, som ”produktion” och ”konsumtion” av kultur. Kulturell infrastruktur kan vara av såväl hård som mjuk karaktär. Hård infrastruktur syftar till fysiska kulturresurser såsom gallerier, teatrar, produktionslokaler, museum, studios och replokaler. Medan mjuk kulturell infrastruktur består av icke-fysiska företeelser såsom information, kunskapsnätverk, uppsökande verksamhet, utbildning och publikutveckling. (Bryson, 2007, s.99) KLYS beskriver att kulturell infrastruktur handlar om ”god tillgång till både professionella kulturinstitutioner, så som bibliotek, teatrar och museer/konsthallar, och olika sorters kulturella mötesplatser, dvs. ett lokalt aktivt civilsamhälle med ideella kulturföreningar och konst- och bildningsfrämjande organisationer i närområdet.” (Liungman & Lagercrantz, n.d., s.6) De menar också att det innefattar ”goda förutsättningar för de yrkesverksamma kulturskaparnas möjlighet att arbeta, bo och utvecklas i regionen, vilket inbegriper ett tillräckligt utbud av arbetslokaler så som ateljéer, studios och konstnärsanpassade verkstäder.” (ibid, s.6) Ur ett stads- och samhällsplaneringsperspektiv har beräkningar gjorts på antalet verksamheter som skulle möjliggöras av en utbyggnad av 140 000 bostäder i Stockholmsområdet, för att motsvara Stockholms nuvarande tillgång till service. Relevanta exempel ur ett kulturellt infrastrukturperspektiv är att 140 000 bostäder, vilket är vad Stockholm väntas öka med till 2030, skulle motsvara 30 bibliotek, 21 museer och sex biografer (“Bostadspotential Stockholm – Spacescape,” n.d., s.6). Detta rör alltså hård kulturell infrastruktur, vilket kanske är det som många tänker ligger närmast stadsplanering. Men även de mjuka strukturerna är viktiga att tillgodose. Här blir alltså inte bara antalen och den blotta närvaron av hårda kulturtillgångar som räknas, utan även hur invånare och konstnärer och organisationer involveras och hur information förmedlas. Hård kulturell infrastruktur beskrivs nämligen vara beroende av hur effektivt det investeras även i den mjuka kulturella infrastrukturen. (Bryson, 2007; Comunian, 2012)

14 Janna Holmstedt, Anna Högberg, Johan Tirén och Johan Waerndt.

28

4. RESULTAT I detta kapitel presenteras resultaten av min enkät- och intervjustudie om kulturell infrastruktur. Första avsnittet ger en överblick över vilka som besvarat de två enkäterna. 4.1 Enkätens respondenter Nedan följer en grafisk översikt över de svarande på de två enkäterna – Behovsenkäten som besvarats av konst- och kulturaktörer, samt Planeringsenkäten som besvarats av privata aktörer, samt kommunala och regionala tjänstepersoner. 4.1.1 Behovsenkäten

Figur 1 – visar kategori och antal svarade på Behovsenkäten. Här framgår att nära 2/3 av de svarande är professionella konst- och kulturaktörer.

Figur 2 – visar fördelningen av de svarande per sammanslagen kategori utav konstform. Majoriteten av de svarande föll inom kategorin ”Musik”, därefter kommer kategorin ”Teater”.

32

14

2 1 1

Antal och andel svarande på Behovsenkäten

Professionellt

Amatörmässigt/Ideellt

Både Amatörmässigt och professionellt

Inte aktiv nu

Ej angivet

02468

10121416

Anta

l (n)

Behovsenkät - Kategorier av Konstformer

29

Geografisk spridning – Behovsenkäten

Plats/Ort för verksamhet

Antal svarande

Stockholm 17 Göteborg 6 Sverige 5 Umeå 4 Uppsala 3 Internationellt 3 Södra Sverige 2 Örebro Län 2 Fagersta 1 Falun 1 Flen 1 Hallstahammar 1 Jörn 1 Kalmar Län 1 Lycksele 1 Matfors 1 Mellansverige 1 Skara 1 Skellefteå 1 Skåne 1 Skövde 1 Säffle 1 Vilhelmina 1 Vårgårda 1 Västerbotten 1 Västerås 1 Västmanland 1 Västra Sverige 1 Ystad 1 Östersund 1 Övrigt 1

Figur 3 – visar den geografiska spridningen på var de svarande på behovsenkäten är verksamma. Stockholm ligger i absolut majoritet med 17 utav 50 svarande. Ålder och Pronomen - Behovsenkäten

Figur 4 – visar åldersfördelningen bland de svarande utifrån åldersspann på 10 år. Flest svarande befann sig i åldersspannen 27-36 år (födda år 1981-1990) samt 57-66 år (födda år 1951-1960).

0

2

4

6

8

10

12

14

1991- 1981-1990 1971-1980 1961-1970 1951-1960 1941-1950 1930-1940 -1929

Anta

l (n)

Födelseår

Behovsenkät - Ålder

30

Figur 5 – visar vilka pronom de svarande på behovsenkäten identifierar sig med. Majoriteten, nära 2/3 av de svarande, identifierar sig som ”Hon”. 4.1.2 Planeringsenkäten

Figur 6 – visar fördelningen över verksamhetssfärerna bland de svarande på planeringsenkäten. Här framgår att majoriteten, nära hälften, av de svarande hade ett kommunalt perspektiv. Minst andel svarande kom från regionalt håll. En utav de svarande som här kategoriserats som ”Privat”, angav ”Privat, statligt och civilsamhället”.

32

16

2

Pronom för Behovsenkäten (n=50)

Hon Han Hen

49

17

35

Antal och andel svarande på Planeringsenkäten (tot n=101)

Kommunalt Regionalt/Landsting Privat

31

Yrken - Planeringsenkäten Tabell 2 – visar planeringsenkätens svarandes yrke/arbetstitlar under respektive verksamhetssfär. För samtliga kategorier var det många som inte uppgav sin titel och därmed kategoriseras som ”Ej angivet”. Utav de svarande var det på kommunal nivå flest planarkitekter eller samhällsplanerare. På regional nivå var det spridda skurar av titlar. På privata sidan var majoriteten arkitekter.

Kommunalt (n=49) Regionalt (n=17) Privat (n=35) Planarkitekt/ Planeringsarkitekt

7 Kulturchef 2 Arkitekt 11

Samhällsplanerare 5 Regionplanerare 1 Landskapsarkitekt 2 Planchef 4 Regional

utvecklingssamordnare kultur

1 Planarkitekt/ Planeringsarkitekt

2

Strategisk samhällsplanerare/ stadsutvecklare

3 Folkhögskolerektor 1 Projektutvecklare 2

Samhällsbyggnadschef 2 Arkitekt 1 Hållbarhetskonsult 1 Kommunchef 1 Infrastrukturstrateg 1 Hållbarhetsstrateg 1 Samhällsutvecklare 1 Verksamhetsutvecklare 1 Byggnadsingenjör 1 Kulturstrateg 1 Servicedirektör 1 Specialist kultur och

social hållbarhet, Producent, Verksamhetsledare

1

Landskapsarkitekt 1 Samhällsplanerare 1 Marknad och hållbarhet

1

Avdelningschef 1 Regionutvecklare/processledare

1 Arkitekt/ Byggnadsingenjör

1

Förvaltningschef Bygg- och miljö

1 Projektutvecklingschef 1

Miljöstrateg 1 IT-konsult 1 Belysningsingenjör 1 Affärsutvecklingschef 1 Konstsekreterare 1 Arkitekt 1 Trafikingenjör 1 Medarbetare 1 projektledare 1 Ej angivet 15 Ej angivet 6 Ej angivet 8

32

Geografisk spridning – Planeringsenkäten Kommunalt

Plats/Ort för verksamhet

Antal svarande

Gällivare 4 Borås 2 Gnosjö 2 Järfälla 2 Karlstad 2 Stockholm 2 Alingsås 1 Aneby 1 Arboga 1 Arvidsjaur 1 Askersund 1 Bengtsfors 1 Borgholm 1 Borlänge 1 Båstad 1 Enköping 1 Falkenberg 1 Falköping 1 Hagfors 1 Hallstahammar 1 Halmstad 1 Haparanda 1 Helsingborg 1 Håbo 1 Härjedalen 1 Härryda 1 Högsby 1 Hörby 1 Jönköping 1 Karlskoga 1 Katrineholm 1 Kil 1 Knivsta 1 Kramfors 1 Kumla 1 Olika kommuner i Uppland 1 Skåne 1 Sundbyberg 1 Tumba 1 Vaxholms stad 1 Östersund 1

Figur 7 – visar den geografiska spridningen av de svarande med kommunalt planeringsperspektiv. Kommunalt finns generellt en spridd fördelning bland de svarande men med en majoritet från Gällivare.

33

Regionalt

Plats/Ort för verksamhet Antal svarande

Gävle/Gävleborg 3 Malmö/Skåne 3 Uppsala 2 Blekinge 1 Kronoberg 1 Luleå/Norrbotten 1 Malung (Dalarna) 1 Stockholm 1 Umeå (Västerbotten) 1 Västra Götalandsregionen/Göteborg 1 Örebro 1 Östersund (Jämtland Härjedalen) 1

Figur 8 – visar den geografiska spridningen av de svarande med regionalt planeringsperspektiv. Den regionala spridningen över landet är stor, med en majoritet svarande från Gävle/Gävleborg samt Malmö/Skåne.

Privat

Figur 9 – visar den geografiska spridningen av de svarande med privat planeringsperspektiv. I den privata sektorn ligger Stockholm i absolut majoritet bland de svarande.

Plats/Ort för verksamhet Antal svarande

Stockholm 16 Göteborg 4 Örebro 3 Malmö 2 Uppsala 2 Göteborg, Stockholm, Malmö 1 Göteborgsregionen / Stockholmsregionen

1

Linköping 1 Mälardalen 1 Sundbyberg 1 Sverige 1 Umeå 1

34

Ålder och Pronomen– Planeringsenkäten

Figur 10 – visar åldersfördelningen bland de svarande utifrån åldersspann på 10 år. Flest svarande befann sig i de två yngre åldersspannen 27-36 år (födda år 1981-1990) samt 37-46 år (födda år 1971-1980).

Figur 11 – visar vilka pronomen de svarande identifierar sig med – totalt samt fördelat per verksamhetssfär. Totalt sett identifierar majoriteten av de svarande sig som ”Hon”. Men andelarna varierar Kommunalt, Regionalt och Privat, se cirkeldiagrammen nedan. På den privata sidan är det istället en majoritet av de svarande som identifierar sig som ”Han”.

0

5

10

15

20

25

30

35

1991- 1981-1990 1971-1980 1961-1970 1951-1960 1941-1950 1930-1940 -1929

Anta

l (n)

Födelseår

Planeringsenkät - Ålder

57

42

2

Pronomen - Planeringsenkät - Totalt (n=101)

Hon Han Hen

32

16

1

Kommunalt (n=49)

107

0

Regionalt (n=17)

1519

1

Privat (n=35)

35

4.2 Kulturell infrastruktur som behövs i Sverige idag I följande avsnitt sammanfattas de former av kulturell infrastruktur som behövs i Sverige idag utifrån enkäten riktad till konst- och kulturaktörer, samt intervjustudien. I enkäten ställdes frågan som en öppen fritextfråga ”Vad ser du för behov av fysisk (hård) kulturell infrastruktur i staden och samhället?” Motsvarande fråga ställdes för mjuk kulturell infrastruktur. Svaren har sammanställts till kategorier, se diagrammet nedan. Varje kategori presenteras nedan i den mån det är möjligt i fallande frekvensordning och inleds med en kort beskrivning i kursivt. Genom enkätundersökningen framgick att ”kulturell infrastruktur” som begrepp är relativt okänt bland konst- och kulturaktörer.

Figur 12 – visar ett stapeldiagram över antalet personer vars svar kategoriserats under respektive kategori gällande Kulturell infrastruktur som behövs. Bland såväl intervjuade som enkätsvarande nämndes kategorin Mötesplatser mest frekvent. 4.2.1 Mötesplatser Kategorin innefattar främst hård infrastruktur, såsom fysiska lokaler och mötesplatser av olika slag, men omfattar också digitala mötesplatser. Mötesplatser är den kategori av svar som förekom mest frekvent bland såväl enkätsvar som intervjuade gällande vilka typer av kulturell infrastruktur som behövs. I enkäten framkommer ett behov av lokaler för professionellt och amatörmässigt skapande, samt lokaler för att ta del av professionellt och amatörmässigt skapande. Exempelvis nämns ”Teatrar, konsthallar, replokaler, kollektivverkstäder, gallerier, mötesplatser, folkets hus, biografer mm.” Konstnären Janna Holmstedt15 beskriver också behovet av lokaler för skapande och lyfter fram kollektivverkstäder som en viktig del av

15 Holmstedt, J., 2017. Konstnär. Konstnärlig doktor i fri konst. Intervju 15 juni

0

5

10

15

20

25

30

Mötesplatser Information &Kunskap

Tillgänglighet Stödformer &Finansiering

Nätverk Övrigt

Anta

l per

sone

r (n)

Kulturell Infrastruktur som behövs

Enkätsvar (tot n=50) Intervjuade (tot n=17)

36

infrastrukturen. ”Vill vi kunna ha offentliga, stora utsmyckningar över huvud taget, så måste det finnas ställen att tillverka dem på.” Särskilt gällande icke kommersiella konstformer och stilar, framkommer att det är ”väldigt viktigt att det finns scener av olika storlekar”. Det pekas även på en brist på sittplatser och scener utomhus. I enkäten framgår att det handlar om såväl digitala som fysiska mötesplatser där kulturutövare – i alla åldrar – ”kan träffas, samverka och utveckla projekt”. I enkätstudien framkommer att det är viktigt att tillgodose behovet av mötesplatser, inte minst småskaliga, för att utöva och uppleva kultur som växer i takt med växande städer: ”[Det finns] stora behov av mer fysisk kulturell infrastruktur i de städer som växer - annars blir de nya platserna kulturellt fattiga. Dock viktigt att detta inte bara sker i form av stora institutioner, utan till stor del handlar om det småskaliga med låga trösklar där många människor får möjlighet att utöva och uppleva kultur.” (Enkätsvar) Här menar en annan att det behövs en planering som gör fysiska ytor (mötesplatser) flexibla, anpassningsbara och ekonomiskt tillgängliga. ”Om kultur ska leva och uppstå behövs både planering för det som är institutionsbaserat och en del av den infrastruktur som behövs i det fria kulturlivet där man kan dela resurser. Därutöver behövs fysiska ytor som är flexibla och anpassningsbara där hyrorna tillåter att konstnärlig verksamhet kan uppstå, utan så lång planering.” (Enkätsvar) 4.2.2 Information och kunskap Kategorin innebär såväl kunskap och kompetens om konst och kultur, som information om utbud, kulturaktörer och stödformer, samt kommunikationskanaler mellan konst- och kulturaktörer och allmänheten. I enkäten framkommer ett behov av en högre allmänbildning om konst, kultur och kvalitet, men även konstnärlig utbildning och forskning. ”Stort behov av information bland annat om konstens/kulturens roll i samhället och inte minst inom skolan, då de estetiska ämnena ofta får maka åt sig för de "viktiga". Stick hål på bubblan att konst är konstigt, obegripligt och inget för mig!” (Enkätsvar) Konst och kultur behöver enligt enkätsvarande också komma fram bättre i det ”stora massutbud som finns i det kommersiella samhället”. Relaterat anges att information om hur människor får tillgång till kultur behövs: ”Visningsytor/kontaktytor med befolkningen”. Exempel på visningsytor som uppges är mer tid på TV och radio. Även på nätet beskrivs behov såsom ”bra webbsidor där kulturhändelser kan samlas i kalender, oavsett om det är amatör/kurs/konsert, etc.” Nätverk för exponering anges som viktiga men i dagsläget som ”undermåliga”. I enkäten framkommer även behovet av lättillgänglig information riktad till konst- och kulturaktörer: ”Information om stipendier och kulturstöd man kan söka för att bekosta en produktions material och lokalkostnader. Informationen om hur man söker är krånglig att

37

sätta sig in i.” Holmstedt16 beskriver behovet av en annan typ av information riktad till konst- och kulturaktörer, nämligen pedagogiska former av dokumentation. Exempelvis gällande offentliga konstverk så hade hon gärna sett att kommunens dokumentering utvecklas. Istället för en form av katalogisering över vem som gjort vad när, menar hon att det är mycket mer intressant att veta sådant som ”vilka samverkade, hur lång tid tog det, hur såg organisationen ut bakom det här, vad var problemen?”. Utifrån ett kommunalt tjänstepersonsperspektiv beskriver Ivana Baukart17 på Malmö Stads kulturförvaltning att det även behövs information i form av kontaktuppgifter till konst- och kulturaktörer som finns i området, alternativt till en mellanhand (såsom en tjänsteperson som i sin tur har direktkontakt med konst- och kulturaktörer). Detta för att kommunen lättare ska kunna komma i kontakt med konst- och kulturaktörer. 4.2.3 Stödformer och finansiering Kategorin innefattar bidrag och stöd som kan vara av ekonomisk eller annan karaktär, samt fördelning av stöd och resurser. Gällande stödformer beskriver enkätsvarande att det behövs såväl privata som offentliga stödformer, stöd till nya oetablerade aktörer, stöd i såväl pengar som andra resurser, och framförallt stöd som är långsiktiga: ”Uthållighet i bidragssystem som ger möjlighet till långsiktigt byggande av kultur” ” Det behövs mera fria sökbara medel för fria utövare.” En svarande beskriver att det finns en skillnad mellan verksamheters behov av långsiktighet och bidragssystemets krav på kortsiktiga projektformer och menar att ”tidsmässiga avgränsningar i form av projekt samt krav på nyskapande undergräver möjligheterna till seriösa satsningar samt till lyckade resultat.” Ideella kulturaktörer beskrivs ha det svårt att dels få bidrag och dela få bidrag som ”matchar verkliga verksamheten”. Heiti Ernits18, industridoktorand från RISE samt biträdande plattformsledare på Innovationsplattform Borås, menar att det behövs stödformer i form av mikrofinansiering ”att snabbt får loss pengar utan krångel och administration”. Även stödformer som inte rör enbart pengar lyfts fram i enkäten: ”Kanske kan man ha kulturstöd som man kan söka, där själva stödet inte är direkta pengar utan en särskild scen med replokal?” Baukart19 är också inne på detta spår och gör en liknelse med fenomenet ”företagslots” som finns i Malmö och menar att något likande hade behövts för kultur. Hon menar att det finns mycket utöver pengar som staden kan hjälpa till med, såsom lokaler och hjälp att hitta andra aktörer. Annika Strömberg20, ställföreträdande chef på Koncernavdelning Kultur i Västra Götalandsregionen, beskriver sin syn på dagens ekonomiska stödsystem och menar att det

16 Holmstedt, J., 2017. Konstnär. Konstnärlig doktor i fri konst. Intervju 15 juni 17 Baukart, I., 2017. Projektledare på Utvecklingsenheten, Kulturförvaltningen, Malmö Stad. Intervju 27 juni 18 Ernits, H., 2017. Industridoktorand från RISE, Urban planering vid Förvaltningshögskolan, Göteborgs

Universitet. Biträdande plattformsledare, Innovationsplattform Borås. Telefonintervju 21 juni 19 Se fotnot 20 20 Strömberg, A., 2017. Ställföreträdande chef, Koncernavdelning Kultur, Västra Götalandsregionen.

Telefonintervju 28 juni

38

i dagsläget rör sig om en ”alldeles för brokig och rörig stödflora” som behöver förenklas. Bland annat för att tillmötesgå behovet att nå icke-organiserade: ”i det förenklandet ligger också att nå de som inte är organiserade. Vi signalerar jättemycket härifrån i hur vi formger ett stödsystem.” Baukart21 lyfter fram att ”som stad bestämmer man vilka kulturuttryck som är kvalitativa och inte genom de kulturstöd man har. Det finns ju ett antal konstnärliga uttryck som kanske inte är så vedertagna” och hon pekar på vikten av att komplettera dagens stödsystem, så att även icke vedertagna kulturuttryck kan erkännas och få stöd. Strömberg22 ser det som ett misslyckande när stödformer inte fångar upp de unga och nya som organiserar sig annorlunda, samtidigt som det ofta pratas om innovation och nyskapande: ”Där får vi skärpa oss”. 4.2.4 Tillgänglighet Infrastruktur som är tillgänglig såväl fysiskt, geografiskt, som ekonomiskt. Konstnären Johan Tirén23 beskriver ett behov av billigare lokaler och fortsätter ”men egentligen är det ju minst lika viktigt med billigare bostäder, och bostäder som är möjliga att bo i när man inte tjänar jättemycket pengar.” Enkätsvaren pekar på precis samma sak - behovet av ekonomisk tillgänglighet– i form av replokaler och scener som inte är så dyra, men även just bostadsmässigt: ”Sänkta hyror, samt jämna ut hyresglappen mellan de olika stadsdelarna - annars kommer vissa delar av staden dö ut kulturmässigt - ingen har råd att skapa eller verka där.” Tillgänglighet lyfts i enkäten även upp i termer av synlighet, ”genom konst i stadsbilden på offentliga platser”, men även geografiskt genom att ”utöka vart dessa kreativa platser finns och låta dem komma bort från rådande centralisering och förtätande av staden som pågår”. Rasoul Nejadmehr24, Regionutvecklare inom Kultur på Västra Götalandsregionen samt gästforskare på Högskolan för konsthantverk och design, är inne på geografisk tillgänglighet och menar att idealet är att inte allt är koncentrerat på ett ställe: ”Det är kanske dags att tänka om, hur vi bygger framtida (kultur)lokaler. Som jag ser det kan de betraktas som en del av det offentliga rummet. Och det offentliga rummet ska vara tillgängligt för alla.” Här beskriver Ernits25 skillnaden mellan tillgång och tillgänglighet: ”Det finns ju lokaler, men de kanske inte är tillgängliga ekonomiskt, rumsligt eller vad det än må vara. Så man måste titta på tillgängligheten.”

21 Baukart, I., 2017. Projektledare på Utvecklingsenheten, Kulturförvaltningen, Malmö Stad. Intervju 27 juni 22 Strömberg, A., 2017. Ställföreträdande chef, Koncernavdelning Kultur, Västra Götalandsregionen.

