Malmö högskolaLärande och samhälleIndivid och samhälle

Examensarbete15 högskolepoäng

Religionsfrihet och skolpliktEn kvalitativ studie med lärare och rektorer

Freedom of religion and compulsory schoolingA qualitative study with teachers and principals

Theresia NorbergElin Dunér

Lärarexamen 270 hp, 330 hpReligionsvetenskap och lärarande4 november 2014

Examinator: Erik Alvstad

Handledare: Anders Lindh

1

Sammanfattning

Syftet med studien var att ta reda på hur lärare och rektorer på två kommunala skolor i Malmö

ser på religionsfrihet i relation till skolplikten. Vi analyserade hur mötet mellan religionsfrihet

och skolplikt ser ut i praktiken, utifrån rektorernas såväl som lärarnas perspektiv. Vi undersökte

också hur lärare och rektorer ser på skolplikten och religionsfriheten i förhållande till de lagar

och förordningar som finns. Vi genomförde en kvalitativ, ostrukturerad intervju med två lärare

och två rektorer på vardera skola.

Vi kom fram till att relationen mellan skolplikten och religionsfriheten såg olika ut mellan

lärare och rektorer. En av rektorerna menade att relationen bestod utav en konflikt. Överlag var

rektorer och lärare osäkra på i vilka situationer man kan låta en elev bli befriad från

undervisningen på grund av religiösa skäl. Vi ansåg då att det behövdes tydligare exempel som

komplement till skollagen.

Vidare såg vi att lärare och rektorer definierade religionsfriheten som rätten till religion. Vi

kunde se att detta genomsyrade undervisningen och skolgången, då tyngdpunkten låg på alla

elevers rätt till religion.

Resultatet visade även att skolplikten definierades som en plikt för eleven att gå i skolan,

medan man bortsåg ifrån att enligt lagen ska skolplikten innebära en rättighet för alla barn.

Nyckelord: Skolplikt, religionsfrihet, befrielserätt

2

Innehållsförteckning

Sida

1. Inledning 5

2. Syfte och problemställning 6

3. Metod 7

3.1 Metodreflektion 7

3.2 Urval och begränsningar 7

3.3 Intervjuprocess 83.3.1 Intervjufrågor 8

4. Litteraturgenomgång 10

4.1 Religionsfrihet, vad är det? 104.1.2 Religionsfrihetens historia i Sverige 11

4.1.3 Vår egen första religionsfrihetslag 13

4.2 Internationell lagstiftning om religionsfrihet 154.2.1 FN: Om mänskliga rättigheter 15

4.2.2 Europakonventionen: Den mest överordnande av dem alla 17

4.3 Religionsfriheten i skolan 184.3.1 Den konfessionslösa skolan och religionsfriheten 22

4.4 Skolplikt i teorin 224.4.1 Skolplikten enligt Barnkonventionen 24

4.4.2 Undantag från skolplikten 25

4.5 Tidigare forskning om skolplikt och religionsfrihet 27

5. Resultat och analys 29

5.1 Analys av intervjuerna 295.1.1 Skola A, Lärare 1 29

5.1.2 Skola B, Lärare 2 31

3

5.1.3 Skola A, Rektor 1 32

5.1.4 Skola B, Rektor 2 35

6. Diskussion och slutsatser 38

6.1 Likheter och skillnader mellan lärare och rektorer 38

6.2 Sammanfattade slutsatser 40

6.3 Kritik av studien 43

7. Litteraturreferenser 44

4

1. InledningDagens skola är mångkulturell vilket bland annat innebär att skolan består av individer med olika

religiösa identiteter. Skolan är inte längre konfessionell som lär ut och genomsyras av endast en

religion, kristendomen som den tidigare har varit under lång tid i Sveriges historia.

Religionsfriheten ska gälla även i skolan, både rätten till att få utöva sin religion men också

rätten att avstå från religion. Detta kan sättas i relation till den gällande skolplikten då ett flertal

debatter bland annat har behandlat rätten att få bära slöja, att föräldrar inte vill tillåta sina barn att

delta i exempelvis simundervisningen eller under sexualkunskapen.1

När vi lyssnade på ett klipp från Sveriges radio som handlade om ifall religionsfriheten ska gå

före skolplikten blev det tydligt att Ulrika Lindmark, som är jurist på skolverket, ansåg att

barnets rätt till utbildning alltid ska gå före föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.2 Vi

ställde oss då frågan om hur relationen mellan religionsfrihet och skolplikt ser ut i skolorna och

vilka argument lärare och rektorer använder sig av när en elev inte vill delta i något

undervisningsmoment på grund av religiösa skäl. Som blivande religionslärare var vi

intresserade av hur lärare och rektorer tolkar religionsfriheten och skolplikten i förhållande till de

lagar och förordningar som finns.

Detta är av stor vikt för vårt yrke, då många skolor idag har elever från alla olika länder och

kulturer. Vi vill därför se hur rektorer och lärare tillämpar de här lagarna kring religionsfrihet och

skolplikt i praktiken.

1 Reutherberger, Lena & Åbinger, Emma. ”Mötet mellan religionsfrihet och skolplikt i den svenska skolan.” Malmö högskola, lärarutbildningen, 2009. 3-4. 2 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel=3243159, kontrollerat den 20/10, klockan 13:00.

5

2. Syfte och problemställning

Syfte:

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur två lärare och två rektorer ser på religionsfrihet i

relation till skolplikten. Vi vill analysera hur mötet mellan religionsfrihet och skolplikt ser ut i

praktiken, utifrån rektorernas såväl som lärarnas perspektiv. Vi vill därför också undersöka hur

lärarna och rektorerna ser på skolplikten och religionsfriheten i förhållande till de lagar och

förordningar som finns.

Frågeställning:

● Hur definierar lärare och rektorer begreppet religionsfrihet i förhållandet till skolplikten?

● Hur tar sig religionsfriheten uttryck i skolan?

● Vilka argument använder sig lärare och rektorer av gällande undantag från skolplikten?

6

3. Metod3.1MetodreflektionVårt arbete syftar till att förstå hur lärare och rektorer ser på religionsfrihet i relation till

skolplikten och vi har därför valt kvalitativa intervjuer som metod. Vi ville ha en djupare

diskussion med lärare och rektorer för att se hur de arbetar med dessa frågor, ett samtal ger ofta

ett mer utvecklat svar än vad enkäter ger därav vårt val av metod. I intervjun ges respondenten

möjlighet att utveckla sitt svar och vi får en chans att ställa följdfrågor.3 En negativ aspekt av

kvalitativa intervjuer är att de frågor som ställs kan färga respondentens svar och följdfrågor kan

leda respondenten i en viss riktning. Vi har därför valt att göra öppna intervjufrågor där en

tolkning endast har lagts in efter hur samtalet utvecklas, intervjun har en låg grad av

standardisering.4

För att ha mer material att analysera har vi valt att arbeta efter en ostrukturerad intervju

där samtalet har fått styra in frågorna på det respondenten har svarat. Frågorna har varit öppna så

att respondenten har kunnat tolka frågan själv. Efter att respondenten har tolkat frågan har vi

kunnat ställa mer specifika följdfrågor.5

Varje person har intervjuats enskilt eftersom vi vill ha så ärliga svar som möjligt. I en

gruppintervju är det större risk att deltagarna inte säger vad de tycker. De som är vana vid att

prata tar ofta över och de som är tystlåtna försvinner.6

3.2 Urval och begränsningarEftersom syftet med uppsatsen är att analysera hur mötet mellan religionsfrihet och skolplikt ser

ut i praktiken mellan lärare och rektorer så har vi valt att granska två kommunala skolor i

Malmö. Vi har endast valt att fokusera på två skolor för att kunna analysera på ett djupare plan

hur de hanterar religionsfrihet och skolplikt kopplat till de lagar och förordningar som finns. Fyra

intervjuer, med två rektorer och två lärare har genomförts. Tre av de intervjuade var män och vi

intervjuade endast en kvinna. Detta berodde på att det inte var fler kvinnor som ville ställa upp

3 Trost, Jan, Kvalitativa intervjuer, 3., [omarb.] uppl., Studentlitteratur, Lund, 2005, sid. 19. 4 Ibid, 19. 5 Ibid, 20. 6 Ibid, 47.

7

på intervjun. Dock är det inte skillnader mellan könen som vi vill fokusera på i denna

undersökning.

Uppsatsen omfattas inte av någon internationell litteratur eftersom ämnet begränsas till den

svenska skolan, därmed valde vi ingen internationell litteratur.

3.3 IntervjuprocessenVår intervjuprocess har börjat med mail som skickades ut till nio olika skolor i Malmö, varav vi

fick svar av två stycken som var villiga att ställa upp. Vi förklarade att intervjun skulle handla

om religionsfrihet och skolplikt och att de skulle vara anonyma i uppsatsen. Fullständig

anonymitet gick inte att utlova då vi som intervjuar får reda på personuppgifter med mera. Men

däremot informerades respondenten innan intervjun startade att studien är konfidentiell, det vill

säga att vi i uppsatsen inte kommer att avslöja personuppgifter eller annan information som kan

avslöja vem respondenten är. I resultatdelen och analysen används därför fingerade namn på

respondenterna och skolorna kallas för skola A och skola B. Vi ville att respondenterna skulle

vara så anonyma som möjligt för att få fram ärliga svar.7 Vidare informerades respondenten

också om att intervjun endast kommer att användas i vår uppsats och inte för andra ändamål.

Intervjun spelades in med två mobiltelefoner. Inspelningen genomfördes för att vi då på ett

smidigt sätt ska kunna lyssna av tonfall och betoning upprepade gånger efter intervjun. Vi har

valt att endast transkribera enstaka citat från intervjuerna som var relevanta för våra

frågeställningar.

3.3.1 Intervjufrågor

Våra intervjufrågor har varit följande:

1. Hur många elever går det på skolan?

2. Hur länge har du jobbat som lärare/rektor?

3. Hur definierar du begreppet religionsfrihet?

4. På vilket sätt tycker du att religionsfriheten i er skola kommer till uttryck?

5. Vad skulle du säga att skolplikten innebär?

6. Anser du att det finns en relation mellan religionsfrihet och skolplikt?

7 Ibid, 104.

8

7. Följdfråga: Hur ser den relationen ut? Kan de påverka varandra?

8. Kan man se en relation mellan religionsfrihet och skolplikt i praktiken, i er skola?

9. Finns det fall på er skola där elever inte har velat delta på vissa utbildningsmoment på

grund av religiösa skäl?

10. Följdfråga: Om ni inte har haft det tänk ett scenario där en elev exempelvis vägrar att

vara med på religionsundervisning eller inte vill komma p.g.a. fredagsbön.

11. Hur löste ni situationen? Hur skulle ni lösa situationen?

12. Skulle ni vilja berätta vad "befrielse från vissa utbildningsinnehåll" innebär?

13. Följdfråga: Har ni någon gång använt er av detta på er skola, i vilken situation?

14. Hur arbetar ni förebyggande med religionsfrihet och skolplikt?

15. Hur mycket ska skolan anpassa sig till elevers och föräldrars önskemål?

16. Tycker du att er skola är icke-konfessionell?

4. Litteraturgenomgång9

4.1 Religionsfrihet, vad är det? Religionsfriheten innefattar två sidor, en så kallad positiv och en negativ religionsfrihet. Den

positiva religionsfriheten menas rätten till religion och avser friheten att både ha en religion och

att få ge uttryck för den. Rätten att konvertera till en annan religion och från att ha varit icke-

religiös eller osäker på sin tro till att anta en religion innefattas också av den positiva

religionsfriheten. Den så kallade negativa religionsfriheten innebär rätten från religion och avser

friheten att inte ha en religion och att inte behöva bli utsatt av religiösa påtryckningar som inte är

önskvärda. Detta kan till exempel vara religiösa manifestationer i form av religiös klädsel eller

symboler.8

Formuleringen positiv och negativ religionsfrihet kan tyckas vara konstig då det uppfattas

som att den ena sidan skulle vara bättre än den andra men tanken är och det framgår också att

dessa båda sidor tar lika mycket plats i internationell lagstiftning och i religionsfrihetsrättslig

litteratur. Båda har samma utrymme och ingen sätts före den andra, de är två sidor av samma

mynt.9 Dessa två sidor av religionsfriheten kan komma i konflikt med varandra, vilket oftast sker

när friheten till religion visas i yttre former. Dessa yttre former kan röra sig om religiösa

byggnader eller symboler. Det är just denna konflikt som praxis rörande Europakonventionen

oftast handlar om. Denna praxis visar att det oftast är den positiva utövningen som får ge vika för

den negativa sidan, rätten från religion. Vidare resulterar detta i att friheten till och friheten från

religion blir ett nollsummespel där ingen påfallande religiös utövning tillåts överhuvudtaget i till

exempel skolan eller på arbetsplatsen.10

I kapitlet Religionsfrihetens historia i Sverige kommer läsaren att förstå att när

religionsfrihetens historia däremot studeras, så framkommer det att under vissa tider lades fokus

på rätten till religion och i andra fall rätten från religion. Detta ska ses i ljuset av olika händelser

som skett i historien som har påverkat vilken sida som tas i beaktande. I århundraden har den

religiösa enhetligheten, monismen varit förhärskande i flera länder, även i Sverige och när fler

och fler invandrade till Sverige så blev det som en naturlig del att de tar upp kampen för friheten

till religion, att få ge uttryck för sin egen religion helt enkelt. Medan den senare delen av

religionsfrihetens historia snarare har handlat om folks rättigheter angående friheten från

8 Fahlbeck, Reinhold. Bed och arbeta. Om religionsfrihet i arbetsliv och skola. Malmö: Liber, 2011, 185-186.9 Ibid. 10 Ibid., 191.

