Upload
others
View
3
Download
0
Embed Size (px)
Citation preview
Resan till Amerika
I Kristinas och Karl-Oskars fotspår.
Resedagbok
förd av resenärer från logerna i Mellerud, Ängelholm och Uddevalla.
Manhattan "Skyline" från Ellis Island. Foto: Lena Boustedt
Med Vasaorden till USA. Första dagen 24 aug.2011.
Av Håkan Hultman och Britt Jörnäs Mellerud. Foto: Håkan Hultman
Vi som skulle resa till USA möttes vid museet i Uddevalla före kl.04.00 på
morgonen den 24 augusti. Vi tre från Mellerud var först på plan, men snart
strömmade övriga till från alla håll. När vi stod där och bekantade oss med
varandra, vi som behövde detta, kom det två damer med var sin flagga en svensk
och en amerikansk. Det var Berit Blomgren
och Kylliki Svensson, som kom för att önska
oss god tur. Bägge var klädda i vackra hattar
och Kylliki framförde en egen diktad
välgångssång. Detta värmde. Sedan kom
bussen från Ljungskile och vi gick ombord
och reste till Landvetter. Där tillstötte flera
resenärer. Efter en timmas flygning landade
vi på Arlanda. Även här tillkom resenärer.
Det blev ett par timmars väntan innan vi kom
i väg på direktflyg till Newark. Detta ligger väster om Jersey City, som i sin tur
ligger väster om New York. På flygplatsen mötte vår guide de första dagarna, Eva
Engman. Hon berättade att dagen innan hade New York drabbats av ett jordskalv
och att en orkan var på väg från Bahamas.
Vi gick ombord på en egen buss och
informerades och guidades på vägen till
vårt hotell på Manhattan. Det var
mycket varmt och vi tipsades om att
köpa billigt vatten på någon drugstore i
närheten av hotellet. Vi fick reda på att
moms inte ingick i det angivna priset på
varor. På restauranger skulle vi lägga på
10-15 procent i dricks.
Guiden Eva pekade på Empire State
Building med sina 102 våningar, som är
högst i New York. Nya World Trade Center under byggnad kommer dock att bli
högre med sina 108 våningar och 541 m höjd. Vi varnades för ficktjuvar. Vi
passerade vägtull där det kostade 8 dollar att passera och åkte i tunnel under
Hudsonfloden till Manhattan, som ju är en ö vid mynningen av floden. Avenyer går
i nord- sydlig riktning och gator i öst-västlig. Det tar ca 5 minuter att promenera
mellan avenyerna och ca 1 min mellan gatorna. Hotellet där vi skulle bo till söndag
morgon heter Holiday Inn på 57:e gatan mellan 9:e och 10:e avenyn i Midtown
Manhattan. Senare på kvällen kom några resande från Södra Sverige, som åkt med
ett annat flyg. Nu var gruppen fulltalig med 34 förväntansfulla Vasamedlemmar.
Vi tog våra rum i besittning, där jag tror de flesta
imponerads av de stora(bredd 180 cm) och
bekväma sängarna. Vi tre från Mellerud löd
guidens råd och gick ut och köpte vatten, samt
frystorkat kaffe till förstärkning av det svaga
amerikanska.
Vi fick ingen ytterligare guidning denna dag. Vi
var dock en grupp på fem, som tog en promenad
på bl.a.Broodway och en del av Central Park, som
har en yta på 341 ha totalt. På vägen hem till
hotellet åt vi vår första hamburgare på en liten och något kyffig bar.
Därefter lockade hotellrummets sängar efter att vi varit vakna i drygt ett dygn. Så
slutade vår första dag i ”Amerikat”.
Kyllikis sång
Vasa syskon åker bort
Till Amerikas land.
Hoppas ni får roligt,
O underbart o soligt.
Och hittar alla vännerna,
Så ingen kommer bort!
Ni kan hålla ögonen
På han som fyller år.
Om han ”ricker rinkar”
O till alla tjejer vinkar.
Då så kommer alla girls
O rövar bort han då?
Bäst att hålla er till Lena
Hon kan fixa allt.
Till o stanna taxi –
Hitta mixi maxi,
Men Macy, flickor, varuhuset
Där går hela da´n.
Glöm ej oss i Uddevalla
ALLA hälsar o ÖNSKAR er
välkomna o välbehållna hem!
