Samiska Fornlämningar Då, Nu &

Alltid

– En kvalitativ-komparativ litteraturstudie om dagens samiska relation till

fornlämningar i det samiska kulturlandskapet.

C-Uppsats (Kandidatuppsats), 15 HP.

Arkeologi III.

2AE30E.

Institutionen för kulturvetenskaper,

Linnéuniversitetet,

Kalmar.

Författare: Christian Lange.

Handledare: Liv Nilsson Stutz.

Examinator: Peter Skoglund.

Sammanfattning

Arbetet är utfört efter kvalitativ komparativ metod där en varierad mängd källmaterial ligger

till bas för resultatet där arbetets syfte och frågeställningar har besvarats utifrån en kvalitativ

komparativ analys där primärt Sametinget.se, Samer.se och elektroniskt material från

länsstyrelserna i Västerbotten och Norrbotten har använts för att söka besvara arbetets

frågeställningar angående vilka faktorer som påverkar den relation dagens samer har till sina

fornlämningar i dagens samiska kulturlandskap.

Bakgrunden till mitt arbete grundar sig i ett intresse för interkulturellt arbete och

integrationsfrågor. De fornlämningar som är relevanta för att besvara arbetets frågeställningar

är gravar och kåtatomter. Jag har arbetat utifrån ett postkolonialt perspektiv.

Resultatet har visat på att samernas relation till sina fornlämningar i dagens samiska

kulturlandskap har gått från att vara statiskt enligt ett traditionellt samiskt perspektiv till att bli

dynamiskt och föränderligt, och där samernas relation till sina fornlämningar har påverkats av

repatrieringsärenden som en faktor och hot om exploatering av mark i det samiska

kulturlandskapet som en faktor.

English Title

Sámi ancient cultural remains then, now and always. A qualitative-comparative literature

study on today's Sámi's relationship towards the Sámi cultural landscape.

Abstract

The work investigates the relationship the Swedish indigenous people, the Sámi people, have

towards their cultural remains in the Sámi cultural landscape. It is investigated through a

qualitative-comparative literature studie which is primarily conducted through an analysis of

four websites; two Sámi controlled websites and two swedish county administration

controlled websites. The relationship the Sámi people have towards their ancient cultural

remains can be seen through studies of their relationship towards graves and old settlement

remains, (swe:kåtatomter) which reflects a relationship that is contested by factors such as the

threat of exploitation of the Sámi cultural landscape, and by the challenges that comes with

repatriation cases. The work emanates from a postcolonial perspective which can be seen

throughout the entire work and which is primarily based on reconciliation as a concept within

postcolonial theory.

Keywords

Sámi, Sápmi, Sweden, Cultural heritage, Cultural remains, Cultural landscape, Graves,

Repatriation, Settlement remains, Exploitation, County administration, Sámi parliament,

Websites, Non-sámi, Western perspective, Holistic perspective, Postcolonial studies,

Colonialism, Reconciliation.

Förord

Att arbeta med interkulturella studier är idag enligt min personliga åsikt en grundsten för att

kunna arbeta emot ett samhälle där hat och hot mot människor som ses som olika blir allt mer

normaliserat. Alla människors lika värde och alla människors rätt till sin egen kultur och att

kunna definiera sin kultur så som de själva önskar har varit min huvudsakliga motivering till

att arbeta med samisk kultur, och att med det förhoppningsvis lära icke-samer i Sverige något

om samisk kultur. Samernas historia inom nationalstaten Sveriges gränser är alla svenska

medborgares historia.

Jag vill tacka min handledare Liv Nilsson Stutz för grundlig feedback under

handledningsprocessen och för att med energi och uppmuntrande ord väglett mig mot målet

att slutföra uppsatsen. Jag vill också tacka min kamrat Tommy Palmér som i egenskap av

erfaren handledare för gymnasiestudenters gymnasiearbeten har väglett mig i slutskedet av

arbetet ifråga om struktur och innehåll.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sammanfattning

English Title

Abstract

Keywords

Förord

1. Introduktion 1-5

1.1 Bakgrund 1-4 1.1.1 Den samiska förkristna religionen 2-3

1.1.2 Det samiska kulturlandskapet 3-4

1.1.3 Vad är en kåta? 4

1.2 Syfte 4

1.3 Frågeställningar 4

1.4 Avgränsningar 5

2. Tidigare Forskning 5-7

3. Teori 8-11

3.1 Centrala Begrepp 8-9

3.1.1 Terminologisk Diskussion – Samer 9

3.2 Teoretisk Diskussion 9-11

4. Metod 12-14

4.1 Använda Metoder 12

4.2 Urval 12-13

4.2.1 Hemsidor 12-13

4.3 Källkritik 13-14

5. Resultat 14-17

5.1 Gravar 14-16

5.1.1 Resultat – Repatrieringsfrågor bidrar 16

5.2 Kåtatomter 16-17 5.2.1 Resultat – Exploatering bidrar 17

6. Diskussion och Tolkning 17-25

6.1 Gravar och Repatriering 18-21

6.2 Kåtatomter och Exploatering 21-24

6.3 Problematik med källor 24-25

6.4 Avslutande reflektioner 25

7. Slutsatser 26

8. Referenser

1. Introduktion

”Det första som görs för att krossa ett folks identitet och göra dem svaga är att bomba

bibliotek, kyrkor och kulturella skatter. För oss [samer] är stenar, stigar och andra

märken i landskapet våra bibliotek och kyrkor, och när det tas ifrån oss, vad händer

då?” [citat]. (Wennström, 2019).

Inom den västerländska kulturen tänker vi ofta på fornlämningar som monumentala

konstruktioner som tydligt syns i landskapen såsom slott, ruiner och megalitgravar. Gällande

de samiska fornlämningarna och kulturarven behöver de nödvändigtvis inte vara tydliga i

landskapet, utan kan vara diskreta och svåra att finna (Ljungdahl, 2017).

De samer som lever i det traditionella samiska landskapet som idag benämns som Sápmi är ett

skandinaviskt urfolk (Virdi Kroik, 2001:11f). Samerna bor i fyra länder som utgörs av Norge,

Sverige, Finland och Ryssland. Det här gigantiska landområdet är det som kallas för Sápmi.

Sápmi sträcker sig över hela den norra delen av Nordkalotten, från ryska Kolahalvön i öster

till svenska landskapet Dalarna i söder (Fossum, 2006:2; Ojala, 2009:16f; Samer.se:c. u.å.).

Vad som är kännetecknande för samerna är deras förmåga till holistiskt tänkande där man har

stor vördnad för naturen och dess tillgångar (Gaaltije, 2019).

Med arbetet tänker jag genom kvalitativ komparativ metod (Denk, 2002) utföra en

litteraturstudie som riktar sig mot att undersöka samers relation till två olika samiska

fornlämningar med religiös- (gravar) och renskötselekonomisk anknytning (kåtatomter) för att

finna belägg för faktorer som upplyser om vilken relation dagens samer har till sina

fornlämningar i det samiska kulturlandskapet. Den övergripande tesen i arbetet är att dagens

samers relation till sina fornlämningar med religiös och renskötselekonomisk anknytning kan

visa sig genom faktorer som representerar samernas relation till samtliga samiska

fornlämningar i dagens samiska kulturlandskap.

Det finns likaså en etisk problematik i att som icke-same arbeta med samiska frågor, och av

respekt för samerna kommer mitt arbete kunna ses ur ett postkolonialt teoretiskt perspektiv då

jag i arbetet visar medvetenhet kring de problem som finns mellan en före detta kolonialmakt

och en undertryckt folkgrupp, och hur relationen med hjälp av postkolonial teori kan belysas.

Med arbetet hoppas jag kunna bidra till en utökad kunskap om samerna och deras relation till

det samiska kulturlandskapet, men främst hoppas jag på att arbetet genererar ett nyanserat

perspektiv på samerna och att det kan inspirera till vidare postkolonialt arbete inom ämnet.

1.1 Bakgrund

Bakgrunden till mitt arbete grundar sig i ett intresse för interkulturellt arbete och

integrationsfrågor. Inom Sverige finns idag en komplicerad forskningsrelation mellan å ena

sidan svenska staten och å den andra sidan samerna (Laestadius, 2013). Till skillnad från

andra länder i Skandinavien är den forskning som finns om samer i Sverige idag relativt liten

och ofta väldigt generell i sina beskrivningar av den samiska kulturen, även om det finns

exempel som kommer tas upp genom hela arbetet och inte minst i kapitlet om tidigare

forskning (Sköld, u.å.). Därav anser jag att det finns ett behov av vidare forskning vilket mitt

1

arbete ämnar bidra till. Jag anser att det finns ett behov av vidare forskning som tar hänsyn till

samernas holistiska perspektiv, och inte minst att forskning från svenska icke-samiska

forskare då uppvisar förmåga att kunna problematisera det västerländska perspektivet

gentemot samernas holistiska perspektiv. Det framförallt av etiska och postkoloniala

anledningar. Det är ett ramverk fortsatt forskning i min mening bör förhålla sig till, och inom

presenterat ramverk fokuserar mitt arbete på postkolonialt resonerande.

Samerna är ett urfolk som har rättigheter på svensk mark (Amnesty, 2019), vilket genom vad

samerna har att säga och genom mitt postkoloniala perspektiv kommer avspeglas i arbetet.

Nedan kommer jag bryta upp flera av arbetets olika delar i syfte att skapa en

bakgrundshistoria för det som är relevant för mitt arbete och ge en grundläggande förståelse

för samerna och den samiska kulturen.

1.1.1 Den samiska förkristna religionen

Den samiska förkristna religionen kan vi se mötte ett slut i och med att Sverige under 1700-

talet önskade utvidga sina ekonomiska och religiösa intressesfärer (Virdi Kroik, 2001:21).

Den tidiga samiska historien är på grund av svenska staten och den svenska kyrkan

tillsammans med en stark samisk tradition av muntlig förmedling och inte skriftlig

förmedling, då något som är oklart. De skriftliga källor som finns är i regel från forskare som

var i Sápmi för att genomföra forskning. Om man fokuserar på det tidiga källmaterialet som

beskriver samernas trosföreställningar finns det som tidigast från 1600-talet och är skrivna av

präster (Virdi Kroik, 2001:12), men genom arkeologin kan vi med säkerhet säga att samerna

och kristna hade kontakt med varandra under 1100-talet vilket kom att färga av sig på deras

kosmologi vilket noterades av de svenska prästerna under 1700-talets missionsresor (Virdi

Kroik, 2013a).

Samiskt informationscentrum (Samer.se) betonar att samernas religionshistoria till stor del är

skriven av icke-samer, och att det även för samerna är nödvändigt att vara skeptiska inför de

andrahandsberättelser som förmedlas. Härigenom ser vi då inte bara den komplicerade

relation samerna har gentemot nationalstaten idag, utan även att de har ett komplicerat

förhållande gentemot sin egen religions- och kulturhistoria (ibid. 2013a.). De menar dock att

det finns företeelser som återkommer hos historieskrivare och som berör Sápmi oavsett språk,

bosättningsområde eller ekonomi – och att de därför kan ses som allmängiltiga (Samer.se:b.

u.å.).

De berättelser som finns om nåejtie, [samisk schaman] ger oss en bild av människans relation

till den andliga världen och vilken plats människan har i världen (ibid:b.; Sjöholm, 2001:61f).

Och berättelserna om sieidi [typ av fornlämning] visar människans relation till naturen ur ett

rituellt perspektiv. Att vissa naturformationer, platser och stenar ger särskild kontakt och kraft

med den andliga världen (Bradley, 2000:5f; Fonneland, 2017:13).

Vi kan också tala om en samling gudar och gudinnor där var och en av dem med funktioner

som var viktiga för samerna (Bäckman, 2015).

Ceremonierna vid dödandet av djur visar människans nära relation till djurvärlden.

Djurceremonierna har kvarlevt länge i de kulthandlingar som genomförts vid dödande av

2

björn. Det finns berättelser som berättar om hur det ännu vid slutet av 1800-talet förekom

björnjakt som utförts efter det traditionella mönstret (Samer.se:b u.å.).

1.1.2 Det samiska kulturlandskapet

När man reflekterar kring det samiska kulturlandskapet kan man enligt Sametinget tänka att

det består av tre olika delar som behövs för att tillgodogöra sig en helhetsbild. Först har vi de

materiella spåren såsom fornlämningar och andra spår i landskapet. Vi har sedan det

immateriella kulturarvet med alla samiska sägner och berättelser. Den traditionella kunskapen

och alla platser i landskapet som har någon form av speciell betydelse. Sedan har vi slutligen

det biologiska arvet som berättar om hur samerna har använt sig av naturen och använt sig av

nuvarande lämningar såsom barktäkter och renvallar (Sametinget, 2018:8; Sametinget, 2016).

Det samiska kulturlandskapet är något som är färgat av en lång tradition av renbete. För

samerna var, och är, en viktig och central relation den som finns mellan människa, landskap

och djur. Det är något som grundar sig i att alla aktiviteter som har skett har skett ute i

landskapet. Likaså har det samiska samhället karaktäriserats av att vara dynamiskt då det har

genomgått många förändringar. Och förhållandet mellan landskap, människa och ren var, och

är, något som är väldigt centralt oavsett om den samiska ekonomin har utgått från renskötsel

eller av fångst av vildren. Som fotnot är det värt att nämnas att det inte finns några vilda renar

kvar i Sverige idag. Alla renar har ägare (Sametinget, 2017g; Ljungdahl, 2017).

Vad som har representerat samerna genom tiderna är deras omfattande kunskap. De tidiga

samerna hade en omfattande kunskap om djur, deras egenskaper och deras beteende.

Bytesdjurens färdmönster och hur de färdmönstren tolkades var, och är, avgörande för hur

landskapet användes och som var, och fortfarande är, en del av samernas bild på landskapet

där djuren och människan ses som en del i samma helhet enligt ett holistiskt perspektiv

(Ljungdahl, 2017; Sametinget, 2019i).

Vi vet att tidiga samer ägnade sig åt att jaga, fiska och att vara samlare. Först senare i tid

övergick många samer till att fokusera på tamrensskötsel. När tamrenens betydelse ökade för

samerna förändrades det sätt på vilket samerna bodde. Boplatser som gick att finna vid vatten

lämnades för att ersättas till att samerna istället följde renens vandringar i landskapet. För

tamrenskötselns boplatser användes de förutsättningar som fanns att tillgå i naturen. För att

förklara närmare kan jag säga att en vårboplats och en sommarboplats förutom tillgång till bra

bete krävde virke att använda till byggnader (kåtor) och rengärden. Det behövdes ved, bra

backar att bygga på, bra utsikt och god tillgång till vatten (Ljungdahl, 2017).

