Möllekuriren 2013 nummer 4

MÖLLE KURIRENBYFÖRENINGENS TIDSKRIFT • NUMMER 4 • 2013

Kerstin Tillberg

Det svävande huset

Golfklubben 70 år

Lillemor Löfgren

Thorns trädgård

Målarmästaren

INNEHÅLL

I det här numret Missa inteMåndagen den 3 februari Säsongens första vinprovning med Kaj Zaar i stationshuset. Även den 3 mars och den 7 april

Fredagen den 28 mars Möllekurirens vårnummer kommer ut

Djur och ljud i närheten│6 Gunilla Larsson hör kattugglan

Fritt fall – 30 centimeter│7 Det kan ha sina sidor att klippa en slånbärsbuske. Hans Peterson vet

Ovanligt många inbrott│8 Ett reportage om bostadsinbrott i Mölle under året

Mycket att undra över│14 Leif Aspelin frågar sig hur man kommer ut om julen står för dörren

Fiberdragning i hela Mölle│16 Fastighetsägarna står inför ett viktigt val

För 70 år sedan: När sjutusen danskar flydde över Sundet│18 Carl-Johan Jargenius berättar om de dramatiska veckorna i oktober 1943

En trädgård utan taggar│24 En kvadrat inskriven i en cirkel. Det är grundritningen för Gunilla och Per Thorns trädgård

Vindflöjlar av många olika slag│27 Bengt Nilsson spanar hellre uppåt taken än stirrar ned i gatan

Bilden på omslaget är tagen av Stig Pettersson. Den prydde Möllekurirens julnummer även 2008.

Senaste nytt i Mölle │ 4Möllefigurer – tävling │ 15Insändarsidan │ 46Föreningssidan │ 47

Ett hus som vi älskar│28 Klara Emanuelson och Jonas Lindén föll för huset som varit pensionat

Inspirationen kommer genom arbetet│32 Lillemor Löfgren vill förmedla en inre bild, en känsla

En man med många intressen│36 Per-Johan Holmbeck växte upp i Mölle och här har han stannat

Ett svårt ogräs│38 En allvarlig varning för Parkslide

På lantbruksmuseum│40 Hos Zackows är alla traktorer i körbart skick, även de äldsta

Schack-Johans juläventyr│43 Redaktionschefen skulle vara snäll mot en av tidningens löshästar

18

16

32

36

8

3Möllekuriren 4 • 2013

VÄLKOMMEN

Möllekuriren 4 • 2013 Möllekuriren utkommer med fyra nummer per år

Ansvarig utgivare och redaktör Birgitta Hansson

E-post│[email protected]

Layout och redigering Lilla förlaget│Christer Wallentin

Korrektur│Bengt Nilsson

Tryckning│Exakta, Malmö 2013

Presslagt den 26 november 2013

Nästa nummer kommer ut den 28 mars • Vi välkomnar manus, bilder och annonser; senast den 5 mars

Medlemsavgiften i byföreningen är 200 kronor, vilket inkluderar Möllekuriren, utdelad i Mölle. Betala till bankgiro 5617-3883.

Mölle Byförening Postadress Mölle Hamnallé 2, 263 77 Mölle

Telefon 070-834 75 29

Hemsida molle.se

E-post [email protected]

Medverkande i numret Leif Aspelin Klara Emanuelson Karin Eriksson Birgitta Hansson Bo Hansson Carl-Johan Jargenius Åke Järnblad Frederic Kullin Gunilla Larsson Jonas Lindén Katja Löfkvist Lennart Löfkvist Mart Maandi

Jonas Netterberg Bengt Nilsson Alf Petersson Hans Peterson Stig Pettersson Örjan Rinnert Bertil »Bobs« Svensson Lena Svensson Christer Wallentin

Annonsörer i numret Behrens Bengtssons Optik Bryggan City Gross Colorama DoMaTaz Eriks fönsterputs 4 små RUM Get Cut Guldshop Handelsbanken Höganäs Bokhandel Höganäs museum Höganäs Saluhall/Grand Hôtel

Höganäs Specialsnickeri Höganäs Tandläkargrupp ICA Nära Skeppet InÅrama Johan Nilsson Åkeri & Entreprenad Kerstin Tillberg • Konstkeramiker Kitchen House Kullabygdens Byggnadsvård Kullagårdens Wärdshus Kullamäklaren Kullapraktiken Lilla Förlaget Mine Blomster Mölle Fiskrökeri Mölle Målarna Mölle Tennisklubb Nordstrand • Tandläkare Nyhamn Data Oldsbergs Ost Retro Sjöbutiken Sportfiskebutiken Svensk Fastighetsförmedling

VI HAR HAFT MYCKET att skriva om detta år, och vi har fått positiva kommentarer från många läsare. Det värmer.

Årets sista nummer är färdigt och det innehåller så mycket läsning att det borde kunna räcka fram till Trettondagen, minst.

Vi uppmärksammar att det är 70 år sedan tusentals danska judar flyd-de över Sundet; det var i början på oktober 1943. Och vi skildrar andra händelser som berörde Mölle under kriget.

Det har varit förhållandevis många bostadsinbrott i byn under 2013. Även detta försöker vi belysa från olika håll. Några av de drabbade

berättar vad de har utsatts för och hur det har påverkat dem. Vi lyfter också fram brottsstatistik för kom-munen och förmedlar råd från Polis och försäkringsbolag.

Grannsamverkan är någonting positivt och bidrar till ökad trygghet. En grupp boende i Gylleröd fick lära sig mer i ämnet när de samlades en kväll i höstas.

•Redaktionen har fått ett debattinlägg om Mölles framtid som ni kan läsa på sidan 46.

I somras flyttade ett ungt par in på Bidevindsvägen i huset som en gång var Jönssons Pensionat. I en artikel på sidan 28 berättar de om sina pla-

ner och hur de ser på utvecklingen i Mölle. Fler unga människor borde bosätta sig här, anser de.

När det gäller frågan om byns framtid står Möllekurirens spalter öppna. Det vore roligt om många ville skriva ned sina tankar och för-hoppningar så att olika infallsvinklar kommer fram.

Skriv kort eller långt om din syn på saken – och skicka det till oss.

God Jul och Gott Nytt År

Birgitta Hansson Ansvarig utgivare och redaktör

Tankar om Mölle – olika infallsvinklar

4 Möllekuriren 4 • 2013

SENASTE NYTT I MÖLLE

Byföreningens styrelse står för innehållet på sidan 4–5 där inget annat anges.

Bli medlem i byföreningenÅrsavgiften är 200 kronor, vilket inkluderar

Möllekuriren utdelad i Mölle. För övrig

distribution tillkommer inom Sverige 100

kronor per år; för utlandet 200 kronor per år.

Bankgiro 5617-3883.

Foto Christer W

allentin

Kullaleden slipper stättorEfter den första sommarsäsongen konstaterar projektledaren Ros-Mari Paulsson att det har varit en populär vandringsled med många besökare. Något tråkigt är emellertid att det har varit en del skadegörelse. De små skyltar i orange som sitter på stolpar och visar vägen har rivits ned på flera ställen.

De talrika stättorna längs leden utgör en svårighet för dem som inte utan vidare klarar att klättra över ett staket på en trappstege, liksom för familjer med barnvagn. Därför pågår arbetet med att byta ut alla stättorna mot självstängande grindar.

Hela Skåneleden – där Kullaleden ingår – ska 2016 vara med i den så kall-ade Vandrarolympiaden. Upptaktsmötet skedde den 14 november på Kullagår-den, och representanter för alla delar av Skåneleden var med. Det är nog ingen

Byföreningarna är emot spårvägsprojektetDet finns tjugo byföreningar i Höganäs kommun. Hälften av dessa var på plats i Svanshall i början av november för att förbereda den årliga gemensamma träffen med kommunens politiker senare i månaden.

En viktig punkt som kom upp gäller farliga utfarter på väg 112, i synnerhet korsningen Farhult–Mjöhult. Där har det varit flera dödsolyckor, så något måste göras. Byföreningarna anser att kommunen bör trycka på hos Trafikver-ket som är den ansvariga myndigheten.

Byföreningarna vill föra en dialog

KullabygdKullens Hembygdsförening publicerar en årsskrift sedan 1920-talet. Årsböcker-na ger tillsammans en intressant inblick i Kullabygdens historia.

I biblioteket i stationshuset finns det ett antal årgångar från sent 1990-tal och framåt. Byföreningen har dessutom äld-re årgångar i källaren. Den som vill låna en eller flera böcker är välkommen att kontakta Klas Jörgensen i byföreningen.

Kullabygd 2014 kommer ut under våren 2014. Mer information finns på hembygdsföreningens hemsida under www.hembygd.se.

Nylagat kulturcentrumStationshusets exteriör lagades och må-lades under ett par veckor i oktober. Jan Larsson (bilden) var en av männen från PN Måleri i Jonstorp som fick den gamla byggnaden att se fin ut igen.

I samband med renoveringen togs brandtrappan på östra sidan av huset bort.

Foto Christer Wallentin

som riktigt vet vad den här olympiaden innebär, men det klarnar säkert så små-ningom. Klart är i alla fall att slutfirandet kommer att vara i Helsingborg, vilket sätter Kullaleden i fokus.

med kommunen om den planerade spår-vägen från Helsingborg till Höganäs. De tror inte att en spårväg kommer att vara till någon större nytta för kommunens invånare. En fortsatt planering av en spårväg kommer i stället att låsa resurser för lång tid framåt och hindra att mer akuta trafikproblem får en lösning. Flera bussar är både billigare och mer flexibelt än en spårväg.

Det finns ett EU-direktiv som innebär att Höganäs före 2016 ska byta ut all gatubelysning till mer energisnåla LED-lampor. Byföreningarna vill veta hur planeringen för detta ser ut. Kom-mer kommunen att hinna göra det innan tiden går ut?


SENASTE NYTT I MÖLLE

Mölles egna snapsvisorEfter uppropet i förra numret av tidning-en fick vi några bidrag, men vi vill gärna ha fler.

Alltså: Har du en Möllesnapsvisa på lager – eller kan du skriva en ny? Skicka då in den till byföreningen. E-postadressen är [email protected].

Alla insända sånger lägger vi sedan på byföreningens hemsida, lättillgängliga för alla. Här är ett första exempel på hur det kan låta:

TersenAv Bo Hansson

Melodi: Lilli Marlene

Framför oss i Möllestår nubben klar och kall.Den frestar ju en Kullabo

så man ej kan stå pall.Så höj nu pokalen min Möllevän

och i ett drag så sveper vi den.Ja skål, ja skål, ja skål

du dyra alkohol

Om hjärtstartare – igenDet finns, som vi har berättat tidigare, en hjärtstartare i stationshuset. Man når den via dörren på byggnadens baksida, alltså den som vetter ut mot boulebanor-na. Krossa en ruta i den vänstra dörren för att komma åt startaren som hänger på väggen innanför dörren.

En hjärtstartare som också alltid är tillgänglig finns i brandstationen i ham-nen. Den står bakom ett fönster bredvid stora porten.

Ytterligare hjärtstartare finns i Naturum vid fyren, på golfklubben och på Grand Hôtel. Dessa är emellertid tillgängliga endast när respektive ställe är öppet.

Ring alltid i första hand 112 i ett nödläge.

DU SKA ÅKA TILL MOSTER i Vimmerby över helgen. Resan är planerad sedan länge, eftersom hon fyller år. Du går in på webben och bokar elbilen som har sin fasta placering nere vid stationshuset.

Där står den och laddar och bara väntar på dig. För 500 kronor kan du disponera bilen hela veckoslutet. Du går till stationen, loggar in med ditt medlemskort, sätter nyckeln i tänd-ningslåset – sedan bär det i väg.

Är detta en utopi? Nej, inte alls. I Helsingborg finns det redan en sådan pool, så varför inte i Mölle?

Öresundskraft samarbetar där med Move About, och det finns sex bilar för utlåning.

Laddningsstationer till elbilar har blivit vanligare, och numera kan man snabbladda en bil på tjugo minuter i stället för på sju timmar.

En elbil klarar omkring femton mil på en laddning, så om du ska köra ända till Vimmerby måste du planera var du ska ta din kaffepaus.

Gunilla Larsson

Elbilspool i Mölle – varför inte?

VinprovningarnaBritt Gudmundson och Åke Järnblad har i flera år hållit i allt runtomkring vinprovningarna i stationshuset.

Nu drar de sig tillbaka med den äran, och nya krafter tar vid så att provning-arna kan fortsätta. Kaj Zaar kommer att vara med som tidigare och dela med sig av sina vinkunskaper.

Från och med vårupptakten den 3 februari är det Lena och Petter Klang som sköter det hela. Deras uppgift blir framför allt att köpa in vinet som ska provas, efter Kajs anvisningar. De skaffar också tilltugg som passar till det aktuella temat.

Det blir tre vinprovningar under våren, alltid på en måndag. De hålls den 3 februari, den 3 mars och den 7 april.

DikttävlingenNils-Åke Jansson och Berit Nilsson vis-ste direkt vem som porträtterades i Axel Öhrströms dikt i förra numret. Det var Lalla Olinsson, driftig hotellägare i Mölle från 1930-talet och ett par decennier framåt. Läs om henne på sidan 15. Och var med i den nya tävlingen.

OmslagsfotografStig Pettersson är en enastående foto-graf. Genom åren har han publicerat ett flertal bilder i Möllekuriren, men det var ett tag sedan.

Med det här numret är Stig tillbaka med inte mindre än fyra bilder, bland annat den som finns på framsidan.


I år har pilgrimsfalkarna inte fått några ungar. Det kan bero på att de blev störda när det var dags att lägga ägg.

Någon eller några personer hade varit mycket nära falkarnas boplats – av tydliga spår att döma.

Men trots detta kan man se falkarna flyga över skogen nära kapellet. Jag har till och med sett en pilgrimsfalk som slog en skrattmås på fjortonde hålet på S:t Arilds golfbana.

Över Möllehässle brukar en glada segla på spaning efter byte.

Jag har sett kronhjortar på Mölles golfbana och vid Kockenhus, senast en söndag i slutet av september. Då var det tre hindar och en ståtlig tjur med en gigantisk krona. Han följde tätt efter sina tre damer med skrittande värdighet.

Bakom kapellet håller en kattuggla till, och vi som bor i närheten kan höra den hoa på kvällarna.

