En tidning om SL-trafi ken

Nr 4 2007

GästkrönikanJournalisten Täppas Fogelberg om ett

kanske bortglömt svar på frågan om

tillgänglighet sid 22

Ny pendeltågsstationNär Vegastaden ska byggas vid

Nynäsbanan är stationen en viktig del i

planerna sid 18–19

Nya Närtrafi klinjerFärdtjänsten förbättrar servicen för

människor som har svårt att gå och

behöver mer tid på sig sid 20

SLs lokala ansvarSå här arbetar vi för trygghet och tillgänglighet

43455_HR 143455_HR 1 07-12-04 20.50.5907-12-04 20.50.59

2 HELA RESAN

LedareBra ska bli bättre!

Foto Anna-Mia Rådberg

SL-trafi ken går som tåget med 20 000 nya resenärer hittills i år* och 70 procent nöjda kunder i oktober. Båda noteringarna är ”all time high” och man kanske kunde tro att vi skulle vara nöjda och glada på SL och luta oss tillbaka. Men det är tvärtom. Det fi nns massor att förbättra. För-utom bland annat punktligheten i pendeltågstrafi ken gäller det temat för detta nummer av Hela resan – tryggheten i trafi ken.

Dessvärre är det inte mer än fyra kvinnor av tio som känner sig trygga när de nattetid rör sig ensamma i SL-trafi ken. Fenomenet är en avspeg-ling av storstadens problem – samma situation råder på gator och torg. På SL har vi dock inte för avsikt att slå oss till ro med detta konstateran-de. Mycket är på gång för att förbättra situationen.

Under 2008 ska vi ha installerat 18 000 nya trygghetskameror på sta-tioner, i tåg och på bussar. Med direkt-kontakt till SLs trygghetscentral från bland annat alla tunnelbanestationer ska detta öka både den faktiska och upplevda trygghetskänslan i vår tra-fi k.

Ett stort problem är den otrygg-het man kan känna på väg till och från tunnel banan eller pendeltågsstatio-nen. I kontakt med Stockholms stad och länets övriga kommuner ska vi nu slå ett slag för att förbättra des-sa miljöer, bland annat med förbättrad belysning, en viktig faktor i sam-manhanget.

En annan faktor av stor betydelse är att vår personal är närvarande i kundmiljöerna. I början av 2008 kommer vi att göra försök med mer va-rierande arbetsuppgifter för stationsvärdar, spärrexpeditörer och övrig stationspersonal samt biljettkontrollanter och betalvärdar. Genom att göra arbetsuppgifterna mer varierande och mer serviceinriktade vill vi närma personalen och resenärerna varandra på ett sätt som ska öka triv-seln och därmed även känslan av trygghet.

Läs också om vår satsning för att göra trafi ken mer tillgänglig för per-soner med olika slags funktionshinder. Ambitionen är att alla som kan ta sig till och från våra stationer och hållplatser också ska kunna resa med oss på ett så enkelt sätt som möjligt. Ett betydande investeringspro-gram ska ta oss dit och det mesta ska vara klart år 2010.

Ingemar ZieglerVd AB SL

4–5 En trygg och säker SL-miljö

Trygghetsarbetet är en kombination av smart teknik, väl synlig personal och samverkan med övriga samhället.

6-7 Bra med kamera i bussen

För Yvonne på bussgaraget i Botkyrka känns det bra med kameror på natturen.

8-10 Trygghet för personal och resenärer

Trygghetscentralen är öppen dygnet runt och arbetar över alla trafi kslag.

11 Polisen granskar bilder

Vid misstänka brott kan bilder från SLs trygghetskameror bli bildbevis.

14–15 Alla ska kunna resa med SL

År 2010 ska SL-trafi ken vara tillgänglig också för människor med funktions-hinder.

16–17 Resa i rullstol kräver tålamod

Amir om hur det fungerar att åka kollektivt med permobil.

Hela resan Nr 4 2007, årgång fyra Hela resan ges ut av AB Storstockholms

Lokaltrafi k och kommer ut med fyra nr per år.

Tfn 08-686 1600 Fax 08-686 1444 E-post tidningen@sl.se

Postadress 105 73 Stockholm Besöksadress Lindhagensgatan 100

(T-bana Stadshagen/Thorildsplan)

Ansvarig utgivare Jesper Tengblad, 08-686 1872

Chefredaktör Carina Kling, 08-686 1613 Redaktion Jan E Svensson

Hela Resan strävar efter att ge en allsidig och korrekt bild av SL-trafi ken.

Åsikter som kommer till uttryck överensstämmer inte alltid med SLs policy.

Prenumeration Adressändringar anmäls alltid till respektive arbetsgivare

eller pensionärsförening. För övriga prenumerationsfrågor, mejla redaktionen:

tidningen@sl.se

Layout Jan E Svensson Tryckeri EO Grafi ska AB Miljö ISO 14001:2004

ISSN 1652–1781 Upplaga 17 100

Omslagsbild Melker Dahlstrand

Nästa nummer Utkommer 14 mars Manusstopp 31 januari

* Januari-oktober 2007, jämfört med motsvarande 2006.

TEMA TRYGGHET OCH TILLGÄNGLIGHET

43455_HR 243455_HR 2 07-12-04 20.51.0007-12-04 20.51.00

22 HELA RESAN

KRÖNIKAN

Tillänglighet kan stavas på fl era sättGästkrönikör Täppas Fogelberg Foto Richard Ryan

Bussen surrar som en stor syma-

skin när den syr sig genom det

plyschtjocka mörkret. Jag vet inte

om chauffören som sitter strax

framför mig skulle vilja se sig som

en sömmerska, men helt klart

sitter vi alla i våra egna fantasier.

Somliga har ögonen slutna och lutar sig inåt mot sig själva medan andra sitter med mp3-lurarna in-körda halvägs till hjärnan och det är bara en person som snackar och går på. Det är gubben snett bak-om chauff ören och han räknar upp alla de som dött i hemska sjukdomar den senaste tiden och chauf-förens håriga händer vilar på ratten medan han säger ”MMM”. Men det räcker för att hålla gubben igång och han fortsätter att mala om döden.

Själv sitter jag och funderar på begreppet till-gänglighet: En dam, en 87-åring, ringde till det program jag leder, Ring P1, och talade om att hen-nes beställda färdtjänstbil inte dök upp på en hel timme och jag replikerade att hon skulle vara glad

över att hon inte bodde i Övre Volta för där fi nns ingen Färdtjänst alls.

Då började telefon-tråden glöda av ilskna inringare och hälften av dem menade att jag var oförskämd mot en äldre dam och att en dam på 87 vårar är värd bättre medan andra hälften upplyste mig om att Övre Volta försvann för lika länge sedan som jag i tredje klass satt och bläddrade i en hundörad skolatlas. I dag vet varje bildad människa att det heter Burkina Faso.

Till sist ringde en tjej som själv hade sina rötter i Afrika och hon kallade mig okunnig gubbtjyv efter-som jag inte begrep att om 87-åringen bott i hennes by i Afrika hade hon inte behövt någon Färdtjänst. Då hade hon suttit på bygatan och druckit sådant där té som de dricker i ”Damernas Detektivbyrå” och spelat trumma med de andra gamlingarna.

Det fi nns uppenbarligen en del olika sätt att stava till ”tillgänglighet” och nyss klev jag av ett tåg och jag hade, blind som jag är, ringt till taxi och bett föraren att komma ut på perrongen. Det gjorde han inte och när jag väl satt i bilen blev vi oense om priset.

