Naturskyddsföreningens

ansökan till Sida Civsam

Globala Programmet

2017-2020

2016-09-30

1

FÖRORD

”Vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen, och den sista som kan bekämpa klimatför-

ändringarna.”

Det numera beryktade citatet från FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon vittnar om att människan i dagsläget befinner sig i ett vägskäl som vi sannolikt aldrig stått inför tidigare. 2015, det år då tre histo-riska globala överenskommelser slöts1, visade sig samtidigt bli det varmaste året som mänskligheten upplevts sedan mätningarna påbörjades 1880. Människans påverkan på jorden i form av utsläpp av växthusgaser, avskogning, försurning av haven osv. har lett till farhågan att vi snart passerar en gräns för vad planeten anses klara av, om vi ska undvika ett katastrofläge. Och tiden tros vara knapp.

Samtidigt vet vi att såväl kunskap som verktyg för att styra om världen i en hållbar riktning finns. Målsättningarna i Agenda 2030 är ambitiösa och vi upplever ett allt större engagemang hos medbor-gare för miljö och hållbarhetsfrågor.

Naturskyddsföreningen inkommer här med sin mest ambitiösa ansökan till Sida hittills. Det allvarliga planetära läget i kombination med den stora utsatthet miljöaktivister upplever jorden runt (185 dödade under 2015) visar att en stark global miljörörelse behövs mer än någonsin. Naturskyddsföreningen har de gångna åren lagt stor möda på fokusering av verksamheten, fördjupning av samarbeten med våra samarbetsorganisationer samt utveckling av såväl våra system för intern kontroll och styrning som stöd till partners kapacitetsutveckling. Detta gör att vi står väl rustade att inför den kommande verk-samhetsperioden.

I ansökan 2017-2020 presenteras flera nyheter, i vilket den nya samarbetsformen Global Advocacy

Projects (GAP) sticker ut. Naturskyddsföreningen har länge drivit kravet på möjlighet att mer proak-tivt samverka med våra samarbetsorganisationer. Vi kan med glädje därför konstatera att regeringens nya strategi för stöd genom svenska organisationer i det civila samhället, lyfter fram gemensamt på-verkansarbete på regional och internationell nivå som en ny komponent. För oss innebär detta en möj-lighet att på riktigt kunna bidra med vårt mervärde som en global miljöaktör, och vi ser nu fram emot att tillsammans med våra samarbetsorganisationer kunna bedriva ett aktivt påverkansarbete för att skynda på omställningen till ett hållbart samhälle.

Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen

2

Innehåll FÖRORD ................................................................................................................................................. 1

1. Introduktion ......................................................................................................................................... 3

2. Internt på Naturskyddsföreningen ....................................................................................................... 4

3. Systemen för den globala verksamhetens kvalitetssäkring ................................................................. 5

3.1 System för planering, uppföljning och utvärdering ....................................................................... 5

3.2 Styrande perspektiv för den globala verksamheten ....................................................................... 8

3.3 System för riskhantering och intern kontroll ................................................................................. 9

3.4 Biståndseffektivitet ...................................................................................................................... 10

4. Globala Programmet - övergripande ................................................................................................. 11

4.1. Introduktion ................................................................................................................................ 11

4.2 Övergripande strategier ............................................................................................................... 12

4.3 Programmets samarbetsorganisationer ........................................................................................ 14

4.4 Stärkt påverkansarbete – GAP..................................................................................................... 16

4.5 Kapacitetsutveckling ................................................................................................................... 17

4.6 Riskidentifiering, riskanalys och riskhantering ........................................................................... 18

5. Globala Programmet - verksamheten ................................................................................................ 21

5.1. Introduktion ................................................................................................................................ 21

5.2 Delprogram Hållbar konsumtion ................................................................................................. 22

5.3 Delprogram Jordbruk och livsmedelstrygghet ............................................................................ 26

5.4 Delprogram Klimat ...................................................................................................................... 31

5.5 Delprogram Tropiska marina ekosystem och fiske ..................................................................... 36

5.6 Delprogram Miljögifter ............................................................................................................... 42

5.7 Delprogram Tropisk skog ............................................................................................................ 48

5.8 Delprogram Programövergripande .............................................................................................. 53

5.9 Periodens utvärderingar ............................................................................................................... 56

6. Ekonomi ............................................................................................................................................ 57

6.1 Budget i ansökan ......................................................................................................................... 57

6.2 Personalkostnader ........................................................................................................................ 57

6.3 Kostnadseffektivitet ..................................................................................................................... 58

6.4 Upphandling under avtalsperioden .............................................................................................. 59

Bilagor ................................................................................................................................................... 60

3

1. Introduktion Naturskyddsföreningen inkommer här med sin ansökan för perioden 2017-2020. I mars 2016 antog Naturskyddsföreningens styrelse Globalkompassen 2.0, som ligger till grund för föreningens globala verksamhet mellan 2016-2020. Detta gör att ansökan till Sida förlängs till en fyraårsperiod. En fyraå-rig avtalsperiod gör dels att det globala programmets längd stämmer överens med föreningens sty-rande strategi, och det ger också samarbetsorganisationerna bättre förutsättningar för ett långsiktigt arbete genom ett mer förutsägbart stöd.

Naturskyddsföreningen ansöker om 275,7 miljoner kronor för en fyraårsperiod. Tillsammans med en egeninsats om 10 %, landar den totala fyraårsbudgeten på 304 miljoner kronor med en relativt jämn fördelning mellan åren. Det globala programmet utgörs under kommande verksamhetsperiod av sex tematiska delprogram, samt ett kapacitetsdelprogram, som verkar i tio verksamhetsländer, med totalt 50 organisationer.

Volymen är en ökning från nuvarande nivåer. Det motiveras av ett allt allvarligare världsläge vad gäl-ler planetens tillstånd, samtidigt som en ökad utsatthet för civilsamhället i allmänhet, och miljöaktivis-ter i synnerhet kan märkas. Naturskyddsföreningen har genom sitt globala nätverk av miljöorganisat-ioner samt plattform i ett starkt svenskt civilsamhälle, unika möjligheter att göra skillnad.

Föreningen har inför denna ansökan gjort en genomlysning av hur Civsam-stödet finansiellt fördelats sedan 2004 och framåt. Den svenska regeringen har tydligt prioriterat miljö och klimat som ett av sina tre huvudområden för det svenska biståndet och det nya policyramverket för svenskt utvecklingssam-arbete har även det ett genomgående fokus på hållbarhetsfrågor. Samtidigt visar analysen av CSO-anslaget att verksamheten inte uppvisar någon större ökning av stöd till miljöfrågor under senare år.2 Medan stödet till ett annat av regeringens fokusområden - demokrati och mänskliga rättigheter - upp-levt en tredubbling mellan 2004-2015 (och befinner sig idag på ca 1,2 miljarder SEK), så återfinns det samlade stödet till miljöprojekt i civilsamhället (inom Civsam-anslaget) runt 120 miljoner SEK. Detta är förvisso en konsekvens av prioriteringar hos de organisationer som söker och erhåller ramstatus,

och inte ett aktivt beslut från Civsams sida. Likväl anser Naturskyddsföreningen det vara olyckligt. Civilsamhällets roll i kampen för en omställning till hållbara samhällen är central, och är därtill tätt samankopplad med kampen mot fattigdom och för människors rättigheter.

Naturskyddsföreningen vill genom denna sta-tistikuppställning således upplysa och upp-mana Civsam att reflektera över den tematiska fördelningen inom anslaget, och för gärna en dialog om prioriteringar framöver.

Naturskyddsförenigen har som en del av detta arbete under föregående avtalsperiod fäst stor vikt vid såväl sakfrågor som kapacitetsutveckling. Många viktiga miljöresultat har uppnåtts, vilket redovisats i treårsrapporten till Sida.3

Föreningen har också genomfört ett ambitiöst arbete för att fokusera verksamheten såväl geografiskt som i antalet samarbetsorganisationer. En reducering av antal länder från 20 (förrförra programperi-oden 2009-2011) till 104, inför kommande verksamhetsperiod, har genomförts. Som en konsekvens av

4

detta återfinns endast. ca 33 % av de samarbetsorganisationer föreningen hade under verksamhetspe-rioden 2009-2011 i den kommande periodens globala program.

Naturskyddsföreningen har också arbetat för att stärka de interna kvalitetssäkringssystemen hos sina samarbetsorganisationer. Det stora kapacitetsutvecklingsprojektet som genomfördes 2012-20155 har nyligen genomgått en extern utvärdering och bedöms ha varit en framgång. Utdrag ur slutsatserna från rapporten återges i avsnitt 4.5.

Arbetet med den nya ansökan har pågått sedan hösten 2015. Naturskyddsföreningen bjöd då in ett antal samarbetsorganisationer till Stockholm för överläggningar och diskussioner, kring vilka de mest centrala miljöfrågorna kan tänkas vara under kommande år.6 Föreningen har parallellt med detta arbe-tat fram en ny strategi för den globala verksamheten (Globalkompassen 2.0).

I slutskedet av arbetet med ansökan skickade Sida ut nya riktlinjer för ramorganisationerna inom CSO-anslaget.7 Denna knappa tid gör att ansökan inte helt och hållet kunnat omstruktureras utifrån de nya riktlinjerna. Exempelvis anger riktlinjerna att ramorganisationens arbete med intern styrning och kon-troll samt kostnadseffektivitet ska redogöras för under ”Interna processer”. Dessa avsnitt återfinns istället under kapitel 3, ”System för den globala verksamhetens kvalitetssäkring”, respektive 6. ”Eko-nomi”. Naturskyddsföreningen lägger också större vikt på presentation av de tematiska delprogram-men (avsnitt 5) än riktlinjerna stipulerar, vilket motiveras av att detta är kärnan i verksamheten. Rikt-linjernas ”Ansökan på övergripande nivå” täcks upp på olika sätt i både kapitel 3 och 4. Fler exempel finns, och kommer framgå av läsningen. Sammantaget har det dock varit föreningens ambition att svara upp mot de nya riktlinjerna i denna ansökan.

2. Internt på Naturskyddsföreningen I och med slutrapporteringen för perioden 2013-2015, redogjorde Naturskyddsföreningen för de större förändringar som skett internt fram till och med 2015. Inga nya policyer har antagits av styrelsen se-dan dess, däremot har en ny strategi för den globala verksamheten, Globalkompassen 2.0, arbetats fram under vintern 2015/2016. Dokumentet antogs den 06 mars 2016 av styrelsen, och gäller som styrdokument för den globala verksamheten under perioden 2016-2020.8

De nya hållbarhetsmålen kommer sätta prägel på en stor del av utvecklingssamarbetet globalt framö-ver. Sverige har flera gånger deklarerat en vilja att ta på sig ”ledartröjan” i detta arbete, och har också kopplat an PGU-arbetet till Agenda 2030. Naturskyddsföreningen har varit delaktig i processen som ledde fram till de nya hållbarhetsmålen. Dels genom att finnas med i den svenska delegationen till New York-förhandlingarna kring målen, men även i arbetet tillsammans med samarbetsorganisation-erna. Under en workshop i Kenya våren 2016 arbetade föreningen tillsammans med ett antal samar-betsorganisationer fram ett positionspapper med nio kärnprinciper, som respektive organisation9 är tänkt att kunna använda i sitt nationella arbete och i dialog med sina regeringar om Agenda 2030s implementering.

I dagsläget återfinns även föreningens ordförande Johanna Sandahls i den Svenska delegationen för Agenda 2030, vilket kommer sätta prägel på föreningens arbete framöver. Inför ansökan 2017-2020 har Naturskyddsföreningen även gjort en översyn av den globala verksamhetens inriktning kopplat till de nya hållbarhetsmålen. En rapport har tagits fram10 där samtliga mål och delmål har genomlysts, se

5

bilaga 4. Nästa steg i denna kartläggning är att se hur Naturskyddföreningens övergripande styrdoku-ment (verksamhetsriktlinjer, policyer och färdplaner) kopplar an till hållbarhetsmålen, och hur arbetet och prioriteringarna framöver ska relatera till Agenda 2030.

För att visa hur Naturskyddsföreningens globala program kopplar an till Agenda 2030 kommer den nya resultatmatrisen att innehålla information om vilka SDG-mål respektive delprogram relaterar till. Det framgår också i delprogrammens texter hur arbetet knyter an till hållbarhetsmålen. För att Agenda 2030 ska fungera som ett sätt att prioritera i verksamheten behöver dock ytterligare analys göras, främst på delmål och indikatornivå. Detta är ett större arbete som bland annat kommer bli en del av det kapacitetsutvecklingsarbete föreningen kommer fortsätta med under kommande period.

En ny styrelse valdes på stämman i juni 2016.11 Johanna Sandahl fick fortsatt mandat att verka som ordförande, samtidigt som flera nya ledamöter valdes in. Bland besluten finns ett stort fokus på de tio nya regionala kanslier som föreningen upprättat runtom i Sverige, och hur Stockholmskansliet kan verka för att stötta dessa. Vad gäller föreningens globala arbete beslutades att en utredning ska göras för att se över intresse hos kretsar och länsförbund, för att skapa förutsättningar för ett större engage-mang i föreningens globala program.

Internt på kansliet har stort fokus under 2016 legat på chefsrekryteringar samt omorganisering av eko-nomi/IT/admin.

Kansliet har även arbetat vidare med uppföljning av den översyn av den globala verksamhetens orga-nisering, som genomfördes med stöd av PWC förra våren. I dagsläget förs diskussioner inom ramen för den åtgärdsplan som togs fram, om hur organisationen kan justeras så att den stödjer den globala verksamheten bättre, samtidigt som den passar in i den övriga föreningens organisationsstruktur. Na-turskyddsföreningen har redogjort för denna process tidigare och kan ge en närmare presentation av arbetet framåt årsskiftet då handlingsplanen har implementerats till fullo.

3. Systemen för den globala verksamhetens kvalitetssäkring I detta kapitel presenteras de system som stödjer verksamheten, samt de principer eller perspektiv som ska prägla den. Kapitlet inleds med en beskrivning av systemet för planering, uppföljning och utvärde-ring (PME), därefter redogörs för de av styrelsen fastlagda principer som ska prägla den globala verk-samheten. Avsnitt 3.3 behandlar systemet för intern kontroll och det avslutande avsnittet redogör för hur Naturskyddsföreningen förhåller sig till biståndseffektivitetens principer.

3.1 System för planering, uppföljning och utvärdering Grundläggande för Naturskyddsföreningens system för PME är att det ska vara resultatfokuserat samt bidra till verksamhetens lärande och utveckling. För att detta ska kunna uppnås prioriteras flexibilitet och pragmatism framför renläriga modeller. PME-systemet ska ge ett fokus på sakfrågor och resultat samt vara användbart för Naturskyddsföreningens personal. Kommande periods system har vidareut-vecklats från föregående period, men bygger på samma synsätt som tidigare.

Planering Inför en ny programperiod ordnar Naturskyddsföreningen en större workshop. Ett antal utvalda strate-giska samarbetsorganisationer bjuds in för att diskutera den kommande periodens viktigaste miljöut-

6

maningar, på global såväl som nationell nivå. Prioriteringar görs av vilka frågor det globala program-met bör fokusera på. Deltagarna kommer från Naturskyddsföreningens samtliga delprogram och reg-ioner, och är viktiga aktörer inom sina respektive kontexter vilket bidrar till en relevant nivå på kon-textanalysen och prioriteringarna. Utifrån dessa diskussioner utarbetas programförslag som förankras och diskuteras med delprogrammens övriga organisationer och Naturskyddsföreningens styrelse.

I och med framtagandet av ett nytt program utvecklas en resultatmatris för att stödja uppföljning och resultatmätning. Då erfarenheterna med förra periodens uppföljningssystem var relativt goda, har mycket av delarna inom detta behållits och bara utvecklats för att utgöra ett ännu bättre verktyg. Lik-som sist, ligger metoden Outcome mapping till grund för resultatramverket. I linje med föreningens PME-plan betonas resultatfokus, ägarskap hos personal, flexibilitet samt lärande.

Organisationsbedömning Utifrån den övergripande målsättning som programmet får, samt de olika delprogrammens inriktning, så väljs de organisationer Naturskyddsföreningen samarbetar med. Ett strategiskt val av samarbetsor-ganisationer är en förutsättning för en relevant, fokuserad och effektiv verksamhet. Naturskyddsför-eningen ska samarbeta med organisationer, nätverk och andra aktörer med möjlighet att påverka och som spelar en strategiskt viktig roll i det globala, regionala, nationella och/eller lokala miljöarbetet inom föreningens prioriterade arbetsområden.

Naturskyddsföreningen utgår från flera bedömningsgrunder i valet av samarbetsorganisation, som redogörs för närmre i avsnitt 4.3 En central den av globala verksamheten är att bidra till att stärka, organisationer så att de effektivt kan genomföra sin verksamhet. Samtidigt är en av de största riskerna för föreningen att samarbeta med olämpliga organisationer. Detta kan leda till en ineffektiv använd-ning av finansiella medel och i värsta fall förskingring. Innan en potentiell samarbetsorganisation är berättigad att ansöka om finansiering från Naturskyddsföreningen görs därför en relativt omfattande organisationsbedömning, som innefattar genomlysning av värderingar, styrning och kontroll.

När besök hos aktuell organisation genomförts och beslut om att inleda en organisationsbedömning tagits, så startar en organisationsbedömning uppdelad i flera steg. Organisationsbedömningen är ut-formad i trappsteg så att kraven för respektive steg måste uppfyllas för att processen ska fortsätta. Detta gör den ändamålsenlig och effektiv för båda parter.

De första stegen består av att 1) bedöma om organisationen delar föreningens övergripande vision om en hållbar utveckling och om dess verksamhet är i linje med föreningens övergripande målsättningar för området, 2) bedöma om formella krav uppfylls, samt 3) göra en initial bedömning av organisation-ens interndemokrati, rättighetsbaserade arbetsmetoder och interna jämställdhetsarbete. Efterföljande steg är en systemrevision för att säkerställa att organisationens system är tillräckliga för att ta emot, hantera och rapportera Naturskyddsföreningens bidrag. Innan processen avslutas, med ett beslut om huruvida föreningen bedömer att organisationen är berättigad att ansöka om finansiering eller inte, görs ett organisationsbesök. Anser föreningen att organisationen är en lämpning samarbetspartner kan den inkomma med en ansökan.

Mot slutet av det första året av samarbete görs mer ingående bedömning av organisationens PME-system, legitimitet, genusarbete, relation till målgruppen samt dess förmåga att skapa förändring och leverera resultat. Detta görs efter en tids samarbete då dessa diskussioner förutsätter ett ömsesidigt förtroende mellan parterna, som är mer sannolikt att existera när avtal redan finns på plats. Bedömning görs tillsammans med organisationen vid ett fysiskt möte och avslutas med att en åtgärdsplan för ka-pacitetsutveckling utarbetas, eventuella kostnader för detta finansieras av Naturskyddsföreningen. Bedömningen fungerar även som baslinje för organisationens kapacitetsutveckling. En enklare form

7

av organisationsbedömning görs om det rör sig om en välkänd organisation eller ett mindre aktivitets-stöd.

Handläggning av ansökan När de yttre ramarna för programperioden är satta bjuds samarbetsorganisationerna att inkomma med ansökningar. Organisationer med kärnstödsstatus ansöker på det sätt som passar dem, ofta genom att skicka in sin strategiska plan. Organisationer med projektstöd ansöker med hjälp av en blankett. Alla ansökningar handläggs och bedöms enligt fastställda rutiner (med stöd av bedömnings-PM samt mall för budgetgranskning). För att sträva mot enhetliga bedömningar möts handläggare och metodhand-läggare vid behov i så kallade handläggarhalvtimmar för att diskutera bedömning av en sökande orga-nisations genusanalys eller PME-system. Under handläggningen förs en relativt omfattande dialog med samarbetsorganisationerna om oklarheter i ansökningarna. För att säkerställa att pro-jekten/verksamheterna håller relevant inriktning vad gäller sakfrågor granskas delar av ansökningarna även av sakkunniga. Beslut om bidrag fattas av cheferna för respektive sakavdelning. Organisationer-na delges därefter beslut och PMet.

Uppföljning Under implementeringen av verksamheten förs en löpande och nära dialog om projektets utveckling och de sakfrågor som står i fokus. Naturskyddsföreningen har ofta ett samarbete med partners kring exempelvis policyprocesser, kapacitetsutveckling, påverkansarbete med mera. Kontors- och fältbesök sker åtminstone en gång per år. Dessa tillfällen är ovärderliga för samarbetet och partnerskapet. Varje resa ger en mängd information om miljöfrågor, verksamheten, kontexten och organisationen. Vid upp-följningsbesöken förs en resultatorienterad diskussion med samarbetsorganisationen och samarbetsav-talet såväl som resultatmatriser gås igenom.

För att bidra till det organisatoriska lärandet hos Naturskyddsföreningen så anordnas ett ”resefika” efter hemkomst, där intryck, upplevelser och fakta om den aktuella situationen i landet delges kolle-gor. Reserapporter skrivs alltid och sparas på intranät.

Organisationerna rapporterar årligen till Naturskyddsföreningen i form av sin egen verksamhetsberät-telse (vid kärnstöd) eller enligt gällande blankett (vid projektstöd). Även detta är naturligtvis ett viktigt tillfälle för resultatuppföljning. Data från uppföljningsresorna och rapporterna förs in i resultatmatrisen och på så vis följs de ofta långsiktiga utvecklingsprocesser som verksamheten bidrar till.

Resultaten sammanställs på årlig basis per delprogram i interna resultatanalyser. Samtliga förväntade resultat gås igenom, mål revideras vid behov. Fokus är på analys, reflektion och verksamhetsutveckl-ing. Halvvägs genom en programperiod genomförs en mid-term review (MTR), i syfte att säkerställa att verksamheten går enligt plan. I annat fall görs korrigeringar av mål eller strategier.

Redovisning och utvärdering Organisationerna inlämnar årliga output-rapporter samt resultatbaserade (outcome/impact) analyser vid programperiodens slut. Dessa handläggs enligt fastlagda rutiner i likhet med ansökningarna, ett PM upprättas och delas med samarbetsorganisationen. Naturskyddsföreningen gör vid slutet av en programperiod analyser av resultaten inom delprogrammen samt på programnivå. Under perioden görs djupdykningar kring specifika frågor, strategier eller samarbetsorganisationer för att utvärdera effekter och relevans eller gå till botten med oklarheter. Ibland används externa konsulter, ibland görs utvärde-ringar och analyser internt.

8

3.2 Styrande perspektiv för den globala verksamheten Naturskyddsföreningen har en integrerad syn på frågor om miljö och alla människors rätt till ett gott liv. Visionen för det globala arbetet är en global hållbar utveckling som säkrar fungerande ekosystem

och social hållbarhet i form av rättigheter och välstånd. Grunden för eller den yttre ramen för en så-dan utveckling utgörs av jordens miljömässiga (planetära) gränser. De huvudsakliga målen och strä-vandena utgörs av en socialt hållbar utveckling där alla människor har de resurser som behövs för att uppfylla sina mänskliga rättigheter. Inom dessa ramar finns utrymmet för en miljömässigt säker och socialt rättvis utveckling, samt en inkluderande och hållbar ekonomiskt utveckling som medel för att nå detta.

Under året har Naturskyddsföreningen reviderat strategin för den globala verksamheten. De centrala principerna för arbetet är dock i stort sett oförändrade. Fyra principer fastslår den värdemässiga grund som programmet arbetar utifrån och är alltså styrande för verksamheten. Här följer en översiktlig sammanfattning.

Bevarande och hållbart nyttjande av ekosystem: Denna princip utgör kärnan i verksamheten och grundar sig i sin tur på fem principer; 1) Försiktighetsprincipen, dvs att åtgärder mot miljöhot ska vid-tas även om det saknas heltäckande vetenskaplig bevisning. 2) Principen om förebyggande åtgärder, dvs att det är bättre att förhindra än att åtgärda i efterhand. 3) Principen om att förorenaren ska betala, innebär även avskaffandet av miljöskadliga subventioner. 4) Principer om delaktighet i beslutsfattan-det, uttrycks i bla Riodeklarationen och Århuskonventionen. 5) Principen om gemensamt och differen-tierat ansvar, dvs höginkomstländer tar ansvar för miljöskador de historiskt har orsakat samt ett erkän-nande av länders olika förmåga, ekonomisk och teknisk, att agera mot miljöproblemen. Naturskydds-föreningen arbetar tillsammans med det civila samhället och andra aktörer för att stärka tillämpningen av dessa principer.

Civilsamhället som demokratistärkande förändringsaktör: Naturskyddsföreningens globala arbete grundar sig i en övertygelse att förändring drivs av engagemang, kunskap och envishet och att männi-skor måste organisera sig för att skapa förändring. Ett aktivt civilsamhälle är därför en central bygg-sten i en fungerande demokrati. Naturskyddsföreningen stödjer framväxten av en stark miljörörelse i låg- och medelinkomstländer, där självständiga organisationer kan utvecklas, samverka och bidra till förändring. Idag begränsar regimer och även stora företag i många av världens länder civilsamhällets utrymme att verka. Detta är många gånger kopplat till utvinning av naturresurser och en strävan att begränsa utrymmet för de som kritiserar denna utvinning. Se även avsnitt 5.8.

Rättighetsbaserat arbete: Ett rättighetsperspektiv i miljöarbetet placerar de människor som drabbas mest av miljöförstöring och fattigdom i centrum och ser dem som aktörer. Genom att utgå ifrån rättig-hetsperspektivets principer bidrar föreningen till förbättrade livsvillkor och rättigheter för människor, men också till att krav ställs på ett långsiktigt hållbart nyttjande av naturresurser för naturen i sin egen rätt. Naturskyddsföreningen tillämpar de sex principerna, deltagande, koppling till mänskliga rättig-heter, ansvarsutkrävande, icke-diskriminering, egenmakt och transparens. Under föregående program-period genomfördes en analys av delprogrammens rättighetsperspektiv och rekommendationer gavs för hur rättighetsperspektivet kunde stärkas i verksamheten. Dessa rekommendationer har beaktats i planeringen av kommande period, och Naturskyddsföreningen har för avsikt att fortsätta detta arbete internt och i samarbetet med samarbetsorganisationerna.