En afton kom märkliga ljud från en plats någonstans bortom missions-

huset. Ett djur skrek högt och hjärtskärande. Först trodde jag att det var rena slakten som pågick, men efter en stund förstod jag att det måste vara en kattugla.

Kattugglorna har nämligen två helt olika läten. Det är dels det vanliga hoandet som alla känner igen, dels ett hemskt ljud som lätt får en att tro att det är ett bytesdjur som skriker för livet.

För en tid sedan landade en havsörn på golfbanan. Vilken mäktig syn för dem som var nära och fick se den både landa och lyfta.

I dag såg jag att en räv hade trippat genom en golfbanebunker. Spåren var lätta att känna igen.

Sedan tidigt i höst har vildsvin bökat runt på fälten nära byn. Det finns till exempel tydliga spår på åkern nedanför gamla skolan, alltså strax utanför Mölles »stadsgräns«.

Av Gunilla Larsson Foto Alf Petersson

Djur och ljud i närheten

Vildsvinen har varit på golfbanan också. Det har gett personalen många timmars arbete för att återställa vad grisarna ställt till med. En tröst är att svinen inte ger sig på greenerna. De verkar föredra att böka runt i lösare jordar.

Pilgrimsfalkar på Kullaberg Ungarna är snart flygfärdiga. Bilden togs 2008. Fotografen befann sig långt ifrån fåglarna, men kunde ta bilden tack vare en kamera monterad på en tubkikare.


HANS PETERSON KRÖNIKAN

E n sensommardag i slutet av augusti. Havet i femtio nyanser av blått. Helt lämplig dag för att klippa slånbärsbusken.

En enkel historia, ingen höjd, inget klättrande

på stege. Fast det är lite smalt mellan husvägg och

häck, den gröna tunnan och metallstegar.

Det börjar bra. Taggiga kvistar direkt i tunnan. Så

ett steg tillbaka för att beundra resultatet.

Fast då är stegarna där. Stilla och behändigt gli-

der man baklänges över dem och in i häcken. Ända

till det lilla vita staketet. Ty just där fattas en buske

i häcken.

De muskler som en gång fanns är nu förargligt

skrynkligt skinn. Och knäna såg väl sina bästa dagar

före sekelskiftet.

Å andra sidan låter inte möjligheten att tillbringa

en framtid i häcken så bra. Det kommer ju en vinter.

Med snö.•

När man sparkat undan stegen mot den gröna tunnan som förargligt nog nu står där den inte borde stå, kan arbetet börja med att ta sig ur häcken.

Det tar en halvtimma. Sedan sitter man mellan

stege och häck.

Vägen ned till gräsmattan, och den trappa upp

till glasverandan som kunde vara till hjälp när man

ska försöka resa sig, är nu spärrad av stegarna som

Fritt fall – 30 centimeter

ligger på sned med ändarna intrasslade i häcken.

Enda vägen är alltså att sittande ta sig runt stegen

och sedan ned mot den hägrande lilla trappan. Det

går. Men det tar sin tid med alltmer ömmande musk-

ler. Och ett knotande revben på vänster sida som

skrubbas mot stege.

Vem har sagt att livet ska

vara en lek. Tålamod och

överseende med både ålder

och myndigheter behövs för

att överleva.

Sakta passeras stegändar-

na. Och återvägen ned mot

gräsmattan påbörjas. Och

efter ytterligare en och en

halv timme sitter man vid

gräsmattan.

Då kommer dottern hem

från bad i Lerhamn och stöttar. Tillkallar alltid lika

hjälpsam exmake som tvättar bort jord och grus och

förbinder. De något sönderslitna överarmsmuskler-

na efterlämnar minnesvärda blåmärken.

Dagen därpå klipper det långa barnbarnet slån-

bärsbusken till lämplig längd på tio minuter. Utan

att falla i häcken.

Tålamod och

överseende med

både ålder och

myndigheter

behövs för att

överleva.


Ovanligt många inbrott i Mölle under året

De flesta betraktar – med rätta – Mölle som en trygg plats att leva på. Men stämmer den bilden?

Möllekuriren redovisar vad som har hänt under året och placerar brottsligheten i ett sammanhang. Två av de

drabbade berättar vad de har varit med om och hur det har påverkat dem.

Text Christer Wallentin • Illustrationer Örjan Rinnert

Foto Stig Pettersson


vardagsrummet. Han stal smycken och en TV.Det är tråkigt när sådant händer, tänkte vi, men

nu ska väl det här området vara förskonat från inbrott. Ingalunda, det dröjde bara några veckor innan ett nytt inbrott skedde strax intill oss. Den här gången hade tjuvarna tagit sig in i en lägenhet på andra våningen genom att bryta upp badrums-fönstret. Deras byte blev gamla, ärvda smycken.

Under de månader som följde läste vi i Helsing-borgs Dagblad om nya inbrott i Mölle. Det kändes som att det inte gick en vecka utan ett nytt polis-ärende. När vi träffade vänner och bekanta kom samtalet lätt in på brottsligheten i Mölle.

Helsingborgs Dagblad bevakarHD skriver mycket om brott, det har väl inte und-gått någon regelbunden läsare. Under 2013 har tidningen hittills rapporterat om inte mindre än sjutton händelser, se rutan här intill. Det var klart mer än under 2012 då endast fem notiser handlade om brott i Mölle.

För att ta reda på hur tidningen får sin informa-tion tog jag kontakt med Richard Glantz, pressan-svarig på Polisen i Helsingborg. HD:s lokalredak-tioner kan ringa till honom varje förmiddag för att höra vilka polisanmälningar som har kommit in.

»Det vanliga är att reportrarna ringer ett par gånger i veckan, men HD i Höganäs är aktivare. Någon därifrån ringer varje dag, ibland till och med flera gånger per dag«, säger han.

Polisen lämnar inte ut alla uppgifter som finns i en anmälan. När Richard Glantz informerar press-sen ser han till att inte ta med uppgifter som skulle göra det lätt för läsarna att peka ut vem det är som har blivit utsatt. Han tar bort alla namn, exakta adresser och liknande.

Frågor som dyker uppBrottsutvecklingen under året har nog fått många Möllebor att fundera på frågor av det här slaget: Vad innebär det att drabbas av ett inbrott? Vad gör Polisen? Täcker försäkringen alla förluster? Hur minskar man risken för ett inbrott? Är Mölle mer utsatt än andra orter och landsändar?

Vi flyttade till Vita byn den 1 februari. Fem dagar senare uppdagades att en av våra grannar hade haft inbrott. Tjuven hade tagit sig in genom att bryta upp ett fönster i

Observera Sammanställningen gäller notiser om alla slags brott. Bostadsinbrotten är markerade med färg

Den 18 januari Bilinbrott och försök till bilstöld. Italienska vägen. Mobiltelefon, kontanter och kontokort

Den 5 februari. Verktyg stals från nybygge. Verktyg och en del hyrmaskiner

Den 3 mars Smycken stals i Mölle. En lägenhet i Hamnallén

Den 25 mars Villainbrott i Mölle. Hamnallén. En del smycken

Den 15 maj. Skadegörelse i Mölleträdgård. Sönderbrutet staket, knäckt parabol och tvättlina

Den 8 juni Klädtjuv på Möllehotell. Väska och kläder värda drygt 12 000 kronor

Den 25 juni Buss utsattes för skadegörelse. Sten- och äggkastning. Varken bussen eller föraren skadad.

Den 25 juni Brevlådor sönderslagna. Bland annat på Tönnes väg.

Den 29 juni Kopparstöld vid Mölle kapell. Två kopparlyktor

Den 4 juli Villatjuv stal lyxbil

Den 31 juli Kopparstöld vid två kyrkor. Mölle kapell. Fyra meter åskledartråd

Den 20 augusti Öl och vin stals i Mölle. Knafves café.

Den 26 augusti Smycken för hundratusentals kronor försvann. Villa i norra delen av Mölle. Dessutom klockor och 20 000 kronor i euro

Den 15 september Villainbrott i Mölle. Norra Strandvägen. Oklart vad som har försvunnit

Den 16 september Smycken stals i Mölle. Kullabergsvägen. Cirka 17 000 kr

Den 20 september Tvättmaskin stals i Mölle. Turisthotellet. En tvättmaskin

Den 25 september Koppartjuvar blev blåsta. Mölle kapell. Tre stuprör

Anmärkning: Bostadsinbrottet i Vita byn den 6 februari omnämndes inte i tidningen.

Notiser i HD om anmälda brott i Mölle hittills under 2013

Bostadsinbrott i Mölle

På sidan 12–13 berättar Ingrid Millbourn respektive

Örjan Rinnert om inbrotten som de utsattes för.


Hos Polisen i HöganäsJag träffar Kristina Pålsson som är polischef i Höganäs sedan sex år. Hon berättar att Höganäs har ett nära sam-arbete med Polisen i Ängelholm och Båstad. De tre kommunerna kallas i polissammanhang för Kulla-Bjäre. För just bostadsinbrott finns det dessutom en särskild grupp. Utredarna sitter i Helsingborg och arbetar över hela nordvästra Skåne.

– Bostadsinbrotten är prioritera-de, säger Kristina Pålsson. Dom åker vi alltid på för att samla spår. Det ger sällan något direkt, men efter kanske ett halvår kan vi plötsligt se att ett dna-prov från en brottsplats stämmer med en person som vi har topsat i ett helt annat sammanhang.

Kristina Pålsson har förberett mitt besök och lägger fram aktuella siffror:

– Under perioden från den första januari i år till och med den 21 oktober har det varit fem fullbordade bostads-inbrott i Mölle. För motsvarande period i fjol var det noll. Dessutom har två bilar stulits.

– Så visst stämmer det att inbrot-ten har ökat i Mölle! Men när man tittar på brottsstatistiken för flera år är det tydligt att det går upp och ner. På

många andra håll i nordvästra Skåne är inbrotten vanligare än i Mölle. Ni har ett gynnsamt läge. Det tar tid att både köra dit och därifrån.

Alla kan göra en hel del för att försvåra för tjuvarna, anser Kristina Pålsson. Det är till exempel en god idé att ställa in en fin bil i garaget i stället för att ha den utanför huset. Enkla sa-ker som timer-styrda lampor på olika ställen i huset är också något som hon rekommenderar.

En titt på statistikenBrottsförebyggande rådet svarar för Sveriges officiella kriminalstatistik. Utvecklingen av bostadsinbrotten kan följas på kommunnivå år för år. Tabel-len ovan gäller de tre kommuner som ingår i Kulla-Bjäre samt, för jämförel-sens skull, Helsingborg.

Statistiken visar att Höganäs har haft förhållandevis färre bostadsin-brott än Båstad och Helsingborg under de senaste tio åren. Särskilt Båstad har haft många inbrott; vissa år var inbrott mer än dubbelt så vanligt där som i Mölle. I jämförelse med Ängelholm har Höganäs legat lägre under sex år, lika under två år och högre under två år.

Om man ser till just Höganäs är det tydligt att Kristina Pålsson har rätt när hon säger att inbrottsfrekvensen går upp och ned mellan åren. Det bästa året för Höganäs var 2005 med endast 20 inbrott; det sämsta var förra året då 69 inbrott anmäldes.

De intressantaste siffrorna finns i tabellen i kolumnen Per tusen. Där har antalet inbrott satts i relation till kommunernas invånarantal.

Titta på Höganäs. Under de senaste tio åren har det i genomsnitt varit 2,0 inbrott per tusen invånare. Hur många inbrott motsvarar det i Mölle om man antar att Mölle inte skiljer sig från kommunen i stort vad gäller inbrott?

Eftersom antalet invånare i byn är mindre än 1 000, är svaret 1–2 inbrott per år. Man kan dra slutsatsen att ett år med inget inbrott i Mölle inte är någonting konstigt, medan ett år med fem inbrott – som i år – sticker ut.

Specialpoliserna i HelsingborgKriminalinspektör Sven Lindh leder en grupp i Helsingborg som är speci-aliserad på bostadsinbrott. Han har lång erfarenhet och vet mycket om hur stölder brukar gå till.

– Tjuvarna jobbar professionellt. Dom rekar innan en stöt och ser till att inte lämna vare sig fingeravtryck, fot-spår eller dna efter sig. Dom har gjort upp med en hälare så att tjuvgodset snabbt kommer vidare. Tjuvarna kan ha med sig färdigadresserade kuvert som dom lägger stöldgodset i och postar direkt efter kuppen. Det gäller ju att inte kunna förknippas med något stöldgods.

Flest inbrott på dagtidSven Lindh är angelägen om att kom-ma till rätta med en missuppfattning hos allmänheten. Inbrott begås oftast inte på natten som många tycks tro.

Tjuvarna slår för det mesta till mitt på dagen när det inte är så många hemma. De flesta inbrotten sker en bit

År Höganäs Ängelholm Båstad Helsingborg Antal Per Antal Per Antal Per Antal Per tusen tusen tusen tusen

2003 48 2,1 91 2,4 60 4,3 405 3,42004 40 1,7 82 2,2 46 3,3 341 2,82005 20 0,9 49 1,3 32 2,3 359 3,02006 28 1,2 46 1,2 30 2,1 482 3,92007 52 2,2 85 2,2 63 4,4 377 3,0

2008 56 2,3 62 1,6 51 3,6 371 3,02009 55 2,3 131 3,4 67 4,7 355 2,82010 36 1,5 100 2,5 71 5,0 295 2,32011 62 2,5 150 3,8 93 6,5 470 3,62012 69 2,8 90 2,3 64 4,5 361 2,8

Fullbordade bostadsinbrott 2003–2012

Källa: Brottsförebyggande rådet 2013. Siffrorna gäller antal anmälda, fullbordade inbrott i villa/radhus och i lägenhet (kod 9801 och 9802). Uppgiften »Per tusen« avser antal inbrott per tusen invånare i kommunen.


in på hösten och under vintern, medan antalet inbrott sjunker under som-marmånaderna. Då är det ljust långt in på kvällarna och många är ute i sina trädgårdar eller på väg någonstans. Bovar gillar inte liv och rörelse.

Under 2012 anmäldes 21 300 bostadsinbrott i hela landet, vilket faktiskt var en minskning med fyra procent jämfört med året innan. Hur stor del av alla dessa inbrott klaras upp?