Efter tamrenskötseln kan vi under början av 1900-talet se hur skötsel av tamren ersätts av en

omfattande renskötsel med fokus på köttproduktion (Ljungdahl, 2017; Sametinget, 2016).

När man talar om kulturlämningar som rör samerna avser det många olika lämningar av olika

slag, och som lämnats under olika tider i historien. Hur den samiska användningen av

landskapet speglar sig varierar efter vilken typ av ekonomi som har gällt. (Ljungdahl, 2017).

Men det ska betonas att samer inte är någon homogen (kulturell) grupp, och därmed har det

funnits olika ekonomier parallellt med varandra vilket producerat olika typer av lämningar

(Sametinget, 2016). Hur de tillgångar och resurser som samerna har haft tillgång till genom

landskapet har sett ut och bestått av är något som varierat efter årstiderna. Men samiska

3

3

boplatser som har legat nära vatten har dels gjort det för fisket, och för en god tillgång till

material för redskapstillverkning (Ljungdahl, 2017).

1.1.3 Vad är en kåta?

Kåta är ett samlingsnamn för många olika byggnader. Kåtor är traditionella samiska

byggnader som ofta kännetecknas av att de är runda och lätta konstruktioner. Lätta kåta-

konstruktioner är något vi kan se från hela järnåldern ända in i historisk tid. Efter det börjar

kåta-konstruktionerna bli mer robusta (Fossum, 2006:121). En kåta kan vara byggd på flera

sätt beroende på vad kåtans tilltänkta funktion ska vara. De kan bland annat antingen bestå av

en konstruktion av trästänger eller vara timrade. De kan likaså vara övertäckta med bland

annat tyg, skinn, bark och torv (Sametinget, u.å.; Ljungdahl, 2008). I alla kåtor, oavsett hur de

ser ut eller är konstruerade, finns det en öppen eldstad i mitten och ofta en rököppning i taket.

Men vad som är viktigt att poängtera är att det är det material som har funnits tillhands vid

konstruktionen som har styrt hur kåtorna sett ut (Ljungdahl, 2008).

1.2 Syfte

Syftet med arbetet är att genom en kvalitativ komparativ litteraturstudie finna belägg för

faktorer som upplyser om samernas relation till sina fornlämningar i dagens samiska

kulturlandskap. Syftet är att finna belägg för faktorer genom att undersöka samers relation till

en fornlämning med religiös anknytning och en fornlämning med renskötselekonomisk

anknytning.

Den övergripande tesen i arbetet är att dagens samers relation till sina fornlämningar med

religiös och renskötselekonomisk anknytning kan representera samers relation till samtliga

samiska fornlämningar i dagens samiska kulturlandskap.

1.3 Frågeställningar

• Vilka faktorer påverkar samernas relation till deras fornlämningar i dagens samiska

kulturlandskap?

• Är det samma faktorer som påverkar alla kategorier av samiska fornlämningar i

dagens samiska kulturlandskap, eller finns det en skillnad?

4

1.4 Avgränsningar

Gällande samiska fornlämningar kommer jag endast behandla gravar och kåtatomter i det

samiska kulturlandskapet och dagens samers relation till dem. Det finns många samiska

fornlämningar av varierande typer, och det är tydligt att en avgränsning har behövts. Jag anser

att min avgränsning gällande vilka fornlämningar att behandla täcker in relevanta aspekter av

samisk kultur och samiskt förhållande till det samiska kulturlandskapet vilket är vad som

behövs för att besvara syfte och frågeställningar.

Det finns en geografisk begränsning i arbetet. Jag förhåller mig till den del av Sápmi som

ligger inom svenskt territorium, även om jag inte kan utesluta att de författare jag använder

mig av i arbetet presenterar material som inte innefattas av den avgränsningen.

Det ligger en avgränsning i det material som ligger till bas för den komparativa analysen. Jag

använder mig av följande källor: Hemsidorna tillhörande Norrbottens länsstyrelse och

Västerbottens länsstyrelse, Samiskt informationscentrum (Samer.se) och Sametingets

hemsida.

För att optimera resultat som baseras på litteratur som är relevant och som färgas i högsta

möjliga mån av ett postkolonialt resonerande använder jag mig endast av litteratur som

härstammar som senast från år 2000.

2. Tidigare Forskning

En författare som har varit en stor inspiration i mitt arbete och gett relevant information för

min undersökning är arkeolog Åsa Virdi Kroik som har skrivit flertalet texter. Ett verk som är

särskilt viktigt för mitt arbete är, Fordom då alla djur kunde tala – samisk tro i förändring

(2001), för vilken hon är redaktör och kapitelförfattare och som tar upp samisk tro i

förändring (Virdi Kroik, 2001). Hon har skrivit, Indigenous Efflorescence: Beyond

Revitalisation in Sapmi and Ainu Mosir (2018) som bland annat handlar om den kulturella

renässans som hon menar kan ses bland ursprungsbefolkningar och där hon utefter ett

ekonomiskt och politiskt perspektiv undersöker saken (Roche, 2018.).

En arkeolog som är relevant för mitt arbete är Ewa Ljungdahl. Hon är den arkeolog jag

använder mig mest av inom arbetet. Hon har skrivit för både Samer.se, Sametinget och bland

annat som (kapitel)författare för olika böcker. Jag kommer använda mig av Ljungdahl där jag

refererar till texter som även står utanför vad hon skriver för Sametinget och samer.se. Hon

mottog år 2019 SSR:s hederspris [svenska samernas riksförbund] för sitt engagemang att

dokumentera samiska kulturmiljöer i Sápmi (Niia, 2018), vilket senare i det här arbetet är

något som kommer visa sig vara av relevans. Hon har tidigare arbetat på Jämtlands

länsstyrelse som handläggare för samiska kulturmiljöfrågor vilket är till nytta för arbetet då

hon har insikt i samiskt arbete ur både ett statligt och ett samiskt perspektiv (Ljungdahl,

2010:123). Hon har mångårig erfarenhet av samisk forskning och presenterar sin kunskap i

böcker såsom, Långa perspektiv. Samisk forskning & traditionell kunskap (Sköld & Stoor,

2012) och, Samer som ”de andra”, Samer om ”de andra” (Mundal & Rydving, 2010) där det

ligger ett fokus på dagens samers inställning till sitt kulturlandskap och dess lämningar

tillsammans med reflektioner kring dokumentation av landskapet. Ljungdahl arbetar för

5

Gaaltije – Sydsamiskt kulturcentrum i Östersund. Hon har arbetat med inventeringar av det

samiska kulturlandskapet sedan 1990-talet (Gaaltije, 2019; Kuoljok, 2009).

Inger Zachrisson är en av de stora namnen inom samisk forskning och samiskt arbete och som

har betydelse för arbetet då hon bland de författare som jag använder mig av i arbetet ofta

refereras till. Exempelvis i Virdi Kroik (2001). Zachrisson är fil. Dr och docent i arkeologi.

Ända sedan 1970 talet har hon arbetat med samisk arkeologi och har bland annat undersökt

relationerna mellan samisk och nordisk kultur i äldre tid, och har ägnat sig åt utgrävningar av

samiska fornlämnningar i bland annat Harjedalen vilket resulterade i en tvärvetenskaplig

publikation (Zachrisson, 2012:10). Hon har skrivit texter såsom, Samisk-nordiska kontakter

under järnåldern – i dräkt och personliga tillhörigheter (2010), som handlar om hur

dräktföremål och andra personliga föremål kan säga om förhållandet mellan samisk och

nordisk kultur och där hon kommer fram till att välstånd mellan kulturerna bland annat bygger

på handel med päls (Zachrisson, 2009:104). En annan text är, Antlers on graves and

sacrificial sites in south Saami society A.D. 1-1850: How to look upon South Saami culture

and identity (2009). (Tunón, Frändén, Ojala, m.fl.; Zachrisson, 2019a; Zachrisson, 2019b).

Ebba Olofsson är en författare som är av relevans för arbetet då hon tar upp de känslomässiga

aspekterna kring repatriering. Hon är professor vid Concordia University i Quebec i Kanada.

Hon har doktorerat i antropologi och har bland annat arbetat med identitetsproblem som

uppstår bland människor med blandat europeiskt och samiskt ursprung. Hon har förutom att

ha samarbetat med Åsa Virdi Kroik i boken, Fordom då alla djur kunde tala – Samisk tro i

förändring (2001) där hennes relevans för arbetet visar sig genom att hon visar på den relation

dagens levande samer har till gravar och samiska kvarlevor i samband med repatrieringsfrågor

(Virdi Kroik, 2001). Hon har även skrivit texter såsom, Gender inequality in Swedish

Legislation of Sámi Reindeer Herding (2017), och sin avhandling, In Search of a Fulfilling

Identity in a Modern World. Narratives of Indigenous Identities in Canada and Sweden

(2004) som bland annat behandlar de identitetsproblem som kan uppstå bland människor med

föräldrar tillhörande olika etniciteter (Olofsson, 2017).

Kaisa Huuva har arbetat som handläggare i kulturfrågor för Sametinget, för vilken hon har

varit avdelningschef. Idag arbetar hon som departementssekreterare för regeringskansliet i

Stockholm. Hon har skrivit texter för Sametinget och Svenska kyrkan rörande samer, och har

i antologin, Liv i försoning. Om upprättelse i kyrka och samhälle, medverkat med artikeln

Försoning – mer än bara ett ord. Är en försoning möjlig mellan Svenska kyrkan och det

samiska samhället? (2016) där hon skrivit om försoning är något som är möjligt mellan

Svenska kyrkan och det samiska samhället (Svenska kyrkan & Verbum AB, 2016). Hon är en

av de författare som nämns mest i arbetet i egenskap som författare för Sametinget och vars

resonemang bidrar till att skapa god ruljans i texten tillhörande kapitel 6.

En forskare som bör nämnas är Birgitta Fossum. Hon har bland annat skrivit avhandlingen,

Förfädernas land – En arkeologisk studie av rituella lämningar i Sápmi, 300 f.kr. – 1600 e.

kr. (Fossum, 2006). Här behandlar hon framförallt de rituella lämningar som funnits i Sápmi

under tiden 300 f.kr- till 1600 e.kr. Hennes forskning är omfattande och ger en nyanserad bild

av samisk kultur och den förkristna samiska trons dynamik, vilket har relevans för mitt arbete

då hon visar på den mångsidiga betydelse samiska gravar har genom att bland annat sätta in

dem i en rituell kontext (Fossum, 2006).

6

Carl-Gösta Ojala, forskare i arkeologi vid Uppsala Universitet, har bedrivit mycket arbete

inom samiska frågor. I sin avhandling Sámi Prehistories. The Politics of Archaeology and

Identity in Northern-most Europé, argumenterar han för att det finns ett starkt behov av

diskussioner krig etik och politik inom arkeologiskt arbete som rör samerna. De senaste åren

har han framförallt arbetet med två forskningsprojekt, och det tillsammans med Jonas M.

Nordin från Historiska i Stockholm. Ett av projekten har handlat om Sápmis tidiga koloniala

historia och dess efterverkningar idag. Collecting Sápmi: Early Modern Globalization of Sámi

Material Culture and Sámi Cultural Heritage Today (2014-2018), är ett av projekten som

hade som mål att undersöka tidigmoderna intressen i att samla materiell kultur från Sápmi.

Det projektet har skett inom ramarna för Uppsam, som är ett nätverk med forskare som

arbetar med samiskrelaterad forskning i Uppsala (Ojala & Nordin, 2017). I ett annat projekt, A

Colonial Arena: Landscape, People and Globalization in Inland Northern Sweden in the

Early Modern Period (2014-2017), undersöker han industrialisering, gruvbrytning och

missionärsverksamhet inom samiskt område på 16- och 1700 talet. Den tar också upp kolonial

historia och kultur i Sápmi idag (Ojala, 2019). Ojala är av relevans för det här arbetet då han

sätter den samiska kulturella tron i förhållande till betydelsen av repatriering av samiska

kvarlevor.

Avslutningsvis kan vi kort nämna Louise Bäckman som ägnat sig åt forskning om den

förkristna religionen och då framförallt fokuserat på nåjden, det vill säga den samiska

schamanen, och på samiska gudomligheter. En av de böcker hon har skrivit är Studier i

samisk religion (2013) där hon genom flertalet olika artiklar diskuterar den samiska religionen

(Libris.se. u.å). Hon har också för svenska kyrkan skrivit, Vearalden Olmai – Världens Man –

Frey eller Kristus? (2015) som behandlar gudomliga väsen och samernas naturfolksreligion

(Bäckman, 2015).

Förutom enskilda forskare är det även viktigt att lyfta fram forskningscentra som bidrar till

kunskap om samiskt kulturarv. Gaaltije - sydsamiskt kulturcentrum är ett resurscentrum där

de arbetar med samhälle, kultur och språk. De arbetar framförallt med att stärka den position

som sydsamerna har i det svenska samhället och driver verksamheter som riktar in sig mot

föreläsningar, utställningar, etc. De driver en mängd forskningsarbeten varav ett undersöker

hur samiska kulturlandskapet påverkas av ett klimat i förändring, och arbetar även med

inventering och dokumentation av samiska kulturmiljöer (Gaaltije.se, 2019).

Vaartoe, - Centrum för samisk forskning, är en forskningsgrupp som utgår från Umeå

Universitet. De koordinerar och startar forskning i och om Sápmi där fokus ligger på urfolks

kulturer och samhällen. Vaartoe är framförallt en plats för doktorander och forskare från olika

discipliner och universitet. De arbetar tillsammans med samhälle och olika organisationer för

att utveckla den samiska forskningen (umu.se, u.å.).

7

3. Teori

Här kommer jag presentera centrala begrepp som är nödvändiga för att förstå arbetets innehåll

vilket åtföljs av en teoretisk diskussion där jag reflekterar kring den postkoloniala teori jag

använder mig av i arbetet, och på vilket sätt den har betydelse för mitt arbete.

