BLODIG MARKKONFLIKT MED EU:S GODA MINNEHonduras bönder protesterar.Sidan 4–5

EKOLOGISK LÖSNING PÅ GIFTIGT PROBLEMGifterna ökar inom jordbruket.Sidan 3

”VI KAN INTE ÄTA SOCKERRÖR”Från matproduktion till etanol. Sidan 6–7

Röster från LatinamerikaLatinamerikagruppernas nya tidning #3 2012

INTERVJU: DIEGO MONTÓN”Att återvända till landsbygden är Europas största utmaning”.Sidan 10

2 LEDARE/RUTAN

Röster från Latinamerika är Latinamerikagruppernas tidning om Latinamerika ur ett folkrörelseperspektiv. Tidningen fokuserar på småskaliga jordbrukare, lantarbetare och ursprungsfolk samt deras kamp för hållbar utveckling och social rättvisa. Röster från Latinamerika är ett verktyg för att lyfta och informera om de frågor som vi och våra samarbetsorganisationer arbetar med, kort och gott ett redskap för förändring.

Röster från Latinamerika ges ut fyra gånger per år inklusive ett temanummer. En prenumeration kostar 100 kr/år. Blir du medlem i Latinamerikagrupperna får du tidningen på köpet.

Dags att tillsammans skapa rättvisa!

Latinamerikagrupperna konstaterar att Rio+20 resul-

terade i ett antagande med grön ekonomi som utvecklingspara-digm som tyvärr är svagt, tunt och exkluderande. Men nu ska de få ”ska”, de många ”bör” och

”rekommenderas” i slutdokument tolkas inför implementeringen på nationell nivå. Latinamerikagrup-perna ser skapandet av en hållbar och rättvis värld som ett mara-tonlopp och vi kommer därför självfallet som organisation vara med i tolkningen Sverige gör genom att tydliggöra de fat-tigas- och rättighetsperspektivet tillsammans med latinamerikan-ska folkrörelser. Vårt klargörande kommer att bygga på en skarp påminnelse om behovet av en ständig maktanalys i skapandet av en rättvis och hållbar utveckling för ökat inflytande, demokrati och rättigheter för de

ursprungsfolk och småbrukare som systematiskt exkluderas från makten.

Som ett avstamp efter Rio+20-konferensen

arrangerar Latinamerikagrup-perna tillsammans med ett 30-tal organisationer och folkhögskolor Inspiration Världen den 13 oktober. Under Inspiration Världen skapar vi gemensamt folkbildning, nätverkande och aktivism genom seminarier, samtal och debatter på temat “Folk i rörelse för rättvisa och fred”, för att sedan avsluta dagen med en folkfest.

Denna tidning syftar till att ge tankar och idéer om hur

vi kan generera en hållbar och rättvis utveckling tillsammans och hur vi kan påverka och förändra de system som hindrar detsamma. Läs tidningen och ta med dina reflektioner till Inspira-tion Världen så fortsätter vi vårt gemensamma och ständiga påverkansarbete där!

Solidariska hälsningar från

Erik Krantzvice ordförandeLatinamerikagrupperna

RutanVill du bli publicerad här? Maila info@latinamerikagrupperna.se

Illustration: Sara Granér

AP-fonderna investerar våra pensionspengar i en rad bolag som kränker mänskliga rättighe-ter och förstör miljön. Det vill vi sätta stopp för. Tillsammans med en rad andra organisa-tioner driver Latinamerikagrupperna en kam-panj för att ändra regelverket för AP-fonderna. Hänsyn till miljö och mänskliga rättigheter måste bli minst lika viktigt som målet om hög avkastning, och AP-fondernas kapital bör investeras i en hållbar samhällsomställning.

Under de kommande månaderna ska det landa mängder med vykort på de ansvariga ministrarnas bord. Skriv under vykortet på vår hemsida eller beställ pappersvykort.

Enklast beställer du från www.latinamerika-grupperna.se/bestall-material

3

Redaktion: Sori Lundqvist, Lisa KarlssonAnsvarig utgivare: Annelie AnderssonGrafisk form: Sori Lundqvist och Petter EvertsénTryck: AiP Media Produktion ISSN: 2001-0397

Omslagsbild: : Bild från Rio+20. Fotograf: Vía Campesina.

Medarbetare: Åsa Callmer, José Gabriel Cubur Pirir, Josefine Höijer, Erik Halkjaer, Lisa Karlsson Kim Moberger, Max da Rocha.

Kontakt: Sori Lundqvist, Latinamerikagrupperna,sori.lundqvist@latinamerikagrupperna.sewww.latinamerikagrupperna.se

ANALYS

Brasilien, en av världens le-dande livsmedelsexportörer, är ett typexempel på den utveckling som det globala jordbruket upplevt. En utveckling där produktions- och distributionskedjan i allt större ut-sträckning kontrolleras av ett fåtal transnationella företag. Modellen bygger på enorma plantager, monokulturer, en mekanisering av produktionen och ökad användning av jordbruksgifter. Ett fåtal utvalda företag kontrollerar försäljningen av dessa livsmedel på den globala marknaden. En jordbruksmodell som idag upptar nära 80 procent av jordbruksmar-ken i Brasilien.

