Maten

Miljön

En skrift från Natur och Miljö

Globen

� Maten – Globen – Miljön

FN:s målsättning att halvera andelen svältande mänskor i världen fram till år 2015 är en stor utmaning.

Enligt olika uppskattningar varierar anta-let svältande i u-länderna mellan 850 och 1 200 miljoner. Av barnen är nästan en tredjedel och av de vuxna nästan en femte-del undernärda. Sämst är barnens situation i södra Asien, där nästan hälften är under-närda. Den vuxna befolkningens situation är sämst i Afrika söder om Sahara, där en tredjedel svälter. I östra Asien, Latiname-rika, Mellanöstern och norra Afrika har man kunnat begränsa de undernärdas andel till 7–14 procent av befolkningen.

I industriländerna, främst i de före detta östblocksländerna, finns uppskattnings-vis över 30 miljoner undernärda mänskor. Som en följd av energi- och proteinbrist får dessutom 3–3,5 miljarder mänskor för lite livsviktiga vitaminer, mineraler och spår-ämnen.

Jordklotets nuvarande produktion av föda skulle räcka för att garantera alla mänskor tillräckligt mat – om den bara fördelades jämnt. Det här gäller dock bara i teorin, i praktiken sker detta inte. Fattig-dom och svält går hand i hand. I många u-länder har de fattigaste mänskorna inte råd

Maten – Globen – MiljönSkulle maten i världen räcka till åt alla om den fördelade jämnare, gör globaliseringen av världshandeln det lättare för u-länderna att producera sin egen mat, kan systemet för Rättvis Handel råda bot på sociala orättvisor och miljöförstöring i u-länderna, vad innebär genteknik och patent på grödor för matproduktionen i världen, hur konsumerar vi mat mer miljövänligt? Svar på dessa och andra aktuella frågor om global produktion och konsumtion av vårt dagliga bröd hittar du i detta häfte, som ingår i Natur och Miljös publikationserie med u-landsfrågor och globala miljöhot som tema.

Utgivare: Natur och Miljö r.f.

Bilaga i Finlands Natur nr 5 / �006

Finansierad av utrikesministeriet, informations- och kulturavdelningen, enheten för utvecklingspolitisk information

Redaktör och ansvarig utgivare: Magnus Östman

Medverkande skribenter:– Anders Ahlbäck, forskare i historia vid Åbo Akademi och aktiv inom Pro Rejäl handel Finland rf– Kristina Lindström, docent i mikrobiologi vid Helsingfors universitet och Natur och Miljös representant i delegationen för bioteknik– U.B. Lindström, professor med jordbruksfrågor i u-länder som specialitet– Linus Lång, studerande i miljövård och journalistik– Malena Sell, anställd vid ICTSD – det internationella centret för handel och hållbar utveckling i Geneve (ställningstaganden i artikeln är hennes personligen och inte ICTSD:s)

Formgivning: Magnus Östman

Tryckt på Uusimaa i Borgå �006

Omslagsbilder: U-B Lindström (övre och undre), Magnus Östman (bakgrund)

Tar maten slut i världen?När småbrukarna, speciellt kvinnorna, får tillgång till jord, kredit och skolning ökar matproduktionen, minskar undernäringen och stimuleras ekonomin. Det är därför oacceptabelt att både uländerna själva och vi gör så litet för att ge dem de här möjligheterna.

U.B. Lindström

Den globala matproduktionen skulle väl räcka till för att täcka allas behov. Problemet är den ojämna fördelningen av matresurserna.

U.B

. LIN

DS

TR

ÖM

�Maten – Globen – Miljön

med att köpa tillräckligt med mat, fastän den finns i tillräckliga mängder. Här bör också påpekas att över 70 procent av de undernärda lever på landsbygden. Flickor och kvinnor lider mycket oftare av under-näring än pojkar och män. Enbart genom att öka produktionen av mat kan man alltså inte få ett slut på undernäringen.

Begränsad ökning av matproduktionen

Den nuvarande omfattande undernä-ringen har flera orsaker. U-länderna har satsat och satsar fotfarande alltför litet på att utveckla matproduktionen och lands-bygden. Huvudansvaret för detta har beslutsfattarna i u-länderna, men också industriländerna har kortsiktigt minskat finansieringen av den här sektorn.

”Reservområden” som skulle duga som åkermark finns det endast litet av, närmast i Afrika och Latinamerika, och i många fall på ekologiskt känsliga områden där odling kan ifrågasättas. En fjärdedel av jordens åkerareal är redan drabbad av erosion och 10 procent lider av för hög salthalt. Enligt en uppskattning försvinner två procent av sorterna av odlingsväxter och fem procent av husdjursraserna årligen. Bristen på vat-ten för bevattning av grödorna är redan skriande på vidsträckta områden i Asien, Norra Afrika och Mellanöstern.

Befolkningstillväxten avtar

Spannmålsskördarna har speciellt i Asien minskat trots den ökade gödslingen. Fisk-fångsterna går det inte längre att öka efter-som 70 procent av de bästa fiskevattnen redan nu är allt för hårt beskattade, enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisa-tion FAO. Klimatförändringen kommer enligt FAO inom 30–50 år att påverka mat-produktionen negativt i många tropiska och subtropiska områden. På vissa områ-

den, främst på nordligare breddgrader, kan klimatförändringen även öka skördarna. I en färsk undersökning från universite-tet i Illinois konstateras dock att nyttan av ökad koldioxidhalt sannolikt är hälften mindre än man tidigare uppskattat. Dess-utom kommer den ökande ozonhalten att minska skörden av odlingsväxter i motsva-rande grad.

Av ovannämnda orsaker anser jag att det är svårt men inte omöjligt att öka mat-produktionen med 40–50 procent fram till år 2020 med mer ekologiska metoder än idag. Att minska undernäringen kommer inte heller att vara lätt.

Den viktigaste grundförutsättningen för att förbättra livsmedelssituationen är att man får bukt med befolkningsökningen. Det är därför glädjande att befolkningstill-växten i världen nu håller på att minska, enligt FN.

Då u-ländernas kvinnor år 1960 födde i medeltal sex barn är siffran nu 2,9. Hälften av jordens befolkning lever redan i länder där kvinnorna i medeltal föder färre än två barn. Den globala befolkningstillväxten har avtagit till en procent per år, vilket na-turligt nog ökar tillgången på mat.

Tillräckligt spannmål i framtiden?

Trots att hektarskördarna minskat förut-spår det internationella livsmedelspolitiska forskningsinstitutet IFPRI att u-länder-nas och i-ländernas spannmålsproduk-tion kommer att växa med 1,5 respektive en procent i året – alltså i samma takt som den avtagande befolkningstillväxten. Ändå borde u-länderna år 2020 importera 15-20 procent av sitt spannmålsbehov. Enligt

IFPRI kan Nordamerika och EU mycket väl tillgodose det här behovet. Importen till både östra och västra Asien och norra Afrika kommer uppskattningsvis att för-dubblas fram till år 2020. Även i södra Asien och i Afrika söder om Sahara kom-mer importbehovet att öka, medan det minskar i Latinamerika. I östra Asien, spe-ciellt i Kina, beror ökningen av importen till stor del på att man här har allt mera bör-jat använda säd som boskapsfoder.

Worldwatchinstitutets förra chef Les-ter Brown har länge varnat för att Kinas kraftigt ökande import av spannmål kom-mer att förorsaka allvarliga störningar på världsmarknaden, vilket leder till kraftiga prisstegringar. Ändå har Kina sedan början av 1950-talet förmått öka sin spannmåls-produktion med tre procent per år och lan-det kommer sannolikt fortfarande att själv kunna producera största delen av sin mat. IFPRI förutspår att u-ländernas inkom-ster fram till år 2020 kommer att öka med i medeltal fyra procent. I Asien är ökningen sex procent. Allt fler u-länder kommer där-med att ha råd att köpa säd, men inte de allra fattigaste. Det går knappast att trygga dessa länders tillgång till spannmål till ett rimligt pris om i-ländernas alla lantbruks-stöd avskaffas. Däremot borde man avstå från i-ländernas exportstöd, som påverkar u-ländernas matproduktion negativt.

Tar husdjuren brödet ur munnen på de fattiga?

Av de 49 fattigaste u-länderna är 45 net-toimportörer av mat. De kommer ännu länge att vara beroende av importen från i-länderna. Många är rädda för att ”brödet

Hur kan det ske?Jag glömmer aldrig synen av en - som jag trodde - nyfödd flicka i famnen på sin mamma på en hälsostation i sydöstra Madagaskar. ”Hur gammalt är barnet?”, frågade jag hälsovårdaren Francois. ”Sex månader”, löd svaret. ”Flickan var underviktig vid födseln, mamman hade för litet bröstmjölk och var för fattig för att köpa ersättande näring”, sade han. ”Mamman kom för sent till oss, flickan dör snart”. Francois fick rätt. Ännu i dag långt senare minns jag hur upprörd jag blev. Hur kunde något sådant ske?

U. B. Lindström

Omkring en tredjedel av u-ländernas barn är undernärda, i södra Asien nästan hälften.

U.B

. LIN

DS

TR

ÖM

➤

� Maten – Globen – Miljön

tas ur munnen på de fattiga” då husdjuren i allt högre grad utfodras med säd. Det här är en överdrift. I hela världen används en tredjedel och i u-länderna en femtedel av spannmålen som husdjursfoder. I Indien är andelen nio och i Kina 25 procent. I många i-länder går 60–70 procent av spannmålen (inklusive fodersäd) till husdjuren, vilket inte ekologiskt är vettigt. Det är ändå blå-ögt att tro att den säd i-ländernas boskap konsumerar till någon större del vore till-gänglig som föda för de fattiga.

Husdjurens roll i näringskedjan är ofta missförstådd. De står ändå för omkring en tredjedel av mänskans föda och producerar proteiner av hög kvalitet, livsviktiga vitami-ner och spårämnen. En kombinerad växt- och djurproduktion är ekologiskt bättre än en ensidig växtproduktion. Globalt finns det tre gånger mer betes- och ängsmark än åker. Betes- och ängsmarken kan inte ut-nyttjas utan kor, getter och andra idisslare.

I Afrika behärskas ett område lika stort som USA av tsetse-flugan. Det här områ-det kan bara utnyttjas av den motstånds-kraftiga västafrikanska nötkreatursrasen N’Dama. De i huvudsak på gräs uppfödda idisslarna producerar ett kilogram kött med tre kilogram säd. För att producera ett kilogram mjölk eller ett kilo ägg går det åt ett kilogram säd.

Skriande behov av jordreformer

Med en kalori fossil energi producerar

idisslarna mat, fiber och gödsel motsva-rande två kalorier energi. I växtproduktio-nen går det däremot ofta åt 5–10 kalorier fossil energi för varje producerad kalori mat. Fossil energi i form av olja och kol förbrukas då handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel framställs och då trak-torer och transportfordon används.

I de fattiga länderna äter idisslarna fort-farande i huvudsak gräs och de enmagade djuren rest -och avfallsprodukter, men ty-värr håller man även här på att öka använd-ning av säd som foder. Även den snabba tillväxten av storskalig, ”industrialiserad” husdjursproduktion är oroväckande, efter-som den skadar både miljön och djurens och mänskors hälsa.