3.1 Centrala Begrepp

Postkolonialism lyfter fram de problem som kan finnas inom den västerländska

kunskapstraditionen och den västerländska kunskapstraditionens anknytning till dominans

(De los Reyes, 2019). Därigenom blir postkolonialism ett begrepp som är av relevans inom

studier av en kultur som är påverkad av ett västerländskt samhälle. Begreppet ”post” i

postkolonialism indikerar på att samhällen idag fortfarande påverkas av det koloniala arvet

och likaså av ett perspektiv som legitimerar över- och underordning mellan folk (De los

Reyes, 2019).

Icke-same är det terminologiskt mest förekommande begreppet inom samisk forskning som

härstammar från samisk sida för att syfta på människor som inte tillhör den samiska kulturen

eller det samiska folket.

Kulturarv och fornlämning är begrepp som jag definierar efter den definition som

Riksantikvarieämbetet presenterar. Kulturarv är både de materiella och immateriella spåren av

mänsklig aktivitet som vi kan se har ägt rum genom tiderna. Spåren kan te sig som företeelser,

historiska uttryck eller som objekt (raa.se, 2017). Fornlämning presenterar jag även det efter

vad Riksantikvarieämbetet säger, och även hur det presenteras inom kapitel två i

kulturmiljölagen. Fornlämningar är spår som kan kopplas till människans verksamheter.

Exempelvis kan det röra sig om boplatser och gravfält (raa.se, 2017). Enligt kapitel 2 i

kulturmiljölagen måste spåren av mänsklig aktivitet vara varaktigt övergivna för att det ska

klassificeras som fornlämning (raa.diva.se, 2014).

Ett begrepp som används i hög utsträckning i arbetet är det samiska kulturlandskapet. Det

samiska kulturlandskapet kan innefatta de områden där det finns lämningar och spår efter

tidigare samers liv och arbete, men i regel när man talar om det samiska kulturlandskapet

brukar man tala om hela Sápmi som ett stort kulturlandskap som är färgat av samerna genom

tiderna. I arbetet används dock det samiska kulturlandskapet mest som ett begrepp som

indikerar på miljöer med fornlämningar och materiella/immateriella kulturarv (Ljungdahl,

2017).

Repatriering är ett begrepp som kommer vara återkommande i kapitel 5 och 6.

Repatriering i mitt arbete hänvisar exklusivt till den mellan två parter relation där en ofta har

en dominerande ställning och som innehar mänskliga kvarlevor från den andra, ofta

undertryckta, parten. Själva akten, att repatriera, hänvisar till återbördande av föremål eller

mänskliga kvarlevor till dess ursprungsfolk. I mitt arbete behandlar jag samernas vilja till

repatriering av kvarlevor från statlig sida. Återbegravning blir med det ett relevant begrepp

som syftar till att man efter att ha mottagit kvarlevorna av (samiska) förfäder åter igen

begraver dem (Hillerdal, Karlström, Ojala, 2017:265f).

8

Exploatering är ett begrepp som i sammanhanget är starkt kopplat till utnyttjande av mark. Då

ofta av icke-samer. Retoriken från exploatörer är ofta som sådan att exploatering bidrar till

sysselsättning för de orter som befinner sig närmast. Oftast är det rennäringen som behöver ha

skydd från exploatering (Össbo, 2014:249f). Enligt kulturmiljölagen kapitel 2, 11§ står det

skrivet att vid exploatering i form av exempelvis byggande av allmän väg eller byggande för

bostads-, industri- eller handelsändamål ska arkeologisk undersökning utföras för att bedöma

huruvida det påverkar fornlämning, och är något som då ska betalas av exploatören

(Riksdagen.se, 2019).

3.1.1 Terminologisk Diskussion – Samer

I arbetet förekommer det ett något onyanserat perspektiv kring terminologin av begreppet,

same. Det är ett begrepp som är nödvändigt för arbetet, men som används relativt ensidigt

utan större hänsyn till det faktum att samer inte är en homogen grupp med likadana kulturella

uttryck och därav företräds inte alla samer av de källor som representeras i arbetet. Särskilt

finns det ett behov att säga att arbetets resultat, repatriering och exploatering, bygger på

material som visar på en viss homogenisering av samer som grupp. Som författare önskar jag

visa medvetenhet kring det faktum att det inte går att generalisera samer som grupp, och att

det är något som bör undvikas, till trots att det finns återkommande tendenser till det i arbetet.

Den mångsidighet som vi kan se hos samerna representeras inte minst genom det faktum att

det finns olika dialekter och språk av det samiska språket såsom, Nordsamiska, Sydsamiska,

Lulesamiska och Umesamiska (Samer.se:h, u.å.). Likaså finns det terminologiska skillnader

baserat på aktuell ekonomi och utbredningsområde, såsom skogssamer och fjällsamer

(Ljungdahl, 2019), även om, samer, är det enda begreppet som förekommer i arbetet. De här

skillnaderna inom den samiska kulturen är inget som medvetet hanteras i arbetet, och därför

vill jag här visa medvetenhet kring ämnet.

3.2 Teoretisk Diskussion

För att västerländsk forskning om det samiska kulturlandskapet i min mening ska kunna vara

relevant behöver det sättas i relation till en samisk holistisk syn på det samiska

kulturlandskapet. Med den förståelsen kan vi skapa en brygga mellan det västerländska

perspektiv som västvärldens forskare har, och det holistiska världsperspektiv som samerna

har. Vi kan inte förvänta oss att västerländska forskare ska anamma samernas holistiska

världsbild, men genom att inse likheter och skillnader mellan våra kulturer och vad vi inom

respektive kulturer finner vara av extra hög betydelse inom ett specifikt ämne kan vi arbeta

för att tillgodose båda parters behov och inte minst då undvika att marginalisera den andre.

Något med sådan betydelse är postkolonialt perspektiv. Jag använder mig av ett

postkolonialistiskt teoretiskt perspektiv då samerna som urfolk i Skandinavien är ett folk som

drabbades av det koloniala Sverige under 1600- och 1700 talet, vilket även fortsätter in i

1800-talet och som har färgat relationen mellan nationalstaten Sverige och samerna idag. En

konsekvens av svenska statens frammarsch och dess religiösa homogenisering är att samerna

har pressats allt längre norrut och västerut och där kolonialismen idag bland annat speglas

genom att det råder oenigheter mellan staten och det samiska folket angående vem som har

rätt till mark och vatten i Sápmi (Samer.se, 2014; Sjöholm, 2001:69).

9

I arbetet kommer jag primärt att utgå från begreppet försoning (eng. reconciliation),

(Huggan, 2013:15f), såsom den används inom postkolonial teori. Det primära fokuset

kommer ligga på försoning. En definition på reconciliation (vidare benämnt som försoning)

presenterar Huggan (2013) genom att referera till Hamber & Kelly (2009) som ser försoning

som att man utvecklar en gemensam försonande anpassning mellan den före detta

antagonisten och de förtryckta (Hamber & Kelly, 2009. Se Huggan, 2013:16). Huggan (2013)

refererar till Hamber & Kelly (2009), genom att säga att försoning är – eller åtminstone borde

vara – en motor för social, politisk och ekonomisk förändring; både ur ett materiellt

perspektiv och ett symboliskt perspektiv; och kunna rikta sig mot både individen och

kollektivet utan att för den sakens skull skyffla undan händelser från det förflutna (Huggan,

2013:16f).

Den postkoloniala teorin och de postkoloniala begrepp jag använder påverkar mitt arbete då

samerna i Sverige ställer krav på svenska staten för att det ska kunna ske social, politisk och

ekonomisk förändring, vilket är något som indirekt speglas genom hela arbetet. De tre

förändringarna som speglas genom begreppet försoning och inom den retorik som samer idag

för, har påverkan på mitt arbete och mina frågeställningar rörande samernas relation till sina

fornlämningar. Mer konkret om hur det kan ses kommer diskuteras i kapitel 6. Försoning blir

genom det här ett begrepp av högsta relevans för arbetet och något som jag bedömer kommer

bidra med ett nyanserat perspektiv på de faktorer som påverkar samernas relation till sina

fornlämningar idag. Likaså ligger det betydelse i att försoning är ett återkommande begrepp

från samisk sida i ansträngningarna att stärka relationen med den svenska staten, något som

tydligt kommer kunna ses i kapitel 6.

McGonegal (2004) menar att den retorik som kommit att användas i samband med försoning

har kommit att innehålla en betydande del av nationell och internationell politik där

beslutsfattare och politiska ledare överanvänder uppmaningar som används för att adressera

de skador som postkoloniala offer fått utstå (McGonegal, 2004:vii).

Diskursen kring försoning har uppstått sedan slutet av 1900-talet som ett av de mest kraftfulla

sätten för stater med kolonialt förflutet att göra upp med sitt kolonialistiska förflutna

(McGonegal, 2004:1). McGonegal (2004) säger dock att för att kunna öppna upp för

möjligheten att arbeta med försoning krävs det att man också arbetar med minnet [minnet av

det förflutna]. Och det är något som är av relevans då mitt arbete indirekt behandlar hur

hantering av det samiska minnet av det postkoloniala förflutna lägger en grund för en samisk

vilja till arbete med försoning (McGonegal, 2004:5).

Huggan (2013) menar att försoning erbjuder ursprungsbefolkning att återta sin historia

(Huggan, 2013:18). Huggan (2013) menar att de symboliska möjligheter som finns med

försoning inte ska underskattas, men att det också kan ses som en ursäkt för kulturella och

ekonomiska intressen, som en ursäkt för att komma undan de plikter som en före detta

kolonialmakt har gentemot att ta itu med sin historia. Och att det kan presentera mer av ett

hinder för postkolonialt arbete snarare än något för social förändring (Huggan, 2013:16).

Han säger också att försoning kan förstärka politisk auktoritet tillhörande den koloniala staten

till trots att staten försöker be om ursäkt. Det på grund av att ursprungsbefolkningens egna

politiska självständighet ifrågasätts (Huggan, 2013:18). Att ursäkten går ut på att paketera om

historien mellan de två till att bli en enda nationell historia, och att det är något som Huggan

(2013) menar är fegt (Huggan, 2013:14,18).

10

McGonegal (2004) säger att det finns en risk att försoning används av före detta

kolonialmakter i syfte att arbeta för en bortglömning av det förflutna (McGonegal, 2004:8f).

Att försoning kan i egenskap av sig självt bli sett som en form av våld som påtvingas av

kolonialmakten på dem som är undertryckta (Huggan, 2013:19), men att försoningsorienterad

postkolonialism menar på att det går att få fram ett förhandlingsbart förflutet mellan

kolonialmakten och de som kolonialmakten har förtryckt (Huggan, 2013:20).

Vad McGonegal (2004) dock tar upp och som problematiserar min undersökning är att det

finns ett igenkännande i att officiella dokument ensamt inte kan på ett effektivt sätt förmedla

försoning som ämne (McGonegal, 2004:4).

Huggan (2013) hävdar att enskilda forskare kan ha olika intentioner för att arbeta med

försoning, vilket Huggan (2013) exemplifierar genom att berätta om Australien där försoning

använts som en nationellt sanktionerad berättelse vilket utgör en strategi för att göra upp med

sitt koloniala förflutna gentemot aboriginerna (Huggan, 2013:17). Även McGonagal (2004)

säger att det exempelvis är något som har använts i post-apartheid Afrika för att göra upp med

sitt koloniala förflutna (McGonagal, 2004). Det är därför viktigt att man vet vad som menas

med det begreppet då försoning som begrepp är problematiskt (Huggan, 2013:15f), men att

det ändå är ett begrepp som är en stor del av postkolonial forskning (Huggan, 2013:16).

Min avgränsning i arbetet att endast förhålla mig till litteratur från 2000-talet grundar sig i ett

postkolonialt perspektiv där det ofta förekommer att postkoloniala forskare är skeptiska inför

den litteratur som existerar inom det fält de arbetar med och att deras egen text förhåller sig

till den här problematiken (McLeod, 2013:461f). Det är något som ligger i fas med mitt arbete

och är något som färgar mitt arbete. Det här har en direkt relevans för mitt arbete då det i

arbetet inte finns litteratur tidigare än år 2000 som har influerat samtliga av arbetets kapitel.

McLeod (2013) menar att det ger sig uttryck genom att man som postkolonial författare ger

sig i kast med litteratur för att avslöja sambandet mellan kultur och imperialism inom

litteratur (McLeod, 2013:461), men som fått kritik mot sig från personer som menar att

postkolonialister inte har rätt att ställa obekväma frågor till texter och författare som har

hyllats i väldigt många år (McLeod, 2013:462). McLeod (2013) säger dock att postkoloniala

författare ibland har gjort sig skyldiga till att göda en icke-produktiv kritik mot europeisk

litteratur (McLeod, 2013:462). McLeod (2013) problematiserar saken genom att säga att

litteratur måste förstås utifrån den tid då de skrevs, och att den litterära kvalitén av en text

kanske därför inte ska fördömas på grund av författarens ideologi (McLeod, 2013:462).

11

4. Metod

Under denna rubrik presenteras de metoder jag använder mig av i arbetet. Här presenteras

också det urval av material jag använder mig av i arbetet, och källor och dess problematik.

4.1 Använda Metoder

Arbetet är ett kvalitativt utfört arbete med komparativ analys som primär kvalitativ metod

vilken är färgad av ett postkolonialt teoretiskt perspektiv ifråga om relationen mellan samer

och stat. Det finns flertalet metoder i arbetet som är relevanta för att arbetets frågeställningar

och syfte skall kunna besvaras på bästa möjliga sätt. Jag kommer genomföra en kvalitativ

komparativ litteraturstudie där jag inom den komparativa analysen analyserar olika texter.

Inom den komparativa analysen kommer jag med andra ord att jämföra texter från samisk sida

och icke-samisk sida för att försöka få ett nyanserat perspektiv på de faktorer som spelar roll

för dagens samers relation till sina fornlämningar i det samiska kulturlandskapet. Att använda

sig av texter från länsstyrelserna menar jag kommer bidra till en djup och nyanserad bild över

de faktorer som spelar roll för samernas relation till sina fornlämningar som inte går att uppnå

med endast komparativ analys av samiska källor, och som faller inom postkolonial metod

genom att jag förhåller mig till litteratur som inte publicerats senare än år 2000 (McLeod,

2013:461f). Vi har då samiska hemsidor som ställs i relation till texter från Länsstyrelsen i

Västerbotten och Länsstyrelsen i Norrbotten vilket klassificeras som icke-samiska. Det

handlar om att från de fyra källorna se vilken betydelse de tillskriver samernas relation till

sina fornlämningar och om de tillskriver samiska fornlämningar värden som kan indikera på

vilka faktorer som påverkar samernas relation till fornlämningarna i det samiska

kulturlandskapet.