Cleber Folgado från brasilianska Movimento dos Pequenos Agri-cultores, småbrukarnas rörelse, menar att denna industriella jordbruksmodell i grunden inte är hållbar, då den bygger på ett ständigt krig mot naturen genom användningen av bekämpnings-medel.

– Balansen i miljön rubbas och jorden utarmas. Det är därför

denna modell ständigt måste expandera. Tendensen är att vi får allt större monokulturer, fler maskiner och mer bekämpnings-medel, förklarar Cleber.

Gifterna i jordbruket ökarMellan år 2000 och 2010 ökade användningen av gifter inom jordbruket globalt med 93 procent medan Brasilien såg en ökning på hela 190 procent. Det gör Brasilien till världens största konsument av jordbruksgifter. Inom sojaproduktionen, en produkt vi i Sverige importerar nära 300 000 ton av varje år till bland annat djurfoder, används gifter som sedan länge är för-bjudna i Sverige och EU. Dit hör till exempel parakvat, ett medel så giftigt att det i koncentrerad form räcker med en tesked för att en person ska avlida. Även andra gifter som glyfosat och Roundup används i stor utsträckning.

Men det finns alternativa jordburkssätt. Ett av dem är agro-ekologi. Agroekologi är ett sätt att förbättra jordbrukssystemet

genom att efterlikna naturliga processer och därigenom skapa nyttig biologisk samverkan mel-lan olika delar i ett ekosystem. På så sätt undviks användning av växtgifter.

Ekologisk lösningFN:s specialrapportör för rätten till mat, Olivier de Schutter, publicerade 2011 en omfat-tande rapport som menar att ett kemikaliefritt, diversifierat och hållbart jordbruk – det vill säga ett agroekologiskt jordbruk – kan vara både högproduktivt och samtidigt stärka samhällens ekonomiska självförsörjning. Studien konstaterar att jord-brukarnas skördar i genomsnitt ökade med 80 procent genom att använda agroekologiska metoder, samtidigt som dessa lindrar klimatförändringarna och minskar fattigdomen på landsbygden.

– Genom att utveckla och stödja ett lokalt agroekologiskt jordbruk skapas fler jobb, den biologiska mångfalden stärks, och

klimatförändringarna motverkas. Problemet är att det i realiteten inte handlar om vilken jordbruks-modell som är bättre utan vilken ett fåtal kan tjäna mest pengar på. Det är därför motståndet är så stort mot denna lösning, säger Itelvina Masioli, från den inter-nationella småbrukarrörelsen Via Campesina.

Text: Max da RochaSolidaritetsarbetareLatinamerikagrupperna

Läs mer om svensk import av brasilian-ska jordbruksprodukter på sidan 11.

Det globala livsmedelssystemet har de senaste decennierna genomgått stora förändringar - inte minst i Latinamerika. Förändringar som medfört ökad användning av jordbruks-gifter, monokulturer och utarmning av jorden. Men det finns alternativ. Agroekologiskt jordbruk är ett av dem.

Foto: Vía Campesina

Sedan 2011 driver CLOC-Via Cam-pesina en kampanj mot den intensiva användningen av jordbrukskemikalier i Latinamerika. Kampanjen syftar till att öka människors medvetenhet om hälsoriskerna med växtgifter och påverka politiker att vidta åtgärder för att begränsa dess användning. Latinamerikagrupperna stödjer denna kampanj och arbetar även på flera nivåer i Sverige för att påverka vår internationella jordbrukspolitik.

Ekologisk lösning på giftigt problem

4 HONDURAS

Vi står i skuggan av de höga afri-kanska oljepalmerna som täcker alla plantagens 220 hektar. På en röd lastbil intill har någon skrivit MUCA med stora gröna bokstäver – Movimiento Unificado Campesinos del Aguán (Aguansmåbrukarnas enade rörelse).

– Vi har blivit hotade att bli tvångsförflyttade vid månads-skiftet, säger José Miguel Pacheco, talesperson för MUCA på La Lempira-plantagen. Vi kan bara förbereda oss med hjälp av Gud och hoppas att Miguel Facussé inte gör allvar av sina hot, men kommer de flyttar vi på oss fredligt.

Vi var ett par journalister som besökte La Lempira den där dagen i slutet av maj i år, tre år efter att

MUCA ockuperat plantagen. På pappret ägdes marken av en av Honduras rikaste män och tillika ägare till Dinant Group – Miguel Facussé Barjum.

TvångsförflyttasHotet var verkligt. Polis och militär planerade en massiv tvångsförflyttning av närmare 10 000 personer från fyra planta-ger i området kring nedre delen av Aguánfloden i delstaten Colón. Men i sista minuten gav den honduranska staten klartecken för ett lån till MUCA på mot-svarande närmare 215 miljoner kronor. Detta för att köpa loss de 4 600 hektar som berördes.

José Miguel Pacheco och de andra på La Lempira behövde därför aldrig fly, men flera av dem som

följt konflikten menar att småbru-karna knappast skulle ha gett sig av fredligt om polisen beordrat en avhysning. Lutherska världs-förbundet i Honduras, som länge följt konflikten i Bajo Aguán, menar att en tvångsförflyttning troligen skulle ha lett till både våld och blodspill.

