Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap

Kvinnors upplevelser av postpartumdepression

samt stöd och bemötande från vården

En litteraturstudie

Marie Battisti Handledare: Pranee Lundberg

Marie Pettersson Examinator: Helena Volgsten

Examensarbete i sjuksköterskeprogrammet, 15 hp

VT 2019

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Postpartumdepression (PPD) drabbar cirka 10–15% av de kvinnor som har fött

barn. Tillståndet påverkar inte bara mammorna utan också barnet och hela familjen. PPD ger

allvarliga symtom som påverkar förmågan att anknyta till barnet och som kan leda till långa

depressiva perioder om åtgärder inte sätts in. Därför är det av stor vikt att kunna identifiera hur

kvinnor upplever tillståndet, bemötande och stöd.

Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka kvinnors upplevelser av PPD, samt

stöd och bemötande från vården.

Metod: En litteraturstudie genomfördes med 17 artiklar från olika länder som valdes ut från

databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna granskades och tre kategorier identifierades.

Resultat: En vanlig uppfattning hos kvinnor med PPD var att de var dåliga mammor. Många

förnekade tecken på PPD och upplevde rädsla och förvirring över tillståndet. Tidigare

erfarenhet av depression innebar större acceptans av symtomen. Socialt stöd och kunskapsstöd

verkade det mest effektiva stödet utifrån kvinnornas perspektiv. Att kunna mobilisera dessa

typer av stöd verkade kopplat till kvinnornas tidigare upplevelser och påverkan av

omgivningen. Att söka vård var för vissa förknippat med negativa känslor eftersom fokus ofta

istället låg på barnet och att vissa vårdgivare hade en förmyndarmentalitet, gav bristfällig

information eller inte var tillräckligt lyhörda för vad kvinnorna själva upplevde. Däremot

uppskattade kvinnorna bemötandet från vårdpersonal som visade förståelse och hade ett

personligt förhållningssätt.

Slutsats: Kvinnors upplevelser av PPD är associerat med en mängd negativa känslor.

Uppfattningen att inte duga som mamma eller inte kunna leva upp till omvärldens förväntningar

gör kvinnorna sköra och skamfyllda. Omvårdnaden behöver bli mer empatisk och förstående.

Vidare forskning behöver fokusera på kvinnorna och behovet av mer specifik och individuellt

anpassad information kring PPD och omställningen till mammarollen för att kunna förbättra

upplevelsen av bemötande och stöd. Ytterligare behövs mer forskning om betydelsen av

personlighetsdrag och kultur relaterat till förmågan att kunna mobilisera stöd.

Nyckelord: Kvinnor, postpartumdepression, upplevelser, bemötande, stöd.

ABSTRACT

Background: Postpartum depression (PPD) affects about 10-15% of women who give birth.

PPD not only affects the mothers but also the child and the whole family. PPD leads to serious

symptoms that affect the ability to attach to the child and can lead to long depressive periods if

not treated. Therefore, it is of great importance to be able to identify how women experience

the condition, the encounter and support.

Aim: The purpose of this literature study was to investigate women's experiences of PPD and

support and encounter from care givers.

Method: A literature study was conducted with 17 articles from different countries selected

from the databases PubMed and CINAHL. The studies were reviewed and three categories were

identified.

Results: A common opinion of women with PPD was that they were bad mothers. Many denied

signs of PPD and experienced fear and confusion over their condition. Previous experience of

depression meant greater acceptance of the symptoms. Social support and knowledge support

seemed to be the most effective supports from a woman's perspective. Being able to mobilize

these types of support seemed to be linked to women's past experiences and social circles

impact. Seeking care was often associated with negative emotions because focus was often on

the child, that some caregivers showed paternalism and provided inadequate information or

were not sufficiently sensitive to what women experienced themselves. However, women

appreciated the caregivers who showed understanding and had a personal approach.

Conclusions: Women's experiences of PPD are associated with a variety of negative emotions.

The perception of not being able to fit as a mother or not being able to live up to the expectations

of the outside world makes the women fragile and ashamed. Care needs to be more empathetic

and understanding. Further research needs to focus on the women and their need for more

specific and individually adapted information about PPD and about the transition to the mother's

role which improve the experience of encounter and support. Further, more research is needed

on the importance of personality and culture related to the ability to mobilize support

Keywords: Women, postpartum depression, experiences, encounter, support.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

BAKGRUND 1

Postpartumdepression (PPD), ett karaktäristiskt tillstånd 1

Riskfaktorer 1

Symtom på PPD 1

Konsekvenser för hela familjen 2

Screening för PPD 2

Hinder att söka vård 3

Stöd och behov 3

Bemötande från vården 4

Teoretisk referensram 5

Problemformulering 6

Syfte 6

METOD 6

Design 6

Sökstrategi 7

Bearbetning och analys 8

Kvalitetsanalys 8

Resultatanalys 9

FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN 10

RESULTAT 11

Hur det är att leva med PPD 11

Förväntningar och förnekelse 11

Känslor kring mammarollen och relationen till barnet 12

Upplevda symtom 13

Mobilisering av stöd 13

Upplevt stöd 13

Instrumentellt och socialt stöd 14

Kunskap och professionellt stöd 16

Vikten av en förstående och kompetent vård 17

Bemötande från vården var markerat med obehag 17

Empati med fokus på kvinnor 18

Information före och efter PPD-symtom 18

DISKUSSION 19

Resultatdiskussion 20

Krossade förväntningar och känsla av misslyckande 20

Tidigare depression – bättre förståelse 20

Ambivalens i relationen till barnet 20

Känsla av att vilja fly 21

Vikten av socialt stöd 21

Kunskapsstöd som möjlighet att förebygga och lindra lidande 22

Etiska- och samhällsperspektiv 23

Metoddiskussion 24

Kliniska implikationer 25

Slutsats 26

REFERENSER 27

Bilaga 1. 33

1

BAKGRUND

Postpartumdepression (PPD), ett karaktäristiskt tillstånd

PPD är en av de vanligaste komplikationerna efter en förlossning. Av de kvinnor i västvärlden

som har genomgått en förlossning drabbas cirka 10-15% av PPD. PPD debuterar under de första

fyra veckorna efter förlossningen och sträcker sig över det första, och ibland andra, året som

nybliven mamma (Santos Junior, Rosa Gualda, De Fátima Araújo Silveira & Hall, 2013). Det

är ett allvarligt tillstånd som orsakar lidande, funktionshinder och påverkar relationen mellan

mamma och barn samt barnets utveckling (Alexandrou, Sakellari, Kourakos & Sapountzi-

Crepia, 2018; Brummelte & Galea, 2016).

Enligt American Psychiatric Association (APA, 2007) kan postpartumdepression delas i två

kategorier: mild och svår, beroende på symtom och svårigheter kvinnor uppvisar. Vid mild

depression är kvinnan stressad, har ångest, känner sig ledsen, trött efter barnafödandet till

exempel, men tillståndet går över efter en kort tid. Tillståndet kallas då för baby blues. I denna

studie ska författarna fokusera på upplevelser vid det allvarliga tillståndet, den svåra och

långvariga depressionen, och inte på baby blues eller mild depression som är relativt vanliga

tillstånd och brukar gå över utan specifika behandlingar. Postpartumdepression (PPD) är ofta

använt i litteraturen, eller postnatal depression, vilket är samma tillstånd (Swami, Barron, Smith

& Furnham, 2019). I detta arbete används postpartumdepression (PPD).

Riskfaktorer

Det finns en rad olika faktorer som ökar risken för att drabbas av PPD, till exempel om kvinnan

är ung (under 20 år) eller äldre (över 35 år). Andra riskfaktorer är förstagångsförlossning,

tidigare depression, prematur förlossning, tidig moderkaksavlossning, kejsarsnitt och

havandeskapsförgiftning (Youn et al., 2017). Även psykosociala faktorer, som att vara

ensamstående eller att ha en dålig relation till partnern eller andra familjemedlemmar, med eller

utan våldsinslag, kan ligga till grund för PPD (Wszolek et al., 2018). Låg utbildning och låg

inkomst är också faktorer som ökar risken för att drabbas (Santos Junior et al., 2013).

Symtom på PPD

Fem av följande symtom krävs för att ställa diagnosen PPD: deppigt humör, minskat intresse

för aktiviteter, minskad energi, ändringar i sömnrutiner, viktförändring, minskad

koncentrationsförmåga och tveksamhet, skuldkänslor eller värdelöshet, nedsatt psykomotorisk

2

funktion eller agitation och suicidtankar. Vissa kvinnor upplever också aggressivitet mot sina

barn, vilket kan leda både till viljan att undvika barn och till störningar i anknytningen (Hirst &

Moutier, 2010). Ett starkt symtom som delas av många kvinnor med PPD är att de upplever en

känsla av overklighet, som om de befinner sig i en dimma eller en dröm. Att inte känna igen

sig själv känslomässigt och förvirring över sin egen identitet är upplevelser som uttrycks efter

barnets födelse (Mollard, 2014).

Vissa symtom eller faktorer påverkar särskilt kvinnors psykiska hälsa vid postpartum tillstånd,

till exempel stress som leder till frustration, osäkerhet och dåligt samvete (Borglin, Hentzel &

Bohman, 2015). Kvinnor som drabbas av PPD kan ifrågasätta sin egen kompetens som förälder

och sin förmåga att ha ett positivt inflytande på barnet (Letourneau et al., 2012). De upplever

svåra känslor av skuld och skam, uppfattar sig själva som misslyckade föräldrar och är extremt

sårbara (Hadfield & Wittkowski, 2017).

Konsekvenser för hela familjen

Depressionssymtom efter förlossningen påverkar inte bara den nyblivna moderns egen hälsa

utan kan även påverka barnet i hög grad då kvinnan blir mindre mottaglig för barnets signaler

och därmed utsätter det för fara. Kvinnan kan få en nedsatt förmåga att tillgodose barnets

känslomässiga och sociala behov och det finns evidens för att barn till deprimerade mödrar får

rubbade rutiner för matning och sömn och även kan utsättas för fysiska bestraffningar

(Letourneau et al., 2012). Minskad tillgång till amning medför även sämre anknytning till

modern. En annan allvarlig konsekvens är att barnets neurologiska utveckling också kan

påverkas i form av förändringar i hjärnstrukturen (Tuovinen et al., 2018). Enligt Letourneau

och medarbetare (2012) kan relationen till partnern bli fientlig och PPD hos mamman kan också

frambringa depression och stress hos pappan, vilket i sin tur även påverkar relationen och

anknytningen mellan pappan och barnet (Santos Junior et al., 2013).

Screening för PPD

Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) är ett ganska vanligt instrument som används 6–

8 veckor postpartum för att utvärdera mammors psykiska hälsa. Formuläret innehåller 10 frågor

som kvinnan besvarar själv. Formuläret utvärderar kvinnans mående de sju senaste dagarna.

Varje fråga skattas mellan 0–3 och formuläret kan ge maximalt 30 poäng. 12–13 poäng innebär

att kvinnan “troligtvis” lider av depression och vid resultat på 9–10 poäng bedöms kvinnan

“möjligtvis” vara deprimerad. De två gränserna kan också användas för svår respektive mild

3

depression (Gibson, McKenzie-McHarg, Shakespeare, Price & Gray, 2009). Även om

instrumentet används i fler länder finns det inget internationellt accepterat eller pålitligt verktyg

för PPD-bedömning (Alexandrou et al., 2018; Gibson et al, 2015). I vissa länder används EPDS

som rutinundersökning medan andra länder bara rekommenderar användning av skalan

(Borglin et al., 2015; Gibson et al., 2015). Emellertid noteras att utvärdering av mammans

psykiska hälsa med EPDS flyttar fokus från barnet till mamman, vilket uppskattas av både

mammor och vårdpersonal och betonar vikten av hälsobesök och ett gott bemötande vid

depressiva symtom hos nyblivna mammor (Borglin et al., 2015; Delaney, George Dalmida &

Gaydos, 2015; Turner, Chew-Graham & Sharp, 2010). Ytterligare ger EPDS också ett tillfälle

att kunna prata om strategier, behandlingar av depressiva symtom och mammors perspektiv av

screening vilket ses som ett viktigt steg för vårdens kontinuitet (Canty, Sauter, Zuckerman,

Cobian & Grisby, 2019; Delaney et al., 2015).

