Mikael Gilljam & Ola Jodal

Demokratiutveckling i svenska kommuner

Del IIIKommunala demokratisatsningar

– vägen till en mer vital demokrati?

CEFOSGöteborgs universitet

CENTRUM FÖR FORSKNING OMOFFENTLIG SEKTOR

Varje form av mångfaldigande av innehållet i denna skrift, helt eller delvis, är förbjudet enligt lagen om upphovsrätt.

© CEFOS samt författarnaRedigering: Ralph HeiefortTryckning: Grafikerna Livréna i Kungälv AB, 2005

CEFOS

Demokratiutveckling i svenska kommuner

Del IIIKommunala demokratisatsningar

– vägen till en mer vital demokrati?

Mikael Gilljam & Ola Jodal

Innehåll

Demokratiutveckling i svenska kommuner ................................................................. 1

Kartläggningen ............................................................................................................... 2

Förklaringarna ................................................................................................................ 5

Effekterna ........................................................................................................................ 6

Effekter på kommunnivå ............................................................................................... 10

Effekter på individnivå ................................................................................................... 15

Panelanalys ...................................................................................................................... 20

Demokratiska mötesplatser ............................................................................................ 21

Det sista halmstråt .......................................................................................................... 24

Demokratisatsningarna har misslyckats och deltagardemokratin har försvagats ..... 26

Avstamp för fortsatt forskning ...................................................................................... 27

Referenser ........................................................................................................................ 29

Tabell- och figurförteckning

Tabell 1: Demokratiutvecklande åtgärder i Sveriges kommuner rang-ordnade efter förekomst ............................................................................................. 4

Tabell 2: Effekt av antal demokratiutvecklande åtgärder i kommunen på valdeltagande i kommun- och riksdagsval, skillnad i partiernas valresultat mellan kommun- och riksdagsval (aggregerad röstsplittring), andel person-röster i kommunvalen och skillnad i andel personröster mellan kommun- och riksdagsval samt förändringar i dessa indikatorer mellan olika val ................. 11

Tabell 3: Effekt av antal demokratiutvecklande åtgärder i kommunen på de kommunala journalisternas bedömningar av medborgarnas kännedom om och aktivitet i den kommunala politiken och på medborgarnas nöjdhet med den kommunala demokratin, dels jämfört med för 4-5 år sedan, dels jämfört med andra kommuner ................................................................................... 12

Tabell 4: Effekt av antal demokratiutvecklande åtgärder i kommunen på kommunmedborgarnas politiska deltagande ........................................................... 16

Tabell 5: Effekt av antal demokratiutvecklande åtgärder i kommunen på kommunmedborgarnas politiska färdigheter ............................................................ 16

Tabell 6: Effekt av antal demokratiutvecklande åtgärder i kommunen på kommunmedborgarnas medborgaranda .................................................................... 17

Tabell 7: Effekt av antal demokratiutvecklande åtgärder i kommunen på kommunmedborgarnas tillit till det politiska systemet och dess aktörer ............... 18

Figur 1: Effekt av antal demokratiutvecklande åtgärder i kommunen på sambandet mellan latent och manifest politiskt deltagande .................................... 21

Tabell 8: Effekt av antal demokratiutvecklande åtgärder i kommunen på sambandet mellan latent politiskt deltagande och manifest politiskt del-tagande i form av partiaktivitet, manifestationer och kontakter ............................. 22

1

Demokratiutveckling i svenska kommuner1

Den svenska demokratin fungerar inte friktionsfritt. Tvärtom tycks de flesta bedömare vara överens om att det finns påtagliga och växande problem som måste tas på stort allvar (se t ex SOU 2000:1; SOU 2001:48; Petersson m fl 2000; Gilljam & Hermansson, red, 2003:kapitel 1). De pro-blem som brukar lyftas fram i sammanhanget är det sjunkande valdelta-gandet, lågt förtroende för politiker och politiska institutioner, de otillräck-liga kontakterna mellan styrande och styrda, de sjunkande medlemstalen i de politiska partierna och den tilltagande känslan av politiskt utanför-skap bland många medborgare.

Demokratiproblemen finns på alla nivåer i det politiska systemet –alltifrån bristen på legitimitet för det svenska EU-medlemskapet till konflikter i samband med besparingar och prioriteringar i enskilda stadsdelsnämnder. De demokratiutvecklande åtgärder och arrange-mang – eller om man så vill den demokratimedicin – som ordineras och sätts in hör dock i första hand hemma på den lokala nivån. Exempel på vad som diskuteras och genomförs i de svenska kommunerna är en förstärkning av det kommunala folkomröstningsinstitutet, brukar-medverkan och brukarinflytande inom framförallt skola och barnom-sorg, byalag, stormöten och olika typer av rådsorgan (ungdomsråd, pensionärsråd, handikappråd med mera) samt medborgerlig initiativrätt i kommunfullmäktige, öppna nämndsammanträden och ett mer aktivt med-borgardeltagande i den kommunala planeringen (se t ex Montin 1998; Bäck 2000; Klasson 2000).

Det svenska styrelseskicket är utformat enligt det valdemokratiska demokratiidealet med politiskt valda representanter, även om folkomröstningar och andra deltagardemokratiska inslag förekommer och alltid har förekommit. De förslag som nu diskuteras och genomförs för att försöka stärka och vitalisera den faktiskt existerande representativa demo-

1 Rapporten ingår i avrapporteringen från forskningsprojektet Den lokala demokratins potential som finansieras av Centrum för forskning om offentlig sektor (CEFOS) vid Göteborgs universitet. Rapporten ingår även i avrapporteringen från forskningsprojektet Demokratins mekanismer som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond, Kulturveten-skapliga donationen, och publiceras även som ett kapitel i boken Deltagandets mekanismer (Esaiasson & Westholm, red, 2005). Vi vill tacka Oskar Cliffordson och Christina Ribbhagen för arbetet med de olika materialinsamlingarna och Carl Dahlström, Peter Esaiasson och Lennart Nilsson för värdefulla kommentarer på manuskriptet.

2 3

kratin har däremot ofta – medvetet eller omedvetet – sitt ursprung i den så kallade deltagardemokratiska och/eller den samtalsdemokratiska tanke-skolan: Demokratin skall förbättras genom en ökad mängd medborger-ligt deltagande och en ökad mängd övervägda politiska samtal (för en beskrivning av de tre demokratiidealen valdemokrati, deltagardemokrati och samtalsdemokrati, se Gilljam & Hermansson, red, 2003:kapitel 1).

Det demokratiutvecklande arbetet har kommit olika långt i olika kommuner. I vissa kommuner har ett flertal åtgärder och reformer redan genomförts medan andra kommuner har behållit det traditionella demo-kratiska systemet mer intakt. Syftet med den här rapporten är att studera i vilken utsträckning dessa skillnader i demokratiutveckling mellan olika kommuner påverkar och förbättrar den lokala demokratins sätt att fungera: Kan skillnader i demokratisatsningar mellan olika kommuner förklara skillnader i demokratisk vitalitet, politiskt engagemang och systemtilltro bland medborgarna? Är det med andra ord möjligt att genom reformer och satsningar administrera fram en mer vital demokrati med mer aktiva och tillitsfulla medborgare? Svaren på dessa frågor innebär samtidigt en prövning av den deltagardemokratiska hypotesen om att de politiska institutionernas utformning genererar olika typer av demokratipositiva medborgaregenskaper.

De första stegen på väg mot att besvara frågan om demokratisatsningarnas eventuella effekter har varit att kartlägga skillnaderna i demokratiutveckling mellan olika kommuner och att försöka förklara vad dessa skillnader beror på. Kartläggningen av det demokratiutvecklande arbetet i Sveriges kommuner finns redovisad i en tidigare skrift (Gilljam, Jodal & Cliffordson 2003) och används i den här rapporten för att konstruera effektanalysernas oberoende variabler. De förklarande analyserna finns redovisade i en annan tidigare skrift (Gilljam, Jodal & Cliffordson 2004) och används i det här sammanhanget för att få en uppfattning om vilka konkurrerande orsaksfaktorer som bör hållas under kontroll när vi studerar demokrati-satsningarnas eventuella effekter på graden av demokratisk vitalitet.

Kartläggningen

Kartläggningen av demokratisatsningarna bygger på en frågeundersökning med demokratiansvariga tjänstemän i Sveriges samtliga kommuner.

2 3

I undersökningen ombads tjänstemännen att besvara ett drygt trettio-tal frågor om vilka demokratiutvecklande åtgärder som genomförts i kommunen. Frågeundersökningen genomfördes under perioden okto-ber 2001 till april 2002 och så många som 279 av landets då 289 kommu-ner besvarade frågorna (97 procents svarsfrekvens).

2 I tabell 1 presenteras

samtliga de 27 demokratiutvecklande åtgärder som ingår i undersökning-en. Rangordningen i tabellen är gjord utifrån procentandelen kommuner som har genomfört respektive åtgärd.

