»NordeNgårdeN: Där ungdomarna gör det själva »Navet i byN: Bygdegården på Torsö »digitaL SUCCÉ: Direktsänd opera och interaktiva möten»beNgtSforS oCh åmåL: Två sätt att satsa på film »ett hjärta i förorteN: I Rinkeby är samlingslokalen viktig»iNtervjU: Samspel med kommuner

En tidning från Bygdegårdarnas Riksförbund, Våra Gårdar och Folkets Hus och Parker om samlingslokalernas betydelse

LEDARE2 SAMLINGSLOKALER.NU

Samlingslokaler.nu är en tidning från Bygdegårdarnas Riksförbund, Våra Gårdar och Folkets Hus och Parker om samlingslokalernas betydelse.

Även i ekonomiskt kärva tider måste människor kunna träffas för ett möte eller en kulturupp-levelse. Samlingslokalerna är ett tak över vår demokrati och en del i välfärdens kärna.

de första icke-religiö-sa samlingslokalerna i Sverige byggdes under sent 1800-tal. De ökade snabbt efter sekelskif-

tet, särskilt sedan staten i mitten av 1930-talet infört byggnadsbidrag och också kommunerna engagerat sig ge-nom både byggstöd och årliga drifts-bidrag.

Inom Bygdegårdarnas Riksför-bund, Folkets Hus och Parker och Våra Gårdar stödjer vi de lokala för-eningarnas arbete med att sköta och hyra ut omkring 2 700 lokaler. Verk-samheten är starkt beroende av ide-ella insatser och kommunala bidrag.

Olönsamt kan man tycka. Ingalun-da anser vi, eftersom själva idén med att hyra ut allmänna samlingsloka-ler med ”förlust” är att alla förening-ar och sammanslutningar, trots svag betalningsförmåga, ska kunna samla sina medlemmar i en väl fungerande lokal på orten.

Lokalerna står också öppna för kul-turframträdanden av medverkande från orten eller från exempelvis Riks-teatern och Riksutställningar. Våra lokala föreningar har alltså redan de offentliga och tillgängliga mötesplat-ser som enligt Kulturutredningen och Kulturpropositionen är så vikti-ga för framtiden.

Föreningsverksamheten inom ar-betarrörelsen, nykterhetsrörelsen och landsbygdsrörelsen har under åren skolat åtskilliga medborgare i föreningsteknik och demokratiskt tänkande. Behovet är lika stort för framtida generationer.

Ryms då den allmänna samlings-lokalen i välfärdens kärna? Frågan är nödvändig att ställa i ekonomiskt

kärva tider. Begreppet ”välfärdens kärna” har myntats utan att innehål-let närmare förklarats. Men trots lo-kala medborgarinitiativ och kommu-nal självstyrelse tycks många mena att välfärdens kärna består av sko-lan, vården och omsorgen, som sta-ten enligt lag ålägger kommunerna att bedriva.

Vi tre samverkande organisationer ser med oro på den kärva ekonomin för många av våra samlingslokaler. Även i ekonomiskt kärva tider måste människor kunna träffas i moderna, ändamålsenliga lokaler för att dryfta gemensamma frågor eller för en ge-mensam kulturupplevelse på hemor-ten. Om det ska vara möjligt också i framtiden, måste kommuninvånar-na vara beredda att avsätta pengar. En del lokaler behöver rustas, och det finns alltjämt behov av nya loka-ler, särskilt i de största kommunernas förorter. Statens bidrag till byggande, upprustning och tillgänglighetsan-passning av samlingspunkterna är värdefullt och bör förstärkas. Lokalt krävs frivilliga arbetsinsatser och kommuners stöd till anläggning och drift.

många lokaleR behöveR ny teknisk utrustning – bredband och satellitmottagning, ljusstark projek-tor och duk i storformat samt bättre ljudåtergivning. Sedan kan lokalen

koppla upp sig mot en konferens el-ler ta emot en operaföreställning från Stockholm eller New York.

Ny teknik ger därmed stora möjlig-heter till förnyelse men också ökad demokrati. Fler kan ta del av bild-nings- och kulturutbud långt från hemkommunen.

I flera av våra samlingslokaler vi-sas biograffilm. För att de visning-arna ska kunna säkras för framtiden behövs investeringar i digital teknik. Över det bestämmer vi inte i Sverige, utan det är filmproducenterna i Hol-lywood som avgör standarden.

Precis som när de första lokaler-na byggdes handlar det om pengar. Samlingslokalerna har ideella kraf-ter, men allmänna bidrag måste ock-så till. Vi förordar en tredelning av insatserna för digitaliseringen mel-lan samlingslokalen, staten och kom-munen.

Ett tak över vår demokrati

GÖRAN MAGNUSSONOrdförande Våra Gårdar

ANNIKA NILSSONOrdförande Folkets Hus och Parker

ANDERS ÅKESSONOrdförande Bygdegårdar-nas Riksförbund

Även i ekonomiskt kärva tider måste människor kunna träffas i moderna, ändamålsenliga lokaler för att dryfta gemensamma frågor eller för en gemensam kulturupplevelse på hem-orten.

dig itaL SUCCÉ banar v äg för demokrati och rättvisa

» dans kräver golv.

» möten kräver lokaler.» teater behöver scener.

» Konst kräver väggar.

» alla åldrar har behov av mötesplatser.

MADAME BUttERFLy sänds live i HD-kvalitet från the Metropolitan. Opera till nästan 850 biosalonger i världen. FOtO: KEN HOwARD/MEtROPOLItAN OPERA

FÖRVäNtANSFULL PUBLIK i Folkets Hus Kalläll väntar på att en av de direktsända operorna ska starta. FOtO: MAtHIAS BOHMAN

VåRa

Val

sPRå

K

Utgivare: Bygdegårdarnas Riksförbund, Våra Gårdar, Folkets Hus och Parker. För frågor om innehållet, kontakta: Olle Häggström, olle.haggstrom@varagardar.se Redaktör: Eva åhlström Grafisk form: Mårten Gudmundhs och Marie Pettersson, Impacta aB tryck: VTaB aB

3SAMLINGSLOKALER.NU

I samlingslokaler och folkparker runt om i landet pågår något av en digital revolution. Direktsän-da operaföreställningar har bli-vit en publiksuccé, som tillsam-mans med nya typer av interakti-va evenemang, banar väg för män-niskors möten och rätt till kultur i hela landet.

vem haR ansvaRet för att kultur-upplevelser och mötesplatser ska fin-nas tillgängliga i hela landet? I stora delar av landet axlas detta publicser-viceliknande uppdrag idag av ideella krafter där samlingslokaler, folkpar-ker och andra föreningsdrivna mö-tesplatser är viktiga aktörer.

Digitala lösningar för direktsänd-ningar och interaktivitet har visat sig vara en spännande väg för en modern mötesplats att utvecklas och bidra till demokrati och rättvisa.

– Oavsett var jag bor ska jag ha möj-lighet att få ta del av ett bra kulturut-bud, säger Gunno Sandahl, kultur-chef på riksorganisationen Folkets Hus och Parker. Samlingslokalen är, och ska fortsättningsvis vara, ett ge-mensamt intresse för bygden och en naturlig mötesplats för det som hän-der i kommunen.

Europas första digitala biografked-ja kom till som ett pilotprojekt på ini-tiativ av Folkets Hus och Parker hös-

ten 2002, i första hand som ett sätt att skapa bättre möjligheter att visa ak-tuell film i hela landet.

– Här är det viktigt att påminna sig om att det faktiskt var föreningar långt uppe i norr som var först att kli-va på, och inte storstäderna, påpekar Gunno Sandahl.

Det här initiativet innebar också att Folkets Hus och Parker var först i landet med att satsa så brett på en digitalisering, något som inte alltid varit enkelt. Såväl branschmonopol som teknisk mognad och andra för-utsättningar gjorde att det i starten gick trögt med att hitta ett tillräckligt brett filmutbud.

När Folkets Hus och Parker tog möjligheten att visa direktsänd ope-ra, var det lite av en chansning för att bredda utbudet i de digitala husen. Med facit i hand var detta ett riktigt lyckokast.

I slutet av 2009 visades direkt-sänd opera i över 80 anläggningar (varav cirka 25 är externa), väl förde-lade över hela landet. Samtidigt upp-nåddes ett drömmål – 50 000 sålda biljetter till den aktuella säsongen.

Livesändningarna har gjort ope-ran folklig, men framförallt spridd över hela landet. En bonuseffekt är att uppmärksamheten också öppnat för nya idéer, till exempel interaktiva evenemang som konferenser som ge-nomförs samtidigt på flera orter.

Det digitala utbudet ökar hela tiden. Filmpremiärer, samarbeten med ex-empelvis Dramaten och andra svens-ka och internationella kulturinstitu-tioner, stora livekonserter gör de digi-tala husen till upplevelsehus snarare än traditionella kulturlokaler.

Som ett tecken på att den envisa satsningen på moderna digitala sam-lingslokaler är något viktigt på spå-ren, fick Folkets Hus och Parker kva-litetsbiografkedjan Europa Cinemas prestigefyllda pris Best Entrepreneur of the Year, bland annat för arbetet med digitalisering.