I de flesta u-länder finns ett skriande behov av jordreformer. I Brasilien äger tre procent av befolkningen två tredjedelar av åkerjorden och i Indien äger nio procent 44 procent av åkerjorden. I Afrika uppgår an-delen småbrukare som är helt eller nästan utan jord till cirka 40 procent. Om små-brukarna gavs rätt att bruka jorden skulle redan detta förbättra de fattigas situation. Speciellt oroväckande är att kvinnorna äger mindre än fem procent av åkerjorden. IFPRI drar slutsatsen att bara genom att in-vestera tillräckligt i nyckelområden, såsom lantbruksforskning, bevattning, vägnät och utbildning, kan man i avgörande grad öka säkerheten inom matproduktionen. För detta krävs investeringar som är i storleks-

ordningen 3,5 procent av u-ländernas bud-geter. I Afrika är andelen dock 20 procent. Om dessa investeringar förblir ogjorda finns det inte enligt IFPRI något hopp om ökad livsmedelssäkerhet. Tvärtom finns det risk att de svältandes andel ökar.

Mera mat genom stöd till kvinnorna

Forskare vid universitetet i Sussex har på ett övertygande sätt visat att alltid då små-brukare har getts möjligheter att producera mera mat har de klarat av det – och dess-utom på ett mer ekologiskt sätt än de stor-skaliga jordbruken. Nu borde man se till att småbrukarna även i praktiken får tillgång till bättre växtsorter, ordentliga arbetsred-skap, bevattningsteknik och relevant utbild-ning. Speciellt viktigt är det att kvinnorna ges samma stöd som männen, eftersom forskning visar att matproduktionen då i allmänhet ökar med upp till 20–25 procent. Enligt FAO kan man ytterligare öka den bevattnade åkerarealen med hjälp av effek-tivare bevattningsmetoder och odlingsväx-ter som tål högre salthalter och klarar sig med mindre mängder vatten. Genom att bygga bättre lagerutrymmen kunde man betydligt minska risken att maten far illa. I dag förstörs upp till 30 procent av livsmed-len. Då fångsterna av vild fisk inte längre kan ökas har lyckligtvis odlingen av fisk och andra vattenorganismer ökat kraftigt. Redan i dag är den odlade andelen uppe i 40 procent av hela produktionen. I Kina står redan odlade arter för två tredjedelar av hela produktionen. Största delen av de fiskar som odlas i u-länderna, såsom karp

Husdjuren ger mänskan en tredjedelen av hennes näring. Utan idisslare kan inte jordklotets väldiga gräsarealer utnyttjas. På bilden vattenbufflar i Tanzania.

U.B

. LIN

DS

TR

ÖM

➤

5Maten – Globen – Miljön

och tilapia, är växtätare och konkurrerar därför inte med mänskan om maten. Här bör ändå påpekas att de utsläpp som för-stör miljön runt odlingarna både i u- och i-länder bör åtgärdas bättre. Det här gäller speciellt räkodlingarna i u-länderna som ofta har förstört mangroveskogar och för-orsakat sociala problem bland lokalbefolk-ningen.

Eko-odlande småbrukare

Enligt professor Jules Pretty vid universi-tet i Essex har småbrukarnas ekologiska matproduktion gett lovande resultat på alla kontinenter. Det finns redan 9 miljoner ekologiskt odlande småbrukare. Odlingar omfattar 29 miljoner hektar och arealen växer snabbt. I Brasilien har spannmåls-skördarna fördubblats genom odling av kvävebindande baljväxter samt använd-ning av gröngödsel och kreatursgödsel. I västra Indien har skörden av hirs på torra områden fördubblats som ett resultat av effektiv markbearbetning och sparsam bevattning. Genom småskalig fiskodling har man i Asien med låga kostnader kunnat producera stora mängder värdefullt pro-tein. I Kina har man genom skogsplante-ring, terrassering och förnuftig användning av vatten kunnat återvinna odlingsmark som förstörts av erosion och föroreningar. I Kenya har man förädlat den indiska nöt-boskapsrasen Sahiwal till en effektiv mjölk-producent. För närvarande får man i Afrika i medeltal bara cirka 1 000 kilogram säd

per hektar, medan skördarna på andra håll är 2–3 gånger större. I Asien är de till och med fyrfaldiga jämfört med Afrika. Enligt doktor Pedro A. Sanchez, tidigare chef för institutet för åkerskogssodling i Nairobi, hindrar de mycket svårare odlingsförhål-landena i Afrika en ökning av skörde-nivån i Afrika på samma sätt som i Asien och Latinamerika, där man utnyttjat den ”gröna revolutionens” högteknologiska metoder.

Men också i Afrika kan man enligt San-

chez öka hektarskördarna på ett ekologiskt hållbart sätt. Det är möjligt genom kraftig utveckling av åkerskogsodlingen, det vill säga genom samodlingen av kvävebin-dande träd och sädesslag. Han konstaterar att man på detta sätt under torrperioden kan få marken att binda 100-200 kilogram kväve per hektar och därigenom öka skör-den av majs och hirs 2–4- faldigt. Samtidigt förbättras markens bördighet, erosionen minskar och man får foder åt djuren för torrperioden och ved till familjen. Meto-den kräver inga större investeringar och kan därför användas även av småbrukare.

Gentekniken ingen självklar lösning

Genmodifieringen (GM) av växter har dels utmålats som en patentlösning på hungern i världen och dels som en ekologisk kata-strof. De erfarenheter vi hittills har pekar på att varken fördelarna eller riskerna är så stora som påståtts. GM-växternas skör-dar har ibland överstigit de konventionellt förädlades, men lika ofta varit lägre. Ej hel-ler finns det klara bevis för att GM-växters motståndskraft mot ogräsbekämpnings-medel leder till lägre användning av kemi-kalier. Erfarenheter från flera länder tyder även på att odling av GM-växter med en gen för ett bakteriegift, småningom leder till att skadedjuren blir motståndskraftiga mot giftet. Samtidigt blir växterna ibland mot-tagligare för attacker av andra skadegörare.

När kvinnornas ställning förbättras avtar befolkningsökningen och undernäringen. Under-visning i läskunnighet i Guinea.

Med småskalig, sparsam bevattning kan man producera mera mat.

Åkerbevattningsanläggning i Niger. U.B

. LIN

DS

TR

ÖM

U.B

. LIN

DS

TR

ÖM

➤

6 Maten – Globen – Miljön

Det finns också bevis för att GM-odling-arna leder till minskad biologisk mångfald och spridning av oönskade gener. Å andra sidan har GM-tekniken redan producerat växter med högre halt av vitaminer och spårämnen samt sådana med större mot-ståndskraft mot sjukdomar. Också i u-län-derna kunde den därför spela en viss roll, men tyvärr har den hittills främst utveck-lats för i-ländernas storskaliga jordbruk. GM-tekniken bör ses som ett komplement till den konventionella förädlingen- inte som en ersättare.

Mer om riskerna med GM-tekniken på sid. 16–20 i denna publikation.

Behov av ekologisk certifiering

Minst lika viktigt som att öka matproduk-tionen är en jämnare fördelning av inkom-ster och mat. I många u-länder får den fat-tigaste femtedelen av befolkningen bara några procent av inkomsterna. Men även i upp till hälften av de hushåll som har en tillräcklig köpkraft finns åtminstone ett undernärt barn. Därför bör kvinnornas ställning och utbildning förbättras. Det har visat sig vara ett dubbelt effektivare sätt att minska barnens undernäring än att öka till-gången på mat.

Världshandelsorganisationen WTO:s spelregler gynnar i allt för hög grad den fabriksmässiga, intensiva matproduktio-nen som dessutom förbrukar mycket fos-sil energi. Den har stor skadlig inverkan på miljön och på djurs och mänskors hälsa.

Även EU:s jordbrukspolitik gynnar allt för mycket stora, i goda förhållanden fung-erande intensivjordbruk. Det vore förnufti-gare att i högre grad understöda sådana fa-miljejordbruk som använder mycket egna resurser, till exempel baljväxter, bioenergi och mänsklig arbetskraft. Både på nationell och global nivå borde man ta i bruk sådana märknings- och certifieringssystem som klart visar hur och med vilka råvaror pro-dukten är tillverkad. Vi borde mer målmed-vetet se till att WTO:s regler inte går före internationella miljö- och mänskorättsav-tal.

Vissa färska undersökningar både i i- och u-länderna visar att det inom den

ekologiska odlingen går att uppnå nästan samma skördenivå som inom konventio-nell odling – och detta med en klart mindre insats av växtnäringsämnen och energi. Den ekologiska odlingen kan därför stå för en större del av vår matproduktion än vad som allmänt påstås.

Sammanfattningsvis vill jag konstatera att maten knappast tar slut i världen, men att detta inte nödvändigtvis betyder att un-dernäringen minskar. l

En längre version av artikeln har tidigare publicerats på finska av Kommittén för det fria bildningsarbteet vid Helsingfors universi-tet, Studia Generalia hösten 2005.

En fjärdedel av åkerarealen är redan eroderad. Med trädplantering och terrassering kan förlorad mark återvinnas.

Med bättre lagring av maten kan de stora förlusterna avsevärt reduceras.

U.B

. LIN

DS

TR

ÖM

U.B

. LIN

DS

TR

ÖM

➤

�Maten – Globen – Miljön

Efter andra världskriget bildade en grupp länder – i första hand dagens i-länder – en ny internationell orga-

nisation för att främja frihandel. Iden var att skapa fasta regler och förutsägbara struktu-rer inom den internationella handeln och garantera att medlemmarna har tillträde till varandras marknader. Tullar och olika interna stödformer justerades småningom nedåt genom förhandlingsrundor, och län-derna kunde inte längre godtyckligt höja

dem. Medan varje enskilt land i princip sett som sitt intresse att favorisera sin egen pro-duktion och sin egen export så kom man vidare genom att ta multilaterala beslut om förbättringar av handelsvillkoren. Det här kunde också genomföras multilateralt och enligt en överenskommen tidtabell.

Länge var Världshandelsorganisationen WTO (eller dess föregångare) närmast en exklusiv klubb för de rika länderna, och tyngdpunkten låg på industriprodukter. Småningom började flera u-länder också ansluta sej till organisationen men ofta un-

der hårdare villkor än dem som gällde for de existerande medlemmarna. U-länderna ansåg det i alla fall vara mödan värt efter-som de fick tillgång till i-ländernas markna-der för sina exportprodukter, och medlem-skapet medförde en ny stabilitet i handeln. De stora och starka länderna kunde inte längre godtyckligt ändra på handelsvillko-ren, exempelvis just då en ny u-landspro-dukt blivit konkurrenskraftig.

Med tiden utvidgades också förhand-lingarna och avtalen att omfatta nya om-råden som till exempel patent och andra

Det småskaliga jordbruket i u-länderna har allt mer drabbats av hård konkurrens på världsmarknaden i takt med ökad globalisering och strävanden att behandla jordbruksprodukter på samma sätt som andra handelsvaror. Å andra sidan gynnar lägre världsmarknadspriser de u-länder som är tvungna att importera sin mat. Det hela kompliceras av att Världshandelsorganisationen WTO:s förhandlingar om glo-bala avtal om handel med jordbruksprodukter stampar på stället.

U-länder, jordbruk och WTO – är hållbar utveckling möjlig?

Plantagegrödor som kakao och kaffe ger viktiga exportintäkter för många fattiga u-länder. Ovan sortering av kakaobönor i Dominikanska republiken och på bilden till höger visar Valeria Ochoa sin kaffeodling i Nicaragua. Båda hör till kooperativ verksamma inom systemet för Rättvis Handel.