Genus och jämställdhet: Människors sociala positioner, och förhållande till miljön, bestäms av sam-spelet mellan olika sociala hierarkier baserade på exempelvis kön, klass, ålder, etnicitet och sexualitet. Genus påverkar människors tillgång till, kontroll över och användning av resurser – inte minst naturre-

9

surser. Eftersom ett samhälle förknippar män och kvinnor med olika roller, innebär det att män och kvinnor ibland påverkar miljön och naturresurser på olika sätt. Vidare, att män och kvinnor ibland påverkas olika av miljöförstöring och klimatförändringar, pga. deras olika roller12.

Under föregående period inledde Naturskyddsföreningen ett arbete med att undersöka kopplingarna mellan genus och miljöproblem. Bl. a. togs en rapport fram ”Protecting the environment – Why a gen-

der perspective matters” vilken diskuterade dessa aspekter och ett seminarium anordnades i samarbete med Män för Jämställdhet och Sida. Under kommande period kommer detta arbete fortsätta, exempel-vis kommer Naturskyddsföreningen tillsammans med ett urval samarbetsorganisationer genom sk gender learning reviews fördjupa kunskaperna om hur genus och miljöfrågor hänger ihop13. Den gen-derpolicy som Naturskyddsföreningens styrelse antog 2011 löper tom 2020, vilket innebär att kansliet under perioden ska utvärdera denna policys resultat och styrelsen kommer därefter besluta om en eventuell revidering eller förlängning av genderpolicyn.

3.3 System för riskhantering och intern kontroll Naturskyddsföreningens kvalitetssäkring har som grund FRII:s kvalitetskod. Denna innehåller krav på att en insamlingsorganisation har system för riskanalys och utvärdering. I följande text beskrivs hur Naturskyddsföreningen tillämpar COSO, som är det internationella ramverk föreningen följer i sitt riskhanteringsarbete inom globala verksamheten.

Målet med riskhanteringssystemet är att säkerställa att Naturskyddsföreningen har en tillfredsställande internkontroll för att uppnå de mål som utgör de tre pelarna i COSO:s ramverk dvs. 1) en ändamålsenlig och kostnadseffektiv verksamhet, 2) tillförlitlig intern och extern information och rapportering samt 3) efterlevnad av tillämpliga lagar, föreskrifter och interna regler. Med tillförlitlig rapportering åsyftas både narrativ och finansiell rapportering.

Riskarbetet genomsyrar alla Naturskyddsföreningens arbetsprocesser 14 i den globala verksamheten. Det betyder att riskhantering sker på insats-, organisations-, delprogram-, land- och programnivå.

Det globala arbetet måste kunna hantera de inneboende risker som karakteriserar internationellt utvecklingssamarbete dvs. arbete i miljöer med hög korruptionsrisk, arbete med aktörer som har svaga system för intern styrning och kontroll, hantering av stora bidrag vars användning rapporteras i efterhand liksom ramorganisationens egna interna och externa risker som hotar måluppfyllelsen.

De metoder som Naturskyddsföreningen använder för att kontrollera riskerna är både förebyggande, upptäckande och skademinimerande. Varje år genomförs på Naturskyddsföreningens kansli en riskworkshop för att identifiera och analysera risker. En riskkarta upprättas och en värdering görs huruvida den globala verksamheten har tillräckligt bra interna kontroller för att hantera riskerna på en tillfredsställande nivå. Interna kontroller som behöver följas upp eller som visar sig ineffektiva och måste förbättras inkluderas i en riskplan.

Proceduren att bedöma en ny organisation är strikt reglerad av Naturskyddsföreningen; både för att det

är viktigt för verksamhetens effektivitet och för riskhanteringen. Se beskrivning ovan, avsnitt 3.1.

Förebyggande åtgärder riktar sig i huvudsak till Naturskyddsföreningens samarbetsorganisationer. För att stödja samarbetsorganisationernas förmåga att hantera risker och för att stärka deras system bidrar Naturskyddsföreningen med rådgivning och budget för kapacitetsutveckling. För att förebygga risker arbetar föreningen aktivt med att styra genom information t.ex. genom att lyfta behovet av riskanalyser i ansökningsblanketten för samarbetsorganisationer, att ha tydliga instruktioner för hur en budget ska presenteras i en ansökan och därefter med frågor i rapportblanketten om vilka risker som påverkat

10

resultaten och hur de hanterats. Naturskyddsföreningens kommentarer och synpunkter kommuniceras till samarbetsorganisationen genom ett bedömnings-PM. Det viktigaste dokumentet för att informera och påverka är dock samarbetsavtalet. I detta klargörs bland annat hur Naturskyddsföreningen ser på korruption, förskingring av biståndsmedel, oegentligheter i upphandlingsförfarande m.m. Samarbetsorganisationen förväntas ha en anti-korruptionspolicy på plats, transparenta system för allokering och betalning av löner, rutiner för kontanthantering, god kontroll över utrustning och inventarier och inte minst riktlinjer/rutiner för upphandling.

Avtalen med samarbetsorganisationerna speglar Naturskyddsföreningens avtal med Sida. Härigenom garanteras att kraven vidareförmedlas i betalningskedjan och att både Naturskyddsföreningen och dess samarbetsorganisationer efterlever intentionerna med hur svenska biståndsmedel får och bör hanteras.

Förutom att granska samarbetsorganisationens resultatrapportering och finansiella rapportering, kan oönskade händelser eller skeenden upptäckas genom fält- och kontorsbesök, samtal med målgrupp, anställda, genom whistleblower-funktion och systemrevisioner. I länder med extra hög korruption har Naturskyddsföreningen valt att själv anlita revisor för extern revision av samarbetsorganisationen (för närvarande i Kenya). Naturskyddsföreningens systematiska arbete och samlade erfarenheter med riskhantering inom samarbetsavtalen har sammanfattats i dokumentet ”Riktlinjer för hantering av avvikelseärenden”.

Om Naturskyddsföreningen skulle misstänka oegentligheter i hanteringen av bidrag meddelas detta omgående Sida och en åtgärdsplan bestäms.

3.4 Biståndseffektivitet Naturskyddsföreningens samarbeten med organisationer bygger på strävan efter ett partnerskap och vilar på en ömsesidig förståelse för varandras problem- och lösningsbild kring hållbar utveckling. För att åstadkomma detta utgår föreningen ifrån ett antal principer, som anses bidra till ett effektivt och förtroendeskapande utvecklingssamarbete:

Långsiktighet: Ett partnerskap handlar om att skapa förståelse, bygga förtroende, samt utveckla kun-skaper och förmågor för ett fungerande samarbete. Naturskyddsföreningen strävar efter långsiktighet och ingår därför fleråriga samarbetsavtal med de organisationer som valts ut att erhålla stöd. Detta för att ge en förutsägbarhet i planeringen av organisationernas verksamhet.

Jämbördighet, öppenhet och delat ansvarstagande: Ett partnerskap bygger på en gemensam värde-grund, men innebär respekt för de olikheter som finns. En öppen och demokratisk dialog kring upp-fattningar och eventuella meningsskiljaktigheter som finns i samarbetet är en förutsättning. Natur-skyddsföreningen strävar efter att vara en ansvartagande partner som på ett konstruktivt sätt försöker hitta lösningar på eventuella problem.

Ägarskap: Inom utvecklingssamarbetet syftar föreningens samarbeten alltid till att stärka samarbets-organisationerna och de grupper de representerar utifrån deras egna prioriteringar och förutsättningar. Inför ansökan har varje organisation uppmuntrats att inkludera insatser för kapacitetsutveckling för organisationen och dess personal, som ska bygga på egna identifierade behov. Samarbetsorganisation-en uppmanas även att utgå från egna PME- och ekonomisystem när de rapporterar resultat och vid budgetuppföljning. Genom att bättre anpassa biståndet till mottagarnas förutsättningar, planer, priori-teringar och system samt samordna och förenkla givarnas procedurer och rutiner kan biståndseffektivi-teten höjas.

11

Medvetenhet: Då samarbetena innebär överföring av finansiella medel är det viktigt att vara medveten om det ojämlika maktförhållande som detta skapar. Denna ojämlikhet får inte leda till att samarbetsor-ganisationen utvecklas i en för dem icke-önskvärd riktning. Grundläggande i föreningens globala sam-arbete med andra organisationer och nätverk är att samarbetets syfte och målsättningar ska var ange-lägna för båda parter vilket kräver en lyhördhet från Naturskyddsföreningens sida.

Programbaserade ansatser/olika stödformer: I likhet med föregående period kommer avtal, utbe-talningar och finansieringsform (projektstöd, samfinansierat projekt eller kärnstöd) anpassats i möjlig-aste mån efter organisationens önskemål. Kärnstöden baseras på samarbetsorganisationernas egna styrdokument. Det ställs inte krav på att ha samma planeringsmodell/metod som Naturskyddsför-eningen, endast att man kan uppvisa tillräckliga interna system för exempelvis PME. Under 2016 görs en större översyn av finansieringsformen för att bedöma huruvida respektive organisation har rätt finansieringsstöd utifrån deras förutsättningar. Dialog förs med berörda organisationer och eventuella förändringar av stödform kommer ske från och med 2017.

Givarsamordning: Naturskyddsföreningen strävar efter att förbättra harmoniseringen med andra gi-vare. Under 2016 har Naturskyddsföreningen initierat erfarenhetsutbyte och samordning med andra europeiska givare avseende administrativt svaga samarbetsorganisationer i Sydostasien. Planen är att samordna finansieringsform, krav på kapacitetshöjning och regler för fördelning av administrations-kostnader. Att även dela med sig av resultat från utvärderingar är en uppenbar effektivitetsvinst istället för att varje givare ska göra sina egna.

2016 genomfördes en enkätundersökning av svenska ramorganisationers samarbetsorganisationer om vad de anser om givarsamordning. Slutrapporten är ännu inte klar men analysen pekar på intressanta resultat som bör beaktas i planeringen framöver. De flesta samarbetsorganisationer är positiva till ökad givarsamordning, även om det inte är helt samstämmigt. Framförallt långsiktighet och förutsägbarhet i samarbeten uppskattas. Även den enkätundersökning av finansieringsmodeller som Naturskyddsför-eningen genomförde med egna samarbetsorganisationer 2015 har relevans för ämnet. I den svarade hälften av organisationerna att samordningen förbättrats bland givare som gav kärnstöd. Brist på har-monisering bland givare upplevs som ett problem som försvårar arbetet.

Naturskyddsföreningen upplever dålig transparens hos många samarbetsorganisationer vad gäller be-räkning och fördelning av administrationskostnader per givare. Detta diskuteras sällan och en del gi-vare exploaterar organisationerna när de inte vill bidra till administrationskostnader. För att öka trans-parensen och kostnadseffektiviteten har Naturskyddsföreningen efterfrågat skrivna riktlinjer för detta från samarbetsorganisationerna, och även diskuterat ämnet med andra givare. Det finns ett stort behov av ökad givarsamordning kring detta och Naturskyddsföreningen avser att driva frågan vidare kom-mande år.

4. Globala Programmet - övergripande

4.1. Introduktion I detta kapitel ges en överblick av Naturskyddsföreningens Globala program. De huvudstrategier som programmet drivs utifrån beskrivs. Kriterier för de organisationer som ingår i programmet gås igenom samt en övergripande analys av samarbetsorganisationerna görs. Landfokuseringen som föreningen

12

arbetat med inför kommande period redogörs för. Naturskyddsföreningen nya stödform för påverkans-arbete och arbetet med kapacitetsutveckling presenteras närmare. Därefter presenteras programmets riskanalys och riskhantering.

Flera nyheter presenteras i ansökan för kommande perioden. Först och främst har föreningen utvecklat ett nytt innovativt arbetssätt: Global Advocacy Projects, GAP. GAP är Naturskyddsföreningens svar på den nya CSO-strategin, och ger först och främst föreningen och dess samarbetsorganisationer möj-lighet att jobba utifrån den förändringsteori som ligger till grund för det Globala programmet. Till följd av miljöfrågornas globala karaktär så krävs att stöd, samverkan och kapacitetsutveckling inte bara sker på nationell nivå. Ett aktivt påverkansarbete behöver även bedrivas i regionala och internat-ionella fora, för att påverka större miljöprocesser. GAP är därtill ett sätt att lyfta fram våra samarbets-organisationer och visa på behovet av civilsamhället som en aktiv part i den kommande omställningen. I en tid då miljöaktivister lever en allt mer utsatt tillvaro, och handlingsutrymmet för civilsamhället (”Civic space”) hårdnar, vill föreningen visa hur aktiv samverkan leder till större framgång. Läs mer om GAP i avsnitt 4.4. samt inom respektive delprogram.

Naturskyddsföreningen presenterar i ansökan också ett nytt delprogram: Hållbar konsumtion. Att uppnå hållbara produktions- och konsumtionsmönster blir allt mer centralt, något som även Agenda 2030 tar fasta på i och med mål nr 12. Konsumtionsprogrammet är i mångt och mycket ett metodpro-gram, vilket gör att delprogrammet till viss del skiljer sig från övrig verksamhet. Läs mer om delpro-grammet i avsnitt 5.2.

Naturskyddsföreningen har under föregående verksamhetsperiod arbetat med flera kapacitetsutveckl-ingsprojekt. Inför kommande kommer denna verksamhet genomföras inom ramen för ett målstyrt del-program (Programövergripande). Kapacitetsutveckling sker både inom sakfrågor (vilket redogörs för inom respektive delprogram) samt som systemutveckling. Arbetet i det senare återfinns i det nya del-programmet, men kan även läsas mer om under 4.5.

Som en del av arbetet med att stärka Naturskyddsföreningens samarbetsorganisationer inleds också ett arbete med civic space. Föreningen vill motverka det minskade handlingsutrymme som civilsamhället upplever, genom att stärka sitt stöd till miljörörelsen runtom i världen. Därför finns förslag på att upp-rätta en fond för att ge stöd till utsatta miljöaktivister vid hot som uppstår.

4.2 Övergripande strategier Naturskyddsföreningen globala program består av sex tematiska delprogram, samt ett programöver-gripande arbete för att stärka delprogrammen. Inom ramen för delprogrammen tillämpas tre övergri-pande strategier/arbetsformer, för att nå målen inom det globala programmet. Dessa är organisations-

stöd, påverkansarbete samt kapacitetsutveckling. Strategierna är ömsesidigt förstärkande och överlap-par varandra till viss del.15 Nedanstående bild syftar till att illustrerar strukturen på det Globala pro-grammet.

13

Organisationsstödet och det nära samarbetet med miljöorganisationer i utvalda länder, är kärnan i verksamheten. Stödet styrs av samarbetsorganisationernas egna prioriteringar, inom ramen för Natur-skyddsföreningens policys och strategier, och utgår ifrån de avtal om ekonomsikt stöd som upprättats. Syftet med denna strategi är att bidra till en stark, hållbar miljörörelse inom civilsamhället, och dess viktiga arbete för miljön på lokal, regional och global nivå.

Basen för samarbetet är den ansökan som organisationerna lämnar in och beviljas finansiering för, vilket kan ske i form av projektstöd, kärnstöd eller samfinansierat projektstöd (även kallat korgstöd). Finansieringsformen avgörs i dialog med samarbetsorganisationen. Naturskyddsföreningen använder sig av ett kriteriedokument för att avgöra vilken finansieringsform som anses mest lämplig, samt för att säkerställa att bedömningen görs konsekvent. Då kärnstöd innebär att stöd ges till organisationens egna verksamhetsplan så krävs exempelvis att Naturskyddsföreningen vill stå bakom organisationens verksamhet i sin helhet. För kärnstöd ställs höga krav på tidigare god avtalsefterlevnad och verifierad administrativ kapacitet.

Inför kommande verksamhetsperiod så ser fördel-ningen ut som följer: Majoriteten av stöden sker i projektstödform (56 %), därefter kärnstöd (30 %) och sen samfinansierat/korgstöd: (14 %). I jämfö-relse med ingången av föregående period 2013-2015, så var fördelningen 73 %, 22 %, 5 %. Den avsevärt största ökningen har således skett från pro-jektstöd till samfinansierat stöd, följt av kärnstöd. Detta bekräftar bilden av att Naturskyddsföreningen har stärkt arbetet med såväl givarsamordning som att stödja organisationerna i deras interna arbete.

Påverkansarbetet är en strategi som Naturskydds-föreningen har arbetat med sedan föreningen grundades 1909. Att arbeta för att förändra de strukturer, lagar, policys, riktlinjer och dess tillämpning, som styr utvecklingen, är en av de viktigaste strategierna för att åstadkomma en långsiktigt hållbar förändring. Även inom den globala verksamheten är denna

30%

56%

14%

Finansieringsform

Kärnstöd

Projektstöd

Samfinansiera

t stöd

14

strategi central. För många av de projekt som stöds så är påverkansarbete en viktig arbetsmetod, och samverkan mellan föreningen och dess samarbetsorganisationer bidrar till ett gemensamt arbete för förändring. Inom ramen för tidigare CSO-strategi har dock påverkansarbete inte lyfts fram, vilket gjort det svårt att finansiera verksamhet inom Civsam-anslaget. I och med förändringarna av CSO-strategin kommer påverkansarbete utgöra en tydligare del av programmet, vilket beskrivs i avsnitt 4.4.

Att arbeta med kapacitetsutveckling gentemot samarbetsorganisationerna har varit och fortsätter vara en viktig del av bidraget till att stärkta den globala miljörörelsens effektivitet, bärkraft och långsiktig-het. Naturskyddsföreningen bidrar med kapacitetsutveckling dels inom sakfrågor, det vill säga kun-skapsökning och erfarenhetsutbyte om centrala miljöområden, miljörelaterade processer etc. exempel-vis Agenda 2030. Detta arbete bedrivs inom ramen för respektive delprogram och behandlas i sär-skilda stycken i delprogrammens texter. Dels sker kapacitetsutveckling inom systemfrågor. Till det senare hör utveckling av system för ISK, PME, tvärgående frågor som genus etc. Detta hanteras inom ett eget delprogram kallat Programövergripande.

4.3 Programmets samarbetsorganisationer Naturskyddsföreningens globala arbete grundar sig i en övertygelse att förändring drivs av engage-mang, kunskap och envishet och att människor måste organisera sig för att tillsammans skapa nödvän-dig förändringskraft. Ett aktivt civilsamhälle är därför en central byggsten i en fungerande demokrati.

Naturskyddsföreningen ska bidra till framväxten av en stark miljörörelse i låg- och medelinkomstlän-der, där fria och självständiga organisationer i civilsamhället kan utvecklas, samverka och bidra till förändring. Föreningen vill bidra till att stärka organisering, inhämtning och spridning av kunskap, samt civilsamhällets utveckling av metoder för deltagande och politisk påverkan i beslut och processer som rör en hållbar utveckling. Föreningen vill i sitt utvecklingssamarbete stödja innovativa allianser och koalitioner inom civilsamhället och med andra aktörer som verkar för en hållbar utveckling.

De metoder som föreningen främjar och tillämpar ska vara baserade på fredliga demokratiska princi-per och mobilisering för förändring. I kombination med påverkansarbete gentemot beslutsfattare och makthavare på nationell, regional och internationell nivå bidrar föreningen till att främja både regel-verk och folkligt deltagande för en hållbar samhällsutveckling som gynnar flertalet och håller sig inom ekosystemens ramar.

Ett strategiskt val av samarbetsorganisationer är en förutsättning för en relevant och effektiv verksam-het. Naturskyddsföreningen utgår från flera bedömningsgrunder i sitt val av samarbetsorganisationer.

Grundläggande värderingar En förutsättning för att bli vald till samarbetsorganisation av Naturskyddsföreningen är att dela före-ningens övergripande vision om en global hållbar utveckling. Inom det specifika sakområde där sam-arbete sker ska organisationens arbete sträva i samma riktning som föreningens målsättningar för sak-området. Sammantaget tillämpar Naturskyddsföreningens samarbetsorganisationer en bredd av meto-der, men kravet är att dessa ska vara baserade på icke-våld, demokratiska principer och ett rättighets-baserat arbetssätt.

Mångfald En utgångspunkt i valet av samarbetsorganisationer är att mångfald berikar och stärker arbetet. Före-ningen ska samarbeta med olika typer av organisationer – medlemsorganisationer, nätverk och expert-organisationer, beroende på vad som är strategiskt inom ett specifikt område och kontext. Detta gör att

15

föreningen arbetar med såväl ”expertorganisationer” (som ofta står nära akademin) som större med-lemsbaserade organisationer ofta med flera lokalkontor ute i länderna. Många av organisationerna är breda miljöorganisationer, och jobbar därmed oftast inte enbart med det sakområde de får stöd från föreningen för.

På programnivå kan då konstateras att 74 % av alla samarbetsorganisationer är medlemsbaserade or-ganisationer16, vilket är en överväldigande majoritet. När dessa siffror bryts ned på typ av medlemskap (som organisationen ifråga har), samt per delprogram, så framträder bilden till nedan.

Vi ser då exempelvis att miljögifter är det delprogrammet som har minst antal med-lemsbaserade organisationer. Detta torde förklaras av att miljögiftsproblematiken är relativt teknisk och ”expertorienterad”, och har runtom i världen därmed inte hel-ler hunnit få samma gräsrotsförankring. Inom det marina delprogrammet är det däremot enbart en organisation som inte är medlemsbaserad. Detta stämmer väl över-ens med det fokus som delprogrammet har, på organisering av fiskarsamhällen och småskaligt fiske.

Valet av samarbetsorganisationer ska sammantaget omfatta organisationer som påverkar på olika nivåer – lokalt, nation-

ellt, regionalt och internationellt. Vissa fokuserar på någon nivå medan andra har inverkan på flera. En blandning av metoder i form av påverkansarbete, mobilisering och utbildning är eftersträvansvärd. För att nå resultat samverkar organisationerna med olika aktörer exempelvis akademiska institutioner, myndigheter och företag.

Nätverksorganisationer Naturskyddsföreningen samarbetar med organisationer, nätverk och andra aktörer med möjlighet att påverka och som spelar en strategisk roll i det globala, regionala, nationella och/eller lokala miljöarbe-tet inom föreningens prioriterade arbetsområden. Detta gör att delar av stödet går till vad som benämns ”nätverksorganisationer” det vill säga organisationer som har verksamhet på regional eller globala nivå, ofta med sin bas i en koalition av mindre organisationer. Exempel på sådana samarbetsorganisat-ioner är AIPP, IPEN, TWN, FoEI. Dessa organisationer behöver inte vara baserade i de programländer som Naturskyddsföreningen verkar i. Inför verksamhetsåret 2017 uppgår antalet nätverksorganisation-er till nio.

I en utvärdering som gjordes 2015 av Naturskyddsföreningens samarbete med nätverksorganisationer framkom att det finns ett tydligt mervärde med detta samarbete. De fungerar som kanaler till internat-ionella policyfora som enskilda organisationer ofta har svårt att få tillgång till, samtidigt som de stär-ker sina medlemmar. Utvärderingen visade också att Naturskyddsföreningen behöver arbeta mer stra-tegiskt med nätverken vad gäller urval, mandat och målgrupper, och även aktivt bidra till deras strate-giska utveckling. Detta är något föreningen tagit fasta på i arbetet med den nya samverkansformen GAP (avsnitt 4.4.).

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

Medlemsbas per delprogram

Organisationer

och individer

Organisationer

Nej

Individer

16

Storlek och finansieringsbas Vid en analys av samarbetsorganisationernas sammansättning kan konstateras att endast en av organi-sationerna har mellan 1-4 medarbetare. Majoriteten (24 stycken) har mellan 5-15 medarbetare och 18

organisationer har över 15 medarbetare. Den sammantagna bilden visar således att Natur-skyddsföreningen i princip uteslutande arbetar med medelstora till stora organisationer inom ramen för Civsam-stödet. Detta faller både till-baks på det faktum att Naturskyddsföreningens program i sin helhet är relativt begränsat i stor-lek, samtidigt som det täcker sex verksamhets-områden. Det blir därmed viktigare att nå de ”mest strategiska” organisationerna inom respek-tive område (ofta med inflytande på policynivå),

vilket vanligtvis är relativt etablerade organisationer. Det finns därtill en dimension av riskminimering, i vilket sårbarheten hos en organisation är större ju mindre den är. Såsom nuvarande regelverk ser ut, i vilket ramorganisationerna ”äger” den totala ekonomiska risken, så är riskaptiten relativt låg hos Na-turskyddsföreningen, givet ett flertal fall av avvikelseärenden.

Naturskyddsföreningen har inför 2017-2020 också gjort en översyn av antal givare som samarbetsor-ganisationerna har utöver Naturskyddsföreningen.17 Statistiken visar att ingen organisation har enbart Naturskyddsföreningen som givare, utan samtliga ligger mellan 2-4 givare (24 %) och 5 eller fler (76 %). När denna statistik slås ut mellan de olika delprogrammen kan konstateras att jordbruksdelprogram-met, följt av det marina, är de delprogram vars samarbetsorganisationer har svagast finansieringsbas. Inom jordbruk har fem av sju organisationer mindre än fem gi-vare, och inom det marina tre av sju. Detta är värdefull information att bära med sig i dialog med organisationerna om risk och bärkraft under kommande verksamhetspe-riod.

4.4 Stärkt påverkansarbete – GAP Naturskyddsföreningens globala påverkansarbete utgår ifrån de prioriterade områden som beskrivs i föreningens ansökan till Sida, och är kopplat till det arbete föreningens globala samarbetsorganisation-er bedriver. I och med regeringens nya strategi för stöd genom det svenska civilsamhället öppnas möj-ligheter för finansiering av ”verksamhet … med syfte att stödja svenska CSO:s påverkansarbete utan-för Sverige”. För Naturskyddsföreningen erbjuder det en möjlighet att bredda arbetsmetoderna inom det globala programmet och det ger föreningen möjlighet att inta en mer aktiv roll som global miljöak-tör tillsammans med sina samarbetsorganisationer. Naturskyddsföreningen har valt att benämna den nya arbetsformen Global Advocacy Projects (GAP), och ser den som en komponent av respektive delprogram för perioden 2017-2020.