Han var defi nitivt ovillig att köra mig för den som jag tyckte helt schyssta summan som jag erbjudit och han förklarade att han verkligen inte hade nå-gon lust att gå med mig in på en aff är för att plocka upp lite matvaror. Jag kände en tilltagande förned-ring fylla bilen. Bara för att jag, i kraft av min fysiska belägenhet inte satt med några bra kort, skulle jag inte behöva tåla hans skambud.

Jag tackade för mig och lämnade hans bil och knackade mig med den vita käppen genom ett fl im-rigt mörker. Jag försökte förstå var jag var och det var väl inte helt tryggt men vad som helst var bättre än att vara i den där dumma taxiförarens våld.

Till slut stötte jag ihop med en kille som plugga-de på gymnasiet och han visade mig till busstatio-nen och den plattform från vilken den buss skulle avgå som leder åt mitt håll.

Han skulle själv med en annan buss, men en fl icka som skulle med samma buss som jag sade att hon kunde hålla koll på mig och se till att jag kom på bussen.

Allt löste sig så fi nt så fi nt och busschauff ören hälsade med varm skrovlig röst som om jag var en gammal kamrat och så satt jag där i detta vibreran-de mörker på en buss som sydde sig genom mörk-ret och jag insåg att ”tillgänglighet” nog stavas, för-utom tekniska lösningar och hjälpmedel, empati och medmänsklighet. ▪

Täppas Fogelberg

är radio- och tv-journa-

list, författare och fem-

barnsfar.

Han har bland annat

skrivit ”Blindstyre; en

snubblares berättelse”. I

mars kommer en ny

självbiografi sk berättelse,

”Trött, fet och 50”.

äppas Fogelberg,

urnalist och författare

”Jag replikerade att hon skulle vara glad över att hon inte bodde i Övre Volta för där fi nns ingen Färdtjänst alls.”

43455_HR 22 07-12-05 07.56.08

20 HELA RESAN

Färdtjänstens mål:

”Fler ska kunna resa med SL”Närtrafi ken får två nya linjer

nu i december. Tanken är att

människor som har svårt att

ta sig runt med den vanliga

kollektivtrafi ken, lättare ska

kunna ta sig runt i länet med

hjälp av Färdtjänsten.

Text Maria Johanson Foto: Erja Lempinen

Människor som av en eller annan anledning inte kan åka med SL, har möjlighet att åka med Landstingets Färdtjänst. Den erbjuder fl era olika färdsätt: närtrafi klinjer, färdtjänsttaxi och specialfordon och trafi kerar hela länet, från Södertälje till Norrtälje. Det fi nns till och med en närtrafi klinje som går hela vägen ut till Yxlan och Blidö från Norrtälje busstation.

– Samhället är inte alltid anpassat för den som har svårt att gå och kanske sitter i rullstol. Men både Färdtjänsten och SL jobbar nu för att nå tillgänglighetsmålet som Riksdagen har satt upp, säger Kenny Fredman, informations-ansvarig på Färdtjänsten.

Närtrafi ken utökas

År 2010 ska kollektivtrafi ken liksom övriga samhället vara tillgänglighetsanpassad. Det betyder att rulltrappor, hissar, tåg, plattformar och bussar måste vara anpassade till de män-niskor som har funktionshinder av olika slag.

Närtrafi klinjerna är främst till för dem som behöver extra tid på sig och som har svårt att gå. I dag fi nns 29 sådana linjer. Ett steg i rikt-ningen mot bättre service är att Färdtjänsten

TILLGÄNGLIGHET

Landstingets färdtjänst tar vid när resenären inte kan åka med SL-trafi ken.

43455_HR 2043455_HR 20 07-12-03 16.34.4707-12-03 16.34.47

HELA RESAN 21

i år utökar sin trafi k med ytterligare två linjer, som kommer att gå i Årsta och i Vällingby. På sikt är det tänkt att totalt åtta nya linjer ska tra-fi kera delar av Stockholms län.

– Närtrafi ken kommer att gå där det fi nns ett stort resandeunderlag, det vill säga där det bor många äldre inom ett geografi skt område. Förarna är specialutbildade och tar extra hän-syn för att underlätta för resenärerna, berättar Kenny.

För att kunna åka med Närtrafi ken i Årsta och Vällingby måste man beställa resan i för-väg. Bussen går en gång i timmen och i stäl-let för hållplatser avser man att stanna utanför porten.

– De här bussarna är bekvämare och de går något fortare än den vanliga Närtrafi ken. Dess-utom kan alla, även de som inte har färdtjänst-kort, men som ändå har svårt att gå, använda

sig av de här bussarna, säger Hans Pettersson, trafi kutvecklare på Färdtjänsten.

Det fi nns många skäl till att Färdtjänsten ut-ökar servicen till resenärerna.

– Människor är mer aktiva i dag än tidigare och det ställer högre krav på oss. Vi vill minska svårigheten att ta sig runt för den som har svårt att gå, säger Hans.

Färdtjänsten kompletterar SL

Det talas om att ett av Färdtjänstens mål är fär-re resenärer. På tio år har Färdtjänsten minskat antalet resenärer med 10 000.

Enligt Kenny, grundar det sig på tillgänglig-hetsmålet.

– Vi vill att de fl esta ska kunna resa med SL så länge som möjligt. Det ger individen en större grad av frihet. Sedan kommer det alltid att fi n-nas de som behöver extra stöd och hjälp. För dem kommer vi såklart att fi nnas kvar. ▪

En av 8 500 färdtjänstresor som görs varje dag i Stockholms län.

NÄRTRAFIKEN UTÖKAS MED NYA LINJER

2007

Årsta

Vällingby (förstärkt trafi k)

2008

Jakobsberg

Spånga/Tensta

Högdalen/Rågsved/Hagsätra

Södertälje

2009

Danderyd/Mörby

Brommaplan

FÄRDTJÄNSTEN I SIFFROR

• Varje dag görs cirka 8 500 färdtjänstresor

varav 1 500 med specialfordon

• Varje år görs cirka 3 100 000 färdtjänstresor

• Omkring 73 000 har tillstånd till färdtjänst

• En resa med färdtjänsttaxi kostar i genomsnitt

213 kronor och specialfordon 344 kronor

• En resa med Närtrafi ken kostar cirka 20

kronor

• Färdtjänstresenären betalar själv cirka 15

procent av kostnaden för färdtjänstresorna

och Landstinget betalar resten.

”År 2010 ska kollektiv-trafi ken, liksom övriga samhället, vara tillgäng-lighetsanpassad.”

43455_HR 2143455_HR 21 07-12-04 20.38.2007-12-04 20.38.20

18 HELA RESAN

VEGASTADEN

HUDDINGEKOMMUN

HANINGECENTRUM

VÄG

73

NY

NÄ

SB

AN

AN

PLANERAD TRAFIKPLATS

PLANERAD PENDELTÅGS-STATION

Samplanering ger bra kollektivtrafi k

Vegastaden – ny station är en förutsättningNär Haninge kommun planerar

för den nya Vegastaden mellan

Skogås och Haninge Centrum

är både SL, Banverket och

Vägverket med i arbetet från

början. Nynäsbanan går rakt

genom området som i dag är

obebyggt.

Text Gunilla Schönning Illustrationer Haninge kommun

– Det tidiga samarbetet i ett helt nytt om-råde ger oss unika möjligheter att planera för bra kollektivtrafi k, säger Monica Casemyr, projekt ledare på SL.

Nynäsbanan går på en hög banvall genom den framtida Vegastaden där Haninge kommun planerar för 3 000 bostäder plus arbets platser och service. Till servicen hör bra kollektivtrafi k med bussar och en helt ny pendel tågsstation.

Målet är att den nya Vegastaden ska vara helt utbyggd 2020. I utkanten fi nns i dag ett om-råde med fritidshus på väg att omvandlas till permanentbostäder.