25 augusti New York
Av Maggi Liewendahl o Lennart Gylfe. Foto: Lena Boustedt
Natten till den 25 augusti, den första i Amerika, började med att jag ramlade i
badrummet. Golven i badrummen på hotellet var som blankis. Jag gjorde mig illa
och vi, Lennart och jag, kunde inte följa med på dagens utflykt. (Det var en
sightseeingtur, nästan tre timmar lång, på Manhattan. Bland mycket annat såg vi
Ground Zero/World Trade Center, FN-huset och Central Park. Där kunde vi sitta i
knäet på H C Andersen medan han läste om Den fula ankungen. Red.anm.)
Det var information kl 18 och det hurrades för Torsten, som fyllde 60 år. Vi bjöds
på middag på Hurley´s Saloon. Hummersoppa, lax med bakad potatis och kaka/paj
till dessert. Jättegott och serverat i amerikansk storlek, d v s king size. Torsten
uppvaktades med en gris, i storlek mindre.
Ann, Monica och vi tog taxi till hotellet efter en trevlig kväll. Jag var helt slut med
mina revben.
Maggi
26 augusti New York
Tecknat av Elvy Axelsson och Evald Andersson, Logen Uddevalla. Foto: Lena Boustedt
Väckning 05.30. Mycket god frukost på vårt hotell Holiday Inn. Sedan en dag fylld
av upplevelser. Promenad till metron förbi alla dessa skyskrapor, som vi passerar.
På vår väg ser vi statyn av Columbus och lite av Central Park. Det är varmt,
närmare 30 C.
Vi tar Metron till
ändstationen South Bridge
och sedan färjan till Ellis
Island. Guiden Eva Engman
hade mycket att berätta om
Ellis Island, ön dit båtarna
kom med emigranterna.
Överfarten varade i flera
veckor. De var packade tätt
som grisar och fick på en dag
endast en brödskiva och en
mugg soppa. Man kan endast ana vidden av deras umbäranden. Många dog under
färden och alla blev ej insläppta i Amerika. Man måste vara frisk, ej efterbliven och
ej ha något lyte.
Ön var vacker med stora träd, som gav skugga, stora gräsmattor och blommor och
vädret det bästa tänkbara. Där intog vi lunch, hamburgare naturligtvis. Sedan färjan
tillbaka. Vi satt på övre däck och blickade ut över vattnet och såg Frihetsgudinnan,
en gåva från Frankrike, och alla skyskraporna i fjärran.
Guiden Eva och Torsten tog oss vidare i Metron till Empire State Building och väl
uppe på 86:e våningen: Vilken utsikt!
Hela da´n hade det talats om ”Irene”. Stormen/orkanen närmade sig New York.
Anslag om STORM började dyka upp på affärernas fönsterrutor. Alla började
förvbereda sig. Vi hörde talas om vågor på 10 meter, som närmade sig. Detta skulle
bli vår sista dag i New York. En buss skulle ta oss ut ur New York till Chicago
medan vägarna fortfarande var öppna.
27 augusti New York-New Jersey-Chicago
Av Gunn o Bosse Svanberg. Foto: Lena Boustedt
Vi lämnar New York och Manhattan, hurricane Irene närmar sig nu New York, så
det gäller att snabbt komma härifrån. Eftersom all flygtrafik är inställd åker vi nu
med buss istället.
Vi åker västerut över Hudson River in i New Jersey. Första stoppet blir vid Eagle
Rock, där vi besöker ett minnesmärke över attacken mot skyskraporna Twin
Towers. Utsiktsplatsen är fantastisk, man ser ända till Manhattan, sedan fortsätter
färden genom ett grönskande landskap även känt för sina rosor och orkidéer. Under
färden berättar Torsten om sina släktingar här i USA.
Nästa stopp blir vid uppfinnaren Tomas Edisons fabrik, denna är numera ett
välbesökt museum, där får vi en guidad tur och se en del av hans fantastiska patent.
Nu åker vi vidare västerut till Vasa
Ordens egen anläggning Budd
Lake. Just denna dag firar de sin
75-årsjubileum. Otur med vädret,
det bara öser ner, vi sitter inomhus
med en lättare förtäring. Tävlingar
som kallas Vasa Olympies pågår
för fullt i regnet, utanför lokalen
där vi befinner oss.
