Han framträdde i Tipsextra med Ingvar Oldsberg som tret-tonåring, har en unik inblick i Ljusdals bandyvärld och får telefonsamtal av världsspelare som vill ha svar på kluriga frågor. SM följde med sportkommentatorn och profilen

Micke Svärd på den avgörande bandy-matchen mellan Ljusdal och Örebro.

Text: Joachim Stormvall Foto: Jonas Forsberg

DEN KÄNSLOSAMME

KÄNNAREN

reportage

18SERGIO Magazine : Nº2 - 2013

reportage

21SERGIO Magazine : Nº2 - 2013

20SERGIO Magazine : Nº2 - 2013

Ovanlig. Micke har hittat ett ovanligt upplägg i sportjournalistiken: han åker med i spelarnas

buss. – Jag är nog ensam om det i Sverige. Det är en speciell form av journalistik, om det

överhuvudtaget kan kallas för det.

23SERGIO Magazine : Nº2 - 2013

22SERGIO Magazine : Nº2 - 2013

I rondellen med den stora orange-färgade bollen i Ljusdals centrum cirkulerar ovanligt många bilar. Nästan alla kör ur på samma ställe: uppåt mot Idrottsparken. Morgonens arton minusgrader har krympt till tre och eftermiddagens låga sol brinner över bandyarenan. Ismaskinen åker fram och tillbaka, hyvlar och spolar. Folk droppar in genom biljettkassorna och tar plats runt planen. De går tillsammans, pratandes, eller ensamma med målmedvetna steg. En del ser glada ut, andra sammanbitna. Det är Ljusdals Bandyklubbs sista match för säsongen och den spelar för sin överlevnad i den högsta serien. Sisådär, sammanfattar Radio Ljus-dals sportexpert Micke Svärd säsong-

en. Han förklarar att den började bra men att det sen gått sämre, att det är ett ungt lag och att man inte kan kräva för mycket. Samtidigt är det synd att det inte går bättre eftersom det finns mycket som talar för det: ett konstruktivt spel och lovande talang-er i kombination med rutin. Vi sitter bredvid varandra i den ena änden av en smal inglasad läktarsek-tion. I andra änden hukar två grabbar i tjugofemårsåldern över varsin lap-top. Jag har sett posen förut i sport-sammanhang: liverapportering. Pressutrymmet är byggt ovanpå klubbens kansli och mellan oss och de något yngre journalisterna på an-dra sidan har ett par av föreningens egna representanter slagit sig ned på lediga stolar. Sikten är bra och loka-len behagligt varm. Folk i rummet ropar skämt till varandra. Men det

ligger ett bryderi i luften, en ängslan, en osäkerhet. – Större under har skett, men det är nästan ett mirakel om det här går vägen, säger Micke och förklarar förutsättningarna inför matchen. Kvalserien har varit tuff. Förlust mot Vetlanda gör att de måste ösa in mål i dag. Men gör de det, vinner de med fem mål, blir det elitserien nästa år också. Han säger "vi" när han pra-tar om laget och klubben. Trots att han jobbar som reporter på radion. Micke var nio år när familjen återvände till Hälsingland och Ljus-dal efter en period i Stockholm. Se-dan dess har han haft bandyklubben varmt om hjärtat. Därför tycker han inte att det är någon idé att försöka vara opartisk. Dessutom tror han att de som lyssnar gillar att han tar ställ-ning.

reportage

Eva Holmberg Tedert från Gävle grundade

den svenska föreningen Gatubarn i Nepal

2010. Föreningen samarbetar med den

nepalesiska föreningen Child Help and Care

Centre, som startats av buddhistmunken

Pema Dorjee.

På andra sidan glaset börjar det hända saker. Gul- och grönklädda Ljusdalsspelare cirkulerar på vänster sida av isen. Till höger formerar sig det svarta motståndet: Örebro. När lagen möttes för en vecka sedan blev det oavgjort. – Nu är det match, ropar någon i rummet och det blir tyst.

