Snarestad Kyrka byggdes 1924 och invigdes andra sondagen i advent 1925. Kyrkan ritades av domkyrkoarkitekt We2h1in i Lund.

Snarestads Icyrka ligger hogt placerad, väl synlig i byn. Platsen har en vidunderlig utsikt over det vackra och historiska landskapet. En plats for lugn och ro samt eftertanke.

Kyrkan, som ritades av domkyrkoarkitekten i Lund, invigdes ar 1925. Redan tidigare har det funnit en kyrka som harstammade fran borjan av 1200-talet. Pa attehorgen fanns en klockstapel med kyrkklockor fran 1500- och 1600-talet, fran en tid da platsen upplevde krig mellan svenska och danska knektar.

Under fiera ar, har hembygdslaget i Snarestad, samlat in berattelser om den gamla och den nya kyrkan. Berattelserna har skrivits ner och finns dokumenterade. Ett arv till kommande generationer. Under milleniumaret, anordnades en utstallning om Snarestad. Pa denna utstallning presenterades bland annat dokument som gallde kyrkan. Denna skrift är en sammanfattning av dessa dokument. De ursprungliga dokumenten finns sammanstallda i oredigerad form och kan bestallas genom hembygdslaget.

Vi onskar dig en trevlig lasning, tillbaka i tiden.

Valkommen till var lcyrka!

Hembygdslaget Snarestad i december ar 2000

Finansierad av Balkakra Pastorat

Nagra av de som byggde upp kyrkan. I bakgrunden syns att arbetet iir i fid ging. Bilden iir fian 1924. Pa bilden: Herman Haraldsson (snickare), Gustav jakobsson (rnurare), Anders Jonsson (byggnadsarbetare), Gustav Hansson (byggnadsarbetare), Gottfrid Andersson (murare), Oskar Haraldsson (snickare), Emil Johansson (byggnadsarbetare), Nils Arling (byggnadsarbetare).

"Vi bygger upp kyrkan!"

Andra sondagen i advent ar 1925, var en gladjens dag i Snarestad! Under flera âr, hade manniskor i trakten engagerat sig i ateruppbyg,gnaden av kyrkan som egentligen borjade i betydligt mindre skala. Redan ar 1908 hade Johanna Persson, hustru till handlaren och byggmastaren Nils Persson, startat en syfOrening med malsattningen att samla in pengar till en ny klockstapel pa kyrkogarden. Nar vg foreningen kom igang, kom det snart in pengar och gavor fran olika hall. Overformyndaren och haradsdomaren stallde sina formyndararrenden till forfogande. Till och med kommunen bidrog med ett mindre belopp varje

Ar 1922 hade kapitalet i foreningen vuxit till sig sa mycket, att siktet nu istallet var installt pa att ateruppbygga kyrkan. Detta var samma ar som den gamla patronatsratten avskaffades vilket formodligen ocksa bidrog till byggplanerna. En kommitt6 tillsattes och ritningar blev gjorda av domkyrkoarkitekten i Lund. Byggmastare Nils Persson fick uppdraget att bygga till en kostnad av 19.000:- utan inventarier.

Sa visst var det en gladj ens dag nu nar kyrkan invigdes av biskop Edvard Rohde. Predikan halls av kyrkoherden i pastoratet, Otto Centervall. Invigningen fortsatte aven pa kvallen med predikan av Hjalmar Evander, kyrkoherde i Ystad och med sangkor under ledning av Karl Lindberg. Magnhild Larsson, som foljde med sin morfar denna dag, kom ihag nagra ord som biskopen so: "Sc jag star for &wren och klappar pa Snarestadsbornas hjartan"

Den andra advent dr 1925, invigdes kyrkan. Invigningen firriittades av biskop Edvard Rodhe samt med predikan av kyrkoherde Otto Centervall.

Gamla kyrkan och klockstapeln p attehogen

Den ursprungliga kyrkan i Snarestad, byggdes i borjan av 1200-talet. Den byggdes i romansk stil med hogt mellanskepp och rund huvudportal. Nagot senare tillkom en torn.

