Nr 2 1999 Årgång 16

MUSEITIDNINGENMedlemsblad för Råå museiförening

HÖSTMÖTEI Raus Församlingsgård, ingång från Kielergatan

Tisdagen den 19 oktober 1999, kl. 19.00

Rapporter och informationServering av gott kaffe och goda kakor, pris 25 kr

Fiske och fiskare förr i tidenNils Nilsson från Kulturen i Lund berättar

Fiskare på "Malen". Foto museets arkiv.

2

Trots den vackra och varma sommarenkan Råå Museum glädja sig åt en mycketbra säsong med många intresserade besö-kare som visat enorm uppskattning. Lov-orden har varit många för vårt fina muse-um, vilket verkligen framgår av vår gäst-bok. De flesta av våra besökare blir väldigtöverraskade av den stora mångfald, sommuseet har att erbjuda dem. Mycket arbeteligger bakom såväl säsongs- som delar avde permanenta utställningarna.

Utställningen ”Nätverket Råå”Med Bengt Perssons stora kreativitet ochentusiasm blev det en utställning mitt iprick. Där var många fina och innehålls-rika detaljer kring Anders Petter Perssonsfamilj och släkt. Det är alltid trevligt närbesökarna kan identifiera sig med delar aven utställning. Så har det verkligen varitmed ”Nätverket Råå” för Bengts släkting-

ar och vänner men också övriga besökarehar haft mycket att hämta och glädja sig åti denna utställning.

Utställningen ”Holms Varv 100 år”Styrelsen uppskattar mycket att ansvarigaför Holms varv valde Råå Museum somplatsen för sin utställning och jubileums-mottagning. Sigvard Windfors med övri-ga medarbetare har arbetat fram en infor-mativ och intressant historik över en hund-raårig skeppsbyggareepok.

Utställningen ”Leksaker från förr”Här har Kvinnogruppen presenterat enstor och fin samling gamla leksaker frånförr, som har fört besökarnas tankar till-baka till sina barndomsår, som påminnerdem om glada lekar på golvet hemma istugorna.

Ännu ett bra år för vårt museum

Kurt Björklund i sin "Golden Lady", redo att ta emot besökare. Foto Bengt Andersson.

3

Styrhytten på durken har också krävtmycket engagerande arbete, likaså alltövrigt som färdigställts inför säsongsöpp-ningen 1999.

Alla tre utställningarna och övriganyheter har varit en trevlig upplevelse förvåra besökare. Ett stort och innerligt tackför allt nerlagt arbete.

Kurt Björklund och Golden Lady harfortfarande en stor dragningskraft ochskapar stor nyfikenhet som gagnar vårtmuseum. Kurt kommer mer än gärna tillbåthallen för att berätta om sina äventyr.Vi hoppas verkligen att det skall vara så imånga år framöver.

Två fina fartygsmodeller är doneradeav Marianne Wikström från Göteborg.Den ena är Margit Gorthon, en modernstyckelastare, den andra är Karin frånSimrishamn, en välbyggd och vackert rig-gad briggantin. Både dessa modeller kom-pletterar och smälter bra in i vår tidigareberömda samling. Ett varmt tack för do-nationen.

Höstens och vinterns arbete är underplanering vilket kommer att presenteraspå kommande höstmöte. Nya utställning-ar är inplanerade inför år 2000. Rubrikeroch exakt innehåll är under bearbetning.Som vanligt kommer underhållsarbete på

modeller, tavlor och övriga föremål attvara igång under vinterhalvåret.

IT-gruppen jobbar vidare med sinaolika projekt. Just nu är en av gruppensfrågor hur man på bästa sätt skall mark-nadsföra vårt museum inför millenium-skiftet. Vi ventilerar ofta frågan angåendevårt öppethållande. Är tillgänglighetenför dålig? Borde vi ha öppet mer dagtidvissa dagar i veckan? Framför gärna eraåsikter.

Årets studieresa den 2 och 3 oktobergår norr ut till Repslagarmuseet i Älväng-en, därefter Sjöfartsmuseet och det Mari-tima Centret i Göteborg. Vi hoppas attresmålen skall bli spännande och intres-santa för medresenärerna.

Det skall bli lika roligt som tidigare år,att arbeta med alla entusiatiska och mål-inriktade medlemmar, som alltid verkli-gen gör sitt yttersta för museets bästa.Tack alla, ni är fantastiska att jobba med.

”För Råå Museum - vi gör det tillsammans”

Välkomna till höstmötet!

Ragnar Thornbergordförande

Årsskifte stundarMedlemsbeviset med nytt årskort bifogas detta nummer av Museitidningen. Vi berdem som ändrat adress eller har annat meddelande till medlemsregistret att utnyttjablankettens ändringsuppgift. Ni kan också ringa Siv Olsson på tel 26 26 88.

Årsbetalande medlemmar betalar 50:- för år 2000. Nya årsbetalande medlemmarsom tillkommit efter 1 september 1999, behöver inte erlägga någon avgift för 2000.Avgiften för ständigt medlemsskap är oförändrade 500:- Ständiga medlemmarbetalar givetvis ej någon avgift.

Vi tar tacksamt emot bidrag till vår museitidning. Använd gärna medlemsbevisetspg-blankett för inbetalningen.

Råå fiskläge, beläget vid Råå-åns ut-lopp i Sundet, har större invånarantalän residensstaden Mariestad och bi-skopssätet Strengnäs och räknar bortåt4,000 invånare. Det bildar ett munici-palsamhälle, och invånarne äro nöjdadärmed och önska icke fiskläget för-ändradt till köping. Gatorna äro sten-satta och försedda med prydliga namn-skyltar i korsningarna. Husen äro afgult tegel - icke andra än stenhus fåbyggas i detta fiskläge - och fastänsmå, såsom seden ofta är i Skåne,

vittnande om mycket välstånd. Blom-mor ses öfverallt i de små trädgårdarnaoch i fönstren prunka de ståtligastepelargonier. En fiskare inbjöd oss attstiga in till sig. Lycklige man, han hadeej betalt för sitt nätta hus jämte träd-gårdstäppa mera än 4,200 kronor! Menså plocka de i Råå inte upp gatstenarnaoch vända dem en gång hvar sommaroch ha inte hus med marmortrapporoch torn, jo, det var sant, tornen haverkligen gjort sitt inträde äfven i detsamhället. Ett hotell finnes med treflig

Råå för hundra år sedanI Svenska turistföreningens årsskrift för år 1900, finns en osigneradartikel med rubriken "Från Ramlösa och Hven". Den innehåller också enbeskrivning av Råå och Rååfisket vid förra sekelskiftet, vilken återges nedan.

4

Bilden har vi fått identifierad för oss som korsningen Patrullgatan - Fiskaregatan.Vem kan berätta för oss om fotografen Maria Peterson?