3

2 De tio kommuner som inte besvarade enkäten är Borlänge, Eda, Kiruna, Luleå, Norberg, Sollefteå, Staffanstorp, Trosa, Åsele och Älvdalen. Vår bedömning är att bortfallet inte påverkar resultaten och slutsatserna, dels därför att bortfallet är betydligt mindre än vad som är normalt i motsvarande undersökningar, dels därför att vi inte har funnit något som tyder på att dessa tio kommuner på något systematiskt sätt avviker från de kommuner som har besvarat enkäten.3 Frågeformuläret återfinns som bilaga i rapporten Demokratiutveckling i svenska kommuner. Del I. En kartläggning av vad som har gjorts (Gilljam, Jodal & Cliffordson 2003). Tjänstemännen kontaktades via telefon och fick då avgöra om de ville besvara frågorna direkt i telefon eller om de ville få en post- eller e-postenkät att besvara och återsända vid ett senare tillfälle. En klar majoritet – 80 procent – valde att besvara frågorna via postenkät medan 20 procent svarade direkt via telefon. I enkäten ingår frågor om sammanlagt 27 demokratiutvecklande åtgärder. Frågorna bygger dels på tidigare forskning inom området (se t ex Montin 1998; Agevall & Klasson 2000; Olsson & Montin 1998; Statskontoret 1999), dels på den idébank för demokratiutveckling som finns på Kommunförbundets hemsida (www.svekom.se). Dessutom innehöll vår enkät en avslutan-de, öppen fråga där kommunerna kunde nämna ”övriga” åtgärder eller arrangemang som genomförts med syfte att stärka och utveckla den lokala demokratin.

4 5

Tabell 1: Demokratiutvecklande åtgärder i Sveriges kommuner rangordnade efter förekomst (procent)

rang åtgärdfinns/genomförs

regelbundetuppgift saknas

1 pensionärsråd 97 2

1 handikappråd 97 0

3 fullmäktigeinformation på hemsidan 81 2

4 byalag/byaråd 74 2

5 utlokalisering av fullmäktigemöten 60 0

6 frågor vid fullmäktigemöten 54 0

7 brukarråd 52 4

8 informationstidning/blad 51 0

9 ungdomsråd/ungdomsfullmäktige 49 1

10 sändningar av fullmäktigemöten 41 1

11 öppna nämndsammanträden 39 0

12 beredning/arbetsgrupp/utskott 37 1

13 brukarstyrelser 35 2

14 opinionsundersökning de senaste fem åren 35 1

15 andra former av möten med politiker 30 1

15 debattforum på hemsidan 30 0

17 möten med utvalda grupper 25 2

18 medborgarkontor 22 1

19 klagomålsinstans 19 0

20 medborgarpanel 17 1

20 stormöten 17 1

22 demokratiplan/demokratiprogram 15 2

23 fokusgrupper 12 2

24 demokratiutbildning för politiker 8 1

25 demokratiutbildning för tjänstemän 6 3

26 folkomröstning de senaste fem åren 5 0

27 årligt demokratibokslut 2 1

Kommentar: Resultaten bygger på de 279 kommuner som besvarade enkäten.

Huvudresultaten i den kartläggande studien kan lite förenklat samman-fattas i tre punkter:

4 5

Det finns en klar och tydlig om än inte särskilt kraftig variation i vidtagna demokratiutvecklande åtgärder mellan Sveriges kommuner.

De mest förekommande demokratiutvecklande åtgärderna är dels olika former av rådsorgan för olika grupper av kommun-invånare, dels olika åtgärder för att utveckla kommunfull-mäktiges arbete och för att göra det arbetet mer tillgängligt för kommuninvånarna.

De allra flesta kommuner satsar lite lagom på demokratiut-veckling men dessa satsningar tycks ske utan några särskilt genomtänkta principer för hur det demokratiutvecklande arbetet skall bedrivas.

4

Förklaringarna

Syftet med den förklarande studien var att försöka hitta drivkrafterna bakom kommunernas demokratiutvecklande arbete: Vad förklarar skillna-derna mellan Sveriges kommuner när det gäller omfattningen och inrikt-ningen av det demokratiutvecklande arbetet?

Inspirerade av Sidney Verbas, Kay Lehman Schlozmans och Henry Bradys välkända förklaringsmodell för medborgerligt politiskt deltagan-de sökte vi i första hand efter tre typer av möjliga drivkrafter: resurser, motivation och rekryterande nätverk (Verba, Schlozman & Brady 1995). Vi prövade huruvida kommunernas skiftande resurser, skiftande motivation och skiftande grad av medverkan i geografiska nätverk kunde förklara skillnaderna i demokratiutveckling.

Resultaten visade att demokratiutvecklingens omfattning i kommunerna i första hand bestäms av tillgången till ekonomiska resurser och upplevda demokratiproblem kopplade till kommunens storlek och i andra hand av

4 Den som vill fördjupa sig i den kartläggande studien hänvisas till rapporten Demokratiutveckling i svenska kommuner. Del I. En kartläggning av vad som har gjorts (Gilljam, Jodal & Cliffordson 2003).

*

*

*

6 7

förekomsten av pådrivande eldsjälar. Frånvaro av stabilt styre/vilja till förnyelse hade en marginell men inte helt försumbar förklaringskraft medan medverkan i geografiskt nätverk och upplevda brister i demokratin i form av integrationsproblem saknade betydelse. För att en kommun skall satsa på demokratiutveckling krävs, enkelt uttryckt, tre saker: upplevelser av att det finns problem som behöver åtgärdas, ekonomiska resurser som kan användas för att bekosta dessa åtgärder samt motiverade politiker och tjänstemän som tar sig an att genomföra de olika åtgärderna.

5

Effekterna

Den hypotes vi nu skall pröva är om skillnader i demokratisatsningar mellan olika kommuner kan förklara skillnader i demokratisk vitalitet, politiskt engagemang och systemtilltro bland medborgarna. Är det med andra ord möjligt att genom reformer och satsningar på demokratiområdet administrera fram en mer vital demokrati med mer aktiva och tillitsfulla medborgare?

Den generella hypotesen om en koppling mellan styrelseskickets utformning och olika typer av medborgaregenskaper har sina rötter hos antikens grekiska filosofer och är idag det bärande elementet i den deltagardemokratiska tankeskolan (se Dahl 1989/1999:104-5). Enligt den deltagardemokratiska tanketraditionen finns en kausal relation mellan utformningen av de politiska institutionerna, medborgarnas deltagande inom ramen för dessa institutioner och konsekvenser bland medborgarna i form av egenskaper som personlighetsutveckling, en förstärkt känsla för det gemensamma bästa och ett fördjupat stöd för det demokratiska syste-met (se t ex Pateman 1970; Macpherson 1977; Barber 1984; Premfors 2000; SOU 2000:1; se även Gilljam 2003). Men – om vi förlitar oss på Robert Dahl – så handlar det just om en hypotes och om förhoppningar där ”den mo-derna samhällsforskningen inte har kommit särskilt mycket längre än Platons, Machiavellis och Mills spekulationer och förmodanden” (Dahl 1989/1999:105).

5 Den som vill fördjupa sig i den förklarande studien hänvisas till rapporten Demokratiutveckling i svenska kommuner. Del II. Förklaringar till skillnader mellan kommunerna (Gilljam, Jodal & Cliffordson 2004).

6 7

Den deltagardemokatiska hypotesen kan med andra ord sägas bestå av två led eller steg där institutionernas utformning genererar medborgerlig aktivitet som i sin tur genererar positiva medborgaregenskaper. Den empi-riska forskningen inom ramen för den deltagardemokratiska traditionen brukar normalt vara fokuserad på hypotesens andra steg, det vill säga om och i vilken utsträckning medborgerligt deltagande på till exempel arbets-platsen, i ett lokalt brukarråd eller i en proteströrelse leder till olika typer av demokratipositiva medborgaregenskaper (se Adman 2004:kapitel 5 och Jarl 2004:kapitel 3 för två färska forskningsöversikter). Problemet med den hypotesen är emellertid att det är notoriskt svårbedömt huruvida det är deltagandet som leder till de önskvärda medborgaregenskaperna eller tvärtom.

6

I det här kapitlet har vi valt att gå ett steg bakåt i orsakskedjan och studera effekterna av de institutionella arrangemangen i form av kommunala demokratisatsningar. Vi kommer att undersöka demokratisatsningarnas eventuella effekter på såväl olika former av politiskt deltagande som på olika typer av demokratipositiva medborgaregenskaper. Den förflyttningen bakåt i orsakskedjan får, enligt vår bedömning, två viktiga konsekvenser:

För det första blir det lättare att argumentera för den kausala riktningen på de samband som eventuellt framträder i de statistiska analyserna jämfört med vid motsvarande analyser av statistiska samband mellan politiskt deltagande och demokratipositiva medborgaregenskaper. Or-sak skall komma före verkan och i de allra flesta fall är det rimligt att anta att kommunernas demokratisatsningar har genomförts före de eventuella förändringarna i politiskt deltagande och i de demokratipo-sitiva medborgaregenskaperna.

6 Mycket av forskningen bygger på enkla tvärsnittsstudier, vilket i det här samman-hanget omöjliggör meningsfulla slutsatser om orsak och verkan. De fåtaliga så kallade panelstudier som bygger på data från flera tidpunkter talar dock snarast mot den deltagardemokratiska hypotesen. Per Admans bok Arbetslöshet, arbetsplatsdemokrati och politiskt deltagande (Adman 2004) är ett exempel på en avancerad studie som visar att arbetsplatsinflytande och deltagande på arbetsplatsen inte leder till ökat politiskt enga-gemang. Ett annat exempel utgår från Robert Putnams idé (1993) om att deltagande i frivilligorganisationer genererar en förtroendefull inställning till andra medborgare (generalized trust). Forskningens nuvarande svar på den frågan är att den kausala riktningen snarare är den motsatta, det vill säga att de medborgare som ger sig in i föreningslivet redan hyser stort förtroende för andra människor och att förtroendet inte ökar med längden på föreningsmedlemskapet (se t ex Stolle 1998 och Rothstein & Kumlin 2001 och där anförd litteratur).