Hinder att söka vård

Trots att forskningen har identifierat ett stort antal riskfaktorer för PPD är det fortfarande många

kvinnor som aldrig blir diagnostiserade eller får relevant behandling. En anledning är att många

kvinnor inte aktivt söker vård för sitt tillstånd, vilket kan bero på oförmåga eller rädsla att sätta

ord på sina känslor och som i sin tur kan relateras till förminskande av kvinnans uttryck av

upplevda problem både från familjemedlemmar och sjukvårdspersonal (Delaney et al., 2015).

Okunskap om symtom på PPD och det faktum att man accepterar depressionen som ett normalt,

övergående, tillstånd är fler anledningar till att kvinnor inte söker hjälp (Delaney et al., 2015;

Dennis & Chung-Lee, 2006) eftersom de inte vet när det är dags att söka, det vill säga de vet

inte vilka symtom är avgörande för att behöva söka vård (Delaney et al., 2015). En upplevd

stigmatisering kring psykisk ohälsa och en önskan att uppfattas som en “bra mamma” är

ytterligare orsaker (Slade et al., 2010) samt oro vid medicineringens påverkan både på amning

och långsiktigt (Almalik & Dean, 2017).

Stöd och behov

Stöd och behov för mammor har studerats med fokus på effektivitet (Dennis, 2010; Hadfield &

Wittkowski, 2017; Turner et al., 2010). Peer-grupper eller hembesök som stöd verkar vara bra

insatser till bättre vård för kvinnor med PPD eftersom de berörde jämlikar eller gav känslan av

“hemmet”/”trygghet” (Alexandrou et al., 2018; Dennis, 2010; Hadfield & Wittkowski, 2017;

Turner et al., 2010). Medan behov påträffas på båda nivåer, den praktiska delen av mammans

nya liv samt den emotionella (Almalik & Dean, 2017; Dennis, 2010).

4

I vissa fall behöver kvinnor söka vård och be om hjälp för att kunna få stöd, vilket verkar vara

en komplicerad och flerskiktad process på grund av kvinnors självbild, brist på förtroende för

vården och internaliserade stigma (Hadfield & Wittkowski, 2017). Dessutom uppfattas vården

som fragmenterad vilket leder till brist på förtroende samt motvilja till att söka vård

(Alexandrou et al., 2018; Hadfield & Wittkowski, 2017). Ytterligare visade det sig att mammors

kunskap om depressiva symtom vara begränsad. Kvinnor har felaktig information om vilka

symtom som “räknas” och som ska tas på allvar och om vilka kriterier som ingår i diagnosen.

De saknar även kunskap om vart de kan få tag på den information de behöver (Delaney et al.,

2015; Hadfield & Wittkowski, 2017). Bristen på kunskap om PPD leder till att vissa kvinnor

inte förstår när och varför de behöver söka vård eller vilka rekommendationer som finns för

vård efter barnafödande (Brodribb, Zadoroznyj & Dane, 2013) eftersom de heller inte förstår

vad “normalt” eller “väntat” betyder (Scrandis, 2005). Emellertid har vissa studier visat att

kvinnor som drabbades av svåra symtom oftare söker vård än de med mildare symtom och att

kvinnor identifierade med PPD träffar sin husläkare oftare (Slomian, Honvo, Emonts, Reginster

& Bruyère, 2019).

Bemötande från vården

Forskning om bemötande ur sjuksköterskans perspektiv visar på vikten av screening, hembesök

och kunskap bland vårdpersonal för att kunna identifiera tecken på PPD (Alexandrou et al.,

2018; Turner et al., 2010). Vårdpersonalen märker till exempel av samhällets påverkan på

kvinnornas välbefinnande och påpekar att de blir mer känsliga för stress, kompetenskrav och

för höga förväntningar, vilket kan ha en effekt på bemötande och följaktligen på vård och

stöttning av kvinnor med PPD (Borglin et al., 2015).

Däremot är fortfarande kunskapen om kvinnors upplevelser av bemötande från vården vid svåra

symtom bristfällig och lite fokus läggs också på detta. Studier har visat hur kvinnor

diagnostiserades och vilka åtgärder som hade bra effekt men det är lite forskat om hur kvinnor

upplever screening, medicinering, åtgärder eller bemötande från vårdpersonal när svåra

depressiva symtom förekommer efter förlossningen (Canty et al., 2019). När det gäller

bemötande från vården uppger många kvinnor att de känner sig felbehandlade eller ignorerade

av vårdpersonalen, något som uppfattas bero på personalbrist eller att befintlig personal inte har

tid att lyssna på dem. Ofta får de heller ingen information om andra ställen att söka vidare stöd

på. De kvinnor som uppgav att de upplevde ett gott bemötande från vården var de som hade

5

lyckats skapa en personlig relation med en enskild vårdgivare som de vågade anförtro sig åt

med sina känslor utan att känna sig stressad (Coates, Ayers & de Visser, 2014; Dennis, 2010;

Hadfield & Wittkowski, 2017).

Teoretisk referensram

Denna litteraturstudie använder Joyce Travelbees omvårdnadsteori som referensram. Travelbee

beskriver att en god omvårdnad förutsätter en förståelse av sjuksköterskan för hur interaktionen

mellan sjuksköterska och patient kan upplevas av patienten och vad detta kan få för

konsekvenser för patientens upplevelse av sjukdom. Ett viktigt begrepp inom Travelbees teori

är människan som individ. Hon avfärdar ett generaliserande av människan och menar att varje

människa är en unik individ med egna upplevelser (Kirkevold, 2000). Kvinnan måste känna

förtroende för sjuksköterskan för att vilja delge sin berättelse, vilket är nödvändigt för att kunna

utföra en personcentrerad vård baserat på kvinnans unika upplevelser av PPD (Svensk

sjuksköterskeförening, 2010).

På samma sätt ser Travelbee lidandet som en individuell upplevelse som uppstår när man

förlorar eller riskerar att förlora någon man bryr sig om. Lidandet kan enligt Travelbee bestå av

olika faser, från ett övergående obehag till extremt lidande med apatisk likgiltighet (Kirkevold,

2000). En typ av lidande med känsla av förlust som kan relateras till kvinnor med PPD är ett

oavsiktligt avståndstagande till sitt barn (Allgulander, 2014). För att kunna ge en god

omvårdnad lyfter Travelbee fram ytterligare ett begrepp, kommunikation, som ett viktigt

redskap för sjuksköterskan för att kunna etablera en mellanmänsklig relation till patienten.

Kommunikation kan ske verbalt och icke-verbalt och kräver både ett sinne för “timing” och

kunskap om kommunikationstekniker. När kommunikationen sker på ett tillfredsställande sätt

och sjuksköterskan har ett empatiskt förhållningssätt gentemot patienten, där hen både vill och

kan förstå den andres situation, uppstår en relation med förtroende på individnivå (Kirkevold,

2000). Detta gör det möjligt att, som Skärsäter (2011) beskriver, uppmärksamma tecken på PPD

i ett tidigt stadium för att kunna förhindra allvarliga konsekvenser.

En kvinna som drabbas av PPD tillhör en utsatt och känslig patientgrupp och i mötet med

sjuksköterskan befinner sig kvinnan dessutom i en beroendeposition där sjuksköterskan har ett

stort ansvar för hur kvinnan uppfattar både sig själv som individ och tillståndet hon befinner

sig i (Svensk sjuksköterskeförening, 2010), vilket också Travelbee lyfter fram i sin teori.

6

Problemformulering

PPD drabbar ett stort antal kvinnor över hela världen och är en av de vanligaste

komplikationerna efter en förlossning. Många kvinnor får aldrig en diagnos och därmed heller

inte behandling. PPD är ett mycket svårt tillstånd för kvinnan, men det drabbar ofta även övriga

familjemedlemmar. Framför allt är barnet i en utsatt position då det utsätts för påfrestningar

som kan ge konsekvenser för resten av livet. Samlad kunskap om individuella upplevelser av

PPD kan bidra till att kvinnors upplevelser lättare uppmärksammas och till att förhindra att både

kvinnan och barnet drabbas av allvarliga och långdragna konsekvenser. Mer kunskap om

kvinnans upplevelse av stöd och bemötande kan identifiera kunskapsluckor om PPD inom

vården och i förlängningen leda till ett ökat och mer behovsanpassat stöd för kvinnan där hon

också kan känna sig mer delaktig.

Syfte

Syftet med denna studie var att undersöka kvinnors upplevelse av postpartumdepression samt

stöd och bemötande från vården.

Frågeställningar:

● Vilka upplevelser uttrycker kvinnor vid postpartumdepression?

● Vilka upplevelser uttrycker kvinnor av stöd?

● Vilka upplevelser uttrycker kvinnor av bemötande från vården?

METOD

Design

I detta arbete användes en beskrivande design med litteraturstudie som metod eftersom

författarna ville undersöka kvinnors upplevelser av postpartumdepression, samt stöd och

bemötande från vården vid PPD. Kvalitativa studier var därför ett krav och beskrivande design

lämplig för att sammanställa olika synpunkter eftersom den är flexibel, anpassar sig till nya

data, försöker att ta hänsyn till alla data och ser dem som en helhet (Polit & Beck, 2010).

Litteraturstudie är också ett utmärkt sätt att sammanställa bred data, att kunna jämföra olika

resultat och identifiera kategorier eller underkategorier för att få fram relevanta slutsatser (Polit

& Beck, 2010).

7

Sökstrategi

För att få fram artiklar som besvarar syftet valdes kvalitativa vetenskapliga studier

Inklusionskriterierna som användes var: kvalitativa studier på engelska publicerade år 2000 och

framåt, granskade av en etisk kommitté och som beskrev upplevelser av PPD och bemötande

och stöd. Exklusionskriterierna var: artiklar på andra språk än engelska, som inte var kvalitativa

studier, publicerade före år 2000.

De databaser som nyttjades var PubMed och CINAHL eftersom de sammanställde ett brett

spektrum av artiklar inom medicin och omvårdnad. För att kunna bredda sökningen användes

också Svenska MeSH tills nya sökord hittades: depression, postpartum samt

postpartumdepression. Sökorden som användes i PubMed var postpartum depression, period,

women, experiences, mothers, first-time mothers, expectations, illness, perceptions, stories,

needs, encounters, qualitative study. Sökorden som användes i CINAHL var postpartum

depression, nurse, support, women, experiences, qualitative study, encounters. Antal lästa

artiklar var 43 och bland dessa valdes till slut 17 artiklar ut som besvarade syftet och ingick i

litteraturstudien, se tabell 1.

8

Tabell 1. Resultat av litteratursökning.

Databaser Sökord Antal

träffar

Lästa

abstrakt

Lästa

artiklar

Valda

artiklar

PubMed

(Mellan 2000–2019)

Postpartum depression, women, experiences,

qualitative study

123 15 15 7

PubMed

(Mellan 2000–2019)

PPD, women, experiences, qualitative study 20 4 3 0

PubMed

(Mellan 2000–2019)

Stories, women, postpartum depression 9 4 3 2

PubMed

(Mellan 2000–2019)

Postpartum depression, needs, first-time mothers 17 2 1 0

PubMed

(Mellan 2000–2019)

Postpartum depression, mothers, perceptions 214 5 5 3

PubMed

(Mellan 2000–2019)

Postpartum depression, mothers, perceptions,

qualitative study

24 2 1 0

PubMed

(Mellan 2000–2019)

Postpartum depression, women, expectations,

qualitative study

14 2 2 1

PubMed

(Mellan 2000–2019) Postpartum depression, women, expectations 156 4 4 2

PubMed

(Mellan 2000–2019)

Postpartum period, illness, women, stories 5 2 2 1

PubMed

(Mellan 2000–2019)

Postpartum depression, women, experiences,

encounters

7 1 1 0

PubMed

(Mellan 2000–2019)

Postpartum depression, women, encounters 30 1 1 0

CINHAL

(Mellan 2000–2019)

Postpartum depression, nurse, women, support 95 4 3 1

CINHAL

(Mellan 2000–2019)

Postpartum depression, nurse, support, women,

experiences

32 3 1 0

CINHAL

(Mellan 2000–2019)

Postpartum depression,

encounters, women

22 2 1 0

Bearbetning och analys

Kvalitetsanalys

Artiklarna som valdes ut till denna studie var godkända utifrån studiens syfte och specifika

kriterier. De som valdes bort uppfyllde inte inklusionskriterierna. För att utvärdera artiklarnas

kvalitet användes kvalitetsgranskningsmall. Eftersom författarna till denna studie ville

undersöka kvinnors upplevelser vid förlossningsdepression och bemötande och stöd användes

kvalitativa vetenskapliga artiklar och kvalitetsgranskningsmall för kvalitativ metod (Willman

et al., 2011), se bilaga 1.