Gata i Råå fiskläge. Fot. av Maria Peterson.

trädgård, där man, skyddad för vinden,kan sitta och dricka sitt kaffe. Älskarman segling, vänder man sig till bad-mästaren Nils P. Peterson, som borSkeppargatan N:o 6 nära hamnen. Mankan äfven från Ramlösa brunnskontorbeställa båt hos honom genom telefo-nering till Råå handelsförening.Fisklägets båtar, byggda i Råå, hafvaen egen, man kunde vilja säga under-sätsig typ, korta och breda, som de äro.De äro vanligen i fören försedda medkojer för 4 personer och akter ut medkojer för ytterligare 2. Midt i båten ären sump, vid pass 1 1/2 - 2 meter långoch 1/2 meter bred, uti hvilken fiskenförvaras. På sidorna om sumpen, hvil-ken följer båtens längdriktning, är upp-lagsplats for fiskedonen. Det är roligtatt se båtarna komma inseglande medgod fart och några ögonblick därefterur dem upplangas platta rödspottor,

torsk eller undertill grannt röd- ellergulfärgade, klumpiga ”stenbitar”*,hvilka samtliga, om de ej genast bort-sändas, släppas uti en ryssja, som fäs-tes under båten.Under april till och med augusti fiskashufvudsakligen rödspottor och underseptember intill någon vecka fram ioktober sill. Det viktigaste fisket äremellertid torskfisket, som börjas imedlet eller slutet af oktober och räckerin i mars. Storbåten eller, som man härsäger, fiskkvassen, seglar då tidigt enmorgon till Helsingborg, hvarest tillbete inköpes sill, som anländt med ban-

5

Vy från hamnen vid sekelskiftet. I bakgrunden träkranarna för kollastning, som var ibruk fram till 1915. Foto museets arkiv.

* De hafva sitt namn däraf, att de med sinunder halsen sittande sugskifva, som tillstorlek och form något liknar prästkrage-blomman, kunna bita sig fast vid stenar o. d.Stundom suga de sig så fast vid sum-pensbotten, att det är svårt att få dem loss.

tåg från Göteborg. Och så ger man sigaf mot fiskeplatsen, som ligger uti Kat-tegat mellan Anholt och Laessö, såle-des ungefär i höjd med Varberg. Underdenna färd får mannen vid rodret en-sam passa hela båten, ty de andra äro iskansen ifrigt sysselsatta med att”agna”, d. v. s. sätta sill på krokarna,ja, om vädret tillåter, får äfven ror-gängaren från sin plats deltaga i agn-ingen. Detta arbete tager i anspråk heladagen och vanligen ett godt stycke afnatten, ty en fiskbåt medför omkring10,000 krokar. För att garnen medkrokarna ej skola trassla sig, användastråg, i hvilka man nedlägger 2 raderkrokar med påsatt sill, 25 krokar i hvarrad, hvarefter öfver dem utbredes etttjockt lager med sand för att hindra dem

trassla sig med hvarandra och mednästa 50-tal. Ett tråg rymmer 8 dylikalager eller 400 krokar.Så snart man kommit fram till fiske-platsen och hunnit agna, börjar man”sätta” garnen, hvilket sker från fisk-kvassen. Man har för detta ändamålstänger, med så afpassad belastning,att de, satta i sjön, stå upprätt. Vid endylik stång fästes ett snöre med sänke,och vid detta snöre knytas de med krokpå hvarannan meter försedda garnen,hvilka sålunda komma att följa bott-nen. Mellan hvarje stångpar sättas högst4 tråg.I dagningen börjar garnens upptag-ning. För detta begifva sig alle man sånär som på en ned uti en medfördmindre, men styf roddbåt och insamla

6

Fiskekvassar vid kajen, nära nuvarande museet. Foto museets arkiv.

7

fångsten i denna. Ungefär hvar 10:deminut seglar fiskkvassen intill den min-dre båten för att mottaga fångsten.Detta är nödvändigt, ty i lilla båtenskulle torsken eljest lätt dö; den måstesläppas i sumpen för att vara lefvandevid försäljningen. Vid denna manövre-ring gäller det, särskildt i svårt vädermed hög sjö, att vara skicklig sjöman.Fiskkvassen skall nämligen seglas så,att den i sin strykande fart kommer tättutmed den lilla båten, utan att dockpåsegla denna. När den närmar sig, fården ensamme mannen släppa rodretoch under båtens fart skynda till reling-en för att mottaga garnen med fisken,som räckas öfver till honom. På långtnär icke alla fiskare ernå tillräckligskicklighet att kunna användas såsomsådana slupstyrare.När garnen äro upptagna, begynner nyagning, därefter sättas de och upptagaspå nytt. På natthvila är under dessa

dygn ej att tänka, och i vinterväder ochsnöstorm är det ganska kusligt ibland.Mera än till två sättningar plägar ejsillen räcka. Vill fångsten sig väl, kanman då hafva erhållit 50-100 tjog torsk.Nu anträdes hemresan, hvilken ofta ejså litet påminner om böndernas kapp-körning. Alla vilja komma först, och afstolthet vill ingen vara den förste attminska segel, när det luggar i. Så gårdet med strykande fart. Folket delas väli vakter, men uttröttade af flera dygnsarbete och vaka i hårdt väder, somna deofta, och det blir vanligen äfven nublott en man, som får sköta båten.I Råå aflämnas fiskdonen till utred-ning, och så fortsättes resan till Köpen-hamn, där lasten säljes till fiskhandla-re. Därpå vänder man åter till Råå. Ärvädret lämpligt, tager man genast indonen och utgår på ny expedition, iannat fall stannar man hemma för attsofva ut medan vädret bättrar sig.

Seglen och oljeställen torkas efter nattens fiske. Foto museets arkiv.

8

Tillbaka till 1923Råå studiecirkel, som gav biblioteketdess namn, var - som nämndes i föregå-ende artikel - organiserad av IOGT-logerna på Råå. Cirkelns liv är väl doku-menterat i mycket utförliga och välfor-

mulerade protokoll, och vittnar om endjup kunskapshunger nästan ett sekel in-nan begreppet "livslångt lärande" präg-lades.

I protokoll den 5 mars 1923 "nyval-des Larsson" till revisor. Det är första

I Museitidningens vårnummer 1998 gavs några glimtar från den första tiden avBiblioteket på Råå, från starten 1913 fram till 1925, då Erik Larsson tog över sombibliotekarie. Artikeln skrevs av Åsa Rausing-Roos, och hon utlovade en fortsätt-ning i ett senare medlemsblad. När hon sedan dess, min gamla lek- och klasskamratunder tretton skolår, lämnat över stafetten till mig, har jag läst mycket "materialfrån Erik Larssons privata samlingar", som Åsa kallar allt detta i sin Bibliografi omRåå ("RÅÅ, en gång Sveriges största fiskeläge", 1992). Intressanta uppgifter fannsockså bland handlingar som sedan 1971 finns deponerade i Folkrörelsearkivet iHelsingborg. Eftersom Erik Larsson var min Pappa, bör det redan från börjangöras klart, att denna framställning är rätt personlig. Den friheten tar jag mig, efteratt mer eller mindre intensivt ha levt med biblioteket i 37 år.