8 9

För det andra innebär förflyttningen bakåt i orsakskedjan att det förmodligen blir svårare att upptäcka eventuella kausalsamband eftersom det nu rimligen är ett längre avstånd mellan orsak och verkan, vilket medför att fler ovidkommande faktorer kan ha en störande inverkan. Denna förmodade nackdel försöker vi motverka genom att arbeta med många olika typer av beroende variabler, genom att i vissa fall dela in demokratisatsningarna i olika undergrupper och enskilda åtgärder som tydligare kan tänkas påverka vissa av de beroende variablerna, samt genom att i multivariata analyser kontrollera de statistiska sambanden för andra faktorer som kan tänkas skymma eller undertrycka eventuella ka-usalsamband.

Förutom att använda demokratisatsningarna som oberoende variabel för att försöka förklara skillnader i politiskt deltagande och demokrati-positiva egenskaper mellan olika kommuner kommer vi även att använda demokratisatsningarna som en så kallad interaktionsvariabel. Vi kommer här att pröva om sambanden mellan å ena sidan olika typer av engagemangsegenskaper som till exempel politiskt intresse och politisk mediekonsumtion och å andra sidan olika former av faktiskt politiskt deltagande är starkare i kommuner som satsar mer på demokratiutveckling jämfört med i kommuner som satsar mindre. Många av de kommunala de-mokratisatsningarna kan betraktas som tillskapade torg eller mötesplatser för medborgerligt deltagande, och tanken är att pröva om förekomsten av dessa torg och mötesplatser innebär att latent politiskt deltagande lättare omvandlas till manifesta politiska aktiviteter.

Hypoteserna om demokratisatsningarnas effekter kommer att prövas med hjälp av två typer av datamängder, dels en kommundatabas med Sveriges kommuner som analysenheter, dels ett antal individdatamängder med riksrepresentativa befolkningsurval. Kommundatabasen utgörs av den datamängd som användes vid kartläggningen av demokratisatsningarna (se tabell 1 ovan). Den viktigaste individdatamängden är 2002 års medborgar-undersökning som har genomförts i samarbete mellan Integrationspolitiska maktutredningen och forskningsprojektet Demokratins mekanismer.

7 Demo-

kratisatsningarna utgörs av variabler på kommunnivå (vilka kommuner

7 Integrationspolitiska maktutredningen leds av statsvetaren Anders Westholm i Uppsala. Medborgarundersökningen är en riksrepresentativ intervjuundersökning med ett urval på 1963 personer. Av dessa ställde 1240 upp för intervju, vilket ger en svarsfrekvens på 63,2 procent.

8 9

har genomfört vilka av de 27 åtgärderna), vilket innebär att de har gjorts om till kontextuella individvariabler i individdata-mängderna (varje individ har påförts sin kommuns olika variabelvär-den). Den huvudsakliga oberoende variabeln är från och med nu kompri-merad från 28 (0-27 åtgärder) till fem värden med omkring 20 procent av kommunerna i varje grupp.

10 11

Effekter på kommunnivå

Har demokratisatsningarna haft några effekter på kommunnivå? Finns det med andra ord något samband mellan antal demokratiutvecklande åt-gärder i kommunen och kommunens demokratiska vitalitet? De följande analyserna bygger på kommundatamängden och har genomförts i två steg. I tabell 2 redovisas sambandet mellan antal demokratiutvecklande åtgärder och tre typer av indikatorer på demokratiska vitalitet – valdeltagande, röstsplittring och personröstning. De sex första indikatorerna utgörs av valdeltagande i riksdags- och kommunvalen 1998 och 2002 och av föränd-ringar i dessa indikatorer mellan 1998 och 2002. De fyra därpå följande in-dikatorerna handlar om skillnader i valresultat mellan riksdags- och kom-munvalet 1998 och 2002 (aggregerad röstsplittring) och om förändringar i dessa indikatorer mellan 1994 och 1998 respektive mellan 1998 och 2002. Resterande sex indikatorer utgörs av andel personröster i kommunvalen 1998 och 2002, av skillnaden i andel personröster mellan riksdags- och kommunvalen vid samma tillfällen och av förändringar i dessa indikatorer mellan 1998 och 2002. Hypotesen är att demokratisatsningar skall leda till en mer vital kommunal demokrati, vilket i sin tur kan avläsas i ett högre valdeltagande, skillnader i valresultat mellan kommun- och riksdagsvalet och en hög andel personröster i just kommunvalet.

I det andra steget (tabell 3) redovisas sambandet mellan antal demo-kratiutvecklande åtgärder och hur kommunala journalister bedömer kommunens demokratiska vitalitet. I en intervjuundersökning med journalister på Sveriges lokaltidningar ställde vi frågor om medborgarnas kännedom om den kommunala politiken, medborgarnas aktivitet i den kommunala politiken och medborgarnas nöjdhet med den kommunala demokratin. Journalisterna fick jämföra med hur det var för 4-5 år sedan och hur det är i andra kommuner.

8 Hypoteserna här är förstås att

8 Journalistundersökningen genomfördes inom ramen för forskningsprojektet Den lokala demokratins potential. Uppgifterna samlades in genom telefonintervjuer med en journalist i varje kommun och svar erhölls från 247 av landets då 289 kommuner (85,5 procents svarsfrekvens). Trots uppenbara källkritiska problem har vi valt att betrakta intervjuerna som så kallade informantintervjuer, vilket innebär ett antagande om att svarspersonerna har bidragit med ”vittnesuppgifter” om hur verkligheten är beskaffad (se t ex Esaiasson m fl 2003:kapitel 13-15). Vi vill tacka Christina Ribbhagen, Karin Melin och Sara Schütt som har genomfört journalistintervjuerna.

10 11

demokratisatsningar skall leda till mer kunniga, mer aktiva och mer nöjda medborgare.

Prövningen av hypoteserna om demokratisatsningarnas effekter på kommunens demokratiska vitalitet på kommunnivå redovisas i tabellerna 2 och 3.

Tabell 2: Effekt av antal demokratiutvecklande åtgärder i kommunen på valdeltagande i kommun- och riksdagsval, skillnad i partiernas valresultat mellan kommun- och riksdagsval (aggregerad röstsplittring), andel person-röster i kommunvalen och skillnad i andel personröster mellan kommun- och riksdagsval samt förändringar i dessa indikatorer mellan olika val (Pearsons r)

indikatorer på demokratisk vitalitet samband

valdeltagande i kommunvalet 1998 -0,06

valdeltagande i kommunvalet 2002 0,01

förändring av valdeltagande i kommunvalet 1998-2002 0,18*

valdeltagande i riksdagsvalet 1998 0,02

valdeltagande i riksdagsvalet 2002 0,02

förändring av valdeltagande i riksdagsvalet 1998-2002 0,00

aggregerad röstsplittring 1998 -0,28*

aggregerad röstsplittring 2002 -0,26*

förändring av aggregerad röstsplittring 1994-1998 -0,12*

förändring av aggregerad röstsplittring 1998-2002 0,00

andel personröster i kommunvalet 1998 -0,26*

andel personröster i kommunvalet 2002 -0,21*

förändring av andelen personröster i kommunvalet 1998-2002 0,08

skillnad i andel personröster mellan kommun- och riksdagsvalet 1998 -0,33*

skillnad i andel personröster mellan kommun- och riksdagsvalet 2002 -0,29*

förändring av skillnad i andel personröster mellan k- och r-val 1998-2002 0,10

Kommentar: En asterisk (*) innebär att sambandet är signifikant på nivån p < 0,05. Analyserna bygger på de 279 kommuner som besvarade enkäten om demokratiutvecklande åtgärder. Den oberoende variabeln – antal genomförda demokratiutvecklande åtgärder – har komprimerats från ursprungligen 28 (0-27 åtgärder) till 5 värden med omkring 20 procent av kommunerna i varje grupp (från de 20 procent kommuner som har genomfört minst antal åtgärder till de 20 procent kommuner som har genomfört flest åtgärder). Den aggregerade röstsplittringen har beräknats genom att summera de absoluta avvikelserna mellan partiernas resultat i kommunvalet och riksdagsvalet.