0-1

Det börjar dåligt. Örebro gör första målet och stämningen i rummet är mindre orolig, mer dyster. Nu be-hövs det sex bollar i andra kassen. Micke verkar bekymrad. – Att det går bra är viktigt, säger han. Ljusdals BK är ett klassiskt ban-dylag och har varit på toppen. Många har jobbat för att vi ska dit igen. Om vi åker ner i seriesystemet vet man

aldrig vad som händer med de unga lovande spelarna, vart de tar vägen. Det blir nog ett steg bakåt för hela satsningen. Micke bevakar alla bortamatcher. Det innebär ungefär en resa i veckan under säsong. Och han har tillsam-mans med Radio Ljusdal och ban-dyklubben hittat ett ganska ovanligt upplägg i sportjournalistiken: han åker med i spelarnas buss. – Jag är nog ensam om det i Sve-rige. Det finns förstås en ekonomisk anledning, det blir billigare, men det har också blivit ett sätt att jobba. Sen är det ju en speciell form av journa-listik, om det överhuvudtaget kan kallas för det. På resorna har han kommit spelar-na nära och han får ofta höra från la-get att han är en av dem. De snackar, äter lunch ihop och Micke utmanas i

sportkunskaper. Det sista är han van vid. Redan som trettonåring fick han sitt första erkännande som expert när Sveriges television ringde och ville ha honom som gäst i Tipsextra. De hade snappat upp via lokala medier att han kunde mycket om lagupp-ställningar och dylikt. Han fick sitta i studion och prata med Ingvar Olds-berg och träffa Klas Ingesson. Numera får han snacka sport över-allt, i matbutiken, i telefonen. – Misha Sveshnikov, en av världens bästa bandyspelare genom tiderna, ringer mig ibland med någon fråga. Men vem som helst kan höra av sig – även folk som jag inte känner. Varför han kan så mycket om sport har han svårt att förklara. Det är ett stort intresse förstås, men hur det kommer sig vet han inte. Familjen

"MISHA SVESHNIKOV, EN AV VÄRLDENS BÄSTA BANDYSPELARE GENOM TIDERNA, RINGER MIG IBLAND MED NÅGON

FRÅGA."

24SERGIO Magazine : Nº2 - 2013

25SERGIO Magazine : Nº2 - 2013

var inte sådan att de alltid satt och tittade. Han har starka minnen från fotbolls-VM 1986 i Mexiko med Die-go Armando Maradona och Sveriges guld i hockey-VM i Wien 1987. Då var Micke åtta år. Men att samla på kunskaper, ungefär som att spara och sortera kapsyler, har han aldrig syss-lat med. – Jag är ingen strukturerad män-niska, utan impulsiv. Jag gör det som känns bra. Alla de här sakerna, de bara fastnar i min hjärna. Jag kan sätta mig en kvart före en match som jag ska kommentera och läsa igenom laguppställningarna, sen sitter de där.

0-2

Tystnad. Örebro gör ett mål till, och match-en som inte varat särskilt länge, bör-jar kännas avgjord. Att Ljusdal – som i och för sig haft mycket boll – skulle

sätta sju bakom Örebros målvakt är det nog få personer i rummet som tror på nu. – Jag har förberett mig mentalt på det här, bearbetat det. Om Ljusdal åker ner kommer jag att fortsätta be-vakningen, även om jag måste betala själv, säger Micke torrt. Han har sänt radio i ett par år nu, men det var inte ett självklart karriär-val. Han har ingen utbildning utan fick chansen att prova och det satte sig direkt. – Det var det roligaste jag någon-sin gjort. Jag fungerar så att jag bara kan hålla på med det jag är intresse-rad av och jobbet på radion är perfekt för mig. Micke beskriver sig själv som en teaterapa som sysslar med under-hållning. Men också något av en nörd. Det tog lång tid innan han vå-gade använda dessa egenskaper. – Jag har varit mycket upp och ner i mitt mående genom livet, och varit

tvungen att bygga upp ett självförtro-ende för att göra det här, även om jag haft kapaciteten länge. Han struntade i skolan fast han hade lätt för att lära och fick läsa in gymnasiet i efterhand. Micke och jag är jämngamla och jag berättar för honom att där jag växte upp var det häftigt att inte bry sig om något, man fick inte vara för intresserad. Micke känner igen sig i det, men tror att det där har ändrat sig nu, eller håller på att göra det. – Nu har vi ju människor som Erik Niva. Och Björn Hellberg har nästan blivit cool. Människor som är fördju-pade i ett ämne. Det har blivit tillåtet att vara insnöad. Det är kul. Samti-digt tycker jag att man inte får glöm-ma känslorna och underhållningen.