– Andelen är så låg som tre, fyra procent, säger Sven Lindh. Men det finns förklaringar. I många andra sammanhang, till exempel slagsmål, våldtäkt och dråp, finns det nästan alltid en relation mellan offer och gärningsman.

– Men när det gäller inbrott saknas oftast en sådan koppling. Dessutom är, som sagt, tjuvarna skickliga. Dom vet vad dom gör och vill inte åka fast.

– I slutet av 2012 lyckades vi spåra upp en stöldliga och få medlemmarna inlåsta. I år har vi spanat ett bra tag på ett gäng som håller till i Halland, strax norr om gränsen till Skåne. Vi tror att det ska gå att knyta gruppen till flera inbrott på orter som Torekov, Grevie och Mölle. Men ärendena är svårutredda och det är inte lätt att nå fram till fällande domar. Domstolarna ställer höga krav på att åklagarna kan bevisa att ett visst stöldgods kommer från en specifik brottsplats – som en gärningsman kan bindas till.

Så var det förrÄnda in på 1970-talet hade Mölle sin egen polisman: Bruno Johansson. Han hade ett kontor i byn. »Polisstationen« låg först på Gyllenstiernas allé i Villa Brabo och sedan på Västra Bangatan.

I nästa nummer av Möllekuriren berättar vi om detta och presenterar en intervju med Kjell Larsson, polis i Höganäs i decennier.

Samlade de närboendeANN-BRITT LAESTADIUS bor på Ålgränd med sin man Bosse. Hon är en av dem som har oroats av inbrot-ten i Mölle under senare tid.

Efter samtal med en granne be-stämde hon sig för att bjuda in alla på gatan för att prata säkerhet. Dessför-innan hade hon varit i kontakt med Länsförsäkringar i Helsingborg där Annica Hägg hade lovat att komma och berätta vad Grannsamverkan mot brott är.

Mötet var sista onsdagen i oktober och inte mindre än ett femtontal per-soner kom. Annica Hägg gav tips på förebyggande åtgärder som kändes vettiga.

När man till exempel ska flyga någonstans, och vara bort en längre tid, är det bättre att åka till flyget med buss och tåg – eller få skjuts av en granne – än att ta den egna bilen och parkera den på flygplatsen.

Det finns nämligen bovar som kollar upp registreringsnumren på parkerade bilar, får fram ägarnas adresser via webben och på det viset kan välja ut var de ska slå till.

Länsförsäkringar Skåne

kontoret i Helsingborg, 042-633 80 00

www.lansforsakringar.se.

Kärnan i grannsamverkan mot brott är det som många gör naturligt. Det kan vara att ta in posten för den som är bortrest, att ställa fram sopkärlet för tömning – och dra tillbaka det efteråt – eller att skotta framför entrén när det har snöat på natten.

Att ta nästa steg, det vill säga att organisera det som Ålgränd nu gör, innebär bland annat att Länsförsäk-ringar servar med klistermärken som kan ha en viss avskräckande effekt. Bolaget ger också ut broschyrer och tidningar och delar på det viset med sig av erfarenheter och tips. Men framför allt ger det grannarna tillfälle att komma lite närmare varandra – i sig en god sak.GRANNAR

MOT BROTT


Foto Christer W

allentin


INGRID MILLBOURN fick reda på att det hade varit ett inbrott i henne radhus-lägenhet i Vita byn när Stig Bohman, en av hennes grannar, ringde ned till Lund. Det var i början av februari och det hade snöat på natten. När han såg att köksdörren stod på vid gavel anade han oråd och förstod att det inte stod rätt till.

När Ingrid fick veta vad som hade hänt körde hon så fort som möjligt upp till Mölle för att gå igenom lägenheten tillsammans med poliser. Det dröjde emellertid till sent på kvällen innan någon polispatrull dök upp.

– Två man klampade in med stora svarta kängor. Jag tycker att dom åtminstone kunde ha haft med sig sko-skydd. Då kände jag mig väldigt utsatt och besviken.

En polis satte igång med att leta efter spår, både inomhus och i trädgården. Han undersökte noga fönstret där tju-ven hade tagit sig in. Den andre polisen slog sig ned vid köksbordet och började fråga ut Ingrid.

– Han frågade mig bland annat om det var någonting som jag särskilt hade lagt märke till eller som hade överras-kat mig. Ett tag kändes det nästan som att det var jag som var boven och skulle bli förhörd. Men efteråt har jag tänkt att jag kanske hade behov av att avrea-gera mig på någonting.

– Vi gick igenom vad jag hade blivit av med, och det var inte så mycket. Förutom en ganska ny tv-apparat var det några smycken. Däremot var ett par vinflaskor och whiskyn kvar, liksom mina tavlor som jag sätter stort värde på. Inte ens silverbesticken hade han tagit.

Ingrid tycker att inbrottet trots allt kunde ha varit värre. Tjuven hade inte rört till så mycket i lägenheten eller grisat ned.

Det värsta var att en möbel som har funnits i släkten sedan 1840-talet blev skadad, liksom en stor del av golvet i köket och vardagsrummet. Orsaken till dessa skador var att lägenheten blev utkyld när fönstret och köksdörren stod öppna och snön yrde in.

Tjuven bröt upp fönstret på trädgårdssidan

– Det är mycket som måste ordnas upp efter ett inbrott. Jag har haft ota-liga samtal med Polisen, försäkrings-bolaget och flera hantverkare. Det har tagit tid och varit jobbigt. Men folk har varit hyggliga, så det har gått bra.

– Fönstret är utbytt och det blev en dyr historia. Allt som allt gick det på omkring 40 000 kronor, vilket Trygg Hansa har betalt efter avdrag för själv-risken.

– Men golvet är ännu inte lagat, och jag blir tvungen att reparera min gamla möbel för delvis egna pengar. Där beta-lar försäkringsbolaget bara vad en ny, motsvarande skulle kosta.

Hur har den här händelsen påverkat Ingrid? Har hon blivit försiktigare, mer rädd?

– I början var det en obehaglig känsla att ha haft inbrott, men jag tänker inte på det så mycket längre. Jag sover med öppet fönster som jag alltid har gjort.

– Men några försiktighetsåtgärder har jag vidtagit, som att montera hakar på fönstren. Jag har också låtit sätta upp en ytterbelysning som tänds och släcks med dagsljuset. Däremot har jag ännu inte skaffat något larm för jag är inte säker på att jag vill ha det.


TINA OCH ÖRJAN RINNERT bor i en villa i närheten av tennisbanorna. I slutet av augusti drabbades de av en stöld.

Möllekuriren skickade ett mejl till Örjan och bad honom svara på några frågor om hur inbrottet gick till och vad som hände efteråt. Han svarade med vändande mejl och skrev så här:

Hur gick inbrottet till och vad stals?– Inbrottet skedde mitt på blanka solskenssöndan. Vi gick hemifrån klockan ett för en bättre lunch på Strandgården, och när vi kom hem vid femtiden var inbrottet avverkat sedan flera timmar. Nancy, en sju-månaders hundvalp som var kvar hemma, var inte mycket till vakthund då tjuvarna tog sig in genom köksfönstret som stod på glänt.

– Tjuvarna var målmedvetna och tog smycken. Dessa var vid tillfället bortplockade från kassaskåpet. Vi skulle ju vara tillbaka om bara ett par timmar. Smyckena låg i ett smyckes-krin som tillfälligt gömts i strumplå-dan. Dessutom tog dom några klockor som jag hade i en hurts i min garderob. Och så pengar förstås. Min »utlands-plånbok« låg prydligt i en skrivbords-låda.

– Tjuvarna visste var dom skulle leta. Tvättkorgen och frysen lär vara populära gömställen. Tjuvarna tog reservnyckeln i nyckelsåpet i hallen, öppnade gick ut, låste efter sig – och försvann. Nej, huslarmet var inte på eftersom hunden var inne.

Är ni nöjda med Polisen och försäkringsbolaget?– Polisen kom efter en knapp timme när jag kontaktade dom på måndags-morgonen. Det var först då som vi förstod att vi hade haft inbrott.

– Poliserna som besökte oss gjorde en väldigt noggrann undersökning, säkrade fingeravtryck och tog med sig vissa saker för analys. Vi upprättade en första förteckning över stulna saker, och den kompletterade vi vartefter när vi kom på saker som var försvunna.

– Vårt försäkringsbolag, som är Salus-Ansvar, kom efter ett par veckor. Till min förvåning visade representan-ten en mycket mänsklig attityd till våra tillkortakommanden när det gällde förvaringen av de stulna sakerna.

– Vi hade förberett besöket genom att leta fram en mängd foton som tydligt visade att de stöldanmälda smyckena och klockorna hade använts av oss under åren. Vi hänvisades till en värderingskvinna i Helsingborg och hade en noggrann genomgång med henne. Men nu har det gått ett par månader efter värderingen, utan att vi har hört av henne.

Hur har ni påverkats mentalt av inbrottet? – Nej, någon krisgrupp behövdes inte efter inbrottet. Inget var förstört, hun-den var kvar och det mesta av det som är borta kan ersättas. Men det är ett jättejobb att reda ut en sån här stöld. Och visst känns det läskigt att någon eller några faktiskt har varit inne i huset när vi var borta.

Har ni ändrat något i era vanor? Vidtagit några försiktighetsåtgärder?– Vi är numera väldigt noga med att larma, och larmet har fått hundskydd så att Nancy kan vara inne utan att larmet går. Vi har skaffat bankfack. Redan tidigare var vi bra på att få hu-set att se bebott ut när vi är borta.

– Men lite extra misstänksamma har vi nog blivit när det kommer bilar eller personer som vi inte känner igen.

Inbrottet skedde en söndag mitt på dagen

Polisen kom efter en

knapp timme när jag

kontaktade dom på

måndagsmorgonen.

Det var först då som vi

förstod att vi hade haft

inbrott.



det, balanserar på horisonten i sin ständiga strävan mot nya hamnar.

Den första höststormen sliter och drar i tal-larna på tomten och sommargästerna har farit hem till Stockholm. Bara en och annan bybo är ute och rastar hunden i ovädret. Ett nödvändigt ont om man har jycke. Regnet trummar ilsket mot fönstret. Det är oåterkalleligt den första känningen av hösten.

Man sitter där och man börjar fundera över livets gåtor – glad över att få sitta inne i husvär-men denna kulna dag.

Till exempel undrar man hur man ska kom-ma ut om julen står för dörren?

Man undrar likaledes att om det varit Chrusjtjov som blivit skjuten den där ödesdigra

novemberdagen 1963 i Dallas i Texas, hade då den stenrike grekiske redaren Onassis gift sig med änkan Nina?

Likaså historiskt funderar man på att om Hitler kommit in på den där målarskolan han sökte till och blivit konstnär i stället för rikskansler i Tyskland – hade vi då sluppit an-dra världskriget och en massa döda människor?

Om snickaren varit målare i stället för att ägna sig åt sitt värv hade han då sagt Aj fan när han målat sig på tummen.

Kan man verkligen vara säker på att lampan slocknar i kylskåpet när man stänger dörren.

Varför måste människor som är ovana vid storstäder alltid stå till vänster i rulltrappan?

Varför går rullbandet fortare än trappan i rulltrappan?

Sover aldrig fåglar? På dagarna är de fullt sysselsatta med att bygga små bon i träden

eller mata sina ungar. På nätterna sjunger de och för ett oherrans liv och stör hederliga människors nattsömn. Varför sover de inte då och samlar krafter till nästa dags vedermödor? Som alla vi andra?

Varför sitter inte fri-sörer, taxichaufförer och ledarskribenter, som ju vet allt om hur världen ska styras, på ledande poster?

Affärer som skryter med att de har öppet dygnet runt, alla årets dagar. Var-för har de lås på dörren?

Leif Aspelin har bland annat

varit nattchef, editionschef och

ekonomireporter på Svenska

Dagbladet. På sidan 43 finns en

annan artikel av honom.

Text Leif Aspelin • Illustration Örjan Rinnert

Mycket att undra över

M an sitter på verandan i Mölle och tittar ut över Sundet där gässen går vita. Små far-tyg, de ser så ämliga ut på det här avstån-


•

Ännu en gång är det Nils-Åke Jansson och Berit Nilsson som får pris för att ha lämnat ett korrekt svar. Grattis.

För att beskriva Lalla Olinsson har jag hämtat ett stycke ur Mölle–Kullen genom tiderna, Anders Mölleryds bok från 1960, del 3.

Av Gunilla Larsson

Också en hotelldrottningLalla Olinsson 1893–1973

Svaret på tävlingen i förra numret var att dikten handlade

om Lalla Olinsson. Det var det nog många som visste,

men få som skickade in ett svar.

Hukad han sitter med hammarn i handensmäller i pligg så det osar av bränt.Här görs ej avkall på tid ta mej fanden!Skon ska va färdig, vad än som har hänt.

Som munk sku han göra sig, huvut är rakatoch munvinkelns linjer de skvallra om nit!En nubbe, en pilsner han aldrig försakatoch böjd är hans rygg utav släp och av slit.

Numera maskiner han har i sin lyamaskiner, som slipar och putsar och syr.Han är dock en mästare i att förnya det slitna och han är en lustig fyr.

På honom man ser, hur det var i de dagar,då mäster, gesäller och lärpojkar fanns,då yrket var helgat av skråtidens lagar.Jag hänger på mäster en lagerkrans.

Av Axel Öhrström

Vet du vem som avses i dikten? I så fall skickar du ditt svar senast den 24 december till [email protected] eller lägger en lapp i byföreningens brevlåda utanför annexet. Vi drar en vinnare bland de inskickade svaren, och hon eller han får ett pris.

Storhallen övergick efter försäljning till att bli ett sjukhem, Vita Nova. Byggna-den revs 1983 och i stället byggdes det hyreshus som i dag kallas för Trappsti-gen.

Hotell Elfverson blev Erstahus och senare Bokelid. Båda dessa var sjuk-hem. Efter den senaste försäljningen byggdes huset om till lägenheter och ytterligare lägenheter byggdes på tom-ten och blev bostadsrättsföreningen Bella Vista. Allt detta stod klart 1991.

Örehus revs 1970 och på marken där det stått byggdes två villor.

Kristinegrund mitt emot Grand Hôtel, där Lalla Olinsson bodde, är i dag en bostadsrättsförening med tre lägenheter. Strax intill finns en ny-byggnad med ytterligare bostadsrätter.

Av alla hotell som Lalla ägde finns i dag endast Grand Hôtel kvar med sitt annex i gamla Hotell Olympia.