– Vi har arbetat länge med det-ta och nu känns det som om intres-set bara ökar. Det ger verkligen vind i seglen för våra kommande satsning-ar på att utveckla de digitala möjlig-heterna i våra hus och parker, säger Lennart Derehag, VD för Folkets Hus och Parker.

GUNNAR BRäNStRÖM

dig itaL SUCCÉ banar v äg för demokrati och rättvisa

DIGITALISERING

Här är det viktigt att påmin-na sig om att det faktiskt var föreningar långt uppe i norr som var först att kliva på, och inte storstäderna.

Vi har arbetat länge med detta och nu känns det som om intresset bara ökar.

MADAME BUttERFLy sänds live i HD-kvalitet från the Metropolitan. Opera till nästan 850 biosalonger i världen. FOtO: KEN HOwARD/MEtROPOLItAN OPERA

FÖRVäNtANSFULL PUBLIK i Folkets Hus Kalläll väntar på att en av de direktsända operorna ska starta. FOtO: MAtHIAS BOHMAN

4 SAMLINGSLOKALER.NUUNGDOMSUTVECKLING

tExt: StAFFAN SNIttING BILD: DAVID JOHANSSON

Systerföreningarna UNF-SXE Fri Kultur och IOGT-NTO-SXE har tillsammans gjort husets källare redo för hardcoregigs, det vill säga

spelningar med band som rör sig i den hårdare punkskolan.

Inom hardcorescenen, i sig en sub-kultur, frodas en nykter och drogfri subkultur kallad straight edge (för-kortat SXE). De som kallar sig straight edge är helt alkohol-, drog- och to-baksfria. Med gigverksamheten vill de båda SXE-föreningarna ge drog-fria alternativ för de ungdomar och äldre som gillar musiken.

Hardcore- och straight edge-sce-

nerna är speciella på så vis att de för-knippas med en stark ”do it yourself-mentalitet”. Om inte de intresserade tar tag i saker själva, kommer det inte ske något alls. Som i alla starka sub-kulturer kommer det aldrig bli genu-int om det görs ”utifrån”.

För flertalet unga som nu engage-rats i verksamheten har det varit en ny upplevelse att det plötsligt finns en rörelse som både vill och kan stöd-ja dem, och som visat förtroende för deras egen aktivitet.

väggaR haR målats, en scen har byggts, och genom flera generösa bi-drag har all behövlig musikutrust-ning kunnat köpas in.

Plötsligt har en enkel källarlokal förvandlats till en given mötesplats

för en drogfri subkultur. Dessut-om har deltagarna, med ett ål-dersspann från 18 till dryga 30, haft väldigt roligt till-sammans. Från övriga delar av UNF och IOGT-NTO har det bara varit tummen upp för det ar-bete som utförts.

Utöver konsertrum-met har SXE-fören-ingarna också helre-noverat ett annat käl-larrum, som förvand-lats till ett film- och TV-spelsrum med svarta väggar, soffor i etage och en mindre bioduk. n

Unga gör det själva på NordeNgårdeN

UNGDOMARNA tRIVS PÅ Nordengården, där de själva har förvandlat en källarlokal till sin egen mötesplats för drogfri kultur. FOtON: RINKEBy FOLKEtS HUS

I IOGT-NTO-huset Nordengården i Göteborg har ett gäng killar och tjejer satt igång ett ambitiöst renoveringsarbete och förvandlat en enkel källarlokal till en given mötesplats för en drogfri subkultur.

FULLt ÖS – I NyKtERt sällskap – på Nordengården.

SAMLINGSLOKALER.NU 5

Ett stort intresse för musik la grunden för ett musikprojekt i Bolmsö bygdegårdsförening. Re-sultatet var succéartat. Visionen att skapa förutsättningar för ung verksamhet kunde förverkligas tack vare Boverkets projektmedel för ungdom.

tExt: MONIcA ERIKSSON BILD: ANDERS KARLSSON

En ansökan till Boverket 2008 gav ut-delning. Det var för övrigt första året det gick att söka sådana medel. För-eningen beviljades ett stöd på 320 000 kronor för att teknikupprusta bygde-gården som helhet och skapa en rep-lokal i en av källarlokalerna. Anslaget visade sig också räcka till att skaffa en mobil ljudanläggning för de musice-rande ungdomarna. Att det blev möj-ligt berodde inte minst på många ide-ella arbetstimmar.

Redan i starten var sex killar i ål-dern 14–19 år med i processen. De var de första som våren 2009 kunde ta lokalerna i besittning. Den utrus-tade replokalen har skapat ett intres-se för fler. Ytterligare en grupp killar tränar i bygdegården och ett tjejband har just startat. Det första bandet har kommit så långt att de nu är ute och gör spelningar. Bygdegårdsförening-en i samverkan med Studieförbun-det Vuxenskolan har hjälpt till med marknadsföringen.

Bygdegården och replokalen har nu en avancerad teknik som kräver kunskap. Därför har man byggt en trestegsutbildning via studiecirklar i samverkan med SV:

steg 1 Lokalbehörighet – tre kurs-tillfällen med genomgång av hur allt används.

steg 2 Teknik – fem kurstillfällen med djupare kunskap om inspelning, mixerbord med mera.

steg 3 Roddare – kunskap för stöd-funktion för att plocka ner och upp utrustning vid spelningar.

det posItIva gensvaR som för-eningen fått från både allmänhe-ten och ungdomarna i bygden känns mycket bra.

– Stödet från Boverket har verkligen

gjort skillnad för oss, berättar Solveig Carlsson, ordförande i Bolmsö byg-degårdsförening, med stor entusiasm inför framtiden.

– Det är kanske inte så stora sum-mor för Boverket, men för oss har det betytt väldigt mycket, avslutar Sol-veig. n

Fotnot: Boverket har under tre år beviljat 4,8 miljoner per år till olika projekt för att utveckla allmänna samlingslokaler för ungdomsverksamhet. Läs mer på www.boverket.se Bolmsö ligger i Ljungby kommun, Kronobergs län.

ANtON JOHANSSON OcH Pontus lööv vid mixerbordet.

mUSiKeN visade vägen

I söRåkeR, I Timrå kommun, en li-ten bit norr om Sundsvall, har en väg att jobba med ungdomsinflytande varit att lägga ner fritidsgården.

I stället hanteras alla verksamheter i Söråkers Folkets Hus av ungdomar i självförvaltningsgrupper.

– Ungdomarna gör verksamhe-ter för alla, då blir det på riktigt och inte bara skitsnack. Man leker inte ki-osk, konstaterar Christina Johansson Thonman, föreståndare på Söråkers Folkets Hus.

Genom självförvaltningsgrupper-na utvecklar de unga både ett entre-prenörstänkande och en känsla för att driva verksamhet. Christina tror att det kan vara en livsavgörande frå-ga för många unga att hitta in i ett en-

gagemang av något slag.– Jag tror att samlingslokalen och

det här arbetssättet kan vara ett fan-tastiskt verktyg för att jobba med just engagemang och egen påverkan.

Söråkers Folkets Hus har ett gam-malt fritidsgårdsavtal med Timrå kommun, men någon fritidsgård i traditionell bemärkelse ser man inte röken av.

– Vi har förfinat avtalet och i prak-tiken lagt ner fritidsgården för att det skulle börja fungera. Nu är det fritidsgård i hela huset. Vi har själv-förvaltningsgrupper för bio, konst, café… Det är en jättestor verksamhet som inte skulle fungera utan ungdo-marna, förklarar Christina.

GUNNAR BRäNStRÖMKULtURMINIStER LENA ADELSOHN liljeroth är en av många intresserade politiker som träffat ungdomarna i söråkers Folkets Hus. FOtO: EMELIE ÖBERG

deLaKtighet på riKtigt

UNGDOMSUTVECKLING

6 SAMLINGSLOKALER.NU

Torsö bygdegårds- och idrottsförening vid Vänerns strand är navet i bygden. Mycket av det som händer på Torsö kretsar kring byg-degården och föreningen, med många medlemmar som tror på framtiden.

tExt: MONIcA ERIKSSONFOtO: tORSÖ BIF

torsö bygdegård i Marie-stads kommun har en an-rik historia. Den uppför-des redan 1957 som en viktig mötesplats. Eldsjä-

larna i föreningarna såg en möjlighet till utveckling genom samordning och samarbete. 1991 slogs idrotts- och bygdegårdsföreningen ihop, och det gav kraft för nya landvinningar.

Lokalerna genomgick 1993 en stör-re upprustning, men ombyggnad och upprustning pågår ständigt. 1996 togs första steget i en miljösatsning då solceller och pellets för uppvärm-ning installerades – en mycket lyckad satsning som har sänkt kostnaderna och ger miljövinster. Nyligen har en ny vatten- och avloppsanläggning in-stallerats.

