OPEN WARDROBE

7080

En textil tillbakablick av Sylvia Danielsson

3

VARJE PLAGG HAR SIN STORYKläder har alltid fascinerat och attraherat oss, varje tid har sin historia. Det personliga modet är ett uttryck för vår identitet och i vår tid har vi oftast frihet att välja vilka grupper vi vill tillhöra genom sättet att klä oss. Många trender uppstår när en person av kulturell status visar hur han eller hon vill bära sina plagg eller att tillräckligt många personer känner samma sorts vibbar i luften.

Denna katalog är framtagen i samband med en utställning i Textile Fashion Center i Borås där utställaren Sylvia Danielsson visar en privat samling kläder och tillbehör i egen design som gjordes under 70- och 80-talet.

Varje plagg i utställningen har sin story om varför just detta plagg blev till. På den tiden ritades mönstren för hand och oftast formades plaggen allteftersom sömnaden fortskred. Korta inslag på TV från visningar i Lilla Journalen med Ingrid Screvelius var nästan den enda informationen vad det gällde mode, förutom veckotidningar, man fick utifrån världen.

Men den digitala tekniken smög sig på och snart var datorerna lika viktiga verktyg som själva tillverkningsmaskinerna.

4

Under hösten 1975 jobbade jag på Lundberg Agenturer i Stockholm där vi sålde kläder främst till de stora kedjorna.

Jag fick i uppdrag att resa till en fabrik i England för att ta fram en kollektion skinn- och mockakläder. Det blev en dryg veckas intensivt jobbande och hemma igen kunde vi packa upp två stora trunkar med nytillverkade kläder.

BRODERIER OCH FRANSARPå 70-talet ville vi göra uppror, protestgrupperna växte och modet blev ett sätt att uttrycka sina politiska åsikter på. Att trycka upp de politiska budskapen på en t-shirt såsom Peace, Love and Understanding var ett sätt att visa för världen vad man stod för. Den sexuella frigörelsen blomstrade och att bo i kollektiv blev en självklarhet för många.

Bonderomantiken och back to nature med broderade blusar, fransvästar och blommiga eller mönstrade långklänningar var högsta mode med sitt folkloristiska uttryck. Att handla i second hand-butiker var ingenting man skämdes för, här kunde man hitta sin personliga stil och gå emot strömmen.

Flower power symboliserar en kärleks- och ickevåldsideologi som började användas av hippies på 60-talet men levde vidare långt in på 1970-talet. Korsetten och bh:n var det första att kastas. Att fläta in en blomma i håret, svepa in över ängarna i slow motion oberörd av allt runt omkring ingav en frihetskänsla.

Med inspiration från Asien dit många reste blev hippiestilen ett begrepp och inhemska folkloredräkter visades även på catwalken. En palestinasjal bars gärna runt halsen, en slokhatt på huvudet och Jesussandaler på fötterna.

Frisyrerna varierade som aldrig förr från att ha låtit allt hår växa fritt och naturligt för både män och kvinnor för att sedan övergå till krusiga permanenter eller afrofrisyrer eller långt hår med mittbena och pannband.

Grön mockajacka, uppdrag till Lundberg Agenturer i Stockholm år 1975.

5

Blommig volangkjol, sydd av material från provkartor. Mönster och sömnadsidé, Damernas Värld år 1976.

6

En annan antirörelse var punkkulturen som på ett extremt sätt uttryckte sina tankar. Här gick man gärna ut på gatan med tuppkam och svarta söndertrasade kläder hopsatta med säkerhetsnålar för att träffa likasinnade. Syftet var att stå emot modebranschens framfart. Istället startade man ett nytt mode och en ny trend.

Både punken och hippiestilen var stilar som fortsatte in på 80-talet och kom att prägla stora delar av modet om än i en förfinad form.

Med början på 50-talet kom jeansen att bli ett av våra folkkäraste plagg. På 70-talet fick det sitt stora genombrott då även kvinnor använde dem i större utsträckning än tidigare. Den typiska modellen var hög midja och rejält utsvängda ben nedanför knäet, upp emot 70 cm. V-jeansen kom för att stanna några säsonger. Även de så populära ärmlösa byxdressarna, overallerna, ofta i syntetmaterial, hade den uppochnervända Y-passformen. Hemmavelour eller polyesterdisco, overall skulle det vara. Därunder skjortor och blusar med stora trumpetärmar. Höjden på platåskorna var lika med risk för att vricka eller bryta foten varje gång man stapplande tog sig fram.