Vi åker nu vidare med buss tills nästa stopp, där blir vi bjudna på middag. Mätta
och belåtna åker vi vidare. Vid nästa stopp blir det byte av buss och förare. Det är
nu sent på natten. Får se om det går att sova på bussen, för vi skall åka ända till
morgonen.
Gunn & Bosse
Chicago "Sky-line" Foto: Lena Boustedt
Söndag 28 augusti
Av Ann Holm, Logen Uddevalla. Foto: Lena Boustedt
Strax före kl. 7 på morgonen, lokal tid, kom vi med bussen till Chicago från New
York efter en resa på ca 130 mil. Vi åkte till vårt hotell ESSEX INN där vi möttes
av vår blivande guide Anna-Clara Campbell. Våra rum var inte klara så här tidigt
men vi fick en god frukost som stärkte oss till kropp och själ och därefter äntrade vi
bussen igen för en sightseeing.
Det visade sig att Chicago är en
mycket vacker stad belägen vid
Michigan Lake. Det är grönt och
lummigt överallt med många parker
så man kände genast trivsel. Vi åkte
bl.a. till Andersonville en del av
Chicago dit många svenskar kom på
1800-talet. Man byggde kyrkor och
1855 byggdes det första skolhuset
som också användes till mötesplats
för olika grupper.
1871 utbröt en stor brand i Chicago som förstörde en stor del av staden och en stor
del av svenskarnas hus och hem. En del flyttade tillbaka efteråt medan andra
flyttade norrut. Efter branden förbjöds att bygga hus av trä och en del hade inte råd
av bygga av sten.
I perioden 1889-1930 anlände ett stort
antal svenskar och man beräknade att vid
slutet av denna tid utgjordes 20-24% av
första generationens immigranter. Det
byggdes och utvecklades med affärer och
fabriker. Efter hand som tiden gick
skedde förändringar, folk flyttade ut och
nya kom istället.
Idag består befolkningen av människor
från olika delar av världen men svenskättlingarna bevarar sin svenska bakgrund och
firar svenska helger som midsommar, lucia etc.
”Andersonville is not what it used to be” är en kommentar som hörs ibland och det
är säkert rätt. Nu är Andersonville en turistattraktion. Busslaster kommer för att
lära om Sverige och dess kultur och svenskar för att se hur det var och träffa
människor som är mer svenska än i Sverige.
Härifrån fortsatte vi till the Swedish American Museum
Centre där vi bl.a. träffade årets Svensk-Amerikan Kerstin B.
Lane, som hälsade välkommen och tillsammans med några
andra visade runt. Museet var mycket fint och man kunde
bland mycket annat se gamla brev och foto och handarbeten.
Som sagt, Chicago är en vacker stad och vi åkte runt
och såg så mycket som våra trötta ögon orkade se och
uppfatta.
Vid 2-3 tiden em. fick vi våra rum och Monica och jag
tog vårt rum i besittning och gissa om det var skönt att
få sträcka ut sig i en god, bred säng. En del av gruppen
kanske var ute och besåg stan en stund men för alla var
nog vila det vi mest behövde. Efter en natts sömn väntade nya upplevelser nästa
dag.
Ann Holm
Chicago 29 augusti 2011.
Av Monica Hansson, Logen Uddevalla. Foto: Monica Hansson och Lena Boustedt (Marylyn
M o segelbåten).
Oh så gott man sov efter lång tid utan sömn. Vårt hotell, Essex in, var beläget på
Michigan Ave. Kunde på andra sidan gatan blicka ut över en härlig grön park,
Grant Park. De styrande i Chicago hade varit kloka nog att inte bygga ända ner till
den stora sjön Lake Michigan, utan bevarat ett stort grönt område, där invånarna
kunde träffas anordna picknick, lekar, bada, promenera osv.
Frukost serverades mellan kl. 08.00 och 09.00 i ett speciellt rum
endast för våra resedeltagare. Klockan 09.00 startade vi denna
dag vår promenad genom Chicagos stadskärna. Vår guide Anna-
Clara, avvek från Michigan Ave när vi kom till Adams, gatan där
Route 66 börjar/slutar. Denna skylt måste naturligtvis fotas.