Telefonintervju 28 juni 23 Tirén, J., 2017. Konstnär. Intervju 15 juni 24 Nejadmehr, R., 2017. Regionutvecklare, Avdelning Kultur, Västra Götalandsregionen. Intervju 19 juni 25 Ernits, H., 2017. Industridoktorand från RISE, Urban planering vid Förvaltningshögskolan, Göteborgs

Universitet. Biträdande plattformsledare, Innovationsplattform Borås. Telefonintervju 21 juni

39

4.2.5 Nätverk Infrastruktur i form av nätverk och samverkansformer såväl inom konst- och kultursektorn som med andra sektorer. I enkäten framkom att det behövs bättre samverkan och nätverk generellt inom kultursektorn samt över genregränser. ”Kulturella aktörer borde i större grad samarbeta och nätverka för att höja status och intresse för scenkonst.” Det beskrivs ett behov av ”självorganiserade gallerier och plattformar”. Men även samarbete med andra samhällssektorer. Större utbyte med andra samhälleliga sektorer/ekonomier lyfts fram såsom ”bättre samverkan mellan institutioner, kommuner, studieförbund mm.” Här beskriver Baukart från Malmö kommun att: ”Det är svårt att skapa ett nätverk av enskilda kulturaktörer för de är ganska många, men man kan tänka sig att centrala intresseorganisationer för kulturaktörer skulle kunna ta en större aktiv roll i nätverkandet jämtemot t.ex. offentlig sektor och andra i civilsamhället. Sådana nätverk behövs.” (Baukart26) Baukart beskriver vidare ett behov av mer formella standardiserade möjligheter för kulturaktörer att träffa politiker, vilka beslutar om medel. Men hon menar även att det är viktigt att ”representanter från kulturförvaltningen är med och arbetar i detaljplans- översiktsplansprocesser osv.” 4.2.6 Övrigt Kategori som innefattar mindre områden såsom Trygga arbetsförhållanden, Utrustning, Konstnärer/kulturaktörer samt ”Nya behov”. Trygga arbetsförhållanden I enkäten framkom det ”att mindre kultur ska hänga på att det finns eldsjälar som jobbar ideellt.” Carl Liungman27 , regionalpolitisk sekreterare för KLYS - Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd, beskriver vikten av kulturell infrastruktur i form av ett utvecklat socialförsäkringssystem. Så som AF-kultur och A-kassa fungerar för kulturskapare har enligt honom inte hängt med i utvecklingen. ”Jag menar att man ska ha råd att vara mellan två jobb och råd att vara sjuk. Det hela har att göra med en allmän egenföretagarpolitik som inte beaktar kulturskaparnas förutsättningar. Just kulturskapares verksamheter är ofta mer oberäkneliga än andra yrkesområden och därför behövs specialregler.” I enkäten framkommer en liknande syn på behovet av ”Social trygghet för frilansande kulturskapare.” Konstnärer/Kulturaktörer och Utrustning I enkäten framkommer även ett behov av infrastruktur i form konst- och kulturaktörer- Mathias Holmberg28, producent för arkitektur- och design centrum (ArkDes) med stor arbetslivserfarenhet som kulturproducent, beskriver att saker hänger ihop som ”Kulturella

26 Baukart, I., 2017. Projektledare på Utvecklingsenheten, Kulturförvaltningen, Malmö Stad. Intervju 27 juni 27 Liungman, C., 2017. Regionalpolitisk sekreterare KLYS. Kulturskapare och tjänsteperson. Telefonintervju

30 juni 28 Holmberg, M., 2017. Producent, ArkDes. Social hållbarhet, White Arkitekter Göteborg. Intervju 14 juni

40

ekosystem” och menar att om hård infrastruktur såsom replokaler försvinner från ett område så kan även väldigt viktiga personer för ett sammanhang försvinna. Gällande utrustning så lyftes exempelvis behovet av scener med utrustning i sammanhang såsom äldreboenden och restauranger. Nya behov - Mångfald och Digitalisering I behovsenkäten ställdes en fråga om vilka nya behov av kulturell infrastruktur som konst- och kulturaktörer ser. Alla kategorier förutom Mångfald och Digitalisering har täckts in utav sammanställningen ovan, som rör vilken kulturell infrastruktur som behövs. Mångfald Flera trycker på att kulturen har blivit mer demokratisk och att förutsättningarna behöver spegla detta. Exempelvis fysiska utformningar, men även att delaktighet genom att inkludera medborgare från olika samhällsskikt och ursprung, genom ömsesidigt utbyte. Inom mångfald innefattas även möjligheten till professionell kultur på landsbygden. Institutionellt sätt handlar det också om att inkludera konstnärer som vill gå utanför institutionernas gränser. En enkätsvarande uttryckte på likande tema behovet av ”samordningsorgan som ser utifrån en större helhet och oeletistiskt. Här misslyckas regionerna.” Digitalisering Angående digitalisering beskrivs såväl möjligheter som utmaningar. Digitaliseringen har ändrat förutsättningar för kulturskapare att ta betalt, och även möjliggjort för nya konstformer att utvecklas, vilka inte alltid är så välkända. ”En ökad förståelse för den digitala och datorgenererade konsten. (Vilket i och för sig finns antydan till men fortfarande möts av stor skepsis, nästan mest bland utövare av redan etablerade konstformer, vilket är oroande.)” (Enkätsvar) Det framkommer även behov kopplade till den nya konstformen videokonst: ”Det skulle också behövas ett samtidskonstmuseum, kanske specialiserat på videokonst. Videokonsten är en av de yngre bildkonstteknikerna som aldrig på riktigt nått allmänhetens förståelse av vad konst kan vara.” (Enkätsvar) Andra utmaningar som lyfts är att hänga med i nya kommunikationsmönster utan att försvinna i flödet, samt de så kallade filterbubblorna: ”samtidigt bidrar den ökade digitaliseringen till isolering och s k filterbubblor. Det behövs en infrastruktur som är till för ALLA medborgare, där våra olikheter kan lyftas fram och våra likheter upptäckas.” (Enkätsvar)

41

4.3 Hinder för etableringen av kulturell infrastruktur I följande avsnitt sammanställs resultaten gällande den andra forskningsfrågan om vad som hindrar etableringen av kulturell infrastruktur idag. Resultaten bygger på Planeringsenkäten, Behovsenkäten samt intervjustudien. Varje kategori inleds med en kort beskrivning i kursivt. I den mån det är möjligt presenteras kategorierna nedan i fallande ordning utifrån hur många personers svar (enkäten) som fallit inom respektive kategori.

Figur 13 – Stapeldiagram över antalet personer vars svar kategoriserats under respektive kategori som rör ”Hinder för Kulturell infrastruktur”. Bland såväl intervjuade som enkätsvarande nämndes kategori ”Värdering & ansvar” mest frekvent. 4.3.1 Värdering och ansvar Kategori hinder som rör bristande värdering, prioritering och ansvarstagande. I denna mest frekvent nämnda kategori lyfts framförallt hinder såsom politisk vilja, ointresse samt resurs- och ansvarsfördelning. På behovssidan framkommer även hinder som låg värdering av fri konst och kultur, fokus på kulturinstitutioner (i kontrast till fria kulturlivet) och för stort hänsynstagande till kommersiella intressen. På planeringssidan nämns avsaknad av koppling till kommunala strategier, planer och program, samt personal med tydligt ansvar och uppdrag. Något som så gott som alla intervjuade framhöll som hinder är att konst och kultur värderas och prioriteras för lågt, såväl generellt som i samhällsplanering. Ur intervjuerna framkommer bilden av en bristfällig och ibland helt utebliven planering för kulturell infrastruktur i svenska storstadsområden. Sofie Weidemann29, arkitekt på stadsbyggnadsavdelningen på White Arkitekter uttrycker stor oro och menar att det i den

29 Weidemann, S., 2017. Arkitekt, White Arkitekter Stockholm. Intervju 15 juni

0

5

10

15

20

25

30

35

40

Värdering &ansvar

Finansiering Struktur &Organisation

Kunskap,Kommunikation

& Synsätt

Bostadsbrist ochEkonomiskt

system

Övrigt

Anta

l per

sone

r (n)

Hinder för Kulturell Infrastruktur

Planeringsenkät (tot n=101) Behovsenkät (tot n=50)

42

befintliga planeringen av nya stadsutvecklingsområden i Stockholmsregionen inte sker någon planering för lokaler för kultur: ”Det byggs nu nya stadsdelar helt utan någon som helst kulturell infrastruktur. Det finns inte plats för utövande, ateljéer, replokaler. Det finns inte plats för konsumtion av kultur, teatrar, museum, biografer.” Denna bild av utebliven och bristande planering för kultur vittnas även om i Göteborg och Malmö (Holmberg30; Baukart31). Tirén32 beskriver att det i plan-skedet kan finns en mängd mål och kvalitéer gällande konst och kultur, men att dessa längs utförandet faller bort. ”Det där är jätteintressant, man pratar om det i alla planer. Man ska ha lokaler, bokaler, kulturen, man ska ha småbutikerna. Men förutsättningarna när det sen blir verklighet, de ser annorlunda ut.” Enligt Nejadmehr33 utgör kultur fortfarande endast en liten del budget- och personalmässigt. Holmstedt34 menar att konst ofta behandlas som en isolerad sakfråga och att det kan vara en anledning till att kulturförvaltningen i många fall inte har så stort inflytande. ”Det kan vara svårt att få sin röst hörd eller se konstens potential om en bara har erfarenhet av konst som den lilla skulpturen i parken.” Baukart35 på Malmö kulturförvaltning bekräftar bilden av att se kultur som något skiljt från övriga samhället och något som därför lätt prioriteras bort, särskilt när debatten handlar om utmaningar såsom segregation, utsatthet och ojämlik hälsa. Malin Zimm36, omvärldsanalytiker på White Arkitekter lyfter bristen på ansvarstagande aktörer som främsta hinder för kulturell infrastruktur. Hon menar att finansieringsbrister alltid går att peka på, men att grundproblematiken egentligen handlar om aktörer med finansieringsmandat: ”Finansiering är nästa steg efter att någon aktör har förstått sitt ansvar att tillse exempelvis behov av kultur eller barnomsorg. Innan man pekar på brist på finansiering bör man ta reda på om det verkligen finns någon som ansvarar för frågan som ska finansieras. Finns ansvarsområdet?” 4.3.2 Finansiering Kategori som rör ekonomi och finansiering för kulturell infrastruktur. Här ingår även kortsiktighet och ”gratis-mentalitet”. Hinder som kategoriseras som ”finansiering” framkom på både planerings- och behovssidan, där (bristande) ekonomi lyftes. På behovssidan uppgavs även att ”att allt ligger ideellt” som ett hinder. Att finansiering och finansieringsmodeller av konst och kultur brister framkommer i många av intervjuerna, där den verklighet som beskrivs är underfinansierad, kortsiktig och präglas av en ”gratis-mentalitet”.

30 Holmberg, M., 2017. Producent, ArkDes. Social hållbarhet, White Arkitekter Göteborg. Intervju 14 juni 31 Baukart, I., 2017. Projektledare på Utvecklingsenheten, Kulturförvaltningen, Malmö Stad. Intervju 27 juni 32 Tirén, J., 2017. Konstnär. Intervju 15 juni 33 Nejadmehr, R., 2017. Regionutvecklare, Avdelning Kultur, Västra Götalandsregionen. Intervju 19 juni 34 Holmstedt, J., 2017. Konstnär. Konstnärlig doktor i fri konst. Intervju 15 juni 35 Se fotnot 35 36 Zimm, M., 2017. Omvärldsanalytiker, White Arkitekter Stockholm. Intervju 15 juni

43

Underfinansierad Många pekar på bristande medel för kultursatsningar och en finansiering som inte hänger med befolkningsutvecklingen: ”De större städerna växer men kulturbudgeten växer inte i samma takt, i proportion till befolkningsutvecklingen.” (Enkätsvar, konst- och kulturaktör) Kortsiktighet Baukart37 från Malmö kulturförvaltning beskriver verkligheten för det fria kulturlivet. Hon menar att bidragssystemen präglas av kortsiktighet och att korta bidragshorisonter gör det svårt att planera långsiktiga verksamheter. Även inom stadsbyggnad finns en kortsiktighet gällande investeringar, där Zimm38 beskriver förvaltning som en knäckfråga som är svårt att få någon att ta på sig: ”Alla långa pengar skjuter alla från sig.” Holmberg39 skildrar en skevhet mellan investering - och driftbudgetar när det gäller kulturinvesteringar och menar att investeringsbudgeten ofta är större än driftbudgeten. Weidemann40 beskriver en kortsiktighet där kommuner inte lyckas ta hänsyn till framtida inkomster i sina ekonomiska kalkyler och att detta hindrar investeringar i kulturell infrastruktur. ”Det handlar om att det inte finns någon förståelse för en uppskattad ekonomisk framtida skatteintäkt. Det kommer ju bo 30000 nya invånare i Haninge, det är klart att det kommer finnas mycket mer finansiering. Men kulturförvaltningen säger – ”vi har ingen budget för det här” - och så sker ingen långsiktig strategisk planering.” ”Gratis-mentalitet” I intervjuerna framkommer en syn på kultur som någonting som inte ska behöva kosta, vilket är ett synsätt som är närvarande i såväl större som mindre projekt inom och utanför konst- och kulturvärlden. ”Det finns en sådan knäpp grej i branschen som man inte skulle se i andra yrken. Vi kan ta exemplet elektrikern som riggar upp elen på föreställningen. Det finns ingen som får frågan vem är du? Hur känd och etablerad är du? Kan vi få se på ditt cv? Men kulturen är så cynisk och hård.” (Liungman41) 4.3.3 Struktur & organisation Kategorin samlar strukturella hinder i form av byråkrati, system, processer, organisation och riktlinjer som rör stads- och samhällsplanering. Kategorin innefattar också fragmentering, det vill säga bristande tvärsektoriellt samarbete på alla möjliga plan. ”Struktur & Organisation” angavs i större utsträckning som ett hinder bland svarande på Behovsenkäten än Planeringsenkäten. Hinder som konst- och kulturaktörer lyfte var långa beslutsvägar och krånglig byråkrati, ingrodda maktstrukturer, homogenitet bland politiker

37 Baukart, I., 2017. Projektledare på Utvecklingsenheten, Kulturförvaltningen, Malmö Stad. Intervju 27 juni 38 Zimm, M., 2017. Omvärldsanalytiker, White Arkitekter Stockholm. Intervju 15 juni 39 Holmberg, M., 2017. Producent, ArkDes. Social hållbarhet, White Arkitekter Göteborg. Intervju 14 juni 40 Weidemann, S., 2017. Arkitekt, White Arkitekter Stockholm. Intervju 15 juni 41 Liungman, C., 2017. Regionalpolitisk sekreterare KLYS. Kulturskapare och tjänsteperson. Telefonintervju

30 juni

44

och tjänstepersoner, förvaltningsformen ”New Public Management” och bristande samråd med konstnärligt yrkesverksamma. På planerarsidan angavs avsaknad av fungerande modeller för att skapa förutsättningar för kulturell infrastruktur, svårigheter att planera för en föränderlig kultur, samt brist på koordinerade insatser, lagstiftning och riktlinjer. Bland bägge grupper angavs projektfokus som hinder. Organisering Bristande former för organisering och krånglig byråkrati är ett hinder som lyfts av de intervjuade: Ett system där budgetar och verksamhetsplaner måste bestämmas ett år i förväg, där den politiska trögheten och rörligheten gör det svårt att komma överens och där regelverk och ägarskap av frågor och infrastrukturer kan komplicera. Detta uppges kunna leda till att det lilla, nystartade, oorganiserade eller självorganiserade, mer tillfälliga och föränderliga lätt faller mellan stolarna. Många av de intervjuade beskriver att dagens samhälle är mer nätverksbaserat och att dagens form för organisation brister i att tillgodose samtidens behov. Ernits42 reflekterar att kulturella föreningar kan ses som mer föränderliga. ”Det är lätt att missa vikten av det tillfälliga när diskussionen ofta handlar om större satsningar som Operahus” Han ser det vidare som märkligt att i dagens globala och komplexa värld så är budgetsystemen och verksamhetsplaner låsta i förväg ett år i taget. Vilket gör att det är svårare att förändra en inriktning och anpassa verksamheten. From43 beskriver ett samhälle i vilken statens roll förändrats, men där den nya organisationsformen ännu inte anpassats. ”Jag tycker att det känns som att vi fortfarande är inne och tragglar i den här övergången mellan statsstyre och nätverksstyre. Trots att förändringen har pågått i en evighet präglas det offentligas roll av en stor osäkerhet här.” Men Ernits44 menar ändå att det börjar väckas en insikt att de stora organisationerna måste anpassas till dagens moderna nätverkssamhälle. Anna Edlund45, Ordförande i Ax, menar att många aktörer inte längre organiserar sig på klassiska vis såsom genom föreningar utan i initiativ som nätverk och fria teatergrupper. Ernits46 exemplifierar nätverkssamhället i relation till kulturskapande som är mer gräsrotsinitierad och självorganiserad, där de stora produktionsbolagens roll blivit mer undanträngd. ”Om man tänker på hur musiken produceras idag. Det inte är de stora jättarna längre, det är molntjänster och det är producenter som jobbar i sina kök.” Fragmentering av sfärer En problematik som framhölls i ungefär hälften av intervjuerna är en fragmentering av olika sektorer och områden. Ernits47 beskriver att all slags förvaltning av stat och kommun innebär gränsdragningar, expertområden och stuprör. Vilket hindrar nya typer av organisationsformer och samhällsplaneringsmetoder som är mer gränsöverskridande,

42 Ernits, H., 2017. Industridoktorand från RISE, Urban planering vid Förvaltningshögskolan, Göteborgs

Universitet. Biträdande plattformsledare, Innovationsplattform Borås. Telefonintervju 21 juni 43 From, L., 2017. Projektchef Konst händer, Statens konstråd. Intervju 12 juni 44 Se fotnot 46 45 Edlund, A., 2017. Förbundsordförande i Ax. Telefonintervju 1 juli 46 Se fotnot 46 47 Se fotnot 46

45

mobila och föränderliga. Bristande kommunikation mellan dessa sektorer - kommun, region och stat - ställer enligt Liungman48 till det för kulturstödssystemen. Kulturaktörer kan falla mellan stolarna då ett nej från en kulturstödinstans kan leda till ett nej från flera andra instanser. Han menar att det alltså inte behöver handla om bristande konstnärlig kvalitet utan om ett strukturproblem. Tirén49 pekar på det stora avståndet mellan utförande och beslutsfattande, på hierarkier och ett system som bygger på att det är väldigt många led mellan de som jobbar lokalt i ett område och de som fattar beslut. Liungman50 lyfter upp en problematik gällande fragmentering av politiksfärer. Han menar att stad och landsbygd polariseras hårt genom den politik som förs i Sverige idag. Han pekar bland annat på en brist på samverkan över politikområden och jämför med Norge som har en helt annan typ av landsbygdspolitik. Han menar att det i Sverige leder till att infrastruktur och förutsättningar för kulturskapare blir oerhört dåliga på en del håll, även om det finns en välvillig inställning kommunalt eller regionalt. Han lyfter även upp andra typer av infrastrukturer som blir uppenbart sammanlänkade med den kulturella infrastrukturen, såsom ”busslinjer, kollektivtrafik järnvägsutbyggnad. Allting hänger ihop av ett nätverk av infrastruktur för ett fungerande kulturliv utanför storstäderna.” New public management Förvaltningsformen ”New public management” (NPM) pekas ut som en annan anledning till att initiativ faller mellan stolarna. ”Industrilogik och industritänk som är ett arv av industrialismen och New public management som bygger på tidsstyrning och en produktionslogik. Det hänger ju kvar i hela vårt samhälle och hur vi är organiserade. Det finns en problematik, som gör att dels man missar det lilla, och dels att man missar att stötta det lilla, eller det tillfälliga. Det är en jättestor utmaning som nästan känns jättejobbig, hur ska man komma åt det?” (Ernits51) Nejadmehr52 menar att ”det här (NPM) är inte någon lämplig förvaltningsform för offentliga verksamheter”. Även From53 lyfter NPM som en problematisk faktor och menar att det skapar en osäkerhet hos en ny generation samhällsplanerare och inte lämnar utrymme för konst och kreativitet: ”Det finns en osäkerhet i det och en otrygghet för man inte vet hur man ska bete sig gentemot t.ex. sina chefer i det här kontrollsamhället som vi lever i, med New public management. Som tidigare kommunanställd har jag jobbat med konst i stadsrummet. Då fanns det en äldre generation projektledare som inte var så ängslig, som vågade ta höjd för osäkerhetsmoment som hade ett mod och självförtroende för att göra det. Sen kommer den nya generationen 25-plusare som ska och faktiskt måste avropa allting ner till minsta minut. Då finns det inget handlingsutrymme, varken för dem som yrkesskickliga personer, för konsten att vara konst eller kreativiteten att vara

48 Liungman, C., 2017. Regionalpolitisk sekreterare KLYS. Kulturskapare och tjänsteperson. Telefonintervju

30 juni 49 Tirén, J., 2017. Konstnär. Intervju 15 juni 50 Se fotnot 52 51 Ernits, H., 2017. Industridoktorand från RISE, Urban planering vid Förvaltningshögskolan, Göteborgs

Universitet. Biträdande plattformsledare, Innovationsplattform Borås. Telefonintervju 21 juni 52 Nejadmehr, R., 2017. Regionutvecklare, Avdelning Kultur, Västra Götalandsregionen. Intervju 19 juni 53 From, L., 2017. Projektchef Konst händer, Statens konstråd. Intervju 12 juni

46

kreativitet. Då blir det bara ett hinder, ett besvär och ett bekymmer som man inte kan hantera.” 4.3.4 Kunskap, Kommunikation och Synsätt Kategori som innefattar såväl kunskap, kompetens som kommunikation och synsätt gällande konst och kultur. Kunskap och kommunikation framträder som hinder för utvecklingen av en kulturell infrastruktur. Det som hindrar är såväl en bristande kunskap och kartläggning om själva fenomenet, som brist på kunskapsöverföring och kommunikation. Kategorin innefattar även skiftande synsätt kring vad som betraktas som önskvärd ”levande stadsmiljö”. Särskilt på behovssidan (relativt sätt) angavs ”Kunskap, Kommunikation och Synsätt” som ett stort hinder där ”okunskap” var ordet som förkom bland alla svarandekategorier. Under denna kategori angavs även kompetensbrist, snäva perspektiv, samt på behovssidan även misstro hos beslutsfattare och fördomar om att kultur är sekundärt för människors välmående. Kunskap Kartläggning av lokala förmågor pekar Liungman54 ut som en strukturproblematik, då det i kommun och region ofta finns en bristande medvetenhet om vilka lokala professionella konstnärer som finns. Liungman beskriver även att det finns en stor skillnad mellan kulturinsatta och den breda massans allmänbildning på konst- och kulturområdet. Han menar att detta leder till en polarisering i samhällets syn på kultur: ”Det är också märkligt att man utbildar massa kulturskapare, man satsar på kulturskolan. Men man tar bort kulturämnen i skolan så att den övriga befolkningen inte har den grundläggande inblicken i kultur. Då kan vanliga människor som inte har någon inblick i kultur, bli ännu mer distanserade till kultur. När de sedan blir politiker eller chefer, så kanske de inte förstår kulturen och inte ser värdet av kultur i sin ort.” Liungman55 menar vidare att det borde ske mer pragmatiska debatter angående konkreta problem för konstnärer och kulturaktörer och hur kulturpolitiken i kommunen kan utvecklas konkret: ”Det pratas allt för sällan om hur man kan utveckla kulturpolitiken i kommunen konkret. Men det är jätteviktigt. Om inte opinionen och politikerna tycker att det är viktigt så får man arga insändare och debatten blir negativ, och då har vi ett problem i att förankra kulturens värden.” En annan kunskapsbrist rör just kulturell infrastruktur. Enligt Holmstedt56 är det få som undersöker vilka förutsättningar som kulturlivet behöver för att fungera: ”Det är väldigt få som tittar på det, hela det underjordiska. Det är det jag tänker på när du säger kulturell infrastruktur, den där osynliga jordmånen. Det som gör att det kan poppa upp en festival. Som gör att det kan ske massa både gräsrots- och amatöraktiviteter men också professionell verksamhet.” Hon menar även att det finns en oförståelse för vad kulturell infrastruktur är och hur det tar sig uttryck. ”Man har en tendens att tro att ateljéer är någon slags privat företeelse. Vad man inte ser är att det är det här som är infrastrukturen.” 54 Liungman, C., 2017. Regionalpolitisk sekreterare KLYS. Kulturskapare och tjänsteperson. Telefonintervju

30 juni 55 Se fotnot 57 56 Holmstedt, J., 2017. Konstnär. Konstnärlig doktor i fri konst. Intervju 15 juni

47

Kommunikation Bristande kommunikation ses även det som ett stort hinder. Mats Sundbom57, som varit en av byggaktörerna i stadsutvecklingsområdet Fyrklövern i beskriver att kommunikation var en viktig nyckel till framgången i Fyrklövern. ”Kommunikation leder till resultat. Bristande kommunikation leder till konflikt. Här hade vi kommunikation. Vi pratade med varandra, vi berättade för varandra. Vi lyssnade på varandra. Då kommer man fram till resultat. Bra kommunikation löser allt.” Baukart58 beskriver en kommunikationsbrist som handlar om avsaknad av systematik i kunskapsöverföringen. Hon menar att de skulle behöva ta ett strategiskt grepp om kulturen så att det blir transparent och beständigt över tid. Holmstedt59 lyfter risken med personberoende – att kunskap och kompetens att flyttar med personen(erna), istället för att stanna kvar i organisationen. Denna problematik ser hon som extra tydlig i konsult- och projektdrivna verksamheter. Holmstedt lyfter därför frågan hur kunskap, erfarenheter och kompetens kan förmedlas och i vilken form. Själv ser hon ett behov av pedagogiska former av dokumentation som andra kan utgå ifrån och bygga vidare på i sin verksamhet. Språkbarriärer är också ett kommunikationshinder som lyfts i studien. Lena From60, projektchef för Konst händer på Statens konstråd, berättar att hon i sitt arbete med Konst händer upplevt att kommunikation kan vara en barriär som hindrar tillvaratagandet av lokala förmågor och initiativ. ”Jag har sett att ’formulerings-privilegiet’ - när man inte kan översätta det man vill säga till kommunalsvenska, så tas det man säger inte heller på allvar.” Olika synsätt Det finns en annan aspekt som handlar om olika synsätt på vad som är en önskvärd ”levande stadsmiljö”. Många beskriver stadsplaneringssammanhang där politiker och tjänstepersoner har svårt att tolerera något som ser slitet ut, trots att det kan vara själva förutsättningen för fungerande kulturliv. Joanna Zawieja61, producent inom stadsutveckling på Statens konstråd, beskriver fenomenet genom ett exempel i Jordbro, där det finns en skola som många kulturverksamheter flyttat in i. Den skolan kommer att rivas för att kommunen ser det som dysfunktionellt. Men Zawieja menar att just därför att det inte är ett glänsande kulturhus så fungerar det bra för de verksamheter som är där. Ernits62 beskriver vad han kallar för ”den modernistiska mallen” – att det ska vara ”ordning och reda”. Detta menar han är en tankekonstruktion ofta finns på kommunala förvaltningar. Han anser att ”om man agerar utifrån den mallen, så riskerar man att missa eller ta bort allt det brokiga som är förutsättningen för stadens liv och kultur”.

