Kalla faktai Sirenens räddningsskola

Sid 26-27

Kalla faktai Sirenens räddningsskola

Sid 26-27

Brandman bröt armen i armbrytningSid 11

Brandman bröt armen i armbrytningSid 11

Räddningsverketbehåller fyra skolor

Sid 4-5

Räddningsverketbehåller fyra skolor

Sid 4-5

På besök i GävleSid 14-17

– och KöpenhamnSid 22-25

På besök i GävleSid 14-17

– och KöpenhamnSid 22-25

SirenenRäddningsverkets tidning

nr 72002

NyheterRäddningsverket behåller fyra skolor …………4-5

Hårda sparkrav för Räddningsverket ……………6

Olycka med kemtransport skapar oro ……………7

Brandmanna-VM sid 8-11Från kalhygge till Christchurch …………………8

Tuffaste TFA någonsin ……………………………9

Borlänges glade golfare …………………………10

Armbrytning – då bröt Mats armen ……………11

Glesbygdskonferensen ………………………12-13

På besök i Gävle sid 14-17EU-pengar ger lyft för utbildning ………………14

Förbundet kräver omvårdnad ……………………15

Carl-Olof tillbaka efter stroke ……………………16

I huv´et på räddningschefen ……………………17

Snabb enhet för ytlivräddning i Karlstad ………18

Miljökunskap snart på schemat …………………19

Engelsk räddningsskola i megaformat ……20-21

Dansk räddningstjänst sid 22-25Magnus svensk brandingenjör i Köpenhamn …22

Varför så lite nytänkande i svenska storstäder? 23

Falck – det privata alternativet …………………24

Unika resurser hos Beredskapskorpset …………25

Snart klart för Tetra – i Norge ……………………34

Sirenens räddningsskolaRäddningstjänst i kyla ………………………26-27

ErfarenheterBygglampor en brandfara……………………28-29

Ordet frittVi måste se möjligheterna ………………………30

Gamla utbildningen måste förlängas …………31

Vattendykning en självklar uppgift ……………32

Vad baseras sotningsfrister på? …………………33

Näst sistaNytt om namn, kolumn …………………………39

Sista sidanJohn Peterson lär som han lever ………………40

2 Sirenen Nr 7 • 2002

De preliminära siffrorna över döds-brandsstatistiken för första halvåret iår var klart oroväckande. 72 personer

hade omkommit i bränder. Hade denna ten-dens fortsatt skulle dödsbrandsstatistiken för2002 ha blivit ännu dystrare än fjolårets.

Dessbättre bröts trenden, men fortfarandeär antalet dödsbränder ett mycket allvarligtproblem. Räddningsverkets mål för detbrandförebyggande arbetet på detta område- att genomsnittligt under en treårsperiodkomma ner under 100 döda i bränder – ärlika väsentligt som någonsin.

Antalet dödsbränder är kalla fakta som tyd-ligt markerar att satsningen på det olycksfö-rebyggande arbetet måste bli ännu kraftful-lare och mer konkret både lokalt och cen-tralt.

Av den lägesredovisning, som vi gjort överden kommunala räddningstjänsten sedan1996, framgår att den tid som läggs ner påförebyggande arbete visserligen successivtökar, men inte i en omfattning som är accep-tabel.

Ännu inget genombrottÅr 1996 var det utslaget över landet omkringen och en halv person per kommun som äg-nade sig åt förebyggande verksamhet på hel-tid. Det sker kontinuerligt förskjutningarmot det förebyggande, men vi kan inte talaom något genombrott.

Verkets ansträngningar under det senastedecenniet att åstadkomma en tydlig föränd-ring av fokus kan med andra ord inte sägasvara framgångsrika. Kommunikationen avvårt budskap kan säkert också kritiseras förvissa brister.

För att kunna stärka och utveckla denolycksförebyggande och skadebegränsandeverksamheten krävs kunskaper om var sats-ningarna ska göras för att nå bästa effekten.Där har Räddningsverket en nyckelroll. Vårthandlingsprogram för åren 2002-2004 ärplattformen för vårt arbete.

Vi ska stödja kommunerna genom att ana-lysera verksamheter och händelser. Forsk-ning och utveckling ska ge redskap för att på-verka attityder och beteenden. Vår normgiv-ning på området är ett viktigt bidrag.

Våra allmänna råd om dels brandvarnare,dels dokumentation av brandskydd ska sti-mulera kommunerna till att agera med kraft isin förebyggande verksamhet. Räddningsver-kets ansvar är att vara pådrivande i de proces-ser som pågår centralt och på fältet. Vi kanfungera som spindel i alla de nätverk sometableras på olika nivåer.

Vissa kommuner står väl rustadeJag har själv noterat och från mina medarbe-tare fått signaler om att många kommuner idubbel bemärkelse gått ”från ord till hand-ling”, FOTH. Det är full aktivitet på förebyg-gandeområdet i en rad kommuner. Benägen-heten att förändra tycks vara hög. Atmosfä-ren är positiv och viljan att åstadkomma re-sultat verkar god.

Det mest positiva i detta arbete är denbreddning som sker på den kommunala ni-vån genom att allt fler förvaltningar enga-geras i säkerhetsarbetet. De kommunersom redan börjat tillämpa denna modellkommer att vara väl rustade när ”Lagenom skydd mot olyckor som kan föran-leda räddningsinsatser” träder ikraft.

En av de bärande tankarna i lagenär det totala kommunala deltagan-det i det förebyggande arbetet,där ett handlingsprogram anta-get av fullmäktige ska utgöragrunden för ett samlat grepp pådessa frågor.

Lärdomar av dödsbränder1999 startade verket utredning-ar av varje dödsbrand. Av dessautredningar har vi dragit värde-fulla lärdomar. Vi har bland annatkonstaterat att centrala myndighe-

ter måste samverka för att kunna bryta tren-den med det ökade antalet äldre, ensamstå-ende och alkoholiserade bland offren i döds-bränder.

Detta faktum var ett av skälen till regering-ens beslut att uppdra åt Räddningsverket attetablera det nationella centrumet för erfaren-hetsåterföring från olyckor, NCO. Där skasamlas erfarenhet och statistik från de flestamyndigheter och organisationer, som jobbarför att minska antalet olyckor totalt sett.

Den uppmärksamhet vi fick vid presenta-tionen av den första samlade svenska olycks-statistiken tyder på att det finns ett stort in-tresse för detta arbete. Problemet med fallo-lyckor kom att bli det konkreta exemplet påolyckor som inte kan lösas på annat sätt ängenom samverkan över myndighetsgränserpå central nivå och med inblandning av allaförvaltningar i kommunerna.

I kommande lagens andaI april nästa år arrangerar Räddningsverketännu en förebyggandekonferens. Vi vänder

oss som vanligt till dem som ägnar sig åt så-dan verksamhet, men kanske i ännu hö-gre grad till dem som har ansvaret.

Vi planerar i den ännu inte beslutadenya lagens anda och ser fram mot att

möta inte bara företrädare för rädd-ningstjänsten utan också för an-dra kommunala verksamheter.Ledande tjänstemän, inklusiveräddningschefer, och politiker ikommunerna bär ett gemen-samt ansvar för att frågornaom den olycksförebyggandeverksamheten får den tyngdoch genomslagskraft den krä-ver.

Christina SalomonsonGeneraldirektör,Räddningsverket

Vi måste bli kraftfullare i olycksförebyggande arbete

Innehåll

InledarenInledaren

Omslagsbilden:Foto: STEFAN AHLBOMMinus 20 grader i Bräcke,Jämtland. Räddningstjän-sten försöker rädda ett1700-tals hus. På en rädd-ningsbil frös rören tillvattenpumpen sönder.Rädningstjänst i sträng kylakräver speciella rutiner.Sirenens räddningsskola tarupp ämnet i detta nummer.

3Sirenen Nr 7 • 2002

Sluta gnäll brandmän – detkanske bara är lite grus i dojanS

å är det dags igen med enny våg av missnöjesytt-ringar från storstädernas

heltidsbrandmän. Med oregel-bundna mellanrum drabbasstörre kommuner med hel-tidsstyrkor av utomfackliga ak-tioner från en del, ofta ganskamilitanta, grupper ur brand-mannaleden. Detta är djuptolyckligt och helt onödigt. Närsedan yttringarna, som nu se-nast i våra storstäder, passerargränsen för anständigt uppträ-dande kommer självfallet enreaktion från de som blir utpe-kade som bovar och motstån-dare till de förbättringar somdessa utbrytargrupper ansersig berättigade till.

Denna reaktion kostar tid,tar kraft och riktar fokus frånuppgiften ”att förhindra olyck-or”. De stora förlorarna är där-för att finna bland den allmän-het, som vi inom räddnings-tjänsten är satta att tjäna.

Människorna får helt enkeltinte den säkerhet och trygghet,som man har rätt att kräva omsådana här aktioner får fortgåunder lång tid. Sluta därförupp med detta otyg och låt osstitta på problemet vid förhand-lingsbordet!

OB-tillägget inte för lågtVad är problemet?

Lönen är för låg? Kanskedet, men i jämförelse medmånga andra grupper inomden offentliga sektorn finnerman inget belägg för det.

”Brandmannajobbet ärunikt och kan inte jämförasmed något annat”, är ett argu-ment. Ja, det är väl rätt, men idagens samhälle finns det mas-sor av arbetsuppgifter som ärunika och just därför kommerman vid jämförelser yrkenemellan alltid in på vilka ut-bildningskrav som finns. I ensådan jämförelse hamnar hel-tidsbrandmannen långt ner påskalan.

Det finns inom den offentli-ga sektorn många med betyd-ligt längre och mer omfattandeutbildningar, men med lägrelöner. Flera av dessa har dessut-om fått betala sin utbildningsjälv genom studielån. Så är ju,hittills, inte fallet för heltids-brandmännen.

Det fasta ob-tillägget ärlågt? Det håller jag inte medom. Skiftarbetet inomräddningstjänsten uppfattas idag inte som obekvämt avmånga. Tvärt om, det är få somväljer att söka dagtjänstbefatt-ningar även om dessa erbjuderspännande uppgifter, mer ut-bildning och därigenom möj-lighet till personlig utvecklingi stor omfattning. Att ob-tilläg-get är speciellt för brandmän-nen beror på att man sedan

lång tid följer specialavtalet,den beryktade bilaga E. Den-nas tillkomst är ju betingad avdet faktum att det effektivatidsuttaget inte går att ta utfullt. Avsikten var vid uppgö-relsen 1979, då avtalet om denkortare arbetstiden 42 timmarmed tjänstgöring i delat dygnslöts, att den effektiva arbetsti-den, utom larm, skulle öka till32 timmar.

Alla vet att detta stannadevid en from förhoppning. Utta-get i dag är avsevärt lägre än så.De flesta kårer har i dag ett ef-fektivitetsuttag, fortfarandeutom larm, som ligger på 21timmar eller lägre.

Pensionsvillkoren är för då-liga? Brandmännens pensions-ålder ligger på 61 år med möj-lighet att gå vid 58 om vissakriterier uppfylls. I jämförelsemed många andra grupper ärdet en fantastisk förmån.Många inom vården med ut-slitna leder skulle vara över-lyckliga med ett sådant avtal.