2%

47%51%

Antal medarbetare SO

1-4

5-15

över 15

0

2

4

6

8

10

Antal givare utöver SSNC per

delprogram

fler än 5

2-4

17

Utöver det miljö- och rättighetsarbete som samarbetsorganisationerna bedriver i sina respektive kon-texter, och Naturskyddsföreningens nuvarande påverkansarbete i Sverige idag, så kommer den gemen-samma kraften att spela en ny viktig roll som påverkansaktör Globalt. Naturskyddsföreningen kommer att spela en koordinerande roll. Detta kan exempelvis ske genom att ta fram gemensamma rapporter och positionspapper som underlag för deltagande i globala policyprocesser. Genom GAP kommer det finnas resurser för att ge samarbetsorganisationerna tillgång till olika fora globalt och inom EU. Natur-skyddsföreningen kan också komma att fungera som rådgivare i sakfrågor vid förhandlingar / framta-gandet/implementeringsarbetet av policyer gällande såväl sakfrågor som bistånd-och utvecklingsar-bete. Med GAP kommer våra samarbetsorganisationer att tillsammans med Naturskyddsföreningen att i högre grad kunna delta i runda bordssamtal, workshops och seminarier. Att förse beslutsfattare med faktabaserad kunskap och regelbundet interagera, är enligt ny forskning ett av de mest effektiva sätten att bedriva påverkansarbete.18

Redan nu är Naturskyddsföreningen aktiv som medlem i olika rådgörande organ inom EU-kommissionen och deltar i olika typer av processer inom internationella organisationer, såsom FAO, Afrikanska Unionen och Världsbanken, samt ingår i arbetsgrupper i olika nätverk. Utöver detta bedri-ver föreningen konsumentrelaterat arbete i frågor kopplade till handel med råvaror (exempelvis palm-olja) eller varor som produceras i samarbetsländer, och bedriver påverkansarbete gentemot företag och svensk dagligvaruhandel för att främja en hållbar konsumtion.

Naturskyddsföreningens erfarenheter av att bedriva ett framgångsrikt påverkansarbete bygger på föl-jande strategier: 1) kontinuerlig interaktion och informationsutbyte mellan organisationer och besluts-fattare, 2) deltagande i nätverk, gärna transnationella, och 3) delta i beslutsfattande processer i tidigt skede, då påverkansmöjligheter är betydligt större vid involvering från start.

Naturskyddsföreningen tillämpar dessa tre strategier och kommer genom GAP ges resurser att stärka sin egen roll som påverkansaktör inom både EU och globalt, samt framförallt verka för att samarbets-organisationerna får möjlighet att ingå i sammanhang och forum där miljörörelsen i Syds röst är be-hövd.

GAP utgår från de mål som styr respektive delprogram. Verksamheten inom GAP kommer att ge en betydlig förstärkning av våra samarbetsorganisationers rättighetsbaserade miljöarbete. GAP ska speci-fikt syfta till att genom synergier mellan Naturskyddsföreningen och samarbetsorganisationerna, bidra till att påverka policyprocesser, regelverk och dess efterlevnad med relevans för det globala, regionala eller nationella miljöarbetet. GAP kommer målstyras, och bestå av en uppsättning olika aktiviteter, beroende på kontext. Projekten kommer vara fleråriga, och involvera minst en, eller flera, samarbets-organisationer. Naturskyddsföreningen har stora förhoppningar på att GAP kommer att ge ett avsevärt mervärde till Globala programmets resultat.

Samtliga GAP-projekt presenteras översiktligt under respektive delprogram och projektplaner finns att tillgå vid behov.

4.5 Kapacitetsutveckling Naturskyddsföreningen utgår ifrån UNDPs definition av kapacitetsutveckling såsom ”den process genom vilken individer och organisationer … utvecklar förmågan (individuellt och kollektivt) att ge-nomföra uppgifter/funktioner, lösa problem samt sätta och uppnå mål ”. Kapacitetsutveckling är den process som stärker samarbetsorganisationens förmåga att mobilisera, påverka, förändra och uppnå

hållbara resultat. Naturskyddsföreningen menar att kapacitetsutveckling bör vara en pågående process

18

eftersom kraven på individers och organisationers förmågor och kunskaper ändras när omvärlden och organisationen själv förändras.

Målet med kapacitetsutveckling är att bidra till att samarbetsorganisationen på ett effektivt sätt kan genomföra sin verksamhet, nå sina mål, åstadkomma förändring och bidra till en hållbar utveckling som särskilt gynnar människor som lever i fattigdom.

Naturskyddsföreningen har under de senaste fyra åren (2012 – augusti 2016) genomfört en stor kapaci-tetshöjande insats gällande samarbetsorganisationernas finansiella och administrativa system. Sam-manlagt 41 samarbetsorganisationer i Östafrika, Sydamerika samt Sydostasien har deltagit i denna satsning som har bestått av flera delar. Inledningsvis gjordes en system- och avtalsefterlevnadsrevision av en lokal konsult (från internationella revisionsföretag). Organisationen upprättade en management respons utifrån rekommendationerna i revisionen. Därpå genomfördes regionala workshops med de deltagande organisationernas högsta ledningar (ordförande, director samt ekonomichef), då gemen-samma lärdomar diskuterades. Även frågor rörande riskanalys, genus och RBA togs upp. Samarbets-organisationerna erbjöds att ansöka om medel för att finansiera mer kostsamma nödvändiga åtgärder. Ett år efter revisionen genomfördes en uppföljningsrevision för att se vilka rekommendationer som återstod att genomföra.

Under 2015/16 har denna insats utvärderats och utvärderingen visar att organisationerna är positiva till insatsen och att insatsen givit goda resultat som bedöms vara hållbara. Utdrag från utvärderingen:

The overall conclusion is that the SCA19

process has been successful and has produced significant results in

spite of some challenges. … It is particularly worth highlighting that the SCA process has brought more

awareness and even, in some cases, a change of mentality among partners in relation to the significance and

legitimacy of internal governance documentation, and auditing. … The evaluation finds it remarkable that rela-

tionships with partners were not adversely affected in any way, considering the controlling element of SCA. …

This shows that SSNC´s partnerships are strong and built on trust and respect.

Samtidigt menar utvärderarna att för att processer som dessa ska leda till djupare kapacitetsutveckling av en organisation så bör man utgå från ett holistiskt perspektiv på organisationen och dess olika delar. Man bör vidare arbeta närmare organisationen under utvecklingsprocessen. Naturskyddsföreningen kommer ta fasta på relevanta rekommendationer i den kommande periodens kapacitetsutvecklande arbete.

Under kommande period kommer Naturskyddsföreningen bidra till kapacitetsutveckling av samar-betsorganisationerna inom två huvudområden; sakfrågor och system. Kapacitetsutveckling inom sak-frågorna hanteras inom delprogrammen och syftar till att stärka kapaciteten i relevanta miljöfrågor. Detta sker oftast i form av erfarenhetsutbyten och workshops, men även studiebesök kan vara rele-vanta. Se respektive delprogramstext. Den kapacitetsutveckling som handlar om system- eller organi-sationsfrågor hanteras för första gången inom ett eget delprogram, se avsnitt 5.8.

4.6 Riskidentifiering, riskanalys och riskhantering Lärande från föregående period Naturskyddsföreningen har lärt sig av både motgångar, utmaningar och av goda exempel när det gäller hantering av risker inom det Globala programmet. Föreningen kan därför planera för den kommande programperioden med större medvetenhet och med förfinade arbetsmetoder på plats.

19

Den stora satsningen under perioden 2012-2015 på kapacitetsutveckling av flertalet samarbetsorgani-sationers system för riskhantering, intern styrning och kontroll utvärderades 2016 (se ovan). Arbetet med att ge stöd till våra samarbetsorganisationers utveckling av sin riskhantering och interna kontroll har ökat förståelsen om de olika förutsättningar som givare och mottagare har. Lärdomarna från mo-dellen med system-och avtalsefterlevnadsrevisioner och tillhörande workshops kommer att tas tillvara i kommande period.

Naturskyddsföreningens egna projekthandläggare har fått ett bättre metodstöd för att hantera problem i utvecklingssamarbetet genom att ”Riktlinjer för hantering av avvikelseärenden” uppdaterades 2015. Periodens lärdomar har inkorporerats i dokumentet. En genomlysning av alla avvikelseärenden 2008-2016 har genomförts för att ytterligare analysera mönster, orsaker och samband.

Programnivå Eftersom Naturskyddsföreningen från och med 2017 kommer att ha fokuserat programverksamheten till tio länder kommer möjligheten att följa utvecklingen i samarbetsländerna att förbättras, och perso-nalens landkunskap kommer att öka. Färre samarbetsländer möjliggör också att Naturskyddsförening-en kan få tid för att samordna sig med andra givare och aktörer i respektive land.

Riskreducerande insatser kommer att behövas eftersom miljöorganisationer och miljöaktivister i de länder där Globala programmet verkar ofta hamnar i fokus när konflikter om naturresurser, liksom frågor om klimatförändringar och miljöförstöring hårdnar.

Ett externt hot som kan komma att få oförutsägbara effekter för programmet är klimatförändringarna. Globala programmet är inriktat på människor som lever i fattigdom vilka är särskilt beroende av en hållbar förvaltning av naturresurserna och ett stabilt klimat för att kunna skapa bättre levnadsförhål-landen. Naturskyddsföreningen har sett att frågan om anpassning till klimatförändringarna är ett tvär-gående tema hos majoriteten av samarbetsorganisationerna och att klimatförändringar är en faktor som samarbetsorganisationerna beaktar i sin planering. Särskilt riskutsatta är delprogrammen jordbruk, skog och marint då ett förändrat klimat i hög grad påverkar levnadsvillkoren för människor som är beroende av jordbruk, skogsbruk och fiske för sin försörjning.

Utöver att anpassning är ett tvärgående tema så arbetar Naturskyddsföreningen tillsammans med sina samarbetsorganisationer inom delprogrammet klimat med politisk påverkan för att minska utsläppen av växthusgaser och för att höginkomstländer, genom ökad internationell klimatfinansiering, ska ta ett större ansvar för att finansiera insatser för klimatanpassning och utsläppsminskningar i låg- och mede-linkomstländer.

Principen att varje år genomföra riskworkshops på programnivå för all berörd personal inom Globala programmet kommer att fortsätta under kommande programperiod. Riskidentifiering, riskanalys och riskhantering grundar sig på Naturskyddsföreningens samlade kompetens av globalt utvecklingssam-arbete, olika perspektiv och roller i samarbetet bidrar till att riskerna blir brett belysta och analyserade. En annan positiv effekt är att förståelsen ökar för de åtgärder som eventuellt måste vidtas för att han-tera riskerna.

Delprogramnivå Delprogrammens riskanalyser visar på både likartade risker men också särskiljande. Risker som gäller generellt för alla delprogram är risken när nya samarbetsorganisationer ska införlivas i Globala pro-grammet. Planerade nya organisationer för 2017-2020 är dock begränsat till cirka sju. Naturskyddsför-eningen bedömer att Instruction for Organisational Assessment som är på plats sedan 2014 är ända-

20

målsenligt och utgör ett bra verktyg. Sida kommer att erhålla information om varje ny samarbetsorga-nisation när en organisationsbedömning är godkänd.

Möjligheten för varje delprogram att nå de förväntade resultaten kan riskeras ifall utvecklingen av en alltmer fientlig hållning mot civilsamhället förstärks. I flera samarbetsländer är situationen värre än under förra programperioden. I Uganda, Kenya, Etiopien, Indien och Kina har trakasserier och hot från företag och myndigheter, liksom kriminalisering av civilsamhällesaktörer, ökat de senaste åren. Poli-tiska omvälvningar i Brasilien och Filippinerna skapar osäkerhet. Förändrade lagar och ramverk dels för civilsamhällets organisationer dels inom miljöområdet kan inkräkta på möjligheten att nå planerade resultat. Flera samarbetsorganisationer har redan utvecklat strategier för att hantera situationen t.ex. stärkt sina nätverk och allianser, stärkt sina målgruppers handlingskapacitet.

Under den kommande programperioden kommer Naturskyddsföreningen att öka sin dialog med sam-arbetsorganisationerna i dessa frågor.

Insatsnivå Den riskidentifiering som har gjorts på insatsnivå grundar sig dels på den sökande organisationens egen riskanalys och på Naturskyddsföreningens bedömningar. Samarbetsorganisationerna tenderar att fokusera på externa risker medan Naturskyddsföreningen i högre grad fokuserar på risker som hör till avtalsefterlevnad, kostnadseffektivitet och tillförlitlighet i narrativ och finansiell rapportering. Även samarbetsorganisationerna identifierar interna risker t.ex. osäker finansieringssituation, svårigheter att rekrytera och/eller behålla kvalificerad personal.

Den samlade riskbedömningen utgör grund för beslut om tilldelning av bidrag, om prioriterade dialog-frågor, särskilda öronmärkta bidrag för kapacitetsutveckling eller andra åtgärder hos Naturskyddsför-eningen alternativt hos avtalsskrivande samarbetsorganisation.

Inför kommande period kommer Naturskyddsföreningen att skärpa sin retorik gentemot organisationer som inte följer avtalets villkor speciellt när det gäller stoppdatum för leverans av rapporter som har varit ett problem under flera år. Hot om frysta utbetalningar kommer att kommuniceras tidigare och tydligare.

Vad beträffar COSO-ramverkets syfte att uppnå tillförlitlig rapportering har Naturskyddsföreningen redan under föregående programperiod uppnått goda resultat. Framförallt inom den finansiella rappor-teringen har många samarbetsorganisationer stärkt sina system tack vare det paket av kapacitetsut-veckling Naturskyddsföreningen erbjudit med en kombination av effektivitetsrevisioner och works-hops. Den kommande perioden kommer denna modell att användas mer begränsat eventuellt bara för de partner som ännu inte fått en ordentlig genomlysning av sina system och sin kapacitet t.ex. i Sydaf-rika. Däremot kommer presumtiva nya organisationer att som grundprincip genomgå en sådan extern genomlysning med hjälp av revisorer.

Erfarenheterna säger att många samarbetsorganisationer efterfrågar och kan bli bättre på resultatstyr-ning. Genom bättre system kan arbetet effektiviseras, kvalitetssäkras och den höga personalomsätt-ningen minska samtidigt som resultatrapporteringen kommer att bli mer tillförlitlig. Därför kommer Naturskyddsföreningen att avsätta medel för att prioritera kapacitetsutveckling inom resultatstyrd pla-nering, implementering, dokumentering, uppföljning, rapportering, utvärdering och lärande. Genom att organisera insatserna geografiskt kan kostnaderna hållas lägre och erfarenhetsutbyte mellan samar-betsorganisationer i likartade kontexter kan ge ny kunskap.

21

5. Globala Programmet - verksamheten

5.1. Introduktion ”Jag saknar regnskogen så mycket att det gör ont. Men jag vågar inte bo där längre. Sist jag var i

lägret blev jag hotad till livet igen. ”

Claudelice dos Santos, Marabá, Brasilien20 Samtidigt som mänskligheten uppnått stora framgångar inom exempelvis forskning, teknik, hälsa, produktivitet och fattigdomsbekämpning, så växer globala klyftor och hot mot jordens ekosystem. Sedan mitten av 1950-talet har människans påverkan på jorden ökat kraftigt på flera områden, såväl social-ekonomiska som miljömässiga. Några exempel är en växande befolkning, ekonomisk tillväxt och ökad användning av vatten och energi, samt ökat uttag av ändliga resurser som fosfor. I augusti i år rapporterades att juli 2016 går till historien som inte bara den varmaste julimånaden sedan mätning-ar påbörjades 1880, utan även den varmaste månaden totalt sett. Den alarmerande nyheten kommer tätt inpå den amerikanska myndigheten NOAA21s sammanställda siffror som visar att 2015 dessförinnan var det varmaste året hittills.

Sedan industrialiseringens påbörjades i mitten av 1800-talet har människan genom sin användning av fossilenergi drivit upp jordens medeltemperatur med ca 1°C. Utöver våra utsläpp av växthusgaser har vår påverkan på planetens olika system också lett till bland annat förlust av tropisk skog, försurning av världshaven och förlust av biologisk mångfald när allt större markarealer uppodlas. Fyra av de nio så kallade ”planetära gränserna” anses i dagsläget ha överskridits.22

Konsekvenserna är redan kännbara. I början av 2016 drabbades Etiopien av den värsta torkan på 30 år och Oxfam rapporterade att 10 miljoner människor var i akut behov av nödhjälp.23 De pågående kli-matförändringarna orsakar torka, översvämningar och ett allt extremare väder. De leder till mat och vattenbrist, ökade priser på spannmål och att människor tvingas fly. Flera studier visar också att den pågående temperaturökningen leder till en ökad risk för inbördeskrig i utsatta länder.24

Människor som lever i fattigdom i låg- och medelinkomstländer har bidragit minst till utsläppen av växthusgaser. Samtidigt är det de fattigaste som drabbas hårdast av klimatförändringarna och männi-skans överutnyttjande av jordens resurser. Fattiga människor är samtidigt direkt beroende av naturre-surser för sin försörjning; som exempelvis livsmedel och mediciner.

Trots omfattande utmaningar är förändring möjlig. Allt fler ser betydelsen av ett rättvist och hållbart resursutnyttjande och att planetens gränser måste respekteras för att garantera en säker framtida ut-veckling för mänskligheten. När människor mobiliserar sig för att protestera mot miljöförstöring, skövling av naturresurser och orättvisor blir de en kraft att räkna med. I spåren av detta ökar samtidigt hoten mot miljörörelsen, dess aktiva och lokalsamhällen runtom i världen. Ibland går det så långt som till mord. 2015 dödades minst 185 miljöaktivister runtom i världen, där Brasilien och Filippinerna sticker ut. I flera av de länder där Naturskyddsföreningen har samarbeten ökar regleringen av finansie-ring till organisationer och registreringskraven skärps. Detta försämrar organisationernas möjligheter att verka samt att bedriva ett rättighetsbaserat arbete.

Just därför ska Naturskyddsföreningen fortsätta att samarbeta med civilsamhällesorganisationer och andra aktörer runtom i världen, för att tillsammans utbyta erfarenheter och påverka lokalt, nationellt och globalt. Föreningen ska bidra till att stärka den globala miljörörelsens arbete och samtidigt vara en stark egen röst utifrån rollen som Sveriges största miljöorganisation.

22

Naturskyddsföreningens vision för det globala arbetet är En global hållbar utveckling som säkrar fun-

gerande ekosystem och social hållbarhet i form av rättigheter och välstånd. Grunden för en sådan utveckling utgörs av jordens miljömässiga (planetära) gränser.

Målet för Naturskyddsföreningens Globala program 2017-2020 är: En stark global miljörörelse med

verktyg att bidra till konkreta förändringar för en hållbar utveckling. För att uppnå detta mål arbetar föreningen tillsammans med organisationer och nätverk i det civila samhället i ett urval av länder i Afrika, Asien, Latinamerika och Östeuropa. Verksamhetsområdena som Naturskyddsföreningen arbe-tar med är: jordbruk, klimat, marint, miljögifter och skog vilket har slagits fast av föreningens stämma i så kallade ”Verksamhetsriktlinjer”. För det globala programmet har även Hållbar konsumtion till-kommit som delprogram inför perioden 2017-2020.

Dessa sakfrågeområden utgör den globala verksamhetens tematiska delprogram. Samtliga delprogram styrs av delprogramsmål (som har utvecklats i samverkan med strategiska SO) och är därtill indelade i prioriterade områden. De prioriterade områdena identifierar de aktörer delprogrammet riktar in sig på, och sätter mål för dessas förändrade beteende (för att uppnå målen med respektive prioriterat område). Aktörerna är oftast olika grupper av människor; fiskare, småbönder, urfolk, osv, eller beslutsfattare på global, nationell och lokal nivå.

I föreliggande ansökan finns endast utrymme för förkortade beskrivningar av delprogrammen. Prioritet har givits åt kontextanalys, beskrivning av strategi, målen för delprogrammet samt de prioriterade områdena. De målgrupper och aktörer man jobbar för och med nämns bara kortfattat. Resultatmatriser finns på programnivå såväl som delprogramsnivå. Delprogrammens riskanalyser finns inkluderade i kapitel 4.

5.2 Delprogram Hållbar konsumtion 5.2.1. Sammanfattning Naturskyddsföreningens arbete inom hållbar konsumtion ska fokusera på att stärka miljö-och konsu-mentorganisationers kapacitet att informera och mobilisera konsumenter att påverka marknaden och driva på politiska beslut. Föreningen ska bidra till stärkt samverkan och erfarenhetsutbyte mellan or-ganisationer, kring både etablerade erfarenheter och nya metoder och lösningar. Inom arbetet för håll-bar konsumtion är initiativet och den gemensamma konsumentkampanjen Green Action Week en vik-

23

tig del. Med utgångspunkt i detta kommer delprogrammet fokusera på ett prioriterat område: hållbara

konsumtionskulturer.

Delprogram hållbar konsumtion skiljer sig från övriga delprogram genom ett övergripande metodfo-kus. Samarbetsorganisationerna väljer tematiska områden utifrån lokal kontext. Samarbetsländerna under programperioden kommer att vara: Ukraina, Indien, Filippinerna och Brasilien. Två nya samar-betsorganisationer kommer att sökas under perioden.

5.2.2. Kontext-, makt och intressentanalys Människor har rätt till en säker och hälsosam miljö. Denna rättighet hotas av en ökande global materi-ell konsumtion som utarmar jordens naturresurser och ökar miljöföroreningar. Konsumenter i medel- och höginkomstländer står för en större del av den globala konsumtionen, men en snabbt växande medelklass i låg- och medelinkomstländer kommer också att ytterligare öka sin konsumtion. FN:s Agenda 2030 sammanfattar behovet av att utveckla hållbara konsumtions- och produktionsmönster: “By 2050, the world population will reach 9.5 billion, 70 per cent of which will live in resource-

intensive urban areas. Three billion middle class consumers will join the global economy by 2040.

While the global poverty line of US $1.25 a day in 2010 was less than half the 1990 rate, 1.2 billion

people are still living in extreme poverty. To respond to these challenges within the carrying capacity

of the Earth system, the adoption of sustainable patterns of consumption and production is an impera-

tive, as it conserves through resource efficiency the basis for future development.”25

Samtidigt lever många människor i låg- och medelinkomstländer i fattigdom och har rätt till en ökad tillgång på produkter och tjänster som möjliggör ett gott liv. Människor som lever i fattigdom är också de som är mest utsatta och sårbara för följderna av ohållbar konsumtion, såsom uttömning av naturre-surser, klimatförändringar och spridning av gifter. Naturskyddsföreningen arbetar i linje med FN:s definition av hållbar konsumtion: "the use of services and related products, which respond to basic

needs and bring a better quality of life while minimizing the use of natural resources and toxic materi-

als as well as the emissions of waste and pollutants over the life cycle of the service or product so as

not to jeopardize the needs of further generations” 26

Nya och smartare lösningar behövs för att tillgodose ett ökat konsumtionsutrymme hos en växande medelklass, då brukandet av produkter och tjänster behöver ske på ett hållbart och resurseffektivt sätt. Att konsumera hållbart handlar inte bara om att köpa rätt produkt, det handlar om livslängd på varor, återbruk, att byta och låna och en cirkulär ekonomi där användandet av jordens resurser sker inom planetens gränser och med respekt för både människor och miljö. En resurseffektiv och hållbar pro-duktionscykel med goda arbetsförhållanden bidrar till en säker och hälsosam miljö och förbättrar livs-villkoren för de människor som lever i fattigdom.

Hur människor lever sina liv, hur och vad de konsumerar, skapar en konsumtionskultur med normer och värderingar som formar människors konsumtionsmönster. Medan den största förändringen av konsumentkultur behövs i höginkomstländer27 måste också de konsumtionskulturer som utvecklas i låg- och medelinkomstländer vara hållbara på lång sikt för att säkerställa en effektiv fattigdomsbe-kämpning. Konsumentgrupper med en högre ekonomisk standard blir ofta norm för konsumentgrupper med färre resurser. Därför har ett ändrat beteende i en hållbar riktning hos dessa grupper en direkt inverkan på miljön samt en bredare effekt för att skapa normer i samhället som bidrar till hållbara kon-sumtionskulturer.

Den enskilt viktigaste globala process med relevans för frågan är antagandet av hållbarhetsmålen. Att hållbar konsumtion och produktion är ett eget delmål (nr 12) är både ett bevis på att aktörer som länge jobbat med hållbar konsumtion och produktion har lyckats med att föra upp frågorna på den globala

24

agendan och att en insikt om frågans betydelse för att uppnå en hållbar framtid finns hos alla länders regeringar.

5.2.3. Strategi Delprogram hållbar konsumtion ska verka för att globalt hållbara konsumtionskulturer etableras, där både enskilda konsumenter samt offentliga aktörer har vilja, kunskap och möjlighet att få tillgång till varor och tjänster på ett sätt som möjliggör ett gott liv. Där människors rätt till en säker och hälsosam miljö uppfylls och fattigdom utrotas på ett sätt som är resurseffektivt och i linje med en hållbar ut-veckling inom planetens gränser.

Inom delprogrammet har Naturskyddsföreningen för avsikt att stärka de delar av det civila samhället som kan vara förändringsagenter för hållbara konsumtionskulturer, som representerar de mest utsatta konsumenterna och arbetar för inkludering och stärkt demokrati och som kräver transparens och an-svar från både beslutsfattare och producenter. Lagar och regleringar styr vilka varor som görs lättill-gängliga och synliga på marknaden. Forskning28 har visat att det är i huvudsak dessa typer av struk-turer som styr konsumtionsbeteenden och förändrar normer. För att uppnå förändring och utveckla hållbara konsumtionskulturer, behövs förändring bland många olika aktörer och institutioner och en effektiv växelverkan mellan konsument, producent och beslutsfattare. Genom ökad efterfrågan på hållbara varor och tjänster, kan konsumentmakt vara ett verktyg som påverkar producenterna att anta mer hållbara produktionsmetoder och beslutsfattare att verka för hållbara konsumtionsstrukturer.

Delprogrammet kommer huvudsakligen att arbeta utifrån två strategier:

1) Kapacitetsutveckling, organisering och mobilisering av individuella konsumenter, organisat-ioner och nätverk, så att de får tillgång till information och utbildning som möjliggör för dem att bidra till en hållbar utveckling, utkräva sina rättigheter och ansvar och vara delaktiga i att påverka beslutsfattare och producenter.

2) Bedriva påverkans- och kapacitetsstärkande arbetet gentemot beslutsfattare, myndigheter och producenter så att dessa fattar välgrundade beslut som bidrar till hållbara konsumtionsstruk-turer, som i sin tur möjliggör för konsumenter och andra aktörer att göra ansvarsfulla och håll-bara val av produkter och tjänster och att ställa om till mer hållbara livsstilar.

