Nöjesguiden nr 6 2009

Nöjesguiden ! Bråvallagatan 10 ! 113 36 Stockholm Foto: Johannes Helje

2 Nöjesguiden ! Nr 6 ! 2009

Nöjesguiden kan sin alkohol.

Vilken festival är du? Testa dig själv!

Micaela Moreno trä!ar Sveriges hetaste artist.

Vi har besökt världens mest kändistäta festival.

Michaela Forni älskar unga begåvningar.

Sveriges nya kulturdarling grillas.

Chefredaktör och ansvarig utgivare Margret Atladottir, [email protected] Levin, [email protected] Director Martin Petersson, [email protected] Daniel Eriksson [email protected] Josefin Lundgren, [email protected]ör Göteborg Carl Reinholdtzon Belfrage, [email protected] Redaktör Malmö Sofia Petersen, [email protected]

ModeredaktörMichaela Forni, [email protected]örPatrik Forshage, [email protected]örNiklas Eriksson, [email protected]örJohan Hallstan, [email protected]

Medverkande skribenterSamira Ariadad, Maina Arvas, Erik Augustin Palm, Angelica Butura, Cristian Dinamarca, Anders Karnell, Johan Kellman Larsson, Josefin Lindberg, Micaela Moreno, Kristo"er Poppius, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Julia Skott, Pelle Tamleht, Elina Wessman

Fotografer och illustratörerCarsten Oliver Bieräugel, Viktor Grahn, Johannes Helje, Evelina Malm

Country Manager Daniel Sparr, [email protected]örsäljningschef Faje Gani, [email protected], Nya MedierTommy Cronebäck, [email protected]äljare Stockholm Ann Dahlström, [email protected] Siösteen, [email protected]éa P-Berglund, [email protected] Irme, [email protected] Göteborg Henning Wideberg, [email protected] Johan Carlberg, [email protected]äljare Öresund Christo"er Hansen, christo"[email protected] Stjerna, [email protected] Majer, [email protected] Lela Djurdjevic, [email protected]

Utgivare Nöjesguiden Holding ABTryckeri I-print Oy, FinlandDistribution: Budcompaniett AB, Bring AB, Malmö Europa Trading ABPeriodicitet 15 nr/år RS-kontrollerad distribution 62 200 exemplar i Stockholm, 110 000 exemplar Riks. ISSN 0284-236XRedaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material.

STOCKHOLMNöjesguidenBråvallagatan 10113 36 Stockholm

Redaktion & [email protected] 08-456 45 00fax 08-456 45 99

GÖTEBORGViktoriagatan 3411 25 Göteborgtel 031-20 36 66

MALMÖBaltzarsgatan 25 (ny adress!)211 36 Malmötel 0736-438860

OmslagFoto: Johannes Heljewww.johannespescatore.comMake & Hår: Lisa Peterson / Magnolia AgencyModell: Arwen Bergström

Micaela Moreno har intervjuat Money-brother i det när numret av Nöjesguiden (sida 16). Efter en timme kände hon sig ”som ett förälskat mumintroll”. Micaela känner du förmodligen igen från internet. Under 2008 läste vi hennes blogg Smeten på stureplan.se och blev kära.

Micaela älskar hotellfrukostar och om hon får välja så sitter hon helst på en fyrstjärnig balkong i Frankrike och låter sig bli serverad av någon liten slav. Just nu har hon fallit head over heels för Johan Skugge. Hon såg nämligen hans band uppträda på Södra Teatern häromveckan och drömde samma natt att de blev ihop och ska"ade sockersöta barn.

Johan Kellman Larsson är frilansskribent. Han har även av någon märklig anledning en magistersexamen i historia. Johan sitter inne på en hel del märklig kunskap. Till exempel att 85 procent av Sveriges hushåll har knäckebröd hemma medan bara 8 procent har det i Frankrike. Johan brukar blogga roligt om medier och populärkultur på baksidorna.blogspot.com och han låter hälsa, ”med risk för framstå som självgratulerande”, att hans fina och kompletta festivalguide inför sommaren (sida 10) kommer att framkalla en del skratt.

Vi bad vår favoritillustratör Carsten Oliver Bieräugel att skicka ett mejl där han berättade lite mer om sig själv och vad han gjort i det här numret:”Tjenare! Mitt namn är Carsten Oliver Bieräugel men alla kallar mig för Olly eller Ollanski (eller Ritardo, but that's a different story). Jag har illustrerat både Kristoffer Poppius krönika (sida 7) och Johan Kellman Larssons festivalguide (sida 10) i det här numret. Jag är en sådan som alltid skippar frukost och börjar dagen med lunch (eller sen brunch) och som alla goda och artiga människor har jag inga hemligheter. Eller jo. Kanske en: jag gillar porr (men jag är tysk, så det är typ ingen överrask-ning alls) och jag skulle jättegärna vilja ligga med Aitor Crash (bögporrstärna) eller en viss norrländsk polis who shall remain nameless.”

LONDON SÖKER MODELLER MED SYNFEL.


"# $%&''( )*'+" *,'(-" den här texten med att be mina älskade och omtänksamma föräldrar att sluta läsa exakt i detta nu. Mor, far: jag ber er. Klarar ni det?

Hoppas. Tack.Jag tänkte nämligen berätta lite om min första festival-

upplevelse. Alldeles strax kickas nämligen säsongen igång och tusentals ungdomar från hela Sverige kommer att frysa sina små rövar av sig om nätterna på stora camping-områden bara för att morgonen därpå vakna upp dränkta i svett. Föräldrar kramar om och vinkar av. De köper nya, fina sovsäckar till sina vilda små indiebarn.

Jag fick inte åka på festivaler förrän jag fyllde 16. Åren fram tills dess låg jag hemma i min flicksäng och full-komligt vrålade när det var Hultsfredsfestival. Jag var så oerhört arg och frustrerad över att jag inte fick åka. Jag kan ha gråtit och kallat pappa för gubbjävel. Typiskt indie-barn. När jag sedan skulle åka för första gången var jag såklart överlycklig. Sonic Youth skulle spela. Alla kompisarna skulle åka till-sammans. Magiskt. Men ser ni, det var inte magiskt alls. Det var fullkomligt veder-värdigt. Första dagen halsade jag kir, som jag än idag inte kan dricka, ur en norrländsk gothbruds flaska varpå jag ramlar i leran och förstör mina splitternya jeans. Min tältkompis knullade nya killar varje natt, jag låg och ”sov” tio centimeter bredvid. En gång kissade en punkare på vårat tält. När jag var i tältet alltså. Och den där nya, fina sovsäcken jag fick av mamma och pappa? Jag kräktes i den. Jag var så pass bakfull under Sonic Youth-spelningen att jag inte orkade gå dit. Jag grät jättemycket under de dagarna. Jag var orolig när jag tappade bort folk och när jag skulle gå ensam till bajamajorna (åh gud, lukten) mitt i natten var jag bombsäker på att en manchester-klädd våldtäksman skulle svepa förbi.

Jag var olyckligt kär i en kille som ville komma bort lite från festivalen en kväll. För han hade ångest. Jag satt och halvsov i hans bil när han råkade somna vid ratten. Vi dog faktiskt nästan nu när jag tänker efter.

Ja, och sedan var vädret helt fruktansvärt. Åh, festivaler. Man ska känna att man lever, eller

hur är det? Vi på Nöjesguiden har trots våra vidriga upplevelser i

ungdomen inte avskräckts från festivaler alls. Tvärtom. Vi åker på dem fortfarande. I år är vi mer peppade än någonsin. Sveriges festivalkultur har nämligen utvecklats från kissande punkare på iskalla ängar till sexiga och moderna stadsfestivaler med ekologiskt vin. Way out West i Göteborg är den överlägset hippaste festivalen i Sverige just nu.

I det här numret har vi därför intervjuat en av sommarens absolut hetaste liveartister, Moneybrother, samt gjort det vi gör allra bäst – en guide. Så att du vet vilken av alla dessa farliga festivaler (vi slängde in medeltids- och tennis-veckan också) som passar dig och dina behov bäst.

Och till mamma och pappa, ni oroade er inte alls i onödan. Förlåt.

Chefredaktör MARGRET [email protected]

Ledare

...att få ligga mycket som nattklubbsvärd är ett privilegium som följer med jobbet. Att ett one-night-stand från åtta och en halv månad sedan plötsligt dyker upp och berättar att hon ska föda ditt barn om två veckor, får väl räknas till en av jobbets baksidor. Detta

hände nyligen en av Stureplans mest åtråvärda nattklubbsvär-dar, som alltså snart även kan titulera sig "pappa".

...vi såg en medlem ur redaktionen komma ut från en toalett tillsam-mans med Henrik Schy!ert under en fest

nyligen. Personen ifråga har inte gått att nås för en kommentar...

...apropå toaletter, brukar tidigare Idol-jurymed-lemmen Kirsti Tomita glömma att låsa toalett-dörren, vare sig hon är på tv-huset eller på krogen. Försök i fortsättningen

förbereda dig på att se en blek liten tant med röd fläck mellan ögonen när du öppnar dörren till vad du tror är en ledig toalett. Då kanske du kommer undan enbart med psykiska men...

NÖJESGUIDEN KAN SIN ALKOHOLHej Carl!Tack för dina vintips, äntligen någon som har lite internationell koll på vin och inte bara det sorgliga utbudet som vårat monopol har att erbjuda!!Tack för att du inte delar ut "extra super fynd", som så många andra självutnämda vinexperter/sommelierer.Kul att du gillar fantastiska viner från Calce, det gör vi också. Har i lite drygt ett år jobbat med Olivier Pithon (bror till Jo Pithon, samt granne med Gérard Gauby), som gör mkt mineraliska, naturliga viner med karaktär.

Vi kommer inom den närmaste framtiden även att ha Gérard Gaubys samt Tom Lubbes viner i vår portfölj.Kom gärna förbi och drick lite vin någon dag om du har möjlighet!

Ida Sundqvist

Tack, Ida. Mycket roligt att höra. Och jag håller naturligtvis med dig; dagspressens vinsidor är... inte vinsidor. Det är någonting annat. Kom just tillbaka från Spanien där jag besökte El Poblet. Världens just nu främsta avantgarderestaurang. Skriver om den i detta nummer. Enjoy.

Carl Reinholdtzon Belfrage

ÄR CRB EGENTLIGEN CISSI WALLIN?Jag är nu helt övertygad om att CRB är Frida Boisen eller Emma Hamberg, möjligen Cissi Wallin eller Fredrik Backman när han känner sig lite samhällsomstörtande busporrig.Min övertygelse famlar dock när det gäller de läsare som försöker kopiera CRB.

Vill de bli t-banetidningskrönikörer? Nils Sommerlatte

Vi förstår inte riktigt vad du menar Nils, men om du söker kvinnan i CRB hittar du den in små dambuti-ker i Örgryte. Där handlar han sina kläder. Han är särskilt förtjust i Busnel-tröjan. Busnel-tröjan är för CRB starkt förknippad med hans första pianolärarinna som bar en marin sådan i finaste ylle tillsam-mans med ett band odlade pärlor som fick vila runt hennes snäva hals. Och om vi ska fortsätta prata damkläder, vilket vi naturligtvis

ska, så, å andra sidan, är CRB väldigt glad att Kenzos hästkavaj kom och försvann lika snabbt. En förryckt klassiker. Som att vara draperad i en scen ur Gudfadern. Däremot älskar han Kenzos aftonklänningar och pistage-strumpor, men det är en helt annan historia.

Redaktionen

NOTERAT UTE I PROVINSERNAHej!Jag har noterat att det förekommer skribenter ute i provinserna som inte skriver så där härligt ironiskt och nedlåtande som är så signifikant för Nöjesguiden. Jag och många med mig känner ju en viss trygghet i att veta att denna speciella stil, som var så populär i mitten av 90-talet, lever kvar och frodas i er tidning. Kommer ni att ta itu med detta?

Patrik Karlsson

Patrik! Jag har stora svårigheter att förstå ditt brev. Vad exakt är det du vill att vi ska ta i tu med? Skribenterna ute i provinserna? Våran unika och speciella stil? Jag tycker att det är fint att du finns i alla fall.

Varma kramarMargret Atladottir

GRUNDLURADE!Hej!Vi skickade en promo av våran debutskiva till dej i höstas, en tid efter det så blev jag och en annan kille i bandet intervjuade av en Peter Jansson, tydligen någon frilansande skribent som skriver eller skrev (eller så var allt blu.) ville skriva för er. Men en intervju genomfördes i vilket fall som vi inte har sett röken av, och inte heller någon recension.

Vi förstår att vår skiva kanske inte passar inriktningen i tidningen och sovras bort pga av det eller av andra anledningar. Men Vi skulle bara vilja reda ut om Melainaskivan kommer att recenseras i framtiden eventuellt att intervjun/artikeln kommer att publiceras?

Niklas (Melaina)

Hej Niklas.Jag är mycket ledsen, men jag tror att ni har blivit utsatta för en blu!. Det finns ingen Peter Jansson som skriver för Nöjesguiden. Jag lyssnar på alla skivor som kommer och lägger sedan ut dem till våra recensenter, som väljer vad de tycker är tillräckligt intressant att skriva om. Jag vågar inte säga vem som fick er skiva, men om det var i höstas tror jag tyvärr att skriben-ten prioriterade den lägre än andra alternativ. Men jag hoppas att vi får ta del av er framtida musik.

Med vänliga hälsningarPatrik Forshage

SETH FÅR ETT FANHallå på er!Jag ville bara säga att intervjun med de nya björnarna på Skansen var lysande. Jag tog min dotter till Skansen och hon älskade dem. Seth Silvfersköld är ett geni och borde få skriva mer!

Mvh, Djurälskaren

Hej!Seth Silvfersköld är vår egna lilla prakikant och en mycket lovande sådan. Han hälsar "tack".

Margret Atladottir

Brev nr 6

Har du något på hjärtat? [email protected]

En del av livet på ÖstermalmEtt 60-tal butiker

under ett och

samma tak!


POP DAKARDen 30 maj tjuvstartar festivalsäsongen med en riktig klassiker. I över ett decennium har Pop Dakar livat upp universitetsområ-det med både stora och små akter, och gillar du gratisevenemang ska du passa på att gå i år. Det brukar vara regnigt, fullt av fattiga studenter och packat med sevärda konserter. I år uppträder bland annat Das Glow, The Dora Steins och Vargpak-ten.

BRUCE SPRINGSTEEN GÅNGER TVÅNu är det återigen dags för Bossen att göra sitt nästan årliga besök i Sverige. Dessutom verkar han vara på extra gott humör för den här gången spelar han två dagar i rad, den 4 och 5 juni. Vill du se en legendar och samtidigt se rockfar-sor, rockmorsor och Mona Sahlin festa loss? Då är Stadion platsen för dig.

RED & METH PÅ GÖTA KÄLLARENär Wu-Tang Clans Method Man slår sina påsar ihop med Redman skapas det magi. Vi såg det för tio år sedan med Blackout och nu ska vi få uppleva det live. Den 5 juni får duon Göta Källare att explodera i en blandning av svett, vilda beats och rökmoln skapade av den lite mer illegala varianten av cigaretter. Självklart är det någonting du måste se. Dessutom lär kommande Blackout 2 bli soundtracket för varje vettig stockhol-mares sommar.

MAXAD TRENDPOP PÅ DRAMATENBered dig på girl power, annorlunda props och freakad pop i massor när galna systrarna i CocoRo-sie delar samma scen med vår egen Lykke Li. Den 6 juni kommer Dramaten att förvandlas till Stockholms hippaste ställe och är du nyfiken på hur harpor, flöjtar, leksakssyntar, megafoner och trummaski-ner låter tillsammans ska du självklart närvara.

ANASTACIAS ÅTER!KOMSTAnastacia brukar kallas den lilla kvinnan med den stora rösten. Hon är också den som vid 32 års ålder släppte sitt debutalbum, gjorde ett misslyckat försök med att göra färgade solglasögon heta och fick dina trumhinnor att kräva öronproppar. Hon är dessutom den som fick bröstcancer, vann mot sjukdomen och nu har gjort en mästerlig come-back. Den 9 juni står hon på Globens scen och sjunger det bästa från sitt senaste mer eller mindre kritikerrosade album Heavy Rotation.

ZAPPA TOLKAR ZAPPAKommer ni ihåg Frank Zappa? Ni vet, han som prövade på typ alla musikgenrer, spelade in över 50 album och satt i fängelse ett par dagar på sextiotalet, anklagad för att ha spelat in en porrfilm? Han dog som bekant 1993, men nu kommer the next best thing till Cirkus. Hans son Dweezil kommer nämligen att tolka legendarens katalog den 8 juni. Ni som känner er extra kreddiga kan dessutom pröjsa en

hundring utöver entrébil-jetten och få vara med på soundcheck.

NY CHANS UTAN KONKURRENSAtt Wavves inte har någon vidare fantasi när de döper sina album har varit uppenbart sedan dag ett. Trots det har både Wavves och Wavves fått musik-kritiker att föra handen till hakan, långsamt nicka och sedan utbrista: ”fan, vad bra det här är!”. Sist de spelade i Sverige fick de konkurrens av Metallica, men den här gången lär det gå bättre. Vill du veta vad shitgaze är för något ska du komma till Debaser Slussen den 10 juni.

ROCKHELGON PÅ MÅSTE!LISTANInnan Neil Young fick sitt genombrott som soloartist spelade han i r’n’b-bandet The Mynah Birds tillsam-mans med Rick James och Bruce Palmer – en trio som när man tänker på dem får vem som helst att dra på smilbanden. Hans nuvarande band må inte vara lika spektakulärt, men det ska inte hindra dig från att se dem när de uppträ-der på Where the Action Is den 12 juni. Se det som ännu ett namn att lägga till på ”de här har jag sett”-listan som du oundvikligen kommer att tvinga på dina framtida barnbarn.

RETROSOUL FRÅN WALESPå bara ett par år gick Du"y från att vara ännu en Amy Winehouse-kopia till att bli en av Storbritan-niens mest framgångsrika artister under 2000-talet. Oavsett om du gillar hennes själfulla röst eller om den i dina öron mest låter skrikig, måste du hålla med om att det är ganska

imponerande. Förhopp-ningsvis blir du ännu mer imponerad av henne när hon gästar Where the Action Is den 13 juni.

WHERE THE ACTION ISFörutom redan nämnda storfiskar får Where the Action Is finbesök av bland andra Markus Krunegård, Adiam Dymott, Jenny Wilson, Pixies, Loney Dear och The Pretenders. Så du förstår redan nu att du begår ett musikaliskt självmord om du bokar upp dig med annat den 12–13 juni. Ett hett tips för er som inte pallar att lägga pengar på ett festivalpass är att ta jobb som volontär. Visst, du måste jobba lite, men du får också chansen att fritt springa runt på festivalområdet och vräka i dig festivalmat när ingen ser.

KONSTSNACKI sommar anordnar Nöjesguidens konstredak-tör Anders Karnell en talkshow om konst på Kulturhuset. Det blir en fortsättning på den talkshow han gjorde förra året då bland annat Lykke Li deltog. Denna gång gästar Ella Lemhagen, Carl-Johan Vallgren och Pelle Almqvist med flera. Talkshowen går ut på att intresserade människor ska delta i ett avslappnat snack om konst, så du behöver inte läsa på för att få vara med! Kom och få lite kulturella pluspoäng den 3, 10, 17 eller 24 juni!

Juni är den tiden på året då folk helt plötsligt får för sig att sova i svinkalla tält, ha sex med leriga främlingar och tillbringa flera dagar i rad med att dricka varm öl. Allt för chansen att se grymma konserter. Låter det som någonting du kan tänka dig att göra? Riv då ut denna sida och förvara den nära hjärtat!

KONSERT – Where the Action Is känns som ett säkert kort för sommarens första festival i skyfall och gummistövlar.

KLUBB – Den här månaden festar vi under bar himmel och det är bara en tidsfråga innan någon simmar i Spymlans pool.

FILM – I Love You, Man måste ses som en besvi-kelse, men både Cadillac Records och Coraline och spegelns hemlighet gör det värt att smyga in i biomörkret.

MUSIK – Juni verkar gå i hiphopens tecken då Eminem, Busta Rhymes och Cam’Ron alla droppar skivor, och vi dessutom får besök av Redman och Method Man. På med grillsen och höj volymen!

KROG – Tur att Kåken och Babajan finns, annars hade minnet av Restaurang Kashmir förföljt oss i veckor.

SPEL – Om du upplever att internet är segt den 2–4 juni beror det bara på att E3 är tillbaka i högform.

TV – Det mest fascinerande med Paris Hilton är att hon ständigt lyckas hålla sig kvar trots (eller kanske på grund av) sexfilmen, fängelsevisiten och mängder av bottenapp på tv och vita duken. Det är nog dags för folk att inse att hon är smartare än vad hon utger sig för att vara.

Misslyckad uppsättning av tält - 10 %Regn - 40 %

Missade festivalspelningar - 5 %Svindyr öl - 25 %

Drogexperimenterande - 5 %Oskyddat sex - 15 %

Outside the boxI USA delar läkeme-delsföretaget Pfizer ut viagra till folk som fått sparken efter den 1 januari i år, och läkare i Danmark föreslår haschförsäljning på apoteken som en lösning på gängpro-blem. När ska vår svenska läkemedels-bransch bli lika kreativ?

Nöjesguiden ! Nr 6 ! 2009 7

"# $%& '(&% $") jag ska säga? Krönika i Nöjesguiden, nej, detta var inte hur jag hade tänkt mig det. Allt gick så bra. Jag var ren i 401 dagar, så när som på två små

snedsteg som jag bara inte kunde säga nej till. Men inget annat, inte ens en anonym kommentar i en modeblogg. Förlåt, alla som trodde på mig, som jag nu svikit. Jag trodde verkligen att jag skulle klara det, den här gången.

Det var inte ens särskilt svårt. Eller, först var det jobbigt, jag tog mina vanliga rundor på www när ingen såg på, smusslade och ljög för närstående, låtsades skriva på boken. Jag googlade mig själv och fick panik, och kom fortfarande på mig själv med att tänka på uppslag till artiklar när jag pratade med vänner i telefon, sådär ”kan du vänta två sekunder”, och noterade på armen med en penna. Lyckades komma över en Facebook-inloggning och gick loss och ställde till. Andra fick städa upp. That type of stu*.

Men alla i min stödgrupp var supportive och sedan liksom vände det. Jag köpte en båt, jag började titta på olika hundraser och umgicks bara med oförstörda hippies och narkomaner. Jag stod emot lockande erbjudanden från tunga redaktörer att testa nya spännande format. Jag

flyttade till Gotland ett tag. Jag såg och blev sedd av en ko.När vintern kom reste jag till Sydamerika och badade i

Stilla havet, kände mig liten under fallande stjärnor i öknen och fick magisk energi i bergsdalar. Jag upplevde spännande möten med andra människor och kommunicerade med hela kroppen. Uttryckte mig i dans. Bland fulla indianer i

Chile hände det att jag tänkte på dem ibland, alla dessa samhällets olycksbarn som står där på Riche varje vecka och bjuder ut sig själva för lite kärlek och bekräftelse de aldrig fick från sina föräldrar. Jag tänkte på Claes de Faire.

När jag kom hem ska*ade jag mig ett riktigt jobb, nio-till-fem med A-skattlön, för att bli vanlig, normal, en del av systemet – jag förstod inte ens vad jag menat med mitt mässande om ”systemet” tidigare – och min partner höll mig borta från Kåken och Roger Wilson och allt hans snack om olika galor.

Men ändå höll det alltså inte. Suget blev för starkt. Tanken på bara en liten text, ynka 2 000 tecken, plus en tecknad bylinebild – den förbjudna gränsen jag lovat mig själv att aldrig passera – tog överhanden. Jag kan inte förklara det, det är ett gift helt enkelt, ett gift som håller på att förstöra en generation. Det börjar lite oskyldigt, som en kul grej, med en klubbspalt nån fredag, men sen, utan att fatta vad som hände, sitter man här och delar samtids-skvaller med nittonåriga twitter-användare och intalar sig att ”det är annorlunda den här gången, jag kan sluta när jag vill”.

Text Kristo!er Poppius Illustration Carsten Oliver Bieräugel

Plötsligt hände det. Journalisten Kristo!er Poppius blev brutalt utfryst av stora, fina DN till förmån för ett gäng livsnjutare. Han beslutade sig där och då för att lämna ankdammen ett slag. Och det hann gå 401 dagar innan han till slut gjorde comeback.


NÖJESGUIDEN PRESENTERAR MORGONDAGENS STJÄRNOR SOM DU BÖR KÄNNA TILL REDAN I DAG.

"# $"% #&'%( )*(+%,&-+% där det, precis som du säger, fokuseras på min bakgrund. En journalist gjorde mig riktigt upprörd när hon envisades med

frågor om min far. Jobbigt att prata om någon man inte känner. Hon tjatade om att min uppväxt måste ha varit så tung och ville så gärna höra mig säga att jag saknade min far. Jag har inte saknat honom, det är svårt att sakna något man aldrig haft. Min barndom var soft.