Genom att granska artiklarna med kvalitetsmallar framkom information om urval,

datainsamling eller analys genom frågeställningar som besvarades med “ja” eller “nej”.

9

Beroende på vilka svar som inhämtades vid varje granskning formulerades en subjektiv

bedömning om artikelns kvalitet mellan hög, medelhög eller låg. Bedömningen gjordes utifrån

varje kriterium som ingick i kvalitetgranskningssmallen, varje kommentar eller “ja”/”nej”-svar.

Ett poängsättningssystem tillämpades där varje “ja” gav ett poäng och där 14 poäng var ett

maximum. Om en artikel får 12 poäng eller mer bedömdes artikelns kvalitet som hög. Om

artikeln fick mellan 8 och 11 poäng bedömdes artikeln som medelhög. Lägre än 8 poäng innebar

låg kvalitet och artikeln valdes därför bort.

Utifrån sammanställda data summeras information i en tabell som presenterar varje studies

syfte, vilken studiedesign som används, resultat/slutsatser som kommer fram, vilka styrkor och

eventuella svagheter eller inskränkningar som finns i utvalda studier samt vilken vetenskaplig

kvalitet studierna har fått utifrån varje enskild bedömning (Willman et al., 2011), se bilaga 2.

Resultatanalys

Metoden som har nyttjats till resultatanalysen var en sammanställning av kvinnors upplevelse

av PPD samt deras upplevelse av stöd och av bemötande från vården. En innehållsanalys

gjordes sedan genom att dela upp alla upplevelser utifrån kategorier och underkategorier som

hittades i artiklar och som sammanställdes i en tabell med hjälp av skillnader och likheter

mellan olika kategorier. Därefter identifierades specifika mönster som sammanfattade vilka

typer av upplevelser som var relevanta för denna studie och blev därmed studiens huvudsakliga

kategorier (Willman et al., 2011), se tabell 3.

10

Tabell 3. Översikt av kategorier och artiklar.

Kategorier Hur det är att leva med PPD Vikten av en kompetent och

förstående vård

Mobilisering av stöd

Underkategorier

Artiklar

Förväntningar

och förnekelse

Känslor kring

mammarollen

Upplevda

symtom

på PPD

Bemötande

markerat

med obehag

Information

före och

efter PPD-symtom

Empati

med

fokus på kvinnor

Upplevt

stöd

Instrumentellt

och socialt

stöd

Kunskap och

professionellt

stöd

Buultjens et al.,

2007

X X X

Chew-Graham et

al., 2009

X X

Coates et al., 2015

X X X X

Feeley et al., 2015 X X X X

X

Habel et al., 2015 X

Hall, 2006 X X X

Hanley et al.,

2006

X X X X

Holopainen, 2001 X X X X X

Montgomery et al., 2012

X X X X

Negron et al.,

2013

X X X X X X

Patel et al., 2013 X X X

Power et al., 2014 X X X X

Skoog et al., 2019 X X X X X

Slomian et al.,

2017 X X X X X X

Sword et al., 2008 X X X X X X X

Thomas et al.,

2014

X X X

Ugarizza, 2002 X X X

FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN

Enligt lagen får forskning endast göras om den inte utsätter människa för fysisk eller psykisk

skada. Forskning ska genomföras med respekt för människans rättigheter och grundläggande

möjligheter att själv bestämma över sina handlingar. Godkänt ges om forskningen inte innebär

stora risker för deltagaren. Därefter ska forskningen utföras av personer som har beprövade

kompetenser för själva projektet (Etikprövningsmyndigheten, 2019). Eftersom utvalda artiklar

var vetenskapliga och därmed granskade av specifika kommittéer genom peer-review framgick

det i texten om de var godkända från den ansvariga myndigheten för att kunna genomföra den

planerade forskningen. Bland de valda inklusionskriterierna till denna litteraturstudie framgick

det att artiklarna ska vara granskade av en etisk kommitté.

11

RESULTAT

I denna studie identifierades tre kategorier utifrån de granskade kvalitativa originalstudierna

som besvarade studiens syfte och frågeställningar, se tabell 4.

I tabellen ses hur varje del av denna studie besvarades med kategorier och underkategorier. Svar

till “vilka upplevelser uttrycker kvinnor vid postpartumdepression” förklarades med första

kategorin och underkategorierna. Frågan “vilka upplevelser uttrycker kvinnor av bemötande

och stöd” besvarades med andra och tredje kategorierna samt motsvarande underkategorier.

Tabell 4. Översikt av kategorier och underkategorier.

Kategorier Underkategorier

Hur det är att leva med PPD - Förväntningar och förnekelse

- Känslor kring mammarollen och relationen till barnet

- Upplevda symtom på PPD

Mobilisering av stöd - Upplevt stöd

- Instrumentellt och socialt stöd

- Kunskap och professionellt stöd

Vikten av en kompetent och

förstående vård

- Bemötande markerat med obehag

- Empati med fokus på kvinnor

-Information före och efter PPD-symtom

Hur det är att leva med PPD

Förväntningar och förnekelse

Att bli mamma innebar en stor omställning i en kvinnas liv, men många var inte förberedda på

i vilken utsträckning livet skulle komma att förändras. Förväntningarna inför en spännande och

glädjefylld tid kunde snabbt övergå till en besvikelse då en känsla av att inte trivas med eller

kunna hantera den nya situationen infann sig hos de kvinnor som drabbats av PPD (Buultjens

et al., 2007; Hall, 2006).

Ett romantiserat moderskap styrde vissa kvinnor till onåbara idealiseringar (Montgomery,

Mossey, Adams & Bailey, 2012; Patel, Wittkowski, Fox & Wieck, 2012; Slomian et al., 2017).

Kvinnorna upplevde ett behov av att kunna uppnå den perfekta statusen eller “good mothering”

baserad på sociala normer, känslor kring tillståndet, inverkan av samhället och normalisering

av symtom (Patel et al., 2012; Slomian et al., 2017; Sword, Busser, Ganann, McMillan &

Swinton, 2008; Thomas, Sharp & Paxman, 2014). PPD påverkade kvinnornas förmåga att tänka

och reflektera över sitt moderskap och speglade deras känsla av hopplöshet, energilöshet eller

12

abnormalitet, vilket bröt ned det romantiserade moderskapet (Montgomery et al., 2012; Thomas

et al., 2014).

Till skillnad från kvinnor som tidigare i livet hade upplevt depression kunde det för kvinnor

utan den erfarenheten vara svårt att förstå vad som var på väg att hända när känslan av att

någonting inte var som det skulle infann sig. I en strävan att leva upp till både sina egna och

samhällets förväntningar förnekade många kvinnor de första symtomen på PPD (Hanley &

Long, 2004; Patel et al., 2012) och avfärdade dem som en övergående fas, orsakad av tillfälliga

omständigheter som hormoner och utmattning (Patel et al., 2012). Andra tyckte sig inte ha

rätten att känna sig nedstämda när de hade ett fått ett sådant vackert och friskt barn (Hall, 2006).

Vissa kvinnor var dock medvetna om att de drabbats av PPD men vågade inte berätta om sina

upplevelser för sina närstående av rädsla att bli stämplad som galen (Hanley & Long, 2004).

De som vågade beskriva sina upplevelser använde ord som: ”det”, ”obeskrivlig

verklighet”, ”abnormalitet”, ”onaturliga tankar” och berättade om vilken påverkan sjukdomen

hade på deras hälsa, både psykiskt och fysiskt (Montgomery et al., 2012; Thomas et al., 2014).

Känslor kring mammarollen och relationen till barnet

En mycket vanlig företeelse bland kvinnor som hade drabbats av PPD var känslan av att vara

en dålig mamma (Buultjens et al., 2007; Hall, 2006; Patel et al., 2012; Ugarizza, 2002). Bland

vissa var denna känsla grundad på en upplevd uppfattning om hur andra människor och

samhället såg på dem (Hall, 2006; Patel et al., 2012) medan andra kände skuld över den negativa

påverkan de utsatte barnet för när de själva var upptagna med att hantera sina känslor av

besvikelse över hur de misslyckats med mammarollens åtaganden (Patel et al., 2012). Flera

kvinnor uppgav att de ständigt ifrågasatte sig själva och trodde att de hanterade barnet på fel

sätt. Samtidigt som upplevelsen av att inte ha förmågan att ta hand om sitt barn var påtaglig

påtalade några kvinnorna att de heller inte ville anförtro någon annan att ta hand om barnet då

de inte själva skulle kunna finnas till hands för att skydda barnet (Hall, 2006).

Flertalet mammor uttryckte oro över anknytningen till sitt barn. Vissa ifrågasatte om de

verkligen älskade sitt barn, andra upplevde att barnet inte visade tillräckligt intresse och

ytterligare andra kände ilska mot sitt barn. Samtidigt som delaktighet från barnets far oftast

uppskattades, kunde han också upplevas som ett hinder för anknytningen mellan mor och barn

för de kvinnor som upplevde att barnet verkade föredra fadern framför dem (Hall, 2006).

13

När barnet var sjukt eller uppvisade ett hett temperament upplevde vissa kvinnor en ökad stress

och PPD-symtom som hopplöshet och oro (Buultjens et al., 2007; Habel, Feeley, Hayton &

Zelkowitz, 2015). De kvinnor som hade tankar om att vilja skada sitt barn, genom allt från att

skaka till att knivhugga, uttryckte känslor av chock, skam och skuld (Ugarizza, 2002). De var

besvikna på sig själva och rädda för att tappa kontrollen över sina känslor, även om de inte hade

för avsikt att skada sitt barn (Ugarizza, 2002). Några kvinnor uttryckte även oro för att orsaka

psykiska skador på barnet (Hall, 2006).

Upplevda symtom

Kvinnor som drabbats av PPD beskrev att de levde med en ständigt överväldigande känsla av

sorgsenhet som ofta fick dem att bryta ut i okontrollerbara gråtattacker över till synes banala

händelser (Ugarizza, 2002). Brist på både sömn, självkänsla och självförtroende ledde till att

även enkla vardagssysslor upplevdes som stora ansträngningar (Buultjens et al., 2007). Många

kvinnor vittnade om en önskan att vilja fly från situationen, dels för att de kände sig fångade

men också för att de tyckte att familjen skulle klara sig bättre utan dem. Några kvinnor uppgav

att de hade tankar på att ta sitt liv (Hall, 2006). Upplevelsen av PPD uttrycktes som ett tyst rop

på hjälp med en önskan att bli sedd eller “upptäckt” utan att behöva berätta för någon (Hall,

2006).

Majoriteten av kvinnornas uppgav att deras främsta rädsla var att de aldrig skulle bli fria från

PPD, att de skulle fortsätta känna sig värdelösa och inte kunna slutföra saker de påbörjat, för

lång tid framöver. Vissa kvinnor upplevde att depressionen gick i cykler, då de ena dagen kunde

må ganska bra och nästa dag kände en bottenlös känsla av både hopplöshet och hjälplöshet

(Ugarizza, 2002). Flertalet kvinnor som levt med PPD under en lång tid var efter tillfrisknandet

rädda för att drabbas av depression igen senare i livet (Patel et al., 2013) och rädslan skapade

också oro över att skaffa flera barn (Ugarizza, 2002).