Parallellt med förhandlingarna om Stock-holms infrastruktur under hösten ska Haninge kommun, Banverket och SL göra en princip-överenskommelse som klargör omfattning, ansvar och tidplaner. Den nya pendeltågs-stationen beräknas kosta 180 miljoner kronor

NYNÄSBANAN

I dag är området mellan

Skogås och Handen i

Haninge till stort del

obebyggt. År 2020 ska den

nya Vegastaden vara fullt

utbyggd med arbetsplatser,

bostäder och en egen

pendeltågsstation.

43455_HR 1843455_HR 18 07-12-04 20.44.4307-12-04 20.44.43

HELA RESAN 19

Stockholm C

Stockholms södra

Älvsjö

Årstaberg

Farsta strand

Trångsund

Skogås

VEGA

Handen

Jordbro

Västerhaninge

Nynäshamn

Södertälje C/Gnesta

Bålsta/Märsta

torgpendeltågsstation

och beslut om statsbidrag kan bli klart redan våren 2008. Monica har goda förhoppningar om att fi nansieringen ska lösas.

– Projektet har mycket god samhälls ekonomi och alla parter är positiva. Om allt går i lås kan bygget starta 2011.

Samsyn ger bättre resultat

Vegastaden är ett ovanligt projekt eftersom området i dag är helt obebyggt. För SL är det viktigt att vara med från början, inte bara för den praktiska planeringen av stationen. SL vill också ha möjlighet att påverka bebyggelsens utformning. Med utgångspunkt från tillgäng-lighet och bullerstörning, gång- och cykel-vägar, infartsparkeringar, busshållplatsernas och bussgatornas utformning och anslutning till stationen. Här är också Vägverket en viktig part eftersom de planerar för en ny trafi kplats på väg 73 i närheten av Vegastaden.

– Med en gemensam samsyn kring bebyg-gelse och trafi k blir arbetet eff ektivare och slutresultatet bättre, säger Monica.

Utformningen av den nya stationen och eventuella kommersiella lokaler i anslutning till den beror dels på de byggnadstekniska förutsättningarna, dels på hur fi nansieringen ordnas.

Ingen avstängning behövs

Bostäder och station kan byggas samtidigt och nuvarande pendeltågstrafi k behöver inte

stängas av under arbetet. Pendeltågsstationen med tillhörande entré, uppgångar, plattform, järnvägsbro och spår placeras i den norra än-den av Vegastaden. Nynäsbanan har dubbel-spår genom området och SL planerar nu för en tolv meter bred och 240 meter lång mittplatt-form med en ingång i den södra änden.

– För att få in plattformen måste Banverket fl ytta det västra spåret elva meter i sidled. I praktiken innebär det att de bygger ett nytt spår parallellt med det nuvarande, förklarar Daniel Jäderland, spårtrafi kplanerare på SL. Nuvarande pendeltåg kommer därför inte att beröras av ombyggnaden mer än marginellt vid själva omkopplingen till det nya spåret.

22 minuter till city

Hur den nya stationen ska se ut är inte klart, men Daniel tror på en station av samma typ som vid Årstaberg med ingång från gatuplanet i söder upp till plattformen. Beroende på hur stort trafi kantunderlaget norr om stationen blir, kan det på sikt bli aktuellt med ytterligare en ingång i norr från en planerad gång- och cykelbro.

Vegastaden byggs i fl era etapper och fullt utbyggd 2020 bedöms den nya stationen ha cirka 8 000 av- och påstigande varje dag. Den nya stationen ger nya resmöjligheter även för boende som i dag kanske åker via Skogås eller Haninge Centrum. Restiden in till Stockholms Central beräknas till knappt 22 minuter. Daniel räknar inte med några stora förändringar i turtätheten.

Det fi nns kapacitet för fl er passagerare på den här linjen, säger han. De som bor söder om Vegastaden mot Nynäshamn får dock en något längre restid in till Centralen, 1,5 – 2 mi-nuter. ▪

MÖJLIG TIDPLAN

• 2007 – Förhandlingar om Stockholms infra-

struktur

• 2007 – Principöverenskommelse om ansvar,

omfattning och detaljerad tidplan

• 2009 – Fastställda detaljplaner för de centrala

delarna av Vegastaden

• 2011 – Möjlig byggstart

• 2013 – Vega station kan stå klar

• 2015 – Centrala delarna av Vegastaden

utbyggda

• cirka 2020 – Vegastaden fullt utbyggd

43455_HR 1943455_HR 19 07-12-03 16.34.3707-12-03 16.34.37

16 HELA RESAN

Resa i rullstol kräver tålamodDet är värdelöst att försöka ta

hissen från mellanplanet på

T-centralen och upp till

Centralen. Den stannar till, men

varje gång är den fullproppad

med folk, barnvagnar och

väskor. Amir med sin permobil

får inte plats.

Text Eva Hedberg Foto Melker Dahlstrand

Amir vet en annan väg. I stället för att åka upp-åt tar han hissen neråt, till Blå linjen. Därifrån

kan han tråckla sig upp till centralstationen via hissar som inte är lika upptagna. Det blir sam-manlagt fem hissturer i stället för en, men han kommer i alla fall fram. Femton extra minuter kostar det i tid.

Amir Riazi har en cp-skada och är rörelse-hindrad. Han är aktiv och reser mycket. För att undvika problem planerar han resorna noga. Han måste veta att han kan komma av där han ska. Är avståndet mellan perrong och vagn för stort bokar han rampservice via Kundtjänst. Han försäkrar sig också om att det fi nns hiss eller annan väg upp till gatuplan. Och så vi-dare.

– Ändå är det alltid något som kan gå fel, säger han. Rampservice kan bli försenad eller så är hissen trasig. Jag får vara ute i god tid och beredd på att hitta nya lösningar.

Under rusningstid undviker Amir tunnel-banan. Då åker han färdtjänst. Han väljer också bort resor med pendeltåg eller buss. Pendel-tågen kommer han inte ombord på och att ta bussen är allt för krångligt.

Men den här gången gör han ett undantag. Trafi kvärden vid fyrans hållplats på Odenplan får syn på Amir och fäller fl ott ner rampen på bussen. Amir kör ombord. Platsen som är reserverad för rullstol är upptagen av en barn-

TILLGÄNGLIGHET

Varje detalj är viktig när Amir ska åka med SL. Det som de fl esta resenärer tar för givet, är inte självklart när han ska ta sig fram med permobilen.

43455_HR 1643455_HR 16 07-12-03 16.34.2507-12-03 16.34.25

HELA RESAN 17

vagn och Amir tränger sig in mellan den och en annan barnvagn. Två mammor byter blickar och makar sig bara lite åt sidan.

– Egentligen borde jag stå på rullstols-platsen, säger Amir. Där fi nns det möjlighet att spänna fast permobilen så att resan blir säkra-re för både mig och medresenärerna. Men jag känner inte att jag kan be andra att fl ytta sig, det borde föraren göra.

Vid Tekniska högskolan är det dags att gå av. Bussen sänks så långt det går, men avståndet till trottoaren är ändå för stort. Först efter en uppmaning fäller föraren ner rampen. Amir backar ut, men bussen står dumt till och han

krockar med en papperskorg innan han kom-mit hela vägen ner. Han tvingas köra av ram-pen från sidan och gör en grimas när rullstolen dunsar i marken. Varje stöt känns i ryggen.

Bussen är handikappanpassad, men till-gänglighet handlar inte bara om fysisk miljö utan också om bemötande och attityder. Det fi nns medresenärer som inte visar hänsyn och personal som inte verkar ha lust att hjälpa till. Samtidigt får allt fl er avslag på sin ansökan om färdtjänst med hänvisning till att kollektiv-trafi ken är anpassad för funktionshindrade.