57 Sundbom, M., 2017. VD Silver Life, Byggaktör i Fyrklövern. Intervju 29 juni 58 Baukart, I., 2017. Projektledare på Utvecklingsenheten, Kulturförvaltningen, Malmö Stad. Intervju 27 juni 59 Holmstedt, J., 2017. Konstnär. Konstnärlig doktor i fri konst. Intervju 15 juni 60 From, L., 2017. Projektchef Konst händer, Statens konstråd. Intervju 12 juni 61 Zawieja, J., 2017. Producent stadsutveckling, Statens konstråd. Intervju 12 juni 62 Ernits, H., 2017. Industridoktorand från RISE, Urban planering vid Förvaltningshögskolan, Göteborgs

Universitet. Biträdande plattformsledare, Innovationsplattform Borås. Telefonintervju 21 juni

48

4.3.5 Bostadsbrist & Ekonomiskt system Kategori som samlar hinder gällande bostadsfokus, incitament att ”riva-bygga nytt” och vinstintressen. I flera av intervjuerna beskrivs en verklighet som präglas av bostadsbrist, ”riva-bygga-nytt” och kortsiktiga vinstintressen, vilket leder till gentrifiering som drabbar bland annat konst- och kulturaktörer. Enligt Ernits63 finns det tendenser i Sverige att göra ”totalitära satsningar” där allt rustas upp så att det blir hyreshöjningar och ”alla” kastas ut.” Baukart64 sätter fingret på varför dessa upprustningssatsningar påverkar just kulturaktörer: ”Kulturaktörer huserar ofta i industriområden, gamla och i inte så utbyggda områden och det finns en konkret anledning till det – det är billigare lokaler. Och det försvinner ju i utbyggnadsområden tyvärr, det ser vi ju med gentrifieringen” Holmberg65 menar att det ”är jätteviktigt att komma ihåg att vi har ett stort fokus på att bygga bostäder”. Många beskriver att det idag byggs stadsdelar som består i princip helt av bostäder, utan platser för kulturellt utövande (Weidemann66; Baukart67; Ringqvist68). Detta fenomen exemplifierar Liungman69 genom bild- och formkonstnärers sinande tillgång till ateljéer i bostadsområden: ”Tidigare var det inbyggt i arkitekturen. Nu görs inte det, nu blir det som sovstäder. Det är bara bostäder”. Liungmans beskrivning stärks av Holmstedt70 som menar att ”nu talas det om ateljédöden i Stockholm, i alla fall bland konstnärer”. Liungman71 förklarar även att bostadsproblematiken leder till att fler och fler mötesplatser och replokaler omvandlas till lägenheter, exempelvis genom att bostadsrätter köper och omvandlar lokaler. Men det är inte bara bostadsbristen som präglar byggnormen, det handlar även om den fria marknaden och vinstintressen: ”Det kan vi se i flera kommuner, Göteborg tex. där det kommunala bostadsbolaget ville chockhöja hyror. Teatergrupper i Stockholms innerstad som varit där i 30 år tvingas bort för att de inte kan ha råd när en bostadsrättsförening inser att de kan tjäna pengar. Och det finns få satsningar kommunalt, regionalt eller statligt som hjälper dem att få en ny lokal. Det finns inget som stävjar denna utveckling. Ingen struktur, ingen i sak riktad politik. Vi har en naiv syn på marknadsekonomi när det gäller vissa värden, kulturella värden i samhället.” (Liungman72)

63 Ernits, H., 2017. Industridoktorand från RISE, Urban planering vid Förvaltningshögskolan, Göteborgs

Universitet. Biträdande plattformsledare, Innovationsplattform Borås. Telefonintervju 21 juni 64 Baukart, I., 2017. Projektledare på Utvecklingsenheten, Kulturförvaltningen, Malmö Stad. Intervju 27 juni 65 Holmberg, M., 2017. Producent, ArkDes. Social hållbarhet, White Arkitekter Göteborg. Intervju 14 juni 66 Weidemann, S., 2017. Arkitekt, White Arkitekter Stockholm. Intervju 15 juni 67 Se fotnot 68 68 Ringqvist, L., 2017. Arkitekt, White Arkitekter Stockholm. Intervju 14 juni 69 Liungman, C., 2017. Regionalpolitisk sekreterare KLYS. Kulturskapare och tjänsteperson. Telefonintervju

30 juni 70 Holmstedt, J., 2017. Konstnär. Konstnärlig doktor i fri konst. Intervju 15 juni 71 Se fotnot 73 72 Liungman, C., 2017. Regionalpolitisk sekreterare KLYS. Kulturskapare och tjänsteperson. Telefonintervju

30 juni

49

4.3.6 Övrigt Kategori som samlar en variation av aspekter som dykt upp i mindre utsträckning såsom Instrumentalisering och Centralisering men även icke-kategoriserade hinder. Bland annat framkommer en instrumentell syn på konst och kultur. En instrumentalisering som beskrivs kunna ta sig uttryck på olika sätt och kan ha många olika syften och motiv. Ett exempel är satsningar på konst och kultur i syfte att höja ett områdes attraktivitet och ekonomiska värde, men där samma konstnärer som har bidragit till värdeökningen kan tvingas flytta på grund av hyreshöjningarna. ”Kultur blir ett sätt att sälja in förorter eller ett sätt att utveckla staden. Det är faktiskt så att, det dröjer bara några år, sen är det borta i stort sätt därför att hyrorna har höjts så mycket … Man använder det kulturella kapitalet för att höja värdet, det ekonomiska värdet. Men så fort det höjts, då är det kulturella kapitalet värdelöst igen.” (Tirén73) Många av de intervjuade skildrade även tendensen att centralisera kulturen och byggandet av större kultursatsningar såsom centrala kulturhus. ”Kulturhuset är på något vis den nya arenan. stadion. Nu ska alla bygga kulturhus, och det är ju jättebra med kulturhus. Men jag tror också att det finns en risk att man koncentrerar hela budgeten istället för att det finns en decentralisering av kulturen.” (Ringqvist74)

73 Tirén, J., 2017. Konstnär. Intervju 15 juni 74 Ringqvist, L., 2017. Arkitekt, White Arkitekter Stockholm. Intervju 14 juni

50

4.4 Potentialen att skapa förutsättningar för kulturell infrastruktur genom stads- och samhällsplanering Följande avsnitt behandlar den tredje forskningsfrågan om potentialen inom stads- och samhällsplanering för att skapa förutsättningar för kulturell infrastruktur. Resultaten bygger på såväl enkäterna som intervjustudien. Varje kategori inleds med en kort beskrivning i kursivt. I den mån det är möjligt presenteras kategorierna nedan i fallande ordning utifrån hur många personers svar (enkäten) som fallit inom respektive kategori.

Figur 14 – visar en illustration över de potentialer som främst lyftes fram i enkäten. Där textstorleken är kopplad till hur många enkätsvar som fallit under respektive kategori. 4.4.1 Samverkan Kategori som innefattar tvärsektoriellt samverkan, dialogprocesser samt involvering av konstnärer/kulturaktörer. Samverkan, samverkan, samverkan, ordet på så gott som alla intervjupersoners läppar. Många drar en parallell till näringslivet, och beskriver det som föredömligt när det kommer till att samverka över nivåerna kommun-region-stat och generellt. ”Jag upplever att näringslivet är väldigt duktiga på att samverka. Men professionella kulturutövare, föreningslivet och näringslivet borde alla finnas i ett gemensamt nätverk som går att kontakta i samrådssituationer, exempelvis när en ny park ska byggas.” (Edlund75) I många intervjuer framkommer att ett större samarbete och former för samverkan över kommun-region-stat är nödvändig. ”För att få till en dynamisk infrastruktur så krävs det ett bra samarbete lokalt, regionalt men även nationellt.” (Strömberg76) Det som behövs är vad Nejadmehr77 kallar ett dialogiskt flernivåstyre, ”att man samarbetar och inte gör saker och ting som motverkar varandra”.

75 Edlund, A., 2017. Förbundsordförande i Ax. Telefonintervju 1 juli 76 Strömberg, A., 2017. Ställföreträdande chef, Koncernavdelning Kultur, Västra Götalandsregionen.

Telefonintervju 28 juni 77 Nejadmehr, R., 2017. Regionutvecklare, Avdelning Kultur, Västra Götalandsregionen. Intervju 19 juni

51

Med och över konst- och kulturaktörer samt civilsamhälle Samverkan rör även tvärdisciplinära satsningar såsom att involvera konstnärer och kulturaktörer i stads- och samhällsplaneringen. Såväl Tirén78 som Holmstedt79 har erfarenhet av att arbeta som konstnär inom samhällsplaneringsprocesser och ser det som en jätteviktig erfarenhet att möta andra discipliner. Tirén80 menar att sådana möten är intressanta såväl för verksamheterna som ur ett konstnärligt perspektiv. Han menar att det är svårt att generalisera när det gäller konst och kultur, men förvånas över att den kunskapsbank som finns i konst- och kulturfältet inte tillvaratas i större utsträckning i övriga samhället. Det finns enligt honom en tendens att endast se konstnärers bidrag som ”kreativitet”. Enligt honom finns det så mycket mer att värdesätta - såsom perspektivförskjutningar, att ta sig an frågor med andra arbetssätt eller i andra format och inte minst med ett kritiskt angreppssätt. “De kan bidra med det här undersökande, kritiska potentialen.” För honom är denna kritiska potential ofta är svårare (än kreativitet) att föra in i organisationer. Det handlar exempelvis om att anställda ofta är inne på en karriärväg inom verksamheten som kan begränsa kritiskt ifrågasättande. Denna kritiska ansats lyfts även av Liungman81 när han beskriver KLYS inställning till Kultursamverkansmodellen. “Vi i KLYS var skeptiska till modellen från början och nu är vi tvärtom konstruktivt kritiska och kommer med förslag i linje med regionernas förutsättningar.” Tirén82 framhåller också att konstnärer ofta är vana att gå in i grundläggande och varför-frågeställningar. Holmstedt83 pekar på en av fördelarna med att behandla just grundläggande frågeställningar, nämligen att de kan bidra med pedagogiska öppningar för mottagarna – de kan begripliggöra. Som i fallet när hon och Tirén involverades i arbetet med den Regionala Utvecklingsplanen för Stockholmsregionen (RUFS) 201084. En annan form av samverkan med konst- och kulturaktörer och civilsamhället handlar om att ta vara på deras sakkunskapsexpertis genom exempelvis samrådsprocesser. Edlund85 från Ax menar att civilsamhället och konst- och kulturaktörer borde involveras mer i samrådsprocesser. Hon ser vikten av att tillfråga inte bara den breda massan i termer av ”medborgare” utan specifikt även de kultur- eller civilsamhällesaktörer som berörs. Hon tycker att det är att göra det för enkelt för sig att bara ta in medborgarförslag och menar att det behövs nätverk för föreningslivet såväl inom kultur som inom övriga områden. Det skulle göra det lättare att komma i kontakt med dessa aktörer vid samråd, så att platserna kan bli användbara även för dem. ”Det handlar om att fråga personerna som det berör.” (Edlund86) Holmberg87 ser också vikten av att involvera slutanvändarna vid utformning och

78 Tirén, J., 2017. Konstnär. Intervju 15 juni 79 Holmstedt, J., 2017. Konstnär. Konstnärlig doktor i fri konst. Intervju 15 juni 80 Se fotnot 82 81 Liungman, C., 2017. Regionalpolitisk sekreterare KLYS. Kulturskapare och tjänsteperson. Telefonintervju

30 juni 82 Se fotnot 82 83 Se fotnot 83 84 För mer information se Metzger (2011) och “Att dela ett samhälle (2011)” (2015) 85 Edlund, A., 2017. Förbundsordförande i Ax. Telefonintervju 1 juli 86 Se fotnot 89 87 Holmberg, M., 2017. Producent, ArkDes. Social hållbarhet, White Arkitekter Göteborg. Intervju 14 juni

52

gestaltning av platser ”om inte de är med i processen så kommer de inte känna att det är deras plats”. Han menar att det främst handlar om att utveckla processer där delaktighet är en tillgång som bidrar till att dela kunskap mellan aktörer och inte minst mellan sektorer. Detta är något som kräver ny kompetens och här ser Holmberg en potential i att undersöka det som sker inom social innovation. Exempelvis kan inspiration hämtas från designområdet, som han menar ligger längre fram än arkitekt-planeringsyrket. Ett exempel på process för samskapande är ”co-design”, och här förtydligar Holmberg att det inte handlar om att slutanvändarna ska ta över yrkesrollen designer, utan snarare att designers i större utsträckning fokuserar på process och delaktighet, och inte bara på gestaltning. Möjliggörande Många lyfter att kommunen i högre grad skulle behöva fungera som möjliggörare för andra aktörer, såsom det fria kulturlivet och civilsamhället. Holmberg88 jämför mentaliteten i Danmark och i Sverige. Han menar att det i Sverige finns tendenser att kommunen vill äga och driva frågor och att de gärna driver projekt själv istället för att se och lyfta värdena att samverka. Även Baukart89 uttrycker en insikt och inställning till att allt inte måste skötas i offentlig regi. ”Bara för att de finns kulturlokaler så betyder det inte att det alltid ska vara i offentlig regi och att det alltid måste vara en viss typ av mötesplatser. Det är inte nödvändigtvis så att det måste vara ett bibliotek. Man kan utveckla det till någonting annat som kan gynna fler”. Baukart90 menar att de på Malmö Kulturförvaltning gärna vill få med den fria kulturlivet mer och ser ingen motsättning i att dela makt, utan menar att det är en del av deras uppdrag att skapa förutsättningar och arbetsmöjligheter. Däremot trycker hon på att för att verkligen kunna delegera makt så måste det också till att kommunen också ger dessa aktörer verkliga förutsättningar. För att fördela makt så behövs det enligt Baukart också pengar. ”Man tänker ofta att ”de kan göra det” men där måste vi se till att betala för det.” Över och inom kommunal förvaltning Nejadmehr91 lyfter vikten av att samverka över samhällssektorer. ”På så vis kan kultur bli större resursmässigt och samtidigt gå in i andra områden än sitt eget verksamhetsområde, vilket gör att kultur också kan lära sig av andra samhällsaktiviteter eller verksamheter”. Även Baukart92 ser det som viktigt att samarbeta över förvaltningsgränser. Om vi tänker att målet är att skapa en hållbar stad och med hjälp av konst och kultur, så tror jag också att vi måste göra det lättare för människor att ta del av kultur och eget skapande. Och där kan vi ju inte jobba själva.” Hon exemplifierar möjliga samarbeten såsom att bredda deltagandet i kulturlivet genom att samverka med förvaltningen för förskola och utbildning och socialförvaltningen.

88 Holmberg, M., 2017. Producent, ArkDes. Social hållbarhet, White Arkitekter Göteborg. Intervju 14 juni 89 Baukart, I., 2017. Projektledare på Utvecklingsenheten, Kulturförvaltningen, Malmö Stad. Intervju 27 juni 90 Se fotnot 93 91 Nejadmehr, R., 2017. Regionutvecklare, Avdelning Kultur, Västra Götalandsregionen. Intervju 19 juni 92 Se fotnot 93

53

Inom kommunförvaltningen lyfter Tirén93 upp vikten av att lösa upp hierarkier. ”Att jobba mer på tvärs mellan förvaltningar, det skulle vara en jättevinst i kommunen. Exempelvis stadsbyggnad och kulturförvaltningen, det skulle verkligen kunna vara en vinst för att bygga infrastruktur, både kulturell och annan.” 4.4.2 Strategisk planering Potential gällande strategisk kulturplanering, organisationsutveckling, möjliggörande för andra aktörer, kartläggningar och kulturkonsekvensanalyser. Vikten av att ta ett strategiskt grepp om den kulturella infrastrukturen framkom i merparten av intervjuerna. ”Såsom det har blivit nu är att kulturförvaltningen bara är reaktiv.” (Weidemann94) Som konstaterats under avsnittet ”4.3 Hinder för etableringen av kulturell infrastruktur”, så menar många av de intervjuade att dagens organisationsformer utgör ett hinder för utvecklingen av kulturell infrastruktur. En av potentialerna ligger däri att utveckla organisationen. Ernits95 beskriver att en viktig del av lösningen är att lyckas översätta utredningar och policys till handling, där kreativitet blir centralt: ”Samverkan, koordination men också handling. Min erfarenhet är att mycket landar i policydokument, väldigt lite översätts till handling. Det är min erfarenhet av 17 år i en kommun. Det finns väldigt mycket bra utredningar och tankar, men att komma till handling är svårare. Hur får man till kreativitet och nytänk. … Vi är fel rustade när det gäller vår organisation.” Ernits menar dock att en förändring verkar vara på gång och beskriver innovation och ’design thinking’ som nycklar i sammanhanget: ”Det som är positivt är att det pågår ju en innovationmiljösatsningar överallt, det finns vissa kommuner som satsar på mer agilt arbetssätt … Och man börjar efterfråga annan kompetens, som är mer eftersökande och problemlösande. Man börjar ifrågasätta.” (Ernits96) Baukart beskriver vikten av att systematiskt integrera ett kulturperspektiv och kulturmål i planprocesserna och egentligen i hela stadens verksamheter. Hon berättar att kulturförvaltningen sedan tre-fyra år tillbaka har varit inbjuden att delta i exploateringsprocesserna i Malmö stad. ”Det är en del av infrastrukturen också att representanter från kulturförvaltningen är med och arbetar i detaljplans- översiktsplansprocesser osv. i dessa utbyggnadsprocesser.” (Baukart97) Hon beskriver att detta konkret kan innebära att förespråka eventuella konstnärers intressen i utbyggnadsområden, se till att det byggs in kulturutrymmen, få till institutioner där det är önskvärt samt rusta upp befintlig kulturell infrastruktur vid behov. Kulturell kartläggning Under många intervjuer framkommer potentialen av att genomföra kulturella kartläggningar i exploateringsområden så att befintlig infrastruktur kan tillvaratas och

93 Tirén, J., 2017. Konstnär. Intervju 15 juni 94 Weidemann, S., 2017. Arkitekt, White Arkitekter Stockholm. Intervju 15 juni 95 Ernits, H., 2017. Industridoktorand från RISE, Urban planering vid Förvaltningshögskolan, Göteborgs

Universitet. Biträdande plattformsledare, Innovationsplattform Borås. Telefonintervju 21 juni 96 Se fotnot 99 97 Baukart, I., 2017. Projektledare på Utvecklingsenheten, Kulturförvaltningen, Malmö Stad. Intervju 27 juni

54

byggas vidare på. Holmstedt98 menar att ”vi har en idé om att vi måste bygga nytt hela tiden och så fylla det nya med ett myller av liv. Men det finns redan ett myller av liv. Hur kan man tänka in den?” Hon beskriver exemplet i Årstaberg i Stockholm där hon berättar att befintliga ateljéer inte räknades in i detaljplanen och drar en parallell till att en levande stadsmiljö, små entreprenörer och lokala marknader ofta efterfrågas i samhällsplaneringssammanhang: ”Här har vi en konsthall, öppna ateljéer, alltså en mängd intressanta verksamheter. Om de öppnar dörrarna två gånger om året så har man en levande stadsmiljö i form av hantverksmässor, möbelrenoveringar. Drömmen om entreprenörsstadsdelen med massa verksamheter finns ju där! Om man hade gjort någon form av kulturell kartläggning innan man satte sig ner och började planera för bostäder. Det hade varit jättespännande att se hur en stadsdel hade kunnat växa fram, om man hade integrerat de där verksamheterna i stadsplaneringen.” Kartläggning är något som Linda Ringqvist99 som arkitekt på stadsbyggnadsavdelningen på White arkitekter anser går att vidareutveckla. ”Det tänker jag att man kan trycka ännu mer på - att inventera vad det är som finns. När man t.ex. förtätar i ett område och tittar vad är det som finns, istället för att börja från noll. … Om det redan finns kulturaktiviteter i områden som ska förtätas, det är en stor potential att kunna bygga vidare på det.” Baukart100 beskriver situationen i Malmö stad och hur de jobbar med att komma ifrån ett sporadiskt till ett standardiserat och transparent sätt att arbeta med kulturell kartläggning i planeringen. ”Tidigare har det skett ibland, ibland inte, utifrån om det är någon projektledare på en annan förvaltning som har ett intresse i kultur - Personbundet. Nu försöker vi ha ett standardiserat förfarande där vi (kulturförvaltningen) ingår, så att även samtida verksamma kulturaktörer blir synliggjorda.” Kulturkonsekvensanalys (KKA) Kopplat till kartläggning är att utföra en Kulturkonsekvensanalys (KKA). Holmberg101 berättar att Göteborg stad håller på att ta fram KKA för att förstå vad för konsekvenser olika satsningar får och hur detta hänger ihop med uttalade mål och visioner. ”Staden kan i sin vision säga att ’det är det här vi vill ha’ (kulturellt levande stadsdelar), men i sitt arbete så håller man på att ta bort det. För att skapa nya (stadsdelar) för att sedan vilja ha in kultur där.” Holmberg102 menar att det är viktigt att KKA inte stannar inom de klassiska stuprören ”Man måste göra det tillsammans. Men inte bara titta på hur man kan bevara det. Utan även titta på hur saker kan utvecklas och stärka och stötta andra initiativ.” Han menar vidare att det vore önskvärt att koppla kulturkonsekvensanalysen till den ekonomiska analysen: ”Du kan ju få intäkter på kultur som du kan koppla till Skatteintäkter. Det är inte helt enkelt, och det ska det inte vara.”