De småbrukare som ockuperar mark i Bajo Aguán är inte obeväpnade. Sedan 2009 har sammanlagt 53 personer dödats i blodiga konfrontationer mellan småbrukare, okända revolvermän och polis och militär. Majoriteten av dödsfallen tillskrivs revolver-männen, som enligt småbrukarna är Facussés privata säkerhetsvak-ter. Detta har dock aldrig bevisats. Få av dödsfallen har utretts, istället har rättsväsendet snabbt

avfärdat dem som vardagsbrott – rån, gräl eller svartsjukedraman som gått snett.

Säkerhetsföretag inblandadeDominga Ramos Montoya säger sig dock veta att Facussés privata säkerhetsföretag är direkt inblan-dade i åtminstone ett av morden. Hennes make Matías Valle Cárdenas, en av MUCA:s ledare, sköts i januari vid sidan av vägen av en man som pekats ut som anställd av det säkerhetsföretag som Facussé anlitar. Källan, som inte vågar tala offentligt, är en kollega till mannen.

– Jag anmälde aldrig mordet till polisen, säger Dominga Ramos Montoya när vi möter henne vid sitt hus i bosättningen La Confi-anza, inte långt ifrån La Lempira.

Blodig markkonflikt med EU:s goda minne

För ett år sedan gjorde FN:s klimatpanel det möjligt för den honduranska palmoljeprodu-centen Dinant Group att sälja utsläppsrätter inom EU. Beslutet kritiserades hårt då företaget var inblandat i en blodig markkonflikt, men ännu har inget gjorts för att lösa konflikten. Hittills har 53 personer dödats.

I Guadalupe Carney, en plantage utanför Tocoa, i Colón, som ockuperas av bonderörelsen MCA har militären en permanent postering.

5HONDURAS

Varför skulle jag göra det? De gör ju ändå inget.

Att MUCA med hjälp av staten kunde köpa loss 4 600 hektar ockuperade plantager var en framgång, om än en dyr sådan. Bakom köpet stod det statliga honduranska jordbruksinstitutet INA, som står bakom småbrukar-nas krav, men som saknar stöd från regeringen.

Småbrukare vann i domstolMindre än en månad efter att MUCA köpt sin mark dömde en domstol i Honduras huvudstad Tegucigalpa till en annan småbrukarorganisations fördel i Aguán. Organisationen Aguánsmåbrukarnas verkliga fri-kännande rörelse (MARCA) kunde då lagligen ta över de 1 776 hektar

som de ockuperat från bland andra Facussé. Domstolen ansåg att Facussé köpt marken olagligt då lagen om jordreform tydligt säger att marken bara får säljas inom ramen för jordreformen och inte till andra aktörer.

Domstolsbeslutet överklagades snabbt av en annan domstol och den 18 juli möttes polis och mili-tär av hundratals småbrukare när de skulle tvångsförflytta MARCA:s medlemmar. Småbrukarna visade då polisen att domaren som överklagat beslutet var Facussés säkerhetschef. Polisen och militären drog sig tillbaka i väntan på nya order.

Trots sommarens relativa framgångar för småbrukarna har våldet fortsatt. Under juli

och augusti har sju småbru-kare skjutits ihjäl på Facussés ockuperade marker. I början av augusti beslutade parlamentet att militären skulle kallas in för att avväpna hela delstaten Colón, där nedre delen av Aguándalen ligger. Lagen om avväpning omfattar inte privata säkerhetsföretag, varför Faussés vakter undantas. Något som MUCA och MARCA menar spelar Facussé i händerna. Småbrukarna väntar fortfarande på beslut om vad som ska hända med de 7 000 hektar mark som de ännu ockuperar.

Regeringen ovillig att ageraRegeringen har under tre år visat ovilja att agera. De enda konkreta åtgärderna har varit att vid ett par tillfällen kalla in militären för

att patrullera området. Detta har inte minskat våldet.

Även omvärlden har agerat svagt. EU hade lätt kunna skjuta på undertecknandet av sitt frihandelsavtal med Honduras, för att tvinga regeringen att agera kraftigare. Något som även en internationell panel, ledd av en tidigare kommissionär för den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, rekom-menderade när de sammanträdde i Bajo Aguán i maj i år. Ännu en påverkansmöjlighet skulle vara att stoppa försäljningen av de utsläppsrättigheter som Dinant Group säljer inom unionen. Något som inte heller skett.

Text och foto: Erik HalkjaerLatinamerikagrupperna

Fakta Aguándalen De omstridda markområdena i Aguándalen delades ursprungligen ut till jordlösa småbrukare under jordre-formen på 1970-talet. En militärkupp gjorde att reformen aldrig slutfördes. I början av 1990-talet devalverades valutan Lempira, vilket försatte flera av de kooperativ som ägde markerna i konkurs. Efter påtryckningar från Internationella valutafonden, IMF, införde den dåvarande regeringen också en ny lag som liberaliserade jordbruket och lättade på restriktio-nerna om vilka som får äga mark. Lagen krockade på flera punkter med lagen om jordreform, som fortfarande gällde. Bland andra Miguel Facussé Barjum och Dinant Group lyckades ändå, genom mutor, köpa loss stora delar av de marker i Aguándalen som omfattades av jordreformen. Affärerna har sedan slutet av 1990-talet bestridits av Honduras jordlösa småbrukare. De menar att den tillhör jordreformen och bör delas ut åt några av landets uppskattningsvis 300 000 jordlösa småbrukare.