Utvecklingsmöjligheternaär för dåliga? Ja, det är väl härdet ligger, problemets kärna.Man kan uppleva sin arbetssi-tuation som frustrerande dåman känner sig otillfredsställdmed att inte tillräckligt ofta fåtillämpa det man utbildat sigför att göra. Efterfrågan på detman kan och vill göra är för li-ten. Larmen är för få per capitaoch de stora insatserna sombara för ett tiotal år sedan varrätt så vanliga förekommer alltmera sällan. Riskerna är docklika stora och påkallar fortfa-

rande en hög och skärpt bered-skap. Av heltidsbrandmannenstotala tjänstgöringstid går cir-ka 3 procent åt till utryckning.

Hamnat i förmånsfällanSammantaget kan man i enjämförelse med andra offent-ligt anställda konstatera attheltidsbrandmannen snarareär att avundas än beklagas.

Hade det inte varit för allafördelar som yrket bjuder hadeväl inte så många stannat kvar.

Stor konkurrens är det ocksåbland alla som vill in i yrket.Fattas bara det med alla förde-lar som trots allt finns. Proble-met ligger snarare i detta attman inte får utlopp för helasitt kunnande och hela sitt en-gagemang i den operativa ut-ryckande delen.

När heltidsbrandmannen se-dan vill förändra sin situationoch söka andra mer utvecklan-de uppgifter går inte detta dåhan hamnat i förmånsfällan.

De flesta utvecklande möjlig-heter finns i arbetsuppgiftermed andra arbetstider och an-dra scheman. Nej, få tar steget.Man skulle ju få det sämre eko-nomiskt – särskilt de som gjortsig beroende av diverse extra-knäck under fridygnen.

Samtidigt kan det säkert kän-nas frustrerande att vilja ut-veckla sig i arbetet som brand-man, men inte kunna det pågrund av krav på andra arbets-tider. Det blir som att ha enspik i foten.

Ett lyft för yrketI det paradigmskifte vi påbör-jat finns allt fler och allt merlockande möjligheter för desom vill. Det kostar säkert påmen så märkvärdigt behöverdet inte bli att arbeta bådeoperativt och förebyggande.

Den nya utbildningen börjarredan nästa år för heltidarnaoch blir ett lyft för yrket. Enbred utbildning tillräckligt om-fattande för att tåla en jämfö-relse med de flesta andra kvali-ficerade yrkesutbildningar.

En omvänd konkurrenssitua-tion uppstår för kommunernasom måste anstränga sig för attkunna locka till sig nya välut-bildade brandmän.

Drömläge för facket Sett i detta perspektiv kommerflera av dagens anställda attuppleva att det inte längre ärsom att ha en spik i foten utanupptäcker att det kanske baraär lite grus i dojan. Drömlägesåledes för den framtida fackli-ga kampen för högre löner ochbättre utvecklingsmöjligheter.

För utomfackliga aktiviteterfinns ingen förståelse och hel-ler inget att vinna i det långaloppet. Det har tidigare aktio-ner visat. Så – sluta gnäll ochkänn efter – det sitter kanskeinte en spik i foten, det är kan-ske bara lite grus i dojan!

Claes Thorell

Välkommen att delta i ”Debatt”!Inläggen på denna sida mås-te vara undertecknade mednamn. Kontakta redaktio-nen innan du skriver. Telefon 054 - 13 51 04.Textlängd: cirka 50 maskin-skrivna rader eller omkring4 000 tecken (inklusiveblanksteg). Adress: ”De-batt”, Sirenen, L 257, 651 80Karlstad.E-post: sirenen@srv.se

Namn: Claes ThorellFödd: 1937Hemort: HelsingborgYrkesbakgrund:“Föddes” in i yrket påbrandstationer, pap-pan var brandchef.Brandingenjör 1962,tjänstgöringsorter: Es-kilstuna, Malmö, Väs-terås, Stockholm ochHelsingborg (vicechef1966-82, chef sedan -82, går i pension vidkommande årsskifte.Fritidsintressen: Ba-dar gärna (året runt).

Foto: ARNE FORSELL

DebattDebatt

Framtidens brandmänfår en bred utbildning

och den blir ett lyft för yr-ker, skriver Claes Thorell,räddningschef i Helsing-

borg. Han tycker attmånga av dagens heltids-

brandmän hamnat i enförmånsfälla och att den

är ett hinder för att ut-veckla sig i brandmanna-

rollen.

4 Nyheter Sirenen Nr 7 • 2002

Räddningsverket behållerfyra skolor – tills vidare.

Det föreslås efter en in-tern utredning.

– Ett viktigt skäl är att till-godose kundernas behov.Ska vi locka sökande till dennya utbildningen underlät-tar det om vi finns på flerplatser, säger generaldirek-tör Christina Salomonson.Räddningsverket hade ett rege-ringsuppdrag att redovisa måloch uppdrag för det nya utbild-ningscentrum som bildas 1 ja-nuari.

Verket valde en extern persontill den interna utredningen,förra landstingsdirektören Be-rit Rollén.

Hon föreslog att verket skullebehålla alla skolorna, bland an-nat därför att det på kort siktinte är någon besparing attstänga en skola.

– Huvuddragen i utredning-en ligger till grund för vårt för-slag till regeringen.

Men Rollén föreslog också attden nya grundutbildningenskulle startas på två skolor, dengamla slutföras på två andra.

Det förslaget nappade inteRäddningsverket på – främstmed tanke på närhet till skolanför presumtiva elever.

– Vårt huvudalternativ är attvi vill satsa på att behålla sko-lorna. Men en förutsättning föratt det ska fungera är att vi fårner kostnaderna. Det medförhårda krav på effektiviseringoch rationalisering.

Viss överkapacitetSkolorna har överkapacitet ivissa avseenden, men när detgäller undervisningslokaleroch speciell lärarkompetensberäknas samtliga resurser be-hövas. Nedläggning av en skolaanses i nuläget därför inte somett alternativ, eftersom detskulle kapa resurserna raktöver med 25 procent.

För rationalisering föreslås istället att skolorna lämnar överöverflödiga resurser – kan varautrustning, lokaler och perso-nal – till verket centralt som fårhantera nedskärningarna.

– Skolorna ska inte behöva

ägna sig både åt att utveckladen nya utbildningen och sam-tidigt avveckla andra delar.

Avveckling kostar och Rädd-ningsverket hoppas på fortsattomställningsbidrag, på sammasätt som gällt när civilpliktsut-bildningen minskats från 3 000till 300 elever om året.

Men Räddningsverket skaockså närmare utreda effektenav att stänga en skola innanmer övergripande beslut omframtiden tas.

– Ett reservalternativ för ännusämre tider. Under senare de-

len av nästa år hoppas vi vararedo för ett långsiktigt beslut.

Kraftig ökning?Det finns en prognos som talarför att utbildningsdagarnaökar med 50 procent fram till2005. Prognosen förutsätterfullt hus på den nya tvååriga ut-bildningen, med intagning av150 elever varje termin.

Men hur tillströmningen tillutbildningen blir och hur denfördelas mellan skolorna vetingen, ansökningstiden förhöstterminen 2003 går inte ut

förrän sista mars.Prognosen säger också, att

om inte åtgärder vidtas så sak-nas 10 miljoner kronor för ut-bildningen 2003, 57 miljoner2004 och 64 miljoner 2005.

Andra förslag som diskuterasär:

Kommunala avgifter för ut-bildning av deltidsbrandmänoch den gamla utbildningen avheltidsbrandmän tills den för-svinner.

– Vi betalar hela kostnadenför deltidsbrandmännen un-der grundutbildningen, även

deras löner. Vi vill visa att dethär är en utgift som staten haroch få en diskussion om kost-nadsfördelning mellan statenoch kommunerna.

Berit Rollén föreslår att admi-nistrationen i Skövde och Ro-sersberg slås samman med sätei Skövde.

– Det är intressant att se påmöjliga allianser, kommente-rar Christina Salomonson.

PER LARSSON

Hårda besparingskrav

Fyra skolor behålls – tills vi

Här är ett axplock av syn-punkter och förslag ur ut-redningen ”Översyn avRäddningsverkets skolorsorganisation och dimensio-nering”.

Förslagen och synpunkternaär utredaren Berit Rolléns. Detenda Räddningsverket tagitställning till är att tills vidarefortsätta satsa på fyra skolor

och att samtliga ska bedrivagrundutbildning.

Utredningen om skolorna:■ Skövde är den mest effekti-

va skolan enligt flera produkti-vitetsmått.

■ Rosersberg och Sandö är deminst effektiva skolorna. Av re-gionalpolitiska skäl förefallerdet meningslöst att föreslå enstängning av Sandö.

■ Rosersberg har den största

försäljningen av utbildning påmarknaden och kan också ta utde högsta priserna.

■ Revinge har bra lokaler ochstor närhet mellan olika delar,tillgång till akademisk kompe-tens genom samarbete medLunds universitet.

Utredningens förslag:■ Fyra skolor behålls till 2005

med vissa strukturförändring-ar. Senast i juli 2004 tas ställ-

ning till om stängning av nå-gon skola blir nödvändig efter2005. Det kan bli aktuellt meden tidigare stängning om storaförluster uppstår under 2003.

■ Skapa Räddningsverketsskola ”Nord”, ”Mitt” och ”Syd”.”Mitt” finns på två platser –Skövde och Rosersberg – mensom en administrativ enhetmed ansvaret i Skövde.

■ Om en skola ska stängas an-

ser utredningen att valet stårmellan Rosersberg och Re-vinge.

■ Långsiktigt söker sig Cen-trum (ombildningen av Rädd-ningsverkets utbildningsavdel-ning) fram till den bästa fördel-ningen av utbildningen överlandet med hänsyn till kostna-der, elever och marknad.

Utredningen om ekonomi:■ Skolorna måste själva få an-

Utredaren föreslår Räddningsverkets skola Nord, Mitt

5NyheterSirenen Nr 7 • 2002

– Det krävs elev- ochkundorientering. Det är denviktigaste frågan, säger Ken-nie Thörn skolchef på Ro-sersberg.

Berit Rolléns utredning slårganska hårt mot Rosersberg,och Thörn gillar den inte:

– Utredningen var olyckligfrån början till slut. Det finnsingen koppling mellan före-slagna åtgärder och resultat-räkning. En utredning som tarfasta på ett år, lösryckt från deuppdrag som långsiktigt lagtsut, är inte rättvisande.

Räddningsverket nappadeinte på utredningens förslagom den nya utbildningen påtvå skolor, utan väljer att köraden på alla fyra. Livsviktigt, an-ser Thörn.

– Risken är annars att pre-sumtiva elever väljer andra ut-bildningar på andra högsko-lor, och i framtiden att vår ut-bildning splittras och tas överav andra skolor där vi inte hargeografisk täckning.

Men omdet inte ärekonomiskthållbart medfyra skolor?

– Då fårman skäraner till treoch se vilkaskolor somger bäst effekt för kunderna.Men ska vi ha fyra skolor, då skavi ha fyra hela skolor med spe-cialisering av kompetens somkommer hela organisationentill godo.