1-2

Ljusdal reducerar och radioreportern berättar att han har idrottat en del

reportage reportage

själv också, med bland annat ett di-striktsmästerskapsguld i dubbelten-nis på meritlistan. – Lite förvånande kanske, säger han och skrattar lite, man har inte direkt förutsättningarna längdmässigt. Över en kropp som snarare för tankarna till just Maradona än Björn Borg, bär Micke en vit t-shirt, ett par slitna jeans och en keps i brun man-chester. Som liten spelade han även fotboll, men nu blir det inte så mycket sådant. – Man är väl tyvärr inte lika duktig på att utöva sport som att se på den, säger han och slår ut armarna.

2-2

– Nollnoll, hörs en mansstämma från mitten av rummet. Nu är vi tydligen tillbaka där vi var när matchen började: det behövs fem mål framåt. Mikael är singel. Annars skulle det

inte fungera, enligt honom själv, att åka runt som han gör för bandyns och radions räkning. Det har blivit några tusen mil den här vintern. Men sporten ger honom en gemenskap. – Eftersom jag är så starkt pro-filerad mot Ljusdals bandy i mitt ar-bete så känner jag att jag är en del i det hela. Jag tror alla människor be-höver en tillhörighet, att få vara trygg någonstans. Bandyn har en viktig roll för identiteten här. Även om det för mig i första hand är underhåll-ning så ger den mig en känsla av att vara hemma. Den är också tydlig, går direkt in.

3-2

Det har blivit mål igen. Ett långskott. Men det diskuteras i rummet om var han som sköt egentligen stod. Själv hann jag inte med alls, såg varken spelare eller boll. Överläggningen fortsätter och jag

reser mig för att inkassera en av re-porteryrkets stora fördelar: gratisfi-ka. När jag återvänder med en semla i ena handen och kaffe i den andra har gänget i rummet enats; en av liverap-portörerna har skrivit att skottet av-lossades från fyrtio meters avstånd till målet, inte långt ifrån en av de streckade linjerna. Micke säger att det värsta som finns i idrott är att bli skitnödig, att bli rädd och tänka för mycket på att man kan förlora. Han hoppas att det är så de känner sig i Örebro nu.

4-2

En gulgrön snabbskrinnare har tagit sig förbi på vänsterkanten och lagt in bollen snett bakåt där en klubba vis-pat till och fått målburens nät att åter-igen rassla. Människorna i rummet jublar. Publiken utanför likaså och trummor har börjat ljuda från den

27SERGIO Magazine : Nº2 - 2013

26SERGIO Magazine : Nº2 - 2013

reportage

stora läktaren i trä på andra sidan isen där cirka 800 åskådare står upp.Elitserien i bandy har lag från orter som Ljusdal, Edsbyn, Lidköping och Sandviken – en stor skillnad mot an-dra publiksporter där Sveriges störs-ta städer dominerar. Att den inte är lika pengastinn, att spelarna inte ärheltidsproffs som i hockey och fot-boll, är en bidragande orsak. Men Micke tror att det finns andra anled-ningar. – Tradition och kultur. Många är gamla bruksorter där den levt kvar. Hockeyn har aldrig haft ett fäste i Hälsingland på det sätt som den haft på andra ställen. Här har det varit bandy. Det är samma i Småland med Vetlanda, Växsjö och Tranås. Ban-dy är en ganska lätt sport att utöva, kräver inte så mycket utrustning. När Micke sänder radio kan det vara ett par tusen som lyssnar. Och eftersom sändningen också finns på webben, kan utflyttade Ljusdalsbor följa laget på distans. – Det märks på sociala medier att de sitter och lyssnar. De kommen-terar mina kommentarer. Det blir en respons och det är roligt. I Mickes liv är det inte bara sport som gäller. Men nästan. Åttio procent av en arbetsdag hand-lar om idrott såhär års. När han är ledig kan det bli en match på tv, och mobiltelefonen med text-tv:s resul-tatservice i miniformat åker upp och ner i fickan. – Sporten är en stor del av mitt liv och kommer nog alltid att vara det. När jag säger till folk att jag gör en del annat också är det ingen som tror på mig. Men jag gillar att läsa böcker. Och jag umgås ibland med kompisar som inte är ett dugg intresserade, då kan jag stänga av helt.