Vid en inventering, gjord 1867, gars foljande noteringar: "Kyrkan invandigt var 10 alnar bred och 29 alnar lang, i norr fanns ett utbygge i korsvirke, som var 11 alnar i fyrkant. Detta har byggts pa 1700-talet da en forordning om en sadan utvidgning av kyrkorna utfardades. Uppe pa attehogen var en klockstapel av tra uppford och dar hangde de bada kyrkldockorna tillverkade ar 1592 och 1679. Forutom kyrkklockorna fanns bevarad dopfunten fran 1100-talet samt nattvardskalken, tillverkad av en silversmed i Ystad ar 1774 samt ett par ljusstakar av maim fran ar 1626. I valvet fanns kalkmalningar utforda av den sa kallade Snarestadmastaren, daterat till ar 1347.

Vad som da.remot inte finns bevarad av kyrkans inventarier är altaruppsatsen, ett forgyllt bildhuggeriarbete som forestallde Kristus pa korset samt Maria och Magdalena som stod bredvid. Vid sidorna stod bilder av Moses och Aron av 1,5 alnars hiijd och hogre upp vid sidorna bilder av tron och hoppet.Ira overst stod en bild av Kristus med segerfanan. Predikstolen hade formen av en sexhiirning och varje sida var prydd med en forgylld bild."

Redan tidigare, hade det gjort en beskrivning av dopfunten. Ar 1828 nedtecknades foljande: "Ofvanpa dopfunten star ett massingfat av 22 turns diameter, i hvars botten arro uthamrade Adam och Eva vid kunskapens tract, kring vhilken ormen slingrar sig. Ofvanpa fatet star en massingskal af 3 turns djup och 10 turns diameter."

Bilden visar dopfinten fran 1100-talet. Den nuvarande massingsskii len, som drplacerad i dopfitnten, skanktes av barnrnorskan Anna Andersson 1931.

Det har aven funnits en prastgard. Denna lag uppe pa backen, strax aster om kyrkan. Prasterna i Balkakra och Snarestad pastorat hade sina bostader har a.nda till ar 1787. Anledningen till att !Ada pastoratens praster bodde i samma prastgard, var pa grund av en brand ar 1669. Balkakra prastgard brann ner och byggdes aldrig upp igen. Detta hande i en orolig tid med krig mot danskar och kreaturspest.

Den fortvivlade prasten i Balkikra, skriver i ett brev efter branden till generalguvenoren i Skane och Blekinge: "Kreaturspesten har harjat ha.r i forsamlingarna, vilket gar att alla mina notkreatur har blivit dada i kreaturspesten. Kriget med Danmark, det Naar folket i mina forsamlingar svara lidanden. An är det svenska och an är det danska knektax som vildgastar i gardarna och i byarna. Inte minst i pra.stgarden. Dessa kraver mat till knektarna och foder till hastarna och de bortfor nastan alit spannmal, sa bonderna har nastan ingenting att sa i jorden. Bara for ett par veckor sedan kom fyra ridande karlar en natt och de bortforde bagge mina hastar och de har jag annu inte aterfatt. Nu har min nyreparerade prastgard brunnit ner och nu vet jag inte i min olycka hur skall jag forfara".

I sitt svar skriver generalguvernoren att han mycket val forstar vilka svarigheter som drabbat dem i Balkakra men "nagon ateruppbyggnad av Balkakra prastgard under dessa oroliga tider och sã lange kriget med Danmark 'Agar, det kan det inte bli tal om". Han rader Johan Stenson till att flytta till prastgarden i Snarestad, vilket han gor.

"Det firms troll i hogen!"

Den sa kallade attehogen, intill kyrkan, har under arhundraden varit foremal for diskussioner om vad som egentligen doljer sig i den. Formodligen är hogen, resterna av en befastning snarare an en gravhog fran bronsaldern. Man har tidigare funnit losfynd fran senmedeltida keramik pa platsen samt stora mangder tegel. Rent hypotetiskt kan man tanka sig en tidig medeltida huvudgard med vallgrav och tornfOrsedd kulle, omedelbart Oster om den medeltida kyrkan.

Prasten i Snarestad, Johannes Archildi Forbus, skriver ar 1691 ner mystiska saker som han hort talas om i samband med hogen. Han beskriver troll, som tillsammans med byfolket turas om att vakta Over boskapen. Nar det är trollens tur, ska man klappa pa hogen och saga en ramsa. Ut kommer cla trollen. Beloningen for deras arbete, ska man placera pa en sten i kyrkomuren.