Chagall´s konstverk vid Chase Tower består av tusentals små
mosaikbitar. Hans
surrealistiska målningar
föreställer fåglar, fiskar,
blommor, solar m.m. ( Se bild) Vid Daley
Plaza gjordes nästa stopp. Där är
Chicagos politiska ledning placerad i
mäktiga byggnader.
En staty i stål av ingen mindre än Picasso
ståtar utanför stadshuset (se bild).
Skyskraporna i Chicago är alla olika och faktiskt mycket vackra. Efter beskådande
av dessa och andra byggnader samt upplysningar om diverse affärer bl.a. Macy´s,
korsade vi åter igen Michigan Ave. och kom in i ljuvligt grönskande Millennium
Park, där en härlig staty, ”The Bean” speglade himlens blå färg ( se bild).
Här avvek jag från det övriga sällskapet. Jag hade nämligen en spännande träff
idag. En mycket avlägsen släkting skulle nämligen hämta mig på vårt hotell och vi
skulle tillbringa några timmar tillsammans. Det var riktigt spännande! Han kom
tidigare än beräknat. Jo han var lite rund om magen som de flesta amerikanare, men
en härlig man med mycket humor.
Vi begav oss i taxi till Chicagos högsta byggnad, Willis Tower, (som för övrigt
byter namn om byggnaden får ny ägare) där man kunde se ut över hela Chicago. En
glasbalkong, där även golvet var av glas, var mycket populär att kliva ut på och låta
sig fotograferas. Själv avstod jag eftersom kön dit var lång. I denna skyskrapa fanns
mycket bl.a. restauranger. Där slog vi oss ner, käkade gott och pratade i flera
timmar. Min släkting, Carl, berättade bl.a. att han varit inom ”the army” och
således varit placerad i Tyskland i två omgångar. Han hade emellertid inte träffat
Elvis.
Han hade däremot vid ett besök i Köpenhamn träffat sin blivande fru på besök där
från Canada men med stor släkt i Norge. Det betydde att Carl rest genom Bohuslän
till Norge utan att veta att hans släkt inte fanns långt därifrån. Det skedde nämligen
innan han börjat släktforska. Vi hade en riktig trevlig stund innan vi i taxi återvände
till vårt hotell.
De övriga resenärerna hade fördrivit eftermiddagen med att bl.a
fotografera statyn av Marilyn Monroe, ätit gott, shoppat lite och
tagit en sjötur på Lake Michigan. Det missade jag men jag har
ändå haft en spännande dag.
Apropå Marilyn: intressant är att Chicago byter ut sina statyer
(kanske inte Picasso och Chagall) varje år. Då kommer nya och
var de gamla placeras kunde vår guide inte svara på.
Monica
Tisdag trettionde augusti
Av Inga-Britt o Åke Södergren. Foto: Lena Boustedt
Efter att ha sovit gott vaknar vi åter till en ny förflyttning.
Denna dag går resan från Chicago till Moline med stopp i
Bishop Hill och Andover. Hela resan tar omkring 3-4 timmar.
Vi åker väster ut från Chicago, möts av stora industriområden,
typiska bostadsområden med villor vackra på framsidan och
skräpiga på baksidan. Under vägen ser man tydligt de stora
majs och sojabönsfälten. Majsen användes mestadels till
djurfoder men även till etanolbränsle. Av majsstängerna
tillverkades kvastar.
Väl framme i Bishop Hill går vi runt och betraktar den
kände predikanten Erik Jansson och hans anhängares
uppbyggnad av stället. Erik ha även god hjälp av vännen
Olof Olsson. Året var 1846 då Erik immigrerade från
Sverige. Han ansåg sig själv som en stor profet och
predikade upp till tre gånger om dagen. Övriga i gruppen
samlade material fick pengar genom att sälja kvastar på
marknader. På så sätt byggde de upp Bishop Hill till ett väl
fungerande samhälle. Erik mördades i en familjetvist 1850.
Endast 42 år gammal. Vi besökte gravplatsen där även
hans bror låg.
Tio år efter mordet upplöstes församlingen. I dag finns alla husen kvar men det
fattas pengar till reparationer. Vi besökte den lilla affären, med svenska varor, det
lilla postkontoret och kvarnhuset som i dag fungerar som museum för kvarvande
gamla möbler och saker tillhörande Erik och vänner. I huset P-L Janssons
Diningrum blev vi bjudna på svenska köttbullar med pasta och lingonsylt. Till
efterrätt serverades kanelkaka med glass.