Råå Studiecirkel och dessbibliotek på Erik Larssons tid

Foto av Råå Studiecirkel, sannolikt från början av 1930-talet. I övre raden EdvinLövgren fjärde från vänster, nedre raden från vänster Erik Larsson, JohanOlsson, Harry Ohlsson, Wilhelm Jönsson. Kan någon av läsarna identifiera deövriga? Foto Wiking i Helsingborg.

9

gången som Erik Larssons namn nämns.En månad senare "utsåg cirkeln ErikLarsson till att underhålla vid nästa möte".

MötesförhandlingarMötet den 23 april 1923 inleddes medgodkännande av föregående mötes pro-tokoll. Sedan följde rapporter med ingå-ende statistik. Man får veta, att det förraåret hållits 18 möten, och att medlemsan-talet varit 23. "Biblioteket bestod vidårets början av 1244 band och vid dessslut av 1523. Antalet boklån var 4719 avtillsammans 336 låntagare. Inkomster ochutgifter balanserade på en summa av kr1874:16." Vidare rapporterades, att manarbetat under parlamentarisk ordning, haft4 föreläsningar, diskussionsfrågor, sång,deklamation och musik, med i genom-snitt 12 medlemmar per möte, att manförbereder kurs i svenska språket, attsekreteraren upprättat en boklista, attcirkeln fått 400 kronor i statsanslag och,slutligen, att "denna cirkeln fått erkän-nande av kretsstudieledaren för gott ar-bete." Fattas bara, är man beredd attutbrista!

På dagordningen står sedan bordlag-da frågor med beslut om "bokspridare",bl. a. för att få nedsatt frakt. Under punk-ten nya frågor dryftas uteslutande ekono-min. Föreståndaren för bageriföreningen1:an hade nog inte så stor förståelse förkultur, eftersom han (hon?) "ansåg attnyttan med anslag till en studiecirkel varminimal." Handlade kanske Råå-bornamera bröd av Trean på den tiden, undrarman. "Däremot vore det skäl att försökapungslå Svea. Densamma har mångamedlemmar i Råå." (Som äldre Råå-borvet, var Kooperativa Föreningen Sveadet vi i dag skulle kalla Konsum). Efterdiskussion beslöts så enligt gammal klas-

sisk modell, och i detta fall enligt leda-moten Zieglers princip, "att begära meraän man ville ha, så att man kunde pruta".Alltså begär man dubbelt så mycket somförut, 100 kronor! Kanske genomskåda-des strategin. Det dröjde fyra år innandet beloppet beviljades, men redan ett årdärefter höjdes det till hela 200 kronor!

UnderhållningSå var det då äntligen dags för den s. k.underhållningen. Ordet har visst ändratbetydelse sedan dess. Erik Larsson höllnämligen en diskussionsinledning kringfrågan "Vad är orsaken till mänsklighe-tens framåtskridande?" På drygt nio si-dor kan man så följa inledarens åsikterom den saken och hans försvar för sinasynpunkter gentemot Ziegler, Cederbladoch Lundkvist, som tycks ha varit de mestdebattsugna av kvällens tolv närvarandemedlemmar. Utförligt och noggrant re-dogör sekreteraren, Carl Andersson, församtal och diskussion, som då och dåhettar till ordentligt, och det är inte utanatt jag sitter och tänker mig in i minblivande pappas situation. Tre år tidigarehade han kommit till Råå, hallänningen,med lantbruks- och mejeriassistentutbild-ning i bagaget, för att arbeta på Rååmejeri. I Råå studiecirkel var han ny ochhade enligt medlemsmatrikeln, liksom deandra, betalt sina två kronor i årsavgift.Han var inte medlem i IOGT än. Det varinte obligatoriskt för att få delta i loger-nas cirkel. Enligt cirkelns årsrapport tillSkånes västra distrikt av IOGT var detåret, 1923, "antalet logemedlemmar 13och medlemmar som ej tillhöra orden 9".Ur logen 3863 Enighets handlingar fram-går, att han upptogs som medlem därförst den 27 nov 1926.

10

Erik Larssons första protokollDär satt han alltså, 27 år gammal, ochblev tämligen manglad av de betydligtäldre och rutinerade cirkeldeltagarna.Otto Cederblad framförde i alla fall etttack för det intressanta anförandet. Ochredan fjorton dagar senare, på nästa sam-manträde, skrev han sitt första protokoll,med en lika lång samtalsredovisning. Hanskrev med en stil, som redan då var nästintill oläslig. Efter denna rivstart rulladetydligen karriären inom Råå studiecirkeli gång, för att använda ett ord som i helahans liv var honom helt främmande.

Så här såg det alltså ut i Råå studiecir-kel, när Erik Larsson kom in i samman-hanget. Det tycks kanske utanför ramenför denna artikel att så här utförligt berät-ta om ett möte, men jag vill visa denmiljö, i vilken biblioteket levde och denhängivenhet och uthållighet som ännuefter tio år tycktes oförminskad.

Ny bibliotekarieNär den välmeriterade Lisa Rolf efter sinkorta anställning på biblioteket plötsligtflyttade norrut, löstes problemet akut ge-nom att sekreteraren, Erik Larsson, ryck-te in -tillsammans med stadsbiblioteka-rien i Hälsingborg, Stina Callmer - och ioktober 1925 beslöts om hans vikariatför i första hand ett halvår framåt. Redani februari nästa år fick han dock ansvaretför det bibliotek, som han i 45 år (inräk-nat tiden som Filial 2) kom att ge oerhörtmycket av sin tid och omsorg och ettaldrig sviktande intresse, och som i sintur återgäldade så mycket av glädje iumgänget med böckerna och inte minstmed de många trogna och regelbundnalåntagarna.

Praktiska bestyr för biblioteketArbetet i cirkeln och i biblioteket tycksde närmaste åren ha fortsatt efter samma

Öppet på Biblioteket Mårtensgatan 17. Foto förf.

11

mall. Ständigt återkommande ärenden ärde praktiska angående biblioteket. Detgäller öppethållande och låneavgifter,ekonomi och bokinköp, statsbidrags- ochövriga bidragsäskanden, lokaler och ka-taloger, aktuella frågor och långsiktigaplaner för biblioteket.

EkonominEkonomin kunde i slutet av 20-talet varaknaper. När man en gång utifrån kassör-ens ekonomiska lägesrapport talade omatt köpa böcker, så "framhöll Larsson attför den summa som kunde undvaras bor-de verkställas bokinköp medan vinternoch läslustan var tillfinnandes." Efter-som "genom diverse omständigheter åretmåste betraktas som dåligt ur bokför-värvningssynpunkt", så kom man på, attdet "vore skäl uti att inköpa böcker frånnågot antikvariat och hade Larsson upp-gjort en lista över lämpliga tillgängligaböcker." På så vis sparades 78 % av densumma man annars hade fått betala iallmänna bokhandeln, trots de 20% ra-batt som affären ändå brukade ge.