5.2.4. Samarbetet med samarbetsorganisationerna Naturskyddsföreningen kommer att samarbeta med civilsamhällesorganisationer som kopplar sitt ar-bete på gräsrotsnivå till sitt påverkans- och förändringsarbete på nationell, regional och global nivå. Inom delprogrammet finns både miljö- och konsumentorganisationer. Konsumentrörelsen är en stark rörelse över hela världen och är en viktig aktör i att forma hållbara konsumtionskulturer, på samma sätt som miljörörelsen kan bidra till detta med ett integrerat konsumentperspektiv. En samverkan mel-lan miljö och konsument ger en ökad bredd, når fler målgrupper och nya perspektiv som kan bidra till utvecklingen av effektiva verktyg för grön konsumentmobilisering.

Delprogrammet kommer att fortsätta samarbeta med organisationer i Indien, Ukraina, Filippinerna och Brasilien. Under programperioden kommer två nya samarbetsorganisationer identifieras. Genom sam-arbetet med Consumers International, involveras konsumentorganisationer världen över för att göra gemensam sak i den årliga kampanjen Green Action Week.

25

5.2.5. Delprogrammets mål Delprogrammets mål är att människor som lever i fattigdom har ökad tillgång till varor och tjänster som bidrar till minskad fattigdom och ett hållbart nyttjande av naturresurserna. De är aktiva aktörer i en förändringsprocess för att utveckla hållbara konsumtions- och produktionsmönster och de efterfrå-gar tillgängliga, prisvärda, hållbara och resurseffektiva produkter och tjänster. Ett ökat antal medel- och höginkomsttagare använder sin konsumentmakt och väljer och efterfrågar hållbara varor och tjäns-ter som ökar tillgången och prisvärdheten på dessa.

Prioriterat område ”Hållbara konsumtionskulturer” Delprogrammets fokus ligger på att utveckla effektiva metoder för att mobilisera konsumenter och att stödja och utveckla hållbara konsumtionskulturer. För att uppnå detta behöver samarbetsorganisation-erna även driva och mobilisera konsumenter till ett aktivt påverkans- och upplysningsarbete gentemot producenter och beslutsfattare. För att bidra till det övergripande målet kommer delprogrammet att fokusera på ett prioriterat område: hållbara konsumtionskulturer. Det prioriterade området har tagits fram i samarbete med utvalda samarbetsorganisationer.

Mål: Starka civilsamhällesorganisationer har bidragit till utvecklandet av hållbara konsumtions-kulturer genom effektiva metoder att mobilisera konsumenter och ett aktivt påverkans- och upplys-ningsarbetet gentemot producenter och beslutsfattare.

5.2.6. Målgrupp och andra aktörer Målgrupper är människor som lever i fattigdom i samarbetsländerna med ett behov av ökad tillgång till produkter och tjänster nödvändiga för en värdig levnadsstandard samt konsumenter och konsument-grupper som genom sin konsumentmakt kan påverka utbud och tillgång på hållbara produkter och tjänster.

Även producenter som kan påverka utbudet och tillgängligheten av hållbara varor och tjänster är vik-tiga aktörer att involvera. Likaså aktörer som arbetar för att ta fram och implementera miljömärknings-system ingår i det prioriterade området, samt aktörer med innovativa och nytänkande produktionsmo-deller som bidrar till en hållbar och effektiv resursanvändning.

Målgruppen för påverkansarbete är de lokala och nationella myndigheter som har möjlighet att ut-forma lagar och regleringar på ett sätt som möjliggör och underlättar hållbara konsumtionsval.

I många kulturer är kvinnan ansvarig för hushållskonsumtionen. Det gör kvinnor extra utsatta för vil-seledande marknadsföring, dåliga och osäkra produkter, men understryker samtidigt vikten av att in-volvera kvinnor i förändringsarbetet som krävs för en omställning till hållbara konsumtionskulturer. Att involvera unga är också viktigt, eftersom många unga redan i tidig ålder är exponerade för olika former av budskap som syftar till att skapa en förväntad livsstil och påverka konsumtionsvalen. I takt med att allt fler unga även i Syd har tillgång till digitala verktyg, sprids förväntade livsstilar snabbt över världen.

5.2.7. Globala Påverkansprojekt, (Global Advocacy Projects, GAP) För att utveckla hållbara konsumtionskulturer krävs nytänkande bland många olika aktörer och på många olika nivåer, konsumenter som producenter och beslutsfattare. Delprogrammet ser idéutbyte som grunden till idéutveckling. För att stärka samarbetsorganisationernas och Naturskyddsföreningens eget arbete för att bidra till hållbara konsumtionskulturer i enlighet med delprogrammets mål, kommer samarbetsorganisationerna bjudas in att vara delaktiga i en think-tank för idéutbyte, idéutveckling och gemensamt påverkansarbete. Organisationernas unika erfarenheter kommer att utgöra grunden för

26

think-tanken som samtidigt kommer vara ett forum för nytänkande. I think-tanken sker omvärldsbe-vakning, trendspaning och idéutbyte i syfte att ta identifiera hinder för en hållbar konsumtion och verktyg för att överbrygga dessa. De deltagande organisationerna kommer tillsammans identifiera områden för djupare analys för att stärka påverkansarbetet. De fördjupande analyserna genomförs av relevant aktör, i första hand inom think-tanken, men kunskap kan även sökas utanför då deltagarna anser det värdefullt.

Den enskilt viktigaste globala processen för delprogrammet är Agenda 2030, där bevakning och upp-följning av delmål 12 kommer vara i fokus för påverkansarbetet. En annan process att bevaka är den kommande revideringen av FN:s riktlinjer för konsumenträttigheter. Andra relevanta policyprocesser där beröringspunkter finns regionalt eller globalt, kommer identifieras tillsammans av samarbetsorga-nisationerna i think-tanken.

5.2.8. Delprogrammens kapacitetsutveckling – Green Action Week Målet för delprogrammets kapacitetsutveckling är att samarbetsorganisationerna har utvecklat, anpass-sat och förbättrat sina metoder för att bidra till utvecklingen av hållbara konsumtionskulturer. För att utveckla effektiva verktyg för att mobilisera konsumenter och för att stärka kapaciteten hos samarbets-organisationerna kommer delprogrammet under programperioden att arbeta för ömsesidigt lärande och dynamisk samverkan mellan samarbetsorganisationerna. Detta sker genom direkta kapacitetsstärkande insatser till samarbetsorganisationerna och genom den gemensamma kampanjen Green Action Week där metodutveckling för effektivt kampanjarbete och erfarenhetsutbyte mellan de involverade organi-sationerna är en central del. Green Action Week är en global kampanj för att främja hållbara konsumt-ionsmönster och därigenom bidra till en global hållbar utveckling. I oktober varje år gör organisationer runtom i världen gemensam sak för att uppnå gemensamma mål. Genom främjande av kampanjen vill Naturskyddsföreningen bidra till starkare organisationer, aktiva och kunniga konsumenter, och poli-tiska beslut som driver utvecklingen i hållbar riktning. Green Action Week sker i samarbete med det globala nätverket Consumers International och samarbetsorganisationerna inom programmet.

5.3 Delprogram Jordbruk och livsmedelstrygghet 5.3.1. Sammanfattning På övergripande nivå tar delprogram jordbruk sin utgångspunkt i de nya globala hållbarhets- och ut-vecklingsmålen, Agenda 2030, där lantbruk länkar till ett stort antal av de nya målen. Centralt för verksamheten kommer att vara att bidra till utvecklingen av robusta och resilienta livsmedels- och produktionssystem inom planetens gränser och som tar sin utgångspunkt i agroekologi. Områden som särskilt kommer att prioriteras är utveckling och uppskalning av produktionssystem som baseras på lokala resurser och ekosystemtjänster. Viktigt är att småbrukares skördar ökar liksom produktionen av tillräckligt med näringsriktig ekologisk mat. En diversifierad produktion som har förmåga att buffra mot klimatförändringarna är centralt. Vidare kommer arbetet att fokusera på att småbrukares inkoms-ter och försörjningsmöjligheter ska öka. Ökad tillgång till marknader på olika nivåer är här viktigt.

Delprogrammet genomsyras av ett rättighetsperspektiv som till exempel gäller rätten till tillräckligt med hälsosam och näringsriktig mat, rätten till en ren miljö, rätten till information och kunskap, samt rätten för småbrukare och deras organisationer att vara med och definiera utvecklingen av lantbruket (t.ex. genom dialogplattformar). Särskilt fokus läggs på empowerment av kvinnor samt ungdomar. Delprogram jordbruk avser att fortsätta arbeta i samma riktning som under föregående period, dock med ökade satsningar mot nätverkande och dialogplattformar. Kapacitetsutveckling kommer bland annat att ske inom områdena agroekologi och resiliens samt marknadsutveckling. Delprogram jord-

27

bruk och livsmedelstrygghet kommer att arbeta med att stärka organisationer som organiserar småbru-kare och småbrukares organisationer för att stärka deras roll som katalysatorer och ”drivers” av ut-vecklingen i sina respektive sammanhang. Småbrukare är huvudmålgruppen, både kvinnor, män och ungdomar. Sekundära målgrupper är beslutsfattare, privata sektorn, högre utbildning, tillämpad forsk-ning samt rådgivning.

5.3.2. Kontext-, makt och intressentanalys Trots förbättringar vad gäller den procentuella andelen av världens befolkning som lider av hunger är fortfarande 795 miljoner människor drabbade (FAO et al., 2015). Dessutom lider i storleksordningen två miljarder människor av ”dold hunger” i form av brist på mikronäringsämnen på grund av felaktig och/eller ensidig kost,29 och över 1,9 miljarder lider av fetma och övervikt (WHO, 2015). Sjukdomar associerade till obalanserad kost har ökat dramatiskt och är idag den största dödsorsaken på global nivå30. De flesta som lider av hunger bor på landsbygden och ca 50 % är småbrukare.

På global nivå bidrar jordbruket till att flera av de planetära gränserna har överskridits.31. Dagens livsmedelssystem bidrar till mellan 19 % och 29 % av de globala antropogena klimatgaserna. Dessu-tom bidrar bland annat fossilbränsleintensiv produktion av konstgödsel och kemiska bekämpningsme-del samt utsläpp från energikrävande tillverknings-, process- och förpackningsindustri, livsmedels-transporter mm.32 Jordbruket i låginkomstländer har historiskt bidragit till klimatförändringarna i be-gränsad omfattning. Idag bidrar befolkningsökning i kombination med ändrade dieter (högre proteinin-tag i form av kött, mer mark behövs för foder), högre konsumtion av energi (t.ex. biodrivmedel) och fibrer (t.ex. för textilproduktion/bomull) till att livsmedelsproduktionen på global nivå blir en tung aktör vad gäller en rad miljöaspekter. Det storskaliga industrialiserade jordbruket anpassat till den storskaliga globala livsmedelsindustrin bidrar till denna utveckling. Det industrialisera jordbruket med storskaliga monokulturer kräver idag ofta omfattande insatser av jordbrukskemikalier, konstgödsel och kommersiellt utsäde. Dessutom subventionerar många stater den utvecklingen, inte sällan med hjälp av bistånd från höginkomstländer.

De negativa effekterna av jordbrukets kemikalieanvändning har uppmärksammats i många samman-hang. En ökad och oreglerad användning av jordbrukskemikalier leder till föroreningar av mark, grö-dor och vattendrag vilket utgör ett hot för såväl människors som ekosystemens hälsa. Minskad mång-fald t.ex. vad gäller grödor (arter och sorter) och husdjursraser är ytterligare aspekter som drabbat livsmedelsproduktionen med risk för försämrad resiliens. Mångfald på olika systemnivåer (t.ex. sort, art, fält, gård, landskap) är centralt för jordbrukets resiliens. Tillgång till ett diversifierat odlings-material hänger intimt samman med möjligheten att producera en varierad och näringsriktig kost. Jordbruksindustrins inriktning på förädling av ett fåtal arter och sorter hotar möjligheten för människor som lever i fattigdom att producera en varierad och näringsriktig kost. Rätten till att själv kunna pro-ducera och lagra utsäde är grundläggande för många småbrukare runt om i världen. En diversifierad produktion är också nyckeln till en resilient jordbruksproduktion. Tillgången till vatten är ytterligare en fråga som har stor inverkan på livsmedelsproduktionen. Ändrat klimat ändrar också behovet av vatten.

Livsmedelsproduktionens miljöproblem påverkas av strukturer och problem som till exempel klimat-förändringar, befolkningsökning, konsumtionsförändringar och jordbruksindustrins marknadsstrategier mm. Makt och inflytande att lösa dessa problem har beslutsfattare på olika nivåer till exempel global, kontinental, regional och nationell och nivå, privata sektorn med flera. Konsumenter har inflytande genom sin möjlighet att köpa miljöcertifierade produkter. Civila samhällets roll är i detta sammanhang att lyfta problem och tydliggöra orsakssamband samt att visa på konstruktiva lösningar.33 34

28

Allt fler uppmärksammar dock behovet av att transformera jordbruket i en mer hållbar riktning, och agroekologi lyfts allt oftare fram som en möjlig inriktning. Många småbrukare i låginkomstländer producerar idag sin mat enligt agroekologiska grundprinciper men behöver i högre utsträckning få ta del av resultat från tillämpad forskning och utvecklingsarbete, definiera sina egna behov och delta i formuleringen av program i olika sammanhang. Delprogrammet kommer bland annat att arbeta med anpassningsfrågor relaterade till klimatförändringen (diversifiering, arter och sorter), produktionssy-stem som förebygger problem med skadegörare och kompletterar med biologiska metoder samt med att stödja småbrukares utveckling av system som bidrar till tryggad tillgång till utsäde som är anpassat till lokala förhållanden. I kombination med dessa direkt miljörelaterade frågor kommer delprogrammet att arbeta med marknadsutveckling/miljöcertifierad/ekologisk produktion för att förbättra möjligheter-na att generera inkomster till småbrukare.

Policyutveckling sker inom området agroekologi/ekologiskt lantbruk via ett antal tongivande och dri-vande aktörer, bland annat IPES (International Plattform of Experts on Sustainable Food Systems), FAOs agroekologigrupp och UNCTADs arbetsgrupp för handel med ekologisk produktion, finansiella behov för utvecklingen av ekologisk produktion mm. Aktörer inom det civila samhället som driver policyutveckling på global nivå är t.ex. IFOAM och TWN. Afrikanska Unionen har blivit en drivande aktör för att utveckla det ekologiska lantbruket i afrikanska länder och har etablerat en plattform då man inser att ekologiska produktionsformer ger flera fördelar såsom livsmedelstrygghet, positiva ef-fekter på miljön samt marknadsmöjligheter. Arbetet sker i nära samverkan med det civila samhället och Naturskyddsföreningens samarbetsorganisationer har samordnande nyckelfunktioner. I Filippiner-na och Brasilien pågår utveckling av formella strukturer för att på olika sätt stimulera utvecklingen, exempel är särskilda program för stöd till utvecklingsarbete, marknadsutveckling och offentlig upp-handling. Naturskyddsföreningens samarbetsorganisationer deltar i detta arbete.

Jordbrukssektorn skulle kunna prestera bättre i många fattiga länder. Orsakerna är många, bland annat kvinnors bristande tillgång till utbildning, resurser och möjligheter. Kvinnor utgör en stor del av ar-betskraften inom jordbruket i många fattiga länder och det är kvinnorna som ofta producerar mat till familjen. Att på olika sätt stärka kvinnor i jordbrukssektorn är ofta ett effektivt sätt att bidra till ökad produktion, ökad livsmedelstrygghet och ökade inkomster vilket i nästa steg leder till bättre hälsa för familjen, barnen får ökade möjligheter att gå i skolan och tillgodogöra sig undervisning mm. Alltmer uppmärksamhet riktas också på kvinnors roll i utvecklingen av värdekedjor och marknader. Dessutom ökar succesivt medvetenheten om kvinnors arbetsbörda generellt, bristande tillgång till information och utbildning, bristande deltagande i olika fora, möjlighet att äga, arrendera och ärva mark, bristande tillgång till och möjlighet att delta i innovation och teknisk utveckling, utveckling av värdekedjor, livsmedelsförädling, utveckling av värdekedjor och marknadsföring mm. I en FN-rapport uppskattas kostnaden för ”the gender gap in agricultural productivity” i Uganda till 67 miljoner USD.35

5.3.3. Strategi För att uppnå delprogrammets mål bör arealen med ekologisk produktion öka liksom produktionen. Antalet eko-lantbrukare bör bli fler, organiserinen av eko-lantbrukare öka och småbrukare bör erbju-das mer support och kapacitetsutveckling. Vidare bör eko-lantbrukarnas inkomster öka och levnads-förhållanden bli bättre.

Delprogram jordbruk och livsmedelstrygghet kommer att samarbeta med och stödja organisationer som bidrar till att uppfylla identifierade mål. Det är organisationer med gedigen kunskap om kärnverk-samheten; jordbruk och miljö. Huvudmålgruppen är småbrukare och deras organisationer. Arbetssätt som visat sig effektiva är olika typer av rådgivningsverksamhet, ”training of trainers”, ”farmer field

29

schools”, demonstrationsgårdar och demonstrationsodlingar, workshops och erfarenhetsutbyten (lo-kalt, nationellt).

Delprogrammet kommer att lägga tyngdpunkten i sitt policyarbete på att stödja den utveckling som startats i Afrika med stöd till drivande organisationer som förutom sitt grundläggande jordbruks- och miljöarbete också arbetar med att utveckla plattformar för att stödja det ekologiska lantbruket som motkraft till jordbruksindustrins kraftfulla expansion på kontinenten. Vidare kommer delprogrammet att arbeta med kapacitetsutveckling och dokumentation inom området resiliens som ett kraftfullt in-strument för policypåverkan, följa och delta i FAOs arbete med att utveckla agroekologi, följa och informera om IPES arbete, UNEPs arbete med frågan, UNCTADs arbete med sektorns behov av finansiering, IFOAM, UN HLPE mm. Förutom arbete med Naturskyddsföreningens samarbetsorgani-sationer planeras samarbete med Afrikanska Unionen, FAOs agroekologigrupp, Sida, SRC och andra finansiärer (SDC, Bread for the World, Miserior m.fl.). Ytterligare aktörer som kan vara intressanta för samarbete är konsumentorganisationer (t.ex. CI), privata sektorn/svenska livsmedelskedjor, tillämpad forskning och högre utbildning, IFOAM, UNEP, UNCTAD, IPES med flera.

5.3.4. Samarbetet med samarbetsorganisationerna De flesta samarbetsorganisationerna inom delprogram jordbruk är medlemsbaserade organisationer som samlar mellan 30-40 000 till 1-1,5 miljoner småbrukare. Organisationerna arbetar främst med kapacitetsutveckling av småbrukare, organiserar lokala utsädesbanker, uppsamlingsställen för försälj-ning, lokala marknader, demonstrationsodlingar och demonstrationsgårdar, arrangerar kunskapsutby-ten lokalt och nationellt mm. Dessutom arbetar samarbetsorganisationerna i varierande omfattning med påverkansarbete mot olika målgrupper, till exempel beslutsfattare på olika nivåer och konsumen-ter. De ingår i lokala och nationella dialogplattformar och kommittéer för utveckling av området eko-logiskt lantbruk, agroekologi, miljö mm. och de samarbetar med den tillämpade forskningen, skolor och högre utbildning.

Centro Ecologico (Brasilien) får projektstöd från svenska Framtidsjorden. Organisationerna har en lång vänskapsrelation. NOGAMU får stöd direkt från Sida tom 2017 för ett marknadsutvecklingspro-jekt. Stödet är avsett för ett avgränsat projekt.

5.3.5. Delprogrammets mål Delprogrammets mål är en hållbar produktion och konsumtion av livsmedel där alla har tillgång till tillräckligt med näringsriktig mat. Delprogrammet fokuserar särskilt på att småbrukare har fått det bättre (levnadsförhållanden och försörjningsmöjligheter) – genom att utveckla ett ekologiskt lantbruk med högre produktion samt genom bättre tillgång till marknader.

För en hållbar utveckling är det viktigt att både kunskap från forskning och utvecklingsarbete kombin-eras med den lokala kunskap som lantbrukare har. Naturskyddsföreningen poängterar nödvändigheten av att såväl ekologiska som sociala och ekonomiska faktorer ingår och tas hänsyn till i arbetet. Be-greppet multifunktionalitet är centralt och tydliggör lantbrukets olika roller och funktioner och hur de är sammankopplade. Lantbruket producerar många typer av olika ekosystemtjänster, inte bara livsme-del, foder, fibrer och biobränslen utan även immateriella nyttigheter som social trygghet.

5.3.6. Verksamhetens prioriterade områden I Afrika genomfördes under våren 2016 en omfattande utvärdering (i samverkan med SDC) av verk-samheten inom EOA (Ecological Organic Agriculture) Initiativet (EOA-I) i vilket alla samarbetsorga-nisationer i Östafrika deltar. Resultatet av utvärderingen och föreslagna rekommendationer har inte-

30

grerats i ansökan. Kampanjer (t ex Green Action Week), nätverkande, arbete med politisk påverkan, projektarbeten (t.ex. inom områdena agroekologi, resiliens, PGS), idé- och kunskapsutbyten (på lokal, nationell, regional, kontinental och global nivå och mellan olika aktörer) samt utvecklad aktörssam-verkan planeras ske inom ramen för organisationsstödet. Verksamheten kommer att genomföras i Eti-opien, Kenya, Uganda, Filippinerna och Brasilien.

Prioriterat område 1

Mål: Småbrukares produktion av tillräckligt med näringsriktig ekologisk mat har ökat genom en di-versifierad produktion som klarar av att buffra mot klimatförändringarna.

Verksamheten kommer att fokusera på följande områden: • Production methods; soil fertility, soil quality, biological pest management • Biodiversity on different scales, agrobiodiversity, seeds (in situ seed banks) • Climate resilient production systems (focus on adaptation)

Målgrupp och andra aktörer

• Småbrukare och deras organisationer • Aktörer på policynivå; statliga aktörer, myndigheter, Afrikanska Unionen m fl. • Aktörer inom utbildning, rådgivning och tillämpad forskning/utvecklingsarbete • Civila samhällets organisationer ingår i dialogplattformar och nätverk med olika aktörer för att

driva på utvecklingen från olika håll

Prioriterat område 2 Mål: Småbrukarna (småskaliga ekologiska jordbruk) och deras organisationer får tillgång till marknad och möjlighet att sälja sina ekologiska produkter (hos grossister, dagligvaruhandel och andra mark-nadsaktörer) av god kvalitet samt till bra priser.

Verksamheten kommer att fokusera på följande områden: • Value chain development, certification (PGS) • Small scale food processing, value addition • Local food production, reducing middlemen • Connection to consumers

Målgrupp och andra aktörer

• Småbrukare och deras organisationer • Aktörer på policynivå; statliga aktörer, myndigheter, Afrikanska Unionen, de ekonomiska ge-

menskaperna REC m fl. • Grossister, dagligvaruhandel och andra marknadsaktörer(nyckelaktörer som har tillgång till

marknader och utgör viktiga kontakter)

5.3.7. Globala Påverkansprojekt (Global Advocacy Projects, GAP) Målet med projektet är en ökad produktion, konsumtion och handel av/med ekologiska livsmedel. Fokus kommer att ligga på Afrika och samverkan kommer huvudsakligen att ske med Biovision Af-rica som på kontinental nivå koordinerar EOA-I och PELUM Kenya som koordinerar initiativet i Öst-afrika. För att kunna bedriva ett effektivt påverkansarbete krävs gedigna underlagsrapporter och in-formationsmaterial varför en särskild satsning kommer att ske på material som visar på hur ekologiskt lantbruk kopplar till agroekologi och resiliens samt hur det bidrar till att de globala utvecklingsmålen

31

uppnås. Materialet kommer att användas för påverkansarbete gentemot olika aktörer på nationell och kontinental/global nivå t.ex. genom samverkan med EOA-I, IFOAM och CFS (Committee for Food Security). Metod är rapporter, arrangerande och deltagande i seminarier, workshops och dialogplatt-formar.

5.3.8. Delprogrammens kapacitetsutveckling Under verksamhetsperiod 2013-2016 har kapacitetsutveckling skett bland annat inom områdena PGS36, resiliens och marknadsutveckling. Inför den kommande verksamhetsperioden planeras kapaci-tetsutveckling inom områden som Agenda 2030, resiliens, agroekologi och agroforestry, marknadsut-veckling; certifiering och konsumentpåverkan samt utveckling av indikatorer för hållbar produktion och konsumtion.

Delprogramet avser också att arbeta med projekt för att utveckla och utvärdera metoder för att utvär-dera hållbarhet. Resiliens assessments och utvecklingen av indikatorer är exempel på detta och ett pilotprojekt startade 2014 i samverkan med partnerorganisationer, Albaeco och SRC. För att resiliens-teorierna ska kunna omsättas i praktiken krävs att de integreras i verksamhet i fält. Det är centralt att praktiker och forskare samverkar och bidrar med sina respektive kunskaper och erfarenheter för att detta ska ske. Både regeringen och Sida har uttryckt intresse för att skala upp arbete med resiliens.

Delprogrammet arbetar med agroekologi som utgångspunkt för verksamheten. Agroekologi är den vetenskapliga basen för ekologiskt lantbruk. Samverkan planeras med olika aktörer inom både praktik, forskning och FAOs agroecology team.

5.4 Delprogram Klimat 5.4.1. Sammanfattning Delprogrammet kommer att fokusera på omställningen till ett 100 % förnybart energisystem som till-godoser energibehovet för människor som lever i fattigdom. Utgångspunkten för verksamheten är att alla människor har rätt till lika stort utsläppsutrymme. Under föregående programperiod genomgick delprogrammet en strategisk omorientering som ledde till ett snävare sak- och geografiskt fokus. Del-programmet har nu ett tydligt fokus på energifrågor i medelinkomstländer, utifrån energins betydelse för utveckling och bidrag till klimatförändringar. Samarbetsländerna under programperioden kommer att vara Indien, Brasilien, Sydafrika, Uganda och Ukraina. Flera av dessa länder är regionala ledare och kommer sannolikt att bestämma både takt och inriktning på utvecklingen inom energisektorn för andra låg- och medelinkomstländer.