Intresset för film och teater föddes tidigt, men en roll som ung musiker i TV4:s Labyrint fick honom att vilja satsa på musik. Han fick chansen att sjunga sina egna låtar mot ett krav att han spelade in en demo på en vecka. Ett par år senare har han nu ett efterlängtat debutalbum i rockärmen.

–Nu är jag inne på musikgrejen och då vill jag göra det fullt ut. Det betyder inte att jag vill vara låst vid min roll som musiker för resten av mitt liv. Jag skriver också låtar åt andra artister, vilket är skönt ur ett kreativt perspektiv. Måndag pop, tisdag japanska pojkband. Variation är liv.Du skriver poesi också. Har du planer på att släppa den?

–Någon gång skulle jag gärna ge ut en bok. Om det blir en diktsamling eller en roman vet jag inte än. Jag har alltid skrivit mycket berättelser. Sätter på datorn för att jag kommer på någonting mitt i natten. Dagen efter undrar man vad man tänkte som tyckte att det var värt att vakna över.Keith Richards kom ju på (I Can’t Get No) Satisfaction-ri!et i sömnen, spelade in det, och tyckte att det lät kasst dagen efter. Men sedan blev det en av världens kändaste låtar ändå.

–Mm, det sägs ju att Paul McCartney kom på Yesterday på samma sätt.Har du haft en sådan musikuppenbarelse?

–Ja, en gång faktiskt. Jag kom på en ramsa i drömmen

och när jag vaknade upp var den det första jag sa. Det var något jättefånigt. Typ "gröten stod kall, men jag åt den i alla fall." Du har fått väldigt många lyssnare på MySpace på kort tid.

–Det är jag väldigt stolt över! MySpace har varit vitalt för min musik. Portalen ut till mina lyssnare. Jag är helt överväldigad, framförallt eftersom det inte bara är från Sverige. Jag har fått fans i Japan, Ryssland, Italien... Iran! Gamla släktingar har fått upp ögonen för min musik. Jag höll på att bli bortgift med en av mina kusiner! Helt sant.Din musik beskrivs ofta som fin och stämningsfull. Finns det någon risk med att göra lugn, akustisk musik? Att man på sikt, som typ Norah Jones, placeras i bakgrundsmusikfacket?

–Har du hört mig live? Jag gillar henne, men det är inget Norah Jones över mina spelningar.

Nej, musiken må vara akustisk och flera låtar är väldigt lugna. Men hans katalog har redan hunnit bli stor för någon som ännu inte släppt ett album. Låtarna bjuder på allt från dansvänliga rytmer, tv-spelsinspirerande teman och lättnynnade melodier till mörkare toner och djupa texter. Boy Will Sing for Directions Home, som debut-albumet heter, syftar inte bara till att Armand inte är född i Sverige, utan också till att hitta hem som artist och människa.

–Jag är väldigt smickrad över intresset för min musik, men i slutändan gör jag det här för mig själv. Som artist är man sitt arbete. Det är inte så att du åker hem från studion

och får varva ner. Jag lyssnar på musik hela tiden, och det krävs disciplin om jag bara ska lyssna utan att tänka på mina egna låtar. Att hitta hem som artist innebär att hitta en fungerande balans i det. Jag förstår varför alla super-stars går på yoga och äter spirulina-pulver.

Armand beskriver sig själv och sitt band som ett kollektiv där folk kommer och går som de vill.

– Jag sjunger med lite olika tjejer på skivan. Det är fantastiskt att få blanda röster. Inom hiphop är folk med på varan-dras grejer hela tiden. Du vet, en ny hiphop-akt gör en video, sedan poppar Pharrell upp i en sekund, och sedan ser man Snoop. I hiphop säger man: ”We should work to-gether, man!”. Men inom pop är det bara: ”Ah, jag gör pop och jag är en svår kille och jag ska fixa luggen”. Jag vill se fler cameo appearances i popvärlden! Jag vill ha som ett kollektiv där folk kommer och går mellan varandras låtar och videos, utan att det känns exklusivt. Jag vill kunna sjunga

med någon på plattan, sedan olustigt sjunga låten ensam på en konsert. Alla ska vara överens om att det är så det går till.Så vem skulle du verkligen vilja samarbeta med?

–Jag var förband åt Jozé González i Trondheim. Han hade en riktigt ljuv närvaro. Det vore ballt att utöka kollektivet också, och jobba ihop med poeter, konstnärer och regissörer. Nintendo 64-spelet Super Smash Bros. är populärt för att det äger, men också för att det huserar karaktärer från olika spelvärldar. Jag tycker att vi kan göra så i konsten också.

www.myspace.com/armandmirpour

När Armand Mirpour var två år gammal kom han till Sverige som flykting. Barndomen tillbringades i Rinkeby med mamma då pappan blev kvar i Iran. Ungefär så kommer alla intervjuer du läser med Armand i år att börja. Men de som vill stereotypisera, kategorisera och generalisera kommer att få jobba betydligt hårdare om de vill få grepp om Sveriges nya pophopp.

Text Amat Levin Foto Johannes Helje

Filt och kuddar från Indiska www.ringencentrum.se


Text Micaela Moreno Foto Johannes Helje


!" #!$ %&''(' )* många tjejmiddagar genom åren och vi är väl oense om det mesta – förutom när det kommer till dig och Sigge ”Han har så himla fina färger” Eklund. Då får vi alla något drömskt i blicken. Så på sätt och vis kan man säga att du

förenar oss kvinnofolk, som Kofi Annan ungefär. Eller ett par jävligt snygga skor. Hur känns det?

–Vem fan är Sigge Eklund?Han är författare.

–Har aldrig hört talas om honom. Men han och jag borde trä"as, det hör man ju direkt. Vi kanske skulle köra Ladies Night nästa år? Råkar du ofta ut för chablissponsrade kärleksförklaringar på krogen?

–Det är kul när folk kommer fram, oavsett om det är en tjej eller kille. Och oftast har de bara snälla saker att säga. Elaka grejer mailar de alltid anonymt eller skriver i insändare. Det är sällan människor står för att de ogillar en riktigt jäkla ordentligt. Skulle nästan vara uppfriskande om en gubbe klev ut ur garderoben med allt sitt hat och skrev ner en under sitt eget namn. Apropå det. Du är aktuell med ett nytt album, Real Control, och med ett sådant kommer även recensioner. Snubblade över ett rätt kul citat, det är Jocke Berg som lättar sitt

hjärta i ämnet år 2005: ”Annars är det ganska trevligt med recensioner just nu. Vi är nöjda med allt (förutom att StroppStrage alltid ska negga. Gothfreak).” Kommentarer på detta?

–Om vi säger såhär: Det finns väl några journalister därute som jag inte skulle vilja dela sommarstuga med. Fast jag har haft en jäkla tur. Ta Ledin som ett exempel. Det är ju inte så att killen snor någons pensionspengar direkt. Han gör bara sitt bästa för att bidra till en glad sommar och journalister slaktar honom, hugger honom i ryggen. ”Din äckliga jävel!”, skriker de. Och Ledin tar bara upp sin gitarr och sjunger ”En, två, tre, fyr, Sommaren är kort!” Igen. Det är en sjuk situation. Det finns de som marknadsför sig själva genom att kliva ut ur bilar lika blottade som kinesiska nakenhundar under kjolen. Du lanserar en tomatsoppa?

–Ja. För du vill inte se mig naken. Den bilden är inte särskilt upphetsande. Plus att det redan känns lite gjort, säkert. Men berätta lite mer om det här.

–Första gången jag tänkte på det var i New York när jag var där för att spela för ett skivbolag. Jag satt i korridoren och kollade på alla snygga coola killar som strömmade förbi med sina guror. Minns att jag tänkte: ”Vad gör mig speciell?

Han är en av sommarens hetaste festivalartister. Anders Wendin, i folkmun känd som Moneybrother, ger människor i hela Sverige hjärtklappning med sin musik och kanske framförallt sitt utseende. Nöjesguiden undrade om det är möjligt för en människa att vara så perfekt. Så vi bussade Micaela Moreno på honom.


Visst, jag har några bra låtar, men det har ju han med.” Man måste hitta ett sätt att sticka ut på, märkas. Pratar du med en amerikan så tror de till exempel att Björk bor i ett vattenfall tillsammans ett troll. På allvar. Och att hon svävar runt ovanför Island på en svan. När hon säkert bor i en lägenhet i New York. Dessutom tycker jag att tomatsoppa är den coolaste matprodukten som finns. Om vi går tillbaka i tiden, till när ni först började turnera med Moneybrother. Hände det aldrig då att ni rekade innan vilka andra band som uppträda på en festival? För att få till det, liksom?

–Att man skulle tänka: ”Hoppas att Cardigans ska spela för då kanske man får trä"a Nina”? Precis.

–Näe, man kanske tyckte det var roligare att spela med The Sounds för att de hade en snygg tjej, än med Eskobar som… inte har det. Fast jag förstår vad du menar. Makes total sense. Men diskussionen förekom i alla fall aldrig.

–Jag stod på Spy Bar för ett tag sen med en kollega, en snygg och väldigt framgångsrik tjej, när hon sa: ”Fan, Anders. Jag vill ju bara knulla med någon!” Jag tittade mig omkring och hade lätt kunnat fixa fram 40 snubbar just like that. Men hon berättade att killar inte ens vågar komma och snacka med henne. Hon kanske är FÖR framgångsrik och snygg?

–Exakt. Tjejer måste spela små och söta för att det ska bli något. Så jag vet inte om det var det då. Att alla i mitt band var extremt osäkra för de där tjejerna. Fast du har väl aldrig haft några problem med the ladies. Du är ju som en helig ko bland indiefröknarna.

–Det där handlar faktiskt lite om kändisskapet för innan jag slog igenom år 2003 var jag fan inte snyggast i mitt kamratgäng. Då kom man på fjärde plats när man gick ut med polarna. Och där har du skillnaden mellan en kille och en tjej som slår igenom. It ain’t right, men det är så det är. Vem sa följande: “Some people tap their feet, some people snap their fingers, and some people sway back and forth. I just sorta do 'em all together, I guess.”

–Ingen aning. Det var Elvis. Din förebild.

–Kungen! Jag lyssnade på radion härom morgonen och det var en intervju med Filip och Fredrik. Eller med en av dem, med han som framstår som mer sympatisk? En har lite mer hjärna och den andra har lite mer hjärta, känns det som.Du menar Filip.

–Filip hade ett resonemang om Glasvegas kontra Robbie Williams: Att Glasvegas-människor har mera djup och insyn i kultursfären medan Robbie Williams-människor inte har det. Jag håller inte med. Att vara en bra låtskrivare är inte samma sak som att kunna ge en bra show. Och det är först när man kombinerar detta som man är en stor artist. Som Elvis. Elvis hade allt; han kunde sjunga, han var snygg, han kunde dansa. Ditt eget scenspråk påminner något om Charleston, en dans som var poppis på tjugotalet. Har du tänkt på det?

–Det kan stämma. En av de bästa komplimanger jag någonsin har fått var när jag var på date med en tjej som då gick på Balettakademin. Hon kom just från en klass där läraren hade visat en video med mig! I vilken syfte? Fridans?

–Haha. Jag är kanske ingen kung på dansgolvet men det är inte på samma premisser som artist. Och så har jag min gitarr jag kan gömma mig bakom också. Annars skulle det aldrig funka, då skulle armarna fladdra omkring helt okontrollerat. Du lever i en relation sedan flera år tillbaka. Är vardags-romantik viktigt för dig? Frukost!äskar du, och sånt?

–Jag är väldigt rädd för tristess så sånt är viktigt för mig. Strävan är att man ska kunna vara egocentrisk sam-tidigt som man håller sin flickvän lycklig. Det är svårt. Vi har lyckats, men det är en fight. Dina vänner betyder mycket för dig?

–Har jag varit bortrest är det inte bara tjejen, utan också polarna som är försummade. Men så länge jag får sms av polare där det står ”Ska du ut?” är jag nöjd. Det betyder att jag fortfarande är in the loop. Det är viktigt för mig. Jag vill att de ska skicka sms halv fem på morgonen från nån fest, jag kommer! Du bor på Söder i Stockholm. Visste du att man dela upp er söderbor i två kategorier: bikramyogagänget som döper

sina barn till knepiga mellannamn, typ Tuss I Lago, och det sköna Tantofolket som har stilettkniv i bakfickan. Eller har jag fel?

–Nja… Det är nog ingen slump att det bor så många artister på Söder i alla fall. Det är skillnad att gå in på Maria-hallen och att handla på Östermalmshallen. Fast jag gillar det. Att trä"a nya människor. Gå på nya ställen. Som V, till exempel! Även om det inte finns så mycket folk där med samma musiksmak som jag känner man sig välkommen. Det skiljer bara två år i ålder mellan oss. Men medan jag kutar ner för det där berget gallskrikandes och börjar känna mig jämngammal med Malena Ivarsson tar du det lugnt. Det har jag förstått genom att lyssna på låten Not That Old från den nya skivan. Ändå. Vem identifierar du dig mest med: Plura eller Johan Palm, Idol-deltagare 2008?

–Var det han som vann? All heder till Johan Palm förstås, även om jag inte har hört hans konst. Men det blir natur-ligtvis Plura. Jag älskar att lyssna på sångare som har levt ett liv. Plura är en man vars begåvning har hållit honom aktuell i branschen i över 40 år. I ett land där artister slåss om 20 000 musikintresserade människor är det en enorm bedrift. Så hela frågan känns ledande, du tog en erfaren konst-när som skriver fantastiska texter med en kille från Idol.

Det var dumt av mig. –Som inte ens vann.

Okej, jag fattar. Vi går vidare. Har det hänt att du har råkat ut för något jobbigt i ditt privatliv och tänkt: ”Helvete, vad ont det gör i hjärtat, men vilken grym låt det här kommer att bli.”

–Ibland när jag har mått riktigt jävla dåligt och varit med om jobbiga grejer i ett förhållande har jag känt: ”Vad skönt, jag reagerar i alla fall och är inte gjord av sten.” Vill inte tänka på det här egentligen men jag misstänker att det är lite därifrån inspirationen kommer. Fast jag har alltid föredragit att skriva om självupplevda saker. Jag tycker verkligen att det blir lite bättre då. Därför skriver jag inte så många låtar om finska vinterkriget. ”AJ! Min arm flög av, det sprutar det blod.”

–Exakt. Leonard Cohen skriver låtar. Köper du annars att det finns de som bara ser på din musik som "låtar att dricka bira till"?

–Det gör jag absolut. Jag försöker att titta på mina låtar som ett album och då ska det finnas lite av varje. Men jag blir naturligtvis extra glad om man lyssnar på mina texter och gillar dem. En låt kan komma när jag cyklar hem, men med en text är det en helt annan sak. Får vi höra dig sjunga på svenska igen?

–Om jag var uträknande och ville tjäna så mycket pengar som möjligt hade jag nog släppt en nästintill akustiskt skiva med svenska sånger. Och det kommer väl ett sånt. Inom 30 år i alla fall. Åh, Ensam mamma söker-musik! Kan inte du lova mig då – som avslutning – att göra en rockig cover på Inga kan älska som vi i sådana fall? Särskilt nu som du har börjat falsettsjunga. Tror att det skulle bli jättefint.

–Haha, okej. Inga kan älska som vi. Med bandet Grace, va? Ska kolla upp det. Och den där Sigge Eklund, han ska jag DEFINITIVT kolla upp.


"#$%&"'( )&"(* C%+,-'..+ började 1993 när Pearl Jam sökte en alternativ arena där bandet kunde ha billiga spelningar. Valet föll på The Empire Polo Field mitt i öknen – känt för att vara den varmaste platsen i hela Nordamerika.

När vi kör in på parkeringen till festivalen slår det oss att det är helt bisarrt att Coachella är en av få festivaler i USA som kör "Europa-style", det vill säga att man campar på plats. Är det någonstans man inte ska campa är det väl på ett ställe med 30 graders temperaturskillnad mellan natt och dag?

FREDAGKlockan är 12 på dagen när jag och mitt festivalsällskap

Evelina går genom säkerhetskontrollen för att komma in på campingen. Vi har preppat våra vattenflaskor med vodka. Det är en alkoholfri camping, en regel som vi inte håller oss till. När vakten ser vårt sexpack med vatten tittar han skeptiskt på oss och öppnar den enda av sex vattenflaskor som faktiskt innehåller vatten. Han luktar på det och nickar. Välkomna in. Tack då.

Det är dags att sätta upp tältet vi har köpt. Det saknas förstås tältpinnar men vi försöker vara happy campers åtminstone en kvart till. Vi tappar tålamodet när vi märker att liggunderlagen visar sig vara sittunderlag. Vi tränger ner oss mellan tälten där det bildats skugga och funderar på den här grejen med camping. Hur tänkte vi? Det är så sjukt varmt.

Klockan 14.00 kommer vi efter oorganiserat köande in på festivalområdet och letar upp pressområdet för att fylla på våra vattenflaskor som, till skillnad från vid camping-entrén, tömdes vid ingången. Coachella har lika många regler som undantag. Man får inte ta med sig vatten in på området, men att röka gräs är helt okej. Vi förvånas inte över att årets trendigaste festivalkostym består av tangas och tubsockar med tillhörande magväska. Mycket praktiskt.

I pressområdet finns det fläktar som sprutar ut vatten, so/or i skuggan, ett tält som delar ut gratis tobak, massa paparazzis och toaletter med stengolv och konst på väggarna. Ölen kostar åtta dollar för 33 cl. Lika dyrt som på Hultsfred.

Klockan 21.00 spelar Morrissey på den stora scenen. Vi behöver inte lämna pressområdet eller våra fläktar för att se honom döma ut köttätare från scen. Eftersom Coachella är en återföreningarnas festival hoppas jag under hela konserten på det envisa ryktet om en The Smiths-åter-förening. Ryktet visar sig vara falskt.

En timme senare är det Paul McCartneys tur att bjuda på ett så kallat musikmedley som hade fått valfri PRO-för-ening att gå ner i spagat av glädje. Det är spex och det är fyrverkerier. Det är Hey Jude och Yesterday. En del gråter

av glädje, andra av frustration. När ska han gå av scenen?Kvällen avslutas med vodka för att döva kylan. Vi somnar

vid 04.00 men vaknar av köldpanik en stund senare. Det är typ sju grader och jag måste kissa. Tappar såklart greppet om var vårt tält ligger på väg till toaletterna, och innan jag har hunnit hitta tillbaka har solen gått upp. Jag är nyktrare och lite melankolisk. Alla är så tysta, ingen skriker eller spyr. Det ligger snö på bergskedjorna i horisonten.

LÖRDAGLördagen avlöper i ett dagen-efter-tempo. Jag gör inter-vjuer och trä/ar Band Of Horses nya gitarrist som heter Ludwig Böss och är från Malmö. Jag sätter i halsen och tar i hand. Ludwig skojar om lösskägg och flanellskjortor och vi drar lite hästskämt. Han ska spela på Carnegie Hall med bandet. Jag imponeras och tycker att världen är rätt liten nu när Malmö har kommit till Coachella.

Lördag kväll är efterfesternas kväll. Hela Hollywood flyger runt på pressområdet. Jag ser Reese Witherspoon hoppa festivalhopp över gräset med Jake Gyllenhaal och Kirsten Dunst gömma sig för paparazzis. Paris Hilton är också här, Peaches Geldof, Jeremy Scott och Chloë Sevigny med. Det snackas om två efterfester. Frank Sinatras sonson har fest i Palm Springs. Det är också fest i en flyghangar i närheten. Båda festerna är så kallade alla-är-där-fester. Alla utom vi. Vi hamnar på parkeringen, i en bilkö för att ta oss vidare mot festerna. När kön börjar lätta är klockan redan morgon. Min andra soluppgång på Coachella är lika vacker som den första, och innan jag somnar funderar jag kändis-logistik – kanske artisterna flögs med helikopter till efter-festerna för att slippa bilköerna?

SÖNDAGSöndag morgon och klockan är 08.00. Jag vaknar svettig med fyra tröjor på mig. Jag vill ha vatten. Det är bara sprit kvar i flaskorna. Jag tömmer en halv liter vodka i gräset och går för att fylla på vatten. När jag kommer fram har de börjat ta betalt för vatten, tio dollar per påfyllning. Kapita-lismen står i full blom på det stekheta slagfältet.

Inne på området spelar Okkervil River och Lykke Li på varsin scen. 40 graders värme är nästan lika förödande för en bra konsert som hällregn på Hultsfred. Men det finns ju egentligen inget dåligt väder utan bara dåliga kläder, det bekräftas av en naken trollkarl längre bort på gräsmattan. Han är omringad av poliser som försöker få på honom kläderna. De blir mer och mer missnöjda med situationen och tappar snart tålamodet. Den nakna mannen på gräset får spasmer i kroppen av polisens elpistoler.

Klockan är snart 01.00 och det är kallt igen. The Cure är årets sista akt på festivalen. De har dragit 45 minuter över utsatt tid och för varje minut får de böta 1 000 dollar. The

Cure bryr sig inte men Coachella-ledningen har fått nog och drar ut pluggen till förstärkaren mitt i Boy’s Don’t Cry. The Cure fortsätter spela ändå. Hela festivalen rusar mot scenen för att uppleva revolten.

Jag deltar inte i upproret utan upptäcker istället att Courtney Love står bredvid mig. Hon ser inte ut som 45 år utan som 17. Sanslöst vacker med långklänning och hand-skar. Hon tar en ung tjej i handen och springer barfota över gräset under fullmånen och joinar The Cure-allsången. En känsla av dekadens i sin renaste form uppfyller mig.

På väg tillbaka till campingen går vi genom trailerpar-keringen där artisterna förkovrat sig under hela festivalen. Public Enemy, Anthony and the Johnsons, Yeah Yeah Yeahs, Okkervil River och The Cure. Namnskyltarna på hus-vagnarna talar sitt tydliga språk, men nu är musikeliten borta, alla har åkt hem. Dekadensen är verkligen ett faktum, det är över nu. Jag lånar toaletten i Lykke Lis trailer. Den är utsmyckad med blommor och klistermärken på spegeln. Senare på natten åker vi gol0il tillbaka till campingen. Det är så sjukt kallt. Vi kan inte stanna här. Vi kör till Palm Springs och tar in på hotell. Sover i en säng med täcken och kudde, dricker öl ur minibaren och funderar på att mina misstankar blev bekräftade. Sol, festival, pool och morgonrock kommer för alltid att vinna över gummistövlar och lera.

Coachella är Nordameri-kas största musikfestival som hålls på The Empire Polo Field i öknen, två timmar utanför Los Angeles, i slutet av april varje år. Med fem scener är festivalen mest känd för sin förmåga att återförena band. Jane's Addiction, Pixies, Iggy & Stooges, Jesus and Mary Chain och Rage Against The Machine har alla slutit förbund här. För den konstintresserade finns också en mängd enorma konstverk på festivalområdet.

Text Josefin Lindberg Foto Evelina Malm

Nöjesguidens Josefin Lindberg har tillbringat 48 timmar på Coachella Music & Arts Festival i Kaliforniens torraste öken. Festivalen är mest känd för sina löjligt bra lineups som drar världsstjärnor och runt 200 000 festivalbesökare från hela världen. Tillsammans förkovrar de sig under en helg i april i 40-gradig hetta med konst, musik och vattenkrig.


Boka hotell i god tid om du inte är sugen på ökencamping.

En ylletröja är lika viktigt på natten som hatt på dagen.

Se till att ska"a dig ett spelschema med penna och ett planeringssinne, eller inställningen ”lyckas vi se något band är vi nöjda”. Alla spelar nämligen samtidigt.

BEN BRIDWELL, SÅNGARE I BAND OF HORSES:–På Emmabodafestivalen för några år sedan låg jag på marken. Då blev jag trampad i huvudet av en som gick förbi och när jag reste mig upp fick jag hans knä i ansiktet. Så ligga ner på marken är nog allmänt dumt.

NEIL I LOS CAMPESINOS!:– Undvik solen, jag fick lila solskador när vi spelade på festivalen South by Southwest tidigare i år. Stressa inte runt på området utan ta det lugnt och drick mer vatten än öl.

Vattenkrig med bazooka. Himmelriket för kidsen.

The Cure avslutade festivalen.

Los Campesinos

Camping

Leonard Cohen

Jag pratade festival med Ben Bridwell och Ludwig Böss i Band of Horses

Både Robyn och Lykke Li gjorde extranummer på Peter, Bjorn and Johns konsert.

