Redovisning av examensarbeten i farmaci

vt 2015

FAR200

Receptarieprogrammet

Schema och populärvetenskapliga sammanfattningar

19-20 mars

Zoologen, Institutionen för biologi & miljövetenskap

2

Torsdag 19 mars

Tid Namn Titel Opponent

9.10 Shirin Dahy Behandling av lindrig till måttlig depression – En jämförelse mellan SSRI-läkemedel och johannesörtsextrak

Thuc-Quyen

9.25 Asma Abdul Amin Mohammed

Interaktioner mellan paracetamol och alkohol Tove

9.40 Hanna Hagelin Läkemedelsinteraktioner kan påverka cytokrom P450

Victoria

9.55 Allison Persson Johannesörts påverkan på kalcineurinhämmare och dess kliniska betydelse

Yohanna

Fika

10.30 Natalie Aronsson Varför är det så svårt att behandla sjukdomar i det centrala nervsystemet?

John

10.45 Melisa Isakovic Illamående och kräkningar - Bör samma symptom oavsett uppkomstorsak behandlas på samma sätt eller bör man differentiera behandlingen?

Allison

11.00 Yohanna Zekarias Lisdexamfetamin och atomoxetins påverkan hos barn och ungdomar med ADHD

Andrea

Paus

11.25 Gabriella Kelka Hur upplever kunder bemötandet på apotek? Asma

11.40 Thuc-Quyen Luu Får vi tillräckligt mycket med läkemedelsrådgivning på apoteken?

Simon

11.55 Tove Runström Annexin-I inducerad immunsuppression av NK celler

Tara

Lunch

13.00 Matilda Hult Depressionens påverkan av vitamin D Shirin

13.15 John Nguyen Läkemedelsinterakationer med grapefrukt Natalie

13.30 Simon Marcusson Undersökning av muskarina receptorers uttryck i urinblåsan hos 6-OHDA råttan i jämförelse med kontroll

Sara

13.45 Andrea Fernandez Pabon Ny forskningsmetod med zebrafiskyngel kan hjälpa autister

Sarah

3

Onsdag 19 mars

Tid Namn Titel Opponent

9.10 Mina Alyass Neonatal sepsis med fokus på risker och fördelar med antibiotika behandling hos nyfödda barn

Emma

9.25 Blerina Balaj Reglering av astrocyternas glutamattransportörer - En möjlig farmakologisk behandling för att minska alkoholkonsumtion?

Gabriella

9.40 Tara Mahmud Zada Salttolererat vete- ett medicinskt hopp för ett fattigt land

Hanna Ha

9.55 Sarah Wiik Hultén Rosenrot som naturläkemedel och adaptogen Hanna He

Fika

10.30 Emma Dahl Arseniks påverkan på cytocellskelettet hos Saccharomyces cerevisiae – Vilken fenotyp får jästmutanter med ursprung från Saccharomyces cerevisiae om man ersätter dess cysteiner i aktinskelettet med alanin?

Hilda

10.45 Hanna Hedlund Diffusionscellsförsök – En in vitro metod att studera transdermal läkemedelsadministration

Blerina

11.00 Victoria Boman Psoriasisbehandling – Acitretin, UVB-ljusbehandling och kombinationsbehandling

Matilda

Paus

11.25 Sara Charafeddin SSRI vs. placebo: effektjämförelse bland äldre deprimerade individer

Melisa

11.40 Hilda Dahlberg ACE-hämmares effekt på hjärt- och kärlsjukdomar – En jämförelse av hypertonipatienter med och utan typ 2 diabetes

Mina

4

Sammanfattningar

Behandling av lindrig till måttlig depression – En jämförelse mellan SSRI-läkemedel och johannesörtsextrakt

Shirin Dahy

Handledare: Catharina Olsson, Inst. f. Biologi och Miljövetenskap

Depression är en sjukdom som förekommer bland både äldre och yngre människor, oftast är det fler kvinnor som drabbas än män. Man vill inom sjukvården fokusera på att förbättra medicineringen mot depression då sjukdomen kan leda till andra sjukdomar eller öka benägenheten för självmord. En annan anledning till att man vill effektivisera behandlingen mot depression är att en stor del av samhällets läkemedelskostnader går åt för den här typen av behandlingar. Vid depression kan man drabbas av olika symptom, där dessa kan vara allt ifrån sänkt självförtroende, nedstämdhet, rubbad sömncykel och sämre aptit. Diagnosen depression kan ibland vara svår att ställa, då symptomen liknar de man ser för andra sjukdomar.

Det finns olika teorier och förklaringar till varför vissa människor drabbas, där längden för och allvarlighetsgraden av depressionen kan variera. Den vanligaste förklaringen är minskade nivåer av transmittorsubstanserna serotonin och noradrenalin i hjärnan. Det finns idag olika läkemedelskategorier för behandling av depression, där en typ verkar genom att höja halten av dessa substanser. Den här förklaringen har många gånger ifrågasatts då läkemedlen inte ger någon märkbar förbättring förrän efter en längre tids behandling, långt efter det att nivåerna av transmittorsubstanserna ökat i hjärnan. Man har istället gett förklaringen att det kan bero på att en del av hjärnan skadas vid depression och att tiden till effekt av läkemedlen beror på att kroppen reparerar de skador som skett.

Vanliga läkemedelsbehandlingar orsakar ibland fler biverkningar än andra alternativa behandlingar som finns. Johannesörtsextrakt är ett naturläkemedel som har flera olika användningsområden där främsta indikationen är depression. På ett naturläkemedel ställs vissa krav, där en av dessa är att beståndsdelarna ska tillhöra en djur- eller växtdel, ett salt, någon form av mineral eller bakteriekultur. Dessa preparat ska vara tydligt märkta på förpackningen med avseende på information om dosering, effekt och biverkningar. Johannesörtspreparat kan köpas receptfritt på apotek och hälsokostbutiker och används i egenvårdssyfte och inte för långtidsbehandling. Man vet i nuläget inte den exakta mekanismen med vilken johannesört verkar i kroppen, men man har identifierat flera beståndsdelar som man tror verkar antidepressivt. Johannesört ska enbart användas vid lättare former av depression, alltså mild till måttlig depression.

I detta examensarbete har jag gått igenom sex studier där man jämfört behandling med antidepressiva läkemedel och naturläkemedlet johannesört. Vissa studier kunde visa att båda behandlingarna hade lika bra effekt på symptomen och graden av depression. Ett problem som kan uppstå efter avslutad behandling är att patienten återigen kan drabbas av depressionen, få återfall. Risken att drabbas av återfall visades vara högre när patienten medicinerats med antidepressiva läkemedel i jämförelse med johannesört. Ännu en anledning till varför johannesört kan vara ett bättre alternativ är att behandlingen minskar frekvensen och allvarlighetsgraden av de biverkningar som kan uppstå med läkemedel.

Vid lättare former av depression (mild till måttlig) kan alltså johannesört vara ett bättre alternativ än antidepressiva läkemedel. På detta sätt kan risken för återfall och biverkningar minska. Det är dock viktigt att patienterna inte börjar självmedicinera eller långtidsbehandla allvarligare depressionstillstånd med johannesört då det kan leda till onödiga interaktioner och förlängd behandlingstid.

5

Interaktioner mellan paracetamol och alkohol

Asma Abdul Amir Mohammad

Handledare: Elin Karlsson, Inst. f. Neurovetenskap och fysiologi, Sektionen för farmakologi

Paracetamol är en substans inom läkemedelsgruppen analgetika, som används bland annat för behandling av kortvarigt smärttillstånd och feber. Verkningsmekanismen för den smärtstillande eller febernedsättande effekten är inte helt klar lagt. Paracetamol anses vara ett terapeutiskt medel, dock bör höga doser undvikas då det kan leda till allvarliga leverskador. Rekommenderad maximal dos av 500 mg tablettstyrka för patienter under 12 år är fyra tabletter per dygn och för patienter över 12 år åtta tabletter per dygn. Nedbrytningen av paractemaol sker i levern via konjugeringsrekationer som sedan utsöndras via njurarna.

Alkohol användningen har ökat väldigt mycket med åren. Det används idag inom flera olika områden som t ex medicin, forskning, industri och i olika drycker. Alkohol bryts ned i levern av två olika enzymer, så kallade alkoholdehydrogenas och cytokrom P450 (CYP2E1). Ett problem med alkohol är att det kan orsaka interaktioner med läkemedel och har alltid legat i topp bland de substanserna som orsakar interaktioner. Effekterna av alkohol och läkemedel i höga doser i kombination med varandra utgör ett allvarligt folkhälsoproblem.

Det finns en risk för leverförändringar när alkohol och paracetamol finns i kroppen samtidigt. Alkohol kan förstärka levertoxicitet i sådan utsträckning att terapeutiska doser av paracetamol blir levertoxiska, vilket innebär att substanser kan påverka varandras effekt eller extraktion vid samtidigt intag, eller i anslutning till varandra.

Till denna studie har vetenskapliga artiklar lästs och sammanställts, där vissa forskare har undersökt hur alkohol och paracetamol interagerar med varandra i kroppen, och andra forskare har undersökt om överdosering av paracetamol blir levertoxiskt. Ett antal av undersökningarna har gjorts i kroppen hos människor och andra har gjorts på djur (råttor och möss).

Resultaten som framkom visade ungefär samma svar vid både undersökningar hur alkohol och paracetamol interagerar i kroppen och vilken effekt det kan leda till vid höga doser av paracetamol. I det flesta fall sågs det att stora alkoholkonsumenter hade en större risk att utveckla leverskador än hos lättkonsumenter, efter paracetamol intag. Vid överdosering av paracetamol hos personer utan alkoholismproblematik sågs en levertoxicitet, efter långvariga eller höga doser av paracetamol under en längre tid.

Läkemedel med det verksamma ämnet paracetamol finns receptfritt och bör trots detta användas med försiktighet för att uppnå det bästa resultatet. Eftersom paracetamol kan vara skadligt för levern vid höga doser och vid långvarig användning bör farmaceuten råd giva patienten om rätt användning. Det finns även receptbelagda preparat som innehåller paracetamol, därför bör läkare eller annan sjukvårdspersonal som har förskrivningsrätt bör vara uppmärksam på att läkemedlen kan interagera andra ämnen i kroppen som t ex alkohol.