4.2 Urval

Nedan kommer mina fyra valda hemsidor för den kvalitativa komparativa analysen

presenteras. Mina fyra valda är Norrbottens länsstyrelse, Västerbottens länsstyrelse, Samer.se

och Sametinget. Vidare förklaring om hemsidorna Samer.se och Sametinget.se och vad de

arbetar med kommer presenteras nedan.

4.2.1 Hemsidor

De hemsidor som den komparativa analysen utgörs av är för att nämna först;

Norrbottens länsstyrelses hemsida. Norrbottens länsstyrelse är ett av de län som ligger inom

Sápmi, vilket motiverar användningen av Norrbottens länsstyrelse för den komparativa

analysen. Länsstyrelse nummer två är Västerbottens länsstyrelse. Liksom Norrbottens

länsstyrelse är även Västerbotten län placerat inom Sápmi, vilket motiverar användningen av

Västerbottens länsstyrelse för den komparativa analysen. Som fotnot gällande Norrbottens

länsstyrelses hemsida kommer informationen kompletteras med texten; ”Fjällprogram

Norrbotten Regionalt miljö- och hushållningsprogram för fjällområdet. Fortsatt process,

insatser och åtgärder. Översiktlig beskrivning” (2006), [Norrbottens fjällprogram] skriven av

Lena Lagerstam. Det är en elektronisk text skriven av Norrbottens länsstyrelse men som av

12

okänd anledning inte finns att tillgå via deras hemsida, men som är av relevans för kapitel 5

och 6 och som därför kommer finnas med som komplement till de källor som presenteras från

Norrbottens länsstyrelse.

Samer.se (Samiskt informationscentrum) är hemsida nummer tre i den komparativa analysen.

Det övergripande syftet som samiskt informationscentrum har är att se till att människors

kunskaper om samisk kultur och samer som folk kan utvecklas. Därav anser jag att Samer.se

utgör en utmärkt informationsportal för min analys. Som arbetsuppdrag har Samer.se att öka

den kunskapstillgång som finns om samer och det samiska samhället, och att göra den

lättillgänglig. Samiskt informationscentrum är en del av Sametingets myndighetsuppdrag efter

ett regeringsuppdrag under åren 2001 och 2004 som går ut på att öka den breda allmänhetens

kunskaper om samerna (Samer.se:g. u.å.).

Min fjärde hemsida är den tillhörande Sametinget. Sametinget bildades 1993 och är en samisk

folkvald statlig myndighet för det samiska folket. Sametinget har i uppdrag att bevaka frågor

som rör samerna inom Sveriges gränser (Inga & Huuva, 2010:1). Sametinget är en myndighet

som har i uppdrag att värna om rennäringen och om samisk kultur vilket är något som

behandlas i Sametingslagen (1992:1433) där det står att Sametinget ska arbeta för en levande

samisk kultur och arbeta för att ta initiativ till projekt som främjar den samiska kulturen och

övriga samiska verksamheter (Riksdagen.se, 1992). Bland Sametingets många uppgifter ingår

att medverka i den statliga samhällsplaneringen som berör Sápmi, och likaså att tillvarata

samiska intressen. Framförallt vid användning av mark och vatten (Inga & Huuva, 2010:1).

Sametinget representerar det samiska folket och utgör en särskild expertnod för samernas

immateriella kulturarv (Inga & Huuva, 2010:4). I egenskap som statlig myndighet håller

Sametinget regeringen informerad om den utveckling som sker inom den samiska kulturen,

och har i uppdrag att inför regeringen informera om mål för minoritetspolitik och samiskt

språkarbete (Sametinget.se, u.å.).

Gällande det material från de fyra hemsidorna som presenteras i kapitel 5, kommer de

tillsammans med postkolonial teori sedan i kapitel 6 diskuteras med utgångspunkt i aktuell

forskningslitteratur.

När det gäller de elektroniska källorna använder jag förutom de två länsstyrelserna, Samer.se

och Sametinget avhandlingar, årsredovisningar, skötselplaner för kulturreservat, remissvar

från Sametinget, kulturmiljöprogram och utvecklingsprogram.

4.3 Källkritik

Icke-samisk forskning är alltid problematisk på så vis att icke-samer historiskt och även i

modern tid har varit alltför generaliserande i sina beskrivningar av samer och den samiska

kulturen. Här finns det en tydlig problematik som den moderna icke-samiska forskaren bör

vara medveten om, och då som komplement i arbetet införa en postkolonial medvetenhet

kring den problematik som ofta har hängt ihop med samisk forskning av icke-samer. Som en

avgränsning i arbetet har jag sökt att endast behandla forskning som härstammar från 2000-

talet. Det i syfte att ur ett etiskt perspektiv inte riskera att beblanda icke-moderna åsikter inom

forskning som skall ses ur ett modernt postkolonialt perspektiv (McLeod, 2013:461f).

13

Vad som kan ses som en problematik i min undersökning är att jag inte har tagit mig tid till att

förutom att genomföra en litteraturstudie även genomföra kvalitativa forskningsintervjuer

med samer. Det för att från samer få en form av bekräftelse av att arbetet är relevant för

framtida forskning. En mer nyanserad bild av samisk kultur hade med hög sannolikhet kunnat

uppnås genom att intervjua samer. För framtida forskning inom ämnet rekommenderar jag

mig själv och andra att så bör göras.

Jag anser att det material som härstammar från Samer.se och Sametinget till stora delar är

representativt för samernas egna tankar och åsikter kring sina fornlämningar. Jag anser att det

finns en svårighet i det material som härstammar från länsstyrelserna då deras textförfattare

ofta distanserar sig från subjektiva ämnen såsom känslor och relation till fornlämningar vilket

inte är fallet i det material som härstammar från Samer.se och Sametinget. Det finns en

problematik i att de flesta källor inom Samer.se och Sametinget inte kopplar ihop kåtatomter

med hur samerna betraktar sin relation till fornlämningar. Det har resulterat i att det finns

författare som i arbetet lyfts fram betydligt mer än andra författare. Ett sådant exempel är Ewa

Ljungdahl.

För vidare reflektioner inom källkritik hänvisas till kapitel 6.3.

5. Resultat

I det här kapitlet presenteras all relevant information från Länsstyrelserna och de samiska

hemsidorna. Jag kommer inledningsvis börja med gravar och vad för resultat det materialet

generar för att sedan tala om kåtatomter och vad för resultat det materialet genererar. I nästa

kapitel, Diskussion och Tolkning kommer resultaten diskuteras och sättas i relation till

tidigare forskning och teori vilket kommer bistå i att besvara arbetets frågeställningar.

5.1 Gravar

Länsstyrelsen i Norrbotten omnämner samiska gravar genom att säga att samiska gravar är av

riksintresse då det är viktigt att vårda forn- och kulturlämningar, och därmed är något som bör

beskyddas (Lagerstam, 2006:78f, 103f). Norrbottens länsstyrelse presenterar samiska gravar

av riksintresse genom att nämna att de är av riksintresse bland annat i Kiruna kommun och

Gällivare kommun (Lagerstam, 2006:121,134).

Västerbottens länsstyrelse menar att samiska gravar är viktiga genom att fyndmaterial från

samiska gravar är något som indikerar på att samerna har haft kontakt med andra samer och

andra kulturområden med andra folkgrupper (Grahn, 2002:6). Västerbottens länsstyrelse säger

att det i de samiska gravarna i norra Norrland har hittats förhistoriska föremål som

härstammar från Nordeuropa, Baltikum och Sibirien (Grahn, 2002:6). Västerbottens

länsstyrelse menar att det samiska gravmaterialet visar på att samerna hade utvecklade

kontakter (Grahn, 2002:6).

Länsstyrelsen i Västerbotten menar att även om förkristna gravar är viktiga för samerna är

även kristna gravar väldigt viktiga (Länsstyrelsen Västerbotten, 2013). Västerbottens

länsstyrelse tillskriver samiska gravar mening genom att referera till kulturreservatet

14

Atoklimpen där de säger att samiska gravar utgör en del av kulturreservatet Atoklimpens

speciella karaktär som gör det till en viktig och värdefull samisk kulturmiljö och till en

betydande del av Västerbotten läns historia och därför viktig att vårda (Länsstyrelsen

Västerbotten, u.å.). De säger också att samiska förhistoriska gravar är en vanligt

förekommande fornlämningstyp och att samiska förhistoriska gravar bidrar till att ge det

samiska landskapet en andlig dimension (Länsstyrelsen Västerbotten, 2005:4,6,10).

Samer.se säger att gravar är något som samer traditionellt sätt ogärna talar om. Att det är

något som ska glömmas bort, men att det är ett perspektiv som har förändrats då det finns ett

behov för samerna att påvisa sin närvaro i kulturlandskapet (Ljungdahl, 2008).

Samer.se menar att det gamla traditionella sättet att se på fornlämningar, såsom gravar, till

viss del har ändrats av den anledning att det idag ses som en nödvändighet att rent fysiskt

kunna bevisa sin plats i landskapet på grund av exploatering, även om det också finns vilja till

att kunna sekretess-belägga information om var samiska gravar finns (Ljungdahl, 2008;

Kuoljok, 2009).

Samer.se se tillskriver samiska gravar mening genom att de visar på handelskontakter.

Samer.se menar att det finns samiska gravar som kommit att spela en stor roll för samernas

identitet på så vis att det finns gravar vars gravgods visar på långväga kontakter från Finland,

Ryssland, Östersjöområdet och också från väster (Ljungdahl, 2014; Zachrisson, 2017). Ett av

dessa är ett gravfält i Vivallen, som ligger i närheten av Härjedalen. Här tillskrivs mening till

gravarna genom att Samer.se säger att de genom ett samiskt arkeologiskt projekt har visat sig

härstamma från vikingatid och framåt. Samer.se menar att en del av projektets syfte var att

säkerställa samisk närvaro under vikingatid i Jämtland, Hedmark i Norge och i Härjedalen

(Ljungdahl, 2014; Zachrisson, 2017).

Samer.se visar på samiska gravars betydelse genom att mena att det är viktigt att samiska

kvarlevor som i förra århundradet togs upp ur sina gravar får återvända till sina gravar eller

begravas på nytt (Hällgren, u.å.). Samer.se tillskriver samiska gravar betydelse också genom

att säga att om de [samerna] vill att samiska kvarlevor som tagits upp ur sina gravar av

svenska staten under förra århundradet ska återvända till sina gravar så är det upp till dem

själva att se till att det händer (Hällgren, u.å.). Samer.se skriver om en grav som tillhör den så

kallade Skuggmannen vilken är en grav som tillskrivs mening genom att skelettet tillhörande

Skuggmannen avlägsnades av forskare på 1900-talet men återbördades år 2002 vilket var av

stor betydelse för samerna (Virdi Kroik, 2008e). Samer.se säger att det var efter samiskt

initiativ som kvarlevorna kom tillbaka till graven (Samer.se, 2019). Likaså säger de att platser

i fjäll och landskap där det finns gravar är platser som betraktas som heliga (Virdi Kroik,

2008e).

Sametinget omnämner samiska gravar genom att säga att det är av stor betydelse att de

samiska förfäderna får vara ifred i sina gravar och vara begravda i Sápmi (Huuva, 2007:8;

Sametinget, 2015). Sametinget tillskriver betydelse till samiska gravar genom att säga att

samiska kvarlevor som inte är i sina ursprungliga gravar på ett värdigt sätt ska begravas i

samiska ursprungsområden (Sametinget, 2018b:23f). Samiska gravar tillskrivs även mening

genom att Sametinget behandlar samiska begravningar. De menar att för samerna är en

begravning en väldigt viktig händelse där släkten samlas och där man hedrar den döde. Att en

samisk begravning kan pågå i väldigt många timmar och är inget som man skyndar med

(Sametinget, 2019d).

15

Sametinget menar att samiska kvarlevors återvändande till sina ursprungsgravar är något som

måste ske på samiskt initiativ (Sametinget, 2019d). Sametinget visar på betydelsen av samiska

gravar genom att säga att det är viktigt att samer är gravlagda i grav för att de ska kunna

återförenas med nära och kära i nästa liv (Sametinget, 2019e). Betydelsen kan också ses

genom att Sametinget refererar till Lycksele repatrieringen där äldre samer önskade att de

samer som återbördades till gravarna skulle begravas i traditionella näversvepningar så som

det gjorts i äldre tider (Sametinget, 2019e). Sametinget menar också att det är viktigt att

naturen representeras i samiska begravningsceremonier (Aurelius, 2019).

5.1.1 Resultat – Repatrieringsfrågor bidrar

Det presenterade materialet visar på att repatriering är en faktor som bidrar till samernas

relation till sina fornlämningar i dagens samiska kulturlandskap då vi genom materialet kan se

att samiska gravar tillskrivs mening genom att det hänvisas till betydelsen av att samiska

mänskliga kvarlevor hör hemma i sina gravar. Det har visat sig genom en retorik som tydligt

visar på irritation över att icke-samer beblandar sig i den samiska kulturen, och även att

gravar är viktiga för samerna då de är heliga och för att de markerar deras förhållande till ett

visst område i landskapet (Hällgren, u.å.; Virdi Kroik, 2008e; Samer.se, 2019; Huvva, 2007:8;

Sametinget, 2018b:23f; Sametinget, 2019d).

5.2 Kåtatomter

Länsstyrelsen i Västerbotten omnämner kåtatomter genom att mena att samisk närvaro som

kan visa på en plats betydelse är genom kåtatomter. Det då kåtatomter i deras mening går

hand i hand med en andlig dimension som är knutet till landskapet genom då bland annat

kåtatomter (Länsstyrelsen Västerbotten, 2019c).