Malena Sell

PR

O R

Ejä

L H

AN

DE

L FI

NLA

ND

RF

/ RA

ISA

KA

RjA

LAIN

EN

FAIR

TR

AD

E F

OU

ND

AT

ION

➤

� Maten – Globen – Miljön

”immateriella rättigheter”, tjänster, ut-vecklingsfrågor och miljö. En handelsdom-stol skapades år 2005, samma år som WTO etablerades i sin nuvarande form.

jordbruksprodukter – inte vilka handelsvaror som helst

Ända från början har jordbruket utgjort en speciell sektor inom Världshandelsorga-nisationen. De industrialiserade länderna hade lidit av livsmedelsbrist under andra världskriget och ville garantera ett livskraf-tigt nationellt jordbruk och självförsörj-ning. Det gjorde de med hjälp av subven-tioner, och också skyddstullar mot import som kunde hota den inhemska produktio-nen. Under årens lopp växte jordbruks-produktionen starkt i de flesta i-länder – främst på grund av att jordbruket blev alltmer ”industriellt” med stora insatser av fossila bränslen och konstgödsel – sam-tidigt som det förblev ett skyddat område inom WTO-förhandlingarna.

Internationell handel i jordbrukspro-dukter är trots allt faktiskt ganska liten – bara 10 procent hamnar på den globala marknaden, resten konsumeras på hem-maplan. Det är en begränsad skara länder som dominerar världsmarknaden, främst i-länder som USA, EU, Kanada och Nya Ze-

land, men också till exempel Brasilien och Argentina där produktionskostnaderna är låga och klimatet gott. Exporten från EU och USA har klart vuxit till sin nuvarande omfattning genom de subventioner som har betalats, och fortfarande betalas ut.

Tropiska plantagegrödor som kaffe och kakao utgör en kategori för sej, där största delen av varorna säljs internationellt. Trots att värdet på handeln av de här produk-terna utgör en försvinnande liten del av hela världshandeln är den ofta en livsviktig inkomstkälla för små och fattiga u-länder. Tyvärr har prisutveckligen för plantage-grödor allmänt varit negativ, och priserna fluktuerar dessutom kraftigt från år till år, vilket gör det svårt att planera långsiktigt och strategiskt. I praktiken måste u-län-derna alltså idag producera ännu mera kaf-febönor för att kunna köpa ny elektronisk utrustning från i-länderna.

Olika stöd för jordbruk och ”dumpning” på världsmarknaden

Med tiden har det visat sej att stödsystemen för jordbruket i i-länderna leder till över-produktion. För att göra sej av med socker- och vetebergen började EU och USA betala olika former av exportstöd för att lassa av sin överproduktion på världmarknaden. Så kallad dumpning tog vid, eftersom de subventionerade jordbruksprodukterna var artificiellt konkurrenskraftiga och deras export ledde till konstgjort låga priser på världsmarknaden.

Dumpningen av jordbruksprodukter har skadat u-länderna på olika sätt. De u-länder vars jordbruk normalt skulle vara konkurrenskraftigt på grund av deras kli-mat och jordmån, förlorade marknadsan-delar och tillgång till hård valuta. Många latinamerikanska länder hör till den här kategorin, som åtminstone i teorin kunde använda inkomsterna till att förbättra vill-koren för sina medborgare och lägga grun-den för sin egen stegvisa utveckling till mo-derna informationssamhällen.

I många andra, mindre u-länder har till-gången till billig matimport betytt att små-brukarna förlorat sin ställning på sin lokala marknad. De är helt enkelt inte längre kon-kurrenskraftiga, eftersom deras jordbruk är småskaligt och arbetsmetoderna helt andra än det storskaliga industriella jordbrukets. Många länder har också prioriterat att få billig mat till storstädernas fattiga massor framom att åtgärda situationen för lands-bygdens fattiga. Småbrukarna har blivit utslagna, vilket har lett till stor misär och en okontrollerad flykt från landsbygden till städernas slummar.

Det finns i alla fall också en kategori av u-länder som situationen har gagnat. De ”nettoimporterande” u-länderna, som i vilket fall som helst varit tvugna att köpa mat på världsmarknaden för att livnära sin population, har indirekt gynnats av subventionerna till i-ländernas bönder ge-nom de låga världsmarknadspriserna. De här länderna tillhör de allra fattigaste och

I u-länderna produceras maten ofta av små-brukare med hjälp av teknik som anpassats till lokala förhållanden och som är skonsam mot miljön.

U.B

. LIN

DS

TR

ÖM

➤

�Maten – Globen – Miljön

minst utvecklade i världen och finns främst i Afrika söder om Sahara.

Exportstöden, som kan bestå av direkta penningbidrag (den här typen har använts mest av EU) eller andra medel, som ex-portfrämjande förmånliga krediter (som

USA är en stor användare av) anses ha den mest negativa och direkta inverkan av alla stödformer. Också andra, interna stöd till i-ländernas jordbrukare kan i alla fall ha liknande verkningar – om än indirekta – på världsmarknadspriserna. Speciellt subven-tionerade är de så kallade ”sex vita”: bom-ull, socker, mjölkprodukter, ris, vete och majs.

Naturligvis är det skillnad på olika in-terna stödformer och hur de är riktade.

Stöd för ekologisk råg-produktion i ett arktiskt klimat kommer inte att slå ut små-brukare i u-länderna. Jordbruket i länder som Norge och Schweiz med hårda klimat-förhållanden och höga lönekostnader upp-rätthålls genom stöd, men de här länderna är samtidigt stora matimportörer.

Vilken roll spelar tullar?

U-länderna har inte råd att betala ut stöd i någon större omfattning. Tullarna på

I i-länderna har det storskaliga, energi- och resurskrävande jordbruket skapat ett över-skott av lantbruksprodukter som med hjälp av statsstöd dumpas på världsmarknaden.

U-länderna utgör en brokig skara både ifråga om sina jordbruksförhållanden och sina positioner inom WTO. Förhandlingsdynamiken inom WTO har förändrats sen ministermötet i Cancun år �00�. Fram till dess dominerade i-länderna, delvis för att u-länderna inom WTO var så splitt-rade. Vid Cancunmötet organiserade sej u-länderna inom den så kallade G-�0-gruppen, som leddes av Brasilien, Indien, Sydafrika, Argentina och Kina. Den här gruppen finns nu med mitt i de verkliga förhandlingarna, som ofta förs mellan en liten grupp länder bakom lyckta dörrar.

G-�0 gör sitt bästa för att balansera de olika intressen medlemmarna har inom jordbrukssektorn. Med finns både länder som vill öka sin export och länder som vill skydda sina småbrukare. De länder – speciellt i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet (ACP) – som särskilt manar om sina småbrukare har grupperat sej inom en egen förhand-lingsgrupp, den så kallade G-��-gruppen. G-�� försöker förhandla fram undantag från allmänna tullsänkningar för ”speciella produkter” som är viktiga för utvecklingen av u-ländernas landsbygd och för att trygga livsmedelsförsörj-ningen. De vill också ha en mekanism för att införa högre tullar om en stor mängd jordbruksprodukter börjar flöda in

på deras marknader och hotar produktionen som småbru-kare står för.

G-�0, som består av de fattigaste u-länderna (least developed countries, LDCs), ACP-länder, och Afrikanska Unionen, brukar också koordinera positioner kring viktiga WTO-möten. Utvecklingsfrågor står i centrum. Många av de här länderna har haft priviligierat tillträde till marknaderna i länder som de tidigare varit kolonier till. För dem är tull-sänkningar problematiska, eftersom de gör att de tidigare koloniernas privilegier eroderas och de måste konkurrera på samma villkor som alla andra. De söker kompensation och hjälp i sin anpassning till de nya villkoren.

Deras intressen går i sär med vissa latinamerikanska länder som speciellt söker nytt marknadstillträde för tro-piska produkter i i-länder – också det av utvecklingsskäl. Bananproduktion är ett bra exempel på en produkt som många Mellanamerikanska länder är effektiva producenter av, medan små Karibiska ö-grupper inte är det men ändå kunnat exportera till EU under priviligierade villkor och är oroliga att helt slås ut. Frågan har redan tidigare varit så kontroversiell att det krävdes ett specialavtal om bananer vid slutet av den senaste handelsrundan.

MA

GN

US

ÖS

TM

AN

➤

Olika grupper av u-länder inom WTO

10 Maten – Globen – Miljön

importvaror är å andra sidan ofta en viktig inkomstkälla för staten, och när de sänks kan det leda till ett inkomstbortfall av betydliga mått. I länder där skatteuppbä-ring är ett problem är tullarna en stabil och säker inkomstkälla för staten.

Tullarna på jordbruksprodukter som u-länderna exporter till i-länderna är ofta höga och ibland kombinerade med kvoter som försvårar marknadstillträdet. Det här gäller produkter som också produceras i i-länderna, eller i deras tidigare kolonier som åtnjuter vissa handelsprivilegier. Plantage-grödor i oförädlad form kommer däremot in så gott som tullfritt i i-länderna.

Tulleskalering, det vill säga att tullarna är högre ju mer förädlad en produkt är, bi-drar till att u-länderna fastnar i exporten av råvaror snarare än slutprodukter. Det här systemet motverkar deras möjligheter att få ett bättre pris för sina exportprodukter och bygga upp ny industri som skulle ge flere mänskor arbete och inkomst.

Doha-rundan en ”utvecklingsrunda”?

Eftersom den globala jordbrukshandeln är så snedvriden befinner sej jordbruks-frågorna i en nyckelposition vad gäller nya förhandlingar inom WTO, speciellt for u-länderna. Den så kallade Doha-rundan startades år 2001 i Qatar, och omfattar såväl handel med industriprodukter som tjänster såsom jordbruk. Inga dellösningar är möjliga, en slutlig kompromiss måste omfatta alla områden. Jordbruket har i alla fall blivit en knäckfråga, och liberalisering

på det här området sägs gagna u-länderna stort. Till exempel Världsbanken kom tidigt i rundan ut med siffror i kategorin flera miljarder dollar i nya exportintäkter och minskat slöseri i form av subventioner till olönsamt jordbruk.

Förhandlingarna, som ursprungligen skulle slutföras i början av 2005, har i alla fall framskridit trögt. Ministermötet i Can-cun år 2003 slutade i kollaps, och resulta-ten vid nästa ministermöte, i Hongkong i december 2005, var mycket blygsamma. I slutet av juli 2006 lades förhandlingarna helt på is.

Förhandlingarna inom jordbrukssek-torn har kretsat kring ”tre pelare”, nämli-gen slopandet av exportstöd, sänkning av interna stöd som påverkar internationell handel, och sänkning av tullar på jord-bruksprodukter. Ifråga om det interna stö-det gäller principen om frikoppling av stö-den. Tidigare har stöden betalats ut enligt hur stor produktionen har varit, vilket gi-vetvis har uppmuntrat överproduktion. Nu skall stöden betalas på andra grunder, till exempel som direkt inkomststöd till bön-derna, eller miljöstöd. U-länderna i gemen har ändå ställt sej skeptiska också till de här stöden. Så länge som summorna som beta-las ut fortsätter att vara stora konkurrerar i- och u-länder inte på samma villkor.

Vilka är framtidsutsikterna för u-länderna?

WTO-förhandlingarna har alltså åtmins-tone temporärt avstannat på grund av att

medlemsländerna – främst i-länderna – inte har kunnat enas om jordbruksfrågorna. Det är inte första gången en handelsrunda dragit ut på tiden, så Doha-rundan kan nog komma att fortsätta. Klart är i alla fall att det inte kommer att ske några konkreta för-ändringar i den globala jordbrukssektorn inom en snar framtid.