6

Läkemedelsinteraktioner kan påverka cytokrom P450

Hanna Hagelin

Cytokrom P450 enzymerna (CYP) är viktiga för nedbrytningen av läkemedel. Dessa enzym återfinns bland annat i levern men även i andra organ så som lungor och njurar. Det finns olika former CYP-enzym, så kallade isoformer, och dessa kan ha olika specificitet. CYP3A4 och CYP2D6 är två av de isoformer som är viktigast för nedbrytningen av läkemedel. En del läkemedel kan interagera med CYP-enzymen och förändra deras aktivitet, och detta kan leda till interaktioner, i synnerhet om två läkemedel som metaboliseras av samma CYP-enzym administreras samtidigt. Inhibition är den vanligaste typen av interaktion mellan läkemedel. Denna interaktion uppstår då flera läkemedel konkurrerar med varandra för att bli metaboliserade av samma CYP-enzym. Resultaten av detta kan vara mer eller mindre allvarliga i form av biverkningar då det kan uppstå stora skillnader i plasma koncentration när inhibitorn finns närvarande jämfört med utan. I en del fall har det förekommit att koncentrationen av läkemedel i plasma blivit så hög att det lett till en toxisk effekt. Det som sker vid inhibering är att enzymets metaboliserande förmåga antingen helt blockeras eller försämras. I vilken grad detta sker beror på inhibitorns förmåga att binda till enzymet och även vilken dos av läkemedlet som administrerats.

Vid utvecklingen av ett nytt läkemedel är det viktigt att förstå hur detta tas upp i kroppen, hur det metaboliseras och hur det elimineras för att kunna prediktera risker för om det finns risk för interaktioner mellan läkemedel eller inte. För att ta reda på dessa läkemedelsegenskaper kan man idag använda sig av olika metoder i in vitro system. Några utav dessa in vitro system som idag finns att använda sig av är rekombinanta enzym, mikrosomer och hepatocyter. Då man använder sig av rekombinanta enzym får man möjlighet att studera en specifik isoform av ett enzym. Nackdelen är att rekombinanta enzym är svårpreparerade och gör det dessutom bara möjligt att studera ett enzym i taget. Vid användning av hepatocyter som testsystem kan man studera både fas I och fas II metabolism men även inducerbarheten hos CYP-enzymen. Dessa typer av celler fungerar som bäst då de är färska och tyvärr så minskar deras metaboliserande förmåga redan efter några timmar. Mikrosomer är de testsystem som är vanligast att använda sig av och de är relativt billiga och lätthanterliga. Genom att exempelvis inkubera ett läkemedel med mikrosomer kan man genom att mäta koncentration vid olika tidpunkter beräkna hur snabbt läkemedlet metaboliseras. Härifrån kan man sedan få ett värde på den farmakokinetiska parametern intrinsic clearance in vitro, som ger ett mått på hur aktiva de läkemedelsmetaboliserande CYP-enzymen i levern är för just den substansen. Då en inhibitor är närvarande sänks värdet på intrinsic clearance, och på detta sätt kan man se hur mycket av de metaboliserande enzymet som hämmats.

Resultaten av in vitro studierna kan sedan tillämpas vidare på studier in vivo som kan göra det möjligt att förstå mekanismen bakom eventuella interaktioner. Detta är ett viktigt steg i läkemedelsutvecklingen och genom dessa olika metoder kan vi idag ta reda på huruvida interaktioner både mellan olika läkemedel, men även interaktioner mellan läkemedlet och de metaboliserande enzymen kommer att ske eller inte. Vidare kan in vivo studierna förutse och ge oss information om hur läkemedlet fördelas i kroppen och vilken biotillgänglighet det har. Som nämnts tidigare är detta ett viktigt steg i utvecklingen av nya läkemedel för att göra det möjligt att kunna ta fram läkemedel med god farmakokinetisk profil samt med god terapeutisk effekt. Detta ger dessutom en trygghet för patienten oavsett om man är förskriven ett eller flera olika läkemedel som administreras samtidigt.

7

Johannesörts påverkan på kalcineurinhämmare och dess kliniska betydelse

Allison Persson

Handledare: Michael Ashton, Inst. f. Neurovetenskap och fysiologi, Sektionen för farmakologi

Johannesört kallas även Hypericum perforatum och är en gul flerårig växt med ursprung i Europa, västra Asien och Nordafrika. Johannesört är ett vanligt förekommande naturmedel mot mild till måttlig depression på marknaden. Eftersom att johannesört är ett naturmedel så anses det av många vara naturligt och ofarligt att använda av vem som helst. Det som gör johannesört intressant att studera närmare i praktiken är dess förmåga att påverka enzymer och proteiner i kroppen. Proteinerna som johannesört har en förmåga att påverka kallas p – glykoprotein och enzymerna för CYP – enzymer. CYP – enzymer bryter ner läkemedel och p – glykoprotein pumpar ut läkemedlet så att det inte kan nå kroppens system. När johannesört påverkar dessa enzymer så kan det rent teoretiskt bli farligt att använda johannesört i samband med vissa läkemedel. Immunomodulerande läkemedel är en grupp läkemedel som används efter organtransplantationer och även vid autoimmuna sjukdomar. En grupp immunomodulerande läkemedel är kalcineurinhämmare och till den hör ciklosporin och takrolimus. Immunomodulerande läkemedel gör transplantation till ett möjligt behandlingssätt i dagens samhälle. Kalcineurinhämmare bryts ner av de enzym och proteiner som johannesört kan påverka. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka om johannesört påverkar kalcineurinhämmare och vad det har för betydelse hos organtransplanterade patienter. Litteraturarbetet inkluderade 15 vetenskapliga orginalartiklar med tre olika inriktningar: johannesörts påverkan på p – glykoprotein, johannesörts påverkan på CYP - enzymer och johannesörtspåverkan på kalcineurinhämmare.

Resultatet visade att johannesört påverkade både proteinerna och CYP – enzymerna. Johannesört ökade mängden av dessa och då finns det fler enzymer som kan bryta ned läkemedel, vilket kan leda till att läkemedelskoncentrationen minskar. I en studie undersöktes det om det fanns någon skillnad mellan olika populationer i CYP – enzymerna innan och efter att deltagarna ätit johannesört. Resultatet visade att det fanns en skillnad i mängden CYP – enzymer mellan olika populationer, vilket gör att nivåerna av läkemedel i blodet blir olika mellan olika populationer. P – glykoproteinerna ökade också vilket resulterar i att fler läkemedelsmolekyler kan pumpas ut ur kroppens system. Johannesört hade också en påverkan på kalcineurinhämmare. Skillnader på olika parametrar i blodet observerades efter intag av johannesört och visade sig vara påverkade efter att johannesört intagits. Bland annat så minskade nivåerna i blodet av kalcineurinhämmare efter administration av johannesört. Hos tre patienter kunde det även observeras avstötning av organet efter att kalcineurinhämmare intagits i samband med johannesört.

Denna litteraturstudie visade att johannesört i samband med kalcineurinhämmare kan vara en risk för organtransplanterade patienter. Nivåerna av kalcineurinhämmare i blodet minskar vid samtidigt intag av johannesört och allvarliga biverkningar har rapporterats. Den minskade nivån av kalcineurinhämmare kan bero på den ökade mängden av CYP – enzymer och p – glykoprotein, vilket leder till att läkemedlet kan brytas ner i kroppen i större utsträckning än vad det kunde innan administration av johannesört. Det är viktigt att informationen om potentiella läkemedelsinteraktioner når fram till riskgrupper ordentligt (i detta fall organtransplanterade). Eftersom att johannesört är ett naturmedel med en antidepressiv effekt kan en möjlighet vara att erbjuda organtransplanterade patienter andra antidepressiva läkemedel som inte interagerar med johannesört alternativt erbjuda psykologiskt stöd i form av en psykolog eller kurator.

8

Varför är det så svårt att behandla sjukdomar i det centrala nervsystemet?

Natalie Aronsson

Storhjärnan, lillhjärnan och ryggmärgen är de organ som bildar det centrala nervsystemet. Det centrala nervsystemet består av miljontals nervceller som bildar ett nätverk som förbinder alla delar av kroppens organ till en fungerande enhet. Blod-hjärnbarriären är ett organ som skyddar det centrala nervsystemet genom att reglera hjärnans inre miljö vilket är kritiskt för att vi ska fungera optimalt. Blod-hjärnbarriären är de komponenter som bygger upp kapillärerna som finns i hjärnan, den utgör en skiljebarriären mellan blodbanan och hjärnans nervceller. Toxiska ämnen och oönskade mikroorganismer hindras från att transporteras från blodomloppet till hjärnan tack vare blod-hjärnbarriären. Dessvärre så medför även detta skydd ett försvårande för läkemedelssubstanser att nå fram till det centrala nervsystemet. Flera läkemedelssubstanser kräver tillträde till det centrala nervsystemet för att kunna behandla skador och sjukdomar vilket utgör ett dilemma vid ett flertal behandlingar. Syftet med denna studie är att förklara varför det är så svårt att få läkemedel att ta sig till det centrala nervsystemet. Det är en litteraturstudie som skrivits av mig personligen, informationen kommer från vetenskapliga artiklar samt en del kurslitteratur som berör blod-hjärnbarriärens uppbyggnad och funktion samt litteratur som beskriver de strategier som läkemedelsubstanser utnyttjar för att ta sig förbi blod-hjärnbarriären. Det mest framträdande angående blod-hjärnbarriären är att dessa kapillärer är oerhört tätt slutna tillskillnad från övriga kapillärer i kroppen. Det finns inga håligheter som substanser kan transporteras igenom vilket det gör i stora delar av kroppens resterande kapillärer. Blod-hjärnbarriärer tillskillnad från övriga kapillärer innehåller även en mindre mängd av olika transportproteiner vilket gör att blod-hjärnbarriären noggrant reglerar vilka ämnen som kan ta sig över blod-hjärnbarriären. Blod-hjärnbarriären innehåller också i större utsträckning komponenter som medför att oönskade ämnen som möjligtvis tar sig in till hjärnan snabbt pumpas tillbaka till blodet, med så kallade effluxproteiner. Arbetet innefattar även en utredning av hur två olika läkemedel tar sig in till det centrala nervsystemet. Levadopa är en av dessa behandlingar vilket är standardbehandlingen vid Parkinsons sjukdom. Den andra läkemedelsubstansen som bearbetats är bensylpenicillin som ges vid hjärnhinneinflammation som orsakas av bakterier. Dessa läkemedelssubstanser tillvägagångssätt för att ta sig till det centrala nervsystemet skiljer sig åt i ett flertal punkter vilket är naturligt eftersom de ges i helt olika syften. Bland annat så är Levadopa en livslångbehandling som endast lindrar besvären hos patienterna medan bensylpenicillin tas under en kortare period i syfte att bota sjukdom. Substanserna administreras på olika sätt (oralt och intravenöst) vilket medför att substanserna behöver ta hänsyn till olika hinder längst sin väg till det centrala nervsystemet. Levadopa som tas oralt måste ta sig förbi mag-tarm-kanalen och passera lever där den bryts ner till stor del. Bensylpenicillin ges intravenöst vilket innebär att den inte utsätts för samma påfrestning i detta avseende. Utav Levadopa krävs det att substansen ska kunna transporteras över ett friskt blod-hjärnbarriär vilket den gör med hjälp av specifika transportproteiner medan bensylpenicillin transporteras via ett skadat blod-hjärnbarriär som är ett resultat från hjärnhinneinflammationen vilket man tror inneburit att bensylpenicillin transporteras via diffusion. Dessa två exempel på läkemedel visar tydligt på två helt skilda strategier och visar på olika förhållanden som läkemedelsubstanser behöver ta hänsyn till. Förhoppningsvis kan ökad kunskap om blod-hjärnbarriärens uppbyggnad samt förståelse angående olika substansers strategier utnyttjas för att främja framtida substanser effektivitet eller förbättra nuvarande substanser möjligheter för att behandla sjukdomar i det centrala nervsystemet.