Förutom Franz Ferdi-nand, Anthony and the Johnsons, Morrissey, The Cure, Okkervil River, Band of Horses, M.I.A, Public Enemy, Beirut och Leonard Cohen gjorde mindre etablerade band riktigt bra spelningar:

! THE PRESETS från Australien är nya Cut Copy och gjorde en fantastiskt ösig spelning på festivalen. Håll koll på när de kommer till Sverige på myspace.com/thepresets

" GHOSTLAND OBSERVATORY från Texas spelar elektronisk indie och lyfte publiken med pumpande strobo-skop och ös. Kolla myspace.com/ghostlan-dobservatory

! BLITZEN TRAPPER från Portland ligger på samma bolag som Fleet Foxes och de har gjort flera USA-turnéer ihop. Innan Fleet Foxes slog igenom spelade de som förband åt Blitzen Trapper. Myspace.com/blitzentrapper


Det vi talar mest om just nu!

MÄSTERLIGT MYCKET BRA BRA GODKÄNT UNDERKÄNT DEODORANTER

”NYTTIG” GLASSPå redaktionen har det pratats om 7Elevens yoghurt-

glass ungefär 298 gånger den senaste månaden.

AWKWARDFAMILYPHOTOS.COMFamiljefoton. Vi har alla sett dem. Vi har alla skrattat

åt dem. Och vi har alla känt våra magar fyllas av en stor klump av pinsamhet och obehag. På awkwardfamiily-photos.com visas ren osmaklighet upp i all sin härlighet. Vi älskar sidan mer än livet själv.

ZLATANGe Augustpriset till Zlatan, ja, ni läste rätt. Han är

just nu ende svensk med integritet, självkänsla och poesi i kroppen. Det är fantastiskt när en fotbollspelare känns mer litterär än ett helt författarskrå.

GUSTAV GELINS VÄNNERGRUPP PÅ FACEBOOKMedlemmar i gruppen uppmanas att sätta in 100 kr

på herr Gelins konto. När summan uppnått 20 000 ska Gelin tatuera in gruppstartarens initialer på synlig plats. Om detta funkar räknar vi med en ny fluga så hemsk att den får oss att be Facebook-quizen om förlåtelse.

NYHETSTORKAÄr Aftonbladets ”Så ser [insert valfri D-kändis] ut

idag” A) roligt, B) intressant eller C) deprimerande? Led-tråd: svaret börjar på ”d” och slutar på ”eprimerande”.

ÖVERRASKNINGSMOMENTEfter att tunnelbanedörrarna stängs tar det ungefär

tre sekunder tills det att tåget börjar rulla. Alla kan dril-len. Ändå hittar resenärer ständigt på nya sätt att bli överrumplade och breda ut sig i ett klumpigt fall så fort tåget börjar åka.

MATCH.COM:S ANNONS PÅ MYSPACEDen lilla videosekvensen som spelas upp i toppban-

nern eller mitt på skärmen när man har skrivit ett mail är sjukt obehaglig. Känns som att man blir bevakad av en kåt stalker när man raderar spam från amatörartister, skrattar åt löjliga artistbiografier och skickar anonyma hatkommentarer.

SPRÅKFÖRNYARERFSU verkar onekligen ta seriöst på sitt självpåtving-

ade uppdrag att leverera nya ord varje år. När snippa nu följs av slidkrans blir befolkningen stum innan den delas in i två läger. Bra tycker vissa, hemskt tycker andra. Vi är mest mållösa.

SVININFLUENSANVi kommer snarare att dö från information-overload

än allvarliga symptom när en riktig sjukdom börjar härja.

MAMMORVarför tror föräldrar (det är oftast mammor) med

en bulldozerliknande barnvagn i ena handen och en ka"e i den andra att de är de första i världshistorien att behöva handskas med gråtande bebisar och fulla tunnelbane-vagnar?

Bubblare: Spymlan, anabola som bantningsmetod för tjejer

#$%& G'#(#$ B#))#'* avled den 19 april 2009. Han blev 78 år gammal. Han var till sättet artig och korrekt, mycket

älskvärd och var välsignad med en fullkom-ligt otyglad fantasi – han var för oss oöver-trä"ad som visionär författare. Hans be-rättelser reser sig likt en ofantlig vittnesbörd över människans natur med vars hjälp man kan greppa komplexa händelser som 11 september-attackerna, urbana kravaller och YouTube-sända skolmassakrer. Läsaren exponeras för den delen av hjärnan – vi kan kalla den Fight Club-vecket – där vanligtvis kraftfulla mentala processer och psykisk styrka sakta men säkert arrangeras om till en ny logik där destruktivitet, massförstö-relse och självutplåning framstår som natur-ligt. Processen resulterar i allt från unga kvinnor som skär sig, spänningssökande slackers utanför samhället till fullskaliga paramilitära attacker.

Det finns knappast en rad i Ballards böcker som inte gör mig stum av förundran över hur människan gång på gång lyckas förgöra sig själv för att i nästa sekund blåsa liv i sin art igen. Hans penna skär genom det destruktiva mänskliga psyket likt en kirurgs skalpell.

Men det är inga galningar i Ballards värld som gör denna inre resa som sedan med våldsam e"ekt manifesteras i den yttre verkligheten. Snarare välanpassade och välmående element ur medelklassen.

Det är de själva som villigt och metodiskt gör de om-kopplingar och kortslutningar i ovan nämnda Fight Club-veck som krävs för att för alltid förändra sitt perspektiv och sina möjligheter att bli en föredömlig samhällsmed-borgare. Ibland sker processen med hjälp av någon yttre impuls, som en karismatisk och moraliskt utmanande Kleerup-figur som inspirerar till alternativa livsstilar, men lika ofta utan någon påtaglig anledning annat än för att få ett slut på monoton, borgerlig vardagsleda.

Ballard beskrev detta skeende särskilt tydligt i Crash från 1973, där självförvållade bilkrascher och sexuellt um-gänge blir huvudpersonen James enda motiv och drivkraft genom berättelsen. Det är egentligen bara i denna bok

samt Chuck Palahinuks Fight Club och i Dostojevskijs Brott och Stra! som jag upp-levt att jag kommit in i psykopatens hu-vud på ett så övertygande sätt. Man måste motvilligt släppa greppet om sin fantasi för att tillåta sig själv att börja resonera som Tyler, Raskolnikov eller James.

Och där hittas min kärlek till Ballard: en slags frigörelse av fantasin, inte minst dess mörkaste sidor. Alltid behärskat. Alltid utan alarmism. Alltid utan moraliserande undertoner.

Istället berättar Ballard, i Zolas och Flauberts tradition, enkelt och rakt om människans uppror mot sin egen upprätta-de tillvaro med bekanta borgerliga rutiner och värderingar. Hur, likt Albert Camus existentialism, upproret och rörelsen framåt blir den enda meningen i livet. Han visar på en slags inverterad konventionell logik – där otrohet är förutsättningen för ett funge-rande parförhållande, där atombomben är en god och förlösande företeelse och där jakten på de mest extrema kickarna blir trist vardagsrutin. Att vi alltjämt behöver något att reagera mot och att ingen konstant, trygg mark finns att söka. För när galen-skapen och helvetet blivit det normala till-ståndet söker människan återigen att upp-rätta en normal tillvaro med bekanta borgerliga rutiner och värderingar.

Likt en läkare ställer en patients diagnos, ställer Ballard diagnosen för vår natur. Han gör det klart och tydligt i naturalistisk anda utan att ifrågasätta sin egen auktoritet genom Brechtsk reflexivitet, Gonzosubjektivitet eller något annat ihåligt och postmodernt. Likt en seismograf plockar han upp de små vibrationerna i samtiden, förstärker dem och extrapolerar sin varning om de fenomen som kommer att frammanas inom en snar framtid. Det är helt enkelt en kristallkula som tar form genom hans böcker, en kristallkula jag ständigt väljer att se världen, människan och dess framtid igenom.

–Carl Reinholdtzon Belfrage

JG Ballard författarskap i urval som Nobelkommittén aldrig läste: Crash, The Atrocity Exhibition, Kingdom Come och The Drowned World.

Krönika

Spanien. Jag och min teddybjörn sitter i rum 606 på Sha Wellness Clinic, spakliniken där Kylie Minogue återhämtade sig efter sin bröstcancer. Vi dricker varsin diet-Cola, skypar med vår Daniel Sterner och tillsammans minns vi läkaren och gentlemannen, författaren JG Ballard.

JULES ET JIMMy Swag, My Life/My Life, My Swag7/Sincerely yours

Uppe på en höjd ligger en villa vars poolhus blickar ner över Hong Kong. Infinity-poolen är fylld av klor och gäster. Någon öppnar en flaska

Perrier Jouet. Den är kyld. Någon springer längs pool-kanten i en vit argylle-slipover utan någonting under. Det finns en röd triangel på tröjan. Ungefär som om personen har blivit knivhuggen. Men ingen har blivit knivhuggen på festen. Istället ler alla. Det är ett solbränt cocktailparty som svävar från en kulle över Kowloon. Där någonstans hittar vi JJ, eller Jules et Jim om man så vill. JJ finner en mer logisk plats i TTA-pusslet, någonstans till vänster om Air France. Det är varmt, drömskt, elektroniskt, melankolisk och fortsätter, via en vacker kvinnoröst, att inspirera till tanken om att det finns en bättre värld där ute. !CRB

C#') R%+,(-)*./-, B%)0'#1%[email protected]

FOREST & CRISPIANModest sensation

Fritiof & Carmencita

Bästa popbandet i landet just nu. Som en vacker gosskör. Med Owen Wilson på sång.

ST. VINCENTActor

4AD

En vacker beskrivning av en kvinnas inre komplexitet.

JULES ET JIMMy Swag, My Life/My Life, My Swag

7/Sincerely Yours

Ett skivbolag och ett band på en helt egen nivå.


Petra Tungården21, chefredaktör för Bubbleroom och Bubbleroom magazine

–Jag kommer att hänga på F12, hela sommaren.Varför?- För det är närmast hemifrån.

Zazkia Berlin20, busfrö

–Jag kommer att hänga på Utecompagniet för att jag jobbar där men också i skärgården på Jungfru-sund.

Makode Linde27, konstnär

–På fredag hänger jag ner på Galleri Borderline och i sommar kommer jag att hänga på Ficks men förhoppningsvis även på Uppsala Statsteaters Konstgalleri.

Ann-Louise Laukkanen 22, rik hemmafru

–Allt som har med Bastard och HyperHyper att göra.

Fråga: Var kommer du att hänga i sommar? Av Johannes Helje

Ett vattentätt sommartecken brukar vara att F12 kickar igång sin klubbversamheten på terrassen. Nöjesguidens Johannes Helje hängde på den regniga premiären på Stockholms ängsligaste trappa för att luska ut var alla ska hänga i sommar.

Klara Wester20, modell

–Jag kommer att hänga överallt. Tills folk tröttnar på mig, då flyr jag ut till mitt lantställe och sår potatis.


CRISTIAN DINAMARCA [email protected]

" #$ %&''($)* +#$ och med sig har den alla roliga klubbar, uteserveringar och svettiga dans-golv. Här har ni sommarstartens topp tio.

CANADIAN CLUBBerns Terrass, Berzelii Park, 22–03, torsdagar

Jonas Kleerup, Christian Saldert och Luciano Leiva styr Berns terrass varje torsdag hela sommaren lång. De bjuder på italo, kanadensisk bögdisco, peyote-rock, mystiska liveakter och inhopp från kultur-dj:s.

LA LA LANDSpy Bar, Birger Jarlsgatan 20, 00–05, utvalda fredagar.

Klubben som vågar köra hela linan ut. Bara stenhårt med massa energi, inget för fake-dancers när Olle Oljud är bakom båset.

COMMEDIAF12 Salongen, Fredsgatan 12, 21–03, lördagar

Eftersom Salongen bjuder in till en varierad men högst sofistikerad publik bryter klubben Commedia den pre-tentiösa barriären och bjuder in sköna profiler från olika klubbkulturer. Med en rolig blandning av megakredd, schtek och kändisar är lördagarna på Salongen ett helt unikt koncept.

GRÄSFOLKETKåkens Terrass, Restaurang 1900, Regeringsgatan 66, 22–02, onsdagar

Kollektivet Gräsfolket består av sex av Stockholms mer eller mindre kända klubbprofiler. Daria, Pelle, Alek, Elsa, Liselott och Adam bjuder varje onsdag på liveframträ-danden, sittdans, stådans och framförallt på sig själva.

HEROINEDebaser Medis, Medborgarplatsen 22–03, premiär den 12 juni

Bakom klubben Heroine står Pelle Höök från Loaded och duon Leo & Daniel från Konstig Klubb. Tillsammans kommer de nätter igenom att utforska musiken i Landet Elektronik. Det blir skrik, tung jävla elektro och jordbäv-ningar på dansgolvet.

INTERGALÁCTICOF12 Terrassen, Fredsgatan 12, 21–03, torsdagar

Varje torsdag hittar ni Stockholms mest kräsna och hän-givna publik på F12 Terrassen. Fokus ligger på musiken och med handen på hjärtat mixar Intergaláctico kompro-misslöst och omsorgsfullt underbar elektronisk dansmusik.

GET ROWDY!Hotell Reisen, Skeppsbron 12, 21–02, varannan helg

Cocotaxis nya sommarsatsning på flashiga Hotell Reisen. Som vanligt är det stort fokus på b-more, hiphop, dance-hall, house, bailefunk, classics och partybreaks. Gratis entré samt roliga bokningar vid varje tillfälle!

SUPERDISKANT BARMarie Laveau, Hornsg. 66, 22–03, varannan onsdag

Från att ha kört nattklubbar i såväl Stockholm som Göte-borg samt fått dansgolv att koka på klubbar runt om i Sverige och internationellt, kör Superdiskant ett lite mer chillat koncept den här sommaren. Superdiskant Bar hit-tas varannan onsdag på Marie Laveus sköna bar. Disco-house-techno och inte en spänn i inträde.

MAMMA&PAPPABerns Terrass, Berzelii Park, 22–03, måndagar

Varje måndag hela sommaren styrs terrassen på Berns av dj-duon Mamma&pappa. De bjuder på sin vanliga mix av electrohouse från Polen, fidget från Italien, hiphopelec-tro från England och världshouse från världen. Och lite disco såklart.

KOMMITTÉNPontus by the Sea, Skeppsbron Tullhus 2, 21–01, varannan fredag

Nigeriansk sjuttiotalsfunk, Tinariwen och Trojan-calypso i en salig ruggigt politisk inkorrekt blandning med digi-tala rytmer är vad Kommittén styr upp varannan fredag på Pontus by the Sea.

Månadens klubbprofil

H,#$*(* -(.&' */( Spy Bar är en rolig prick. Med ursprung från både Italien och Chile charmar han hela Stockholms uteliv. Det var minst sagt en succéstart när Salvan och Signe tog över Spyan. Nya roliga klubbar infördes, smarta för-events som till exempel smygläsningar och karaoke gjorde att Spyan inte bara var ett ställe man gick till när allt annat stängde. Dessutom infördes även det dansgolvs-fyllande konceptet – modeblogg-dj:s. Vi får hoppas på att succén håller i sig hela sommaren även nu när hela Vita Baren kokar. BOR:–Under din säng. SYSSELSÄTTNING:–Nattklubbschef på Spy Bar. HÄR KLUBBAR JAG:–Jag har turen att jag klubbar på mitt jobb varje natt och kan själv välja vilka dj:s jag vill festa till. Bortskämt! FAVORITDRYCK:–Averna – mitt favoritjärn & mother's milk! DANSAR HELST TILL:–Lättare att svara på vad jag inte dansar till. Reggae och salsa får mig att börja gråta. BRA MED STOCKHOLMS KLUBBLIV:–Att det finns så många eldsjälar som anstränger sig så mycket för vår skull.

DÅLIGT MED STOCKHOLMS KLUBBLIV:–Gnällspikar som klagar när resten av oss har kul. BÄSTA FÖRKRÖKET JAG VARIT PÅ:– 19 år i en gammal jänkare på väg till Fagersta på grund av en desperat vän. BÄSTA EFTERFESTEN JAG VARIT PÅ:–ALLA! Efterfest is the SHIT. DRÖMBOKNING:–Om du och Tim Denéve fick ett barn tillsammans så skul-le jag boka honom varje kväll!

BÄSTA KLUBBMINNE:–Ett av mina roligaste minnen är från en kväll på F12 i somras när Eros Video körde. Carli skrek könsord och ”knulla, knulla, knulla” i micken och hela terrassen röjde som fan. Det var awesome!

D)* &)$+0$1 )21)$3#*41(5) sommarklubben har äntli-gen öppnat! Ett fullspäckat schema i en salig blandning av olika klubbar sju dagar i veckan är som vanligt att vänta. I år satsar Mattias Hedlund, Andreas Höistad och Jens Segrén (trion bakom Group Locomotives) mycket på nya Salongen och Konstakademin. Flera datum är inplanerade då hela huset ska vara en stor fest. Andreas Höistad svarar på mina frågor angående planerna för i år.Vad är nytt på F12 i år?

–Som vanligt har vi nya spännande klubbar men den största nyheten för i år är Salongen med dess stora ute-servering på gatan. Det ska bli ett komplement till det klubbiga på terrassen. Vi kommer att ha öppet i Salongen tisdag till lördag hela sommaren med olika klubbar. Det är ett späckat schema och det blir lite som en festival sju dagar i veckan!

Hur planerar ni att toppa förra årets avslutningsfest på Konstakademin?

–Vi kommer att köra en liknande fest som förra året. Hela huset är inbokat inklusive Konstakademin såklart. Däremot kommer vi att toppa förra årets fest med en fet bokning den här gången. Mer kan jag inte säga just nu.Hur ser den ultimata kvällen ut på F12?

–När vädret är som bäst och vi har olika evenemang och bra dj:s från tidig kväll till sen stängning i hela huset.Nämn några datum på F12 man absolut inte får missa.

–Den 12 juni har vi tagit hit Dubfire (Deep Dish) för att spela inne på Konstakademin, Eric Prydz kommer tillbaka den 18 juli och vi har även bokat Tiga till Konstakademin! Datum är dock inte spikat.

–Cristian DinamarcaFör mer information samt schema besök: www.f12.se/terrassen.

Foto: Pontus Johansson

Foto: Signe Siemsen/Stureplan.se

CASINO NIGHT DE LUXEBoka paketet som innehåller allt du beöver för en helkväll på kasinot. Entré, lyxig kasinomeny och några spelmarker att prova lyckan med. Pris 495 kronor - boka på 08 781 88 00. Välkommen!

KUNGSGATAN 65 • STOCKHOLMÅLDERSGRÄNS 20 ÅR • ALLA VISAR ID

WWW.CASINOCOSMOPOL.SE


KÅKENRegeringsgatan 66, tel 20 60 10

För att komma till Kåken får man knata igenom Restaurang 1900 och göra en vänsterlov efter toaletterna. I denna bakficka inryms dels en av

ekdominerad inredning som doftar hemtrevligt av tjära, samt en rymlig terrass. Som en kommentar till den senaste tidens mediedrev har Kåken kvällen till ära lagt till fläsk, surkål och dijon som en rätt på menyn. Och faktum är att den passar alldeles utmärkt i sällskap med de idel klassiska rätter som i övrigt kommer från tv-kocken Niklas Ekstedts kök.

Några av anrättningarna känns också igen från store-bror 1900:s klassiska meny men annars är bakfickans version något enklare och en aning billigare. De flesta av rätterna går dessutom sympatiskt nog att få i både hel- och halv-portion för den som vill ta tillfället i akt att hinna med flera. Värt att nämna kan nämligen vara att portionerna är väl tilltagna så en hel portion gör dig mätt alla gånger. Vi jobbar oss igenom en risotto på västerbottenost, örter och vit gotlandssparris. Denna är möjligen aningen mäktig men rejält smakrik och härligt kladdig. Vi välkomnar även en förträ"ig råbi# till bords med grovhackade bitar av oxfilé i grunden. Den odlade torsken med pepparrot som också deltar är tyvärr något fattig i smaken, vilket däremot bor-dets klara vinnare entrecôten är allt annat än. En fullkom-

ligt ljuvlig rödvinssky omsluter det möra köttstycket som breder ut sig på fatet likt en solbadande småpilsk samba-dansös på Copacabana.

Personalen på Kåken känner du igen från Riche, Spy Bar och Ljunggrens, och vill du göra en helkväll av besöket bokar du helt sonika den senare sittningen och får behålla ditt bord hela natten. Precis som i budskapet Daddy Boastin så förnuftigt besjöng, kommer du med stor sannolikhet förr eller senare att hamna på Kåken. Men förhoppningsvis utan att för sakens skull vara en värsting.Öppet: fre 16–02, lör 18–02.PELLE TAMLEHT

[email protected]

$ %&' () *+,-$.&/-+0& på detta nummer vilket för in tankarna på maten man stoppar i sig på dessa. Mitt senaste minne är nog vildsvinskebaben på

Siestafestivalen vars sälta tvingade fram en överkon-sumtion av öl i plast. Lyckligtvis överlever magen festival-maten under kortare perioder och anledningen till att langosen smakar så förbannat gott är med stor sanno-likhet den lågfrekventa konsumtionen. Här följer däremot några ställen jag förutspår kommer att tåla högfrekventa besök i sommar.

STUREHOFStureplan 2, tel 440 57 30

Jag skiter i hur trångt det är. En dalarömacka i solen till-sammans med en fatöl och en geting och världen ligger för mina bara fötter.Öppet: mån–fre 11–02, lör 12–02, sön 13–02

PONTUS BY THE SEATullhus 2 Skeppsbrokajen, tel 20 20 95

Pontus har inte bara en gigantisk uteservering. Han har även bokat in Chapel Hill Crew och Kommittén att förgylla sommarkvällarna på densamma. Ett av sommarens solklara häng.Öppet: mån-tor 11.30–00.00, fre 11.30–01.00, lör 12–01, sön 12–23

M/S GERDANorr Mälarstrand, kajplats 466. tel 650 80 31

Invigningskalaset visade var skåpet ska stå och den ny-mönstrade besättningen verkar ha Gerda i trygga händer.Öppet: mån–fre 16–01, lör–sön 12–01

KÅKENRegeringsgatan 66, tel 08 20 60 10

Mat-Niklas kan sin sak.Öppet: fre 16–02, lör 18–02

BABAJANKatarina Bangata 75, tel 640 30 31

Mängder av spännande ölsorter att svälja ner den väl-kryddade maten med och låtsas att man är någonstans långt långt borta.Öppet: tis–tor 17–23, fre–lör 17–01, sön 13–19

DEBASER HUMLEGÅRDENKungliga Humlegården 1, tel 611 44 00

Debaser fortsätter att bygga på sitt framgångsrika impe-rium. Uteserveringar är dessutom något man vet att de är väldigt bra på.Öppet: 11.30–01.00

RESTAURANG HUMLEGÅRDENHörnet Sturegatan/Humlegårdsgatan

Hört i Humlan:–Alltså, de borde ha fiskar i fontänen.–Ja, eller humrar man kan välja ut och äta!–Meh, de blir väl typ härskna då. Humrar lever ju i is-

havet.Vem blir först att trilla i fontänen denna sommar?Öppet: ons–lör 11–02

SOLSTUGANSnoilskyvägen 37, tel 656 80 85

Seså, skynda på innan turisterna hittar hit.Öppet: Alla dagar 10.30–22.00

STORY RESTAURANTRiddargatan 6, tel 545 039 40

Har du ännu inte besökt Story är det fanimej hög tid.Öppet: Alla dagar till 01

PAPA RAY RAY/MORFAR GINKOSwedenborgsgatan 13, tel 641 13 40

Innergården ropar på mig. Kooom, kooooom.Öppet: mån–sön 10–01

BABAJANKatarina Bangata 75, tel 640 30 31

Babajan huserade tidigare på Etnografiska museet men flyttade i början av året till Restaurang Orions gamla lokaler på Katarina Bangata.

Restaurangen drivs idag av Baba Patrick & Mama Antoi-nette Mark Murray. De har knåpat ihop en bred ekologisk meny med spännande smaker från Afrika, mellanöstern och Asien. Vi rivstartar måltiden med en rejäl laddning garbanzo fritters och vill du ha en enda giltig anledning till att besöka Babajan finner du svaret i dessa. Kikärtsmjöl, aubergine, halloumi och blomkål i en närmast erotisk emulsion paras ihop med en hemkokt chutney. Det är näs-tan så att vi tar in en lika stor laddning till då det blir gräl vid bordet om de sista små munsbitarna. De ångade deg-knytena med fläskfärs, kyckling och örter faller även de hela sällskapet i smaken. Bottennappet bland förrätterna är pilgrimsmusslorna med mint och koriander som i samman-hanget dessvärre får anses vara tämligen smaklösa.

Varmrätterna som sedan reppar är av något varierande

men genomgående hög kvalitet. Bäst är helt klart tofu gado gado som inte bara smakar läckrast utan också har förärats en mycket vacker uppläggning med en liten krona av risnudlar. Även skaldjursgrytan gör sitt jobb både smak- och konsistensmässigt medan den vegetariska thalin inte riktigt lever upp till våra förväntningar. Må så vara att de nu är rätt så höga efter den inledande kanonaden av smaker.