– Här hamnar vi kläm, säger Amir. Samordning-en mellan SL och Färdtjänsten kunde vara bättre.

Men på det stora hela är ändå utvecklingen inom kollektivtrafi ken positiv, tycker Amir. Stationer byggs om, perronger anpassas och de nya tunnelbanevagnarna är bra. Liksom Tvärbanan. Allt fl er med funktionshinder kan resa kollektivt.

Amir Riazi är DHR:s representant i SLs sam-verkansråd, som försöker hitta bra lösningar för att funktionshindrade ska kunna åka kol-lektivt på samma villkor som alla andra. Amir är nöjd med arbetet och tycker att SL tar frågor-na om tillgänglighet på allvar. ▪

Finns det plats? Fungerar

hissen i dag? Kommer

andra resenärer att fl ytta

på sig? Finns det någon

SL-personal som kan

hjälpa till? En resa för den

som är funktionshindrad

kräver noggrann plane-

ring – och önskan om

andra människors hänsyn.

”… tillgänglighet handlar inte bara om fysisk miljö utan också om bemötande och attityder.”

43455_HR 1743455_HR 17 07-12-04 20.37.1607-12-04 20.37.16

14 HELA RESAN

TILLGÄNGLIGHET

När år 2010 är till ända ska alla

kunna resa med SL. Även den

som har ett funktionshinder. Nu

har SL drygt tre år på sig att nå

målet. Och arbetet är i full gång.

Text Charlotta Zingmark Foto Melker Dahlstrand och

Max Landergård

Entrédörrar som öppnas automatiskt på nio av tio tunnelbanestationer. Hissar vid alla tunnel-banestationer utom en i Hagsätra. Nya pendel-tåg med insteg i plattformsnivå.

SL är en bra bit på väg att göra trafi ken till-gänglig för alla. Och ribban är hög. År 2010 ska allt vara klart.

– SL är sedan tidigare bra på att underlätta för rörelsehindrade, säger Ylva Preutz Papantoni, tillgänglighetssamordnare på SLs planerings-avdelning.

– Nu arbetar vi bredare, med att även anpas-sa verksamheten för såväl blinda och döva som för människor med olika typer av kognitiva handikapp. Det kan handla om språksvårig-heter, som afasi, eller utvecklingsstörningar som medför svårigheter att orientera sig.

Tidtabeller i blindskrift

Exempel på konkreta åtgärder är att synska-dade har ett direktnummer till SLs kundtjänst och på så sätt får företräde i telefonkön. De kan också beställa tidtabellerna i blindskrift.

Reseplaneraren som fi nns på SLs webb-plats sl.se utvecklas nu för att möta funktions-hindrades behov. Det ska bland annat gå att få information om hissarna inte fungerar på nå-gon station, så att den som behöver hiss kan planera sin resa efter rätt förutsättningar.

SL-trafi ken är till för alla och målet är förstås att resenärerna ska vara nöjda med trafi k och tillgänglighet. Under 2000-talet har SL arbetat aktivt med tillgänglighet för rörelsehindrade. Sedan 1999 fi nns en nationell handlingsplan för handikappolitiken, som tagits fram av Riks-dagen, att rätta sig efter. Den säger att ”Samhäl-let ska vara tillgängligt för funktionshindrade senast år 2010”.

SL-trafi ken ska vara tillgänglig för alla. På Rådmansgatans tunnelbanestation görs ett försök med förhöjd fast ramp för att underlätta för

rörelse hindrade resenärer.

Alla ska kunna resa med SL

43455_HR 1443455_HR 14 07-12-03 16.34.2207-12-03 16.34.22

HELA RESAN 15

För att underlätta påstigning sänks spåren. Blå linje är först ut, här Näckrosens tunnelbanestation.

Trafi kpersonalen är viktig

Utöver den nationella handlingsplanen fi nns ännu tydligare krav från Vägverket och Ban-verket, samt riktlinjer från Boverket att följa. Dessa bygger i sin tur på ett förslag från FN:s generalförsamling om att skapa delaktighet för alla, med eller utan funktionshinder, inom samhällets alla områden. Ylva är förvissad om att SL kommer att gå i mål inom utsatt tid.

– Om alla jobbar för det, kommer vi att hinna genomföra åtgärderna i tid. Men det räcker inte att bygga bort de fysiska hindren. En förutsätt-ning för fullständig tillgänglighet kommer all-tid att vara hjälpsam och tillmötesgående trafi k-personal.

– Numera ställer vi också krav på utbildning i bemötande i alla trafi kupphandlingar, säger Ylva.

Inför de tre år som återstår tills SLs hand-lingsprogram ska vara genomfört fi nns en del punkter kvar på agendan. Trafi kpersonalen ska

utbildas kontinuerligt i bemötande och tillgäng-lighet. Pendel tåg, bussar och tunnelbanevagnar ska anpassas. Hinder i stationsmiljö ska undan-röjas och belysning, kontrastmarkeringar och skyltning bli bättre och tydligare. För att under-lätta för synskadade skapas så kallade taktila varningsmarkeringar på platt formar för pen-del- och tunnelbanetåg. Det vill säga kännbara markeringar i golvytan, som går att uppfatta med käpp.

Samverkansråd som ”bollplank”

En annan viktig fråga är att ta fram en strategi för hur SL ska informera såväl allmänheten som människor med funktionshinder om vil-ken tillgänglighet som faktiskt fi nns i trafi k-miljön. Det räcker inte att utföra förbättringar och åtgärder. Man måste berätta om det också, så att resenärerna vet.

I arbetet har SL ett samverkansråd som ”boll-plank” och samarbetspartner. Det består av re-

presentanter från Handikapporganisationernas samarbetsorgan, Synskadades riksförbund och Handikappades riksförbund.

– Ordförande är SLs trafi kchef Lars Nord-strand och vi samråder till exempel om vi plane-rar införa ett nytt pendeltåg och andra handfasta frågor, säger Ylva.

Att jämföra andra länders kollektivtrafi k med SL är inte helt lätt, eftersom det varierar mycket. Kanada, USA och Irland anses allmänt fram-stående, medan Paris till exempel har relativt få metrostationer med hiss.

– Enligt organisationen Design för alla* lig-ger Stockholm väldigt bra till, säger Ylva. Och bättre ska det bli. ▪

SPÅRSÄNKNING

Spårsänkning syftar till att man vill få golvet i

tågen att komma i samma nivå som plattfor-

mens golv.

Detta för att underlätta rullstolsburna att

komma ombord. Sliprarna som håller rälsen

dras upp med en traktor.

Därefter sänks spåret 2,5 centimeter och

sliprarna läggs åter i makadamen.

* Design för alla (designforalla.se) vill lyfta planering och

design som redskap för att öppna samhället för allas del-

aktighet på så jämlika villkor som möjligt.

43455_HR 1543455_HR 15 07-12-03 16.34.2207-12-03 16.34.22

12 HELA RESAN

TRYGGHET OCH TILLGÄNGLIGHET

43455_HR 1243455_HR 12 07-12-03 16.34.0807-12-03 16.34.08

HELA RESAN 13 HELA RESAN 13

43455_HR 1343455_HR 13 07-12-03 16.34.1507-12-03 16.34.15

10 HELA RESAN

TRYGGHET

Övervakning skapar lugnVardagsförmiddagar är som regel lugna. Då har

han även kontakter med biljett kontrollanterna.

Jobbet kräver god lokalkännedom

– Det här är ett jobb som passar mig perfekt och jag trivs väldigt bra. Ibland kan det vara svårt att varva ned, men det går att kombinera med hemlivet, säger Tom.