10

religion.11 Fahlbeck påpekar att det i dagens samhälle är friheten till religion som verkar ha

överhanden, dagligen konfronteras vi med olika religiösa manifestationer både i skolan, på

arbetsplatsen och i vardagen. Det förs debatter om den muslimska slöjan, moskébyggande och

om det kristna korset. Även om det i internationella juridiska systemen hävdas att både den

positiva och den negativa sidan av religionsfrihet ska ha lika mycket utrymme så kan den ena

alltså ta större plats och vara mer närvarande i vardagen och ute i samhället.12

4.1.2 Religionsfrihetens historia i SverigeReligiös tolerans har under Europas historia varit mycket ovanligt. Religionen var då djupt rotat i

samhället och kulturen, avvikelser sågs som ett hot mot hela samhällets existens och religiösa

minoriteter blev därför ofta förföljda. Under 1500-talet så var de trosbekännare som inte tillhörde

protestantismen tvungna att låta sig döpas i den lutherska kyrkan för att få bosätta sig i de

nordiska länderna. Flera sådana konverteringar av judar skedde under 1600- och 1700-talet.13

Sverige var under denna tid ett enhetssamhälle som grundade sig på den evangelisk-lutherska

tron. Att samhället var enig i tron sågs som en grund till ett stabilt samhälle. År 1686 blev denna

princip om religiös enighet lagstiftad, det var inte tillåtet att bekänna sig till någon annan tro än

den evangelisk-lutherska. Ett visst undantag fanns för utländska sändebud som fick fira

gudstjänst med egen präst men endast i avskildhet. Om svenska medborgare valde att inte

tillhöra den evangelisk-lutherska tron så blev straffet landsförvisning och förlust av arvsrätten

vilket innebär att personen går miste om de medborgerliga rättigheterna.14

Under 1700-talet börjar den religiösa toleransen skymta fram något, även om det fortfarande

var väldigt blygsamt. Under detta århundrade genomfördes religionsfrihetsreformer som främst

berörde de icke-lutherska personers rättigheter som hade invandrat till Sverige. Affärsmässiga

intressen låg bakom denna religiösa tolerans eftersom den utländska arbetskraften gynnade den

ekonomiska utvecklingen i Sverige. Till en början innefattades endast religiös frihet för

reformerta och anglikanska invandrare, denna religionsfrihet infördes år 1741. Först år 1781

infördes den så kallade Toleransdikten som kom att innefatta även katolikernas religionsfrihet.

11 Ibid, 187-190. och Hultman, 87. 12 Fahlbeck, 191-192. 13 Karlsson Pia, Svanberg Ingvar (red.). Religionsfrihet i Sverige. Om möjligheten att leva som troende. Lund: Studentlitteratur, 1997, 9. och Fahlbeck, 186. 14 Hultman Jan. Religionsfrihet. Om jämlikhet i ett mångkulturellt samhälle. Stockholm: Proprius förlag, 1994, 82-83.

11

Toleransdikten gav de kristna invandrarna rätten att bilda egna församlingar, bygga kyrkor och

ha en egen präst. Judereglementet som infördes år 1782 och som gällde fram till 1838 gav

judarna rätten att behålla sin tro men den bestod av mycket snäva regler. De fick endast bosätta

sig och bygga synagogor i vissa städer i Sverige och arbeta inom vissa specifika yrken.

Liberalismens framväxt i Sverige under 1800-talet utökades rättigheterna allt mer, grundlagen

ändrades 1870 och både judar och katoliker fick då fulla politiska rättigheter.15

Under 1800-talet fanns det attityder som speglades i statsmakten som visade tecken på att

religionsfriheten var på väg att finna viss mark i samhället. Det religiöst enhetliga landet verkade

ändras allt mer, i 1809 års regeringsform gick att läsa att konungen skulle: “ingens samvete

tvinga eller tvinga låta utan skydda var och en vid en fri utövning av sin religion, så vitt han

därigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer.”16 Bakgrunden var

upplysningens framtåg i andra delar av världen. Det var dock en stor skillnad i 1809 års

regeringsform i teori och praktik. I praktiken så handlade det i själva verket om frihet från tvång,

tvånget från att till exempel gå i gudstjänst och ta nattvarden och inte någon djupare

religionsfrihet utan de svenska medborgarna var fortfarande tvingade att tillhöra det kristna

samfundet.17

År 1858 kunde medborgare fritt utöva sin religion för då avskaffades konvetikalplakatet som

hade förbjudit folket att anordna enskilda möten för andakt och gudstjänst. Detta förbud infördes

år 1726 för att stoppa den pietistiska läsarväckelse som hade anordnat sammankomster så kallade

konventiklar, vilka inte var populära hos vare sig staten eller kyrkan.

Först år 1860 och 1873 kom Dissenterlagarna som möjliggjorde anmälan om utträde ur

Svenska kyrkan för att istället utöva sin religion i en annan församling. Dock var kravet för

utträde att personen ifråga övergick till ett av statens godkänt kristet samfund. Det var inte så lätt

att gå ur svenska kyrkan, först skulle personen undervisas och varnas av prästen. De kristna

församlingar som var godkända av staten för att nämna några var den fransk-reformerta,

anglikanska, romersk-katolska, katolsk-apostoliska, rysk-ortodoxa och de mosaiska (judiska)

församlingarna samt församlingar inom Metodistkyrkan. I 1873 års dissenterlag mildrades

bestämmelserna något, prästen behövde inte ge några varningar och det blev också möjligt att

övergå till ett samfund som inte var erkänt av staten. Däremot måste den som skulle lämna

15 Ibid., 83-84, 89 och Karlsson, Svanberg (red.), 9-10.16 Karlsson och Svanberg (red.), 11 och Hultman, 84. 17 Hultman, 84.

12

Svenska kyrkan omfattas av en kristen lära. Det kom att dröja ända in på 1900-talet innan det var

möjligt för svenska medborgare att övergå till ett icke-kristet samfund eller att helt välja bort

religionen och inte tillhöra något samfund alls.18

4.1.3 Vår egen första religionsfrihetslagUnder 1900-talet var sekulariseringen och pluralismen rådande i samhället. Under tidigare

århundraden hade reformationer och debatter främst berört den så kallade positiva

religionsfriheten. Vilket innebär i detta sammanhang rätten för dem som hade en annan tro än

den evangelisk-lutherska att fritt få utöva sin tro, det vill säga rätten till religion.19

Under 1900-talet låg den negativa religionsfriheten i centrum, vilken menas friheten från

religion. Ännu var det inte möjligt för svenskarna att helt avstå från att tro. Det kom att dröja

ända fram till mitten av 1900-talet innan det på allvar var möjligt att tala om en allomfattande

religionsfrihet i samhället där båda sidor togs i beaktande, den positiva och negativa sidan av

religionsfrihet. År 1951 infördes Sveriges första heltäckande Religionsfrihetslag. I lagen står

följande:

1. Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets

lugn eller åstadkommer allmän förargelse.

2. Det står envar fritt att för religiös gemenskap deltaga i sammankomst och sammansluta

sig med andra.

3. För offentlig gudstjänst gäller ej andra hinder än sådana som i allmänhet äro stadgade

för sammankomst, till vilken allmänheten har inträde.

4. Ej må någon vara skyldig att tillhöra trossamfund. Åtagande i strid mot denna

bestämmelse vare utan tvekan.

Med trossamfund förstås, förutom Svenska kyrkan, sammanslutning för religiös

verksamhet vari ingår att anordna gudstjänst.20

18 Hultman, 84-86. och Karlsson, Svanberg (red.), 10-11.19 Fahlbeck, 186. och Hultman, 87. 20 Hultman, 87. och Karlsson, Svanberg, 11-13 och http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Religionsfrihetslag-1951680_sfs-

13

År 1974 kom regeringsformen om medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter och

därmed blev religionsfriheten en grundlag. Religionsfrihetens innebörd beskrivs i paragraf sex

som följer: ”frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.”

Grundlagar väger tyngre än alla andra konkurrerande lagstiftningar, det är dock inte tillåtet att

utöva fri- och rättigheterna helt obegränsat. Om utövandet av dessa grundstadgade rättigheter

strider mot det demokratiska samhället kan dem inskränkas.21 Till exempel är den judiska

kosher- och muslimska halalslakten inte tillåten i Sverige, här har djurlagen vägt tyngre än den

grundlagen om de religiösa fri- och rättigheterna. Detta har medfört stora debatter angående

rätten till att fritt få utöva vissa sedvänjor. Detta får konsekvenser bland dessa religiösa grupper

då skäktning är att betrakta som en religiös sedvänja som inte går att utöva på grund av förbudet.

Vilket har resulterat i att muslimer har valt att tillåta att djuret först bedövas och sedan slaktas.

Judar har istället valt att importera koschermat, vilket leder till stora ekonomiska kostnader för

judiskt religiösa individer i vårt samhälle. På detta sätt vägs olika lagar mot varandra, vilket

skapar en debatt som i grund och botten handlar om rätten till och rätten från religion. Vidare bör

påpekas att den bakomliggande faktorn är också att Sverige som är ett sekulariserat land inte ser

på slakt som någon religiös sedvänja vilket däremot judar och muslimer gör, detta grundar sig

alltså på ett utifrån perspektiv där majoriteten är styrande.22

I regeringsformen som infördes år 1974 så var fortfarande Svenska kyrkan statskyrka fram till

år 2000 då stat och kyrka skildes åt. Stat och kyrka är visserligen idag åtskilda men ännu inte

fullt ut, till exempel betalas kyrkoskatt till Svenska kyrkan.23 Detta diskuterar Jonas Alwall i

boken Religionsfrihet. Om jämlikhet i ett mångkulturellt samhälle, där han menar att detta är en

bland flera brister i religionsfriheten i Sverige.

I Sverige får trossamfund statsbidrag som tar sin utgångspunkt i antalet medlemmar. Det är så

kallade invandrarsamfund och frikyrkor som får ta del av detta bidrag. Invandrarsamfund

definieras som ”ett samfund som haft sitt upphov genom invandringen och som till övervägande

delen räknar invandrare till sina medlemmar”. Dessa invandrarsamfund får mindre än 30 procent

1951-680/.

21 Karlsson, Svanberg, 13. och http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Kungorelse-1974152-om-beslu_sfs-1974-152/#K2, kontrollerat 5/10 klockan 13:12.22Karlsson, Svanberg, 13, 78-83 och Hultman, 97. 23Karlsson, Svanberg, 15-16.

14

medan frikyrkor får mer än 70 procent av bidraget. Alwall ser detta som att invandrarsamfunden

är klart ekonomiskt missgynnade i Sverige.24

4.2 Internationell lagstiftning om religionsfrihet

4.2.1 FN: Om mänskliga rättigheterFörenta Nationernas allmänna förklaring 1948 i artikel 18 om de mänskliga rättigheterna är den

överordnade utgångspunkten som religionsfriheten har sitt stöd i. Detta är dock endast en

målsättning för länderna då religionsfriheten har varit svårt att införa överallt i alla länder.