9

Illamående och kräkningar – Bör samma symptom oavsett uppkomstorsak behandlas på samma sätt eller bör man differentiera behandlingen?

Melisa Isakovic

Handledare: Ingela Hammar, Inst. f. Neurovetenskap och Fysiologi

Illamående och kräkningar är tillstånd som kan uppstå dels av interna orsaker som till exempel hormonförändringar och dels av externa, som till exempel av matförgiftning eller som läkemedelsbiverkan. Oavsett orsak upplevs illamåendet och kräkningarna väldigt obehagliga och påverkar vardagen negativt. Det är viktigt att kunna lindra det på farmakologisk väg. Två välkända patientgrupper med illamående och kräkningar är de som upplever tillståndet som en biverkning av cancerbehandling samt kvinnor som upplever det vid graviditet. Båda tillstånden har gemensamt symptom, men uppkomstorsaken är olika. På apoteket kan man köpa flera olika preparat mot illamående och kräkningar, både receptfria och receptbelagda. Som framtida receptarie anser jag det vara viktigt att veta om en mer riktad farmakologisk behandling bör rekommenderas till vissa patientgrupper. Även vara insatt samt förstå om och varför det i så fall resulterar i bättre symptomlindring. För att ta reda på om orsaken till illamåendet spelar roll för vilken farmakologisk behandling man väljer har jag granskat studier publicerade i vetenskapliga tidskrifter. De visade att bäst effekt mot cancerrelaterat illamående har 5HT3-receptorantagonister som är en grupp läkemedel som hämmar frisättningen av serotonin, eftersom cellgifterna utlöser en ökad frisättning av hormonet. Mot graviditetsillamående rekommenderar man i första hand att testa icke farmakologiska alternativ och skälet är fostersäkerheten. Om illamåendet och kräkningarna är så kraftiga och plågsamma att man inte kan stå ut med dem så behandlas man främst med antihistaminer. Antihistaminer har vanligen allergi som indikationsområde, men har visat sig effektiva mot graviditetsillamående, mycket beroende på förhöjda serumhistaminnivåerna under första trimestern. Även vitamin B brist kan vara en uppkomstkälla till illamåendet. Innan man går på annan farmakologisk behandling kan man därför försöka införa vitamin B. Trots påvisad likvärdig effekt, väljer man inte 5HT3-receptorantagonisterna eftersom det finns ett samband mellan användning av dessa under graviditeten och fosterdefekter. Även under graviditet är 5HT3-nivåerna förhöjda som vid cytostatikabehandling och därför skulle 5HT3-receptorantagonisterna kunna vara effektiva. Dessa är dyrare än antihistaminer som inte visat tecken på teratogenicitet, som är en avgörande aspekt på varför de är valet av preparat. Av stor betydelse för val av läkemedels typ är faktorer som biverkningar, fostersäkerheten och kostnadseffektiviteten. Trots att illamående och kräkningar är samma symptom så borde man behandla de på olika sätt beroende på orsaken. Det är på flera håll bevisat att externt orsakat illamående och kräkningar kräver en riktad terapi och individualiserad farmakologisk behandling. Medan internt orsakat tillstånd ofta kan räcka att behandla med antihistaminer. Idag kan man hitta Postafen som är ett receptfritt preparat på apoteket, Calma som är ett medicinskt tuggummi som också innehåller antihistamin och akupressurarmband som ska lindra vissa internt orsakade illamående. Trots en rad olika behandlingsalternativ som finns och som man kan kombineras så är cyostatikautlöst illamående och kräkningar fortfarande ett stort problem. Samtidigt är det väldigt viktigt att hitta något anpassat för individen eftersom illamåendet i detta fall är en biverkning till en behandling som är oerhört viktig att fullfölja.

10

Lisdexamfetamin och atomoxetins påverkan hos barn och ungdomar med ADHD

Yohanna Zekarias

Handledare: Christopher Pickering, Inst. f. Neurovetenskap och Fysiologi, Avd. f. Psykiatri och neurokemi

Diagnostiering av funktionsnedsättningen ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) och användningen av läkemedelsbehandling har bland barn och ungdomar ökat markant. I diskussioner som förs i olika forum såsom TV, dagstidningar, internet mm. benämns ADHD som en samhällssjukdom. Det är mellan 5-7% av dagens barn och ungdomar som har fått diagnosen ADHD och majoriteten är pojkar. Det är under barnaåren som ADHD identifieras. Att drabbas av ADHD uppvisas främst med de huvudsakliga symptomen uppmärksamhetsstörning, impulsivitet samt hyperaktivitet. Du kan i samband med dessa symptom även uppvisa andra besvär som exempelvis svårigheter med att skriva och läsa, ta instruktioner, reglera motoriken och samverka med andra. Vad som orsakar uppkomsten av ADHD är oklart men man vet att samspelet mellan miljön, erfarenheter och ärftligheten ha en påverkan. Hur får man diagnosen ADHD? ADHD fastställs främst utifrån ett internationellt diagnossystem, DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders), där man utgår från ett visst antal kriterier. En utredning av patienten involverar en utredare som kan vara läkare och - eller psykiatriker, vårdnadshavare alternativt lärare. Utredningen sker under en period på minst sex månader. ADHD är ingen sjukdom som kan botas men symptomen kan lindras utifrån beteende terapi men även med läkemedelsbehandling. Lisdexamfetamin är en prodrug, centralstimulerande och narkotikaklassad substans. När en substans/läkemedel namnges som en prodrug innebär det att den i sig är inaktiv och behöver omvandlas för att bli aktiv. Lisdexamfetamins omvandling sker i blodet och det är efter det som den gör sin verkan. Centralstimulerande innebär att något påverkar det centrala nervsystemet och ger en förstärkning, något som uttrycks både i beteende men även tankar. Lisdexamfetamin är en substans som liknar amfetamin och har därför beteckningen narkotikaklassad. Lisdexamfetamin som presenteras i denna studie används när metylfenidat inte hjälper. Atomoxetin är en icke centralstimulerande substans som exempelvis väljs vid behandling av ADHD-patienter där risken för missbruk är stor, patienten har ett missbruk eller när det förekommer samsjukligheter. Samsjuklighet innebär att man i kombination med ADHD lider av en annan sjukdom som t.ex. ångest, depression eller tics. Lisdexamfetamin påverkar kroppen genom att hämma återupptaget av dopamin och noradrenalin i hjärnan medan atomoxetin endast påverkar noradrenalin. Dopamin och noradrenalin är två signalsubstanser som styr funktioner som bland annat uppmärksamhet, tankar, rörelser, beteende och koncentration. Syftet med studien var att undersöka hur lisdexamfetamin och atomoxetin, två substanser som används när förstahandssubstansen metylfenidat inte kan användas, påverkar barn och ungdomar med ADHD. Resultatet i studien baseras på nio artiklar som visar effekten och biverkningarna av de båda behandlingssubstanserna. Måtten som används i resultatet var: ADHD-RS (ADHD-Rating Scale), CGI-I (Clinicial Global Impression – Improvement) och TEAE (Treatment Emergent Adverse Events). ADHD-RS beskriver svårighetsgraden på symptomen, både före och efter behandlingarna. CGI-I mäter effektiviteten av behandlingarna och TEAE, beskriver biverkningar som rapporterats av deltagarna. Resultatet visar att lisdexamfetamin gav en effektivare behandling hos barn och ungdomar med ADHD, jämfört med atomoxetin. De vanligaste biverkningarna som angavs i resultatet var bland annat: viktnedgång, minskad aptit, sömnsvårigheter, smärta i buken, illamående, kräkningar, huvudvärk och trötthet. Majoriteten av biverkningarna var milda till måttliga och antalet deltagare som rapporterade biverkningar visar sig vara relativt lika för båda behandlingssubstanserna. Sammanfattningsvis visar resultatet i studien att lisdexamfetamin är den mest effektiva behandlingen då en stor reducering av ADHD symptomen kunde påvisas, jämfört med atomoxetin. Biverkningsprofilen var relativt lika för båda substanserna.

11

Hur upplever kunder bemötandet på apotek?

Gabriella Kelka

Handledare: Karolina Andersson Sundell, Enheten för Socialmedicin och epidemiologi & Christina Ljungberg, LIoyds Apotek Falkenberg

Farmaceuter är en av samhällets mest tillgängliga hälsorådgivare och spelar en viktig roll i att främja en bättre hälsa hos kunder på apotek. Genom att ge kunden råd och stöd, förklara hur, varför och när läkemedel bör administreras och diskutera förväntade effekter och biverkningar av läkemedlet, kan farmaceuterna uppmuntra patienterna till en bättre hälsa. Ett trevligt bemötande ses som en medmänsklighet, som uppkommer naturligt mellan två individer när de möts. Ett bra bemötande på apotek är nyckeln till att få den andre individen att känna en trygghet och kunna fråga om råd, vilket i sin tur kan bidra till en i en god läkemedelsanvändning. Ett bra bemötande är viktigt för att kunden ska känna sig nöjd med sitt besök på apoteket och komma tillbaka kring råd om läkemedel i framtiden. Syftet med denna studie var att undersöka hur kunder upplever att de blir bemötta av apotekspersonal på olika apotek i Göteborg och hur faktorer såsom väntetid, tid som farmaceuten avsätter för mötet, miljö och tillgänglighet hos apotekspersonal påverkar hur kunden känner att den blir bemött vid mötet. En enkät med 16 frågor som berör områdena kundbemötande och rådgivning . Enkäterna delades personligen ut till kunder på apotek. Enkäten omfattade även socioekonomiska faktorer som kön, ålder och utbildning och en fråga om vad ärendet på apoteket gällde just den dag som kunden kom in på apoteket fanns också med i enkäten. Den sista frågan handlar om kunderna hade kännedom om så kallade stödprogram. Enkäterna analyserades i ett statistiskt analysprogram (SPSS). I detta examensarbete ligger fokus på frågorna som berör området bemötande. Totalt deltog 160 kunder i studien, varav 108 var kvinnor och 50 var män. De flesta som besvarade enkäten var 18-24 år (26,2%) eller över 65 år (25,5%). Det vanligaste ärendet på apoteken bland de svarande var receptfria läkemedel (49,7%) och 40,0% hade svarat att receptbelagda läkemedel var anledningen till varför de besökte apoteket denna dag. Majoriteten av de svarande (85,9%) upplevde att personalen/farmaceuten bemötte dem på ett vänligt och respektfullt sätt. Av de svarande instämde 40,5% helt i att de kunde föra ett ostört samtal med farmaceuten. Kunderna på receptsidan som ansåg att de kunde föra ett ostört samtal med farmaceuten motsvarade 78,0% av de svarande,. På egenvårdssidan var motsvarande andel 58,0%. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan kvinnor och män i studien utan fördelningen av svar på frågorna var liknande. En statistisk signifikant skillnad kunde dock påvisas mellan andelar av kunder som handlade receptfria läkemedel på egenvården och de kunder som hämtade sina receptförskrivna läkemedel vid recepturen, vad gäller lokalen och möjligheten att samtala ostört med farmaceuten(p=0.013). I kundmötena i denna studie kunde något samband mellan väntetider, tid och tillgänglighet hos farmaceuten vid mötet, miljö och upplevelsen av kundbemötandet inte påvisas.