För att jobba på Trygghetscentralen krävs god lokalkännedom om Storstockholm och om SL och dess entreprenörer. Många opera-törer har tidigare varit trafi kledare eller ord-ningsvakter inom SL-trafi ken.

Josefi n Rudberg, trygghetsoperatör sedan ett drygt halvår tillbaka, känner att hon har hamnat på rätt plats.– Jag arbetade tidigare som larmoperatör vid ett bevakningsföretag och har även varit ord-

ningsvakt inom SL. Då kom jag i kontakt med Trygghetscentralen och när de behövde folk sökte jag jobbet.

Stressigt men roligt

Hon arbetar även som kontaktperson för ord-ningsvakterna och sätter ihop utsättningslis-tor över var vakterna ska arbeta och när.

– Jag trivs bra med mitt rullande arbets-schema och jobbet fungerar bra ihop med mitt privatliv. Arbetet kan vara stressigt, men det är också roligt. Det händer alltid något, säger Josefi n.

Både hon och Tom känner att de har chefer-nas stöd och kollegernas förtroende:

– Jobbar man tätt ihop måste man trivas med varandra. ▪

Telefonen ringer. Bråk på en

tunnelbaneperrong. Trygghets-

operatören bedömer vant situa-

tionen och kallar in ordnings-

vakter. Ännu en incident har

lösts snabbt och professionellt.

Text Sten Holmberg Foto Melker Dahlstrand

– Folk är mer stressade i dag. De bråkar i spärrar-na, bänder upp tågdörrar och brusar upp för ing-enting. Vid larm måste vi hålla huvudet kallt och göra snabba prioriteringar, säger larm operatör Tom Lönnqvist.

Han har arbetet på Trygghetscentralen sedan starten år 2005 och hade tidigare ett liknande jobb på tunnelbanans sambandscentral.

Josefi n Rudberg, trygghetsoperatör, har ett förfl utet som ordningsvakt på SL.

”Jobbar man tätt ihop måste man trivas med varandra.”

43455_HR 1043455_HR 10 07-12-04 20.36.2307-12-04 20.36.23

HELA RESAN 11

Polisen granskar bilderBara ett mycket begränsat antal särskilt

behörig SL-personal får gå in och titta på

inspelade bilder från trygghetskamerorna.

Polisen granskar bilder, efter anmälan om

misstänkt brott.

Text Sten Holmberg Foto Melker Dahlstrand

SLs trygghetskameror registrerar allt som händer på en station eller ombord på tåg el-ler bussar. Inspelningarna sparas automatiskt omkring tre dygn, innan de spelas över.

– När ett brott har begåtts kontaktar utre-darna oss, för att vi ska ta fram och granska inspelade bilder som kan användas som be-vismaterial, säger kriminalkommissarie John Bäckström, chef för Bildanalysgruppen inom Länskriminalen.

Gruppen, som bildades i mars 2007, be-står också av fyra bildanalytiker som har hand om SLs trygghetskameror och övriga

övervaknings kameror inom Stockholms län.– Inga andra än vi fem inom Länskriminalen

kan komma in i systemen och ta ut bilder.

All granskning ”loggas”

Efter anmälan ifylls en så kallad bildsäkrings-blankett: När och vem som har beslutat att bil-der ska tas ut, vilket brott det gäller samt vilka kameror, datum och tid. Sedan mejlas blanket-ten till SL Säkerhet.

– Vi noterar från vilka kameror och mellan vilka tider vi vill se bilder. Utvalt material spa-ras i 30 dagar. Det som är intressant för utred-ningen bränner vi ned på en cd och överlämnar till utredarna, säger John.

Från tunnelbanan skickas bilderna till Bild-analysgruppen.

Originalinspelningarna hos SL sparas cirka tre dygn på hårddisk. Vid inspelningar i en buss eller på ett tåg, tas kamerans hårddisk ut

och skickas till polisen.– Mellan 500 och 600 bilduttag sker årligen

från SL-trafi ken, säger John.

Bildbevis kan säkras

Merparten av inspelningarna sker i färg, men om ljuset är för svagt går kamerorna över till svartvitt. Även om bildanalysgruppen har avancerad analysutrustning, arbetar SL för att öka inspelningskvaliteten.

– Kamerorna är till stor nytta för att säkra bildbevis. Men det tar tid att analysera bilder, säger John som ser samarbetet med SL som mycket gott.

Även ansvariga på SL är klart positiva.– Vi är mycket nöjda med Bildanalysgrup-

pens arbete. Vi utreder ingenting själva, utan lämnar allt material till polisen, säger Jan Ekström, säkerhetsingenjör på SL. ▪

Ansvarige chefen John Bäckström och Jenny Rehnberg på Bildanalysgruppen studerar bilder från SL-trafi ken.

NOGGRANT REGLERAD ANVÄNDNING

• Hur SLs trygghetskameror får användas och

bilderna ska hanteras framgår av skriften ”Mål

och riktlinjer för SLs trygghetskameror”.

• SL ska erbjuda trygghet inom kollektivtrafi ken

under hela trafi kdygnet, både för personal och

resenärer.

• SL lägger stor vikt vid kraven på personlig

integritet. Kameraövervakade platser har skyl-

tar om detta.

• Bilderna hanteras under strikta former och

utrustningen för bildlagring är fysiskt skyddad

från obehörig åtkomst.

• Alla bilduttag i systemen ”loggas”. Inget bild-

material arkiveras hos SL.

• Personer som handskas med bilderna, har

undertecknat ett särskilt sekretessavtal.

43455_HR 1143455_HR 11 07-12-03 16.34.0007-12-03 16.34.00

8 HELA RESAN

TRYGGHET

Trygghet för personal och resenärerTunnelbana, lokalbana, pendeltåg eller buss. Färden ska vara trygg

för både personal och resenärer. Händer det något går larmet till

Trygghetscentralen, som tillkallar hjälp.

Text Sten Holmberg Foto Melker Dahlstrand

En spärrvakt behöver hjälp med en stökig rese-när eller en förare har bråk ombord på bussen.

– Vid larm reagerar vi omedelbart och skickar ut ordningsvakter, väktare eller larmar polisen, säger Kent Martin, operativ trygghets-ledare som arbetat med trygghetsfrågor inom SL sedan 2001.

Fem team om tre operatörer vardera arbe-tar på SLs Trygghetscentral. Minst en kvinna ingår i varje team, som arbetar efter rullande

Trygghetscentralens operatörer har överblick och är de som leder och fördelar resurser rätt när något inträffar ute i SL-systemet.

43455_HR 843455_HR 8 07-12-03 16.33.4907-12-03 16.33.49

HELA RESAN 9

femveckorsschema. Dygnet runt, året om hål-ler de koll på ordningen i SL-trafi ken.

En viktig del i deras arbete handlar om mer vardagliga händelser. Exempelvis att hjälpa barn som har kommit ifrån sina föräldrar. El-ler se till att åldringar som förirrat sig får den hjälp de behöver.

– Att vi även kan lösa problem med ett lyck-ligt slut känns extra skönt, säger Kent.

Resenärerna kan larma

Det fi nns en rad solskenshistorier om hur Trygghetscentralen haft en avgörande roll vid olika händelser. Som till exempel när en ung kvinna svimmade i tunnelbanan och en med-resenär ringde in varvid Trygghetscentralen via kameror kunde se kvinnans belägenhet och dirigerade dit ordningsvakter. Tillsammans kunde de sedan konstatera att hon drabbats av ett epilepsianfall och kalla på ambulans.

När det gäller skadegörelse är Trygghets-centralen också involverad. Klotter, ungdomar som slåss eller kastar sten mot bussar och tåg.