Norrbottens länsstyrelse omnämner kåtatomter genom att säga att det är något som är av

riksintresse (Lagerstam, 2006:133). De tillskriver kåtatomter mening genom att säga att

kåtatomter är en del i att ge en miljö en vid bild av samisk religion och samisk kultur

tillsammans med en vid bild av en omfattande rennäring. De menar på att kåtatomter ofta

speglar en typisk fornlämningsbild i en samisk miljö och att kåtatomter samtidigt kan spegla

olika delar av samisk kultur (Lagerstam, 2006:133f). En plats som är rik på samisk kultur har

kåtatomter, menar Norrbottens länsstyrelse (Norrbottens länsstyrelse:g, u.å:21). Norrbottens

länsstyrelse tillskriver ytterligare betydelse gällande kåtatomter genom att säga att de

fornlämningar som visar på en äldre renskötarkultur är kåtatomter (Lagerstam, 2006:43). Att

fornlämningar i form av kåtatomter enligt Norrbottens länsstyrelse är tecken på ett områdes

historia som renbetesland (Eriksson & Backéus, 2009:5). De säger också att fornlämningar

såsom kåtatomter går att se i relation till äldre och nyare byggnader (Länsstyrelsen

Norrbotten:f, u.å.).

Samer.se menar att det bara var ungefär trettio år sedan som lämningar såsom kåtatomter inte

ansågs vara fornlämning (Ljungdahl, 2008). Samer.se omnämner kåtatomter genom att säga

att samerna med hjälp av att studera kåtatomter kan få reda på när en plats först började

användas och att kåtatomt i egenskap som samisk fornlämning är något som är viktig för att

fysiskt visa på samisk plats i landskapet vilket Samer.se menar är en nödvändighet

16

(Ljungdahl, 2008; Ljungdahl, 2008b; Ljungdahl, 2014). Att ta reda på mer om sin historia

vilket kan göras genom att studera kåtatomter är något Samer.se menar hänger ihop med en

ständigt växande vilja att inventera landskapet vilket de menar är en direkt konsekvens av

hotet om exploatering och något som behövs om känsliga miljöer ska kunna skyddas

(Ljungdahl, 2008b).

Sametinget omnämner kåtatomter genom att säga att kåtatomter är en fornlämning som kan

inneha både materiella och immateriella egenskaper (Nordin Jonsson, 2010:11). Vi kan även

från Sametinget se att de tillskriver kåtatomter mening genom att de kan berätta att det är

mark som har använts under en väldigt lång tid och att samerna med lämningar såsom

kåtatomter kan tillgodogöra sig en historisk koppling till en plats (Nordin Jonsson, 2010:11).

Sametinget visar på betydelsen av kåtatomter genom att säga att genom att vara en

fornlämning är kåtatomter beskyddade enligt lag, men att en mjölkgrop som tillhör samma

kontext som kåtatomterna riskerar att försvinna och att sammanhanget går förlorat då de inte

är lagskyddade då icke-samiska beslutsfattare saknar ett samiskt holistiskt perspektiv (Kansa

& Blom, 2010:28f).

5.2.1 Resultat – Exploatering bidrar

Vi kan genom det presenterade materialet se att kåtatomter markerar samisk närvaro i

landskapet vilket tillsammans med att ge landskapet immateriella värden och genom vilken

samerna kan tillgodogöra sig en historisk koppling till platsen visar på hög betydelse. Vi kan

se att det idag ses som en nödvändighet för samer att rent fysiskt bevisa sin plats och närvaro i

landskapet vilket talar för exploatering. Vi kan se att kåtatomter är utsatta för risk för

exploatering då icke-samiska beslutsfattare saknar ett holistiskt perspektiv (Ljungdahl, 2008;

Ljungdahl, 2008b; Ljungdahl, 2014; Nordin Jonsson, 2010:11; Kansa & Blom, 2010:28f).

6. Diskussion och Tolkning

Det material om gravar och kåtatomter som har presenterats har visat sig vara problematiska

på så vis att de inte har gett den information som jag hoppats på att de skulle ge. De belägg för

resultat som Norrbottens och Västerbottens länsstyrelser har kunnat erbjuda har varit

begränsade. Samtidigt innehåller de material som är användbar för min förståelse för gravar

och kåtatomter och såväl information som är relevant för min analys.

För vidare reflektioner hänvisas till rubrik 6.3.

Nedan kommer jag gå igenom gravar och kåtatomter och deras samband till repatriering och

exploatering vilket sätts ihop i en postkolonial kontext tillsammans med tidigare forskning

och arbete. De elektroniska källor som har använts ifråga om länsstyrelsernas hemsidor,

Samer.se och Sametinget kommer nedan sättas i relation till postkolonial teori och tidigare

forskning. De postkoloniala teoretiker som kommer användas inom kapitlet är Graham

Huggan (2013) och Julie McGonegal (2004).

Samtliga författare som nämns som står utanför länsstyrelserna, Samer.se och Sametinget har

koppling till tidigare kapitel i arbetet. Nedan nämnda författare som står utanför de fyra

elektroniska källorna används olika mycket, men som tillsammans utgör en av arbetets

grundstenar.

17

6.1 Gravar & Repatriering

Norrbottens länsstyrelse menar att samiska fornlämningar är av allmänt intresse och något av

riksintresse (Lagerstam, 2006:78f), vilket kan tolkas som att staten genom länsstyrelserna

försöker närma sig en försoningsprocess genom vad McGonegal (2004) säger om att arbeta

med ämnen som anknyter till minnet om det förflutna är något som är en förutsättning om det

ska finnas en möjlighet till försoning (McGonegal, 2004:5). Det är då något som kan

åstadkommas genom att staten betraktar samiska fornlämningar som något av riksintresse.

Norrbottens länsstyrelse betonar dock att kunskapen om fjällvärldens fornlämningar är

kunskap som behöver kompletteras (Lagerstam, 2006:103). Samtidigt är ett perspektiv enligt

traditionell samisk tradition att gravar är något som inte ska finnas tillgängligt i offentliga

register (Ljungdahl, 2010:130), vilket står helt i kontrast till vad länsstyrelsen menar i och

med att de är något av riksintresse.

Västerbottens länsstyrelse visar på betydelsen av samiska gravar genom att säga att gravar kan

visa på den kontakt som samerna har haft med andra kulturer och det genom vida geografiska

områden (Grahn, 2002:6). Samer.se tillskriver också samiska gravar mening genom att säga

att det finns samiska gravar som haft betydelse för den samiska identiteten då de visar på

långväga kontakter (Zachrisson, 2017), vilket tyder på att samiska gravar kan tillskrivas

mening genom vad de berättar om samernas relation till andra människor. Vad som går att

säga är att genom att handelskontakter väldigt tydligt visar på den sociala relation samer har

gentemot andra människor och kulturer så kan det kopplas till försoning i ett postkolonialt

sammanhang där det vid arbete vid repatriering av föremål, och inte kvarlevor, från

storsamhällets sida kan sättas en tyngd vid den sociala betydelsen av repatriering för att även

uppnå en politisk förändring (Huggan, 2013:16f).

Vad som är intressant och som Virdi Kroik (2008) skriver för samer.se är att fjällen är heliga,

men även platser där någon har dött eller gravlagts eller där något annat betydelsefullt ägt

rum, så blir platsen helig (Virdi Kroik, 2008). Den här typen av immateriella värden är något

jag anser ur ett postkolonialt perspektiv är viktigt att ta i hänseende från statens sida vid

diskussion av landskapet och de aktiviteter och förändringar som sker där. För att vilja

förändra den sociala och politiska relationen till samerna och arbeta med försoning med

samerna (Huggan, 2013:16f) måste de ekonomiska möjligheter landskapet kan erbjuda då i

min mening ibland bortses ifrån från statlig sida. Och de andliga dimensionerna av samiska

fornlämningar är något som vi kan se hos Västerbottens länsstyrelse där de tillskriver samiska

gravar en andlig betydelse (Länsstyrelsen Västerbotten, 2005:4,6,10) och som vi också kan se

hos Sametinget som visar på den andliga dimensionen genom att säga att det är viktigt att

samiska kvarlevor får återbegravas i sina gravar för att kunna återförenas med nära och kära i

nästa liv (Sametinget, 2019e). Den medvetenhet vi ser från Västerbottens länsstyrelse om att

samiska gravar tillskrivs en andlig dimension är väldigt intressant och något som jag gärna

hade velat se en utveckling av från deras sida.

Sametinget menar att repatriering handlar om urfolks rätt till kontroll över sitt förflutna och

över sina förfäder. De menar också att repatriering ger museer och forskningsinstitutioner en

chans till försoning med urfolk (Huuva, 2007:5f), vilket även i teorin genom att museer och

forskningsinstitutioner i min mening kan associeras till svenska staten och förtryck, då kunna

tolkas som en inbjudan från samisk sida till staten att arbeta för att uppnå försoning.

18

För samerna är statens innehav av samiska kvarlevor en påminnelse om kolonialism och

förtryck som i förbindelse med samernas relation till sina förfäder ger sig uttryck genom att

kvarlevorna länkar de som lever idag till de döda, och då är något som bidrar till att

repatriering blir väldigt känslosamt för samerna (Olofsson, 2001:34,49). Vilket är något som

förstärks av att rituella platser såsom gravar associeras med mycket känslor för samerna

(Ljungdahl, 2010:130).

Jag har tidigare i arbetet skrivit att Samer.se tillskriver gravar betydelse genom att säga att det

är viktigt att samiska kvarlevor som togs upp ur sina gravar i förra århundradet får återvända

till sina gravar (Hällgren, u.å.), vilket i min åsikt visar på vikten av repatriering som då

förmedlas genom Samer.se (Hällgren, u.å.). För urfolk är det av stor betydelse att förfäderna

får återvända dit de hör hemma och att återbegravning får ske i samiska ursprungsområden då

repatriering handlar om urfolks rätt till kontroll över sitt förflutna och över sina förfäder

(Sametinget, 2018:23f; Huuva, 2007:8; Aurelius, 2019). Sametinget betonar att ur ett

internationellt perspektiv är inte repatrieringsfrågor bland urfolk något som är nytt, utan krav

om repatriering av allt från materiella artefakter till mänskliga kvarlevor har rests sedan 1970-

talet (Huuva, 2007:5f). Sametinget menar att den tid då det skedde insamling av urfolks

mänskliga kvarlevor skedde i en tid med totalt västerländskt herravälde där ett kolonialt

maktförhållande rådde och att det i vetenskapens namn var helt okej att vanhelga gravar

tillhörande urbefolkning (Huuva, 2007:5f). Men genom att från statligt håll tillåta samerna att

få hem kvarlevorna från sina förfäder kan staten arbeta med det svåra minne av det förflutna

som samerna har, och därmed ges de möjlighet att återta en bit av sin historia vilket utgör en

god grund för försoning mellan staten och samerna (Huggan, 2013:18; McGonegal, 2004:5).

Vad som dock skall tilläggas som en fotnot är att Sametinget menar att det finns samer som

idag inte känner sig bekväma med försoningsarbete mellan samer och icke-samer (Aurelius,

2019), vilket i min åsikt är fullt förståeligt.

Huggan (2013) menar att de symboliska möjligheter som finns med försoning inte ska

underskattas (Huggan, 2013:16), men att det också kan ses som en ursäkt för kulturella och

ekonomiska intressen (Huggan, 2013:16). Och att det kan presentera mer av ett hinder för

postkolonialt arbete snarare än något för social förändring (Huggan, 2013:16). Samtidigt

menar Huuva (2007) att på grund av den starka symboliska laddning som repatriering har så

är Sametinget de enda som rimligtvis kan driva frågor om repatriering (Huuva, 2007:8). Det

då det är något som är naturligt för Sametinget som ett folkvalt organ och som företrädare för

det samiska folket i Sverige (Huuva, 2007:8). Det är något som kan ses i ljuset av att Huggan

(2013) säger att försoning kan förstärka politisk auktoritet tillhörande den koloniala staten

även trots att staten försöker att be om ursäkt. Det på grund av att ursprungsbefolkningens

egna politiska självständighet ifrågasätts (Huggan, 2013:18), vilket då i min åsikt motiverar

det Huuva (2007) säger. Huggan (2013) menar att det kan bli så att en statlig ursäkt går ut på

att paketera om historien mellan parterna till att bli en enda nationell historia, vilket löst

motiverat går att se i och med att länsstyrelserna tillskriver samiska fornlämningar mening

som något av riksintresse (Lagerstam, 2006:78f) och att det då är något som enligt Huggan

(2013) är fegt (Huggan, 2013:14,18).

Sametinget menar att om det i repatrieringsärenden inte går att identifiera individerna så ska

Sametinget arbeta för en värdig återbegravning i de samiska ursprungsområdena (Sametinget,

2018b:23f). Sametinget menar att återbegravning av repatrierade samiska kvarlevor bör ske i

det samiska kärnområdet och att det är något som bör ske under värdiga former (Huuva,

19

2007:8). Sametinget menar att repatriering ger staten en chans att be om ursäkt för de brott

som begåtts (Huuva, 2007:8). Sametinget menar också att betydelsen av att samiska kvarlevor

får vila i sina gravar inte ska underskattas (Huuva, 2007:8; Virdi Kroik, 2001:22,35). Det här

visar på att Sametinget söker uppnå försoning genom sociala förändringar (Huggan, 2013:16f)

som ger sig till uttryck genom Sametingets politik och vilket i min mening visar på ett tydligt

postkolonialt resonerande.

Att arbete med samiska kvarlevors återvändo till Sápmi är en process, är något som

Sametinget visar medvetenhet kring. Det trots att samiska kvarlevor i statlig ägo symboliserar

kolonialism och övergrepp som begåtts mot samerna (Sametinget, 2015). Sametinget önskar

att regeringen tar ansvar för de förpliktelser Sverige har gentemot det samiska folket genom

den från 2007 antagna urfolksdeklarationen. I den ingår bland annat att stater ska erkänna och

respektera urfolk och deras rätt till kulturarv. Likaså behandlar urfolksdeklarationen

repatriering (Baer & Barruk Sunna, 2009:2).

Vi kan från Fossum (2006) se att samernas relation till samiska gravar är något som påverkas

av att samerna vill markera sitt förhållande till ett visst område i landskapet (Fossum,

2006:35), vilket är något som ligger i fas med vad Ljungdahl (2012) säger om samernas ökade

intresse för inventering av kulturlandskapet (Fossum, 2006:35; Ljungdahl, 2012:146,151).

Fossum (2006) säger att som en effekt av att tanken om att allt är besjälat inom animistisk

religion är det naturligt för samerna att se landskapet som något med en egen själ och inte

något som är passivt och oföränderligt. För samerna existerar landskapet i en relation där

socialt handlande och kulturellt handlande i relation till det geografiska rummet tillsammans

med erfarenhet skapar det som samerna betraktar som sitt kulturlandskap (Fossum, 2006:34),

vilket är något som då har en direkt relevans till fornlämningarna i kulturlandskapet och

belyser det holistiska perspektiv på landskapet som samerna har.