Anser felaktigtUtredningen säger att Rosers-berg är dyrt att driva, gick medkraftigt minus senaste räken-skapsåret och dessutom stårinför renoveringsbehov. Thörnanser att de ekonomiska ställ-ningstagandena är både felak-tiga och för kortsiktiga.

– På två år, från 1997 till 1999,ökade vi utbildningsvolymenmed över 100 procent närpliktutbildningen växte kraf-

tigt. Vi fick bygga upp verk-samhet på Almnäs för att fåplats med alla elever, anställafolk med mera. Nu har pliktut-bildningen skurits ner likasnabbt, men det går inte likasnabbt att avveckla verksamhe-ten. Vi har ändå tagit bort kost-nader på 35 miljoner kronor desenaste tre åren. Rolléns eko-nomiska översyn har gjortsöver ett år, men det blir interättvisande när verksamhetensvänger så här.

Kennie Thörn anser inteminst att Rosersbergs place-ring på kartan gör skolan oer-hört viktig.

– Det finns 3,6 miljoner invå-nare i vårt upptagningsområ-de. 39 procent av dagens hel-tidsbrandmän bor här. Jag trorinte ungdomar i Stockholmoch Mälardalen väljer Rädd-ningsverkets utbildning omdet är för långt till skolan.Räddningstjänsterna i regio-nen kan få betydligt större re-kryteringsproblem än nu.

– Jag tycker det är bra att vikör vidare med fyra skoloroch försöker göra något vet-tigt av det vi har. Samtidigtmåste vi någon gång kom-ma till ett mer definitivt be-slut om framtiden, sägerSkövdes skolchef C-G Karls-son.

Han anser också att när fyraskolor ska finnas, då ska de all-männa utbildningarna ge-nomföras på samtliga.

– Dels för att närheten är vik-tig för de som utbildas, dels föratt räddningstjänsterna i ett”skoltomt” område skulle kun-na få rekryteringsproblem. Deskulle då bli tvungna att finnaandra vägar för sin personal-försörjning vilket skulle kunnaäventyra hela utbildningsre-formen.

Är det risk för fyra någotsämre skolor om man skaskära ner lite hos samtliga för

att nå spar-målen, istäl-let för tre braom en skolaläggs ner?

– Skraparman på ytanen längre tidså kan det bliså. Att peng-arna inte räcker kan iblandbero på att det man vill ha ärför dyrt, ibland på att man harför lite pengar. Vid skolan upp-lever vi att det handlar om detsenare nu

Skövde är enligt utredningenmönsterskolan av de fyra närdet gäller att sköta ekonomin.Det finns de som är kritiska tillhur de ekonomiska samman-ställningarna gjorts.

–-Jag tror att undersökning-en speglar verkligheten detvalda året ganska bra. Tvivlarehar räknat om – men kommittill ungefär samma resultat. Ef-

tersom det är ekonomin som ärdet primära problemet har Be-rit Rollén självklart koncentre-rat sig på den. När det gäller ut-bildningsorganisationen finnsdet en rad andra faktorer att tahänsyn till – men får vi inte ba-lans i ekonomin hjälper detinte vilka andra hänsyn vi villta.

Hur ser du på förslagetmedSkövde och Rosersbergsom en administrativ enhetmed säte i Skövde?

– En utökad samordningmellan skolorna kan vara enframkomlig väg på sikt. OmRosersberg blir en skola medmest stabs- och ledningsut-bildning kan det nog finnassamordningsvinster att göra.Ska den omfattande verksam-het som bedrivs vid båda sko-lorna i dag fortsätta ungefärsom vanligt är jag tveksam.

– Det hade varit bättre attvara mer resolut redan nuoch gå fram med förslag omtre skolor. Det hade gettbättre möjligheter att drivaverksamheten med hög kva-lité med de ekonomiska för-utsättningar vi har nu, sägerSandös skolchef Rune Mo-berg.

Han anser att mycket i Rollénsutredning är intressant och an-vändbart, men att hon inteträffat rätt i allt och att de eko-nomiska analyserna måste gö-ras bättre.

– Det går att ha åsikter ommycket. Samtidigt ska vi kom-

ma ihåg att vi själva inomRäddningsverket försökt i fleraår utan att komma fram till nå-got konkret.

Därför ser Moberg tre skolor,med utredningens indelningnord, mitt och syd, som etthandfast förslag att arbeta vi-dare med.

– Största faran nu är att vimåste ändra oss senare av eko-nomiska skäl, att en skola för-svinner om något år. Då har vilurat en del av eleverna. Menjag kan förstå att man vill er-bjuda fyra skolor och accepte-rar förslaget. För jag tycker ock-så det är riktigt att det ska varahög tillgänglighet för de all-

männa kurser-na.

Mobergs ar-gument för treskolor är hö-gre utbild-ningskvalité.

– Folk skakänna till vårautbildningar

för att vi är bra, inte för att de ärtvingade att gå hos oss. Upp-står andra utbildningsalterna-tiv ska eleverna ändå väljaRäddningsverket i första hand.

— Måste någon gång komma till beslut

— Förslag om tre skolor mer resolut

— Ytligaslutsatser

– Olyckligt från början till slut

dare

– Med tanke på vår om-värld känns det rätt attRäddningsverket går vi-dare med fyra skolor, sä-ger Revinges skolchef PerWidlundh.Han fickreaktionernär Rollénsförslag omatt inled-ningsviserbjudaden nya ut-bildningenendast iSandö ochRosersberg, blev bekant.

– Räddningstjänsterna iSkåne undrade hur Rädd-ningsverket tänkte och hurde skulle kunna rekryterabrandmän i framtiden.

Widlundh tycker att ut-redningen är lite tunn.

– Det känns som det inteinte getts tillräckligt med tidför det man ville utreda.Slutsatserna blir lite ytliga.Jag reagerar på hur man ut-talar sig om skolornas effek-tivitet. Och när Revinge ochRosersberg ansågs liggasämst till vid en nedlägg-ning så tittade man bara påhyresavtalen, inte på vad viutför. Jag är glad att ned-läggningsstämpeln är bortanu.

Större ekonomiskt ansvarför skolorna och att drivaverksamheten mer affärs-mässigt tycker Widlundh ärhelt okej.

– Det är bra om skolornatydligare kan påverka intäk-ter och utgifter. Men vi vetännu inte vilka konsekven-ser föreslagna sparåtgärderfår och om de är tillräckliga.

Rune Moberg

C-G Karlsson

Kennie Thörn

Per Widlundh

Synpunkterfrån skolcheferna”Översyn av Räddnings-

verkets skolors organi-

sation och dimensione-

ring” heter den interna

utredning som Berit

Rollén gjort på uppdrag

av Räddningsverket.

Sirenen har låtit de

fyra skolcheferna i Re-

vinge, Rosersberg,

Sandö och Skövde kom-

mentera utredningen.

Foto: MICKE SÖRENSENRäddningsverkets fyra skolorfår leva vidare, åtminstone tillsvidare. En mer genomgripandeutredning ska nu göras ochnästa höst hoppas verket vararedo för ett mer långsiktigt be-slut om utbildningsanläggning-arna.

Läs på nätetRäddningsverkets svar på re-geringsuppdraget att redovi-sa mål och uppdrag för nyautbildningscentrum finns attläsa på nätet (www.srv.se)

Där finns också en sam-manfattning av Berit Rollénsutredning, som låg till grundför svaret till regeringen.

svar för sina totala kostnaderoch intäkter.

■ Skolorna erbjuds att över-lämna överflödiga resurser,och därmed ansvaret för lång-siktiga kostnader de ej kan på-verka, till verket centralt för av-veckling.

och Syd

6

Räddningsverket begärde49 miljoner kronor extra ibudget för att klara utökadverksamhet.

Men istället blir det enanslagsminskning för 2003jämfört med 2002.Det är framförallt utbildnings-reformen som kostar pengar.Räddningsverket begärde 30miljoner för att genomföraden nya utbildningen.

– Preliminärt har vi omförde-lat 19 miljoner kronor inomverket. Resten klarar vi inte, sä-ger stabschef Ulrica Johans-son.

Övriga extra pengar somRäddningsverket begärde,men inte fick, avsåg satsningarpå det nationella centrumet iKarlskoga, varningsmottagarei hemmet till boende närakärnkraftverk, EU och humani-tär minröjning.

Inget utrymmeSå här ser anslaget i budget-propositionen ut i grova drag:

■ För utgiftsposten skyddmot olyckor, som egentligenrör allt utom krigsräddnings-tjänsten, får Räddningsverket657,2 miljoner kronor.

För 2002 var anslaget 641,miljoner. I det kommande an-slaget finns en ny post på 12miljoner som Räddningsver-ket direkt ska förmedla vidareSvenska livräddningssällska-pet och Brandförsvarsföre-ningen som bidrag. Därmedhandlar det i stort om sammasumma pengar.

– Det ger inget utrymme förkostnadsökningar, vilket inne-bär att anslaget i praktiken ären minskning, säger Ulrica Jo-hansson.

■ Anslaget för landets helacivila försvar ligger totalt på1,9 miljarder. Hur mycket avdet som Räddningsverket fårär inte klart. Verket begärde455 miljoner kronor.

– Vi tror själva att det sjunkermed 15-20 miljoner.

Verksamheten inom civiltförsvar handlar för Räddnings-verket i huvudsak om civil-pliktsutbildning, skyddsrum,räddningscentraler och mate-rielförsörjning.

Begärde 49 miljonerextra – ficknedskärning

Packa Räddningsverketskappsäck.

Men vad ska man packamed?

– Myndighetsrollen kan vialdrig prioritera bort. Stödettill kommunerna och andramåste utgå från behoven,säger Räddningsverketsöverdirektör Lars Hedström.

Nya verksamheter har tillkom-mit. Penningpåsen från rege-ringen har dock inte blivit stör-re.

Räddningsverket måste nu-mera vända på slantarna. Ochdet ställer krav på hela myndig-heten.

– Konsekvensen är att Rädd-ningsverket måste och kom-mer att förändras. Vi tvingasprioritera hårdare, säger Hed-ström.

Och vad ska då prioriteras?– Vi måste ha en dialog med

kommuner och andra så att vi

gör rätt saker. Tidigare har viofta hamnat i interna processeri stället för att ta reda på kund-nyttan.

En verksamhet – en påseEtt budskap är därmed: bättrefokus på vad kommunerna villha.

Ett annat budskap är: Rädd-ningsverket måste se mer tillhelhet, samordning och tvär-sektoriellt arbete.

– Vi ska ha en verksamhet i enpåse. Vi måste ha en mer ge-mensam inriktning och foku-sera på strategiskt valda områ-den. Det är en förändring somredan är på gång. Ett exempelär utvecklingsverksamheten.Den måste ske samordnat isamverkan med våra avnäma-re, utgå från behov av stöd ochutveckling i en mycket hårdareprioritering. Vi har genomförtdet med forskningen.

Hårdare prioriteringar inne-

bär en totalöversyn av verk-samheten.

Vad händer?– Vi håller på med verksam-

hetsplaneringen. Redan nästaår kommer en neddragning avutvecklingsstöd, krigsanslagetoch framförallt omställningenav skolor att märkas. De storaförändringarna kommer under2004, dels inom utbildnings-verksamheten och dels genomen omorganisation, eller hellreuttryckt en organisationsut-veckling, för verket som helhet.