Den här situationen påverkar u-län-derna på olika sätt. För det första kom-mer i-länderna att fortsatta betala ut sina orattvisa subventioner och behålla sina höga tullar mot u-ländernas produkter. En annan trend är att i-länderna fortsät-ter att knyta bilaterala handelsavtal med sina handelspartners – och antagligen i allt snabbare takt. Bilaterala avtal mellan i- och u-länder är problematiska eftersom i-län-derna har mera makt, och därför styr vill-koren i avtalen. Maktbalansen är trots allt mera fördelaktig för u-länderna i globala WTO förhandlingar.

Jordbruksfrågor har också börjat tas upp vid WTO:s handelsdomstol. Jordbruks-sektorn var tidigare skyddad genom ett specialfördrag som löpte ut år 2004. Bra-silien har redan vunnit domstolsprocesser mot USA:s bomullsstöd, liksom mot EU:s stöd till sin sockersektor, och USA och EU måste ändra på sina stöd för att de ska vara tillåtna. Om inte, så har de länder som fört fram klagomålen rätt att införa strafftullar. Handelsdomstolen är ändå inte till nytta för alla länder. En process är oerhört dyr, vilket betyder att medan ett relativt rikt u-land som Brasilien kan köra igång en rätts-

MA

GN

US

ÖS

TM

AN

➤

11Maten – Globen – Miljön

process så är det mycket svårare för ett litet och fattigt u-land, som dessutom knappast vill reta upp ett stort i-land som kanske står för en hel del u-hjälp till landet. Strafftul-lar har också väldigt liten verkan om det handlar om ett litet land. USA skulle knap-past lida namnvärt om Mali får rätten att höja tullarna i sin import av bilar från USA. Omvänt ser det förstås helt annorlunda ut.

Det är speciellt stora u-länder som kan producera mycket jordbruksprodukter bil-ligt för världsmarknaden som skulle vinna på friare handel. Frågan är i alla fall hur mycket de i praktiken skulle vinna. Jord-bruksexporten styrs av storföretag som ofta kontrollerar hela värdekedjan från uppköp från lantbrukaren till livsmedelsindustrin till supermarketarna. Hela tiden blir en mindre del av vinsten kvar hos själva jord-brukaren, och småbrukare ryms inte med i de här kedjorna (varken i i- eller u-länder). Med storföretagen skulle antagligen en stor del av vinsterna fly ut ur landet istället för att investeras i hållbar utveckling på hem-maplan.

I i-länderna skulle sänkta stöd till lant-bruket leda till mindre miljöpåverkan i de fall där stöden lett till intensivt industriellt jordbruk. Majoriteten av stöden inom EU

och USA går också direkt till storbrukarna, medan småbrukarna håller på att slås ut. Jordbruken blir bara större globalt sett, vilket leder till större risker för handeln när sjukdomar som fågelinfluensa uppstår och sprids. Mångfalden och lokala särarter inom lantbruket är också hotade.

För u-ländernas jordbrukare ligger framtiden alltså inte bara i kvantitet, utan också i kvalitet. Inom WTO förhandling-arna har miljöprodukter och -tjänster tagits fram som en speciell sektor inom vilken handeln skall främjas – i praktiken genom att tullarna sänks eller helt avskaffas. Alter-

nativt kunde miljövänliga jordbrukspro-dukter tas upp inom förhandlingarna som en egen kategori, som kunde ges previligie-rat marknadstillträde. Medan det främst är i-länder som producerar exempelvis vind-kraftverk och vattenreningsverk, så har u-länderna föreslagit att också miljövänliga jordbruksprodukter kunde tas med i den här sektorn. Här kunde allt från ekologiska tropiska frukter till biobränslen ingå. Trots Doha-rundans nuvarande dödläge är det här en kategori produkter som det kunde löna sej att satsa på också för export. l

Handeln med bananer har hört till de mest eldfängda inom WTO-förhandlingarna. Bananer hört också till de mest etablerade produkterna inom systemet för Rättvis Handel. Bilden är från kooperativet El Guabo i Ecuador.

I-ländernas stöd för den egna produktionen av sockerbetor har upplevst som orättvist av sockerrörsodlare i många u-länder. Socker är också exempel på en produkt som i-länderna i regel importerar från u-länder till lågt pris och sedan själv förädlar. De intäkter förädlingen inbringar stannar följaktligen också i i-länderna. Medvetna konsumenter i till exempel Fin-land har ändå kunnta välja råsocker importerat från u-länder, vilket ger större inkomster för lokala producenter i u-länderna.

MA

GN

US

ÖS

TM

AN

FAIR

TR

AD

E F

OU

ND

AT

ION

PR

O R

Ejä

L H

AN

DE

L FI

NLA

ND

RF

1� Maten – Globen – Miljön

I en globaliserad tid som på gott och ont styrs av marknadskrafter erbjuds den västerländska konsumenten genom sin

enorma köpkraft utmärkta påverknings-möjligheter. Men den upplysta konsu-menten får hålla tungan rätt i mun bland butikshyllorna. Ekologisk mjölk, förstås. Men italiensk ekologisk pasta eller inhemsk gjord av konventionellt odlat vete? Äpplen från Sverige, rättvisemärkta bananer från Latinamerika eller Chiquitas bananer med sitt eget grodmärke? En liten påse ekolo-giskt odlat och rättvisemärkt kaffe eller det ack så mycket billigare standardkaffet i halvkilospaket? Vad är miljövänligast när allt kommer omkring?

– Ekologiskt odlad mat från närområ-det är ju alltid miljövänligast. Det är inte vettigt att transportera stora mängder mat kring jordklotet, menar Hanna Matinpuro som arbetar med utvecklingssamarbete på Siemenpuu-stiftelsen och är före detta sty-relsemedlem i Föreningen för främjande av Rättvis handel i Finland.

– Men till exempel kaffe växer ju inte hos oss, och de mängder som fraktas är små jämfört med bulkvaror som till exem-pel soja.

Matinpuro påpekar att rättvis handel stöder småskaligt jordbruk i utvecklings-länderna och hjälper dessa att vara självför-sörjande, istället för att importera intensivt odlade och subventionerade livsmedel från den rika världen. Hon menar att man smått förenklat nog kan säga att rättvisemärkta varor i regel är mer miljövänliga än andra motsvarande livsmedel.

– Jag köper hellre rättvisemärkta bana-ner utan ekomärke än de stora multina-tionella bananbolagens ekologiskt odlade bananer. Fastän storbolagen bättrat sig

Stränga miljökrav på rättvisemärktAllt fler vanliga människor i de rika industriländerna har blivit medvetna om sin makt över världens gång. Men det är inte i valbåset, i politiska partier eller i medbor-garrörelser de söker sina möjligheter att påverka. Den nya politiska arenan för löntagare, pensionärer, stude-rande och småbarnsfamiljer ligger precis runt hörnet, i den lokala matbutiken. Den miljömedvetna konsumen-ten har en politisk agenda instucken i den minsta lilla inköpslista på ”� mjölk, kaffe, spagetti, frukt”.

juan Mora Rocha har en liten kaffefarm på fem hektar i San Buenaventura i Nicaragua. Han producerar rättvisemärkt honung och kaffe. Kaffeplantorna växer i skuggan av citrus- och andra fruktträd. juan odlar förutom kaffe också apelsiner, mandariner, kakao, kastanjer, avocado, bananer, papaja, majs, bönor och yucca. Detta traditionella blandjordbruk gynnar biodiversiteten och ger familjen en mångsidig kost.

PR

O R

Ejä

L H

AN

DE

L FI

NLA

ND

RF

/ RA

ISA

KA

RjA

LAIN

EN

Anders Ahlbäck

1�Maten – Globen – Miljön

mycket finns där fortfarande stora problem med arbetstagarnas rättigheter. Det har också förekommit att storbolag låtit hugga ner regnskog för att skapa plats för ekolo-gisk bananodling.

Skog av miljömärken

I takt med att ekologiskt odlade och rätt-visemärkta produkter blivit populärare i västvärlden har en rad ”konkurrerande” miljömärkningar dykt upp i butikshyl-lorna. I rädsla för att tappa marknadsan-delar har de internationella storbolagen börjat ta små steg i riktning mot mer mil-jövänlig och etisk produktion. Detta har väckt glädje och betraktats som delsegrar för miljöskyddet men även provocerat kri-tik bland miljövårdare. I Sverige anmälde Svenska Naturskyddsföreningen Chiquita för vilseledande marknadsföring hösten 2005 när bolaget gick ut med en stort upp-lagd reklamkampanj för sina bananer med ”Rainforest Alliance”-märkningen. Även om Rainforest Alliance är en organisation med lovvärda syften är Chiquitas banan-odling fortfarande mycket miljöbelastande, skrev föreningen i anmälan till konsument-ombudsmannen. ”Gift används ännu, monokultur kvarstår som modell och arbe-tarnas villkor är fortfarande hårda relativt sett.”

En grundtanke bakom systemet för Rättvis Handel är att konsumenten skall kunna vara säker på att grundläggande etiska krav uppfyllts vid produktionen av en rättvisemärkt vara. Kravet på ett garan-terat minimipris för varorna har fått mest uppmärksamhet. Inkomsten från ett rätt-visemärkt familjejordbruk skall täcka pro-duktionskostnaderna och dessutom räcka till en varierad kost, hälsovård och kostna-derna för barnens skola.

Minimipriset och den extra premie för samhällsutveckling som betalas åt odlarnas andelslag utgör fortfarande en väsentlig skillnad mellan rättvis handel och andra certifieringar såsom Rainforest Alliance, konstaterar SwedWatch i en rapport om kaffebranschen i Brasilien från i fjol. Swed-Watch är en oberoende organisation som granskar svenska företags handel med och verksamhet i u-länder. Kaffeföretagens ar-bete med olika former av system som syftar till att höja den miljömässiga och sociala standarden, som Rainforest Alliance, Utz Kapeh och 4C, innehåller positiva inslag men har fortfarande vissa allvarliga brister vad gäller arbetstagarnas rättigheter och miljöskyddet, skriver organisationen som konstaterar att KRAV (ekologiskt odlat) och Rättvisemärkt fortfarande är de märk-

ningar som ställer högst krav på miljöför-hållanden respektive social rättvisa.

Lång lista på miljökrav

För att få den eftertraktade certifieringen för Rättvis handel, och därmed högre inkomster, måste odlarna uppfylla en lång rad fastställda kriterier för satsningar på social och ekonomisk utveckling samt arbetstagarnas rättigheter. Men den längsta listan på olika krav och kriterier gäller fak-tiskt miljöskyddet.

Rättvisemärkta produkter kommer från utvecklingsländerna, till största delen från små familjejordbruk. För att kunna gå med i Rättvis handel måste flera småbruk bilda ett kooperativ som förbinder sig att utvär-dera och övervaka medlemmarnas inver-kan på miljön och göra upp planer på hur

odlingen kan göras allt mer miljövänlig. Till de konkreta kraven hör bland annat

att skyddszoner kring större vattendrag fre-das från odling och att röjning av jungfrulig skogsmark förbjuds. Odlarna skall sträva efter att öka biodiversiteten både i den omgivande naturen och på sina odlings-marker. Monokultur skall undvikas där det bara är möjligt.