Fru Lalla Olinssons gärning ligger helt inom turismen. Föräldrarna ägde och drev Hotell Lindström, som hon övertog och år 1938 byggde om till Kullahus. År 1939 köpte hon Grand Hotel Ahlbäck, som då befann sig i konkurstillstånd. Då hon sålde det 1954 hade hon drivit upp dess omsättning till omkring 450.000 kr och gav därvid sysselsättning åt 90

personer. Omsättningssiffran väger mer med tanke på att hotellet bara var öppet ett par korta sommarmånader.

År 1943 köpte hon Hotell Olympia och år 1947 Storhallen. Båda förvand-lades till annex åt Grand Hotell med dess starkt växande omsättning. År 1954 efter att ha lämnat Grand Hotell förvärvade hon Hotell Elfverson — det var efter att det brunnit — renoverade det för c:a 150.000 kronor, men lämna-de det igen efter något år och när detta skrives har hon koncentrerat driften till Storhallen och Kullahus, det senare nu kallat Örehus. Under andra världskriget förvandlade fru Olinsson sina hotell till flyktingförläggningar. Danskar, estlän-dare och polacker bodde här; tidvis gav hon fristad åt 400 flyktingar, människor från det söndertra-sade Europa.

”

Vem är den här Möllefiguren?En sista chans att vinna pris

”

Foto CanStockPhoto


L agom till Lucia ska den första och andra etappen vara klara. Då har Höganäs Energi grävt ned

fiberkabel längs alla gator i Mölles centrala delar. Under nästa år fortsätter kabeldragningen upp på backarna och avslutas sedan i Gylleröd.

– Det är unikt för Mölle att vi lägger fiber i hela samhället på en gång, säger Anders Kallin som leder projektet. Vi tog beslutet när vi fick veta i våras att många gator skulle asfalteras om. Att komma efteråt och börja hacka upp nylagd asfalt kändes inte bra.

I oktober fick cirka 160 fastighetsägare ett erbjudande från Höganäs Energi om att ansluta sig till fibernätet för en engångskostnad på 16 900 kronor. I det priset ingår emellertid inte kabel-dragningen från fibern i gatan till det egna huset. Enligt Anders Kallin klarar många av grävningen själva, men den som vill få det gjort kan beställa jobbet till ett fast pris av 3 000 kronor; gäller upp till tio meter.

Text och foto Christer Wallentin

Bolaget erbjuder ett alternativ till att betala ett engångsbelopp: 249 kro-nor per månad. Bindningstiden är 24 månader, och efter den tiden kan man antingen fortsätta att betala månadsvis eller betala en engångskostnad på 12 900 kronor.

För att förstå vad en fiberanslutning innebär kan man utgå ifrån hur de flesta har det ordnat i dag. Datorn är kopplad till internet via telejacket och tv-programmen tas emot antingen med en antenn av något slag eller via telejacket.

När det gäller hur gemene man i dag telefonerar är variationen större. Många har nog fortfarande en tradi-tionell fast telefon. Andra ringer via datorn och en del har slopat fast telefon över huvud taget och använder bara mobilen.

Den som går över till fiber får såväl internet som tv och telefoni via fiber-nätet. Antennen på taket behövs inte längre och telefonkabeln har spelat ut

sin roll.– Den stora skillna-

den med fiber är att det ger stabilare kommu-nikation, säger Anders Kallin.

– Fiber är snabb-are än traditionella anslutningar. Det märks bland annat om man tittar på SVT-Play. Svartruta, hack och osynkront ljud försvinner. Fibernätets snabbhet kommer också fram när man skickar fotografier eller andra tunga filer via internet.

MER INFORMATION

Höganäs Energi • 042-33 74 00

www.hoganasenergi.se

Öresundskraft • 042-490 32 00

www.oresundskraft.se/stadsnat

Torsdagen den 2 januari klockan 16–18

har Höganäs Energi en informationsbod

utanför stationshuset

Fastighetsägarna står inför ett viktigt val

Fiberdragning i hela Mölle

– Det pågår en ständig utveck-ling av nya tjänster till hushållen där fiberanslutning är en förutsättning, säger Anders Kallin. Ett exempel är en kontinuerlig övervakning av energiåt-gången i hus.

Villaägare som har anslutit sig till fibernätet får en digital hemmacentral på nedre botten. Det är en liten dosa som sätts upp någon decimeter ovanför golvet. Genom den kan husets datorer, TV-apparater och telefoner kommuni-cera via fibernätet. Villaägaren får själv ombesörja och bekosta den kabeldrag-ning som krävs inomhus.

När allt tekniskt är klart återstår det att välja en eller flera operatörer inom ramen för Öresundskrafts stadsnät.

Stadsnätet är ett så kallat öppet fibernät, vilket innebär att den enskilde kan välja mellan ett stort antal olika operatörer, bland annat Telia, Canal Digital, Viasat och All Tele.

Hur stora de löpande månads-kostnaderna blir för internet, TV och telefoni beror på villaägarens val av operatörer och hur omfattande respek-tive tjänst är.

Anders Kallin på Höganäs Energi leder fiber-projektet i Mölle.


Bet

ald

anno

nspl

ats


inte minst i Gilleleje, som för många danskar förknippas med judarnas flykt.

I Sverige har minnet av dessa händelser inte rönt samma uppmärksamhet, trots att det då fria Sverige var en förutsättning för hela flykten.

I oktober 1943 flydde nästan alla danska judar till Sverige. Hur var det möjligt? I alla andra länder som Tyskland hade ockuperat drabbades den judiska befolkningen hårt. I de flesta av dessa länder dödades hundra-tusentals judar; i Sovjetunionen och Polen miljontals.

I Danmark rådde aldrig något riktigt krigstillstånd, till skillnad från i till exempel Norge. Den danska regeringen meddelade samma morgon som tyskarna intog landet att allt motstånd skulle upphöra. Ett drygt tiotal danska soldater omkom och ett danskt flygplan sköts ned innan striderna upphörde.

Kvar i Köpenhamn satt den danske kungen och regeringen. I över tre års tid skulle denna ordning bestå. Dansk lag gällde. Det var Danmarks poliser och domstolar som stod för rättsväsendet. Den danska regeringen deklarerade att judarna inte hade något att frukta så länge den styrde landet.

Successivt under 1943 uppstod demon-strationer, strejker och sabotage på flera håll i

Av Carl-Johan Jargenius

För 70 år sedan

När sjutusen danskar flydde över Sundet

Sjuttioårs-minnet av de danska judarnas flykt över Öresund till Sverige i oktober 1943 har markerats på många sätt på många platser i Danmark. Det gäller

Foto Forum för levande historia


Danmark. Spänningen mellan ockupa-tionsmakten och befolkningen ökade. Den 29 augusti 1943 slog tyskarna till. Undantagstillstånd infördes. Kända politiker, journalister och jurister internerades, liksom alla militärer.

I det uppkomna läget konstatera-de den danska regeringen att det var omöjligt för den att regera landet. Regeringen lämnade sin avskedsansö-kan till kungen.

Tyskarna hade nu hela makten i landet, inte bara den militära. Regeringen fanns inte längre och därmed föll löftet till judarna. För tyskarna fanns det inte längre något hinder för att lösa »judefrågan«.

I Danmark fanns det 1943 cirka 7 000 judar som var danska med-borgare. Det fanns dessutom cirka 1 500 judar som tidigare hade flytt till Danmark från Tyskland, eller från av Tyskland ockuperade länder.

Tyskarnas avsikt var att så många som möjligt av dessa 8 500 judar skulle fångas in och föras till koncen-trationsläger. En razzia planerades av den tyska hemliga polisen, Gestapo, som hade huvudansvaret för jakten på judarna.

Till Danmark anlände 2 000 poliser från Hamburg. Tillsammans med danska medhjälpare skulle de uppsöka alla danska judar i deras hem. Var ju-darna bodde visste redan tyskarna. Vid ett inbrott i den mosaiska församling-ens kansli i mitten av september hade tyskarna stulit en lista med adresser till alla församlingsmedlemmar.

Judarna skulle föras till fartyget Wartheland, som låg i Köpenhamns hamn. I lastrummen fanns det plats för 5 000 fångar.

Utvecklingen tog en helt annan vänd-ning än den som den tyska ledningen hade planerat för. Judarna fick kort före den planerade razzian en tydlig förvarning. I den tyska civila ledning-

en för Danmark ingick sjöfartsrådet G.F. Duckwitz. Denne avslöjade vid samtal med en liten grupp danska po-litiker att en aktion skulle genomföras mot alla judars hem natten mellan den 1 och 2 oktober.

Varningen fick omedelbart genomslag. Alla som kunde begav sig till danska, icke judiska vänner, till sommarstu-gor, hotell och pensionat. Åtskilliga skrevs in på sjukhus och bäddades ner i väntan på möjligheten att fly vidare.

Därigenom fick tyskarna bara tag på 202 judar i Köpenhamnsområdet. De fördes tillsammans med 150 tidigare tillfångatagna kommunister till det väntande fartyget; det avgick mot Swinemünde på morgonen den 2 ok-tober. På andra platser i Danmark fick tyskarna tag i ytterligare 82 judar, och dessa sändes med tåg till Tyskland.

Tusentals danska judar gömde sig dagarna efter den 1 oktober i Köpen-hamn och däromkring. Det gällde att komma över till Sverige så fort som möjligt. Med järnvägsfärjorna kunde de inte åka. Färjorna var hårt bevaka-

de. Alla privata båtar var förbjudna. Återstod fiskarnas båtar och lastfartyg.

En desperat jakt på fiskebåtar uppstod. Många fiskare var tveksam-ma och rädda för att hjälpa flyktingar. Andra ställde upp mot betalning. Ris-ken var ju inte obetydlig. Misslyckades det kunde båten beslagtas och livet riskeras.

De första dagarna i oktober var läget förvirrat. Några flyktingar lycka-des snabbt ta sig över till Sverige tack vare kontakter och kontanter. Efter några dagar grep grupper av frivilliga danskar in; de såg desperationen hos de flyende. Flykten organiserades.

När sjutusen danskar flydde över Sundet

En desperat jakt

på fiskebåtar

uppstod. Många

fiskare var

tveksamma och

rädda.

Maagan från Gilleleje var en av alla fiskebåtar som hjälpte flyktingarna att nå en fristad på andra sidan av Sundet.


Gömställen, kontakt med fiskarna och betalning ordnades. Danska poliser höll vakt och varnade om Gestapo närmade sig.

På så sätt hjälptes över 7 000 judar under de första veckorna i oktober 1943 till Sverige. Men det gick inte lika bra på alla håll.

Den nitiske Gestapo-chefen Hans Juhl i Helsingör genomförde på eget initiativ flera razzior mot den lilla fiskeham-nen Gilleleje längst upp på Själlands nordkust. Dit hade många flyktingar sökt sig.

På kyrkans loft tog Gestapo 80 judar till fånga. Ytterligare några greps på andra ställen i Gilleleje och fördes med godståg till Tyskland. Samman-lagt skickades 481 judar till koncentra-tionslägret Theresienstadt inte långt från Prag.

Nära 8 000 judar befann sig mot slutet av oktober i säkerhet i Sverige.Att Sverige stod utanför kriget var en förutsättning för flykten.

Den svenska regeringen hade fått förvarning om vad som var på gång och kunde redan den 2 oktober via TT och radion meddela att alla danska judar var välkomna till Sverige.

Den tidigare negativa inställningen till all invandring var som bortblåst. Svensk polis, tull och militär kunde nu helhjärtat medverka i flykten. Marinen fick i uppgift att skydda flyktingbå-tarna. Trettio fiskare fick bränsle till sina båtar för att redan ute på Öresund möta flyktingarna.

Den enorma anstormningen av flykting-ar inom loppet av några få dagar ställ-de stora krav på mottagandet i Sverige. De flesta kom på natten i skydd av mörkret.

I vår del av Skåne blev Höganäs snabbt centrum för flyktingmottag-andet. Tullmästare Gunnar Nilsson organiserade mottagandet. Han har berättat om mottagandet i Kullens

Hembygdsförenings årsskrift 1994.Alla tänkbara lokaler och många

privata hem öppnades för att ta emot flyktingarna. På en enda dag – den 6 oktober – kom 220 flyktingar till Höganäs och hamnarna runt omkring: Arild, Mölle och Viken.

Röda korset gjorde i ordning sovplat-ser i Eric Ruuthskolans gymnastiksal. Lottakåren lagade mat. Stadsläkaren Hakon Widding och provinsialläkaren Pontus Svensson tog tillsammans med Oscar Sandberg från Röda Koret hand om sjuka och skadade flyktingar.

Alice Sonesson på Steglinge gård var en av dem som dag och natt under en stor del av oktober tog emot flyktingar. Hon berättar i Kullens Hembygdsförenings årsskrift 1982 och 1983 hur det gick till under de första dygnen.

Många människoöden passerade under dessa dagar Steglinge. En natt kom en ung kvinna fram till Alice. Kvinnan, som bar på ett stort bylte, lutade sig mot Alice och frågade: »Kan de sie mej, hvor jag kan få mit lille børn till ro?«

I byltet låg ett litet sovande barn. Alice sände iväg mamman och barnet med en Röda Korsare på paketcykel till Steglinge.

Mer permanenta uppehållsplatser öppnades i Ramlösa Brunn och på Grand Hôtel i Mölle. Senare sändes

flyktingarna till läger längre upp i landet. För dem som hade flytt till Sverige var vistelsen ingen lätt tid.

Vissa lyckades anpassa sig snabbt genom att de hade släkt och vänner i Sverige eller genom att de kom in i sina egna yrken. Andra fann sig aldrig till rätta i Sverige.

De flesta flyktingarna var inte sam-ma människor som före kriget – trots att de från sommaren 1945 kunde åter-vända till sina hem i Danmark.

Skilsmässor och svåra depressioner var vanliga. Familjer var splittrade. Barn som hade bott och levt hos fos-terfamiljer hade svårt att återförenas med sina biologiska föräldrar som hade lämnat dem efter sig vid flykten två år tidigare.

Värst var det naturligtvis för de judar som hade vistats i koncentrationslä-ger. Fysiska och psykiska följder av det trauma som tiden i koncentrationslä-ger innebar, kunde visa sig långt efter frigivningen. Det framgår bland annat av boken Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz där Göran Rosenberg skildrar sin fars upplevelser och tragis-ka självmord; den utkom på Bonniers 2012.