José Danilo Pacheco (i mörk tröja) och Melvin Daniel (i röd tröja) skär ner frukter från oljepalmer i La Lempira-plantagen, utanför Tocoa, i Colón. Plantagen ägs på pappret av Miguel Facussé Barjum, men MUCA hävdar att marken tillhör jordrefor-men och jordlösa bönder. I juni köpte bönderna marken av Facussé.

6 ASSOCIERINGSAVTAL

”Vi kan inteäta sockerrör”

7ASSOCIERINGSAVTAL

Det var i mars förra året som fler än 500 familjer från maya q’eqchi-folket våldsamt avhystes från området Valle Polochic i Gua-temala. Tvångsförflyttningarna, som skedde i 14 byar, beordrades av sockerrörsfabriken Chabil Utzaj för att ge plats åt flera sockerrörs-odlingar. Tre småbrukare miste livet och ett flertal skadades under avhysningarna.

– Polis, militär och företagets säkerhetsvakter kom. De slog ledare och brände ned hus, minns Esteban Hermelindo Chux, som bor i området och jobbar för att förbättra situationen för invå-narna i Polochic.

På företaget Chabil Utzays hem-sida skriver de i ett uttalande i sin tur att ”marken hade ockuperats olagligt och vi var tvungna att gå till myndigheterna för att återställa ordningen för företagets fortsatta verksamhet”.

Svåra förhållandenNågra rättsliga följder har inte konsekvenserna av avhysning-arna fått, trots att ett flertal vittnesmål getts. Nu, över ett år senare, lever befolkningen i området fortfarande under svåra förhållanden.

– Barnen är undernärda och kan inte gå till skolan. Människor har inte tillgång till mark att odla och leva av.

– Det finns inga jobb, det går inte att hyra mark och det finns inte pengar till att betala nödvändiga livsmedel. 125 familjer bor i tillfäl-liga hem.

Vanligt med jordkonflikterSituationen i Polochic är ingen isolerad händelse. Enligt rap-porten ”Not all green is Good”, som flera europeiska nätverk står bakom, pågår det ständigt landkonflikter runt om i Guate-mala gällande markrättigheter. Många är kopplade till produk-tion av agrobränsle och sociala rörelser befarar att associeringsav-talet kommer att leda till än fler markkonflikter. Detta då trans-nationella bolag genom avtalet lättare kan köpa stora arealer mark och efterfrågan på mark för

storskalig odling av exportgrödor kommer att öka. Småjordbrukare riskerar att konkurreras ut och boende tvångsförflyttas.

I september i år ska EU-parla-mentet besluta om ratificering av avtalet som till exempel innebär att tullavgifter på sockerrör och palmolja tas bort. Detta, tillsammans med allt större efterfrågan på agrobränslen från EU, väntas leda till ökad export av etanol till Europa. Detta gäl-ler även Sverige som under 2011 importerade omrking 9 miljoner liter etanol från råvaror med ursprung i Guatemala.

Esteban Hermelindo tror att avtalet kommer få allvarliga konsekvenser för invånarna i Polochic då ökad produktion av agrobränslen innebär minskad produktion av livsmedel och även en minskad variation av grödor.

– Vi kan inte äta sockerrör. De stora sockerrörsföretagen förore-nar dessutom floden och miljön. Det bidrar inte till utveckling, säger han.

Text: Lina Karlsson Latinamerikagrupperna

Foto: José Gabriel Cubur Pirir Comite de Unidad Campesina

Fakta: AssocieringsavtalAssocieringsavtalet som har förhand-lats fram mellan Europeiska unionen och Centralamerika består främst av ett frihandelsavtal. Det innehåller även delar om utvecklingssamarbete och politisk dialog, men sådana avtal finns redan sedan tidigare. EU har också förhandlat fram rena frihandelsavtal med Colombia och Peru. Avtalen gör det bland annat enklare för europeiska företag att konkurrera mot lokala pro-ducenter i dessa länder. Det innebär också slopade tullavgifter på vissa produkter. Centralamerika exporte-rar främst råvaror från jordbruket, exempelvis sockerrör och palmolja, som sedan används till agrobränsle. Avtalen väntas öka trycket på jord-bruksmark. Under hösten 2012 ska avtalet ratificeras av EU-parlamentet och därefter av EU:s medlemsländer.

Med associeringsavtalet som EU och Centralamerika förhandlat fram förväntas exporten av etanol från Guatemala till Europa öka. För befolkningen i Valle del Polochic i östra Guatemala kan avtalet leda till ödesdigra konsekvenser i form av tvångsförflyttningar och minskad tillgång till jordbruksmark.

äta sockerrör”

2011 tvångsförflyttades över 600 familjer från området Polochic i Guatemala.