Unisexmodet blev ett begrepp, nu skulle vi klä oss likadant men i varsin färg. Detta genomsyrades också starkt i hemstickade tröjor, stickfebern kom i slutet av 70-talet för att riktigt blomstra ut några år senare. En färg till henne och en färg till honom, samma modell!

Det var mycket gult, orange, brunt och grönt som dominerade färgskalan. Därtill kom de psykedeliska mönstren och leopard och batik. Patchwork var stort.

Mot slutet av 70-talet ändrades formen på jeansen till att bli supertajta, vem minns inte hur man fick turas om att ligga på golvet och hålla andan medan den andre fick kämpa och dra för att få upp dragkedjan.

Efter alla antirörelser började glamouren frodas igen inte minst genom After Dark och Abba som satte glitter och glamour högt upp på piedestalen.

7

Gul mosstickad tröja med sjalkrage. Idé och beskrivning till VeckoRevyn år 1978.

8

Väst med jätterullkrage tillverkad i material från tygprover, år 1976.

9

Bilder från Vecko-Revyn. Visning med kläder till Aqua Limone, år 1979.

Fodrad kort jacka och kjol i uniformsmodell med dubbelknäppning och guldknappar i kraftig ullkvalité.

Aqua Limone öppnar sin första butik i Göteborg år 1979 och till denna nydanande affär hade jag ett samarbete med Ilse Stålblad som drev butiken. Jag gjorde allt från uniformsbetonade dräkter till gala-gala discoplagg. Nattklubbsvisningar på Night Mare, Göteborgs mest dekadenta disco med glitter och glamour.

10

Efter att ha flyttat till Borås och börjat på produktutvecklarlinjen på Textilinstitutet upptäckte man mer och mer hur bra det var att bo här. Från den blomstrande textilstad det en gång var kunde man överallt hitta små butiker, så kallade klutabodar ofta nere i en källarlokal, med inte bara tyger utan även udda tillbehör och spetsar och knappar och roliga ting. Vi sydde alltid och allting på den tiden och ibland gjorde vi egna visningar på något disco.

Överdimensionerade t-shirtar med den viktiga knuten på höften. Silkiga pyjamasliknande byxor till.

Väskan packad inför hemresan.

Flor och hatt förstärker kvällslooken.

Katrin Skoglund och Paula Silta Aho njuter av frukosten på hotellet.

Tight leoparddräkt. Leoparddräkt sydd till en Rock och 50-talsfest på Camitz & Daniels, år 1978.

En av höjdpunkterna på skolan var den gemensamma resan till Rom och Florens. Tanken var att vi tillsammans skulle gå på en stor modevisning men det gick bara att få en enda biljett till hela klassen. Jag var väl den som mest visade mitt missnöje och blev därför den lyckliga ägaren till biljetten. Sedan satt jag stolt på första bänkraden med kameran i högsta hugg.

11

Det gäller att anpassa kläderna efter kroppen. Även mammakläder blev en självklarhet att designa och sy.

Jacka och kjol i tunn ullkvalitet. Figursytt med knappar som är klädda för hand i jackan och på båda sidorna på kjolen, höst/vinter 1979.

Jacka och kjol i stickat tyg med lagda veck på axeln för vidd i jackan. Kjolen har resår i midjan. Matchande band och fjädrar och den lilla hatten som pricken över i, höst/vinter 1979.

Nu lämnar vi snart de stoooooora glasögonen, de stooooora kragsnibbarna och de breeeeedaste slipsarna bakom oss för att gå in i 80-talet.

12

Svarta kläder, läder och metall där punkrocken övergår i ett discomode med dekadens och flärd. Vi dansar som aldrig förr på nattklubbar och discon. Det gick en puls genom samhället som sa “vi vill ha mer, livet är ju så kul”.