Artikeln lyder som följer:

Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar

frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller

enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och

iakttagande av religiösa sedvänjor.25

Denna allmänna förklaring låg till grund för den internationella konvention om medborgerliga

och politiska rättigheter som FN införde år 1966, i artikel 18 är paragraf 1 samma som artikeln i

den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna som redan skrivits ovan. Enda

skillnaden är att meningen om byte av religion har tagits bort i den internationella konventionen

eftersom i de länder som följer den traditionella muslimska lagen betraktas bytet av religion som

kätteri och formuleringen blir därmed mycket laddad för dessa länder. Artikel 18 består av 4

paragrafer och lyder som följer:

1. Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt

innefattar frihet att bekänna sig till eller antaga en religion eller tro efter eget val

och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin

religion eller tro genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor,

andaktsövningar och undervisning.

24Alwall, 93 och 98-99. 25 Fahlbeck, 18. och Wirmark, Bo, 102. och http://www.fn.se/fn-info/vad-gor-fn/manskliga-rattigheter-och-demokrati/fns-allmana-forklaring-om-de-manskliga-rattigheterna-/, kontrollerat 5/10, klockan 13:15.

15

2. Ingen må utsättas för tvång, som kan inskränka hans frihet att bekänna sig till

eller antaga en religion eller tro efter eget val.

3. Envars frihet att utöva sin religion eller tro må endast underkastas sådana

inskränkningar, som är angivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den

allmänna säkerheten, ordningen, hälsovården eller sedligheten eller andra

personers grundläggande fri- och rättigheter.

4. Konventionsstaterna förpliktar sig att respektera föräldrars och, i förekommande

fall, förmyndares frihet att tillförsäkra sina barn den religiösa och moraliska

uppfostran, som står överensstämmelse med deras övertygelse.26

Artikel 18 är starkt bindande, den får absolut inte inskränkas. Detta står uttryckligen i artikel 4

i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Artikel 4 ger staterna möjlighet att

vid ett nödläge som hotar nationens överlevnad avvika från vissa rättigheter i konventionen men

påpekar att denna inskränkning gäller inte artikel 18. Oavsett vilka omständigheter som råder så

är det inte tillåtet av nationen att avvika från de religiösa rättigheterna.27

4.2.2 Europakonventionen: Den mest överordnande av dem alla. Europakonventionen som infördes 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna är den högsta

rättskällan för de länder som har ratificerat den. De mänskliga rättigheterna är främst till för att

skydda och värna om minoriteterna i Europas länder.

År 1995 blev Europakonventionen integrerad i svensk lagstiftning. Konventionen är juridiskt

bindande och utgör normen för andra rättighetsregleringar som stiftats i de europeiska

konventionsländerna. Konventionen bygger på FN: s allmänna förklaring artikel 18 som

nämndes ovan och den har därmed förvandlats till en bindande reglering. Konventionen artikel 9

om religionsfrihet formuleras som följer: 26 http://www.humanrights.se/wp-content/uploads/2012/01/IKMPR.pdf, kontrollerat 5/10, klockan 13:16.27 Wirmark, Bo 103. och http://www.humanrights.se/wp-content/uploads/2012/01/IKMPR.pdf, kontrollerat 5/10, klockan 13:16.

16

1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; Denna rätt innefattar

frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra,

offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning,

sedvänjor eller ritualer.

2. Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som

är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till

den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till

skydd för andra personers fri- och rättigheter.28

Även den negativa religionsfriheten, rätten från religion behandlas i Europakonventionen.

Det är först i Europakonventionens införande som den negativa religionsfriheten fick rättsligt

skydd. Ofta citeras Europadomstolens uttalande i Konvention 9 som avgjorde fallet Kokkinakis:

Som högtidligt fastslås i Artikel 9, utgör tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet en av

grunderna i ett ´demokratiskt samhälle´ i Konventionens mening. I sin religiösa dimension är den

en av de mest väsentliga beståndsdelarna i det som bygger upp troendes identitet och deras

uppfattning om livet, men den är också värdefull tillgång för ateister, agnostiker, skeptiker och

de oberörda. Denna pluralism kan inte skiljas från ett demokratiskt samhälle. Det demokratiska

samhället, som har vunnits över tidsspann av sekler, är avhängigt av denna frihet.

Vidare uttrycker konventionen att:

...I demokratiska samhällen där flera religioner lever sida vid sida i samma befolkning

kan det bli nödvändigt att införa begränsningar av denna frihet för att sammanjämka olika

gruppers intressen och säkerställa att vars och ens övertygelse respekteras.29

Europakonventionen berör också skolans område, det finns ett tillägg i konventionen som

behandlar föräldrars rätt att välja undervisning för sina barn, detta tillägg lade Europarådet fram

1952. I Artikel 2 formuleras det:

Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan

påtaga sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt

28 Fahlbeck, 19. och Hultman,105-106. 29 Fahlbeck, 49.

17

att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överrensstämmelse

med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. 30

Denna lagstiftning säger således att barnets rätt till undervisning kan inte förvägras av

föräldrarna men föräldrarna har medbestämmanderätt i vissa frågor som gäller familjens

livsåskådning. Ett sådant fall kan vara att föräldern kan bestämma om val av skola, de har rätt att

låta sitt barn gå i en friskola, kanske en med viss religiös profil som behandlar familjens

livsåskådning.31

4.3 Religionsfriheten i skolanAtt granska hur religionsfriheten uttrycker sig i skolan är ett sätt att förstå hur religionsfriheten

tolkas och efterlevs i samhället. Det är i just denna verksamhet där värderingar, attityder och

identiteter uttrycks och formas av individer. Det är medborgare som går i skolan, de unga som

lätt kan ta efter och påverkas av dessa värderingar och attityder som cirkulerar innanför skolans

väggar. Även religiösa föreställningar kan påverka och forma eleverna i en viss riktning.32 Under

skolans historia var indoktrinering av religion snarare regel än undantag. Fram till år 1919 var

skolan kristen och grundad på Luthers lilla katekes. Denna värdegrund skulle genomsyra hela

skolan och varje lärare var också tvungen att tillhöra Svenska kyrkan.33 Kristendomskunskapen

som den då kallades var uppdelad på två ämnen: katekes och biblisk historia men

katekesundervisningen var mest central. Eleverna skulle lära sig Luthers Lilla katekes utantill.

Religionsundervisning var obligatorisk och den enda religionsfrihet som går att påtala var att

barn till “främmande trosbekännare” hade rätt till befrielse från Kristendomskunskapen. Men

barn från frireligiösa eller ateistiska familjer omfattades inte av detta.34

År 1919 infördes den första undervisningsplanen, vilket är det första steget mot en

konfessionslös skola. Luthers Lilla katekes låg inte till grund för skolans verksamhet. Istället

hette det att skolan var en evangelisk-konfessionell breddad kristen skola med en värdegrund

som vilade på biblisk etik, grundad på Mose tio budord och Jesu bergspredikan. Det som kan

30Hultman, 106. och Högdin, Sara. Skolplikten och dess befrielsegrunder. Om praktisk tillämpning och lagstiftning. Utbildning & demokrati 2007, Vol 16, Nr 1, 9-29, 23. 31Högdin, 24. 32Borevi, 37. 33Olivestam, Eber, Karl, 67. 34 Borevi, 44 & 37.

18

sägas är ett steg mot en konfessionslös skola är att katekesen endast skulle finnas med som ett

“historiskt uttryck”, lärarna fick inte propagera för dess innehåll och eleverna skulle inte heller

längre lära sig den utantill. Lärarens uppgift var att omsätta denna konfessionellt biblicistiska

kristendomstolkning till skolvardagen rent praktiskt. 1919 års regeringsform avskaffade den

statskyrkliga konfessionella religionsundervisningen och tanken var att gå mot en mer objektiv

och saklig undervisning. Religionsundervisningen var fortfarande endast en undervisning om

kristendom. Det visade sig att flertalet lärare hade svårt att omsätta det som stod i bibeln till

praktiken, katekesen fortsatte att användas i skolan och det blev därför inga större förändringar.35

När det gäller religionsfriheten i skolan genomfördes inte heller på detta plan några större

förändringar. Eftersom större delen av Sveriges befolkning tillhörde de evangeliska

trossamfunden så speglades 1919 års regeringsform med kristendomskunskap och morgonbön i

undervisningen majoritetens inställning. Därmed var religionsfriheten förenlig med en sådan

undervisning.36

Kritik uppstod mot 1919 års undervisningsplan, kritikerna ansåg att skolans fostrande

ställning hade gått förlorad. Under andra världskriget tillsattes 1940 års skolutredning, vilken

hade denna inställning som grund. Kristendomsundervisningen skulle tillsammans med andra

ämnen ge den moraliska fostran som ansågs vara viktig då världen befann sig i kris under det

pågående världskriget. Skolans främsta mål skulle inte vara kunskapsöverföring utan fostran av

elever. Utredningen fastslog att skolan skulle ha en mer konfessionellt präglad undervisning.

Föredömen för ungdomar skulle lyftas fram ur Bibeln och dess historia. Skolans värdegrund

skulle ha sin grund i kristen etik och västerländsk humanism. Religionsfriheten ansågs inte

inskränkas eftersom detta var ett nationellt arv som delades av alla medborgare. Ingen förändring

vad gäller lärares anställning genomfördes, läraren var fortfarande tvungen att tillhöra Svenska

kyrkan.37

Efter krigets slut började åsikter från oppositionen med en mer demokratisk grundsyn att

komma fram i ljuset. Det var främst socialdemokratin, kommunistiska partiet och unga från

folkpartiet som utgick från den religiöst neutrala staten där religionsfrihet innebar både frihet till

religion och frihet från religion. De ansåg att den konfessionella kristendomsundervisningen och

morgonbönen skulle avskaffas. Lärarens anställning skulle bedömas utifrån behörighet och inte

35 Borevi, 45. och Olivestam, Eber, 67. 36 Olivestam, Eber, 68 & 70. 37 Ibid, 68. och Borevi, 47.

19

religionstillhörighet. För att uppnå religionsfrihet så ansågs endast en neutral

religionsundervisning vara möjlig. Grunden för skolan skulle nu vara vetenskaplig och inte

religiös och undervisningen skulle vara objektiv. Det som ska läras ut i skolan ska ge barnet

möjlighet att fritt fatta egna beslut och förmedlingen av det kulturella arvet ansågs inte längre

vara skolans främsta uppgift.38

Det dröjde fram till 1960-talet då socialdemokraterna ensamma satt i regeringen som dessa

åsikter kunde fastställas i en ny läroplan. Läroplanen för 1962 som reviderades 1969 omfattades

av en negativt religiöst neutral tolkning och den ena sidan av religionsfriheten, friheten från

religion dominerade över friheten till religion. Eftersom befolkningen nu var sekulariserad så

kunde inte skolan längre vara konfessionellt grundad, den kunde inte knytas till en kristen etik.

Endast en vetenskaplig grund kunde garantera religionsfriheten så som den uppfattades i ett

demokratiskt samhälle. Jämför här med tidigare århundraden då Sverige var ett enhetssamhälle

och hur religionsfriheten då tolkades. Strikt objektivitet och faktaförmedling ansågs nu vara det

enda som kunde kopplas samman med religionsfriheten. I denna nya läroplan betonades också

elevens fria utveckling och rätten att själv styra över den, skolans fostrande roll var inte längre

aktuell. För att stärka religionsfriheten infördes också en särskild paragraf som gav rätten att

befrias från religionsundervisningen, denna rätt omfattade barn med annan trosbekännelse.

Religionsämnet kallades nu inte längre för kristendomskunskap utan för religionskunskap och

fick samma officiella ställning och inriktning som övriga orienteringsämnen. Skolan var nu

samhällsspeglande, den speglade den pluralism som fanns i landet vid denna tid.39

Under 90-talet drevs skolutvecklingen på ytterligare och nu betonades åter igen kulturarvet:

skolan ska vila på västerländsk humanism och kristen etik. Detta med bakgrund av att vi då och

även idag lever i ett mångkulturellt samhälle och det går därför inte att gå efter 60-talets

principer om religiös neutralitet. På 60-talet tolkades religionsfriheten utifrån den

sekulariseringsprocess som då ägde rum i samhället, därav kom den neutrala hållningen och

rätten om friheten från religion att ligga till grund för skolan. Under 90-talet så omprövas

religionsfrihetsprincipen i skolan mot en helt ny bakgrund, det mångkulturella samhället.40

Läroplanen på 90-talet innehöll direktiv om att eleven ska kunna inhämta fakta, reflektera

över dem och kunna ta personlig ställning för att sedan tillämpa sina insikter i sitt eget liv.