Bygdegården är mötesplatsen för all form av verksamhet. Högt på pri-oriteringslistan står ungdomsverk-samheten – med ungdomsgård, trä-ningskvällar och möten för idrotts-grupperna. Förutom samlingssal, scen, kök och rum för sammanträden finns ett ungdomsrum och ett mo-tionsrum med god utrustning. Här finns också fyra omklädningsrum. En storbildsvideo har införskaffats liksom kanoner som kan nyttjas till

olika aktiviteter. Investeringen har bland annat resulterat i en filmklubb.

tuRIsmen haR blIvIt en viktig verksamhet, som ger både inkom-ster till föreningen och jobb i bygden. Förutom att föreningen äger och dri-ver fotbollsplanen så arrenderar man en plan för campingplats på somma-ren och mark för en motionsslinga. Föreningen äger också en tennisba-na. Några campingstugor har byggts intill bygdegården.

– Att föreningen drivs som en ideell förening med enskilda medlemmar är viktigt för engagemanget, tror Ör-

jan Nilsson, ordförande i Torsö. Av de 400 medlemmarna är många invol-verade i verksamheten, och alla hjäl-per till på något sätt.

Under 2009 fick man flera bekräf-telser på sin betydelse. Inom Bygde-gårdarnas Riksförbund utnämndes föreningen till Årets bygdegårdsför-ening.

– Detta har gett oss stor uppmärk-samhet men också ett erkännande som motiverar oss att arbeta vida-re, förklarar Örjan. Under året har vi också firat ett jubileum, som blev en sorts bekräftelse på föreningens be-tydelse som nav i bygden. n

NAVET I BYN

bygdegårdeN – navet på Torsö

tORSÖ ByGDEGÅRDS- OcH idrottsförening utsågs 2009 till årets bygdegårdsförening.

AUKtION äR EN uppskattad sommarakti-vitet på Torsö.

När samlingslokalen fungerar som den ska är den navet i byn, en ef-terfrågad mötesplats för bygdens folk, förklarar Karl-Erik Nilsson, ordförande i Hela Sverige ska leva. Han har sett en del sådana lokaler – och en del som har en bit kvar.

Som ordförande i Hela Sverige ska leva har Karl-Erik Nilsson sett många samlingslokaler runt om i landet, både lokaler som verkligen är navet i byn och lokaler som skulle kunna vara det.

– En bra samlingslokal är en efter-frågad mötesplats för bygdens folk, säger han. Den bryter generations-gränser och könsgränser på ett sätt som skapar kreativa lösningar. I lo-kalen får man del av kulturupplevel-ser och folkbildning. Och där utveck-

las ett brett samarbete mellan många föreningar, från idrottsföreningar till politiska föreningar. Det är en mång-facetterad mötesplats för alla genera-tioner.

– Det finns naturligtvis sådana lo-kaler, men också en del som har en re-jäl utmaning framför sig.

Samlingslokalerna drivs och sköts i huvudsak av ideella krafter. De be-höver stöd och uppmuntran, menar Karl-Erik Nilsson.

– De vanligaste hindren är att man inte hänger med i den tekniska ut-vecklingen, att lokalerna är omoder-na, att de inte söker brett samarbe-te och inte samarbetar över genera-tionsgränserna.

Andra hinder är vikande ekono-miska resurser från samhället som gör det svårt att klara investeringar.

Lokalen är Nave t i byn

– PÅ SMÅ ORtER kan samlingslokalen an-vändas för samordnad samhällsservice, hop-pas Karl-Erik Nilsson, ordförande i Hela sve-rige ska leva. FOtO: HELA SVERIGE SKA LEVA.

7SAMLINGSLOKALER.NU

Ett starkt argument för att sam-lingslokalerna ska få stöd från sam-hället är enligt Karl-Erik Nilsson att mötesplatser är viktiga för demokra-tin.

– Den demokratiska rollen bör samhället stödja.

– Samlingslokalerna är knutpunk-ter för samhällsservice i glesbygd, och för samarbete mellan samhället och privata intressen, tillägger han.

Men för att lokalerna ska kunna spela den rollen krävs inte bara sam-hällsstöd utan också insatser från lo-kalägarna.

– Om de lyckas skapa en positiv bild av lokalens betydelse, ger det större möjligheter att få samhällsstöd, sä-ger han. Man kan inte bara ropa efter stöd, man måste också göra en mot-prestation.

– I den bästa av världar förs en dia-log mellan företrädare för samhäl-lets institutioner och för samlingslo-kalerna, så att de är överens om vad som förväntas.

I en statlIg utRednIng om samordnad samhällsservice fram-hålls samlingslokalernas betydel-se. De kan till exempel ha moderna datorplatser, där man kan söka in-formation, delta i utbildning och ha kontakt med kommunen, regionen och staten.

– Med digitalisering får lokalerna en ny roll, både för digitala möten och för kultur och underhållning, fortsät-ter Karl-Erik Nilsson. Det gäller inte minst digitala hus som kan ge lands-bygd och småorter modern under-hållning. Det kan också öka attrak-

tionskraften hos små orter och få fler att vilja stanna. En sådan utveckling bör samhället stödja.

Där samlingslokalen fungerar som navet i byn kan den också inspirera till samarbete mellan föreningar av olika slag.

– Det är uppfordrande för fören-ingar med samlingslokaler att aktivt söka samarbete med andra förening-ar på orten, tycker Karl-Erik Nilsson. Ett bra exempel är Torsö i Mariestads kommun, som nyligen blev utsedd till årets bygdegård. Där har idrotts-föreningar och lokalägande fören-ingar gått samman och haft både glädje och nytta av varandra.

Enligt Karl-Erik Nilsson är kom-munerna i allmänhet intresserade av att stötta samlingslokaler och samar-bete mellan föreningar.

– Men den offentliga kakan är snäv. Det går inte att ropa efter allmosor. Man måste motivera att man är värd samhällsstöd. Och man måste vara ly-hörd, våga ta lite nya vägar.

EVA ÅHLStRÖM

En bra samlingslokal ska vara en mötesplats för människor i alla åldrar, tycker Monica Widnemark, ordförande i Samlingslokaldele-gationen. Att göra lokalen attrak-tiv kräver ständig anpassning till nya behov.

– Jag har sett vad det betyder för män-niskorna på en ort att det finns bra samlingslokaler, säger Monica Wid-nemark. Att det finns någonstans att mötas för ungdomar och äldre, nå-gonstans att se på film eller ordna fest – från vaggan till graven.

Monica Widnemark är kommunal-råd (S) i Lessebo kommun och ordfö-rande i den statliga Samlingslokal-delegationen. Hon har tidigare varit ordförande för Folkets Hus i Kosta.

Samlingslokaldelegationen gör en studieresa varje år, och under de re-sorna har hon sett många exempel på betydelsen av en bra samlingslokal – från en liten bygdegård till ett stort Folkets Hus. I somras besökte dele-gationen Gotland som har inte mind-re än 63 bygdegårdar.

– Vi besökte några av dem, säger Monica Widnemark. Och vi såg att där används lokalerna för förskola, teater, dans, bröllop och begravning-ar…

– På många håll i landet, där det inte finns samlingslokaler, betyder det att det är långt till gemenskap.

vad kännetecknar en bra samlingslokal?

– Öppenhet, svarar Monica Wid-nemark snabbt. Öppenhet inte minst för nya svenskar. Jag är över-tygad om att bra samlingsloka-ler kan bidra till integration. Och givetvis öppenhet för ungdomar. De som äger lokalerna måste ge an-svar till ungdomar som använder lo-kalerna!

– Det måste finnas en verksam-hetsidé för lokalen, och det följer med ungdomarna – om man släpper in dem. Man måste också vara beredd

att anpassa lokalerna för att unga ska trivas. Många av dagens samlingsloka-ler är byggda på 60- och 70-talen, och de måste anpassas – för både unga och gamla. PRO vill också ha modern tek-nik i lokalerna!

Samlingslokaldelegationen ger bi-drag till upprustning och anpass-ning av lokaler, under förutsättning att kommunen svarar för medfinan-siering med 30 procent. Den lokalä-gande organisationen måste också göra en egeninsats. Bidragen från de-legationen kan variera från några tu-senlappar till flera miljoner.

– Jag har sett hur små pengar be-tyder mycket för lokaler i hela lan-det, säger Monica Widnemark. Till-sammans med ideellt arbete och lo-kal sponsring kan ett litet bidrag göra stor skillnad.

– Det blir enklare för kommuner-na att satsa på lokalerna om de får bi-drag från staten, så de statliga peng-arna är jätteviktiga. Men bidragen behöver höjas. De ger både arbete och inspiration. Projekten skapar ar-bete på orten för målare, golvläggare, VVS-firmor och så vidare.

– Med små pengar kan man få mo-derna lokaler från norr till söder.

men behövs samlingsloka-ler i samma utsträckning idag när allt fler umgås via Internet och sociala medi-er?

– Absolut! De är ett viktigt komple-ment. I en bra samlingslokal kan man ordna LAN och liknande

(LAN är en träff där man kopplar samman många datorer i ett lokalt

nätverk.) Och det är populärt att spe-la musik och dansa.

– En musikstudio med mixerbord kan hjälpa ungdomar att utveckla sitt musikintresse. Uppfinningsrike-domen är enorm.

vad skiljer en förenings-driven lokal från en kom-mersiell lokal?

– Kommersiella lokaler stänger ute vissa människor från gemenskapen,

framför allt ungdomar. Därför är det viktigt att se till att alla tre samlings-lokalorganisationerna får pengar så att de kan utveckla fler lokaler i hela landet.