98 Holmstedt, J., 2017. Konstnär. Konstnärlig doktor i fri konst. Intervju 15 juni 99 Ringqvist, L., 2017. Arkitekt, White Arkitekter Stockholm. Intervju 14 juni 100 Baukart, I., 2017. Projektledare på Utvecklingsenheten, Kulturförvaltningen, Malmö Stad. Intervju 27 juni 101 Holmberg, M., 2017. Producent, ArkDes. Social hållbarhet, White Arkitekter Göteborg. Intervju 14 juni 102 Se fotnot 105

55

Samförvaltning Fungerande samförvaltning är en annan potential som lyfts upp gällande strategiskt arbete som kräver långsiktiga perspektiv. Zimm103 beskriver en idé angående samförvaltningsavtal för att lösa samverkansproblem och kortsiktiga tidshorisonter. ”Om det här är så förbaskat svårt och omänskligt. Slå på en AI (Artificiell intelligens) och bara mata på med kalkyler. Det här är faktiskt inte skämt. Om det här då överstiger planeringshorisonten som går på politisk mandatklocka, att alla egentligen bara efterfrågar alla kvantifierbara underlaget. Mata in ett planeringsverktyg som man ger 20, 50, 80-årsinstruktioner.” Hon menar att ett kalkylprogram med uppdaterad data gällande in- och utflytt, hälsotal, integrationsfaktorer med mera, har potential att utgöra en neutral informatör till planeringsapparaten, som alla parter potentiellt skulle kunna acceptera. ”Det jag vill komma åt är att kortsluta ett ständigt frånskjutande. Det där finns inte på vårt bord, och vi måste samverka mer, det är alltid de ständiga svaren. Ja men då hittar vi det som är samverkansmodellen. Som ingen skjuter ifrån sig för att det finns en gemensam centraliserad del.” (Zimm104) En annan samförvaltningsform är tredimensionell fastighetsbildning, där olika aktörer äger olika delar av byggnaden. Exempelvis kan kommunen eller ett kommunalt fastighetsbolag äga bottenvåningarna, för att kunna stötta verksamheter i lokaler som hade haft svårt att bli något annat än bostäder om en annan aktör varit ägare. (Weidemann105) 4.4.3 Krav och investering Potential som rör investering, värdering, prioritering och ansvarstagande och att ställa krav. Att sätta upp tydliga mål och ställa krav för att verkligen genomföra de mål som sätts upp, är potentialer som merparten av de intervjuade lyft fram. ”Tydligare krav men också vision i markanvisningsskedet. Jag tror att det är där som kulturaspekten behöver vara mycket tydligare, för att ställa krav mot fastighetsägaren.” (Fröler106) Dessa krav skulle i markanvisningsskedet precis som planarkitekt Amanda Fröler107 föreslår kunna yttra sig i en procentsats för kulturell infrastruktur, precis som det sker gällande bostadsrätter i förhållande till hyresrätter till exempel. Eller så skulle kraven kunna yttra sig i en minimistandard för takhöjd i bottenplan, så att dessa lokaler även om de blir bostäder inledningsvis, skulle kunna användas till annat i framtiden. (Weidemann108) Weidemann109 lyfter även förslaget som hon kallar ”Kulturytefaktor” och menar att det i stadsutvecklingsområden vid markanvisningar skulle kunna finnas krav på att en viss yta av bottenvåningar tillägnas kulturverksamhet. ”Om man ska få markanvisning, då måste ni leverera helt levande bottenvåningar, och en viss del av dem ska vara till kultur. Och så kan

103 Zimm, M., 2017. Omvärldsanalytiker, White Arkitekter Stockholm. Intervju 15 juni 104 Se fotnot 107 105 Weidemann, S., 2017. Arkitekt, White Arkitekter Stockholm. Intervju 15 juni 106 Fröler, A., 2017. Planarkitekt, White Arkitekter Stockholm. Intervju 14 juni 107 Se fotnot 110 108 Se fotnot 109 109 Weidemann, S., 2017. Arkitekt, White Arkitekter Stockholm. Intervju 15 juni

56

man i ekonomiska avtal sänka priset för de som tar störst del av kakan.” Ett sådant krav skulle kunna specificeras med hjälp av en strategisk kulturplan. Finaniseringsmodeller Många av de intervjuade pekade på vikten av att hitta nya finansieringsmodeller för satsningar på kulturell infrastruktur. ”Det behövs en investering, precis som det görs i fysiska byggnader osv.” (Baukart110) Även Weidemann111 menar att investeringar är nödvändiga. Hon menar att det kan innebära att kommunerna behöver tänka annorlunda och kanske rentav ta lån. Enligt henne handlar en del av de uteblivna investeringarna om att ingen räknar på framtida skatteintäkter. Det menar hon är viktigt att inse och att idag ta ansvar för framtida investeringsbehov. ”Det finns inga sådana kalkyler idag. Utan man har sitt treårsperspektiv. Man har tills nästa val. Kulturhuset (i Stockholm), det fanns inga pengar till det. Det är politiska beslut som avsätter medel. Det måste finnas en förståelse för att vi ansvarar för hur bra det blir det som byggs om 20 år. Det måste vi ta ansvar för nu.” Zimm112 håller med om att det snarare skulle behövas budgetbaser i storleksordning 20 år istället för tre år. Hon lyfter också fram Kulturhuset i Stockholm som ett bra exempel på ett politiskt klimat där framtida behov tagits i beaktning för att göra större investeringar. ”En gång i tiden vågade man teckna in i framtida intäkter. Det var i ett politiskt klimat där man såg det här som ett underlag. Vi fick ett kulturhus i Parisstorlek fast det var i Stockholm, även om det då var lite som motiverade satsningen.” Hon skulle gärna se kalkylerna som motiverade byggandet av ett kulturhus för en miljonstad, trots att Stockholm vid tillfället endast var en halvmiljonstad. De verkade enligt Zimm ha haft ett 20-års perspektiv. (Zimm113) 4.4.4 Kunskap Kategori som innefattar såväl kunskap, kompetens som kritiskt förhållningssätt. I intervjustudien framkom att kunskaps- och kompetensutveckling, inom hela branschen, är viktigt för att möjliggöra för kulturell infrastruktur. Holmberg114 lyfter fram behovet av kunskapsökning inom kommunal förvaltning. En sådan kunskapsutveckling kan exempelvis privata aktörer bidra med, genom att som konsult uppmärksamma kommunala beställare (Ringqvist115). Samtidigt som det uttrycks vara viktigt att även på sikt tänka ”hur kan vi bidra till att öka kompetensen tillsammans med andra?” (Holmberg116) Holmberg117 beskriver att exempelvis Västra Götalandsregionen arbetar med att kompetensutveckla inom området, men trycker samtidigt på att ”De behöver öka sin kompetens och behöver dela den med fler. Då tänker jag Pentahelix utifrån olika

110 Baukart, I., 2017. Projektledare på Utvecklingsenheten, Kulturförvaltningen, Malmö Stad. Intervju 27 juni 111 Se fotnot 113 112 Zimm, M., 2017. Omvärldsanalytiker, White Arkitekter Stockholm. Intervju 15 juni 113 Se fotnot 116 114 Holmberg, M., 2017. Producent, ArkDes. Social hållbarhet, White Arkitekter Göteborg. Intervju 14 juni 115 Ringqvist, L., 2017. Arkitekt, White Arkitekter Stockholm. Intervju 14 juni 116 Se fotnot 118 117 Holmberg, M., 2017. Producent, ArkDes. Social hållbarhet, White Arkitekter Göteborg. Intervju 14 juni

57

samhällssektorer behöver vara med i denna kunskapsutveckling och få kunskapen så att de själva kan ta egna initiativ. Pentahelix betyder fem olika sektorer: Offentliga, näringslivet, akademien, civilsamhället, medborgarna - de icke-organiserade medborgarna.” Kritisk mot kulturens tacit infrastructure Nejadmehr118 beskriver vad han kallar för tacit infrastructure (dold eller underförstådd infrastruktur) som består av alla reflexmässiga tankar och handlingar som präglas av gamla normer och föreställningar. Enligt Nejadmehr är det endast två procent av våra val som är rationellt medvetna, resten görs på autopilot. ”Allt vårt koloniala arv, allt rasistiska, sexistiska som funnits sedan länge, de ingår i tacit infrastructure och gör att vi omedvetet handlar rasistiskt eller sexistiskt.” Nejadmehr119 menar vidare att en viktig del av lösningen är att ha en problematiserande blick och att gräva upp de gamla strukturerna och kritiskt granska dem. Han ser det som viktigt ”att problematisera den kulturella infrastrukturen idag, inte bara i termer av institutioner och väggar utan i termer av kanon, språkbruket, estetiska, pedagogiska. Varför är det självklart att varje stor dirigent som kommer vill göra sin Figaros bröllop Jo, det finns ett oskrivet avtal någonstans dolt.” Han fortsätter och ifrågasätter varför den största delen av kulturbudgeten ska gå till operan. Särskilt sett ifrån perspektivet att det är en rätt liten del av befolkningen som går på opera. ”Om man ställer de här frågorna så kommer plötsligt de här maskulina, djupt historiskt förankrade maktstrukturer som är så dominerande som på något vis har låst in maktsfären och har fått maktmonopol och det måste öppnas upp.” Konstfrämjandet bekräftar denna bild av konstens tacit infrastructure och skriver i sin studie om konst och unga i socioekonomiskt utsatta områden från 2015 att ”Det etablerade konstfältet lider av ett kolonialt arv, homogenitet, strukturella normer och klassförtryck. Studenter med utlandsfödda föräldrar är kraftigt underrepresenterade på landets konsthögskolor, endast Försvarshögskolan har färre studenter med utländsk bakgrund. Den till stor del offentligt finansierade konstvärlden domineras av personer med bakgrund i medel- och överklassen. Detta är ett demokratiskt problem eftersom konstfältet inte speglar dagens samhälle.” (Folkrörelsernas Konstfrämjande, n.d., s.2) Delaktighet och en kritisk ansats är enligt Nejadmehr120 nyckeln till ett eftersträvansvärt kulturliv. Gällande en kritisk ansats för designen av offentliga platser, ställer sig han sig den kritiska frågan ”Designar man städer för att integrera, för att skapa det här minglet eller mixen av människor? Eller designar man för en viss typ av människor?” Som svar på sin egen fråga lyfter han ett exempel på exkluderande stadsplanering i Göteborg. Samtidigt som han uttrycker att detsamma gäller andra städer såsom Malmö och Stockholm. ”Om man tittar på Götaplatsen i Göteborg, det mest centrala torget, så är det ett väldigt kargt landskap, ingen vill vara där. Men där finns många institutioner stadsteatern, konstmuseum, konsthallen. Men om du går där mitt under dagen så finns ingen där. Och dörrarna är stängda. Det visar att det är designat bara för de människor som har råd att köpa en biljett och komma och se en föreställning och sen gå hem.” Han menar att denna

118 Nejadmehr, R., 2017. Regionutvecklare, Avdelning Kultur, Västra Götalandsregionen. Intervju 19 juni 119 Se fotnot 122 120 Se fotnot 122

58

design inte är lyckad utan att den skapar segregation, där finns en potential för den kulturella infrastrukturen att bryta mot normen. Holmberg121 beskriver också vikten av att var kritisk och inte förstärka redan etablerade strukturer och menar att det är viktigt att ”inte anpassa oss till systemet utan utmana det”, att våga stötta också det experimentella. Han menar att ”vi förstärker ofta saker, snare än utmana när vi tar in kulturen. Vi tror att vi utmanar men vi förstärker ofta.” Holmberg berättar om exempel på ett stadsdelutvecklingsprojekt som enligt honom snarare ”förstärker det områdets identitet och karaktär och inte gjorde det tillgängligt för fler på något sätt. Istället bidrog det till att samma människor fick tillgång till ytterligare en yta i området.” 4.4.5 Utformning Kategori som rör fysisk gestaltning och utformning. Gällande utformning och gestaltningen är det främst tre områden som framträder som viktiga gällande kulturell infrastruktur – Flexibilitet, Anpassning och Samlokalisering. Flexibilitet Något som ofta nämns som eftersträvansvärt är levande bottenvåningar, vilket kopplar till infrastruktur i form av lokaler. von Hofsten122 beskriver att det dock att det inte är självklart enkelt att skapa dessa levande bottenplan. ”Det är lätt att säga att det ska vara lokaler och butiker i bottenplan. Men problemet är att från början så finns det oftast inte underlag.” Här menar han att flexibilitet, öppenhet och långsiktighet är nycklar i sammanhanget. Om utformningen sker på så sätt att det går att använda bottenvåningarna till olika verksamheter över tid, så skulle levande tillgängliga verksamheter kunna etablera sig organiskt. Han beskriver att huvudingredienserna i att skapa denna flexibilitet för olika verksamheter ligger i takhöjd, flyttbara vägar, ingång i gatuplan samt öppna fönsterpartier mot gatan. För att få till flexibla lokaler i bottenplan menar von Hofsten123 att det behövs ett incitament för byggbolagen. ”Utgångspunkten är att byggherrar utan något lockbete eller poängsystem inte gör det här, för det finns inte en lönsamhet.” I stycke 4.5.2 beskrivs det system han varit med och utvecklat i stadsdelen Fyrklövern i Upplands Väsby för att skapa just incitament genom ett poängsystem. Något annat som lyfts är att offentliga rum idag tenderar att över-programmeras. Fröler124 beskriver att ” vi tenderar att över-programmera de offentliga rummen framförallt i gestaltningen i tidiga skeden. Det offentliga rummet peppras med linjer och symboler som ska göra att det ser intressant och levande ut. Men jag tycker att det är problematiskt då det signalerar att överallt kan det bli mötesplatser istället för exempelvis öppna ytor eller dylikt.” Hon föreslår en lösning till denna problematik och det är att kommunen bidrar med en väldigt basalt programmerad struktur till vissa offentliga platser såsom ”offentlig toalett, 121 Holmberg, M., 2017. Producent, ArkDes. Social hållbarhet, White Arkitekter Göteborg. Intervju 14 juni 122 von Hofsten, A., 2017. Projektansvarig för Fyrklövern, Upplands Väsby kommun. Intervju 31 maj. 123 Se fotnot 126 124 Fröler, A., 2017. Planarkitekt, White Arkitekter Stockholm. Intervju 14 juni

59

vatten, el, tak.” På det viset kan enligt Fröler offentliga platser bli användbara och tillgängliga för en mängd inte i förväg bestämda saker. Anpassning Att anpassa och renovera befintliga strukturer, samt avsätta medel för driften, är något som många av de intervjuade arkitekterna lyfter upp. (Ringqvist125) Zimm126 beskriver att 70-talets slagord ’vi har inte en lokal’ kanske skulle få en ny refräng på 10-talet och menar att en möjlig lösning till lokalbristen är att anpassa gamla befintliga lokaler: ”I gamla stadsdelar, det finns ju även existerande stadsdelar, där den gemensamma nämnare faktiskt ofta är Miljonprogramsområden. Där det finns ett underskott av kulturlokaler i relation till bostäder. Men där finns en möjlighet till Retrofitting, man tar någon gammal tvättstuga eller elcentral och gör om”. Även Nejadmehr127pratar om att anpassa strukturerna till dagens möjligheter och behov, såsom att sända digitalt till landet och att åka på turné för att tillgängliggöra kultur runtom i landet. Han trycker också på vikten att fysiskt tillgänglighetsanpassa byggnader. Samlokalisering En annan utformningspotential beskrivs ligga i att samlokalisera verksamheter och att gå samman för att skapa utrymmen. Zimm128 beskriver exempelvis hur det på en lokal nivå skulle vara möjligt att gå samman ett antal bostadsrättsföreningar för att samförvalta och få tillgång till en gemensamhetslokal som kan inrymma större tillställningar. Andra exempel är att en skol-aula skulle kunna vara en biograf på kvällstid. ”Jag tror att det där har att göra med massa nya kluriga lösningar med nya låssystem och sådana saker som gör att man kan få ut massa mer av en skola t.ex.” (Zimm129) Weidemann130 lyfter fram skolan och kulturcentrat Mässingen i Upplands Väsby som fungerar på det sättet. ”Så skulle alla skolor fungera!” From131 lyfter dock upp en potentiell nackdel med samförvaltning eller ”effektivt utnyttjande av gemensamma lokaler som det brukar heta på kommunalsvenska.”. Hon menar att det finns risk att känna sig utestängd och att mötena emellan repetitionstider uteblir. ”För då ska man in på sin ’slot’ och så ska man ut och så ska nästa grupp in i samma kontorsutrymme timmen efter. Så de där mötena emellan som efterfrågas, kan ju inte äga rum.”

125 Ringqvist, L., 2017. Arkitekt, White Arkitekter Stockholm. Intervju 14 juni 126 Zimm, M., 2017. Omvärldsanalytiker, White Arkitekter Stockholm. Intervju 15 juni 127 Nejadmehr, R., 2017. Regionutvecklare, Avdelning Kultur, Västra Götalandsregionen. Intervju 19 juni 128 Se fotnot 130 129 Se fotnot 130 130 Weidemann, S., 2017. Arkitekt, White Arkitekter Stockholm. Intervju 15 juni 131 From, L., 2017. Projektchef Konst händer, Statens konstråd. Intervju 12 juni

60

4.5 Exempelfall I följande avsnitt beskrivs de två exempelfall som undersökts i studien, gatukonstfestivalen No Limit i Borås, där vi får ta del av tillblivelsen av en kulturell infrastruktur. Samt stadsdelsutvecklingsprojektet Fyrklövern i Upplands Väsby kommun, där vi får ta del av uppkomsten och utformningen av ett poängsystem för markpris som syftar till att öka områdets stadsmässiga kvalitéter – som potentiellt kan möjliggöra för kulturell infrastruktur. 4.5.1 No limit No limit är en Gatukonstfestival som äger rum i centrala Borås. Gatukonstnären Shai Dahan som flyttat till Borås från USA är initiativtagare till festivalen (Hallhagen132). I september 2017 gick den tredje festivalen av stapeln. Bakgrund Shai Dahan133 berättar om vägen till festivalen, som var allt annat än spikrak: ”2011 skickade jag min första pitch för festivalen” men det var inte förrän hösten 2014 som första festivalen gick av stapeln. Under tre år knackade han dörr och skickade mejl, till politiker, borgmästare, kulturhus och kommunen. Antingen fick han nej, eller så blev han runt-slussad till olika personer. Att Shai så småningom fick igenom sin idé, beskriver han till stor del som resultat av lyckliga tillfälligheter och att många tillslut samlades kring ett gemensamt mål. Chefen på moderna museet fick upp ögonen för Shai och hans vision om en offentlig gatukonstfestival, tack vare att media intervjuade Shai när han gjorde en legal muralmålning. De två började samarbeta och Shai blev inbjuden att göra en muralmålning 2012 – Borås första – under den skulpturbiennal som moderna museet anordnar sedan 2008. Senare kopplade chefen för moderna museet ihop Shai med Borås turistbolag TME, som trodde på idéen och började hjälpa till att kontakta nyckelpersoner. ”Många av dessa nyckelpersoner var samma som jag hört av mig till tidigare. Men nu när någon med legimitet skriver och säger att jag och Shai vill ha ett möte med dig, då blev det ett helt annat bemötande.” Efter flertalet möten och dragningar gick kommunen med på att stötta ett försök. (Dahan134) Upplägg Nu drivs festivalen som ett samarbetsprojekt med kulturförvaltningen i Borås stad. Det är TME, Borås destinationsbolag för turism och Shai Dahan som organiserar festivalen. (Hallhagen135) Under Shai Dahans ledning bjuds ett antal gatukonstnärer från hela världen in, som under en tid skapar konstverk, främst muralmålningar, runtom i stadens centrala delar. ”Vi har också som en policy att vi begär inte några skisser i förväg från konstnärerna, utan vi vill verkligen ge dem konstnärlig frihet. Så vi vet inte i förväg vad som kommer

132 Hallhagen, S., 2017. Projektledare, Borås TME, No Limits. Telefonintervju 29 juni. 133 Dahan, S., 2017. Konstnär, Initiativtagare och Curator/Konstnärlig ledare för No Limit. Telefonintervju 17

augusti 134 Se fotnot 137 135 Se fotnot 136

61

hamna på fasaderna.” (Hallhagen136) Under festivalen får besökarna ta del av skapandeprocessen av konstverken, och med tiden sker fler och fler kringevenemang i samband med festivalen på initiativ av andra lokala aktörer. I tillblivelseprocessen av festivalen samarbetar arbetsgruppen med såväl fastighetsägare som många andra lokala aktörer såsom ”färgbutik, driftbolag, hotell, restauranger och en tvättfirma.” (Hallhagen137) Process För att få festivalen på plats krävdes en hel del samarbete med andra aktörer, såväl inom kommunen som inom näringslivet. Hallhagen138 beskriver att särskilt det första året innebar hårt jobb för att hitta samarbetspartners. Framförallt behövde festivalen få tillgång till väggar: ”Jag skulle ringa till en fastighetsägare och säga, hej får vi måla på din vägg? Vad tänker ni måla då? Ja det vet vi inte”. Men många fastighetsägare var modiga och upplät sina väggar. Hon förklarar att det var betydligt lättare att hitta fastighetsägare inför den andra festivalen 2015. Då hade många hört talas om No Limit och hade dessutom förstått att det blir ganska bra publicitet av att delta, då fastigheterna året innan publicerats över hela världen. Hallhagen berättar om Högskolan i Borås, som första året varit svårflirtade: ”Den byggnaden sneglade vi på redan 2014. Så jag ringde Akademiska hus och de sa bara - ’Glöm det. Vi ska inte ha något klotter på våran fasad.’ Sedan 2015, så tänkte jag, jag ringer väl igen, och då hade de hört talas om No Limit. Så de fick åka hit och titta. ... Nu tror jag att de använder den bilden i sin marknadsföring hela tiden. Men innan man vet, det är inte så lätt att säga ja. Jag förstår det.”