8 RIO+20

Namnet på slutdeklarationen från FN-konferensen Rio+20 är ironiskt; ”Den framtid vi vill ha”. Flera hundratals organisationer döpte snabbt om den till ”Den framtid vi inte vill ha” samtidigt som konferensen fick byta namn till Rio minus tjugo. Bristen på handlingsförmåga hos världs-samfundet är tragisk, konferensen kunde inte uppnå några konkreta mål eller obligatoriska åtaganden.

De politiker som ändå ville peka

på framsteg under konferensen lyfte upp att man skrivit in de så kallade ”hållbara utvecklingsmå-len” (Sustainable Development Goals, SDG). De kan liknas vid milleniemålen, med skillnaden att de också har miljöfokus. Än så länge är de bara ord på papper, senast till 2015 ska de fyllas med innehåll.

Ett viktigt krav från rörelsernas sida är att SDG ska präglas av klimaträttvisa. De bör inkludera alla stater, med obligatoriska mål för industrialiserade länder vad gäller hållbara produktions- och konsumtionsmönster. Detta skulle innebära stora förändringar för Sverige, då vår konsumtionsnivå i nuläget kräver ytterligare två planeter.

Det svenska nätverket Glo-balRättvisa.Nu driver frågan om en hållbar omställning i Sverige, bland annat med krav på radikala förändringar inom klimatpolitiken. Samtidigt arbetar nätverket för att svensk politik internationellt ska verka för solidaritet och klimaträttvisa. Det är en enad global rörelse som

kritiserar FN:s förslag om ”grön ekonomi” och GlobalRättvisa.Nu är en del av den.

Många svenska politiker är fyllda av förhoppningar vad gäl-ler den gröna ekonomin. Tyvärr har både politiker, statsmakter och internationella institutioner som FN förlorat mycket av sin

makt till förmån för stora mul-tinationella företag. Detta blev tydligt under konferensen i Rio de Janeiro då företag tilldelades an-svaret att lösa nuvarande kriser. Slutdokumentet från konferensen vädjar till företagens goda vilja och hoppas på frivilliga åtagan-den från deras sida.

De rörelser som samlades under Folkens forum i Rio de Janeiro anser att den gröna ekonomin är ett sätt för företag att kontrollera territorier och naturresurser. En fortsättning på de konflikter som redan pågår, såsom kampen mot privatiseringen av vatten eller mot att det ska gå att spekulera på trädens koldioxidupptagning i skogarna. Som en del av en enad rörelse i nord och syd kan GlobalRättvisa.Nu visa på de konsekvenser som de multinatio-nella företagens ”klimatpolitik” får i syd, samtidigt som vi kan ställa krav på en omställning för hållbarhet i Sverige.

Text: Kim MobergerLatinamerikagrupperna

Rio minus tjugo

Fakta: GlobalRättvisa.NuNätverket GlobalRättvisa.Nu bildades 2010 för att samla den svenska miljö- och solidaritetsrörelsen. Under Rio+20 lämnade GlobalRättvisa.Nu över budkaveln ”Det finns ingen planet B” som undertecknades av 2 200 personer och 39 organisationer till miljöminister Lena Ek. Budkaveln innehöll krav på en rättvis omställ-ning på lokal, nationell och inter-nationell nivå, ett folkligt inflytande över miljöpolitiken, samt att miljö och mänskliga rättigheter inte blir handelsvaror. GlobalRättvisa.Nu håller under hösten en distanskurs i kampanjarbete och kommer med samlad kraft kämpa för att lyfta frågor kring solidaritet och klimaträttvisa inför valet 2014.

Konferensen med namnet Earth Summit 1992 gick till historien. Uppföljaren, Rio+20, lär dock snabbt för-passas till glömskans korridorer. Nätverket GlobalRättvisa.Nu del-tar i kritiken mot försla-get om grön ekonomi som fördes fram under konferensen och kräver omställning i Sverige.

Foto: Vía Campesina

9URSPRUNGSFOLK/RÄTTVIS VINHANDEL

– Försvaret av våra rättigheter. Det är det generella svaret på vilken som är ursprungsfolkens största utmaning just nu. Men det är ett allmänt hållet svar som tvingar oss att gå till botten med vad som är orsaken till att våra rättigheter inte uppfylls. Och orsaken är den nyliberala globaliseringen, som kräver att fattiga länders stater använder sig av en ekonomisk modell som bygger på export av råvaror och utvinning av naturtillgångar som mineraler, olja, vatten och skog. Det vill säga

resurser till Nord.

– Abya Yala, (Kunafolkets namn för Latinamerika innan spanjo-rernas ankomst, reds amn.) är en av de kontinenter med störst biologisk och kulturell mångfald, men naturresurserna finns på ursprungsfolkens territorium. Istället för att skydda dessa förvandlas staterna, genom att prioritera investeringar i utvin-ningsverksamhet, till företagens försäkringsbolag. Vår kamp för våra rättigheter besvaras med kri-

minalisering av våra rörelser. Att hundratals ledare för ursprungs-folken utsatts för rättsprocesser, anklagade för allvarliga brott som terrorism, är ett exempel på detta.