– Storstäderna saknar i stor ut-sträckning samlingslokaler. Där be-höver man bygga nya. I andra delar av landet finns det lokaler så att det räcker, men befintliga lokaler behö-ver renoveras och utvecklas. EVA ÅHLStRÖM

NAVET I BYN

Lokalen är Nave t i byn

– DäR DEt INtE finns samlingslokaler är det långt till gemenskap, säger Monica Wid-nemark, ordförande i samlingslokaldelega-tionen. FOtO: LESSEBO KOMMUN

”En möteSpLatS för alla åldrar”

FAKtA SAMLINGSLOKALDELEGAtIONEN

samlingslokaldelegationen är ett särskilt beslutsorgan inom Boverket. Delegationen beslutar om statligt stöd till allmänna samlingslokaler. Den utses av regeringen och består av en ordförande och högst åtta andra ledamöter.

Det blir enklare för kom-munerna att satsa på lokalerna om de får bidrag från staten, så de statliga pengarna är jätteviktiga.

FAKtA HELA SVERIGE SKA LEVA

Hela sverige ska leva är en ideell fören-ing, en riksorganisation för 4 700 lokala utvecklingsgrupper – byalag, samhällsför-eningar eller intresseföreningar. De sam-las i kommungemensamma råd, som i sin tur ingår i 24 länsbygderåd. Medlemmar i Hela sverige ska leva är dessutom ett 40-tal riksorganisationer, inklusive folkrörel-sernas samlingslokalorganisationer. läs mer på www.helasverige.se

8 SAMLINGSLOKALER.NU

I JättENBORGS SAMLINGSLOKAL är det nästan alltid något på gång, från studiecirklar till bingo och danskvällar.

Stöd från Boverket kräver eNgagemaNg fråN KommUNeNStöd från Boverket gör det möj-ligt att bygga om och utveckla de föreningsdrivna samlingslokaler-na för ny verksamhet, men stödet behöver bli större, och det är nöd-vändigt att kommunerna backar upp projekten.

Sverige är unikt på så sätt att vi har många föreningsdrivna samlingslo-kaler. Uppskattningsvis finns över 4 000 föreningsdrivna samlingsloka-ler/ föreningslokaler.

– De tre samlingslokalorganisatio-nerna Bygdegårdarnas Riksförbund, Folkets Hus och Parker och Våra Går-dar har tillsammans över 2 700 med-lemsföreningar berättar Olle Hägg-ström, VD för Våra Gårdar. Många av lokalerna behöver rustas med miljö-vänligare uppvärmning, modernise-ras eller byggas ut så att de blir mer anpassade för verksamheten.

I många förorter, städer och andra orter saknas bra lokaler, och man be-höver bygga nytt om man inte kan bygga om en nerlagd butik eller lik-nande till samlingslokal.

– Första steget är att man vill för-

ändra något och har en plan, konsta-terar Olle Häggström. Sedan kommer frågan: Hur ska vi finansiera detta? När det gäller samlingslokaler finns det två former av stöd att söka från Boverket.

InvesteRIngsbIdRag kanlämnas till allmänna samlingslo-kaler, det vill säga lokaler som hålls öppna och tillgängliga för alla, och där man kan bedriva en allsidig verk-samhet. Sådan verksamhet är till ex-empel föreningsmöten, studieverk-samhet, fritidsaktiviteter och kultu-rell verksamhet. För 2010 finns 23,5 miljoner kronor för investeringsbi-drag.

– Samlingslokalutredningen, som lämnade sitt förslag 2003, föreslog en ökning till 50 miljoner, vilket vi sam-lingslokalorganisationer också krä-ver, säger Olle Häggström.

Boverket kan bidra med högst 50 procent, under förutsättning att kommunen bidrar med minst 30 pro-cent. Ett samspel mellan kommunen och den lokalägande föreningen är nödvändigt för att man ska få bidrag.

Investeringsbidrag kan också bevil-jas för tillgänglighetsanpassande åt-gärder som ramper, handikapptoalet-ter, hörslinga och liknande. Detta bi-drag kan ges till 100 procent av kost-naden, dock högst 200 000 kronor.

– Aktiva kommuner kan tillsam-mans med oss i samlingslokalorga-nisationerna påverka riksdag och re-gering, så att vi får ett bättre stöd till samlingslokalerna, säger Olle Hägg-ström.Bidraget ska sökas senast 31 december, och beslut tas i maj.

det andRa bIdRaget som Bo-verket förfogar över är utvecklings-bidrag till ungdomsverksamhet i all-männa samlingslokaler. Bidrag kan sökas för att anpassa eller utrusta lo-kalen på ett sätt som särskilt främjar ungdomars kultur- och fritidsverk-samhet.

Under de tre år detta stöd funnits har bidrag beviljats till speciella om-byggnader för att lokalerna ska fung-era bättre för ungdomsverksamhet. Bidrag har också lämnats för utrust-ning för teater, musik och dans, ex-empelvis ljud, ljus och speglar.

Utvecklingsbidraget är på blyg-samma 4,8 miljoner kronor.

– Här föreslog utredaren 10 miljo-ner, vilket samlingslokalorganisatio-nerna fortsätter att driva, förklarar Olle Häggström.

Utvecklingsstödet kan beviljas upp till 100 procent och kräver ingen kommunal medfinansiering. Däre-mot krävs ett intyg från kommunen om att det är en viktig lokal och ett bra projekt.

Ansökningar ska vara inlämnade före 31 augusti, och beslut tas i de-cember.

– Boverkets stöd är en förutsättning för utveckling av de föreningsdrivna samlingslokalerna, men det krävs att kommunerna backar upp projekten, säger Olle Häggström.

– Åtskilliga föreningar har blivit be-svikna när de fått kommunalt avslag och sett sina planer grusas. Vi som driver samlingslokaler måste också bli bättre på att visa upp oss. Sam-lingslokalen är del av infrastruktu-ren i varje stad, samhälle eller by, och demokratin kräver mötesplatser, sä-ger Olle Häggström. n

STÖD – EN NÖDVÄNDIGHET

Miljövänlig värme istället för olja Med stöd från kommunerna och Boverket har snart alla samlingslokaler som är knutna till en samlingslokalorganisation övergått från oljevärme till mer miljövänliga alternativ. Detta har krävt stora investeringar, men de har oftast betalat sig på sikt, genom lägre uppvärmningskostnader.

Redan för fyra år sedan påbörjades energikartläggningar, som sedan övergått till energideklarationer. Detta har också hjälpt till att sänka för-brukningen, eftersom man i rapporterna får klara besked om lönsamma åtgärder. I dagsläget är de flesta större lokaler klara med energideklara-tionen, eller har beställt den, och de mindre är på god väg.

Eftersom energin står för cirka hälften av driftkostnaden, är detta en lönsam åtgärd för alla inblandade parter och inte minst för miljön.

Nu pågår arbetet med att byta ut alla belysningspunkter till lågener-gilampor. Detta är också ett projekt som på sikt kan sänka driftskostna-derna. Men precis som för andra långsiktiga investeringar, krävs inves-teringskapital, vilket kan vara svårt att hitta för lokalägarna.

Tillgängligt för allaTack vare Boverkets stöd för tillgänglighetsanpassning är i stort sett alla samlingslokaler anpassade för personer med funktionshinder. Un-der decennier har man byggt om entréer och toaletter, byggt ramper, installerat hörslingor och hissar. Anpassningen är till glädje även för äldre personer, som har fått mycket lättare att komma fram till exempel med rollator. Många äldre värdesätter också att det idag finns hörsel-slinga i samlingssalen. Arbetet fortsätter med belysning och kontrast-målning.

Här sparas pengar med bergvärmeJättenborgs samlingslokal i byn Hara, som ligger i Östersunds kommun, är en flitigt använd lokal, av stor betydelse för bygden. 2007 fick man bidrag från Östersunds kommun och Boverket för att byta ut oljeuppvärmningen mot en mer miljövänlig bergvärmeanläggning. Samtidigt renoverades yttertaket. 1255 ideella arbetstimmar lades ner på renoveringen. I lokalen anordnas stu-diecirklar, kurser, bingo, dansaftnar, hobbyverksamhet och mycket annat. Ef-ter övergången till bergvärme har föreningens ekonomi förbättrats avsevärt, och man har kunnat lägga mer pengar på bättre verksamhet.

– Hara är ett bra exempel på att en investering kan ge lägre driftskostnader, säger Per-Martin Anderberg på Våra Gårdar. Östersund är en kommun som in-ser värdet av föreningsdrivna lokaler. Kommunen har under de senaste åren beviljat bidrag till tre projekt inom Våra Gårdar.

9SAMLINGSLOKALER.NU

I storstädernas förorter finns få öppna mötesplatser. Men på någ-ra håll pågår ett spännande arbete där samlingslokalen används som redskap för att bygga ett samhäl-le där fler känner samhörighet och blir sedda.

tExt: GUNNAR BRäNStRÖMFOtO: RINKEBy FOLKEtS HUS

Det råder brist på öppna mötesplat-ser i förorterna. Och där det finns all-männa samlingslokaler för de ofta en kamp för både överlevnad och re-surser för att kunna ägna sig åt den verksamhet som de ser som angelä-gen. Men trots, eller kanske tack vare, dessa utmaningar har många av för-eningarna som står bakom samlings-lokalerna hittat ett nytt och spännan-de arbetssätt, där deras roll i samhäl-let blir både tydlig och angelägen.