Är det en lösning att bortviss verksamhet?

– Vi måste ta bort viss verk-samhet. Men jag har i dag ingetsvar på vad.

Kommer Räddningsverketatt göra sig av med personal?

– Ja, med all sannolikhet bådei Karlstad och inom utbild-ningen. Eftersom vi måste göraförändringar är det lika bra attbörja så tidigt som möjligt.

Men vi behöver både gasa ochbromsa, utveckla och avvecklasamtidigt.

KärnverksamheterDet pratas ofta om att Rädd-ningsverket ska prioriterakärnverksamheterna. Men vil-ka de är finns det olika uppfatt-ningar om.

Lars Hedström listar tre kärn-verksamheter:

■ Normgivning och rådgiv-ning för frågor inom rädd-ningstjänst, transporter av far-ligt gods samt brandfarliga ochexplosiva varor.

■ Tillsynsverksamheten.■ Utbildningen.– Dessa uppgifter är vi som

förvaltningsmyndighet ålagda.Samtidigt måste vi våga satsasom i Tvärsäkerhetsprojektet.

Annars är egentligen ingetheligt när Räddningsverket skase över verksamheten.

PER LARSSON

Vilken riktning väljerRäddningsverket?

Sparkrav kräver förändring

Foto: JOHAN EKLUNDUtbildning, som här på skolan i Skövde, är en av Räddningsverkets prioriterade verksamheter. Men vilken riktning stakas ut i övrigt närpengarna inte längre räcker till allt?

Centrum för risk- och säker-hetsutbildning finns på markna-den.

1 januari ombildas Räddnings-verkets utbildningsorganisationtill detta Centrum. Men kurska-talogen finns redan, den som ti-digare hetat Räddningsverketsutbildningskatalog.

Centrum planerar att breddautbudet och erbjuder 2003 föl-

jande nyheter i kursfloran:■ Marint oljeskadeskydd, en

grundkurs och en fördjupning.■ Testledarutbildning för

räddningstjänsten.■ Kurs för rökdykarledare.■ Skärsläckning.■ Tillstånd, hantering av

brandfarlig vara.■ Tillsyn av bensinstationer

och liknande objekt.

Den tidigare kursen Påbygg-nad ledning och stabstjänst hardelats upp i två, en för ledningoch en för stabstjänst.

Kurskatalogen är gratis ochkan beställas på adress: Rädd-ningsverkets publikationsser-vice, L124, 651 80 Karlstad.

Fax 054-13 56 05, e-post: publikationsservice@srv.se

Best nr: U40-311/02. Cent

rum

sför

sta

kurs

kata

log

Centrum dyker upp – med nya kurser

7NyheterSirenen Nr 7 • 2002

Leni Björklund ny försvarsministerLeni Bjöklund, 58, är vår första kvinnliga försvarsminister. Hontillträdde 4 november och har närmast varit generalsekreterarei Svenska kyrkan

– Leni Björklund svarar upp mot de höga krav som måste stäl-las på en försvarsminister. Hon har en mycket lång erfarenhetinom politiken, förvaltningen och nu senast som generalsekre-terare i Svenska kyrkan. Jag är glad över att Leni Björklund harpåtagit sig det stora ansvaret som försvarsminister, säger stats-minister Göran Persson.

Björklund började sin yrkeskarriär som forskningsassistent vidlärarhögskolan i Stockholm (1969-71). Därefter har hon jobbatsom folkbildningskonsulent vid Skolöverstyrelsen (1971-74),expert vid Utbildningsdepartementets kulturenhet (1974-76),kommunalråd i Järfälla (1977-79), landstingsråd i Stockholmsläns landsting (1980-89), VD för Spri, Hälso- och sjukvårdensplanerings – och rationaliseringsinstitut i Stockholm (1989-99)generalsekreterare i Svenska kyrkan 1999-2002.

Arbogas brandmän stoppade ronderingsuppdragPolitikerna i Arboga tog beslut att brandmän skulle utföra ron-dering ute på stan. Anledningen var att folk kände sig otryggaute på kvällarna.

Uppdraget skulle ha startats fredag 19 oktober, men dagen in-nan förklarade brandmännen att de vägrade utföra uppdraget.

Brandmännen vill ha klarlagt om det verkligen hör till derasuppgifter.

Kommunal har lagt ett tolkningsföreträde, vilket enligt med-bestämmandelagen innebär att arbetstagarens uppfattning gäl-ler till dess att tvisten slutligt har prövats. Därmed är uppgiftenstoppad.

– Vi ska ha en förhandling med kommunen, löses det inte dåkan frågan komma att prövas juridiskt och domen bli prejudice-rande, säger Per Svanström, fackombud på räddningstjänsten.

Enligt Svanström protesterade brandmännen hårt när politi-kerna pratade om partiellt väktaruppdrag och väktarutbildning.

– Nu kallas det rondering.Arboga har fyra heltidanställda i varje skift. Två av dem ska på

rondering tre timmar varje kväll, har politikerna tänkt.– Vi utför redan kontroll av kommunens fastigheter en timme

varje kväll, att dörrar är låsta, ljus släckta med mera. Det skullealltså bli två extra timmar. Vi är inte ovilliga att visa oss på stan,men då vill vi få det behovsprövat. Vi tror inte behovet finns sjudagar i veckan, ofta är det tomt på stan efter klockan åtta påkvällen.

Men just nu gäller frågan om det ingår i en brandmans arbets-uppgifter att åka runt i någon form av väktar- eller ronderings-uppdrag.

Nya brandklasser i BBRNya europeiska brandklasser och skärpta krav på väggars ytskikti vissa samlingslokaler.

Det är några nyheter i Boverkets byggregler (BBR) om brand-skydd som började gälla 1 oktober.

Skälet till nya brandregler är främst att svenska regler ska an-passas till europeiska brandklasser för material och ytskikt. Debegrepp som införs inom EU är gemensamma men säkerhetenbestäms fortfarande av varje medlemsland. Boverket har i hu-vudsak behållit den säkerhetsnivå vi har idag men med vissa jus-teringar.

Boverket har identifierat vilka typer av byggnader där brand-skyddet bör verifieras analytiskt, exempelvis genom beräkning-ar och riskanalyser. Det gäller främst stora samlingslokaler. Detkan också vara idrottsarenor, större affärsgallerior, mycket högabyggnader, komplexa byggnader som sjukhus och byggnaderunder mark.

De nya byggreglerna (BBR) kan beställas från Boverkets publi-kationsservice. Fax: 0455-819 27 eller e-post: publikationsser-vice@boverket.se. De finns även på Boverkets hemsida:www.boverket.se

Dags att söka brandutredarkursVårens kurs för brandutredare hålls i Revinge 24 mars-11 april.

Kursen genomförs i samarbete med SKL (Statens kriminaltek-niska laboratorium) och Polishögskolan och vänder sig främsttill polistekniker. Kommunal räddningstjänst disponerar tio avde totalt 30 platserna och kursen är lämplig förde som gåttRäddningsverkets utbildning i förebyggande åtgärder motbrand, för brandmästare och brandingenjörer.

Kursinnehåll och anmälningsblankett finns i nya kurskatalo-gen (se föregående sida).

En lastbil med 23 ton mono-klorättikssyra körde av vä-gen och välte.

Tankarna höll – fara förläckage fanns inte. Men detblev ändå en stor riksnyhet.

– När kem är inblandatoch ju konstigare namnet är,desto större blir det medialaintresset, säger Lars Wendelvid räddningstjänsten i Karl-stad.

Lastbilen skar ner i diket frånriksväg 45 mellan Säffle ochGrums tidigt på söndagen 6oktober. Chauffören klaradesig med lättare skador. Lyck-ligtvis var det egentligen detallvarligaste som hände.

Tankarna höll för smällen. Men om inte..? Frågan är in-

tressant.Monoklorättikssyra är i sig

ett mycket farligt ämne. Direkt-kontakt med huden kan varadödande. Ämnet kan antändasvid 126 grader och bilda explo-siv blandning vid kontakt medmetaller. Däremot är ämnet isig varken brännbart eller ex-plosivt, det är heller inte lätt-flyktigt.

Ett läckage hade, på grund avden höga surhetsgraden, dö-dat växtlighet, men ämnet

hade så småningom brutits nerpå naturlig väg.

Därför fick lastbilen ligga därden låg.

– Situationen gav oss tid attforma rätt beslut, säger rädd-ningsledaren Lars-GunnarStrandberg.

Tidigt avblåstRäddningstjänsten hade dockstörsta möjliga beredskap, tilldess att experter från Akzo No-bel, som ägde lasten, hade be-siktat tankarna.

På eftermiddagen var rädd-ningstjänsten avblåst. Ett vakt-bolag tog över bevakningen.

– Vi ägde inte problemetlängre. Men från Akzo Nobelvar de måna om samförståndmed oss. Det tycker jag är bra.

Det första beslut som togs varatt bärga fordonet när mono-klorättikssyran stelnat. Två da-gar senare omprövades beslu-tet eftersom det skulle ta läng-re tid för syran att stelna änman först trott. Läktring till an-nat fordon genomfördes påonsdagen, tre dagar efterolyckan.

För räddningstjänsten blevdet som först lät mycket allvar-ligt en beskedlig insats.

– Men jag är glad att vi drog

på stort från början. Det är lät-tare att göra det och sedan av-beställa, än att hamna i bak-vatten, säger Strandberg.

Inget att sägaDet största trycket på rädd-ningstjänsten kom från mass-media.

– Problemet var att vi egentli-gen inte hade något att säga,inget hade ju hänt. Men detblev många frågor ”om”. Defrågorna valde vi att direkthänvisa till Räddningsverket,säger Lars Wendel.

Wendel släppte in fotograferpå det avspärrade området vidmiddagstid på söndagen, vil-ket var uppskattat.

– Vi poängterade också förindustrin att det, för att undvi-ka oro, var viktigt att inte hållain med varför de ändrade be-slutet om hur lasten skulle bär-gas och när det skulle ske.

PER LARSSON

Fotnot: Monoklorättikssyra, an-vänds i växtskyddsmedel, färg-ämnen och hårvårdsprodukter.Används även som bindemedeli läkemedel och mat. Akzo No-bel i Skoghall levererar 600-800ton i veckan till kunder.

Vad kunde hänt?

Oro efter olycka medkemtransport

92 människor dog i 83 bränderunder de tre första kvartalen iår.

Det är en minskning med femjämfört med samma tidpunktförra året.

Minskning? Var vi inte på vägmot negativa rekordsiffror, un-drar den påläste med gott min-ne.

Jo, men dels har siffrorna vikitdet senaste kvartalet och delshar uppgifter från i våras korri-gerats. Rättsmedicinska under-sökningar har visat att någrainte omkom av branden utanav andra orsaker.