Fria boklånI januari 1929 beviljade Hälsingborgsstadsfullmäktige "ett anslag för nästa årpå 1500 kronor" och glädjeyran tycks hablivit stor, för i ett svep beslöts "att frånoch med den 1 april 1929 utlåna böcker-na gratis till allmänheten" och att hosAlb. Björk trycka upp både ett supple-ment till katalogen och nya meddelandentill allmänheten. Kort därefter höjdesockså bibliotekariens arvode med 50 kro-nor till 200 per år.

Allt diskuteradesIngenting var för ringa för att dryftas.Man kunde t. ex. besluta att lösa ut "ett

postförskott från bokförmedlingen,Stockholm, lydande å kr 24:95 och inne-hållande böcker till biblioteket", och attbevilja kassören spårvägspengar för degånger som han måste åka in till Hälsing-borg och uträtta ärenden "enbart för cir-keln". En gång beslöts att begränsa lånentill tre band skönlitteratur, medan "fack-litteraturen skulle stå utanför varje slagssådan bestämmelse".

Wennerstedts bokhandelVarifrån köptes böckerna? Direkt frånförlag via posten och på antikvariat, dethar redan nämnts. Leveranserna frånIOGT:s eget förlag minskade efterhand.I kassaböckerna står nämnda en hel delantikvariat, bl. a. Lundgrens. Killbergsbokhandel i Hälsingborg levererade mer-parten av nyförvärven. Med särskilt in-tresse har jag i kassaböckerna spanatefter en annan bokhandel, Wennerstedtspå Råå, och jag fann den. Den 7 juni 1930står Wennerstedts för första gången om-nämnd i kassaboken. Böcker hade köptsför en summa av kr 41:35. Det kom att bliåtskilliga leveranser under en lång följdav år, åtminstone fram till sammanslag-ningen med stadsbiblioteket 1953.

StureDe där leveranserna har jag från minatidiga år tydliga minnen av. Det var StureJönsson - känt Råå-original - som kommed bokpaketen från Wennerstedts,knackade på köksdörren och rusade in,sjungande på en låt ur en Karl Gerhard-revy. Så stod han kvar en stund ochfortsatte recitera, innan han sprang,ibland efter en kopp kaffe.

Donationer på 30-taletBöcker skänktes också. I bibliotekets

12

handlingar nämns två betydelsefulladonationer. Spårvagnsförare GöranGöranssons sterbhus överlämnade600 band med skönlitteratur, "poli-tisk och historisk litteratur av delvissvåröverkomligt slag" (NST 27/81938). I hustruns brev till "Rå biblio-tek" av den 8 sept 1933 meddelar hon,att även inbindningen av de häftadeböckerna kommer att bekostas upp tillomkring 300 kronor. På nästa årsmö-te beslöts "att till fru Göransson uttalasitt varma tack för den ståtliga dona-tionen och för det folkbildningsintres-se som densamma givet ett så riktuttryck för." Hustrun var Elida Gö-ransson, mångårig småskollärarinnavid Råå Södra skola. Som ordförandevid detta möte satt en annan välkändsmåskollärarinna, Anna Broomé, ge-nom alla år mycket aktiv i Råå studie-cirkel och ännu i gott minne av åtskil-liga generationer Rååbor.

Fröknarna SjöströmNågra år senare började fröknarna Sjö-ström donera böcker. Det är Sofia Sjö-ström som nämns i protokoll och tid-ningsartiklar. "....ett par hundra band urhennes samlingar av förnämlig klassisklitteratur, huvudsakligast bestående avfilosofi, skönlitteratur och religion samtböcker på tyska, norska och danska......"(NST 27/8 1938). Det där var inte någonengångsföreteelse.

Fröknarna Sjöström var som sagt So-fia, men också Mathilda och Alma, somalla bodde i det lilla låga huset vidKaptensgatan, där nu Missionsgårdenligger. Och så konstnärinnan Maja för-stås, "lillasyster", som väckte berättigatuppseende, när hon emellanåt dök upp påRåå i långbyxor och högklackade skor,

men hon var ju inte hemma så ofta, utanvar bosatt i Rom; i Sverige blev hon vidakänd för formgivningen av vackra gobe-länger i Stockholms Stadshus.

Blå BodenFör folk i allmänhet var väl systrarnamest kända för att de ägde Blå Boden vidBatteritorget. För mig var de mest kändaför att de ibland kallade på mig på minväg hem från skolan. Detta var underförsta delen av 40-talet. Jag skulle somregel be "herr Larsson" komma inom närhan kom ner på Råå. Och då gällde det atthämta flera böcker. Systrarna var myck-et belästa och allmänbildade. De hade engång läst något mycket sensationellt i enutländsk tidskrift: att mögel kunde an-vändas som läkemedel. Det var långtinnan vi visste någonting om penicillin.En av fröknarna, Mathilda, hade varit

Efterarbete: Erik Larsson sorterar bokkorten.Foto förf.

13

sjuksköterska hos kronprinsessan Victo-ria, och jag har i min ägo en bok somPappa själv fick, dedicerad "Till SysterMathilda Sjöström från Kronprinsessan1905". Victorias gemål var Gustav, somblev den femte som kung, och välbekantpå Råå är ju fotot av Gustav V på väg utfrån Blå Boden.

Katalog 1927Sedan biblioteket fått kortregister tryck-tes också en ny bokkatalog för allmänhe-ten 1927. Den såldes för 35 öre, och detvar faktiskt en sänkning med 15 öresedan förra katalogen 1921. Katalogenomfattar 54 sidor mot tidigare 30. Bok-beståndet hade på sex år utökats till detdubbla. I den nya katalogen fanns ingaboknummer angivna.

Lånekort?Varje bok var tidigare försedd med ettnummer, som antecknades i sambandmed lån i lånejournalen på resp. låntaga-res sida. Hade den nu spelat ut sin roll?Det verkar så. Journalen omfattar tiden1922 - 1926, och det finns inga fler.Troligen infördes lånekort 1927. Ingen-ting står dock om det i befintliga hand-lingar, och det är konstigt, med tanke påhur utförligt allt annat beskrivs och dis-kuteras. Man beslöt i alla fall att inköpabokfickor och att trycka reglerna för bok-lån på dem. Och det där hänger ju ihop,fickor och kort i böckerna och lånekorttill låntagarna. Det måste ha varit en storhändelse när lånekort infördes, och sä-kert en lättnad att slippa det eviga blädd-randet i lånejournalen.

Katalog 19311931 är det dags för nästa stora föränd-ring. Böckerna är sedan några år syste-

matiskt uppställda "i överensstämmelsemed Klassifikationssystem för svenskabibliotek, år 1921 utgivet av Sverigesallmänna biblioteksförening", och dennya katalogen är uppgjord på sammasätt. Katalogen omfattar nu 96 betydligtstörre sidor än tidigare, varav 42 sidorskönlitteratur för vuxna och 38 sidorfacklitteratur. Enbart biografierna om-fattar fem sidor; det fanns också långtsenare ett stort intresse bland låntagarnaför just biografier. Uppdelningen underolika signum är ganska utförlig. Natur-vetenskap, U, upptar t. ex. fem underav-delningar med åtta olika signum. Skön-litteraturen är nu fördelad mellan H(s)samlingar, Hc Svensk (med finsk-svensk)och Hce Utländsk skönlitteratur i svensköversättning. Böcker som tillhör hand-bokssamlingen och som inte får lånashem är markerade, det hänvisas, när enförfattare har pseudonym, till det riktigaförfattarnamnet osv. Hela katalogen gerett intryck av att en ny epok är inne.