I förorten Rinkeby på Järvafältet utanför Stockholm finns sedan drygt 20 år Rinkeby Folkets Hus som ett pulserande hjärta i lokalsamhället. Huset sprudlar av liv och idéer, och inte minst en värme och attityd som kanske ytterst handlar om att stå på den vanliga människans sida. Vanlig betyder i det här fallet en person från någon av de drygt hundra nationali-teter som finns representerade i Rin-keby – ofta ung, för ålderspyramiden ser annorlunda ut här – men med just den gemensamma nämnaren att de är rinkebybor.

Björn Gardarsson, föreståndare och en av eldsjälarna bakom Rinke-by Folkets Hus, ser många självklara motiv till att det behövs öppna och le-vande mötesplatser i förorterna.

– Det handlar bland annat om att en massa viljor och strävanden blir synliga, om människor som plötsligt upptäcker att de kan förändra. Det är först när man känner sig inbjuden och sedd som det blir möjligt.

Folkets hus och andra allmän-na samlingslokaler ska vara öppna för alla, men att åstadkomma det på riktigt är inte alltid så lätt som det kan låta. Många strukturer bygger på en föreningsvana och kännedom om samhället som inte alla har med sig från grunden, särskilt inte i förorter-na där organiseringsgraden är ovan-ligt låg jämfört med andra områden.

– Det är väldigt svårt att möta in-divider. Om det kommer in någon på mitt kontor och säger ”jag vill delta i samhället” – vad gör vi då? Har vi inte själva något på gång som passar, för-söker vi blanda in någon annan aktör och sammanföra dem. Det är viktigt

att engagemanget kan ta vägen nå-gonstans, förklarar Björn.

Tanken att samlingslokalen ska ta rollen som ett slags kontaktska-pare och möjliggörare är långt ifrån självklar för alla, särskilt inte från samhällets sida. I Rinkeby har Fol-kets Hus börjat få medvind, men på många andra platser handlar ett re-sursstöd till en samlingslokal från kommunalt håll många gånger näs-tan uteslutande om att hålla mötes-platsen öppen. Men även det stödet är allvarligt hotat när kommunerna sparar in på verksamheter som inte är lagstyrda.

När han får frågan om det inte känns konstigt att skicka iväg intres-serade till andra föreningar och aktö-rer, ser Björn lite frågande ut.

– Åtminstone i förorten känns det naturligt och självklart. Det finns få ideella aktörer på plats och det gyn-nar oss nästan alltid i nästa steg. Vi blir alltid större av att göra andra större. bjöRn och hans kollegor har också engagerat sig för att hjälpa en grupp människor i grannförorten Kista, som försöker ta över en kom-munal samlingslokal i förenings-drift. Det är inte långt mellan Rinke-by och Kista, och det är inte ologiskt att se en lokal där som en konkurrent. Men Björn ser det precis tvärtom.

– Visst kommer det säkert att bli så att en del möten som skulle ha hållits hos oss hamnar där, om lokalen kom-mer igång, men det är inget problem. I den här sortens lokalsamhälle finns så mycket att göra att det räcker och blir över.

Att det kommer fler, liknande ak-törer på banan ser Björn istället som en styrka. Om man är fler, blir de ge-mensamma styrkorna och samhälls-nyttorna tydligare, menar han.

Allt detta bottnar i en av Björns hjärtefrågor, som han ser som ett fun-dament för utvecklingen. Han berät-

tar att Rinkeby Folkets Hus har en klar och tydlig verksamhetsidé – att bygga socialt kapital. Enkelt över-satt handlar det om att skapa tillit. Ju större tillit och ömsesidigt förtroen-de, desto större socialt kapital.

– I utanförskapsområden som Rin-keby är det största underskottet och hindret för utveckling ur olika per-spektiv – som mänskliga och demo-kratiska rättigheter, förvärvsmöjlig-heter, kulturliv och mycket annat – just ett lågt socialt kapital. Allt vi gör handlar om att vända på den situatio-nen. n

FÖRORTSPERSPEKTIVET

Ett hjärta i förorteN

Det handlar bland annat om att en massa viljor och strävanden blir synliga, om människor som plötsligt upptäcker att de kan för-ändra.

RAPPAREN OcH FÖRENINGSLEDAREN Behrang Miri från Malmö har dragit upp Rinkeby-ungdomarna på scenen. Bilden är tagen under Demokratiforum 2009.

INSPELNING AV MARtIN Bentancourts musikvideo för ”Ghetto favoriter”.

RINKEBy FOLKEtS HUS är ett pulserande hjärta i lokalsamhället, ett hus som sprudlar av liv och idéer.

10 SAMLINGSLOKALER.NUBIOVERKSAMHET

Bengtsfors och Åmål, två kommuner i Dalsland, de-lar kommungräns men har två helt olika sätt att skapa en vision för filmen. Den ena bygger på ideella kraf-ter, den andra på kommu-nens eget initiativ.

tExt: LARS GILLEGÅRD

om man kunde slå ihop filmsatsningarna i Bengtsfors och Åmål skulle man ha fröet till en riktig succé, som

skulle slå filmvärlden med häpnad om några år. En förutsättning för en sådan succé är att de enskilda ideel-la filmaktörerna och kommunen har likvärdiga resurser och ambitioner. Det vanliga är dock att det är anting-en de ideella eller kommunen som satsar, inte både och.

I Bengtsfors har initiativet och dri-vet kommit från ideella krafter runt den föreningsdrivna biografen Ode-on. Biografen ägs liksom fastigheten av IOGT-NTO-föreningen Klipprosen med ett 70-tal medlemmar. Runt för-eningen finns också ett 30-tal andra ideellt aktiva vars intresse är mer fo-kuserat på film än på lokal och nyk-terhet.

De har gjort gemensam sak för att utveckla bion och samlingslokalen. Den filmfestival, som sedan 1992 ge-nomförs en vecka i april varje år, om-fattar numera tre kommuner och sju biografer med över 40 filmer på re-pertoaren och en publik på över 4 000 besökare, exklusive skolbio och slut-na visningar.

Flera av Odeons medarbetare är nyfikna och tekniskt bevandrade, så när möjligheten fanns att leasa en digital 1.3 K filmprojektor 2005 var beslutet inte svårt. Sedan dess visar man med jämna mellanrum digitala live-konserter, operor och teaterupp-sättningar. Man har också genomfört digitala konferenser och idrottseve-nemang. En och annan digital film-premiär har visats på Odeon när det har funnits kopior.

hösten 2009 FIck föreningen möjlighet att investera i en digital 2 K-projektor. En sådan projektor ger full tillgång till kommersiell film i framtiden. Därutöver håller man nu på att uppgradera denna anläggning så att det blir möjligt att visa 3D-film. Man har dessutom byggt upp en egen filmverkstad på Odeon, så att ungdo-mar och filmintresserade får möjlig-het att göra egen film. Den här sats-ningen har genomförts med ekono-miskt stöd av IOGT-NTO och starkt

stöd från Våra Gårdar.Alla dessa insatser har genomförts

med kommunens goda minne och po-sitiva uppbackning – i ord men utan aktiv medverkan eller förankring i en politik. Där är Bengtsfors långt ifrån ensam bland landets kommuner.

Men nu händer det saker. Allt fler kommuner börjar gradvis inse möj-ligheterna att mer aktivt stödja fil-men och biografen. En filmsatsning blir ett sätt att utveckla kultur- och fritidsutbudet, att stärka de offentli-ga mötesplatserna och att stödja en verksamhet som engagerar många av kommunens medborgare, inte minst barn och ungdomar.

åmål, gRannen, äR ett exempel på en kommun som helt på eget initi-ativ har börjat satsa på filmen. I jäm-förelse med många andra kommuner har Åmål ett visst försprång. Bakom det senaste årets satsning finns erfa-renheter från en tidigare omfattan-de skolbio- och filmpedagogisk verk-samhet för tio år sedan.

Den nya kommunala satsningen heter Film i fokus och syftar till att samla alla aktörer runt visning och skapande i kommunen. Det innebär bland annat att man vill utveckla re-lationen med Kalle Bäckström som driver Saga, den enda biografen i kommunen. Detta är en satsning som inte bara ska nå barn och ungdomar. Med en engelsk förlaga drar man nu igång en satsning för äldre med rub-riken ”Minns du biografen?”.

Med dessa filmambitioner blir det en smal sak för kommunen när man väl tar beslutet att digitalisera bio-grafen. Kommunens IT-chef har re-dan börjat förbereda en sådan inves-tering. Andra insatser har varit att starta filmstudior, genomföra film-festivaler och initiera ett ungdoms-råd för filmen. Därutöver har kom-munen skickat deltagare till pionjär-

kursen Utveckla din kommun genom film. Alla dessa insatser och mer där-till har man sedan tänkt knyta ihop i ett filmpolitiskt program under 2010.