Mobilisering av stöd

Upplevt stöd

Stödgrupper, sociala aktiviteter och hembesök som vårdens förslag till förbättring uppskattades

bland kvinnorna på grund av dess positiva effekter på måendet. Detta belyste vikten av socialt

stöd för kvinnor med PPD (Coates, de Visser & Ayers, 2015; Feeley et al., 2015; Montgomery

et al., 2012; Negron et al., 2013; Skoog et al., 2019; Slomian et al., 2017). Att dela sina

erfarenheter med andra mammor eller andra som upplevde samma situationer var ett annat sätt

14

att kunna uttrycka sina behov och därmed få råd och stöd för att kunna hantera de olika

känslorna som uppkom postpartum och för att kunna bryta ned isoleringen (Hanley et al., 2005;

Montgomery et al., 2012; Slomian et al., 2017; Skoog et al., 2019). Medicinering var mindre

uppskattat på grund av brist på alternativ och paternalism i stället för lyhördhet från läkare. Det

verkade vara ett “billigt” alternativ för de som inte hade råd till psykiater samt ett kortsiktigt

alternativ (Feeley et al., 2015; Holopainen, 2001). Dessutom visade det sig att de föreslagna

behandlingarna inte alltid stämde med vad kvinnornas önskade (Sword et al., 2008).

Ytterligare identifierades en koppling mellan förväntningar och behov av stöd (Negron et al.,

2013; Coates et al., 2015; Sword et al., 2008). Kvinnors förväntningar var avgörande för hur de

upplevde sitt mående postpartum och hur de kunde mobilisera det stöd de behövde (Negron et

al., 2013; Skoog et al., 2019; Slomian et al., 2017; Sword et al., 2008). Ett till samband lyftes

upp i familjens kulturella inverkan på förmågan att kunna mobilisera stöd och uttrycka särskilda

behov (Negron et al., 2013; Skoog et al., 2019; Slomian et al., 2017; Sword et al., 2008). I vissa

fall underlättades vårdsökande av familjens inverkan eftersom kvinnorna kunde känna att någon

annan var orolig för dem eller uppmuntrade dem att söka vård i fall kvinnorna själva tvekade

att göra det (Sword et al., 2008) medan den möjligheten i andra fall försvårades på grund av

omgivningens åsikter om moderskap (Negron et al., 2013).

Kvinnorna beskrev olika typer av stöd ur olika perspektiv (Coates et al., 2015; Feeley et al.,

2015; Negron et al., 2013; Slomian et al., 2017; Skoog et al., 2019; Sword et al., 2008) och

belyste också deras egen värdering av behov av stöd. Utifrån dessa perspektiv skapades en bild

om kvinnornas möjlighet att mobilisera stöd, det vill säga hur kvinnorna kunde få hjälp, hur de

vågade be om hjälp och vilken hjälp som var tillgänglig. Bland de olika formerna av stöd har

socialt, kunskaps- och professionellt stöd uppmärksammats särskilt bland utvalda artiklar

(Feeley et al., 2015; Negron et al., 2013; Montgomery et al., 2012; Slomian et al., 2017; Sword

et al., 2008).

Instrumentellt och socialt stöd

Betydelsen av instrumentellt och socialt stöd vid depressiva symtom identifierades eftersom

båda påverkade kvinnors upplevelser av situationen postpartum (Coates et al., 2015; Negron et

al., 2013; Slomian et al., 2017).

15

Instrumentellt stöd innebar att kunna duscha, äta, städa, handla mat, alltså vardagslivets

sysselsättningar. Det visade sig framförallt vara den glömda delen av postpartum period som

påverkade upplevelsen av själva situation (Negron et al., 2013; Slomian et al., 2017). Bland

kvinnornas berättelser avslöjades en viktig synpunkt på instrumentellt stöd, nämligen att önskan

om fritid inte alltid betydde att få tid till städning, dusch eller matlagning utan att få tid själv

med barnet (Slomian et al., 2017).

Socialt stöd innebar att ha sällskap, möjlighet att prata om sina besvär och att ha någon i sin

närhet för att kunna hantera de olika känslorna som uppkom (Coates et al, 2015; Feeley et al.,

2015; Slomian et al., 2017; Sword et al., 2008). Stödet sågs som ett tillfälle för utbyte och

uppmuntran (Feeley et al., 2015; Sword et al., 2008).

Att be om stöd uppfattades som negativt från omgivningen enligt vissa kvinnor (Skoog et al.,

2019). Att be om hjälp förväntades bli kritiserat och resultera i en negativ bedömning av deras

förmåga att vara förälder. Frustration, högmod och besvikelse var också rädslor som uppgavs

(Negron et al., 2013). Vissa kvinnor ville inte ge en negativ bild av barnets födelse eller känna

acceptans över att det var okej att känna sig deprimerade (Coates et al., 2015; Feeley et al.,

2015; Sword et al., 2008). Därför var identiteten för vissa kvinnor knuten till möjligheten att

mobilisera stöd, om kvinnan inte hade för höga förväntningar på sig själv och om omgivningen

inte hade för höga krav på mamman utan istället var behjälplig med stöd (Coates et al., 2015;

Negron et al., 2013; Skoog et al., 2019; Thomas et al., 2014).

Dessutom uppgav en stor andel kvinnor att deras PPD-tillstånd orsakade följdproblem för dem,

till exempel i relationen till deras partner (Feeley et al., 2015; Holopainen; Slomian et al., 2017;

Ugarizza, 2002). Några uppgav att de kände sig som ensamstående då de inte fick något stöd

alls från sin man, men flera av de som däremot hade ett fysiskt stöd saknade istället en genuin

förståelse för deras tillstånd och situation från partnern, det vill säga mentalt stöd (Ugarizza,

2002). Andra kvinnor upplevde ambivalenta stöd från sin partner (Slomian et al., 2017;

Holopainen, 2001) medan vissa partners kände sig negligerade eftersom de ansåg att deras egna

känslor glömdes bort (Feeley et al., 2015).

Kvinnorna i vissa kulturer hade lite lättare att involvera omgivningen och be om hjälp eftersom

det kom mer naturligt för dem (Negron et al., 2013), medan kvinnorna i andra kulturer var tysta

om vad de behövde eftersom de inte vågade fråga eller inte ville störa (Negron et al., 2013;

16

Skoog et al., 2019). Tysthet berodde också på kommentarer till kvinnorna om att de upplevda

känslorna var normala att ha en tid efter förlossningen (Coates et al., 2015; Negron et al., 2013;

Skoog et al., 2019).

Kunskap och professionellt stöd

Kunskaps- och professionellt stöd identifierades som en typ av stöd utifrån kvinnornas

upplevelser och uppskattades som hjälpmedel för att underlätta mobilisering av stöd (Coates et

al., 2015; Feeley et al., 2015; Montgomery et al., 2012; Slomian et al., 2017). För att kunna ha

kapacitet att ta hand om barnet behövdes mer information om hur det var att bli mamma.

Förväntningar och verkligheten behövde stämma överens (Slomian et al., 2017; Sword et al.,

2008). Kvinnorna behövde också veta vad PPD-symtomen innefattade (Coates et al., 2015;

Montgomery et al., 2012). Dessutom var det viktigt att olika vårdgivare gav samma information

eftersom kontinuitet var av stor vikt för att kunna lita på vad som sades. Informationen som

behövdes skulle också vara varierad, inte bara medicinsk eller praktisk utan också innefatta allt

som var relaterat till födseln, även den administrativa delen (Feeley et al., 2015; Slomian et al.,

2017).

Ytterligare upplevde kvinnorna att läkarna hade mer fokus på gravida kvinnors behov eller bara

på specifika symtom än på nyförlösta kvinnor, vilket blev förvirrande för kvinnorna. Läkarna

förutsatte att kvinnorna antingen redan hade fått information eller visste var de kunde söka

information om livet postpartum, men detta stämde inte överens med kvinnornas upplevelse av

information (Feeley et al., 2015; Holopainen, 2001; Slomian et al., 2017; Sword et al., 2008).

Samma diskrepans hittades mellan mammor och pappor vilken lyfte fram orsaker till olika

upplevelser och krav att kunna möta allas behov och förmågor (Feeley et al., 2015; Slomian et

al., 2017). Det gällde även när ingen diagnos hade fastställts (Coates et al., 2015).

Däremot uppgav vissa kvinnor att de gjorde ett medvetet val att berätta eller inte berätta om

sina känslor för läkaren. Valet att inte berätta grundades på personliga hinder, men även på

deras uppfattning av läkarens bemötande, som att hen inte verkade villig att lyssna

(Montgomery et al., 2012; Skoog et al., 2019). De kvinnor som inte upplevde något hinder för

att berätta var de som kände en bra personkemi med läkaren och de som hade tidigare erfarenhet

av depression och antidepressiva läkemedel (Chew-Graham et al., 2009). Att diagnostiseras

med PPD beskrev många kvinnor som en motsägelsefull känsla av både rädsla och lättnad. Med

17

en diagnos kunde de känna lättnad över att äntligen förstå vad symtomen berodde på och att

inte behöva känna sig ensamma längre, att det var okej att känna sig deprimerad, då de fick

tillgång till professionellt stöd (Hanley et al., 2005; Patel et al., 2012).

Vikten av en förstående och kompetent vård

Bemötande från vården var markerat med obehag

Att söka vård eller möta vårdpersonal var förknippat med obehag av olika anledningar (Power,

Jackson, Carter & Weaver, 2014; Skoog, Berggren & Hallström, 2019; Sword et al., 2008).

Sjukdomen och mammans status var svårt att acceptera samtidigt som de var antonymer

eftersom “mamma” som begrepp inte innebar att ta hand om sig själv (Feeley, Bell, Hayton,

Zelkowitz & Carrier, 2015; Holopainen, 2001; Power et al., 2014). Kvinnorna simulerade hur

de mådde och uppgav att allt var bra (Power et al., 2014).

Även i ett sammanhang där kvinnorna var sjuka och blev behandlade som patienter blev

upplevelsen otillräckligt bra på grund av en obalans mellan olika roller, vilket ledde till

missförstånd, frustration eller dömande från vårdpersonalen (Holopainen, 2001; Power et al,

2014). Rädsla för att bli bedömd som svag och även oro för att barnet skulle tas ifrån dem

uttrycktes också som förklaring till upplevt obehag vid bemötande från vården (Skoog et al.,

2019; Sword et al., 2008). Diagnoskriterier och en flerskiktad vårdkedja ledde till uteblivna

eller felaktiga diagnoser på kvinnor som var under behandling och stöttning (Coates et al., 2015;

Sword et al., 2008). EPDS-screening upplevdes, till exempel, inte vara tillräckligt bra för att

kunna värdera kvinnors mående då svar eller mående kunde ha ändrats väldigt mycket beroende

på när formuläret var ifyllt eller om ingen följde upp skalans resultat (Coates et al., 2015; Sword

et al., 2008). Däremot var screening positivt upplevt i vissa fall eftersom detta ledde till täta

uppföljningar eller eftersom tillståndet identifierades (Skoog et al., 2019; Sword et al., 2008).

Vissa kvinnor uttryckte att de inte ville söka vård på grund av de konsekvenser detta skulle

kunna leda till, till exempel arbetslöshet, medicinering, skam och skuld (Holopainen, 2001;

Sword et al., 2008; Thomas et al., 2014). Några antog att antidepressiva var den enda

behandlingen de skulle erbjudas och rädslan för att fastna i ett beroende avskräckte dessa

kvinnor från att söka vård (Chew-Graham et al., 2009).

Normalisering av symtom och påverkan av omgivningen var andra anledningar till att

kvinnorna inte ansåg det vara aktuellt att söka vård. Att vårdpersonal eller någon i kvinnornas

18

sociala nätverk rekommenderade att vänta tills symtomen återkom upplevdes både som obehag

och hinder för att söka vård (Negron, Martin, Almog, Balbierz & Howell, 2013; Skoog et al.,

2019; Sword et al., 2008).