12

Får vi tillräckligt mycket med läkemedelsrådgivning på apoteken?

Thuc-Quyen Luu

Varje år dör cirka 3000 svenskar på grund av läkemedelsrelaterade skador även om apoteken i Sverige bland annat erbjuder flera kostnadsfria tjänster som läkemedelsrådgivning. Man ska t.ex. inte ta mer läkemedel än vad som behövs. Med tanke på att vissa receptfria läkemedel idag säljs utanför apoteket, har man kanske ett extra informationsansvar där så att kunderna vet tillräckligt mycket om läkemedlet för att nästa gång med säkerhet kunna köpa det på ex Coop. Många känner inte till de vanligaste biverkningarna på de vanligaste receptfria läkemedlen som Alvedon och Ipren som bland annat kan ge leverskador respektive magsår.

Mitt examensarbete var en enkätundersökning, med syftet: får vi tillräckligt mycket med läkemedelsrådgivning på apoteken vid köp av läkemedel? ”Tillräckligt” rådgivning avses om kunderna är medvetna om för vilken indikation de ska använda läkemedlet, i vilken dos, hur man använder dem. Det avses även om kunderna är medvetna om man bör undvika några läkemedel/livsmedel under behandlingen eller har någon kännedom kring eventuella biverkningar.

I enkätstudien visade det sig att kunderna är mycket nöjda och anser sig få tillräckligt med rådgivning men att stödprogram som inriktar sig till vanliga och specifika sjukdomar bör lyftas fram, då få svarande kände till dem. Dessa program hjälper kunderna att bland annat påminna och ta ett/flera specifika läkemedel men normalt sett finansieras stödprogrammen ofta av vården eller läkemedelsbolag och inte av apoteken men det kommer och bör strävas efter i framtiden. Resultatet visade också två skillnader i undersökningen varav den ena berör kännedom kring dosering mellan kvinnor och män. Anledningen till varför de är en skillnad mellan män och kvinnor kan beror på deras olika förväntningar där kvinnor kanske vill vara mer exakta med doseringen medan männen kanske nöjer sig med en ungefärlig dos. Den andra skillnaden handlar istället om man bör undvika några läkemedel under sin behandling, läkemedelsinteraktioner. Skillnaden uppstod när man jämförde kunder som handlade läkemedel på recept och kunder som handlar receptfria läkemedel. En antagande kan vara att kunder som tar fler receptbelagda läkemedel är mer oroliga och frågar personalen mer än de kunder som tar receptfria läkemedel.

Överlag tyckte många anse sig få tillräckligt med rådgivning men mer tålamod hos farmaceuterna önskas av deltagarna som deltog då Sverige idag är ett mångkulturellt land med många individer med annan bakgrund. Läkemedelsrådgivningen som finns idag bland apoteken kan ha visat sig minska om man jämför det med tidigare år som 2009 då det statliga apoteksmonopolet upphörde. Detta ledde till minskningar i arbetsstyrka då apotekspersonalen idag har mer att göra och tiden räcker inte till för varje kund. Detta kan förklara varför fokus på läkemedelsrådgivningen har minskat. Med tiden bildas nya kedjor och försäljning är helt plötsligt nödvändigt för att apoteken ska lyckas hålla sig kvar på marknaden. För att dra en slutsats på den här typen av undersökning behövs fler studier då majoriteten av frågorna/jämförelserna inte gav några tecken på betydande skillnader. Intressant skulle även vara ifall man undersökte på nytt på de områden där de uppstod signifikanta skillnader för att se om något har förändrats över tiden och om det i så fall kan åtgärdas.

13

Annexin-I inducerad immunsuppression av NK celler

Tove Runström

Handledare: Charlotta Movitz, Inst. f. Biomedicin, Sahlgrenska cancercentrum

Akut myeloisk leukemi (AML) är en form av leukemi och en sjukdom som drabbar cirka 350 svenskar varje år. Med dagens läkemedel blir ungefär 60 % botade. Denna siffra borde vara 100 % och det bedrivs mycket forskning kring leukemiesjukdomar runt om i världen för att hitta nya bättre läkemedel samt för att förbättra behandlingsmetoderna. Idag behandlar man med flera olika cytostatika, cellgifter, i ett antal behandlingsfaser. Denna behandling har stora biverkningar och många patienter får många biverkningar av själva behandlingen. Att hitta enklare och mer skonsammare läkemedel som dessutom är effektivare hade sparat både pengar för samhället och ökat livskavlitén för patienterna. I kroppens immunsförsvar ingår många celltyper som arbetar tillsammans för att skydda oss mot virus och tumörsjukdomar. NK cellen är en av dessa viktiga celler. NK står för natural killer och som namnet antyder har de till uppgift att döda andra, för kroppen sjuka celler, som till exempel tumörceller. En annan viktig cell i immunförsvaret är neutrofilen. Neutrofiler kan producera syreradikaler, vilket är en väldigt reaktiv molekyl, som skydd mot virus och mikroorganismer. Det finns en del ämnen som kan trigga igång denna produktion av syreradikaler och ett sådant ämne är proteinet annexin-I. Detta protein finns naturligt hos neutrofilen. Denna, och många andra studier, visar att dessa radikaler även kan döda NK celler. Om NK celler dör hos en cancersjuk finns det alltså teorier om att fler tumörceller överlever eftersom NK cellerna som ska döda tumörcellerna dör. Denna kunskap har lett till att man börjat tänka nytt i hur man behandlar sjukdomar som AML för bättre överlevnad samt mindre risk för återfall. Denna studie har gjorts med syfte att studera hur NK celler kan döda leukemiceller i närvaro och frånvaro av annexin-I, samt om NK celler skyddas av histamin dihydroklorid. Histamin dihydroklorid är en substans som har påverkan på kroppens immunförsvar. I denna studie har både NK celler och neutrofiler renats ut från blod och testats tillsammans med leukemiceller för att studera effekten av histamin dihydroklorid. Proteinet annexin-I, som nämndes ovan, användes för att trigga igång neutrofilerna att producera radikaler. I de prover med histamin dihydroklorid syntes en klar skillnad i hur många celler som dog. Betydligt fler NK celler överlevde i närvaro av histamin dihydroklorid vilket ju är positivt för det betyder att fler celler kan bekämpa leukemicellerna. Det uppkom under studien även oväntade resultat som att fler tumörceller dog tillsammans med annexin-I än utan. NK cellerna uppvisade även en mindre tumörcellsdöd i prover utan neutrofiler, tvärt om mot vad teorin säger. Dessa resultat pekar mot att kanske både NK celler och tumörceller kan producera dessa nämnda radikaler. Detta är helt nya frågor som forskare runt om i världen precis börjar fundera kring. Att resultaten i denna studie även pekar mot detta visar att det finns många obesvarade frågor och funderingar kring NK celler, och betydligt mer forskning inom detta område behöver göras innan man med säkerhet kan säga hur NK cellerna reagerar. Dessa resultat är dock ett steg på vägen mot en större förståelse och ger upphov till många nya frågor att lösa. I framtiden kommer läkemedel som påverkar kroppens immunförsvar och NK celler antagligen vara en större del av behandlingmsetoderna mot cancersjukdomar, som till exempel AML.

14

Depressionens påverkan av vitamin D

Matilda Hult

Handledare: Catharina Olsson, Inst. f. Biologi och Miljövetenskap

Under den mörkare årstiden ökar antalet deprimerade och denna typ av depression brukar kallas årstidsbunden depression och leder till nedstämdhet. En bakomliggande orsak är mindre tillgång till solljus och därmed mindre vitamin D. Vanlig depression, eller ”egentlig depression” som den brukar betecknas, kan drabba en människa oavsett vilken årstid det är. Man tror att huvudorsaken till egentlig depression är att hjärnan får en förändrad halt av signalsubstanser vilket påverkar det känslomässiga beteendet. Detta botas med antidepressiva läkemedel och psykologiska samtal. Antidepressiva läkemedel höjer halten av vissa ämnen som är lägre vid depression.

Vitamin D är en vitamin som vi inte kan tillverka själva, men vi behöver den för att må bra. En liten del av vitamin D får vi genom kosten, men den största delen får vi från solen och dess ultravioletta strålning. Det är sedan tidigare känt att vitamin D har en roll bland annat vad gäller benmineraliseringen i kroppen. Brist på detta kan leda till bland annat benskörhet. Flera studier har visat att årstidsbunden depression kan botas med hjälp av tillskott av vitamin D. I och med detta finns det funderingar på om det kan vara så att vitamin D kan påverka vårt känslomässiga beteende och därmed även egentlig depression.

Denna litteraturstudie grundar sig på nio studier som undersökt om det finns något samband mellan vitamin D och depression. Även hade studierna syftet att undersöka om vitamin D-tillskott hade någon effekt och skulle kunna fungera som en behandling mot och minska depression. Genom att använda mått som självskattningsskalor kunde man mäta depression och välmående, hur försökspersonerna mådde före och efter.

Studierna visade ett samband mellan vitamin D och depression. I fyra av studierna undersöktes vitamin D-halten och depressionsstatusen hos försökspersonerna. Det visade sig att personer med depression hade en lägre halt av vitamin D jämfört med friska personer som låg på en högre nivå av vitamin D. Sex studier undersökte om vitamin D-tillskott kunde ha någon positiv påverkan på depressionen och minska depressionen. I majoriteten av studiernas resultat visade det sig att vitamin D-tillskott hade en positiv signifikant förändring på depressionsstatusen. För att summera så blir det slutgiltiga resultatet i litterärstudien att det finns ett samband mellan depression och vitamin D. Att vitamin D-tillskott skulle ha en bevisad effekt mot depression krävs det fler studier på. Jämförelsen av de olika studieresultaten försvårades då urvalet av försökspersonerna skiljde sig åt såsom övervikt, depressionsstatus etc. Nya möjligheter skulle uppkomma om vitamin D och depression visade sig ha ett samband och att tillskott av vitamin D skulle ha en positiv signifikant förändring av depressionsstatus. Vitamin D-tillskott skulle kunna fungera som läkemedel mot depression. Ett läkemedel som vore ett alternativ gentemot de gamla traditionella antidepressiva läkemedlen, eller i kombination tillsammans med antidepressiva läkemedel, för ett så bra resultat som möjligt. Vid användning av antidepressiva läkemedel kan biverkningar, som vid många andra läkemedel förekomma, och kan man undvika detta är det fördelaktigt. Vitamin D är något som vi får i oss naturligt och därmed är risken för biverkningar förmodligen mindre.