Figur 15 - Borås Högskola, muralmålning av DALeast under No Limit 2015. ©Foto: Anders Kihl 136 Hallhagen, S., 2017. Projektledare, Borås TME, No Limits. Telefonintervju 29 juni. 137 Se fotnot 140 138 Se fotnot 140

62

Politisk dimension Ernits139, som är verksam i Borås, delar med sig av sin syn på den politiska acceptansen och tillblivelseprocessen för No Limit: ”Man har olika syn på kultur beroende på sin politiska bakgrund. Vissa har en mer konservativ syn på finkultur-fulkultur. I Borås kan man ta den här No Limit-festivalen som exempel. Där har det varit en jättepolitisk strid kring graffitifrågan innan No Limit kom till stånd.” Han menar att No Limit är ett exempel på ett initiativ som kommit från så kallade ’frontrunners’140 och att politikerna egentligen haft en nedtonad roll i sammanhanget: ”En väldigt duktig konstnär som brinner med ett stort nätverk. Konstnären Shai Dahan var nyckeln, han lyckades skapa intresse och ’gjorde det bara’ egentligen.” Dock framhåller Ernits141 att kommunen hade kunnat göra det svårt för festivalen. ”Kommunen hade såklart kunnat döda det. De hade kunnat göra det väldigt svårt för dem. Med plan- och bygglagen, eller sett till att Borås stad inte engagerat sig. Då hade Shai Dahan och de här kanske inte fått möjligheten. Så att i någon bemärkelse gjorde man en satsning på det här lilla.” Det viktiga i sammanhanget menar Ernits vara att No Limit är en talande illustration som visar att underifrån-initiativ som inte är planerade/uppifrån-initierade kan vara väldigt värdefulla. ”Att visa värdet för en stad eller en grupp människor, som inte är planerade, som inte är drivna uppifrån ner. Men där kommunen under tiden eller i efterhand har gått in med stöd på olika sätt.” Ernits142 beskriver vidare att festivalen nu kan ses som en institution, då den återkommer med regelbundna tidsintervall. Han menar också att det är mycket tack vare centrumföreningens (TME) syn på att festivalen har stort marknadsföringsvärde för staden, som de fått med sig även de kritiska politikerna. Samtidigt berättar han att det vid tiden för intervjun (juli 2017) inte finns någon offentlig graffittivägg i Borås och att politiker inte har kunnat komma överens, trots att No Limit funnits i snart fyra år. Shai, som intervjuades senare i tid, berättar att den första legala graffitiväggen i Borås installerades i september 2017. Shai beskriver att många har jobbat för det, ”men jag tror att No Limit har underlättat processen”. (Dahan143) ”No Limit var en bottom-up produkt, det är nyttigt att veta. Som nu har blivit politik för att det har ett så stort marknadsföringsvärde och för att Boråsare älskar det och det ser bra ut. Men det är en ganska bra case-illustration på den här klyftan, mellan top-down och bottom-up och hur man ser på kultur.” (Ernits144)

139 Ernits, H., 2017. Industridoktorand från RISE, Urban planering vid Förvaltningshögskolan, Göteborgs

Universitet. Biträdande plattformsledare, Innovationsplattform Borås. Telefonintervju 21 juni 140 Ernits beskriver en typ av möjliggörare som kan kallas ”frontrunners, gränssnittare eller gränsgångare” som är pålästa och brinner för vissa frågor. Dessa kan ofta öppna upp möjligheter genom att driva på frågor, knyta kontakter och förhoppningsvis få med sig nyckelpersoner. 141 Se fotnot 142 142 Se fotnot 142 143 Dahan, S., 2017. Konstnär, Initiativtagare och Curator/Konstnärlig ledare för No Limit. Telefonintervju 17

augusti 144 Se fotnot 142

63

Konstnärerna Shai ansvarar för alla konstnärer som kommer till festivalen. Han har bjudit in vänner och bekanta som han arbetat med sedan tidigare, och genom sitt kontaktnät får han även tips om andra lämpliga konstnärer. Shai beskriver att hans vision handlar om att skapa en ”familjevänlig” festival, där barn och människor i alla åldrar känner sig bekväma och trygga. Därför undviker han konstnärer som brukar måla stötande och kontroversiellt, samt konstnärer som exempelvis har problem med droger eller är kända för att vara starkt kvinnoföraktande. Just tack vare sina nätverk lyckas han hitta passande konstnärer för hans vision, och han lyckas även locka dit konstnärer som annars aldrig brukar ställa upp på festivaler. (Dahan145)

Figur 16 – Bildkollage över AnonyMouse bidrag till No Limit 2017. ©Foto: Fredrik Malmlund

145 Dahan, S., 2017. Konstnär, Initiativtagare och Curator/Konstnärlig ledare för No Limit. Telefonintervju 17

augusti

64

Utmaningar Det finns ett flertal utmaningar, utöver den initiala utmaningen att över huvud taget få gehör för idén och få till stånd en satsning. Trots den stora succén är det inte alla på kommunen som helt ser Shais roll och betydelse för festivalen. Efter en dragning undrade någon vad Shai ”egentligen gör”, och trodde att curator-rollen bara handlade om att skicka iväg några epost. (Dahan146) En annan utmaning rör den ökade storskaligheten. Vad som från början var hjärtefrågan hos en konstnär har nu växt till att bli en hel stads hjärtefråga. Shai beskriver att festivalen nu är så stor att han inte kan överblicka allt som händer. Han ser det som fantastiskt att festivalen växt till något så stort och uppskattat. Men samtidigt menar han att storleken är utmanande, då det är svårare att lägga ner sin själ i det på samma sätt. ”Jag jobbar inte som politiker, eller för kommunen. Jag har gått från att vara personen som skapade festivalen till en person som jobbar på festivalen”. Det är inte längre upp till honom att be kommunen om ännu en upplaga av festivalen, utan det har blivit upp till kommunen att avgöra om de fortfarande vill ha med Shai som curator. ”Staden äger varumärket ”No limit” och de har pengarna. Jag kan inte gå ut och göra det här själv.” Shai beskriver att det ofta är tungrodda processer efter varje festival när det kommer till att förnya kontraktet inför nästa år. (Dahan147) Nycklar till framgång Shai gillar inte klichéord, men känner sig tvungen att använda ordet synergi. ”Jag tror det var en stor del av framgången. Bokstavligt talat kom ett gäng människor samman, som tog med sig massa olika bidrag till projektet.” Han beskriver att alla hade olika drivkrafter med projektet. För honom handlade det om att göra staden vacker och påverka samhället, och efterlämna något som Boråsarna och hans barn kan vara stolta över. För TME och kommunen var drivkraften att skapa mer turistnäring, gynna lokala verksamheter och företag, generera uppmärksamhet och marknadsföring osv. Muséet visste att festivalen skulle gynna deras mål med kulturell progressivitet. ”Alla kom vi samman, vi ville samma sak – att gynna vår stad. Sen arbetade vi ihop.” (Dahan148) En annan nyckelfaktor menar Shai är tillit. ”De litade mycket på mig, särskilt första året”, och gav honom frihet och hade tilltro till hans expertis på området. ”Säg bara vad du behöver”. Första mötet med kommunen lade Shai fram en lista med icke-förhandlingsbara punkter. Exempelvis att inte ta bilder på målningarna och trycka t-shirts och skapa vykort utan konstnärernas godkännande, att inte be konstnärerna att ha på sig t-shirtar med sponsorers loggor. Saker som Shai i egenskap av att vara konstnär vet om är viktiga. Kommunen tittade på listan och gick med på kraven. Denna frihet och tillit menar Shai var en viktig del i festivalens framgång. ”Jag har varit på många festivaler som är extremt kontrollerade av kommunen, av människor som inte förstår konstnärer och deras behov.” Att ha tilltro till varandras förmågor och ha tydligt uppdelade ansvarsområden även inom projektarbetsgruppen har också varit viktigt enligt Shai.

146 Dahan, S., 2017. Konstnär, Initiativtagare och Curator/Konstnärlig ledare för No Limit. Telefonintervju 17

augusti 147 Se fotnot 149 148 Se fotnot 149

65

Figur 17 - Muralmålning av TelmoMiel under No Limit 2017. ©Foto: Fredrik Malmlund Effekter Hallhagen149 berättar att många Boråsare, inklusive de själva inte verkade varit riktigt beredda på vad festivalen skulle innebära. Hon menar att reaktionerna varit mycket positiva. ”Det fick verkligen effekten att folk var ute på stan och det pratades.” Hon beskriver vidare att festivalen har gjort att Borås hamnat på kartan, vilket ligger i linje med TMEs syfte att attrahera besökare. Men Hallhagen menar också att No Limit ”gett en effekt på Boråsarna”. Hon beskriver att Borås haft det lite kämpigt med rykte om att vara en tråkig stad. Den gick från att vara en blomstrande textilstad till nedlagd textilfabrik-stad när produktionen flyttade till Asien. Denna bild har staden försökt vända de senaste 20 åren, med fokus på textildesign, högskola, forskning och även kultur. Men det är enligt Hallhagen en process som tar lång tid. ”Men med No limit, det blev liksom pricken över i:et. Det fick Boråsarna att känna en stolthet över sin stad som de inte gjort på väldigt länge.” (Hallhagen150)

149 Hallhagen, S., 2017. Projektledare, Borås TME, No Limits. Telefonintervju 29 juni. 150 Hallhagen, S., 2017. Projektledare, Borås TME, No Limits. Telefonintervju 29 juni.

66

Värdet av en gatukonstfestival Rent ekonomiskt har siffror tagits fram på hur mycket inkomsterna för lokala näringslivet ökar genom festivalen, som i storleksordning ligger på 1,4 miljoner kr årligen. (Hallhagen151) Shai Dahan beskriver sin drivkraft för att starta och driva No Limit: ”För mig handlade det aldrig om pengar eller uppmärksamhet. För mig handlar det om att ändra samhället. Om ingen minns att det var Shai som startade No Limit om 20 år, så är det helt ok. Men om No Limit gjorde avtryck på en sex-årig tjej som nu är 26 år och målar muralmålningar för att hon blev inspirerad av någon konstnär i hennes hemstad, så gör det hela skillnaden. Det är vad det handlar om, att kunna bidra till den sortens inverkan. Även om jag inte vet vem och hur, så är det ingen fara. Bara det sker.” (Dahan152)

Figur 18 – Muralmålning av Lonac på No Limit 2017. ©Foto: Anders Kihl och Fredrik Malmlund

151 Hallhagen, S., 2017. Projektledare, Borås TME, No Limits. Telefonintervju 29 juni. 152 Dahan, S., 2017. Konstnär, Initiativtagare och Curator/Konstnärlig ledare för No Limit. Telefonintervju 17 augusti

67

Shai beskriver vidare att han ser det som att det är dags att vi lär ungdomarna att de inte borde vara rädda för att vara kreativa, inte skygga tillbaka från att utrycka sig - att följa sin passion, snarare än att göra det som systemet säger åt dem. (Dahan153) Hallhagen154 beskriver att festivalen haft just en pedagogisk inverkan och att många skolor i Borås uppmärksammat gatukonsten. ”Man har också märkt att det engagerat väldigt många skolor i Borås. Dels att de tagit in Shai och andra lokala gatukonstnärer. De har haft teman på deras bildlektion, och anammat ’Street Arten’ som en konstform i skolorna med.” Hallhagen155 framhäver att ett av de stora värdena med festivalen är att du får ta del av en hel process, till skillnad från saker som är ’färdiga’. I denna process sker många möten. ”Folk börjar prata med varandra och får något att titta på och tänka på. Just att det är offentligt och ute gör att det blir tillgängligt för alla på något sätt.” Ett annat värde som Hallhagen156 beskriver är ett ökat samarbete mellan konstinstanserna i Borås. ”Vi har gått samman och börjat samarbeta, alla museum, gallerier och kallar oss ’Borås - staden som galleri’. Vi träffas och vi försöker göra saker tillsammans, vi har en egen hemsida - staden som galleri - där vi försöker uppmana besökare att man hittar allt på ett ställe. Så det är ett jättekul samarbete som har uppkommit utav det här. Vi försöker jobba tillsammans istället för var och en för sig.” Shai berättar att han inte är ute efter att klappa sig på axeln, men att han verkligen uppskattade det erkännande han fick av Grand hotells ägare, som sa ”Shai har bokstavligt talat ändrat denna stad. Innan Shai kom gjorde alla narr av Borås. Nu är det en gatukonst-stad och ett galleri, och allt tack vare att Shai kom hit… Han är medveten om det värde jag bidragit med för staden. Men ändå känns det som att det finns människor som inte ser det, och de är dessa människor som kommer besluta om huruvida min vision får fortsätta eller inte.” (Dahan157)

153 Dahan, S., 2017. Konstnär, Initiativtagare och Curator/Konstnärlig ledare för No Limit. Telefonintervju 17

augusti 154 Se fotnot 154 155 Se fotnot 154 156 Hallhagen, S., 2017. Projektledare, Borås TME, No Limits. Telefonintervju 29 juni. 157 Se fotnot 154

68

4.5.2 Fyrklövern Fyrklövern är benämningen av ett utvecklingsområde i centrala Upplands Väsby. Nedan följer en kort beskrivning av detta område och hur det uppkommit genom ett poängsystem som ger byggföretag incitament att planera för stadsmässiga kvalitéter. Bakgrund - Väsby Labs och Fyrklövern Väsby Labs är en stadsutvecklingssatsning i Upplands Väsby som tog sig uttryck i en serie workshoppar med såväl boende, verksamhetsidkare, näringslivet, fastighetsägare, byggaktörer, arkitekter som forskare. ”Stadsutveckling börjar oftast i slutet, med det färdigritade huset som ställs ut på biblioteket för godkännande. Väsby Labs gör precis tvärtom och börjar från början med ett antal startskott som vart och ett kan bli ett eller flera konkreta byggprojekt.” (“vasby_labs_att_vaga_och_gora_2014.pdf,” n.d., 34) Det konkreta byggprojektet som Väsby Labs utmynnade i är området som kallas Fyrklövern. När Fyrklövern skulle förverkligas var de byggaktörer som varit inblandade i Väsby Labs-processen inte beredda att gå in i en affärsmässig uppgörelse, då de fann markpriserna för dyra. (von Hofsten158) Därför utvecklades ett poängsystem för prissättning av marken, baserad på psykologisk prissättning. Syftet med poängsystemet är kortfattat att byggaktörer ska kunna påverka markpriset genom att bidra med stadsmässiga kvalitéter och innovativa lösningar. Detta genom att knyta stadsmässiga kvalitéer till poäng som motsvarar en monetär rabatt på markpriset. (“Fyrklovern_poangsystem_2016_DIGITAL.pdf,” n.d., 3) För att införa poängsystemet valde kommunen att först höja det markpris som byggaktörerna inte var beredda att betala. För att sedan kommunicera förhoppningen att ingen av byggaktörerna skulle betala det priset, utan att de istället skulle betala mindre genom att få många poäng. Alarik von Hofsten159, projektansvarig för Fyrklövern, beskriver att ”det råkar vara så att om du får genomsnittligt med poäng - 500, så landar du på 2700 (kr) som inte var intressant innan, och fast med den skillnaden att de dessutom skulle göra en massa saker som kommunen för de tidigare 2700 hade fått mycket svårare att få dem att lova att göra. Så att kommunen får det pris vi begärde, men vi får också en massa kvalitéer också. Det är det som är psykologisk prissättning, att det helt plötsligt uppfattas som attraktivt.” Efter införandet av poängsystemet ingick kommunen avtal med 14 olika byggaktörer inom fem månader. von Hofsten förklarar vidare att det handlar om att få byggbolag och kommun att dra åt samma håll och att dela en vilja att utveckla någonting. En av byggaktörernas VD, Mats Sundbom160 på Silver Life, beskriver sin syn på samarbetet med kommunen. ”Det har varit en enormt spännande resa med kommunen. Kör du en detaljplan med kommunen, då fakturerar de dig för sin tid. Men inte i Väsby, de står för sina kostnader. Vi har ett

158 von Hofsten, A., 2017. Projektansvarig för Fyrklövern, Upplands Väsby kommun. Intervju 31 maj. 159 Se fotnot 161 160 Sundbom, M., 2017. VD Silver Life, Byggaktör i Fyrklövern. Intervju 29 juni

69

gemensamt mål, att bygga Fyrklövern. Målet är inte att vi ska se till at ni ska få en detaljplan så att ni kan bygga ert hus. Vårt gemensamma mål är att bygga fyrklövern, att bygga stad.” Beskrivning av poängsystemet Rent tekniskt beskrivs hur systemet funkar och vad som sker i vilka skeden i planprocessen utförligt i “Fyrklovern_poangsystem_2016_DIGITAL.pdf,” (n.d.). Kortfattat består poängsystemet av fem fokuspunkter, tre kvalitativa (Samarbete, Stadsmässighet och Innovation) och två kvantitativa (Parkering och Lokaler). Dessa springer ur resultaten av Väsby Labs. De kvalitativa fokuspunkterna bedöms av en fristående jury bestående av från kommunen fristående experter inom fokusområdena. Medan de kvantitativa fokuspunkterna bedöms kunna utföras så pass stringent och tekniskt att det går bra att dessa bedöms av kommunens tjänstepersoner. För varje fokuspunkt finns tre nivåer – brons, silver och guld. Bronsnivån är miniminivån för kvalitét där kommunen har specificerat krav. Sedan finns det ett antal punkter inom varje nivå som byggföretagen behöver uppnå för att i slutändan få motsvarande rabatt på marken. von Hofsten161 förtydligar att poängsystemet endast är en metod för att sätta priset på marken och att säkerställa en kvalitetsnivå på vad som byggs för kommunen, inte en metod för markanvisning. Han förklarar att de i Fyrklövern inte behövde ett system för markanvisning då mark-lotterna och antalet intresserade byggaktörer matchade. Men i framtida projekt skulle de troligen lösa markanvisningen genom att gå på kvalitén. Han menar att de som kommun skulle kommunicera vad de vill göra på platsen, samt berättat att priset skulle bli X kr minus den poäng som kan fås genom poängsystemet. ”Sen hade vi då valt på kvaliteten. De som vi tycker ha det bästa förslaget. Det är sannolikt så vi kommer att göra nästa gång.” Denna metod skiljer sig från vad Alarik beskriver som den normala anvisningsprocessen, åtminstone för Stockholmsregionen, där kommunerna ber byggföretagen att lämna in förslag på vad de vill göra på platsen och vilket pris de är beredda för att betala för marken. ”Det som sedan händer det är att kommunen oftast säger ja till det högsta budet. Därför att det är enklast helt enkelt.” (von Hofsten162) Långsiktighet Att bara gå på högsta markpris ser von Hofsten163 som en kortsiktig strategi. ”Jag brukar säga att ett högt markpris är till glädje det året den kommer in, det fyller ett hål i budgeten det året, men en bra stadskvalitet har du glädje av, och dina invånare, i decennier framöver. Och då måste man ju ställa sig frågan - vad är viktigast?” Han beskriver att det ofta kommer reaktioner på att kommunen inte kan ’ge rabatt’ och att det kan ses som att skänka bort pengar, att inte gå på högstbjudande. Men där menar von Hofsten164 att de inte alls skänker bort pengar. ”Vi ger ett lägre pris, under förutsättningen

161 von Hofsten, A., 2017. Projektansvarig för Fyrklövern, Upplands Väsby kommun. Intervju 31 maj. 162 Se fotnot 164 163 Se fotnot 164 164 von Hofsten, A., 2017. Projektansvarig för Fyrklövern, Upplands Väsby kommun. Intervju 31 maj.

70

att de gör saker som kommuninvånarna kommer ha glädje av.” Han hänvisar till ett tidigare kommunalråd som uttryckte att ”I den här trean ska det bo 3-4 människor i 70 år framöver. Det är mycket viktigare att det blir bra än att jag fått tusen spänn mer per kvadratmeter för marken.” von Hofsten menar att det inte är någon kommun som skulle vilja utta sig att de tänker tvärtom, att de anser att pengarna är viktigare än ett kvalitativt resultat. Men han konstaterar ändå att det är många kommuner som agerar så. Flexibilitet och öppenhet Mats Jakobsson165, planarkitekt i Upplands Väsby kommun, beskriver att en del ytor har lämnats öppna under processens gång, och han menar att det finns fördelar med att inte planera allt i minsta detalj. ”Om den här ytan lämnas tom ett tag så kanske den kan fyllas av ett behov som uppkommer efter ett tag. Nu blir det troligtvis förskola därför behovet av förskolor så otroligt stort. Men det kan till exempel finnas andra behov som inte vi kan förutse. Men om allt är förutbestämt, om en stadsdel är färdigplanerad då finns inget som kan utvecklas.” Jakobsson166 beskriver ett tillvägagångssätt för att skapa flexibilitet i området. ”Vi ställer krav på publika bottenvåningar, att bottenvåningar skulle kunna användas i större grad. Krav på högre takhöjd så att bottenvåningen kan användas för fler saker än bostäder det kan vara kontor. Det är ett exempel på att vi kan skapa flexibilitet. Men vi kan inte bestämma att det ska vara det mysiga cafét i hörnet, det går inte.” Perspektiv från en byggaktör Sundbom167 berättar om sitt perspektiv som en utav byggaktörerna som varit med i utvecklingsprocessen i Fyrklövern. Han menar att arbetet med Upplands Väsby kommun har utmärkt sig på många sätt. Bland annat har kommunen investerat kapital i processen. ”Det vanliga är att kommunerna försöker skyffla över sina kostnader på byggherrarna och byggherrarna försöker minimera sina kostnader genom att bygga något skit. Om jag raljerar är det så.” Kommunens drivkraft har inte varit att få ut maximalt pris för mark utan att göra något i Fyrklövern där de behöver ha byggaktörerna med sig. Att de från början bestämde och kommunicerade markpriset, är något som Sundbom ser som väldigt ovanligt. Sundbom168 reflekterar över generaliserbarheten av projektet och menar att han är övertygad om att det kommer användas även på andra platser. ”Vill kommunen styra byggherrarna åt någonting annat än de byggherrarna vill göra själva, så måste man koppla greppet på något sätt. Det är det man gör med poängsystemet för alla byggherrar vill ha 1000 kr rabatt. … Poängsystemet som sådant är en drivkraft för att få fram ett nytt sätt att se på hur man skulle kunna bygga”.

165 Jakobsson, M., 2017. Planarkitekt, Upplands Väsby kommun. Intervju 30 maj. 166 Se fotnot 168 167 Sundbom, M., 2017. VD Silver Life, Byggaktör i Fyrklövern. Intervju 29 juni 168 Se fotnot 170

71

Konst och kultur Konst och kultur har inte varit i fokus i Fyrklövern menar von Hofsten169. Ändå omnämndes kulturellt utbud i olika dokument och kriterier, såsom under en av de fem fokuspunkterna för området – stadsmässighet: ”I Fyrklövern ska stadskärnan utvecklas och förtätas för att inrymma stadsmässiga kvaliteter som bidrar till en effektiv användning av resurser och förutsättningar för handel, service och kulturellt utbud.” (“Fyrklovern_poangsystem_2016_DIGITAL.pdf,” n.d., s.8). Även om konst och kultur inte varit i fokus, menar von Hofsten170 att det är möjligt att bygga in parametrar för kulturell infrastruktur. ”Det är fullt möjligt att bygga in sådana parametrar. Fullt möjligt. Så det är bara att poängsätta. Det handlar bara om prioriteringar, vad det är man vill poängsätta och inte.”

169 von Hofsten, A., 2017. Projektansvarig för Fyrklövern, Upplands Väsby kommun. Intervju 31 maj. 170 Se fotnot 172

72

5. DISKUSSION 5.1 Studien i relation till Cultural planning Kortfattat skulle en kunna säga att kulturell infrastruktur ingår som ett steg eller ett koncept inom Cultural planning. Men Cultural planning framställs i litteraturen ha ett främst instrumentellt syfte, med fokus på att hitta och vidareutveckla talang och initiativ som kan skapa samhällsnytta. Vilket Verschaffel (2008) liknat vid att krama ut apelsinsaft. En kartläggning av kulturell infrastruktur i syfte att stärka och utveckla redan befintliga förmågor och initiativ fyller ett viktigt syfte på många sätt. Men att inte bara fokusera på det som redan finns, utan att även kvalitativt undersöka vad mer som behövs, ser jag som ett mer fruktbart sätt att skapa förutsättningar och grogrund för ett blomstrande och diversifierat konst- och kulturliv. I andra steget i Cultural planning riktas visserligen fokus på vad som behövs, men då främst i kvantitativa mått. Detta relaterar till den undersökning av kulturpotentialen i Stockholm, som beskriver hur många kulturinstitutioner ett visst antal inflyttade skulle motsvara. Dessa kvantifieringar är mycket talande och viktiga att göra för att skapa en överblick och kanske belysa en brist. Men jag anser att dessa typer av analyser måste kompletteras med kvalitativa undersökningar för att bli verkligt meningsfulla. Om vad som behövs är billiga scener av olika storlekar är det inte säkert att ett antal stora nyproducerade (dyra) scener skulle fylla konst- och kulturaktörers behov. Att i denna studie fokusera på förutsättningar, i form av kulturell infrastruktur, genom kvalitativa metoder såsom intervjustudie och öppna enkätfrågor, har varit mitt försök till att fokusera på att ’odla apelsiner’. 5.2 Studiens roll i relation till övriga samhällsfrågor och hållbar utveckling Något som kan poängteras är att studien endast behandlar värdet av konst och kultur samt relationen mellan hållbar utveckling och konst och kultur på en grundläggande nivå och utifrån perspektivet att konst och kultur relaterar både som mål och medel för hållbar utveckling. För att hämta mer argumentation om varför konst och kultur bör prioriteras hänvisar jag till bland annat Günes (2012), Kagan (2010) och Packalén (2010) och för ekonomisk motivation Klerby (2012). Vad studien däremot bidrar med är rekommendationer över hur konst och kultur kan prioriteras genom att skapa förutsättningar för kulturell infrastruktur genom stads- och samhällsplanering. Rekommendationerna riktar sig främst till kommuner, men även konsultföretag och regioner/landsting. Studien kan även ses ge en indikation på vad för slags kulturell infrastruktur som konst- och kulturaktörer ser störst behov av, samt vad yrkesverksamma inom stads- och samhällsplanering på kommunal, regional och privat nivå ser för möjligheter till förutsättningsskapande. På så vis kan studien alltså användas som underlag till prioritering inom kulturella infrastruktursatsningar på kommunal, regional och privat (konsult) nivå. Många av rekommendationerna verkar även tillämpbara även på nationell nivå. Självklart ska dock resultaten ses i ljuset till det underlag som studien baseras på, vilket behandlas under kapitel 2. Naturligtvis är prioriteringar av samhällsfrågor till syvende och sist alltid en politisk fråga, och ska därmed utgå från folket. Är det kanske folkets vilja att endast cirka 1-2 % av de

73

offentliga medlen171 ska satsas på konst och kultur? Här blir det intressant att fundera över efterfrågesambandet som Klerby (2012) lyfter fram, nämligen att efterfrågan på konst och kultur ökar genom kunskap och kulturupplevelser (marginalnyttan ökar). Ju mer vi konsumerar, desto mer vill vi konsumera. Men om inte det offentliga stödet räcker till att få en grundläggande utbildning i skolan och i förlängningen i hemmet, så verkar det förstås svårt att ”få igång” efterfrågan och därmed naturliga prioriteringar på konst och kultur. Det verkar krävas en satsning för att få till satsningar. Det finns förstås en uppsjö av viktiga samhällsfrågor som behöver prioriteras, exempelvis sjukvård och omsorg, utbildning, miljö och integration för att bara nämna några. Men vad som är intressant är att konst och kultur verkar ha en stor potential att bidra i många (om inte alla) av våra mest angelägna samhällsfrågor. Som beskrivits tidigare har mer och mer forskning visat på konst och kulturs hälsofrämjande effekter (Theorell, 2014). Även pedagogiskt har konstnärliga metoder och uttryckssätt mycket att bidra med i utbildningssammanhang (Hjort, 2012) och inte minst samhällsplanering (Metzger, 2011). Konst och kultur kan även bidra till att begripliggöra viktiga miljöutmaningar (Angeler, 2016). Integrationsmässigt finns en stor potential i konst och kultur tack vare dess förmåga att skapa sammanhållning och tillhörighet (Markusen och Gadwa, 2010). Konst och kultur kan också bidra med viktiga perspektivskiften och ett ifrågasättande av våra ohållbara beteenden, och kan ses som ett viktigt medium för att uppnå våra hållbarhetsmål på sociala, ekonomiska och ekologiska plan (Packalén, 2010). Som jag ser det kan konst och kultur bidra med pedagogiska värden som öppnar upp för förståelse och kommunikation. Det kan engagera och aktivera handling (Packalén, 2010). Något som är centralt gällande alla våra samtida utmaningar. Dessutom engagerar konst och kultur inte bara intellektet utan aktiverar även kropp och själ. Det utgör en ventil för känslor och lämnar möjlighet för en människa att uttrycka sig. Det stimulerar också inte minst fantasin och utmanar våra invanda tankebanor. (Hjort, 2012) Som andra172 kloka påpekat verkar det omöjligt att lösa dagens problem med samma gamla tankesätt som tog oss hit. Här tror jag att konst och kultur har en ovärderlig roll att spela i att hjälpa oss att skifta våra perspektiv och vidga våra horisonter. Just i relation till konstens kommunikativa, perspektivskiftande och innovativa potential så blir det för mig tydligt att det finns stora värden i att låta övriga samhällssektorer möta konst och konstnärer. Detta gäller som sagt inte minst inom stads- och samhällsplanering. Sprängkraften i denna potential tycker jag personligen framgår väldigt talande i fallet när den tidigare rektorn och filosofen Antanas Mockus blev borgmästare i Bogotá, Colombia. Han använde mycket okonventionella metoder för samhällsutveckling, för att bekämpa bland annat trafikkaos, dödligt våld och budgetunderskott. Bland annat ersattes trafikpoliser av mimande clowner, och dansare klädda till morötter användes i samband med införandet av en ny regel om tidigarelagd stängningstid för krogar (den så kallade morotstimmen). Under hans tid som borgmästare minskade antalet mord och rånmord med 70 %.173

171 (Myndigheten för Kulturanalys, 2017) 172 Exempelvis Albrechts (2010) 173 (“Han fick Colombias folk att tro på förändring - Sydsvenskan,” n.d.) och (“Moonande borgmästare kan bli ny president - Sydsvenskan,” n.d.)