BarnböckerEn liten kommentar till bokurvalet viddenna tid, dock begränsat till barnavdel-ningen. Det är nämligen den första kata-log som fått en särskild avdelning medböcker för barn och ungdom, u. Först ochfrämst lägger man märke till Barnbiblio-teket Saga med 143 böcker, många i dagåtråvärda och svåråtkomliga klassiker,särskilt de första volymerna: FridtjuvBergs Svenska folksagor, Robinson Kru-se, Tusen och en natt, Onkel Toms stuga,Jorden runt på 80 dagar. Så finns därsagoberättarna Elsa Beskow, Helena Ny-blom, Anna Wahlenberg, Jeanna Oter-dahl, H.C. Andersen, Anna Maria Roos- hon med Sörgården, och Hugo Gyllan-der - han med Lille Pers vandring, Mont-

14

gomerys Anne på Grönkulla. Och Aiso-pos fabler, Asbjörnsen o Moe, BrödernaGrimm. Franska, tyska och japanska sa-gor, sagor från Alhambra, svenska forn-kungasagor och riddarsagor. Bergtroll,skattsökare, sagoprinsar och -prinsessoroch Alice i Underlandet. Det är glädjan-de att se denna överflödande rikedomfrån sagans land, klassiker som står sigän. Tidens sedelärande berättelser fannsdet inte så mycket av. Kanske var Al-drichs "En stygg pojkes historia" en så-dan? Faktaböckerna kan exemplifierasmed "Nordens apostel", "Från faraoner-nas land", "Jeannes d'Arc" och "Läseboki vetenskapliga ämnen".

Ankarets lokalFlyttningen 1933 från Batteritorget tillAnkarets lokal på Mårtensgatan 17 be-tydde på sätt och vis, att biblioteket kom"hem". Huset var från början IOGT:s

ordenshus. Det bestod av en stor och enliten sal. Lilla salen disponerades framtill 1945. Jag minns hur det såg ut: hurhyllorna stod, den höga lånedisken, därjag som barn stod på en stol och "hjälpte"Pappa, läsesalen med handboksavdel-ningen, barnavdelningen, där jag oftasorterade rätt alla de där Saga-volymer-na, som barnen jämt hade rört till. Somminne av den tiden äger jag faktiskt justden långa, låga barnbokshyllan, som kas-serades när biblioteket som filial 2 långtsenare flyttade till Rååvägen. Strömbry-taren satt mycket högt upp på väggen ochvar väldigt trög. Bakom biblioteket fannsett primitivt kök, där säkert litervis medkaffe kokats under logernas storhetstid!Ute på gården fanns - dasset!

Sista flyttningenSå var det dags för den sista flytten somRåå studiecirkels bibliotek, men det var

Bokslukare i de lägre åldrarna. Foto förf.

15

bara inom huset, till den stora salen.Förhandlingar 1944 med AB Ankaretslokal var positiva, men biblioteket ficksjälv stå för kostnaderna för att få saleni ordning. Styrelsen ansökte hos stadsfull-mäktige om ett extra anslag på 1.850:-, och"skrivelsen upptogs som egen motion avstadsfullmäktigeledamöterna hrr Edv.Schön, tillika stadsfullmäktiges vice ord-förande, Otto Broomé och Oscar J. Ols-son." Ledamoten Axel Falkland tillfrå-gades också, men "han ville inte sätta sittnamn på samma papper som socialdemo-kraterna, då dessa i så fall toge åt sig helaäran." Anslaget beviljades, anbud infor-drades, och som entreprenörer anlitadesGottfrid Olsson i Raus, Aug. AnderssonsEftr, Elektricitetsbyrån och golvfirmanBudet.

Påminnelser om världslägetTyvärr måste dock arbetet uppskjutas tillbörjan av 1945. Det pågick ju ännu världs-krig ute i Europa, vi hade militärer påRåå, och de var inkvarterade i bl. a.Ankarets lokal, stora salen. I protokollfrån samma tid påminns man också omransoneringen, eftersom utdelning avkorten skedde på biblioteket. Men pånätterna stod den låsta lådan med Råå-bornas ransoneringskort hemma i vårhall på Kattegattsgatan 28!

Bakom kulissernaFör bibliotekarien var uppgiften underalla dessa år inte bara att stå bakomdisken och stämpla böcker. Det var mångaprocedurer både före och efter. Häftadeböcker skulle till inbindning hos N. Ols-sons eller Hanssons bokbinderi. Bok-fickor och kort av alla de slag skulleskrivas och fickorna klistras in. Stäm-peln "Råå studiecirkels bibliotek" skulle

ge ett avtryck både här och där i böcker-na. Allt det där har jag varit med om attgöra som barn, och det var väl inte såkonstigt, att jag själv tidigt tillverkadesmå böcker, som fick samma omfattandebiblioteksbehandling. Ofta skedde arbe-tet vid köksbordet. Så var det allt efterar-bete. Att sortera bokkorten i alfabetiskordning gick makalöst fort. Likaså attsätta bokkort i återlämnade böcker och fåupp dem på hyllorna och samtidigt "stä-da", d. v. s snygga till på hyllorna. Oftagick förmiddagarna åt till detta. Då varPappa oftast fri, sedan han i sambandmed en centralisering 1941 lämnat Rååmejeri och var anställd som journalist påÖresunds-Posten, som sedan blev Nord-västra Skånes Tidningar.

LåntagarnaLåntagarna, de många trogna, som komvarje vecka, ibland flera gånger i veckan,år efter år, skulle jag vilja skriva mycketom. Pappa lärde känna deras läsvanor,och det var ingen konst för honom attplocka ut en hög böcker, om ett barn kommed en sådan önskan från föräldrarna.Där var barnen, som vällde in, när dörrenöppnades. Ofta drömde jag om att få hasagostunder med dem. Det förverkliga-des, men inte förrän "den nya tiden" varinne, borta på filial 2 på Rååvägen.En enda av de flitiga låntagarna vill jagnämna. Nummer 23, Jöns Jönsson. Ho-nom har jag spanat efter i handlingarna.Han lånade sin första bok den 10 januari1925. Det var bok nummer 464, Vallionav Jul. Regis. Femton dagar senare blevhan medlem i studiecirkeln. Hur mångaböcker han lånade under årens lopp vetingen. När biblioteket blev filial 2, så varPappa noga med att ge honom kort num-mer B 23. Men det var onödigt. Jöns

16

behövde aldrig ha lånekortet med sig.När jag själv började stå på biblioteketfick jag nogsamt veta, att somliga varbefriade från det. Det fanns många stam-kunder.