Delprogrammet kommer arbeta inom två prioriterade områden. Hållbar energiförsörjning handlar om att influera nationella energiplaneringsprocesser i en hållbar inriktning och omfattar både proaktiva och reaktiva strategier för socialt och miljömässigt hållbara energisystem. En ambitiös nationell och

global klimatpolitik för en hållbar omställning handlar om att inom ramen för den nationella politiken i samarbetsländerna och inom de internationella klimatförhandlingarna arbeta för en hållbar och ambi-tiös klimatpolitik, dvs. ambitiösa mål för utsläppsminskningar och klimatanpassning, samt finansiering som möjliggör detta.

5.4.2. Kontext-, makt och intressentanalys Växthusgaser i atmosfären, ytvattentemperaturer och den globala havsnivån passerade år 2015 alla tidigare uppmätta nivåer.37 Klimatförändringarnas effekter, så som extremare väder, påverkar vatten-tillgång och livsmedelproduktionen men även stabilitet och säkerhet samt migrationsflöden. Framtida

32

effekter kommer att vara katastrofala om utsläppen av växthusgaser inte minskar. Enligt FN:s klimat-panel är det ytterst sannolikt att människans utsläpp av växthusgaser är orsaken till klimatförändring-arna.38 Klimatfrågan är en rättvisefråga. De människor som lever i fattigdom, och därmed i minst ut-sträckning bidrar till utsläppen av växthusgaser, är de som drabbas värst av klimatförändringarnas effekter. De har begränsat inflytande över samhällsutvecklingen och därför sämst förutsättningar att hantera och anpassa sin tillvaro till ett förändrat klimat. Kvinnor tillhör de mest marginaliserade och är därför en särskilt sårbar grupp. Fattigdomsbekämpningen riskerar att avstanna eller gå om intet om klimatförändringarna inte hejdas.

Energisektorn står för nära två tredjedelar av de globala växthusgasutsläppen samtidigt som 1,1 mil-jarder människor lever utan tillgång till elektricitet och 2,9 miljarder är beroende av traditionella ener-gislag, så som biobränslen, för matlagning.39 Tillgång till ekonomiskt överkomliga, tillförlitliga och moderna energitjänster är avgörande för att tillgodose grundläggande mänskliga behov och för social och ekonomisk utveckling; den är en förutsättning för fattigdomsbekämpning. Konventionen om av-skaffande av diskriminering av kvinnor (CEDAW)40 erkänner energitillgång som en mänsklig rättighet och att kvinnor generellt påverkas oproportionerligt av bristen på modern energi. Detta eftersom deras tillgång till, och fördelar av, energi ytterligare begränsas av könsroller. Utan tillgång till modern energi tvingas kvinnor och flickor ägna flera timmar om dagen åt att samla biobränslen för att tillgodese hus-hållens energibehov. Det begränsar deras möjligheter att ägna sig åt inkomstgenerande aktiviteter, utbildning, sociala och politiska aktiviteter utanför hushållet. Sjukdomar orsakade av inomhusförore-ningarna, som uppstår vid förbränningen av biobränslen, leder till fler dödsfall bland kvinnor och barn än HIV/Aids, malaria, tuberkolos och undernäring tillsammans.41 Användningen av biobränslen tär på skogsresurser och avskogningen bidrar ytterligare till klimatförändringarna. De män och kvinnor som idag inte har tillgång till modern energi måste få öka sin energianvändning samtidigt som den samlade klimatpåverkan globalt måste minska.

Delprogrammet koncentreras till medelinkomstländer med stora ojämnlikheter och utbredd fattigdom. Länderna brottas redan idag med frågor om tillgång till energi och energifattigdom, dvs. bristen på tillgång till moderna energitjänster, samtidigt som deras utsläpp av växthusgaser ökar. En omställning till förnybar energi behövs. Förnybar energi och energieffektivitet finns visserligen på flera av samar-betsländernas politiska agendor, men de största investeringarna görs i fossil energi och kärnkraft. Denna utveckling stöds av starka ekonomiska intressen och inte sällan också av utvecklingsbanker och internationella finansinstitut. Den expansion av förnybar energi som sker drivs av vinstdrivna företag som inte har några ekonomiska incitament eller skyldigheter att tillhandahålla energi till människor som lever i fattigdom. Dessa energilösningar tenderar därför att följa samma mönster som den fossila energin – storskaliga lösningar som syftar till att förse den växande industrin med billig energi. Margi-naliserade människor har inte inflytande över, och gynnas inte, av den rådande energipolitiken. Tvär-tom försämras ofta både deras möjligheter att utöva sina rättigheter och deras tillgång till naturresur-ser, till följd av storskaliga fossila och förnybara energiprojekt (t.ex. dammar, kolkraftverk, oljeutvin-ning). Projekten leder inte sällan till landgrabbing, allvarliga kriser inom dricksvatten- och livsmedels-försörjning och har dessutom ofta en negativ inverkan på klimatförändringarna.

Det är tydligt att hur den förnybara energisektorn är organiserad och kontrollerad är avgörande för dess fattigdomsreducerande verkan. Idag bor de flesta som saknar tillgång till energi på landsbyggden eller på avlägsna platser, till vilka det är dyrt att bygga ut nationella transmissionsnät. Decentrali-serade förnybara energilösningar, så som solceller, småskalig vattenkraft och vindenergi, som inte är anslutna till transmissionsnäten, är därför det effektivaste sättet att förse dessa människor med modern energi. Majoriteten av den nygenererade energin, som behövs för att säkerställa allmän energitillgång till 2030 i enlighet med Agenda 2030, behöver komma från denna typ av lösningar.42 För att elektrici-

33

teten ska vara ekonomiskt överkomlig och för att energilösningarna ska skapa lokala arbetstillfällen så är det viktigt att lokalsamhällena har kontroll över energilösningarna.

I Paris 2015 lyckades världens länder för första gången enas om ett klimatavtal för att hålla ökningen av den globala medeltemperaturen väl under 2°C över förindustriell nivå, och eftersträva att begränsa den till under 1,5°C. Varken de nationella klimatplaner, som utgör grunden för Parisavtalet, eller de ansträngningar som idag görs på klimatområdet, är tillräckliga för att nå avtalets målsättning. En del av problemet är att klimatplanerna inte genomsyras av grundprincipen i FN:s klimatkonvention om gemensamt men delat ansvar. Principen innebär att länder med historiskt ansvar för att ha orsakat kli-matförändringarna och kapacitet möta dessa, måste minska sina utsläpp avsevärt för att lämna ut-släppsutrymme för låg- och medelinkomstländer. Innan avtalet träder i kraft år 202043 måste därför ambitionerna höjas. Vidare är genusperspektivet i avtalet svagt och måste stärkas. I Paris bekräftades tidigare löften om internationell klimatfinansiering44 som höginkomstländer har åtagit sig för att finan-siera insatser för klimatanpassning och utsläppsminskningar i låg- och medelinkomstländer. Beslut om att medlen ska öka från år 2025 fattades, men inga konkreta åtgärder eller siffror presenterades av höginkomstländer som hittills inte levt upp till sina finansieringslöften.45

Uppemot 50 miljarder USD behövs årligen fram till 2030 för att uppnå universell energitillgång,46 och nästan hälften av dessa medel behöver komma från bilaterala och multilaterala källor.47 Anledingen till att offentliga medel är en nyckelfaktor i energiutbyggnad för människor som lever i fattigdom är att privata aktörer ser dessa projekt som osäkra och olönsamma investeringar. Trots att energisektorn är en stor mottagare av internationell offentlig klimatfinansiering går endast 3,5 % av sektorns medel till utbyggnaden av decentraliserade energisystem. Detta motsvarar 0,2 % av de medel som årligen behövs för att uppnå universell energitillgång till 2030. 48 Till stor del beror detta på att regelverk för aktörer som kanaliserar klimatfinansiering, så som den Gröna Klimatfonden49 och utvecklingsbanker, tenderar att gynna storskaliga energilösningar framför decentraliserade. Exempelvis går endast en tiondel av Världsbankens energiinvisteringar till projekt för att öka energitillgången och endast en femtedel av dessa till decentraliserade energilösningar.50 Världsbankens policyer sätter ofta standarden för andra utvecklingsbankers lån och investeringar. Detta har stor betydelse, då BRICS-länderna gemensamt och individuellt har startat utvecklingsbanker som tillsammans kanaliserar mer pengar än Världsbanken.

5.4.3. Strategi Män och kvinnor som lever i fattigdom måste få inflytande i beslutprocesser för de ska få sina energi-behov uppfyllda och för att utbyggnaden av energi inte ska försämra deras levandsvillkor. Natur-skyddsföreningen stödjer samarbetsorganisationernas arbete med att kunskaps- och kapacitetsstärka denna målgrupp, på både individuell och organisatorisk nivå, för att medvetandegöra målgruppens medlemmar om deras rättigheter. Genom möjligheter till organisering och plattformar för interaktion med beslutfattare och ansvarsbärare möjliggör samarbetsorganisationerna deltagande och tillfälle för målgruppen att utkräva sina rättigheter. Flera samarbetsorganisationer gör särskilda satsningar för att öka kvinnors deltagande och inflytande.

Naturskyddsföreningen stödjer samarbetsorganisationernas påverkansarbete på nationell, regional och global nivå för att regeringar ska föra en ambitiösare klimatpolitik. På nationell nivå måste regeringar-na ta sitt ansvar för att tillgodose sina befolkningars energibehov och minska utsläppen av växthusga-ser. Samarbetsorganisationernas påverkansarbete får extra tyngd, relevans och genomslag av deras kunskaper och erfarenheter från gräsrotsnivå. Inom klimatförhandlingarna stödjer Naturskyddsför-eningen samarbetsorganisationernas arbete med att stärka flera låg- och medelinkomstländernas roll i förhandlingarna för att åtagandena under Parisavtalet ska spegla länders historiska ansvar för, och kapacitet att möta, klimatförändringarna.

34

Naturskyddsföreningens policyarbete kommer att fokusera på påverkan i processer kring globala stra-tegier för finansiering av energiinvesteringar och internationell klimatfinansiering. Världsbanken måste revidera sina policyer och omorientera sina investeringar i enlighet med klimatkonventionen och Agenda 2030. Regelverket för den Gröna Klimatfonden måste förändras så att ökade resurser går till utbygganden av decentraliserade energisystem i låg- och medelinkomstländer. Naturskyddsför-eningen kommer exempelvis att lyfta dessa frågor gentemot den svenska representanten i Gröna Fon-dens styrelse samt i dialogforum om Världsbanken och Internationella valutafonden med Utrikesde-partementet och Finansdepartmentet.

Agenda 2030, framförallt mål 7 och mål 13, ger ytterligare stöd till delprogrammets arbete och kom-mer att fungera som en hävstång i samarbetsorganisationernas och Naturskyddsförenings påverkansar-bete.

5.4.4. Samarbetet med samarbetsorganisationerna Naturskyddsföreningen kommer samarbeta med miljöorganisationer i Indien, Brasilien, Sydafrika, Ukraina och Uganda. Organisationsportföljen kommer att bestå av organisationer som har inflytande samt kapacitet att påverka nationell och global energi- och klimatpolitik. Organisationerna kopplar sitt arbete på gräsrotsnivå till sitt påverkans- och förändringsarbete på nationell och även regional och global nivå. Delprogrammet planerar att expandera verksamheten i Indien för att öka fokus på landets nationella energipolitik.

5.4.5. Delprogrammets mål Starka civilsamhällesorganisationer, nätverk och lokalsamhällen har påverkat relevanta beslutsfattare på nationell, regional och global nivå i syfte att säkerställa en övergång till en hållbar energiförsörj-ning baserad på uppfyllda åtaganden och principer enligt FN: s klimatkonvention.

Ett starkt och organiserat civilsamhälle på nationell, regional och global nivå är en förutsättning för omställningen till ett 100 % förnybart energisystem som tillgodoser energibehovet för människor som lever i fattigdom. Samarbetsländernas nationella energiplaneringsprocesser befinner sig i kritiska lägen och det är viktigt att civilsamhället är med och påverkar utvecklingen i en hållbar riktning. På en glo-bal nivå måste ambitionerna under Parisavtalet höjas och genomsyras av gemensamt men delat ansvar för att målsättning i avtalet ska kunna nås. Klimatfinansiering och offentliga investeringar är medel för att bidra till klimaträttvisa och energiomställning och en viktig del i pusslet.

5.4.6. Verksamhetens prioriterade områden För att bidra till det övergripande målet kommer delprogrammet att fokusera på följande två priorite-rade områden. Hållbar energiförsörjning, handlar om att genom proaktiva och reaktiva strategier på-verka nationella energiplaneringsprocesser i en hållbar inriktning. En ambitiös nationell och global

klimatpolitik för en hållbar omställning, handlar om att nationellt och globalt arbeta för ambitiösa utsläppsminskningar och klimatanpassning samt finansiering som möjliggör detta. De prioriterade områdena är nära sammankopplade. Ambitiösa klimatåtaganden behövs för att minska de globala ut-släppen av växthusgaser vilket förutsätter en energiomställning då energisektorn står för nära två tred-jedelar av utsläppen. För att energiomställning ska vara socialt och miljömässigt hållbar fordras ett energisystem som levererar utsläppsminskingar och ökad energitillgång för människor som lever i fattigdom.

Prioriterat område 1: Hållbar energiförsörjning För att ställa om till en hållbar energiförsörjning är det nödvändigt att exponera ”falska lösningar”, dvs. energialternativ och andra metoder som lanseras som lösningar på energi- och klimatkriserna,

35

men vars sociala och miljömässiga konsekvenser undergräver en hållbar utveckling. Samtidigt är det viktigt att visa på vilka alternativ som finns genom att ta fram policyförslag som främjar en expansion av förnybar energi och förbättrad energitillgång. Kritisk gransking av finansieringsflöden till och upp-handlingar av olika energiprojekt, samt att verka för att förändra dessa regelverk, behövs för att under-lätta energiomställningen.

Mål: Relevanta myndigheter har erkänt civilsamhället och lokalsamhällen som centrala aktörer i ener-giplaneringsprocesser. Energiplaneringsprocesserna är därmed influerade av civilsamhällets ställnings-tagande mot falska lösningar och för förnybara energilösningar som ökar den allmänna energitill-gången.

Det prioriterade området är verksamt i Brasilien, Sydafrika, Indien, Ukraina och Uganda.

Målgrupp och andra aktörer Den primära målgruppen är människor som lever i energifattigdom i samarbetsländerna. Deras infly-tande över de nationella energiplaneringsprocesserna måste öka för att deras rätt till en värdig levnads-tandard ska införlivas. Kvinnor utgör en särskilt viktig målgrupp då en jämnare könsrepresentation i beslutsfattande sammanhang behövs för att kvinnors rättigheter och energibehov, i samma utsträck-ning som mäns, ska beaktas. Målgruppen för påverkansarbete är de nationella myndigheter som är ansvariga för, och inblandade i, energiplaneringsprocesserna. Andra viktiga aktörer är organisationer och nätverk som arbetat för att främja hållbara energisystem på nationell nivå.

Prioriterat område 2: En ambitiös nationell och global klimatpolitik för en hållbar omställning Parisavtalet utgör en ram som nu måste fyllas med innehåll för att undvika framtida katastrofala effek-ter av klimatförändringarna. Ett starkt och välorganiserat civilsamhäll från låg- och medelinkomstläder behövs för att stärka ländernas deltagande och position i klimatförhandlingarna. Det behövs också för att de effektivt ska kunna påverka sina regeringar till att ta ett större ansvar för utsläppsminskningar samt för att hålla dem ansvariga för sina åtaganden, både nationellt och inom ramen för klimatförhand-lingarna. Det civila samhället behöver öka sin vetenskaliga kunskap om klimatförändringarna och sin argumentation kring klimatkonventioners grundläggande principer för att kunna följa och påverka händelseutvecklingen i klimatförhandlingarna, den Gröna Klimatfonden och utvecklingsbanker. Detta är viktigt för att deras respektive land ska kunna säkra den klimatfinansiering och tekniköverförring som behövs för omställningen till en fossilfri och klimatresilient utveckling.

Mål: Relevanta regeringar har höjt sina nationella och globala ambitioner gällande utsläppsminskingar och anpassning. Parisavtal och regelverk för internationell klimatfinansiering har konkretisertas för att säkerställa långsiktig, pålitlig och transparent finansiering till anpassning, utsläppsminskingar och hållbara energisystem. Det prioriterade området är verksamt i Brasilien, Sydafrika, Indien, Uganda, Ukraina samt på global nivå via nätverksorganisationer.

Målgrupp och andra aktörer Den primära målgruppen är människor vars livsvillkor påverkas mest av klimatförändringarna och de måste därför får delta i utformningen av den nationella och globala klimatpolitiken. I internationella samanhang representerar samarbetsorganisationerna deras intressen. Andra civilsamhällesorganisat-ioner från låg- och medelinkomstländer, och till viss del även representanter från deras regeringar, utgör målgruppen för de kapacitetstärkande insatser som samarbetsorganisationerna genomför i syfte att stärka ländernas deltagande och position i klimatförhandlingarna. Samtidigt är representanterna från regeringarna målgruppen för påverkansarbetet vars syfte är ambitiösare klimatåtagande, både

36

nationellt och globalt. Organisationer och nätverk på internationell nivå, samt organisationer och nät-verk som är aktiva i arbetet kring klimatkonventionen är andra viktiga aktörer.

5.4.7. Globala Påverkansprojekt, (Global Advocacy Projects, GAP) Utvecklingsfinansiering - ett medel för att utrota energifattigdomen: Världsbanken antog 2013 Energy Sector Direction Paper som sätter riktlinjer för bankens investeringar i energisektorn med fokus på förnybar energi och energitillgång. Trots detta sker huvuddelen av bankens investeringar i expansionen av fossil energi och bidrar bara marginellt till ökad energitillgång för människor som lever i fattigdom. Syftet med det globala påverkansprojektet är att verka för att Energy Sector

Direction Paper revideras för att säkerställa att bankens investeringar sker i enlighet med klimatkon-ventionen och Agenda 2030, dvs. att de levererar utsläppsminskningar och ökad energitillgång för människor som lever i energifattigdom. Projektet bidrar till uppfyllandet av målet för det andra priori-terade området.

5.4.8. Delprogrammens kapacitetsutveckling Mål för delprogrammets kapacitetsutveckling är att samarbetsorganisationerna har tillräcklig kompe-tens i sakfrågan, så att de kan bedriva effektivt påverkansarbete kring en hållbar naturresursförvaltning och förnybara decentraliserade energisystem. Tillsammans med delprogrammen för marina ekosystem och fiske, tropisk skog samt miljögifter kommer delprogrammet fortsätta den kapacitetsutvecklingen på olika teman kopplade till naturresursförvaltning som bedrevs under föregående period.

Delprogrammen för miljögifter och klimat kommer tillsammans att göra en satsning på kapacitetsut-veckling och erfarenhetsutbyte på temat gruvor och decentraliserade förnybara energisystem. Trots kolkraftens allvarliga konsekvenser för marginaliserade människors hälsa och trots dess bidrag till utsläppen av växthusgaser så forsätter regeringarna i flera av samarbetsländerna sina investeringar i kolkraft. Samtidigt saknar regeringarna erfarenhet av att leverera energi till människor som lever i fattigdom. För att kunna bedriva effektivt påverkansarbete, så är det viktigt att samarbetsorganisation-erna utvecklar sin kunskap och argumentation för att visa på varför förnybara decentraliserade energi-system är ett alternativ till kolkraft.

5.5 Delprogram Tropiska marina ekosystem och fiske 5.5.1. Sammanfattning Under perioden 2017–2020 kommer Naturskyddsföreningens globala marina delprogram fortsätta att arbeta för ett hållbart nyttjande och förvaltning av tropiska marina och kustekosystem, minskad fattig-dom och tryggad tillgång till mat i marginaliserade kustsamhällen. Nytt för denna period är att fokus flyttas från diskussioner och antagandet av riktlinjer och policyer, såsom ”FAOs Voluntary Guidelines for Securing Sustainable Small Scale Fisheries in the Context of Food Security and Poverty Eradicat-ion” (SSF Guidelines) och EU:s reformerade fiskepolicy, till implementering. En viktig del i proces-sen mot en transparent och hållbar fiskepolitik, som tar hänsyn till det småskaliga fisket och bygger på mänskliga rättigheter, är ett aktivt deltagande av civilsamhället. Särskilt delprogrammets samarbetsor-ganisationer Masifundise (Sydafrika) och CFFA (globalt nätverk) kommer fortsatt att ha en viktig och koordinerade roll i denna fas.

Delprogrammet kommer att lägga större fokus vid påverkansarbete inom framförallt EU:s fiskeorgan (COFI) och FN:s livsmedels och jordbruksorgan (FAO). Större vikt kommer också att läggas vid hel-hetssyn (ekosystemansatsen) vad gäller ett hållbart nyttjande av marina och kustekosystem och dess förvaltning. Två områden kommer att ges särskild prioritet: 1) Social och ekologisk resiliens i kust-

37

samhällen samt 2) Implementering av lagar och policyer relevanta för en europeisk och internationell fiskepolitik som främjar ett hållbart småskaligt fiske. Delprogrammet kommer fortsatt att samarbeta med organisationer i Kenya, Sydafrika, Brasilien, Bryssel/Västafrika, Indonesien och Filippinerna. Delprogrammet planerar att utökas med en ny samarbetsorganisation under perioden. På grund av landfokuseringsprocessen så är Ecuador och samarbetsorganisationen C–Condem, liksom det latina-merikanska nätverket Red Manglar, utfasade inför denna period. Likaså kommer det globala nätverket ICSF ej att ingå i det marina delprogrammet under kommande programperiod. Detta beror på att nät-verket genomgår en intern omstrukturering med förmodad upplösning som resultat, och de har därmed avböjt fortsatt stöd.

5.5.2. Kontext-, makt och intressentanalys Nästan hälften av världens befolkning lever i kustzonerna och enligt FN:s livsmedel och jordbruksor-gan, FAO, är ca 820 miljoner människor direkt eller indirekt beroende av fiske och vattenbruk för sin överlevnad (FAO 2014)51. Enbart i Afrika söder om Sahara sysselsätter fiskesektorn ca 30–35 miljoner människor och därtill uppskattas ca 200 miljoner människor vara beroende av fisk som primär prote-inkälla (WorldFish 2016)52.

Fiskeresurserna hotas av att belastningen på marina och kustekosystem, såsom mangrove, sjögräs och korallekosystem (det s.k. kustlandskapet), samt fiskeresurser (marint, kust och inlandsfiske) är fortsatt hög. Däribland märks klimatförändringar, föroreningar, habitatförstörelse, skövling av mangrove, ohållbart vattenbruk och kustexploatering i form av storskalig turism, hamnbyggen, industrier, gruv- och oljeindustrier.

Några av de största hoten mot en hållbar utveckling och människors välbefinnande återfinns inom fiskesektorn. Problem med illegalt och oreglerat fiske, destruktiva fiskemetoder och överfiske, fram-förallt av industriella flottor, är fortsatt stora. Enligt beräkningar från ”Sea Around Us” så har världens fiskbestånd minskat med 1,22 miljoner ton (ca 1 % per år) sedan 199653. Utvecklingen kommer att få förödande konsekvenser för såväl miljön (störningar i näringskedjor, habitatförstörelse) som männi-skors hälsa och försörjningsmöjligheter om den fortsätter. I en ny rapport uppskattas ca 845 miljoner människor (11 %) världen över att inom snar framtid lida brist på essentiella omega–3 syror, zink, järn och vitamin A – detta är särskilt allvarligt i marginaliserade kustsamhällen runt ekvatorn där merpar-ten av proteinupptaget sker i form av fisk54.

Flertalet kustnationer i låg och medelinkomstländer är också drabbade av sociala och politiska orättvi-sor vilka kännetecknas av ojämställdhet, ojämlikhet, korruption, bristande demokrati, diskriminering och systematiskt kränkande av mänskliga rättigheter. En ökad globalisering har vidare lett till såväl privatisering av allmänna resurser, konflikt över markanvändning liksom nya konsumtionsmönster, vilket i sin tur resulterar i minskade möjligheter till alternativ försörjning och födointag.

Kvinnor och unga är särskilt utsatta på grund av ojämställdhet och har ofta låg tillgång till ekono-miska, sociala och humana resurser55. Detta resulterar i att kvinnor har sämre tillgång till kustland-skapet och ekonomiskt gynnsamma aktiviteter (se Fig. 1.). På grund av könstrukturer och traditionella värderingar som sammankopplar kvinnor med reproduktivt arbete, så värderas deras roll som resurs-användare och utövare av produktivt arbete ofta lågt, och därigenom förbises ca 50 % av befolkning-ens resursutnyttjande och bidrag till såväl ekonomi som mat. Detta återspeglas också i policyer och beslutsfattande processer där fokus ofta ligger på mansdominerade aktiviteter och ekosystem som framförallt män har tillgång till. Att utelämna vissa resursanvändare (läs kvinnor) och kustnära ekosy-stem i förvaltningsplaner och policyer har stora negativa konsekvenser då de olika ekosystemen är beroende av och påverkar varandra, liksom bistår samhällen med livsviktiga ekosystemtjänster56.

38

Dessutom är dessa policyer och lagar ofta urholkade och misslyckas gång på gång med att förvalta miljön och samtidigt ta hänsyn till alla människors behov och intressen. Att hitta lösningar på hur människan på hållbart, jämställt och rättvist sätt kan nyttja och förvalta den marina och kustnära mil-jön har därför aldrig varit viktigare för att nå målet om en hållbar utveckling för alla till år 2030.

Fig. 1. Tillgång och användning av ett tropiskt kustlandskap i Östafrika baserat på kön (Fröcklin 2014).

Trots att marina ekosystem och fiskeresurser är vitala för en tryggad livsmedelsförsörjning, minskad fattigdom och hållbar utveckling så har de generellt fått lite fokus i den globala hållbarhetsdebatten. I och med de nya hållbarhetsmålen, särskilt mål nummer 14 (Hav och marina resurser), finns det hopp om en ljusare framtid. Sverige förväntas i samarbete med Fiji, och med hjälp av den nya FN–resolutionen och uppbackning av över 90 länder, leda processen för att ro detta mål i hamn. Tillsam-mans med andra viktiga processer, t ex FAO:s antagna SSF Guidelines57 – vilka baseras på bland an-nat mänskliga rättigheter och jämställdhet – samt EU:s nya fiskepolicy58 så öppnar detta upp för nya möjligheter att nå flera av de andra målen i hållbarhetsagendan (t.ex. mål 1, 2, 3, 5, 12, 13, 17).