Empati med fokus på kvinnor

En “familjecentrerad” vård upplevdes positivt bland intervjuade kvinnor på grund av bredare

fokus och de inkluderade medlemmarna (Feeley et al., 2015; Holopainen, 2001; Skoog et al.,

2019). Det stämde bättre överens med en önskan om att få rådgivning gällande hela ”paketet”

som det innebar att vara nybliven mamma (Feeley et al., 2015). Råd och tips var välkomna från

empatisk vårdpersonal (Feeley et al., 2015; Hanley et al., 2005; Holopainen, 2001). De som

själva hade barn och bättre förståelse för vad detta innebar på grund av deras delade erfarenhet

föredrogs av kvinnorna, liksom vårdpersonal som hade tid (Skoog et al., 2019). Empatisk och

erfaren vårdpersonalen kunde remittera kvinnorna till andra ställen på ett mänskligt sätt vilket

var uppskattat (Holopainen, 2001). Att bli sedd som en person och en förälder uttrycktes som

positivt trots att detta var bara möjligt om kontinuitet fanns samt en bra relation med

vårdpersonalen (Skoog et al., 2019; Sword et al., 2008).

Information före och efter PPD-symtom

Att undersöka stöd och bemötande till kvinnor för depressiva symtom upptäcktes vara ett måste

eftersom kvinnorna hade svårigheter att söka vård, både relaterat till kunskapsbrist och olika

åsikter om tillståndet (Feeley et al., 2015; Negron et al., 2013; Slomian et al., 2017; Sword et

al., 2008). Vissa kvinnor tyckte till exempel att depression var ett väntat tillstånd efter

barnafödande på grund av hormonbrist eller sömnbrist och att de skulle söka vård bara om de

tänkte skada sig själv (Feeley et al., 2015; Sword et al., 2008).

Depressiva symtom hade kunnat minskas om information om dessa hade givits innan tillståndet

hade utvecklats (Buultjens et al., 2007; Feeley et al., 2015; Sword et al., 2008; Ugarizza, 2002).

Vården behövde alltså vara proaktiv och identifiera drabbade kvinnor innan det hade gått för

långt eftersom kvinnorna kanske väntade in ett spontant tillfrisknande (Feeley et al., 2015;

Sword et al., 2008; Slomian et al., 2017). För att kunna göra detta behövdes ett ökat antal fysiska

träffar mellan vårdpersonalen och kvinnorna med fokus på just kvinnorna och inte bara på

barnet (Feeley et al., 2015; Holopainen, 2001; Skoog et al., 2019) eftersom en skillnad mellan

att veta och att uppleva uttrycktes (Feeley et al., 2015; Skoog et al., 2019; Sword et al., 2008).

19

Flera träffar kunde ge möjlighet att identifiera rätt behov till rätt person och släppa obehagen

relaterad till tankar om psykisk ohälsa (Holopainen, 2001; Sword et al., 2008).

Vårdpersonalen behövde därför ha specifik utbildning (Slomian et al., 2017; Sword et al., 2008;

Turner et al., 2014). Dessutom skulle det underlätta om information var centraliserad eftersom

det skulle ge anpassad vård till kvinnor samt bra timing för omhändertagandet (Slomian et al.,

2017; Sword et al., 2008).

Ytterligare information skulle inte bara hjälpa kvinnorna utan också deras sociala nätverk så att

kvinnorna kunde visa eller berätta för andra hur de ville bli bemötta. Rätt information till partner

och familj skulle också hjälpa dem att förstå vad som hände utan att vilja vänta tills symtomen

normaliserades (Negron et al., 2013; Skoog et al., 2019; Sword et al., 2008). Information var

beroende av kommunikation mellan alla involverade i kvinnornas vård. Kvinnorna upplevde

sig ibland vara urkopplade från vårdkedjan, vilket påverkade deras omhändertagande och kunde

förlänga insatserna av åtgärder (Sword et al., 2008).

DISKUSSION

Syftet med denna studie var att undersöka kvinnors upplevelse av postpartumdepression, stöd

och bemötande från vården. Litteraturgranskningen resulterade i tre huvudkategorier: “hur det

är att leva med PPD”, “mobilisering av stöd” samt “vikten av en kompetent och förstående

vård”. Rädsla, besvikelse, dåligt självförtroende och otillräcklighet var ord som återkommande

beskrev upplevelsen av att leva med PPD. Kvinnornas upplevelse av att söka vård för sina PPD-

symtom var ofta förknippad med obehag. Att söka vård innebar för många kvinnor känslor av

skuld och skam, vilket gjorde att de i många fall hellre valde att förtränga eller förneka sina

känslor. Den personliga kontakten med vårdgivaren samt att denne var kunnig, empatisk och

förstående för kvinnornas berättelser var avgörande för hur kvinnorna upplevde bemötandet

och den vård de erbjöds. Möjligheten att få stöd var beroende på vissa faktorer som kultur,

identitet och framför allt kunskap och information vilket avslöjade vikten av vårdens roll samt

familjen och socialt sammanhang.

20

Resultatdiskussion

Krossade förväntningar och känsla av misslyckande

Resultatet av denna litteraturstudie visar att förväntningarna inför mammarollen ofta står i

konflikt med verkligheten för kvinnor med PPD. Förhoppningar om en lycklig tid som mamma

kunde snabbt raseras efter barnets födelse då en känsla av att tappa kontrollen över situationen

uppstod. Detta överensstämmer med tidigare forskning (Bilszta, Ericksen, Buist & Milgrom,

2011; Mollard, 2014). ”Hopplöshet”, ”abnormalitet” och ”onaturliga tankar” är ord som

kvinnor i de analyserade studierna använde för att beskriva sina upplevelser.

I resultatet framgår att en av de mest utmärkande upplevelserna hos kvinnor med PPD är

känslan av att vara en dålig mamma till sitt barn. Det framkom att drabbade kvinnor ifrågasatte

sin kompetens som mamma och upplevde att de inte gjorde rätt saker eller tillräckligt mycket

för sitt barn. Denna känsla styrks även av tidigare studier (Bilszta et al., 2010; Hadfield &

Wittkowski, 2017; Letourneau et al., 2012). Denna studie visade också att upplevelsen av att

vara en misslyckad mamma dessutom framkallade skuldkänslor hos kvinnorna över att de

utsatte barnet för negativ påverkan. Kvinnorna jämförde ständigt sig själva med vad de

upplevde att familjemedlemmar och samhället förväntade sig av en ”bra mamma”. En

förklaring till den upplevda pressen kan vara att kvinnorna jämför sin prestation som mamma

med kvinnor i sin närhet som de upplever som ”lyckade” och på samhällsnivå har troligen

medias bilder av den ”ideala” mamman en betydande roll (Bilszta et al., 2011).

Tidigare depression – bättre förståelse

PPD är en av de vanligaste komplikationerna efter en förlossning (Santos Junior et al., 2013).

Denna studie visar att kvinnor som drabbats av PPD kände förvirring kring de upplevda

symtomen och många förnekade också upplevelsen av dessa. Kvinnor som tidigare hade

upplevt ett depressionstillstånd, vilket också är en av många riskfaktorer för PPD (Youn et al.,

2017), kunde lättare uppfatta och förstå symtom på PPD än de som inte hade upplevt depression

innan.

Ambivalens i relationen till barnet

I denna studie framkom att kvinnor med PPD upplevde ambivalens inför olika situationer.

21

Exempel på detta är att å ena sidan inte ha förmågan att ta hand om sitt barn och å andra sidan

inte våga lämna ansvaret för barnet till någon annan samt att uppskatta pappans närvaro

samtidigt som han upplevdes som ett hot mot mammans möjlighet till anknytning till barnet.

Detta resultat stärks av en brittisk studie som visade att kvinnor uppfattade PPD som ett tillstånd

bestående av dilemman och tvetydigheter (McConnell, Baker & Marks (2005). Vetskapen om

förekomsten av dessa motsträviga upplevelser kan bidra till att vårdpersonal får en bättre

förståelse för de kvinnor som säger sig vilja ta avstånd från sitt barn eller upplever oro över

anknytningen (Hirst & Moutier, 2010). Upplevelserna kan också ses som en förklaring till

svårigheterna att sätta ord på och berätta om sina upplevelser, vilket är ett framstående resultat

i både denna och tidigare studier (Dennis et al., 2006).

Känsla av att vilja fly

Denna studie uppmärksammar en rad olika upplevelser som kvinnor med PPD kan ha. En

konstant känsla av sorgsenhet, sömnbrist, dålig självkänsla och dåligt självförtroende,

besvikelse, oro och rädsla är några exempel. Med tanke på dessa upplevelser är det inte oväntat

att resultatet även visar att många kvinnor med PPD känner sig instängda och upplever en vilja

att fly från situationen, något som även bekräftas av tidigare studier (Chan, Levy, Chung, Lee,

2002; Coates et al., 2014). Vårdpersonal som möter kvinnor med PPD måste vara medveten om

förekomsten av dessa upplevelser och särskilt viktigt är att uppfatta tecken på suicidtankar då

ett fåtal kvinnor ser detta som den enda utvägen (Hall, 2006). Uppmärksamhet måste också

läggas på att varje kvinna har sin egen upplevelse av tillståndet, vilket Travelbee understryker

i sin omvårdnadsteori (Kirkevold, 2000).

Vikten av socialt stöd

Genom denna studie har olika faktorer som påverkar kvinnors möjlighet att mobilisera stöd för

tillfrisknande identifierats: professionella, instrumentella, emotionella/mentala, psykologiska,

sociala och kunskap. Bland dessa var vikt av socialt stöd och av information och kunskap

avgörande faktorer för mobilisering av stöd, vilket bekräftas i tidigare studier som undersöker

hur socialt stöd påverkar kvinnors med PPD och deras förmåga att mobilisera stöd (Almalik &

Dean, 2017; Delaney et al., 2015; Leahy-Warren et al., 2011; Oates et al., 2004; Pao et al.,

2019; Scrandis, 2005; Youash et al., 2013).

22

Sociala stöd har uppmärksammats i denna studie genom gruppstöd eller hembesök som två

effektiva exempel av socialt stöd som båda stöttade kvinnor eftersom de förstärkte känslan av

hemmet och tryggheten som var bristande vid PPD (Alexandrou et al., 2018; Dennis, 2010;

Hadfield & Wittkowski, 2017). Socialt stöd fungerade som en väg för att bryta ned isolering,

kunna dela erfarenheter och träffa andra med samma besvär, vilket bekräftas i studier som anser

socialt stöd vara som en buffert med positiva effekter eftersom det omfattar olika mänskliga

kedjor och möjliggör behovsanpassade kontakter (Leahy-Warren et al., 2011; Pao et al., 2019;

Scrandis, 2005). Enligt några studier som ligger till grund för detta arbete var det ett krav att

tillgodose specifika behov, men det visade sig finnas brister i uppfyllandet av dessa. Andra

studier visar även att socialt stöd ger möjlighet för kvinnor att tala med jämlikar utan att känna

skam, skuld eller stigma (Prevatt & Desmarais, 2018; Bhat, Hoeft, McCoy, Unutzer, Reed,

2018) vilket identifierades som hinder för att söka vård både i denna studie och i tidigare

forskning (Delaney et al., 2015; Scrandis, 2005). Socialt stöd var därför en viktig del av

kvinnors tillfrisknande eftersom det handlar om att vara en person och inte bara vara sjuk,

bristande eller skyldig. Detta resultat stämmer med tidigare studier (Oates et al., 2004; Prevatt

& Desmarais, 2018; Scrandis, 2005).