81 personer omkom i 72 bo-stadsbränder. I de flesta fallensaknades någon form av brand-varnare. I 13 fall fanns funge-rande brandvarnare, Vanligt ide fallen är att branden startat ide egna kläderna.

månad dödsbränder omkomna kvinnor män

januari 12 12 4 8februari 9 11 4 7mars 16 19 7 12april 10 10 2 8maj 9 11 2 9juni 5 5 3 2juli 5 5 3 2augusti 6 7 1 6september 7 8 2 6totalt 83 92 26 66

ålder män/kvinnor1-6 år 0/0

7-17 år 2/118-24 år 3/125-44 år 10/345-64 år 25/865-79 år 15/380- 11/10Totalt 66/26

larm bränder dödaInget larm 38 43Brandvarnare, fungerade inte 11 15Brandvarnare, fungerade 13 13uppgift saknas 10 10

Dödsbränder jan-sep 2002

Döda i bränder minskar

Billig livförsäkring.

8 World Firefighters Games Sirenen Nr 7 • 2002

I två år har de tränat, huggitjulgranar, bränt kalhyggenoch skottat snö. Sista veckani oktober var de framme vidmålet för sitt slit: VM förbrandmän i Christchurch påNya Zeeland.

Egentligen bara ett delmål, förnästan lika viktigt som tävling-arna är den semester – ofta medfamiljen – som de flesta passarpå att ta i samband med VM:et.Från Nya Zeeland är det näratill Australien och Söderhavetoch på ditvägen eller hemvä-gen kan man stanna i Thailandeller USA.Brandmanna-VM, eller WorldFirefighter Games, arrangerasvartannat år sedan 1990. ÅretsVM, som alltså var det sjunde,hade undertiteln Memorial Ga-mes med anledning av attack-en mot World Trade Center dåöver 343 amerikanska brand-män omkom.

90 kilo tung dockaFörutom alla vanliga sportertävlas det i allt från djuphavs-fiske till poker. Den tyngsta ochmest prestigefyllda grenen ärToughest Firefighter Alive, därdet gäller att på tid klara enstenhård hinderbana med mo-ment från yrket som att rullaslang, resa stegar och släpa en80-90 kilo tung docka.

Arrangörerna hade hoppatspå omkring 5 000 tävlandemen det kom ”bara” 2 000. Sä-kert beroende på att spelenmed relativt kort varsel flytta-des från Brisbane i Australientill Nya Zeeland. Detta ledde tillen mängd svenska avhopp mentrots det var den svenska trup-pen en av de större bakomvärdlandet och Australien. Deflesta i truppen kommer frånBorlänge och Gällivare sombåda finansierar resan via ge-mensamma extraknäck.

Alla VM sedan 1992Brandmän från Gällivare hardeltagit i alla VM sedan Las Ve-gas 1992 och den här gångendeltog ett tiotal. För deras delär den stora inkomskällan hyg-gesbränningar åt Stora, men deskottar även snö och hugger300-400 julgranar. Nyblivneräddningschefen Kjell Ragne-stam följde sina mannars täv-lande på plats och ser positivtpå allt arbete som läggs ner.

– Kåren jobbar mot ett ge-mensamt mål och det ökarsammanhållningen. Gängethemma håller på och huggerjulgranar just nu.

Ett tiotal deltidare från Lek-sand gjorde sitt första VM. Deställde upp i softball, en ”snäll-variant” av baseball med störreboll samtidigt som kastarenbara får kasta underarmskast.Sportsligt gick det kanske inte

som de hoppats men mersmakgav det.

– Det blir Sheffield om två år,säger Patrik Blomqvist.

Liksom Borlänge och Gälliva-

re har de finansierat resan ge-mensamt. Förutom att de eldatgräs och hus har de vår ochhöst annonserat i lokaltidning-en och erbjudit sig att byta till

sommar respektive vinterdäck.– Vi tog 150 kronor och vad

folk det kom. De satt kvar i bi-larna medan vi bytte, berättarMats Brolin.

Nästan en halv miljonStörsta svenska gänget komfrån Borlänge, 21 aktiva ochsammanlagt var de över 40 per-soner. Borlängekillarna harjobbat stenhårt för att få peng-ar till VM-resan och en drömse-mester i Söderhavet.

De har bland annat eldat kå-kar åt SSAB, målat liftstolpar

och ställt in skidbindningar åten alpinklubb, sålt annonserför lokaltidningen och rest tältåt O-ringen. För att komma lossfem-sex veckor har de bytt skiftoch jobbat åt sina kollegor helasommaren.

– Fy f-n vad vi har slitit du,ända in i det sista. En halvtim-me före tåget skulle gå stod jagi duschen, jag glömde hälftenav vad jag skulle ha med mig,säger Leif Jönsson.

Så har det också gett resultat,tillsammans fick de ihop fan-tastiska 490 000 kronor.

Högg och skottade sig till VM

Brandmän från New York var speciellt inbjudna för att delta vid invigningen av en minnespark som byggts utanför huvudbrandstationen iChristchurch. Monumentet är byggt av stålbalkar från ett av World Trade Centers torn.

Maorier, Nya Zeelands ursprungsinvånare, framträdde både vid in-vigningsceremonin och senare under veckan i VM-byn.

Den svenska truppen var en av största efter värdlandet och Australien.

Efter 11 september-attentatet är brandmän från New York hjältarvart de än kommer. Alla vill bli fotograferade tillsammans med dem.

9World Firefighters GamesSirenen Nr 7 • 2002

Tävlingen i Christchurch omvem som är världens tuffas-te brandman, Toughest Fire-fighter Alive (TFA), blev kan-ske den hårdaste någonsin.

Många tvingades brytaoch det som tog knäcken påde flesta var den 90 kilotunga dockan som skullesläpas 90 långa meter på as-falt.

Flera av de tävlande var så ut-tröttade att de spydde ellermed nöd klarade passera mål-linjen. En av dem som tvinga-des bryta var storfavoriten,Darryl Ray från Australien, somutsetts till världens tuffastebrandman de två senasteVM:en. Han är mer eller mindreproffs med egen TFA-banahemma och en stor tävlings-stab som följer honom när hantävlar. Trots det blev dockanblev för mycket även för ho-nom. Efter att ha krupit i mål idet momentet gav han upp, to-talt utmattad.Flera av svenskarna hade dra-gits med förkylningar veckaninnan tävlingarna och kundeinte göra sig själva full rättvisa.

En av dem var Sveriges hopp Li-nus Pråme, Malmö. Trots detgjorde han en mycket bra täv-

ling och tog en bronsmedalj,bara en futtig sekund från sil-vret. I Paris för två år sedan ar

han trea i klassen och sexa to-talt.

– Jag missade lite i slangrull-

ningen. Trapplöpningen ärnormalt min starka sida menpå grund av förkylningen kun-de jag inte hämta in något där.Trots allt känns det som jaggjort vad jag kunnat, säger enganska nöjd Linus Pråme efteratt rusat upp de 24 våningarnapå drygt två minuter.

Mör i benenGällivare har varit framgångs-rikt i TFA, där Kurt Joanson tidi-gare tagit två guld och TomasPudas ett silver. Ingen av demvar med i Christchurch. I ställetfick Sigge Matti försvara Gälli-vares färger i klassen 50 +. I lik-het med Linus Pråme var haninte riktigt återställd efter enförkylning. Dessutom var dethans första TFA och efteråt varhan trött men nöjd över att haklarat den tuffa banan.

– Jag är mör i benen måste jagsäga. Styrkan har jag men jagmåste träna mer kondition.

Även Mikael Gruber, Käv-linge, gjorde sin första TFA iklassen 35-39 år, och som hangjorde det. Sjua i sin klass påden mycket gångbara tiden13.17.

Mikael Gruber, Kävlinge, gjorde en kanoninsats i sitt första TFA.Den 90 kilo tunga dockan släpade han de 90 metrarna utan störreproblem. Han blev sjua i sin klass 35-39 år på den fina tiden 13.17.

Linus Pråme, Malmö, blev bäste svensk i tävlingen Toughest Firefighter Alive med en bronsmedalj iklassen 31-34 år. Med tiden 10.20 var han bara en snöplig sekund från silvret. Åt segraren Scott Gamblefanns inget att göra, han vann överlägset på tiden 9.29.

”Världens tuffaste” gav upp

Sigge Matti, Gällivare, hade en svår uppgift när han skulle försvara Gällivares tidigare framgångar itävlingen om världens tuffaste brandman. Det var hans första TFA och har var efteråt nöjd med sinsjundeplats i klassen 50+.

10 Sirenen Nr 7 • 2002

Borlänge hade största trup-pen och tog också flest me-daljer, elva stycken.

Bowlaren Leif Jansson sva-rade för fyra av dem.Hans medaljskörd genom årenär så omfattande att han tappaträkningen. Kanske inte så över-raskande med tanke på att hanspelar elitbowling i Domnar-vets BS.Den här gången var han docknära att göra något speciellt.Han började nämligen medelva strike på raken och närhan skulle spela sista klotet var

det dödstyst i hallen. Alla följ-de honom. Tyvärr blev det ensjua men ändå det femte bästaresultatet i hallen någonsin.

– Svensk bowling håller höginternationell klass och det ärroligt att få visa upp det, sägerLeif Jansson.

Leif Jansson har kanske blivitlite blasé när det gäller guld-medaljer men det har inte LeifJönsson hunnit bli. Han spelargolf och hade tidigare en 16:eplats som bästa VM-resultat.Den här gången blev det guldoch garanterat lyckligaste me-

daljören iChristchurch.

– Äntligen.Jag är så him-la glad, jubla-de han medmedaljenrunt halsen.

Ytterligaresvenskaguldmedal-jer blev det bland annat liteöverraskande i djuphavsfiskegenom Peter Eriksson, Sigtuna-Arlanda och Hans Andersson,Stockholm.

– Det var en otrolig upplevel-se. Vi fiskade på 80 meters djupoch det högg direkt man komner. Till slut blev det jobbigt attdra upp, berättar Peter Eriks-son.

Guld till räddningschefenPeter är inte bara en duktig

fiskare, han vann också guld ikarate i klassen över 35 år.

Guld blev det även för VM-debuterande räddningschefeni Berg, Bo Bylund, nyligen fyll-da 60 år. Han ställde upp i sexlöpgrenar och tog medalj isamtliga, två guld, två silveroch två brons.

Han började träna för tio årsedan.

– Då bestämde jag att när jagfyller 60 ska jag åka på en lång-resa och det blev till Nya Zee-land.

Gladast i Christchurch

Softballgänget från Leksand: Mats Brolin, Berth Erkers, MikaelaGlad, Lars-Erik Larsson, Johan Farth, Mattias Berglund, Lars Lysén,Tom Lindeström, Patrik Blomqvist, Gary Tucker, Robin Matsson. Sak-nas på bilden gör Sören Tusendaler.Gary Tucker satsar för att klippa till bollen, men tyvärr blev detingen medalj den här gången.

Leif Jansson

Garanterat gladaste guldmedaljören var Leif Jöns-son, Borlänge, som tog guld i golf.

11World Firefighters GamesSirenen Nr 7 • 2002

Här bryter Mats armenSvenska brandmän gjordebra ifrån sig vid brandman-na-VM i Christchurch på NyaZeeland. Det blev guldme-daljer i allt från djuphavsfis-ke till golf. Men så tog deockså i så benflisorna rök.Särskilt ”Mad” Mats Ottosson,deltidare i Lund. Han gjordesitt första VM och ställde upp iarmbrytning. I första matchenmötte han en seg fransman.Matchen uppe på scenen i VM-tältet böljade fram och tillba-ka. De fick börja om flera gång-er och vid fjärde försöket be-stämde sig Mats för att satsaallt på ett kort.– Han låg lite på plus och jagtänkte kontra när det barasmall.