12 13

Tabell 3: Effekt av antal demokratiutvecklande åtgärder i kommunen på de kommunala journalisternas bedömningar av medborgarnas kännedom om och aktivitet i den kommunala politiken och på medborgarnas nöjdhet med den kommunala demokratin, dels jämfört med för 4-5 år sedan, dels jämfört med andra kommuner (Pearsons r)

journalisternas bedömning av: sambandantal

kommuner

medborgarnas kännedom jämfört med för 4-5 år sedan -0,09 231

medborgarnas kännedom jämfört med andra kommuner -0,06 233

medborgarnas aktivitet jämfört med för 4-5 år sedan -0,13 229

medborgarnas aktivitet jämfört med andra kommuner -0,08 224

medborgarnas nöjdhet jämfört med för 4-5 år sedan 0,06 228

medborgarnas nöjdhet jämfört med andra kommuner -0,02 225

Kommentar: Inget av sambanden är signifikant på nivån p < 0,05. Frågan för att be-döma medborgarnas kännedom hade följande lydelse: Vilken är din bedömning av medborgarnas kännedom om vad som händer i den kommunala politiken? Vet de till exempel vilka politiska frågor som är aktuella, vad partierna har för inställning i dessa frågor och vilka beslut som fattas i frågorna? Medborgarnas aktivitet bedömdes utifrån följande fråga: Vilken är din bedömning av hur aktiva medborgarna är i den kommunala politiken? Jag tänker här på aktiviteter i form av exempelvis att höra av sig till politiker och tjänstemän, att närvara vid kommunfullmäktigesammanträden, att skriva insändare i den lokala tidningen, att skriva på namninsamlingar, att närvara vid stormöten och att delta i demonstrationer. Medborgarnas nöjdhet bedömdes utifrån följande fråga: Vilken är din bedömning av hur nöjda medborgarna är med hur den kommunala demokratin i allmänhet fungerar i kommunen? För varje fråga fick journalisterna dels bedöma om medborgarna var mer, mindre eller ungefär lika kunniga/aktiva/nöjda som för fyra-fem år sedan, dels bedöma om kommunens medborgare var mer, mindre eller ungefär som genomsnittet kunniga/aktiva/nöjda jämfört med andra kommuner.

Resultaten ger inget generellt stöd för den deltagardemokratiska hypotesen. Kommunernas demokratisatsningar tycks – med ett viktigt undantag – inte ha haft några märkbara effekter på graden av demokratisk vitalitet. Av de 16 sambanden i tabell 2 är sju av de åtta signifikanta sambanden istället svagt negativa, vilket innebär att röstsplittring och kommunal personröst-ning tenderar att vara något vanligare i kommuner som satsar mindre på demokratiutveckling än i kommuner som satsar mer. När det gäller journalistbedömningarna i tabell 3 är inget av de uppmätta sambanden statistiskt signifikant och fem av de sex sambanden är dessutom svagt negativa, vilket – om något – även det indikerar att demokratisatsningar snarast går hand i hand med en mindre vital demokrati.

12 13

Det som talar för den deltagardemokratiska hypotesen är det visserligen svaga men signifikant positiva sambandet mellan demokratisatsningar och förändringen av valdeltagandet i kommunvalet mellan 1998 och 2002 (Pearsons r = 0,18). Sambandet indikerar med andra ord att demo-kratisatsningar tenderar att leda till ett ökat kommunalt valdeltagande alternativt till en viss uppbromsning av det sjunkande valdeltagandet. Med lite god vilja kan den deltagardemokratiska hypotesen även sägas få svagt stöd av de två positiva men inte statistiskt signifikanta sambanden i tabell 2, det vill säga av demokratisatsningarnas marginellt positiva effekt på för-ändringen av andelen personröster i kommunvalet mellan 1998 och 2002 och på förändringen av skillnaden i andel personröster mellan kommun- och riksdagsvalet under samma period. De över lag negativa sambanden i samma tabell skulle då kunna förklaras av att demokratisatsningar i först hand har genomförts i kommuner där de behövs bäst, det vill säga i kom-muner med lägre grad av demokratisk vitalitet, och med dessa demokra-tisatsningar väl igång börjar effekterna visa sig i form av förändringar i riktning mot en mer vital demokrati – om än från en relativt låg nivå.

För att i möjligaste mån undanröja misstankar om att det finns faktorer som kan skymma eller undertrycka eventuella kausalsamband mellan demokratisatsningar och demokratisk vitalitet har vi genomfört en serie multivariata analyser med statistisk kontroll för den typen av faktorer. Utifrån resultaten från de förklarande analyser som vi tidigare har genom-fört, och som kortfattat presenteras i avsnittet ”Förklaringarna” ovan, har samtliga 22 samband i tabellerna 2 och 3 kontrollerats för kommunernas ekonomiska styrka (totala skatteintäkter), kommunernas storlek (antal invånare), andel invandrare, andel arbetslösa och förekomst av eldsjälar på demokratiområdet. Sambanden har dessutom kontrollerats för de lokal-politiska journalisternas bedömningar av ”huruvida det har förekommit affärer och skandaler i kommunen under de senaste 4-5 åren”.9

Kontrollerna resulterar dock endast i marginella förändringar av de ursprungliga sambanden och endast i knappt hälften av fallen går förändringen i förväntad riktning, det vill säga i riktning mot mer positiva samband (10 av 22 fall). De fem av dessa tio samband som är negativa

9 I journalistundersökningen ombads journalisterna att svara ja eller nej på frågan om affärer och skandaler har förekommit i kommunen under de 4-5 senaste åren. Så många som 98 av de 249 journalisterna (39 procent) svarade ja på frågan.

14 15

förblir dock negativa medan de fem av dessa tio samband som är positiva förblir icke-signifikanta. Slutsatsen så här långt i kapitlet är med andra ord fortfarande att det saknas generellt stöd för den deltagardemokratiska hypotesen om att demokratisatsningar leder till en mer vital demokrati. Det positiva sambandet mellan demokratisatsningar och förändringen av valdeltagandet i kommunvalet mellan 1998 och 2002 är dock nog så intres-sant och kommer därför granskas ytterligare i slutet av kapitlet.

10

10 Vi har även prövat att dela upp den oberoende variabeln i två genom att dela in de 27 demokratiutvecklande åtgärderna i sådana som syftar till att stärka den representativa demokratin och sådana som syftar till att stärka medborgarnas politiska deltagande (se Gilljam, Jodal & Cliffordson 2003). En analys av sambanden mellan dessa två delindex och de 22 indikatorerna på demokratisk vitalitet i tabellerna 2 och 3 ger dock samma för deltagardemokratin negativa resultat. Värt att notera är att det positiva sambandet mellan demokratisatsningar och förändring i valdeltagandet i kommunvalet mellan 1998 och 2002 kvarstår när indexet för åtgärder för att stärka den representativa demokratin används som oberoende variabel (r = 0,19; p < 0,05) men försvinner när indexet för åtgärder för att stärka medborgarnas politiska deltagande används. En så kallad trålfiskeanalys där samtliga 594 samband mellan de 27 demokratiutvecklande åtgärderna och de 22 indikatorerna i tabellerna 2 och 3 ger i princip samma nega-tiva resultat. Endast 91 av de 594 sambanden (15 procent) är statistiskt signifikanta och lite mer än tre fjärdedelar av dessa samband är negativa och talar därmed emot den deltagardemokratiska hypotesen. En närgången granskning av de 20 statistiskt signifikanta sambanden som går i den deltagardemokratiska hypotesens riktning visar att det i huvudsak är fyra av de 27 demokratiutvecklande åtgärderna som i vissa fall uppvisar effekter i deltagardemokratisk riktning: förekomst av utlokaliserade full-mäktigemöten, byalag/byaråd, medborgaropinionsundersökning och sändningar av fullmäktigemöten. Förekomst av utlokaliserade fullmäktigemöten och byalag/byaråd uppvisar fyra positiva (Pearsons r = 0,15-0,25) och ett respektive tre negativa statistiskt signifikanta samband med de 22 indikatorerna i tabell 2 och 3. Förekomst av medborgaropinionsundersökning och sändning av fullmäktigemöten uppvisar tre positiva (r = 0,12-0,17) men samtidigt hela sex negativa statistiskt signifikanta samband med de 22 indikatorerna.

14 15

Effekter på individnivå

Möjligen är det ett för tufft krav att demokratisatsningarnas effekter skall kunna avläsas i kommunen som helhet. Vi förflyttar därför fokus till de enskilda kommunmedborgarna och till frågan om det går att spåra några effekter av demokratisatsningarna på individnivå. Finns det med andra ord något samband mellan antal genomförda demokrati-utvecklande åtgärder i kommunen och den demokratiska vitaliteten bland kommunmedborgarna? Resultaten i form av totalt 38 bivariata samband (Pearsons r) presenteras här i fyra på varandra följande tabeller.

I tabell 4 redovisas sambandet mellan antal demokratiutvecklande åtgärder i den kommun individen bor och fem typer av individuellt poli-tiskt deltagande respektive tre uppfattningar om så kallade medborgar-dygder som framhåller det goda med politiskt deltagande. I tabell 5 redo-visas sambandet mellan antal åtgärder och fyra individuella politiska färdigheter – tre typer av politisk självtilltro samt politisk kunskap. I tabell 6 redovisas sambandet mellan antal åtgärder och tio indikatorer på så kallad medborgaranda respektive sex uppfattningar om medborgardygder kopplade till medborgaranda. Och i tabell 7, slutligen, redovisas sambandet mellan antal demokratiutvecklande åtgärder och åtta indikatorer på tillit till det politiska systemet respektive tre uppfattningar kopplade till med-borgardygder som handlar om tillit och legitimitet. Förväntningen utifrån den deltagardemokratiska hypotesen om de politiska institutionernas betydelse för olika former av politiskt deltagande och demokratipositiva medborgaregenskaper är att sambanden skall vara positiva.