– Inträff ar något hör spärrvakter, tågvärdar eller resenärer av sig. Bussförare kontaktar sina egna trafi kledare, som i sin tur hör av sig till oss.

Kameror ger bilder i realtid

För att stävja bråk och skadegörelse fi nns cirka 3 000 trygghetskameror uppsatta i tunnel-banans stationshallar och på plattformarna. Via dem kan operatörerna följa vad som hän-der.

– Alla nya tunnelbanevagnar har kameror och nu monteras sådana i bussarna. I slutet av 2008 ska alla bussar ha trygghetskameror och så småningom alla tåg, säger Kent.

Totalt blir det cirka 18 000 trygghets kameror inom hela SL-trafi ken. Hjälptelefoner instal-

leras också på tunnelbanans plattformar, så att resenärer kan ringa direkt till Trygghets-centralen.

Brott polisanmäls

Omkring 3 000 ärenden registreras i genom-snitt varje månad. Flertalet larm kommer un-der fredagar och lördagar när folk är ute och roar sig. Ofta gäller det slagsmål eller berusade som riskerar att falla ned på spåren.

– Om brott misstänks gör vi en polis-anmälan. Polisen tar då över och kan granska kamera inspelningar som bevismaterial. Detta får absolut inga SL-anställda göra.

SL arbetar även aktivt för att minska oord-ning och skadegörelse, vilket årligen kostar före taget runt 115 miljoner kronor.

– Vi informerar även om vårt arbete i skolor-na och samarbetar med Lugna Gatan samt andra frivilligorganisationer, säger Kent. ▪

Trygghetsoperatören Tom Lönnqvist går igenom schemat för nattens personal, medan Josefi n Rudberg löser ett

uppkommet problem.

TRYGGHETSCENTRALEN

Uppdrag

Trygghetscentralen verkar för en trygg och

säker miljö för personal och resenärer. Kon-

ceptet togs fram av Busslink och har sedan

vidareutvecklats tillsammans med SL.

Omfattning

Trygghetscentralen arbetar över alla trafi k-

slag och är öppen dygnet runt, året om. Cirka

40 000 ärenden per år.

Verksamhet

Tar emot larm från SLs hela verksamhetsom-

råde. Prioriterar och tillkallar resurser för att

lösa problemen.

Anställda

Totalt 18 personer, varav fem kvinnor.

Genom snittsåldern är 36 år. 15 operatörer,

en verksamhetsledare, en ansvarig för egen-

domsbevakningen och en person för skade-

databasen.

Ägare

AB SL.

Lokaliserad

I SLs regi sedan april 2007, på Lindhagens-

terrassen 1, i anslutning till SLs huvudkontor.

43455_HR 943455_HR 9 07-12-03 16.33.5407-12-03 16.33.54

6 HELA RESAN

TRYGGHET

Bra med kamera i bussenBussgaraget i Botkyrka är först

ut inom SL med trygghets-

kameror i bussarna.

– Visst känns det tryggare för

både mig och passagerarna,

säger Yvonne Berggren, buss-

förare sedan många år.

Text Sten Holmberg Foto Melker DahlstrandYvonne Berggren är bussförare vid Swebus Botkyrka.

43455_HR 643455_HR 6 07-12-03 16.33.3807-12-03 16.33.38

HELA RESAN 7

Yvonne började som bussförare inom SL 1988 och arbetade i några år innan hon började studera inom miljöområdet. Hon kom sedan tillbaka som förare vid årsskiftet 2000 till dåvarande Busslink och är i dag anställd hos Swebus, Botkyrka.

– Med tanke på familjen jobbar jag i dag mest dagtid enligt rullande schema, mest på Huddingelinjerna, säger Yvonne.

Om det behövs hoppar hon då och då in på nattlinjen till Södertälje. Och under sommaren har hon arbetat som driftledare inom Hud-dinge/Botkyrka och fördelat bussar till turer och förare till tjänster.

Kameror bra nattetid

Med kameror i bussarna känns arbetet trygga-re. Framför allt vid natturer, om det skulle sitta ett stökigt grabbgäng längst bak i bussen.

Från kollegorna har Yvonne bara hört po-sitiva kommentarer om trygghetskamerorna och hon har inte märkt någon skillnad mellan yngre och äldre förare.

– Jag tror inte att någon ser kamerorna som ett ”hot”. Att förarna skulle känna sig över-vakade kring hur de sköter sitt arbete.

Yvonne har hittills inte varit utsatt för något överfall, även om incidenter sker då och då.

– Folk kan tjafsa om betalningen eller vill åka gratis, speciellt helgnätter. Jag har fått is-bollar inkastade i bussen och har blivit kallad både det ena och det andra, förklarar Yvonne som aldrig har anmält någon för trakasserier, även om det har varit nära några gånger.

Kan visa vad som hänt

Ungdomar har kastat fl askor, stenar och äpp-len mot hennes buss.

– Både jag och resenärerna blev riktigt rädda, när föremål kom fl ygande och det small till.

Hon har kollegor som har råkat illa ut, med-an förövarna har gått fria i brist på bevis.

– Då är det skönt med trygghetskameror, om något skulle hända och ord står mot ord.

Flertalet resenärer tycks inte tänka speciellt mycket på kamerorna, även om många är med-vetna om att de fi nns. Någon skillnad mellan

unga och gamla i synen på trygghetskameror har hon inte noterat.

– Jag tror att de fl esta inte tänker så mycket på kamerorna.

Vänligt bemötande avväpnar

Yvonne har hittills inte behövt använda kame-ran som argument för att bråkiga ungdomar ska lugna ned sig.

– Det gäller att kunna ta folk rätt om de upp-träder stökigt. Titta dem i ögonen och le till-baka. Då kommer många av sig.

Om resenärerna inte har biljett, får de en folder om betalning via mobiltelefon, vilket de fl esta har i dag.

Yvonne tror också att det blir ännu bättre när SL Access införs och läsaren avgör om en biljett är giltig eller inte.

– Jag bodde ett tag i Toronto, Kanada. Där satt bussförarna inneslutna i en plexiglasbur, vilket inte såg särskilt trevligt ut. Då är det bätt-re med trygghetskameror än att sitta inburad, avslutar Yvonne. ▪

Länets alla 2 000 SL-bussar ska utrustas med trygghetskameror. Det bidrar till att trygga miljön för alla buss-

förare och deras resenärer.

”Det är bättre med trygg-hetskameror än att sitta inburad.”

43455_HR 743455_HR 7 07-12-04 20.35.0507-12-04 20.35.05

4 HELA RESAN

TRYGGHET

En trygg och säker SL-miljö för alla När SL satsar 400 miljoner

kronor på att trygga resan för

resenärerna handlar det om

att kombinera mjukt med hårt.

Människor och teknik.

Text Carina Kling Foto Melker Dahlstrand

Det är avancerad teknik bakom de stora inves-teringar som SL lägger på trygghet. De smarta brandlarmen kan påvisa omfattningen av både rök och brand. De intelligenta kamerorna kan

larma om föremål och människor på spår. De 18 000 trygghetskamerorna ger bilder som kan användas av Länskriminalen som bevis vid brott.

Men det är tillsammans med SL-trafi kens medarbetare som tekniken ger en tryggare miljö. Med färre olyckor, mindre bråk, våld och skadegörelse.

Som en spindel i nätet och med ovärderlig överblick sitter SLs Trygghetscentral. Från den samordnas och fördelas resurserna med ord-ningsvakter till rätt plats. Därifrån tas kontak-

terna med polis, väktare och räddningstjänst samt Lugna gatan och frivilligorganisationer (se reportage på sidan 8-10). Kort sagt, på Trygghetscentralen arbetar man för att öka re-senärernas upplevda trygghet i förebyggande syfte och när något inträff ar.