EldsjälarHur gick det med de storstilade cirkelmö-tena? Diskussionerna (ett svårt ord somfått många roliga stavningar) och bokre-dogörelserna tycks ha ebbat ut redan motslutet av 20-talet. Därefter ägnades alltid åt biblioteket. De namn som nämns idet allra sista protokollet av den 15 mars1952 har skrivits många gånger underårens lopp: Anna Broomé, Karl Serman,Erik Larsson, Ferdina Svensson, JuditLarsson, Edvin Lövgren. En fast led-ningsgrupp, rentav, med dagens termino-logi. Genom alla år kallades dock dennabiblioteksstyrelse för Råå studiecirkeloch rapporterade sista gången för 1952till Skånes västra distrikt av IOGT den

15 jan 1953. Bokbeståndet var då 10.557band, 480 vuxna låntagare hade lånat8.165 böcker och 115 barn hade lånat3.880. Inom parentes står följande: Bib-lioteket har uppgått i Hälsingborgs stads-bibliotek.

Sammanslagningen nyåret 1953Tankarna att en gång uppgå i en störreenhet möter mycket tidigt i biblioteketshistoria. Redan i mitten av 20-talet be-klagar man svårigheterna att samarbetamed Hälsingborgs stadsbibliotek. Klas-sificering och utlånings- och betalnings-system var nämligen olika. Men manhoppades på bättre ekonomi och därmedett samarbete. Då och då gjordes sedanutredningar som gick ut på att slå ihop dekommunalt understödda biblioteken iHälsingborg. Stadsdelsbibliotek nämnsockså.1950 satte det fart. I en omfattandedokumentation kan man följa steg försteg i händelseförloppet, där stadsbiblio-

Jöns Jönsson, en flitig låntagare i decennier. Foto förf.

17

Erik Larsson låser Biblioteket på Mårtensgatan för sista gången. Filial 2 flyttadenu till Rååvägen. Foto förf.

tekarien Bengt Hallvik var spindeln inätet. Utredningar, yttranden, samman-träden, förslag, förbehåll. Från Råå stu-diecirkel ställdes vissa krav, bl. a. attErik Larsson skulle få fortsätta som fili-alföreståndare för filial 2. Så blev det.

Tankar vid sammanslagningenI en artikel i NST vid jultid 1952 skrevsign. Ln (Erik Larsson) en kort historikom såväl Arbetarekommunens som RååStudiecirkels Bibliotek. Trots uttalat ve-mod sammanfattar han: "Tiden står intestilla. Institutioner som dessa har ocksåatt följa med. Organisationsformen änd-ras, men det väsentliga blir kvar, böcker-na och deras innehåll. Och kvar blir denuppgift som pionjärerna och föregångar-na såg i eldskrift ristad framför sig när degrundade sina verk och som varit vägle-dande för de efter dem ansvariga genomalla år. Arbetarekommunens och Rååstudiecirkels bibliotek har slutfört sina

verk. Heder år dem och lycka till åtstadsbibliotekets filialer nr ett och två,när dessa nu går i samma tjänande upp-gift."

Känslor vid sammanslagningenEn epok var slut. Riktigt sig själv varPappa i en liten osignerad notis i julaf-tonsnumret av NST 1952. De orden germig alltid tårar i ögonen. Så måste detnog bli när man haft ett bibliotek nära sitthjärta - och på köksbordet - i flera decen-nier. Till sist den notisen: "...Tyst ochstilla som det ägnar en kulturarbetarehölls det i går öppet för sista gången.Händelsen gick den stora mängden förbi.Men när bibliotekarien vred om låset,efter att den siste kunden gått, förnamhan den själv så mycket mer. Institutio-nen som tog slut var dock knappast ettdött ting. Den var under sin fyrtioårigatillvaro en av ljusbärarna i tiden."

Birgitta Larsson

18

Och vi vet ju vem som satte alla namnen,just det Carl Linné, sedermera med mel-lanledet von efter det att han adlades1758. I denna ”Linnélund” finns idagmycket grov hassel, dito benved och den iSkåne så sällsynta getapeln Rhamnus ca-thárticus. På denna plats finns nästan allade getaplar som kan hittas i Helsingborg,och det är förstås på Esket, nedanför Rååvattentorn. Och mannen som kom härföre Linné var på jakt efter medicinalväx-ter, och han gjorde här ett exceptionelltfynd, nämligen av parasitväxten, klint-snyltrot, Orobanche elatior. Det var såmärkvärdigt att den fick inrapporterassärskilt till Kung liga Vetenskapsakade-min, och handlingen finns där i original,nr 5 anno 1744. Mannen som gjorde fyn-det blev senare utnämnd till professor imedicin i Åbo, utnämnd av, ja det vi ju,Linné förstås som var Vetenskapsakade-

Hästkärran stannar in. Hårda klackarknastrar i gruset. Ängen står i sin fullaprakt, det är i juni, året är 1743. Det ärinte vilken äng som helst, det är i självaverket en av Sveriges artrikaste. Orki-déerna trängs med många andra i florasrike. Här växer det lilla honungsblom-stret Herminium monorchis med sindiskreta honungsdoft som bara kan för-nimmas om man lägger sig på knä. Fören månad sedan blommade majvivanhär med sina cerisröda blommor, nusyns bara de ljusgröna bladen med sinmjölaktiga undersida. Farinosa somsläktnamnet lyder syftar på just detta.

Esket och Råå ängar - ett natur-och kulturarv av högsta klassEsket och "ängarna" är ett område på Råå som alltid varit intressant förnaturälskare, här beskrivet dels av vår kommunekolog Widar Narvelo, dels i enartikel tagen från Helsingborgs-Posten sommaren 1904.

Majviva, Primula farinosa, finns intelängre i Råå ängar. Ur Lindman, C.A.M.,Bilder ur Nordens flora.

19

mins förste ordförande och han hade jutillika startat akademin tillsammans medMårten Triewald 1739. Johan Leche hetteläkaren som botaniserade här fem år föreLinné. Ängarna söder om Råå har varitunder liens tuktande och mulars betandesannolikt sedan medeltiden, kanske se-dan järnålder, dvs i tusen år! Vi talar alltsåom ett natur- och kulturminne äldre änKärnan.

Istiden avsatte tydliga spår här. Närden kilometertjocka landisen så småning-om smälte av, flöt stora mängder vatten utunder våldsam fart och avsatte Örbydeltatvars lager man kan studera i grustagetväster om Gantofta. Den geologiska for-mationen påminner om landborgens slutt-ning, men det är således inte landborg(berggrund) här utan isälvsavlagringar avsand, grus och sten. Uppenbarligen hardessa sediment ett visst flinta- och kalk-innehåll. vilket många växters närvarovisar på. Denna avlagring fyller som allavet också funktionen som vår värdefulladricksvattentäkt.