Jag försökte hålla armen in-till kroppen men den barasvängde ledlöst. Det var otro-ligt äckligt, berättar Mats Ot-tosson.

Överarmen gått tvärt avÖverarmen hade gått tvärt av

och smällen hördes ända nertill publiken. I stället för me-dalj blev det ambulans tillsjukhuset och gips från skuld-ran till armbågen. Dagen eftervar han sängliggande på hotel-let med svåra smärtor. Lyck-ligtvis hade han kompisar sompysslade om honom.

– Det är tråkigt eftersom viefter VM tänkt åka till norraAustralien för att dyka ochhoppa bungy jump. Jag blevfärdig med mitt dykcertifikatprecis innan vi åkte. Men nuvet man åtminstone hur ett VMgår till, säger han med ett snettleende.

Mats Ottosson var inte en-sam svensk på sjukhuset iChristchurch. Där hamnadeäven softballspelaren SörenTusendaler, Leksand. Underuppvärmningen inför förstamatchen föll han så illa närhan skulle fånga en boll atthan bröt nyckelbenet.

Badmintonmedaljer blev det genom Ola Eriksson, Stockholm,Dennis Ahlberg, Merethe Hamre och Yngve Letterholt, den svenske”VM-generalen” som tagit medalj i samtliga VM.

Lyckliga medaljörer från Lund: Martin Kaltoff, silver K1 500 och1000 meter, Tomas Pålsson guld i K1 500 och 1000 meter i klassen50+,och Jörgen Jarl, brons i längdhopp.

Bo Bylund, räddningschef iBerg, med en av sina sex me-daljer.

Foto: ERICA KALTOFF (övre bilden)Mats Ottosson, Lund, gav allthan hade i matchen mot frans-mannen. Sekunden efter bildentogs gick överarmen av. – Detsmall till och armen flög i väg.Jag kände direkt att någotsläppt, berättade han efteråt.Tävlingen fick avbrytas i vän-tan på att Mats skulle bli häm-tad av ambulans.

I nästa nummer av Sirener kommer ett reportage om räddningstjänsten på Nya Zeeland

Text och foto i Christchurch:

GUNNO IVANSSON

12 Glesbygdskonferensen Sirenen Nr 7 • 2002

Räddningstjänstens rekryte-ring av deltidsbrandmän ärett växande problem. Inteminst i glesbygden.

Räddningsverket badGlesbygdsklubben om hjälpmed att hitta lösningar påproblemet.

Aktuella siffror från Rädd-ningsverket visar att 70 procentav räddningstjänsterna harsvårt att rekrytera personal.

Av den anledningen harRäddningsverket fått ett nyttregeringsuppdrag som innebären djupdykning i problemet.

Lars Ekberg, chef på tillsyn-senheten på Räddningsverket,ansvarar för utredningen. Hanuppmanade deltagarna på Gles-bygdskonferensen att kommamed förslag till hur rekryte-ringsproblemen kan lösas:

– Deltidsbrandmannen måsteuppfylla en mängd olika krite-rier, vilket gör att han eller honär svår att hitta. Det är ingetnytt problem, vi har diskuteratdet i flera år. Men det är ni somlever med problemen och somsitter inne med erfarenheterna.Nu har ni möjlighet att påverkautredningen och framtidens re-krytering, sa Lars Ekberg.

Glesbygdens klassiska pro-blem med få arbetstillfällen påorten, bidrar till personalbris-

ten hos räddningstjänsten. Ochde arbetsgivare som finns, villogärna släppa ifrån sig perso-nal till räddnings-tjänsten.

Detta såg Lars Ny-man, räddningschefi Ånge, som ett ökan-de problem:

– Företag och hu-vudarbetsgivaremåste få klart för sigatt det är en fördelatt ha en deltids-brandman anställd.Det ska inte ses som ett bekym-mer. Men här behöver vi hjälputifrån. Kommunförbundet, ar-betsgivarföreningar och Rädd-ningsverket måste ta ett störreansvar och puffa på för dettaute bland företagen.

Fler kvinnliga brandmänMan var eniga om att fler kvin-nor och personer med invan-drarbakgrund måste in i yrket,å ena sidan för att spegla övrigasamhället, å andra sidan för attfå fart på rekryteringen.

– Vi har mycket positiva erfa-renheter från prova-på-kurserför kvinnor och tycker att detska satsas mer på detta. I går an-ställde jag en tjej som blivit in-tresserad via prova-på, sa Sven-Erik Svensson, ställföreträdan-de räddningschef i Berg.

Håkan Höglin, ordförande iBrandmännens Riksförbund,BRF, efterlyste en smartare

marknadsföring avyrket:

– Räddningsverketborde tänka igenomhur yrket bäst skamarknadsföras. Jagtror inte att tjejerlockas med drama-tiska bilder som visarbrandmän i eldhav.Det är inte represen-tativa bilder i ett ny-

tänkande som allt mer handlarom förebyggande arbete. Job-bet måste göras attraktivt, kan-ske genom marknadsföring iTV-inslag?

Flera ansåg att man kundesänka rökdykarkraven.

– Ett bekymmer är att få kla-rar testerna vid rekryteringen.Det kanske är dags att sänkakraven på fystesterna och i stör-re utsträckning lämna till osschefer att bedöma kompeten-sen hos de sökande, sa HåkanBäcklund, räddningschef iOrsa.

Brandman och informatörHans-Eric Jonsson, räddnings-chef i Arjelog, höll inte med:

– Vem är morgondagensbrandman, han eller hon kan-ske är informatör? Vi måste

börja tänka i nya banor. I fram-tiden kanske kompetensen istörre utsträckning kommer attsitta i huvudet, hellre än i arm-musklerna.

Frågan om kombinations-tjänster inom kommunen dis-kuterades och många såg detsom en intressant möjlighet.

Lars-Erik Sundqvist, rädd-ningschef i Storuman ansåg attdet måste bli en fråga för kom-munledningen:

– Vilket skydd vill man gemedborgarna? Vill man att detska finnas en räddningsstyrka ivarje by så får de ju se till attskapa arbetstillfällen. Vi måstefå in tänkandet i kommunernaatt räddningstjänsten inte baraär räddningschefens problem.Man kanske kunde blåsa liv iden gamla tanken med borgar-brandkåren, där alla i samhälletvärnade om tryggheten.

Delade meningarÄven frågan om en sorts ”sam-hällstjänare” kom upp. Kanman tänka sig allroundtjänstersom brandman-sjukvårdare-polis?

Här råder dock delade me-ningar. Håkan Bäcklund, rädd-ningschef i Orsa, tyckte att mankan börja fundera i dessa ba-nor:

– I glesbygd finns knappt nå-

gra poliser kvar. Varför ska dåen polisman behöva åka kansketio mil för att ta hand om ett fyl-lo, när räddningstjänsten redanfinns i närheten. Vi har kompe-tensen att uträtta vissa polisiärauppgifter.

Lars-Erik Sundqvist, Storu-man, var dock tveksam:

– Jag tycker inte det är en bralösning att vi tar på oss polisensarbete. Det kan innebära attdeltidsbrandmannen måste in-gripa mot sin granne eller ar-

– Det är bra att räddnings-tjänsten medverkar vid am-bulanslarm. Men det måsteske under ordnade former.

Det var Socialstyrelsensbudskap när Sylvia Myrselltalade på Glesbygdskonfe-rensen i Sandö i början avoktober.

Det finns oklarheter kringräddningstjänstens medver-kan vid ambulanssjukvård. Detvisar en färsk undersökning,utförd av Socialstyrelsen, därman frågat samtliga landstingom rutinerna för ambulans-sjukvården.

– Största bristen är att det fö-rekommer att räddningstjän-sten medverkar vid olika typerav ambulanslarm utan att avtalfinns skrivet om vid vilka situa-tioner och med vilka insatserdet gäller, sa Sylvia Myrsell, en-

heten för medicinskkvalitetsutvecklingvid hälso- och sjuk-vårdsavdelningen påSocialstyrelsen.

– Det är inte bra.Det är viktigt att ni iräddningstjänstenvet vad ni gör och attni känner till förut-sättningarna. Vad jagkan och får göra hospatienten vid ettIVPA-larm (i väntan på ambu-lans).

På flera håll i landet saknasuppföljning av räddningstjän-stens insats vid ambulanssjuk-vården.

– Tyvärr är det flera landstingsom inte dokumenterar rädd-ningstjänstens åtgärder. Det ärockså viktigt att räddnings-tjänstens personal själv doku-menterar eventuellt vidtagna

åtgärder.– Det får inte vara

så att ni åker ut tillsvårt sjuka och senåker hem, utan attveta hur det gick förpatienten. Varje in-sats bör följas upp.Vilken var nyttan?Gjorde vi rätt be-dömning? Vad hän-de sen, efter att am-bulanspersonalen

tog över? Var insatsen kost-nadseffektiv?

– När vi vet svaret på sådanafrågor, är det också lättare attutveckla verksamheten överhela landet.

Lång väntan på ambulansSocialstyrelsen ställer sig posi-tiv till att räddningstjänsten vidbehov åker på ambulanslarm.

– Det kan innebära långa vän-

tetider för patienter i glesbygd,kanske upp till 30-40 minutersväntan på ambulans. Rädd-ningstjänsten är en resurs somkan rädda liv. Men gör ingetutan att ha avtal med landsting-et, uppmanar hon.

Sylvia Myrsell har flera års er-farenhet av arbete som ambu-lanssjuksköterska och har självvarit med där räddningstjänstlarmats på prio-1-larm.

– Jag minns särskilt ett tillfälledär vi larmats ut till en tre må-nader gammal bebis med svårandnöd, 3,5 mil norr om Väste-rås, mitt i glesbygden. Det varmörkt och snömodd och svårtatt ta sig fram. Men räddnings-tjänsten var redan framme ochlotsade oss till rätt ställe. Dehade hängt ut sina hjälmar påden lilla skogsvägen där vi skul-le svänga. Vi hann fram i tid.

Myrsells syfte med att tala in-

för glesbygdsklubben var attförtydliga vilka regler som gäl-ler:

Räddningstjänstens medver-kan vid ambulanslarm kan ochfår endast ske på initiativ avlandstinget.

Det måste klart framgå vidvilka situationer räddnings-tjänst ska medverka och medvilken insats.

Två typer av medverkanDet finns två typer av medver-kan:

■ Vid IVPA-larm bidrar rädd-ningstjänsten med trygghet,kontakt med ambulansperso-nalen, information, vägbe-skrivning, första hjälpen ellerhjärt- och lungräddning (pre-hospitalt akut omhänderta-gande).

■ Vid sjukvårdsåtgärder görräddningstjänsten egen medi-

Räddningsverket om rekryteringen:

– Nu har ni möjlighetatt påverka framtiden

Socialstyrelsen positiv till IVPA-larm

– Räddningstjänstens personal k

Håkan Höglin

Sylvia Myrsell

13Sirenen Nr 7 • 2002 Glesbygdskonferensen

– Det är vi som är gräsrötterna.Glesbygdsklubben är ett viktigtforum för påtryckning och erfa-renhetsutbyte, sa Glesbygds-klubbens ordförande BengtCarlsson, Torsby.