Ojala (2009) skriver att det finns samiska röster som menar att som en process i att

återuppliva en samisk arkeologi så bör den typen av arkeologi utföras av samerna själva

(Ojala, 2009:233), vilket går att koppla till vad Ojala (2009) säger om att

ursprungsbefolkningar generellt sätt har hävdat sin rätt till sitt förflutna som ett sätt att

omdefiniera förhållandet mellan ursprungsbefolkning och kolonialmakt (Ojala, 2009:228),

vilket även här belyser det postkoloniala faktum att arbete med att förändra relationen till

svenska staten är något som skett på samiskt initiativ. Det är inget unikt att

ursprungsbefolkningar vill ha tillbaka sina förfäders kvarlevor och att då särskilt få hem det

som finns på kulturinstitutioner (Virdi Kroik, 2001:48), vilket är något som betonats tidigare i

kapitlet. Olofsson (2001) säger också att det inte finns några rationella skäl till varför de ska

vilja få hem kvarlevor, utan att det är något som baseras på känslor (Olofsson, 2001:49),

vilket kan kopplas till vad Ljungdahl (2010) säger om att rituella platser associeras med

mycket känslor för samerna (Ljungdahl, 2010:130). Olofsson (2001) visar medvetenhet kring

att det finns olika skäl till varför repatriering skall ske. Oftast menar hon att det är på grund av

politiska orsaker, att man vill hävda landrättigheter genom att yrka på sin närvaro (Olofsson,

2001:48), men att det i grund och botten handlar om att man skall kunna ta farväl på ett

värdigt sätt (Olofsson, 2001:49), vilket ur ett postkolonialt perspektiv kan ses som så att om vi

ser repatriering som en del i en försoningsprocess, så är det en försoning som erbjuder

samerna att återta en bit av sin historia (Huggan, 2013:18). Olofsson (2001) menar att när

staten är i besittning av kvarlevor blir det ett uttryck för kolonialism. Att kolonialismen

20

utmärker sig genom att kropparna tillhör den koloniala makten (Olofsson, 2001:49). Ett

perspektiv som vi i det här kapitlet har kunnat se att Sametinget delar (Sametinget, 2015).

Ojala (2009) menar att det finns mängder av anledningar till varför ursprungsbefolkningar

kräver repatriering av sina förfäders kvarlevor. Men att det till största delen är något som

handlar om att förfäderna förtjänar att få genomgå begravningsritualer och ceremonier efter

gruppens kulturella tro (Ojala, 2009:228), vilket är i linje med vad Olofsson (2001) menar.

Det är också något som kan ses i ljuset av vad Virdi Kroik (2001) menar om att de samiska

kvarlevorna länkar de som lever idag till sina döda förfäder (Virdi Kroik, 2001:34).

Ljungdahl (2010) säger att det finns ett starkt tänk att samiska gravar tillhör det samiska folket

och ingen annan. Därför blir de intrång som historiskt sett skett in i samiska gravar något som

blir väldigt känslosamt och med det ses all form av exploatering vid samiska gravar, oavsett

vad för sorts exploatering det är, som ett övergrepp på den samiska identiteten. Därmed

aktiveras ett traditionellt förhållningssätt hos samerna – att det gamla är något som ska få vara

ifred (Ljungdahl, 2010:130). Och när repatrieringsärenden är något som går väldigt långsamt

är det något som kan riskera presentera mer av ett hinder för postkolonialt arbete än något för

social förändring (Huggan, 2013:16). Men Ljungdahl (2012) menar att det samiska intresset

för fornlämningar i form av gravar är något som har växt och bara växer (Ljungdahl,

2012:151).

Virdi Kroik (2001) betonar att det förekommer att äldre samer vet var specifika gravar finns,

och att de även då till och med kan veta vilka som har begravts där men att det finns en

motvilja till att delge den informationen då man tycker att de döda ska få vila i frid (Virdi

Kroik, 2001:22,35). Virdi Kroik (2001) menar att äldre samer inte heller vill delge den

informationen då de anser att samer har förnedrats och exponerats tillräckligt. Särskilt gäller

det här information för forskare och är något som speglas genom att kvarlevorna efter den

same som kallas för Skuggmannen grävdes ner djupare än hur det varit ursprungligen i syfte

att förhindra eventuell åtkomst till kvarlevorna (Virdi Kroik, 2001:35; Ojala, 2009:254).

Men genom att arbeta postkolonialt har icke-samer möjlighet att få äldre samer att öppna upp

sig om samiska fornlämningar genom att enligt en postkolonial matris arbeta med att

genomföra sociala, politiska och ekonomiska förändringar i förhållandet till Sápmi (Huggan,

2013:16f).

Hällgren (u.å.) refererar till Aurelius som var projektledare för Lycksele repatrieringen, och

däri Aurelius säger att repatrieringen är en del i en global dekoloniseringsprocess som går ut

på att återupprätta jämlikhet mellan människor. Om inte det här sker så kan inte samerna

sonas av de koloniala övergrepp som de blivit utsatta för (Hällgren, u.å.), vilket ur ett

postkolonialt perspektiv då blir tydligt att repatriering för samerna är starkt kopplat till

försoningsprocess (McGonegal, 2004).

6.2 Kåtatomter & Exploatering

Norrbottens länsstyrelse menar att kåtatomter är något som bidrar till en typisk

fornlämningsbild i en samisk miljö, och att det är något som är av riksintresse (Lagerstam,

2006:133f). I Norrbottens fjällprogram skriver de att många av de fornlämningar som har

registrerats efter en äldre renskötarkultur och som är beläget till fjällen bland annat är

21

kåtatomter (Lagerstam, 2006:43). Och att man med hjälp av kåtatomter kan se aktivitet från

förr är något som även Ljungdahl (2012) talar om (Ljungdahl, 2012:148). I Norrbottens

kulturmiljöprogram, skrivet av Norrbottens länsstyrelse, berättar de om en plats som heter

Badjelánnda och som tillhör Jokkmokk kommun. Den här platsen menar Norrbottens

länsstyrelse har en rik samisk kultur i form av sina fornlämningar som då bland annat utgörs

av kåtatomter. Genom bland annat kåtatomterna visar Badjelánnda sig vara rikt på lämningar

från aktivitet med samisk renskötsel. De menar att fornlämningarna skyddas av

kulturminneslagen [kulturmiljölagen], att det skyddas av miljöbalken då området ligger inom

tre nationalparker, och även att området är ett område av riksintresse och även ett så kallat

Natura 2000 område (Norrbottens Länsstyrelse:g, u.å:21), vilket verkligen visar på betydelsen

av att framhäva de lagar som står i favör för fornlämningarna. Gällande vad mer Norrbottens

länsstyrelse säger om kåtatomter kan vi se att de säger att i det samiska landskapet

Döttrenåive finns fornlämningar i form av kåtatomter som enligt länsstyrelsen är tecken på

områdets långa historia som renbetesland (Eriksson & Backéus, 2009:5). Ur ett postkolonialt

perspektiv är det här intressant då vi kan se genom det Norrbottens länsstyrelse skriver att

genom att trycka på betydelsen av kåtatomter så skapar de en brygga mellan vad samerna

tycker är viktigt, till vad staten tycker är viktigt (Huggan, 2013:16). I likhet med Norrbottens

länsstyrelse kan vi från Västerbottens länsstyrelse se att de tilldelar kåtatomter mening genom

att säga att kåtatomter kan visa på en plats betydelse samtidigt som det går hand i hand med

en andlig dimension som är knutet till landskapet (Länsstyrelsen Västerbotten, 2005:4,6,10)

vilket kan vagt tolkas som ett närmande till ett samiskt holistiskt perspektiv på landskapet.

Det finns många aktörer som vill exploatera mark i Sápmi. Och det har lett till att samerna

behöver visa upp permanent närvaro i landskapet och att visa upp det på ett sätt som

traditionellt sätt inte har varit aktuellt ur ett samiskt perspektiv (Ljungdahl, 2010:124). Det

bland annat genom att äldre tiders platser finns utmärkta på karta som beslutsfattare kan ta del

av (Ljungdahl, 2010:125f; Ljungdahl, 2012:150). Dock är det i motsats mot ett traditionellt

samiskt perspektiv och kan för många samer kännas som något dåligt (Ljungdahl, 2010:125f).

Ljungdahl (2010) menar att om samerna inte kan visa upp sin närvaro i landskapet så går det

att jämföra med att de inte alls existerar (Ljungdahl, 2010:125; Ljungdahl, 2012:147). Och

intresset för att dokumentera fornlämningar såsom gravar och kåtatomter är något som bara

växer. Och allt fler samer öppnar upp om den kunskap om kulturlandskapet som de har, och

om dess innehåll (Ljungdahl, 2012:151).

Fysiska lämningar var något som skulle glömmas bort, enligt ett traditionellt samiskt

perspektiv (Ljungdahl, 2008b). Att det för samerna inte har varit självklart att kulturarven ska

tydliggöras. Att kunna leva utan att för den sakens skull lämna synliga spår efter sig har varit

den norm som samer traditionellt har följt (Ljungdahl, 2010:123f). Men Ewa Ljungdahl, för

samer.se, säger att det idag ses som en nödvändighet att rent fysiskt kunna bevisa sin plats i

landskapet på ett fysiskt sätt (Ljungdahl, 2008), vilket talar för exploatering och skapar en

relation i förhållande till den risk för exploatering som finns. Men fortfarande menar

Ljungdahl (2019) att det kan vara svårt för äldre samer att förstå den yngre generationen

samers vilja till att dokumentera landskap och restaurera byggnader (Ljungdahl, 2019;

Ljungdahl, 2010:124f). Ljungdahl (2008) presenterar saken på så vis att den samiska

traditionen som har låtit platser som är övergivna vila i frid har lett till att samerna själva inte

har någon kunskap om de marker som brukas i nutid (Ljungdahl, 2008) men där vi kan se att

staten inom ramarna för postkolonialt försoningsarbete då har möjlighet att hjälpa samerna att

arbeta med minnet av det förflutna (McGonegal, 2004:5), vilket är något som speglar sig inte

22

genom staten, men genom Gaaltije.se (2019) som angående fysiska lämningar säger att när

landskapet förändras på ett fysiskt sätt så påverkas de egenskaper som lägger grunden för det

sammanhang i vilket det existerar genom att förutsättningarna för den traditionella samiska

kunskapen om platserna förändras (Gaaltije.se, 2019). Vi kan också se att kåtatomter tillskrivs

mening genom vad Gaaltije – Sydsamiskt kulturcentrum, säger. De tillskriver kåtatomter

mening genom att de vittnar om äldre samisk historia och äldre tiders samer (Gaaltije, 2019).

Ewa Ljungdahl tar, i en text för Samer.se upp problemet med exploatering av det samiska

kulturlandskapet, och säger att på grund av exploatering blir samebyarna allt mer angelägna

om att inventera landskapet och dokumentera sin historia (Ljungdahl, 2008b). Hon betonar

att en förutsättning för att känsliga miljöer ska kunna skyddas är att de är kända och finns på

karta. Ljungdahl (2008b) menar även att viljan att inventera och dokumentera är något som

hela tiden ökar bland samerna (ibid, 2008b).

Från Samer.se ligger det en betoning i att kunskaperna om kulturlandskapet är dåligt och att

det bara var ungefär trettio år sedan som lämningar såsom kåtatomter inte ansågs vara en

fornlämning (Ljungdahl, 2008). Ljungdahl (2008) menar vidare på att den tradition som

samerna har haft som går ut på att övergivna platser ska lämnas ifred har tillsammans med

samernas starka tradition av endast oral förmedling bidragit till att kunskaper bakåt i tiden om

de marker som brukats är högst bristfälliga (Ljungdahl, 2008), och att ett samiskt perspektiv

är att kommande generationer samer inte ska störas eller begränsas av lämningar från den

verksamhet som utfördes förr (Gaaltije.se, 2019), även om det är ett perspektiv som förändrats

(Ljungdahl, 2010:124), och här anser jag att staten har möjligheter att hjälpa samerna med

inventering då att stärka minnet av det förflutna är en tydlig statlig markering för att arbeta

med försoning ur ett postkolonialt perspektiv (McGonegal, 2004:5), och är något som

potentiellt skulle kunna få samer som är skeptiska inför tanken på försoning att förändra sin

inställning.

Jänsmässholmen i Jovnevaerie sameby i västra Jämtland har varit en säsongsbunden plats för

Offerdalsfjällens renskötande samer. Ewa Ljungdahl för Samiskt informationscentrum

(Samer.se) menar att det är svårt att veta när platsen först började användas, men att man med

hjälp av bland annat kåtatomterna kan få redan på när platsen började användas (Ljungdahl,

2014). I det här fallet menar Ljungdahl (2014) att det tyder sig som så att platsen har en

väldigt hög ålder (Ljungdahl, 2014), vilket även är något som Norrbottens länsstyrelse

behandlar och där de även säger att kåtatomter kan berätta på vilket sätt en plats har använts

(Lagerstam, 2006:43; Eriksson & Backéus, 2009:5). Att kunna se den samiska historien

genom kåtatomterna belyser betydelsen av att arbeta med minnet av det förflutna

(McGonegal, 2004:5), och att det ur ett postkolonialt perspektiv kan ses som en del i att

samerna börjar återta sin historia (Huggan, 2013:18).

Att en plats kan inneha både materiella och immateriella egenskaper är något som Sametinget

nämner genom sitt policydokument för traditionell kunskap, som är utarbetad av Åsa Nordin

Jonsson (2010). Traditionell samisk kunskap kan ofta kopplas till platser i landskapet och till

kulturlämningar såsom kåtatomter (Nordin Jonsson, 2010:11), vilket även är något som

Norrbottens länsstyrelse mer eller mindre visar medvetenhet kring genom att säga att

kåtatomter kan vara en del i att spegla olika delar av samisk kultur (Lagerstam, 2006:135).