I Sverige visade Sjöfartsmuseet i Viken under hösten en minnesut-ställning om de danska judarnas flykt över Öresund, och Dunkers hade en föreställning som kallades för Ljus i oktobermörker.

Organiserade mottagandet I Höganäs var det tullmästare Gunnar Nilsson som såg till att de danska flyktingarna tog om hand på ett bra vis.

CARL-JOHAN JARGENIUS ansvarade för

utställningen i Viken.

Kan de sie mej,

hvor jag kan få mit

lille børn till ro?En kvinna med ett barn i ett bylte på armen


SONNY SVENSSON var 15 år 1943 när de judiska flyktingarna kom över från Danmark. Hans föräldrar lät två vuxna bo hos sig på Kullabergsvägen 50. De hette Curland i efternamn och var danska medborgare. De flydde över Sundet för att undgå att bli fraktade till koncentrationsläger.

Familjen bestod också av två äldre pojkar, men de bodde hos någon annan. Så var det – alla som hade möjlighet ställde upp med husrum, och alla hotellen hade fullt med flyktingar. Hotellen hade ju inte många gäster under kriget. De blev flyktingförläggningar i stället.

– Ett starkt minne är när herr Curland satt i gungsto-len och rökte pipa hemma hos oss. Min lillasyster var ett år och kröp omkring på golvet. Det kunde bara sluta på ett sätt, med klämda fing-rar, säger Sonny och ryser vid minnet.

– Det var många som kom till Mölle. Nästan varje natt under en period kom båtar från Gilleleje och Nordsjälland direkt till Mölle med flyktingar. Efter ett tag flyttade de vidare till olika flyktingförläggningar

på hotellen i Mölle eller andra ställen.

En båt från Gilleleje kom tre, fyra nätter med flykting-ar. Båtägaren undrade om det fanns tobak att få tag i, och i så fall ville han byta mot en fläskstek.

Nästa gång han kom hade Sonny ordnat tobaken och familjen Svensson fick en fläskstek. Men så kom inte den båten mer. Vad hade hänt? Hade skepparen och hans passagerare tagits av tyskarna?

– Mölle vimlade av militä-rer dessa år, säger Sonny. De var överallt och tog över utrymmen som de ansåg sig behöva hos privatpersoner och på hotellen. I källaren hemma hos oss bodde ett tag sex soldater.

Visst var det mörklägg-ning periodvis. Och mili-tärerna bevakade hamnen dygnet runt. De höll till i ruffen. Det var farliga tider, men Sonny upplevde det ändå som lite av ett äventyr.

– Ibland kom det tyska flygplan över Mölle, säger Sonny. Jag kommer ihåg en gång när ett plan cirklade runt på låg höjd över byn, men blev nedskjutet över

havet. Hur det gick för pilo-ten minns jag inte.

– Men planet bärgades och låg på slipen i stora hamnen. Det var ju inte plåt i skrovet utan någon form av segel- eller smärtingduk. Ungdomarna i Mölle var framme och skar ut en bit av duken som minne. Jag har den inte kvar längre, men det finns kanske andra som har sparat sin dukbit.

En annan gång – det var i maj 1945 – var Sonny ute och fiskade tillsammans med Kalle som hade en snurrevadsbåt.

– Vi såg ett flygplan som vi trodde var engelskt. »Ta flaggan och vinka«, sade Kalle. Planet dök ner över båten. Och sedan kom det flera plan som också dök ner. Då såg vi att det var tyska plan och vi blev rädda och gömde oss under däck. Inget hände emellertid och planen fortsatte mot Danmark. När vi senare kom iland fick vi reda på att tyskarna kapitulerat i Norge och att detta var flygplan på flykt som letade efter någon-stans att gömma sig.

Sonny kommer ihåg att det bodde norska studen-

ter på Hotell Elfverson. De hade varit engagerade i motståndsrörelsen och suttit i interneringslägret Grini, se faktarutan. Hela området runt hotellet var inhägnat och det gick vakter utanför. Pojkarna var smittade av någon allvarlig sjukdom – vilken har Sonny glömt, men en svensk kom ändå i kontakt med dem och han dog snart efteråt.

– Det var inte bara danska judar som kom till Mölle, säger Sonny. Under kriget fanns också många judar från Polen. Och det kom ester också. Mölle har också haft flykting-förläggningar på hotellen flera gånger sedan andra världskriget. Vi hade många från Ungern i samband med Ungernrevolten 1956. Och i omgångar har här senare bott människor på flykt från andra krigshärdar som Irak och Balkan.

POLIZEIHÄFTLINGSLAGER GRINI

Ett nazistiskt interneringsläger för politiska fångar 1941–1945 i östra delen av Bærums kom-mun utanför Oslo. Grini var det största krigsfånglägret i Norge, och som mest fanns det 5 400 fångar där. Lägret drevs av SS och Gestapo. Sammanlagt satt cirka 20 000 män och kvinnor på Grini under kriget.

En Möllepåg minns

Alla som hade möjlighet ställde upp Av Birgitta Hansson

•

•


Så nära krigetFar och mor var förvånade att Mölle låg så nära Danmark och kriget. På nätterna hördes bomb-planens muller från de allierades luftraider mot Tyskland. Famil-jen bodde i Knafves villa, där de hade två trevliga rum på andra våningen. Lägrets centrum fanns på Grand Hôtel med sina äkta mattor och kristallkronor.

Flyktingarna skötte många av arbetsuppgifterna i lägret. De drev också både dagis och skola för barnen, och de ordnade språkkurser för vuxna. En dag varannan vecka skulle alla hjälpa till att servera mat, duka och städa.

Det fanns en sjukstuga bred-vid Grands huvudbyggnad som leddes av estniska läkare. Den bestod av ett par sjukrum och hade blivit en samlingspunkt för

ammande mödrar och för annan omplåstring.

En gång upptäckte man att en kvinna i lägret hade drabbats av tyfus. Sjukvårdspersonalen bör-jade omedelbart ta prover som de skickade till Höganäs. De första testerna visade inte på några bak-terier, men hotet svävade ändå över lägret och proverna fick tas om flera gånger.

Ingen fick missa de Wahl När Julen 1944 närmade sig fick mina föräldrar bekanta sig med Luciatraditionen, som var helt ny för dem. Julen firades annars nästan som i Estland, förutom att de saknade surkålen.

Flyktingarna satte ihop ett nyårsprogram med uppträdanden och nyårstal som var godkänt av lägerföreståndaren. När de hade ätit och hunnit fram till nyårsta-

Flyktingar från många håll kom till Mölle Av Mart Maandi

Många båtar gick under, men de som kom fram möttes av Lottakårens varma choklad och smörgåsar.

Så var det även för mina föräldrar och storasyskon när de flydde från Estland. Till en början var de i Stockholm, men flyttades till Mölle när sommargästerna hade åkt hem och allt kunde tas över av flyktingar i stället.

Själv föddes jag i Sverige först 1950 och var alltså inte med i Mölle. Att jag ändå kan berät-ta om hur den övriga familjen upplevde sin lägervistelse beror på vad de berättade för mig. Dessutom skrev min mor, Carina Maandi, en släktkrönika som innehåller en hel del om tiden i Skåne.

Under sommaren och hösten 1944 fylldes Östersjön av flyktingbåtar från öst som sökte skydd i Sverige.

Familjen Maandi i Mölle 1945. Från vänster Jaak, Carina, Anne och Helmut Maandi. De bodde i två rum på andra våningen i Knafves hus på Hantverksvägen.

Avresa till Stockholm den 4 juni 1945. Många vänner har kommit till stationen för att vinka av Maandis. Stationsklock-an står på 10:47. Frän vänster: Fru Voogand, Lisa Knafve, Maria Kuslap, Carina Maandi, Ella Ostrat och Inga Hansson.


let, avbröts det av föreståndaren som meddelade att alla skulle lyssna till Anders de Wahls nyårsdikt på radio!

Ingen vågade skriva brev till Est-land och därmed riskera sina släkting-ars säkerhet.

Ett kort från EstlandFru Knafve fick en lysande idé: Skriv till din mamma i mitt namn. Sagt och gjort, några meningar på ett vykort, undertecknat med Lisa Knafve.

Efter ett halvår kom ett kort från min mormor till fru Knafve: Alla hade det bra och bodde kvar hemma. Meddelandet var sensationellt, ingen annan hade fått varken kort eller brev från sina anhöriga i Estland.

Far och mor hoppades att få åter-vända med familjen till Estland – för det var ju helt omöjligt att ryssarna skulle vinna kriget!

På kvällen den 7 maj 1945 började kyrkklockorna slå. Tyskland hade kapitulerat och det var fred. »Vad kommer nu att hända med oss?« Det frågade sig nog många estländska flyktingar. Fred var inte samma sak som frihet.

De flyende hade sluppit undan Stalin och klivit rakt in i Konungariket Sverige. De fick ett rött främlingspass, men med detta följde också en över-enskommelse om att avstå från att sprida all slags propaganda. I prakti-ken innebar det att alla skulle tiga om vad som skedde i Sovjet.

För mina föräldrar, och andra med dem, började det bli dags att ordna upp sina liv och få ett jobb. De flesta fick arbete i städernas industrier där det var stor brist på arbetskraft. Men Stockholm var stängt för utlänningar genom en regel som innebar att den

KONTAKT ÖNSKAS

Om någon av Möllekurirens läsare har

uppgifter om de estniska flyktingarnas vistelse

i Mölle hösten 1944–våren 1945, är jag

intresserad att ta del av dem.

Kontakta mig med post till Sickla Kanalgata

40, 120 68 Stockholm eller via mejl till

[email protected].

som sökte arbete var tvungen att ha en lägenhet. Och för att få en lägenhet måste man ha ett arbete.

Min far lyckades hitta ett arbete och också ett rum som inneboende i Stockholm dit familjen kunde flytta. Familjen tyckte att det var tråkigt att lämna Mölle, men de var nyfikna på livet i Stockholm.

Båda mina föräldrar fick arbete på Domänverket, och där arbetade de fram till pensioneringen. Nu är bägge döda, men släktkrönikan finns kvar.


V ackra trädgårdar finns det många i Mölle. En av dem ligger på Västra Banga-

tan, hos Gunilla och Per Thorn. De har en elegant och ganska annorlunda trädgård, lite sparsmakad kan man i förstone tycka. Men vid närmare granskning innehåller den mycket– utom rosor.

När jag pratar med Gunilla och Per får jag intrycket att de inte hade någon speciell tanke från början. Men när jag ser den genomarbetade trädgården med det lugna området närmast huset – men med lite mer organiserat kaos bakom idegransrundeln – förstår jag att även om mycket har fått göras om så fanns det en grundtanke som har varit med från början.

Om de måste hitta någon filosofi som har styrt deras uppbyggnad av träd-gården, säger de att den kan kanske sammanfattas med : kvadrat, cirkel, oval, gräs, grönt och lättskött som led-trådar. Till det kan läggas färger och former. Gunilla ville inte ha många rabatter även om det nu finns flera stycken, bland annat med jätteverbena som självsår sig och är väldigt fin.

Tomten som de köpte låg delvis 30 centimeter under tomterna i närhe-ten och den var full med popplar som skulle fånga upp den något vattensju-ka marken. Popplarna skulle bort, det bestämde de tidigt, så de fick dränera ordentligt. Sedan gick det åt 27 lass

med matjord innan de hade fått till en bra början på trädgården. Och de har under åren grävt upp massor av sten.

Huset byggdes som en kvadrat och runt det låg ett cirkulärt altandäck. En kvadrat inskriven i en cirkel – men bara på två sidor. Ganska snart tog man hjälp i planeringen av trädgården av Clas Högardh från Helsingborg. Han föreslog den ovala formen på gräsmattan, inramad av en ide-granshäck. Idegran hade Gunilla och Per redan planterat, men på ett annat ställe. Så nu fick de börja göra om.

Det har skett mycket sedan huset och trädgården anlades för drygt tio år sedan. Den cirkulära altanen är borta, huset är utbyggt och en hel del växter och träd är nysatta. Stormarna har knäckt en del gamla träd.

Flyttat växter har de fått göra i många fall. Det värsta var när de delade bambun som skulle utökas i gränsen mot söder. Yxa, spett och

hacka behövdes för att dela plantorna, det tog både på krafterna och ryggen. Men den lugna ytan framför altanen har fått vara kvar hela tiden. Den har bara byggts ut med rundlar med myck-et singel och en dunge gräs i varje. Det konstiga är att det inte kommer något ogräs i alla rundlar, men lagret av singel är tjockt och därunder ligger marktäckande duk. Så skulle jag också vilja ha det i min trädgård, där ogräset och jag för en ojämn kamp. Jag får gå hem och tänka om.

•

Utanför idegransrundeln har Gunilla och Per ständiga projekt med nya väx-ter. Här finns alla perenner, mycket färger, många buskar och spännande träd.

Två favoriter som de vill framhålla är gräset blåtåtel, som är planterat i singelrundlarna på flera ställen, och en relativt nysatt kopparlönn med en vacker stam; lite som en platan men i

Text Birgitta Hansson Foto Christer Wallentin

En trädgård utan taggar


kopparfärg. Gulbladig korstörne och gulbladig smällspirea ligger också högt på deras favolista.

En carmencitarönn har planterats utanför ingången. Det är ett vackert format träd med röda bär och inga löv när jag är där. Ett träd som Alnarp utanför Lund har tagit fram.

De har också använt många olika slags marktäckare: ormöga, myskmadra och skuggröna. Det underlättar, inget ogräs trivs här. De har redan många sittplatser och fler ska det bli. I alla lägen där de kan få lä och sol – eller skugga för den delen när det är som varmast.

Det finns, som sagt, ovanligt nog inga rosor i trädgården. Det kanske beror på att Gunilla hade bestämt från början att det inte skulle finnas några taggiga buskar i trädgården. Nu finns det ett område utanför gaveln mot sö-der där de ändå funderar på att ordna en liten rosengård, kanske en klätter-

ros i alla fall. Långt upp på önskelistan ligger också en ny uteplats i lä, men med sol. Vilket av dessa två projekt det blir nästa sommar återstår att se.

När de nyplanterar gäller alltid ny jord och mycket kogödsel. I år ska de pröva att gödsla trädgården på hösten i stället för på våren efter ett tips från Inger Edström i Vita byn. Det ska bli spännande att se om det fungerar, tycker de.