38Olivestam, Eber, 68-69.39 Ibid, 71-72 och Borevi, 49. 40 Olivestam, Eber, 73.

20

Kunskapssynen var att det inte räcker att förmedla fakta utan den måste tillämpas av eleven.

Skolan ska kombinera mångkultur och mångreligiositet med den svenska kulturidentiteten och

skolan ska vara värdebestämd.41

Fortfarande i dagens läroplan Lgr 11 står det att skolan ska förmedla de värden som grundar

sig på västerländsk humanism och kristen etik.42 Detta har väckt en debatt kring huruvida skolans

objektivitet kan förenas med den kristna etikens innehållsbestämning. Vidare diskuteras också

religionsfriheten i skolan, där vissa menar att trots den kristna etik som skolan ska vila på så är

den ändå helt förenlig med religionsfrihetslagen. Medan detta uppfattas av andra som en

inskränkning av religionsfriheten.

När det gäller hur religionsfriheten ska tolkas i enlighet med kristen etik och västerländsk

humanism är det, sedan skolan decentraliserades, upp till varje lokal skolenhet att tolka vad detta

innebär och hur den ska tillämpas.43

4.3.1 Den konfessionslösa skolan och religionsfrihetenDen icke-konfessionella skolan syftar till att alla elever oavsett livsåskådning ska fritt kunna

gå i skolan utan att behöva bli påverkade i en viss konfessionell riktning. Detta innebär helt

enkelt att undervisningen i skolan ska säkerställa den negativa religionsfriheten, det vill säga

rätten att slippa bli utsatt för religion. Samtidigt ska den andra sidan, den positiva

religionsfriheten också säkerställas i skolan. Elever och andra verksamma i skolan ska kunna

utöva sin religion även i skolan, de ska garanteras rätten till religion. Detta innebär att skolan ska

respektera religiösa handlingar och regler som ska följas av den troende så länge dessa inte

inskränker den demokratiska värdegrunden. Skolan möter ständigt olika frågor som gäller

religionsfriheten. Men det finns inga tydliga riktlinjer om hur skolan ska lösa olika problem som

har med religionsutövande att göra. Borevi skriver att de önskemål som föräldrar och elever har

gällande utövandet av en religion kan handla om många olika saker. Exempelvis rätten att

förrätta bön, möjligheten att följa vissa kostregler, att få bära religiösa kläder och ledighet under

vissa religiösa högtider. Vidare menar Borevi att dessa önskemål oftast tillmötesgås av skolan 41 Ibid. 42 http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/grundskoleutbildning/grundskola/laroplan/curriculum.htm?tos=gr&a=1#anchor_1, kontrollerat 26/10 kl.: 11:33. 43 Olivestam, Eber, 75.

21

och att det inte borde vara något större problem för skolan så länge det endast handlar om

praktiska eller organisatoriska frågor. Om önskemålen däremot går emot grundläggande

principer som finns i skolan så kommer skolan inte tillgodose dessa. Till exempel om elevens

föräldrar inte vill att barnet ska delta i en viss undervisning i skolan på grund av religiösa skäl,

kommer skolans personal, enligt Borevi, att åberopa att all undervisning är obligatorisk som alla

elever har rätt att delta i och att det är skolans uppgift att förmedla sådan kunskap. Skolan ställs

här inför två olika individers intressen som tidigare nämnts i lagstiftning, barnets rätt till

utbildning och föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn den utbildning som de anser vara bäst

för barnet.44

4.4 Skolplikt i teorinSkolplikten formades ungefär år 1842, men då gällde det endast för kommunerna och inte

eleverna. Kommunerna var skyldiga att upprätta en skola med lärare, men den skolplikten gällde

inte eleverna. Det var inte obligatoriskt för barnen att gå till skolan. Ungefär år 1882

lagstadgades den skolplikt som vi har idag. Skolplikten varade först i sex år, den utökades sen år

1937 till sju år, och inte förrän 1950 blev den nioårig, så som vi har det idag.45

I den rådande skollagen kan man tydligt utläsa vem det är som berörs av skolplikten och när

skolplikten upphör. Skolplikten börjar idag när ett barn har fyllt sju år, eller det kalenderår som

barnet fyller sju. Skolplikten upphör på vårterminen det nionde året efter skolstarten.46

Skolplikten är en skyldighet som varje elev måste fullfölja enligt de riktlinjer som står i

skollagen. Eleverna ska, enligt skollagen, delta i den verksamhet som avses för att genomföra

utbildningen.47 Detta blir inte bara en plikt som ska genomföras, utan en rättighet att alla barn i

Sverige ska ha rätt till utbildning. “Alla barn som omfattas av den allmänna skolplikten har rätt

till kostnadsfri grundläggande utbildning i allmän skola.”48

Den som har det yttersta ansvaret när det kommer till att en elev ska fullfölja sin skolplikt är

föräldrarna. Enligt skollagen är det föräldrarna som i första hand är skyldiga att se till att deras 44 Borevi, 50-51 och Högdin, 23-24. 45 Berg, Gunnar, Att förstå skolan: en teori om skolan som institution och skolor som organisationer, Studentlitteratur, Lund, 2003.46http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/#K7, kontrollerat 25/9 klockan 13:00.47 Skollagen kap. 7:17§.48 Skollagen kap. 7:3§.

22

barn går till skolan. “Den som har vårdnaden om ett skolpliktigt barn ska se till att barnet fullgör

sin skolplikt.” Därefter är det kommunen som ska se till att alla skolpliktiga barn fullgör sin

utbildning.49

Man kan se skolplikten på olika sätt. Man kan säga att skolplikten är ett sätt för staten att

hävda sin makt men då samtidigt ta på sig den roll som är ansvarig för att fostra och utbilda

medborgarna i en viss riktning. Gunnar Berg skriver i sin avhandling Att förstå skolan: en teori

om skolan som institution och skolor som organisationer att han ser på skolplikten som något

“negativt”. Han menar att “missanpassade, eller ”mindre anpassade elever” kan uppleva skolan

som en tvångsorganisation, medan elever som är “anpassade” kan se skolan som en möjlighet för

att bli välutbildade samhällsmedborgare. Skolan och skolplikten blir därför, med detta synsätt

som Berg har, en tvångsinstitution som inte är lika för alla elever.50

Sara Högdin resonerar, i sin avhandling utbildning på (o)lika villkor, om att man heller inte

behöver se skolplikten som en rättighet, utan att skolplikten är till “för den vuxne medborgaren

ska ha fått möjlighet att tillskansa sig den kunskap som krävs för att tillgodogöra sig sina

rättigheter.” Skolplikten ger alltså samhällsmedborgaren en möjlighet till frihet, att själv

bestämma över sitt liv. Men skolplikten är i grunden till för att den vuxna medborgaren ska

fullfölja sina plikter gentemot samhället. Därför resonerar Högdin att skolplikten finns till både

för medborgarnas skull, så väl som för samhällets skull.51

Högdin berättar vidare att skolplikten kan leda till en konflikt mellan föräldrar som vill sina

barns bästa och vad skolan anser vara bäst för barnen. Ibland när föräldrarna vill påverka skolan

och eventuellt förändra kan de känna sig utestängda från skolans värld och Högdin anser att det

är skolans ansvar att släppa in föräldrarna så att de får en möjlighet att kunna påverka. Vidare

skriver också Högdin att skolan också måste ha en möjlighet att påverka föräldrarna, så att det

inte uppstår några konflikter och oklarheter om hur skolan ska se ut.52

49 Skollagen kap. 7:20-22§.50 Berg, Gunnar, Att förstå skolan: en teori om skolan som institution och skolor som organisationer, Studentlitteratur, Lund, 2003.51 Högdin, Sara, Utbildning på (o)lika villkor: om kön och etnisk bakgrund i grundskolan (genom Marshall, T.H., 'Citizenship and social class', The welfare state reader., S. 30-39, 2006), Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, Stockholm : Stockholms universitet, 2007,Stockholm, 2007, http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-6736, kontrollerat den 6/11 klockan 13:35.52Högdin, Sara, Utbildning på (o)lika villkor: om kön och etnisk bakgrund i grundskolan, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, Diss. (sammanfattning) Stockholm : Stockholms universitet, 2007,Stockholm, 2007, http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-6736, kontrollerat den 6/11 klockan 13:35.

23

4.4.1 Skolplikten enligt Barnkonventionen

I FN:s Barnkonvention står det tydligt hur skolplikten ska se ut, vikten av barnens rätt till

utbildning samt att den ska vara tillgänglig för alla.

Konventionsstaterna erkänner ”barnets rätt till utbildning” och i syfte att gradvis förverkliga

denna rätt och på grundval av lika möjligheter skall de särskilt,

(a) göra grundutbildning obligatorisk och kostnadsfritt tillgängliga för alla

Här kan man tolka in skolplikten, att undervisningen, som är till för alla elever från olika

bakgrunder, ska delta i en obligatorisk skolgång. Eleverna har rätt till en obligatorisk skolgång.

(b) uppmuntra utvecklingen av olika former av undervisning som följer efter

grundutbildningen, innefattande såväl allmän utbildning som yrkesutbildning, göra dessa

tillgängliga och åtkomliga för varje barn samt vidta lämpliga åtgärder såsom införande av

kostnadsfri utbildning och ekonomiskt stöd vid behov

(c) göra högre utbildning tillgänglig för alla på grundval av förmåga genom varje

lämpligt medel

(d) göra studierådgivning och yrkesorientering tillgänglig och åtkomlig för alla barn

Dessa punkter rör skolplikten på det sätt, att den ska vara tillgänglig för alla elever från olika

bakgrunder.

(e) vidta åtgärder för att uppmuntra regelbunden närvaro i skolan och minska antalet

studieavbrott.

Återigen kopplas rätten till skola ihop med vikten av närvaro, att skolplikten inte är något

valbart.53

4.4.2 Undantag från skolplikten

53 http://unicef.se/barnkonventionen/las-texten#full kontrollerat den 20/10 klockan 13:50.

24

I skollagen nämns även vikten av närvaro i skolan och det står att skolan ska omfattas av 190

dagar per läsår och åtta timmar eller, i de två lägsta årskurserna, sex timmar per dag. Dessa

timmar och dagar ska fullföljas om inte eleven har giltigt skäl att utebli. Vad det innebär med ett

giltigt skäl, står inte.54 Ett annat undantag från skolplikten kan vara om:

”En elev i en skolform som avses i 17 § får på begäran av elevens vårdnadshavare befrias

från skyldighet att delta i obligatoriska inslag i undervisningen om det finns synnerliga

skäl. Ett sådant beslut får endast avse enstaka tillfällen under ett läsår. Rektorn beslutar

om befrielse. Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta sådana beslut.”55

Återigen ges inga exempel på vad dessa “synnerliga skäl” skulle kunna vara.

Sara Högdin konstaterar att skolplikten kan bli ett sätt att påpeka till föräldrarna att de inte

alltid är de bästa företrädarna för sina barn. Föräldrarna har inte rätt att bestämma helt över sina

barns utbildning och detta gör att föräldrarnas religiösa övertygelser endast kan respekteras om

de inte står i konflikt med barnens rätt till undervisning. Barnens bästa går alltid först och vad

barnets bästa är, finns skrivit i lagarna och det beslutar staten.