23

I samband med att Nordin Jonsson (2010) för Sametinget talar om kåtatomter nämner hon att

platserna visar att marken har blivit använd av förfäderna och att det är en markanvändning

som skett på ett hållbart sätt. Vad Nordin Jonsson (2010) också säger och som är väldigt

intressant är att genom lämningarna som finns i landskapet kan samerna tillgodogöra sig en

historisk koppling till platsen (Nordin Jonsson, 2010:11), vilket kan speglas genom att

Sametinget menar att på grund av att icke-samiska beslutsfattare ofta saknar det samiska

holistiska tänkandet, så kan det resultera i att en kåtatomt bevaras, men att en mjölkgrop som

tillhör kontexten inte innefattas av lagskyddet, och därmed är även kontexten till kåtatomten

förstörd och sammanhanget förlorat (Kansa & Blom, 2010:28f). En kontext som belyses

genom att Gaaltije – Sydsamiskt kulturcentrum, visar på att kåtatomter och mjölkgropar

tillhör samma kontext, och att kåtatomter vittnar om äldre samisk historia (Gaaltije, 2019).

Det tillsammans med det faktum att myndigheter anser att objekt måste vara registrerade för

att kunna skyddas bidrar till att samers intresse för inventering och dokumentation ökar, som

ett led i att skydda fornlämningarna och att förhindra exploatering av kulturlandskapet

(Ljungdahl, 2010:130f; Ljungdahl, 2012:147). Det här går att koppla till det faktum att det

finns ett behov av att sätta ett västerländskt perspektiv i relation till ett samiskt holistiskt

perspektiv för att sådant här inte ska hända.

Ljungdahl (2010) visar på kåtatomters betydelse för samerna genom att säga att det ofta från

samerna finns en stolthet i att kåtatomter klassas som fornlämningar och beskyddas enligt lag

i Sverige på samma sätt som storsamhällets monumentala lämningar, och att det är en känsla

som finns med vid samisk dokumentation av landskapet och bidrar till en uppvärdering av den

egna historien (Ljungdahl, 2010:127f; Ljungdahl, 2012:154), vilket också är något som är

positivt ur ett postkolonialt perspektiv (Huggan, 2013:18). Men det är inte alltid som det

svenska lagskyddet av de samiska fornlämningarna är något som är till fördel för samerna

enligt dem själva. Vi kan också se att samerna tillskriver kåtatomter negativa egenskaper i

form av att de kan betraktas som något som är i vägen för modern användning av marken

(Ljungdahl, 2010:128). Exempelvis om det finns från samisk sida en vilja att uppföra något

som exempelvis ett rengärde i landskapet, men att det ligger i anslutning till kåtatomter, då

behöver de söka tillstånd från länsstyrelsen vilket då kan få kulturmiljölagen att kännas

besvärlig (Ljungdahl, 2010:128). Ljungdahl (2010) förklarar det enligt följande. Hon menar

att det samiska brukandet av landskapet är något som har skett kontinuerligt under otaligt

många år. Där renarna rörde sig under förfädernas tid där gillar renarna att röra sig än idag.

Och att det därför upplevs som problematiskt från samisk sida när de behöver tillstånd för att

använda den mark de alltid har använt. Ljungdahl (2010) menar att det här bidrar till att det

för samerna då kan kännas som att förfäderna vill förhindra en modern användning av marken

(Ljungdahl, 2010:128), vilket kan förhindra försoningsarbete mellan staten och samerna.

6.3 Problematik med källor

Min analys har visat på att det är problematiskt att använda sig av länsstyrelserna på så vis att

de inte har gett den information som jag hoppats på att de skulle ge. De belägg för faktorer

som Norrbotten och Västerbotten länsstyrelsers hemsidor genererat har varit begränsade till

trots att de har visat sig inneha information som har visat sig relevant för arbetet och inte

minst för att belysa betydelsen av gravar och kåtatomter vilket har varit av relevans för

analysen. Länsstyrelsernas hemsidor är inga informationsportaler likt Samer.se, och därmed är

24

rimligtvis informationen som där finns att tillgå begränsad. Jag har lagt stor tyngd vid

Fjällprogrammet som Norrbottens länsstyrelse står för, och vilken är den text som bedömts

vara mest relevant att referera till. Om vi tittar på texter från Västerbottens länsstyrelse kan vi

se ett liknande mönster där det har varit en utmaning att finna relevant information, även om

författarna för Västerbottens länsstyrelse har skrivit på ett mer ledigt och nyanserat sätt vilket

har resulterat i ett större kvalitativt värde för den komparativa analysen.

Det material som tillförskaffats från länsstyrelserna visade sig inte räcka hela vägen för att

generera resultat, även om vi har potential i vad som sägs om samernas handelskontakter

vilket är något som återkopplas genom de samiska källorna, men som jag bedömt vara

otillräckligt för att generera ett tredje resultat vid sidan av repatriering och exploatering.

Resultatet baserar sig då endast på Samer.se och Sametinget.se. Det tolkar jag ha resulterat i

en vågmätning som ligger åt det håll så att resultatet blir något onyanserat då jag i stor

utsträckning endast förmedlar samernas bild över situationen och inte den statliga. Mina

resultat är därav inte nyanserade på det sätt som jag hoppades att en komparativ analys med

länsstyrelserna skulle bli. Om jag hade använt mig av exempelvis Svenska kyrkans hemsida

är jag övertygad om att det skulle ha genererat spännande resultat. Det material som legat till

grund för resultat baseras på text som har varit så personligt skriven som möjligt, vilket har

lett till att texter från myndigheter blir problematiska.

Gällande Samer.se kan vi framförallt inom kapitel 5 där jag utgår från kåtatomter se att

förutom det Ewa Ljungdahl har att säga så finns det en oerhörd brist på information vilket jag

fann förvånande. På tal om Ljungdahl har jag använt henne väldigt mycket i arbetet vilket

medför en viss problematik i och med att det likt bortfallet av länsstyrelserna bidrar till

ensidiga resultat. Dock är samtliga texter från Ewa Ljungdahl och de hon skrivit inom

Samer.se, Sametinget och övriga källor något som är av relevans och som trots sin ensidighet

har resulterat i ett spännande arbete.

6.4 Avslutande reflektioner

I början av arbetet skrev jag att den övergripande tesen i arbetet är att dagens samers relation

till sina fornlämningar med religiös och renskötselekonomisk anknytning kan representera

samers relation till samtliga samiska fornlämningar i dagens samiska kulturlandskap.

Nu avslutningsvis är frågan om jag anser att det stämmer. När det handlar om gravar är de

liksom kåtatomter utsatta för risken av exploatering. Dock kan repatriering enligt arbetet

endast kopplas samman till gravar, och inte med kåtatomter. Det till trots att effekter av

repatrieringsfrågor såsom inventering och dokumentation kan relateras till alla samiska

fornlämningar. Men därav har jag kommit fram till att mina två valda fornlämningar och de

resultat de har producerat inte helt kan representera samernas relation till sina kulturhistoriska

fornlämningar. För att komma underfund med om så går att göra behövs det en studie som

behandlar många fler samiska fornlämningar. Men jag vågar anse att exploatering är något

som berör alla fornlämningar och därmed samernas relation till dem. Jag vet baserat på all den

kunskap jag har tillgodogjort mig under arbetets gång, men som inte haft utrymme inom

arbetet, att det finns andra faktorer lika stora som exploatering som spelar roll i dagens samers

relation till sina fornlämningar. Men det är ett ämne för ett annat arbete.

25

7. Slutsatser

Syftet med arbetet var att undersöka samers relation till sina fornlämningar med religiös

anknytning och renskötselekonomisk anknytning och genom det finna belägg för faktorer som

upplyser om samers relation till sina fornlämningar i dagens samiska kulturlandskap. Och det

ämnade jag göra med frågeställningarna:

* Vilka faktorer påverkar samernas relation till deras fornlämningar i dagens samiska

kulturlandskap?

* Är det samma faktorer som påverkar alla kategorier av samiska fornlämningar i dagens

samiska kulturlandskap, eller finns det en skillnad?

Resultatet av arbetet har presenterat belägg för faktorer som visar på att samernas relation till

sina fornlämningar i dagens samiska kulturlandskap är något som framför allt annat har

påverkats och fortfarande påverkas av 1. Repatriering. 2. Exploatering. Repatriering av

mänskliga samiska kvarlevor och exploatering av mark i det samiska kulturlandskapet.

Resultatet av arbetet har visat på att repatriering är en faktor som är exklusiv för gravar

medans exploatering som faktor går att tillämpa på både gravar och kåtatomter.

Resultatets konsekvenser visar på att material tillhörande länsstyrelserna från Norrbotten och

Västerbotten är otillräckligt ifråga om att besvara frågor rörande samers relation till sina

fornlämningar, och att material för att besvara sådana frågeställningar med fördel bör

användas från samiska källor.

Slutsatsen är att dagens samers relation till sina fornlämningar i dagens samiska

kulturlandskap är något som har utvecklats under 2000-talet och har gått från att vara statiskt

enligt ett traditionellt samiskt perspektiv till att bli dynamiskt och föränderligt på grund av

repatrieringsärenden och det hot om exploatering som det samiska kulturlandskapet står inför.

26

8. Referenser

Litteratur

• Bradley, Richard. (2000). An Archaeology of Natural Places. Routledge. USA.

• Denk, Thomas. (2002). Komparativ Metod – Förståelse genom jämförelse.

Studentlitteratur AB. Lund.

• Fossum, Birgitta. (2006). Förfädernas land – En arkeologisk studie av rituella lämningar

i Sápmi, 300 f.kr. – 1600 e. kr. Diss. Umeå Universitet. Umeå. I umu.diva.org. (2019).

http://umu.diva-portal.org/smash/get/diva2:145201/FULLTEXT01.pdf

• Huggan, Graham. (2013). General Introduction. Postcolonialism and Revolution. I

Huggan, Graham. (red.). The Oxford Handbook of Postcolonial Studies. Oxford

University Press. US.

• Huuva, Kaisa. (2016). Försoning – mer än bara ett ord. Är en försoning möjlig mellan

Svenska kyrkan och det samiska samhället?. I Svenska kyrkan. (red.). & Verbum AB.

(red.). Liv i försoning. Om upprättelse i kyrka och samhälle. Dimograf, Polen.

• Ljungdahl, Ewa. (2010). Våra minnen – eller deras? Om fornlämningar som

identitetsskapare och etniska symboler. I Mundal, Else. (red.). & Rydving, Håkan. (red.).

Samer som ”De andra”, Samer om ”De andra”. Print & Media, Umeå Universitet,

Umeå.

• Ljungdahl, Ewa. (2012). Kulturmiljöarbete i praktiken – Med exempel från Tåssåsens

sameby. I Sköld, Peter. (red.). & Stoor, Krister. (red.). Långa Perspektiv. Samisk

forskning & Traditionell kunskap. Print & Media, Umeå Universitet, Umeå.

• McGonegal, Julie. (2004). Imagining Justice: The Politics of Postcolonial Forgiveness

and Reconciliation. Diss. McMaster University, Ontario. USA. I books.google.se. (2019).

https://books.google.se/books?id=U9EWWt-

sghAC&pg=PA179&lpg=PA179&dq=mcgonegal+julie.+dissertation&source=bl&ots=Y

CQDNg9hK2&sig=ACfU3U17PyyuCWarjYtROZbycKt1a6_80A&hl=sv&sa=X&ved=2

ahUKEwiV_7-

rveXmAhXpo4sKHUrNBCEQ6AEwCHoECAcQAQ#v=onepage&q=mcgonegal%20juli

e.%20dissertation&f=false

• McLeod, John. (2013). Postcolonialism and Literature. I Huggan, Graham. (red.). The

Oxford Handbook of Postcolonial Studies. Oxford University Press. US.

• Ojala, Carl Gösta. (2009). Sámi Prehistories The Politics of Archaeology and Identity in

Northernmost Europé. Diss. Uppsala Universitet, Uppsala. I uu.diva.org. (2019).

http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:241109/FULLTEXT01.pdf

• Ojala, Carl-Gösta. (2017). Contested colonial heritage in Sápmi: archaeology, indigeneity

and local communities in Northern Sweden. I Hillerdal, Charlotta. (red.)., Karlstrom,

Anna. (red.)., Ojala, Carl-Gösta. (red.). Archaeologies of Us and Them. Debating History,

Heritage and Indigeneity. Taylor & Francis, USA.

• Olofsson, Ebba. (2001). Historien om Mons Sombys och Aslak Hættas huvuden. I Virdi

Kroik, Åsa. (red.). Fordom då alla djur kunde tala. Samisk tro i förändring. Rosima

Förlag. Stockholm.

• Olofsson, Ebba. (2004). In search of a fulfilling identity in a modern world : narratives of

indigenous identities in Sweden and Canada. Diss. Uppsala Universitet. Uppsala. I

uu.diva.org. (2019). http://uu.diva-

portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A164526&dswid=6602

• Sjöholm, Gösta. (2001). Den första nåjden. I Virdi Kroik, Åsa. (red.). Fordom då alla

djur kunde tala. Samisk tro i förändring. Rosima Förlag. Stockholm.

• Virdi Kroik, Åsa. (2001). En rundvandring i det gamla och nya Frostviken. I Virdi Kroik,

Åsa. (red.). Fordom då alla djur kunde tala. Samisk tro i förändring. Rosima Förlag.

Stockholm.

• Össbo, Åsa. (2014). Nya vatten, dunkla speglingar. Industriell kolonialism genom svensk

vattenkraftsutbyggnad i renskötselområdet 1910-1968. Diss. Umeå Universitet, Umeå. I

umu.diva.org. (2019).

http://umu.diva-portal.org/smash/get/diva2:697690/FULLTEXT01.pdf

Rapporter

• Grahn, Andreas. (red.). (2002). Bevarande av samiska miljöer i Västerbottens län.

(Rapport. Meddelande 4:2002). Västerbottens länsstyrelse. Umeå. I Länsstyrelsen

Västerbotten.se. (2019).

https://www.lansstyrelsen.se/download/18.2e0f9f621636c8440272c88/1526648809840/B

evarande%20av%20samiska%20milj%C3%B6er%20i%20V%C3%A4sterbottens%20l%

C3%A4n.pdf

• Lagerstam, Lena. (2006). Fjällprogram Norrbotten Regionalt miljö- och

hushållningsprogram för fjällområdet. Fortsatt process, insatser och åtgärder.