I mitt arbete som kommunekolog harjag verkat för att området skall få statussom riksintresse enligt förutvarande na-turresurslagen, numera miljöbalken. Såskedde också med stöd av länsstyrelsenoch naturvårdsverket för cirka 10 år se-dan. Ängarna mellan Råå och Rydebäckär så artrika och med mängder av hotadearter att de behöver skyddas som naturre-servat, och det arbetar vi med, men det tarflera år. Det är variationen mellan sand-strand, fuktstråk, torrängar och lövskog

som ger förutsättningar för den rikafloran. Ändå kan vi räkna bortmånga arter som försvunnit isen tid, t ex martorn, en radorkidéer som vaxnycklar m fl.Fågellivet är också artrikt; vat-tenrall, pungmes, småfläckigsumphöna, mindre hackspett,näktergal är några exempel.

Rulljordstjärnan är exem-pel på en sällsynt svampartsom växer i området. Ovanli-ga groddjur fanns så sent sompå 1950-talet, t ex stinkpaddasom även den försvunnit.Mårten Sjöbeck, Skånes Lin-né kallad, inventerade områ-det för ett halvsekel sedan,

Honungsblomster, Herminium monorchis, är ocksåförsvunnen från Råå ängar. Ur Lindman, C.A.M.,Bilder ur Nordens flora.

20

och han fann backsippa bland annat. Back-sippan är ytterligare en art som skattat åtförgängelsen. Varje år sedan 1988, då jagtog initiativ till att återupprätta ängssköt-seln som en fest för Rååborna, har vihävdat ängarna under Hans Olofs härligadragspelsackompanjemang, och det vi inteklarar med lie, räfsa och tjuga tar park-kontoret och Entek hand om. Och det kanvara på sin plats att tacka alla Rååbor sommer eller mindre årligen ställer upp pådenna skördefest, och föreningarna Som-mar på Råå, Naturskyddsföreningen,Sundsgårdens folkhögskola och mångafler. Resultaten låter inte vänta på sig,restaureringen har lyckats, det har på sinaställen blivit rena floraexplosionen! Mäng-der av kungsmynta, kungsljus, blåklock-or, violer, väddklint, mandelblom, en och

annan backruta växer nu på ytor där slånhärskade. Linné som var ekolog över 100år innan begreppet myntades hävdade bl aatt ”växterna är jordens främsta gäster”och ”det som göres mot naturen är dårak-tigt” Så rätt han hade för 250 år sedan! Vihar idag ett globalt ansvar för att värnaden biologiska mångfalden genom bl akonventionen om biologisk mångfald somupprättades 1992 i Rio och som Sverigeundertecknat. Naturvårdsverket har gjortrikstäckande ängs- och hagmarksinvente-ringar, och naturligtvis finns ängarna vidRåå med bland de högst klassade. Vi harfler platser med viktiga natur- och kultur-arv att förvalta, och ängarna söder om Rååhör därvidlag till de högst prioriterade.

Slåtter på Esket. Restaureringen av ängen startade 1988. Foto förf.

Widar Narvelo

21

Som bekant väcktes vid årets riksdag enmotion om skydd för naturminnesmär-ken. Med anledning häraf har en hufvud-stadstidning utsändt ett cirkulär, hvariallmänheten uppmanas att lemna upplys-ning om platser, som i det ena eller andrahänseendet äro värda dylikt skydd.

Från Helsingborg har en naturälska-re, som kallar sig Oscar Ringdahl, lemnatföljande meddelande:

En minnesplats i botaniskt hänseendeäro onekligen de en half mil utanför Hel-singborg söderut liggande Råå Ängsback-ar, till hvilka vi helsingborgare göra våraexkursioner och hvarifrån vi ofta hem-vända med många växtrariteter.

Men det går med denna plats som medså många andra; plogen vänder tufvorna,och det lär derför ej dröja länge, förrän detlilla området till största delen är förvand-ladt i åker. Det är med ledsnad botanistenser åkerrutorna breda ut sig för hvarjesommar och förinta den härliga vegeta-tion, hvarom jag nu i några ord vill tala.

Kullarna äro nästan öfverallt beväxtamed täta slånsnår, öfver hvilka en ochannan Rösabuske höjer sig. Inne blandsnåren klänga flere Rubusarter, och talri-ka äro de örter som dölja sig i skuggan.Bland dem märkas talrikt Melampyrumnemorosum, Cynanchum vincetoxicum,flera Geraniumarter, som pråla med sinastora violetta och röda blommor; Lathyrussilvestris, Astragalus glycyphyllus m. fl.

När marken är fri från buskar växer i

stor ymnighet väddklinten. Det är på den-na växt vi träffa en af våra stora rariteter,snyltroten Orobanche major, hvilken ock-så här är ytterst sparsam och icke före-kommande alla år.

Nedanför backarna mot hafvet till lig-ga sidländta ängar med en liknande rike-dom på örter. Här finner man åtskilligaorkidéer, en mängd Carex-, Juncus- ochSchirpusarter o.s.v.

Nedanför dessa ängar har man lång-sträckta kärr, bevuxna med vass, som omhösten vid stararnas flyttning lemna ettypperligt nattherberge för tusentals af dessanyttiga fåglar.

Det gör ett eget intryck på en naturvänatt iakttaga sammanhållningsdriften hosdessa varelser. Vid en solnedgång på ef-terhösten gör jag alltid ett besök vid dessakärr. Redan vid de första vassbeståndensitta klungor af starar, och följer mankanten vidare söderut, förvånas man öfverden massa fåglar, som sitta gömda påvasstråna. Allt eftersom man närmar sigdem, flyga stora skaror upp under ettgräsligt larm, som närmast liknar det dån,som ett vattenfall åstadkommer.

Dessa vassar erbjuda äfven ett älsk-lingstillhåll för vår vanlige säfsångare,som under den tid stararna vistas dertyckes taga tillfället i akt att lära sigstararnas melodier, hvilket för honom fö-refaller ganska lätt. Den i Skåne ganskasällsynta säfsparfven (Emberiza schoeni-clus) häckar hvarje år bland dessa vassar.

Strax bredvid och endast skild genomen smal gräsmatta, har man den sandigahafsstranden, hvarest finnas flera intres-santa saker att hemta. Atriplex hastatumpatrulum, Babingtonii och Calothecumhybridisera, och bilda former nästan utannågon gräns. Här har jag äfven funnitArtemisia Stelleriana och Salvia officina-lis, en art, som jag tror vara ny för Sverige.

22

På den lilla sträckan från kullens krön tillhafvet skall en ifrig botanist kunna samlaflera hundra arter fanerogamer.

Denna artikel var införd i Helsingborgs-Posten den 19 juli 1904.Artikelförfattaren, Oscar Ringdahl, var18 år gammal när han strövade omkringi ängarna 1904.1912 utsågs han till folkskollärare i Hel-

Jo, detta tillgår på ett eget sätt, hvilketnär allt kommer ikring torde praktiseras iflera af våra folkskolor. Skolmästaren påofvannämnde ställe har nemligen, såvidahans lärljungar ej ljuga, väl låtit gossarne,men ej flickorna, begagna karta till läro-boken, och han har dervid resonerat så, attgossarne, af hvilka många komma ut pålångväga resor, böra känna sin geografi,men flickorna som stanna hemma,b e h ö f v a d e t i c k e. Och tillfölje härafha flickorna der ej fått begagna karta, ickeens då det varit fråga om att taga känne-dom om fosterjorden, och hafva såledesom denna ett högst oredigt, om ens något,begrepp.