När jag har tittat ett tag på trädgår-den framträder små konstverk, bland annat ett ansiktet i idegranshäcken. Det är nästan spöklikt. Det finns en fjäder från Öland i ena änden av sam-ma häck; i den andra några keramik-klot som sitter monterade på överbliv-na rostiga järnrör.

Det finns mycket att upptäcka i Thorns trädgård när man väl ger sig tid. Det första intrycket – att här inte skulle växa mycket vid sidan om gräset och häcken – visar sig då inte alls stämma.


Foto

Fre

deric

Kul

lin


Vart blåser vinden och var kommer den ifrån? Det var en fråga som dök upp en gång då vi stod och studerade en vind-flöjel på ett hus ganska långt borta. En del av oss hade den bestämda åsikten

att vindflöjeln skulle peka mot det håll som vinden kommer ifrån – andra menade att den pekade åt det håll som vinden blåser åt.

Den våldsamma diskussionen fick mig att börja

titta på hustaken och jag blev snart lätt beroende

av att leta efter vindflöjlar. Jag upptäckte att det är

mycket trevligare att syna husens tak än att gå och

titta ned i gatan. Man får en vacker hållning – och

det är säkert bra för alla som sitter dagen i ända och

stirrar på stora och små skärmar och får så kallad

surfnacke. •

Sen kan man bli lite filosofisk och fundera på

likheten mellan människor och vindflöjlar. De vind-

flöjlar som pekar mot vinden får mig att tänka på

människor som strävar framåt och som alltid är på

gång. De tar risker får saker att hända. Vindflöjlar

som pekar åt det andra hållet, med vinden, liknar

dem som följer med strömmen och som låter sig

ledas. Det kan låta negativt, men det måste finnas

några som kommer efter och som stabiliserar.

Det finns också en tredje grupp vindflöjlar, och

det är alla de som rostat fast och alltid pekar åt sam-

ma håll; de liknar alla fundamentalister i samhället.

De har likheter med en klocka som står stilla, den

visar rätt tid två gånger per dygn.

Fundamentalisterna vill inte ha några föränd-

ringar, de ställer aldrig några frågor för de vet på

förhand alla svar och vill inte bli förvirrade av för

mycket information.

Nu skulle man väl tro att alla varianter är be-

skrivna men så är det inte; det finns en fjärde grupp

vindflöjlar och det är de sönderblåsta där endast

en pinne sticker upp och de får väl hamna i en egen

grupp som liknar alla de i samhället som inte har

funnit någon väg genom livet.

Vad är det då för figurer vi vill ha på våra vindflöj-

lar? I Mölle föreställer de flesta

djur. Det är fåglar, i synnerhet

tuppar och nästan alla pekar

mot vinden. Hundar är också

vanligt och de pekar både med

och mot vinden. Segelbåtar

finns naturligtvis i Mölle och

det är undanvindsseglare som

är vanligast.

Vindflöjlar med djur och

båtar är nog vanligast även på andra orter. Det finns

varianter på djur. Jag har till exempel sett drakar

på en del håll och tjädrar är vanliga i norra Sverige.

Flygplan är en variant på segelbåtarna och sen finns

det de gamla traditionella vindflöjlarna som liknar

en vimpel med ett årtal instansat.

Vilka är då mina favoriter i Mölle; det finns en

vacker segelbåt på Södra Strandvägen 9, och på

Alekärrsvägen 4 tronar en stolt tupp. Men vi får inte

glömma den fina vindflöjeln på Bökebolsvägen 1 med

en gåsapåg och två gäss.

Vindflöjlar av många olika slag

Man kan bli

lite filosofisk

och fundera på

likheten mellan

människor och

vindflöjlar

Av Bengt Nilsson

Illustration Örjan Rinnert


Den första juli i år flyttade vi in i gamla Jönssons Pensionat, och med det tog ett stort projekt för oss sin start. För dem som inte vet det, så bedrevs under första halvan av

1900-talet ett pensionat i huset. Vi har insett att det är ganska många hus i Mölle som har den bakgrunden.

Att det en gång har varit ett pensionat sitter i väggarna, och en tydlig påminnelse om det är glasverandan. Den stora, fantastis-ka glasveranda som en gång i tiden fungerade som servering för hotellets gäster och som nu ska bli vår plats för firande av högtidsdagar med släkt och vänner.

Vi tackade ja till att medverka i tidningen för vi tyckte att det var ett bra tillfälle att berätta vilka vi är och varför vi hamnade i Mölle. Vi beskri-ver våra tankar om det anrika hus som vi har köpt och hur vi ser på ett liv i byn. Vi passar också på att slå ett slag för att flera yngre borde bosätta sig i Mölle.

Många frågar oss hur just vi ham-nade i Mölle, och det enkla svaret är att vi föll för huset och dess läge. Vi har inga band till Mölle, mer än att vår andra dejt var på Krukmakeriet. Vid första anblicken insåg vi att vi hade hittat ett fantastiskt hus och även ett projekt där vi kan sätta vår egen prägel på vårt framtida boende. Kombina-

Ett hus som vi älskarJönssons Pensionats nya ägare:

I den här artikeln beskri-

ver vi våra tankar om

det anrika hus som vi

har köpt, och hur vi ser

på ett liv i byn. Vi passar

också på att slå ett

slag för att andra yngre

människor bosätter sig

i Mölle.

Av Klara Emanuelson och Jonas Lindén

Foto Lennart Löfkvist

Jönssons Pensionat Under 1900-talets första hälft bedrevs pensionatsrörelse i det här huset. Se vidare faktarutan på nästa uppslag.

Foto

Pet

er P

. Lun

dh


NÅGOT OM OSS

Jonas Lindén Jag är 30 år, Helsing-

borgare med civilingenjörsexamen från

Lunds tekniska högskola. Jobbar som

projektchef på Skanska Direkt i Malmö

och Lund. Mina intressen är löpning,

skidåkning, resor, vänner och familj. Jag

brinner för gamla hus och det hantverk

som en gång fanns.

Klara Emanuelson Jag är 27 år,

uppvuxen i Stockholm och Halmstad,

civilekonom från Handelshögskolan i

Stockholm. Arbetar som controller på

DHL Supply Chain i Klippan. På fritiden

gillar jag att ta långa promenader, resa

och umgås med vänner och familj.

tionen av ett sekelskifteshus med en vidunderlig utsikt – både över Kulla-bygden och havet – föll vi båda för.

Inför beslutet att köpa huset handlade våra diskussioner främst om avståndet mellan Mölle och resten av världen. Vi brottades med frågor som: Hur vi ska kunna ha en social vardag med våra vänner? Hur hanterar vi ett ökat pend-lingsavstånd till våra jobb? Hur ska ett familjeliv fungera när vi är längre ifrån familj, vänner, dagis och skolor?

Slutsatsen blev att vi ville ge det en chans, och än så länge stormtrivs vi. Folk har varit väldigt öppna och tillmötesgående, och vi känner redan en samhörighet med byn. Livskvalite-ten som vi har hittat här med trygghet, natur, hav – och ett hus som vi älskar – sätter ett leende på våra läppar varje dag när vi kommer körande i allén in mot Mölle.

Bland våra nära och kära var reak-tionerna blandade efter att det hade blivit klart att vi skulle flytta hit. Av-ståndet mellan Mölle och världen kom på tal igen. Men när vi ser våra släk-tingars och vänners besöksfrekvens kan vi konstatera att även de börjar förstå vilken fantastisk bygd detta är och vilken själ huset har. Husets stor-lek såg vi som en stor fördel när vi tog beslutet att flytta hit. De som hälsar på oss ska alltid kunna stanna över.

Vi hoppas att andra i likhet med oss in-ser att det blir allt viktigare att bo där det finns obegränsad möjlighet till en fantastisk livskvalitet, att flera yngre par helt enkelt hittar till Mölle.

Tillgången till internet ger alla i dag goda möjligheter att arbeta hemifrån, och i stället för att bo nära sitt arbete kan man arbeta hemifrån. Men vi tror även på att korta avståndet mellan

Artikeln fortsätter på nästa sida ...


Mölle och världen genom effektiva, allmänna kommunikationer. Det är en nyckel till att öka Mölles attraktions-kraft.

Arbetsplatserna finns i Helsing-borg, Höganäs och Ängelholm, det måste helt enkelt finnas bra förbin-delser. Med fler personer som bor här året runt kommer även efterfrågan på samhällsfunktioner att öka. Det är ytterligare en faktor för att få fler yngre att välja Mölle – att ta en del av världen hit.

Vi har hittat ett fantastiskt renoverings-projekt, där vi kan sätta vår prägel på ett underbart hus – som vi kan leva i hela vårt liv. Vi kommer att renovera huset totalt, men i etapper, och vårt mål är att ta tillbaka den gamla char-men och snickarglädjen som en gång i tiden prydde huset.

Projektet innefattar allt ifrån att återskapa de flaggfönster som fanns på bottenplanet, att lätta upp den mastodontiska entrén, att byta ut betongpannorna på taket till något mer tidstypiskt – till att återskapa de vackra ornament som prydde taknock-arna i många år.

Sedan vi flyttade in har vi restau-rerat de värst skadade delarna av glasverandan samt renoverat ytskikt och installationer på bottenplanet.

Det är inte ofta man hittar ett hus med en så spännande och rik historia, och det är med stor spänning som vi sätter vårt eget avtryck på denna his-toria. Men för oss är den röda tråden viktig, och vi tar tacksamt emot gamla bilder, anekdoter och annat intressant från huset och bygden.

JÖNSSONS PENSIONAT

Huset byggdes av sjökapten Hans Johnsson.

Efter dennes frånfälle såldes fastigheten

1910 till källarmästareparet Agneta och

August Jönsson. De startade en pensionats-

rörelse som de 1932 överlät på Eric och

Ruth Jönsson, deras son och sonhustru.

Eric och Ruth köpte samtidigt Hotell

Corfitzon. Pensionatet på Bidevindsvägen

blev annex till hotellet, och hela verksam-

heten döptes om till Jönssons Hotell och

pensionat. Värdparet drev sin rörelse till

1947.

Efter pensionatseran har huset haft flera

olika ägare, bland annat Hugo och Märta Ny

samt Arvid och Ingrid Bergenstråhle.

Uppgifterna ovan bygger på en PM utarbetad av byföreningen inför Pyk-veckan 2012. Se också boken »Här ha vi det ljufveligt« av Erik Magnusson och Frederic Täckström.




När Lillemor Löfgren målar är det inte med små, smala penslar. Är det penslar så är det stora breda sådana, annars använder hon för det mesta

trasor, svamp och roller. Dessutom använder hon ofta sand och spackel.

När tålamodet tryter och resultatet inte blir som hon har tänkt sig slipper det ut en och annan svordom. Då kan det gå riktigt hett till och färgen rinner och skvätter. Men resultatet blir magiskt. Känsla och djup. Hon lämnar alltid kvar en bit till betraktarens egen fantasi.

Ibland kan hon vakna på morgonen och se bilden framför sig, ibland abstrakt, ibland mer detaljrik. Sedan gäller det att kunna förmedla den.

– Jag vill förmedla en inre bild och en känsla och det är en lång process, som en dialog mellan duken och mig som kan ta lång tid. Den slutar inte förrän bilden är »stilla«, då harmonin mellan den och mig känns total, säger Lillemor.

Lillemor Löfgren och hennes man Ingemar har bott i Mölle sedan 2006. Lillemor har sin ateljé i annexet intill stationshuset, och många i Mölle känner henne som den sammanhållande kraften i byföreningens galleriverksamhet. Genom sina kunskaper och kontakter har hon lockat många konstnärer att ställa ut i Mölle.

Lillemor kommer från Urshult i Småland. Hon

är mellanbarn, nummer fyra av nio, och då har man lärt sig att vara diplomatisk, stark och tålig. Föräldrarna drev ett bageri och alla barnen fick ti-digt lära sig att hjälpa till med allt från produktion till distribution.

– Vi syskon hade aldrig varken sysselsättnings-problem eller sovmorgnar på våra skollov, utan det gällde att hugga i med vad man kunde i bageriet. Detta gav oss en gemenskap och sammanhållning i syskonskaran som fortfarande sitter i. Det har ald-rig varit svårt att hålla ihop trots att vi är många.

Medan föräldrarna arbetade sköttes barnen av en rad barnflickor. De blev aldrig långvariga i kaoset som ofta uppstod med så många barn och viljor. Till sist anställdes Ellen, då 50 år, trygg och stabil. Hon var den första som lyckades hantera den omfångsrika barnaskaran. Ellen stannade till sin pension vid 67 års ålder. Hon blev som en del av familjen.

Lillemor träffade Ingemar tidigt, och redan vid tjugo års ålder födde hon deras första dotter. Under barnledigheten köpte hon sitt första staffli.

Ingemar uppmuntrade henne med en måle-rikurs i present och Lillemor blev allt mer dragen till konsten, och flera kurser i måleri resulterade i att detta blev allt viktigare i hennes liv.

Lillemor och Ingemar fick fyra barn. När ma-kens arbete på Ikea tog familjen till Schweiz fylldes

Ett konstverk växer fram

Dag 1 Dag 2 Dag 3

Forts ...

Text Karin Eriksson

Foto Christer Wallentin

Inspirationen kommer genom arbetet


Dag 6Dag 5Dag 4

...växer fram ...och klart är det inte än

Lillemors tid snabbt med barnens läxläsning och skolaktiviteter. Tiden som blev över ägnade hon åt att måla och ännu fler konstkurser.

När de flyttade tillbaka till Älmhult i Småland arbetade Lillemor en period på Ikea, bland annat som illustratör och kommunikatör med uppgift att utforma monteringsanvisningar till företagets produkter.

Med barnen i stort sett utflugna återvände de 2001 till Schweiz, och Lillemor började en treårig konstut-bildning på Freie Kunstakademie i Basel. Den tiden beskriver hon som frustrerande och utmanande, men mycket lärorik.

– Att på tyska i en främmande mil-jö med människor från olika kulturer försöka svara på frågan vad vill jag med min konst var ofta både svårt och laddat.