Glesbygdsklubben har 34 akti-va medlemmar och är öppenför alla. Årets konferens genom-fördes i början av oktober iSandö. Ett 50-tal deltagare dis-kuterade frågor om rekryte-ringsproblem, IVPA-larm, nyabrandmannautbildningen ochskogsbränder.

– Glesbygd finns ju nästanöverallt i landet. Men vår klubbhar fortfarande några vita fläck-ar, Småland är exempelvis interepresenterat, sa Bengt Carls-son.

Stafettpinnen för nästa årsglesbygdskonferens togs överav Rune Daniels, räddnings-tjänsten i Rättvik.

■ ■ ■

I Torsby kommun åker rädd-ningstjänsten på IVPA-larm.

– Jobbet blir mer intressantdå, det blir mer att göra. Förraåret hade glesbygdsstationenÖstmark 12 räddningstjänst-larm och 52 sjukvårdslarm. Detvore ju konstigt om vi ska sam-verka vid en trafikolycka, meninte få ingripa när grannen fårhjärtstillestånd, sa Bengt Carls-son.

■ ■ ■

– Har deltidarna för lite attgöra? Det kanske är lättare attrekrytera deltidare om man kanerbjuda ett mer intressant jobb.IVPA-larmen är ju långt fler änräddningstjänstlarmen. Omman inte känner att man görnågon samhällsnytta, kanskeman inte vill offra sin fritid för

beredskapen var tredje vecka,sa Thord Eriksson på Kommun-förbundet.

Han berättade också omlångtgående planer på att slåihop Kommunförbundet ochLandstingsförbundet. Någotsom han tror kan bidra till att fåfart på diskussionerna när detgäller räddningstjänstens med-verkan vid ambulanslarm.

■ ■ ■

Öckerö visade ett pedagogisktbildspel som räddningstjänstentagit fram för att visa hur de villarbeta med snabba livrädd-ningsenheter. Detta bildspel an-vändes framgångsrikt som un-derlag för att underlätta för po-litikerna att ta beslut.

– Det handlar om att få politi-kerna att förstå hur vi jobbar.Det är ju de som beslutar omvår verksamhet. Att kommamed en hög papper som beskri-ver vårt jobb är inte lönt, saKenneth Ekeroth, Öckerö.

– Alla ni som är intresseradeav detta arbetssätt, är välkomnaatt få en kopia av bildspelet.Hör bara av er till oss, uppma-nade räddningschefen KennethEricson.

■ ■ ■

Glesbygdsklubbens styrelseser ut så här: Ordförande BengtCarlsson, Torsby, vice ordföran-de Arto Koivumaa, Östra Norr-botten, sekreterare Lars-Åke In-gelsson, Åsele, kassör HåkanBäcklund, Orsa. Ledamöter:Kenneth Ericson, Öckerö, LarsNyman, Ånge och Sven-ErikSvensson, Berg. Suppleanter:Håkan Hagström, Strömstad,Lars-Erik Sundqvist, Storuman.

Foto: KATARINA SELLIUSRekrytering av deltidsbrandmän var en het fråga på årets glesbygdskonferens. Sven-Erik Svensson,Berg, Bengt Carlsson, Torsby och Håkan Höglin, BRF, diskuterade hur yrket kan göras mer attraktivt ochhur man kan skapa intresse bland unga killar och tjejer.

betskamrat. Jag tror inte att detkommer underlätta rekryte-ringen av brandmän.

Inte heller Kenneth Ericson,räddningschef på Öckerö, varlockad av tanken:

– Samhället behöver sina”good guys” och ”bad guys”. Jagtror inte att vi ska tafsa förmycket på varandras områden.

Vi inom räddningstjänsten be-höver fortsätta att vara ”dehyggliga”, om vi ska få folk.

Lars Ekberg från Räddnings-verket kunde packa väskan fullmed förslag och synpunkter förvidare bearbetning hemma iKarlstad:

– Inget var dock helt nytt, jagtror att vi har vänt på alla ste-

narna redan tidigare.Räddningsverket ska presen-

tera utredningen senast 1 fe-bruari 2003. Regeringens ön-skan är då att få ta del av lång-siktiga lösningar, gällande förhela landet.

Katarina Sellius

kan göra ovärderliga insatsercinsk bedömning, ger syrgas,utför defibrillering (prehospi-tal akutsjukvård).

I vissa kommuner larmasräddningstjänsten ut endast isamband med akuta hjärt-stopp för att utföra sjukvårds-åtgärder. Det innebär att rädd-ningstjänstpersonal har sjuk-vårdsutbildning och tillståndfrån ansvarig läkare att utförabehandling med syrgas och de-fibrillator.

– Utför ni sjukvårdsåtgärderstår ni under Socialstyrelsenstillsyn och då är det hälso- ochsjukvårdslagen som träder in.Går något snett kan ni alltsåanmälas i ett ansvarsärende en-ligt Lex Maria. Man måste varamedveten om detta, sa Myrsell.

– Viktigt är också att SOSAlarm får klara direktiv i vilkasituationer räddningstjänstenkan lamas.

Socialstyrelsen vill se en ökadanvändning av halvautomatis-ka defibrillatorer i den kom-munala räddningstjänsten.

– Vid ett plötsligthjärtstopp är tidigdefibrillering nöd-vändigt för att räddaliv. Dagens teknik ärbåde enkel och säker.

Här är hon överty-gad om att rädd-ningstjänsten kangöra ovärderliga in-satser då ambulansinte hinner fram i tid.

Slöseri med skattemedelHalvautomatiska defibrillato-rer syns redan på olika håll isamhället, exempelvis har vissastörre hotell köpt in sådanaoch utbildat hotellpersonal.

Vid fyra landsting medverkarräddningstjänsten inte alls vid

ambulanslarm; Västerbotten,Halland, Kalmar och Krono-berg.

– Jag blev förvånad över atträddningstjänsten iVästerbotten inteåker på IVPA-larm,säger Sylvia Myrsell.

Räddningschefen iStoruman, Lars-ErikSundqvist, anser attdet är slöseri medskattemedel ochsamhällets resurser:

– Det går fyrabrandstationer på

en ambulansstation i Väster-botten. Jag kan inte förstå var-för folk ska ligga ensammahemma svårt sjuka och kanskedö, samtidigt som vi har bered-skap och kan och vill åka påambulanslarm.

– Bara det att det kommer nå-gon och håller handen i väntan

på ambulans, minskar stressenhos den sjuke. Efteråt kan vi tahand om anhöriga, vi är dukti-ga på sånt. Vi har stött pålandstinget i denna fråga menhittills bara mötts av noncha-lans.

Landstinget saknadesSundqvist ställde frågan hursocialstyrelsen kan påverkalandstinget i denna fråga:

– Vi kan bara föra fram våråsikt, men inte uppmanalandstingen att göra si eller så.Vi kan hjälpa till att få ut vadsom gäller och visa på möjlig-heterna. Frågan kanske bör lyf-tas upp till debatt bland lands-tingspolitikerna. Vårt uppdragär att arbeta för medborgarnasväl och ve, svarar Myrsell.

Någon representant frånlandstinget fanns ej med påkonferensen.

Nästa år planerar Socialsty-relsen att göra en utökad kart-läggning över hur vanlig rädd-ningstjänstens medverkan vidambulanslarm är.

Katarina Sellius

FOTNOT: Sylvia Myrsell, Social-styrelsen, välkomnar räddnings-tjänsten att höra av sig för att fåråd när det gäller medverkanvid ambulanslarm. Telefon 08-555 532 26 e-post: sylvia.myrsell@sos.se

Läs mer:Läs mer på Socialstyrelsenshemsida: www.sos.se

I meddelandeblad nr 6/2001redovisas regler för räddnings-tjänstens insatser vid ambulans-larm. I blad nr 15/2000 redovi-sas regler för utvidgat bruk avhalvautomatisk defibrillator.

Lars-Erik Sundqvist

– Glesbygdsklubben har fortfarande några vita fläckar

14 Sirenen på besök Sirenen Nr 7 • 2002

I Gävle finns Sveriges mest berömdabrandstation, arkitekten FerdinandBobergs borgliknande skapelse från1891. Men stationens medeltida dragåterspeglar inte verksamheten.Tvärtom.

Gästrike räddningstjänstförbund varett av de första att gå med i Foth-pro-jektet (Från ord till handling) och viden omorganisation förra åretbestämdes att tonvikten i verk-samheten ska ligga på att förebyggaolyckor.

Förbundet är också ett av de första ilandet som utnyttjar EU Mål 3-pengarför kompetensutveckling av person-alen. Med hjälp av de pengarna startari höst bland annat en intern brand-mannaskola för alla brandmän.

EU-pengar ger Gästrikesinternutbildning ett lyftGästrike räddningstjänst ären av landets första att ut-nyttja EU-pengar för kompe-tensutveckling.

På utryckningssidan kom-mer bland annat en internbrandmannaskola att upp-datera kunskaperna.

I oktober förra året hörde enkonsult av sig och informeradeom att räddningstjänsten kansöka EU-pengar för kompe-tensutveckling.– Vi var mitt inne i en omorga-nisation och för oss var detnästan som julafton, berättarLars Sigfridsson, områdeschefväst i Sandviken.

Uppdelningen av förbundet itvå områden, öst och väst, varen del i omorganisationen.Samtidigt beslöts att förebyg-gande ska integreras även i detoperativa arbetet. Fyra proces-ser prioriteras: Förhindra, för-bereda, hantera och beredskap.EU-projektet satte som mål attanpassa organisationens kom-petensutveckling till den nyaorganisationen och uppdragetatt leda arbetet gick till konsul-tenerna Lars Findahl och PeterSjöberg.

DiskussionsmötenDe tog kontakt med Rädd-ningsverkets Tommy Rosen-berg och de kom överens omatt utgå från boken Räddnings-tjänst i förändring.

– Vi inledde med diskussions-möten för alla personalgrup-

per där vi tog upp kommandeförändringar och vad förän-dringarna kräver, berättar LarsFindahl.

Öka samhörighetenEtt syfte med projektet var attöka samhörigheten mellanpersonalgrupperna och efterdiskussionsmötena följde ett”teambildningsläger” på enäventyrsanläggning.

Vid mötena fick personalenlämna in individuella önske-mål om kompetensutveckling.Behovet av kompetensutveck-ling är stort eftersom förbun-dets personal har hög medelål-der och lång anställningstid.Bland det mest önskade var da-tautbildning. Det finns ocksåett stort intresse för sjukvårds-utbildning, inte minst hos del-tidarna.

För många har det hunnit gåett antal år sedan brandman-nautbildningen och det kansketyngsta önskemålet var en re-petition och uppdatering avkunskaperna.

Kick off på ViktoriaResultatet blev att förbundetunder hösten startar en internrepetitionsutbildning som skamotsvara en komprimerad ver-sion av Brandmannaskolan. Ut-bildningen är uppdelad i åttablock och ska pågå under tvåår. Start på Viktoria i Uppsala iseptember, där styrkorna un-der en dag fick öva skarpt utanatt behöva oroa sig för att bli

avbrutna avlarm. Paral-lellt kommerdet att ge-nomföras ut-bildning en-ligt de indi-viduella ön-skemålen.