Dryckesmässigt är Babajan riktigt trevligt då ölutbudet inte bara erbjuder sorter från hela världen utan dessutom innehåller ett flertal ekologiska varianter. Precis samma omdöme går att applicera på vinlistan. Servicen gör för övrigt artigt och trevligt sitt jobb men lever tyvärr inte riktigt upp till den pysmysiga personlighet som genom-syrar såväl meny som manifest. På Restaurang Babajan stannar du med fördel så länge du bara kan och provar dig i lugn och ro igenom helst alla rätter, förutom tidigare nämnda pilgrimsmusslor. Tisdag till lördag serveras à la carten medan söndagsgästen får nöja sig med ”mysig söndagsmat”. Öppet: tis–tors 17–23, fre–lör 17–01, sön 13–19.

Foto: Johannes Helje



RESTAURANG KASHMIRLundagatan 31, tel 720 30 31

I Naviyas gamla lokaler på Lun-dagatan 31 huserar nu Stock-holms nyaste indier. Som namnet

antyder är menyn inspirerad av det nordin-diska köket. Området Kashmir har under lång tid hemsökts av konflikter mellan In-dien och Pakistan. Av dessa märks behag-ligt nog inget nere i den något drömlika källaren på Lundagatan 31. Vi skrider in i en rofylld och sval restauranglokal som doftar av kummin och koriander och ser nästan precis likadan ut som tidigare, för-utom en skarpare belysning. Den färgglada ormen som tidigare prydde trapphissen är också borta. I Indien anses matlagning vara en gudomlig konst. Tyvärr är detta inte något man får intryck av på Kashmir. En skillnad jämfört med den sydligare mot-svarigheten är att kryddningen är en aning softare i det nordindiska köket, men här gör sig denna löjeväckande skillnad påmind. Den kyckling Pakora som kommer in till förrätt är i princip oätlig medan varmrätterna är en aning trevligare men snustorra.

Servicen är trevande och när vi på grund av frånvaron av allt vad indisk öl heter tving-as beställa en Falcon och blir serverad en

rumstempererad bayersk dito är måttet rå-gat. Blott ett par hundra meter bortåt Hög-alidskyrkan hittar vi en av Stockholms klart bästa indiska restauranger i Indian Garden. Att jämföra dessa tu vore dock som att stäl-la San Marinos B-lag mot Sverige i en fot-bollslandskamp. Märk väl att San Marinos målvakt inte ens hann värma upp inför den senaste hemmamatchen då han slutade sitt arbete i fruktdisken på en livsmedelsbutik en timme innan avspark. När den största be-hållningen med ett restaurangbesök är någ-ra skojiga syftningsfel på menyn är det inte utan att man blir deppig.Öppet: mån–fre 10–00, lör 11–00.

Luger & Live Nation i samarbete med Telia presenterar

För info och

uppdateringar sms:a

WTAI till 72240.

: :

telia.se/musik

E" #$#%&'($) *+,-+.,)/00% slingrar sig tätt om sin man, klädd i knäbyxor, rutiga golf-strumpor och blankpolerade finskor. Sakta spankulerar de ned längst Trosaån och gumman håller i hatten i skydd mot ostanvinden som ligger på från havet. Det lilla sörmländska samhället drygt en timme söder om Stockholm är svensk nationalromantik. Stadskärnan består av en tvärhand höga torp med vildvuxna trädgårdar, äppelodlingar och sorgfria tvåbarnsfamiljer med solsken i blick.

Trosa är så klart värd en utflykt i sig, men missa för all del inte stadshotellet – ett förträ1igt sätt att byta storstadslivet mot något lite mer pittoreskt för en dag eller flera. Hotellet glänste under förra sekelskiftet då Trosa var badorternas badort. I dag är det modernt spa och romantiska helger för nykära par, och par som tappat gnistan, som gäller. Rummen doftar lavendel och tvättar sig gör man med brittiska märkesprodukter.

I restaurangen, som marknadsförs med prisbelönta kockar, serveras lokalt producerat sörmländskt kött – vare sig det är vilt, struts eller fisk. Prislappen ligger något i överkant, med undantag för de riktigt prisvärda vinerna. Köket kombinerar väldigt många råvaror och smaker i samma rätt, en skinnstekt gösfilé (285 kr) serveras med choucroute på kålrot och fänkål med dragonsås och confiterad potatis. Medan exempelvis en grillad fläskkarré (280 kr) med malarsalasky delar tallrik med tomatcoulis, nektariner och mozzarella- och griskindsfritters, sannolikt slaktad på någon sörmländsk gård. Personalen är påläst, även om den stackars servitrisen vid besöket glömt bort vad choucrouten var gjord på, och linne-servetterna byts snabbt ut om de faller ur knäet. En endagsutflykt i mitten av veckan blir knappast bättre än så här.

–Aleksander Kovacevic

Foto: Elsa Billgren


GOLDEN HITSKungsgatan 29, tel 505 560 00

R"#$%&' H(&&() $%& *%&"+ artist sedan barnsben. Han började uppträda med sin far och sina syskon under slutet av sjuttiotalet. Han har studerat på en av de förnämsta dans-skolorna, Dupree Dance Academy och medverkade i ett antal avsnitt av tv-serien Fame. Förutom detta hade han även en dansroll i filmen Staying Alive med John Travolta. Mest känd är Richard nog ändå för sin medverkan i Eurovision Song Contest 1984. Där lyckades han med sina bröder vinna hela den prestigefyllda tävlingen.

Nu ger han sig in i krogbranschen och få ställen kan nog anses vara bättre lämpade för den forna schlagerprofilen än Golden Hits på Kungsgatan. Richard tar över som platschef från och med den 1 juni.Berätta, hur kommer det här sig?

–Ja, det kan man undra, haha! Skämt åsido har jag ju varit involverad med Wallmans sedan många år tillbaka. Jag jobbade på Chinateatern bland annat. Men jag har inte jobbat inom restaurangbranschen på detta sätt tidigare. Om man inte räknar in min förra anställ-ning i livet som var på McDonalds som 18-åring.Vad kommer din roll att vara på Golden Hits?

–Som platschef kommer jag att ha ett helhetsansvar och se till att krogen blir som ägarna har tänkt sig med allt vad det innebär. Att våra gäster trivs, att våra anställda trivs och att dessa tillsammans med maten finns på plats. Det innebär ju ett stort ansvar att förvalta ett koncept som varit så framgångsrikt så länge. Det är väldigt mycket men det känns extremt kul. Jag har ju drivit liknande företag med många anställda tidigare, men själva restaurangbiten är ju ny för mig.Blir det några förändringar?

–Inte i konceptet till att börja med. Jag kommer inte att göra några direkta föränd-ringar, men nyanserna förändras ju i underhållningsbranschen hela tiden och det kommer såklart att märkas.Det brukar vara galet lång kö utanför, hur ska man bära sig åt för att slippa den?

–Vanlig enkel matematik. Det gäller att vara där tidigt, boka bord eller allra bäst, börja jobba hos oss. Jag som själv varit där ett antal gånger valde det sista alternativet. Vi är väldigt demokratiska som så, även om sådana gamänger som jag sällan behöver stå i kö.Vad gör du när du inte är på krogen?

–Jag är ju ute och spelar en del fortfarande men det får väl med all rätt stryka på foten nu när jag ska engagera mig i krogbiten. Jag kommer att vara ute en del och sjunga ändå och det tror jag är bra både för huvudet och för Golden Hits.Vad tycker du är bra med Stockholms krogliv och vad saknar du?

–Det är en väldigt hög kvalitet på restauranger och nattklubbar. Vi svenskar håller ju en generellt sett hög kvalité när det gäller rent och snyggt. Om jag tycker att vi saknar något håller jag det nog gärna för mig själv.Har du kvar dina gyllene skor?

–Det var bra att du påminde mig. Jag måste komma ihåg att hämta dem från Hard Rock Café i Göteborg så att jag kan hänga upp dem på Golden Hits. Det finns en ganska stor risk att jag klämmer på mig ett par guldskor igen under någon kväll!

–Pelle Tamleht

Golden Hits ligger på Kungsgatan 29, har 220 000 besökare årligen och ingår i Wallmans Nöjen. Golden Hits är mest känd för att vara Stockholms schlagerkrog och här förekommer bland annat Karaoke och liveshow.Öppet: mån 11–00, tis 11–01, ons–fre 11–03, lör 12–03.

Månadens Krogprofil

28 Nöjesguiden ! N 6 ! 2009

Varför är Cherry Heering Mojito så bra?–Det är en klassisk drink som vi har gett en liten twist. Det är Cherry Heering, mynta,

limejuice och sockerlag toppat med antingen soda eller roséchampagne. Cherry Heering är ett av världens äldsta spritvarumärken och mojito har också funnits länge. Varför ska man ha i just Cherry Heering och inte någonting annat?

–Cherry Heering är tillverkat av färska körsbär som har lagrats på ekfat i tre år. De flesta andra likörer idag tillverkas av artificiella ämnen medan Cherry Heering fortfarande görs enligt det gamla receptet med riktiga bär. Smaken i Cherry Mojito blir lite mer mogen än om man skulle använda rom som det egentligen är i mojito.Vilken svårighetsgrad har den här drinken?

–Drinken går att göra både hemma och på krogen och borde funka på de flesta restau-ranger. En enkel men väl genomarbetad drink. Vilken är den bästa drinktrenden just nu?

–Trenderna går mer och mer åt sti"a, klassiska cocktails. Det är kul för då kommer vi tillbaka till rötterna av cocktail-mixing och det är därför gillar jag Cherry Heering Mojito. Klassiskt med en twist!Vilken är den sämsta trenden då?

–Ju mer smaksatt en drink är desto mer syntetiskt blir den. Folk tror att drinkarna blir godare ju fler ingredienser man blanda i. Därför är det roligt nu att folk börjar gå tillbaka till mer sti"a cocktails, att man börjar blanda sprit med sprit. Och en annan dålig trend är att folk än idag inte vill ha mycket is i drinken. Is är viktigt. En drink utan mycket is smakar mycket sämre och blir snabbt blaskig.

Månadens drink

med Rasmus Carlsson på Pontus by the Sea

Recept

CHERRY HEERING MOJITO

4 cl Heering Cherry Liqueur3 cl färskpressad limejuice1 cl sockerlag8–12 myntabladSodavatten eller roséchampagne

Gör så här: Blanda Cherry Heering, mynta, limejuice och sockerlag i ett sling glas. Fyll upp med krossad is och toppa med sodavatten eller roséchampagne. Garnera med en myntakvist.

Foto: Viktor Grahn


HVEN!SPRITENJag älskar små mikrodestillerier. Hven med sin gin,

vodka och snaps är inget undantag. På Kock och Vin i Göteborg görs för övrigt en fin variation på

Hven-ginen och morötter.

FLYING DOGJag tar fullt ansvar för att Flying Dog-ölen just

nu sveper över det svenska kroglandskapet.

KVINNLIGA VINMAKAREGud vad jag älskar Ann-Claude Leflaire, Lalou-Bize

Leroy och Anne Gros.

TEXTURAS!REVISIONDen mest intressanta debatten kommer strax att

utbryta då en tysk matskribent kommer ut med en bok om de senaste årens stora mattrend – Texturas.

SVENSK DRINK!ARKITEKTURSäg nej till fruktklyftor och omfamna tanken om

ett skal som simmar i gin och torr is.

SMÅ VINGLAS Vinglas ska klinga som kyrkklockor och vara

stora som barnhuvuden.

" P#$"%& '() %* 17-rätters avsmakningsmeny som får samtliga svenska restaurangers menyer att inta rollen som instruktionsblad för tradi-tionell skolbespisning. När din favoritkrog döper en rätt till Bi+ Rydberg döper El Poblets Quique

Dacosta en rätt till Hojas raras (konstiga löv) eller Bruma (dimma). Varje rätt är en utmaning för samtliga av dina sinnen. Quique Dacosta vill inte stryka dig medhårs. Han vill berätta någonting för dig. Någonting dina smak-lökar, din syn, hörsel, lukt och känsel aldrig har upplevt. Han vill utveckla dig, göra dig till en bättre människa om du så vill.

Spanien leder i mångt och mycket den moderna gastro-nomin och Quique Dacosta är deras prins. Hans restaurang El Poblet har två stjärnor i Guide Michelin och rankas som en av de bästa restaurangerna i världen. Men Quique Dacosta är inte ute efter utmärkelser, platinaskivor eller folkets kärlek. Han är värd mer än så. Jag ser honom som den vassaste kniven i avant garde-lådan. Det här är tekniskt artistisk mat som är utvecklad, fokuserad, och ytterst provocerande. Där varje rätt har en saga, en story. Aldrig teknik för teknikens skull. Omkullkastande, emellanåt. Köket har inte bara stekpannor, grytlock och spisar; här finns också ett laboratorium som skulle få Astra Zeneca att gråta av avund.

Det ska sägas att det är en förväntansfull stämning som vilar i min kropps celler då jag slår mig ner för att äta El Poblets avsmakningsmeny. Det ska visa sig att lunchen tar fem timmar. Men då har jag tagit en calvados med Quique och pratat visioner, drömmar, sagor och gastronomins framtid.

Första rätten är vit try+el från Montgó. Sedan spinner köket loss med en utomatmosfärisk hastighet (vi har fyra kockar som lagar vår mat) och levererar bland annat ett ostron i bläckfiskskum, variationer av löv, rostade bitar av gåslever lagrade på trä, aromer av jord och frusna örter, variationer av svampar i aska, räkor strippade och upp-

klädda i Kenzo-klänningar, marulkslever och vinterapelsiner smaksatt med sa+ran och blommor. Allt i minsta detalj fantastiska, utmanande och extravaganta. Som om David Lynch, Pasolini och Salvador Dali vore kockar. Men bäst gillar jag den sista desserten – Litchi Sub-Zero, en vitrosa monochrome, ett sötsyrligt och genomfruset ögonblick från framtiden.

El Poblets inflytande är enormt. Om ett par månader kommer bland annat alla svenska krogar att erbjuda pin-cetter och en kudde att lägga damens väska på. Ungefär som Frantzén/Lindeberg nu leker med Fat Duck's iPod-idé. Och det enda du behöver göra är att komma ihåg var du läste det först.

–Carl Reinholdtzon BelfrageEl Poblet ligger i Denía, en timme utanför Valencia. För reservation: [email protected].

Dryck: Bereche et Filschampagne/import

Världens just nu absolut bästa champagneprodu-cent. Kristallklar, ren och osminkad som den lilla sjöjungfrun.

Dryck: Mark AngéliOfiltrerade Loire-viner/import

Skär som en Nip/Tuck-skalpell genom en jätteräkas anatomi och Kenzo-klänning.

Dryck: Jacques Selosse Roséchampagne/import

Om jag fick fylla en njurformad pool med vad jag så önskade är denna champagne mitt val.

Dryck: Sämling 88 Trockenbeerenauslese Essenz 2005Varunr 98004, 989 kr, 375 ml

Som att injicera ett getingbo utan getingar, rakt in i centrala gommen.

Dryck: Puligny-Montrachet 1er Cru Cailleret 2005Varunr 96351, 893 kr

Lika komplex som en kvinnas inre. Varje cell i kroppen fylls, väcks till liv och förbereder sig för stordåd.

Dryck: Vega Sicilia "Unico" 91Varunr 82034, 1 495 kr

Som om en blomsterbukett sjöng spanska national-sången.

Gamba, rosa de Dénia Hojas Raras Bruma Moshi de salsa Verde Litchis, bajo cero La naranja en invierno

FOTO: CARL REINHOLDTZON BELFRAGE

Quique Dacosta


ANDERS KARNELL [email protected]

GENVÄG TILL ENVÄLTRÄNAD KROPP!

Prova på behandling

325 krGäller tom 30/6

Ta med annonsen!

Spa Beauty erbjuder spa-behandlingar i en lugn och rogivande miljö.I behandlingarna används Biodrogas lyxiga produkter.

ERBJUDANDEKROPPSSCRUB

SPA-KIT

"# $% &'(%)*+,)-#! Äntligen har Jelly Beans börjat säljas i min matbutik. Det finns hur många smaker som helst, typ 3 000… Och vem kan inte motstå kombon ”smöriga popcorn” och ”sommarbär”? Jelly Beans är smågodisets Hummer, imponerande på

ett sjukt sätt. Bönorna är helt nya (här). När automaten var uppställd samlades folk fram-för den. ”Nej, men vad har vi här?”, ”Näe, det är ju inget speciellt med det här!” och så vidare. Det är otroligt vad negativa folk är innan de ens provat. Det läskiga är att jag börjat höra detsamma när det gäller den unga konstscenen också: ”Nä fyfan, vad pretto!”, ”Jag är så jävla trött på den här Eva Löfdahl-skiten!” och ”Det här gjordes redan på åttiotalet…” Surt sa räven om Jelly Beansen. Att sucka att det redan är gjort är det äldsta argumentet i världen, till och med äldre än de som säger det. De som suckar att det var bättre förr var inte där – för det var det inte. Och jag undrar om du verkligen hellre vill sitta med en torr gammal lakritsbåt istället för en läcker godisböna? Jag tar bönan vilken dag som helst! Nämen kolla, new-young-art-smak.

RUMSTERINGBonniers Konsthall, till och med den 14 juni, ons–fre 12–19, lör–sön 12–17

Att leta upp bra konst är lite som att gå med slagruta, det finns en massa långa, tekniska förklaringar om hur det går till, men någonstans handlar det mest om egen känsla. Curatorn Camilla Larsson har haft perfekt känsla och gjort en femetta med utställningen Rumstering. Slagrutan har så att säga gått i spinn, precis som jag! Det är som att hela lokalen pluggats in i en högspänningsledning, för rummen är helt elektrifierade. Om spänningen blir för hög kan du alltid ta ut den på de sparkvänliga gipsplattorna. De har tänkt på allt.

JONAS DAHLBERGGalerie Nordenhake, till och med den 28 juni, Hudiksvallsgatan 8, tis–fre 11–18, lör–sön 12–16

Om du har en tendens att bli paranoid och tycker att grannarna övervakar dig, då är det här utställningen för dig! Jonas Dahlberg delar säkert dina farhågor. Men istället för att gå hemma och fantisera gör han konst av det. Ambitiös sådan. Han bygger modeller (den här gången Garmercy Park på Manhattan), filmar och fotar för att förstå hur det hänger ihop. Tänk på att detta är mannen som gjort övervakningstoan på Riche. Paranoid anyone?

PERSPEKTIV STHLMBerns Asiatiska, till och med den 19 juni

Sitaution Sthlm bad sina försäljare ta bilder med en kamera. Och nu ställs resultatet ut på Berns under titeln Perspektiv Sthlm. Berns är en otroligt väl vald plats. I den här stylade miljön blir de hemlösa försäljarnas bilder ännu tydligare. Och det som är tydligt är att det inte är någon skillnad på hur de ser på Stockholm, och hur jag som inte är hemlös ser stan. Är inte fantasin att det bara ska vara missbruksbilder? Inte här. Nej, vill du se missbruk ska du istället gå ner en trappa till toaletten.

MEJANS VÅRUTSTÄLLNINGKonstakademin, den 28 maj–14 juni, Fredsgatan 12, mån–fre 11–17, lör–sön 12–16

Stackars, stackars Kungliga Konstakademin som inte har fått någon press alls i vår. Tills nu. Först trädde deras rektor fram och sa att han minsann skulle försvara sina elevers och konstens rättigheter gentemot dumma kulturministrar, jurister och media. Men så drog de ändå in ett verk. Hur gick det till? De ville väl få lite press i alla fall. Undrar om de bjudit Lena Adelsohn Liljeroth på vernissagen?

CAROLINE MÅRTENSSONNordin Gallery, till och med den 5 juni, Tulegatan 19, ons–fre 12–17, lör–sön 12–16

När Caroline Mårtensson tar itu med herraväldet, eller rättare sagt herrarnas välde är det med en god portion humor och fi.ghet. Senast var det uppstoppade rävar i jaktkostymer, typ de jagade blir jägare. Den här gången handlar det om växter och växthus. Frågan är om rabarbern är en dominant fadersfigur bredvid det söta smultronet? Hur är egentligen hierarkin i växthuset? Att låta växthuset föreställa familjen är otroligt klyftigt. Lite som att Elsa Beskow möter Lars Norén, i trädgården.

Gabo Camnitzer, Primal Intervals, 2008.Foto: Bonniers Konsthall


MAINA ARVAS [email protected]

Foto: Lina Enlund

" #$%& '() (* tillbakablicksövning här för att vi ska komma i stämning. Häng med. I årets första scenkrönika skrev jag om att jag på samma plats ett annat år hade önskat mig att seriegeniet Liv Strömquist skulle skriva en pjäs. Och hur osannolikt

det kanske var att just min önskan skulle gå i uppfyllelse. Men hur fint att den hade gjort precis det: Profilteatern har bett henne skriva en pjäs. Bara det att Profilteatern ligger i Umeå. Men en god nyhet är att parallellt med väntan på den premiären och ett därefter förhoppningsvis eventuellt gästspel här i stan kan vi nu vänta på ett helt annat gästspel. Kolla in Sonja Ahlfors och Joanna Wingrens seriesminkning här ovan och boka genast in den allra första föreställningen på nya internationella gästspelsscenen c/o Stockholms stadsteater den 11 augusti. Då kommer finska Teater Viirus och Blaue Frau hit med sin Jag är din flickvän nu. Och du som kan dina feministiska seriealbumstitlar fattar då att du får två genier i ett manus – ja, den baserar sig inte bara på Strömquists utan även på Nina Hemmingssons serier. Lesbisk rullatorsex, historiens mest provocerande pojkvänner, tåtricket och ”Jag trodde jag var utarbetad, men det visade sig att jag bara var kåt”. Tills dess, några tips i slutet av maj och början av juni nedan.

DEN BERGTAGNAStrindbergs Intima Teater, den 28–31 maj

Strindbergs Intima Teaters, Galeasens och Limbos samarbete om Victoria Benedictssons Den bergtagna har utsetts till Teaterbiennalen 2009 och får några nyinsatta föreställningar här i stan. Och eftersom den var nominerad till Nöjesguidens Stockholmspris med motiveringen ”en föreställning som ger dig både blåmärken i själen och fritt flygande tankar. Som har både hjärna, hjärta och smärta, och där allt stämmer samtidigt som det skaver” så föreslår jag att du tar den chansen.

INGMAR BERGMAN INTERNATIONAL THEATRE FESTIVALDramaten, den 27 maj–6 juni

Bergmanbaluns som brassar på med Cate Blanchett, Aus dem Leben der Marionetten, I Can’t Believe It’s Bergman!, Marguerite Duras La Douleur, Heiner Goebbels, Barbara Sukowa, Lykke Li och CocoRosie. Folk, föreställningar, frukostar, fotoutställningar och fes-tande alltså.

RYSKA BALETTEN I PARIS !"#"$%##"Dansmuseet, utställningsöppning den 27 maj

I dag när det verkar lite spännande att scenkonsten då och då lånar glans av modevärlden – som när Behnaz Aram gjorde kostym för Folkoperan och Operan, Martin Bergström till en Lorcapjäs och Helena Hörstedt till ett Kenneth Kvarnström-verk – är det kanske svårt att föreställa sig det omvända. Att Serge Diaghilevs ensemble inte bara radikalt förnyade danskonsten och gjorde balett till högsta mode utan också elektrifierade modehusen. Slösa inte tid på att försöka, gå och titta i stället – på Ryska balettens dräktskatter. Scen- och modekonst i ett.

BACKSTAGEMoment teater, till och med den 29 maj

Med deras faiblesse för att skildra manlighet och ett Sverige i en bag-in-box känns det självklart att urpremiären av gubbrockspjäsen Backstage, Ulf Lundells pjäsdebut, skedde hos grabbarna i Gubbängen, i regi av Pontus Stenshäll på Moments lilla scen. Pjäsen om rockräven, kvinnan och en av ”pojkarna längst fram” är inget vidare men gruppens ambition är det. För dig som hellre ser något kanske intressant dåligt än något duktigt lagom bra ges sista föreställningen i slutet på maj. Du som inte hinner dit får stanna hemma med Lundells allra första dramatiksamling 6 pjäser.

ARIODANTEDrottningholms slottsteater, premiär den 30 maj

Kungar, prinsessor, rivaler, fejksjälvmord och lurendrejerier i kunglig kulturarvsmiljö. Nu är det sommar, nu är det Händel på Drottningholm.

Sonja Ahlfors, och Joanna Wingren i JAG ÄR DIN FLICKVÄN NU från Teater Viirus/Blaue Frau gästspelar på c/o Stockholms stadsteater


MICHAELA [email protected]

"# $"% &'&&"& () Miss Dior Chéries reklam säkert över 1 000 gånger sammanlagt. Det är en 30 sekunder lång film av Sofia Coppola. Har ni sett den än? Om

inte så går ni in på YouTube och kikar när ni har läst klart. För den är alldeles förtjusande.