Exempelvis det rättvisemärkta kaffe som säljs i Finland är ”shade-grown”. Det innebär att kaffeplantorna växer i skuggan av bland annat olika fruktträd, uppblan-dade med andra grödor över och under kaffeplantorna. Det tjänar den biologiska mångfalden på och omkring farmen och skapar livsrum för bland annat de bin som pollinerar kaffeplantorna. Det här är den traditionella odlingskulturen på de små

PR

O R

Ejä

L H

AN

DE

L FI

NLA

ND

RF

Vad är Rättvis handel?lRättvisemärkt är ett system för etisk världshandel baserad på respekt för människor och natur.l Världshandelspriserna på många av de fattiga ländernas jordbruksproduk- ter är extremt låga. I Rättvis handel får producenterna ett garantipris som täcker deras kostnader och tryggar deras utkomst. Dessutom får odlarnas kooperativ en tilläggssumma som används för allmännyttiga ändamål.l Barnarbete är förbjudet inom Rättvis handel. Inkomsterna från Rättvis handel gör det möjligt för odlarna att låta sina barn gå i skola.l Odlarna måste uppfylla en rad kriterier för miljöskydd och arbetstagarnas rättigheter. Oberoende inspektörer övervakar att kriterierna verkligen följs.l Systemet omfattar främst små familjejordbruk men också större plantager där arbetstagarna garanteras högre löner och bättre arbetsförhållanden.l Rättvis handel är inte biståndshjälp eller välgörenhet, utan affärsmässig verksamhet på en etiskt hållbar grund. Råvarorna köps, förädlas och säljs av kommersiella bolag, men utan onödiga mellanhänder. Varorna säljs i vanliga matbutiker. l Rättvisemärkta produkter säljs i Finland i alla de stora snabbköpskedjor- nas butiker. Ett större sortiment specialprodukter finns bland annat i Åbos världsbutik Aamutähti (Eriksgatan 5) och i Reilun kaupan tähti i Helsingfors (Tavastvägen ��).lMera information finns på: www.reilukauppa.fi eller www.rattvisemarkt.se

➤

1� Maten – Globen – Miljön

familjejordbruken i Latinamerika där man inte har råd med att köpa stora mängder bekämpningsmedel och konstgödsel. På de stora ”rationellt odlade” kaffeplantagerna odlas kaffet som monokultur, vilket kräver mer kemikalier.

Till miljökriterierna för Rättvis handel hör att odlarna kontinuerligt måste försöka minska användningen av olika kemikalier. En lång rad substanser är helt förbjudna enligt kriterierna, bland annat flera gifter som är tillåtna inom Rainforest Alliance-certifieringen. För alla andra kemikalier måste odlarna skriftligen påvisa varför det inte finns några alternativ till deras an-vändning.

Allt avfall skall återvinnas så långt det bara går, bland annat skall växtavfall kom-posteras och återföras till ekosystemet. Till kraven hör också olika åtgärder för att motverka erosion, utarmning av odlings-jordarna samt överexploatering av vatten-resurserna. Genmodifierade organismer är förbjudna.

Ekologiskt eller inte?

Rättvisemärkt är inte ändå inte det samma som ekologiskt odlat – även om många rättvisemärkta produkter också är ekolo-giskt odlade. Systemet har genom utbild-ning och högre garantipriser för ekologiska varor uppmuntrat odlarna att sträva mot

de ännu striktare krav som gäller för ekolo-gisk odling. Men certifieringsprocessen för ekologisk odling är förhållandevis lång, dyr och besvärlig för småbrukare med obefint-liga ekonomiska marginaler.

Ett annat hinder har dykt upp bland bu-tikshyllorna här hemma i Finland: det har visat sig att konsumenterna inte är beredda att betala tillägg för både rättvisemärkning och ekologisk odling. Till exempel de rätt-visemärkta bananer som säljs i Finland var för några år sedan oftast ekologiskt od-lade men nuförtiden är de ”bara” rättvise-märkta.

– Prisskillnaden mot vanliga bana-ner blev för stor, kommenterar Timo Metsäranta som är försäljningschef på Ke-sko.

– På basis av min erfarenhet kan jag säga att ungefär 25 procent är maximum för vad de finska konsumenterna är beredda att betala extra för etiskt producerad mat. Försäljningen av ekologiskt odlade frukter visar tyvärr en sjunkande tendens.

Nya vindar blåser också på butikernas kaffehyllor: sortimentet breddas med nya rättvisemärkta alternativ som inte är eko-logiskt odlade. Bredvid Meiras och Pirk-kas rättvisemärkta och ekologiskt odlade kaffemärken som redan funnits i Finland några år dök nyligen det svenska Alfred Nordquists Classic Reko upp. Ett rejält

halvkilospaket till lägre kilopris, men utan eko-märkning. Meira kommer under hös-ten att lansera ett liknande rättvisemärkt kaffe i halvkilospaket, utan eko-märke.

Hanna Matinpuro påpekar att det höga priset för ekologiskt odlat inte uppkommer vid själva odlingen av kaffe eller bananer utan på rosteriet och i handeln här i Fin-land. En odlare i Centralamerika får 13 cent mera för ett halvt kilo rättvisemärkt kaffe om det dessutom är ekologiskt odlat; bananodlaren 7 cent mera per kilogram bananer.

Miljövänligheten skulle alltså inte be-höva kosta oss just någonting om voly-merna för ekologiskt odlat blev lika stora som för vanligt kaffe eller vanliga bananer. Om fler konsumenter gick till matbutiken med en liten agenda för världsförbättring i plånboken. l

Mer på nätetLäs de fullständiga miljökriterierna för Rättvis Handel på: www.fairtrade.net/standards.htm

Swedwatch rapporter, bl.a. om miljöproblem inom kaffe- och kakao-odling, hittar du på:www.swedwatch.org/swedwatch.rapporter

PR

O R

Ejä

L H

AN

DE

L FI

NLA

ND

RF

Till systemet för Rättvis handel hör idag 1,� miljoner familjer i 5� u-länder.

➤

15Maten – Globen – Miljön

– Det väcker nog en del frågor och kan göra miljömedvetna konsumenter förvir-rade, kommenterar presschef Matti Niemi-nen på Finlands naturskyddsförbund.

– Köper jag en rättvist handlad ros eller en ros odlad i Kyrkslätt? Den afrikanska ro-sen har fraktats från andra sidan jordklotet, men det har kanske använts mycket mera energi vid odlingen av den inhemska rosen. Kanske låter jag bli att alls köpa rosor.

Exporten av färska snittblommor till de rika länderna har vuxit till den fjärde största näringen i Kenya och fått stor bety-delse för landets ekonomi och utveckling. Den snabbt växande blomproduktionen är koncentrerad kring sjön Naiwasha och har gett upphov till sociala problem och hård belastning på miljön runt och i sjön. Tu-sentals människor har flyttat till området i hopp om arbete, vilket lett till lönedump-ning och bostadsbrist.

Dagar då efterfrågan i Europa når plöts-liga toppar, såsom Mors dag eller Alla hjärtans dag, föranleder orimligt långa ar-betsdagar för arbetarna, i värsta fall helt utan övertidsersättning. Barnarbetskraft, arbetstagare som oskyddade utsätts för far-liga kemikalier och vägras rätten att organi-sera sig i fackförbund hör till de missförhål-landen man nu försöker få bukt med.

Mer ekologiskt i Kenya?

På organisationen för Rättvis handel fram-håller man att man vill erbjuda de europe-iska konsumenterna ett etiskt bättre alter-nativ. Rättvisemärket på en bukett rosor garanterar att arbetstagarnas rättigheter respekteras, att de får bättre betalt och att deras levnadsförhållanden kontinuerligt förbättras.

De blomsterfarmer som tagits med i systemet har minskat belastningen på sjöns ekosystem bland annat genom att pumpa vatten även ur borrade brunnar och minska

användningen av kemiska bekämpnings-medel.

– Fastän blommorna måste hämtas till Finland med flygplan är det här ett miljö-vänligt alternativ, anser informatör Heidi Korva på Föreningen för främjande av Rättvis handel i Finland. Hon påpekar att Finland redan nu importerar snittblom-mor för över 14 miljoner euro årligen.

– Den europeiska produktionen räcker inte till när efterfrågan är som störst. Od-lingen av inhemska rosor kräver också mycket energi för belysning och uppvärm-ning under stora delar av året. I Kenya finns tillräckligt med ljus och värme året om.

En som ändå är tveksam till de rättvise-märkta rosorna är Hanna Matinpuro, verk-samhetsledare på Siemenpuu-stiftelsen som stöder miljöskyddsprojekt i u-länder.

– Jag kommer nog inte själv att köpa rosorna. Men samtidigt är det en mycket bra sak att kampanjen för de rättvisemärkta rosorna gör folk medvetna om de problem som är förknippade med produktionen och importen av snittblommor.

Det samma hände enligt Matinpuro när de rättvisemärkta bananerna började säljas i nästan alla matbutiker i Finland. De soci-ala problemen och miljöförstöringen på de stora bolagens bananplantager hade länge diskuterats inom en liten krets av engage-rade aktivister, men det var rättvis handel som lyckades få den stora publiken medve-ten om frågan.

Hittills har systemet för rättvis handel lyckats väl med att kombinera miljöskydd med strävan att främja ekonomisk och so-cial utveckling i de fattigaste länderna. Men står organisationen inför ett vägskäl nu när produktsortimentet och försäljningen snabbt växer?

– Rättvis handel är en glad logo, ett va-rumärke som många människor förknippar med sina förhoppningar om att kunna göra världen litet bättre, säger Matti Nieminen.

– Jag tror det lönar sig för ägaren till varumärket att mycket noga värna om att systemet också i fortsättningen är så ekolo-giskt och vettigt som möjligt. l

Kan rättvisa rosor flyga?

Från och med hösten kan man i finländska butiker köpa rättvisemärkta rosor från Kenya. Rosorna är ett bra exempel på de dilemman en etiskt engagerad och miljö-medveten konsument ställs inför idag. De rättvisemärkta rosorna är miljövänligare än andra rosor från Afrika. Och framförallt garanteras arbetarna som odlar dem bättre lön och bättre arbetsförhållanden. Men rosorna fraktas tusentals kilometer med flygplan för att anlända friska och fräscha till Finland.

Ett fång rosor klart för export till Europa.

Anders Ahlbäck

TR

AN

SFA

IR D

EU

TS

CH

LAN

D E

.V

16 Maten – Globen – Miljön

I dag odlas GM-grödor på cirka 90 mil-joner hektar, främst i Nord-Amerika, Argentina och Kina. De överlägset

viktigaste GM-växterna är soja, majs och bomull. EU har hittills förhållit sig relativt kritiskt till GM-grödor, men trycket att gå in för dem ökar snabbt. I takt med att area-lerna ökar och mer resultat om GM-grö-dorna publiceras fortsätter debatten. Just nu diskuteras om det går att hålla GM- och konventionella grödor åtskiljs och om GM-livsmedlen är farliga för hälsan. Själv har jag varit kritisk till en del av anhängarnas överdrivna påståenden, som att med GM-teknikens hjälp utrotas världssvälten och behövs mindre bekämpningsmedel. Men samtidigt har jag framhållit att GM-tekni-ken också kan ge oss till exempel effektivare vacciner och näringsrikare livsmedel.