Det var även färgernas årtionde såsom senapsgult, lila, rött och turkos, och färger som chockrosa och neon. De starka färgerna visade sig också på makeupen, ansiktet kunde vara som en färgpalett med blåturkos ögon, rosaröda läppar och rouge med den starkaste rosenfärg på kinderna. Håret var stort, lockat eller pudelpermanent med extra tupering och mycket spray om det var fest. Det viktigaste var luggen, den skulle gärna ligga som bågform, upptuperad och sprayad. Gärna ett knalligt band att knyta in. Den som vågade blekte eller hällde i en burk knallrosa eller orange färg i håret. Många killar hade den kända hockeyfrillan.

Sundhet och hälsa blev viktigt, hemmagym, knipövningar och en liten löprunda. Den modige tog på sig rullskridskorna. Men det gällde att synas – en färg på leggingsen, en annan på benvärmarna och en tredje på den trekvartsärmade glansiga jumpern och en fjärde på den tajta stretchiga bodyn. Ännu en starkare på gympaskorna och förstås ytterllgare en på pannbandet och det lilla skärpet i midjan. För säkerhets skull ett par handledsvärmare också om man skulle svettas lite. En grym outfit alltså! Tränade hela familjen tillsammans skulle det istället vara träningsoverall eller joggingdress som det också kallades.

LYXHIPPIEN, DISCODIVAN OCH DET ANDROGYNA TAR SIG IN I DET

“GLADA 80-TALET”

13

Strandkjol och dito scarf som skydd för håret mot stark sol och salta vindar.

Överdel och underdel fick gärna vara i samma tyg. T.v. graffitimönstrad blus och shorts. T.h. kortärmad skjorta modell Hawaii och byxor i den typiska ballongmodellen.

Leopardmönstrad klänning med slits o guldpasspoaler, sommar 1980.

Strandkjol, perfekt att bära över bikinin när man ska gå upp till lunchrestaurangen.

Sommaren 1980 gör vi en researchresa till Florida och vidare till New York.

På Bloomingdales i New York bland alla kända varumärken kommer en ung dam fram till mig och tycker att min klänning är så cool och frågar vem som har gjort den. När jag berättar att jag gjort den själv och kommer från Sverige blir hon så överförtjust och ber mig vänta. Hon kommer tillbaka med två andra tjejer som alla jobbar med Calvin Klein. Här, mitt på dagen, får jag världens erbjudande att börja jobba som designer på Calvin Klein. Hjärtat hoppar naturligtvis ett glädjeskutt men i nästa ögonblick bultar det ännu mer när jag tänker på min lille 5½ månaders bebis därhemma.

14

Tights hörde inte bara sporten till utan bars även med en ovesized t-shirt och knut vid ena höften. Smycken fick det vara mycket av, det satte ofta stilen. Flera armband i metall, stora örhängen i knallfärgad plast eller varför inte samma färg och material i halsband, armband och örhängen.

Axelvaddar, lager på lager och stora jeansjackor med uppkavlade ärmar ingav en individuell stil. Tröjor och tunikor fick pingvinärmar, v-ringning både fram och bak eller båtringning i halsen som hasades ner på ena sidan och gjorde axeln bar.

Jeansen var stentvättade men hålen slet vi upp själva medan collegetröjorna klipptes sönder eller tillverkades med sömmarna utåt för att ge en sliten look. Jeansen var allmänt lite pösiga upptill för att gå över till stuprörssmala under knät och alltid bäras med bälte. Levi’s och Calvin Klein skulle det vara. Även vanliga byxor hade den formen och ridbyxmodellen kändes väldigt kvinnlig och snygg. Herrbyxorna däremot kändes mer som pastellfärgade pyjamasbyxor fast då kunde den hawaiimönstrde skjortan kicka till det.

Blusar och även herrskjortor fick gärna ha krås framtill. Blusarna hade också puffärmar eller volanger på ärmarna och infällda spetsar. Inspiration gavs från de glamourösa TV-såporna som t.ex. Dallas, Falcon Crest och Dynastin. Detta avspeglade sig också i inredningen där det var vräkiga svulstiga möbler och puff-puff i gardinerna som var en halv meter för långa och låg som ett släp på golvet. Det gjorde också brudklänningarna som kunde se ut som riktiga marängbakelser med flera lager av skiraste chiffong.

Kavajen var antingen kort och chic eller modell längre, axelvaddar var ett måste. Yrkeskvinnans skräddade dräkt, ”power suit”, bars oftast med knäkort snäv kjol och högklackade pumps och svarta strumpor.