En flicka i Paris som åker bil med vinden i håret, köper bakelser på konditoriet och cyklar därifrån. Som shoppar vackra klänningar, får en kyss och till slut flyger iväg med ett dussin färgglada ballonger.

Man kan säga att Coppola under 30 sekunder lyckas fånga alla (okej inte alla, men många) tjejers drömbild av hur man vill leva livet. Det kanske är klyschigt att drömma om Macaroons i Paris, ungefär som att drömma om Manolos i New York, men många av oss gör det ändå. Det är svårt att låta bli när vi så länge jobbat med att bygga upp den bild av Paris och New York som vi faktiskt har gjort.

Jag drömmer om att varje dag i mitt liv var som i reklam-filmen. Att varje morgon börjar med crossiants. Att jag har en pojkvän med de största bruna ögonen och vackraste händerna. Att jag jobbar på franska Vogue. Att jag alltid trippar runt i skyhöga Louboutin och en Chanel dinglandes på axeln. Att jag åt middag på små franska restauranger, drack rödvin till frukost när jag kände för det och åt nybakta bröd doppade i nutella innan jag somnade.

Men så tänker jag på när jag intervjuade Lee Cotter på Fifth Avenue Shoe Repair inför mitt första nummer av Nöjesguiden. Jag frågade honom vad hans dröm var och han berättade att det var att ha en visning i Paris. Sedan sa han att det kanske aldrig blir så men det gjorde inte så mycket, för det är själva känslan av att drömma om något som är mysig, och jag tänker att han nog har rätt. Om jag skulle få min dröm kanske den inte skulle vara så rolig efter ett tag. Kanske skulle jag tröttna på de vackra klänningarna och börja tycka vinet smakar surt. Kanske ska man låta vissa drömmar bara vara just drömmar. Ungefär som när man gick i skolan och drömde om den snyggaste killen i paral-lellklassen, sedan när man för första gången fick prata med honom krossades drömmen direkt eftersom han var ett pucko.

Mål är däremot en helt annan sak. Människor som kämpar för sina mål och till slut når dem är det mest inspirerande jag vet. I det här numret har jag intervjuat en tjej som läste två extra år på gymnasiet för att komma dit hon ville och nu är på väg. Dessutom har jag intervjuat hennes två handledare som är inga mindre än Noir&Blanc, årets nykomlingar på ELLE-galan! Unga talanger fascinerar mig så sjukt mycket. Människor som vet vad de vill och ger sig fan på att komma dit, oavsett hur mycket slit det krävs. Och erfarenheter är alltid bra att ha med sig i livet, men många unga har ett tankesätt som är så nytänkande och inspirerande, vilket jag tycker är helt fantastiskt. I det här numret slår jag ett slag för unga talanger som vågar göra sin grej.

Jag tappade andan första gången jag såg de här bilderna. Detaljerna på plaggen är så välarbetade och skiftningarna i tyget är helt otroligt vackert. Vem som har gjort det? Det undrade jag också och blev både lite chockad men främst väldigt fascinerad över att kollektionen är gjord som ett projektarbete på gymnasiet (!). Händerna bakom det underbara är Matilda Blomquist som redan innan hon hunnit gå ut gymnasiet har gjort sig ett namn.

Fotograf: Bobbo/DAGNYHår & Make: My/DAGNY

Modell: Josefin Erfass/Stockholmsgruppen

E* +,)-'# .)%/"# trä0ar jag upp Matilda och energin bara bubblar ur henne. Hon berättar att hennes lilla kollektion blivit uppmärksammad på ett sätt hon aldrig hade kunnat tänka sig, att inspirationen till tygerna är från en gammal Zac Posen-kollektion och att hon i höst flyttar till New York för att uppfylla sina drömmar där.

Hur hon har lärt sig att bygga upp en kollektion? Av hand-ledarna Linnea och Petra på Noir&Blanc som hon efter en blöt natt på Riche började praktisera hos. Ni hittar en intervju med dem på nästa sida. Jag är verkligen svag för unga tjejer som är duktiga på vad de gör!

–Michaela Forni

FOTO

: PAT

RIK

BES

KO

W

MISS DIOR CHÉRIES REKLAMFILMYouTube.com – Miss Dior Cherie commercial (french version)

Självklart hamnar reklamfilmen på topp tre denna månad, eftersom jag precis ägnat en

hel krönika åt den här intill.

CHANEL NO. !, REKLAMFILM MED AUDREY TATOU

YouTube.com

Äntligen har Chanel släppt sin ruskigt påkostade reklamfilm för den klassiska parfymen No. 5. Huvudrollen har min favoritskådespelerska

Audrey Tatou som här är vackrare än någonsin. Jag vill ha Audreys ögon, åka tåg i Frankrike och dofta Chanel (trots att jag inte ens tycker

om den parfymen speciellt mycket!).

LANVIN BEHIND THE SCENESYouTube.com

YouTube-obsession denna månad. Jag älskar den här nästan sex minuter långa filmen som dokumenterar Lanvin backstage. Modellerna

är så vackra och sorgsna på samma gång – fascinerande.


Vännerna Linnea Carlgren och Petra Thoms har tillsammans märket Noir&Blanc som står för ung, lekfull och samtidigt väldigt elegant design. Jag trä!ade upp de två begåvningarna en varm vårkväll för att dricka ett glas vin och lära känna dem.

"# $%& #'(%# )* i lilla baren på Riche en onsdags-kväll står de redan och väntar vid ingången. Jag noterar snabbt att de är betydligt mer upp-klädda än vad jag är. Linnea har satt upp håret i en vacker hästsvans och Petra har på sig allde-

les förtjusande kläder som jag gissar är av egen design. Det är knökfullt och ett band håller på att rodda upp inför en spelning vilket kanske inte utgör den bästa platsen för att hålla en intervju. Vi promenerar vidare men bestämmer oss snabbt för Collage för ner mot Stureplan kommer ljud-nivån bara att vara högre och både Linnea och Petra är spralliga och glada så jag ser fram emot intervjun. Vi slår oss ner i en liten so+örna med varsitt glas vin och skvallrar lite innan jag börjar mitt förhör.Hur startades Noir&Blanc?PETRA: Våren 2007 gjorde vi vår första kollektion som var jätteliten. Vi sydde upp den i Estland.LINNEA: Tanken var ju inte att vi skulle starta ett företag eller något sådant. Vi tänkte nog inte alls egentligen, vi tyckte bara att det var en rolig grej.P: Nej precis, tanken var aldrig att vi skulle jobba så stor-skaligt och kollektionsmässigt, utan det blev bara så när vi sålde så bra. Man hinner inte reflektera så mycket, allt hände så snabbt.Men hur gick det till när ni gjorde er första kollektion?L: Det började med att vi hittade en fabrik som kunde sy upp våra kläder…P: Haha, men det här är ju så roligt, berätta!L: Okej, vi ville sy upp en kollektion men det var för dyrt att göra i Sverige så vi googlade lite och hittade en fabrik i Estland. Nästa dag hoppade vi på båten till Tallinn utan att ens ha ringt till fabriken, köpte tyg i något köpcenter och åkte dit.P: När vi kom till fabriken hade de såklart fullt upp!L: De bara skrattade och sa ”Nästa år i augusti kanske”.P: Så då gick vi runt hörnet och där låg världens minsta lilla fabrik som gick med på att sy upp kollektionen till oss.Hur såg kollektionen ut när ni fick den skickad till Sverige då, var det katastrof eller hade den lilla fabriken skött sitt jobb?P: Det blev ganska bra faktiskt! Kollektionen bestod av mycket förklädesklänningar och visst hade de sytt upp klänningarna lite olika, men allt som allt gick det bra.Hur känns det att ha slagit igenom så snabbt och i så ung ålder?

L: Det är nog ganska viktigt att det går snabbt i början. Om det tog lång tid skulle man nog inte orka ha kvar den energin man har idag.Var det någon speciell händelse som gjorde att ni blev uppmärksammade?P: När vi gjorde vårkollektionen 2008 bestod den av väldigt mycket blommiga plagg. Vi visste det inte när vi skapade kollektionen men den våren blev blommor helt hysteriskt, vi sålde skitbra och många bloggar uppmärk-sammade kollektionen.L: Jag tror att det var cirka 135 bloggar som hade skrivit om oss.P: Förut tyckte man att det viktigaste var att synas i tryckt press men nu i Sverige är det minst lika viktigt att synas på bloggarna.När visste ni att det var det här ni ville göra?P: Någonstans är det ju det här man alltid har velat göra, men man har inte alltid känt att det här varit aktuellt.L: Jag tror att det började ganska starkt när jag gick i ,ärde klass och började pre-numerera på Elle. Jag lärde mig alla desig-ners ur Trendbibeln utantill och sedan satt jag och förhörde mig själv, haha.Vad var era drömjobb när ni var små?L: Jobba på djurpark! Jag ville gifta mig med min bästa kompis och ha en djurpark på gården men…P: Men!?L: Haha, men jag ändrade mig.Vad är drömmen med Noir&Blanc?L & P: Att kunna göra det på heltid och leva på det.Och mardrömmen?P: Att det blir för tu-t ekonomiskt så att det till slut inte går ihop.L: Det finns många mardrömsexempel i Sverige på många som jobbar som fan men ändå inte kan leva på det. Det är min största mardröm, att ge allt man har men ändå inte fått det att funka.P: Grejen är att man måste våga satsa och göra stora grejer som är osäkra, sedan får man bara hoppas att det funkar. Man kan inte heller köra säkert hela tiden.

Ni fick pris på ELLE-galan som årets nykomlingar! Hur kändes det?L & P: Jättekul!L: Någonstans har det alltid varit vårt mål och någonting vi har drömt om.P: När de ringde och sa att vi hade vunnit höll vi på att dö. Första tanken var att vi hade blivit nominerade i kategorin men de släppte bomben direkt om att vi hade vun-nit! Det värsta var att vi fick reda på det i september (galan var i januari reds anm.) men inte fick berätta för någon.L: Eftersom vi designade en klänning till programledaren för galan började ju folk misstänka att vi hade vunnit något pris, men vi förnekade och såg ut som fråge-tecken varje gång.Berätta om er vårkollektion!P: Till skillnad från föregående kollektio-ner som varit väldigt mörka är den här väldigt formstark, avskalad och ren.Beskriv känslan när ni ser någon bära er design på stan.L: Man blir självklart jätteglad.P: Det var mest i början när man stod på Spy Bar och såg någon bära ens klänning som man blev helt till sig och viskade ”åh herregud, hon har på sig min klänning!”.

P: Det roligaste är att se hur folk bär kläderna på olika sätt. Vi gör ganska eleganta kläder och det är så kul när man ser någon bära en av våra klänningar till sneakers till exempel.Ska man tänka med hjärtat eller hjärnan när man designar?P: Vi försöker att tänka med båda. Ibland gör vi plagg bara för att fotograferas för att de är vackra, och ibland måste vi tänka logiskt för att det ska vara bärbara plagg till kollek-tionen. Hjärtat och hjärnan måste kompromissa.L: Fast oftast är det med hjärtat man tänker. Ibland spelar det ingen roll hur bra ett visst plagg säljer, vi gör ändå vår grej.P: Det roligaste är att det oftast är så är det våra galnaste grejer, som ligger oss varmast om hjärtat, som säljer bäst.

Text Michaela Forni

STOCKHOLM 105.1 • GÖTEBORG 105.3 • M

ALMÖ 105.2

NRJ.SEWEBBRADIO


A"#$%&'#( S)*#(+%,-. är lead designer för Dreamlores aktuella trash-inlägg Stalin vs. Martians. För Nöjesguiden berättar han om Mario som trash, utnämningen till årets spel och framtidsplanerna.Grattis till självutnämningen av årets spel. Var det väntat?

–Det var en riktig överraskning. Jag höll på att göra lite promo-material i Photoshop och snubblade över Oblivions “Game of the Year Edition”. Helt plötsligt skrev jag det bara intill Stalin vs. Martians-logon och resten är historia. Jag tycker det passar alldeles utmärkt.Jag vet att idén till spelet kom fram på en julfest.

–Det stämmer. Den kom upp i en alkoholångande dis-

kussion mellan mig och Aleksey Savchenko på BWF. Det började lite annorlunda som Putin och Zombies, men hittade snart formen. När vi sedan nyktrat till kände vi att vi bara var tvungna att göra ett spel som ingen kunde vänta sig vara så här konstigt och löjligt.Är inte Stalin lite känsligt i Ryssland?

–Well, ja, vårt samhälle är uppdelat mellan de som ha-tar Stalin och de som beundrar honom. Stalin vs. Martians irriterar båda lägren och det tycker vi är otroligt kul.Spelet kommer ju väldigt lägligt nu när trash-kulturen på allvar har fått fotfäste i spelmediet.

–Vi har Postal och några andra ideologiska trash-titlar, men vad de har skapat är inte nödvändigtvis kultur. Sam-tidigt måste jag ju säga att en klar majoritet av spelen som släpptes på åttio- och nittiotalet ligger väldigt nära trash. Ta Mario till exempel. Han är en italiensk rörmokare som springer över psykedeliska landskap, hoppar på sköldpad-dor och slår huvud i tegelstenar för att få mynt. Det är ju bara helt vansinnigt och minst lika skumt som att ställa Stalin mot marsmänniskor. Det är bara det att ingen kallar det trash.På tal om Mario är han till utseendet kusligt lik Stalin. Funderade ni aldrig på att göra ett plattformsspel?

–Vi har faktiskt gjort ett plattformsspel med Stalin. Det heter Stalin vs. Martinas. Det är bara det att vi har valt att maskera det som ett strategispel. Men det finns ju ingen riktig “strategi” i spelet. Precis som det inte finns någon i de flesta ”riktiga” strategispelen heller.Kommer vi att se Lenin vs. Månmännen eller Peter den store mot Predator?

–Nej, jag tror inte att vi kommer att göra en franchise av skumma vs.-möten. Det skulle bara göra skämtet gammalt. Så det är bättre om vi går vidare och skapar något nytt. Nästa spel blir ett som påminner som Syndicate. Lite retro-filt med en twist, och mycket gore.

–Johan Hallstan

#& %&'(% /0&1 är det dags för den femtonde upp-lagan av den årliga spelmässan Electronic Enter-tainment Expo, i Los Angeles. Historiskt har E3

mest varit ett festligt jippo för avtäckandet av nya spel, konsoler och knepiga gadgets. Inte så sällan har det på-mint om en högteknologisk karneval, där spelskribenter, nördar (mestadels med obefintlig distinktion) och spel-utvecklare trängs med maskotar, eldslukare, större dägg-djur – allt under påtagligt manschauvinistisk flagg.

Så i 2ol hände det något. E3 hade plötsligt vuxit upp, ska3at kostym från Dressman och bestämt sig för att bli business på riktigt. Besökarantalet bottennoterades för-stås när vem som helst med en dyslexisk spelblogg plötsligt inte hade tillträde, och varför man hade hyrt in sig i kolossala Los Angeles Convention Center visste för-modligen inte ens arrangörerna själva. Någon ameri-kansk förläggare med bristande självförtroende (Midway!) flörtade med den gamla showens ideal, genom att anlita ett par vilsna booth babes med blå peruker, men det var också allt.

Det dröjde således ingalunda innan en enad kritiker-kår bestämt sig för att prenumerera på åsikten om mässans slutliga frånfälle. E3 dödsförklarades på kvällen den 17 juli, efter tre dagar av networking och demonstrationer av spel vi redan sett.

Sedan dess har det fak-tiskt hänt en del. En ameri-kansk branschorganisation har slagits för att E3-mäs-sans ska göra en Lasarus, och återuppstå efter gamla premisser. I år väntas 40 000 besökare när spektak-let ska bli större än någon-sin tidigare. Det är förstås lätt att vara skeptisk. Men i skrivande stund har de fles-ta spelmakarna uppvisat ett nästan stoiskt lugn och väg-rat att ta bladet från mun-nen. Någon skymt av spel-hösten kommer knappt att ges innan den första juni. Efter det kommer internet att explodera i ett vitt brus och allt eller inget kommer att vara sig likt. Det är lika irriterande som uppfriskande att inte veta allt och få ägna sig åt den gamla, nästan bort-glömda skolans spekulationer. Ta notis och skriv gärna hur rätt jag hade efter E3:

Microsoft kommer slutligen att visa Alan Wake av finska Remedy, som är revanschsugna efter att ha sett Mark Wahlberg missta simpel surmulenhet för film noir i filma-tiseringen av Max Payne. Peter Jacksons Halo-projekt kommer äntligen att avtäckas. Dessutom visar Rockstar den andra utlovade GTA IV-episoden och Square Enix låter meddelar att nästa del i den bortglömda Front Mission-serien är Xbox 360-exklusiv.

Nintendo kommer till sina fans förtret inte heller i år att visa upp ett nytt Kid Icarus. Istället rullar man ut Kirbys Wii-premiär som substantiell core-titel. Ett Wii Fit Plus demonstreras hurtigt och virtual console premiärvisas för DSi. Slutligen äntrar Shigeru Miyamoto scenen till ett öronbedövande jubel med någon slags prop (typ, en räfsa) och visar upp Pikmin 3.

Sony kommer trots det populära ryktet inte att visa Fumito Uedas nästa spel. Istället kommer man att sätta fokus på titlar som God of War 3, Heavy Rain, Uncharted 2 och MAG, som byter namn för att inte bli utskrattat för andra året i rad. Dessutom kommer Sony att visa upp den nya, UMD-lösa hårdvaran PSP Go! – utan återkommande besök av Chewbacca.

JOHAN [email protected]

Swinger-actionBIONIC COMMANDO X360, PS3/Grin

Om det nu fanns något tvivel om varför Capcom valde svenska Grin för restaurationen av sin gamla kultfranschise Bionic Commando var den

som bortblåst när Bionic Commando Rearmed slutligen presenterades. Rearmed visade sig vara ett lysande litet kärleksbrev till åttiotalets speldesign i 720p – program-merat med precis rätt dos av nytänkande och respekt för originalet

Med denna reboot har man till större delen valt att bryta med nostalgin för att istället göra ett Bionic Commando efter den rådande generationens premisser. Så här med facit i hand har det visat sig vara ett mestadels lyckat företag. Grin har skapat sig en uppfriskande vertikal actionrykare med klar majoritet på pluskontot. I centrum står inte helt oväntat den bioniska armen – en sorts högteknologisk änter-hake – som den osympatiske soldaten Nathan Spencer angst-svingar sig runt i, så att dreadlocksen vajar i vinden. Kontrollmetoden är vagt oortodox, men samtidigt mer givande än vad som presenterats tillsammans med det dussintal spindelmän som relativt obemärkt svingat förbi de senaste åren.

Det sker inte omedelbart, men snart svingar man sig graciöst genom Ascension Citys imponerande Ground Zero. Själva premissen – om hur en dödsdömd soldat med häftig protes skickas iväg för att städa upp bland terrorister som okynnesdetonerat en atombomb – är inte mycket att skriva hem om. Och trots att Grin i sitt berättande styr kursen mot spännande ”post-9/11”-territorier och snuddar vid tematik som teknofobi, etik och moral snackar vi inte om någon särskilt imponerande karaktärsstudie. Spencer svingar mest runt i vaga nyansskiftningar av skitförbannad och muttrar misstroget genom Mike Pattons stämband. Historien är, olikt spelkontrollen, helt enkelt inte spelets stora behållning.

Den uppmärksamme noterar även att det verkar råda skilda utvecklingsfilosofier inom Grin. Där Simon Viklund (creative director för Bionic Commando Rearmed) tidigare gjort förnuftiga poänger kring vikten av bossar i spel, har man här knappt en handfull. Det gör också att de storslagna händelserna och ögonblicken vi borde minnas spelet för är färre än vad jag hoppats på. Som det ser ut nu känns Bionic Commando mest som en transportsträcka med impone-rande produktionsvärden och vars största merit är en fet gripklo. Det behöver heller inte vara något fel med det.

–Johan Hallstan

GUITAR HERO: METALLICAPS3, X360, Wii/Activision

Allt du behöver veta är att Metallica inte bara slår Aerosmith på fingrarna musikaliskt, utan även kan stoltsera med det bästa Guitar Hero

sedan tvåan.

BIONIC COMMANDOPS3, X360/Grin

Ett fortsatt harmoniskt möte mellan Capcom och Grin har resulterat i ett Bionic Commando

för 00-talet.

POLICE QUEST IIPC/Sierra

Med ett kraftigt underskott av polisspel med tryckande vardagsrealism krävs det att man letar sig tillbaka till 1998 och sträng Sierra-

pennalism. Ska det verkligen behöva vara så?


AMAT [email protected]

"# $%& '(# ')*+) gången på ett knappt halvår ser Tila Tequila bryta ihop och storma ut från scenen under det sista avsnittet av A Shot at Love II, muttrar

jag något ilsket för mig själv och byter kanal. När jag dagen efter ser reklam för samma säsong av samma serie suckar jag och stänger av. När jag veckan efter det skådar en trailer för säsong ett rycker jag snabbt ut sladden och slänger tv:n i väggen. Nej, inte riktigt så. Men MTV:s fortsatt arroganta envisenhet att visa massproducerade dussinserier kan få vem som helst att tappa förståndet. Nu tycker jag i och för sig att A Shot at Love kan vara underhållande i sitt enkelspåriga vältrande i snusk och idioti, men ett halvt dussin repriser av samma säsong vittnar om antingen dålig fantasi eller total underskatt-ning av tittarnas mentala kapacitet.

”Musikvideornas framtid ligger på YouTube” säger internetnördarna och ler självgott innan de skriver en anonym hatkommentar på närmaste blogg. De har själv-klart fel. Är det en sak jag sittandes i so,an vill se på en stor skärm är det musikvideor. Att förgäves söka efter en ny låt på YouTube och istället få upp hemversioner, re-mixar och allt annat än den o-ciella videon får min stu-bin att självantända. Slumpen spelar roll och med YouTube försvinner den där glädjen man kunde känna som liten när två, ja till och med tre bra videor kom på raken.

Nåja, MTV lär fortsätta med sina undermåliga pro-gram, och har man vadat bland skit i flera år vänjer man sig oundvikligen vid stanken och tänker att det inte är så farligt ändå. Här är fem MTV-serier (förutom The Hills som automatiskt kvalar in) som, mot förmodan, ändå är sevärda.

AMERICA’S BEST DANCE CREWI rollerna: Folk som går ner i split så fort de blir glada

Har ännu inte blivit ett lika stort fenomen här som det har varit i USA de senaste somrarna, men att glo på skil-lade dansare blir i stort sett aldrig tråkigt. Enda stör-ningsmomentet är domarna (Lil’ Mama, Shane Sparks och JC Chasez) som gör sitt bästa för att prata gramma-tiskt inkorrekt och slänga sig med hippt hiphop-slang.

RUN’S HOUSEI rollerna: En jobbig familj och en trött rapikon

Det är med skräckblandad förtjusning jag bevittnar Rev Runs förtidspensionering i New Jersey-lyxförorten Saddle River. Ibland kan man, i hans ögon, se hur familjelivet sakta äter upp honom inifrån.

FROM G’S TO GENTSI rollerna: Gangstas, guidos och han som brukade hålla Diddys paraply

En massa goons som för första gången får lära sig att det inte är vidare lyckat att håna någon för att den har ett jobb, bostad och aldrig har suttit i fängelse.

MADEI rollerna: Tjockisar, nördar och ungdomar utan koordination

En av få MTV-serier med positivt fokus. Ni hör själva - positivt och reality-tv?

EXILEDI rollerna: Bortskämda ungjävlar

Bortskämda ungar är det värsta jag vet och min teori har alltid varit att de borde skickas till Afrika eller Asien un-der ett par veckor, så att de kan lära sig hur livet kan se ut om man inte har rika/svaga föräldrar som inte kan säga nej. MTV tänker tydligen i samma banor och i Exiled skickas de skrikiga, odugliga och otacksamma ungdo-marna vi lärt känna genom My Super Sweet 16 till ran-dom tredje världen-land där de får lära sig att veta hut. Skräddarsytt efter min smak!

MAD MENI rollerna: John Hamm, Christina Hendricks, John Slattery

Mad Men är utan tvekan den snyggaste serien du kommer att lägga ögonen på den närmsta ti-den. Serien, som i stora drag skildrar den vita

mannens sista glansdagar innan alla andra ville ha en del av kakan, placerar oss i sextiotalets New York. Här, på en flashig Madison Aveny-reklambyrå är det copywriters som styr och både kvinnor och svarta degraderas till halvt odugliga köttstycken och servicemän. Det är det som gör det så bra. Ett sextiotal utan kvinnoförtryck och rasism skulle inte vara ett riktigt sextiotal och Mad Men försöker knappast hymla om västvärldens inte helt fläckfria historia. Den rent visuellt vackra ytan bildar en stark kontrast mot det betydligt smutsigare innehållet där fördomar, sexuella trakasserier och allmänt mansgrisbeteende är huvudrätt varje dag i veckan, året runt. Det är just denna svarta-humor-inlindade spänning som gör Mad Men väl värt en timme av din dag. !ALMad Men har premiär på Kanal 5 den 14 juni.