I allt flera länder förhåller sig beslutsfat-tarna i dag om inte entusiastiskt så åtmins-tone relativt positiva till GM-tekniken. Undantag är ett flertal Mellaneurope-iska länder med Österrike i spetsen, vilka tvärtom aktivt gått in för att grunda GM-

fria regioner. Bland u-länderna finns så-dana som förhåller sig mycket positivt, som till exempel Argentina och Brasilien, medan andra, bland annat ett flertal afri-kanska länder, är skeptiska. Konsumen-terna är däremot nästan överallt, med un-dantag för USA, mycket kritiskt inställda. I vårt eget land torde situationen vara den att många beslutsfattare och forskare är positiva, medan konsumenterna och deras organisationer är klart mer kritiska. Hit-tills har diskussionen om GM-teknikens för- och nackdelar alltför mycket färgats av deltagarnas subjektiva åsikter. Nu när fler resultat om GM-grödorna redovisats är det möjligt att föra en sakligare debatt.

Leder till ökad användning av kemikalier

En person som redan en längre tid bidragit till en mer analytisk diskussion är profes-sorn i växtodling, E. Ann Clark vid Guelph-universitetet i Kanada. Hon har bland annat ställt två relevanta frågor, som även på andra håll borde diskuteras. För det första frågar hon vem som drar den största nyttan av GM-tekniken? För det andra

frågar hon om vi överhuvud behöver GM-tekniken? I ett föredrag diskuterade hon kritiskt den moderna jorbruksforskningens möjligheter att producera tillräckligt med mat. Skall det ske med tillhjälp av biotek-nologi eller med naturenliga metoder? Hon säger att påståendet att det som är bra för GM-industrin även är det för samhället och miljön inte stämmer. Tvärtom, säger hon, har de hittillsvarande tillämpningarna av GM-tekniken förstärkt redan förekom-mande negativa drag. Till exempel är väx-ter som tål ogräsbekämpningsmedel bara en förlängning av det allt mer utbredda bruket av bekämpningsmedel. I stället för att gå in för mer ekologiska växtföljder och bättre markbearbetning har man tagit till allt högre doser kemikalier. Man riktar in sig på symptomen men angriper inte den verkliga orsaken till att ogräsen breder ut sig. Samtidigt skapar man förutsättningar för att motståndskraften mot bekämp-ningsmedel sprids till andra växter.

Det finns redan bevis för att resistens mot Roundup förekommer hos flera farliga ogräsarter. Det är inte heller bra att jord-brukarnas valfrihet begränsas genom att de måste köpa både GM-utsädet och be-kämpningsmedlet från samma storföretag inom jordbruksbranschen.

Storföretagen dominerar

Man tror även att den enda möjligheten att utveckla jordbruket är via dylika ägande-rättsteknologier. Jordbrukarna ställs inför ett val mellan två system, det kemiska och det bioteknologiska, vilka i själva verket

Vem drar nytta av GM-tekniken?Genmodifieringen (GM) av växter och djur har allt sedan den för ett tiotal år sedan i större skala började nyttjas i jordbruket väckt häftig debatt. Medan vissa regeringar och storföretag för fram genmodifierade grödor som en lösning på världssvälten är forskare och konsumenter i väst kritiska till en storskalig användning av GM-tekni-ken.

U.B. Lindström

Soja hör till de grödor som förädlats mest med hjälp av GM-teknik. Sojaprodukter på butikshyllorna hos oss kan innehålla GM-soja i olika hög grad, utan att det anges på förpack-ningarna.M

AG

NU

S Ö

ST

MA

N

1�Maten – Globen – Miljön

fungerar på liknande sätt. I bägge fallen styrs allt mer av forskningen och utveck-lingen av de stora agriföretagen, som jord-brukarna blir allt mer beroende av. I dag får de kanadensiska farmarna bara 10 procent av utförsäljningspriset på de livsmedel de producerar. Agriföretagen och andra mel-lanhänder tar hand om lejonparten. Pro-fessor Clark citerar en anonym källa som sagt att jordbruksforskarna är den enda yrkesgrupp som bedömer sin framgång enligt hur många av sina egna kunder de drivit i konkurs!

För att uppnå en tillfredsställande av-kastningsnivå måste jordbrukarna köpa in allt dyrare produktionsinsatser, medan de tvingas sälja på en inflexibel marknad till allt lägre pris.

Enligt Clark finns det inga övertygande bevis för att GM-grödorna skulle ha lett till högre avkastning, lägre mängder bekämp-ningsmedel, högre inkomster, billigare mat och färre svältande mänskor. I själva verket finns det starka bevis från USA för att åt-minstone odling av GM-soja lett till ökade givor bekämpningsmedel. Clark frågar även hur Bt-majsen kan motstå flera farliga skadeinsekter när den ger resistens enbart

mot den europeiska majsborraren, som futtiga två procent av bekämpningsmedlen används till? Bara i de fall att förekomsten av ogräs och /eller skadeinsekter är stor och de kemikalier som används är billiga har GM-grödorna varit mer lönsamma än de konventionellt odlade.

Okända bieffekter

Vad beträffar världssvälten säger Clark att det redan nu produceras tillräckligt med mat för att föda alla mänskor. Men de fat-tiga i u-länderna har sällan råd att köpa i-ländernas GM-mat. Och när det gäller förädlingen av u-ländernas egna matpro-ducerande växter har hittills alltför litet gjorts.

Vad gäller GM-livsmedlens eventuella effekter på mänskors hälsa säger Clark att det finns väldigt få objektiva forskningsre-sultat. Hon poängterar att den nuvarande testningen, som går ut på att man under-söker bara den främmande genens effekt på en egenskap, är otillfredsställande. Det finns undersökningar som tyder på att främmande gener, speciellt om man för in flera av dem i den växt man modifierar, kan ha oväntade och -önskade resultat. Ge-

nen som ger resistens mot glyfosat har hos GM-bomull påverkat fruktbildningen och hos GM-soja lett till stamklyvning. Hos Bt-potatis ”tystades” samtidigt den gen som ger resistens mot en nematod.

I Australien har man hos sorkar utfod-rade med GM-ärter, resistenta mot en ska-deinsekt, konstaterat lunginflammation.

Clark säger att den enda instans som hittills dragit nytta av GM-tekniken är in-dustrin och inte ens alltid den. De reger-ingar i speciellt USA, Kanada, och Stor-Britannien, som ansåg GM-tekniken och den därmed förknippade industrin livsvik-tig, har varit tvungna att konstatera att den inte är fullt så välsignelsebringande varken för konsumenterna, jordbrukarna eller mil-jön. Ändå fortsätter de att hålla den under armarna, men kan inte länge till göra det om inte starkare bevis för teknikens förde-lar kan åstadkommas.

Clark säger att vi utmärkt väl skulle kunna producera de livsmedel vi behöver i tillräckliga mängder med konventionella, ekologiska metoder, som både för naturens och mänskornas hälsa vore billigare och mindre riskabla än med GM-tekniken. l

Traditionell husdjursförädling utan användning av genteknik har gett goda resultat i u-länder. Ett exempel är nötkreaturen av Sahiwal-rasen som framgångsrikt används för mjölkproduktion i Kenya.

U.B

. LIN

DS

TR

ÖM

1� Maten – Globen – Miljön

Kan liv patenteras? Ett svar på frågan förutsätter att vi defi-nierar vad vi avser med ”liv”. Det som vi i dagligt tal kall-lar liv tar sig uttryck i levande organismer.

Ett patent är ett rättsligt monopol som lagstiftaren beviljat innehavare av patent. Med hjälp av patentet kan pantentinneha-varen förhindra att andra utnyttjar den patenterade uppfinningen professionellt, under den tid patentet är i kraft.

Internationellt regleras patentering av det så kallade TRIPS-av-talet (trade related aspects of intellectual property rights, det vill säga handelsfrågor vad gäller immaterialrätt). TRIPS-avtalet från år 1994, som sorterar under världhandelsorganisationen WTO, för-utsätter egentligen att alla tekniska uppfinningar patenteras, förut-satt att de uppfyller de allmänna förutsättningarna för patentering, det vill säga absolut nyhetsvärde, innovation (non-obviousness) och möjligheter till industriellt utnyttjande. Alla länder som vill bli medlemmar i WTO och få tillgång till deras marknadsfördelar måste godkänna TRIPS.

Hör generna till TRIPS-avtalet?

Tidigare omfattade patenten i huvudsak metodik och teknik. Detta uteslöt såväl levande organismer som generna, sådana som de förekommer i naturen.

– TRIPS-avtalet utgår ifrån att gener och mikroorganismer kan patenteras, säger docenten i civilrätt, juris doktor Marjut Salo-kannel vid Helsingfors universitets Forskarkollegium. Medlems-

länderna har emellertid rätt att utesluta övriga organismer, det vill säga växter och djur och produktion av dem med biologiska processer. Undantaget gäller också växtsorter som förädlats fram. För växförädlarna bör det emellertid då finnas andra avtal som ger dem upphovsrätt till sina produkter. Vidare har man rätt att utesluta diagnostiska, terapeutiska och kirurgiska metoder som används för att behandla människor eller djur.

EU:s bioteknologidirektiv föreskriver att gener som isolerats från naturen får skyddas med patent. Tyskland och Frankrike till-låter ändå inte genpatent på hela gener av humant ursprung, utan bara vissa tillämpningsmetoder. EU-kommissionen har godkänt deras ståndpunkt.

Problematiskt för forskningen

– Vittomfattande genpatent är problematiska, fortsätter Salokan-nel. Speciellt sådana som skyddar forskningsmetodik. I allmänhet tror forskarna att deras experimenterande i laboratoriet är undan-taget från patentlagarna, eftersom verksamheten inte har kom-mersiellt syfte.

Patentlagstiftningen gäller emellertid allt professionellt utnytt-jande, och forskarnas arbete är väl förhoppningsvis nog så profes-sionellt. Genpatent borde vidare begränsas till att omfatta ett visst ändamål för att undvika tolkningssvårigheter.

Handelsintressen och tillgången till information hamnar också enligt Salokannel lätt på kollisionskurs. Offentliga forskningsfi-nansiärer, såsom NIH (National Institute of Health) i USA, för-utsätter att forskningsrönen är tillgängliga i allmänna databaser. Kartläggningen av människans genom (alla gener), som NIH är med och finansierar, borde därför undantas från patentering. Ett internationellt konsortium har likaså intagit den här ståndpunk-ten, som också omfattas av Wellcome Trust i England.

Och hur är det i Finland? Marjut Salokannel förklarar att man i Finland helst vill kunna patentera allt. Finlands Akademi, som ansvarar för finansiering av grundforskning, har ingen ståndpunkt mot patentering av biologisk information som producerats med offentliga medel.

Kan man ta patent på liv?Patentbegreppet är närmast känt för att gälla tekniska innovationer och innovatörernas rätt att skydda sina ”uppfinningar” mot olagligt utnyttjande. Idag är patent på biologiskt liv, framförallt förädlade odlingsväxter, en hett omdebatterad juridisk fråga i hela världen. Speciellt i u-länder har patentskyddet av odlingsväxter slagit hårt mot småbrukare och gynnat de stora multinationella jordbruksföretag som innehar patenten.

Docent Marjut Salokannel har specialiserat sig på immaterialrättigheters inverkan på grundforskningen, speciellt inom biotekniken. Hennes särintresse är de socioekonomiska följderna av immaterialrättsligt skydd på global nivå.