74

Generellt ser jag även konst och kultur som en viktig möjlighet i att skapa en mer hållbar ekonomi som bygger på tjänster och upplevelser snarare än produkter. Jag ser en stor potential för konst och kultur att bidra till en meningsfull och mer hållbar tillvaro. Inte minst då konst och kultur möjliggör reflektion över livets essentiella frågor och vad som är verkligt viktigt för oss människor. Något som för mig blir tydligt i kopplingen till hållbar utveckling, inte minst ur den sociala hållbarhetsdimensionen där konst och kultur är en mänsklig rättighet, är att det behövs såväl professionell som ideell/amatörmässig konst. Ideella/amatörmässiga konst- och kulturaktörer och möjlighet till skapande och kulturutövande för alla invånare är nödvändigt för att tillgodose rättigheten ”att fritt kunna delta i samhällets kulturliv” (“Universal Declaration of Human Rights,” 2015). Samtidigt, för att tillgodose ”att ta del av konst samt vetenskapliga framsteg och dess fördelar”, så behövs professionella konst- och kulturaktörer och möjligheter att möta dem och deras konst. För att detta och ska bli möjligt i praktiken behövs alltså en bredd av satsningar på kulturell infrastruktur, såväl hård som mjuk. De mjuka strukturerna verkar dessutom vara nödvändiga att utveckla för att skapa möjligheter för konst och kultur att korsbefruktas med andra samhällsfrågor. 5.3 Studien i relation till komplexitetsteorin

Att analysera resultaten utifrån Comunians komplexitetsprinciper har varit ett sätt att använda studien till att undersöka giltigheten av en befintlig teori. För mig har det även varit ett värdefullt grepp för att förstå, strukturera och analysera resultaten, som så ofta går in i varandra och där ett behov ofta kopplar till såväl en brist som en potential – eller flera. Jag anser att min studie talar för komplexitetsteorins relevans när det kommer till att förstå och beskriva kulturell utveckling i städer och på landsbygden.

5.3.1 Komplexa system är öppna Den enligt mig tydligaste kopplingen mellan min studie och komplexitetsteorin är genom principen att komplexa system är öppna. Det blev uppenbart att kulturell infrastruktur tenderar att flyta över i andra politikområden och infrastrukturer, såsom kollektivtrafik och bostadspolitik. Vilket för övrigt utgör två exempel på politikområden som kopplar till stad-landsbygdproblematiken, en fråga högst relevant för konst- och kulturaktörer. Liungman174 drog kopplingen mellan infrastruktur för kultur och transport: ”busslinjer, kollektivtrafik järnvägsutbyggnad. Allting hänger ihop av ett nätverk av infrastruktur för ett fungerande kulturliv utanför storstäderna.” Bostadsproblematiken blir tydlig genom Tiréns175 uttalande att det förutom billiga lokaler är ”minst lika viktigt med billigare bostäder, och bostäder som är möjliga att bo i när man inte tjänar jättemycket pengar.” Vad lär vi oss då av att systemet är öppet? Jo, att dessa andra områden också behöver tas i beaktning när det kommer till att utveckla såväl kulturpolitik, som planeringsstrategier för 174 Liungman, C., 2017. Regionalpolitisk sekreterare KLYS. Kulturskapare och tjänsteperson. Telefonintervju 30 juni 175 Tirén, J., 2017. Konstnär. Intervju 15 juni

75

att skapa förutsättningar för kulturell infrastruktur. Från ett tjänstepersonperspektiv ser jag potentialen att samverka med kollegor från andra verksamhetsområden, samt lyfta frågan för politiker. I denna samverkan tror jag det är viktigt att uppmärksamma kopplingarna mellan olika målområden såsom landsbygd, tillgänglighet, integration, målet med kultursamverkansmodellen och inte minst till hållbarhet. Men det handlar också om att kulturen behöver inta en mer offensiv roll. Här ser jag potential i en långsiktigt strategisk enhet för kultur, helst inom exploaterings- eller stadsbyggnadskontoret. På så sätt tror jag att kulturell infrastruktur lättare blir en naturlig del av stadsutvecklingen och att konst och kultur i mindre utsträckning reduceras till en avskild sakfråga. Vilket är essentiellt då det rör sig om just ett öppet system som är sammankopplat med omvärlden. En annan pedagogisk poäng med att införa en integrerad strategisk kulturenhet är att det sänder en tydlig signal att området kräver investeringar och satsningar. Det är inte endast en förvaltningsfråga, som kulturförvaltningen kan föra tankarna till. För att få till strategiskt arbete krävs långsiktighet gällande planering och budgetbas. Såsom att ta hänsyn till befolkningsutveckling och väntade ökade skatteintäkter för att motivera satsningar på kulturell infrastruktur. Här är beräkningsverktyg som kan simulera samhällsutvecklingen utifrån många olika faktorer och över långa tidshorisonter intressanta. En annan finansieringsmodell för konst som redan är kopplat till stads- och samhällsplanering är enprocentregeln. Den kom upp i studien, men inte i den utsträckning som jag hade väntat mig. Enprocentregeln möjliggör offentlig konst och gestaltning av offentliga miljöer. Här finns alltså en finansiell struktur på plats, som skulle vara intressant att utforska potentialen i att vidareutveckla. Kan denna procentsats höjas, kan den breddas till att infatta även processuell konst och möjliggöra för annan kulturell infrastruktur? Gällande strategiska planeringsmetoder ser jag att Cultural planning eller Kulturkonsekvensanalyser (KKA) skulle kunna fungera som ramverk att utgå ifrån och sedan anpassa utifrån förutsättningar. Jag rekommenderar som nämnts att blanda in kvalitativa metoder för att kartlägga behov av kulturell infrastruktur lokalt och att fokusera på möjlighetsskapande (odla apelsiner). Här ser jag vikten av att utveckla dynamisk kulturell infrastruktur som regelbundet vidareutvecklas med konst- och kulturaktörer. Något som jag kommer att återkomma till längre fram i diskussionen. 5.3.2 Uppkomst och självorganisering Beskrivningen av principen om ”Uppkomst och självorganisering” är talande utifrån ett kulturellt infrastrukturperspektiv: ”Systemet tenderar att organisera sig själv genom makrostrukturer (Såväl mjuk infrastruktur som rumsliga fysiska strukturer)” (Comunian, 2011, s.1162-1163). De tillfrågade i enkäten uppgav att det behövs en mängd såväl mjuka som hårda (fysiska) strukturer, och former av självorganisering återkom som en beskrivning av dagens konst- och kulturliv, exempelvis i relation till hur fria kulturlivet fungerar och växer fram. Insikten om Uppkomst och självorganiseringen talar för att inte planera allt i detalj utan att lämna rum för organisk vidareutveckling. I studien framkom vikten av att lämna plats för det ”brokiga”, och att exempelvis tillhandahålla ytor med grundläggande faciliteter på

76

offentliga platser, såsom toalett, el, vatten och tak. Att lämna plats för organisk vidareutveckling är något som var tongivande i Fyrklövern och dessförinnan Väsby Labs. Den öppna processen i Fyrklövern ledde bland annat till att byggaktörer gemensamt kom fram till lösningar som kommunen inte förutsett. Att dessutom i planprocessen lämna ytor öppna, visade sig göra det möjligt att tillgodose oförutsedda behov som dök upp längs vägen. Principen om Uppkomst och självorganisering talar också för att inta en stöttande och möjliggörande position som kommunal, regional, eller för den delen statlig aktör. No Limit är i mina ögon ett talande exempel på vad som kan hända om aktörer samverkar och stöttar gräsrotsinitiativ. Med rätt stöttning kan en (eller fler) drivande person åstadkomma ett mervärde som en stad på egen hand skulle ha svårt att få till. Borås som länge försökt förbättra sin profil och attraktivitet fick på kort tid en enorm skjuts såväl lokalt, nationellt som internationellt. Men för att stötta det lilla, det okända och - i vissas ögon - det kontroversiella, krävdes mod. No Limit visar även att tillit är en nyckelfaktor till framgång. Tillit från kommunalt håll, men även från näringslivet och inom projektgruppen. Jag kan inte låta bli att även nämna att tillit till sin idé visade sig viktigt i No Limit. Här kan nämnas att det verkar finnas förbättringspotential från stadens håll gällande att ge projektgruppen och inte minst den konstnärliga ledaren Shai Dahan långsiktiga förutsättningar att driva festivalen. I mina ögon låter det som att stadens tjänstepersoner inte till fullo insett Dahans avgörande roll i framgångssagan No Limit när de inte ger honom långsiktiga och tydliga förutsättningar. Vikten av ekonomisk långsiktighet var även något som blev tydligt i enkätstudien. Även Fyrklövern lär oss om vikten och möjligheten för kommuner att vara modiga, våga sticka ut hakan och agera långsiktigt, framförallt genom att ställa krav på kvalitét. Jag anser att Fyrklövern visar prov på att det är möjligt att både ställa krav och vara tillmötesgående. Nycklar till framgången ser jag som transparens gällande krav och förutsättningar för prisnivåer, samt att dessa kopplas till markupplåtelseavtalen. När något är inskrivet i avtal är det ett avtalsbrott att inte följa. Mer visionära måldokument verkar lättare förbli vackra ord. I studien framgick att det ofta är svårt att låta ord och dokument gå till handling. Här tror jag alltså att avtal kan vara en effektiv väg. Samtidigt har kommunen varit tillmötesgående och visat framfötterna genom att stå för sina egna kostnader, att tydligt förmedla en (gemensam) vision och att fokusera på kommunikation och kontinuerliga avstämningar. Genom den psykologiska prissättningen, och genom att kommunicera byggaktörernas oumbärliga del i visionen om Fyrklövern, verkar kraven snarare ha upplevts som ambitionsnivåer. Enligt byggaktören Sundbom siktade ju alla på högsta poängnivån, trots att det endast var bronsnivå som var ’skallkrav’. Att dela en vision och att prioritera kommunikation visar sig alltså också vara viktiga framgångsnycklar. Ett poängsystem likt det i Fyrklövern skulle kunna formas så att stadsmässiga kvalitéter kopplade till kulturell infrastruktur ingår ibland minimikraven (brons) och även de högre nivåerna (silver och guld). Exempelvis genom att inkludera Kulturell kartläggning, Kulturkonsekvensanalyser, samt processer och samråd med kulturaktörer. Kvantitativt skulle det vara möjligt att tillämpa någon form av kulturytefaktor, krav på flexibilitet i form av takhöjd i bottenvåningar, eller att en viss procentsats av bostäderna ska vara av en lägre hyresnivå. Vad som ger poäng är förstås beroende på de målsättningar kommunen har. Så

77

om det inte redan finns med i visioner och mål för kommunerna, ser jag det som hög tid att inkludera även konst och kultur. För att kulturella infrastruktursatsningar ska kunna ske långsiktigt, och inte bara tas hänsyn till i byggskede, krävs en förvaltningsform där inte bara kortsiktiga vinstintressen får råda. Tredimensionell fastighetsbildning, som framkommit i studien, kan därför vara ett sätt att säkra en långsiktigare allmännyttig användning av bottenplan. Tydliga mål, krav kopplade till markupplåtelseavtal och tredimensionell fastighetsbildning ser jag som oerhört viktiga och konkreta sätt för kommunen att agera som möjliggörare för såväl konst- och kulturaktörer som andra civilsamhällesaktörer. 5.3.3 Icke-determinism och icke-spårbarhet Principen om ”Icke-determinism och icke-spårbarhet” ser jag som en mycket viktigt princip när det handlar om konst och kultur. Den handlar om att det är svårt att förutse effekter och beteende av systemet utifrån dess delar, men också att små ändringar kan få oväntade effekter. Jag vill hävda att principen bidrar till en teoretisk förklaring till det som många uttrycker - att konst och kultur kan leda till en mängd positiva och önskvärda effekter som inte alltid är direkt mätbara. Initativtagaren till No Limit, Shai Dahan, är inne på just detta när han berättar om sin drivkraft med festivalen – att bland annat bidra till att inspirera unga att uttrycka sig själva. Han uttrycker en medvetenhet om att det troligen är omöjligt att veta hur och vem som påverkades av festivalen tjugo år senare, men att det viktiga är att ändå skapa möjligheter till denna typ av inverkan. I våra resultatorienterade tider med New Public Management som ledstjärna, framkom det i studien tendenser att behöva räkna hem allt, däribland konst- och kultursatsningar, i kronor och mätbar samhällsnytta. Insikten om icke-determinismen och icke-spårbarheten innebär för mig en viktig motpol till denna resultatorientering där vi, som Verschaffel uttrycker, behöver ge större utrymme för det oförutsedda och inte begränsa oss till vår egen snäva uppfattningsförmåga. Principen talar för att vi inte kan avkräva en direkt och exakt mätbarhet utav konst- och kultursatsningar. För mig hänger detta samman med vikten att tillskriva konst och kultur ett egenvärde som landar utanför dagens jakt på mätbarhet - likväl som att vi investerar i forskning, som anses vara viktigt för vårt samhälle även om det är omöjligt att exakt räkna på dess nytta, så borde vi alltså satsa resurser på konst och kultur. För att återgå till No Limit så går delar av festivalens värde att räkna på, såsom omsättningsökningen för det lokala näringslivet under festivalen. Men det hopp, insikter och inspiration som festivalen bidrar till är exempel på mer svårmätbara effekter. För mig visar No Limit även att mycket är möjligt med små medel. Några få drivande aktörer kan genom samverkan, kontakter och förhållandevis lite ekonomisk stöttning skapa stora värden. Samtidigt visar det på en skevhet i vad som händer när icke-kommersiella och kommersiella intressen möts. Shai Dahan hade inga intentioner att tjäna pengar på sin idé, men när staden och stadens näringsliv år efter år tjänar stora summor pengar, tack vare att en liten projektgrupp sliter dag och natt under månader – vissa utan att ens ha en stabil anställningsform för detta, kan jag inte låta bli att reflektera över den i skevhet som i min värld infinner sig. Vilket jag anser koppla till behovet om trygga arbetsvillkor för konstnärer och kulturarbetare som framkommit i studien.

78

5.3.4 ”Distributed connectivity” Principen om ”Distributed connectivity” beskriver att systemet består av en stor mängd aktörer (mänskliga och omänskliga komponenter) som interagerar på olika skalor, utan centraliserad kontroll. Att systemet består av en stor mängd aktörer som interagerar på olika skalor framgår exempelvis genom behovet av nätverk och kontaktytor – såväl med konstnärer inom och utanför sin konstgren som med politiker och tjänstepersoner. I enkäten framkom även att ”Visningsytor/kontaktytor med befolkningen” behövs. Här vill jag dra en parallell till vad jag ser som några viktiga framgångsfaktorer för No Limit tillblivelse, nämligen kontaktnätverk hos olika aktörer, men även kontaktytan media. Shai Dahans kontaktnät med gatukonstnärer runtom i världen ser jag som en självklar en grundsten för festivalen. Men en annan viktig faktor som inte bör glömmas bort i det här exemplet, är vikten av lokaljournalistik. När etablissemanget (kommunen) inte hade modet att satsa på det lilla och okända (gatukonstnären), så fick mer progressiva aktörer (moderna museet och turistbolaget) upp ögonen för det lilla - tack vare media. Medias roll att sätta strålkastarljus på det som annars riskerar förbli dunkelt fyller en enormt viktig roll i samhället, inte minst när det gäller konst och kultur. Chefen för moderna museet, som läste artikeln om Shai, hade kontakter på turistföretaget som i sin tur hade kontakter i kommunen. Moderna museet och turistbolaget utgjorde här möjliggörare och deras kedja av nätverk verkar ha varit avhängig för att få igenom idén. Comunian (2010) exemplifierar principen om Distributed connectivity i relation till urban kulturell utveckling med att planerare på kommunal, regional och nationell nivå behöver interagera med såväl varandra som finansieringssystem osv. Min studie tyder på detsamma. Samverkan mellan just dessa nivåer och vikten att harmonisera såväl målsättningar som handling, är ett tydligt behov som framkommit. Men studien pekar också på vikten att planeringsinstanser samverkar med andra aktörer såsom konst- och kulturaktörer, civilsamhälle och näringsliv. Jag ser det som att denna princip talar för vikten av att anpassa våra planeringsmetoder till ’nätverkssamhället’, genom att bland annat utveckla metoder för att verkligen samverka, inte bara prata om det. Något som återkopplar till möjliggörarrollen. Komplexitetsprincipen för oss alltså tillbaka till Samverkan, som beskrivs såväl som ett behov som ett hinder (bristen av samverkan – fragmenterade sfärer). Men samverkan är också den flitigast omnämnda potentialen i studien. För att verkligen få till samverkan, och inte bara prata om det, så verkar det behövas en drivande part. Att kulturinstanserna i Borås fått till fruktbar samverkan i efterspelet av No Limit, ser jag inte som en slump. Som jag förstår det har No Limits projektledare Hallhagens roll som drivande i samarbetet varit avgörande. Studien visar också på vikten att avsätta resurser – mänskliga resurser, därav tid och pengar. Detta verkar Upplands Väsby kommun ha insett då de avsatte resurser för att kontinuerligt kommunicera och samverka med bland annat byggaktörerna i Fyrklövern. Min starka rekommendation är att ta insikten om samverkanspotentialen på allvar, genom att avsätta resurser och uttala ansvarområden såsom samordningsansvar. Initialt behövs resurser för att utforma samverkansmetoder lämpade för det specifika sammanhanget, och sedan behövs resurser avsättas för att samverkan ska kunna drivas kontinuerligt. Då

79

menar jag samverkan såväl inom, som över förvaltningsgränser i kommuner, regionala och statliga motsvarigheter, som med konst- och kulturaktörer. Men även andra, såsom drivna privata aktörer, akademien eller civilsamhället skulle också kunna ta en aktiv roll för att hitta samverkansformer. Störst potential ser jag alltså i Pentahelix-perspektivet som lyfts i studien, med samverkan mellan offentlig, privat, civilsamhälle, akademien och medborgarna. Men det handlar även om att definiera ansvarsområden. Ska alla göra något, riskeras att ingen tar tag i det. Samverkan är för mig en grundförutsättning för att utveckla sunda såväl hårda som mjuka kulturella infrastrukturer. Förutom mötesplatser och lokaler visar studien på stora behov av mjuk kulturell infrastruktur, såsom information, nätverk och tillgänglighet. Även om stads- och samhällsplanering kan tyckas ha rådighet endast över de hårda fysiska infrastrukturerna, ser jag en stor potential i att bidra till även de mjuka strukturerna – framförallt genom just samverkan och att fråga de som berörs. Något annat som jag anser ligger inom alla yrkeskategoriers rådighet, är kritiskt tänkande. Tillgänglig kulturell infrastruktur kan i högsta grad kopplas till vikten av att ständigt ha en kritisk blick och upptäcka de dolda normer – tacit infrastructure – som råder. Detta för att kunna utmana normerna och bidra till inkluderande och mångfaldig kulturell infrastruktur. Det kan handla om att i varje satsning fråga sig varför och för vem, med andra ord medvetandegöra vilka som inkluderas och vilka som exkluderas, och vilka normer som förstärks eller utmanas. Studien visar att det är viktigt att förstå att det inte bara handlar om att producera kulturlokaler. Något som blir tydligt med centraliserade satsningar på nybyggen, som för att uttrycka det hårt riskerar att bli exkluderande vita finkulturrum. Nybyggen utan stora subventionerar visar sig i studien bli så dyra att aktörer inte har råd att verka där. Tillgänglighet förutsätter för mig samverkan och att inkludera de som berörs, så att infrastrukturerna kan bli verkligt användbar och inkluderande. Ibland behöver det byggas nytt, men ibland handlar det om att anpassa befintliga strukturer, och ibland är det inte byggnader utan mjuka strukturer eller processer som behövs. 5.4 Metodval och begränsningar Till en början med kan sägas att jag valt ett väldigt brett och stort uppsatsämne. Även syfte och forskningsfrågor är av stora karaktärer och därav har studien bidragit med en bred översikt snarare än djupgående analyser. Då ämnet är jämförelsevis ungt och akademiskt outforskat såg jag vikten av en bred ansats. Dock hade en snävare avgränsning, såsom en fallstudie, möjligen kunnat bidra med än mer specifika rekommendationer. Resultatet bygger på en omfattande datainsamling, 17 djupintervjuer och två enkäter med 50 respektive 101 svarande. Nedan följer en reflektion kring enkätsvaren. I retroperspektiv skulle datainsamlingen med fördel varit mindre omfattande. Med tanke på studiens tidsomfång och personresurser (författaren), har resultatinsamling och bearbetning tagit väldigt mycket tid i anspråk. Något som till viss del gått ut över omsorgen i enkätutformningen samt dataanalysen. Enkäterna hade sina brister, särskilt behovsenkäten riktad till konst- och kulturaktörer fick återkopplingen att vara för lång, krånglig och akademisk. De testpersoner som användes vid utformningen av enkäten var väl insatta i denna typ av frågor och var med facit i hand inte representativa för gemene

80

konst- och kulturaktör. Om denna utformats enklare, kortare och mindre akademiskt hade troligen svarsfrekvensen ökat. 5.4.1 Reflektion gällande enkätsvaren Behovsenkäten besvarades av totalt 50 konst- och kulturaktörer, där majoriteten var professionella inom konstformen musik, verksamma i Stockholm med pronomen hon. Här finns alltså en underrepresentation av ideella/amatörutövare, konst- och kulturaktörer med pronomen han176 samt konst- och kulturaktörer som är aktiva i andra delar än storstadsområden. Just gällande storstadsområden kan dock en viss snedfördelning vara väntad, då konstnärsnämndens rapport vittnar om att fler och fler konstnärer flyttar till storstadsområdena. (Konstnärsnämnden, 2016) Då majoriteten av de svarande arbetar med konst och kultur professionellt är det i högre grad ett yrkesmässigt perspektiv på kulturell infrastruktur som kommit fram i enkäten. De behov av kulturell infrastruktur som framkommer i studien måste alltså ses i relation till de svarande och icke-svarande på enkäten. Främst svarade representanter för konstformerna musik och teater. Därefter kom representanter för bild och form, tätt följt av dans och hantverk/slöjd. Medan exempelvis konstformen film endast representeras av en svarande och foto är helt uteblivet. Planeringsenkäten besvarades av totalt 101 personer. På den privata sidan kom likt behovsenkäten en stor majoritet av de svarande från Stockholm. Den geografiska spridningen bland de svarande på kommunal nivå var däremot stor, med en övervikt av svaranden från Gällivare. Svaranden från kommunalt håll hade totalt sett anknytning till minst 41 av Sveriges 290 kommuner. Från ett regionalt perspektiv, kom 17 svar in som representerar 12 utav 21 av Sveriges regioner och landsting, där flest svaranden kom från Gävleborg och Skåne. Över hälften av Sveriges regioner och landsting finns alltså representerade, vilket gör att det regionala perspektivet är det som är mest geografiskt representativt. Men till antal är det ett kommunalt perspektiv som är mest representerat, vilket utgör nära hälften av de svarande (49 utav 101 personer). Gällande yrkesbakgrunden bland de svarande så finns stora mörkertal från såväl kommunalt, regionalt som privat håll. Bland de yrken som angivits är det främst planarkitekter, samhällsplanerare samt arkitekter som svarat. På den privata sidan uppskattar jag att svarsfrekvensen bland byggföretagen var förhållandevis låg. Tyvärr innehöll inte enkäten någon kontrollfråga som angav hur många av de svaranden från privat håll som representerade byggföretag. Ett privat perspektiv i denna studie innebär alltså främst arkitekters perspektiv från konsultföretaget White arkitekter. 5.4.2 Generaliserbarhet Det är alltid svårt att dra generella slutsatser från kvalitativa studier. Genom enkätstudien samlade dock denna kvalitativa studie in en större kvantitet underlag. Med det sagt menar jag inte att studien är statistiskt representativ. Men att många av de kategorier som utkristalliserades stöddes av flertalet personer i såväl intervju- som enkätstudien, tolkar jag som att resultaten konvergerar och att tillförlitligheten och generaliserbarheten därmed ökar.