– I denna kontext består den vikti-gaste kampen för ursprungfolken i att försvara våra territorier genom att kämpa för: försvaret av ILO 169 som innebär att ursprungsfolk ska tillfrågas och ge sitt godkän-nande före intrång på våra territorier, vår egen utveckling, motstånd mot kriminaliseringen av protester och för en hälsosam miljö. Allt detta inom ramen för rätten till självbestämmande. Det är viktigt att understryka att samrådet inte går att skilja från samtycket. Utan samtycke reduce-ras samrådet till ett icke-bindande administrativt förfarande och både staterna och företagen kan använda det som en ursäkt för att legalisera kränkningar av våra rättigheter.* Utmaningen för oss består i att översätta våra krav till politiska förslag. Målet är att bygga multinationella stater, något som återstår även i de länder där dessa är erkända, som Ecuador och Bolivia. Utmaningen består även i att skapa ett nytt paradigmskifte för civilsamhället baserat på ”buen vivir”, gott leverne, och erkännandet av moder jords rättigheter.

– Historiskt har vi ursprungsfolk-

skvinnor följt denna process av kamp och motstånd för försvaret våra mänskliga och kollektiva rättigheter, och vi har stått emot den globala krisen och den nyliberala västerländska civilisationen. Vi organiserar och mobiliserar oss för att våra krav ska synas. Utmaningen för oss nu är att stärka vårt ledarskap och synliggöra vår närvaro i våra organisationer. Genom utbyte av kunskap och erfarenheter, stärkande av vår struktur och utformandet politiska strategier kan vi kämpa tillsammans för att uppnå detta, vi sociala rörelser ifrån Nord till Syd. Genom att delta i alla debattutrymmen, officiella eller inte, utan att ge upp mobiliseringen. Genom att utrusta och främja ledarskap, särskilt för kvinnor och ungdomar, kan vi tillsammans göra skillnad.

Berättat för Lisa KarlssonLatinamerikagrupperna

Foto: Kim MobergerLatinamerikagrupperna

* ILO:s konvention169 handlar om ursprungsfolks rättigheter. Enligt artikel 6 ska stater rådgöra med ursprungsfolk i frågor som berör dem. Ofta handlar det om till exempel gruvprojekt på deras traditionella territorier. Syftet är att ”nå överenskommelser eller samtycke om föreslagna åtgärder”. Många gånger genomförs inga konsultationer. Andra gånger genomförs de, men resultaten respekteras inte.

Efter ett besök av kampanjen Rättvis Vinhandels representanter i juni beslutade sig det finska servicefacket PAM tillsammans med Rättvis Handel och Eetti Ry (Pro Etisk Handel), att haka på kampen för schysst producerat vin i de nordiska vin- och spritmo-nopolens butiker.

I Sverige drivs kampanjen Rättvis Vinhandel av bland andra Afrikagrupperna, Latinamerika-grupperna och DFSA av SAC, men i kampanjen ingår även lantar-betarorganisationer i Argentina, Chile och Sydafrika.

Sedan kampanjen startade år 2010 har den bland annat bidragit till att Systembolaget infört en ny märkning i buti-

kerna för etiskt producerat vin, att lantarbetare inom vinsektorn i Argentina, Chile och Sydafrika

har träffat varandra och före-trädare för de nordiska vin- och spritmonopolen och att svenska

riksdagsledamöter har skrivit motioner om Systembolagets etiska ansvar.

Utvidgningen av kampanjen till Finland innebär att den får än större kraft och möjlighet att ställa krav på de nordiska vinmonopolen för bland annat förbättrade arbetsvillkor för lantarbetarna, löner som går att leva på och att den uppfö-randekod monopolen valt att använda sig av, BSCI, blir mer transparent.

Text och foto: Lisa KarlssonLatinamerikagrupperna

Läs mer om Rättvis Vinhandel på www.latinamrikagrupperna.se/rattvis-vinhandel

Kampanjen Rättvis Vinhandel till Finland Druvskörd i Casablancadalen, Chile.

Ursprungsfolkens utmaningar

Den 12 oktober firas ursprungsfolkens 520:e kampdag i Latinamerika, till stöd för kontinentens urfolk och deras kamp för en rättvis tillvaro. Magdalena Aysabucha Agualongo, samordnare för kvinnosektionen inom det andinska nätverket för ursprungsfolk, CAOI, berättar om de största utmaningarna för Latinamerika ursprungsfolk idag.

10

– Arbetarna världen över har i uppgift att ge politiskt innehåll åt de kriser vi upplever idag, kriser som är konsekvenser av dagens kapitalism. Det betyder att vi bör sammankoppla våra problem: vilka är de gemen-samma orsakerna till folkens problem i syd och nord? Det handlar inte om att européerna ska “hjälpa” utvecklingslän-derna. Det är klart att solidaritet är nödvändigt, men framför allt bör vi ena oss i kampen mot de transnationella företagen och bankerna som dominerar regeringarna. Om de europeiska

folken lyckas befria sig från de transnationella företagens neokoloniala beteende, då kommer vi i Syd att ha bättre förutsättningar att utveckla vår kamp.

Vilka strategier bör vi använ-da för att förändra produk-tionen av livsmedel i världen?