Skolmästaren i Råå tyckes således haförgätit att det, att börja med, finnes ettnågot, som kallas fosterlandskärlek, ochatt denna i ej ringa grad väckes och under-hålles ju närmare man lär sig känna sittfosterland.

Hvad åter beträffar den omständighe-ten, att flickorna skulle hålla sig på sam-ma plats hela sitt lif igenom, har också ettmisstag blifvit gjordt; ty likasom man härnere i Skåne träffar qvinspersoner uppi-från norra provinserna, finner man ocksåskånska qvinnor i det öfre Sverige. Menicke nog härmed - qvinnorna fara ju nu

som oftast i stora skaror öfver hafvet föratt blifva mormonfruar, och månne ickemånga af dem möjligen skulle kunna afståfrån sådana äfventyrliga utflykter, om deaf både bok och karta finge veta huru långtifrån fäderneslandet mormonstaten Utahär belägen samt huru den i öfrigt är be-skaffad.

Men allt detta oberäknadt, borde enläsare besinna, att äfven om man icke justför sitt blifvande lefnadsyrke ovilkorligenbehöfver veta det eller det, så är kunskapdock alltid en lätt börda och kommer nogvid ett eller annat tillfälle till någon nytta,som man på förhand just icke så noga kanberäkna. Ju mera man lärt sig, desto min-dre behöfver man också i många fall beroaf andra. Ty just deruti ligger vetandetsförträfflighet, att det skapar sjelfständig-het, då okunnigheten deremot så lätt blirbåde försoffad och förslafvad.

Det vore önskligt att hvar och en, somaf samhället fått sig anförtrodt det vackrakallet att lära och leda det uppväxandeslägtet, äfven ville behjerta detta, ochundervisningen skulle då säkerligen skö-tas med det varma nit, som, utan att tänkapå egen beqvämlighet, alltid har för ögo-nen endast det stora målet: menniskosläg-tets förädling. Skulle läraren derunder än

Huru studerar man geografi i Råå folkskola?

singborg och blev så småningom en avEuropas främsta specialister på tvåving-ar. Vilken annan svensk har fått en flugauppkallad efter sig?Han var också framstående ornitolog ochbotanist och ordnade upp Riksmuseetssamlingar.När han dog 1966 i en ålder av 80 år, hadehan hunnit med att få ett hedersdoktoratför sina vetenskapliga meriter.

Åsa Rausing-Roos

23

någon gång vara nära att förtröttas, ellerkänna sin kraft så småningom minskas,visserligen komme han då också att be-tänka, att denna samma kraft, han sjelfginge att förlora, komme efterhand attöfverflyttas på tusende andra; enär vetan-det just är själens styrka, som ger denspänstighet och förmåga till vidare ut-veckling. Och han skulle i medvetandethäraf känna sig lycklig; ty han visste ju så,att hans verksamhet vore att förlikna viddet frö, som, sedan det blifvit nedmylladti jorden, der ej ligger gagnlöst begrafvet,utan i stället ger lif åt kommande skördar. . x . . . . n

Ovanstående artikel var införd i Öresunds-Posten den 19 juni 1857, och vi tycker attRååintresserade bör få ta del av informatio-nen om fädernas skola.Vem var signaturen . x . . . . n som ondgjordesig över skolmästarens i Råå pedagogiskametoder? Jo, Maximilian Axelson hette hanoch var en känd kulturpersonlighet i mittenav 1800-talet. Tidningsman, författare ochen av Viktor Rydbergs närmaste vänner.Han gav ut ett flertal skönlitterära verk,vann två gånger Svenska Akademiens pris

för sina episka berättelser, men imotsats till Viktor Rydberg ärMaximilian Axelson i dag totaltbortglömd.Han utnämndes till redaktör förÖresunds-Posten i oktober 1856och hann under sin korta vistelsei Helsingborg - den sträckte sigtill september 1857 - med att skri-va en del intressanta artiklar itidningen. Pedagogiskt intresse-rad ägnade han sig några år åtprivat lärarverksamhet i Stock-holm, och under sin Göteborgstidvar han under många år medar-betare i Göteborgs Handels- ochSjöfartstidning, där han huvud-

sakligen skrev reseberättelser.Det som har levt kvar av hans författarskapär just hans reseskildringar. Hans ”Vand-ring i Wermlands elfdal...” och ”Vesterda-larne” är två klassiker, och med dessa hansfärdmanna- och folkskildringar plus hansintresse för pedagogik i åtanke kan vi lättförstå hans indignation över att skolmästerundanhöll flickorna kartböckerna.

Åsa Rausing-Roos

Den undanhållna kartboken, som användes iskolorna 1857.

Maximilian Axelson. Träsnitt, NordiskaMuseet.

MUSEITIDNINGENRedaktör: Åsa Rausing-Roos I redaktionen:Näckrosgatan 2 Otto v Friesen252 71 Råå Ragnar ThornbergTel 26 03 34 Lennart Åström

Från årsmötetDen 23 mars 1999 hölls årsmöte i Raus församlingsgård. Ca 70 medlemmardeltog i mötesförhandlingarna. Efter sedvanliga förhandlingar valdes nya med-lemmar till styrelsen, som efter konstituering har följande utseeende:

Ordf. Ragnar Thornberg Adjungerad Bengt Persson (IT-frågor)Vice ordf. Sigvard WindforsSekr. Barbro Kronvall Revisorer Stig FernehallKassör Torsten Sturesson Staffan Jonasson(Dessa fyra utgör AU) Revisorsuppl. Gunilla KittelÖvriga Bengt Rådbrink Göran Berling

Eva OlssonSiv Olsson Valberedning Sven WittgrenLennart Åström (sammankallande)Marianne Wittgren Bengt Rådbrink

Suppl. Michael Backe Bernt MattsonJan-Arthur Delin Curt Olsson

Efter avslutat möte var det kaffe och trevlig samvaro. P-O Jansson höll ettuppskattat framförande om utvecklingen i Helsingborgs hamn under 90-talet.

Kontorsservice Helsingborg 1999

Museet öppet under vinterhalvåret onsdagar 17-20, stängt i december.Obs! Öppet annandag jul och nyårsdagen 14-17!

Öppet för grupper efter tidsbeställning hos Siv Olsson, tel 042-262688eller Sven Assarsson, tel 042-261038.

Medlemsavgift 50:- per år, ständigt medlemsskap 500:-

RÅÅ MUSEUM FÖR FISKE OCH SJÖFART GRUNDAT 1933Hamnplan, 252 70 Råå, Tel 042-26 11 31, Postgiro 64 48 36-9

FöreningsSparbanken stöder

Årsmötet 2000 äger rum torsdagen den 23 mars.