16 17

Tabell 4: Effekt av antal demokratiutvecklande åtgärder i kommunen på kommunmedborgarnas politiska deltagande (Pearsons r)

indikatorer på politiskt deltagande sambandantal

svarandeövertala andra att ändra uppfattning 0,03 1202partiaktivitet (index) -0,06* 1216manifestationer (index) 0,02 1216kontakter (index) -0,02 1216valdeltagande i 2002 års kommunval -0,03 1210en god medborgare röstar i de allmänna valen -0,00 1201en god medborgare är aktiv i föreningslivet -0,06* 1192ett gott samhälle utmärks av att människor är politiskt aktiva -0,00 1176

Kommentar: En asterisk (*) innebär att sambandet är signifikant på nivån p < 0,05. Övertala andra att ändra uppfattning bygger på följande fråga: När Du själv har en stark uppfattning i någon politisk fråga, hur ofta händer det då att Du försöker övertala Dina vänner, släktingar eller arbetskamrater att dela Din uppfattning? Händer det ofta, ibland, sällan eller aldrig? Konstruktionen av indexen för partiaktivitet, manifestationer och kontakter återfinns i appendix i boken Deltagandets mekanismer (Esaiasson & Westholm, red, 2005). Uppfattningarna om vad som utmärker en god medborgare bygger på följande fråga: Det finns olika uppfattningar om vad som är viktigt för att vara en god medborgare. Jag vill be dig titta på de egenskaper som räknas upp på kortet. Om man ser till vad du själva anser, hur viktigt är det att (…). Svaren lämnades på en elvagradig skala där 0 står för inte alls viktigt och 10 för mycket viktigt. Uppfattningarna om vad som utmärker ett gott samhälle bygger på följande fråga: Jag kommer nu att läsa upp några beskrivningar av hur samhället skulle kunna se ut. Jag vill be dig att för och en av beskrivningarna ange vad Du skulle tycka om att leva i ett sådant samhälle. Svaren lämnades på en elvagradig skala där 0 står för skulle inte alls tycka om och 10 står för skulle tycka väldigt mycket om.

Tabell 5: Effekt av antal demokratiutvecklande åtgärder i kommunen på kommunmedborgarnas politiska färdigheter (Pearsons r)

indikatorer på politisk färdighet sambandantal

svarandesjälvtilltro – möjligheter att föra fram åsikter till politikerna 0,03 1160självtilltro – möjligheter att få politikerna att ta hänsyn till åsikter 0,03 1139självtilltro – möjligheter att få rättelse om felaktigt behandlad 0,04 1153politisk kunskap 0,08* 825

Kommentar: En asterisk (*) innebär att sambandet är signifikant på nivån p < 0,05. Självtilltron bygger på följande frågor: Om man ser till vad Du själv anser: a) Har människor som Du större eller mindre möjligheter att föra fram sina åsikter till politikerna? b) Har människor som Du större eller mindre möjligheter att få politikerna

16 17

att ta hänsyn till era åsikter? c) Har Du större eller mindre möjligheter att få rättelse om Du skulle bli felaktigt behandlad av en myndighet? Svaren har lämnats på en elvagradig skala där 0 står för mycket mindre och 10 står för mycket större. Politisk kunskap är ett index byggt på följande två frågor: Hur många länder har den europeiska unionen? och Hur många partier sitter för närvarande i Sveriges regering?

Tabell 6: Effekt av antal demokratiutvecklande åtgärder i kommunen på kommunmedborgarnas medborgaranda (Pearsons r)

indikatorer på medborgaranda sambandantal

svarandeallmänt politiskt intresse 0,03 1204intresse för rikspolitik 0,01 1201intresse för lokalpolitik -0,05 1204politisk diskussionsbenägenhet allmänt 0,04 1204politisk diskussionsbenägenhet med vänner 0,05 1204politisk diskussionsbenägenhet med familj 0,03 1204politisk diskussionsbenägenhet med grannar -0,07* 1204politisk diskussionsbenägenhet med kolleger och studiekamrater 0,03 1200politisk diskussionsbenägenhet med andra organisationsmedlemmar 0,02 1201politisk diskussionsbenägenhet – sammanvägt index 0,03 1198en god medborgare är solidarisk 0,00 1193en god medborgare tänker på andra mer än sig själv -0,03 1191en god medborgare utsätter sina åsikter för kritisk prövning 0,00 1166en god medborgare bildar sig en uppfattning oberoende av andra -0,00 1193ett gott samhälle utmärks av att människor tar ansvar för varandra -0,04 1198ett gott samhälle utmärks av att människor är självständiga/kritiska -0,01 1183

Kommentar: En asterisk (*) innebär att sambandet är signifikant på nivån p < 0,05. Politiskt intresse bygger på följande fråga: Hur pass intresserad är du i allmänhet av politik. Är du mycket intresserad, ganska intresserad, inte särskilt intresserad, inte alls intresserad? Intresse för lokalpolitik respektive rikspolitik bygger på följande fråga: Människors politiska intresse varierar ibland mellan politik på olika plan. Hur pass intresserad är du själv av vart och ett av följande områden? a) lokalpolitik, b) rikspolitik. Politisk diskussionsbenägenhet bygger på följande frågor: Hur ofta brukar du diskutera politik med andra? Och hur ofta skulle Du säga att Du diskuterar politik med följande grupper av människor? a) Dina vänner, b) Din familj, c) Dina grannar, d) Dina arbets- eller studiekamrater, e) Andra medlemmar i den eller de föreningar Du tillhör. Indexet för diskussionsbenägenhet är en sammanslagning av ovanstående diskussionsfrågor. Frågorna om vad som utmärker en god medborgare respektive ett gott samhälle återfinns i kommentaren under tabell 4.

18 19

Tabell 7: Effekt av antal demokratiutvecklande åtgärder i kommunen på kommunmedborgarnas tillit till det politiska systemet och dess aktörer (Pearsons r)

indikatorer på tillit till det politiska systemet och dess aktörer sambandantal

svarandenöjd med hur demokratin fungerar i Sverige 0,03 1190förtroende för kommunstyrelsen -0,02 1139förtroende för partierna 0,00 1179förtroende för politiker 0,02 1180systemtilltro – möjlighet att föra fram åsikter till politikerna 0,03 1183systemtilltro – möjlighet att få politikerna att ta hänsyn till åsikter

0,02 1153

systemtilltro – möjlighet att få rättelse om felaktigt behandlad 0,03 1144en god medborgare smiter inte från skatten -0,03 1199en god medborgare följer lagar och förordningar -0,03 1204ett gott samhälle utmärks av att alla följer lagar och regler -0,04 1198

Kommentar: Inget av sambanden är signifikant på nivån p < 0,05. Nöjd med hur demokratin fungerar i Sverige bygger på följande fråga: På det hela taget, är du mycket nöjd, ganska nöjd, inte särskilt nöjd eller inte alls nöjd med det sätt på vilket demokratin fungerar i Sverige? Förtroendet för olika institutioner bygger på följande fråga: Jag kommer nu att läsa upp namnen på olika institutioner som polis, regering, offentlig förvaltning, och så vidare. Jag vill be dig att tala om hur stort förtroende Du personligen har för var och en av dessa institutioner: a) kommunstyrelsen, b) partierna, c) politikerna. Svaren har lämnats på en elvagradig skala där 0 står för inget förtroende alls och 10 står för mycket stort förtroende. Systemtilltron bygger på följande fråga: Om man ser till vad Du själv anser: a) Hur stora möjligheter har vanligt folk att föra fram sina åsikter till politikerna? b) Hur stor vikt fäster politikerna vid åsikter som förs fram av vanligt folk? c) Hur stora möjligheter att få upprättelse finns det för den som blir felaktigt behandlad av en myndighet? Svaren har lämnats på en elvagradig skala där 0 står för ingen alls och 10 står för mycket stor. Frågorna om vad som utmärker en god medborgare respektive ett gott samhälle återfinns i kommentaren under tabell 4.

Analyserna på individnivå ger inte heller något stöd för den deltagar-demokratiska hypotesen. Endast fyra av de 38 sambanden i tabellerna 4-7 är statistiskt signifikanta och endast ett av dessa samband – mellan antal åtgärder och medborgarnas politiska kunskap – är positivt och talar därmed till hypotesens fördel. De tre negativa sambanden, som alltså går emot den deltagardemokratiska hypotesen, indikerar att partipolitisk akti-vitet, politisk diskussion med grannarna och uppfattningen att det är en dygd att vara aktiv i föreningslivet tenderar att vara vanligare i kommuner

18 19

som satsar mindre på demokratiutveckling än i kommuner som satsar mer.

11

På samma sätt som vid analyserna på kommunnivå har vi även här genomfört statistiska kontroller för att undanröja misstankar om att det finns faktorer som skymmer eller undertrycker eventuella kausalsamband mellan demokratisatsningar och demokratisk vitalitet. I en serie multi-variata analyser har vi genomfört kontroller för sådana tänkbara faktorer på såväl kommun- som individnivå. Samtliga 38 samband i tabellerna 4-7 har kontrollerats för kommunernas ekonomiska styrka (totala skatteintäkter), kommunens storlek (antal invånare), andel invandrare, andel arbetslösa och förekomst av kommunala eldsjälar på demokratiområdet. Kontroller har också genomförts för individernas kön, ålder, utbildningsnivå, in-komst, arbetslöshet, civilstånd och huruvida de är födda i Sverige.