– Det enda sättet att lösa mat-krisen och mildra klimatkrisen är att stärka det småskaliga familjejordbruket, de lokala livs-medelsmarknaderna och återskapa kulturen att konsumera lokala produkter som är anpassade till respektive klimat och jordmån. Utbyte av livsmedel borde bara ske då den lokala maten av någon anledning inte räcker till för att tillfredsställa näringsbehovet.

Det som idag styr den globala livsmedelshandeln är de trans-nationella företagens affärer och spekulation som pressar upp priserna, och vi har blivit beroende av dessa eftersom den traditionella produktionen slagits ut.

Det första steget för att vända den här utvecklingen är att natio-nalstaterna återtar kontrollen och reglerar det flöde av kapital, livsmedel och jordbruksprodukter som nu kontrolleras av dessa storföretag.

Du besökte nyligen Sverige på inbjudan av Latinamerika-grupperna: vilken är de svenska organisationernas roll i det här arbetet?– Jag tycker att organisationerna i Sverige gör ett viktigt arbete för att stödja småböndernas kamp i Latinamerika och Afrika. Men från min modesta synvinkel skulle jag vilja föreslå att ni tänker på nya strategier för att engagera svenska arbetare och jordbrukare, som måste vara motorn i förändringarna. Tänk på möjligheten att organisera olika landsbygdsaktörer för att öka livsmedelsproduktionen i Sverige, och urbana kollektiv som flyttar ut på landsbygden för att producera mat för det svenska folket. Att återvända till lands-bygden är kanske Europas största utmaning.

Vilka skillnader ser du mellan de svenska organisationernas uppfattning av begreppet matsuveränitet och det som La Vía Campesina använder i Argentina?

– Jag tror att villkoren är olika. I Sverige har folk redan förlorat sin egen matkultur, eftersom livsmed-len kommer från hela världen. Det värsta är att produkterna inte är

av kvalitet för att de transporterats så långt. De ser jättefina ut men saknar smak. För svenskarna är den svåraste utmaningen att återta kulturen att producera sina egna livsmedel.

I Latinamerika har vi istället problemen med landkoncentration, de transnationella företagens försök att kontrollera allt och samtidigt naturligtvis den lokala eliten som är tillfredsställd med den här modellen. Därför är vår kamp både kulturell och konkret: det handlar om att ta tillbaka jorden, den nationella suveräniteten, demokra-tin och freden.

Ett område som är viktigt att för-djupa är vad som är ”ekologiskt”, vilket jag såg mycket av i Sverige. Dessa försäljningstrick avpolitiserar problemet, för oftast kommer dessa produkter från det industriella jordbruket och transnationella företag. Det är viktigt att avancera vad gäller lokala icke-industriella produkter från småbönder eller stadsjordbrukare som arbetar agroekologiskt.

Text och foto: Kim Moberger Latinamerikagrupperna

Översättning: Lena Zetterström Latinamerikagrupperna

Latinamerikagrupperna är en solidaritetsförening, som tillsammansmed latinamerikanska folkrörelser arbetar för ett rättvist, jämställt och hållbart samhälle. Vi stödjer människors kamp för demokrati och mänsk-liga rättigheter. Våra samarbetspartners i Latinamerika är ursprungsfolks-, bonde- och lantarbetarorganisationer. Vi ser kampen som global och arbetar därför med att påverka beslutsfattare och opinionsbildare även i Sverige.

Adress: LatinamerikagruppernaTegelviksgatan 40, 116 41 StockholmTel 08-55 69 75 30 Fax 08-55 69 75 40 info@latinamerikagrupperna.se

INTERVJU

”Att återvända till landsbygden är Europas största

utmaning”

Diego Montón, La Vía Campesina:

Mitt i rådande finans-kris, klimatkris och demokratikris besökte argentinaren Diego Montón Sverige för att tala om den inter-nationella småbrukar-rörelsen La Vía Cam-pesinas kamp och de möjligheter till föränd-ring som finns – om vi arbetar tillsammans i Nord och Syd.

11

Webb: Latinamerikagrupperna.sefacebook.com/Latinamerikagruppernatwitter.com/latinamerikagr

På www.latinamerikagrupperna.sehittar du kontaktuppgifter till våra lokalgrupper, medlemsorganisationer och temagrupper.

Våra lokalgrupper finns i:Göteborg, Eskilstuna, Stockholm, Uppsala, Kalmar, Linköping, Umeå, Malmö/Lund, Växjö, Karlstad, Skellefteå och Skara.

Våra medlemsorganisationer:Casa Perú, Imágenes del Sur, Solidariskatolkar, Latinamerikakommittén i Jönköping,Latinamerikakommittén i Luleå ochColombianätverket.

SWEDWATCH/HALLÅ DÄR!

...Kajsa Uvenberg, Linköpings lokalgrupp!

Varför engagerar du dig i föreningen?– Jag åkte till Nicaragua för fem år sedan och arbetade på en fritidsgård med barn och ungdo-mar. När jag kom hem ville jag fortsätta engagera mig. Jag kom i kontakt med Latinamerikagrup-

perna på Peace and Love under deras sommarturné. Därefter startade jag en lokalgrupp i Linköping.