Kunskapsstöd som möjlighet att förebygga och lindra lidande

Mobilisering av stöd undersöktes i denna studie och det framkom att själva mobiliseringen

berodde på samband och diskrepans. Samband mellan förväntningar och behov, mellan kultur

och uttryck av behov eller diskrepans mellan andras åsikter avslöjade avgörande vikten av

information och kunskap, vilket betonas i tidigare studier (Oates et al., 2004; Almalik & Dean,

2017). Kvinnor framhöll att information skulle minska depressiva symtom och andra besvär

relaterade till deras förväntningar eller missuppfattningar av moderskapet. ”Det visste jag inte”

är inget citat i sig men är ett återkommande uttryck bland intervjuade kvinnor i alla inkluderade

artiklar till denna studie.

Emellertid var information som gavs till kvinnor otillräcklig och bristande på olika sätt, vilket

har uppmärksammats i denna studie. Mammorna och alla familjens medlemmar hade olika

förväntningar och olika behov knutet till deras egna uppfattningar av livet efter barnafödande.

Vissa mammor hade fel bild av PPD-symtom, dåliga upplevelser av bemötande och brist på

förtroende för vården, vilket ledde till obehandlade symtom och skapade frustration och mer

23

ångest. Kunskapsstöd behöver dessutom betonas för att kunna förbättra tillgång till stöd och

dess effektivitet, något som förstärks i ytterligare studier om kvinnors informationspåverkan,

särskilt vid EPDS-screening (Bhat et al., 2018; Youash et al., 2013). Vikt av information och

dess påverkan uppmärksammas i tidigare studier (Delaney et al., 2015; Youash et al., 2013) och

visar att det finns ett samband mellan kvalitet av information och effekt av denna (Youash et

al., 2013) samt skillnader beroende på tidpunkt för screening (Delaney et al., 2015). Dessa

studier förstärker vikten av kunskap och information till kvinnor före och efter depression vilket

uppmärksammats i denna studie. Socialstyrelsen (2017) har skrivit en rapport om kunskapsstöd

till kvinnor efter förlossning vilken återigen lägger fram vikten av kunskap och information i

både förebyggande och lindrande syfte och pekar på alla vårdkedjans roller samt önskemål och

behov utifrån kvinnornas perspektiv.

Dessa resultat speglar Joyce Travelbees omvårdnadsteori med begreppet kommunikation och

vikten av att förstå andras situation. Detta pekar på nödvändigheten att som sjuksköterska kunna

föreställa sig och förstå den som vårdas om den inte har tillräcklig information och om

kommunikationen därför är bristande. Dessutom blir vårdrelationen också bristande

(Kirkevold, 2000). Kvinnor med PPD kan inte prata om de inte vet när, var, hur och med vem

de skulle behöva prata eller om de inte vet vad de skulle behöva prata om. Detta har

uppmärksammats i denna studie med behovet att kunna förebygga lidande när kunskap gavs

innan symtomen uppstod. Följaktligen kan kunskap lindra lidande, vilket bevisats i både detta

arbete och i ytterligare studier (Youash et al., 2013). Detta var också en viktig punkt i

Travelbees teori (Kirkevold, 2000).

Etiska- och samhällsperspektiv

Sett ur ett etiskt perspektiv kan denna studies resultat gällande proaktivt informerande gynna

de drabbade kvinnornas delaktighet i sin egen vård och öka möjligheten till självbestämmande

då de med större kunskap troligen skulle känna sig mer bekväma med att uttrycka sina behov

och önskemål.

Ur en samhällsaspekt bidrar denna studie till mer uppmärksamhet på sammanhanget kvinnor

befinner sig i. Resultatet visar också betydelsen både av samhällets förväntningar på kvinnors

mående postpartum och av den stressen och prestationskrav samhällets påtryckningar medför i

en värld präglad av information och sociala medier.

24

Metoddiskussion

Val av litteraturstudie med beskrivande design var en styrka eftersom fokus på studien var att

undersöka kvinnors upplevelser. Detta kunde bara besvaras med kvalitativa studier och en

design som anpassade sig till varierande data och som kunde belysa upplevelser (Polit & Beck,

2010).

De sökord som användes speglade de viktigaste kombinationer enligt syftet och

frågeställningarna. En annan styrka i sökstrategin var att inkludera artiklar som publicerades

mellan 2000 och 2019, vilket täckte en ganska lång period och gav möjlighet att få fram ett stort

och varierat antal artiklar (Friberg, 2017). Val av sökord kunde tyckas vara otillräckligt brett

eftersom andra kombinationer kunde hade lett till bättre sökningsresultat. Även översättning av

vissa begrepp var svårt och visade kanske därför brist på förmåga att hitta rätt. Att skriva PPD

som postpartum depression, det vill säga i två ord istället för ett hjälpte att begränsa antal artiklar

men kunde ses som en svaghet i litteratursökningen.

Urvalsprocessen ledde till att vissa artiklar valdes bort då de inte var lämpliga för att besvara

syftet eller eftersom inklusionskriterierna inte var uppfyllda. Att undersöka kvinnors

upplevelser av PPD satte krav på att hitta artiklar med PPD i centrum, vilket även var en styrka

för denna studie eftersom artiklar valdes med titlar som var så specifika som möjligt och som

inte fokuserade på andra vinklar av ämnet eller på en specifik del av världen (Friberg, 2017).

Kvalitetsbedömning av alla inkluderade artiklar gjordes med en specifik mall som utvärderade

varje artikels kvalitet. Varje inkluderad artikel bedömdes vara av hög eller medelhög kvalitet

vilket tillförde studiens egen kvalitet (Willman, Stoltz & Bathsevani, 2011).

Eftersom bedömning av etiska kommittéer var en av inklusionskriterier var studien förstärkt

med det faktum att alla intervjuade kvinnor var respekterade i deras val att delta och uttrycka

sig. På grund av ämnets känslighet var etiska kommittéers tillstånd extra viktigt samt var etiska

övervägande. Detta ingick i kvalitetsmallen för utvärdering av artiklarna och var en av arbetets

styrkor i urvalet av artiklarna (Willman, Stoltz & Bathsevani, 2011).

Formulering av kategorier och underkategorier utfördes utifrån artiklarnas fynd och i samband

med denna studiens syfte. Dessa kategorier var därför relevanta för att besvara syftet eftersom

25

de påträffades flera gånger, vilket tydde på att resultaten var konsekventa (Polit & Beck, 2010).

Typ av artiklar kan ses som både svaghet och styrka. Att alla studier var kvalitativa kunde å ena

sidan ge homogenitet men å andra sidan fanns olika design i de kvalitativa studierna som skilde

sig åt markant och detta kunde vara en svaghet (Forsberg &Wengström, 2016).

PPD är ett tillstånd som är ganska kontroversiellt när det gäller definition eller bedömning

eftersom ingen internationell konsensus om både tillstånd och verktyg till bedömning finns.

Därför var det svårt att bedöma om alla artiklar handlade om samma ”tillstånd”, det vill säga

om alla artiklar diskuterade samma svårighetsnivå av tillståndet. Ytterligare ledde de tre olika

frågeställningarna till att resultatet blev splittrat, vilket kan ses som en brist. Till slut kunde

andra artiklar, med fokus ur andra vinklar, väljas för att kunna få ett ännu bredare urval (Polit

& Beck, 2010).

Studien fokuserade inte på en specifik del av världen, men resultatet blev troligtvis trots detta

ändå baserat på vissa samhällsgrupper, vilket kan ses som en begränsning av studieresultatet

eftersom överförbarheten minskar. Resultatens giltighet bedömdes utifrån granskningsmallar

och var del av de kriterierna som togs med till kvalitetsbedömningen (Polit & Beck, 2010).

Framtida forskning behöver fokusera på upplevelser av bemötande och vikt av tillgänglig

information om PPD för att kunna få en tydligare bild av hur vården kan förbättras. En annan

vinkel som behöver studeras mer är betydelsen av kultur och identitet för kvinnors upplevelser.

Befolkningen blir mer och mer internationell och blandad i stora städer vilket påverkar

omhändertagande av kvinnor och PPD och deras möjligheter att mobilisera stöd och förstå vad

PPD innebär. Därför skulle ytterligare studier fokusera på möjligheterna att erbjuda individuellt

anpassad information och kunskap.

Kliniska implikationer

Denna studie belyste postpartum depression som både ett vanligt och tvetydigt tillstånd med

specifika konsekvenser för kvinnor, familj och vårdpersonal. Därmed har detta arbete bidragit

till nya förståelser eller nya vinklar av sjukdomen samt kunskap om hur negativa upplevelser

kan förebyggas för att lindra tillstånd. Om vården i ett tidigt skede arbetar förebyggande med

muntlig information om de basala behoven ett nyfött barn har kan nyblivna mammor få en

bättre självkänsla och uppleva att de är tillräckligt bra mammor till sina barn. Kunskapen om

26

vilka behov barnet har och hur man uppfyller dessa kan även för de kvinnor som inte känner

den naturliga kopplingen till sitt barn vara viktigt, då de inte behöver känna sig maktlösa över

hur de ska hantera situationer när barnet ropar efter närhet eller mat, utan istället kan koppla in

andra som kan vara behjälpliga med dessa behov.

Eftersom studier har visat att mer fokus också behöver läggas på kvinnor skulle även deras

behov uppmärksammas, med vikt på individuell anpassning, beroende på kvinnornas egna

resurser, såväl sociala, ekonomiska, emotionella och materiella. Ett sätt att kunna göra det

skulle kanske vara att ta reda på vilken kunskap kvinnorna har innan förlossningen, fråga dem

vad de behöver, om de vet till vem de kan vända sig, till exempel. Denna studie belyser också

vikten av vårdpersonalens kännedom om de olika upplevelserna av PPD, liksom medvetenheten

om kvinnors svårigheter att konkretisera sina känslor. Personal som möter dessa sköra kvinnor

i sitt arbete behöver därför få särskild utbildning för att kunna ge ett optimalt bemötande och

stöd, samtidigt som kvinnor också behöver få utbildning om särskilda symtom på PPD och vad

de skulle göra i fall symtom uppstår.

Slutsats

Kvinnors upplevelser av PPD är associerat med en mängd negativa känslor. Uppfattningen att

inte duga som mamma eller inte kunna leva upp till omvärldens förväntningar gör kvinnorna

sköra och skamfyllda. Detta leder till ökat motstånd att söka vård och symtomen på frustration

och ångest förstärks, vilket i sin tur leder till att många kvinnor inte får en fastställd diagnos.

De typer av stöd som kvinnorna föredrar är stöd i grupp och i hemmet, men även socialt stöd

från omgivningen är viktigt för att kunna och våga prata om sitt tillstånd samt specifika

möjligheter att mobilisera stöd. Omvårdnaden behöver bli mer empatisk och förstående. Vidare

forskning behöver fokusera på kvinnorna och behovet av mer specifik och individuellt anpassad

information kring PPD och omställningen till mammarollen, i både förebyggande och lindrande

syfte, vilket skulle kunna förbättra upplevelsen av bemötande och stöd. Ytterligare behövs mer

forskning om betydelsen av personlighetsdrag och kultur relaterat till förmågan att kunna

mobilisera stöd.

27

REFERENSER

*) Artiklar inkluderade i resultatet

Allgulander, C. (2014). Klinisk psykiatri. Lund: Studentlitteratur.

Alexandrou, F., Sakellari, E., Kourakos, M., Sapountzi-Crepia, D. (2018). Health visitors' perceptions on their role

to assess and manage postpartum depression cases in the community. Health and Social care Community 26(6),

995-1000. doi: 10.1111/hsc.12638

Almalik, M., Dean, V. (2017). Understanding maternal postpartum needs: A descriptive survey of current maternal

health services. Journal of Clinical Nursing, 26, 4654-4663. doi: 10.1111/jocn.13812

American Psychological Association (APA, 2007). Postpartum Depression. Washington, DC: American

Psychiatric Press. Hämtad 14 januari 2019, från https://www.apa.org/pi/women/resources/reports/postpartum-

depression-brochure-2007.pdf

Bhat A., Hoeft, T., McCoy, E., Unutzer, J. & Reed, S. (2018). Parenting and Perinatal depression: meeting

women’s needs. Journal of Psychosomatic Obstetrics & Gynecology, 8. doi: 10.1080/0167482X.2018.1490723

Bilszta, J., Ericksen, J., Buist, A. & Milgrom, J. (2011). Women´s experience of postnatal depression – beliefs

and attitudes as barriers to care. The Australian Journal of Advanced Nursing, 27(3), 44-54.