5-2

Ett mål följt av vrål. – Vad skönt det är att få skrika ur sig, säger en kvinna några stolar bort. Efter paus har spelet varit avvak-tande, men sedan Ljusdal slagit in ytterligare en boll är stämningen för-ändrad: positiv, intensiv.

– Det är klart att det går att göra två mål på tolv minuter, säger Micke hoppfullt och ögonen har vidgats en aning. Han vill inte skryta, men berättar att han kan störa sig på andra sport-kunniga personer på tv, att han nog vet bättre ibland. Och att det är något av en dröm att komma dit, att få jobba med hela Sverige som arena. – Jag känner ju att jag har den kun-skapsnivån, jag skulle kunna vara där. Samtidigt har jag mitt drömjobb här. Jag får betalt för att hålla på med mitt intresse. Micke avbryter sitt resonemang och börjar istället skrika ilsket – en svart Örebrospelare har fallit till isen på ett, måhända, något försåtligt sätt. Radioreportern sätter sig igen och blir snabbt lugn men mumlar något om filmning.

6-2

En straff slås in. Nu fattas det bara ett mål för Ljus-dal och Micke pratar mindre med mig, koncentrerar sig på spelet där-nere. Men jag känner att jag ändå måste testa hans kunskaper, tänker en stund och frågar: Vad läste Tom-my Svensson för Sveriges fotbolls-landslag i omklädningsrummet inför åttondelsfinalen mot Saudiarabien i VM 1994? – Dikten I rörelse av Karin Boye. Tord Grip var assisterande förbunds-kapten och hans fru, som gått bort något år tidigare, gillade den. Tord och Tommy tyckte att den passade eftersom de ville få spelarna att kän-na att de inte var klara i turneringen. Micke svarar utan att se på mig. Blicken ligger fast på det som händer därnere och jag provar igen: Vilka svenskar lade straffar i OS-finalen i hockey 1994? – Loob och Näslund missade de två första. Sen gjorde Magnus Svensson och Foppa mål. Tror att Juhlin mis-sade den femte, det blev förlängning. Då la Svensson och Foppa varsin. Jag märker att jag gör det för lätt och fast jag själv inte vet svaren på frågorna längre växlar jag upp: Vilka startade för Argentina och Västtysk-

land i finalen i fotbolls-VM 1990? Micke tänker lite, följer händel-serna nere på isen och börjar med en frånvarande röst att rabbla namn: Sensini, Olartecochea, Brehme, Buch-wald. Han säger att det är svårt med de exakta startelvorna, Argentina hade många avstängda och skadade, Caniggia till exempel. Efter en stund har han ändå fått ihop ett tjugotal namn.

7-2

Micke håller upp händerna i luften och trycker sig mot rutan i spasmiska glädjeyttringar. Ljusdal leder med fem mål. Det gick. Folk studsar omkring i rummet, ute på läktarna. Glädjen bubblar, men lägger sig snabbt – tillbakahållen av nervositeten. Örebro behöver bara göra ett mål för vända på alltihop. Det är några minuter kvar innan klockan visar 90. Sedan väntar sex minuters tillägg för spelstopp.

8-2

Ljusdal sätter ytterligare en boll i mål och matchen är över kort därpå. Ett "Jaa!" brummar i rummet. Det pratas om ett mirakel och ännu ett år i elit-serien. Det rinner tårar nedför Mikael Svärds kinder och han säger att han aldrig gråtit förut, att det är helt jävla sjukt. Sedan går han ner på isen, kra-mar om spelarna och många av de människor som han möter på vägen.

Micke SvärdFödd: 1978

Bor: I Ljusdal.

Bakgrund: Ett djuplodande intresse i, och

goda kunskaper om, bland annat hockey,

bandy, fotboll, tennis och längdskidor.

Gästade Tipsextra som trettonåring.

Aktuell: Reporter för och programledare i

Radio Ljusdal.

Glad. Det rinner tårar nedför Micke Svärds kinder efter matchen och han säger att han

aldrig gråtit förut. Sedan går han ner på isen, kramar om spelarna och många av de män-

niskor han möter på vägen.