Vad arbetar ni med just nu i lokalgruppen?– Just nu så planerar vi en

boliviansk afton i samarbete med Världsbutiken och Ystads fredsgrupp. Vi kommer spela boliviansk och svensk folkmusik och ha en modevisning med kläder från Bolivia. Världsbutiken samarbetar med föreningen som gör kläder i alpaca-ull som också säljs i butiken.

Vi arbetar också med namn-insamlingen om AP-fonderna. Eftersom vi bara är två stycken i gruppen just nu så försöker vi också värva nya medlemmar.

Vad är det bästa med att vara aktiv?– Jag tycker att Latinamerika-grupperna är en väldigt bra förening och det är roligt och givande att vara med. Jag har lärt mig mycket om olika frågor genom till exempel AP-fondskam-panjen och genom att besöka Inspiration Världen.

Det är kul att träffa andra som brinner för samma saker som jag. Det ger mig en spark i baken för vidare engagemang.

Text och foto: Josefine HöijerLatinamerikagrupperna

Sverige importerar mängder av soja från Brasilien, främst för att användas som foder i köttindustrin. I Brasilien orsakar sojaproduktionen - tillsammans med boskapsskötsel - avskog-ning i naturkänsliga områden, kränkningar av arbetsrätt och ursprungsfolkens territorier. Användning av kemiska be-kämpningsmedel, varav flera är förbjudna i EU, är omfattande. Latinamerikagrupperna arbetar för att öka kunskapen i Sverige om sojans och köttproduktionens effekter på människor, klimat och miljö i Sydamerika. Vi arbetar för ökade krav på den soja som importeras, för förändrade konsumtionsmönster och för att förbjuda import av produkter som använder gifter som inte är tillåtna inom EU.

I juni 2012 släppte Swedwatch – i samarbete med Latinamerika-grupperna – rapporten ”Mera soja – mindre mångfald”. Rapporten följer upp sojaim-portörernas arbete med etik och

miljö utifrån rapporten ”Mer kött och soja – mindre regnskog” från 2010. Uppföljningsrapporten belyser sojasektorns påverkan på miljön, ursprungsfolks rättigheter och arbetares rättig-

heter samt ny lagstiftning kring bekämpningsmedel. Rapporten visar att hållbarhetsproblemen i den brasilianska sojasektorn fortfarande är stora, men att de företag som granskades i den förra rapporten idag arbetar mer aktivt med etik och miljö än tidigare. Nu krävs det att fler aktörer engagerar sig, däribland de stora livsmedelskedjorna.

Text: Annelie AnderssonLatinamerikagrupperna

Kajsa Uvenberg, till höger i bild, andra året i rad med Latinamerikagrupperna på Peace and Love. Här med budskap om AP-fondernas oetiska investeringar i guldgruvor.

Rapport granskar sojaimportörerna

Rapporter ”Mer soja, mindre mångfald” (2012) – Swedwatch ”Mer soja och kött, mindre regnskog” (2010) – Swedwatch

v

Hallå där....

Denna skrift har publicerats med ekonomiskt stöd från Europeiska Unionen. Skriftens innehåll är enbart Latinamerikagruppernas ansvar och kan på intet sätt anses reflektera Europeiska Unionens åsikter.

Foto: Dutch Soy Coalition

Röster från LatinamerikaTegelviksgatan 40S-11641 Stockholm

FOLK I RÖRELSE FÖR

JORDEN, VATTNET,

MATEN, GLOBAL

RÄTTVISA OCH FRED

Lördag 13 oktober

kl 10.30 – 16.30,

ABF-huset i Stockholm.

Fri entré!

11.00-12.30, KatasalenGruvbrytningens konsekvenser för urfolk Representant från det latiname-rikanska urfolksnätverket CAOI diskuterar tillsammans med Mats Bergh från Girjas sameby konse-kvenser av gruvdriftens intensiva markexploatering i Latinamerika och hur det påverkar urfolkens intressen.

Arr: Latinamerikagrupperna

15.15 - 16.30, KatasalenVad gör dina pensionspengar just nu? Idag investerar AP-fonderna våra pensionspengar i risiga bolag som kränker mänskliga rättigheter och förstör miljön. Det vill vi ändra på. Aktivister berättar om AP-fondskampanjen och vad du kan göra.

Arr: Latinamerikagrupperna

15.00 - 16.30, ErlandersalenSkrivarkstadAnvänd inspiration och ilska från dagen och skriv en insändare. Du får konkreta tips och verktyg och får bolla din text med vana skribenter. Ta med eller skriv din text på plats. Datorer finns.

Arr: Latinamerikagrupperna och Fria Tidningar

15.45-16.45, SandlersalenTill Moder Jords försvar! – 520 år av motstånd 1492 invaderades den amerikanska kontinenten. Ursprungsfolk, afroättlingar och fattiga mestiser har i 520 år aktivt motstått ett samhällssystem som är fientligt mot natur och människor. Kom till min-neshögtiden och fira motståndet! Arr: Latinamerikagruppernas Ursprungsfolkstemagrupp – Stöd till Mapuchefolket, Pachamamas Döttrar, Peruanos en Suecia

Latinamerikagrupperna på Inspiration Världen 2012

POSTTIDNING BB

SVERIGEPORTO BETALTPORT PAYÉ