U-ländernas småbruk är inte betjänta av patenterade grödor

avsedda för massproduktion i monokultur.Kristina Lindström

LIS

ELO

TT

LIN

DS

TR

ÖM

KR

IST

INA

LIN

DS

TR

ÖM

1�Maten – Globen – Miljön

Matpatent hotar livsmedelssäkerhet och biodiversitetPatentering av sådana gener och levande organismer som utgör baslivsmedel för u-ländernas befolkning har ansetts utgöra ett stort hot mot livsmedelssäkerheten. I många länder inom Sydamerika kan man till exempel inte patentera gener som exis-terar i naturen, medan man i USA kan skydda växtsorter med patent. Detta har lett till absurditeter med snudd på person-liga katastrofer. Det har hänt att odlare i USA blivit åtalade för kontraktsbrott då spillsäd grott och spirat i deras åkrar föl-jande växtsäsong, fastän de skrivit på avtal som förbjudit dem att producera utsäde.

Det har sagts att WTO sätter ägande-rätten framom de mänskliga rättigheterna. Det vore naivt att tro att handelspolitiken, som det egentligen är fråga om, skulle bry sig om de fattiga. I stället finns det fara för att u-ländernas småbrukare blir beroende av importerat, patenterat utsäde, som de inte själva har rätt att föröka. Samtidigt utarmas biodiversiteten och därmed ökar bland annat risken för sjukdomsangrepp.

Cartagenaprotokollet ”motar Olle i grind”

Till biodiversitetens försvar har det inter-nationella samfundet upprättat det så kall-lade Cartagenaprotokollet. Protokollet är ett internationellt avtal som omfattas av många länder. Det grundar sig på Rio-deklarationen från 1992 och dess avtal om bevarandet av biodiversiteten (CBD).

Protokollet ger länder rätt att enligt försiktigshetsprincipen vidta åtgärder för skydd mot sådana skador på mänskors hälsa, biodiversiteten och ett uthålligt nytt-jande av naturresurser som kan uppkomma då man handskas och idkar handel med le-vande modifierade organismer (LMO).

Det gyllene riset

Man kan väl inte skriva om genteknik och livsmedel utan att beröra det gyllene riset. Denna rissort har berikats med gener (en bakteriegen och en påskliljegen) som för-ser riskornet med betakaroten, A-vitami-nets provitamin. A-vitaminbristen är all-män i länder där befolkningen livnär sig på polerat ris, där det A-vitaminrika fröskalet skalats bort, för att inte riset skall härskna under förvaringen.

När det gyllene riset utvecklats och var klart för odling visade det sig att bakom de metoder man använt låg tiotals patent. Detta betydde att det skulle bli väldigt dyrt att utnyttja uppfinningen. Det gyllene risets upphovsman, Ingo Potrykus, förde en lång

kamp för att göra sin uppfinning tillgänglig för de fattiga utan extra kostnader i form av till exempel licensavgifter. Nu när man har lyckats komma överens om den biten är det många som inte vill ha riset eftersom den allmänna opinionen i många länder är emot genetiskt modifierade grödor.

Drunknar vi i patenflödet?

Ett patent är i allmänhet i kraft i 20 års tid i de länder där man ansökt om patentskydd. Patentskrifter utgör idag en stor del av den vetenskapliga litteraturen. I de flesta fall är det fråga om uppfinningar som aldrig kommer att kommersialiseras. Jag letade i databasen esp@cenet efter patentskrifter som innehöll orden ”gen” och ”ris”. Under de senaste två åren har man i världen sökt patentskydd för 843 uppfinningar som har med med ris och gener att göra. Främst gäl-ler ansökningarna sjukdomsbekämpning och resistens samt härdighet mot stressfak-torer såsom salt och torr miljö. För de före-tag som vill utnyttja uppfinningarna gäller det att ha kapital inte bara för att utnyttja de patenterade egenskaperna, utan också för att utföra alla test som krävs för att göra en noggrann riskbedömning av produkten.

I USA är detta särskilt uppenbart. Där-för försöker man sprida sitt budskap till u-länderna, som utbildas i amerikansk riskbe-dömning av amerikanska genmodifierade produkter. I Kina har man nyligen vaknat upp och insett att de egna uppfinningarna bör skyddas. Där odlar man främst genmo-difierade grödor som utvecklats lokalt, spe-ciellt bomull.

Fattiga länder har inte råd att utveckla egna produkter och därför är det natur-ligt att de förhåller sig skeptiskt till multi-nationella företag som styr och ställer på marknaden och dessutom har patent på grödorna. Medborgarorganisationer som GRAIN arbetar för att bevara diversiteten och för medbestämmande inom det glo-bala jordbruket.

Öppenhet och moral

Öppen källkod, open source, är ett begrepp från IT-världen. Också inom biotekniken

har man börjat använda begreppet och avser då att forskare delar med sig och får del av upptäckter under vissa förut-sättningar som inte innebär patenskydd. Detta för att bryta de stora multinationella företagens monopolställning på markna-den. BiOS (Biotechnology Open Source) i Australien arbetar med att göra patente-ringsdjungeln mera transparent och dess moderorganisation CAMBIA är en före-gångare inom open source på området.

TDI (Tropical Disease Initiative) är ett annat open source-nätverk. Det försöker få till stånd samarbete med syfte att ge u-län-derna bättre tillgång till mediciner mot tro-piska sjukdomar.

Öppenhet och transparens är politiska modeord som sitter bra också i patente-ringssammanhang. Patenteringen är ett verktyg som då det utnyttjas renhårigt inte borde åstadkomma skada. Patentinnehava-ren kan alltid låta bli att åberopa sitt patent och tillåta att uppfinningen utnyttjas gratis inom offentligt finansierad forskning eller för humanitära ändamål. Innehavaren kan till och med tillåta att den patenterade upp-finningen får utnyttjas helt fritt.

Det går alltså alltid i teorin att komma överens. Om stora rika företag skulle följa etiska spelregler och ta mer moraliskt an-svar skulle världen faktiskt kunna se bättre ut. l

Mer på nätetlTRIPS-avtalet: www.wto.org/english/tratop_e/trips_e/trips_e.htm#WhatArelCartagena-protokollet: http://www.biodiv.org/doc/legal/cartagena-protocol-en.doclU-landsbönders rätt till kontroll över egna grödor: http://www.grain.org/front/lÖppenhet istället för patentskydd: http://www.bios.net/daisy/bios/home.html

Biodiversiteten lider när naturliga bioto-per fragmenteras på grund av industriellt jord- och skogsbruk, som lätt blir följden av att stora företag har monopol på odlings-växerna.

LIS

ELO

TT

LIN

DS

TR

ÖM

�0 Maten – Globen – Miljön

Resultatet av det så kallade Mått-stocksprojektet som leddes av Fin-lands miljöcentral (se faktaruta)

visar att en tredjedel av den finländska pri-vata konsumtionens miljöeffekter uppstår genom matproduktionen.

– Det här resultatet överraskade också mig, säger forskare Ari Nissinen som ledde forskningsprojektet.

– Men då jag kontrollräknade visade det sig att allt stämde. Jag har också jämfört med tidigare forskning. Man har fått lik-nande resultat i andra länder, uppger han.

Andra konsumtionskategorier som framstår som viktiga i sammanhanget (se figur 1) är boende och energi (nr 4 i figu-ren), privatbilism (8) och fritidsrelaterad konsumtion (11 och 13). Men livsmedel har alltså störst miljöpåverkan av dessa för finländare i medeltal. Det stämmer också om man jämför med grupper som sum-merats av de staplar som hänger ihop, till exempel transport (7-9).

”Du är vad du äter” lyder en känd slo-gan. Men också miljön är vad du äter, kunde man säga. Om konsumenterna väl-jer en viss sorts livsmedel kommer sådana att produceras. Miljöeffekterna varierar mycket mellan olika livsmedelsprodukter.

Animaliska produkter, som mjölk, ägg och kött, har i regel flerdubbelt större eko-logiskt fotspår än vegetabiliska produkter. Det beror på att produktionsdjuren bara tillgodogör sig en del av näringen och en-ergin i fodret – största delen går tillbaka till omgivningen i form av värme, näring i göd-seln etc. En tumregel säger att det behövs en tio gånger större åker för att odla foder för att producera en viss mängd kött jäm-fört med den åkerareal som krävs för att odla samma mängd brödsäd.

– Skillnaden mellan animaliska och ve-getabiliska livsmedel syns tydligt också i måttstocksresultaten. Ostens miljöeffekter är flera gånger större än rågbrödets, säger Ari Nissinen. De värden som räknades ut för Måttstocksprojektet gäller dagskon-sumtionen av emmentalost (30 gram, un-gefär fyra skivor) och rågbröd (83 gram eller cirka två skivor). Trots att mängden ost är mindre, orsakar produktionen av den

För miljön är det inte det samma vad man äter. Livs-medelsproduktionen står för en betydande del av fin-ländarnas miljöpåverkan. De val som görs i matbutiken spelar en stor roll för hur miljön påverkas. Många pro-dukter har en komplicerad livscykel med olika miljöpå-verkan i olika skeden. Att analysera miljöcykler är ett omfattande och tidskrävande arbete, men resultaten är ofta överraskande och intressanta. Det visar det nyligen avslutade Måttstocksprojektet.

Matvalen är viktiga för miljön

Från vaggan till gravenI livscykelanalyser betraktar man produkternas alla miljöeffekter från vaggan till graven, det vill säga genom alla dess skeden: råvaruutvinning, förädling, tillverkning, transporter, användning och service, återanvändning, återvin-ning och avfallshantering. Miljön påverkas på många sätt i alla skeden av pro-dukters liv. Det går åt energi och material från naturen och samtidigt uppstår utsläpp och avfall.Genom livscykelanalyser beräknar man alltså noggrant hur stora de här ström-marna är i förhållande till en viss mängd av produkten (till exempel per bil eller per paket ost eller per kilogram bröd).Resultatet av livscykelanalysen är uppgifter om hur mycket olika material och energi som går åt under till exempel ostens livstid och hur mycket utsläpp och avfall i olika former som uppstår. På grund av helhetsperspektivet är det mycket omständligt att göra omfat-tande livscykelanalyser. Livscykelanalyser är komplexa och det behövs mycket information om produkterna/tjänsterna för att kunna göra dem.

Ekologiskt eller konventionellt? Det valet ställs konsumenten inför i fråga om allt fler matprodukter. Livscykelanalysen som juha Grönroos forskningsgrupp gjorde visar att ekologisk mjölk är klart miljövänligare än vanlig mjölk.

Linus Lång

MA

GN

US

ÖS

TM

AN

�1Maten – Globen – Miljön

Figur 1. Måttstock för olika privata konsum-tionskategoriers miljöeffekter baserat på materialflöden. Livsmedel och drycker är den största gruppen med värdet �0,5 på måttstocksskalan. Det är nästan en tredjedel av den sammanlagda privata konsum-tionens miljöeffekter (6�). Källa: Finlands miljöcentral),

alltså mera skadliga effekter för miljön än rågbrödsproduktionen. (se figur 2)

Jämför man lika stora mängder ost och bröd blir skillnaden ännu större till rågbrö-dets fördel. Ostens energivärde per 100 gram är större än rågbrödets, men också om man jämför miljöeffekterna per kalori är rågbröd många gånger miljövänligare.

äta bör man

Livsmedel skiljer sig från många andra kon-sumtionsvaror genom att de är oumbärliga för oss. Att äta är ett basbehov och det går förstås inte att bara låta bli att äta.