15

Läkemedelsinterakationer med grapefrukt

John Nguyen

Det är inte ovanligt att patienter kan behöva ta flera olika läkemedel samtidigt mot flera olika sjukdomar. Detta kan dock leda till att läkemedlen kan påverka varandra. Fenomenet kallas för läkemedelsinteraktioner. Läkemedelsinteraktioner kan vara farliga, bland annat för att det t.ex. kan leda till att man får en kraftigare eller svagare effekt av läkemedlet än förväntat. Det är därför viktigt att man hör med apotekspersonalen innan man börjar sin behandling. Det är lätt att varna för läkemedelsinteraktioner eftersom det är möjligt att ta reda på vilka läkemedel patienter behandlas med.

Förutom interaktioner mellan läkemedel kan läkemedel även ske med olika födoämnen. Det kan vara svårare att veta om patienterna äter eller dricker föda som kan leda till läkemedelsinteraktioner. Och det kan därför bli svårare att varna patienter om denna sorts läkemedelsinteraktioner. T.ex. kan vanlig dryck som grapefruktjuice kan liksom vissa läkemedel interagera med andra läkemedel och orsaka liknande problem, i grapefrukt finns vissa ämnen som är orsaken till läkemedelsinteraktioner. Andra är citrusfrukter som apelsin, men ger dock ingen märkbar läkemedelsinteraktion.

Läkemedel som påverkas av grapefruktjuice är bland annat vanliga blodtryckssänkande läkemedel som felodipin, nikardipin och nifedipin. Samtidigt intag av grapefruktjuice och dessa läkemedel leder till att effekten av läkemedlen blir kraftigare. Högt blodtryck hör till en av de vanligaste sjukdomar i världen och högt blodtryck är viktigt att behandla för att undvika följsjukdomar som t.ex. hjärtsvikt. Ett normalt blodtryck ligger mellan 90 mmHg och 140 mmHg, värden över 140 mmHg räknas som högt blodtryck.

Eftersom läkemedelsinteraktioner kan ske mellan blodtryckssänkande läkemedel och grapefrukt är det viktigt att studera de kliniska betydelserna kring detta. Studier har visat att efter intag av grapefruktjuice ökar mängden koncentration av läkemedel i systemkretsloppet. Den största ökningen i koncentration sker för felodipin och minst för nifedipin. Flera olika studier har undersökt att det endast krävs ett glas grapefruktjuice för att läkemedelsinteraktioner skall kunna ske. Efter intag av grapefruktjuice bör man undvika att använda sig av blodtryckssänkande läkemedel upp till ett dygn eftersom effekten är kvar länge. Effekten av grapefruktjuice är som starkast vid intaget och avtar med tiden. Det finns spekulationer om att patienten som är äldre kommer att påverkas mindre av grapefruktjuice, medan kvinnor löper större risk för påverkan av grapefrukt än män. Olika studier har även undersökt att påverkan av grapefruktjuice kan variera beroende patienternas ursprung.

Om man fortfarande vill dricka grapefruktjuice finns det olika alternativ att välja mellan. Studier har visat att en modifierad sort av grapefruktjuice skall kunna undvika interaktioner med blodtryckssänkande läkemedel. Läkemedelsinteraktionerna blir färre eftersom i den modifierade grapefruktjuicen vissa aktiva ämnen är borttagna. Ett annat alternativ är att byta läkemedel. Amlodipin som har samma effekt som de andra nämnda blodtryckssänkande läkemedel inte verkar påverkas av grapefruktjuice enligt andra studier. Det är viktigt att vara medveten om att läkemedelsinteraktioner kan förekomma mellan grapefruktjuice och blodtryckssänkande läkemedel eftersom båda är vanliga födoämnen och läkemedel.

16

Undersökning av muskarina receptorers uttryck i urinblåsan hos 6-OHDA råttan i jämförelse med kontroll

Simon Marcusson

Parkinsons sjukdom är en av de vanligaste åldersrelaterade sjukdomarna som finns. Det är oklart varför det händer fast vad som händer är ganska välstuderat. Sjukdomen syns oftast vid 55 års ålder som tidigast och påverkar hjärnan genom att bryta ner hjärnceller i en speciell del i hjärnan. Just dessa hjärnceller tillverkar ett ämne som heter Dopamin. Dopamin hjälper kroppen att röra på sig och en minskning gör att det blir svårare att röra på sig. Detta resulterar i de typiska motorsymtom som förknippas med Parkinson. Dessa är bland annat skakningar vid vila, långsamma rörelser, stela leder och en försämrad kroppshållning. Även icke-motoriska symtom påverkar personer med Parkinson. Dessa varierar mellan svårigheter med minnet och koncentrationen till förstoppning och depression. De två vanligaste icke-motoriska problemen är behovet av att behöva gå på toaletten under natten och svårigheten att hålla sig innan toaletten är nådd. Det är också vanligt att inte lyckas tömma urinblåsan helt fastän viljan finns där. Hos en frisk person når urinblåsan en volym på vanligen 300-400 ml innan de känner ett behov av att behöver gå på toaletten. För personer med Parkinson behöver denna volym enbart nå upp till 200-300ml innan samma behov uppstår. En svårighet att tömma urinblåsan tillsammans med en mindre volym för tömningsbehov gör att antalet toalettbesök per dag ökar. Varför urinblåseproblem är ett sådant vanligt förekommande problem hos Parkinson är fortfarande oklart. I en tidigare studie där sammandragningen av urinblåsans muskel testades blev resultatet att personer med Parkinson hade en starkare hopdragning i jämförelse med kontroll.

Syftet med denna studie var att se ifall de muskarina receptorerna hos 6-OHDA råttan hade ökat, minskat eller är oförändrade i jämförelse med kontroll. I denna pilotstudie användes råttor som blivit injicerade med nervgiftet 6-OHDA och vanliga råttor som kontroll. Råttorna som blev injicerade med 6-OHDA resulterade i Parkinsons sjukdom hos dem och även icke-motoriska problem som urinblåseproblem. I denna pilotstudie undersöktes cellväggen hos råttors urinblåsor närmre genom en process som heter immunohistokemi, vilket betyder att de muskarina receptorerna färgades. Fem olika färgningar gjordes för de fem olika typerna av muskarina receptorer som finns på urinblåsan. Vävnadsexemplaren från urinblåsorna granskades sedan i mikroskop där de blev belysta med olika sorters ljus för att få receptorerna att lysa upp men även för att kontrollera att inga andra receptorer blivit färgade. Muskarinreceptorer finns i fem olika typer, M1 till M5, och har olika uppgifter när dessa blir stimulerade. Receptorn som ansvarar för den huvudsakliga sammandragningen av urinblåsan är den tredje typen, M3. När resultaten granskades hade M3 en starkare färg hos 6-OHDA råttorna i jämförelse med kontroll vilket betyder att antalet receptorer i urinblåsan hade ökat. Denna ökningen ger en förklaring till varför sammandragningen blev starkare i den tidigare studien. Det ger även en ökad insikt i förändringen som sker hos personer som får Parkinson. Med dessa resultat skapas en anledning till att vidare undersöka urinblåsan hos personer med Parkinson i framtiden. Nya behandlingsmetoder kan också skapas i takt med en ökad kunskap. Till exempel kan urinblåseproblemen kanske behandlas genom att hämma M3 receptorn från att dras ihop i förväg vilket gör att de nattliga besöken i toaletten kan minska och personer med Parkinson kan få en bättre livskvalité.

17

Ny forskningsmetod med zebrafiskyngel kan hjälpa autister

Andrea Fernandez

Handledare: Lars Westberg, sektionen för farmakologi Göteborg Universitet

Ungefär en procent av världens befolkning lider av autism, en sjukdom som saknar botemedel. Nu när forskningen är igång med att ta fram potentiella läkemedel som kan hjälpa dessa personer, krävs det billiga och enkla metoder för att kunna göra det. Det som kallas för autism i folkmun kallas för autism spektrum tillstånd inom medicinvärlden. Att det är ett spektrum innebär att det innefattar en stor variation av sjukdomstillstånd och allvarlighetsgrad. Alla med autism spektrum tillstånd har dock repetitivt beteende och en bristfällig social förmåga som ett gemensamt drag. Några konsekvenser av detta är bland annat att den sjuke inte kan knyta sociala relationer och har svårt att kommunicera, något som orsakar problem för såväl personen i fråga som de anhöriga. Idag pågår det forskning om ett antal substanser som skulle kunna användas som läkemedel mot bristfälligt socialt beteende hos autister. I de flesta fall används forskningmodeller med råttor som försöksdjur men en ny billigare och enklare modell har fångat forskarnas intresse, nämligen zebrafiskmodellen. Zebrafiskarna liknar oss människor tillräckligt mycket, både genetiskt samt fysiologiskt, för att kunna användas för framtagning av läkemedel för människor. De är dessutom billigare och enklare att hantera än råttor. Används dessutom yngel istället för vuxna zebrafiskar kan kostnaderna reduceras ytterligare och det blir ännu lättare att göra studier i stora skalor. Detta är gynnsamt då man eftersträvar en så stor testgrupp som möjligt. Vill man testa läkemedel på zebrafikar går det genom att helt enkelt tillsätta läkemedelssubstans i vattnet då zebrafiskarna absorberar subsansen genom gälarna, vilket gör det ännu enklare att använda de inom läkemedelsforsning. En anledning till att zebrafiskyngel inte använts till forskning av autism än så länge är att det hittills har varit oklart om zebrafiskarna har något socialt beteende när de är yngel. Detta har vi valt att studera genom att testa socialt beteende hos zebrafiskyngel som var mellan 8 till 24 dagar gamla. Metoden gick ut på att fiskarna fick simma i kanaler bredvid varandra. I kanalerna kunde fiskarna själva bestämma om de ville befinna sig där de kunde se de andra fiskarna eller inte. Valde de att befinna sig där de kunde se andra fiskar antogs det att de var sociala. Valde fiskarna däremot att befinna sig i den isolerade delen av kanalen antogs det att de inte var sociala. Studiens resultat visade att fiskarna som var från cirka 14 dagar och uppåt var sociala. Resultaten visade också att fiskarna blev mer sociala ju äldre de blev. Experimentet måste dock upprepas i ännu större skala för att resultatet ska kunna ses som giltigt. Kan resultatet stödjas i ett annat, större försök innebär det då att vi har en forskningmodell där man enkelt och billigt kan testa många försöksdjur samtidigt. Det innebär också, i och med att antalet försöksdjur kan ökas, att resultaten kommer att bli mer trovärdiga än om forskningmodeller som bara klarar av färre antal djur hade använts. Genom att behandla fiskarna med olika substanser kommer forskare att kunna se hur de substanserna påverkar socialt beteende. När de hittat de substanser som påverkar socialt beteende kan nya läkemedel utvecklas för att testas på människor. Lyckas detta kommer autister och deras anhöriga äntligen kunna få en lättare vardag.