Det rådde högkonjunktur och yuppisen var född, även kallad finansvalp. Det var hausse på börsen och i fastighetsbranchen och konstpriserna sköt i höjden. Allt gick snabbt och mobiltelefonen, känd som “yuppienallen”, började användas mer och mer på gatan.

De praktiska conversen och seglarskorna byttes ut till lårhöga platta stövlar, höga svarta pumps eller chockrosa boots med smala pyramidklackar till fest. Och var det fest så var det fest, en ny klänning kreerades alltid med samma glöd och entusiasm. Likaså inför varje resa till Paris en gång varje vår och höst var vi alltid lika entusiaska att skapa en ny resegarderob. Alla satt uppe hela nätterna för att få färdigt. Höjdpunkten var uppackningen första kvällen på rummet där vi hade visning för varandra.

15

Under den mysiga tiden att vara ”mammaledig” kunde man ägna mer tid åt lite mer ”hantverksmässiga” plagg. Nu blev det mycket skinn och mocka med många detaljer.

En av mina favoritaffärer på den tiden var ”Skinnfarbrorn” som jag kallade den. Det var en farbror som hade en liten affär fylld av skinn och mocka och kaninskinn och spännen. Dessutom var han hjälpsam och snäll och hade svårt att ta betalt för alla tryckknappar och spännen som han hjälpte mig att sätta i alla väskor och jackor.

Cowboyinspirerade femficksbyxor med fransar i rosa mocka. Överdel i rosa och

lila mocka med fransar, flätade band och fjädrar. Alla kanter och avslutningar

är klippta med sicksacksax och håldekorationer är gjorda med håltång. Liten påsväska till med samma detaljer.

16

Jacka i kraftigt buffelskinn fodrad med kaninskinn. Den är supertung, otroligt att den bara gick att bära. Dessutom är den sydd på en vanlig hushållsmaskin. Haspspännen fästade med nitar att stänga jackan med och guldpasspoaler i sömmarna som dekoration, år 1981.

Väska, bananmodell, i buffelskinn med guldpasspoaler och tryckknappar, år 1981.

17

Brun blus med krås och spetsar, år 1981.

Som kontrast till det grova skinnet kändes skira blusar rätt.

18

Min bröllopsklänning har en alldeles speciell historia. Tygerna som då var vita, köpte jag på en marknad i Paris. Samma vår längre fram planerade vi giftermål. Det var som att tygerna bara låg och väntade. Och av tradition ska man ju inte sy sin egen brudklänning, jag frågade Ingegerd, en av mina bästa väninnor om hjälp och snart var sömnaden igång. Först färgade vi in tygerna i en rosaaprikos färg och sedan draperade vi tygerna på kroppen. Jag hade några önskemål och hon skapade fritt utifrån detta. Och om det beror på klänningen eller inte men we are still happily married.

19

INGEGERD NILSSONdirektris på Gina Tricot

Ditt mest minnesvärda modeögonblick När jag och mina två bästa väninnor tog fram inspirationskollektioner åt Finlayson, en finsk tygtillverkare. Kollektionerna visades på samtliga europiska tygmässor.

Vad skulle du vilja förändra i modevärldenSluta prispressa kläder. Öka miljökraven. Öka respekten för plaggen.

Vad var det bästa med 80-taletKreativt, enkelt och roligt. Mindre stress och press. Framtidstro där allt var möjligt

Vad är det bästa idagDatoriseringen som dels ökat tillgängligheten till information och möjligheten att kreera och dokumentera. En i allt förbättrad produktion och sundare miljötänk.

Varför jobbar du med kläderÄlskar den estetiska miljön med kreativa och positiva människor.

Vad gör dig gladAtt helt bli absorberad i en kreativ process.

20

En av tekofabrikerna som lyckades ha kvar sin tillverkning här i Borås långt in på 80-talet var OUI Ahremarks. Under åren 1983-85 arbetade jag där som designer för jeans. All produktion skedde innanför väggarna så från det att ha gjort ett mönster på morgonen kunde man ha ett par byxor färdiga samma dag. Dessutom var det ett innovativt företag när det gällde idéer och lösningar och att testa nya material.

Att vara med och påverka en produkt från början till slut gör helheten mycket roligare och intressantare att jobba med. Här delade vi in kollektionen i teman och fotade på olika platser.