Personal som syns

Det är det avvikande som främst skapar oro hos resenärerna. Såsom skrik och allmänt oljud, ”konstiga” människor, påverkade män-niskor och gruppbildningar. När SL talat med

Gammal eller ung, resenär eller anställd inom SL-trafi ken. Att känna sig trygg är viktigt för alla.

43455_HR 443455_HR 4 07-12-03 16.33.3107-12-03 16.33.31

HELA RESAN 5

barn om SL-trafi ken* har de efterfrågat mer personal som tar ansvar och ser dem när de är ute och åker samt fl er ordningsvakter – ”det skulle kännas tryggt”.

Både vuxna och barn är positivt inställda till de trygghetskameror som sätts upp i raskt tempo – ”de är bra för då syns det om nån gör nånting”. Men att andra resenärer och framför allt personal rör sig ute är oöverträff at.

– Vi strävar efter att öka synligheten. Våra ordningsvakter har nya enhetliga uniformer i rött och svart och känns lättare igen än tidi-gare. Och nu ska vi utveckla trygghetsvärdar-nas arbetsuppgifter för att öka synligheten och tryggheten på tider när resenärerna och per-sonalen upplever att det inte känns bra, säger Jeanette Hegedüs, trygghetsansvarig på SL.

Det är lika viktigt att SL-miljön upplevs som trygg av alla tusentals medarbetare som arbe-tar där.

Otrygghet – ett samhällsproblem

Det händer egentligen inte mer i SL-trafi ken än i övriga samhället. Analyser visar att den upp-

levda otryggheten i SLs miljöer snarare är ett samhällsrelaterat problem än specifi kt för SL. Framför allt är det vägen till eller från statio-nen, hållplatsen som skapar oro. Det kan vara mörkt med buskage, det kan vara något annat längs vägen som känns olustigt.

En naturlig del i trygghetsarbetet är därför att skapa kontakter med övriga aktörer.

– I kombination med teknik och synlig personal är samverkan kanske den viktigaste delen. Vi kan inte ta hela samhällsansvaret, vi behöver hjälpas åt. Därför vill vi skapa en dia-log med andra samarbetspartners, kommuner, stadsdelsförvaltningar, skolor, tunnelbane-polisen, frivilligorganisationer med fl era och arbeta mer över gränserna, säger Jeanette.

– Tryggheten är en viktig del för att nå SLs mål med fl er och mer nöjda kunder och till-sammans klarar vi av det. ▪

Personal inger trygg hetAtt ha andra människor runt omkring sig

påverkar känslan av trygghet allmänt,

speciellt på kvällen och nattetid. Det

känns bra att fl er åker i samma vagn, och

det inger lugn att trafi kpersonal rör sig

ute i trafi ken.

Text Carina Kling

När SL frågade resenärer ”Vad skulle kunna få dig

att känna dig mer trygg när du åker med SL på

kvällar och nätter?* var det övervägande svaret inte

så förvånande ”mer synlig personal i fordon, på

stationer och perronger”. Runt 80 procent tyckte

att det var viktigast, följt av trygghets kameror.

Det är självklart att man ska känna sig trygg när

man åker med SL-trafi ken, oavsett tidpunkt på dyg-

net. I Svenska Lokaltrafi kföreningens policy för en

trygg och säker kollektivtrafi k står det att ”Ingen

ska riskera att bli skadad fysiskt eller psykiskt eller

uppleva otrygghet av att färdas med eller arbeta

inom kollektivtrafi ken.”

SL har tagit ett helhetsgrepp och satsar sedan

några år stort på trygghet. Den upplevda trygghe-

ten hos resenärerna och medarbetarna. Samtidigt

arbetar man för att säkerställa säkerheten, mini-

mera faror och eventuella brister i kollektivtrafi k-

systemet.

Just nu utreds hur behovet av mer synlig perso-

nal i SL-miljöerna ska kunna tillgodoses. Inriktning-

en är att närvaron av vänlig och tillmötesgående

personal är den främsta trygghetsskapande resur-

sen. ▪

* Befolkningspanelen 2007 runt 80 procent och trygghets-

kameror knappt 60 procent.

För ordningsvakterna i SL-trafi ken går 90 procent av arbetet ut på att hjälpa till och prata med människor. Maria

Fredin och Tauofi k Lamrabti från G4S arbetar vid Gullmarsplans station.

* Barns upplevelser av att resa med SL, maj 2007.

43455_HR 543455_HR 5 07-12-03 16.33.3807-12-03 16.33.38

HELA RESAN 3

TEMA TRYGGHET OCH TILLGÄNGLIGHET Människor

med funktionshinder ska, precis som alla andra, kunna åka

kollektivt och som resenär eller medarbetare ska man

känna sig trygg i SL-trafi ken. Läs om hur SL på olika sätt

arbetar med de här, kan tyckas självklara, frågorna.

Tema trygghet och tillgänglighet

Illustration Mediagrafi k & illustration

TEMA: TRYGGHET OCH TILLGÄNGLIGHET

43455_HR 343455_HR 3 07-12-03 16.33.3007-12-03 16.33.30

HELA RESAN 23

Odenplan mot Svea vägen

var rätt svar på Bildgåtan i

förra numret.

Rätt svar på tävlingen i

Hela resans sommar-

nummer skickades in av

Bo Harg, Astrid Boman

och Henry Stenfors. De

belönas med två

biobiljetter var för att de

kände igen motivet. ▪

NOTISER

Foto Jan E Svensson

Foto Jan E Svensson

Foto Marcus Kurn

Tävling: Var är bilden tagen?Skicka svaret till AB SL, Hela resan, 105 73 Stockholm senast 31 januari 2008.

Ange namn, adress och vilket företag i kollektivtrafi ken du jobbar på.

Du blivande pensionärÄr eller har du varit anställd på SL, dotterbolag eller hos någon trafi kentrepre-

nör, då kan du gå med i SKPF:s avdelning 28, SL Pensionärsförening. Medlem-

skapet innehåller förutom sammankomster, studiecirklar, motionsgymnastik och

resor prenumeration på Hela resan. Årsavgift 130 kr. Se www.sl-pensionarerna.

se eller ring expeditionen 08-641 81 32, e-post exp.@sl-pensionarerna.se. ▪

NY HJÄLPTELEFON SKA TAS FRAM

Alla underjordsstationer i tunnel banan

ska få hjälptelefoner.

– De ska installeras under 2008,

säger Henrik Virro som är projekt-

ledare för Trygghetsprojektet inom SL.

Syftet är främst att öka trygg heten för

resenärerna.

Hjälptelefonerna ska vara kopplade

till Trygghetscentralen som snabbt

kan vidta lämpliga åtgärder, kontakta

polisen och se till att övervaknings-

kameror är aktiverade.

Den fi nns cirka 50 underjords-

stationer. På några av de större, som

exempelvis T-Centralen, kommer det

att monteras ett större antal

hjälptelefoner.

Hjälptelefonen har en kamera högst

upp och en knapp nedanför. Det fi nns

förstås även en högtalare och en

mikrofon. Genom att trycka på

knappen kommer den som larmar

direkt till Trygghetscentralen.

Kamerans funktion aktiveras

automatiskt. ▪

SLs TRAFIKSÄKERHETSPOLICY

BESLUTAD

• Resenärer och personal ska vara

säkra på att fordonen framförs en-

ligt gällande lagstiftning och trafi k-

säkerhetsföreskrifter samt följer

gällande hastighetsregler.

• Samtliga bussar, som inte går i in-

nerstadstrafi k, ska ha bilbälten. Ru-

tiner ska fi nnas som påminner rese-

närerna om att de ska användas.