EU – en av de viktigaste aktörerna vad gäller global fiskepolitik – har också antagit en ny politik där främjandet av mänskliga rättigheter och hållbar utveckling framhålls. I en ny studie ifrågasätts detta dock, framförallt på grund av att EU:s fiskeavtal med tredje land inte sällan uppvisar brister på just dessa plan59.

5.5.3. Strategi Delprogrammet kommer huvudsakligen att arbeta utifrån två strategier:

1) Kapacitetsutveckling, organisering och mobilisering av individer (kvinnor, män och unga i kustsamhällen), organisationer och nätverk, så att de i demokratisk anda kan utkräva sina rät-tigheter och ansvar, erhålla information, vara delaktiga i och kunna påverka beslutsfattande processer för ett rättvist nyttjande samt hållbar förvaltning av marina och kustekosystem.

39

2) Bedriva påverkansarbete gentemot beslutsfattare, myndigheter och företag så att dessa fattar

beslut som främjar en hållbar utveckling, samt kapacitetsstärkning av beslutsfattare så att de beslut, som fattas är väl understödda. Detta kommer främst ske via t.ex. via framtagandet av oberoende information eller genom att agera sakfrågestöd. Delprogrammet kommer verka för en implementering av SSF Guidelines samt en EU-politik, där regelverk gällande fiske, handel och utvecklingssamarbete, är samstämmiga. Exempel på viktiga påverkanskanaler är framför-allt genom sakkunnigs medlemskap i EU-kommissionens rådgörande fiskeorgan (LDAC) och det nyligen etablerade rådet för handel (MAC), samt via direkt lobbyarbete gentemot/inom FAO:s fiskeorgan (COFI), kommittén för global tryggad livsmedelsförsörjning (Committee on World Food Security) och andra relevanta institutioner. I viss mån kommer också svenska po-litiker, främst svenska EU-parlamentariker, adresseras.

Dessa strategier har visat sig vara väl fungerande; framtagandet och antagandet av SSF Guidelines är ett resultat av ett välorganiserat civilsamhälle och samarbete mellan 4000 aktörer, inklusive CSO:er/NGO:er, forskare, myndigheter och beslutsfattare. Implementeringen av dessa Guidelines, samt en EU-politik som tar hänsyn till det småskaliga fisket, är en förutsättning för uppfyllandet av ett antal mål i Agenda 2030, och kommer därför ges särskild prioritet via de globala påverkansprojekten (Global Advocacy Projects, GAP).

Vidare kräver arbetet mot en hållbar utveckling att asymmetriska maktstrukturer och ojämställda relat-ioner mellan aktörer luckras upp och utmanas. Dessa strukturer uppkommer och bibehålls på grund av en rad olika faktorer; t.ex. kön/genus, etnicitet, klass, religion, ålder, sexuell läggning, funktionalitet och skillnader mellan urban miljö och landsbygd samt mellan låg, medel och höginkomstländer. Del-programmet kommer att lägga stor vikt vid förändringsarbete av rådande makt– och könsstrukturer inom lokalsamhällen, där särskilda insatser för att öka kvinnors egenmakt kommer att göras. Delpro-grammet kommer stödja arbetet för ett ökat deltagande av kvinnor i organisationer samt arbetet för att synliggöra kvinnors roll som resursanvändare i policyer och lagar.

5.5.4. Samarbetet med samarbetsorganisationerna Delprogrammet stödjer civilsamhällesorganisationer som arbetar med kapacitetsstärkning av individer och lokalsamhällen så att dessa ska kunna utkräva sina rättigheter samt hålla beslutsfattare ansvariga. Nätverken som delprogrammet stödjer (CFFA och därigenom det västafrikanska nätverket CAOPA, och World Forum of Fisher Peoples, WFFP, via Masifundise) ger medlemsorganisationerna tillgång till regionala och internationella beslutsarenor. Nätverken får sin legitimitet via direkt och tätt samar-bete med lokalt, nationellt och regionalt verksamma organisationer. Genom att tala med en enad röst ökar också möjligheterna att framgångsrikt påverka beslutsprocesser bortom den lokala och nationella nivån.

5.5.5. Delprogrammets mål En hållbar utveckling av det marina och kustnära social-ekologiska systemet där starka lokalsamhällen (kvinnor, män och unga) genom sina organisationer och nätverk i demokratisk och jämställd anda deltar i implementeringsarbetet av nyligen antagna riktlinjer och policyer för ett hållbart småskaligt fiske, i förvaltning och restaurering av marina och kustekosystem, samt påverkar beslutfattare och företag att bedriva handel av fisk och marina resurser så att social-ekologisk resiliens och hållbar ut-veckling främjas.

Delprogrammets mål är formulerat utifrån ett ekosystemtänkande där interaktionen mellan människa

40

och miljö, från lokal till global skala, hanteras som ett integrerat social-ekologiskt system 60,61,62,63. Detta kräver att politiska beslutsfattare måste anta ett nytt systemtänkande som minimerar de negativa biverkningarna av ”quick-fixes” och istället ser de många möjligheterna i att investera i hållbar an-vändning av ekosystem och deras tjänster som en förutsättning för ekonomisk utveckling och männi-skors välbefinnande.

5.5.6. Verksamhetens prioriterade områden

Prioriterat område 1: Social och ekologisk resiliens i kustsamhällen Många av de kustsamhällen i de låg och medelinkomstländer som delprogrammet är verksamt i, präglas av miljöförstöring, fattigdom, ojämställdhet och såväl social, ekonomisk, politisk som miljö-orättvisa. Därtill har få män och ännu färre kvinnor möjlighet att delta i beslutsfattande processer gäl-lande de naturresurser de är beroende av för sitt livsuppehälle. För att adressera såväl sociala problem som miljöproblem måste myndigheter, beslutsfattare och förvaltare anta ett ekosystemtänk, samt ge lokalsamhällen utrymme och möjlighet att aktivt delta i och genomföra den verksamhet de själva be-rörs av. Därtill måste alternativa försörjningsalternativ samt ökad tillgång till lokala och regionala marknader främjas för dels kunna lätta på trycket på de marina resurserna men också skapa nya kana-ler för inkomstgenerering. Civilsamhället i sin tur måste stärkas; bärkraftiga och effektiva organisat-ioner som underlättar och skapar förutsättningar för män, kvinnor och unga att inhämta kunskap, orga-nisera sig, delta i, påverka och leda förändringar mot ett hållbart nyttjande och förvaltning av marina och kustekosystem samt fiskeresurser (inklusive inland) är en central del i arbetet för social-ekologisk resiliens i kustsamhällen och hållbar utveckling.

Mål: Inom det prioriterade området vill Naturskyddsföreningen 2020 se en förvaltning och restaure-ring av marina och kustnära ekosystem och fiskeresurser baserat på ett s.k. ekosystemtänk och det finns ett ökat stöd och skydd till handel av fisk och marina resurser som främjar en hållbar utveckling. Prioriterade individer (kvinnor, män och unga) och deras organisationer kräver i demokratisk och jäm-ställd anda sina rättigheter och verkar för jämställdhet, ökat deltagande och inflytande i beslutsfattande processer. Arbetet med det prioriterade området kommer ske främst i Filippinerna, Indonesien, Sydafrika, Kenya och Brasilien samt genom det Brysselbaserade nätverket CFFA och deras partner CAOPA i Västaf-rika.

Målgrupp och andra aktörer Lokalsamhällen: För att kunna påverka och hålla beslutsfattare ansvariga krävs ett starkt, välorganise-rat och välinformerat civilsamhälle med kapacitet inom sakfrågor men också inom demokrati, jäm-ställdhetsfrågor och viktiga påverkanskanaler, aktuella policyprocesser, beslutsvägar och vägar för ansvarsutkrävande är av särskild vikt för att kunna uppfylla målet.

Samarbetsorganisationer: NGO:er/CSO:er skapar medvetenhet om individers rättigheter, mobilisera människor, ta fram data, granska, producera material och informera lokalsamhällen så att dessa – som individer och samhällen eller genom NGO:er/CSO:er som representerar deras intressen – kan agera och utkräva ansvar från rättighetsbärare. Organisationer har också en nyckelroll som opinionsbildare och förslagsställare och kan agera brobryggare i förhållande till andra aktörer.

Beslutsfattare och myndigheter: Staten måste ta sitt ansvar att bygga starka och transparenta institut-ioner och myndigheter – där datainsamling, kontroll och uppföljning är centrala delar – något som i dagsläget saknas på många håll.

41

Prioriterat område 2: Implementering av lagar och policyer relevanta för en europeisk och in-ternationell fiskepolitik som främjar ett hållbart småskaligt fiske En ökad globalisering har resulterat i att det industriella fisket och storskaligt vattenbruk samt dess marknader expanderat; samtidigt har internationell och regional havs- och fiskepolitik stor påverkan på kustsamhällen och det småskaliga fisket och dess hållbara utveckling. För att belysa vikten av en välmående marin och kustnära miljö samt fiskeresurser för tryggad livsmedelsförsörjning och fattig-domsbekämpning samt kustsamhällens utsatta situation så måste dessa frågor lyftas i debatten och påverkansarbetet, på såväl lokal, nationell, EU som internationell nivå.

Mål: Inom det prioriterade området vill Naturskyddsföreningen 2020 se att ansvariga myndigheter och institutioner påbörjat implementeringsarbetet när det gäller konventioner, lagar, policyer och instru-ment relevanta för en nationell och internationell hållbar utveckling av marina- och kustekosystem samt fiskesektorn (såsom SSF Guidelines, EU:s fiskepolicy, CBD, ILO 169, Tenure Guidelines och i linje med Agenda 2030) Arbetet med det prioriterade området kommer att ske främst i Sydafrika och globalt via World Forum of Fisher Peoples (WFFP) samt genom det Brysselbaserade nätverket CFFA i EU och CAOPA i Väst-afrika. Programmets övriga samarbetsorganisationer kommer delta via olika möten och forum men främst arbeta på lokal och nationell nivå.

Målgrupp och andra aktörer Lokalsamhällen: Lokalsamhällen och dess organisationer är delaktiga i implementeringsarbetet av SSF Guidelines och andra konventioner, lagar och policyer relevanta för en hållbar utveckling av det ma-rina och kustekosystem och småskaligt fiske

Samarbetsorganisationer: Samarbetsorganisationerna adresserar politiker och förvaltare på lokal, nat-ionell och internationell nivå. En viktig del i detta arbete är direkt påverkansarbete gentemot/inom FAO:s fiskekommitté (COFI), kommittén för global tryggad livsmedelsförsörjning (Committee on World Food Security) samt EU-kommissionens rådgörande fiskeorgan (LDAC) och det nyligen eta-blerade rådet för handel (MAC). Samarbetsorganisationer har, tillsammans med sina medlemmar, påverkat framtagandet av indikatorer för Agenda 2030, med särskilt fokus på mål 14

Beslutsfattare: Beslutsfattare verkar för att EU:s fiskepolitik, handels och utvecklingspolitik är sam-stämmiga och ej sker på bekostnad av ett hållbart småskaligt fiske, de har påbörjat implementeringen av påbörjat implementeringsarbetet av Agenda 2030 samt SSF Guidelines på nationell nivå

Övriga aktörer (gäller både prioriterat område 1 och 2) Delprogrammet inkluderar samarbete med forskare och med organisationer inom andra delprogram. Inom flera områden spelar även företag en viktig roll genom sin direkta påverkan vid t.ex. produktion eller utvinning av naturresurser, eller i nästa led som inköpare eller användare av produkter med all-varlig miljöpåverkan.

5.5.7. Globala påverkansprojekt, (Global Advocacy Projects, GAP) Målet för de två föreslagna projekten är 1) utvecklingen av ett ”Global Assistance Program” vilket ska facilitera implementeringsarbetet av SSF Guidelines och uppföljningen av densamma, och 2) främja implementeringen av SSF Guidelines inom EU:s politik (såsom fiske, handel och utveckling) samt verka för ökad samstämmighet. Båda dessa projekt är i linje med Agenda 2030 och är av särskilt vikt för uppfyllandet av delmål 14.b, 14.2 och 14.4. En full implementering av SSF Guidelines kommer också bidra till jämställdhet, tryggad livsmedelsförsörjning, fattigdomsbekämpning, mildrandet av klimatförändringar, ökad biodiversitet samt styrning, samstämmig politik och transparenta och starka

42

institutioner. Påverkansarbetet kommer främst ske via rapporter, workshops, samt delprogrammets medlemskap i EU-kommissionens rådgörande fiskeorgan, LDAC och det rådgörande organet för han-delsfrågor (MAC). FN:s fiskekommitté, COFI, kommittén för global livsmedelstrygghet (CWS), samt direkt kommunikation med relevanta EU-parlamentariker är också viktiga kanaler för effektivt påver-kansarbete.

5.5.8. Delprogrammens kapacitetsutveckling Mål för delprogrammets kapacitetsutveckling är att samarbetsorganisationerna har kunskap inom sak-frågan och kapacitet att bedriva effektivt påverkansarbete som främjar en hållbar utveckling av den marina och kustnära miljön. Delprogrammet har tidigare genomfört gemensamma kapacitetshöjande workshops tillsammans med delprogrammen för skog, klimat och kemikalier på temat REDD, över-gripande aspekter av naturresursförvaltning samt Agenda 2030 och hur CSO:er bäst ska kunna delta i genomförandet av den. Dessa aktiviteter har inte bara resulterat i ökad kunskap hos deltagarna, utan även stärkt samarbetet både inom och mellan delprogrammen. Liknande workshops, en per år, plane-ras för perioden 2017-2020. Tema är ännu ej fastställt utan planeras i samarbete och diskussion med samarbetsorganisationerna och specificeras vidare i mer detaljerad projektplan.

Utöver detta planeras kapacitetsutvecklingsinsatser inom delprogrammet med syftet att stärka samar-betsorganisationer i specifika frågor. Teman som kan vara relevanta för perioden 2017-2020 är bland annat ekosystemtänk inom fiskeförvaltning, kopplingen klimat och marina- och kustekosystem, jäm-ställdhet inom fiskesektorn och främjandet av lokala marknader för kvinnor i fiskesektorn. Liknande insatser genomfördes under 2015, vilket var mycket uppskattat av såväl samarbetsorganisationer som inbjudna medlemmar från lokalsamhället.

5.6 Delprogram Miljögifter 5.6.1. Sammanfattning Delprogrammet för miljögifter kommer 2017-2020 att arbeta med två huvudprioriteringar: 1) stärka kapaciteten hos individer och samhällen påverkade av farliga kemikalier att förändra sin situation och 2) skapa förutsättningar för hållbar kemikaliehantering. Den första prioriteringen innebär kapacitets-stärkningsinsatser, t.ex. folkbildning och juridiskt stöd; den senare policyarbete och arbete som under-lättar att lagar följs, på alla nivåer, från lokalt till globalt. Delprogrammet forsätter det tidigare inledda arbetet med ett livscykelperspektiv på kemikalieanvändningen, från råvaruutvinning och råvaruföräd-ling, till tillverkning av produkter, konsumtion av produkter och återvinning och avfallshantering.

Delprogrammet planerar att samarbeta med organisationer i sex länder: Filippinerna, Indien, Kina, Sydafrika, Uganda och Ukraina. Därutöver samarbetar delprogrammet med två globala nätverk. Med ett av dessa nätverk planerar Naturskyddsföreningen fördjupa påverkansarbetet under kommande pro-gramperiod.

Policyprocesserna som delprogrammet arbetade med 2013-2016 är fortfarande aktuella, men har nu utvecklats inom Agenda 2030. Viktiga frågor under kommande programperiod kommer att vara kopp-lade till FN:s globala kemikaliestrategi Strategic Approach to International Chemicals Management (SAICM)64 och genomförandet av den globala kvicksilverkonventionen65.

43

5.6.2. Kontext-, makt och intressentanalys Kemikalier finns överallt i vår vardag. De ingår i alla tillverkningsprocesser och produkter, från gruv-drift, till drivmedel, livsmedel, mediciner, byggmaterial, plast, elektronik, textilier, hygien- och skön-hetsprodukter, hushållskemikalier, m.m. Kemikalier är viktiga för folkhälsa, utveckling och ekono-misk tillväxt, men behöver hanteras hållbart för att inte skada miljön och människors hälsa.

Utgångspunkten för att skydda miljö och hälsa måste vara att farliga kemikalier, eller kemikalier som vi har otillräcklig kunskap om, ersätts med ofarliga eller minst farliga alternativ, med alternativ som vi har god kunskap om, eller när det är möjligt med icke-kemiska alternativ. Farliga kemikalier som inte kan ersättas, behöver regleras i lagstiftning. Ett begränsat antal av de allra farligaste kemikalierna re-gleras på internationell nivå, i dagsläget huvudsakligen genom fem kemikalie- och avfallskonvention-er66.

Idag hanteras inte kemikalier hållbart. Kemikalier orsakar nu årligen lika många - i vissa fall fler - dödsfall i låg- och medelinkomstländer än de viktigaste infektions- och parasitsjukdomarna67,68. 2012 dog fler än 7 miljoner människor på grund av luftföroreningar, vilket gör luftföroreningar till den största enskilda dödsorsaken kopplad till miljö i låg- och medelinkomstländer69. Kemikalier leder dessutom till långvarig eller permanent ohälsa hos många. Trots detta får kopplingarna mellan kemika-lier, ohälsa och fattigdom oproportionerligt lite uppmärksamhet i fattigdomsbekämpning. Kemikalie-hantering är ofta lågprioriterad i nationella utvecklingsstrategier i låg- och medelinkomstländer. Det finns sällan stark folklig opinion i frågan för förändring. Kemikaliefrågor är av teknisk natur som kan göra det svårt för allmänheten att förstå vikten av hållbar kemikaliehantering. Människor som lever i fattigdom har ofta begränsad tillgång till information, bor nära eller är involverade i miljö- och hälso-farliga verksamheter, upplever att de har få möjligheter att förändra hur de utsätts för farliga kemika-lier, är ofta sämre organiserade och kan därför ha svårt att på ett koordinerat vis uttrycka sina åsikter, utesluts från, eller vet inte hur de kan delta i, beslutsprocesser.

Flickor och kvinnor, pojkar och män kan drabbas olika av kemikalier, p.g.a. av biologiska skillnader eller socialt konstruerade könsroller som påverkar hur de exponeras för kemikalier, samt kan ha olika tillgång till information eller förmåga att tillgodogöra sig information. Särskilt känsliga är ofta foster och barn, vilka genomgår känsliga utvecklingsstadier. En hållbar kemikaliehanetring måste därför inkorporera genusperspektiv.

Kemikalieindustrin är en mångmiljardindustri, vilket bidrar till svårigheten att uppnå hållbar kemikali-ehantering. Sedan mitten av förra seklet ökar produktutveckling och lanseringen av kemiska produkter på marknaden, liksom produktionsvolymerna, exponentiellt70,71. Negativa effekter på miljö och hälsa går inte längre att blunda för. I många länder lanseras kemiska produkter utan tillräckliga utredningar om produkternas miljö- och hälsoeffekter vilket har orsakat problem som ibland upptäcks först långt senare och då kan vara svåra och kostsamma att åtgärda. Hittills har det varit tydligt att industrin ofta är negativ till lagstiftning som reglerar produktionen. Kemikalieindustrin kan vara en stark lobbyaktör som vill se svag reglering och som i debatten använder argument om förlorad konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt. Istället förespråkar kemikalieindustrin ofta frivilliga initiativ till förbättrad kemi-kaliehantering, t.ex. inom ramen för SAICM. Det finns också exempel på kemikalieindustrier som tillämpar dubbelstandarder och exporterar kemikalier förbjudna i hemlandet till låg- och medelin-komstländer.

Svag lagstiftning, eller tillämpning, kan vara en drivkraft för företag att flytta produktionen till låg- och medelinkomstländer. Att många låg- och medelinkomstländer har god ekonomisk tillväxt är också

44

attraktivt. Enligt OECD, förväntas låg- och medelinkomstländer 2020 leda produktionen av kemikalier och svara för en dryg tredjedel av den globala kemikaliekonsumtionen72. Konsumenter vill generellt ha billiga produkter, vilket gynnar svagt reglerade produktionssystem och dåliga löner för arbetarna. Människor som lever i fattigdom är hänvisade till de allra billigaste produkterna, vars produktion kan vara sämst reglerad och innehållet av farliga kemikalier i produkterna okänt.

Människor som lever i fattigdom utgör den billiga arbetskraft som många företag söker. Fattiga män-niskor har vanligen inte råd att tacka nej till försörjningsmöjligheter, även om de känner till faror med arbetet. De vet heller inte alltid hur de ska kräva sina rättigheter. Många människor som lever i fattig-dom är dessutom involverade i informell verksamhet, såsom återvinningssektor och småskalig gruv-drift, vilka ligger bortom myndigheternas kontroll, vanligen inte tillämpar nationell/internationell ar-betslagstiftning och där de arbetande saknar sociala förmåner. Detta kan upprätthålla en ohållbar ke-mikaliehantering.

Ansvaret för hållbar kemikaliehantering ligger hos samhällets alla aktörer, vilket är en central ut-gångspunkt i SAICM. Ytterst ansvarar staten för att tillbörlig kemikalielagstiftning finns och följs, uppbackad av starka och koordinerade ansvarande myndigheter; företagen ansvarar för lagefterlevnad, innovationer och frivilliga utfasningar av farliga kemikalier. CSO:er har en viktig roll i att folkbilda och organisera kring kemikalier, samt i beslutsprocesser driva ett synsätt som ger en hållbar kemikali-eförvaltning .

Prioriterade policyprocesser 2017-2020 kommer att vara arbetet med att uppfylla elva kärnelement för 2020-målet i SAICM73 och förhandlingar om vad som ska ersätta SAICM efter 2020, när strategins mandat upphör. SAICM har en central funktion, då den inkorporerar arbetet med kemikalie- och av-fallskonventionerna74. Genomförandet av den globala kvicksilverkonventionen, den nyaste kemikalie- och avfalls-konventionen, kommer också att vara prioriterat.

5.6.3. Strategi För att bidra till att bygga hållbar kemikaliehantering, arbetar delprogrammet med två huvudstrategier: 1) stärka individers och samhällens kapacitet att undvika farliga kemikalier, eller minska riskerna för att utsättas för farliga mängder, använda konsumentmakt i informerade produktval och organisera sig, utkräva rättigheter och ansvar och delta i beslutsprocesser som påverkar deras liv och 2) påverka be-slutsfattare och företag på alla nivåer, från lokal till global, att fatta beslut som bidrar till hållbar kemi-kaliehantering, eller kapacitetsstärka beslutsfattare att kunna fatta rätt beslut, t.ex. genom framtagande av oberoende information. Strategierna återspeglas i de prioriterade arbetsområdena för 2017-2020.

Naturskyddsföreningen deltar i påverkansarbetet tillsammans med de nätverksorganisationer som del-programmet stödjer, genom att medverka i arbetsgrupper som tar fram policypositioner och kommen-terar remissrundor av policydokument för kemikalie- och avfallskonventionerna och SAICM. Vidare deltar Naturskyddsföreningen i konventions- och SAICM-möten. Exempelvis kommer Naturskydds-föreningen och Zero Mercury Working Group (ZMWG) påverka och påskynda genomförandet av den globala kvicksilverkonventionen under kommande programperiod genom ett globalt påverkansprojekt. Arbetet med kemikalie- och avfallskonventionerna och SAICM är förutsättning för uppfyllandet av ett antal delmål i flera mål för Agenda 2030. Naturskyddsföreningen och en del samarbetsorganisationer är även engagerade i arbetet med Mål 17 genom att förespråka användningen av LIRA Guidance75.

45

5.6.4. Samarbetet med samarbetsorganisationerna Delprogrammet stödjer organisationer som arbetar med att kapacitetsstärka individer och samhällen som är negativt påverkade av kemikalier, samt organisationer som representerar drabbade individers och samhällens intressen gentemot företag och beslutsfattare. Nätverken som delprogrammet stödjer är inflytelserika strategiska aktörer verksamma i globala sammanhang. De ger därför medlemsorganisat-ionerna tillgång till regionala och globala beslutsarenor. Genom att nätverken talar med en röst för många organisationer, ökar möjligheterna att framgångsrikt påverka policyprocesser bortom den nat-ionella arenan.

Delprogrammet planerar jämfört med 2013-2016 att utöka programportföljen med en till två organisat-ioner i Kina, beroende på hur påverkansutrymmet för CSO:er där utvecklas under programperioden, och för att ytterligare fokusera arbetet geografiskt, att fasa ut en organisation i Uganda och en i Ukraina.

Nätverket International POPs Elimination Network (IPEN) har även finansiering från SIDA:s global-program, för praktiskt påverkansarbete i internationella fora. Naturskyddsföreningens stöd till IPEN syftar till att organisatoriskt stärka IPEN och kapacitetsstärka medlemsorganisationerna i sakfrågor och fund raising.

5.6.5. Delprogrammets mål Naturskyddsföreningen vill 2020 se att individer och samhällen som drabbas av farliga kemikalier, eller CSO:er som representerar drabbades intressen, har stärkt sin kapacitet att utkräva rätten till en hälsosam miljö, samt har påverkat beslutsfattare att stifta lagar, policyer, riktlinjer och standarder som förbjuder eller reglerar användningen av de farliga kemikalierna, företag att stifta policyer, riktlinjer och standarder som går längre än existerande lagar, eller har sett till att existerande lagstiftning, po-licyer, riktlinjer och standarder uppfylls.

Kunskapen om farliga kemikalier ökar hos drabbade individer och samhällen, genom att de själva, eller CSO:er som representerar deras intressen, tar fram data och tillhörande informationsmaterial om de aktuella kemikaliernas förekomst.

5.6.6. Verksamhetens prioriterade områden Delprogrammet kommer att arbeta inom två områden för att uppnå målet: 1) samhällen påverkade av farliga kemikalier och 2) hållbar kemikaliehantering. Det första innefattar kapacitetsutveckling och juridiskt stöd till drabbade individer och samhällen; det senare policyarbete och arbete som underlättar att lagar följs, på alla nivåer, från lokalt till globalt.