N"# B%#%./ O0%*% nu har regerat i över 100 dagar är det nästan smärtsamt uppenbart hur snål han är. Inte när det gäller pengar alltså, utan när det handlar om grodor och generella fuck ups. Visst, vi hade det lilla debaclet om han-dikapp-OS och vi hade fiaskot med de två kassa kabinett-nomineringarna av Nancy Killefer och Tom Daschle. Men betydligt mer generös, och kanske den mest generösa pre-sidenten genom tiderna, var George W Bush som dagli-gen matade programledare och komiker mer färska felsäg-ningar och ru-gt redneck-beteende. Och innan dess var Bill Clinton den som, med hjälp av det ovala rummet och en praktikant vid namn Monica Lewinsky, gav oss hutlöst många billiga skämt.

Därför kommer det inte som någon överraskning att inte bara högermännis-kor med Fox News i spet-sen, utan också komiker följer Obamas varje fotsteg i förhoppning om ett sned-steg. Och det kommer heller inte som någon överrask-ning att komiker redan nu drömmer sig tillbaka till bättre tider då de inte be-hövde anstränga sig för att hitta bra presidentmaterial.

Will Ferrell, antagligen den näst bästa Saturday Night Live-skådisen efter Eddie Murphy, gick i början av detta år i bräschen för George Bush-hyllningar med hans Broadway-debut You’re Welcome America. A Final Night With George W Bush. Ty-värr, åtminstone för folk som fortfarande inte vågar erkän-na att Bush var allt annat än bra, är det presidentens många bakslag som hyllas. I Will Ferrells värld fokuseras det på Bushs tafatthet, hans ”heta” relation med Condoleeza Rice (här gestaltad av en strippande Pia Glenn) och Dick Cha-neys fallenhet för djävulsdyrkan och pentagram. Allt är överdrivet, på gränsen till löjligt och toppat med Ferrells minst sagt påfrestande stil, som många gånger inte alls påminner om Bush. Antingen älskar man det eller så hatar man det är en klyscha som är applicerbar på nästan allt Ferrell gör, men här tror jag det är svårt att göra varken el-ler. Ofta påminner showen om en ljummen Saturday Night

Live-sketch utdragen till 90 minuter och humorbarome-tern når varken gapskratt eller gäsp. Som ett avslutningsfi-rande av en president få människor kommer att sakna fungerar det dock bra och en titt på A Final Night with Ge-orge W Bush får garanterat de flesta att uppskatta Obamas snålhet ännu mer.

–Amat LevinYou’re Welcome America. A Final Night with George W Bush premiär-visas i Sverige på Canal+ First den 5 juni.

PARIS HILTON’S MY NEW BFFI rollerna: Paris Hilton, framtida C-kändisar

Haha. Bara själva premissen är hur kul som helst. 16 tjejer och två killar åker till ett mansion i Los Angeles för att tävla om att bli Paris Hiltons nya

bästis. ”I’m so over entering a room and have nobody know who I am” säger en tävlande och ”I’m going to be famous once I become Paris’ best friend” säger en annan. Jag sitter mest och gapar. Det här är bland det sjukaste du kommer att se, med deltagare så desperata efter kändisskap att det är på gränsen till läskigt. Det är knappast en serie att skryta om att man följer, men den bjuder definitivt på skratt. Och så länge det är underhållande spelar det ingen roll att man skrattar åt saker som inte är menade att vara skämt.

Missförstå mig inte nu, Paris Hilton’s My New BFF är långt ifrån bra och suger för det mesta rejält. Men på ny-årsdagen och andra hjärndöda dagar lär den nog fungera utmärkt. !ALParis Hilton’s My New BFF har premiär på TV3 den 2 juni.

Biopremiar 5 Juni..


Text Niklas Eriksson

1924 "#$%& New York-åklagaren Phelan Beale och hans fru Edith Bouvier Beale ett 28-rums-mansion vid Georgica Pond – den åtråvärda

lagun i East Hampton där folk som Bill Clinton, Calvin Klein och Martha Stewart nuförtiden tar igen sig med sin hälsodryck och pilatesboll. Om makarna Beale-Bouvier äg-nade sig åt någon form av andlig utveckling ska jag låta vara osagt (även om det kommer framgå att jag lutar åt nej). Desto säkrare är att de aldrig hade kunnat ana hur deras hus 85 år senare skulle vara en av central-figurerna inom modern estetik och dokumentärfilm.

Men vi tar det från början för den som ännu inte stiftat bekantskap med Grey Gardens – som makarnas hus kom att kallas på grund av de cementiga färgskalorna. 1931 stack Ediths man, och lämnade henne ensam med 14-åriga dottern Edith (i folkmun Little Edie, mamman Big Edie). Big Edie hade då precis blivit faster till en liten flicka som långt senare skulle ha det proletära passnamnet Jacqueli-ne Lee Bouvier Kennedy Onassis. Sin fritid ägnade hon åt att ge sånglektioner till lokala förmågor och allt mer upp-givet se sina konstnärliga drömmar gå upp i rök. Några större tillgångar hade hon inte. Maken Phelans underhåll var snålt. Inte blev det bättre när hon i början av fyrtiotalet dök upp på broderns bröllop klädd som excentrisk opera-diva, och som stra' för detta brott mot aristokratiska koder blev struken ur sin förmögna pappas testamente.

Dottern försökte slå sig fram som skådespelare och dansare på Manhattan och uppvaktades, sägs det, av indu-strimagnater som J Paul Getty. 35 år gammal kallades hon dock hem, då hennes mor var sjuk och behövde hjälp. Där stannade hon. Hus och ambitioner förföll mer eller mindre parallellt. Framåt sjuttiotalet var Grey Gardens i så dåligt skick att mor och dotter krympt sin värld till tre beboliga rum och ett berg av sopor, skadedjur och omkringstrykan-de katter. New Yorks hälsomyndighet gjorde återkomman-

de razzior. Vilket var tråkigt nog i sig. Men efter John F Kennedys presidentvalseger 1968 var media förstås inte sena att nosa upp storyn. En av de första på plats hos Grey Gardens-damerna var New York Magazine-journalisten Gail Sheehy. Hon kom tillbaka med skrotupplagsbilder som kunde vara hämtade från Peps Persons hönsfarm och ci-tat som "We’re artists against bureaucrats. But that doesn’t mean we’re crazy... Please tell them what we are." Jackie Kennedy och Aristotle Onassis donerade snart en kvarts miljon till sanering.

Riktigt allmängods blev historien dock inte förrän Jackies societetssyster Lee Rad-wizill, vän med Truman Capote och gift med en polsk prins, trädde in i handlingen. Hon övertalade bröderna Maysles, som precis sla-git igenom med Gimme Shelter, att komma och filma på godset. Iklädda loppsäkra Anti-cimex-dräkter spelade man in hundratals timmar där mor och dotter grälar, dansar, återupplever minnen, provar färgglada cut-ting edge-hucklen, dricker grogg och så där i största allmänhet upprätthåller bilden av sig själva som svikna outcasts. Resultatet är ett av standardverken inom cinema verite – och bara början på en ständigt pågående tillbygg-nad av fenomenet Grey Gardens. För några år sedan blev historien o' Broadway-musikal. Det har kommit biogra-fier, scrapbooks och modevetenskapliga avhandlingar. Maysles-bröderna själva har släppt fördjupningsdokumen-tären The Beales of Grey Gardens. Rufus Wainwright har skrivit en hyllningssång. Och så det som jag själv kanske tycker mest om: Lois Wrights (konstnär och vän till famil-

jen som dyker upp som hastigast i doku-mentären) magnifika samling porträttbil-der på de grå damerna.

Det var med andra ord bara en tidsfrå-ga innan det här blev spelfilm. Nu med Jessica Lange och Drew Barrymore som blåblodiga loppbodsföreståndare. Som tur är har HBO inte gått på clownnäse-spåret, utan tvärtom behållit originalets kärleksfulla ton. Dessutom har regissören Michael Suscy inte bara plankat historien rakt av, utan försöker lägga några av de pusselbitar som saknas i den ursprungliga dokumentären. Suscy tar bland annat upp att Little Edie inte bara kom hem till sitt instängda barndomshem för att ta hand om sin mamma. Han antyder även att hon att behövde läka såren efter en have-rerad kärleksa'är med en höjdare i Harry S Trumans regering – här porträtterad av en ny-rehabad Daniel Baldwin.

Det har på senare år blivit någon slags folkrörelse att ompröva olika typer av kultfilmer (Wickerman, Inglorius Basterds och så vidare). Personligen har jag svårt för den typen av meningslös arkeologi. Det här är något helt annat. Förutom den uppenbara funktionen att sprida en av

vår tids mest säregna mor-dotter-relationer till en ny pu-blik, fungerar den också som ett slags samtalsterapeut för oss som redan älskar förlagan. För den är onekligen full av ganska märkliga livsbeslut.

Grey Gardens släpps på import-dvd den 9 juni. Huset bebos numera av Washington Post-powerparet Benjamin Bradley och Sally Quinn, som köpte det efter Big Edies bortgång 1977.

Det har diskuteras länge och väl vad som egentligen ska få vara med i den lilla kartong med kvalitetssäkrad populär-kultur som Riksantikvarieämbetet förvarar i formalin för framtida generationer. Ska Jonathan Richmans debutskiva vara där? Doktor Melfi? Och hur gör vi egentligen med David Sedaris ögonbrynspincett? Ett objekt som dock aldrig ifrågasatts är Bröderna Maysles oemotståndliga sjuttiotalsdokumentär GREY GARDENS. Nu har den blivit spelfilm.

FOTO: HBO/ PETER STRANK


AnimeratCORALINE OCH SPEGELNS HEMLIGHETRegi Henry Selick

Jag kommer aldrig att överge min övertygelse att riktig stop motion-animation, riktiga fysiska

ting, är vitt överlägsna all datoranimering. De har en tyngd och en... en aura, som inte kan simuleras. Henry Selick har all den ga-lenskap och kärlek för sina figurer som krävs för att skapa mästerverk, och det är inte första gången han tar sig an fina förlagor med obehagliga undertoner – Tim Burton, Roald Dahl, och nu Neil Gaimans under-bart mörka bok om att vara försiktig med vad man önskar sig, om Coraline som hit-tar en dörr i det nya huset som leder till ett annat hus, med en Annan Mamma som verkar perfekt. Selick gör ingen besviken – det är fantasifullt, nästan magiskt samspel mellan historien och gudomlig animation, och den underbara detaljbesatthet som gör att man kommer att se om och se om, stor-ögt och lyckligt. !JS

Smärtsam återföreningJAG HAR ÄLSKAT DIG SÅ LÄNGERegi Philippe Claudel

Handlingen i Jag har älskat dig så länge rör sig långsamt framåt, som för att ge åskådarna och fil-

mens karaktärer samma tid till reflektion. Kristin Scott Thomas, notorisk brittisk kos-tymdrameaktris, iklär sig här den oglamou-rösa rollen av Juliette, en medelålders kvinna som släpps ut efter ett långt fängelse-stra" för ett tabubelagt brott (Scott Thomas franska är för övrigt perfekt). På utsidan tar den yngre systern emot. Hon har aldrig förstått Juliettes motiv, men vill ändå väl-komna henne tillbaka till livet på ett villkors-löst sätt. Vägen dit är kantad av väntade och oväntade hinder. Men det bär, trots allt, ända fram till slut. Till det yttre så ”franskt” det kan bli, men tack vare Claudels välba-lanserade berättande blir det aldrig stereo-typt, istället sällsynt mänskligt drabbande. !EAP

Svårmodiga antihjältarWATCHMENRegi Zack Snyder

Filmatiseringen av Alan Moores och Dave Gibbons banbrytande serieroman från 1986, är den

perfekta antitesen till den typiska super-hjältefilmen. De senaste åren har sett många grubblande män i trikåer, men navel-skådandet i till exempel X-Men är rena barnleken jämfört med detta bråddjup. Snyder har gjort en visuellt storslagen och oerhört trogen tolkning av originalet. Rå, fängslande och melankolisk.

Handlingen tar vid i ett alternativt 1985, där USA står inför hot om kärnvapenkrig och de maskerade väktare som förr varit samhällets ”beskyddare” är förbjudna. De lever som skuggor eller parodier av sina forna jag, i en postmodern film noir-inram-ning av New York. Att bara en av dem – den nihilistiske smurfen Dr. Manhattan – har riktiga superkrafter, understryker patetiken. Det ser mörkt ut och mörkare blir det när antihjälten Rorschach hittar ex-kollegan The Comedian mördad.

Det som främst gör att filmen inger ett

sådant vällustigt obehag, är skildrandet av dessa karaktärer som fullt möjliga i vår egen värld. Att ett gäng högst tvivelaktiga maskerado"er verkligen härjar runt på ga-torna som ett absurdistiskt medborgargarde. Det hänförande är dock filmens filosofiska och samhällskritiska ambitioner, där symbo-liken skickligt vävs samman med ett inten-sivt, våldsamt och dystopiskt äventyr.

Snyders största problem har varit att bryta ned berättelsens olika tidsplan och parallellhandlingar till långfilmsformatet, men han har ändå gjort ett mycket bra jobb och tänkt även på dem som inte har läst bo-ken. Watchmen är en av årets mest intres-santa filmer och en av genrens viktigaste. !EAP

BiopicCADILLAC RECORDSRegi Darnell Martin

Det är inte lätt att få in musik-historia, rasproblematik, miss-bruk, och sanna tragiska männis-

koöden på knappa två timmar. Det är stora personligheter och stora röster som ska få plats. Decennierna på Chess Records går väldigt fort, och det är på gränsen till att vissa bitar hastas igenom – men vad ska man göra när det hände så fruktansvärt mycket, så fruktansvärt viktiga saker, bara på några av de åren? Samtidigt är det inte utan att man känner att det kanske funnits utrymme för fyra, sex, tio filmer om alla inblandade. Det blir som en kavalkad av cameos, där Mos Def som Chuck Berry och Beyoncé som en hjärtskärande Etta James inte hinner göra särskilt mycket mer än antyda sig själva – men de väcker lust efter mer, på gott och ont. !JS

Revo-biopicCHE – Argentinaren och revolutionärenRegi Steven Soderbergh

Soderbergh berättar om Che Gu-evara i bästa Ken Loach-tradition, i drygt fyra timmar, men det är en

historiedragning som kanske kräver en viss förförståelse. Det episodiska berättandet utelämnar tid och händelser både i och mel-lan filmerna. Samtidigt innehåller filmerna förvånansvärt lite ideologi; revolutionen är redan i gång, då hinner man inte prata.

Intressant är att den genomtänkta vi-sionen blir både så rätt och så fel. Å ena si-dan: Besöken i USA och FN är i lätt grynigt svartvitt, som att hela sekvensen och inte bara tv-intervjun är journalistiskt doku-menterad, medan den tidigare guerrilla-ti-den i djungeln är i färg och konsekvent går i intensivt militärgrönt och illande gult. Of-tast är det äldre tid som får bli svartvit, men här är det omvänt, som för att spela med vår uppfattning om vad som är verkligt och viktigt, och vad som är distanserat och tillrättalagt. (Och den senare guerillatiden i sin tur är urvattnat desperat blågrå. Som sagt, genomtänkt.) Å andra sidan återkom-mer nästan parodisk musik, som tagen ur en b-skräckis eller deckare av äldre mått; dundrande piano och väsande stråkar som ska lägga obehaglig stämning men bara förtar den och gör en alltför medveten om att man tittar på film.

Soderbergh borde nog ha sett Baader Meinhof Komplex en gång till; där håller ba-lansgången mellan närgånget och analyse-rande bättre. Här känns personen Che näs-tan som en ursäkt, något sammanbindande, inte som vare sig någon vi lär känna eller en symbol för något större. !JS

RomconDUPLICITYRegi Tony Gilroy

Det gäller att hänga med i vänd-ningarna. Duplicity är en spion/con-film på ett oväntat tema men

som på klassiskt manér leker nästan lika mycket med publiken som med de faktiska tilltänkta o"ren (vilka nu de egentligen är). Och den är klippt med samma klassiska lekfullhet, med återkommande split-screen och flygande rutor (och riktigt läcker mu-sik). Tyvärr funkar Julia Roberts bäst i heist-filmer där hon är med lite på ett hörn, à la Ocean's. Hon håller inte, utan känns mest lite obekväm – och det är synd, för är det något Clive Owen kan är det förföriska leenden och sammanbiten hämndlystnad. Man undrar vad som hade kunnat vara med en bättre medspelare – med Tom Wilkinson och Paul Giamatti i ryggen kunde det ha blivit roligare, liksom. !JS

RomkomEN SHOPAHOLICS BEKÄNNELSERRegi PJ Hogan

Man skulle ju kunna tycka att det är problematiskt att göra en film om någon med patologiska besvär,

men sjukdomsbeskrivningen eller -insikten blir aldrig mer än “samma sak som alla andra gör men kanske lite mer”. En män-niska med gravt köpberoende, enorma skulder och ett nät av lögner att uppehålla framställs som någon med lite tokroliga bryderier – både när hon råkar tråckla sig in på ett jobb hon inte riktigt kan hantera, och när hon ska gömma sig för sina gälde-närer. Det tar förvånande lång tid innan skämskudden kommer fram, men sedan är det mellan varven närapå plågsamt. Under-ligt nog är det trots allt detta ganska char-migt. Isla Fisher räddar en i grunden rätt odräglig huvudperson, gör henne till någon man hejar på när hon får den hämnd och den framgång vi alla innerst inne vet att vi egentligen förtjänar och hon stöttas av en ensemble med bakgrundsfigurer som man gärna skulle vilja se mer av. !JS

RomkomFLICKVÄNNER FRÅN FÖRRRegi Mark Waters

Obotlig playboy som inte tror på kärleken inser att han gjort folk illa, Lär Sig Något Om Sig Själv

och ändrar helt sitt hedonistiska leverne när han upptäcker att den rätta fanns där hela tiden. Känns det bekant och kanske en aning slitet? Det kommer som en glad överraskning att det inte spelar någon större roll; Waters får till det ändå. Först är det Dickens-twisten där spöken från dåtid, nu-tid och framtid får visa fotografen Connor vilket svin han varit. Men det är också för-vånande rapp dialog och skådespelare som gör det mesta av den. (Emma Stone är un-derbar som knäppkaxigt åttiotalsspöke i jeansjacka och hemanent.) Klyschorna och allusionerna haglar, absolut, men de är till-räckligt skickligt och medvetet ihoppusslade att det funkar. !JS

Omaka par GRAN TORINORegi Clint Eastwood

Clintan drar i sin påstått sista roll någonsin upp grusrösten ett varv extra och det är onödigt, för det

är ändå så tydligt att hans Walt är vrång och vresig. Krocken när gubbrasisten med Koreaminnen motvilligt tar sig an Hmong-killen bredvid är välspelad och väl upp-byggd – Eastwood vet ju vad han gör även om han borde spänna av i struphuvudet och skippa hundmorrandet – och fortsätter med mer än en oväntad vändning, som väger upp vissa klyschor. !JS

BiodokuMARADONA BY KUSTURICARegi Emir Kusturica

Kusturica kör ett relativt klassiskt metagrepp med två filmer i en – den ena om mannen och myten

som ska biograferas, och den andra om arbetet med den, om filmarens egna funde-ringar och om att lära känna och komma nära. Det är inte så mycket Maradona by Kusturica som det är Maradona via Kustu-rica. Eller kanske tvärtom? Mellan varven känns det inte helt färdigarbetat. Jag hade gärna sluppit (bland annat) utdragen ur hans filmografi, och kanske också de lätt aparta om än skönt bisarra animationerna, och gett den platsen till både mer dialog och monolog – men det är ändå onekligen intressant, på många plan. Det är udda tempo och stilgrepp, och det är personliga samtal som handlar både om Maradonas egen politik och om vad fotbollen innebär för ett land. Och så säger de att sport inte hör ihop med politik... !JS

Tysk efterkrigsromantikTHE READERRegi Stephen Daldry

Här har vi ett kostymdrama tydligt stöpt efter några av Oscarsakade-miens huvudkriterier. En allmän-

giltig historisk brunn att ösa ur (Förintelsen),

PÅ REPERTOAREN

J#$%& S'())[email protected]

CORALINE OCH SPEGELNS HEMLIGHETRegi Henry Selick

Ni förstår inte. Jag kan inte riktigt prata om det än.

BRUNOtrailer

Jag vet inte om skämstarmen klarar av hela filmen, men jag har fnissat

väldigt åt trailern.

MEGA SHARK VS. GIANT OCTOPUStrailer

Jag saknar programmet som simulerade stora farliga djur som

slåss. Det behövs fler såna här filmer. Och Lorenzo Lamas!


storslagen, tabubelagd passion (yngling som ligger med äldre kvinna) och bergsäk-ra skådisval (tungviktarna Ralph Fiennes och Kate Winslet). Men originellt blir det ändå. Med självmordsdramat The Hours visade Daldry sin förmåga att adaptera en roman till en berörande filmtext, och så även här. Pojkvaskern Michaels litterärt anstrukna kärleksa"är med krigsförbryter-skan Hanna ger ett livslångt eko som för-sätter båda i djup självrannsakan med sym-bolisk innebörd. Att alla talar engelska trots att filmen utspelar sig i Tyskland och har tyska karaktärer är dock helt oförlåtligt. När ska denna otäcka Hollywood-trend upphöra? !EAP

Fisk utanför vattnetSUNSHINE CLEANINGRegi Christine Je"s

Amy Adams, Emily Blunt och den härliga gamla Little Miss Sunshine-surgubben Alan Arkin!