18

Neonatal sepsis med fokus på risker och fördelar med antibiotika behandling hos nyfödda barn

Mina Alyass

Handledare: Michael Axelsson, Inst. f. Biologi och Miljövetenskap

Sepsis även kallad för blodförgiftning är en allvarlig infektion som kan orsakas av bakterier, virus, parasiter och jästsvampar och som kan drabba såväl vuxna som barn. Kroppen svarar på infektionen brukar delas in i en tregradig skala där sepsis kan övergå till svår sepsis och septisk chock. Både svår sepsis och septisk chock brukar utmärka sig i form av organ- och cirkulationssvikt där organen slutar fungera som de ska. Vanligtvis visar sig symtomen relativt snabbt i form av feber, svårighet att andas och hjärtklappning. Hos nyfödda barn kan man även se symtom som bristande aptit, kräkningar och någon form av centralnervös påverkan. Vid diagnostiseringen av sepsis bör ett antal kriterier uppfyllas. Bland annat måste patienten ha en förhöjd eller sänkt kroppstemperatur, förhöjd puls och ett ökat antal vitablodkroppar i blodet. Diagnostiseringen sker också med hjälp av blododling, där man säkerställer vad det är som har förorsakat infektionen. Med hjälp av detta kan man därefter sätta in lämplig behandling. Behandlingen kan bland annat infatta läkemedel som till exempel antibiotika och antivirala läkemedel för att antingen behandla bakteriell eller virus orsakad sepsis. Även näringsstöd och syrgasbehandling är relativt vanligt som tilläggsbehandling för att behandla symptomen. Sepsis är ett relativt vanligt tillstånd som har en dödlig utgång i ca 30 procent av fallen trots insättning av lämplig behandling. Bland annat har sepsis hos nyfödda barn visat sig vara en av de ledande dödsorsakerna globalt. Uppskattningsvis beräknas sepsis hos nyfödda barn ligga på en dödlighet mellan 30 till 50 procent i främst utvecklingsländer.

Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vilka risker och fördelar det finns med olika antibiotika behandlingar vid bakteriell orsakad sepsis hos nyfödda barn. Sammanlagt är litteraturstudien byggd på 8 vetenskapliga artiklar publicerade mellan 1984-2014. För att besvara syftet studerades vilka risker och fördelar olika antibiotika kombinationer hade i de olika studierna. Resultaten visade att antibiotika användningen hos nyfödda barn med en bakteriell orsakad sepsis ökade chanserna att tillfriskna. I de fall där man kunde se en ökad dödlighet, kunde det bland annat bero på fel val av antibiotika och antibiotika resistens där bakterierna blivit motståndskraftiga mot den aktuella antibiotikabehandlingen. Man kunde även se en ökad dödlighet bland nyfödda barn som var förtidigt födda och hade en låg födelsevikt under 1500g. Andra bidragande faktorer kunde vara förlossningsrelaterad sepsis som utvecklas under de första levnadstimmarna.

Sammanfattningsvis kan man dra slutsatsen att antibiotika användningen har bidragit till en ökad överlevnad bland nyfödda barn med en bakteriell orsakad sepsis. Man nämner även att riskerna med en ökad antibiotika användningen kan öka risken för multiresistens bland olika sorters bakterier vilket kan leda till förödande konsekvenser. Förutom antibiotikaresistens har man även kunnat se en förekomst av jästsvamp infektion vilket kan bero på en rubbning av den bakteriella balansen som antibiotika behandlingen kan förorsaka. Trots detta finns det inga tydliga bevis på vilka risker antibiotikabehandling kan medföra till. Därför är det viktigt att man studerar vilka bieffekter antibiotikaanvändningen kan ha både under lång och kort sikt.

19

Reglering av astrocyternas glutamattransportörer – En möjlig farmakologisk behandling för att minska alkoholkonsumtion?

Blerina Balaj

Handledare: Louise Adermark

Astrocyternas funktioner har under senare år varit av stort intresse för kunskapsutvecklingen om hjärnan. Man vet numera att nervcellerna inte är de enda cellerna att betraktas som funktionella i detta komplexa system, utan att astrocyterna också besitter en betydelsefull roll i detta område. Astrocyterna ingår i gruppen gliaceller och fungerar som en typ av stödjevävnad för nervcellerna. Astrocyterna är även delaktiga i informationsöverföringen i hjärnan och har visats både reagera på, och påverka, nervcellernas aktivitet. Framförallt besitter astrocyterna en central roll vid reglering av glutamatnivåerna, vilka har stor betydelse för de kognitiva funktionerna i hjärnan. Med sina primära transportprotein GLAST (EAAT1) och GLT-1 (EAAT2) kan astrocyterna ta upp glutamatet från synapsområdet och omvandla det till glutamin.

Preklinisk forskning visar att astrocyternas funktioner påverkas av alkohol. Kronisk reglering av astrocyternas glutamatupptag påverkar både alkoholkonsumtion och den belönande känslan av alkohol. Vidare tros dessa processer involvera hjärnans endocannabinoid (eCB)-system som är en ytterst viktig komponent för belöning och etablering av nya vanor. Syftet med denna in vitro-studie var därför att utvärdera om blockering av astrocyternas glutamattransport kan leda till förändrad neuronal funktion och reglerad eCB-signalering i hjärnregionerna prefrontala cortex och dorsala striatum som tidigare kopplats till belöning och beroende.

Studien bygger på elektrofysiologiska fältmätningar i akutisolerade hjärnslicer från råtta. Den neuronala aktiviteten kunde studeras genom att man elektriskt aktiverade axoner från glutamaterga neuron vilket ledde till synkroniserad transmittor frisättning. Excitatorisk postsynaptiska potentialer (EPSP) kunde på så sätt mätas när glutamaterga receptorer aktiverades, och detta resultat kunde användas som ett mått på den glutamaterga neurotransmissionen i hjärnslicen.

Våra data visar att blockering av astrocyternas glutamatupptag genom att selektivt inhibera transportprotein GLAST (EAA1) och GLT-1 (EAA2) med TBOA, minskar aktiviteten något i hjärnslicerna oberoende av hjärnregion. Blockering av glutamatupptaget visade sig också förhindra aktivering av cannabinoid 1-receptorer, vilka aktiveras av eCB-systemet. Det blockerade glutamatupptaget hos astrocyterna kan eventuellt påverka glutamatfrisättningen, vilket visats vara en kritisk komponent för eCB-signaleringen i hjärnan. Vidare forskning krävs för att förstå mekanismerna bakom detta, men man vet dock att om eCB-signaleringen påverkas så medför det att utvecklandet av ett beroende till viss del också influeras. Ytterligare ett försök utfördes med TBOA för att ta reda på om effekten av alkohol påverkade neurotransmissionen i prefrontala cortex. Resultaten visade inga effekter. Detta indikerar att även om djur som inte har transportören dricker mindre alkohol, så beror det i alla fall inte på utebliven effekt på den glutamaterga signaleringen i denna hjärnregion.

De data som presenteras i denna studie visar att astrocyternas glutamattransportörer påverkar den neuronala funktionen, men att dessa också kan reglera eCB-signaleringen i hjärnregioner som tidigare kopplats till belöning och beroende. Astrocyterna kan därmed ses som en möjlig angreppspunkt för att farmakologiskt dämpa alkoholintaget hos alkoholister. Med tanke på astrocyternas betydande roll i andra neurologiska sjukdomar kan våra fynd vara av intresse även för andra forskningsområden såsom exempelvis Schizofreni och Alzheimers sjukdom.

20

Salttolererat vete – ett medicinskt hopp för ett fattigt land

Tara Mahmud Zada

Handledare: Henrik Aronsson, Inst. f. Biologi och Miljövetenskap

I Bangladesh bor det 160 miljoner invånare varav 16,7 % av invånarna är undernärda vilket motsvarar ca 26 miljoner invånare. Ytan invånarna bor på motsvarar en tredjedel av Sveriges yta. Bangladesh drabbas årligen av tropiska cykloner och monsuner som leder till översvämningar. Översvämningarna leder i sin tur till att jordbruksmark får för hög koncentration av salt vilket gör att det blir olämpligt att odla på. För hög salthaltig odlingsmark innebär att viktiga sädesslag t.ex. vete inte kan växa och blomma utan dör.

Av den anledningen ville man arbeta med att ta fram något sädeslag som kunde tolerera hög salthalt som kunde odlas i Bangladesh. Varför man valde just att arbeta med att hitta fram salttåligt vete är för att vete inte kräver mycket vatten och har mer näringsämnen jämfört med andra sädeslag.

För hög saltkoncentration i odlingsmark leder till att priserna på mat ökas samtidigt som befolkningen växer och behovet är mer. Befolkningen växer alltmer och de sociala klyftorna visas allt tydligare. De fattiga har inte råd att köpa mat vilket leder till att stor grupp i lägre klassamhället blir undernärda.

De undernärda har många sjukdomar som följd av brist på viktiga näringsämnen som proteiner, jod, järn, zink, folsyra m.m. Dessa näringsämnen är viktiga eftersom de behövs för att bilda enzymer, hormoner och andra typer av substanser som kontrollerar tillväxten, immunsystem, reproduktion samt utveckling hos barn. Under hjärnans utveckling när man drabbas av jodbrist kan det leda till grava psykologiska och fysiska funktionshinder. Anemi och trötthet orsakas av järnbrist. Blindhet och dåligt immunförsvar orsakas av A-vitaminbrist. Ryggmärgsbråck och låg födelsevikt hos nyfödda orsakas av folsyrabrist.

Bristsjukdomar kan förebyggas om man tar fram modifierat vete som tål hög saltkoncentration. Hur man tar fram det är genom att behandla bangladeshisk vete med en kemisk substans vars egenskap är att skapa förändringar i vetets DNA. Dessa förändringar sker naturligt men kemiska substansen skyndar på processen. Förändringarna sker slumpmässigt och man lägger inte till DNA sekvenser samt tar bort det för att det ska klassas som genmodifiering. Alltså är detta typ av experiment är inte klassad som genmodifiering.

Under dessa 10 veckor har man testat att odla olika typer av vetelinjer som har blivit utsatt för denna kemiska substans. Det finns ca 2000 vetelinjer och man har hunnit testa 1800 vetelinje. Man valde att odla 5 veten av samma linje i speciella plattor med näringsämnen i för att kunna gro. Dessa plattor hade även en bestämd koncentration av salt, vilket är 200 mM. De plattor som överlevde och groddades har man valt att arbeta med i framtiden med en högre saltkoncentration

Av dessa 1800 vetelinjer som har testats har man sett att det finns 52 vetelinjer som visade gott resultat vilket är ca 3 %. Vad som anses vara gott resultat är när minst 50 % av veten har groddats och några av dessa veten nådde upp till 90 % groning. Man hoppas på att hitta en vetelinje som överlever högre saltkoncentration som kan tillämpas i Bangladesh och ett steg närmare att förebygga bristsjukdomar och svält.