De multivariata analyserna förändrar dock inte huvudresultatet. De tre negativa sambanden (liksom det enda positiva sambandet) försvinner visserligen vid kontrollerna men inget av de övriga 34 sambanden förstärks.12

11 När det gäller indexen för manifestationer och kontakter i tabell 4 har vi även prövat olika varianter som enbart inkluderar manifestationer och kontakter på lokal och subkommunal nivå men med samma för deltagardemokratin negativa resultat. Vi har också, inom ramen för 2001 års SOM-undersökning, undersökt om det finns några samband mellan antal demokratiutvecklande åtgärder i kommunen och fyra andra indikatorer på demokratisk vitalitet bland kommuninvånarna: intresse för politik i den egna kommunen, nöjdhet med hur demokratin fungerar i den egna kommunen, nöjdhet med hur kommunstyrelsen sköter sin uppgift och upplevelsen av om det går att påverka politiken i den egna kommunen. Men inte heller här finns det några signifikanta samband mellan demokratiindikatorer och antal demokratiutvecklande åtgärder.12 Det positiva sambandet mellan antal åtgärder och medborgarkunskap försvinner även när vi enbart kontrollerar för individegenskaper. Det primära syftet med de samtidiga kontrollerna för kommunegenskaper och individegenskaper är att eventuella undertryckta kausalsamband skall blomma upp och bli synliga. Samtidigt innebär dock kontrollerna för bakomliggande individegenskaper (men inte för kommunegenskaper) en garanti mot spuriösa tolkningar av statistiska samband. Vår slutsats är med andra ord att det inte finns något kausalt samband mellan antal åtgärder och medborgarnas politiska kunskap, eftersom detta samband försvinner när vi kontrollerar för bakom-liggande kausala faktorer i form av bland annat utbildningsnivå. I likhet med vid ana-lyserna på kommunnivå har vi även här delat in de 27 demokratiutvecklande åtgärderna i sådana som syftar till att stärka den representativa demokratin och sådana som syftar till att stärka medborgarnas politiska deltagande. En analys av sambanden mellan dessa två delindex och de 38 indikatorerna på demokratisk vitalitet bland kommunmedbor-garna visar dock inte heller den på något generellt stöd för hypotesen att demokratisats-ningar leder till en vitalare kommunal demokrati. Det index som rymmer åtgärder som

20 21

Panelanalys

Analyserna på individnivå inom ramen för 2002 års medborgarundersökning ger ingen möjlighet att på ett direkt sätt studera demokratisatsningarnas eventuella effekter på förändringar i kommunernas demokratiska vitalitet. Den svagheten har vi så här långt försökt mildra genom statistiska kontroller för kommun- och individegenskaper som kan tänkas skymma eller undertrycka eventuella kausalsamband mellan demokratisatsningar och demokratisk vitalitet.

Inom ramen för det göteborgska valforskningsprogrammet finns dock en möjlighet att på ett direkt sätt studera demokratisatsningarnas eventuella förändringseffekter. Valundersökningarna 1998 och 2002 rymmer en så kallad individpanel bestående av ungefär 800 personer som ställde upp för intervju vid båda valtillfällena och ytterligare omkring 400 personer som avböjde intervju men där uppgifter om valdeltagande har inhämtats från röstlängderna. Precis som i medborgarundersökningen har kommunernas grad av demokratisatsning gjorts om till en kontex-tuell individegenskap, vilket innebär att varje individ har påförts sin kommuns variabelvärde. Därefter har vi studerat sambanden mellan antal demokratiutvecklande åtgärder och förändringen mellan valen när det gäller individernas politiska intresse, politikerförtroende och valdeltagan-de i kommun- och riksdagsvalen.

syftar till att stärka den representativa demokratin uppvisar visserligen sju signifikanta samband av 38 möjliga, varav fyra är positiva och tre negativa; positiva samband återfinns för indikatorerna självtilltro (möjligheter att få politikerna att ta hänsyn till åsikter), självtilltro (möjligheter att få rättelse om felaktigt behandlad), politisk kunskap och politisk diskussionsbenägenhet med vänner; negativa samband återfinns för indikatorerna en god medborgare är aktiv i föreningslivet, intresse för lokalpolitik och politisk diskussionsbenägenhet med grannar. Sex av de sju signifikanta sambanden försvinner dock vid kontroll för de individfaktorer som använts i tidigare multivariata analyser. Det som blir kvar är ett svagt men statistiskt signifikant samband mellan satsningar på åtgärder för att stärka den representativa demokratin och medborgarnas politiska kunskaper. Vi har även genomfört en trålfiskeanalys där samtliga 1026 sam-band mellan de 27 demokratiutvecklande åtgärderna och de 38 indikatorerna på demo-kratisk vitalitet har studerats. Resultaten visar att endast 160 av de 1026 sambanden (16 procent) är statistiskt signifikanta på nivån p < 0,05. Det finns fler positiva än negativa samband men skillnaden är inte stor (88 stycken mot 72, eller 9 procent mot 7). En närmare granskning av de 88 positiva sambanden visar att effekter i deltagardemokra-tisk riktning i första hand tycks finnas av följande åtgärder: andra former av möten med politiker (10 stycken), brukarråd (9), medborgarkontor (8), lokal folkomröstning (7), med-borgarpanel (7), fullmäktigeinformation på hemsidan (6), utlokalisering av fullmäktige-möten (6) och öppna nämndsammanträden (6).

20 21

Inte heller den här gången finner vi dock något stöd för den deltagar-demokratiska hypotesen att demokratisatsningar leder till en mer vital demokrati. Inget av de fyra undersökta sambanden är statistiskt signifikant och resultatet kvarstår även vid kontroll för motsvarande kommun- och individegenskaper som i tidigare analyser. Slutsatsen är med andra ord fortfarande att det inte finns något stöd för den deltagardemokratiska hypotesen att demokratisatsningar leder till en mer vital demokrati.

Demokratiska mötesplatser

Det avslutande försöket att finna empiriskt stöd för de demokrati-utvecklande åtgärdernas demokratipositiva effekter är att använda demo-kratisatsningarna som en så kallad interaktionsvariabel. Den fråga vi nu ställer är om sambanden på individnivå mellan å ena sidan olika typer av latent politiskt deltagande som till exempel politiskt intresse och politisk mediekonsumtion och å andra sidan olika former av faktiskt politiskt deltagande är starkare i kommuner som satsar mer på demo-kratiutveckling än i kommuner som satsar mindre. Flertalet demokratiut-vecklande åtgärder kan betraktas som tillskapade torg eller mötesplatser för medborgerligt deltagande och tanken är att dessa torg och mötesplat-ser innebär att latent politiskt deltagande lättare omvandlas till manifesta politiska aktiviteter. Resonemanget illustreras i figur 1.

Figur 1: Effekt av antal demokratiutvecklande åtgärder i kommunen på sambandet mellan latent och manifest politiskt deltagande

latent politisktdeltagande

grad av demokrati-satsning i kommunen

manifest politisktdeltagande

+

+

22 23

I tabell 8 redovisas huruvida sambanden mellan åtta indikatorer på latent politiskt deltagande och tre typer av manifest politiskt deltagande (sammanlagt 24 samband) påverkas av antal demokratiutvecklande åtgär-der i kommunen. Den deltagardemokratiska hypotesen att demokratisats-ningar leder till demokratisk vitalitet får stöd om det finns positiva interak-tionseffekter av antal demokratiutvecklande åtgärder, det vill säga om de positiva sambanden mellan latent och manifest politiskt deltagande tilltar i styrka med grad av demokratisatsning i kommunen.

Tabell 8: Effekt av antal demokratiutvecklande åtgärder i kommunen på sambandet mellan latent politiskt deltagande och manifest politiskt deltagande i form av partiaktivitet, manifestationer och kontakter (ostan-dardiserade regressionskoefficienter)

manifest politiskt deltagande antal

interaktionsvariabel partiaktivitet manifestationer kontakter svarande

demokratiutvecklande åtgärder * allmänt politiskt intresse (0-1) -0,16* 0,05 -0,11 1204

demokratiutvecklande åtgärder * lokalt politiskt intresse (0-1) -0,16* -0,08 -0,12 1204

demokratiutvecklande åtgärder * politisk mediekonsumtion (index, 0-1) -0,14* -0,09 -0,08 826

demokratiutvecklande åtgärder * övertala andra att ändra uppfattning (0-1) -0,08* 0,02 -0,12* 1202

demokratiutvecklande åtgärder * politisk diskussionsbenägenhet (index, 0-1) -0,18* -0,03 -0,12 1198

demokratiutvecklande åtgärder * uppfattning om att det är dygdigt med politisk aktivitet (index, 0-1) -0,14 -0,09 -0,05 1167

demokratiutvecklande åtgärder * självtilltro (index, 0-1) -0,36* 0,13 -0,16 1114

demokratiutvecklande åtgärder * systemtilltro (index, 0-1) -0,08 0,12 0,01 1103

22 23

Kommentar: En asterisk (*) innebär att sambandet är signifikant på nivån p < 0,05. Interaktionsvariablerna har konstruerats genom att den femställiga variabeln för antal demokratiutvecklande åtgärder (kodad mellan 0 och 1) har multiplicerats med respektive indikatorer på latent politiskt deltagande (kodade mellan 0 och 1). Frågeformuleringar och svarsalternativ när det gäller allmänt och lokalt politiskt intresse liksom beskrivningen av hur indexet för politisk diskussionsbenägenhet är konstruerat återfinns i kommen-taren till tabell 6. Frågan om att övertala andra att ändra uppfattning återfinns i kommentaren till tabell 4. Indexet för huruvida det är dygdigt med politisk aktivitet är en sammanvägning av tre påståendefrågor: en god medborgare röstar i de allmänna valen,en god medborgare är aktiv i föreningslivet och ett gott samhälle utmärks av att människor är politiskt aktiva (se kommentaren till tabell 4). Indexet för självtilltro är en sammanvägning av svaren på tre frågor som mäter självtilltro och återfinns i kommentaren till tabell 5. Indexet för systemtilltro är en sammanvägning av tre frågor som mäter systemtilltro och återfinns i kommentaren till tabell 7. Indexet för politisk mediekonsumtion är en sammanvägning av svaren på tre frågor: Jag kommer nu att ställa några frågor om tidningar, radio och TV. Hur ofta brukar Du: a) läsa om politik i någon dagstidning, b) lyssna eller se på program om politik och samhällsfrågor i radio eller TV, och c) hur ofta brukar Du använda Internet för att informera dig om politik och samhälle? De tre mediekonsumtionsfrågorna innehöll fem svarsalternativ: varje dag, 3-4 dagar i veckan, 1-2 dagar i veckan, mera sällan och aldrig.