176 Enligt en sammanställning från 2017 har andelen kvinnor av de som är huvudsakligt sysselsatta i kultursektorn legat nära 50 % åren 2011-2015. (Myndigheten för Kulturanalys, 2017, s.26)

81

6. SLUTSATSER

Resultaten av denna studie talar för komplexitetsteorins relevans när det kommer till att förstå och beskriva kulturell utveckling. Den talar också för att kvantitativa analyser och planeringsmetoder, såsom Cultural planning, måste kompletteras med kvalitativa undersökningar för att bli verkligt meningsfulla.

Denna studie visar på att andra områden, såsom bostäder och kollektivtrafik, också behöver tas i beaktning när det kommer till att utveckla såväl kulturpolitik, som planeringsstrategier för att skapa förutsättningar för kulturell infrastruktur. Där en viktig nyckel blir att uppmärksamma kopplingar mellan olika målområden och inte minst hållbar utveckling. Men det handlar också om att konst och kultur i planeringssammanhang behöver inta en mer offensiv roll, det kan inte bara handla om att förvalta den kultur som varit. En rekommendation är att som första steg införa en strategisk kulturenhet inom exploaterings- eller stadsbyggnadskontoret, för att kulturell infrastruktur lättare ska bli en naturlig del av stadsutvecklingen och inte reduceras till en avskild sakfråga.

Komplexitetsteorin motiverar att vi inte kan avkräva en direkt och exakt mätbarhet utav konst- och kultursatsningar. Såväl komplexitetsteorin som studien talar för att dagens resultat- och New Public Management-styrning hindrar utvecklingen av kulturell infrastruktur. För att få till strategiskt arbete krävs en sådan insikt, precis som kunskap om värdet av konst och kultur. Vidare krävs en långsiktighet gällande finansieringsformer, där befolkningsutveckling och förväntade skatteintäkter på lång sikt måste kunna användas för att motivera satsningar på kulturell infrastruktur.

Studien visar även på värdet och vikten av att inte planera allt i detalj utan att lämna rum för organisk vidareutveckling. Detta genom att lämna plats för det ”brokiga”, det självorganiserade och att exempelvis tillhandahålla ytor med grundläggande faciliteter på offentliga platser. Studien visar att det finns stora värden i att stötta gräsrotsinitiativ, vilket tydligt framgick genom gatukonstfestivalen No Limit. Här handlar det om att ha mod och tillit för att, som exempelvis kommunal eller regional aktör, inta en stöttande och möjliggörande roll. Men kommuner måste också våga ställa högre krav och använda sin position som långsiktig samhällsutvecklare med sitt planmonopol för att möjliggöra för konst och kultur. Rekommendationen till kommuner är att utforma ett poängsystem för prissättning av mark likt det i Fyrklövern som även innefattar kulturell infrastruktur. Här finns potentialen att vända krav till gemensamma ambitioner genom psykologisk prissättning och en tydligt kommunicerad vision samt kontinuerliga avstämningar.

Komplexitetsteorin och studien talar slutligen också för vikten att utveckla metoder för att verkligen samverka. Samverkan utgör en grund till kunskapsutveckling, nätverkande och tillgänglighet, vilket är mjuka kulturella infrastrukturer som studien visar behövs. Tillgänglighet förutsätter samverkan och att inkludera de som berörs, så att infrastrukturer kan bli verkligt användbara. För att göra kulturella infrastrukturer tillgängliga och inkluderande krävs även ett kritiskt förhållningssätt som uppmärksammar de dolda normer – tacit infrastrucutre – som styr såväl samhället i stort som kulturen, och som i dagsläget hårdraget kan sägas präglas av en exkluderande vit finkulturtradition.

82

7. REKOMMENDATIONER Här sammanställs studiens allmänna rekommendationer, samt rekommendationer riktade till kommuner och regioner/landsting samt konsulter när det gäller att skapa förutsättningar för kulturell infrastruktur genom stads- och samhällsplanering. Många av rekommendationerna ses även som relevanta för nationella offentliga aktörer. Rekommendationerna är till stor del övergripande och pekar ut riktningar och exempel snarare än att tydligt definiera exakta tillvägagångssätt. Varje rekommendation inleds med en motivering (varför), vilket inte utger sig för att vara uttömmande utan är författarens komprimerade syntes baserat på argument som framkommit i studien. Allmänt (gäller alla aktörer) Ökad Samverkan Varför? - För att effektivare och mer kvalitativt lösa samhällsutmaningar. - För att möjliggöra kunskapsutveckling och erfarenhetsöverföring. - För att möjliggöra synergieffekter och ”win-wins”. Hur? - Avsätt tidsmässiga resurser för att möjliggöra samverkan. - Utse ansvarsroller och tydliggör förväntningar och förutsättningar. - Inkludera en mångfald av perspektiv. Företrädelsevis ett mångfaldigt Pentahelix

perspektiv – dvs. offentliga sektorn, näringslivet, akademien, civilsamhället (däribland konst- och kulturaktörer) och medborgarna (de icke-organiserade).

- Kommunicera regelbundet inom ramen för samverkansprocessen och tydliggör visioner, förväntningar och förutsättningar. Kunskapsutveckling

Varför? - För att skapa förståelse för vikten och värdet av konst och kultur. - För att skapa förståelse för behov gällande kulturell infrastruktur. - För att skapa insikt om dolda normer som idag bidrar till exkluderande strukturer. - För att utveckla samhällsplaneringsmetoder som kan bibehålla och skapa tillgänglig

och inkluderande kulturell infrastruktur. Hur? - Utveckla (och sprid) kunskap om konst och kulturs värde, kulturell infrastruktur och

kulturplaneringsprocesser såsom Cultural planning och Kulturkonsekvensanalyser (KKA) samt komplexitetsteorin.

- Odla ett kritiskt förhållningssätt och ifrågasätt rådande dolda normer – tacit infrastrucutre – som styr såväl samhället i stort som kulturen. Exempelvis genom att ställa frågorna Varför? För vem? Vilka normer förstärks/utmanas?

- Involvera konst- och kulturaktörer tidigt i samhällsplaneringensprocessen.

83

- Se över och belys uppfattningar om vad önskvärda livsmiljöer innebär. Exempelvis skifta paradigm från ”rent och snyggt” (och nybyggt) till att lämna plats för det organiska och brokiga (ekonomiskt tillgänglig kulturell infrastruktur).

Kommuner och Regioner/Landsting Arbeta strategiskt och offensivt med kulturell infrastruktur Varför? - För att det idag satsas för lite på konst och kultur, trots att området enligt ekonomisk

teori kräver offentlig inblandning. I stads- och samhällsplaneringen märks detta då det idag byggs nya områden helt utan kulturell infrastruktur.

- En anledning är att konst och kultur inte är en avskild fråga utan exempelvis kan ses som såväl ett mål och ett medel för hållbar utveckling samt andra målområden för kommuner såsom hälsa, livskvalitet, integrering och utbildning.

Hur? - Inte bara förvalta kultur – utan investera i och arbeta strategiskt med kultur.

Exempelvis införa en strategisk kulturenhet inom exploaterings- eller stadsbyggnadskontoret.

- Tillvarata kommunens planmonopol för att ställa krav/ge incitament till att bidra till en långsiktig och tillgänglig kulturell infrastruktur. Förslagsvis genom ett poängsystem likt det i Fyrklövern – där även mjuk och hård kulturell infrastruktur inkluderas i poängsättningen. Exempelvis skulle sådant som kulturell kartläggning, kulturkonsekvensanalyser, samverkansprocesser med konst- och kulturaktörer, krav på kulturytefaktor kunna ingå.

- Integrera satsningar på kulturell infrastruktur i Kommunala och Regionala Utvecklingsplaner.

- Se över krav på mätbara effekter utav konst och kultursatsningar. Komplexitetsteorin förklarar att allt inte kan eller bör avkrävas total mätbarhet.

Ökad Samverkan inom och mellan offentliga förvaltningar Varför? - Inom den offentliga sektorn, är det viktigt med samverkan även inom och mellan

kommuner, regioner och statliga myndigheter. Bland annat för att kommunen/regionen men även samhället i stort ska kunna dra åt samma håll och inte låta saker falla mellan stolarna.

Hur? - Exempelvis genom att harmonisera målsättningar och handlingsplaner. - Tillvarata möjligheter att korsbefrukta verksamhetsområden, synergier mellan konst

och kultur och exempelvis sjukvård, näringslivsutveckling och innovation.

84

Långsiktig finansiering Varför? - För att finansiellt kunna få till kvalitativa satsningar på kulturell infrastruktur. - För att möjliggöra för kulturell infrastruktur att bestå och utvecklas över tid. Hur? - Se över finansieringsmodeller för satsningar på kulturell infrastruktur med mål att

skapa en långsiktighet i budgetperspektiven, Exempelvis genom att ta framtida skatteintäkter i beräkning för att motivera satsningar idag. Se även här över krav på mätbara effekter (komplexitetsteorin).

- Utveckla förvaltningsformer som möjliggör för kulturell infrastruktur såsom Tredimensionell fastighetsbildning. Exempelvis genom pilotprojekt av tredimensionell fastighetsbildning med ett antal bottenvåningar i samverkan med bland annat konst- och kulturaktörer.

Inta en möjliggörande roll Varför? - För att en kommun/region varken kan eller bör göra allt – andra aktörer såsom

civilsamhället och konst- och kulturaktörer fyller en annan roll och kan agera på andra arenor och skapa sammanhang som offentliga verksamheter inte kan.

- Med makt kommer ansvar – kommuner/regioner/staten har resurser och mandat att agera möjliggörare, inte bara för Trippel helix (näringsliv, akademien och offentlig verksamhet) utan även Penta helix (där även civilsamhället och den icke-organiserade medborgaren innefattas).

Hur? - Stötta en bredd av initiativtagare med resurser såsom finansiering (såväl kort- som

långsiktigt), tid, personal, lokaler, kunskap, kontakter. Ett exempel kan vara att införa en så kallad ”kulturlots” som stöttar konst- och kulturaktörer.

- Delegera ansvar genom att ge långsiktiga förutsättningar för aktörer att driva kulturell infrastruktur - långsiktiga finansieringsformer och samarbetsformer/avsiktsförklaringar.

- Samordna nätverk där såväl professionella som amatörmässiga/ideella konst- och kulturaktörer däribland det fria kulturlivet och tjänstepersoner och politiker kan träffas.

- Se över utformningen av bidragssystem – Vilka sökanden och konstformer inkluderas och vilka exkluderas? Hur kommuniceras bidragen? Fångar de upp nätverk som inte organiseras på traditionella vis? Exempelvis finns behov av såväl ’mindre och snabbare’ bidrag, som större och mer långsiktiga finansieringsformer.

85

Privata aktörer – Konsulter Bidra till strategisk planering Varför? - För att det satsas för lite på konst och kultur - idag byggs nya områden helt utan kulturell

infrastruktur och offentliga mötesplatser. - För att mer kunskap behövs om hur stads- och samhällsplaneringsaktörer ska kunna

arbeta strategiskt med kulturell infrastruktur. Hur? - Utveckla och erbjuda kulturella konsekvensanalyser samt kulturstrategier. - Uppmärksamma beställare om behovet och värdet av kulturell infrastruktur, och

samhällsplanering som beaktar konst och kultur. Exempelvis genom att uppmärksamma dess koppling till hållbar utveckling och andra målområden.

- Samverka med andra aktörer och sprid goda exempel för att bidra till kunskapsutveckling inom området.

Integrera kulturell infrastruktur i gestaltningen Varför? - För att gestaltningen är grundläggande för att skapa möjligheter till fysisk kulturell

infrastruktur. - För att synliggöra och kommunicera kulturell infrastruktur för beställare. Hur? - Bidra till flexibilitet genom exempelvis höga takhöjder i bottenplan, flyttbara väggar,

Ingång gatuplan, öppna fönsterpartier gata. Arbeta med fysisk tillgänglighet. - Bidra till samlokalisering genom att låta en plats ha flera funktioner – och samtidigt

lämna plats för möten. Öppna för samförvaltning såsom Tredimensionell fastighetsbildning.

- Undvika överprogrammering genom att lämna rum för vidareutveckling och våga lämna plats för det ”brokiga”. Bidra med basal programmering – vatten, toalett, el, tak.

- Anpassa befintliga strukturer genom att samverka med brukare (såsom konst- och kulturaktörer), renovera befintligt och anpassa genom ’retrofitting’.

- Bjuda in till delaktighet och samskapande (”co-design”) genom att vid utformning inta bara fokusera på gestaltning utan i större utsträckning på process och delaktighet.

86

8. FRAMTIDA STUDIER Då jag i denna studie samlade in en enorm mängd data, har jag tyvärr ännu inte haft möjlighet att analysera allt ordentligt. Enkäterna och intervjustudien gav upphov till mycket intressant material som skulle kunna analyseras utifrån diverse olika frågeställningar. Några intressanta skärningar skulle vara att fördjupa analysen kring många av de områden som behandlats i denna rapport, såsom samverkan, att ställa krav i markupplåtelseavtalsskedet, tredimensionell fastighetsbildning, bokaler och oprogrammerade platser. Dessa områden har frågats om specifikt i enkäten och vore intressant att analysera djupare. Det kan även göras intressanta jämförelser på en aggregerad nivå beroende på om svaranden kommer från kommunal, regional eller privat bakgrund, respektive professionell och ideell/amatörmässig från konst- och kultursidan. En annan jämförelse som skulle vara intressant gällande såväl behovs- som planeringsenkäten är över geografiska områden och stad-landsbygd. För behovsenkäten skulle det även vara intressant att undersöka eventuella nyanser utifrån konstområde. Vidare ser jag behovet att närmare undersöka hur ett poängssystem som inkluderar kulturell infrastruktur skulle kunna se ut och fungera i praktiken. Ett annat område som jag efterfrågar fördjupning om redan i diskussionen, är enprocentregeln. Även finansieringsmodeller baserade på långsiktiga kalkyler utifrån data om förväntade skatteintäkter är värt vidare efterforskning. Ett annat område för framtida forskning är möjliggörarrollen och hur kommuner och regioner ser på att delegera makt och ansvar, och hur detta skulle kunna fungera i praktiken.

87

9. REFERENSER Litteratur Albrechts, L., 2010. More of the Same is Not Enough! How Could Strategic Spatial

Planning Be Instrumental in Dealing with the Challenges Ahead? Environ. Plan. B Plan. Des. 37, 1115–1127. https://doi.org/10.1068/b36068

Angeler, D., 2016. Viewing biodiversity through the lens of science…and art! SpringerPlus 5, 1–11. https://doi.org/10.1186/s40064-016-2831-z

Bergman, M.M., 2008. Advances in Mixed Methods Research, Advances in Mixed Methods Research. SAGE Publications Ltd.

Bickman, L., Rog, D.J., 2009. The SAGE handbook of applied social research methods, 2nd ed.. ed. SAGE, Los Angeles.

Brundtland, G.H., 1987. Report of the World Commission on environment and development:" our common future.". United Nations.

Bryson, J.R., 2007. Arts, dance, cultural infrastructure, and city regeneration: Knowledge, audience development, networks, and conventions, and the relocation of a Royal Ballet company from London to Birmingham. Nor. Geogr. Tidsskr. - Nor. J. Geogr. 61, 98–110. https://doi.org/10.1080/00291950701553848

Comunian, R., 2011. Rethinking the Creative City: The Role of Complexity, Networks and Interactions in the Urban Creative Economy. Urban Stud. 48, 1157–1179. https://doi.org/10.1177/0042098010370626

Davidts, W., 2004. Flanders Cultural Nebular City. Cultural Infrastructure in a Horizontal Urban Landscape.

Ernits, H., 2014. En heterotopologisk analys av den kulturella infrastrukturen i Göteborg: Rio Rio-b\a aten p\a a kollisionskurs med ett stadsplaneringsmaskineri p\a a drift.

Evans, G., Foord, J., 2008. Cultural mapping and sustainable communities: planning for the arts revisited. Cult. Trends 17, 65–96.

Florida, R., 2002. The rise of the creative class. Wash. Mon. 34, 15–25. FORMAS, F., 2011. Forskningsöversikt-H\a allbar stadsutveckling. Stockh. Ed. Gröndahl, F., 2011. Hållbar utveckling : en introduktion för ingenjörer och andra

problemlösare, 1. uppl. ed. Liber, Stockholm. Günes, Viktoria, 2012. Konstens nyttiga onytta. Nord. Kult. Tidskr. 15, 78–96. Håkansson, M., 2013. Att verka tillsammans: erfarenheter från gestaltning av offentliga

miljöer, TRITA-SoM, 2013:16. Skolan för arkitektur och samhällsbyggande, Kungliga Tekniska högskolan, Stockholm.

Hawkes, J., 2001. The fourth pillar of sustainability: Culture’s essential role in public planning. Common Ground.

Hjort, M., 2012. Konstens betydelse: om konstarterna och litteraturen i skola och samhälle. Södertörns högskola.

Jensen, O.B., 2007. Culture stories: Understanding cultural urban branding. Plan. Theory 6, 211–236.

Kagan, S., 2010. Cultures of sustainability and the aesthetics of the pattern that connects. Futures 42, 1094–1101. https://doi.org/10.1016/j.futures.2010.08.009

Kagan, S., Hahn, J., 2011. Creative cities and (un) sustainability: From creative class to sustainable creative cities. Cult. Local Gov. 3, 11–27.

88

Källén, U., 2017. Remissvar till utredningen om Konstnärernas villkor Dir 2016:93 - KLYS prioriteringar när det gäller konstnärspolitiska åtgärder.

Kaye, G., 2013. Art and sustainability. Int. J. Cult. Policy 19, 141–143. https://doi.org/10.1080/10286632.2012.672977

Klerby, A., 2012. Finansieringsmodeller för konst och kultur. Konstnärsnämnden, 2016. Konstnärernas demografi, inkomster och sociala situation. Kulturrådet, n.d. Guide för sökande av bidraget kreativa platser - en del av satsningen Äga

rum. Kunzmann, K., 2004. Culture, creativity and spatial planning. Town Plan. Rev. 75, 383–404. Kvale, S., 2007. Doing interviews, 1. ed.. ed, The Sage qualitative research kit. Sage

Publications, Thousand Oaks, Calif. Landry, C., 2005. ‘Urban Acupuncture.’ Plan. Theory Pract. 6, 117–118.

https://doi.org/10.1080/1464935042000335001 Lindkvist, L., Månsson, E., 2008. Cultural planning: om att se på en plats med nya

glasögon. Liungman, C., B. Lagercrantz, M., 2016. Liungman, C., Lagercrantz, M.B., n.d. KLYS synpunkter på samrådsförslaget till Regional

utvecklingsplan för Stockholmsregionen -RUFS 2050 (Dnr TRN 2016-0047). Markusen, A., Gadwa, A., 2010. Arts and culture in urban or regional planning: A review

and research agenda. J. Plan. Educ. Res. 29, 379–391. Mcintosh, M.J., Morse, J.M., 2015. Situating and Constructing Diversity in Semi-Structured

Interviews. Glob. Qual. Nurs. Res. 2. https://doi.org/10.1177/2333393615597674 Mega, V.P., 2010a. Sustainability Indicators: The Benchmarks of Urban Excellence, in:

Sustainable Cities for the Third Millennium: The Odyssey of Urban Excellence. Springer New York, New York, NY, pp. 191–206. https://doi.org/10.1007/978-1-4419-6037-5_10

Mega, V.P., 2010b. The Cities of Sciences, Culture and the Arts, in: Sustainable Cities for the Third Millennium: The Odyssey of Urban Excellence. Springer New York, New York, NY, pp. 141–155. https://doi.org/10.1007/978-1-4419-6037-5_7

Metzger, J., 2016. Ballonger och ansiktsm\a alning för den kreativa klassen: När innovativa planeringsmetoder blir avpolitiserande avledningsmanövrer.

Metzger, J., 2011. Strange spaces: A rationale for bringing art and artists into the planning process. Plan. Theory 10, 213–238.

Musterd, S., Ostendorf, W.J.M., 2004. Creative cultural knowledge cities; Perspectives and planning strategies. Built Environ. 30, 189–193.

Myndigheten för Kulturanalys, 2017. Kulturen i siffror 2017 (No. 2017:2). Myndigheten för Kulturanalys.

Nathanson, C., 2010. Offentligt finansierad kultur. Harding Tobias Nathanson Calle Red Konstr. Eff. Av Kult. 2012, 111–119.

Nilsson, S., 2003. Kulturens nya vägar: kultur, kulturpolitik och kulturutveckling i Sverige. Polyvalent.

Nordiska ministerrådet, N.M. sekretariat, 2017. Strategi för det nordiska kultursamarbetet 2013–2020.

Orrje, H., Lindholm, A., 2013. Konsten att gestalta offentliga miljöer: samverkan i tanke och handling. Statens konstr\a ad.