21

Rosenrot som naturläkemedel och adaptogen

Sarah Wiik Hultén

Handledare: Åslög Dahl, Inst. f. Biologi och Miljövetenskap

Rosenrot lindrar trötthet, stress och ökar prestationsförmågan. Det menar svenska Läkemedelsverket, som godkänt rosenroten som traditionellt växtbaserat läkemedel. Sarah Wiik Hultén har gjort en sammanställning av studier som undersöker läkemedlets effekt. Rosenrot är i Sverige ett godkänt traditionellt växtbaserat läkemedel. Den säljs bland annat under produktnamnen Artic root och Adapt Life i Sverige. Rosenrot anses motverka till exempel trötthet, lindrig oro, svaghetskänsla och irritabilitet, symtom som kan uppkomma vid stress. Den har även en adaptogen effekt. Det innebär att läkemedlet hjälper kroppen att klara av negativ påverkan från miljön och minska skada som kan uppstå i kroppen vid stress. Wiik Hulténs arbete hade som syfte att undersöka vilket stöd som finns i forskningen för rotenrotens verkan och vad som legat till grund för det svenska Läkemedelsverkets beslut om godkännande. Traditionellt växtbaserade läkemedel (TVL) är ett läkemedel som innehåller verksamma beståndsdelar av ett eller flera material som är växtbaserade. För TVL bedöms kvaliteten, säkerheten och effekten på produkten genom att utvärdera den traditionella användningen av växtmaterialet. Användningen ska vara dokumenterad i 30 år. Av dessa ska vara 15 år från Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Materialet till Wiik Hulténs examensarbete var forskningsrapporter. Sökningar i databaser gav ett stort antal studier, som bedömdes utifrån forskningsinriktning. Ett urval gjordes av studier som handlar om verkan vid stress och trötthet. Resultatet från hennes rapport visar att det finns bevis för det som rosenrot marknadsförs för. I många av de studier som har analyserats finns det väl genomförda undersökningar som pekar på att rosenrot lindrar både stress, depression, trötthet och mental prestationsförmåga. I de studier som analyserades fann man till exempel att försökspersoner som fått rosenrot inte kände sig lika utmattade och att det finns möjlighet att använda rosenrot i behandling mot depression och sjukdomar på nervsystemet. Man kunde även hämma anorektiska symptom som uppstått pågrund av stress och denna upptäckt skulle kunna vara bevis för att rosenrot har antistresseffekt. I en undersökning testade man om en enkel dos av extrakt från rosenrot kunde påverka mental prestationsförmågan till exempel uppmärksamhet, snabbhet och noggrannhet hos trötta individer, som skulle utföra stressande kognitiva uppgifter. Den mentala prestaionen ökade hos gruppen som fått substansen jämfört med gruppen som fick placebo. Gruppen som fick läkemedlet hade lägre andel fel i sina uppgifter, vilket indikerade att det kunde öka noggrannhet och kvalitet i arbetet. I en annan undersökning fick man resultaten att rosenrot hade en tydlig antidepressiv effekt. Man kunde se en minskning av depressionen samt en lindring av andra symptom, såsom emotionell instabilitet och sömnlöshet. I ett experiment på möss undersökte man rosenrotens effekt på centrala nervsystemet. Det visade sig att extraktet hade antidepressiv och ångestdämpande effekt samt adaptogen effekt på mössen. Ytterligare en iakttagelse var att det i princip inte fanns några biverkningar av rosenrotpreparat. En artikel pekade dock på att för höga doser av rosenrot kunde förändra röda blodkroppars form.Vidare kunde Wiik Hultén dessutom konstatera att övriga studier av rosenrot, som inte handlade om depression och trötthet, gav flera intressanta resultat. Flera av studierna pekaade på att användningsområdena kan vara fler. Bland annat har man påvisat positiva effekter vad gäller bröstcancer, diabetes, Parkinsons sjukdom och Alzheimers sjukdom. Studier har också genomförts på hur rosenrot kan skydda mot oxidativ stress, det vill säga när det bildats för mycket oxiderande ämnen i kroppen jämfört med vad kroppens antioxidanter kan skydda mot. De flesta forskare ense om att ytterligare forskning krävs för att med säkerhet kunna fastställa effekterna. Sammanfattningsvis kan sägas att Wiik Hulténs rapport visade att få studier beskriver negativa effekter av rosenrotspreparat. Den övervägande andelen av studier ger stöd till Läkemedelsverkets beslut om att godkänna rosenrot som traditionellt växtbaserat läkemedel.

22

Arseniks påverkan på cytocellskelettet hos Saccharomyces cerevisiae. Vilken fenotyp får jästmutanter med ursprung från Saccharomyces cerevisiae om man ersätter dess cysteiner i aktinskelettet med alanin?

Emma Dahl

Akut promyeloisk leukemi APL är en ovanlig typ av blodcancer som beror på att en speciell typ av vita blodkroppar inte kan differentiera och mogna. Symtomen är likartade som hos andra typer av leukemier så som anemi och ett lågt antal vita blodkroppar vilket gör att man känner sig trött, svag och lättare får infektioner. En av de viktigaste symtomen är att man får ett lägre antal blodplättar, detta ger en ökad benägenhet att blöda och obehandlat leder sjukdomen ofta till en dödlig hjärnblödning.

APL orsakas av att två gener, PML och RARα förs samman och bildar en ny gen PML/RARα. Den nya fusionsgenen bildar sedn proteiner som tillsammans med andra proteiner gör så att transkriptionen av DNA hindras, alltså att DNA inte kan läsas av. Detta hindrar att cellen mognar och det blir då en ansamling av omogna vita blodkroppar.

Sjukdomsförloppet är snabbt men om den upptäcks i tid är APL oftast lättbehandlad med ATRA, men vid svårare fall samt vid återfall har man sedan 2000 börjat behandla patienter med arsenik. Det mest använda läkemedlet är Trisenox som innehåller arsenik trioxid. Vid låga koncentrationer hindrar arsenik att Pml/Rarα proteinet kan sammarbeta med andra proteiner och detta gör så att cellen får en chans att mogna.

Vid högre koncentraioner kan arsenik orsaka att cellen utför apoptos, vilket betyder att cellen dör. Detta är inte specifikt för APL och därför har arsenik även börjat testas som behandling för andra sorters cancer.

Trots att arsenik används som behandling är det känt att arsenik är ett toxiskt ämne som kan orsaka olika former av cancer och man har sett att detta nog beror på att arsenik kan påverka cellens aktinskelett och orsaka en omorganisering av aktinet vilket i sin tur leder till cellskador. Dock vet man inte hur det går till men man misstänker att arsenik binder in till cysteiner, en sorts byggsten, i aktinet och detta är en mycket viktig process att lära sig mer om för att kunna öka förståelsen om hur arsenik kan ge cellskador och cancer.

Man har nu testat arsenik känsligheten hos specifika jästmutanter, där vissa av cysteinerna i aktinet har bytts ut mot andra byggstenar. Resultaten visar att det kan finnas en ökad känslighet för arsenik hos vissa av mutanterna vilket visar på att det kanske finns två specifika cysteiner som är viktigare för cellens känslighet för arsenik.

23

Diffusionscellsförsök – En in vitro metod att studera transdermal läkemedelsadministration

Hanna Hedlund

Handledare: Marica Ericson, Inst. f. Kemi och Molekylärbiologi

Läkemedel kan tillföras direkt på huden i form av salva, gel eller plåster. Hudens uppbyggnad och funktion försvårar för läkemedel att ta sig in i kroppen via huden. Det yttre hudlagret kallas för epidermis. Epidermis består av yttre skiktet stratum corneum, vilket är det huvudsakliga skyddsbarriären. För att man ska kunna mäta den så kallade dermla penetreringen vilket är hur bra ämnen kan ta sig in genom huden, använder man en in vitro metod kallad Franz diffusionsceller. In vitro innebär att man gör studier utanför kroppen, dvs. experimentellt i till exempel provrör. Syftet med denna studie var att ta reda på hur det varierar mellan olika metoder som används för att avlägsna den yttre barriären av epidermis från övrig underliggande hud. Här studeras även hur variationen av mängd av testsubstansen Rhodamin B penetrerat mänsklig hud i diffusionsceller. Huden delas upp för att enbart studera hur yttre hudbarriären påverkar den transdermala transporten. Hud har erhållits från plastik-kirurgen. Två olika typer av tekniker för att dela upp huden har studerats. Den ena metoden genom användning av dermatom som är ett verktyg för hudtransplantation. Med detta hyvlas yttre huden av. Den andra metoden genom värmeseparering. Där sänks huden ner i vatten med en temperatur på 60 grader, efter vilket epidermis enkelt kan dras av. Hudprover placeras i diffusionscell med buffertlösning innehållande en fluorescerande modellsubstans, Rhodamin B. Fluorescerande substans är inte ett läkemedel utan ett ämne som är enkelt att detektera. Diffusionscell som används är byggd så man kan mäta penetrering av substanser till och genom huden i en vätskebehållare. I denna vätskebehållare tar sig substansen som studeras från ena sidan av membranet till den andra sidan. Med hjälp av kalibreringskurvor bestämdes koncentrationen i de olika proven efter 20 timmar. Resultaten efter analys visar spridda resultat av membranens penetrerande koncentration i båda använda tekniker. För penetrerade substans för dermatom epidermis gav ett medelvärde som var hälften av det som gavs för värmeseparerat epidermis. Trots att det påvisar sig ha en dubblering av koncentrationen vid dermatom jämfört med värmeseparation gör den stora spridningen att det inte är en signifikant skillnad mellan de två teknikerna. Detta visas i ett så kallat t-test där ett P-värde på 0,07 anges. P-vägde över 0,05 innebär att de inte är bevis att vara tillräckligt skilda metoder. Det finns här 7 % sannolikhet att de är samma resultat för båda metoderna. Kp, permeabilitetskoefficienten för membranen, är ett värde som beskriver hur lätt huden släpper igenom ämnen. Även där visade en dubblering av värmeseparerade epidermis jämfört med dermatom epidermis. Sammanfattningsvis visade detta att det är en variation av penetrationen genom epidermis i båda använda tekniker. Trots att det påvisar sig ha en dubblering av koncentrationen vid dermatom jämfört med värmeseparation gör den stora spridningen att det inte är en signifikant skillnad. Det är därför svårt att avgöra vilken teknik som anses vara den bästa enbart utifrån resultaten. Däremot rekommenderas värmeseparationen utifrån dess enklare metod och hanterbarbarhet. Förutsättningar för att utveckla nya och bättre dermala läkemedel har härmed dragits slutsats om vilken teknik som bör användas i framtida studier inom området på grund av enklare handhavande.