Vad som är barnets bästa är ibland svårt att avgöra. Susanne Hobohm skriver i boken Barnens

rätt att om föräldrarna, exempelvis, skulle motsätta sig skolans sexualundervisning så är inte det

ett tillräckligt skäl för att eleven ska slippa den delen av undervisningen. Ett annat skäl för att en

elev skulle få befrielse från undervisningen är om denne har ett eventuellt handikapp som gör att

eleven exempelvis inte kan delta på gymnastikundervisningen.56 Erik Tersmeden och Lars

Werner skriver också att de enda gånger en elev kan befrias från undervisningen är när eleven

redan har tillgodosett sig de kunskaper som undervisningen vill förmedla. De andra skälen kan

vara att man tar hänsyn till elevens personliga förhållande, elevens hemförhållande, eller elevens

speciella inställning, där man tycker att undervisningen kan vara stötande för eleven att kräva

deltagande.57 Denna tolkning är gjord på den gamla skollagen, men man kan hitta samma princip

54http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/#K7, kontrollerat 25/9 klockan 13:20.55http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/#K7, kontrollerat 25/9 klockan 13:20.56Hobohm, Susanne, Barnets rätt: handbok för vuxna, 2., [uppdaterade och utök.] uppl., Liber, Stockholm, 2002 sid.92.57Tersmeden, Erik & Werner, Lars, Skollagstiftningens grunder: kommentarer till skollagen : motiv och praxis, 1. uppl., Fritze, Stockholm, 1995, sid. 63.

25

i regeringens förslag på komplement till skollagen som trädde i kraft 2010. Enligt Prop.

2009/10:165 står det ett förtydligande till vad synnerliga skäl kan vara för att få befrielse från

vissa undervisningsmoment.

“Det anges bl.a. att det bör finnas ett utrymme för befrielse från inslag som är meningslösa för

eleven, därför att han eller hon redan mer än väl behärskar det som ska uppnås med inslaget och

från inslag som kan upplevas som utmanande mot bakgrund av elevens speciella inställning och

hemmiljö. Bestämmelsen ska tillämpas med återhållsamhet.”58

Vidare står det att skolan först ska anpassa undervisningen så att ingen elev vill bli befriad

från undervisningen. Undervisningen ska vara så saklig och objektiv att den inte ska framstå som

stötande. Skolan ska ta kontakt med föräldrarna och försöka upprätthålla en god kontakt. I

förslagen står det att skolan ska använda sig av gruppindelningar eller andra organisatoriska och

pedagogiska åtgärder för att undvika att känsliga situationer uppstår. Därför ska befrielse från

undervisning ske mycket restriktivt och först och främst gälla de elever som redan har den

kunskap som undervisningen syftar till. En elev får aldrig medges befrielse i den grad att eleven

riskerar att inte kunna nå upp till de kunskapskrav som ställs i ett visst ämne.59

En elev kan därför aldrig få befrielse från exempelvis religionsundervisningen, den lagen

upphörde den 1 juni år 1997. Dagens skola ska vara icke-konfessionell och därför är den lagen

inte längre relevant.60

4.5 Tidigare forskning om skolplikt och religionsfrihetDet finns många uppsatser som handlar om skolplikt och religionsfrihet. I de flesta uppsatserna

försökte man hitta en “universell” lösning på de problem som författarna ansåg fanns. Vi såg att

fokus hamnade på att man förutsatte att ett problem existerade och att man inte faktiskt utredde

och analyserade hur det såg ut.

Det är framförallt två uppsatser som är av intresse att belysa. Den första är ett examensarbete

skrivet av Lena Reutherberg och Emma Åbinger med titeln Mötet mellan religionsfrihet och

skolplikt i den svenska skolan. Den syftade till att ta reda på några muslimska flickors och några

lärarstudenters åsikter om muslimska flickors icke-deltagande i idrottsundervisningen och sex-

58 Prop. 2009/10:165, http://www.regeringen.se/content/1/c6/14/23/68/25bd4959.pdf, kontrollerat 12/10 klockan 16:30.59 Ibid. 60 Ibid.

26

och samlevnadsundervisningen. Vidare var syftet att allmänt studera mötet mellan religionsfrihet

och skolplikt. Studiens resultat visade att lärarstudenterna ansåg att skolplikten ska vara gällande

och om en konflikt skulle uppstå, då en elev inte vill delta i undervisningen ska en diskussion

föras mellan skola och hemmet för att komma fram till en lösning. Lärarstudenterna menade

vidare att det inte förekommer någon konflikt mellan religionsfrihet och skolplikt särskilt ofta.

De muslimska flickorna delade samma uppfattning som lärarstudenterna, de menade att de inte

upplever några motsättningar mellan skolplikt och religionsfrihet eftersom skolan redan har gjort

allt för att tillmötesgå alla. Reutherberg och Åbinger vill med studien, som de själva skriver i

syftet, “hitta lösningar på de problem som kan uppstå i skolundervisningen, då både skolplikt och

religionsfrihet ska tas i beaktning.”61

Den andra är ett examensarbete skrivet av Niklas Demming med titeln Religionsfriheten i den

svenska skolan. Vilken syftade till att studera om det råder religionsfrihet i skolan. Vidare vad

den i så fall innebär och vems religionsfrihet som understöds. Uppsatsen studerar alltså om det är

rätten till religion eller rätten från religion som tas i beaktande i skolan. Vidare studeras också de

möjliga konflikter med religiös grund som kan uppstå i skolmiljön. Både kommunala skolor och

friskolor studeras i intervjuer med fyra rektorer, varav två arbetar på kommunal grundskola och

två på religiösa friskolor.62 Resultatet visade att rektorerna hade mycket skilda uppfattningar om

hur religionsfriheten fungerar i praktiken i skolan. En rektor menade att religionsfriheten har

möjliggjorts i skolan då kristendomskunskapen ändrades till religionskunskap och att även Lpo

94 möjliggjorde att läraren kunde anpassa sin undervisning efter elevernas behov, vilket har

underlättat för religionsfriheten i praktiken. En annan rektor som arbetar på en kommunal skola

har negativ inställning till hur religionsfriheten fungerar på de religiösa friskolorna. Hon

underbygger sitt resonemang med ett påstående om att religiösa friskolor inte tar in vem som

helst. Vidare menar hon att eleverna på dessa friskolor inte får bekänna sig till vilken tro som

helst, på den kommunala skolan så är alla elever välkomna oavsett vilken tro de har. En utav

rektorerna på friskolan har en motsatt åsikt, att eleverna på deras skola verkligen får ha en

religion och att de kommunala skolorna fokuserar på den ena sidan av religionsfriheten, rätten

från religion. Vidare visar resultatet också att rektorerna har skilda uppfattningar vad det gäller

vilken sida av religionsfriheten som är viktigast. De rektorer som arbetade på kommunala skolor 61 Reutherberger, Lena & Åbinger, Emma. Mötet mellan religionsfrihet och skolplikt i den svenska skolan. Malmö högskola, lärarutbildningen, 2009. 3-4. 62Demming, Niklas. Religionsfriheten i den svenska skolan. Göteborgs universitet, utbildnings- och forskningsnämnden för lärautbildning, 2006. 2.

27

ansåg att den viktigaste principen är rätten från religion, vilken den ena rektorn grundar på

tanken att individen ska ha rätt att avsäga sig religionen. Medan den ena rektorn på friskolan

ansåg att båda principerna är lika viktiga, både friheten till och friheten från religion. Den andra

rektorn som arbetade på friskola ansåg att rätten till religion var den viktigaste principen.63

5. Resultat och analys

5.1 Analys av intervjuerna

5.1.1 Skola A, Lärare 1På skola A har lärare 1 arbetat i två år, varit lärare i sammanlagt 16 år och har nyligen blivit

utsedd till första lärare.

På den första frågan, hur läraren definierar begreppet religionsfrihet, svarar respondenten att

alla människor har rätt till sin religion och att det inte ska finnas någon inskränkning om hur man

ska få utöva sin religion. I detta svar nämner lärare 1 att alla ska ha rätt till sin religion. Däremot

nämns inte principen om friheten ifrån religionen. Fokus ligger på att alla ska få tro på det man

vill, inte att man också ska ha rätt till att avstå från religioner som Fahlbeck menar i Bed och

arbeta. Definitionen av religionsfrihet innebär både rätten till att ha en religion och få ge uttryck

för den men också rätten från religion. Det vill säga rätten att inte bekänna sig till någon religion

och att inte bli utsatt av några religiösa påtryckningar. Även i Europakonventionen anses båda

sidor vara lika mycket värda och ska ges lika mycket utrymme.64

63 Ibid. 38. 64 Fahlbeck, 185-186.

28

I den andra frågan, hur läraren tycker att religionsfriheten kommer till uttryck på skolan och

hur man arbetar med religionsfriheten, svarade lärare 1 att de anställda på skolan inte diskuterar

hur de ska arbeta med religionsfriheten. Men läraren berättar vidare att han arbetar för öppenhet

inför alla religioner i sin undervisning. Han vill ha så stor bredd i undervisningen genom att

undervisa om alla religioner, “i alla fall de stora religionerna”. Lärare 1 menar att alla elever ska

ha rätt till vilken religion man vill och arbetar för att visa på att alla religioner är lika mycket

värda.

När vi frågade respondenten om skolplikten uppgav läraren att den innebar att alla elever

måste gå nio år i skolan, att skolan är obligatorisk. En följdfråga ställdes, om vem som ansvarar

för att eleven ska fullfölja skolplikten och läraren svarade att det är skolan som har

huvudansvaret för att skolplikten ska genomföras. Om inte skolplikten genomförs så ska skolan

ta kontakt med socialen. Lärare 1 talar endast om plikten när han uttrycker sig om skolplikten.

Respondenten nämner ingenting om att det ska vara en rättighet för alla elever att gå i skolan

som betonas både i skollagen och i barnkonventionen. Att det endast är skolan som har ansvar

för att skolplikten fullföljs stämmer inte. Det är, enligt skollagen, både kommunen och

föräldrarna som ska se till att skolplikten genomförs. Om en elev inte är närvarande ska man i

första hand ta kontakt med föräldrarna.65

På frågan om det finns någon relation mellan skolplikten och religionsfriheten svarade lärare

1 lite tveksamt att han ansåg att de var helt separata, därefter svarade han att de kan komma att

kopplas ihop på något sätt. Men när vi fortsätter samtalet och ställer frågan om det någon gång

har varit någon elev som inte har velat delta i undervisningen p.g.a. av religiösa skäl, så börjar

han ändå prata om att det finns en relation mellan de båda. Till exempel pratar han om att det kan

finnas muslimska flickor som inte vill delta i simundervisningen. Lärare 1 nämner att det har

varit diskussioner om att elever har velat slippa undervisningsmoment i religion, men att de

momenten har varit vid studiebesök av religiösa rum. Han ansåg att det var okej att inte delta då

eleven kan tillgodose sådan kunskap på annat sätt. Detta är, enligt proposition 2009/10:165,

synnerliga skäl för att en elev ska få befrielse från ett visst undervisningsmoment. I

propositionen står “det bör finnas ett utrymme för befrielse från inslag som är meningslösa för

eleven, därför att han eller hon redan mer än väl behärskar det som ska uppnås med inslaget”.66

65 Skollagen kap. 7, 20§.66 Prop. 2009/10:165, http://www.regeringen.se/content/1/c6/14/23/68/25bd4959.pdf, kontrollerat 12/10 klockan 16:30.

29

Vid förfrågan om hur skolan har hanterat att det finns elever som inte vill delta i

simundervisningen, berättade lärare 1 att de har kunnat gå till Rosengårdsbadet där flickorna har

kunnat få separat simundervisning. Eleverna har sen fått skicka ett intyg till skolan om att

simningen har genomförts. Lärare 1 anser att det i första hand är skolans ansvar att se till att

eleven kan vara med på undervisningen. Han förklarar vidare att det tyvärr inte är alla skolor

som har samma möjlighet att åka till Rosengårdsbadet på grund av pengabrist och om inte eleven

inte kan delta blir det inget betyg i ämnet.

På följdfrågan om religionsfriheten innebär något hinder för skolplikten så svarade lärare 1 att

han inte ansåg det. Återigen kan inte läraren se något samband mellan skolplikten och

religionsfriheten, men han berättar att om det skulle vara något hinder så får det föras en

diskussion med föräldrarna för att komma fram till en lösning. Att få ledighet under religiösa

högtider ansåg läraren inte vara något problem alls. Han menade att allas högtider ska spela lika

stor roll, även om vi går efter den kristna kalendern. Han resonerade vidare att de inte har någon

skolavslutning i kyrkan längre eftersom det kan var stötande för vissa elever att den leds av en

präst. I detta resonemang kan man se att skolan faktiskt har arbetat från religion, att skolan

försöker vara så icke-konfessionell som möjligt.