Han skriver aven ner en handelse som intraffade ar 1611. Tidigt en morgon patraffas en ung piga fran Marsvinsholm vid hogen. Hon är svart medtagen och chockad. Hon berattar att hon befunnit sig intill attehogen och blivit indragen i den av troll, som hallit henne fa'.ngen under natten. Den stackars kvinnan blev ordinerad, for att harnta sig fran den hemska upplevelsen, att dricka " elleskar (alveskal) pa Dybacks gard. For var dag som gick blev hon sedan battre och battre.

Dessa historier och andra, var sakert bidragande orsaker till att attehogen ar 1793 undersoktes mycket noggrant. Uppdraget fick Anders Polheimer, fOrvaltare pa Marsvinsholm. Han skriver foljande:

"Hans Exellens Generalguvernoren m.m. Hogvalborne Grefven Erik Ruuth gay undertecknad order att undersiika den har vid kyrkan belagna hogen kallad Snares hog om uti densamma kunde finnas nagra minnesmarken sasom krukor eller vapen m.m. Undersokningen skedde genom genomgravning fran sodra sidan av hogen, till dess man inkommit mitt under den ovanpa staende klockstapeln, och utgjorde en gang av 3 alnars hojd och 1/2 alnars bredd till 21 alnars langd under dag.

Hogen befanns varit sammanford av den omkringvarande akerjorden bestaende av margellera blandad med kalk och flintsten, till en hojd Over allmanna marken av 2 alnar och utjamnad. Dar ovanpa var sammanford kullersten, ju storre ju narmare mitten av hogen, vilka nedrivna formerats till ett valv av 5 alnars hojd och saledes stodde varandra.

Under detta stenrose och saledes ovanpa den pinnacle jordbadden lag mycket kol och aska till 2-3 tvarfingers hojd, men inte ben var till finnandes, vilka väl sasom branda lattare genom tid och fuktighet forvandlats till svartmylla. Saledes patraffades intet i denna hog, nagon allman begravningsplats varest hela slakter plagade forvara sina docks aska i krukor, ej heller nagon undermurad stor hall till tak Over densamma.

Utan har denna hag endast for en enda tillfallighets handelse blivit sammanford av jord och losa stenar samt den &ides aska liggande och med sten overhopad.

Marsvinsholm den 11 november 1793

Anders Polheimer"

A ttehogen intill kyrkan. Har det fisnnits, eller finns det for9carande, troll i denna?

"Dom tar vara kyrkklockorr

Nar patronatsratten overtogs av Marsvinsholms agare 1787, innebar beslutet att de tre pastoraten Balkakra, Snarestad och Skarby skulle slas ihop till ett. Innehavaren av patronatsratten skulle darmed se till att det skulle uppforas en kyrka som skulle rymma alla tre forsamlingarnas kyrkobesokare. Oavsett om de redan hade kyrkor i sina byar. Men det driijde anda till 1856 innan det borjade handa saker. Detta ar var Biskop Johan Henrik Thornander pa visit i forsamlingarna. Han forfarades over hur illa stallt det var med underhallet av de tre kyrkorna i byarna. sa fick det inte se ut! Han stallde dad& ett ultima-tum ar 1858 till den davarande agaren av Marsvinsholm, Jules Edvard Stiernblad, att snarast paborja och fardigstalla den gemensamma kyrkan for pastoratet eller sa skulle han forlora sin patronatsratt! Under de kommande fyra aren brev- och ordvaxlades det flitigt med myndigheter och forsamlingsbor om var kyrkan skulle placeras. Till slut enades man. Pa varen 1r 1862 lades grunden till Marsvinsholms kyrka.

Fern ar senare, spreds ett rykte i trakten. Kyrkklockorna i Snarestad skulle flyttas till Marsvinsholm! Detta upprorde folk, som vande sig till Greve Posse pa godset Charlottenlund for rad. I beslutet fran ar 1787 om en gemensam kyrka, stod det skrivet att agaren av patronatsratten skulle Iamna kyrkogardarna och tillhorande saker, i orubbat skick. Efiersom kyrkklockorna i Snarestad var placerade i en klockstapel pa attehogen, utan beroring med sjalva kyrkbyggnaden, ansag byborna att bortforandet av klockorna var i strid mot beslutet. Greve Posse kunde inte forma. Stiernblad att andra asikt, kyrkklockorna skulle till Marsvinsholm.