Utanför kvarnhuset samlades hela gruppen för fotografering och samtidigt
överlämnades 500 dollar till ett fönster för att få vårt besök från Sverige registrerat i
Bishop Hill. Pengarna mottogs med glädje av museets föreståndare. Vi besökte
sedan VASA ORDER OF AMERICA NATIONALARCHIVES INC. Där gick vi
omkring och tittade och fick även information av Viktoria Kofold-Almgren som
arbetade där.
Nu var det dags att resa vidare till Andover där
Jenny Lind Chapel är beläget. Kapellet vittnar om
hur den tappre pastor Lars Paul Esbjörn med sin
familj och en grupp följeslagare lämnade
hemlandet Sverige och bosatte sig i Andover .
Esbjörn var den förste svenske statskyrkoprästen som utvandrade till USA.
Tillsammans med ytterligare tio medlemmar grundade han Svenska Luterska
församlingen i Andover 18 mars 1850. Församlingen växte men det fanns inga
pengar. Esbjörn reste runt och bad om pengar. Träffade då den kände sångerskan
Jenny Lind som skänkte 1500 dollar som skulle täcka kyrkans byggkostnader. Det
tog tre år att få kapellet färdigt. Då räckte ändå inte pengarna till något torn, på
grund av att sista bräderna måste användas till kistor åt koleradrabbade offer.
Kapellet fick namnet Jenny Linds kapell.
Medan regnet sakta föll åkte vi in i Moline för övernattning.
Inga-Britt och Åke Södergren
Onsdag 31 augusti Moline-Minneapolis
Av Berit o Lennart Andersson Foto: Lena Boustedt
Efter en god frukost på hotell Radisson i Moline lastar vi kl
0800 i bussen för en färd till Minneapolis. Solen skiner och det
är en behaglig temperatur på 19 grader. Framför oss ligger en
resa på ca 8 timmar.
Vi lämnar efter några mils resa Illinois och kör in i staten Iowa.
Färden går på väg 67 längs Mississippiflodens västra strand och
vi passerar bl.a staden Clinton. Landskapet är platt och majs och
sojabönsodlingarna sträcker sig så långt man kan se. I Iowa lever
ca 90% av befolkningen av jordbruk. De flesta invandrarna är
tyskar och holländare men här finns också fransmän. Utöver
jordbruk finns en liten gruvindustri som invandrande italienare
startade.
Vi åker längs
Mississippi på Great
River Road och
passerar staden
Bellevue. Nu när vi
kommit en bit längre
norrut ändrar
landskapet karaktär
och blir böljande
med lövskogsbeklädda kullar. I staden Dubuque tar vi en paus. Dubuque är ingen
svenskstad utan invandrarna är tyskar och holländare. Staden är den äldsta väster
om Mississippi. Namnet har staden fått efter en fransman vid namn Julien Dubuque
som invandrade år 1785.
Efter ett 40 minuters stopp vid varuhuset Wallmart för shopping går färden vidare.
Vid Lansing gör floden en stor sväng och blir väldigt smal mot att tidigare ha varit
flera hundra meter bred. Färden går vidare på väg 26, vi passerar gränsen till
Minesota och vid La Crosse tar vi av på väg 90. Efter en bit motorväg svänger vi av
mot floden igen och vid Red Wing är det dags för en bensträckare och mat.
Nu har vi ca 60 km kvar till Minneapolis och vi anländer till hotellet Normandy Inn
kl 1800 efter att ha tillryggalagt 605 km.
Torsdag 1/9-11 Minneapolis
Av Anita o Per-Olle Ekberg, Logen Nybyggarna 698, Ängelholm. Foto: Lena
Boustedt. Idag fick vi sova lite längre, frukost kl 8.00 i en egen liten matsal ”frukosttallrik”.
9.30 gick bussen till Amerikas största varuhus, ”Mall of America”, så vi fick
shoppa. Alla var förväntansfulla.
Det var mycket varmt ute plus 30 och luftfuktighet 90, så det var skönt att gå
inomhus. Vi fick 4 timmar på oss, då skulle vi äta också. Torsten rekommenderade
hamburgare på en bar i gammal stil, på tredje våningen ”Johnny Rockets”. Dom var
mycket goda.