Prioriterat område 1: Individer och samhällen påverkade av farliga kemikalier

Människor som lever i fattigdom har få eller inga alternativa försörjningsmöjligheter, varför de kan tvingas att fortsätta med arbetsmoment som är farliga för hälsa och miljö, trots att de väl känner till farorna. Därför är det viktigt att informera om vilka alternativa och mindre farliga processkemikalier, eller metoder, som finns. Ett belysande exempel på det är delprogrammets arbete med att informera småskaliga guldutvinnare om kvicksilverfria alternativ till guldutvinningen, i linje med den globala kvicksilverkonventionens mål. Inte så sällan har arbetare ofullständig kunskap om faror och hur därtill kopplade risker76 undviks. Det är därför särskilt viktigt att informera om rätten till information om faror i arbetsmiljön och att, t.ex., stödja arbetare att organisera sig för att utkräva information, få ut-bildning om hur farorna hanteras, samt få tillgång till skyddsutrustning. I formella företag ska rätten

46

till information primärt krävas från företagsledningen; i informell verksamhet, som småskalig gruv-drift och återvinningsverksamhet ofta är, ligger mycket av ansvaret för att förbättra arbetsmiljön i ar-betarnas egna händer. Rätten till information gäller även individer och samhällen påverkade av förore-ningar från gruvor och andra industrier. Det kan behövas information till människor som lever i fattig-dom om hur de deltar i beslutsprocesser, t.ex. miljökonsekvensbeskrivningar inför öppnandet av gru-vor och andra industrier, eller hur ansvar utkrävs och juridiskt stöd ifall verksamheten redan är på plats och orsakat skador på miljö och hälsa.

Mål: Inom det prioriterade området vill Naturskyddsföreningen 2020 se att informerade och organise-rade individer och samhällen verkar för utfasning av farliga kemikalier från sina respektive arbets- och livsmiljöer, genom egna val och ansvarsutkrävande från arbetsgivare, andra företag och beslutsfattare.

Arbetet med det prioriterade området kommer ske genom samarbete med organisationer i Filippinerna, Indien, Kina, Sydafrika och Uganda, samt genom stöd till nätverket Zero Mercury Working Group i de låg- och medelinkomstländer där nätverket har aktiviteter.

Målgrupper och aktörer

Målgruppen delas i fyra kategorier: 1) individer och samhällen drabbade av luft-/vatten-/markföroreningar från gruvor och annan industriell verksamhet, 2) arbetare i informell materialåter-vinning, 3) småskaliga guldvinnare och 4) beslutsfattare som ansvar utkrävs från.

Central aktör i hela delprogrammet är civilsamhället. Grunden för civilsamhället att kunna agera och förändra situationen är kunskap om farliga kemikalier, deras förekomst i miljön, arbetsmiljön, männi-skokroppen och konsumetprodukter, vilka riskreducerande åtgärder som kan vidtas, samt kunskap om påverkanskanaler, aktuella policyprocesser, beslutsvägar och vägar för ansvarsutkrävande.

Kvinnor, män och barn har olika arbetsroller och möjligheter, varför delprogrammets arbete med målet måste vara genusanpassat. T.ex. är det vanligt i småskalig guldutvinning att kvinnor och barn hanterar det farliga kvicksilvret, medan män står för arbetet med att bryta, transportera och krossa malm. När mark förorenas, kan mäns och kvinnors försörjningsmöjligheter påverkas olika.

Den övergripande förändringsteorin är att ökade kunskaper om hur farliga kemikalier undviks och vilka alternativ till kemikalierna som finns, gör att individer och samhällen själva kan påverka hur de utsätts för kemikalierna. Vidare gör ökade kunskaper om rättigheter att de kan organisera sig och ut-kräva rättigheterna, såsom ersättning för förlorade naturresurser och personskador, bättre tillgång till information om kemikalier från arbetsgivare och andra företag, samt att få inflytande i beslutsproces-ser som påverkar deras arbets- och livssituation.

Prioriterat område 2: Hållbar kemikaliehantering

Varaktig grund för hållbar kemikaliehantering är en stark lagstiftning, effektivt genomförande och kontroll att lagstiftningen följs, vilket kräver starka och koordinerade myndigheter med tillräckliga finansiella resurser. Detta är innebörden i de elva kärnelementen för 2020-målet i SAICM77. Kemika-lielagstiftningen måste ha ett livscykelperspektiv, så att kemikalier och spridningen de kan få och hur miljö och människor kan påverkas, beaktas i produkters alla stadier. Arbetet inom det prioriterade området fokuserar på påverkansarbete för att påverka lagstiftningens utformning och implementering i önskad riktning och med förslag på långsiktigt hållbara finansieringssystem för kemikaliehanteringen. Det prioriterade området arbetar också för att påverka företag. Ytterligare en aspekt i arbetet med det prioriterade området är rätten till information, så att konsumenter kan göra informerade val, i detta fall

47

gällande innehåll av kemikalier i produkterna. Det senare har beröringspunkter med delprogrammet Hållbar konsumtion.

Mål: Inom det prioriterade området vill Naturskyddsföreningen 2020 se att de civilsamhällesorgani-sationer som delprogrammet stödjer, ibland i samarbete direkt med Naturskyddsföreningen, har påver-kat utformning och av lagar, policyer, standarder och riktlinjer i en miljömässigt och socialt hållbar riktning och övervakat att dessa följs. Organisationernas perspektiv och prioriteringar återspeglas i lag-, policy-, standard- och riktlinjerstexter. Förekomst av farliga kemikalier i utvalda produkter har kartlagts.

Arbetet med det prioriterade området kommer ske i Filippinerna, Indien, Kina, Sydafrika, Uganda och Ukraina, genom nätverket ZMWG i de låg- och medelinkomstländer där nätverket har aktiviteter, samt via IPEN.

Målgrupper och förändringsteori

Målgruppen delas in i fyra kategorier: 1) CSO:er som bedriver påverkansarbete, 2) beslutsfattare, 3) företag och 4) konsumenter.

Kvinnor, män, flickor, pojkar och foster påverkas olika av kemikalierna, p.g.a. biologiska skillnader, olika socialt konstruerade roller och konsumtionsmönster. T.ex. kan det vara vanligare att kvinnor utsätts för farliga hushållskemikalier än män, medan män oftare än kvinnor utsätts för, t.ex., farliga lösningsmedel i bygg- och färgprodukter. Delprogrammet försöker förmedla genusaspekterna kring kemikalieanvändningen i påverkansarbetet mot målgrupperna.

Den övergripande förändringsteorin är att välinformerade CSO:er med trovärdiga sakfrågeargument, med genus- och fattigdomsbekämpningsperspektiv, kan uppfattas som kunskapskälla för beslutsfattare och företag och därmed har bättre möjligheter att påverka dem att fatta miljömässigt och socialt håll-bara beslut. Vidare är välinformerade CSO:er avgörande för att kunna vidareförmedla trovärdig och relevant information om kemikalier till konsumenter, och på så vis öka möjligheterna att påverka kon-sumenterna att använda sin konsumentmakt för att från företagen utkräva ökad transparens om kemi-kalieinnehåll i produkter, samt produkter fria från farliga kemikalier.

5.6.7. Globalt påverkansprojekt (GAP) Delmål 12.4 i Agenda 2030 kräver genomförandet av SAICM och internationella konventioner kring kemikalier, däribland den nya globala kvicksilverkonventionen. Målet med GAP:en är att verka för snabb implementering av konventionens förbud mot kvicksilverinnehållande produkter i ett urval låg- och medelinkomstländer, genom att synliggöra problematiken kring symbolprodukten kvicksilverin-nehållande blekkrämer. Användningen av hudblekningsprodukter är utbredd bland människor som lever i fattigdom i låg och medelinkomstländer, främst bland kvinnor i unga åldrar. Användarna riske-rar nervskador och permanenta hudförändringar. Projektet kommer att bidra till det prioriterade områ-det Hållbar kemikaliehantering.

5.6.8. Delprogrammets kapacitetsutveckling Delprogrammets kapacitetsutvecklingsinsatser syftar primärt till att främja kompetens och byta erfa-renheter gällande sakfrågor för att stärka arbetet mot delprogrammets mål.

48

2015 och 2016 genomförde delprogrammet, tillsammans med delprogrammen för skog, marint och klimat, workshops om naturresursförvaltning och Agenda 2030. Denna verksamhet kommer att fort-sätta under 2017-2020. Det exakta temat identifieras årligen i diskussion med samarbetsorganisation-erna och specificeras i projektbeskrivningar, men rör gemensamma utmaningar vad gäller miljö och klimatfrågor.

2015 genomförde delprogrammet ett erfarenhetsutbyte mellan organisationer som jobbar med gruvfrå-gor och mot energiinvesteringar i fossil energi. Tillsammans med delprogrammet för klimat, utvidgas konceptet 2016-2020. Trots kolkraftens allvarliga konsekvenser för marginaliserade människors hälsa och trots dess bidrag till utsläppen av växthusgaser så forsätter regeringarna i flera av samarbetslän-derna sina investeringar i kolkraft. Samtidigt saknar regeringarna erfarenhet av att leverera energi till människor som lever i fattigdom. För att kunna bedriva effektivt påverkansarbete, så är det viktigt att samarbetsorganisationerna utvecklar sin kunskap och argumentation för att visa på varför förnybara decentraliserade energisystem är ett alternativ till kolkraft.

5.7 Delprogram Tropisk skog 5.7.1. Sammanfattning Under perioden 2017 – 2020 kommer Naturskyddsföreningens delprogram för tropisk skog fortsatt verka för ett långsiktigt, hållbart förvaltande och brukande av tropiska skogar för att främja biologisk och kulturell mångfald, för att lyfta värdet av lokal- och urfolks dokumenterade kunskaper om tropiska skogars bevarande och brukande och för minskad fattigdom och för ett mer jämlikt samhälle. Arbetet innebär därmed också tryggad livsmedelsförsörjning och att fortsatt stärka befintliga plattformar för de mest marginaliserade människorna i samhället – skogsberoende lokalsamhällen – samt att inlemma dessa människors behov och åsikter i policy- och beslutsprocesser.

Under den kommande perioden kommer implementeringen av Agenda 2030 att utgöra såväl ramverk som hävstång för arbetet då en rad av de aktuella problemställningarna adresseras av de antagna ut-vecklingsmålen. Av stor vikt för civilsamhällesorganisationerna är att få ett tolkningsföreträde, dvs. att dessa får en ledande roll i hur målen ska uppnås, före exempelvis tongivande nationella och globala företag och finansiärer. För tropikskogsarbetet är tillvägagångssättet oerhört betydelsefullt då hoten är starkt knutna till en rad olika råvaruutvinningsverksamheter samt storskalig livmedelsproduktion. Samarbetsorganisationer som Friends of the Earth International (FoEI) och Asia Indigenous Peoples Pact (AIPP) kommer att spela en betydande roll i detta arbete. Under perioden kommer ett ännu större fokus att ligga på ett landskapsperspektiv, dvs. att skogsekosystemen ses som en del av intilliggande jordbruksmark och kustnära zoner. Det innebär ett holistiskt synsätt, en ekosystemansats snarare än att utgå från mark för näringar (skogsbruk, jordbruk, fiske), och en integrering av klimataspekten i ljuset av den fortsatt ökade betydelsen skogsområden har fått i möjligheten att minska den negativa klimat-påverkan genom att minska avskogningen (kopplar till exempelvis New York Declaration on Forests 2014 och SDG-målen 13 & 15). Delprogrammet kommer att prioritera följande två områden; 1) Rät-

tighetsbaserad och lokal förvaltning för bevarande av naturskogar samt 2) Implementering av lagar

och policys för hållbar skogsförvaltning i EU och globalt.

5.7.2. Kontext-, makt och intressentanalys De tropiska skogarna utgör en ovärderlig resurs för biologisk och kulturell mångfald. Regnskogen rymmer upp till 80 % av de landlevande växt- och djurarterna och är hem för ca 260 miljoner männi-skor, många av dem urfolk. Av världens befolkning utgörs 5 % av urfolk men dessa svarar för 15 % av

49

världens fattigaste (FAO 2010)78. De mest marginaliserade är skogsberoende urfolksgrupper. Under senare år har urfolks roll för hållbar utveckling och naturresursförvaltning erkänts i allt högre utsträck-ning. Genom att skydda deras levnadssätt och specialiserade kunskap bevarar man inte bara kulturell mångfald utan kan också hitta lösningar avseende livsmedelsförsörjning, fattigdom och miljöförstö-relse (FAO 2010).

Under perioden kommer de underliggande orsakerna till skogsskövling och förändrad markanvänd-ning att stå i fokus. Avverkning, storskalig plantageproduktion (exempelvis av palmolja), klimatför-ändringar, fattigdom, bristande demokrati, finansiering av skogs- och plantagesektorn, korruption och kränkning av mänskliga rättigheter är några av de aspekter som är nödvändiga att adressera. Den tro-piska avskogningen står för 10 % av den globala uppvärmningen79. Skulle den tropiska avskogningen halveras fram till 2020 är det möjligt att nå det uppsatta klimatmålet på under 2 grader C tempera-turökning enligt ny forskning 80. En rad initiativ som avser att minska avskogningen har tagits, där-ibland New York Declaration on Forests 2014 och Parisavtalet 2015. För att uppnå dessa mål krävs såväl åtgärder från företags- och investeringssidan som åtgärder för bättre och mer ansvarsfull skogs-förvaltning.

Säkrade och rättvisa markrättigheter är en fundamental fråga. Ett långsiktigt bevarande och hållbar förvaltning av skogsresurser kräver att människor som är beroende av dessa också ges inflytande i relevanta processer. Lokalsamhällesbaserad skogsförvaltning (Community forest management) där lokalsamhällesbaserade brukarrättigheter (customary rights) stärks och står i fokus snarare än indivi-duella rättigheter. Det handlar om ca 370 miljoner urfolks rättigheter men också lokalsamhällens. Kvinnor och män för samma kamp för rätten till mark, mot diskriminering som fattig och marginali-serad, för inflytande över sitt liv och sin försörjning men kvinnor och män påverkas ofta olika. Kvin-nor påverkas oftare än män av förlorad rätt till mark på grund av traditionella strukturer där kvinnor har ansvar för brännvedsinsamling, hämta vatten, bruka marken och odla mat åt familjen. I många skogsberoende samhällen spelar kvinnan störst roll i skogsbevarande och skötsel, bärare av traditionell kunskap som rör icke-timmer-produkter, medicinalväxter och fröbanker. Den här rollen är inte till-räckligt erkänd och därmed förbises den ofta vid policyprocesser och beslutsfattande. Därför är ett rättighetsbaserat anslag av flera skäl centralt då mäns och kvinnors inflytande i beslutsprocesser ofta inte är jämställda.

FAO:s nya frivilliga riktlinjer för en ansvarsfull styrning och förvaltning av mark-, fiske- och skogs-rättigheter81, är viktig att tillämpa då säkrade markrättigheter stärker människors möjlighet att förvalta exempelvis skogsresurser och på så sätt bidra till att begränsa expolatering. FN:s deklaration om ur-folks rättigheter, UNDRIP och ILO 169 är de mest omfattande och kraftfulla instrument för att er-känna och stärka urfolk. Konventionen om biologisk mångfald ger genom Artikel 8j lokal- och ur-folkssamhällen en stärkt roll för bevarande av biologisk mångfald. Värdet av traditionell kunskap, sedvänjor och brukande lyfts fram som en väsentlig del i deras roll att bevara biologisk mångfald.

5.7.3. Strategi Delprogrammet ska bidra till ökat bevarande av naturskogar och dess resurser genom utvecklandet av uthålliga skötselmetoder och förvaltningsmetoder, inte minst genom att verka för en stärkt ställning för relevanta urfolks- och lokalsamhällen och deras dokumenterade kunskap. Speciellt ska kvinnors roll i skogsresursförvaltning lyftas och ges utrymme.

Monokulturer och annan ohållbar markanvändning ska reduceras till förmån för mer uthålligt bru-kande av naturskogar. Naturskyddsföreningen ska verka för att policyansvariga och skogs- och planta-geindustrin i ännu högre grad erkänner urfolks- och lokalsamhällens rättigheter att påverka relevanta

50

processer. Nationella och internationella policys ska innehålla dokumenterat uthålliga förvaltningsstra-tegier genom att bland annat ta hänsyn till urfolks- och lokalsamhällens rättigheter (i linje med bland annat Parisavtalet) och urfolks kunskap och brukarmetoder (i linje med bland annat Artikel 8j i CBD).

På EU-nivå ska delprogrammet samverka med andra civilsamhällesorganisationer för en bred och långsiktig påverkan på besluts- och policyprocesser vars konsekvenser påverkar miljö och människor i tropikskogsländer där delprogrammet är verksamt. Delprogrammet ska fokusera på insatser som både belyser den inverkan konsumtion och livsstil har på miljö och människor i tropikskogsländer samt på det ansvar som vilar på företag och finansiella institutioner avseende tropiska skogsresurser och rättig-hetsbaserad fattigdomsbekämpning. Timmerförordningen är ett hjälpmedel avseende uppenbart illegalt timmer. Förordningen i sig vare sig främjar (med undantag av legaliteten) än mindre säkerställer en hållbar timmerproduktion.

Delprogrammet ska förhålla sig till initiativ som New York Declaration on Forests 2014, Parisavtalet, initiativ som social forestry i Asien med flera. Agenda 2030 kommer att vara en viktig ram för delpro-grammets verksamhet.

Samverkan med en rad olika aktörer som civilsamhällesorganisationer, forskare, NGO:er, myndigheter och beslutsfattare och med hjälp av media är en fungerande strategi för förändring.

5.7.4. Samarbetet med samarbetsorganisationer Delprogrammet stödjer och samverkar med organisationer av olika karaktär; nationellt och internat-ionellt verksamma, nationella organisationer och regionala och internationella nätverk. Just blandning-en av olika slags organisationer är en framgångsfaktor för delprogrammet. Deras verksamhet syftar till att stärka individer och lokalsamhällen för att dessa ska få sina rättigheter erkända och tillgodosedda. Flera av dem bedriver såväl nationellt som globalt påverkansarbete och influerar politiska beslut i hög grad. Samtidigt är de lokalt förankrade, exempelvis som nod för en mindre lokala organisationer. Nät-verksorganisationerna representerar sina medlemsorganisationer men skapar också aktionsutrymme för dessa. Samverkan, tillhandahållande av mobiliseringsresurser och tillämpning av demokratiska strukturer gör att nätverksorganisationerna ger möjligheter för fler organisationer att verka för de ge-mensamma målen; var för sig men också med ett gemensamt tillvägagångssätt.

Inför perioden 2017 - 2020 har delprogrammet fasat ut två organisationer i Malaysia samt en i Brasi-lien och ytterligare en utfasning planeras efter utgången av 2019.

5.7.5. Delprogrammets mål Naturskyddsföreningen vill till 2020 att bevarande av naturskogar och dess resurser sker genom ut-vecklandet av rättighetsbaserade, hållbara metoder för skötsel och förvaltning och därmed bidrar till en måluppfyllelse om minst halverad avskogning till 2020. Genom påverkan på beslutsfattare, företag och finansiella institutioner vill Naturskyddsföreningen se förändringar mot en ansvarsfull, miljömäss-igt och socialt försvarbar handel för att säkerhetsställa skogsområdens bevarande.

Den globala avskogningen har fått stor uppmärksamhet, inte minst i debatten om klimatåtgärder samt det kritiska behovet av att bevara växt- och djurarter. Borneoorangutangen rödlistades 2016 av IUCN och är nu precis som Sumatraorangutangen akut hotad vilket är en indikation på att världens äldsta regnskogsområde fortsatt påverkas kraftigt av mänsklig aktivitet i form av skogsskövling och frag-mentering. Orsaker till avskogning och skogsfragmentering är exempelvis avverkning, storskaligt jordbruk, småbrukare som tvingas söka sig till skogsområden, infrastrukturprojekt, mineralutvinning och vattenkraftsdammar. Det är därför centralt att anta ett landskapsperspektiv för att adressera pro-blemen med kortsiktig skogsförvaltning. Det krävs genomgripande policyförändringar och striktare

51

lagefterlevnad som exempelvis reglerar företags verksamhet och styr investeringar. Många fattiga människor marginaliseras i högre grad i skogsområden pga. avsaknad av erkända nyttjanderättigheter. Urfolksgrupper och i än högre grad urfolkskvinnor är ytterligare utsatta. Därför behövs insatser för att möjliggöra en stärkt ställning för urfolk och lokalsamhällen och deras dokumenterade kunskap. Natur-skyddsföreningens arbete ska också bidra till reduktion av monokulturer och annan icke hållbar mar-kanvändning, till förmån för mer uthålligt brukande av naturskogar i linje med SDG 15.1 och 15.8.

5.7.6. Verksamhetens prioriterade områden I princip samtliga ekosystem är idag formade av människor. Samtidigt är människor mer eller mindre beroende av ekosystemen, särskilt är de mest marginaliserade och fattiga av världens befolkning just skogsberoende samhällen. De tropiska skogarnas värde och vem som har rätten att använda dessa är både komplicerat och kontextsspecifikt. Det finns vedertagna definitioner av ”skog” som leder till utarmning och radering av naturskogar samtidigt som ersättning i form av ensartade plantager till-skrivs definitionen ”skog”. De tropiska skogarnas resiliens, där sammanvävda sociala och ekologiska system analyseras, handlar om skogarnas långsiktiga förmåga att klara förändringar och fortsätta att utvecklas. Bibehållen resiliens kan buffra för översvämningar, mikroklimatförändringar, torka mm. Den genomgripande förändring som sker när naturskogar försvinner påverkar såväl den biologiska som kulturella mångfalden. Efterfrågan på mark har gjort att avskogning fortsätter trots uttalade ambit-ioner på nationell och internationell nivå att bevara tropikskogarna.

Fattiga människors behov av försörjning används också som förevändning att konvertera naturskogs-mark till plantagemark för oljepalmer eller annan ensartad produktion. I avsaknad av ett landskapsper-spektiv och ett ekosystemtänkande på policynivå riskerar dessa kortsiktiga försörjningsmöjligheter snarare att fortsatt utarma såväl miljö som levnadsförutsättningar samtidigt som ekologiska värden går förlorade för all framtid. En stor andel av de endemiska växt- och djurarterna i världen återfinns i regnskogsområden, och de regnskogsområdena med högst biologisk mångfald förvaltas av urfolks-grupper. Civilsamhället behöver ges ett större inflytande i policy- och beslutsprocesser. Bristen på rättighetsbaserat och hållbart förvaltande av naturresurser ger företag och finansiella sektorn en domi-nerande ställning i avgörande processer.

Prioriterat område 1: Rättighetsbaserad och lokal förvaltning för bevarande av naturskogar För att uppnå den globala ambitionen att bevara de tropiska skogarna för dess artrikedom och klimat-främjande egenskaper, för hem åt urfolk och lokalsamhällen, är det vetenskapligt klarlagt att lokal förvaltning och säkrade rättigheter som också innebär skyldigheter avseende skogsförvaltning är en riktig väg att gå. Genom en rättvis, jämställd skogsförvaltning bekämpas också fattigdom. Intakta skogsområden är betydelsefulla för intilliggande jordbruksmark genom bl. a inverkan på vattenför-sörjning, pollinering, mikroklimat och biologisk mångfald. Stärka rättigheter ger också marginali-serade människor möjlighet att bedriva långsiktig och hållbar förvaltning och bibehålla och utveckla ansvarsfulla brukar- och förvaltningsmetoder. Vitala skogsresurser är också av stor vikt för kvinnor som i hög grad står för familjeförsörjning, fröbanker och produktion av icke-timmer produkter. Jäm-ställdhet i beslutsprocesser är av stor vikt för en långsiktigt god förvaltning.

Civilsamhällesorganisationer behöver stärkas då starka och skickliga organisationer i sin roll som samhällsförändrare bidrar till ökad kunskap om och uppmärksamhet för värdet av naturskogar och ett uthålligt och diversifierat brukande av dessa. Ökad kapacitet ger ett ökat tryck på beslutsfattare för att få till stånd effektiva policyförändringar på lokal, nationell och global nivå.

Mål: Inom det prioriterade området vill Naturskyddsföreningen vid utgången av år 2020 se att urfolks- och lokalsamhällen samt deras organisationer jämlikt och rättighetsbaserat i högre grad får tillgång till

52

sociala och ekologiska resurser som möjliggör deras existens och funktion. Samtidigt ska dessa ha tillräcklig kapacitet och inflytande i processer som rör skogsekosystem avseende beslutsprocesser, förvaltning och restaurering baserat på ett ekosystemtänkande. Naturskyddsföreningen vill vid ut-gången av 2020 se ett ökat stöd bland företag och finansiärer för en hållbar handel med skogsresurser samt skydd för hotade arter i syfte att bidra till en global, hållbar utveckling. Samarbete med organisationer i Kenya, Etiopien, Indien, Filippinerna och Indonesien samt med nät-verksorganisationen Friends of the Earth International.

Målgrupp och andra aktörer För att uppnå målet inriktas arbetet på skogsberoende urfolks- och lokalsamhällen, samarbetsorgani-sationer samt beslutsfattare och myndigheter.

Skogsberoende urfolks- och lokalsamhällen är den primära målgruppen för förändringsarbetet. Ansla-get ska vara rättighetsbaserat och adressera såväl unga som vuxna, män som kvinnor. Samarbetsorga-nisationer ska genom sin roll som representant för urfolks- och lokalsamhällen skapa aktionsutrymme för dessa genom mobilisering och kapacitetsutveckling. Samarbetsorganisationer bedriver också för-ändringsarbete genom politisk påverkan. Beslutsfattare och myndigheter ska genom kunskap och på-verkan förmås lyfta för målgruppen relevanta frågeställningar och bedriva ett arbete som främjar lång-siktig skogsförvaltning. Finansiella institutioner ska hållas ansvariga.

Prioriterat område 2: Implementering av lagar och policys för hållbar skogsförvaltning i EU och globalt Trycket på de tropiska skogsresurserna fortsätter att vara högt. Ett storskaligt skogsbruk och plantage-bruk hotar naturskogar samt tränger undan fattiga människor till redan hårt utsatta skogsområden vilka ytterligare fragmenteras genom småbrukares jordbruk. Det påverkar möjligheterna till lokal förvalt-ning och genom svag lagefterlevnad, korruption och odemokratisk resursfördelning ges företag ett övertag med risk för negativa miljökonsekvenser som resultat.