Packalén, S., 2010. Culture and sustainability. Corp. Soc. Responsib. Environ. Manag. 17, 118–121. https://doi.org/10.1002/csr.236

89

Rössel, J., Weingartner, S., 2016. Opportunities for cultural consumption: How is cultural participation in Switzerland shaped by regional cultural infrastructure? Ration. Soc. 28, 363–385. https://doi.org/10.1177/1043463116658872

Sacco, P., Ferilli, G., Blessi, G.T., 2014. Understanding culture-led local development: A critique of alternative theoretical explanations. Urban Stud. 51, 2806–2821. https://doi.org/10.1177/0042098013512876

Sacco, P.L., Crociata, A., 2013. A conceptual regulatory framework for the design and evaluation of complex, participative cultural planning strategies. Int. J. Urban Reg. Res. 37, 1688–1706.

Sandercock, L., 2005. Interface: A new spin on the creative city: artist/planner collaborations. Plan. Theory Pract. 6, 101–103.

Schreier, M., 2012. Qualitative content analysis in practice. Sage Publications. Verschaffel, B., 2008. What is cultural planning?, in: ECCM Symposium 2008: Productivity

of Culture. Poiein kai Prattein. Web dokument Acclimatize | Moderna Museet i Stockholm [WWW Document], n.d. URL

http://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/acclimatize/ (accessed 9.10.17).

Att dela ett samhälle (2011) [WWW Document], 2015. AM Public. URL http://ampublic.se/2015/06/att-dela-ett-samhalle/ (accessed 3.5.18).

Bostadspotential Stockholm – Spacescape [WWW Document], n.d. URL http://www.spacescape.se/project/bostadspotential-stockholm/ (accessed 8.10.17).

Education - United Nations Sustainable Development [WWW Document], n.d. URL http://www.un.org/sustainabledevelopment/education/ (accessed 3.5.18).

Folkrörelsernas Konstfrämjande, n.d. En studie om konst och unga i socioekonomiskt utsatta områden [WWW Document]. konstframjandet.se. URL http://konstframjandet.se/wp-content/uploads/2015/12/stockholmsskolan_studie.pdf (accessed 8.15.17).

Fyrklovern_poangsystem_2016_DIGITAL.pdf [WWW Document], n.d. URL http://www.upplandsvasby.se/download/18.7cd8d1dd154dd41812bef750/1465821901203/Fyrklovern_poangsystem_2016_DIGITAL.pdf (accessed 8.11.17).

Hållbar utveckling - Falköpings kommun [WWW Document], n.d. URL http://www.falkoping.se/kommunpolitik/hallbarutveckling.4.7865cfaf121d36819ec8000150770.html (accessed 3.5.18).

Han fick Colombias folk att tro på förändring - Sydsvenskan [WWW Document], n.d. URL https://www.sydsvenskan.se/2012-12-30/han-fick-colombias-folk-att-tro-pa-forandring (accessed 3.5.18).

KLYS_Synpunkter_Samradsforslag_RUFS2050_2016-10-04.pdf [WWW Document]. URL http://www.klys.se/bdh_filearea/Remissvar_och_yttranden/Kulturpolitik/Samverkansmodellen/KLYS_Synpunkter_Samradsforslag_RUFS2050_2016-10-04.pdf (accessed 8.15.17). Moonande borgmästare kan bli ny president - Sydsvenskan [WWW Document], n.d. URL

https://www.sydsvenskan.se/2010-05-26/moonande-borgmastare-kan-bli-ny-president (accessed 3.5.18).

90

Regeringskansliet, 2016. Globala målen och Agenda 2030 [WWW Document]. Regeringskansliet. URL http://www.regeringen.se/regeringens-politik/globala-malen-och-agenda-2030/ (accessed 9.21.17).

Sustainable Development Goals for Culture on the 2030 Agenda [WWW Document], 2015. UNESCO. URL https://en.unesco.org/sdgs/clt (accessed 3.5.18).

Universal Declaration of Human Rights [WWW Document], 2015. URL http://www.un.org/en/universal-declaration-human-rights/ (accessed 8.29.17).

vasby_labs_att_vaga_och_gora_2014.pdf [WWW Document], n.d. URL http://www.upplandsvasby.se/download/18.1d47e9a714a097919b81ed3/1418988242862/vasby_labs_att_vaga_och_gora_2014.pdf (accessed 8.11.17).

Intervjuer No Limit Street art festival Dahan, S., 2017. Konstnär, Initiativtagare och Curator/Konstnärlig ledare för No Limit.

Telefonintervju 17 augusti. Hallhagen, S., 2017. Projektledare, Borås TME, No Limit. Telefonintervju 29 juni. Fyrklövern, Upplands Väsby kommun von Hofsten, A., 2017. Projektansvarig för Fyrklövern, Upplands Väsby kommun. Intervju

31 maj. Sundbom, M., 2017. VD Silver Life, Byggaktör i Fyrklövern. Intervju 29 juni. Jakobsson, M., 2017. Planarkitekt, Upplands Väsby kommun. Intervju 30 maj. Konstnärer och intresseföreningar Holmstedt, J., 2017. Konstnär. Konstnärlig doktor i fri konst, Konstnärliga fakulteten Lunds

Universitet/Konsthögskolan Umeå Universitet 2017. Intervju 15 juni. Tirén, J., 2017. Konstnär. Intervju 15 juni. Edlund, A., 2017. Ordförande i Ax. Telefonintervju 1 juli. Liungman, C., 2017. Regionalpolitisk sekreterare KLYS. Kulturskapare och tjänsteperson.

Telefonintervju 30 juni. Tjänstepersoner From, L., 2017. Projektchef Konst händer, Statens konstråd. Intervju 12 juni. Zawieja, J., 2017. Producent stadsutveckling, Statens konstråd. Intervju 12 juni. Strömberg, A., 2017. Ställföreträdande chef, Koncernavdelning Kultur, Västra

Götalandsregionen. Telefonintervju 28 juni. Nejadmehr, R., 2017. Regionutvecklare, Koncernavdelning Kultur, Västra

Götalandsregionen. Gästforskare Göteborgs Universitet. PhD i Philosophy of education, University of London. Intervju 19 juni.

Baukart, I., 2017. Projektledare på Utvecklingsenheten, Kulturförvaltningen, Malmö Stad. Intervju 27 juni.

91

Konsulter Fröler, A., 2017. Planarkitekt, White Arkitekter Stockholm. Intervju 14 juni. Ringqvist, L., 2017. Arkitekt, White Arkitekter Stockholm. Intervju 14 juni. Weidemann, S., 2017. Arkitekt, White Arkitekter Stockholm. Intervju 15 juni. Zimm, M., 2017. Omvärldsanalytiker, White Arkitekter Stockholm. Intervju 15 juni. Akademien/Övrigt Holmberg, M., 2017. Producent, ArkDes (Arkitektur- och designcentrum). Sociolog,

cultural studies. Social hållbarhet, White Arkitekter Göteborg. Intervju 14 juni. Ernits, H., 2017. Industridoktorand från RISE, Urban planering vid Förvaltningshögskolan,

Göteborgs Universitet. Biträdande plattformsledare, Innovationsplattform Borås. Telefonintervju 21 juni.

Illustrationer Hansson, Jens, 2017. Stockholm

92

Appendix 1 Nedan finns de sökord och portaler som använts vid litteraturstudien. Primo – KTH biblioteks sökportal: - Sustainability culture - Sustainability art - Sustainable development art and culture - Hållbar utveckling konst kultur - Kulturell infrastruktur - Cultural infrastructure - Cultural planning - Kulturplanering - Konst samhällsplanering

ScienceDirect och Web of Science - Cultural infrastructure - Complexity theory culture Google - Kulturell infrastruktur - Cultural infrastructure - Konst och kultur stadsplanering - Konst och kultur samhällsplanering

93

Appendix 2 Nedan följer en sammanställning över de personer som ingått i intervjustudien. Janna Holmstedt, Konstnär. Har bland annat arbetat för regionplanekontoret angående Stockholms regionala utvecklingsplan 2010 (RUFS2010). Vid intervjutillfället 15 juni 2017 doktorand i fri konst vid Konstnärliga fakulteten Lunds Universitet/Konsthögskolan Umeå Universitet. Johan Tirén, Konstnär. Har bland annat arbetat för Haninge kommun med dialogprocesser, regionplanekontoret angående Stockholms regionala utvecklingsplan 2010 (RUFS2010).och nu i Statens konstråds satsning Konst Händer. Carl Liungman, Regionalpolitisk sekreterare för KLYS - Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd. Carl är både kulturskapare och tjänsteperson (pianist, kompositör och kulturskribent) Anna Edlund, Ordförande i Ax - Kulturorganisationer i Samverkan. Anna har musikbakgrund och är även Förbundsordförande i RUM som ärSveriges största organisation för unga musiker. Mathias Holmberg, Producent för arkitektur- och design centrum (ArkDes), tjänstledig från White i Göteborg där han jobbar med social hållbarhet. Mathias är utbildad kulturproducent och sociolog med inriktning på kultur och har länge arbetat som kulturproducent i såväl Malmö som Göteborg. Linda Ringqvist, Arkitekt i stadsbyggnadsgruppen på White Arkitekter i Stockholm. Amanda Fröler, Planarkitekt på stadsbyggnadsgruppen på White Arkitekter i Stockholm. Malin Zimm, Omvärldsanalytiker på White Arkitekter i Stockholm. Sofie Weidemann, Arkitekt på stadsbyggnadsgruppen på White Arkitekter i Stockholm. Ivana Baukart, Projektledare på utvecklingsenheten, Kulturförvaltningen i Malmö Stad. Rasoul Nejadmehr, Regionutvecklare på Koncernavdelning Kultur, Västra Götalandsregionen. Samt gästforskar på deltid på HDK Högskolan för konsthantverk och design. PhD i Philosophy of education, University of London. Annika Strömberg, Ställföreträdande chef, Koncernavdelning Kultur, Västra Götalandsregionen. Från början konstvetare, kulturvetare och konstpedagog. Heiti Ernits, Industridoktorand från RISE, Urban planering vid Förvaltningshögskolan, Göteborgs Universitet. Samt biträdande plattformsledare, Innovationsplattform Borås. Stina Hallhagen, Projektledare Borås TME, projektledare No Limit. Shai Dahan, Konstnär, Konstnärlig ledare för Gatukostfestivalen No Limit. Alarik von Hofsten, Projektansvarig för Fyrklövern, Upplands Väsby kommun. Mats Jakobsson, Planarkitekt, Upplands Väsby kommun. Mats Sundbom, VD Silver Life, Byggaktör i Fyrklövern. Simon Strömberg, Handläggare, Kreativa platser, Kulturrådet. Viktoria Nguema, Handläggare, Kreativa platser, Kulturrådet. Joanna Zawieja, Producent stadsutveckling, Statens konstråd. Lena From, Projektchef Konst händer, Statens konstråd. Gunnar Myrberg, Utredare, Kulturanalys, Docent. Sara de Haas, Praktikant, Kulturanalys. Statsvetare. Tidigare arbetat som handläggare för statsbidrag.

94

Appendix 3

Fullständigt kodningsramverk för studiens kvalitativa innehållsanalys:

KODNINGSRAMVERK, del 1 Kategorier

KULTURELL INFRASTRUKTUR SOM BEHÖVS

HINDER FÖR KULTURELL INFRASTRUKTUR

POTENTIAL FÖR KULTURELL INFRASTRUKTUR

Under-kategorier

Mötesplatser Finansiering Samverkan Information & Kunskap Bostadsbrist & Ekonomiskt

system Krav & Investering

Tillgänglighet Värdering & Ansvar Kunskap Stödformer & Finansiering

Struktur & Organisation Strategisk Planering

Nätverk Kunskap, Kommunikation & Synsätt

Utformning

Övrigt Övrigt Övrigt

KODNINGSRAMVERK, del 2 Kategorier

KULTURELL INFRASTRUKTUR SOM FINNS IDAG I SVERIGE

SAMTIDEN KONST OCH KULTURS VÄRDE

EXEMPELFALL/EXEMPEL

BAKGRUND INTERVJUPERSONER

ÖVRIGT

Under-kategorier

Fysisk (Hård) Jämfört med historiska förutsättningar

Demokratifrämjande

Konst händer Utbildning Lokalt

Icke-fysisk (Mjuk)

Organisationsform

Perspektivskifte

Kreativa platser

Lärosäte Kommunalt

Övrigt Digitalisering Attraktivitet RUFS2010 Arbetslivserfarenhet

Regionalt

Kultursamverkansmodellen

Fredsförebyggande/Kitt

Hållbara Hökarängen

Yrkestitel Nationellt

Projektifiering Hälsofrämjande

Malmö stad kulturstrategi

Födelseår Biologisk analogi

Övrigt Processledare

VGR Övrigt Intressanta citat

Lärande/Utvecklande

No Limit Tips på Litteratur/ personer

Fyrklövern Definition av kulturell infrastruktur

Malmö sommarscen

Övrigt

95

Appendix 4 I enkätstudien skickades mejl ut till följande av KLYS (Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd) medlemsorganisationer (där KRO/KIF ingår): - Sveriges författarförbund - Dramatikerförbundet - Svenska journalistförbundet - Sveriges läromedelsförfattarförbund - Sveriges tecknare - Svenska fotografers förbund - Svenska tonsättare - Skap – Sveriges kompositör och textförfattare - Sveriges yrkesmusikerförbund - Svenska musikerförbundet - Teaterförbundet/flr sven och film - Svenska regissötsföreningen - Oberoende filmares förbund Mejl till medlemsorganisationerna i Ax – Kulturorganisationer i Samverkan:

- Amatörteaterns Riksförbund (ATR) - Folk You - Föreningen för Tidig Musik (FfTM) - Kontaktnätet - Lokalrevyer i Sverige (LIS) - Riksförbundet för Folkmusik och Dans (RFoD) - Riksförbundet för Subkulturer (SUB) - Riksförbundet Unga Musikanter (RUM) - Riksförbundet Öppna Kanaler (RÖK) - Svenska Arbetarsångarförbundet (SAS) - Svenska Folkdansringen - Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund (SHR) - Svenska Missionskyrkans Musikkårer (SMM) - Sveriges Arbetarteaterförbund (ATF) - Sveriges Film- och Videoförbund (SFV) - Sveriges Kyrkosångsförbund - Sveriges Körförbund - Sveriges Orkesterförbund (SOF) - Sveriges Spelmäns Riksförbund (SSR) - Sverok – Spelhobbyförbundet - UNGiKÖR - Ung teaterscen

96

Appendix 5

I enkätstudien skickades mejl ut till följande Kontaktpersoner från kreativa platsers 21 beviljade projekt:

- Akademin Var: Bergsjön, Göteborg Med: Pantrarna – för upprustning av förorten, Konstfrämjandet, I love 415

- Bollnäs brinner Var: Gärdet, Bollnäs Med: Fredens hus, FoajéX, Fem Bollnäs, Bollnäs Teaterverkstad

- East Side Stories Var: Drottninghög/Dalhem/Fredriksdal, Helsingborg Med: Inva-sam, Helsingborgs stadsteater, Nätverket Tillsammans

- En oförglömlig historia – Trajosko drom romano Var: Bergsjön, Göteborg Med: Trajosko drom, Göteborgs stadsteater, Kompani 415, Östra Göteborgs stadsdelsförvaltning

- Forza Nacksta 2.0 Var: Nacksta, Sundsvall Med: Scen Sundsvall, Forza Nacksta, Teater Västernorrland, Mitthem AB

- Hertsöverkstan Var: Hertsön, Luleå Med: Hertsön teaterförening, Anja Örn, Tomas Örn, Galleri Syster, Galleri Lillasyster, Arbetsmarknadsförvaltningen

- Hiphopteaterkollektivet Var: Hässelby/Vällingby, Stockholm Med: Rådet av enade kreoler, Papilion, Grammofonen, Kulturhuset Stadsteatern Vällingby, Somali Nordic Culture

- Kakofoni – i konstens alla trådar Var: Fisksätra, Stockholm Med: Fisksätra museum, Paloma Madrid, Nätverket för Fisksätras framtid, Stena

- Fastigheter, Hyresgästföreningen Nacka/Värmdö, Fisksätra bibliotek, Föreningen Darra Musik och Dans, Cristina Schippa, Nayeem Mahbub, Filmregion Stockholm Mälardalen, Per Hellgren, Martina Jordan

- Kreativa platser i Biskopsgården Var: Biskopsgården, Göteborg Med: Meeting plays, Ett hållbart Göteborg, Folkuniversitetet i Göteborg, Hisingens kulturskola

- Kreativa platser Falköping Var: Wetterlinsgatan/Hjelmarör, Falköping Med: Studiefrämjandet Södra Skaraborg, Connect Falköping, Rizoma Galleri

- Kreativa platser Gamlegården Kristianstad Var: Gamlegården, Kristianstad Med: Ibn Rushd Studieförbund Södra, Kristianstads kommun, AB Kristianstadsbyggen, Skånes horn av Afrikaförening, Regionmuseet, Kristianstad konsthall, Islamiska

97

föreningen, Eritreanska föreningen, Fröknegårdsskolan, Kristianstads Fritidsgårdsforum

- Kulturhuset Trean Var: Busslinje 3, Malmö Med: Rörelsen Gatans röst och ansikte, Arrangörsskolan, Södra Community, ABF Malmö, Media Avenue Öresund

- KULTUR I CENTRUM Var: Skärholmen, Stockholm Med: Folk, Stadsbiblioteket i Skärholmen, Skärholmens stadsdelsförvaltning, Folkets hus och Parker, nätverket Kultur i centrum

- Kultur på lika villkor Var: Kronoparken, Karlstad Med: Folkbildarna i Värmland, Riksteatern Värmland, Carlstad United

- KÄRAHÄR Var: Malmen/Stenstaliden/Marieberg, Kristinehamn Med: Kvinnor tillsammans, Arabiska kulturföreningen, Kristinehamnsbostäder AB, Egill Saebjörnsson, Kristinehamnsortens Biodlarförening, Centrumgruppen Omtänksamma Kristinehamn, Krivi AB, Kristinehamns konstmuseum

- Livet bitch! Var: Hovsjö/Ronna/Fornhöjden, Södertälje Med: Södertälje amatörteater, Södertälje kommun, Mezzopotelge kulturförening, Grafikens hus, Juventas ungdomsjour, Tjejhuset

- Lyssna på oss Var: Jörn, Skellefteå Med: Skellefteåbygdens berättarförening, Jörns samhällsservice, Krenova, Skellefteå kommun

- Med början i Fisksätra Var: Fisksätra, Stockholm Med: Fisksätra Folkets hus, Lokal och global utvecklingsgrupp, Futebol da Forca, Arabiska teatern, Inteferens, Stena Fastigheter, Fisksätra IF, Anrikningsverket, Fisksätra bibliotek, Fisksätra.se, James Barrett, Musikania

- Många vägar hem Var: Tensta, Stockholm Med: Tensta konsthall, Kvinnocenter i Tensta/Hjulsta, Kungliga konsthögskolan, Tensta och Kista bibliotek, Silent University, Salong Tensta

- NoBo kulturförmedling Var: Fittja, Stockholm Med: Mångkulturellt centrum, MK Crew, Orten i Fokus, Redline Recordings, Luger

- NoBo kulturförmedling vill skapa en permanent kulturförmedling och festivalorganisation som drivs av tanken att alla ska få uppleva friheten att avgöra sin egen framtid. Genom länkar, mentorskap och coachning ska boendes kompetens och kulturella kapital tas tillvara och deras idéer förverkligas.

- Ortens verklighet Var: Norsborg, Stockholm Med: Megafonen, Unga Klara, En Kärlek Botkyrka

- Shoutout! Var: Gottsunda, Uppsala

98

Med: ABF i Uppsala län, Konstfrämjandet, Konstföreningen Shoutout!, Mötesplats Treklangen

- Skäggetorpspuls Var: Skäggetorp, Linköping Med: Romsk aktiv förening, Somaliska kvinnoföreningen, Linköpings kommun, Östergötlands läns hemslöjdsförening

- Släpp loss kulturen Var: Kroksbäck och Holma, Malmö Med: Flamman Ungdomens hus, Teater inSite, Malecon Music, MKB Fastigheter

- Stick ut! Var: Herrgården, Malmö Med: Drömmarnas hus, Victoria Park, ABF Malmö, Tjejer i förening

- The Culture House Var: Salsta, Flen Med: Flens VärldsOrkester, ABF Flen, Kulturskolan i Flens kommun, Flens språkvänner och flyktingguide

- Ålidhem Äger Var: Ålidhem, Umeå Med: Studiefrämjandet Västerbotten, Vän i Umeå, Västerbottens hemslöjdsförening, Sverok

99

Appendix 6 Följande tabell är en fri översättning av Comunians (2011, s.1162-1163) åtta komplexitetsprinciper. Dessa förklaras såväl generellt som genom exempel från kulturell urban utveckling.

Principer Förklaring Möjliga exempel inom urban kulturell utveckling

Komplexa system är ej i jämvikt

Systemet är aldrig fullständigt stabilt då dess struktur, öppenhet, sammanlänkning innebär ständig förändring.

Kulturella aktiviteter och organisationer ändras hela tiden och påverkas av regler, mode, publik och nätverk.

Interaktioner sker icke-linjärt

Återkopplingar och självförstärkande interaktioner innebär att små händelser kan få stor inverkan på hela systemet.

Små aktörers beslut, såsom konstnärer, att slå sig ner i ett särskilt område kan vara en katalysator till ett kvarters eller stads kulturella utveckling.

Komplexa system är öppna Det finns ingen definitiv gräns mellan systemet och dess omgivning.

En stads kulturpolitik och aktiviteter samverkar med många andra politikområden, samt sociala och ekonomiska faktorer

”Distributed connectivity” Systemets många aktörer interagerar dynamiskt och deras relationer äger rum på många olika nivåer och platser utan någon centraliserad kontroll, ofta genom en hybrid mellan mänskliga och icke-mänskliga element.

Publik interagerar med kulturaktörer samt den fysiska miljön. Planerare behöver interagera med regionala och nationella planeringsenheter, finansieringssystem mm.

Path-dependence och historia

Komplexa system har ofta en koppling mellan sitt samtida beteende och sin historia. Dess utvecklingsväg kan härledas till dess historia.

Kulturutveckling kan ej förstås i ett vakuum utan dess sammanhang och historiska framväxt bidrar till dagens situation.

Anpassningsbeteende och återkoppling

Individuella aktörer är ofta omedvetna om andra aktörers beteende och systemet som helhet. Istället reagerar de på fortlöpande interaktioner, bidrar med återkoppling

Konstnärer brukar interagera med andra konstnärer och samarbeta mot gemensamma mål. Systemförändringar såsom ändringar i bidragssystem kan inverka på deras

100

och samutveckling. Självorganisering sker.

beslut. Ofta uppkommer självorganiserade samarbeten, kollektiva studios med mera.

Uppkomst (Emergence) och självorganisering

Systemet tenderar att organisera sig själv genom makrostrukturer (Såväl mjuk infrastruktur som rumsliga fysiska strukturer). Dynamiken resulterar i mikroanpassade interaktioner som ger plats för nya strukturer att utvecklas.

Ur ett publikperspektiv kan gemensamma passioner och intressen ge upphov till intressegrupper som mobiliseras för att bevara ett hus eller institution eller att efterfråga en viss typ av kulturutbud.

Icke-determinism och icke-spårbarhet

Komplexa system är icke-deterministiska, vilket innebär att det inte går att förutse systemets beteende utifrån kunskap om dess delar. Små ändringar kan få oväntade inverkningar.

Ett beslut att införa en ny konstscen kan ha positiv inverkan på lokalsamhället och kan få långsiktiga effekter på barnen som besöker scenen. De blir kanske konstnärer själva om 20 år, även om det kan vara svårt att härleda den framtiden till just den öppnade konstscenen.

- En studie om att skapa bördigaförhållanden för kulturell infrastruktur

Lovisa Lundgren

Konsten att odla konst och kultur genom stads- och samhällsplanering

TRITA TRITA-ABE-MBT-18126

www.kth.se