Såväl Åmål som Bengtsfors har tu-ren att ligga i den resursstarka Västra Götalandsregionen. Ett sätt att forma en identitet mellan medborgarna, från storstaden Göteborg till den lil-la skogskommunen Bengtsfors är att

två KommUNer – två sätt att satsa på film

StILIG ENtRé tILL sagabion i åmål.

Ett sätt att forma en iden-titet mellan medborgarna, från storstaden Göteborg till den lilla skogskommu-nen Bengtsfors är att satsa på kulturen och utveckla de offentliga mötesplatserna.

11SAMLINGSLOKALER.NU BIOVERKSAMHET

Kvalitet och mångfald uppgift för kommunensedan någRa åR kan den svenska biografstrukturen när-mast beskrivas som ett monopol, där den allra största biografäga-ren, SF Bio AB, är hälftenägare i den näst största, Svenska Bio HB. Det är två professionella aktörer som har egna affärskoncept för att driva biograf, visa filmer och nå en publik, vars upptagnings-område omfattar praktiskt taget alla svenskar. Tillsammans står dessa två biografägare för nästan 80 procent av biografmarknaden. I landets större städer är dominan-sen nära nog total. Därutöver finns hundratals mindre biografaktörer i praktiskt taget alla landets kom-muner.

En viktig uppgift för varje kom-mun är att i en filmpolitik slå vakt om kvalitet och mångfald av bio-grafer och visningsmiljöer, men även i filmutbud, biografdrift och visningsformer, och att på olika sätt stödja mindre aktörer som vill utveckla detta. Inte ens med de bästa avsikter och ambitioner kan ett biografmonopol och en profes-sionell organisation på egen hand garantera den mångfald och kva-litet som måste till för att utveck-la landets filmkultur och den mö-teskultur som kan följa i dess spår. Samlingslokalorganisationerna Bygdegårdarnas Riksförbund, Våra Gårdar och Folkets Hus och Parker har tillsammans 287 bio-grafer i 179 kommuner. LARS GILLEGÅRD

Stöd för kommuner som satsar på filmkommuneR som vIll sat-sa på film har nu möjlighet till en trygg start genom kursen Utveck-la din kommun genom film. Det är en kurs där deltagarna får utfors-ka alla de möjligheter som filmen och biografen har och kan ha för en kommun och dess medborgare. Syftet är att starta en process för att öka ansvar och engagemang för filmen och biografen genom att börja bilda team och formule-ra planer och visioner för kommu-nens åtaganden i det lokala film- och biograflivet.

Föreläsare och resurspersoner, övningar och erfarenhetsutbyte skapar ett innehållsrikt och varie-rat program. Kursen är den första i sitt slag och går nu in i en andra omgång med fyra sammankomst-er under våren och hösten 2010 på Västerbergs folkhögskola. Delta-garantalet är begränsat. Arrangö-rer är Riksföreningen Våra Gårdar i samarbete med Film Gävleborg. För vidare information och anmä-lan kontakta Lars Gillegård, lars.gillegard@varagardar.se, 08-672 61 56. LARS GILLEGÅRD

två KommUNer – två sätt att satsa på film

– Med egna förtecken

Saga Bio Åmål & Säffle 16-25/10 2009SverigepremiärerBröllopsfotografenDisney’s UPPLilla spöket Laban – Buller & bångÖvriga filmer: De ofrivilliga (Sveriges Oscarsbidrag)Twilight • Boy A • Binke kan inte flyga • Grobi & Bulten Familjen Dingel m fl • Var är Bus-AlfonsFörköpsbiljetter & program finns hos: Kulturhuset, Åmål, Owe’s Ur, Åmål, Berger’s Lek & Bosättning, Säffle, Saga Bio i Åmål & SäffleInvigning Saga Bio Åmål fredag 16/10 kl 18.30Dennis Fribergs storband spelar filmmusik, invigningstal och Sverigepremiär avBröLLOpSFOTOGrAFen

KOMIKBURKEN, KULTURHUSET I ÅMÅL och SVENSKA FILMINSTITUTET med flera PRESENTERAR STOLT

www.amal.se/filmfestivalwww.d-art.se

AFFIScH FÖR ÅMÅL - säffle filmfestival.FOtO: tONy BERG

RÖDA MAttAN UtRULLAD för revypremiär på FOtO: PEtER MAGNUSSONOdeon i Bengtsfors.

GäNGEt BAKOM FILMFEStIVALEN i Bengtsfors får välförtjänta applåder av festivalpubliken FOtO: PEtER MAGNUSSONsom tack för många timmars ideellt arbete.

FOtO: tONy BERG

satsa på kulturen och utveckla de of-fentliga mötesplatserna. Det kommer Åmål och Bengtsfors att dra fördel av i framtiden, i sin satsning på filmen. n

12 SAMLINGSLOKALER.NUKONST, KULTUR OCH BILDNING

Kultur bygger broar i LoKaLer för aLLa

De allmänna samlingslokalerna är en förutsättning för att kulturli-vet ska leva i alla delar av Sverige. Kulturupplevelser bygger broar mellan människor och traditioner, och de stärker gemenskapen. Ett levande lokalt kulturliv är omist-ligt både för en regions attraktivi-tet och för fungerande demokrati.

tExt: KARIN PERERSFOtO: HARALD JONSSON

tårar rann sakta över den unge snickarens kind. Det var en majkväll i bygde-gården, och vårljuset föll behagligt i salen, som en

gång i tiden hade inrymt folkskolan. I snart femtio år har bygdens männis-kor haft sin bygdegård.

Här möts snickarens barn i livli-ga aktiviteter med innebandyklub-bor och bordtennisracketar i högsta hugg. En måndag varje månad sam-las daglediga människor till kultur-lunch med gemenskap i måltid, kon-sert eller föredrag. Här fördjupar sig skogsägarna i cirkel om lönsamt och hållbart skogsbruk, och här hålls cirklar till annan nytta eller lust – matlagning, bygdehistoria, akvarell-målning.

Den här kvällen gästspelade sin-foniettan i bygdegården. En kon-sert med klassisk musik, vårens all-ra vackraste toner av Antonio Vivaldi

och Edvard Grieg med femton stråk-musiker och trumpetare. Samlings-salen var fylld till sista plats. Här trängdes bygdens invånare med till-resta åhörare från städer.

Många, som annars inte lockas av konstmusik, hade mött upp. För någ-ra var det den första livekonserten med klassisk musik – med undantag för orgelmusiken i kyrkan.

Det var fler än snickaren som över-väldigades av skönheten i musiken – och av intensiteten i situationen när åhörarna kunde känna vinddraget av stråkar och se musikernas blickväx-ling. ”Stor konst i litet format”, sa för-eningens ordförande när hon tacka-de.

sveRIges tRedje natIonal-scen brukar de allmänna samlings-lokalerna kallas. 2 700 föreningsdriv-na lokaler, som – var och en utifrån sina förutsättningar – också är kul-turhus. Varje beslutsfattare och sam-hällsplanerare vet att kulturen bidrar till att göra en ort attraktiv för boende och för besök.

De allmänna samlingslokalerna är en förutsättning för att kulturli-vet ska leva i alla delar av Sverige. Scenerna, salarna och salongerna ser olika ut, men tack vare bygdegår-dar, Folkets hus och IOGT-NTO-går-darna finns rum för kultur, överallt i alla samhällen och bygder. Ofta är de samlingslokalägande föreningarna

själva arrangörer av kulturverksam-het – gärna i samverkan med studie-förbund, kulturföreningar, kommu-nala kulturförvaltningar och lokala grupper.

Ett levande lokalt kulturliv behö-ver gå på två ben. Det behöver både amatörkulturen, som erbjuder krea-tivt skapande för alla intresserade, och den professionellt burna kultu-ren med scenkonst och bildkonst av främsta klass. Människors eget ska-pande ger glädje, avkoppling och ge-menskap – och har också stor bety-delse för att stärka en människas per-sonliga uttrycksförmåga och själv-känsla.

Teaterföreställningarna, konser-terna, författarframträdandena, bild-konstutställningarna, filmen och den konstnärliga dansen tillför fler dimensioner – överraskar, roar, oro-ar, lyfter tanken på färd.

Ungas kultur har unga, nya ut-tryck, och tonåringar på små orter driver fram en spännande mix av li-vemusik, datornätverkande och digi-

tala direktsändningar där unga möts. De allmänna samlingslokalerna är flexibla och fungerar för allt.

konseRten med våRens vack-raste toner blev möjlig tack vare goda initiativ från flera håll. Eldsjälarna i byn – de som alltid ger idealitetens lå-gor nytt syre och bränsle – är förstås helt avgörande. Utan lokala arrangö-rer finns varken lokal lansering eller vinnande värdskap när programmet genomförs.

Orkesterns – i detta fall en länskul-turinstitutions – planering ger också en förutsättning, och här erbjöds en storartad konsert med en mindre en-semble, möjlig att inrymma i bygde-gården. Politisk vilja är därtill viktig – för att främja idealiteten och livskraf-ten i det lokala föreningslivet och för att en länsorkester ska våga ge sig ut på landsbygdsturné.