21

När jag började på OUI tänkte jag förstås på Paris och såg framför mig hur ett par jeans som Eiffeltornets like skulle stå triumferande bredvid Triumfbågen. År 1983.

22

Trasmodet år 1984 där sömmarna vändes ut och in.

Överdel i en mjuk glesvävd linnevara med sömmarna utåt blandat med fällsömmar och band. Jeansen stentvättades men slitningen och hål gjorde man själv i takt med användandet.

Grovt linne som fick tvättas flera gånger innan användning för att trasa upp de icke fållade sömmarna och ge en mjukare finish.

23

Ett av plaggen som jag bidrog med i Svenska Moderådets tävling.

Här får Pia O. Björklund, jag och Ingegerd Nilsson ta emot Moderådets Designpris år 1984.

Nu så här efteråt när man tittar tillbaka så var ju detta helt fantastiskt. Då, när man var mitt upp i det var det mer som en rolig händelse bland alla andra, men visst var vi lyckliga. Det man uppskattar mer och mer idag är att ha kvar vänskapen efter så många år.

24

Ett halvår senare fick vi tre, Ingegerd, Pia och jag ett prestigefullt uppdrag. Vi blev tillfrågade att under några säsonger framåt göra idékollektioner för finska Finlayson. Utifrån Finlaysons nya tygkollektioner fick vi fritt designa och sy upp plagg som sedan presenterades och visades på de europeiska tygmässorna. Alla plaggen fotades på modell och förstorades upp till tavlor som sedan prydde monterväggarna. Fotograf Bertil Danielsson.

Bredspårig manchester för både dam och herr i typiska 80-talsfärger.

Orientalisk look med influenser av det bysantinska riket med mycket guld och rikedom och ädla metaller. Haremsbyxa med guldtrådar, figursydd kavajjacka i paisleymönster, löstagbara krås i hals och manschetter.

Överdimensionerad överdel och snäv kjol där jag lekt med olika mönsterställningar i samma kvalité.

Trench i bredspårig manchester.

25

Mac Scott hade en separat kollektion Firari, som vände sig till en yngre målgrupp.

Damfrack med snäv kjol och fuskpälsjacka.

Katalogomslag från år 1986:

Glansiga material och gärna blanda ett par olika.

Ballongkjol var kul men det räckte med en säsong.

26

PIA O. BJÖRKLUNDdesigner på Björkforth Rotor

Ditt mest minnesvärda modeögonblick När jag fick ta emot ett designpris av drottning Silvia och året därpå vann både Sylvia, Ingegerd och jag varsitt designpris genom Moderådet.

Vad skulle du vilja förändra i modevärldenAtt kläder borde ha sitt rätta värde så kanske överproduktionen skulle minska.

Vad var det bästa med 80-taletDe tredubbla axelvaddarna så man fick gå i sidled genom dörren!

Vad är det bästa idagIndividuella klädstilar.

Varför jobbar du med kläderJobbar fortfarande kreativt fast nu inom inredning.

Vad gör dig gladAtt livet är gränslöst.

27

CICA MARTICKIdriver egna märket och butik Feeling Fame

Ditt mest minnesvärda modeögonblick Ateljé-besök hos Chanel år 1978.

Vad skulle du vilja förändra i modevärldenAtt äldre ska synliggöras mer i modereportage.

Vad var det bästa med 80-taletMagväskan! Hahaha utan tvekan. Med två små barn och hela tiden på språng, så räckte händerna inte till, då var väskan på magen toppen.

Vad är det bästa idagUtbudet är så stort i dag och tillåtande, så alla har möjligheten att styla sig unikt.

Varför jobbar du med kläderFörsta gången jag fick den frågan svarade jag spontant och lite på skoj ”det är ett sätt att leva”. Efteråt insåg jag att det är just det som krävs om man ska stå ut med den smått tokiga branschen.

Vad gör dig gladAtt höra att plagget jag designat har blivit utslitet av användning.

Under sin tid som designer på Kellermans gjordes ett samarbete med olika konstnärer där man lät konstnärerna ta fram olika tryck. CIca valde sedan ut var och på vilka plagg de olika trycken kunde passa in i sin kollektion.

Blus med akvarellmålning av Lena Linderholm till Kellerman ArtCollection, år 1987.