Under tiden i Basel träffade Lillemor av en tillfällighet en konstnär som under sin uppväxt hade tillbringat sina somrar i Urshult. Snart visade det sig att de hade gemensamma konstnärs-kolleger där. Tack vare detta återknöt Lillemor kontakten med andra konst-närer från Småland. Varje år träffas nu ett tiotal konstnärer från Schweiz, Tyskland och Småland för att dela med

sig av erfarenheter och idéer. Gruppen har träffats en gång i Mölle.

Det var också under den här tiden, 2002, som Ingemar och Lillemor köp-te sitt hus i Mölle. De ville till havet. Fyra år senare blev de fastboende i byn – allt mer förälskade i naturen i Kullaberg. Och varje dag, efter lite hemarbete och ibland en springrunda, går Lillemor till sin ateljé i annexet.

– Att måla är ett sätt att leva, man kan inte sitta och vänta på att inspira-tionen ska komma. Den kommer oftast efterhand som tavlan målas. Därför målar jag så ofta jag kan. Att gå på konstutställningar ger också inspira-tion. Min favoritkonstnär är Helene Schjerfbeck. Både hennes konst och livsöde fascinerar mig.

Skulptur är ett annat sätt för Lillemor att uttrycka sig. Hon prövade en kurs i drejning, men det passade henne inte alls. Det blev bara snett och vint. Istäl-let fortsatte Lillemor att forma leran till skulpturer. Mest blir det kvinnor, oftast gravida. Så gör hon dem gärna eftersom de har så vackra siluetter samtidigt som de är livsbejakande och inger hopp.

– Skulpturerna förmedlar oftast min egen dagsform, ibland blir de kaxiga, ibland mer ödmjuka.

På senare tid har hon arbetat med

skulpturer i hönsnät, ett material som hon ibland har med också på en del tavlor.

– Skulpturerna i lera måste man göra klara innan de torkar, men en nätstaty kan vänta.

Lillemor har alltid fått stöd hemifrån för att utöva sitt konstnärskap. Båda hennes föräldrar var musikaliska och många av syskonen sysslar med musik i olika former. Dessutom ägnar hennes två söner mycket tid till att skapa mu-sik och spela.

– Det är en annan form av krea-tivitet som går igen i familjen. Min mamma sade alltid att jag måste ställa ut mina tavlor. Tyvärr fick hon aldrig uppleva det. Det tänker jag ofta på.

Lillemor har aldrig ångrat sitt yr-kesval, trots att det ibland kan kännas lite ensamt. Fast nu, när hon har sin ateljé i annexet, kommer det ofta in någon som vill titta och prata en stund. Det uppskattar hon alltid.

Under konstrundan ställer Lillemor ut i sin ateljé. Utställningen pågår från den 18 april 2014 och tio dagar framåt. Dessutom ställer hon ut på andra plat-ser ett par gånger varje år.



byn och när jag passerar hamnen kan jag konstatera att den senas-te stormen inte ställde till några stora skador.

Väl framme rycker jag upp Per-Johan ur en stunds välbe-hövlig vila. Många års målande har lett till att axeln är sliten och en kort paus efter arbetsdagens slut gör gott. Vi sätter oss i köket och han trollar snabbt fram en kopp kaffe.

Huset ligger på Norra Strand-vägen med utsikt över hamnen och havet. Familjen köpte huset 1984 och det har byggts om i

Av Bengt Nilsson

flera omgångar. Här bor familjen som förutom mäster själv består av Ann Sofi och barnen Elinor, Gustaf och Vincent. Hunden Molly är också en viktig del av familjen.

Uppvuxen i MöllePer-Johan är född och uppvuxen i Mölle och han har mycket att berätta om äldre tider.

Hans farfar köpte Turisthotel-let på 1920-talet och det var han som byggde till och utvecklade hotellet till en träffpunkt för diktare och politiker. Per-Johans föräldrar tog över hotellet 1968 och drev det till 1995 då det sål-des till familjen Samuelsson.

– Mölle var en fantastisk by att växa upp i, säger Per-Johan. Här fanns många intressanta platser och inte minst berget bjöd på många upplevelser.

Han berättar om en cykeltur på Kullaberg som hade kunnat sluta illa när kedjan på cykeln lossnade i utförsbacken.

– Det gällde att försöka minska hastigheten genom att när backen tog slut styra in i byn och hoppas på att farten skulle avta. Allt gick väl fram till hotell Kullaberg där en bil backade rakt ut framför mig, och det blev en krasch trots allt.

Vid ett annat tillfälle hittade den unge målaren en burk färg och penslar på baksidan av det som i dag är Konstnärsgården. Hela väggen plus den fina lu-sekoftan som mormor i Borlänge hade stickat blev vackert färg-lagda.

Föräldrarna fick kontakta husets ägare och diskutera om målningen gav anledning till att någon ersättning skulle utgå på det ena eller andra hållet, men det blev knappast någon betal-ning för utfört arbete.

– Det var kanske då som jag fick den första idén om min framtida yrkesbana.

Men det skulle dröja. Först blev det några år till sjöss och därefter startade Per-Johan en åkerirörelse med två lastbilar som körde på Europa.

MålarmästarenPer-Johan avvecklade efter några år åkeriverksamheten och började arbeta som lärling inom måleriyrket innan han startade Mölle Målarna, ett företag som sedan dess har vuxit och i dag sysselsätter sex målare. Som mest var tolv personer anställda,

Sisyfosarbete Under sommaren 2013 målade Per-Johans företag samtliga 570 fönster på Krapperup. Jobbet gjordes med äkta linoljefärg enligt dåtida teknik.

Per-Johan Holmbeck

En man med många intressen

Det är en kulen höstkväll i början av november och jag har stämt möte med Mölle- målaren. Jag cyklar genom

Foto Per-Johan H

olmbeck


– En viktig sak vid alla målnings-projekt är skydd och riskbedömning, säger Per-Johan. Olyckor händer allt för lätt. De kan orsakas av rör och sladdar som andra hantverkare lämnat efter sig, men även stegar och arbets-ställningar skapar olycksrisker och kräver speciell omsorg.

Innan ett arbete påbörjas måste arbetsledaren noggrant dokumentera arbetsplatsens riskområden för att un-danröja farliga moment. Arbetsskyd-

det är noggrant reglerat i förordningar och för att hänga med i utvecklingen krävs även här fortbildning.

BrandsoldatenSom egenföretagare har Per-Johan inte mycket fritid, men han har starka intressen vid sidan om måleriarbetet. Han är sedan 25 år en aktiv medlem i Mölles brandkår och för detta har han dekorerats av kommunen.

– Medlemskap i brandkåren inne-bär att man har jour var sjunde vecka, och då måste man vara tillgänglig med fem minuters inställelsetid. Det gäller alla vardagar mellan 18.00 och 06.00 och hela dygnet på helgerna.

Detta är krav som försvårar rekryte-ringen av nya medlemmar till brand-kåren. Antalet arbetsplatser i byn minskar och dagens ungdomar vill inte gärna binda upp sig. Dessutom är den pekuniära ersättningen blygsam.

men han vill hålla verksamheten på en lägre nivå för att ha bättre kontroll. Den viktiga administrationen och bokföringen sköter Ann-Sofi.

– I dag omfattar måleriverksam-heten mycket mer än målning, säger Per-Johan. Det gäller att kunna allt om olika typer av färger och man måste veta när och hur de ska användas.

– Vi avslutade nyligen ett stort jobb på Krapperup, där vi målade 570 fönster. Eftersom det handlar om en gammal skyddad byggnad använde vi en teknik som passar med åldern, det vill säga äkta linoljefärg som kräver speciell hantering.

– Även moderna färger kräver mycket kunskaper. Fasader och tak fordrar speciell teknik, till exempel för att få bort mögel. För några år sedan rengjorde vi ett stort eternittak på Krapperup. Då behövde vi särskild behörighet eftersom det handlade om asbest.

Medlemskap i brand-

kåren innebär att man

har jour var sjunde

vecka, och då måste

man vara tillgänglig

med fem minuters

inställelsetid.

Foto Christer W

allentin


Arbetet i räddningstjänsten om-fattar allt från brandbekämpning till röjning efter storm och undsättning av klättrare och dykare.

Möllebrandmännens lokalkänne-dom är betydelsefull när man ska leta efter olycksoffer på berget. Sökandet kompliceras ibland om det är danskar som har råkat illa ut. De använder nämligen en del danska namn på plat-ser på Kullaberg, vilket kan skapa en viss förvirring.

– Antalet olyckor på berget har minskat de senaste åren, säger Per-Jo-han. Jag tror att det beror på Kulla-bergsguidernas arbete med informa-tion och guidning.

FiskarenPrecis som många andra Möllebor är Per-Johan intresserad av fiske. Med sin båt lägger han under större delen av året ut nät, men på hösten är det krabbfiske och hummertinor som gäller.

– Man söker hela tiden efter gynn-samma bottnar, men tyvärr har de bästa hamnat inom det område där det i dag är förbjudet att fiska.

De nya bestämmelserna innebär att det är förbjudet att fiska upp till 300 meter från berget och man får inte använda längre garn än 180 meter. Bestämmelserna har medfört att i år har Per-Johans fångst av hummer och krabba minskat till 20 humrar och några hundra krabbor.

– Minskningen av krabbfisket närmast berget kommer att medföra en för kraftig tillväxt av krabborna där. På sikt kan det bli ett problem.

FöreningsmänniskanMölles hjärta är hamnen och det är ett stort intresse för Per-Johan som är med i Hamnstyrelsen sedan länge.

– Det finns många viljor och åsikter om skötseln av hamnen, säger Per-Jo-han, men det är styrelsen som har ansvaret för att göra det bästa möjliga med de begränsade ekonomiska resur-ser som finns.

Mycket underhåll borde göras och det finns många angelägna projekt som skulle ha genomförts för länge sedan. Men eftersom arrendetiden i hamnen tidigare har varit bara ett år

åt gången är det förståeligt att viljan att underhålla och att utveckla inte har legat på topp. Från och med i år är ar-rendetiden två år och det bör medföra en större vilja att investera.

– Hamnens stora problem har all-tid varit stormskyddet och det oroliga vattnet inne i hamnen som gör att gästbåtar ibland undviker Mölle, säger Per-Johan.

Då det gäller det yttre skyddet har ören renoverats under det senaste året och under hösten har hamnpla-nens utsida förstärkts med sten från Krapperup. Stenarna är en gåva som kan värderas till flera hundra tusen kronor.

I den inre hamnen stoppades bygget av en vågbrytare i betong, men i stället har en vågbrytare av plank byggts och den har tydligen haft god effekt.

Under vårt samtal har Per-Johan fått ett larm från räddningstjänsten, men brandkåren får rycka ut i kväll utan honom för han är ledig och ska ge sig iväg på gåsamiddag.

•


PARKSLIDE HÄRSTAMMAR från Japan. Det är en flerårig ört som kan bli flera meter hög. På många håll i Europa har växten etablerat sig som ett aggressivt och svårutrotat ogräs.

Den har odlats som prydnadsväxt i parker och större trädgårdar, men för-vildas lätt. Man kan hitta den lite här och var på ängsmark eller i skogsbryn. Den kan också finnas i trädgårdar där den kanske från början planterades av misstag.

Parkslide förökar sig först och främst med en krypande jordstam och den blommar i slutet av sommaren i gre-nade knippen. Blommorna är vita till gräddvita eller rödaktiga.

Växten är erkänt svår att utrota. I trädgårdssajternas insändarspalter är den ofta på tapeten. Så här kan det låta:

»Vi utrotade parkslide genom att först gräva bort så mycket som möjligt. Sedan nöp vi av vartenda litet skott som dök upp. Först efter fem år gav den upp!«

»Jag körde gräva-gräva-gräva- metoden under tre år och när jag fått bort 90 procent av rötterna (dom jag kunde hitta) så tog jag småskotten med Roundup år fyra.«

»Lägg dubbla lager med svart duk. Marktäckningsduken bör ligga på minst i tre säsonger.«

I Mölle finns det Parkslide på vallen som ligger mitt emot kapellet på andra sidan stora vägen. Det är ett massivt

bestånd som har frodats under flera år, och som varje år blir över två meter högt. Plantorna har börjat växa igenom asfalten på gångstigen söder om vallen.

Fastighetsägaren Eksjöhus är inställd på att försöka bekämpa Parksliden. Arbetet påbörjades under hösten då plantorna slogs och maldes delvis sönder.

Norr om vallen, utanför det gula huset, finns det också ett bestånd. Dessutom har Parkslide börjat att eta-blera sig i några trädgårdar i byn, och den frodas på ett ställe mellan Södra Strandvägen och havet, norr om det sista huset på havssidan.

Var på er vakt mot Parkslide! Be-kämpa den på ett tidigt stadium innan plantorna har fått fäste.

Ett svårt ogräsVarning för Parkslide – Fallopia japonica

Av Bengt Nilsson

Förförisk blomning Parkslide blommar vackert i slutet av sommaren. Men låter er inte luras!

Den växer ohämmat, och när den väl fått fäste är det nästan omöjligt att bli av med den.

Foto Bengt N

ilssonFoto Tsukuba B

otanical Garden


svänger jag höger, och sedan höger igen. När jag ser skylten Zackows väg är det ingen tvekan, det här är rätt. Och efter några hundra meter är jag framme.

Jag kom hit första gången i slutet av augusti när jag skulle göra en annons för Ica Skeppet på te-mat närproducerat. Hasse Zackow odlar potatis och grönsaker som han säljer till utvalda butiker, hotell och restauranger. Han arrenderar gården av Krapperup – på samma vis som hans anfäder har gjort sedan 1700-talet.

En månad senare var jag tillbaka, närmare bestämt lördagen den 21 september när museet arrangerade Lantliv på farfars tid, ett årligen återkommande arrangemang. Jag parkerade bilen och gick den sista biten. Det första som slog mig när jag närmade mig utställningsområdet var lukten av olja och bensin. Sedan ljudet från traktorer som varmkördes.

För dem som tror på minskat oljeberoende och uppskattar tystnad kan det låta som en

mardröm. Men så upplevde jag det inte alls. Veterantraktorägare från hela södra Sverige hade kommit med sina familjer för att träffa likasinnade, att beundra varandras maskiner och dela med sig av sina erfarenheter och råd.

Det var en blandning av män och kvinnor, bebisar och barn, ungdomar och pensionärer – många sorters människor som verkade ha en sak gemensam: De var glada att vara här. Folk pratade, log och skrattade.