För oss i de allmänna samlingslo-kalerna handlar kultur i grunden om enskilda människors växande. Kul-tur kan stärka självkänsla och ut-trycksförmåga. Kultur kan tydliggöra rottrådar och ge identitet. Kultur kan vidga perspektiv.

Kulturupplevelser bygger broar mellan människor och mellan olika kulturers traditioner och uttryck, och de stärker gemenskapen. Ett levande lokalt kulturliv är därför omistligt både för en regions attraktivitet och för en fungerande demokrati. n

UR GÖtEBORGSOPERANS FÖREStäLLNING Charlie Chaplin som turnerat i Västra Götalands mindre samlingslokaler under 2009. sedan år 2001 har man erbjudit turnerande föreställ-ningar.

För oss i de allmänna sam-lingslokalerna handlar kultur i grunden om enskilda människors växande.

13SAMLINGSLOKALER.NU KONST, KULTUR OCH BILDNING

”Se konst” är ett nytt studie-material från studieförbun-det NBV i samarbete med Våra Gårdar. Det ska inspire-ra till samtal och diskussio-ner om konstupplevelser.

Vad är god konst? Vad är Hö-torgskonst? Vad får man tycka om konstverk och vad får man inte säga?

Många människor upplever att det finns oskrivna regler för hur man förväntas närma sig konsten. Därför vågar man inte ge uttryck för vad man känner och tycker. En del kanske till och med avstår från att gå på konst-utställningar och konsthallar, för att de känner sig okunniga. Men i själva verket är alla åsik-ter om konst lika värdefulla och kan stimulera till givande dis-kussioner.

Studiematerialet ”Se konst” är till för just det – att få män-niskor att börja samtala kring konst och egna upplevelser av den. I materialet finns bilder på kända konstverk, förslag på dis-kussionsfrågor och beskrivning av konstnärliga tekniker. Dess-utom har några personer blivit intervjuade och gett sin syn på några olika bilder. Allt för att grupperna som använder ”Se konst” själva ska börja disku-tera.

I de allmänna samlingslo-kalerna finns konst som köpts in av lokalhållande riksorgani-sationer och som deponerats i respektive medlemmars fast-igheter. Studiematerialet syftar till att engagera föreningsmed-lemmarna inte bara för konst i allmänhet utan särskilt för den konst de redan har i sina lokaler. Kanske ser man en tavla eller ett konstföremål med nya ögon när man har förvärvat ny kunskap. Kanske kan föreningen enga-gera sig genom att ordna en ut-ställning med lokala konstnä-rer. Studiematerialet kan ses som en källa till både kunskap och inspiration. MAtHIAS ÖStER

Bland närmare 1 400 bygdegårdar valdes 2009 Fageråsens bygde-gård utanför Molkom i Värmland ut för att ingå i ett konstprojekt. Projektet blev ett lyft för bygde-gården och ett uppskattat samar-bete mellan medverkande organi-sationer.

tExt: StEFAN LÖFGREN OcH IRIS NILSSONFOtO: LENA SVENSSON

Syftet med projektet var att skapa ny konst till en spe-cifik bygdegård, och det genomfördes med stöd av Statens kulturråd och med

Konstfrämjandet i Värmland, bygde-gårdsdistriktet och Studieförbundet Vuxenskolan som samarbetspartner.

Det var Konstfrämjandet som fö-reslog de båda konstnärer som enga-gerades i projektet, Mona Nylin från Väse och Lennart Gybrant från Dag-lösen.

– Jag blev jätteglad och förvånad, när jag fick frågan om att vara med i projektet, berättar konstnären Mona

Nylin. Lennart och jag har haft roligt, och idéerna har flödat. Vi har spånat på massor av idéer men det var ju tav-lor vi skulle hänga upp ...

– När vi hänger konst ser vi helhe-ten – hela lokalen. Man får inte vara rädd för en paus – en yta utan konst. Vi måste ge lokalen ”möjligheter”. Den ska kunna förändras utifrån de önskemål som finns hos användaren. Så har Mona och jag tänkt, berättar Lennart Gybrant.

näR mona och lennaRt kom till Fageråsen första gången, sa de direkt att något måste göras även åt interi-ören. Föreningen beslöt sig för att föl-ja deras råd och måla väggar och tak på scenen och panelen på väggarna. Trägolvet med sina kvistar och med en väggpanel som var lika kvistig tog för mycket fokus.

Med ett bidrag från kommunen på 5 000 kronor till färg och många ide-ella målartimmar fick samlingsloka-len en lugnare miljö för de nya konst-verken.

– Projektet kan leda till förnyad

kontakt med bygdegårdsrörelsen, tror Birgit Bergman Blank, Konst-främjandet i Värmland. Det finns så mycket att göra i föreningarna med bildkonsten som underlag. Konsten ska nå alla, även dem i glesbygd och skapa möten mellan människor. Vi organisationer behöver varandra.

Ulrika Johansson från Studieför-bundet Vuxenskolan och ordföran-de i bygdegårdsdistriktet blev också mycket glad då hon fick frågan om att vara med i projektet.

– Våra förväntningar var att det skulle bli intressant att se hur två lo-kala konstnärer tar sig an en sam-lingslokal på landsbygden, hur de tänker och vad resultatet skulle bli. Kanske inte helt enkelt!

studIeFöRbundet vuxen-skolan haR engagerat sig i projek-tet bland annat genom att ta arbets-givaransvaret för konstnärernas of-fentliga framträdande och deltagit i marknadsföringen i form av utskick till hushållen och affischering.

– Projektet kan definitivt vara till nytta för framtida samarbeten, fort-sätter Ulrika. Speciellt med tanke på de mycket goda kontakter som knu-tits med Konstfrämjandet och Byg-degårdarnas Riksförbund. Dessutom är det intressant vad som går att göra med en lokal som får en enkel ”ma-ke-over”.

Det viktigaste med projektet, för-utom lyftet för bygdegården, var det fantastiskt fina samarbetet mellan de deltagande organisationerna. Po-sitivt var också att projektet och de samverkande organisationerna fick stor massmedial uppmärksamhet. n

Våga prata om konst

LANDSKAP (målning) av lennart Gybrant.

Konst åt alla i fageråSeN

”SE KONSt” äR ett studiematerial som inspirerar till samtal om konst-upplevelser.

KONStNäRERNA MONA NyLIN och lennart Gybrant samt Birgit Bergman Blank, Konstfrämjandet i Värmland.

HAV (acryl på papper) av Mona Nylin.

14 SAMLINGSLOKALER.NU

Biblioteket i Hammarkullens Fol-kets Hus har en väldigt omtyckt inneboende. I barnhörnan sitter Alfons Åberg med en finurlig min och tänker kanske att det var kul att hamna just här. Att han gjorde det är ett exempel på hur det går att jobba med konst på annorlun-da sätt i en samlingslokal.

När Kerstin Wennergren på Ham-markullens Folkets Hus först fick frå-gan om de var intresserade, reagera-de hon blixtsnabbt.

– Vi sa direkt att han ska bo hos oss!Det blev något av folkfest när sta-

tyn avtäcktes, precis som vid andra utställningar i Hammarkullens Fol-kets Hus. Alfons ”mamma” Gunilla Bergström var med, och alla barnen fick med sig en Alfonsbok hem.

– Det är fantastiskt, väldigt många barn har en relation till Alfons. Han har översatts till ett 30-tal språk, be-rättar Kerstin.

Idén till en liten Alfons Åberg i brons, föddes i samband med en ut-ställning om Alfons som turnerade i ett 40-tal olika Folkets Hus och nåd-de en publik på runt 100 000 personer i hela landet.

alFons ”mosteR”, konstnä-Ren Ann-Margret Bergström, som är Gunillas syster, hade gjort en ler-skulptur av Alfons som var lite för

ömtålig för att kunna resa runt.– Gunilla och Ann-Margret tän-

de till på idén att låta gjuta en Alfons med lerfiguren som förlaga. Det var också tidigt klart att Alfons skulle hamna i en mångkulturell lokal, be-rättar Paula Hoffmann, konstansva-rig på Folkets Hus och Parker och en av dem som jobbat med både utställ-ningen och statyn.

Paula berättar att det är en viktig uppgift att arbeta med konstnärlig utsmyckning och gestaltning i sam-lingslokaler.

– Det är en demokratisk rättighet att komma i kontakt med samtida konst och konstnärer. Där våra hus finns, finns sällan konsthallar och muse-er. Finns det ett ställe där exempelvis barn kan umgås med konst på ett na-

turligt sätt, blir det inte något konstigt för barnen i framtiden heller.

När Hammarkullens bibliotek ny-ligen hotades av nedläggning, ryckte Alfons in och gick med i demonstra-tionståget, men då som pappfigur. En liten flicka blev lite orolig och frågade ”Men var ska Alfons bo då, om biblio-teket läggs ner?” n

GUNNAR BRäNStRÖM

Inget konstigt med KoNSt

ALFONS ÅBERG äR populär bland barnen i Hammarkullens Folkets Hus. FOtO: SERGIO JOSELOVSKy

KONST, KULTUR OCH BILDNING

Vi kan mer

0771 - 573 573, www.lrf.se

Aldrig tidigare har de avgörande frågorna på ett så tydligt sätt som nu varit bondens frågor. Vi bönder är överty-gade om att jorden, skogen, trädgården och landsbygdens miljö är resurser som behöver användas än mer för att möta gemensamma globala och lokala utmaningar.