Resultaten är återigen nedslående för den deltagardemokratiska hypotesen. Endast fem av de 24 sambanden (21 procent) går i hypotesens riktning och inget av dessa fem samband är signifikant på nivån p < 0,05. Däremot är sju av de 19 negativa sambanden signifikanta på samma säkerhetsnivå, vilket indikerar att det finns rakt motsatta effekter. Demokratisatsningarnas motverkande effekter tycks dock vara begränsade eftersom sex av de sju negativa sambanden har partiaktivitet som beroende variabel.

13

Huvudslutsatsen blir med andra ord att kommunernas demokratisats-ningar inte leder till att latent politiskt deltagande bland medborgarna lättare omvandlas till manifest politiskt deltagande. Demokratisatsningarna tycks däremot ha begränsade negativa effekter i så motto att latent politiskt deltagande har svårare att omvandlas till partipolitisk aktivitet i de kommuner som satsar relativt sett mer på demokratiutveckling. En något tillspetsad tolkning av det resultatet är att demokratisatsningar tenderar att leda medborgarna bort från de politiska partierna samtidigt

13 Även interaktionseffekterna har kontrollerats för kommunernas ekonomiska styrka (totala skatteintäkter), kommunernas storlek (antal invånare) och förekomst av kommunala eldsjälar på demokratiområdet samt för individernas kön, ålder, utbildnings-nivå, inkomst, arbetslöshet, civilstånd och huruvida de är födda i Sverige. Resultaten i tabell 8 förändras dock inte. De signifikanta negativa sambanden förblir signifikanta och inga andra samband förstärks eller blir signifikanta vid kontrollerna.

24 25

som dessa uteblivna partiaktiviteter – åtminstone på kort sikt – inte ersätts med andra och mer deltagardemokratiska aktiviteter.

Det sista halmstråt

Det som nu återstår att diskutera och värdera är det svaga men ändå positiva sambandet mellan kommunala demokratisatsningar och förän-dringen av valdeltagandet i kommunvalet mellan 1998 och 2002. Resul-taten i tabell 2 visade ju att det finns ett signifikant samband mellan antal demokratiutvecklande åtgärder i kommunen och en ökning, eller snarare en relativt sett mindre minskning, av valdeltagandet mellan valen 1998 och 2002 (Pearsons r = 0,18). Uttryckt i mer substantiella termer, och med en oberoende variabel där kommunerna är indelade i fem likstora grupper, förändrades valdeltagandet med -1,7, procentenheter i den grupp kom-muner som har satsat minst, -1,3 procentenheter i de två därpå följande kommungrupperna och –1,0 procentenheter i de två kommungrupper som har satsat näst mest respektive mest på demokratiutveckling.

En viktig och vid första påseendet förbryllande observation är dock att det inte finns någon motsvarande positiv effekt av demokratisatsningar på förändringen av valdeltagandet i riksdagsvalet under samma period (Pearsons r = 0,00). Samtidigt vet vi att det är mycket få medborgare som röstar i riksdagsvalet men inte i kommunvalet eller tvärtom och att skill-nader mellan de båda valen med stor sannolikhet beror på valmanskårens sammansättning i form av 343 000 respektive 323 000 utländska medborgare som enbart hade rösträtt i de två kommunvalen. Demokratisatsningarnas effekt på förändringen i det kommunala valdeltagandet skulle med andra ord kunna vara skenbar. Den uppmätta effekten på det kommunala valdel-tagandet skulle istället kunna bero på framgångsrika integrationspolitiska satsningar med syfte att höja valdeltagandet bland just utländska med-borgare.

14

14 Valdeltagandet i riksdagsvalet sjönk från 81,4 procent 1998 till 80,1 2002 (-1,3 procentenheter). I kommunfullmäktigevalet var nedgången endast hälften så stor – från 78,6 procent 1998 till 77,9 procent 2002 (-0,7 procentenheter). Enligt Statistiska centralbyråns stora valdeltagandeundersökningar (cirka 28 000 personer i urvalet) steg valdeltagandet bland utländska medborgare från 34,5 procent 1998 till 35,1 procent 2002.

24 25

I boken Politik på stadens skuggsida visar statsvetaren Per Strömblad att det han kallar grad av politiktäthet, det vill säga offentligt eller parti-politiskt initierade aktiviteter för att främja politiskt engagemang, har varit högre i mer invandrartäta delar av Stockholmsregionen (Strömblad 2003:kapitel 6). Henry Bäck och Maritta Soininen gör liknande iakttagelser i sin utvärdering av partiernas insatser för att höja valdeltagandet bland invandrarväljarna i 2002 års val: Riksdagens anslag till partierna för att höja valdeltagandet bland just invandrare mer än fördubblades mellan 1998 och 2002 och uppgick till totalt 29 miljoner kronor vid det senare tillfället. Utvärderingen visar att informationen från partierna nådde ut till väljarna på det sätt som det var tänkt och att både partiföreträdare och väljare gjor-de bedömningen att informationsinsatserna påverkade valdeltagandet i positiv riktning. Resultaten från Bäcks och Soininens enkätundersökning med invandrarväljare i fyra kommuner visar visserligen inte på någ-ra kortsiktiga informationseffekter på valdeltagandet. Men författarna visar samtidigt att partierna använde delar av informationsanslaget till att kontakta, bygga upp och mobilisera nätverk i olika invandrargrupper och att denna nätverksmobilisering bidrog till att valdeltagandet bland de utländska medborgarna inte fortsatte att sjunka i 2002 års val (Bäck & Soi-ninen 2004).

De ökade statliga satsningarna på att höja valdeltagandet bland invan-drare och utländska medborgare innebär att det positiva sambandet mellan kommunala demokratisatsningar och förändringen av valdelta-gandet i kommunvalet mellan 1998 och 2002 mycket väl kan vara sken-bart. Förklaringen till att valdeltagandet sjunkit mindre i kommunvalet än i riksdagsvalet skulle i så fall inte bero på olika typer av kommunal demokratiutveckling utan istället på de mer riktade integrationspolitiska insatserna för att höja valdeltagandet bland just invandrare. En kontroll för andel utländska medborgare visar att den tolkningen är högst rimlig. Det uppmätta sambandet mellan kommunala demokratisatsningar och förändringen av valdeltagandet i kommunvalet mellan 1998 och 2002 (Pearsons r = 0,18) halveras nämligen och blir dessutom icke signifikant vid kontroll för andel utländska medborgare i kommunen.

15

15 Sambandet mellan demokratisatsningar och förändring i det kommunala valdeltagandet sjunker från 0,18 (standardiserad regressionskoefficient; p = 0,012) till 0,10 (p = 0,094) vid kontroll för andel utländska medborgare år 2001.

26 27

Även det som vid första påseendet såg ut som den enda men nog så betydelsefulla ljusglimten för de kommunala demokratisatsningarna tycks med andra ord ha gått förlorad. Det finns visserligen ett svagt positivt statistiskt samband mellan graden av kommunala demokratisatsningar och förändring i det kommunala valdeltagandet mellan 1998 och 2002. Men det mest troliga är alltså att det sambandet beror på de statliga integra-tionspolitiska satsningarna för att höja valdeltagandet bland invandrare och utländska medborgare och inte på kommunernas mer allmänna satsningar på att vitalisera den lokala demokratin.

Demokratisatsningarna har misslyckats och deltagar-demokratin har försvagats

Kommunernas satsningar på demokratiutveckling har inte resulterat i en mer vital demokrati med mer aktiva och tillitsfulla medborgare. Trots en lång rad olika analyser har vi inte funnit några belägg för att kom-munerna har lyckats administrera fram en bättre fungerande demokrati. De kommunala demokratisatsningarna måste tvärtom bedömas som misslyckade.

De uteblivna sambanden mellan demokratisatsningar och demokratisk vitalitet innebär också ett nederlag för den deltagardemokratiska teori-bildningen. De institutionella arrangemangen i form av kommunala demo-kratisatsningar har inte resulterat i ett ökat politiskt deltagande bland medborgarna och inte heller i något tillskott till utbredningen av olika typer av demokratipositiva medborgaregenskaper. Den deltagardemokra-tiska teorin är fortfarande en intuitivt tilltalande förhoppning, men som empirisk hypotes har den rimligen försvagats av de prövningar den har utsatts för i den här rapporten.