Byxa framtagen i samband med visning och lansering av den första ArtCollectionen på Doctor Glas i Kungsträdgården, år 1987.

Vändbar dunkappa med inspiration av volym och space, år 1988.

28

TRANSPARENT OCH LAGER PÅ LAGERTunna lätta tyger som halvgenomskinlig chiffong ger en känsla av sensualism. Det vackra fallet kommer bäst fram i enkla modeller med lager på lager som dekoreras med spännen och knappar.

29

30

Herrskjortjacka i stretchgabardin med raglanskärning och plats för axelvaddar. Axelklaffar och dubbelknäppning med duffelknappar. Byxa med passpoalfickor och slits i sidan nertill. Även dessa med duffelknappar, år 1980.

31

Arrangerade en Rocko Barocko-fest för min man Bertil inför hans 40-års firande och gjorde även kläder med detta tema. Kråsskjorta med guldknappar och guldbrokadkrage. Tighta svarta skinnbyxor i femficksmodell.

32

1. Alla hjärtans dag-väskor.

2. Mockapung med pärlor och fransar till den rosalila mockaensemblen.

3. Påsväska i leopardtyg, fodrad med svart tyg och tassels i botten. Till Aqua Limone.

4. Påsväska med lurextrådar, och tassels. Till Aqua Limone.

5. Väskor på löpande band till en butik på Vallgatan i Göteborg.

6. Sammetsklädd väska till en smokingklänning.

7. Patchworkväska modell år 1971.

8. Kroppsformat midjeskärp i hårt läder med spännen fram.

9. Bananmodell i kraftigt buffelskinn.

10. Bananmodell i rött skinn.

11. Väska i mjukt borstat skinn med sicksack och guldrevärer.

1.

2.

3.

4.

6.8.

9.

5.

7.

11.

10.

33

Glamrock. Modet mötte musik och disco med tighta kläder och mycket tingelitangel rund armar och hals. Väst, overall och keps i gummerat stretchmaterial.

34

Varför gör du den här utställningen?Har jag börjat fundera på något vill jag alltid fullfölja idén. Och tillfället att göra en utställning just i samband med OPEN-dagarna stämde så bra.

Vad gör den unik?Efter vad jag förstått när jag frågat flera personer om att vara med har de svarat: ”Men, nej, jag har inte sparat något.” Det verkar som att det inte finns så många som har kvar just egendesignade kläder de sytt själva från den tiden.

Varför har du sparat alla kläder?Jag har överhuvudtaget svårt för att slänga det någon har gjort, ser alltid ett värde i en egentillverkad produkt.

Detta är 70- och 80-tal, varför inte 90-tal också?Jag gjorde inte kläder på 90-talet, kände att det fanns så mycket kul i inredningsbranschen då.

Så vad hände på 90-talet?Skapade tillsammans med min man som är fotograf, en ny stor fotostudio där jag jobbade som stylist främst inom inredning. Vi var ett stort glatt gäng och tillverkade även möbler av järnskrot och gammalt virke.

Och om vi går vidare in på 00-talet?Då blev jag författare tack vare ett av mina andra intressen – hälsoriktig mat.

Gjorde du böcker om detta?Precis, vilket sedan även resulterade i dokumentära böcker, bland annat en bok om vad som tidigare fanns i Textile Fashion Centers lokaler och hur man då arbetade där.

Vad hände sen?Kände att jag ville tillbaka in i textilbranschen om än i en annan form, nu gör jag kläder för trädgårdsarbete och tänker mer på hållbarhet, funktion och re-design.

Men mode, mat och inredning, hur hör det ihop?För mig är det den kreativa biten, sen må det vara kläder eller något annat. Men att gå in i bubblan och bara känna skapandeprocessen accelerera...

Till sist, har du något du vill dela med dig av, budskap, motto?Ja, många, ha ha, men förenklat: Istället för att köpa tre, köp en med kvalité.

SYLVIA DANIELSSONFresh Energy in Your Garden

freshenergy.sefreshenergy.se/portfoliosylvia@freshenergy.se

Stort tack till Eskils Tryckeri AB, Borås, som bidragit med tryck av denna katalog

Idé och text: Sylvia Danielsson, foto: Bertil Danielsson, layout: Adam Danielsson

Utställning på Textile Fashion Center,

Borås, 2016.