Christine Je"s (Sylvia) har rott i land en svåröverträ"ad ensemble åt en ganska oanselig film. Sunshine Cleaning, om två systrar med självmördad mor och en son som måste in på privatskola, som bestämmer sig för att starta en firma i den lukrativa branschen crimescene clean-up, lyckas tyvärr inte bestämma sig för vad den vill göra. Ska man köra på med lite biodyna-miskt odlad finsatir av typen, just, Little Miss Sunshine? Är det den bredbenta farsen som lockar? Eller ska man rent av våga sig på att ta den sociala problematiken på allvar? (Amy Adams är en ex-cheerleader som ligger med Steve Zahn och det får väl betraktas som ett varningstecken bara det.) Hur mycket jag än älskar upplägget blir Sunshine Cleaning en schtickig halvmesyr som hade behövt stramas åt rejält redan på manusstadiet. !NE

Do-over"# AGAINRegi Burr Steers

Det som skiljer 17 Again från andra filmer på samma tema är att Mike (Perry/Efron) som ma-

giskt blir 17 igen inte är nörden som får en chans till hämnd, utan raka motsatsen, killen som ger nördarna hämndlysten tillfreds-ställelse – den coole som får ett tråkigt misslyckat liv. Istället får han coola till sin son, rädda sin dotters heder (eftersom hon förstås är FÖR cool) och upptäcka att... ja, typ att det var värt att bli pappa vid 17 och strunta i sina drömmar. Att han sen propa-gerar avhållsamhet istället för kondomer till de faktiska 17-åringar är nog inte tänkt som den ironiska kommentar det blir. Efron är för-vånande bra som förvirrad vuxen, men mer än så blir det inte. Se om något annat istället. !JS

FamiljefeelgoodHANNAH MONTANA THE MOVIERegi Peter Chelsom

Tv-serien som utgör grunden för filmen bygger på en klassisk pre-miss – att ett par glasögon eller,

som i det här fallet, en peruk, gör att inte ens vänner känner igen dig. Miley är tjejen som i en handvändning förvandlas till blonda popstjärnan Hannah Montana, men börjar få lite svårt med dubbellivet. I slap-stickiga halvtimmar funkar det bättre än i fullängd, särskilt som filmen förutsätter förkunskap och släpper ner publiken mitt i en turné utan att förklara något om hur el-ler varför. Men bortser man från det är det faktiskt förvånansvärt charmigt. Miley Cyrus är så jordnära att man nästan tror på det, och bihistorien om den hotade små-staden låtsar lagom mycket omvärldsenga-gemang. Det är inget mästerverk, men det är inte så gräsligt som man kunde befara. !JS

BromkomI LOVE YOU, MANRegi John Hamburg

Det kan vara svårt att föreställa sig, men Paul Rudd är här i princip charmlös. Och det är en bedrift

från Hamburgs sida. När Rudds Peter ska försöka ska"a sig manliga vänner och hitta en best man är det inte för att han själv känner någon brist utan för att hans flick-vän med posse tycker att han är lite kon-stig. När den nya bästisen, också förvånande träigt spelad av Jason Segel, har synpunkter om det ena och det andra får de ta över, som att Peter inte har någon egen vilja. Det är en bra idé som blivit underligt oenga-gerad, intetsägande – det är inte dåligt, men det är inte särskilt bra heller, utan att man riktigt kan sätta fingret på varför. Det finns några ljuspunkter men det bästa är sådär fem minuter cameo av Andy Samberg som oklyschig bögbrorsa med specialise-ring på straightkillar. !JS

ScifithrillerKNOWINGRegi Alex Proyas

Det är inte utan att man önskar lite att det kunde varit bara si"ror och sammanträ"anden och kon-

spirationsteorier hela vägen igenom, när Nic Cage upptäcker att ett 50 år gammalt pappersark förutser specifika detaljer för en rad stora tragedier, inklusive några som ännu inte hänt. Det hade varit så läckert med bara si"ernördigheter och googlande. Men istället blir det lite tradigt småläskigt och ganska tråkigt, mest för att det inte byggs upp och byggs på, utan bara händer saker på ett pärlhalsband. Det fläskas på med klichéer och färdigtuggade berät-tartraditioner, och jag hade helt klart klarat mig utan både thrillermusikmattan och det våldsamt ansträngda, halvt påhäftade slutet (som ändå, förvånande nog, bryter mot en stor konvention; kanske ska den ha det erkännandet). !JS

Judisk gerillaarméMOTSTÅNDRegi: Edward Zwick

Bilden av judar som macho slags-kämpar är inte direkt välrepre-senterad i filmer om andra världs-

kriget. Faktum är att filmiskt skildrande av judiskt nazimotstånd är sällsynt överhuvud-taget. Därför är denna sanna berättelse om de polsk-judiska Bielski-brödernas kamp mot den tyska ockupationen intressant. När kriget var över hade deras egen lilla gerillaarmé dödat omkring 400 nazister och räddat runt 1 200 judar. Många menar dock att filmens historieåtergivning är grovt förenklad. Och kanske skulle detta mastodontverk ha vunnit på ett mindre monotont berättande. 137 minuter av Daniel Craigs och Liev Schreibers stundvis blodiga men mestadels sammanbitna färd genom de storslagna vitryska skogarna, gör en tämligen segdragen film. !EAP

BatongkomediOBSERVE AND REPORTRegi Jody Hill

I den senaste i raden av Seth Rogen-centrerade installationer har Rogen och hans närmaste

vänner åkt till ett övergivet shoppingcenter i New Mexico. Upplägget är i all korthet att Rogen ser rolig ut i säkerhetsvaktmunde-ring, försöker ta fast diverse blottare och rånare, samt få till det med Anna Faris make-up-biträde. Den något uttjatade, men på sitt sätt fortfarande älskvärda Seth Rogen-genren, kräver enkla idéer – få barn, inneha sällsynt gräs, bli jagad av polis, spela in porr och annat som bockats av på sistone. Här smälter Observe and Report in utan att göra större väsen av sig. Snut- och spån-ken-gagsen hör till kretsens andrasortering (förstasorteringen hamnade i Pineapple Express), men en sak gillar jag: Rogen-familjen mår mycket bra av externa influ-enser och här är Ray Liottas brunstiga poliskonstapel snudd på genial casting. !NE

FamiljeäventyrRACE TO WITCH MOUNTAINRegi Andy Fickman

Att ingen någonsin stannar upp och funderar: Behövs det verkligen en andra remake på en scifi-

barnfilm från sjuttiotalet? Utan att ha sett nittiotalsversionen kan jag nog ändå svara nej. Den här gången är det i och för sig en småtrulig och fett skeptisk The Rock – förlåt, Dwayne Johnson – som ska rädda två lill-gamla utomjordingsbarn från onda agenter och vetenskapsmän. Självklart med hjälp av en snygg forskare. Gissningsvis har Disney räknat med föräldrarnas nostalgifaktor och inte riktigt brytt sig om att bygga upp vare sig historia, persongalleri, eller spänning. Originalungarna var precis lika känslo-neutrala och oblinkande, men på något sätt kändes det inte alls lika tråkigt då. Man brydde sig liksom om dem – nu bryr jag mig mer om hur lång tid det är kvar. !JS

KonspirationerSTATE OF PLAYRegi Kevin Macdonald

Det är naturligtvis inget avunds-värt uppdrag att göra film av en knivskarp BBC-serie i sex delar.

En tredjedel så mycket tid och Russell Crowe och Ben A#eck i centrala roller (mot origina-lets John Simm och David Morrissey) stavas uppförsbacke. The Last King of Scotland-mannen Kevin Macdonald lyckas dock för-hållandevis väl i att göra en liten dekokt på de svällande konspirationshistorierna. Det gäller framför allt ett korrupt säkerhetsbo-lag med storpolitiska ambitioner, men ska man vara ärlig har State of Play en maktkri-tisk ton som mellan varven för tankarna till extra imbecilla forumtrådar på Flashback. Märkligt nog sugs jag in i virrvarret av mo-tiv och sken. Som hantverk är det inte dumt, och vill man nu prompt göra en de-vot hyllning till den pre-twitter-generation journalister som fortfarande sitter i sitt tjäns-terum på Washington Post och stoppar kulspetspennor i kavajfickan, då har man fått med det mest väsentliga. !NE

Beck noirMÄN SOM HATAR KVINNORRegi Niels Arden Oplev

Som ofta när det gäller svenska storproduktioner med thrillerför-tecken var det lätt att förbereda

sig på ett hånleende inför Män som hatar kvinnor, filmatiseringen av första delen i Stieg Larssons bästsäljande Millennium-trilogi. Men även om smilgroparna rycker illvilligt ibland är detta inte någon total katastrof. Visst känns filmen på många sätt som ett mörkare och mer påkostat Beck-avsnitt (med både Peter Haber och Ingvar Hirdvall), visst lider den av för många kända svenska skådisar som presenteras endimen-sionellt på löpande band och visst är Michael Nyqvists mysförvirring ganska märklig. Men Noomi Rapace är trovärdig som emo-hackern Lisbeth Salander och ihop med en habil och småkuslig story gör det en hyfsad tv-film för en framtida förkylning. !EAP

Alien vs. vikingOUTLANDERRegi Howard McCain

Upplägget till Outlander skulle lätt kunna vara framfantiserat av ett gäng 14-åriga rollspelare under

åttiotalets slut, i ett inspiratoriskt rus efter två dygns spelande av Drakar och Demoner, upprepade visningar av Aliens och tio liter Fanta. Rymdmannen Kainan råkar krasch-landa med sitt rymdskepp någonstans i vikingatidens Nordnorge. Medpassagerare är ett stort, slemmigt monster, vilket Kainan och de hedniska engelsktalande norrmännen gemensamt bekämpar genom att kombinera uråldriga vapen med högteknologisk rymd-utrustning. Med i den $uniga smeten finns också en skön krigarprinsessa à la Xena och visa äldre män med skägg. Som en pubertal fantasyfanatikers drömscenario är det extremt roligt. Som film betraktat är det, såklart, en katastrof. !EAP

N%&'() E*%&))+,[email protected]

CORALINE OCH SPEGELNS HEMLIGHETRegi Henry Selick

Ni tänker Bridgeblandning, Har du hört den förut? och skepsis mot exotiska kryddor. Ni tänker fel.

Knagglig stop motion är framtiden.

WOLFRAM ALPHA det nya Imdb

Min jungfrusökning fick bli Cone-heads: familjekomedi regisserad av Steve Barron för 16 år sedan, manus av Dan Aykroyd, drog in 20 miljoner USD, Art Bonilla gestaltar Hispanic

Man #2“. Tack, det var allt jag undrade.

KENNETH ANGER ! MAGICK LANTERN CYCLE

dvd-box

När en miljard vuxna människor gläds åt att Star Trek förstörde

ytterligare ett decennium, kan det kännas skönt att plocka fram sin stora Kenneth Anger-box, återse nazi-biker-mästerverket Scorpio

Rising från 1963 och sedan låsa in sig i en garderob resten av helgen.

WWW.ROSKILDE-FESTIVAL.DK

NICK CAVE & THE BAD SEEDS (AUS) COLDPLAY (UK)NINE INCH NAILS (US) OASIS (UK) PET SHOP BOYS (UK)SLIPKNOT (US) TRENTEMØLLER (DK) KANYE WEST (US)

TONY ALLEN (NGA) AMADOU & MARIAM (MALI) TIM CHRISTENSEN (DK) DEADMAU5 (CAN)

DOWN (US) EAGLES OF DEATH METAL (US) FEVER RAY (S) FLEET FOXES (US)

HÅKAN HELLSTRÖM (S) GRACE JONES (JAM) LIL WAYNE (US) MADNESS (UK)

MALK DE KOIJN (DK) THE MARS VOLTA (US) MEW (DK) RÖYKSOPP (N) SOCIAL DISTORTION (US)

VOLBEAT (DK) LUCINDA WILLIAMS (US) YEAH YEAH YEAHS (US)

2562 (NL)ADAM TENSTA (S)ALAMAAILMAN VASARAT (FIN)LILY ALLEN (UK)AMON AMARTH (S)ANALOGIK (DK)...AND YOU WILL KNOW US BY THE TRAIL OF DEAD (US)BADDIES (UK)ISSA BAGAYOGO (MALI)BALSTYRKO (DK)BLACK DICE (US)THE BRONX (US)CANCER BATS (CAN)THE CHAP (UK)CHOCQUIBTOWN (COL)COLA FREAKS (DK)CUT OFF YOUR HANDS (NZ)DARKANE (S)DAWN OF DEMISE (DK)THE DEADLY GENTLEMEN (US)DEICHKIND (DE)DEN SORTE SKOLE (DK)THE DODOS (US)DRAGONTEARS (DK)DUB COLOSSUS (UK/ETH)DUNGEN (S)EL HIJO DE LA CUMBIA & ANASOL MC (ARG)FIRST AID KIT (S)FRIENDLY FIRES (UK)FRIGHTENED RABBIT (UK)

FUCKED UP (CAN)GANG GANG DANCE (US)GET WELL SOON (DE)GLASVEGAS (UK)GOJIRA (FR)GROUNDATION (US)HANGGAI (CHN)JON HASSELL & MAARIFA STREET (US)HAUSCHKA (DE)HJALTALÍN (ISL)HOT 8 BRASS BAND (US)HUNTSVILLE (N)IDA MARIA (N)IMAM BAILDI (GR)ISIS (US)KASAI ALLSTARS (CD)KASSAV' (FR ANT)KATZENJAMMER (N)KLOVNER I KAMP (N)LA-33 (COL)LABRASSBANDA (DE)LA COKA NOSTRA (US)LUCY LOVE (DK)ULF LUNDELL (S)MAGNIFICO (SVN)MAJOR LAZER (US)MICACHU & THE SHAPES (UK)MONO (JPN)MUNGOLIAN JET SET (N)M. WARD (US)MARISSA NADLER (US)NOVALIMA (PER)

OH NO ONO (DK)ORKA (FO)PAAVOHARJU (FIN)PABLO MOSES & U-ROY (JAM)THE PAINS OF BEING PURE AT HEART (US)PEDE B (DK)PETTER (S)PHARFAR presents A RUB A DUB NIGHT feat. special guests (INT)RUMPISTOL (DK)SATYRICON (N)SHASTRIYA SYNDICATE (IND)MIKE SHERIDAN (DK)MIKAEL SIMPSON & SØLVSTORM (DK)SKAMBANKT (N)SOCALLED (CAN)THE SOFT PACK (US)SOIL & "PIMP" SESSIONS (JPN)PETER SOMMER (DK)STEINSKI (US)MARNIE STERN (US)SHUGO TOKUMARU (JPN)ROKIA TRAORÉ (MALI)WHITE LIES (UK)JENNY WILSON (S)WOLVES IN THE THRONE ROOM (US)YOGA FIRE (N)ZIZEK CLUB (ARG)

- OCH MÅNGA FLERA...

LOUNGE:ASS (S)BADEN/PEDER/STRUCK (DK)PETER BRODERICK (US)CHRIS COCO (UK)ESCHO presents THULEBASEN, ALLE MED BALLONER OG TERRASSER and LAMBURG TONY (DK)PETE GOODING (UK)WILL HAROLD (UK)KB18 presents WAQAR & KOBBE (DK)LULU ROUGE (DK)TOM MIDDLETON (UK)MIKE SALTA (DK)NANCY ELIZABETH (UK)JOSÉ PADILLA (E)STELLA POLARIS SOUND SYSTEM (DK)TRIO CAMPANELLA (DK)VEKTORMUSIK (DK)ÅRHUS E presents PUZZLEWEASEL, VOKS, WÄLDCHENGARTEN, VECTRAL and MORTEN RIIS (DK)

PAVILION JUNIOR 28 JUNI - 1 JULI:THE 20BELOWS (DK)BABIAN (S)CODY (DK)GIANA FACTORY (DK)GINGER NINJA (DK)HARRYS GYM (N)JOOKS (DK)KELLERMENSCH (DK)KVELERTAK (N)THE MEGAPHONIC THRIFT (N)MEN AMONG ANIMALS (DK)OPGANG F (DK)SCAMP (DK)TAKO LAKO (DK)THE TELSTAR SOUND DRONE (DK)VINNIE WHO (DK)VON DÜ (DK)

WARM-UP FRÅN 28 JUNI


Text Patrik Forshage

–ÇA PLANE POUR MOI var väl inte någon englandshit när det begav sig? –Jomen The Damned gjorde en engelsk-språkig version av den, på en singelbaksida.

–Ja, just det, Jet Boy Jet Girl. Men det var väl en cover av det egentliga originalet?

Sådant roar inte särskilt många utom-stående, och när undertecknad försöker underhålla bekantskapskretsen med den sortens resonemang är det lätt att hamna utanför inbjudningslistan till nästa fest. Men fransoserna har gjort karriär på det ända sedan 2004, när de för första gången förvandlade gamla new wave-hits till bossa nova, och senare också till andra lättlyssnade musikgenrer. När Nouvelle Vagues brasilien-inspirerade tolkning av Joy Divisions Love Will Tear Us Apart blev en hit avfärdades de som one-hit-wonders.

–Det var ju det, ett experiment, en lek. Vi var beredda på att det skulle ta slut innan sommaren var över. Men sedan började vi turnera, och så rullade det på.

Nu kommer deras tredje album NV3, och den här gången har de slagit på stort och bjudit in några av originalens musiker för duetter med bandets egen uppsättning svala vokalissor.

–Det är så stort så att man darrar. Jag såg Echo & The Bunnymen i Paris 1984, och nu sjunger Ian McCulloch på vår skiva. Till på köpet ville han att vi ska spela upp vår version av hans The Killing Moon i studion. Hur gick det till? Och Terry Hall från The Specials, i Our Lips Are Sea-led som hans Fun Boy Three gjorde ihop med The Go-Go’s. Och Martin Gore, och Magazines Barry Adamson. Fatta!

Jag fattar, jag fattar. Fanns det någon som inte ville?

–David Byrne sa att han inte hade tid, trots att vi ligger på hans skivbolag. Vi trodde nog att han var självskriven. Och så idolen, David Sylvian. Han meddelade att han tyckte att det var poänglöst att rota i det förflutna. Hm.

Gästsångarna sällar sig till Nouvelle Va-gues eget stall av sångerskor, där Eloisia som sjunger Violent Femmes och Gary Numan på nya albumet är den allra svår-begripligaste.

–Från början var vi på jakt efter någon som skulle sjunga bossa med portugisisk brytning, och Eloisia var perfekt eftersom hon faktiskt inte förstod ett ord av engelskan

hon sjöng. Eller, förresten, som brasilianska är hon ju djupt troende katolik, och det blev lite jobbigt när hon skulle sjunga DAF:s Der Mussolini. ”Varför ska jag sjunga Tanz den Jesus Christus?” ”Äsch, ingen fara, det är bara en dans-stil, ungefär som The Mashed Potato”. Efter att flera gånger ha fått hjärtat i halsgropen av era orädda låtval måste jag fråga; finns det verkligen inga låtar som är heliga?

–Vi var lite oroliga i början, faktiskt, men vi gick ju ut hårt med Love Will Tear Us Apart, och sedan fortsatte vi med The Cure, Clash, och nu på nya skivan gör vi Sex Pistols. Så svaret är nej, inget är heligt.

–Det har hänt att vi möter en publik som inte har en aning om att vi spelar covers, eftersom de är alldeles för unga för att ha varit med när låtarna var nya. Och det händer att låtar som vi tycker är rätt obskyra möts av ett jublande

publikhav. I Grekland hann vi inte ens börja sjunga vår The Sound-cover innan publiken tog över. The Sound hade tydligen varit jättestora där. I Frankrike vet ingen vilka det var. Tar ni emot låtönskemål?

–Vi brukar få en del sådana. Värst är nördarna som skickar långa låtlistor. ”Här är fem The Fall-låtar ni måste göra, och här är fem The Smiths”. Men det fattar ni väl att ni framkallar genom att vara nördar själva?

–Det fattar vi. Och ett par låttips i sådana listor har fak-tiskt varit riktigt bra.

Det enda som saknas för en fulländad grabbkväll för medelålders musiknostalgiker är en stereo och några öl. Men tillsammans med de franska gentlemännen Marc Collin och Olivier Libaux i so!an på skivbolaget är det så trivsamt att man inte saknar ens sådan rekvisita, när nördarnas sammansvärjning tävlar i detaljkunskap om punk och new wave.

Vanhelgade coversNOUVELLE VAGUENV3PIAS/Border

För att tåla det franska one-hit-wonder-pa-ret-som-vägrar-gå-hem och deras stillsam-ma nytolkningar av 25 år gamla new wave-

låtar krävs att du är sentimental över låtarna men osentimental angående behandlingen av dem. Här adderas dammiga sydstatsarr till tidigare albums bossa och ska, och några av låtarnas upphovsmän bjuds dessutom in för duetter. Terry Halls återbesök i Our Lips Are Sealed är avsevärt finare än Martin Gores i Master and Servant, och på egen hand tröt-tar de oss med God Save the Queen men piggar upp med Blister in the Sun. Bäst är dock Psychedelic Furs glömda pärla Heaven. !PF


Franska kyssarPHOENIXWolfgang Amadeus PhoenixV2/BonnierAmigo

Om man ska få någon på kroken är det första intrycket som gäller. Och de första fyra minu-terna av Wolfgang Amadeus Phoenix är nära-

på briljanta. Solskenspop så gnistrande att det känns som att Phoenix aldrig i livet har upplevt regn. Den uppenbara hiten Lisztomania har redan remixats av bland andra Alex Metric.

En somrig känsla hänger kvar genom resten av albumet. Det är som att ligga i gräset i en solig park och kisa upp mot en klarblå himmel. I bakgrunden står en bandare som sipprar ut cool fransk jangelpop och loja gitarrer. Inte en dag att minnas för evigt, men det är så skönt att bara ligga där och låta mild fransk pop svepa om ens öron. !AB

"#$%&' ()*%+,+$- i 1700-talsdrottningen Marie Antoinettes jaktmarker, Versailles. I en av Paris lite finare förorter växte bandet upp tillsammans och tittade storögt på Princes extravaganta scenkostymer på

tv eller lyssnade fascinerat på 13th Floor Elevators och drömde om Amerika. Nu har de varit vänner i över 25 år, och gjort musik tillsammans sedan tonåren. Phoenix blev riktigt stora när Everything is Eve-rything blev en världshit och deras namn blev synonymt med sval klubbvänlig pop, med en laissez-faire attityd som bara fransmän har.

Nöjesguiden trä.ar Deck D'Arcy, basist i bandet. Han berättar att de kämpar för att behålla samma naiva tonårsglöd som de hade när de först började göra musik.

–Vi försöker hålla det lekfullt. Vi gillar inte att förklara för mycket, för det var så vi fungerade som barn. Vi fantiserade alltid. Vi hade inte så mycket information, det var ju före internet, och jag tror att fantasierna var bättre än verkligheten. Ta Prince, vi var stora fans. Men för oss i Paris var USA för långt bort för att vi egentligen skulle kunna veta något om honom. Han hade en air av exotism. Vi såg honom på tv en gång vart tionde år, och såg hur cool han var. Men vi hade ingen aning om hur det var egentligen. Så vi fantiserade. Vi job-bar likadant med musiken nu. Vi gillar mysterier. Man sät-ter själv till någonting som ofta är bättre än verkligheten.Finns det några andra som lämnat sitt avtryck på er senaste skiva, på samma sätt som Prince?

–Av en slump ramlade vi över Steve Reich. Hans musik är ju diametralt motsatt från vår, men den var en stor in-spiration. Vi kämpar för att upptäcka ljudlandskap på

samma sätt. Han talar till oss så mycket och jag fattar inte helt varför. Men jag tror att det kan vara den matematiska utveck-lingen av mönster som fascinerar oss. Vi har en väldigt djup romantisk vision om matematik. När man lägger ihop vissa tal skapas något av sig självt, något oväntat, som man inte är kapabel att själv tänka fram. Det är nästan lite magiskt. Vi inspi-reras av det tankesättet, poängen med musik är ju att gå till det oväntade. En bra idé är alltid något du inte kan kontrollera, något som överraskar. Det är egentligen inget du skapat, utan något annat. Men varför du gjorde det? Av misstag? Det är som att kasta tärningen hela tiden och tå-lamodigt vänta tills man får rätt si.ror.

Ni refererar till Liszt i en låttitel och till Mozart med albumtiteln. Tillsammans med det faktum att ni kommer från Versailles andas det väldigt mycket anrik mellan-europeisk historia.

–Frans Liszt hade en väldigt stark personlighet. Vi fas-cineras av det. Om Mozart… vi tog bara den största euro-peiska kulturella ikon vi kunde hitta, och satte ihop hans namn med vårt. Självklart är det helt idiotiskt. Det är lite som att måla en mustasch på Mona Lisa, att vandalisera något som är väldigt mycket större än en själv, ikoniskt. Men vi kunde inte motstå idén.

Text Angelica Butura

Phoenix har en djupt romantisk vision om matematik, för att inte tala om visionen av Prince och konstmusiker. Trots allt sådant vill de behålla lekfullheten och samma naiva tonårsglöd som de hade när de först började göra musik. Nöjesguiden stämde möte för att lära sig hur det går ihop.


Loop-bakelserTHE FIELDYesterday & TodayKompakt

Sveriges kung av sönderhackade ljud, The Field, står stadigt kvar i sitt alldeles egna omisskännliga

ljuduniversum. Oändliga loopar i mjuka luftiga lager på lager. Lätta, spröda och krispiga så att de smälter i munnen som en perfekt gräddad mille feuille-bakelse. Med starka drag av atmosfärisk ambient och drömsk minimaltechno. !AB

Pretto-genialitetPATRICK WOLFThe BachelorBloody Chamber/BonnierAmigo

Givetvis kunde han inte stanna hos storbolaget och göra den allt-mer kommersiella och överpro-

ducerade musik (”pop” räcker inte för att ens börja beskriva hans pretentiösa uttryck) de krävde av honom. Givetvis var det bara på egen hand, finansierat av fansens inves-teringar om vardera tio pund, som han kunde göra just den alltmer kommersiella och överproducerade musiken, så självmed-vetet formidabelt storslagen att dess skönhet inte ens dras ned av Alec Empire. !PF

Terapi-rapEMINEMRelapseAftermath/Universal

Eminem har mognat och gjort sig av med sitt gamla clownmanér, och även med alla producenter

som inte är Dr. Dre. Resultatet är hans bästa skiva hittills: självutlämnande och trasigt som ett DN Insidan-reportage, raptekniskt briljant och konsekvent stenhårt svängigt. Den filmlika våldtäktsberättelsen Same Song and Dance är dock lite väl obehaglig. "NRF"N

MogendekadensIGGY POPPréliminairesEMI

Temat på den skiva Iggy Pop med utgångspunkt i en Michel Houellebecq-roman specialskri-

vit för den franska marknaden – "death, sex, the end of the human race and some other pretty funny stu#" – skiljer sig inte från hans andra skivor. Men i övrigt tar Iggy Pop en paus från schablonbilden av sig själv för att istället act his age.

Det innebär stilla nattklubbsballader, det innebär Iggys djupaste baryton, det innebär dekadent smygande rock som hade kunnat vara direkta uppföljare till Dum Dum Boys, och det innebär postpunk för dansgolvet och det innebär akustisk blues. Det innebär visserligen också något av den i förväg omtalade New Orleans-jazzen, men det är lättglömda parenteser på en skiva som är Iggy Pops bästa på decennier. !PF

Mysbyxe-technoNATHAN FAKEHard IslandsPID/Border

Nathan Fake har mycket att leva upp till efter strålande förra albu-met Drowning in A Sea of Love,

och har i ren protest bestämt sig för att bli knepigare. Det är betydligt mer svårlyssnat än tidigare, skruvat, ibland atonalt mull-rande och udda. Men i grunden är det samma atmosfäriska minimaltechno med inslag av mjuk smyg-trance, nu kryddad med oldshool-elektronika och udda IDM. !AB

New York-rapCAM’RONCrime PaysDiplomatic Man/Asylum/import

Varför älskar man Cam’Ron? För att han har humor. Han är aldrig ilsken eller grinig eller paranoid.