24

Psoriasisbehandling Acitretin, UVB-ljusbehandling och kombinationsbehandling

Victoria Boman

Handledare: Marica Ericson. Inst. f. Kemi och Molekylärbiologi

Psoriasis är en kronisk hudsjukdom. Det betyder att trots att man kan bota symtomen så kan man inte bota själva sjukdomen. Det finns olika typer av psoriasis och olika personer får olika mycket symtom. Den vanligaste typen av psoriasis heter plackpsoriasis och visar sig som röda, inflammerade hudområde där huden flagnar. Orsaken till att eksemen bildas är att hudcellerna mognar alldeles för snabbt. Då hinner inte de gamla döda hudcellerna i det yttersta hudlagret att lossna innan fler döda hudceller har bildats under. Lagret med gamla döda hudceller blir då alldeles för tjockt och eksem uppstår. Det finns även andra typer av psoriasis förutom plackpsoriasis, till exempel kan man få psoriasis i hårbotten eller i naglarna eller en typ av psoriasis som kallas för invers psoriasis. Skillnaden mellan invers psoriasis och plackpsoriasis är att invers psoriasis inte fjällar som plackpsoriasis gör. Den typ av behandling som brukar användas vid mild psoriasis är läkemedel som kan smörjas på huden. De vanligaste som brukar användas är så kallade glukokortikoider. Glukokortikoider kan även kallas för kortison och har en antiinflammatorisk effekt. De läkemedlen gör så att inflammationen i huden minskar. Kortison finns i olika styrkor och anpassas efter hur svåra eksemen är. Det finns även Vitamin D3-derivat som också smörjs på huden. De minskar hastigheten som hudcellerna mognar och minskar därför uppkomsten av eksem. Dessa två behandlingar brukar fungera bra vid behandling av eksem av mild grad. Vid eksem som är större och mer inflammerade kan man istället behöva behandla med systemiska läkemedel eller ljusbehandling. Systemiska läkemedel är läkemedel som kan tas som en tablett eller ges med en spruta direkt in i blodet. Ljusbehandling innebär att hudområdet med eksemet belys med ett ljus som har en speciell våglängd som gör så att inflammationen i huden minskas. Våglängden på det ljuset ligger i UV-området. Ljus i de våglängderna finns även i naturligt solljus. I denna litteraturstudie har studier om behandling med UVB-ljus studerats. Även studier där det systemiska läkemedlet acitretin används har studerats, samt kombinationsbehandling med dessa två behandlingar. Totalt studerades 11 artiklar. Ur dessa sammanställdes för- och nackdelar med de respektive behandlingarna. Det finns olika för och nackdelar med de två olika behandlingstyperna till exempel kan acitretin vara fosterskadande och är en behandling som kräver noga kontroll av sjukvårdspersonal. Behandling med UVB-ljusstrålning kan göra så att huden blir brännskadad om behandlingen ges för ofta och under för lång period. Sammanställningen av de olika behandlingstypernas behandlingsresultat visade att behandling med enbart acitretin gav likvärt resultat som endast UVB-ljusbehandling. När de två behandlingstyperna gavs tillsammans var det högre andel personer som fick bra resultat av behandlingen än när behandlingarna gav var för sig. Studierna pågick under olika lång tid. Generellt sett gav de studier som pågick längre tid bättre behandlingsresultat. Eftersom psoriasis varierar mycket från person till person måste behandlingen anpassas specifikt efter varje persons behov, så det går inte att generalisera och säga att kombinationsbehandlingen är bäst för alla patienter. Dock visade genomgången av artiklarna att störst andel personer fick bra effekt av den behandlingen jämfört med de två andra behandlingarna var för sig.

25

SSRI vs. placebo: effektjämförelse bland äldre deprimerade individer

Sara Charafeddin

Syftet med denna studie var att kolla närmare på effekten av SSRI-preparat (antidepressiva läkemedel) jämfört med placebo hos äldre (65 år och äldre) deprimerade patienter. Idag är SSRI första linjens preparat bland både yngre och äldre med hänsyn till dess effektivitet, säkerhet och tolerans. Depression bland äldre är associerat med ett flertal problem så som dålig livskvalitet, kognitiv försämring, ökat behov av sjukvård och hemhjälp samt självmordsbenägenhet. Förekomsten av depression är ungefär 10 % och anses vara ett växande samhällsproblem med tanke på längre livslängd och den växande åldersgruppen. Tyvärr finns för närvarande väldigt få studier som inkluderar just äldre individer. Forskningen är begränsad då äldre är känsligare för behandlingar och det finns därmed brist på vetande kring depression bland denna åldersgrupp. Tyvärr går många äldre deprimerade individer obehandlade och odiagnostiserade då depression ses som ett normalt tillstånd som uppstår med åldrandet. I många fall uppträder de depressiva symptomen i form av fysisk nedsättning, så som smärta och trötthet, snarare än psykisk nedsättning/nedstämdhet, jämfört med yngre personer. Äldre individer med depression kan, precis som yngre individer, behandlas med antidepressiva läkemedel. Behandlingen kan dock försvåras på grund av att äldre ofta har multipla diagnoser, använder flera läkemedel samtidigt, samt har åldersrelaterad förändringar i metabolismen/ämnesomsättningen av läkemedel. Detta ökar risken för läkemedelsinteraktioner samt negativa biverkningar.

Resultat från ett tiotal kliniska studier som utförts i syfte att jämfört effekten av olika SSRI-preparat mot placebo bland äldre deprimerade personer sorterades fram. För att få med så ny information som möjligt användes enbart studier som gjorts under det senaste årtiondet. Dessa granskades och jämfördes mot varandra.

Efter noggrann undersökning av och jämförelse mellan ett flertal kliniska studier, kan slutsatsen att SSRI-preparat har signifikant högre effekt samt svars- och remissionsgrad bland äldre deprimerade individer jämfört med placebo dras. Det visade sig även att preparaten har milda och godtagliga bieffekter eller inga alls. Olika studier skiljer sig från varandra i bl.a. duration, inkluderingskriterier samt behandlingstyp och dos. Studier som pågick under lägre tid kunde undersöka effekten av långtidsbehandling. Större urvalsgrupp medförde till erhållandet av rimligare resultat. Behandling med olika doser fastställer doseringen, som bör användas, vilken kan vara svårbestämd bland äldre. Dock tyder samtliga erhållna resultatdata på att effektiviteten och förbättringsgraden av SSRI-preparat är betydligt högre jämfört med placebo bland äldre individer. Metoden som användes för att mäta graden av depressiva symptom i samtliga studier var användning av olika mätskalor innan behandlingarna sattes igång, under behandlingstiden samt vid studiernas slut. Dessa mätskalor, som ofta används i kliniska studier och till viss del inom psykiatriska mottagningar, har sina begränsningar och kan försvåra jämförandet då de har fokus på olika symptomutfall. Studieresultaten gynnar farmakologisk behandling av depression bland äldre patienter.

Dessa resultat kan användas för att värna om farmakologisk behandling av depression bland äldre personer för att uppnå bättre livskvalité och slippa de depressiva symptomen. Äldre bör söka vård för sina besvär och kognitiva försämringar och åtgärda dem, istället för att ta de för givet som en naturlig del av åldrandet. Just SSRI-preparat är relativt selektiva, vilket betyder att risken för interaktioner på grund av samtidigt intag av andra preparat är minimal. Preparaten visade sig vara effektiva, väl tolererade och säkra.

26

ACE-hämmares effekt på hjärt- och kärlsjukdomar – En jämförelse av hypertonipatienter med och utan typ 2 diabetes

Hilda Dahlberg

Handledare: Erik Sandblom. Inst. f.Biologi och Miljövetenskap

Ca en tredjedel av Sveriges vuxna befolkning har högt blodtryck, även kallat hypertoni. Blodtryck är det tryck som uppstår i blodkärlen när blodet drivs från hjärtat ut i kroppen och tillbaks igen. Ligger trycket över 140/90 mm Hg så har man högt blodtryck. 140 står för övertrycket (systoliska) som är när hjärtat drar ihop sig och pumpar ut blodet, då är trycket som högst. 90 står för undertrycket (diastoliska) och är när hjärtat slappnar av och fylls med blod igen, då är trycket som lägst. Hypertoni ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar som t.ex. hjärtinfarkter och strokes. Hos personer med typ 2 diabetes är det dubbelt så vanligt med högt blodtryck än hos dem utan. Vid typ 2 diabetes producerar kroppen för lite insulin. Kroppens celler är beroende av socker för att fungera och det är insulinet som hjälper det in i cellerna. Vår livsstil är en stor anledning till att hypertoni är så vanligt och det beror främst på fetma/övervikt.

Det blodtryckssänkande läkemedlet ACE-hämmare utgör idag en av de vanligaste behandlingarna mot hypertoni. I denna studie så undersöktes det ifall ACE-hämmare har samma effekt hos hypertonipatienter med eller utan typ 2 diabetes för att skydda mot hjärt- och kärlsjukdomar.

Studien är ett litteraturarbete där tio stycken vetenskapliga originalartiklar har använts. En originalartikel är där författaren för första gången beskriver resultatet från ett forskningsarbete. De valda artiklarna innehåller alla studier med läkemedlet ACE-hämmare hos antingen patienter med bara hypertoni (kontrollgrupp) eller hos patientgruppen med både hypertoni och typ 2 diabetes (diabetesgrupp). För att besvara syftet så undersöktes antal hjärtinfarkter och strokes per år efter behandlingen med ACE-hämmare samt hur mycket patienternas blodtryck sänktes.

Antal fall av hjärtinfarkter per år var vanligare i diabetesgruppen. Däremot var förekomsten av strokes lika vanligt förekommande. Av 6769 patienter i diabetesgruppen fick 1,6 % per år en hjärtinfarkt och 0,8 % per år en stroke. Av totalt 17227 patienter i kontrollgruppen fick 0,7 % per år en hjärtinfarkt och 0,8 % per år en stroke. ACE-hämmarna verkade däremot ha en större blodtryckssänkande effekt hos kontrollgruppen. Deras blodtryck sjönk från 155/91 mm Hg till 140/83 mm Hg. Hos diabetesgruppen sjönk det från 149/87 mm Hg till 139/79 mm Hg. Den procentuella blodtrycksminskningen i både systolisk (under)- och diastoliska(över) blodtrycket var alltså störst i kontrollgruppen.

Den här litteraturstudien visar att ACE-hämmare har olika effekt mot hjärt- och kärlsjukdomar hos hypertonipatienter med och utan typ 2 diabetes. I diabetesgruppen drabbades procentuellt nästan dubbelt så många av en hjärtinfarkt än i kontrollgruppen. Däremot var förekomsten av strokes densamma i de två olika grupperna. Genom rätt behandling och en bra livsstil kan risken för hjärt- och kärlsjukdomar minska.