Mål: Inom det prioriterade området vill Naturskyddsföreningen till utgången av 2020 att implemente-ringen av konventioner, deklarationer, lagar och förordningar relevanta för en nationellt och globalt hållbar förvaltning av tropikskogsekosystem och skogsresurser ska var påbörjad till den grad att effek-ter i form av mätbart minskad avskogning visas. Arbetet innebär att konventioner som CBD och UNFCCC, ILO 169 samt deklarationer som UNDRIP och Agenda 2030 (speciellt mål 15), timmerförordningen med flera viktiga verktyg kommer att an-vändas. För att uppnå målet kommer stöd att ges till samarbetsorganisationer i främst Indonesien, Filippinerna samt till globala nätverken Asia Indigenous Peoples Pact och Friends of the Earth Inter-national samt World Rainforest Movement, för deras påverkansarbete inom ramen för dessa konvent-ioner och fora.

Målgrupp och andra aktörer Urfolks- och lokalsamhällen har en stor roll i att vara de slutliga genomförarna av de ramverk och riktlinjer som antas. Samarbetsorganisationer kommer att ha en viktig funktion som pådrivare på nat-ionell och internationell nivå i samverkan med forskare och annan extern kompetens. Samarbetsorga-nisationerna kommer också att ha en viktig roll i kunskapsöverföring till beslutsfattare. Beslutsfattare har en viktig funktion i att verka för koherens mellan skogspolitik, naturresursförvaltning och utveckl-ingspolitik med hjälp av de ovan nämnda verktygen.

53

Andra aktörer (gemensamt för område 1 & 2) Delprogrammet kommer att fortsätta samverka med forskargrupper och andra civilsamhällesorganisat-ioner. Exempelvis är aktörer som Swedwatch en viktig allierad att granska svenska företags involve-ring i verksamheter i låg- och medelinkomstländer.

5.7.7. Globala påverkansprojekt (Global Advocacy Projects/GAP) Delprogrammets påverkansprojekt har som mål att förverkliga långsiktigt hållbar och rättvis skogsför-valtning och är indelat i två delprojekt; 1) Agenda 2030, mål 15 inklusive mål om hållbar skogsför-valtning samt 2) Community based forest management (lokal skogsförvaltning enligt detta koncept). Båda projekten berör Agenda 2030 och förutom mål 15 och delmål 15.2 är det kopplat till Mål 1 Ingen fattigdom och Mål 2 Ingen hunger, Mål 5 Jämställdhet samt mål 13 Bekämpa klimatförändringen. Även Mål 14 Livet under vattnet berörs då hållbar skogsresursförvaltning handlar om att anta ett land-skapsperspektiv. Inom ramen för projektet kommer frågor som rör FAO:s definition av ”skog" att lyftas, markrättigheter, hållbara brukandemetoder baserat på traditionell kunskap, icke-timmer-produkter, urfolks unika rätt samt problematiken kring storskalig plantageverksamhet som oljepalms- och massaplantager. Arenor för gemensamt påverkansarbete är bland annat EU, FAO, CBD och finan-siella aktörer. Förväntningar är på ökat genomslag genom ökad samverkan mellan Naturskyddsför-eningen och relevanta samarbetsparter. Alternativ till den mer gängse synen på skogsresurser kommer att lyftas i och med fokus på urfolks kunskap, icke-timmer-produkter och ett ekosystemtänkande där skogsresurser är en del av en landskapskontext.

5.7.8. Delprogrammets kapacitetsutveckling Inom ramen för delprogrammets insatser för kapacitetsutveckling ska fokus ligga på ökad kompetens inom relevanta sakfrågor, genom kunskapsinhämtning och erfarenhetsutbyte. Sedan 2013 har en årlig workshop anordats i dialog med samarbetspartner kring teman som REDD/Blue Carbon, naturresurs-förvaltning och tillämpning av Agenda 2030 ur ett civilsamhällesperspektiv. Detta har varit ett samar-rangemang med främst klimat och marina delprogrammen och på senare tid även med kemikaliepro-grammet. Detta har stärkt samverkan mellan dessa delprograms samarbetsorganisationer. Inför kom-mande programperiod planeras fortsatt utvecklande av detta koncept med teman som avgörs utifrån rådande kontextbehov.

Delprogrammet planerar också kapacitetsutvecklande insatser som rör specifika frågeställningar som implementering av Agenda 2030, lokal skogsförvaltning med utgångspunkt i community forest mana-

gement med flera. Under tidigare programperiod har en rad liknande initiativ stöttats och lett till star-kare mobilisering av aktuella organisationer.

5.8 Delprogram Programövergripande 5.8.1. Inledning Naturskyddsföreningen har i samarbete med samarbetsorganisationerna främjat deras kapacitetsut-veckling på olika sätt genom åren. Det har skett genom erfarenhetsutbyten, studiebesök, gemensamt policyarbete, uppföljning till utvärderingar etc. Större systematiska satsningar under flera år har även genomförts.

Naturskyddsföreningen arbetar både med att stärka den organisatoriska kapaciteten (system) hos sina samarbetsorganisationer och med att stärka kapaciteten i sakfrågorna, där Naturskyddsföreningen har ett mervärde till följd av föreningens kunskap inom miljö- och klimatfrågor.

54

Båda dessa områden kommer ges fortsatt prioritering under kommande period, där arbetet med sakfrå-gor hanteras inom respektive delprogram. Kapacitetsutvecklingen inom system kommer däremot att hanteras som ett eget delprogram. Detta är första gången Naturskyddsföreningen kommer arbeta med kapacitetsutveckling som ett sammanhållet delprogram, med målstyrning och indikatorer på delpro-gramnivå. Kapacitetsutvecklingen kommer ta sin utgångspunkt i samarbetsorganisationernas behov och i den geografiska kontexten. Avsikten är att detta ska öka relevans, effektivitet och erfarenhetsut-byte över delprogramsgränser.

Naturskyddsföreningens mål med den globala verksamheten är att bidra till en stark miljörörelse. För att kunna verka i utsatta miljöer är det viktigt att vara en effektiv organisation med fungerande interna system, bland annat för att inte utgöra en enkel måltavla för miljöorganisationernas kritiker. Av denna anledning vill Naturskyddsföreningen bidra till en stark organisatorisk kapacitet hos samarbetsorgani-sationerna, med fungerande system för planering, uppföljning och utvärdering (PME) samt för risk-hantering, intern styrning och kontroll .

5.8.2. Mål och uppföljning Kapacitetsutvecklingen under perioden bidrar, tillsammans med övrig verksamhet inom det globala programmet, till det övergripande programmålet: ”En stark global miljörörelse med verktyg att bidra

till konkreta förändringar för en hållbar utveckling.” Målet för all kapacitetsutveckling, dvs. både den som rör systemfrågor och sakfrågor är att bidra till att samarbetsorganisationen på ett effektivt sätt kan genomföra sin verksamhet, nå sina mål, åstadkomma förändring och bidra till utveckling som särskilt gynnar människor som lever i fattigdom.

Mål för kapacitetsutvecklingen inom systemfrågor under perioden är:

Naturskyddsföreningens samarbetsorganisationer har god organisatorisk kapacitet och rimliga förut-

sättningar att bedriva sin verksamhet på ett effektivt sätt.

Den verksamhet som kommer bedrivas inom detta delprogram rör både satsningar som ska stärka or-ganisationens kapacitet, men även aktiviteter som syftar till att bidra till ett bättre utrymme för samar-betsorganisationerna (och andra civilsamhällesaktörer) att verka. Arbetet med kapacitetsutveckling kommer därför bedrivas utifrån ett regionalt perspektiv. För Naturskyddsföreningen är detta ett nytt angreppssätt och förhoppningen är att en geografisk ingång i arbetet kommer göra det än mer relevant. Delprogrammet är indelat i sju regioner nämligen Östafrika (Uganda, Etiopien och Kenya), Sydafrika, Brasilien, Indien, Kina, Filippinerna och Indonesien samt Ukraina.

Uppföljningen av delprogrammets resultat kommer göras utifrån regional nivå, men även aggregerat för hela delprogrammet. Uppföljningen ska ta fasta på både organisationernas uppfattningar om insat-sen, men värderar även resultat med hjälp av andra typer av indikatorer, exempelvis om ansökningar och rapportering uppvisar bättre kvalité. En utvärdering av delprogrammet ska genomföras i slutet av perioden.

5.8.3. Verksamhetens prioriterade områden Prioriterat område 1: Planning, Monitoring, Evaluation – PME: Kapacitetsutvecklingen inom PME kommer utgöra en av den kommande periodens större satsningar. Avsikten är att bidra till att organisationerna har ett PME-system som passar dem. Ett flertal samarbetsorganisationer efterfrågar detta, och det är också mycket tydligt att det finns ett stort behov av en ökad kapacitet inom detta om-råde. Insatsen tar lärdomarna från utvärderingen av förra periodens systemrevisionssatsning. Avsikten är att göra en genomlysning av organisationens PME-system och därefter, utifrån SO:s prioriteringar,

55

stärka kapaciteten inom de områden där den är svag. Detta görs i samarbete med en lokal konsult, som ska ge löpande stöd till SO. Utvecklingsarbetet görs av organisationen, men med coachning av konsul-ten. Workshops med erfarenhetsutbyte genomförs för samarbetsorganisationerna i regionen.

Prioriterat område 2: Riskhantering, intern styrning och kontroll: Kapacitetsutvecklingsarbetet inom område 2 kommer att ha fokus på riskhantering, intern styrning och kontroll både i samband med bedömning av presumtiva samarbetsorganisationer och inom pågående samarbeten. Efter den stora satsningen på systemrevisioner i Östafrika, Sydostasien och Latinamerika återstår att genomföra systemrevisioner på fem organisationer i Sydafrika (vilket kommer ske under 2016).

Som del av den nya organisationsbedömningsrutinen görs numera även revision av potentiella nya samarbetsorganisationer, vilket ligger till grund för en handlingsplan för kapacitetsutveckling som arbetas fram gemensamt, och finansieras inom ramen för det tänkta samarbetsprojektet. Naturskydds-föreningen kan därigenom bygga vidare på erfarenheter från föregående programperiod av att stödja kapacitetsutveckling vad gäller riskhantering och system för intern styrning och kontroll.

Prioriterat område 3: Genus och jämställdhet: Under kommande period kommer arbetet för att stärka samarbetsorganisationernas och det globala programmets genus- och jämställdhetsperspektiv fortsätta. Även om flera samarbetsorganisationer arbetar med genusfrågor är det tydligt att det fortfa-rande finns behov av kapacitetsutvecklingsarbete inom genus. Under kommande period kommer detta arbete huvudsakligen ske i form av s.k. gender learning reviews. Det ordinarie arbetet med att föra en dialog med samarbetsorganisationerna om genus och jämställdhetsfrågor kommer fortgå som vanligt.

Under 2016 genomfördes en första s.k. gender learning review tillsammans med en samarbetsorgani-sation i Sydafrika. Utifrån erfarenheterna med denna, samt med utgångspunkt i SMRs modell för gen-

der learning reviews, är avsikten att genomföra ett flertal genomgångar under programperioden. En ”review” genomförs av en handläggare från Naturskyddsföreningen och en samarbetsorganisation Utgångspunkten är de miljöproblem organisationen och dess målgrupper är drabbade av och försöker lösa, hur dessa eventuellt påverkar kvinnor och män på olika sätt och hur arbetet i så fall bör anpassas. Avsikten är att detta ska ge insikt om att ett genus- och jämställdhetsperspektiv är nödvändigt i miljö-arbetet, och att denna insikt ska leda till förändringar i samarbetsorganisationernas synsätt och verk-samhet.

Prioriterat område 4: Gynnsamt samhällsklimat/Civic Space: Statistik från 2015 visar att på glo-bal nivå dödades i snitt tre miljöaktivister per vecka.82 Även om det länge varit förenat med risk att arbeta med att försvara mark, skogar och vattenresurser mot exploatering, blev det under föregående period allt tydligare att situationen för många samarbetsorganisationer och deras aktivister blev allt mer kringgärdad. Hoten riktas ofta mot de som kritiserar en regering eller ett företag för att förstöra naturresurser och tillgången till dessa för människor som är beroende av dem.83 I flera av de länder Naturskyddsföreningen verkar i, exempelvis Indien, Uganda, Kina och Etiopien utgörs hoten ofta av landets regering som beskär civilsamhällets möjlighet att verka genom att införa särskilda krav på registrering, begränsningar i möjlighet till utländsk finansiering, osv. I andra länder, exempelvis Brasi-lien, Sydafrika och Filippinerna står ofta privata aktörer bakom de hot och det våld som förekommer mot aktivister. Konfrontationer uppstår i samband med storskaliga dammprojekt, vid etablering av gruvor, skövling av skog eller exploatering av marina resurser. Många av dessa exploateringsprojekt gynnar internationella företag och konsumenter i höginkomstländer samtidigt som de missgynnar de människor som är beroende av de naturresurser som de storskaliga projekten förstör.

Inom området civic space/gynnsamt samhällsklimat vill Naturskyddsföreningen utgå från vad samar-betsorganisationerna identifierar som behov och lämpliga åtgärder, och ser att det kommer handla om

56

både ett kortsiktigt och långsiktigt arbete för att bidra till förbättringar. Det långsiktiga arbetet ska påverka lagstiftningen så att civilsamhällets existens i samhället får ett rättsskydd. På kort sikt handlar det om att hantera rådande situation. Naturskyddsföreningen vill inrätta en fond för att kunna stödja samarbetsorganisationernas personal eller aktivister, om de behöver plötslig finansiering vad gäller exempelvis juridisk hjälp. Utformningen av denna fond behöver diskuteras närmre med SO men skulle förhoppningsvis kunna vara operativ från 2018.

Samarbetsorganisationerna inom programmet har en gedigen kunskap och medvetenhet om de intres-sen som utmanas av deras arbete och de konflikter som det eventuellt kan leda till, och har olika stra-tegier för att hantera detta. Stöd behöver därför ges för att de ska kunna fortsätta verka och påverka utan att riskera sin och andras säkerhet. I början av den kommande perioden planerar Naturskyddsför-eningen att diskutera detta med samarbetsorganisationerna och komma överens om en strategi eller handlingsplan som sedan kan genomföras under de kommande åren. Problematiken kring det mins-kande handlingsutrymmet och de ökade hoten mot miljöaktivister kommer att vara en del av de workshops som beskrivs ovan inom det prioriterade området 1 (PME).

Flera av föreningens samarbetsorganisationer ingår redan idag i nätverk som bevakar och agerar i dessa frågor vilket innebär att det finns strukturer att bygga vidare på. Eftersom det hårdnande sam-hällsklimatet drabbar alla i civilsamhället kommer Naturskyddsföreningen att samverka med andra svenska organisationer som ger stöd i samma region som Naturskyddsföreningen, men även i Sverige inom ramorganisationernas nätverk och inom Concord

5.9 Periodens utvärderingar Under perioden 2017-2020 kommer utvärderingsverksamheten att till viss del utformas på ett nytt sätt. Tidigare har ambitionen varit att varje delprogram utvärderar en SO per år men erfarenheterna har visat att denna ambition var svår att uppnå, då intresset eller behovet inte alltid fanns.

Kommande period budgeteras istället för två externa utvärderingar per år. Dessa utförs i regel av lokal konsult och i nära samarbete med samarbetsorganisationen. De kommer genomföras efter längre sam-arbeten, eller då det finns oklarheter kring viktiga frågor. Uppnås denna ambition så innebär det att åtta samarbetsorganisationer kommer utvärderas under perioden. Utöver dessa är Naturskyddsför-eningen alltid positiv till att samarbetsorganisationerna själva avsätter medel för utvärderingar i budge-ten.

På programnivå avsätts därtill medel för externa utvärderingar med relevans för hela, eller delar av den globala verksamheten. Dessa kan vara av tvärgående tematisk karaktär, eller avse arbetsmetoder eller hela delprogram. Naturskyddsföreningen planerar för en utvärdering av påverkansarbetet (GAP) i slutet av programperioden (2019) samt en större resultatutvärdering (2019-2020).

Utöver dessa externa utvärderingar genomförs interna utvärderingar/erfarenhetsutbyten. Dessa syftar till reflektion, lärande och verksamhetsutveckling. Föregående period genomfördes en mid-term re-view, en slutresultatanalys samt en jämförande analys av strategier. Samtliga var mycket uppskattade, och bidrog till att stärka det organisatoriska lärandet. Under kommande period planeras att genomföra årliga interna resultatutvärderingar (sk Team Self Review), Mid Term Review (MTR) i mars 2019 samt resultatanalys vid programperiodens slut 2020.

57

6. Ekonomi

6.1 Budget i ansökan Intäkterna i ansökan 2017-2020 avser bidrag från Sidas CSO-anslag, administrationsbidrag och egeninsats. Egeninsatsen på 10 % av verksamhetskostnaderna utgörs av kontant insamlade medel i Sverige vilka utgörs av medlemsavgifter, testamentsgåvor, donationer, lotteriintäkter och sponsring. Naturskyddsföreningen vidareförmedlar inte bidrag till någon svensk organisation med undantag av IPEN som är ett globalt nätverk med juridisk person i Sverige.

Kostnadsposterna i budgeten är indelade i fyra underkategorier och har följande nyckeltal i procent:

1) Verksamhetskostnader hos lokal samarbetspartner dvs. utbetalningar till lokal samarbetsorganisation genom ett avtalsförhållande, 2) Kostnader som redovisas hos Naturskyddsföreningen men som direkt stödjer den implementerande samarbetsorganisationen, 3) Verksamhetskostnader hos Naturskyddsföreningen 4) Administrationskostnader

67 % 8 % 18 % 7 %

100 %

Till första kategorin hör också en aktivitetsfond, en s.k. Innovativ ansats med syftet att snabbt kunna ge stöd till samarbetsorganisation vars medlemmar eller personal är hotade eller skadade i sin roll som miljöaktivister. Bidragen ska kunna betalas ut till samarbetsorganisationer i länder där demokratiutrymmet minskar och där både säkerhet och rättssäkerheten brister vilket tyvärr ofta drabbar miljöorganisationer. Kostnaderna i kategori två utgörs av utvärderingar, revision av insatser, stöd för kapacitetsutveckling av samarbetsorganisationerna och globalt påverkans-och opinionsarbete. Verksamhetskostnader hos Naturskyddsföreningen (kategori 3) utgörs av lönekostnader och kostnader för uppföljningsresor av samarbetsorganisationerna. Mer detaljer om respektive kostnad återfinns i budgetbilagan i form av noter.

Administrationskostnaderna utgörs av kostnader som är indirekt relaterade till de globala aktiviteterna såsom overheadkostnader i form av ekonomipersonal, HR-personal, IT, lokalhyra, kontorsmaterial, personalfortbildning, personalvård, revision av Sida-bidraget. Overheadkostnaden betalas av respektive avdelning till Naturskyddsföreningens kansli baserat på antalet heltidsanställda. Ingen del av administrationsbidraget vidareförmedlas till samarbetspartner. Alla bidrag till samarbetsorganisationer inkluderar 10 % egeninsats.

6.2 Personalkostnader Naturskyddsföreningen tilldelades 2016, 11 814 000 kr i kostnader för personal. Detta utgjorde 17,7 % av den totala budgeten för 2016. I ansökan för perioden 2017-2020 ansöker föreningen om totalt sett 49 791 875 kr för handläggningskostnader. För 2017 innebär detta 18,1 tjänster. För respektive år in-nebär detta 16,5 % (2017), 16,3 % (2018), 16,1 % (2019) respektive 16,6 % (2020) av årsbudgeten. Andelen lönekostnader av programmet i sin helhet minskar alltså för kommande period.

Utgångspunkten har varit att volymmässigt inte öka i personalkostnader, utöver den årliga lönerevis-ion på uppskattningsvis 2-2,2 % som regleras i avtalsrörelserna. En jämförelse mellan tilldelade medel för personal 2016 samt ansökta medel för 2017 visar också att den föreslagna ökningen ligger på ca 2 %. Sida ansåg i bedömningen av ansökan för 2016 att lönenivåerna för föreningen ”var rimliga”.84

Naturskyddsföreningen har byggt sin personalstyrka utifrån en logik i vilket det skiljs på tjänstekate-gorierna handläggare respektive sakkunnig. Sakkunniga ansvarar för den strategiska nivån av respek-

58

tive delprogram. De driver miljöfrågorna framåt, identifierar tillsammans med SO de strategiska sak-frågorna och arbetar i partnerskap kring påverkansarbete som en central komponent av delprogram-men. Handläggarna ansvarar å sin sida för lejonparten av kvalitetssäkringsarbetet med samarbetsorga-nisationerna. De för dialogen om PME, avtal, budget och uppföljning och säkerställer att organisation-ernas arbete med ISK-frågor prioriteras.

I och med att regeringens nya strategi öppnar upp för att ”stödja svenska civilsamhällesorganisationers påverkansarbete utanför Sverige”85, så ansöker Naturskyddföreningen för första gången om stöd för påverkansprojekt, så kallade GAP. Dessa projekt kommer drivas i samarbete med ett antal befintliga samarbetsorganisationer. GAP möjliggör för partners att dra större nytta av mervärdet i att samarbeta med Sveriges största miljöorganisation, och den sakkunskap (om bl.a. policyprocesser) som förening-en besitter i viktiga miljöfrågor. Naturskyddsföreningen ansöker inte om utökade personalresurser för att hantera denna nya samarbetsyta, utan gör främst omprioriteringar i befintlig bemanningsstyrka samt förändringar i ansvarsfördelningar för att frigöra yta för de sakkunniga att kunna projektleda de nya GAP-projekten.

6.3 Kostnadseffektivitet En värdegrund som genomsyrar hela Naturskyddsföreningens globala verksamhet är att skattebetalarnas pengar och föreningsmedlemmarnas avgifter och bidrag ska användas så kostnadseffektivt som möjligt. I slutänden ska så stor andel som möjligt av programmets medel bidra till att skapa förbättrade levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom.

Modellen och metoderna för att uppnå kostnadseffektivitet varierar beroende på om analysen och planeringen sker på insatsnivå/avtal med samarbetsorganisation, delprogramnivå, programövergripande nivå eller inför identifiering och val av ny samarbetsorganisation.

Det globala programmets inriktning styrs av den av styrelsen fastställda strategin, Globalkompassen som anger mål och inriktning på den globala verksamheten, principer och perspektiv liksom ramar för genomförandet bland annat geografiskt fokus, prioriterade målgrupper, principer för val av samarbetsorganisation, vilken typ av stöd Naturskyddsföreningen ger och hur opinions- och påverkansarbete bör bedrivas.

Inför en ny ansökan ger styrelsen instruktioner till kansliet och godkänner den ansökan som skickas till Sida. Naturskyddsföreningens globala arbete utgår från de verksamhetsområden som föreningen beslutat om för den svenska verksamheten – jordbruk och livsmedelstrygghet, klimat, marina ekosystem och fiske, miljögifter och skog – samt hållbar konsumtion. Inom dessa områden har föreningen expertis och därmed störst möjligheter att påverka. Uppbyggnad av delprogram och val av nya samarbetsorganisationer styrs av denna avgränsning.

Planering och analys av varje delprogram sker med hjälp av en sakkunnig med expertkunskaper i verksamhetsområdet, en projekthandläggare med expertkunskap i utvecklingsfrågor och projekthandläggning samt en avdelningschef med strategiskt ansvar för verksamhetsområdet på både svensk, europeisk och global nivå. För att garantera ägarskap hos samarbetsorganisationerna sker inför varje programperiod en konferens tillsammans med ett urval av varje delprograms samarbetsorganisationer i syfte att strategiskt planera delprogrammet. För att uppnå kostnadseffektivitet på delprogramnivå måste många avgränsningar göras vilket kräver förmåga att prioritera vilket i sin tur förutsätter att kompassriktningen är bestämd. Genom omfattande omvärldsanalys, i kombination med samarbetsorganisationers erfarenheter, perspektiv och kontextanalyser kan därför delprogrammets prioriterade områden formuleras. För att uppnå kostnadseffektivitet måste målen vara relevanta och realistiska.

59

På delprogramnivå krävs olika typer av samarbetsorganisationer för att de prioriterade målen ska uppnås. Det krävs olika kompetenser, roller, perspektiv, organisationsstruktur och geografisk spridning. Ifall en organisation fasas ut så ska en ny organisation identifieras som både kan komplettera de övriga deltagande organisationerna och också bidra med synergieffekter.

Slutligen på insatsnivå, dvs. i analysen av ansökan från en samarbetsorganisation, sker dels en budgetanalys av ansökan liksom bedömning i förhållande till förväntade resultat, vilka aktiviteter som föreslås och dialog förs om alternativa metoder att uppnå resultaten. Lärdomar från föregående avtalsperiod (2013-2015) är att Naturskyddsföreningen måste vara tydligare i vilken typ av information som efterfrågas i en ansökan t.ex. både kalkylunderlag och en sammanställd budget, hur lönekostnader ska presenteras, vad som gäller för inköp av utrustning och overheadkostnader m.m.

Det är emellertid en delikat balansgång mellan att ställa krav som givare och att samtidigt främja samarbetsorganisationens ägarskap liksom harmonisering med andra givare vilket blir extra tydligt när avtal om kärnstöd skrivs. Under 2016 arbetar Naturskyddsföreningen med frågan om administrationskostnader/overhead med de samarbetsorganisationer som får kärnstöd. Här ombeds varje organisation klargöra vad som ingår i deras OH-kostnader och vilka principer som används för att fördela dessa mellan olika givare. Risken för dubbelfinansiering är särskilt stor när det gäller OH-kostnader vilket kan försämra kostnadseffektiviteten. En ökad transparens gynnar både givare och samarbetsorganisationen.

6.4 Upphandling under avtalsperioden Under perioden 2013-2015 upphandlade Naturskyddsföreningen konsulttjänster inom Sydprogrammet för sammanlagt 5,67 miljoner kronor. Naturskyddsföreningen följer sedan 2016 ”Sidas upphandlingsregler för enskilda organisationer som erhåller finansiering från Sida för projekt/program, version 2013”. För att tillse att samarbetsorganisationerna också följer upphandlingsreglernas syfte dvs. att säkerställa att alla som lämnar anbud kan konkurrera på lika villkor, att resurser utnyttjas effektivt och att korruption undviks, bedömer Naturskyddsföreningen fr.o.m. 2016 varje samarbetsorganisations riktlinjer/rutiner för upphandling. Den externa revisorn ska också granska att rutinerna efterlevs och rapportera om detta i management letter.

60

Bilagor • Fotnoter • Budget 2017-2020 • Målmatris och tre exempel på resultatmatris på delprogramsnivå. • Kartläggning av Naturskyddsföreningens verksamhet utifrån mål och delmål i Agenda 2030 • Globalkompassen 2.0