5.1.2 Skola B, Lärare 2Lärare 2 är nyanställd på skola B men har arbetat som lärare i 20 år. Han undervisar i SO. Han

definierar religionsfriheten som friheten att tro och tillhöra vilket samfund man än väljer. Lärare

2 diskuterar begreppet religionsfrihet som rätten till religion, precis som lärare 1 gjorde. Den

negativa sidan av religionsfriheten, det vill säga rätten från religion nämns inget om. Lärare 2

försöker också arbeta med religionsfriheten genom att undervisa om alla religioner, han menar på

att det är kunskap om andra religioner som gör att främlingsfientligheten kan avta. Han tänker

också på att planera terminen efter olika högtider i olika religioner och anpassar undervisningen

efter det.

Lärare 2 definierar skolplikten som något obligatoriskt som alla måste fullfölja om man inte

är sjuk exempelvis. I likhet med lärare 1 nämns heller inget om att skolplikten är en rättighet,

inte bara en plikt. Vidare menar han att huvudansvaret ligger på skolan att se till att eleven

fullföljer skolplikten. Om en elev inte är närvarande är det skolans plikt att ta kontakt med

30

föräldrarna. Här ser man en skillnad mellan skola A och skola B, då lärare 1 säger att om en elev

inte är närvarande så får skolan ta kontakt med socialen, medan lärare 2 nämner att

informationen ska gå till föräldrarna i första hand. Lärare 2:s resonemang går helt enligt

skollagens princip om att det är föräldrarnas ansvar att eleven fullföljer skolplikten.

Vid förfrågan om det finns en relation mellan skolplikten och religionsfriheten börjar han

prata om att alla bör vara med på undervisningen för att få så bred bild som möjligt. “Personligen

så tycker jag det är viktigt att få ta del av alla religioner. Likaväl som alla barn går till moskén så

tycker jag att alla barn bör besöka en kyrka.” Vidare resonerar läraren att om det är en elev som

inte vill besöka ett religiöst rum, så ska man respektera det. Eleven kan tillgodose den kunskapen

på annat sätt. Även här resonerar lärare 1 likadant som lärare 2 och det är också helt förenligt

med de synnerliga skäl som anges i propositionen 2009/10:165.

Vid följdfrågan om det har varit någon elev som inte har velat delta i undervisningen pga.

religiösa skäl, svarade läraren att han har varit med om det när han arbetade på en annan skola.

Han löste det genom att prata med föräldrarna om det. Läraren sa att det oftast är det eleverna

som motsätter sig undervisningen och inte föräldrarna. Föräldrarna anser att det är bra om deras

barn lär sig om andra religioner.

Vid frågan om vad han ansåg vara giltiga skäl för att få befrielse från vissa

undervisningsmoment, svarade lärare 2 att det kunde vara om en elev har ett visst handikapp som

gör att eleven inte kan delta. Han ansåg att om en elev skulle vara mycket rädd för exempelvis

vatten, så skulle det vara ett rimligt skäl för att slippa simundervisningen. Vidare påpekar han att

det är verksamheten som ska anpassa sig efter elevens förmåga. Ett sådant resonemang finns

även hos Susanne Hobhom som menar att ett skäl till en elevs rätt till befrielse från ett visst

undervisningsmoment kan vara om denne har ett visst handikapp, detta är ett rimligt skäl att

slippa viss undervisning eftersom eleven helt enkelt inte kan delta.67

Vi frågar lärare 2 om han anser att skolan är icke-konfessionell och han svarade att han

upplevde det som att skolan eftersträvade det. De hade inget julpyssel på skolan och de hade

heller ingen skolavslutning i kyrkan, men hade menade på att just julpyssel och så kanske inte

heller hade något med religion att göra längre.

När vi frågade honom om hur mycket han tyckte att skolan ska anpassa sig efter elevens

religiösa behov, till exempel om önskemål om att förrätta bön i skolan, så svarade läraren att han 67 Hobohm, Susanne, Barnets rätt: handbok för vuxna, 2., [uppdaterade och utök.] uppl., Liber, Stockholm, 2003 s. 92.

31

inte hade upplevt att det varit något problem som inte kunnat lösas. Detta kan kopplas till Borevi

som menar att sådana önskemål som bönelokal som handlar om en organisatorisk fråga så kan

oftast skolan tillmötesgå det.68

5.1.3 Skola A, Rektor 1Rektor 1 har arbetat som rektor i 4 år på skola A. Tidigare har hon arbetat som lärare i 25 år. På

första frågan, hur hon definierar begreppet religionsfrihet, så svarade hon att man är tillåten att

tänka vad man vill kring religion och utöva den religion man vill. I detta svar kan man först tolka

in att rektorn pratar om både friheten till religion och friheten från religion, men när hon nämner

att man får utöva sin religion så blir tolkningen att rektorn tänker främst på friheten till religion.

Rektorn menar att de inte arbetar rent konkret med religionsfriheten men det är en frihet som

gäller här på skolan liksom i andra sammanhang. Om till exempel vill en elev vill vara ledig för

Eid-firande så är det lika viktigt som en elev som är ledig över påsk. På följdfrågan om hur de

skulle göra om en elev skulle vilja be fem gånger om dagen, svarade rektorn kritiskt att det skulle

vara ett problem, eller en svårighet, precis som det finns andra svårigheter skulle man få ha en

diskussion för att komma fram till en lösning.

Vidare ställdes en följdfråga om hur kristna högtider som till exempel jul och påskfirande

kommer till uttryck i skolan. Om det till exempel förekommer något julpyssel i skolan. Hon

svarade att jul- och påskpyssel inte förekommer lika mycket och det är inte lika självklart som

det var tidigare. Rektorn menade att om det förekommer pyssel på skolan idag så är det inte lika

kopplat till religionen som förr.

Vid frågan om vad skolplikten innebär, svarade rektorn att det är föräldrarna som måste se till

att deras barn kommer till skolan. Men senare i samtalet återvände hon till denna fråga och

påpekade att ansvaret för plikten att ordna skolan, ligger på skola och samhället.

Rektor 1 kunde se att det fanns en relation mellan religionsfrihet och skolplikten och nämnde

då exemplet om en elev skulle önska förrätta bön under skoltid så kan det krocka med

skolplikten. Hon menar att det kanske går att lösa, men att det blir en krock. Vid följdfrågan om

det har förekommit någon sådan krock på skolan, svarade rektorn att det har det när det handlade

om simning. “Konflikten” hade varit om föräldrarnas dotter fick bada med pojkar eller ej.

Rektorn förklarade vidare att det inte hade varit lättlöst, men att det går på något sätt att lösa. Det

68 Borevi, 50-51.

32

kan handla om var man byter om eller vilken baddräkt man har. Ibland har skolan kunnat ordna

simskola som är endast för flickor, men här menar rektorn att det blir väldigt dyrt eftersom en

lärare måste följa med till simskolan och att en annan lärare då måste ta hand om klassen.

Rektorn sa att skolan kan hävda att simundervisningen är avgörande för betyget, men föräldrarna

kan ändå välja bort det, ofta går det ändå att lösa genom samtal och diskussioner.

Rektorns svar tyder på att hon upplever relationen mellan religionsfrihet och skolplikt som en

krock, något negativt. Hon sätter skolplikten i första hand, men är öppen för lösningar och tar

diskussionen med föräldrarna. Men menar att en lösning kan innebära en kostnadsfråga. Att det

bara skulle vara en negativ “krock” som är någonting svårlöst, går emot det Borevi menar

eftersom det handlar om en organisatorisk fråga och det inte är något som går emot skolans

demokratiska värdegrund. Därför borde inte vara svårt för skolan att tillgodose dessa önskemål.69

På frågan om skolan arbetar förebyggande med religionsfrihet och skolplikt så svarade

rektorn att det inte förekommer något sådant arbete. Skolan ger heller inte ut någon information

om skolplikten. På rektorns svar verkar det som att skolan helt enkelt tar tag i saker när det

uppstår.

På frågan om hur mycket skolan ska anpassa sig till elevens religiösa behov så svarade

rektorn att man kommer väldigt långt med att förklara hur saker hänger ihop. Rektorn menade på

att det är viktigt att jobba med förtroende mellan skola och hemmet, man kan nå längre med

förtroendekapitalet. Vidare förklarade rektorn att skolan vill ge skolgång till sina elever och om

de kan hitta lösningar på svårigheter som gör att elever kan gå i skolan så är det värt det. Men att

de också måste vara tydliga med att skolan ser ut så här i Sverige, att skolan har vissa

bestämmelser kring skolplikten som måste följas. Man kan tolka rektorns svar som att det

viktigaste för henne är att se till att rätten till utbildning fullföljs, precis som Susanne Hobohm

och Sara Högdin menar. Föräldrarnas personliga filosofi och religiösa övertygelse får inte

komma före rätten till utbildning.70

Vidare ställdes frågan om hur rektorn tolkar befrielserätten vid vissa undervisningsmoment.

Vad hon anser vara särskilda skäl för att slippa en viss del av undervisningen Rektorn svarade att

hon aldrig hamnat i den situationen att hon behövt testa vart hon har den gränsen. “Det brukar gå

att hitta lösningar. Jag har svårt att svara på det för jag har aldrig varit där. ”När vi gav exempel

69 Borevi 50-51.70 Hobohm, Susanne, Barnets rätt: handbok för vuxna, 2., [uppdaterade och utök.] uppl., Liber, Stockholm, 2002 sid.92.

33

om en elev skulle vägra att delta på musikundervisningen på grund av religiösa skäl, svarade

rektorn att hon skulle ta diskussionen med eleven men att hon hade svårt att tro att man inte kan

komma fram till någon lösning.

“Man kanske kommer fram till att det handlar om en viss sång och om man kan byta ut den

blir det inte längre något problem. Men om det inte skulle gå att byta ut ett undervisningsinnehåll

så finns det tillfällen som man måste hävda från skolans sida att det här måste vi göra.”

Här kan man se att rektorn är öppen för att det mesta går att lösa, men ändå finns det en

bakomliggande ton som säger att det blir svårt och krångligt att lösa det. Rektorn betonar dock, i

enlighet med propositionen 2009/10:165, vikten av kommunikation mellan skolan och

föräldrarna.

Till sist ställdes en fråga om rektorn ansåg att skolan var icke-konfessionell och hur de

arbetade för att vara det eller för att sträva efter det. Hon svarade att de inte anstränger sig hela

tiden för att vara det, hon menade att man inte fungerar så aktivt i vardagen. Men de har inte

uttryckliga religiösa moment i skolan. Skolavslutningen äger till exempel rum i skolans aula

istället för i kyrkan, men de sjunger ändå Den blomstertid nu kommer men att det inte aktivt

kopplas till att “nu håller vi på med något religiöst”. Efter det resonerar rektorn att det kan ju

vara något religiöst, men att man inte lägger det perspektivet på det man gör. “Att tända ett ljus

kan också vara något religiöst, men det är inte det enda tillfället man tänder ett ljus.” Man kan

tolka rektorns svar som lite tvetydigt eftersom hon ena stunden säger att det kan vara något

religiöst och sen i samma mening menar att man inte behöver lägga något religiöst i handlingen.

Frågan är då om undervisningen blir objektiv eller om elever faktiskt kan se det som stötande.71

Återigen verkade det som att rektorn tar diskussionen om det skulle uppstå en konflikt.

5.1.4 Skola B, Rektor 2Rektor 2 har arbetat på skola B i 4 år, tidigare har han arbetat på både mellanstadiet och

högstadiet som lärare, bland annat speciallärare.

När vi samtalade om religionsfrihet kopplade rektorn det direkt till arbetet i skolan. Han

menade att de arbetar för att belysa alla religioner så att alla elever får en bredd och att inte

någon specifik religion ska förespråkas. Svaret är inte direkt kopplat till en tydlig definition av

religionsfrihet men det går ändå att tolka att rektorn fokuserar på alla elevers rätt till religion och

71 Prop 2009/10: 165.

34

att eleverna inte ska bli utsatta för en viss religion. Därmed går det att tolka det som att hans svar

också berör rätten från religion, vilket innebär att man inte ska behöva bli utsatt för religiösa

påtryckningar.72

Rektorn definierade begreppet skolplikt som en skyldighet, att alla måste gå i skolan. Han tar

endast med att det är en plikt att gå i skolan och bortsåg ifrån att skolplikten även innefattar

rätten till utbildning.73

På frågan om rektor 2 uppfattar att det finns någon relation mellan religionsfrihet och

skolplikt, om de kan påverka varandra svarade han: “Ja det förekommer att det finns föräldrar

som inte vill att deras barn ska läsa om en viss religion.” Rektorn fortsätter berätta att det ibland

blir en diskussion om det och han menar att skolan vill ju inte att deras barn ska slippa

undervisningen. Rektorn talar också om att de löser detta genom att ta kontakt med föräldrarna.