Översiktlig beskrivning. Norrbottens Länsstyrelse. Luleå grafiska. Luleå. I Norrbottens

länsstyrelse.se. (2019).

file:///C:/Users/lange/Downloads/Fj%C3%A4llprogram%20Norrbotten.pdf

• Ojala, Carl-Gösta & Nordin, Jonas. (2017). Att samla Sápmi – tidigmodern insamling av

samisk materiell kultur och det samiska kulturarvet idag. I Öhman, May-Britt. (red.).,

Hedlund, Cecilia. (red.)., Larsson, Gunilla. (red.). Uppsala mitt i Sápmi – Sábme –

Saepmie II. En supradisciplinär antologi härrörande från Uppsams vårsymposium,

Uppsala universitet, 28–29 april 2014. Uppsam:s skriftserie 2. Uppsam. Uppsala. I

uu.diva.org. (2019). http://uu.diva-

portal.org/smash/get/diva2:1082858/FULLTEXT02.pdf

• Sametinget. (2019). Ansvar för samiskt kulturarv. Översyn av behovet att samla in,

bevara och vetenskapligt bearbeta arkivmaterial med koppling till urfolket samerna och

deras språk. Kiruna: Sametinget. I Sametinget.se. (2019).

https://www.sametinget.se/131357

• Sametinget. (2019b). Årsredovisning 2018. Kiruna: Sametinget. I Sametinget.se. (2019).

https://www.sametinget.se/126951?file_id=1

• Tunón, Håkan. (red,)., Frändén, Märit. (red.)., Ojala, Carl.-Gösta. (red.)., Öhman, Maj-

Britt. (red.). (2012). Uppsala mitt i Sápmi. Rapport från ett symposium arrangerat av

Föreningen för samisk-relaterad forskning i Uppsala, Upplandsmuseet 4-5 maj 2011.

(Rapport. CBM:s skriftserie 55). Naptek, Centrum för biologisk mångfald. Uppsala.

https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/cbm/dokument/publikationer-cbm/cbm-

skriftserie/skrift55.pdf

Elektroniska Källor

• Aurelius, Adriana. (2019). Så gick arbetet med repatrieringen till. I Sametinget.se.

(2019). https://www.sametinget.se/132430

• Baer, Lars Anders & Barruk Sunna, Ulla. (2009). Begäran om återförande av 12 samiska

kranier från Ruonala ödekyrkogård till Sametinget. Hemställan adresserat till

Kulturdepartementet i Stockholm. I Sametinget.se. (2019)

https://www.sametinget.se/8952 .

• Bäckman, Louise. (2015). Vearalden Olmai – Världens Man – Frey eller Kristus?.

I Svenska kyrkan.se. (2019).

https://www.svenskakyrkan.se/filer/17%20B%c3%a4ckman.pdf

• Eriksson, Per-Ola & Backéus, Sara. (2009). Döttrenåive. I Norrbottens Länsstyrelse.se.

(2019).

https://www.lansstyrelsen.se/norrbotten/besoksmal/naturreservat/arvidsjaur/dottrenaive.ht

ml#!

• De los Reyes, Paulina. (Okänt publiceringsdatum). postkolonialism. I NE.se. (2019).

https://www-ne-se.proxy.lnu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/postkolonialism

• Fonneland, Trude. (2017). Contemporary Shamanisms in Norway: Religion,

Entrepreneurship, and Politics. Oxford University Press. USA.

https://books.google.se/books?id=JGwuDwAAQBAJ&pg=PT115&dq=sieidi&hl=sv&sa

=X&ved=0ahUKEwjr07Gu8ebmAhVJlYsKHZ3SDYkQ6AEIKDAA#v=onepage&q&f=

false

• Hällgren, Katarina. (Okänt publiceringsdatum). Viktig ceremoni för dekolonisering. I

Samer.se. (2019). http://www.samer.se/5705

• Huuva, Kaisa. (2007). Så gick arbetet med repatrieringen till. PM till Sametingets

Plenum. dnr 120/06. I Sametinget.se. (2019). https://www.sametinget.se/1924

• Inga, Ingrid & Huuva, Kaisa. (2010). Remissvar till Förslag till nationellt genomförande

av UNESCOS:s konvention om skydd av det immateriella kulturarvet (ku2009/2175/KT).

Remissvar till kulturdepartementet, Stockholm. dnr 2010-618. I Sametinget.se (2019).

https://www.sametinget.se/14571

• Kansa, Patrik & Blom, Anders. (2010). Samisk markanvändning och MKB. I

Sametinget.se. (2019). https://www.sametinget.se/26843

• Kuoljok, Sunna. (2009). Lär sig synliggöra sin historia. I Samer.se. (2019).

http://samer.se/2636

• Laestadius, Ann-Helén. (2013). Det sitter i normen från svenskt håll - man gör som man

vill för det har man alltid gjort. I Samer.se. (2019). http://www.samer.se/4310

• Ljungdahl, Ewa. (2008). Samiskt förhållande till kulturlandskapet. I Samer.se. (2019).

http://www.samer.se/2248

• Ljungdahl, Ewa. (2008). Kåtor och andra samiska byggnader. I Samer.se. (2019).

http://www.samer.se/2251

• Ljungdahl, Ewa. (2008b). Dokumentation, vård och skydd. I Samer.se. (2019).

http://www.samer.se/2254

• Ljungdahl, Ewa. (2014). Vivallen. I Samer.se. (2019). http://www.samer.se/4473

• Ljungdahl, Ewa. (2014). Jänsmässholmen – ett statligt expriment. I Samer.se. (2019).

http://www.samer.se/4681

• Ljungdahl, Ewa. (2017). Det samiska kulturlandskapet. I Samer.se. (2019).

http://www.samer.se/2250

• Ljungdahl, Ewa. (2019). Samiskt kulturlandskap. I Sametinget.se. (2019).

https://www.sametinget.se/30605

• Niia, Anna-Karin. (2018). Ewa Ljungdahl tilldelas SSR:s hederspris. I Sveriges radio.se.

(2019). https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6967529

• Nordin Jonsson, Åsa. (2010). Árbediehtu Árbbediehto/ Aerpimaahtoe Sametingets

policydokument för traditionell kunskap. (Sametinget Policydokument). I Sametinget.se.

(2019). https://www.sametinget.se/26119

• Olofsson, Ebba. (2017). Gender Inequality in Swedish Legislation of Sámi Reindeer

Herding: Canadian and International Perspectives. I researchgate.net. (2019).

https://www.researchgate.net/publication/321454019_Gender_Inequality_in_Swedish_Le

gislation_of_Sami_Reindeer_Herding_Canadian_and_International_Perspectives

• Ojala, Carl-Gösta. (2019). Carl-Gösta Ojala. I Uppsala universitet.se. (2019).

https://www.arkeologi.uu.se/staff/Presentations/c-g-ojala-en/

• Roche, Gerald. (2018). Indigenous Efflorescence: Beyond Revitalisation in Sapmi and

Ainu Mosir. I researchgate.net. (2019).

https://www.researchgate.net/publication/329670109_Indigenous_Efflorescence_Beyond

_Revitalisation_in_Sapmi_and_Ainu_Mosir

• SFS 1988:950. Kulturmiljölag. Stockholm. Kulturdepartementet. Riksdagen. I

Riksdagen.se. (2019). https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-

forfattningssamling/kulturmiljolag-1988950_sfs-1988-950

• SFS 1992:1433. Sametingslag. Stockholm. Kulturdepartementet. Riksdagen. I

Riksdagen.se. (2019). https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-

forfattningssamling/sametingslag-19921433_sfs-1992-1433

• Sköld, Peter. (Okänt publiceringsdatum). Samisk kultur i ett nordiskt perspektiv. I umu.se.

(2019). https://www.umu.se/forskning/projekt/samisk-kultur-i-ett-nordiskt-perspektiv/

• Virdi Kroik, Åsa. (2008). Kunskap om den samiska religionen. I Samer.se. (2019).

http://www.samer.se/2264

• Virdi Kroik, Åsa. (2008e). Heliga områden. I Samer.se. (2019).

http://www.samer.se/2265

• Virdi Kroik, Åsa. (2013:a). Samerna och religionen. I Samer.se. (2019).

http://www.samer.se/1138

• [citat] Wennström, Annika. (2019). I Nord, Malin. (2019). Annica Wennström lyfter fram

andligheten i sina berättelser. I Samer.se. (2019). http://samer.se/5680

• Zachrisson, Inger. (2017). Vivallen - upptäckten av en samisk boplats. I Samer.se. (2019).

http://www.samer.se/5524

• Zachrisson, Inger. (2019a). Inger M Zachrisson. I Academia.edu. (2019).

https://independent.academia.edu/IngerZachrisson

• Zachrisson, Inger. (2019b). Samisk-nordiska kontakter under järnåldern - i dräkt och

personliga tillhörigheter. I Academia.edu. (2019).

https://www.academia.edu/4290447/Samisk-

nordiska_kontakter_under_j%C3%A4rn%C3%A5ldern_-

_i_dr%C3%A4kt_och_personliga_tillh%C3%B6righeter

• Atoklimpen- en samisk kulturmiljö. Skötselplan. (2005). (Bilaga 2. Skötselplan till beslut

435-3847-2005). Länsstyrelsen Västerbotten. Umeå. I Länsstyrelsen Västerbotten.se.

(2019).

https://www.lansstyrelsen.se/download/18.42c2c9ca162f6e008c81535a/1526068025640/

Sk%C3%B6tselplan_Atoklimpen.pdf

• Aatoeklibpe - Aatoklimpoe – Atoklimpen. (Okänt publiceringsår). (Okänd författare). I

Länsstyrelsen Västerbotten.se. (2019). https://www.lansstyrelsen.se/vasterbotten/besok-

och-upptack/kulturmiljoer/kulturreservat/aatoeklibpe---aatoklimpoe---atoklimpen.html

• Árbediehtu (Samisk traditionell kunskap). (2019i). (Okänd författare). I Sametinget.se.

(2020), https://www.sametinget.se/109396

• Bakgrund: Repatriering av samiska kvarlevor. (2019d). (Okänd författare). I

Sametinget.se. (2019). https://www.sametinget.se/samiska-kvarlevor?open=50

• Bakgrund och uppdrag. (Okänt publiceringsdatum). (Okänd författare). I Samer.se.g.

(2019). http://samer.se/1048

• Förkristen Tid. (Okänt årtal:a). (Okänd författare). I Samer.se. (2019).

http://samer.se/1143

• Goahte (saL). (Okänt publiceringsår). (Okänd författare). I Sametinget.se. (2019).

https://www.sametinget.se/127743

• Kulturarv. (2017). (Okänd författare). Riksantikvarieämbetet. Stockholm. I raa.se. (2019).

https://www.raa.se/?s=Kulturarv&order=_score%3Adesc

• Kulturpolitiskt handlingsprogram 2018-2021. (2018). (Okänd författare). I Sametinget.se.

(2019). https://www.sametinget.se/106945

• Kulturhistorisk utredning för kulturreservatsbildning för Fatmomakke kyrkstad,

Vilhelmina kommun, Västerbottens län. (Okänt publiceringsdatum). (Okänd författare).

I Länsstyrelsen Västerbotten.se. (2019).

https://www.lansstyrelsen.se/download/18.42c2c9ca162f6e008c817e6f/1526068814020/

Kulturhistorisk%20utredning_Fatmomakke.pdf

• Laponia. (Okänt publiceringsdatum:f). (Okänd författare). I Länsstyrelsen Norrbotten.se.

(2019). https://www.lansstyrelsen.se/norrbotten/besoksmal/varldsarv/laponia.html

• Norrbottens kulturmiljöprogram 2010-2020. (Okänt publiceringsdatum:g). (Okänd

författare). I Länsstyrelsen Norrbotten.se. (2019).

https://www.lansstyrelsen.se/download/18.42b3306a1650dd83e9d3b2e5/1538061176601

/Kulturmilj%C3%B6progam%20-

%20utvalda%20kulturmilj%C3%B6er%20Jokkmokk.pdf

• Om oss. (Okänt publiceringsdatum). (Okänd författare). I Gaaltije.se. (2019).

http://www.gaaltije.se/om-oss/

• Om Vaartoe. (Okänt publiceringsdatum). (Okänd författare). Umeå Universitet, Umeå. I

umu.se. (2019). https://www.umu.se/vaartoe-centrum-for-samisk-forskning/om-

institutionen/

• Repatrieringen i Lycksele den 9 augusti 2019. (2019e). (Okänd författare). I

Sametinget.se. (2019). https://www.sametinget.se/131941

• Renmärken. (2017g). (Okänd författare). I Sametinget.se. (2019). https://www.sametinget.se/renmarken

• Samiska kvarlevor ska hem till Sápmi för att återbegravas. (2015). (Okänd författare). I

Sametinget.se. (2019). https://www.sametinget.se/10373

• Samers Rättigheter. Urfolks Rättigheter. (Okänt publiceringsdatum). (Okänd författare). I

Amnesty.se. (2019). https://www.amnesty.se/vara-rattighetsfragor/diskriminering/samers-

rattigheter/

• Samiska kulturmiljöer i ett förändrat klimat. (Okänt publiceringsdatum). (Okänd

författare). I Gaaltije.se. (2019) http://www.gaaltije.se/verksamhet/samiska-kulturmiljoer-

i-ett-forandrat-klimat/

• Samisk forskning i svensk forsknings-politik. (2019). (Okänd författare). I Sametinget.se.

(2019). https://www.sametinget.se/135662

• Sámi kulturárbi (Det samiska kulturarvet). (2016). (Okänd författare). I Sametinget.se.

(2020). https://www.sametinget.se/109397

• Sápmi. (Okänt publiceringsdatum). (Okänd författare). I Samer.se:c. (2019).

http://www.samer.se/1002

• Samiska språk. (Okänt publiceringsdatum). (Okänd författare). I Samer.se:h. (2020).

http://www.samer.se/1186?lattlast=true

• Sveriges koloniala historia. (2018). (Okänd författare). I Sametinget.se. (2019).

https://www.sametinget.se/62102

• Vägledning från Riksantikvarieämbetet Fornlämningsbegreppet och

fornlämningsförklaring För tillämpning av 2 kap. 1 och 1a §§ kulturmiljölagen. (2014).

(Okänd författare). Riksantikvarieämbetet. Stockholm. I raa.diva.org. (2019).

http://raa.diva-

portal.org/smash/record.jsf?aq2=%5B%5B%5D%5D&c=2&af=%5B%5D&searchType=

SIMPLE&sortOrder2=title_sort_asc&query=fornl%C3%A4mningsf%C3%B6rklaring&l

anguage=sv&pid=diva2%3A1235105&aq=%5B%5B%5D%5D&sf=all&aqe=%5B%5D

&sortOrder=author_sort_asc&onlyFullText=false&noOfRows=50&dswid=5825