Samling kl 14 för avfärd till Minneapolis Park, där vi tittade på
ett fint vattenfall och en staty av indianen Hiawatha.
Åter till bussen, som stannade
vid The American Sweden
Institute Museum, ”Swen o
Christina Thörnblads hus”. Där
fick vi fotografera. Det var
stängt p g a reparation. Öppnar i
november 2011 igen. Stannade
till på vårt hotell, så vi fick gå
upp med våra kassar. Det var
väldigt populärt att köpa små
handbagage.
Sen gick en mindre grupp till Mississippiflodens början. Där fanns gamla
kvarnruiner, ”Historic Milling District”. En promenad på 2 timmar i tryckande
värme. Lite jobbigt men intressant.
Hemma igen kl 17.00 efter åter en trevlig dag på vår resa.
Anita o Per-Olle Ekberg
Fredag 2 september
Av Maggi Liewendahl och Lena Boustedt, Logen Uddevalla. Foto: Lena
Boustedt
Fortfarande ej riktigt på alerten. Vi fick hamburgare till frukost. Gott. Men kaffet är
fortfarande te, men Mellerud hade Nescafé.
Tog en rundtur med bussen där stadsvandringen var kvällen innan. Kollade
katedralen St Paul. Den stod färdig 1915. Sunset Avenue är en ”fin gata”. Äldsta
huset är från 1860 talet.
Därefter såg vi Minnesota State Capitol med våran guide.
(Städerna Minneapolis och St Paul gränsar till varandra och kallas för The Twin
Cities. St Paul är ”huvudstaden” i delstaten Minnesota och där finns det politiska
styret. Red:s anm.)
Maggie
Bussen tog oss nu till Andrew Peterson´s farm i Minnesota och vi kom ut ”på
landet” där inga motorvägar finns. Inte ens i Amerika.
Andrew Peterson emigrerade från Östergötland och Sverige 1850 och blev så
småningom nybyggare i Minnesota. Han gifte sig och fick nio barn men inga
barnbarn. Gården drivs nu av Andrew Peterson Sällskapet. Andrew Peterson skrev
dagbok och Wilhelm Moberg hittade mycket i dessa till sina böcker.
Vi blev mycket hjärtligt välkomnade av vasasyskon tillhörande flera loger i
omgivningen. Där fanns också representanter från Andrew Peterson sällskapet.
Det hade dukats upp så mycket mat, att det var omöjligt att smaka allt. Vi
underhölls med svensk musik på fiol, dragspel och gitarr. Stämningen var
”hjärtego´” och gemenskapen kändes stark.
Innan vi skulle äntra bussen för ”hemfärd” bjöds vi på en tur med häst och vagn ut
på ägorna. Vädret var ljuvligt och utan större fantasi kunde man lätt förirra sig till
svensk midsommar.
Avskedets stund var inne och det var då jag riktigt fick den där känslan av att vara
långt borta men ändå nära. Tidigare i sommar hade en amerikansk manskör gästat
Sverige bland annat Trollhättan, min barndomsstad. En äldre man i kören sjöng
solo och berättade, att han bott i Trollhättan och gått i skola där. Tänk om han och
jag träffades då!
Nu stod jag framför en man (narturligtvis har jag glömt hans namn), som berättade,
att han varit i Trollhättan under sommaren. Han tillhörde samma kör som mannen
som sjungit solo och gått i skolan i Trollhättan! Och han skulle åka och besöka sin
körkamrat 14 dagar senare. Jag skickade hälsningar till den man som berört mig
med sin sång och berättelse i Trollhättans kyrka några månader tidigare. Visst är
väl världen liten?
Lena
Med Vasaorden till USA. Elfte dagen 3:e september 2011.
Av Håkan Hultman o Britt Jörnäs, Mellerud. Foto: Håkan Hultman o Lena Boustedt
Detta var den sista dagen före
hemresedagen. Vi skulle nu
besöka de verkliga
svenskbygderna eller
Mobergslandet, som vår guide
Anna Clara uttryckte det. Vi
reste nu norrut på highway 95
till Forest Lake och vidare mot
Scandia.