Vilket är enligt propositionen 2009/10:165, där det uttryckligen står att skolan bör ha en god

kontakt med föräldrarna.74

På frågan om hur han tolkar befrielserätt från vissa undervisningsinslag svarar han att det är

svårt att definiera men att skolan vill att alla ska delta. Men om skolan inte kan lösa det så får de

ta upp det med skolverket om inte föräldrarna ger sig. Vidare berättar han att de har haft elever

som inte har velat delta på idrotten, där heller inte föräldrarna har velat. I ett sådant fall, menar

rektorn på att man inte kan tvinga eleven men att eleven då inte kommer att få något betyg i

ämnet. Skolan ställs här inför den problematik som Borevi skriver om, det vill säga när skolan

ställs inför två olika individers intressen, barnets rätt till utbildning och föräldrarnas rätt att

tillförsäkra sina barn den utbildning som de anser vara bäst för barnet.75

Vid förfrågan om rektorn uppfattar deras skola som icke-konfessionell så svarade han att han

ansåg att den är det “i den mån som vi försöker, så att säga, presentera alla religioner.” Vidare

berättade rektorn att skolan tidigare har haft skolavslutning och andra aktiviteter i kyrkan men att

de nu har skolavslutning i aulan istället. Rektorn menar på att det inte är fel att besöka en kyrka,

vid till exempel studiebesök, men att de då kanske besöker en moské vid ett annat tillfälle. Om

det skulle vara en elev som inte vill delta, förs en diskussion mellan lärare och föräldrar där

läraren informerar föräldern om att det ska endast betraktas som ett studiebesök. Men rektorn

72 Fahlbeck, 185-186. 73 Skollagen kap. 7:3§.74 Prop 2009/10:165. 75 Ibid, 50-51.

35

påpekar att deras skola inte har haft någon sådan situation. Utifrån rektorns svar går det att tolka

att rektorn tycker det är viktigt att eleven ska delta under studiebesök, vilket en elev inte är

tvungen till om man läser regeringens proposition till skollagen: “det bör finnas ett utrymme för

befrielse från inslag som är meningslösa för eleven, därför att han eller hon redan mer än väl

behärskar det som ska uppnås med inslaget”, detta kan man tolka som att eleven kan tillgodose

kunskaperna om en religiös lokal på annat sätt än just studiebesök och att skolan därför inte kan

kräva att en elev ska delta.

På frågan hur mycket skolan ska anpassa sig efter elevens religiösa behov svarade rektorn att

“Jag tycker vi ska ha en öppenhet till alla religioner.” Han berättade att de har en elev på skolan

som vill förrätta bön på skoltid och att det har skolan godkänt. Dock sker det på rasten och inte

under lektionstid, skolan har inte anordnat något bönerum utan eleven får gå iväg utanför skolan.

Rektorn påpekar att han är noga med att se till att alla elever ska ta del av alla religioner och att

man inte kan hävda att den eleven inte behöver ta del av andra religioner.

Vidare ställdes frågan om elever får ledigt vid religiösa högtider som inte ingår i den kristna

kalendern och rektorn svarade att de får det om de har intyg från föräldrarna. Även här ser man

att elevens rätt till att få utöva sin religion anses av skolan vara viktigt. Rätten att få ledigt vid

religiösa högtider står också skrivet i skollagen “En elev får beviljas kortare ledighet för enskilda

angelägenheter.”76 Detta är också en mänsklig rättighet, att få utöva sin religion och det står

också skrivet i europakonventionen. “Tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra,

offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor eller

ritualer.”77

Nästa fråga handlade om skolan arbetar förebyggande med religionsfrihet och skolplikt, om

de kanske gav ut någon information om vilka bestämmelser som gäller på skolan. På denna fråga

svarade rektor 2 att det inte går ut någon speciell information men att skolan jobbar med ett visst

projekt som kallas för “Brobyggare”. Rektorn förklarar att brobyggare är ett projekt främst för

nyanlända invandrare som kommer till skolan. Det Brobyggarna vill göra är att föra hemmet och

skolan närmare varandra genom att informera föräldrar om hur skolan fungerar i Sverige, vidare

att informera lärare om hur föräldrar uppfattar skolan och eventuella traditioner som föräldrarna

har. Tidigare har det varit tre stycken personer som har arbetat som Brobyggare, en

76 Skollagen kap. 7, 18§.77 Fahlbeck, 19 & Hultman, 105-106.

36

arabisktalande, en pashtotalande och en katolik, men nu är det bara den arabisktalande som är

kvar.

Till sist ställdes frågan om några högtider kopplade till den kristna kalendern firas i skolan,

till exempel om de har påsk- eller julpyssel. Rektorn svarade att detta oftast sker i de lägre

årskurserna och på fritids. Han menade också att till exempel måla ägg och göra julklappar inte

har en tydlig koppling till religion. “Många muslimer firar ju jul också och ger presenter men det

ligger ingen religiös mening i det.”

6. Diskussion och slutsatser

6.1 Skillnader och likheter mellan rektorer och lärareVi kan konstatera att lärare 1 och rektor 1 på skola A har samma uppfattning, både vad det gäller

skolplikt och religionsfriheten. Både lärare 1 och rektor 1 definierar religionsfrihet som att det

innebär rätten till religion. De menar också på att skolplikten är endast en plikt och inte en

rättighet. Överlag var alla parter överens om att religionsfriheten innebär att individen ska fritt få

utöva sin religion, rätten till religion verkar därmed vara dominerande i skolan. Fahlbeck påpekar

att det i dagens samhälle är friheten till religion som verkar ha överhanden, att den positiva sidan

av religionsfriheten är mer närvarande i vardagen.78 Alla lärare och rektorer var överens om att

skolplikten innebar en plikt för alla barn att de är tvungna att gå i skolan. I det uttalande glömmer

man bort att skolplikten också är en rättighet som påtalas tydligt både i skollagen och i

Barnkonventionen. Enligt 2 kap. 18 § första stycket regeringsformen har ”alla barn som omfattas

av den allmänna skolplikten rätt till kostnadsfri grundläggande utbildning i allmän skola.”

“Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till utbildning och i syfte att gradvis förverkliga

denna rätt och på grundval av lika möjligheter skall de särskilt, (a) göra grundutbildning

obligatorisk och kostnadsfritt tillgängliga för alla.”79

Lärare 1, lärare 2 och rektor 2 svarade likadant på frågan om hur religionsfriheten kommer till

uttryck, hur de arbetar på skolan med detta. Dem svarade att det var viktigt att i undervisningen

ha en bredd och att undervisa om religionerna. Rektor 1 svarade att det var viktigt att ge elever

ledigt under religiösa högtider, men samtidigt upplevde vi det som att rektor 1 var negativ till att

elever skulle praktisera sin religion under skoltid, exempelvis be 5 gånger om dagen. Rektor 1 78 Fahlbeck, 191-192.79 FN:s Barnkonventionen, punkt 28.

37

såg det som ett svårlöst problem, något som ingen av de andra intervjuade uttryckte. Lärarna var

mer villiga till att låta elever som inte vill delta på studiebesök slippa det, då de ansåg att sådan

kunskap kunde eleven tillgodose på andra sätt. Rektor 2 menade att studiebesök var viktigt, att

eleven bör delta. Rektor 2 tillät också en elev att praktisera sin religion, be 5 gånger om dagen

men samtidigt har han inte kommit på någon lösning för en elev som inte vill delta på

simundervisningen på grund av religiös plikt.

Angående frågan om religionsfriheten och skolplikten kan påverka varandra så svarade lärare

1 att han först inte kunde se något samband, men att han senare i diskussionen kunde se ett möte

mellan de båda när en elev inte ville vara med på simundervisningen på grund av dennes

religion. Lärare 2 hade samma tanke, att ett möte kunde uppstå och han tog ett exempel på om en

elev inte vill besöka ett religiöst rum. Lärare 2 menade att man inte ska tvinga en elev att delta,

eftersom eleven kan tillgodose den kunskapen på annat sätt, men att han personligen tyckte att

alla elever ska ta del av alla olika religiösa lokaler. Återigen hade rektor 1 en negativ syn och

pratade om att skolplikten och religionsfriheten kunde krocka. Rektor 1 tog också upp exemplet

med simundervisningen, men såg situationen som ett problem som skulle bli svårlöst om skolan

inte har pengar. Rektor 2 menade också att religionsfriheten och skolplikten kan påverka

varandra, han var den enda som påpekade att det har uppkommit fall då en elevs föräldrar inte

har velat att eleven ska delta och lära sig om andra religioner. Till skillnad från lärare 1 som

menar att föräldrarna oftast inte ligger bakom elevens icke-deltagande, utan de vill snarare att

eleven ska lära sig om andra religioner. På frågan om hur de löser om det skulle uppstå en

konflikt så svarade alla enhetligt att det skulle bli en diskussion med föräldrarna och att det ofta

gick att lösa. Dock betonade rektor 2 att om det inte skulle gå att lösa, skulle eleven inte få något

betyg i det ämnet. Rektor 1 tyckte att en eventuell konflikt ofta gick att lösa men att det skulle bli

svårt, rektor 1 menade att om föräldrarna inte vill att elev ska delta, trots en diskussion, så kan

man inte göra något.

När frågan om vad ett giltigt skäl för att slippa ett undervisningsmoment kunde vara svarade

lärarna och rektorerna rätt olika. Vi uppfattade därför att den frågan var svår att svara på. Lärare

1 pratade om att det vore okej för en elev att slippa delta under ett studiebesök eftersom eleven

ändå kunde fullfölja måluppfyllelsen för det ämnet. Lärare 2 nämnde att det är okej för en elev

att slippa ett visst undervisningsmoment om eleven är sjuk eller om eleven skulle ha ett visst

handikapp. Detta är enligt Susanne Hobohm som också menar på att ett giltigt skäl för att slippa

38

exempelvis idrottsundervisningen är om en elev har ett handikapp som gör att denna inte kan

delta80

Angående vem som har ansvaret för att eleven fullföljer skolplikten så svarade lärarna att det

är skolans ansvar. Rektor 1 svarade att det främsta ansvaret ligger på föräldrarna att eleven

fullföljer sin utbildning och faktiskt kommer till skolan, vilket helt stämmer överens med

skollagen. Om en elev inte kommer till skolan ska skolan ta kontakt med föräldrarna och

informera att deras barn inte har varit närvarande.81

På frågan om respondenterna ansåg att skolan var icke-konfessionell och hur det arbetar för

att skolan ska vara det nämnde alla skolavslutningen som exempel, att den inte firas i kyrkan

längre. Lärare 2 och båda rektorerna pratade också om att julpyssel och påskpyssel fortfarande

förekommer i skolan men att de inte anser att detta har någon konkret koppling till religionen.

6.2 Sammanfattade slutsatserDe slutsatser som vi har kommit fram till utifrån resultatet är flera. Vi såg att rektorerna och

lärarna på de skolor i Malmö som vi har studerat definierar begreppet religionsfrihet på liknande

sätt. Religionsfrihet anses vara rätten till att få utöva sin religion och ha vilken religion som man

själv önskar ha. Varken lärare eller rektorer tänker på att religionsfriheten också innebär att

individer ska ha rätt att avstå från religion och att slippa bli påverkad av icke-önskvärda religiösa

påtryckningar. Detta nämns inte av vare sig lärare eller rektorer men däremot kan vi se att i

praktiken så kommer även den negativa sidan av religionsfrihet, rätten från religion fram. Bland

annat då de talar om att ingen skolavslutning hålls i kyrkan längre. Detta går dock att diskutera

eftersom beslutet att inte hålla skolavslutning i kyrkan dels kan uppfattas som att beslutet har

tagits för att individer inte ska bli påverkade av en viss religion. Men samtidigt kan detta tolkas

som att den positiva religionsfriheten även har fått styra eftersom man tar hänsyn till vissa

elevers religiösa övertygelse om att inte vistas i andra religiösa rum än deras egna.