Hjälptelefonen ska vara kopplad

till SLs trygghetscentral. Här syns

fl era på en datorproducerad bild.

• SLs tunnelsystem ska utformas och

underhållas utifrån kravet på att

brandskyddet ska ha högsta priori-

tet.

Detta är tre exempel ur SLs nyligen

beslutade trafi ksäkerhetspolicy.

Policyn är uppdelad i tre delar –

personalens förutsättningar att skapa

en säker kollektivtrafi k, säkra fordon i

kollektiv trafi ken samt trygga och säkra

spåranläggningar, stationer, hållplatser

och terminaler. ▪

ALKOLÅS INOM FÄRDTJÄNSTEN

Enligt Färdtjänstens nya taxiavtal, som

börjar gälla 1 februari 2008, ska alla

taxibilar få alkolås installerade när de

byts ut. Taxibilar har kort livslängd och

brukar bytas ut efter tre år. 85 procent

av Färdtjänstbussarna har redan

alkolås installerade. När det gäller

Närtrafi ken fi nns krav på alkolås i

kommande upphandlingar. ▪

NYTT BILJETTPRIS 1 MARS

Priset för 30-dagarskort höjs från och

med 1 mars från 620 kronor till 690

kronor. Reducerat pris från 370 kronor

till 420 kronor. ▪

REKORDHÖGT RESANDE OCH

BÄTTRE BETYG

Aldrig har så många rest med SL.

Oktobersiffrorna visar på ”all time

high”, drygt 710 000 personer en

vanlig vardag. Det är den högsta

siffran någonsin.

Jämfört med samma period år

2005, det vill säga före trängsel skatte-

försöket, är det en ökning med 50 000

dagliga resenärer. Det mot svarar

invånar antalet i en kommun av

Nyköpings storlek.

Sju av tio ger dessutom SLs trafi k

högsta eller näst högsta betyg enligt

den senaste undersökningen.

– Allt fl er börjar inse att vi erbjuder

en väldigt bra produkt till ett högst

rimligt pris. Det är viktigt inte minst för

miljön och det stärker oss i vårt arbete

med att ytterligare förbättra SL, säger

vd Ingemar Ziegler. ▪

43455_HR 2343455_HR 23 07-12-04 20.53.0607-12-04 20.53.06

Ålder: 29 år

Familj: Gift och två små grabbar på 2 och 4 år

Arbetsgivare: Svensk Bevakningstjänst

Det bästa med jobbet: Det är ett socialt och omväxlande

jobb, man kan inte tröttna på det. Jag kan aldrig säga att

jag är fullärd. Den ena händelsen är aldrig den andra lik.

Det sämsta med jobbet: Jag vill kunna göra ett bra jobb,

då måste jag kunna känna mig delaktig och ha möjlighet

att kunna påverka jobbets upplägg och tillvägagångssätt.

Kan jag inte det, gör jag automatiskt ett sämre jobb. Trots

allt är det vi som är ögonen utåt.

Gör helst på fritiden: Är med familjen, är ute i naturen,

springer, cyklar, tränar.

Jag drömmer om: Att jag, min familj, och de vi känner får

vara friska.

Text Carina Kling Foto Melker Dahlstrand

Hallå där Lena Krüger, ordningsvakt, hur är det

på jobbet?

– Bra, det kanske låter konstigt, med tanke på allt vi

får vara med om, men jag trivs bra på jobbet. Jag är

väldigt social och tycker om att prata. Det kan vara

allt från att förklara vägen till att avstyra bråk. Ingen

dag är den andra lik.

När och varför blev du ordningsvakt?

– Jag har jobbat som ordningsvakt sedan 2000.

Jag började på Securitas, men övergick till Svensk

Bevakningstjänst 2006. När jag började var det nog

för att testa mina gränser och för den sociala biten.

Vad krävs för jobbet?

– Det krävs självklart att man är observant och tän-

ker snabbt, kan läsa av en situation. Ju längre man

har jobbat, desto större erfarenhetsregister och

möjlighet att tolka. Det mesta löser sig genom att

prata med människor, men ibland räcker inte det.

Hur ser ett vanligt arbetspass ut för dig?

– Jag och min kollega jobbar alltid natt. Vardagar

19:00 till 03:00 och 19:00 till 07:00 på helgerna,

säger Lena och förklarar att upplägget är att gå i

par. Först får vi ett schema med olika stationer. Det

brukar vara fyra stycken och ”fri rull” att besöka

andra stationer. Sedan åker vi runt i bil och hälsar

på. Vi pratar och kollar läget med spärrexpeditörer,

tågförare och andra som jobbar. Ser till att de kän-

ner sig trygga och har det bra. Det gäller ju alla,

trafi kanterna också. De ska inte känna sig rädda när

de åker med SL.

– Sedan är det ordningshållningen med hela

registret av berusade, sådana som bråkar, hop-

par ner på spåret… Om det kommer anrop och

vi är någorlunda nära, så tar vi det. Ibland sker

det olyckor, som när en kille blev överkörd av ett

Arlanda expresståg i Solna. Då råkade vi vara på

plats och agerade länk till polisen och informerade

trafi kanter och hjälpte till med avspärrningen.

Vilka befogenheter har du?

– Vi har ganska stora befogenheter. Förutom

envarsrätten, som alla människor har, får vi exem-

pelvis avvisa, avlägsna, omhänderta och gripa, själv-

klart med stöd av lagen. Vi arbetar bland annat med

ordningslagen och delar av polislagen.

Fördelar eller nackdelar med att vara tjej?

– Allt tonas ned lite och det blir en lugnare stämning.

Man kan avvärja ganska många händelser genom

att vara tjej. Det är fl era gånger som jag har gått

emellan killar. Nackdelen är andras fördomar och

attityden, ”men lilla gumman eller stumpan”. Men

det kan jag hantera, då är det de som har problem.

Respons från resenärerna?

– Ibland kan det komma förbi någon och säga att

det är bra att vi fi nns. Men det är mycket fördomar

om ordningsvakter, så man får klappa sig själv på

axeln ganska mycket. Och allt fult man blir kallad får

man skaka av sig.

Hur ser du på ditt jobb?

– Om vi inte hade funnits, så hade det varit polisen

i nästa steg. Vi ordningsvakter kan avvärja mycket

innan brott begås eller olyckor inträffar. Så det är

jätteviktigt! Som trafi kant måste man få känna sig

trygg. Om man ser mig när jag är ute och jobbar så

kanske det är tillräckligt för att man ska våga åka

fl er gånger på natten.

– Men det är svårt att räcka till. Ibland är det

jättefrustererande. Det vi jobbar emot är tiden och

avstånden. Trafi kanterna klagar om det tar tid för

oss att komma fram när de behöver hjälp. Om man

inte hinner fram till en kollega som då hamnar i

underläge. Det är jobbigt, man ska ju ställa upp för

varandra. Men det är omöjligt att hinna med allt.

Hur är det att jobba natt?

– Bra, då kan jag anpassa mitt liv bättre. Det känns

lyxigt att kunna hämta på dagis vid 14-tiden och

hinna umgås med familjen. Man hinner träna,

springa och cykla i skogen, vi har en mountain-

bikebana hemma i Bålsta. Jag mår bra av att röra

på mig.

Tänker du på jobbet när du är ledig?

– Nej, då släpper jag det, det måste man. ▋

ABStorstockholmsLokaltrafi kMarknad/Kommunikation

105 73 Stockholm

Avs

LENA KRÜGER, ORDNINGSVAKT

43455_HR 2443455_HR 24 07-12-04 20.46.4307-12-04 20.46.43