Borglin, G., Hentzel, J., Bohman, D.M. (2015). Public health care nurses' views of mothers' mental health in

paediatric healthcare services: a qualitative study. Primary Health Care Research & Development, 16(5), 470-80.

doi: 10.1017/S1463423615000055

Brodribb, W., Zadoroznyj, M. & Dane, A. (2013). The views of mothers and GPs about postpartum care in

Australian general practice. BMC Family Practice,14:139. doi: 10.1186/1471-2296-14-139

Brummelte, S., Galea, L.A.M. (2016). Postpartum Depression: Etiology, Treatments and consequences for

Maternal Care. Hormones and Behaviour, 77, 153-166. doi.org/10.1016/j.yhbeh.2015.08.008

* Buultjens, M. & Liamputtong, P. (2007). When giving life starts to take the life out of you: women's

experiences of depression after childbirth. Midwifery, 23, 77-91. doi: 10.1016/j.midw.2006.04.002

Canty, H. R., Sauter, A., Zuckerman, K., Cobian, M. & Grigsby, T. (2019). Mothers' Perspectives on Follow-up

for Postpartum Depression Screening in Primary Care. Journal of Developmental Behavioral Pediatrics, 40 (2),

139-143. doi: 10.1097/DBP.0000000000000628

Chan, S.W., Levy, V., Chung, T.K. & Lee, D. (2002). A qualitative study of the experiences of a group of Hong

Kong Chinese women diagnosed with postnatal depression. Journal of Advanced Nursing, 39(6), 571-579.

28

* Chew-Graham, C., Sharp, D., Chamberlain, E., Folkes, L. & Turner, K.M. (2009). Disclosure of Symptoms of

Postnatal Depression, the Perspectives of Health Professionals and Women: a qualitative study. BMC Family

Practice, 10(7). doi:10.1186/1471-2296-10-7

Coates, R., Ayers, S & de Visser, R. (2014). Women's experiences of postnatal distress: a qualitative study. BMC

Pregnancy and Childbirth, 14(359). doi: 10.1186/1471-2393-14-359

* Coates, R., de Visser, R. & Ayers, S. (2015). Not identifying with postnatal depression: a qualitative study of

women's postnatal symptoms of distress and need for support. Journal of Psychosomatic Obstetrics & Gynecology,

36(3), 114-21. doi: 10.3109/0167482X.2015.1059418

Delaney, A., Dalmida, S.G., Gaydos, L. (2015). When It Is Not Postpartum Depression: Understanding the

Postpartum Mental Health Needs of Mothers and How They are Being Met. Issues in Mental Health Nursing,

36(6), 416-423. doi: 10.3109/01612840.2014.1002645

Dennis, C.-L. (2010). Postpartum depression peer support: Maternal Perceptions from a randomized controlled

trial. International Journal of Nursing Studies, 47(5), 560-568. doi: 10.1016/j.ijnurstu.2009.10.015

Dennis, CL. & Chung-Lee, L. (2006). Postpartum depression help-seeking barriers and maternal treatment

preferences. Birth Issues in Perinatal Care, 33(4), 323–331. doi: 10.1111/j.1523-536X.2006.00130.x

Etikprövningmyndigheten. Vad säger lagen? Uppsala: Etikprövningmyndigheten. Hämtad 3 april, 2019, från

https://etikprovning.se/for-forskare/vad-sager-lagen/

* Feeley, N., Bell, L., Hayton, B., Zelkowitz, P. & Carrier, M.-E. (2016). Care for Postpartum Depression: What

do Women and Their Partners Prefer? Perspectives in Psychiatric Care, 52, 120-130. doi: 10.1111/ppc.12107

Forsberg, C., Wengström, Y. (2016). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering, analys och presentation

av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur & Kultur.

Friberg, F. (2017). Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur.

Gibson, J., MacKenzie-MacHarg, K., Shakespeare, J., Price, J. & Gray, R. (2009). A systematic review of studies

validating the Edinburgh Postnatal Depression Scale in antepartum and postpartum women. Acta Psychiatrica

Scandinavica, 119, 350-364. doi: 10.1111/j.1600-0447.2009.01363.x

* Habel, C., Feeley, N., Hayton, B. & Zelkowitz, P. (2015). Causes of Women's Postpartum Depression

Symptoms: Men's and women's perceptions. Midwifery, 31, 728-734. doi: 10.1016/j.midw.2015.03.007

Hadfield, H. & Wittkowski, A. (2017). Women's Experiences of Seeking and Receiving Psychological and

Psychosocial Interventions for Postpartum Depression: A Systematic Review and Thematic Synthesis of the

Qualitative Literature. Journal of Midwifery & Women's Health, 62(6), 723-736. doi: 10.1111/jmwh.12669.

29

* Hall, P. (2006). Mother´s Experiences of Postnatal Depression: an interpretative phenomenological analysis.

Community Practitioner, 79(8), 256-260.

* Hanley, J. & Long, B. (2006). A study of Welsh mother´s experiences of postnatal depression. Midwifery, 22,

147-157. doi: 10.1016/j.midw.2005.08.004

Hirst, K., Moutier, C.Y. (2010). Postpartum Major Depression. American Academy of Family Physicians, 82 (8),

926-933.

* Holopainen, D. (2001). The Experience of Seeking Help for Postnatal Depression. Australian Journal of

Advanced Nursing, 19(3) 39–44.

Kirkevold, M. (2000). Omvårdnadsteorier: analys och utvärdering. Lund: Studentlitteratur.

Letourneau, NL., Dennis, CL., Benzies, K., Duffet-Leger, L., Stewart, M., Tryphonopoulos, PD., Este, D. &

Watson, W. (2012). Postpartum Depression is a Family Affair: Addressing the Impact on Mothers, Fathers, and

children. Issues in Mental Health Nursing, 33(7), 445-457. doi:

Leahy-Warren, P., McCarthy, G. & Corcoran, P. (2011). Postnatal Depression in First-Time Mothers: Prevalence

and Relationships Between Functional and Structural Social support at 6 and 12 weeks Postpartum. Archives of

Psychiatric Nursing 25(3), 174-184.

McConnell, J., Baker, M. & Marks, L. (2005). Experiencing a dilemma – accounts of working with PND.

Community Practitioner, 78(7), 251-254.

Mollard, E.K. (2014). A Qualitative Meta-Synthesis and Theory of Postpartum Depression. Mental Health

Nursing, 35, 656-663. doi: 10.3109./01612840.2014.893044.

* Montgomery, P., Mossey, S., Adams, S. & Bailey, P.H. (2012). Stories of women involved in a postpartum

depression peer support group. International Journal of Mental Health Nursing, 21(6), 524-32. doi:

10.1111/j.1447-0349.2012.00828.x

* Negron, R., Martin, A., Almog, M., Balbierz, A. & Howell, E. A. (2013). Social support during the postpartum

period: Mothers Views on Needs, Expectations, and Mobilization of Support. Matern Child Health, 17(4), 616-

623. doi: 10.1007/s10995-012-1037-4

Oates, M.R., Cox, J.L., Neema, S., Asten, P., Glangeaud-Freudenthal, N., Figueiredo, B., Gorman, L.L., Hacking

S., Hirst, E., Kammerer, M.H., Klier, C.M., Seneviratne, G., Smith, M., Sutter-Dallay, A-L., Valoriani, V.,

Wickberg, B., Yoshida, K. & the TCS-PND Group. (2004). Postnatal depression across countries and cultures: a

qualitative study. British Journal of Psychiatry 186(46), 10-16.

30

Pao, C., Guintivano, J., Santos, H. & Meltzer-Brody, S. (2019). Postpartum depression and social support in a

racially and ethnically diverse population of women. Archives of Women’s Mental Health, 22(1), 105-114. doi:

10.1007/s00737-018-0882-6

* Patel, S., Wittkowski, A., Fox, J R.E. & Wieck, A. (2013). An exploration of illness beliefs in mothers with

postnatal depression. Midwifery. 29, 682-689. doi: 10.1016/j.mdw.2012.06.012

Polit, D.F. & Beck, C.T. (2010). Essentials of nursing research: appraising evidence for nursing practice. (7.,

ed.) Philadelphia PA: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.

* Power, T., Jackson, D., Carter, B., Weaver, R. (2014). Misunderstood as mothers: women's stories of being

hospitalized for illness in the postpartum period. Journal for Advanced Nursing (JAN)71(2), 370-80. doi:

10.1111/jan.12515

Prevatt, B.-S. & Desmarais, S.L. (2018). Facilitators to Disclosure of Postpartum Mood Disorder Symptoms to a

Healthcare Provider. Maternal Child Health Journal, 22(1), 120-129. doi: 10.1007/s10995-017-2361-5

Santos Junior, H.P.O., Gualda, D.M.R., Silveira, M.F.A & Hall, W.A. (2012). Postpartum Depression: the (in)

experience of Brazilian primary healthcare professionals. Journal of Advanced Nursing, 69(6), 1248-1258. doi:

10.1111/j.1365-2648.2012.06112.x

Scrandis, D. A., (2005). Normalizing Postpartum Depressive Symptoms With Social Support. American

Psychiatric Nurses Association 11(4), 223–230. doi: 10.1177/1078390305280940

Skärsäter, I. (2011). Psykisk ohälsa. A-K.Edberg &, H.Wijk (Red), Omvårdnadens grunder: Hälsa och ohälsa

(s. 720–722). Lund: Studentlitteratur.

* Skoog, M., Berggren, V., Kristenssom Hallström, I. (2019). “Happy that someone cared”- Non-native-speaking

immigrant mothers’ experiences of participating in screening for postpartum depression in the Swedish child health

services. Journal of Child Health Care, 23 (1), 118-130. doi: 10.1177/1367493518778387

Slade, P., Morrell, C.J., Rigby, A., Ricci, K., Spittlehouse, J. & Brugha. (2010). Postnatal Women´s Experiences

of Management of Depressive Symptoms: a qualitative study. British Journal of General Practice, 60(580), e440-

8. doi: 10.3399/bjgp.10x532611

Slomian, J., Honvo, G., Emonts, P., Reginster, J.-Y., Bruyère, O. (2019). Consequences for Maternal postpartum

depression: A systematic review of maternal and infant outcomes. Women’s Health, 15, 1-55. doi:

10.1177/1745506519844044

* Slomian, J., Emonts, P., Vigneron, L., Acconcia, A., Glowacz F., Reginster, J.Y., Oumourg, M. & Bruyère, O.

(2017). Identifying maternal needs following childbirth: A qualitative study among mothers, fathers and

professionals. BMC Pregnancy and Childbirth 17(1), 1–13. doi: 10.1186/s12884-017-1398-1

31

Socialstyrelsen (2017) (i.d.). Kunskapsstöd för vården till kvinnor efter förlossning. En översikt av befintliga

kunskapsstöd och kartläggning av önskemål om och av behov av nya kunskapsstöd. Hämtad den 1 maj 2019 från

https://www.socialstyrelsen.se/SiteCollectionDocuments/2017-4-13-kunskapsstod.pdf

Svensk sjuksköterskeförening. (2010). Värdegrund för omvårdnad. Swenurse.se. Hämtad 10 april, 2019, från

publikationersvensk-sjukskoterskeforening/etik-publikationer/vardegrund.for.omvardnad_reviderad_2016.pdf

Swami, V., Barron, D., Smith, L., Furnham, A. (2019). Mental health literacy of maternal and paternal postnatal

(postpartum) depression in British adults. Journal of Mental Health 5, 1-8. doi: 10.1080/096338237.2019.1608932

* Sword, W., Busser, D., Ganann, R., MacMillan, T., Swinton, M. (2008). Women’s Care-Seeking After Referral

for Postpartum Depression. Qualitative Health Research 18(9), 1161-1173. doi:10.1177/1049732308321736

* Thomas, L.J., Scharp, K.M. & Paxman, C.G. (2014). Stories of postpartum depression: exploring health

constructs and help-seeking in mothers' talk. Women & Health, 54(4), 373-87. doi:

10.1080/03630242.2014.896442

Turner, K., Chew-Graham, C., Folkes, L., Sharp, D. (2010). Women’s experiences of health visitor delivered

listening visits as a treatment for postnatal depression: A qualitative study. Patient Education and Counseling

78(2), 234–239. doi: 10.1016/j.pec.2009.05.022

Tuovinen, S., Lahti-Pulkkinen, M., Girchenko, P., Lipsanen, J., Heinonen, K., Reynolds, RM., Hämäläinen, E.,

Kajantie, E. Laivuori, H., Pesonen, AK., Villa, PM. & Räikkönen, K. (2018). Maternal depressive symptoms

during and after pregnancy and child developmental milestones. Official Journal of the Anxiety and Depression

Association of America, 35(8), 732-741. doi: 10.1002/da.22756.