Ari Nissinens forskarkollega Juha Grönroos, som också jobbar för Finlands miljöcentral, har gjort livscykelanalyser av

I ostens livscykel ingår många skeden av miljöpåverkanI en livscykelanalys av ost räknar man med:

lutsläpp på lantgården som odlar fodret (urlakning av näringsämnen, bekämpningsmedel, växthusgaser, och för- surande utsläpp från traktorer och annan utrustning

lutsläpp i ladugården (näringsämnen genom gödsel- hanteringen och metanutsläpp från kornas matsmält- ning som bidrar till att påskynda växthuseffekten)

lutsläpp vid transporterna från ladugården till mejeriet

leffekter vid mejeriet (energiåtgång, utsläpp)

lutsläpp, material- och energiåtgång vid produktionen av förpackningen

ltransportutsläpp på vägen till konsumenten

lutsläpp och avfall som uppstår då man äter osten

lslutligen miljöeffekterna efter att konsumenten fört den tomma ostförpackningen till återvinning (förhoppningsvis) eller kastat den i soporna.

➤

Konsumtionsutgifter1. Livsmedel och alkoholfria drycker2. Alkohol och tobaksvaror3. Kläder och skodon4. Bostad och energi5. Hemmets möbler, maskiner och tillbehör

6. Hälsa7. Anskaffning av fordon8. Användning av privata fordon9. Transporttjänster10.Datatrafik

11. Fritid och kultur12. Utbildning13. Hotell, kaféer och restauranger14. Övriga varor och tjänster

MA

GN

US

ÖS

TM

AN

��

olika livsmedel. Livscykelanalysen för rågbröd, vars data användes i Måttstocksprojektet, är gjord av Grönroos.

– Första regeln är att människan måste äta, säger Grönroos. Maten måste uppfylla det här basbehovet och dessutom vara häl-sosam och god.

– En stor areal är kopplad till livsmedelsproduktionen, i Fin-land mellan 8 och 9 procent av hela landets markyta, uppger han. Matproduktionen, i synnerhet jordbruk, syns alltså tydligt och konkret i vår omgivning. Den har också många andra miljöeffekter än de som syns i landskapet.

Näringsutsläppen dominerar

– I fråga om livsmedel visar livscykelanalyserna oftast, att de största miljöeffekterna uppstår vid själva primärproduktionen. Vanligen är det utsläpp av näringsämnen som klart dominerar mil-jöeffekterna. De här näringsämnena bidrar till övergödning av vat-tendragen. De orsakar alltså lokala miljöproblem.

– Eftersom Östersjön är ett känsligt vattenområde kunde man därför fråga sig om man överhuvudtaget ska odla här, säger forska-ren. Om man skulle flytta produktionen utomlands skulle de här miljöproblemen också flytta med.

Men det är bara provokation. Grönroos utgår trots allt från att det behövs en levande landsbygd också i Finland. Fungerande jordbruk betyder mera folk på landsbygden. Jordbrukslandskapet med sina åkrar och ängar kan också ses som någonting som är värt att bevara.

Sedan blir det svårt. Grönroos har en komplex syn på livs- medelsproduktionen – allt hänger ihop med allting. Rör man på en bit i det här pusslet faller de andra bitarna in på nya sätt.

Ekologisk eller konventionell mat?

I ett forskningsprojekt om skillnaderna mellan ekologisk och kon-ventionell odling gjordes livscykelanalyser av mjölk och rågbröd. Som väntat hade den ekologiska mjölken mindre negativa konse-kvenser för miljön, i synnerhet betydligt mindre näringsutsläpp, än

konventionellt producerad mjölk.Ifråga om rågbrödet var resultatet mångtydigt. Räknat per odlad hektar ledde den ekologiska rågodlingen till min-

dre näringsläckage. Men betraktat ur ett produktper-spektiv såg resultatet annorlunda ut. Då forskarna

räknade ut hur mycket en skiva rågbröd bidrar till övergödningen var resultatet att näringsläcka-

get är större för ekologiskt odlad råg. Det be-

Livscykelanalysen för rågodling gav ett resultat som kan tolkas både till ekobrö-dets för- och nackdel.

Figur 2. Måttstocken för de fem exempelprodukter och -tjänster som granskades i projektet. Data härstammar från olika livscy-kelanalyser. Produktmängderna är valda att motsvara en normal dagskonsumtion. Källa: Finlands miljöcentral

➤

MA

GN

US

ÖS

TM

AN

ror på att skörderna per hektar är mindre vid ekologisk odling, då man inte använder konstgödsel. Det behövs alltså mera åker för ekologisk odling.

Så här säger Grönroos om paradoxen: ”Ur naturens perspektiv är det rätt att be-trakta näringsläckaget per hektar. För sjö-arnas tillstånd spelar det ingen roll hur stor rågskörden är. Den absoluta mängden nä-ringsämnen som hamnar i sjön är vad som orsakar övergödning.”

Det går också att höja den ekologiska rågproduktionens effektivitet genom att integrera rågodling med mjölkproduktion. Åkerarealen kan utnyttjas effektivare i växt-följden då man kan kombinera den med foderproduktionen.

Mat från när och fjärran

– Utslaget per produkt utgör trans-portens andel inte en avgörande del av livsmedlens miljöeffekter, uppger Juha Grönroos. Det här gäller också för långa sjötransporter – men i fråga om flygtran-sporter kan helhetsbilden vara en annan. Frakttrafikens miljöeffekter i sig är alltså inte ett starkt argument för inhemsk mat.

Enligt Grönroos spelar produktionssät-tet en betydligt större roll för livsmedlens miljöeffekter i sin helhet än till exempel transporterna. Om valet står mellan im-porterade ekologiska livsmedel och lokalt producerade konventionella livsmedel kan det alltså ur ett strikt miljöperspektiv vara motiverat att välja det utländska alternati-vet.

Ekomärkta livsmedel ger konsumenten en signal om att matproduktionen har upp-fyllt vissa strikta miljökrav, som har över-vakats. Inhemska livsmedel har den förde-len att produktionsförhållandena är kända och miljöskyddsstandarderna i Finland är höga, enligt Grönroos.

Miljöpåverkan mätt med måttstockI projektet Måttstock (på finska Mittatikku) jämfördes miljöeffekterna för fem produkter/tjänster som används dagligen. Grunden för jämförelsen var nog-granna livscykelanalyser (se faktarutan på sid. �0) av produkterna. lProjektet leddes av Finlands miljöcentral i samarbete med Konsumentforsk- ningscentralen, Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi (MTT) samt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet (RKTL)l Måttstocken presenterar resultaten av livscykelanalyser i en lättförståelig forml De fem exempelfallen vars miljöeffekter jämfördes var rågbröd, klädtvätt, ost, bilresor och boende i höghus. Resultaten presenteras i figur �.l Exempelfallen har valts eftersom det finns pålitliga livscykelanalyser som är gjorda i Finland eller uppdaterats för att motsvara finländsk förhållandenl Man har valt att jämföra sådana mängder av produkterna / tjänsterna som ungefär motsvarar dagskonsumtionen per finländare (�� gram rågbröd, en halv klädtvättsgång, �0 kilometer bilkörning)l Miljöeffekterna delades upp i fem grupper: förbrukning av primärenergi, ozonbildning i atmosfärens nedre skikt, försurning, övergödning (eutrofie- ring) av vattendrag och klimatförändringl Måttstocken omfattar ännu inte alla miljöeffekter. I framtiden strävar man efter att ta med också bland annat åtgången av icke-förnyelsebara resurser, gifter och miljögifter, partikelutsläpp, ozonskiktets uttunning, markanvänd- ningl En omfattande miljöexpertpanel har vägt de olika effekterna mot varandra och gett koefficienterna åt dem. På det sättet blir effekterna jämförbara och kan framställas på samma skala.l Skalan för värdena är vald så att 100 motsvarar hela Finlands miljöeffekter per person och dag. Det värdet inkluderar effekter som hänför sig till export- produktion.l Eftersom en del av miljöeffekterna uppstår i offentlig konsumtion har man uppskattat att värdet 6� motsvarar den direkta miljöeffekten av privat konsumtion per persondag. Det beaktar också skillnaden mellan export och import.l Måttstocksprojektet presenterade också olika konsumtionskategoriers miljöeffekter baserat på en materialflödesräkning av den finländska natio- nalekonomin. Dessa resultat återges i figur 1.l Måttstocken kunde redan nu användas av tillverkarna för att presentera sina livscykelanalyser i enklare forml Måttet kunde också på längre sikt utvecklas till ett slags miljömärkning på produkterna.

För mera information, se www.miljo.fi/syke -> Aktuellt -> Pressmeddelanden -> Pressmeddelanden 2006 -> Nytt verktyg för bedömning av konsumtionens miljökonsekven-ser (7.4.2006). På sidan finns också länkar till de finskspråkiga Måttstockssidorna.

Livscykelananlyser av olika fiskarter visar att vi borde äta mer strömming för att gynna Östersjöns marina miljö.

➤

MA

GN

US

ÖS

TM

AN

�� Maten – Globen – Miljön

Källor: lwww.miljo.fi/syke (september �006)ljuha Grönroos och jyri Seppälä (red.) �000: Maatalouden tuotantotavat ja ympäristö. Suomen ympäristö ��1. Finlands miljöcentral, HelsingforslFrans Silvenius och juha Grönroos �00�: Suomen kalatuotteiden elinkaari-arviointi. Suomen ympäristö 6��. Finlands miljöcentral, Helsingfors

– Om man äter inhemsk mat i enlighet med den klassiska kostcirkelns rekommen-dationer går man inte fel heller i fråga om miljön, säger Grönroos och tillägger att man naturligtvis ska undvika att slösa eller äta för mycket.

– Vill man äta så miljövänligt som möj-ligt ska man undvika köttprodukter. Vilda bär och svampar är mycket miljövänliga.

Grönroos har också gjort livscykelana-lyser av olika fiskprodukter. Strömming re-kommenderas varmt av honom som miljö-vänlig mat. Genom strömmingsfisket för man i praktiken bort näringsämnen från Östersjön. Situationen är den motsatta om man äter odlad regnbåge – vid odlingen uppstår näringsutsläpp genom fodret, som bland annat består av fiskmjöl.

– Man flyttar i praktiken näringsämnen från Atlanten till Östersjön, säger Grön-roos. l

Ari Nissinen blev förvånad över att livsmed-len har så stor betydelse för konsumtionens miljöeffekter.

juha Grönroos har gjort detaljerade livs-cykelanalyser av olika livsmedel. Ström-mingens miljöeffekter är positiva, visar hans resultat.

➤

Lärare se hit!Maten – Globen – Miljön är avsett att kunna användas i undervisningen i högstadier, gymnasier, fackskolor och i olika typer av vuxenutbildning. Till häftet hör en lärarhandledning och en serie elev-arbetsuppgifter som inspirerar till läsning av häftets texter. Natur och Miljö har redan en tradition av att ge ut temahäften av denna typ. I tidigare temahäften har vi uppmärksammat bland annat skogarnas ekologiska tillstånd i världen, klimatförändringen, hållbar utveckling i Afrika, miljöhot i nordiska hav, världens sötvattenresurser och miljöhot längs världshavskus-terna.

LIN

US

LÅ

NG

LIN

US

LÅ

NG

Fler exemplar av Maten – Globen – Miljön, lärarhandledningen och elevarbetsuppgifter kan beställas från Natur och Miljös kansli till självkostnadspris, tel. 0�-61�� ��0 eller e-post: kansliet@naturochmiljo.fi. Det samma gäller de tre senaste årens temahäften En droppe i ett nordiskt hav, Vatten i blickpunkten och De känsliga havskusterna.