Det handlar om att rädda klimatet, producera god och nära mat, liksom sköna upplevelser nära naturen. Allt detta skapar dessutom massor av jobb.

De gröna näringarna är en strategisk tillgång för Sveriges och världens framtid. Med goda förutsättningar kan vi leverera än mer.

Lars-Göran Pettersson, förbundsordförande LRF

www.helasverige.se

RIKSORGANISATIONENHELA SVERIGE SKA LEVA

4 700 lokala utvecklingsgrupper som skapar hållbara bygder

över hela Sverige.

All utveckling är lokal även den globala

Telefon: 08-24 13 50info@helasverige.se

Ideell kulturallians- nytt nätverk för kulturlivets ideella organisationer -

Alliansen arbetar för» allas rätt till deltagande i kulturlivet » medborgarnas inflytande i kulturpolitiken » att utveckla de ideella organisationernas roll » att bli en samtalspartner för lokala, regionala och

nationella beslutsfattare

www.ideellkultur.se

SV är mångfaldens studieförbund som ger varje männi-ska möjligheter att växa.SV presenterar också flera aktuella studiematerial om den svenska mångfalden: Mångfald berikar Sverige,Allas lika värde (ALV), Den svenska koden.

Mångfald berikar!

Kontakta din lokala SV-avdelning för att snarast starta studiecirklar om dessa viktiga frågor.

www.sv.se

Annons:Layout 1 2009-12-03 08.33 Sida 1

Det är en del av vår verk samhetsidé; att fi nnas där människor bor och verkar – här och nu. I hela landet.Tillgång till ändamålsenliga lokaler är en viktig förutsättning för verksamheten. Hos oss ska människor kunna träffas föratt lära av egen lust och för att utvecklas till sammans med andra.Bra mötesplatser skapar mer värden i människors vardag, stärker demokratin och gör en bättre värld möjlig!

Vi fi nns där människor fi nns

2 700 föreningsdrivna sam-lingslokaler i 270 kommuner är en resurs som kommunerna ska vara rädda om, tycker che-ferna för Bygdegårdarnas Riks-förbund, Våra Gårdar och Fol-kets Hus och Parker. Lokaler-na öppnar dörrar för demokrati och kultur.

tExt OcH FOtO: EVA ÅHLStRÖM

– Kommunerna borde se sam-lingslokalerna som en resurs och inte som en belastning, säger Len-nart Derehag, VD för Folkets Hus och Parker.

Olle Häggström, VD för Våra Gårdar, och Monica Eriksson, för-bundssekreterare för Bygdegår-darnas Riksförbund håller med.

– Vi tillhandahåller mötesplat-ser, och det borde kommunerna ge oss ersättning för, tycker Olle Häggström. Dessutom har vi verk-samhet i lokalerna, som också är till för invånarna i kommunen. Som till exempel en fritidsgård.

– Eller öppen förskola, bibliotek och kulturverksamhet, säger Mo-nica Eriksson.

De är chefer för varsin organi-sation med olika ideologiska för-tecken, men de samarbetar ofta och gärna i frågor som rör sam-lingslokalerna och deras relation till kommunerna och/eller sam-hället i övrigt.

– Tillsammans svarar vi för en infrastruktur för demokratis-ka mötesplatser och kultur, säger Lennart Derehag. Om vi blev av med den, skulle vi få ett underskott på demokrati och kultur.

varför ska kommunerna satsa på föreningsdriv-na lokaler i stället för att driva lokalerna själva?

– Kring våra lokaler finns ett folkligt och ideellt engagemang, säger Monica Eriksson. Alla våra hus är sprungna ur ett behov av mötesplatser. Människor har tagit saken i egna händer och byggt sina lokaler.

– En föreningsdriven lokal har en djupare förankring hos lokal-befolkningen, säger Lennart Dere-hag. Den drivs av invånarna själva.

Olle Häggström tror att det skul-le finnas betydligt färre lokaler om kommunerna skulle driva dem.

– Våra lokaler drivs av män-niskor som jobbar av intres-se och ideella skäl, säger Len-nart Derehag. I många fall

kan vi genomföra verksam-het billigare än kommunerna… – … och bättre, fyller Olle Hägg-ström i.

Monica Eriksson påminner om att många bygdegårdar på 60- och 70-talet togs över av kommunerna.

– Men nu har nästan alla åter-tagits av föreningar som rustar upp dem och driver dem med ide-ellt engagemang. Nu senast har vi återtagit en bygdegård i Sala, som är riktigt förfallen men som nu håller på att rustas upp.

varför behövs det tre samlingslokalorganisa-tioner? Räcker det inte med en?

– Organisationerna har olika historia och profil, säger Monica Eriksson. Men vi samverkar. Det finns ingen konkurrens mellan oss.

Bygdegårdarnas Riksförbund har sitt ursprung på landsbyg-den, de flesta är relativt små, och de drivs nästan helt med ideellt ar-bete. Folkets Hus började utveck-las på bruksorterna. Idag har Fol-kets Hus och Parker ett 20-tal rik-tigt stora hus, de övriga är mindre.

– Våra Gårdars unika profil är en alkoholfri miljö, förklarar Olle Häggström.

vilka är de viktigas-te framtidsfrågorna för samlingslokalorganisa-tionerna?

– Mötesplatser för demokrati och kultur, säger Olle Häggström.

– Nav för lokal utveckling, inte bara som mötesplatser utan också för samhällsservice, säger Monica Eriksson.

– Digitalisering, säger Lennart Derehag. Med digitala lokaler kan vi ge människor i hela landet kul-turupplevelser och nya möjlighe-ter till kommunikation.

Ett gemensamt bekymmer är bristen på samlingslokaler i de större städerna och deras förorter.

– I förorterna har vi ett demokra-tiskt och kulturellt underskott, sä-ger Lennart Derehag. De som bor där kan inte identifiera sig med traditionellt föreningsliv.

– Men där måste vi själva vara beredda att tänka nytt, säger Olle Häggström. En samlingslokal måste inte nödvändigtvis vara en egen byggnad. Den kan vara en del av en offentlig byggnad eller ett af-färscentrum. Och föreningarna behöver inte äga lokalerna, bara driva dem. Som nya Folkets Hus i Fisksätra eller Folkets Hus i Rinke-by, mitt i offentlig bebyggelse.

Monica Eriksson berättar om möten med ungdomar i Stock-holms förorter, där det inte finns någonstans att träffas.

– De tror inte att det är sant när jag berättar om hur ungdomar på landsbygden bara kan hämta nyckeln till en egen lokal. Där våra lokaler finns mår folk bättre!

De efterlyser en dialog med kommunerna och långsiktiga pla-ner för ersättning till samlingslo-kaler.

– Vi som driver samlingsloka-ler måste bli bättre på att synlig-göra lokalernas betydelse och be-rätta för kommunens tjänstemän och politiker vad vi gör, säger Olle Häggström. – Och vad vi tänker göra, säger Lennart Derehag. Upprustning och nybyggnation kräver resurser.

www.bygdegardarna.se www.fhp.nu www.varagardar.org

Barn- och ungdomsverksamhet, förenings-

och företagsmöten, teater, dans, konst, bio,

studiecirklar, utbildning och mycket mer.

Vi har 2700 föreningsdrivna samlingslokaler i Sverige!

Barn- och ungdomsverksamhet, förenings- och företagsmöten, teater, dans, konst, bio,

studiecirklar, utbildning och mycket mer. Vi har 2700 föreningsdrivna samlingslokaler i Sverige!

2 700 dörrar till demokrati»i

Nt

er

vjU

LENNARt DEREHAG, Folkets Hus och Parker, Monica Eriksson, Bygdegårdarna, och Olle Häggström, Våra Gårdar, samarbetar ofta och gärna.

FAKtA SAMLINGSLOKAL-ORGANISAtIONER

Bygdegårdarnas Riksförbund, Våra Gårdar och Folkets Hus och Parker har tillsammans samlingslokaler i drygt 270 av landets 290 kommuner.Folkets Hus bildades 1903 och Folkets Park 1906. De slogs ihop 2000 till Fol-kets Hus och Parker och har idag ca 700 lokaler. Bygdegårdarnas Riksförbund bildades 1944 och har ca 1400 lokaler.Våra Gårdar bildades 1942 och har ca 600 lokaler.Den första IOGT-lokalen byggdes 1881 i arboga, det första Folkets Hus byggdes 1895 i Malmö, och den för-sta bygdegården, ås förbundsgård i småland,nu i Gislaveds kommun, byggdes 1919.

www.bygdegardarna.se www.fhp.nu www.varagardar.org

Barn- och ungdomsverksamhet, förenings-

och företagsmöten, teater, dans, konst, bio,

studiecirklar, utbildning och mycket mer.

Vi har 2700 föreningsdrivna samlingslokaler i Sverige!

www.fhp.nuwww.bygdegardarna.se www.varagardar.se