En slutsats som kan dras utifrån detta resultat är att lärare och rektorer inte verkar kunna

förklara vad religionsfriheten innebär i teorin men att de i praktiken tillämpar båda sidorna av

religionsfriheten. Fokus ligger dock främst på rätten till religion, och vi anser att rätten från

80 Hobohm, Susanne, Barnets rätt: handbok för vuxna, 2., [uppdaterade och utök.] uppl., Liber, Stockholm, 2003, sid. 92.

81 Skollagen kap. 7, 20§.

39

religionen oftast glöms bort, eller försvinner eftersom besluten om skolavslutning och

påskpyssel/julpyssel grundas i att skolan tar hänsyn till religioner. Tolkningen och tillämpningen

av religionsfriheten är upp till varje lokal skolenhet, detta kan bli problematiskt om tolkningen

endast innefattar rätten till religion.

Vår frågeställning om hur relationen mellan religionsfrihet och skolplikt ser ut uppfattades

olika av respondenterna. Rektorn på skola B uppfattade relationen som en konflikt och menade

att man bör försöka lösa den men att det ibland kan vara svårt att lösa om en elev har vissa

önskemål som grundar sig på religion. Lärare 1 menade att han inte kunde se någon relation

mellan dessa, utan att de var separata. Dock såg vi som intervjuade att han senare i samtalet

kunde uppfatta en viss relation, att religionsfriheten och skolplikten kunde påverka varandra.

Denna påverkan handlade om en elevs religiösa plikter kan göra att denne inte vill vara med på

vissa undervisningsinslag, som till exempel simningen.

Lärare 2 uppfattade direkt ett samband mellan religionsfrihet och skolplikt och menade att

detta handlade om huruvida man kan tvinga en elev att delta på undervisning eller ej om denne

inte vill delta på grund av religiösa skäl. Även rektor 2 såg direkt en relation som handlade om

att elevens föräldrar inte vill att deras barn ska delta på grund av religiösa skäl. Slutsatsen kring

hur relationen mellan religionsfrihet och skolplikt uppfattas av lärare och rektorer är således

mycket olika, men alla respondenter kunde se att det fanns ett samband och ibland en konflikt

mellan de.

Hur religionsfriheten kommer till uttryck på de olika skolorna, hur skolorna arbetar med

religionsfrihet var också olika. Det var skilda uppfattningar mellan lärare och rektorer, vi tyckte

oss uppfatta att lärarna var mer villiga att befria elever från vissa undervisningsinslag, som till

exempel studiebesök av religiösa rum. Lärarna ansåg att om eleverna kan tillgodose dessa

kunskaper på annat sätt än just ett studiebesök så är det viktigt att respektera att eleven inte vill

delta. Rektorerna verkar vara mindre villiga att låta eleverna missa vissa undervisningsinslag, de

verkar lägga större vikt vid att upprätthålla skolplikten, rektor 2 menade till exempel att läraren

ska försöka få eleven att vara med på studiebesöken av religiösa rum. Rektor 2 har inte heller

kunnat lösa problemet med flickan som inte vill delta på simningen, detta kommer således

påverka elevens betyg i ämnet idrott. Däremot verkar rektor 2 vara villig att låta religionsfriheten

komma till uttryck när det gäller en elevs praktiska utövning av religionen, att en pojke får gå

ifrån skolan för att förrätta bön. Rektor 1 var också lite ambivalent i sin uppfattning om hur

40

religionsfriheten kommer till uttryck i skolan, hon var negativ inställd till att låta en elev förrätta

bön fem gånger om dagen. Detta ansågs vara ett svårlöst problem. Däremot menade hon att

elever som inte vill delta i simundervisning på grund av religiösa skäl har skolan löst genom att

låta eleven ha särskild separat undervisning men hon ser detta som en kostnadsfråga som därför

ibland kan vara svår att lösa. Vi tror att anledningen till att rektorerna faktiskt mer är för att hålla

skolplikten om ryggen än religionsfriheten är att de som rektor har ett huvudansvar för skolan.

De har ett ansvar för att alla elever ska följa skolplikten och delta så mycket som möjligt i

undervisningen. Vidare är också vissa religiösa önskemål en kostnadsfråga och religionsfriheten

kan därmed bli lidande på grund av skolans budget.

Överlag så var alla respondenter däremot positivt inställda till att ta en diskussion med

föräldrar och elever om religionsfriheten och skolplikten skulle krocka med varandra. Detta ser

vi som ett tecken på att alla på något sätt faktiskt vill reda ut om problem uppstår kring elevens

skolgång på grund av religiösa skäl, de vill på något sätt finna en lösning. Det går också att dra

en slutats kring att det inte verkar vara så vanligt att en elev säger nej till att delta i själva

undervisningen som sådan utan att det mer handlar om vissa moment, studiebesök eller simning.

Vidare om mer praktiska önskemål, till exempel att få förrätta bön i skolan.

På vår frågeställning om vad befrielserätten innebär så kunde vi se att lärarna och rektorerna

tolkade den som svårbegriplig. Både lärare och rektorer ansåg att det var svårt att säga vad

synnerliga skäl skulle vara för att en elev skulle godkännas rätten att inte vara med på vissa

undervisningsinslag då de inte hade varit med om någon särskild situation där de behövt tillämpa

befrielserätten. En av lärarna tolkade frågan att eleven kanske kunde få befrielse om denne hade

ett handikapp som gjorde att eleven inte kunde delta. Lärare 1, tolkade det som att en elev kunde

få befrielse från studiebesök. Båda dessa svar är enligt skollagens proposition giltiga

anledningar. Överlag verkade det som att lagen om befrielserätt tillämpas restriktivt av skolorna,

vilket det också ska göras enligt skollagen då elever endast vid enstaka tillfällen, vid synnerliga

skäl, kan få befrielse från vissa utbildningsmoment. Vi upplevde att både rektorerna och lärarna

hade svårt med denna fråga och vi tänker att det bör ges mer exempel på vad synnerliga skäl kan

innebära. För trots propositionen som ska ge ett förtydligande verkar ingen riktigt veta vilka

enstaka tillfällen som är godkända, olika fall verkar bedömas olika beroende på vilken skola

eleven går på.

41

Endast den ena skolan, skola B kan sägas ha något slags förebyggande arbete med

religionsfrihet och skolplikt. Projektet Brobyggarna skulle förmedla tolkningar och uppfattningar

mellan skolan och hemmet. Vi anser att förebyggande arbete borde finnas även på skola A, lärare

och rektorer bör diskutera religionsfriheten och skolpliktens eventuella kollisioner. Vidare

eftersom rektorn på skola A uppfattar relationen mellan religionsfrihet och skolplikt som en

konflikt som ibland kan vara svårlöst så kanske förebyggande arbete liknande Brobyggarna

skulle underlätta situationen för både rektorn och föräldrarna. Eftersom Sverige är ett

mångkulturellt samhälle så bör ett förebyggande arbete vara en självklarhet på alla skolor, eller

åtminstone bör en diskussion föras om hur man ska hantera dessa frågor.

Om skolan är icke-konfessionell är en svår fråga. Lärarna och rektorerna var överens om att

man jobbar för att alla elever ska få lära sig om så många religioner som möjligt. De vill ha en

bredd i undervisningen. Senare diskuterades också om skolan hade påskpyssel eller julpyssel vid

kristna högtider. De var alla överens om att man inte hade julpyssel och påskpyssel lika ofta

längre, men att det förekom. Både rektorerna och lärarna resonerade att detta inte kopplades till

religionen, de menade att de inte lägger in någon religiös mening i det. Frågan är om skolan

verkligen blir icke-konfessionell bara för att lärarna och rektorerna anser att de inte lägger någon

religiös tanke bakom handlingen. Det kan finnas elever som ändå kan göra den kopplingen.

6.3 Kritik av studien I vår studie blev intervjufrågorna inte riktigt som vi hade tänkt oss. I den första intervjun kom

inte alla följdfrågor med som ställdes i de andra intervjuerna. Men samtidigt ville vi att

respondenterna skulle styra samtalet och därför var det inte relevant att ställa alla följdfrågor till

alla intervjuade. Reliabiliteten av vår studie kan diskuteras eftersom vissa frågor tolkades väldigt

olika av respondenterna, vilket kan bero på otydliga frågor, men kan också vara ett resultat av

vårt mål att inte påverka respondenterna i någon riktning.

Det hade varit optimalt att göra en större undersökning så att man kunde jämföra fler skolor

med varandra för att få resultat som man kan dra generella slutsatser av. I framtida studier kan en

större undersökning med fler skolor genomföras där fokus ligger på om skolor generellt sätt har

problem att tolka befrielserätten.

I denna studie har vi kommit fram till hur lagarna ser ut kring religionsfrihet och skolplikt.

Som blivande lärare har vi fått mer insikt om hur lärare och rektorer har tolkat dessa frågor och

42

vi har dragit intressanta slutsatser mellan hur det “ska” se ut i teorin och hur det sen ser ut i

praktiken samt hur de intervjuade tolkar teorin.

7. Litteraturreferenser

Alwall, Jonas, På väg mot religionsfrihet, i Hultman, Jan, Religionsfrihet: om jämlikheten i ett mångkulturellt samhälle, Proprius, Stockholm, 1994.

Berg, Gunnar, Att förstå skolan: en teori om skolan som institution och skolor som organisationer, Studentlitteratur, Lund, 2003

Borevi, Karin, Religion i skolan, i Karlsson, Pia, Svanberg, Ingvar, Religionsfrihet i Sverige: om möjligheten att leva som troende, Studentlitteratur, Lund, 1997

Demming, Niklas. Religionsfriheten i den svenska skolan. Göteborgs universitet, utbildnings- och forskningsnämnden för lärarutbildning, 2006. 2.

Fahlbeck, Reinhold, Bed och arbeta = Ora et labora : om religionsfrihet i arbetsliv och skola juridik, samhälle, praktik, 1. uppl., Liber, Malmö, 2011

Hobohm, Susanne, Barnets rätt: handbok för vuxna, 2., [uppdaterade och utök.] uppl., Liber, Stockholm, 2003

Hultman, Jan (red.), Religionsfrihet: om jämlikheten i ett mångkulturellt samhälle, Proprius, Stockholm, 1994

Högdin, Sara, Utbildning på (o)lika villkor: om kön och etnisk bakgrund i grundskolan, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, Diss. (sammanfattning) Stockholm: Stockholms universitet, 2007,Stockholm, 2007http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-6736, kontrollerat den 6/11 klockan 13:35

Karlsson Minganti, Pia & Svanberg, Ingvar (red.), Religionsfrihet i Sverige: om möjligheten att leva som troende, Studentlitteratur, Lund, 1997

Olivestam, Carl Eber, Skolan och religionsfriheten, i Hultman, Jan, Religionsfrihet: om jämlikheten i ett mångkulturellt samhälle, Proprius, Stockholm, 1994

43

Reutherberger, Lena & Åbinger, Emma. Mötet mellan religionsfrihet och skolplikt i den svenska skolan. Malmö högskola, lärarutbildningen, 2009

Tersmeden, Erik & Werner, Lars, Skollagstiftningens grunder: kommentarer till skollagen: motiv och praxis, 1. uppl., Fritze, Stockholm, 1995

Trost, Jan, Kvalitativa intervjuer, 3. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2005

Wirmark, Bo, Religionsfriheten i internationellt perspektiv, i Hultman, Jan, Religionsfrihet: om jämlikheten i ett mångkulturellt samhälle, Proprius, Stockholm, 1994

Internet Fonden för mänskliga rättigheter (Mr-fonden). Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Antagen genom Generalförsamlingens resolution 2200A (XXI) den 16 december 1966. Trädde ikraft den 23 mars 1976.http://www.humanrights.se/wp-content/uploads/2012/01/IKMPR.pdf (tillgänglig: 2014-10-26)

Sveriges riksdag. Svensk författningssamling 2010:800. Skollag (2010:800).http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/#K7(tillgänglig: 2014-10-26)

Regeringskansliet. Regeringens proposition 2009/10:165.Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet. http://www.regeringen.se/content/1/c6/14/23/68/25bd4959.pdf (tillgänglig: 2014-10-26)

Sveriges radio. SR P4 Jämtland. Ulrika Lindmark, Rätten till undervisning går före, säger Skolverkets jurist (Radio) 2009. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel=3243159 (tillgänglig: 2014-10-26)

Unicef. Barnkonventionen. http://unicef.se/barnkonventionen/las-texten#full (tillgänglig: 2014-10-26)

44