Inför den här artikeln återvände jag i oktober för att titta på maskinmuseets samlingar och få ett samtal med Hasse och Fredrik, hans son. Som väl var hade jag sällskap av en redaktionskamrat: Bengt Nilsson. Han växte upp på en liten gård

På lantbruksmuseum

Zackows och Kullabygdens lantbruks-museum är synonyma begrepp. För att komma till familjens gård kör jag in på kyrkvägen efter Krapperup och fortsätter mot Brunnby. Strax efter Kalle Sme’s väg

Fredrik och Hasse Zackow ägnar mycket tid åt museet. Fredriks ordinarie jobb är i plastindustrin och Hasse odlar potatis och grönsaker.

Start med blåslampa För att starta en gammal traktor är det inte bara att trycka på en knapp. Tändkulan måste förvärmas under 5–10 minuter.

Text och foto Christer Wallentin

Redan som 13-åring

reparerade han en

Volvo-traktor, och

året därpå köpte han

en egen Ferguson.

Om Fredrik Zakow

Kontaktuppgifter finns här:

www.zackowsgard.se


JordbruksrevolutionenJordbruk har bedrivits i Sverige under 6 000 år.

Enkla redskap var länge det enda som stod till

buds, men i mitten av 1800-talet utvecklades

förbränningsmotorn. Med den kom traktorerna,

självbindarna, skördetröskorna – som bidrog till

att produktiviteten ökade 150 gånger.

Omkring 1850 var över 90 procent av landets

befolkning sysselsatt med jordbruk. I dag är det

några få procent. Den som besöker Kullabygdens

lantbruksmuseum kan studera maskinerna som

gjorde revolutionen möjlig.


i Skåne och har – enligt egen utsago – kört så gott som alla traktorer som finns. Kanske något överdrivet, men det visade sig att han var lika enga-gerad som våra värdar i sådant som motorstyrka, startmotorer, tillverk-ningsår, modellvarianter och olika traktorers popularitet.

Fredrik Zackow blev tidigt intresserad av traktorer och andra lantbruksma-skiner. Redan som 13-åring reparerade han en Volvo-traktor, och året därpå köpte han en egen Ferguson, en så kallad Grålle. Den anses vara världens mest sålda traktor.

Så har det fortsatt, och i dag äger han ett femtiotal traktorer. Både Hasse och mamma Annelie är delägare.

Traktorerna står på parad i en före detta ladugård. I mina ögon ser de ut att vara i prima skick. »Alla traktorer är genomgångna och i körbart skick«, säger Fredrik. »Det enda vi behöver göra är att sätta i batterier för att dom ska starta och börja rulla. När vi hade utställningen i september var alla med i den stora traktorparaden. Då var det tomt här inne.«

När museet utökar sina samlingar med en traktor, en skördetröska eller

Museets inventarier är utrymmeskrä-vande. Den ena byggnaden på gården efter den andra har fyllts. I längden var det inte hållbart, och häromåret in-vesterade museet i en ny, stor maskin-hall med väggar i plast. »Vi byggde stort, men det förslog ändå inte. Det är redan proppfullt«, säger Fredrik och Hasse håller med.

Den nya maskinhallen blev nyligen färdig. Den byggdes med rejäla mått, men är redan så gott som fullt utnyttjad.

någon annan gammal maskin är den för det mesta i bedrövligt skick. Bakom traktorhallen ligger verkstaden och där hamnar nyförvärven. Fredrik och ett par kompisar och entusiaster går igenom allting ytterst noggrant. »Att skruva«, som de säger, är deras stora fritidsintresse – och det spelar ingen roll hur lång tid det tar för att fixa en maskin. Det viktiga är resultatet.


med så kallade löshästar på redaktionen.

Det vill säga folk som hade specialkunska-

per i ett ämne och som brann för att föra

ut sitt vetande till en kunskapstörstande

allmänhet.

Nåväl, den här tidningen hade en löshäst

som gick under namnet Schack-Johan på

redaktionen . Vad hans specialitet var fram-

går nog av namnet.

Allt som kom på tidningens teleprintrar i

schackväg, datorer fanns inte på den tiden,

märktes med penna »Till Schack-Johan«

och lades i en särskild korg i det lilla tele-

printerrummet. Plikttroget en gång i veckan

kom Schack-Johan och hämtade sina tele-

gram och skrev oftast därefter en stump i

tidningen med ledning av telegrammen om

sitt ämne.

Sällan fick han någon uppskattning för

sitt idoga arbete men Schack-Johan var

nöjd ändå. Han fick pyssla med sin hobby

och erhöll till och med en liten slant för

besväret.

En dag fick dock tidningens redaktions-

chef ett anfall av givmildhet, vilket om san-

ningen ska fram inte ofta inträffade, men

det var ju som sagt strax jul, skickade efter

Schack-Johan och lovade att denne skulle

för tidningens räkning få resa och bevaka

en stor schacktävling som skulle spelas i

en angränsande huvudstad inte långt borta

från tidningens utgivningsort.

Schack-Johan blev förstås stolt och inte så

lite glad, men höll inne med sin lycka för

de övriga på redaktionen. Även redaktions-

chefen teg om sin spendersamhet – rädd att

ett rykte om hans givmildhet skulle spridas

på redaktionen. Och fler skulle komma och

kräva resor eller andra dyrbara ting.

Men Schack-Johan han packade en

resväska därhemma och begav sig när den

tiden inföll till tävlingen. Den avlöpte utan

några större överraskningar. Varje efter-

middag gick Schack-Johan troget som en

robot sträckan till stadens telegrafstation

där han per telex sände sin rapport från

dagens tävlingar.

Hur resultatet av hans mödor såg ut i

tidnigen kunde han inte se för tidningen

D en här något tragikomiska händelsen

utspelade sig strax före jul på en stör-

re dagstidning i den största sydskån-

ska stad vi känner. Det var på den

tiden tidningarna ännu hade råd

Schack-Johans juläventyrAv Leif Aspelin

Berättelsen fortsätter på nästa sida ...

En dag fick dock tidningens redaktionschef ett anfall av givmildhet


fanns inte att köpa på orten. Men han be-

stämde sig för en högtidstund när han kom

hem med massor av tidningar vid läsfåtöljen

och kanske en whisky till läsningen. Han

gladdes och törstades redan vid tanken på

de förestående excesserna.

Efter en vecka var schacktävlingarna

över och schackexperten återvände med en

gnutta vemod i sinnet hem. Det hade dock

varit en givande och intressant vecka bland

likasinnade och tävlingen ett välkommet

avbrott i den grå vardagen. Men han såg

fram mot den kommande tidningsläsningen

och gottade sig redan åt den herdestund han

skulle ha i sin favoritläsfåtölj.

När han kom hem låg mycket riktigt en

tidningshög innanför dörren. Han plockade

upp den, tog en tidning, och slog upp sidan

där hans schackrapporter brukade placeras.

Han blev efterhand alltmer konfunderad

och han bläddrade allt ivrigare i tidningen.

Det var något bland sidorna han saknade.

Ingenstans i tidningen fanns hans schack-

rapporter. Hur mycket han än bläddrade

och letade så fann han dem inte. Han lade

besviket ifrån sig tidningshögen.

Nästa dag gick han med tunga steg upp

till tidningen. Gick till teleprinterrummet

för att se om där låg några telegram som

berörde hans område.

Då upptäckte han dem. Rapporterna som

han skrivit. De låg i en prydlig hög. Liksom

allt hans material brukade göra. Allt ordent-

ligt märkt med »Till Schack-Johan«.

Leif Aspelin har bland annat varit nattchef, editionschef

och ekonomireporter på Svenska Dagbladet. På sidan 14

finns en artikel till av honom.

Skogshuvud upptäckt under en utflykt på Kullaberg.

Foto Christer W

allentin

... fortsätter från föregående

sida


Foto Stig Pettersson


INSÄNDARSIDAN

JAG KOM FÖRSTA GÅNGEN till Mölle 1966 och byn har sedan dess genomgått mycket stora förändringar. Då fanns det flera livsmedelsaffärer, bokhandel, sybehörsaffär, köttaffär, konditori, flera hotell, många kiosker och nöjeslokaler med mera.

I dag finns bara bråkdelar kvar av allt detta, och den tiden med en fantastisk lokal service kommer inte tillbaka. Men mycket positivt är nu på gång i Mölle.

Mölles bebyggelse har i dag en fin mång-fald med avtryck från olika tidsepoker. Det måste även fortsättningsvis vara möjligt att tillföra byggnader av god ar-kitektonisk kvalitet om Mölle ska behålla sin charm.

Byföreningen har begärt att stations-huset i Mölle ska bli byggnadsminne, och det ser ut att kunna bli verklighet. Stationshuset och spårområdet har stor kulturhistorisk och social betydelse för Mölle och dess innevånare.

Spårsträckningen finns kvar tack vare att kommunen har anlagt en gång- och cykelväg på den gamla banvallen. Stationshuset och stationsområdet i

Mölle är av avgörande betydelse för att kunna förstå den kraftiga utvecklingen av turismen i nordvästra Skåne, särskilt i Kullabygden. Mölle stationshus är i dag också av utomordentlig betydelse för det omfattande och livaktiga föreningslivet i byn. Axeln hamnen–Mölle station är fortfarande efter 100 år en realitet.

En annan positiv sak är att en ny detaljplan för hamnområdet beräknas bli klar under vintern. Då kommer för-utsättningarna att få bort parkeringarna på hamnplanen, och att få en enhetligare bebyggelse för de olika verksamheterna i hamnen, att kunna förverkligas. Hamn-planen är vid sidan av Mölle station den främsta mötesplatsen i byn. Kanske kan en badplats eller ett badhus med bastu anläggas intill hamnområdet.

Grand Hôtel, Mölles enda hotell med kapacitet, måste få en möjlighet att utvecklas. Hotellet betyder mycket för Mölle som turistort och för byborna.

Nu får vi också möjlighet att anslu-ta oss till ett kraftfullt bredband via Höganäs Energi och Öresundskraft. Det förbättrar möjligheterna att yrkesarbeta

med Mölle som bas, vilket är utomor-dentligt viktigt för den framtida utveck-lingen i byn.

Prisnivån på hus och bostadsrätter i Mölle är hög, och den ligger inte långt efter våra storstadsområden. Det gör det svårt för barnfamiljer att kunna skaffa bostad i Mölle.

Vi skulle behöva öka rörligheten genom att möjliggöra för äldre som vill lämna sina hus att kunna hyra en lägenhet. I dag har vi en inlåsningseffekt som inne-bär att det för många äldre är billigare att bo kvar i den stora villan än att skaffa en bostadsrätt.

Därför behöver vi bygga flera mindre bostäder i byn, gärna med hyresrätt. I första hand borde området mellan Vita byn och stationshuset kunna bebyggas med funktionella, mindre bostäder utan lyx. Någon lång planering behövs inte för att det ska bli verklighet. Men problemet är snarare att hitta en byggherre som är beredd att satsa. Kanske Ikeas Bo Klokhus i någon form kunde vara en idé att pröva.

Mölle i november 2013Bo Hansson

Bygg funktionella, mindre bostäder utan lyx

Vi tar gärna emot insändare. Mejla till: [email protected]


FÖRENINGSSIDAN

NATURSKYDDSFÖRENINGEN I KULLABYGDEN snfkullabygden.n.nu

Den 19 januari│Vinterfåglar i hemma-marker. Samling klockan 9 på parke-ringsplatsen nordost om Gruvtorget i Höganäs.

Den 10 februari│»Mitt i Afrika«. Ulrik Alm visar bilder och berättar om en resa i Kenya och Uganda. Klockan 19 på Café Amanda på stadsbiblioteket i Höganäs.

Den 5 mars│Ugglekväll på Svedberga. Samling klockan 20 på parkeringsplat-sen nordost om Gruvtorget i Höganäs.

Den 13 mars│Årsmöte med årets bilder. Klockan 19 på Café Amanda på stadsbib-lioteket i Höganäs.

Den 23 mars│Strandstädning på Mölle fälad. Samling klockan 10 i Vattenmöl-lan; parkering vid banvaktstugan.

KAPELLFÖRENINGEN Lunchgruppen

Den 5 februari│Sopplunch, klockan 12 i stationshuset

Den 5 mars│Sopplunch, klockan 12 i stationshuset

Den 2 april│Sopplunch, klockan 12 i stationshuset.

Priset är 50 kronor per gång. Underhåll-ning meddelas senare.

Kapellföreningens utfärderDen 23 januari│Farhults kyrka

Den 20 februari│Lerbergets kyrka

Den 20 mars│Höganäs kyrka.

Samling för samåkning inför utfärder-na sker varje gång vid stationshuset klockan 14. Visningarna börjar klockan 14.30. Anmälan senast två dagar före till Britt-Marie Petersson på 042-34 71 20. Kaffe ordnas efteråt.

Gudstjänster i Mölle kapellDen 22 december│Högmässa, klockan 10

Den 24 december│Gudstjänst vid krubban, klockan 11

Den 24 december│Midnattsmässa, klockan 23.30

Den 1 janauari│Mässa, klockan 15

Den 16 februari│Mässa, klockan 15

Den 16 mars│Mässa, klockan 15

SPF KULLABERG MÖLLE spf.se/kullabergmolle

Under våren 2014 kommer vi att ha månadsmöten med olika föredragshålla-re, och vi kommer att göra studiebesök. Datum för dessa blir den 28 januari, den 25 februari/årsmöte, den 25 mars, den 16 april och den 20 maj.

Kursen med Margareta Ramsay om Krapperups och Kullabygdens historia fortsätter under våren.

Vi kommer eventuellt att arrangera någon resa tillsammans med de övriga SPF-föreningarna i kommunen.

Vårens program kommer att delas ut till medlemmarna i januari. Programmet kommer också att finnas på byförening-ens anslagstavla och i stationshuset.

Du är hjärtligt välkommen att delta i våra arrangemang.Om du vill veta mer om vår verksamhet, får du gärna kontak-ta oss:

• Britt Gudmundson, 042-34 79 04 [email protected]• Anne Cronström, 042-34 51 43 [email protected]

KonserterDet blir konserter följande söndagar, klockan 18: den 2 februari, den 2 mars och den 6 april. Program meddelas senare.

ÅrsmöteKapellföreningens årsmöte hålls i stationshuset den 9 mars klockan 15.

Teckningar Jonas Netterberg

Documents

Möllekuriren 2013 nummer 4