Han är prestigelös, gör gärna skamlösa radiodängor, och kommer undan med det eftersom det låter som att han har kul när han rappar. Min enda invändning mot den-na fina comebackskiva är att Jadakiss-du-etten Let’s Talk About It märkligt nog inte finns med. !NRF"N

Uppmärksamhetstörstande popSCOTT MATTHEWThere Is An Ocean That Divides and with My Longing I Can Charge It with A Voltage That’s So Violent to Cross It Means DeathGlitterhouse/Playground

På det andra albumet från austra-liensaren i New York-exil är tre saker uppseendeväckande. Det

första är albumtiteln, som givetvis teoreti-seras kring av upphovsmannen trots att det uppenbart bara är en ögonbrynshöjare. Den andra är David Bowie-fascinationen och den fantastiska röstlikhet med origina-let som Scott Matthew lyckas uppbåda. Den tredje är en förmåga att skapa minnes-värda spartanska sånger och att klä en lagom stor del av dem i exakt rätt mängd blås, stråkar och körer. !PF

PunksouldiscopopNOISETTESWild Young HeartsMercury/Universal

Singeln Don’t Upset the Rhythm bär spår av debutens jobbigt skrikiga elektro-stomp-garage,

men i övrigt har Noisettes med sin nya skiva sökt sig in på ett helt nytt spår. Tack och lov. Den sleeka punksouldiscopopen på Wild Young Hearts är hittig utan att bli inställsam, och Shingai Shoniwas småhesa soulstämma kommer så här till sin rätt mycket bättre. Även om det bitvis blir lite väl bombastiskt. !EW

Camden-popMADNESSThe Liberty of Norton FolgateLucky Seven/Playground

Är det patetiskt när ett gäng “nutty boys” från åttiotalet, den erans främsta företrädare för den ur-

brittiska popen med Kinks som förebilder och Blur som efterföljare, återförenas och låtsas att allt är som förr? När de fortfarande spelar sina melodislingor på piano och när de – herregud – till och med släpar på den där knäppa saxofonisten i för stora byxor? Inte det minsta faktiskt, eftersom de fortfa-rande besitter förmågan att skriva upplyf-tande good times-hits med Londondoft som få andra. !PF

KufpopEELSHombre LoboVagrant/BonnierAmigo

Jag har alltid haft svårt för Eels polerat kufiska sound, de krystade ljudtrixen och sångarens an-

strängda och alltför framlyfta röst. Men på Hombre Lobo har Beck-dragen skalats bort, och en mer renodlad och analog ljudbild framträder. Det kanske låter trist. Men den avslappnade approachen klär Eels, och får de ljuvliga melodierna att framträda tydli-gare. Att E dessutom sjunger mer av-slapp-nat är en välsignelse. Han spar raspigheten till de bredbenta rockspåren, som på ett förvånansvärt lyckat sätt bryter upp den i övrigt lågmälda låtsamlingen. !EW

R'n'BCIARAFantasy RideLaFace/Sony

Även r'n'b upplever en lågkon-junktur just nu. Det säger något att det nya albumet från Ciara –

den coolaste och mest spännande av alla r'n'b-sångerskor – låter bra men inte fantas-tiskt. Ingen revolution, inget som griper tag. Endast två låtar är intressanta, den Danja-producerade Echo och High Price där Ciara sjunger på ett helt nytt sätt. !NRF"N

Sonic EldersSONIC YOUTHThe EternalMatador/Playground

På sin första independentskiva på 20 år ägnar sig Sonic Youth, nu en kvintett igen tack vare forne

Pavement-basisten Mark Ibold, inte åt någ-ra överraskande experiment. Sådant sköter medlemmarna på andra håll numera. Istället presenterar Sonic Youth en palett av sina vanliga trick, både smart powerpop, No Wave-oväsen (i Anti-Orgasm), utdraget jammande och smarta hyllningar, den här gången till John Fahey och Darby Crash. !PF

Depp-popCASS MCCOMBSCatacombsDomino/Playground

Det bär emot att sätta ett så lågt betyg på en Cass McCombs-ski-va. Baltimore-sångaren levererar

som alltid ett knippe vackra sånger, fram-förda med en av nutidspopens mest käns-lobärande röster. Men han gör det i en ny, ganska simpel singer/songwriter-dräkt som långtifrån utnyttjar hans stillsamma geni. Bäst är de få Red House Painters-skimrande numren. I övrigt rör sig McCombs bort från såväl flu$örer och bråddjup som egensinne – tyvärr. !EW

Du hittar fler och längre intervjuer på nojesguiden.se. Där finns också nya skivrecensioner, minst en ny varje dag året runt.

A%&'()*+ B,-,[email protected]

TOBY DREHERWestern Von Gestern

(Spektre Remix)12”, Dekadent/import

Fullkomligt bisarr men sanslöst underhållande cowboy-techno.

SANKT GÖRANMy Friend Plays the Guitar

12”, Solardisco/import

Mjuk sommar-balearica från Sveriges finaste discoskägg.

MICK RUBINFernweh

12”, Musik Gewinnt Freunde/import

Supersoft sommarmys från skivbola-get som patenterat mjuka beats.

N)*/0(+1 R)%&120& F'..+3+-N0()[email protected]

ALLEN TOUSSAINTThe Bright Mississippi

Nonesuch/Warner

Det har gjorts många hyllningar till New Orleans-jazzen, men ingen har varit så här innerlig och suggestiv.

Man andas New Orleans luft, känner dofterna, ser eftermiddagssolen.

PLAYBOY TRELiquor Store Mascot

mixtape

För 70 år sedan skildrades den ekonomiska krisens tidsålder av författare som John O'Hara och

Richard Wright, idag skildras den av rappare som Playboy Tre.

STORNya skolans ledare

mixtape

Först Mohammed Alis fantastiska Processen, nu den här bomben.

Ayla-kollektivet tar över! Ribban för hur bra svensk hiphop kan låta är

plötsligt höjd.

Arty-indieDIRTY PROJECTORSBitte OrcaDomino/Playground

Lika bra att säga det med det-samma: förhandshypen av Bitte Orca är årets mest välför-

tjänta hittills. På deras sjätte skiva flörtar Dirty Projectors med klassisk musik utan att någonsin vara tillstymmelsevis klassiska. Den lekfulla röstanvändningen lindar in knivvassa gitarrer i små lätt-samma indiearior, för att sekunden senare umgås med beats och artificiella stråkar. Bitte Orca är en magisk orgie i tempoväx-lingar, skönhet, oljud och originalitet. !EW

Så här tillgängliga har The Dirty Pro-jectors aldrig varit förr. Håller du med, Amber Co#man?– Ja, det gör jag. Men det var inte avsikt-ligt. När Dave Longstreth gör musik blir det som det blir, helt enkelt. Så det är ingen demokrati i bandet, di-rekt?– Nej, inte alls. Dave skriver allt, och vi andra finns där för att vi tror på honom. Han vet vad han vill, och bestämmer vad alla andra ska göra. Men vi känner varandra så bra att han ser till att utma-na var och en i bandet på rätt nivå. Hur mycket av gitarrerna är dina?– Egentligen ingenting, de är väldigt mycket Daves, även om han kastar åt mig en del grejor att spela.


Rob Halford-hiphopBUSTA RHYMESBack on My B.S.Motown/Universal

Det tog nästan 50 år innan kär-leksmotivet från filmen Spartacus hittade till den amerikanska hip-

hopen (den franske rapparen Shurik’N samplade det för tio år sedan), men nu är det här, i Busta Rhymes bedårande Decision. Resten av skivan är rätt okej, men 2000-talets Little Richard vågar fortfarande inte ta upp sitt garderobsliv i sina texter. !NRF"N

Indie-rockJARVIS COCKERFurther ComplicationsRough Trade/Border

Jarvis Cockers status som indie-orakel och -norm är orubbad i vissa läger, ett faktum som må-

hända är charmigt men också farligt. Här har han nämligen rockat loss i Steve Albi-nis Chicago, med oproportionerliga mäng-der gitarr och fotbollskörer som följd. Även om här finns några hypersmarta stillsam-mare saker om att möta kärleken på paleon-tologi-muséet så förtas glädjen över dem och över en plastig Phillysoul-enligt-Bowie-’75 av grötighet och värst av allt av allt ett försök att återuppliva – mäh och mäh igen – funk-metal. Snälla Jarvis-tillbedjare, följ honom inte in i den trenden. !PF

TeenrockJOHAN PALMMy AntidoteEpic/Sony

Det finns inte så mycket att tillägga om Johan Palms debutskiva ut-över det du redan vet: My Antidote

är en slipad, hittig och tillrättalagd Idol-produktion utan kanter, själ och egensinne. Men pluskontot är inte tomt. Man har valt att fokusera på smårockiga, refrängstarka upptempolåtar istället för smetiga stor-ballader, vilket passar Palms juvinala energi utmärkt. !EW

Smörig rockHARDCORE SUPERSTARBeg for itGain Product/Sony

Gänget har genom åren fått kom-mersiell framgång och blivit stora bland både kids och rockers, och

sedan jag hörde dem i min gamla hemstads gymnastikhall för tio år sedan har mycket hänt. De fortsätter i samma spår, men är

mer erfarna och levererar bättre sleezerock idag. Det är bara fortfarande inte min grej alls, och det är provocerande och avskräck-ande hur smöriga och dräggiga de är. !SA

Mu!-elektroPEACHESI Feel CreamXL/Playground

Peaches byggde under tidigt 2000-tal en karriär på att vara för-bannat arg-kåt. Och vi vet alla

vilka bra saker känslan arg-kåt kan leda till. Men tio år senare gör hon fortfarande raunchy mu"-skakande riot grrl-elektro. Den är väl genomfört förvisso, med co-pro-ducenterna Simian Mobile Disco och Digi-talism, men electroclashen är för länge sedan begraven, och att rappa om att ligga får ingen att lyfta på ögonbrynet längre. !AB

Utfyllnads-indieKASABIANWest Ryder Pauper Lunatic Asylum Columbia/Sony

”Landfill-indie” är på väg att bli ett etablerat begrepp för de 13-på-dussinet-band som envisas med

att försöka kränga ointressant och talang-lös indie med svaga melodier och allt mer desparata ”see-me”-gimmickar. Kasabians spretande varianter, ständigt med en unken nittiotalsodör av Madchester, grebo och till och med Jesus Jones (om någon stackare misslyckats med att förtränga dem) place-rar vi djupast i den gropen. !PF

Vidal Sassoon-popERIK HASSLEHassleRoxy/Universal

Raka vägen från Metro Music Challenge gör Erik Hassle sjukt radiovänlig pop. Eller radiovänligt

skval, om man så föredrar. Det är väldigt välproducerat och lättlyssnat, med små söta överproducerade radiomonster med perfekta radioröster och flu#gt hår. I Hassles fall med både logotypen och burret direkt från Vidal Sassoon. Väldigt många älskar sådant, sägs det. !AB

Stadiumpunk

GREEN DAY21 Century BreakdownReprise/Warner

Hade jag varit skivbolagsscout åt ett gäng överåriga MTV-punkare som desperat försöker se ut som

tonåringar (Botox? Hårtransplantationer?) hade jag avfärdat dem och sedan underhållit hela kontoret med fikarasts-berättelser om de sorgliga uppenbarelserna. Särskilt om de kommit dragandes med en idé om att med en blandning av Irlandspunk, stadiumrock, Patti Smith-citat och mainstreampop göra en 70 minuter lång temaskiva om… äh, vid det laget hade jag slutat lyssna.

Hade jag varit talangscout hade jag inte förstått att behandla dem som om de vore smarta. Eftersom jag hade slängt ut dem så snabbt att jag helt missat deras låtars ex-trema hitpotential (hur ointressanta de än är musikaliskt), och jag hade följaktligen resolut fått sparken för en missad tvärsäker investering. !PF

Välputsade stövlarLITTLE BOOTSHandsWarner

Radiovänlig pop med elektroflör-tar. Välproducerat. Glättigt. Slickt på det där lite slemmiga viset.

När musik blir rädd för att stöta sig och börjar fila ner de vassa kanterna är det pre-cis här man hamnar. Harmlöst. Vilket auto-matiskt betyder personlighetslöst. Förmod-ligen perfekt om du till exempel ska bjuda över föräldrarna på grillfest och vill ha mu-sik som inte gör någon förnär och helst inte märks överhuvudtaget. !AB

PLACEBOBattle For The SunPIAS/Border

Man kan kritisera dem för att vara icke-autentiska och tonårs-ångestiga, till skillnad från före-

gångaren Bowie, men det finns ändå något positivt med eftertanken i deras lyrik och deras problematiserande av könsroller. Här är texterna mer kommersiella och intetsä-gande, och det är länge sedan de slutade producera bra låtar. Tiden är kanske inne för Placebo att sluta försöka leva på sitt namn och på Molkos röst, och precis som oss fans växa upp och begrava ångesten tillsammans med bandet? !SA

S$%&'$ A'&$($([email protected]

MANIC STREET PREACHERSThis Joke Sport Severed

Från Journal For Plague Lovers, Columbia/Sony

Åh, de gör det igen. En av senaste skivans guldklimpar.

FISHBONE Fishbone Live

CD/DVD, RiseAbove/Sound Pollution

Äntligen, legendernas grymma livespelningar.

ANTI FLAGThe People or the Gun

Sideonedummy/BonnierAmigo

Lika bra samhällskritisk punk som vanligt.

E)&*$ W+,,%$* [email protected]

JENS LEKMANThe Summer Never EndsMp3-mix, www.jenslekman.com

Jens Lekman återvinner mitt förtroende fullkomligt med denna ljuvliga sommarmix innehållande fragment av Embassy, Cat Stevens

och Lamont Dozier.

HÄGGA & THE THIEVES FROM THE NORTH

band, National/MySpace

Med sin stiligt svängiga allsångspop och en sångare som låter som en

knarrigare version av Neil Hannon är Hägga & The Thieves From the North ett av de trevligaste svenska

banden just nu.

DANIEL JOHNSONDaniel Johnson

bok, Rizzoli International Publications/import

Johnsons egen konst varvas med intervjuer och bidrag från Jad Fair, Philippe Vergne och Harvey Pekar i denna bok, som är en liten guldgru-

va för alla som någon gång har undrat hur det ser ut inuti Daniel

Johnsons huvud egentligen.

P$-'&. F/',0$1+ [email protected]

TRACEY THORN & JENS LEKMANYeah! Oh, Yeah

Från Score! 20 Years of Merge Records – The Covers, Merge/import

Magnetic Fields i ny tappning. På köpet får du också Death Cab, Bill Callahan och The National. Seså,

beställ.

GOD HELP THE GIRLGod Help the Girl

Kommande album, Rough Trade/Border

Stuart Murdoch har alltid varit bra. Men han har aldrig varit bättre.

THE RADIO DEPTDavid

kommande EP, Labrador/Border

Jag hade nästan glömt varför jag längtat så mycket.

ReggaepopJAQEEKokoo GirlRootdown/Border

Ambitionen är fin – och Jaqee är en av få svenska artister som vågar göra precis vad hon

känner för, tar jämfotahopp från genre till genre – men denna bratwurstdoftande hyllning till 1960-talets ska och reggae lämnar inga bestående intryck. Undan-taget är den nedtonade Take It Or Leave It, typiskt nog är den enda låten som inte försöker låta jamaicansk. !NRF"N

Hur kom det sig att du ville göra en ska/reggaeskiva?–Det har jag drömt om redan när jag gjorde min debutplatta. Jag lovade mig själv att något av mina tre första album skulle bli en renodlad baktaktsskiva. Så det verkar gå som planerat, det är jag glad för!Du ligger på ett tyskt skivbolag och har en tysk producent – vad är din connection till Tyskland?–Tyskarna verkar gilla mig rätt hårt, och jag dem. Redan innan skivan släpptes bokades jag till Europas största reggae-festival, tyska Summerjam. Det känns som ett väldigt bra betyg, så det är bara att tacka och ta emot. Den typ av reggae som du gör på ski-van är väldigt glad. Vad tycker du om den mer mörka och dubbiga reggaen, som lämpar sig mer för källarklubbar än för grillfester?–Wow, den är alltid bäst tycker jag. Finns inget som slår mörka källare med tungt gung. Nosar jag upp ett sånt ställe så springer jag dit direkt. Såna ställen uppenbarade sig i form av svartklubbar i stan när jag var yngre och man dansade natten igenom. Det var bra för oss ghettokids som inte passade in på de fina haken i stan. Vi hade kul.


Har du någonsin ångrat något du skrivit om dina nära och kära?–Nej, för jag låter dem nästan alltid läsa innan

jag publicerar.

Har det varit gånger där någon säger ”glöm att du får skriva det där”?–Ja, det har hänt en gång när jag tänkte skriva

om mammas kille Göran. Han var lite småfull och vi var hemma... åh, Gud, jag kan ju inte berätta detta, då blir det ju som att jag skriver om det! Grejen var att det var hemma och han tyckte att han skulle få vara sig själv hemma utan att det kom med i DN.

Tröttnar du aldrig på att skriva om dig själv?– Jo, det gör jag. Mer och mer på sista tiden. Jag skrev ett kåseri för någon vecka sedan som

inte alls handlade om mig och det var jättehärligt! Jag sit-ter ju på måndagskvällarna och har panik. Jobbar hela veckorna och sedan ska man gå ut och se mönster i någon-ting och tänka ”det här skulle man kunna använda”. Och jag har liksom inte haft tid och då tar man det som ligger närmast. Och det är ju jag!

Så du är lat med andra ord.–Ja, det är en lathetsgrej. Inte bara så klart. Men man är ju inte ute hela tiden och gräver i andra

människors företeelser. Samtidigt är det väldigt använd-bart att utgå från sig själv om man gör det på rätt sätt. Använder man sig själv, så slipper man sätta dit andra människor. Om man inte använder sig av dem då.

Var verkligen Carl Bildt så svår att intervjua som alla säger?–Nej. Alltså, jag var ju ingen skjutjärnsjournalist

som skulle ifrågasätta hans politik. Då hade det nog varit väldigt svårt. Björn Häger har ju ägnat hela kapitel åt konsten att intervjua Carl Bildt. Han är hal men väldigt rolig.

Vem har varit jobbigast att intervjua.–Det finns ju intervjuer jag har gjort där jag har känt mig så jävla dum i huvudet och där det har

varit stelt, men att själva intervjun ändå blivit bra till slut. Sedan finns det intervjuer som har varit jätteroliga att göra, men som inte blivit bra i tidningen. Senaste gången jag kände mig liten och tafatt var häromveckan när jag inter-vjuade Lennart Hellsing. Han var jättetrevlig, men jag var livrädd för att råka avbryta honom i något resonemang.

Du var en av 20 kvinnor som gick att rösta på som Sveriges sexigaste singel på Expressen. Du kom på delad 7:e plats tillsammans med

Elsa Hosk. –Haha!

Hur åtråvärd skulle du själv säga att du är?–Väldigt! Jag tycker det är konstigt att jag är singel.

Varför är du singel då?–Jag är inte kär i någon. Och så har jag en väldigt liten tajt familj. Det gör att man liksom inte behöver

så mycket mer. Jag är inte så kåt av mig heller, jag har inte ett jättestort behov av att vara ute och ligga med folk. Jag har det ganska bra hemma i tv-so"an. Det är bara ibland när man har ägglossning som det blir lite annorlunda.

Åh, ”ägglossning”.–Haha! ”Pricka in mig den dagen, då kan det hända att jag bjuder till!” Nej, jag hade ett jätte-

långt förhållande som tog slut, så det kanske inte är så konstigt att man är singel. Men det här med att vara åtrå-värd, det är ju för att man är i en bransch där alla är ute och super med jämna mellanrum, så egentligen borde man ju hångla mer än vad man gör.

Så det blir inte så mycket fyllehångel för dig?–Nej. Bara ibland. Jag är väldigt förtjust i det annars. Det är ett bra sätt att närma sig människor

på. Man kan i alla fall fråga, då har man någonting att prata om. ”Vill du hångla? Nähä, varför inte det då?”

Hur mycket har du retuscherat din byline-bild?–Den i På Stan? Jag tror inte att den är retuscherad

alls. Jag tror inte att DN retuscherar sina byline-bilder.

Jaha, det är en sån där princip.–Ja, jag tror att de vill göra så lite som möjligt med bilderna. Men om den skulle vara retuscherad

är det knappast jag som har gjort det. Jag hade väl en bra dag helt enkelt.

Är du vår tids Cecilia Hagen?–Vi har ju en Cecilia Hagen i vår tid?

Ja, men hon kommer ju att dö före dig. Tar du över då?–Jag vet inte hur länge jag håller på med detta.

Men visst, det blir ju en jämförelse där för att vi båda är på bild med de vi intervjuar. Jag tänker inte så mycket på framtiden. Om jag gjorde det hade jag nog haft ångest hela tiden.

Om du måste välja ett av följande: aldrig mer prata om din katt i radio eller aldrig mer snusa?–Aldrig mer prata om katten, herregud! Det var

jättelätt. Den är ju väldigt söt så det skulle ta emot lite, men snusen slår ju katten. Om det var så att jag var tvungen att lämna bort min katt eller se den bli överkörd, då hade jag kanske tänkt om.

Är det en försvarsmekanism att hela tiden tjata om hur tjock du är?–Gör jag det!? Ja... det vet jag inte om det är.

Kanske. Jag har alltid varit väldigt smal, men så upptäckte jag för något halvår sen att jag gått up typ tio kilo på två år. Så ja, det är väl någon underliggande, att man hellre före-

kommer än att förekommas. Men nu har jag börjat promenera hem från jobbet, så nu är jag så fit!

Får du mycket finragg nu när du är författa-re?–Finragg?

Ja. Har inte Horace Engdahl börjat ringa booty-calls till exempel?–Nej, det har inte hänt. Jag väntar fortfarande på

att Jonas Hassen Khemiri ska ringa.

Så inga samtal med flås?–Det är klart att folk ringer, men det är inte något finragg. Jag måste tänka efter, har jag hånglat

med någon fin? Nej, jag hånglade nog med finare folk förr i tiden. Jag har ju för fan haft kille i fem år!

Hur ofta blir du arg?–Jag blir sällan arg. Jag blir mer besviken och så vänder jag det mot mig själv och så blir jag ledsen.

Jaha, som en sån där mamma som aldrig blir arg utan bara ”väldigt besviken”. Det är ju värre!

–Fast om jag blir mamma kommer jag nog att bli arg.

Om du inte har läst hennes kåserier i DN har du garanterat hört henne gapa i radio. Hanna Hellquist syns och hörs nämligen överallt. Döskalle & Mästerligt kände sig lite avundsjuka, bestämde sig för att ligga i bakhåll och försökte ge henne en kallsup.


Det här med morgonradio och din röst. Kan du förklara det?–Nej. Hur menar du?

Hälften verkar tycka att du är asjobbig och hälften tycker att du är det bästa som hänt radio sen typ antennen. Men många irriterar sig på

din dialekt.–Min dialekt!? Jag har fått höra att jag har mansröst. Men dialekten, vad fan ska jag göra då? Ska inte jag få jobba på radio för att jag är från Värmland?

Nej.–Då skulle vi behöva stänga ner hela Din Gata.

Men erkänn att du brer på din dialekt lite extra för att vara sådär manhaftigt "härlig"?–Ja, det gör jag säkert. Det beror lite på vad man

pratar om. Vissa saker, som att låtsas vara arg, blir roligare om man pratar värmländska.

Exakt hur bitterfittig är Martina Thun egentligen?–Va!? Bitterfittig? Det var det värsta jag har hört.

Inte alls! Eller... jag vet inte riktigt vad bitterfittig betyder. Men jag ser inte henne som bitter, eller fittig. Hon är hård liksom, det gillar jag. Jag gillar när hon spänner ögonen i en under sändning, då känner man sig liten.

Hur känns det att vara tant redan?–Va, tant?

Ja...–För att jag sitter hemma med katten? Och gillar att virka grytlappar? Och gillar att plantera

blommor? Och att vara ute på landet och handskas med jord? I såna fall känns det jävligt bra.

Ringde du och Alex Schulman varandra och bestämde er för att släppa era pappaböcker samtidigt?

–Nej, Gud! Det var Viggo Cavling som sa det, ”Åh, har du läst Alex Schulmans bok, ni har precis samma tema!”. Fast visst hade det varit coolt. ”År 2009 ska vi slå undan benen på alla farsor.”

Hur många gånger önskar du att Kodjo höll käften under ett genomsnittligt Morgonpasset?–(lång paus) Haha, jag kan ibland önska att han

pratade lite tystare, men han har faktiskt lärt sig att ha längre avstånd från micken när han får sina ryck.

Fast det är inte svar på frågan. Hur många gånger per morgon önskar du att han höll käften?

–Kanske en till två gånger. Det är olika. Om vi ska komma fram till ett snittal säger jag 1,3 gånger.


Documents

Nöjesguiden nr 6 2009