Ett ogonvittne berattade: "Genom byggarna i Marsvinsholm hade man f'att reda pa vilken dag klockorna skulle hamtas. Man kom overens om att samlas pa kyrkogarden, beslutna att forhindra det hela. Efter en stunds vantan, manga forsamlingsbor var da tillstades bade man och kvinnor, sa kom en skara folk fran Marsvinsholm. De medforde en stenvagn som var fastspand med fyra hastar, pa vilken klockorna skulle lastas. Framkomna till grindarna vid kyrkogarden blevo de stoppade av de narvarande forsamlingsborna och sa utspann sig ett haftigt gral om vem som hade aganderatten till klockorna. När detta pagatt en stund satte plotsligt kuskarna piskan pa hastarna, korde forbi de forsamlade och banade sig vag fram till attekullen. De sade sig fatt order att handla sá. Forsamlingen kom da overens att senate ga den rattsliga vagen med patronus. En stor del av de forsamlade foljde sedan gratande sina kyrkklockor till sockengransen vid Balkakra, dar dramat upplostes. Manga aldre i Snarestad har skildrat detta som ett sorjande begravningsfolje".

Kyrkklockan i nuvarande kyrkan, har ftljande inskriptioner: "Under dret 1924 efter Herrens och Fralsarens Jesu Kristi ftdelse, uti Konung Gustav V tes sjuttonde regeringsdr, dd GotO.id Billing var biskop i Lunds stift, Otto Centervall kyrkoherde i Sndrestad, Anders Andersson och Mauritz Hansson kyrkovardar, gots denna klocka for Sndrestads kapell av M. och 0. Ohlsson i Ystad. Kommen, ldtom oss tillbedja och nedfalla, Ihom oss knaboja for Herren vdr skapare."

- -

• • • • • "

-

Snarestadsborna kande !Lange fortvivlan och bitterhet mot att inte kunna ringa i klockorna under begravningar och helger, som de gjort under arhundraden. Fortvivlan overgick snart i handling mot den orattvisa behandligen. Ar 1868 binnacles en stamningsansokan in till hovratten over Skane och Blekinge. Den var undertecknad av fern hemmansagare i Snarestad:

"Till hovratten Over Skane och Blekinge!

Undertecknade instamma Friherre Jules Edvard Stiernblad pa Marsvinsholm angaende anvandandet av Snarestads kyrkas medel och ringklockor, samt rorande hushallning och yard av kyrkans egendom och byggnad. Eftersom underhall av kyrkan med alit vad dar tillhorer, sasom klockstapel, sockenstuga m.m. vilket !Der& socknen. Varfor vi yrka patronatsratten genom felaktig lcyrkobyggnad vara forverkad och skall socknens samtliga fastighetsagare tillhora Snarestads forsamling.

Snarestad den 2 april 1868

Anders Mattsson nr 38, Lars Andersson nr 37, Ake Martensson nr 3, Sven Jonsson nr 32 och Nils Persson nr 27"

Det finns ingenting som sedan berattar om malets behandling i hovratten. Det blev aldrig en andring. Ingen av de fern hemmansagarna fick uppleva avskaffandet av patronatsratten ar 1922 eller invigningsdagen av den ateruppbyggda kyrkan ar 1925.

Altaret i Sndrestad Kyrka. Vaggarna har mdlningar av Karl Dahlqvist.

Detal frdn vaggmdlningarna i altaret. Intill bilden star: "De togo honom ned och svepte honom i ett linneklade"

Snarestad är bygden sa skOn, sa grann där byalag forskar i det som en gang var. Om flydda tider i gangna dar.

Om attehogen pa backens kron dar hers/ding gravlagts i grastensdos. Om saga och sanning fran hedenhos.

Om gamla kyrkan en kar klenod for var man och kvinna en hjartesak. Men blev till ode for kiv och hat.

Dar prast till folket under selders lopp talat manget allvarsord. Om gud om konung och himelskt hopp.

Dar kyrkans klockor pa attehogen kallat folket till helg och bon. Nar solen sig sankt Over vangar och kron.

Sa har vara fader for oss manat fram en vacker och sallsam vy. Om helgdagskvall i Snarestads by.

Nu tacka vi vart byalag for all dess nit, for vacker gaming och mycket flit.

Av: Albert Mauritzson.