* Ugarizza, D.N. (2002). Postpartum Depressed Women´s Explantation of Depression. Journal of Nursing

Scholarship, 34(3), 227-233.

Willman, A., Stoltz, P. & Bathsevani, C. (2011). Evidensbaserad omvårdnad: En bro mellan forskning & klinisk

verksamhet. Lund: Studentlitteratur.

Wszolek, K., Żurawska, J., Łuczak-Wawrzyniak, J., Kopaszewska-Bachorz, B., Głowińska, A. & Pięta, B. (2018).

Postpartum depression: a Medical or a Social problem? The Journal of Maternal-Fetal & Neonatal Medicine,

33(7), 445-457. doi: 10.1080/14767058.2018.1555802.

Youash, S., Campbell, K., Avison, W., Peneva, D., Sharma, V. & Xie B. (2013). Influence of health information

levels on postpartum depression. Archives of Women's Mental Health, 16(6), 489-498. doi: 10.1007/s00737-013-

0368-5

32

Youn, H., Lee, S., Han, SW., Kim, LY., Lee, TS., Oh, MJ., Jeong, HG. & Cho, GJ. (2017). Obstetric risk factors

for depression during the postpartum period in South Korea: a nationwide study. Journal of Psychosomatic

Research, 102, 15–20. doi: 10.1016/j.jpsychores.2017.09.003

33

Bilaga 1.

Tabell 2. Översikt av inkluderade artiklar.

Författare,

land, år Titel Syfte Metod Undersökningsgrupp Resultat/kategorier eller tema Kvalitet

Buultjens et al.,

Australien, 2006.

When giving life starts to

take the life out of you: women's experiences of

depression after childbirth.

Att fånga upp röster från

mödrar som lider i tystnad av PPD.

Kvalitativa intervjuer (in-

depth)

10 kvinnor med PPD Stigma är vanligt förekommande då kvinnorna

inte upplever att de klarar av kraven på mödraskapet eller får direkt anknytning till

barnet. PPD kan därför vara en skrämmande och

isolerande upplevelse.

Hög

Chew-Graham et al.,

Storbritannien, 2009

Disclosure of symptoms of postnatal depression, the

perspectives of health professionals and women:

a qualitative study

Att undersöka allmänläkares, distriktssköterskor och

kvinnors syn på svårigheten att tala om PPD-symtom

Kvalitativ metod: intervjuer (In-depth)

19 allmänläkare 14 distriktssköterskor

28 kvinnor

Förståelse för PPD: Kvinnorna med tidigare depression har insikt om sjukdomen. Ställa

diagnos: Vårdpersonal förlitar sig på klinisk blick, snarare än screening. Drar sig för att ställa

diagnos pga. få resurser att hänvisa vidare.

Kvinnorna fattar aktivt beslut om att berätta/inte berätta om sina känslor.

Hög

Coates et al.,

Storbritannien,

2015

Not identifying with

postnatal depression: a

qualitative study of women's postnatal

symptoms of distress and

need for support

Att undersöka olika

psykologiska upplevda

symtom postnatal hos kvinnor och utforska vilka symtom

blev bedömde eller ifrågasätts

Kvalitativ metod: In-depth

intervjuer analyserad med

induktiv tematisk analys.

17 kvinnor med specifika

symtom

Fem olika teman diskuterades: - Identifiering

med PND eller ej; - behov av att normalisera

stöd; - behov av stöd oavsett diagnos; - vikt av timing; - frågeformulär är ej tillräckligt

Hög

Feeley et al., Kanada, 2015

Care for postpartum Depression: What do

Women and Their Partners

prefer?

Att beskriva vård preferenser av kvinnor med depressiva

symtom och deras parter

Kvalitativ deskriptiv studie 30 par Fyra teman identifierades: - förstående vård; -stöd; - sociala aktiviteter; -

rådgivning och medicinering

Hög

Habel, Kanada, 2015

Causes of women´s postpartum depression

symptoms: Men´s and

women´s perceptions

Att beskriva mäns och kvinnors uppfattning om

orsakerna till PPD samt

skillnader i uppfattning mellan könen.

Kvalitativ metod med semistrukturerade

intervjuer

Samtliga män och kvinnor i 30 heterosexuella par, där kvinnan

fått minst 12 poäng i EPDS-

formuläret.

Nio olika orsaker, varav alla utom en uppgavs av både männen och kvinnorna. Endast männen

angav att kvinnorna utsattes för ett socialt tryck.

Hög

Hall,

Storbritannien,

2006

Mothers experiences of

postnatal depression: an

interpretative phenomenological analysis

Att undersöka PPD,

drabbade mödrars tankar och

känslor för att öka förståelsen för PPD.

Kvalitativ metod med

ostrukturerade intervjuer

10 kvinnor Tidigare kända teman: svårigheter att berätta om

sina känslor och tankar, orealistiska

förväntningar, tankar om att vara dålig mamma och om anknytning.

Nya teman: känsla av att inte ha rätt att vara

deprimerad när barnet är ”så perfekt”, självtvivel, tron att någon i familjen ska dö.

Hög

34

Hanley et al., Storbritannien,

2005

A study of Welsh mother’s experiences of postnatal

depression

Att undersöka erfarenheter av walesiska mödrar som

diagnostiserats med PPD samt

ifrågasätta om PPD är socialt fastställt (accepterat?

Determinerad)

Kvalitativ metod med semistrukturerade

intervjuer

10 kvinnor, de flesta från lägre socioekonomisk klass, utvalda

bland 30 diagnostiserade med

PPD.

Kvinnorna hade låg kunskap om PPD innan de blev gravida och förnekade först sina känslor.

Svårt att prata om sina känslor. Studien visar

också att social support är viktigt.

Hög

Holopainen,

Australien, 2002

The experience of seeking

help for postnatal depression

Att undersöka kvinnors

upplevelser av stöd och behandling för postnatal

depression

Kvalitativ metod med in-

depth intervjuer och fenomenologisk metod

använts

7 kvinnor med PPD Fyra teman dök upp med fokus på olika

stödgrupp: interpersonellt stöd; - modervård; - medicinsk och läkare stöd; - postnatalt stöd. 19

underkategorier identifierades

Medelhög

Montgomery et

al., Australien, 2012

Stories of women involved

in a postpartum depression peer support group

Att beskriva hur kvinnor pratar

om deras upplevelser av PPD i ett specifikt sammanhang: en

stödgrupp med jämlika.

Kvalitativ metod med

fokuserad etnografi i ett naturalistiskt sammanhang;

strukturerad narrativ analys

av kvinnors berättelser

7 kvinnor med PPD Tre olika typ av berättelser identifierades i vilka

upptäckts olika underkategorier: A) sjukdom-berättelser (Struktur; mening och funktion); B)

mothering vishet-berättelser (struktur; mening

och funktion); C) mobiliserande-berättelser (struktur, mening och funktion)

Medelhög

Negron et al.,

USA, 2013

Social Support during

postpartum period:

Mother's view on needs, expectations, and

mobilization of support

Att undersöka kvinnors

upplevelser av PPD och av

socialt stöd efter förlossning

Kvalitativ metod med

fokusgrupper

33 kvinnor från olika kulturer Stora utmaningar och behov under postpartum

period; -förväntningar av socialt stöd och av

familjeförsörjare

Hög

Patel et al.,

2013

An exploration of illness

beliefs in mothers with postnatal depression

Att undersöka PPD-drabbade

kvinnors tro om sjukdomen

Kvalitativ metod med

semistrukturerade intervjuer

11 kvinnor Ej som förväntat, identifiering av stressorer i

livet som orsak till PPD, konflikt mellan diagnosen och hur man vill uppfattas,

antidepressiva: upplevelse av svaghet att stå på

dessa (uppfattas som dålig mamma), förlust av tid r/t sorgeperiod och skuld att ha dåligt

inflytande på barnet, osäker framtid

Hög

Power et al.,

Australien,

2014

Misunderstood as mothers:

women's stories of being

hospitalized for illness in the postpartum period

Att undersöka mammors

upplevelser med

vårdpersonalen för att identifiera svårighet i

kombination mellan sjukdom

och mothering

Kvalitativ metod med

intervjuer/kvinnors

berättelser/storytelling

27 kvinnor från Australien eller

USA deltog i studien, hade 1 till

6 barn och själv identifierades med brytning i mothering.

Kvinnor upplevde vara bedömde av

vårdpersonalen på ett negativt sätt på grund av

missförstånd och hinder under vårdtiden.

Hög

Skoog et al., Sverige

2019

“Happy that someone cared”- Non-native-

speaking immigrant

mothers experiences of participating in screening

for postpartum depression

in the Swedish child health services

Att undersöka invandrares och icke-svenska talande

erfarenheter av screening för

postpartum depression

Kvalitativ metod med induktiv design

13 intervjuer Kvinnor upplever bli en person igen; utmaning om att prata om sina känslor; påminnelse av

förlust med nya möjligheter

Hög

35

Slomian et al., Belgien, 2017

Identifying maternal needs following childbirth: A

qualitative study among

mothers, fathers and professionals

Att utforska mammors behov under barnets första år; -

jämföra dessa behov bland två

kategorier av kvinnor (med eller utan psykisk ohälsa); -

jämföra dessa behov med

fackmans eller pappors perspektiv

Kvalitativ metod med Individuella intervjuer och

fokusgrupper

22 kvinnor av olika åldrar Stort behov av stöd på fyra olika nivåer: - behov av information; - behov av psykologiskt

stöd; - behov att dela upplevelser/erfarenheter; -

behov av praktiskt samt materiellt stöd

Hög

Sword et al.,

Kanada, 2008

Women's Care-Seeking

Experiences After Referral

for Postpartum Depression

Att sondera vårdansökan bland

kvinnor

Kvalitativ metod med in-

depth intervjuer,

halvstrukturerade

18 kvinnor Inverkan på tre olika nivåer: individuellt, socialt

nätverk och vårdnivå. Varje nivå uppdelad i fler

underkategorier (Hinder och facilitator t.ex.)

Hög

Thomas et al.,

USA, 2014

Stories of Postpartum

Depression: Exploring

Health Constructs and Help-Seeking in Mother's

Talk

Att undersöka eller avslöja

beteendens konstruktioner i

online berättelser av kvinnor som upplev PPD

Kvalitativ metod med

heuristik analys på online

berättelser och träff med IM kriterierna eller kategorier

30 kvinnor Mellan 1 och 5 kategorier hittades och hårdhet

verkade vara det oftast påträffat, sedan sociala

normer, facilitator, hinder och self-efficacy

Medelhög

Ugarriza, USA,

2002

Postpartum Depressed

Women´s explanation of

depression

Att få fram empirisk kunskap

om PPD för att förbättra

upptäckt och handling kring PPD.

Kvalitativa intervjuer 30 kvinnor med PPD Kvinnornas upplevelser skilde sig från DSM-IV-

kriterierna: upplevelserna var ofta mildare än

diagnoskriterierna. Kvinnorna beskrev också skuldkänslor över tankar om att skada sina barn,

att de upplevde PPD som långvarigt och gravt

och orsakade ytterligare problem med t ex äktenskapet.

Hög