Vi började med ett besök på
Gammelgården Museum grundat 1972. Förutom huvudbyggnaden, som kallas
”Välkommen Hus” finns här ”Gammel Kyrkan”, ”Präst Hus”, ”Ladugård”,
”Immigrant Hus” och ”Swedish Stuga. (Se gammelgardenmuseum.org). Utanför
varje byggnad står en dalahäst. Den utanför kyrkan är svart och har en vit
prästkrage. I Välkommen Hus fanns det fullt med svenska och svenskinspirerade
varor och hantverk. Inredning och färger var mycket smakfullt valda. En hel del av
deltagarna gjorde inköp. På andra våningen fanns en imponerande utställning av
snidade träfigurer
Scandia är den ort, som en del anser är den första platsen för svenska emigranter i
Minnesota. I trädgårdarna var det mycket svenska flaggor och dalahästar. På
sommaren har man spelmansstämma. Kyrkan och kyrkogården låg mitt i stan.
Bussen förde oss vidare till Chisago Lake Lutheran Church. Där gick vi runt en
stund på kyrkogården och förundrades över att de nästan var bara svenska
namnen på gravstenarna. På en del stod det på svenska: Född och död jämte
datum och årtal. Det var en mäktig känsla. Chisago Lake är den sjö som indianerna
kallade Kichi Saga(= Vackert vatten) och som Moberg skrev om i sina böcker.
Nu var det dags för lunch. På väg till skulpturparken där vi skulle äta, passerade vi
Lindstrom med dess vattentorn i form av
en kaffepetter och farm för uppfödning
av bufflar. Tyvärr fick vi ingen förvarning
om bufflarna och bussen passerade så
snabbt, så vi hann inte fotografera. Vi
kom så till”Franconia Sculpture Park”
(franconia.org) som är en park med
fantasifulla skulpturer av mer eller mindre kända konstnärer. Här dukades upp
mat, som guiden Anna Clara inköpt för denna pic nic. Några av oss hjälpte till att
lägga upp maten, medan de övriga lydigt ställde sig i kö. Det var litet varmt att
sitta och äta i solskenet. När vi gick till bussen hade det mulnat och vi for nu till
Taylor Falls.
Taylor Falls är den plats vid
St Croix-floden dit det går
att åka båt. Hit åkte de
flesta emigranterna, dock
inte Karl-Oskar och Kristina,
som steg av i Lindstrom.
Från parkeingsplatsen gick
en brant backe ned till
floden. Vi gick ned för att
titta på en hjulångare, som
avgick strax efter att vi
kommit ned dit. Det var
mycket strömt vatten vid bryggan. Vi konstaterade att flodbåten inte bara hade
skovelhjul i aktern, utan måste ha flera propellrar, med tanke på hur den
manövrerades..
Nu åkte vi tillbaka till Lindstrom med sin stora kaffepetter och tittade först på
statyn av Karl-Oskar och Kristina och sedan av Vilhelm Moberg. Den första är en
inte helt överensstämmande kopia av statyn i Karlshamn. Moberg är avbildad med
en cykel, eftersom han färdades per cykel under sina färder för att samla material
till sina böcker. Han bodde i dessa trakter flera gånger och en gång under ett helt
år.
Som avslutning på denna ”svenskdag” återstod nu ”Glader Cemetry” och ”Nya
Duvemåla”. Begravningsplatsen är den första för pionjärerna vid Chisago Lake.
Den användes mellan 1855 och 1919. Även här var det svenska namn på stenarna.
På många var det emellertid svårt att läsa på grund av alger, mossa och
söndervittring. Det var med vördnad man beträdde marken där de begravts, som
först bröt mark i dessa trakter.
En liten bit från begravningsplatsen ligger
Nya Duvemåla. Vilhelm Moberg upptäckte
ett hus, som han såg skulle motsvara Karl-
Oskars och Kristinas hus i det nya landet.
Huset flyttades för inte så länge sedan till
platsen kallas numera Nya Duvemåla. Där
möttes vi av en massa entusiastiska
svenskättlingar. En del pratade fullt
förståelig svenska, trots att de var födda i
USA. Först när vi klev av bussen möttes vi
av en flicka och en pojke i svenskdräkter
och av svenska låtar på fiol. Dessutom
kom emot oss en massa trevliga
människor, som ville prata både på
engelska och svenska. Vi fick inte hålla på så länge för vi kallades att lyssna på
inspelad information på svenska om platsen och dess bakgrund. Sedan bjöds vi in
Duvemålahuset, inrett med gamla möbler och husgeråd. Sedan fick vi hämta kaffe
med kakor i ett litet rött hus bredvid. Tiden gick så fort och alla ville prata med
oss. Vi har nog aldrig förr mötts av sådan vänlighet och sådant intresse för det
svenska. En man, som pratade god svenska, hade varit med andra dagen vid
invasionen i Normandie 1944 på Omaha-stranden. Det kändes som att vi gav oss
av därifrån alldeles för snart, trots att vi varit där ganska länge.