Det enda någorlunda tydliga resultat som till en början pekade i den deltagardemokratiska hypotesens riktning var det positiva sambandet mellan kommunala demokratisatsningar och förändringen av valdeltagandetmellan 1998 och 2002; sambandet visar att demokratisatsningar tenderar att leda till ett stigande eller åtminstone till ett relativt sett mindre sjunkande kommunalt valdeltagande. När vi inte hittade något motsvarande mönster för valdeltagandet i riksdagsvalet väcktes dock misstanken att sambandet var skenbart och istället kunde kopplas till det kommunala valdeltagandet

26 27

bland utländska medborgare. När sambandet visade sig försvinna vid kontroll för andel utländska medborgare i kommunen blev slutsatsen därför en annan: Den uppmätta effekten på det kommunala valdeltagandet beror av allt att döma inte på kommunernas allmänna demokratisatsningar utan istället på de huvudsakligen statliga integrationspolitiska satsningarna för att höja valdeltagandet bland invandrare och utländska medborgare.

Det kanske mest graverande resultatet för den deltagardemokratiska teoribildningen var det negativa utfallet av interaktionsanalyserna. Frågan här gällde om sambanden mellan å ena sidan olika typer av latent politiskt engagemang som politiskt intresse och politisk mediekonsumtion och å andra sidan olika former av manifest politiskt deltagande är starkare i kom-muner som satsar mer på demokratiutveckling. Flertalet demokratiutveck-lande åtgärder kan betraktas som tillskapade torg eller mötesplatser för medborgerligt deltagande och tanken här var att dessa torg och mötesplat-ser skulle innebär att latent politiskt deltagande lättare kunde omvandlas till manifesta politiska aktiviteter. Resultaten visade att det inte gick att spåra några sådana interaktionseffekter på politiska manifestationer och medborgerliga kontakter med politiker och tjänstemän. I analyserna av partiaktivitet visade det sig däremot – högst överraskande – att sex av åtta interaktionseffekter var signifikant negativa. Vår tolkning av det resultatet är att demokratisatsningar tenderar att leda medborgarna bort från de politiska partierna men utan att dessa uteblivna aktiviteter ersätts med någonting annat.

Avstamp för fortsatt forskning

Empirisk forskning är en ständigt pågående process och i vanlig ordning finns det invändningar mot vad vi har gjort och kanske framförallt mot vad vi inte har gjort. Låt oss därför avsluta med några självkritiska reflektioner till fromma för drömmande deltagardemokrater och kommu-nala eldsjälar på demokratiområdet som inte riktigt vill acceptera slutsat-serna i den här rapporten.

En första invändning handlar om det relativt sett ”långa” avståndet mellan oberoende och beroende variabler. Studiens uppläggning innebär att vi med nödvändighet har sökt efter demokratisatsningarnas effekter i kom-munerna som helhet och bland samtliga boende i respektive kommun.

28 29

Samtidigt är det ett rimligt antagande att effekterna skall vara starkare bland de kommunmedborgare som kommer i kontakt med olika typer av demo-kratiutvecklande åtgärder och arrangemang än bland dem som inte gör det. Den deltagardemokratiska teoribildningen rymmer visserligen en diskussion om spridningseffekter och ”ringar på vattnet” (se t ex Jarl 2004:62 och där anförd litteratur). Men eventuellt kan vi alltså ha underskattat demokratisatsningarnas effekter på de faktiskt deltagande kommunmedborgarna.

En annan invändning som kan riktas mot validiteten i mätningarna handlar om den oberoende variabelns relativt enkla utformning. Vi har kartlagt 27 olika former av kommunal demokratiutveckling och summerat dem i ett additivt index där varje åtgärd väger lika tungt. Vi har visserligen genomfört en stor mängd kompletterande analyser med hjälp av olika delindex och med de enskilda åtgärderna var och en för sig. Men vi har inte vågat oss på att konstruera olika typer av icke-additiva index där vissa av de 27 åtgärderna anses mer betydelsefulla än andra. Huruvida den typen av viktade demokratiutvecklingsindex skulle ge en något annor-lunda bild får bli en fråga för framtida forskning.

En tredje invändning mot våra negativa slutsatser kan formuleras i termerav iver och bristande tålamod. Kommunal demokratiutveckling på bred front är en relativt ny politisk företeelse och de positiva effekterna har möj-ligen ännu inte infunnit sig. Färdriktningen är i så fall den rätta, men den administrativa vägen till en mer vital demokrati är längre än den halv-decennielånga uppbyggnadsfas som vi har kunnat överblicka.

Den fjärde och sista invändningen är ingen invändning mot de negativaslutsatserna men väl mot valet av studieobjekt. Resultaten har visat på de uppenbara svårigheterna med att administrera fram en bättre fungerande demokrati ovanifrån. Men hur är det med olika former av politiskt deltagande som växer fram underifrån och som inte får samma samhälleliga stöd i form av uppmuntran, mötesplatser och ekonomiska bidrag? Är det ur denna allt rikare flora av lokala proteströrelser, aktions-grupper och demonstrationer mot politiskt fattade beslut som framtidens demokrati skall hämta sin näring, sina beslutsformer och sina besluts-fattare? Vi tror inte det. Men det är samtidigt en viktig forskningsupp-gift att försöka utröna om dagens proteströrelser, aktionsgrupper och demonstrationer skall betraktas som träningsplatser för demokratisk skolning eller som någonting annat och mindre tilltalande.

28 29

Referenser

Adman, Per (2004): Arbetslöshet, arbetsplatsdemokrati och politiskt deltagande. Uppsala universitet: Statsvetenskapliga institutionen.

Agevall, Lena & Torgny Klasson (red) (2000): Demokrati i praktiken. Lund: Studentlitteratur.

Barber, Benjamin (1984): Strong Democracy: Participatory Politics for a New Age. Berkeley: University of California Press.

Bäck, Henry (2000): Kommunpolitiker i den stora nyordningens tid. Stockholm: Liber.

Bäck, Henry & Maritta Soininen (2004): Politisk annonsering eller nätverkande? Uppföljning och utvärdering av partiernas särskilda informationsinsatser till invandrarväljare vid 2002 års val. Göteborgs universitet: Förvaltnings-högskolan.

Dahl, Robert (1989/1999): Demokratin och dess antagonister. Stockholm: Ordfront.

Esaiasson, Peter, Mikael Gilljam, Henrik Oscarsson & Lena Wängnerud (2002): Metodpraktikan. Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Stockholm: Norstedts juridik.

Esaiasson, Peter & Anders Westholm (red) (2005): Deltagandets mekanismer. Det politiska deltagandets orsaker och konsekvenser. Malmö: Liber.

Gilljam, Mikael (2003): Deltagardemokrati med förhinder. I Gilljam, Mikael & Jörgen Hermansson (red): Demokratins mekanismer. Malmö: Liber.

Gilljam, Mikael & Jörgen Hermansson (red) (2003): Demokratins mekanismer. Malmö: Liber.

Gilljam, Mikael, Ola Jodal & Oskar Cliffordson (2003): Demokratiutveckling i svenska kommuner. Del I. En kartläggning av vad som har gjorts. Göteborgs universitet: Cefos.

Gilljam, Mikael, Ola Jodal & Oskar Cliffordson (2004): Demokratiutveckling i svenska kommuner. Del II. Förklaringar till skillnader mellan kommunerna. Göteborgs universitet: Cefos.

Jarl, Maria (2004): En skola i demokrati. Föräldrarna, kommunen och dialogen. Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen.

Klasson, Torgny (2000): Medborgardeltagande, brukarinflytande och konsumentanpassning. Tre idealmodeller av medborgerligt deltagandei och inflytande över kommunal serviceproduktion. I Agevall, Lena & Torgny Klasson (red): Demokrati i praktiken. Lund: Studentlitteratur.

Macpherson, Crawford Brough (1977): The Life and Times of Liberal Democracy. Oxford: Oxford University Press.

30

Montin, Stig (1998): Lokala demokratiexperiment. Exempel och analyser. Demo-kratiutredningens skrift nr 9. SOU 1998:155.

Olsson, Jan & Stig Montin (red) (1998): Demokrati som experiment – anpassning och lärande i svenska kommuner. Örebro universitet: Novemus.

Pateman, Carole (1970): Participation and Democratic Theory. Cambridge: Cambridge University Press.

Petersson, Olof, Jörgen Hermansson, Michele Micheletti, Jan Teorell & Anders Westholm (2000): Demokrati utan partier. Demokratirådets rapport 2000. Stockholm: SNS.

Premfors, Rune (2000): Den starka demokratin. Stockholm: Atlas.

Putnam, Robert (1993): Making Democracy Work. Princeton: Princeton University Press.

Rothstein, Bo & Staffan Kumlin (2001): Demokrati, socialt kapital och förtroende. I Holmberg, Sören & Lennart Weibull (red): Land du välsignade? Göteborgs universitet: SOM-institutet.

SOU 2000:1. En uthållig demokrati! Politik för folkstyrelse på 2000-talet.

SOU 2001:48. Att vara med på riktigt – demokratiutveckling i kommuner och lansting.

Statskontoret 1999:38. Organisations- styr- och verksamhetsformer i kommuner och landsting.

Stolle, Dietlind (1998): Bowling Together, Bowling Alone: The Development of Generealized Trust in Volontary Associations. Political Psychology 19:497-526.

Strömblad, Per (2003): Politik på stadens skuggsida. Uppsala universitet: Statsvetenskapliga institutionen.

Verba, Sidney, Kay Lehman Schlozman & Henry Brady (1995): Voice and Equality. Civic Voluntarism in American Politics. Cambridge: Harvard University Press.