Dagen var inte slut ännu. Efter
resa tillbaka till
Minneapolis blev det ombyte
på hotellet och sedan hemlig
resa, som slutade vid kajen till
flodbåtarna. Sedan blev det en
tre timmar lång och vacker
flodfärd på St Croix med god
mat och dryck. Upprymda men
trötta återvände vi sedan till hotellet för att packa för hemfärden nästa dag.
4/9. Hemresedagen.
Av Britt-Louise Ragnevi-Hjelm Foto: Lena Boustedt Det var med lite vemod vi packade våra väskor inför hemresan, samtidigt som vi
nog (min rumskompis Lena och jag) tyckte det skulle bli skönt att komma hem till
de vanliga rutinerna igen.
Dagen började som vanligt med frukost kl. 8.00. Därefter upp på rummet och
packa det sista innan vi tog en promenad i centrala stan för att få rört på oss lite
inför den väntande flygresan till Sverige. När vi kom in i centrum, hade polisen
spärrat av en gata och vi blev naturligtvis nyfikna och undrade vad som var på
gång. Som vanligt hade Lena med sig sin kamera och kunde ta bilder på ett indiskt
bröllop med festklädda gäster och brudparet som kom åkandes i en vit vagn som
drogs av en häst. Polisen spärrade alltså av gatan så att följet kunde passera.
Tillbaka till hotellet för en stunds vila
innan bussen skulle hämta oss kl.
13.30 för vidare transport till
Minneapolis flygplats.
Busschauffören, som hette Chris i
förnamn, tackade oss för att vi hade
varit en så fantastisk trevlig och
mysig grupp (det var hans egna ord)
på sitt eget speciella sätt med att
sjunga Frank Sinatras hit ”Night and Day”, tyckte antagligen att vi hade varit
tillsammans dygnet runt. F.ö. sjöng han helt fantastiskt bra.
Sedan började hemresan med busstransport och flyg från Minneapolis till Chicago,
med säkerhetskontroll och väntan, flyg från Chicago till Köpenhamn med
säkerhetskontroll och väntan.
Chicago var en jättestor flygplats och eftersom vi kom med inrikesflyg dit så
hamnade vi i inrikeshallen och hade inte vår reseledare Anna-Clara, varit med oss
hade vi antagligen snurrat runt på flygplatsen ännu. Vi fick alltså vandra
kilometervis (så kändes det i varje fall)
i korridorer, åka rulltrappor upp och ner
tills vi kom fram till ett obemannat tåg
som skulle transportera oss till terminal
5, utrikeshallen. Då var vi ordentligt
trötta och hungriga alla så vi satte oss
och tog en bit mat. Lena och jag och
några till tog en drink för att lugna ner oss inför nästa etapp genom
säkerhetskontrollen och ombordstigning på planet, som skulle föra oss till
Köpenhamn kl. 22.05.
Trots att vi var ordentligt trötta, så har det varit en otroligt spännande och
fantastisk upplevelse .
Britt-Louise
5 september Hemma igen
Av Gunn o Bosse Svanberg. Foto: Lena Boustedt
Vi vaknar på planet, äter frukost och
förbereder oss för landning i
Köpenhamn. Här skiljs vi från många
Vasa syskon som skall söderut och
norrut. Det blir många stora hjärtliga
kramar och hopp om att vi snart skall
ses igen.
Vi andra som skall vidare till Landvetter går ombord 14.10. Nytt avsked med
Vasa syskon med hopp om snart återseende, kanske i november?
Vi andra åker med buss till Uddevalla, där vi möts av en stor banderoll
VÄLKOMNA och en stor bukett med röda rosor, en till oss var, syster Berit
Blomgren och syster Kyllikki Swenson som välkomnar oss på detta trevliga sätt.
Underbara människor.
Tack och kramar till alla för trevligt resesällskap önskar Gunn & Bosse.