Projektetska ävenuppfylla organisationens be-hov och därför har områdes-cheferna gjort en rangordningav kompetensutvecklingen.

– Det är inte säkert att alla fårsina önskemål tillgodoseddadirekt. Vi har prioriterat perso-nalgrupper där vi anser att be-hoven är störst, säger Lars Sig-fridsson.

Datakunskap är prioriteradoch samtliga anställda kom-mer att få tio timmar dataut-bildning. Alla heltidare somhar någon ledningsfunktion

får utbildning i Core, adminis-tration och ekonomi. På del-tidssidan får alla, både styrke-ledare och brandmän Grunderför ledning.

Styrkeledarna betraktas somen nyckelgrupp för att förän-dringsarbetet ska bli fram-gångsrikt.

– De kommer att behövamycket mer utbildning för attklara sin komplicerade roll.Både i ledning och förebyggan-de, säger Lars Findahl.

400 000 per områdeFörbundet kan få maximalt400 000 kronor per område förkompetensutvecklingen. Gäst-rike räddningstjänstförbundär den första räddningstjänstkonsulterna har jobbat medoch de är imponerade.

– När man sätter sig ner ochdiskuterar är det viktigt att detkommer ut något konkret och

det har räddningstjänstenlyckats mycket bättre med änmånga andra företag vi jobbatmed. Uppläggningen av brand-mannaskolan är otroligt bra.

Även Lars Sigfridsson är nöjd.– Yrket förändras, blir mer ut-

åtriktat och vi hoppas att per-sonalen känner att man kan ut-veckla sig i yrket på individni-vå.

Växtkraft Mål 3

Stödformerna för EU är uppde-lade i olika mål. Växtkraft Mål 3ska stimulera förändringsarbeteoch kompetensutveckling. Syf-tet är tudelat, dels att persona-len ska kunna utveckla sin kom-petens och dels öka persona-lens delaktighet.

Arbetet med Växtkraft Mål 3ska vara uppdelat i två faser:analys av både personalens ochföretagets mål samt genomfö-rande av överenskommet kom-petensutvecklingsprogram.

Stödets storlek beräknas efterantalet timmar och kostnaderför utbildningen. Företaget hardärefter två år på sig att genom-föra utbildningen.

Växtkraft Mål 3 administrerasav Svenska ESF-rådet som är ensvensk myndighet med kontor ivarje län. ESF står för Europeiskasocialfonden vilket är EU´s vikti-gaste redskap för att främja till-växt och sysselsättning.

Lars Sigfridsson

Text och foto: GUNNO IVANSSON

Att livet i ett räddnings-tjänstförbund inte alltid ären dans på rosor har flerafått erfara, inte minst Gästri-ke räddningstjänstförbund.

Men efter ett oroligt 90-tal har förbundet fått ar-betsro under räddningsche-fen Mats Granat.

Förbundet bildades 1994 avGävle, Sandviken och Ockelbokommuner. 1996 anslöt ävenHofors kommun. Liksom inommånga andra förbund orsaka-de kostnadsfördelningen mel-lan kommunerna oenighet.Dessutom uppstod konfliktmellan ledningen och persona-len. Konsultrapporter och kris-möten avlöste varandra vilketkulminerade i att hela ledning-en byttes ut för två år sedan. Dåvar en splittring nära men kri-sen reddes ut och nästa år fyllerförbundet tio år.

Gjorde nystart– Det har varit mycket slitning-ar och vad vi firar är väl egentli-gen att vi överlevt. Vi har lagtner stationer och dragit ner påheltiden och då blir det slit-ningar, säger Mats Granat.

När han kom till Gävle gjor-des en nystart och tre mål sat-tes upp:1. stärka förtroendet för för-bundet2. förbättra arbetsglädjen3. öka produktiviteten (sammaantal anställda ska produceramer)

– Jag anser att vi uppnått allatre målen. Att förtroendet ökat

för förbundet märks inte minstnär jag träffar politiker. Att ef-fektiviteten ökat syns i uppfölj-ningarna och min uppfattningär att arbetsglädjen har blivitbättre.Förbundet är på rätt väg mennya prövningar väntar. En ärförändringar när det gäller fas-tigheterna. Tidigare har kom-munstyrelsen för räddnings-tjänstens räkning hyrt lokalerav tekniska kontoret, nu skaräddningstjänsten börja hyrasina lokaler. Största kommu-nen Gävle har en gammal, gan-ska lågt taxerad station, medantill exempel Sandviken har ennyare.

Ny brandstationEtt annat orosmoln är den nyastation som enligt planerna skabyggas i Valbo mellan Gävleoch Sandviken. Valbo har13 000 invånare och ett stortköpcentrum. I tio års tid harlänsstyrelsen och Räddnings-verket haft synpunkter på förlånga framkörningstider tillValbo. Genom nya stationen fårförbundet sin första räddnings-central och en övningsplats. Enny stationen innebär en utök-ning men samtidigt medför detatt styrkan i Gävle skärs ner yt-terligare från sju till sex. Förstaapril 2004 ska den stå klar.

Både fastighetshyran ochbygget av nya stationen riskeraratt föra upp frågan om kost-nadsfördelning till ytan igen.

De enskilda kommunerna sertill sin ekonomi men enligtMats Granat måste en rädd-

ningschef ta ansvar för helhe-ten.

– Jag har Gästrikland för ögo-nen och vid nedskärningar serjag strategiskt till hela förbun-det. Jag kan inte ta hänsyn tillenskilda kommuner.Han är övertygad om att kom-munerna inte har något att vin-na på en splittring.

– Ingen enskild kommun kanbedriva räddningstjänst till enlägre kostnad. Och omöjligtmed den kvalité vi har i dag.

För mycket fokus inåtHan ser positivt på rädd-

ningstjänstens framtid med nylagstiftning, nya utbildningenoch helhetsperspektivet på sä-

kerhet. Detta ställer samtidigtkrav på stora förändringar.

– Svensk räddningstjänst fo-kuserar allt för mycket inåt, påpersonal och lönefrågor. Vimåste titta strategiskt på verk-samheten annars äts vi upp ini-från, säger Mats Granat.

15Sirenen på besökSirenen Nr 7 • 2002

Förbund – ett äktenskapsom kräver omvårdnad

Foto: GUNNO IVANSSONRäddningstjänsten måste börja se strategiskt på verksamheten. – Svensk räddningstjänst fokuserarallt för mycket inåt, på personal och lönefrågor, säger räddningschef Mats Granat.

Förebyggande viktigt – men hur?Förändring sker inte över ennatt och det tar tid att nå uti en organisation. Det gällerbåde förebyggandeprojek-tet Foth och EU Mål 3 medutbildning.

Diskussionsmötena under EUMål 3-projektet fungerade somen katalysator och en mängdsynpunkter och tankar fördesupp till ytan. Bland annat omFoth-projektet (från ord tillhandling). Klart är att det råderdelade meningar om både Fothoch förändringar.– De flesta är överens om att fö-rebyggande är viktigt, men detär stora åsiktsskillnader omhur det ska gå till. Många är en-tusiastiska medan en del tyckeratt det inte är vår sak, vi ska job-

ba med utryckning. Men dis-kussionerna var mycket merpositiva när vi avslutade än närvi började, säger Lars Findahl,konsulten som ledde diskus-sionsmötena.

Turbulensen som följde deförsta åren efter förbundets fö-delse har satt sina spår. Mångaser med skepsis på alla förän-dringar.

Ingen lugn och ro– Vi får ingen lugn och ro, det ärständigt nya koncept. Vi är härför att hjälpa människor attsläcka bränder. Det blir förmycket annat runt omkring. Ti-den räcker inte till och vi blirhalvbra på allt, säger Nils Nord-in, ställföreträdande styrkele-dare i Sandviken.

En sak somNils och allaheltidare ärmycket posi-tiva till är re-petitionenav brand-mannasko-lan.

– Kick off-dagen påViktoria var helt perfekt, någotliknande har aldrig hänt förut,säger Håkan Åkerblom, styrke-ledare i Gävle.

Han är också positiv till Foth-projektet .

– Jag tycker Foth är helt rätt.Arbetet med sjukhuset har va-rit mycket positivt. Vi upptäck-te mycket som nu är åtgärdat,bland annat att det saknades

nycklar till brandposterna ochatt en brandpost låg mitt i enhäck. Våra slangar till stigar-ledningarna passade inte. Vihar fått bra kontakt med säker-hetschefen och personalen harinsett att om det ska räddas livmåste de vara med.

– Men det finns ett motståndhos killarna. De känner osäker-het över att tala inför männis-kor.

Tveksam till FothBrandmannen Per Grundtmanär mer tveksam till Foth:

– Det skulle ha gett oss på ut-ryckning mer. Vi borde få bätt-re information om målsätt-ningen och hur långt mankommit.

I Hofors genomförde deltids-

styrkan en Foth-insats mot ettäldreboende som blev en väck-arklocka.

– Det är skrämmande vilkenlång tid det tar. För oss är detbara att inse att det handlarinte om livräddning, säger styr-keledare Micke Andersson.

Ulf Håhlén, Ockelbo, tyckerdet varit tyst om Mål 3-projek-tet sedan diskussionsmötena ivåras men välkomnar utbild-ningen.

– Man ska sträva framåt. Jaghar gått befälsutbildningenmen den borde egentligen frä-schas upp vartannat år. En delhar jag lyckats genomföra mendet är för långt mellan utryck-ningarna. Det blir ingen konti-nuitet.

HåkanÅkerblom

Blott 40 år gammal drabba-des brandmästare Carl-OlofEngqvist från Sandviken avstroke.

Tack vare viljestyrka ochstöd från jobbarkompisarnaär han tillbaka på brandsta-tionen.

– Jag känner mig som en igänget, säger han.

1996 jobbade Carl-Olof Eng-qvist som brandmästare i Ho-fors och hade hand om utbild-ningen, bland annat i brand-kunskap och heta arbeten. Un-der våren skulle han åka till Gö-teborg för att gå en kurs i far-tygsbrandsläckning.

Framme i Göteborg skulleCarl-Olof gå från järnvägssta-tionen till Gårda. Han kom intelängre än till övergångsställetutanför järnvägsstationen.

– Det var rött och jag trycktepå knappen, men när det blevgrön gubbe kunde jag inte gå.

Kunde inte röra sigDär stod Carl-Olof, oförmögenatt röra sig och precis när detslog om till rött igen vek sig be-nen under honom. Allt blevsom en grå, seg dimma.

40 år gammal hade Carl-Olofhade drabbats av stroke. Närhan vaknade satt han i en rull-stol på Sahlgrenska sjukhuset.Han hade förlorat nästan allasina förmågor, kunde inte tala,kunde inte gå.

– Det var fruktansvärt myckettester. En professor kom ochkollade om jag kunde skrivamitt namn, men det gick inte.Jag var som bedövad.

Minns en brandingenjörPå kursen hade man informeratsom vad som drabbat Carl-Olofoch alla som skulle varit hanskurskamrater kom upp och häl-sade på. Men inte bara de.

– Jag minns en brandingenjörfrån Göteborg som kom uppflera gånger. Jag tror han hadeen anhörig som drabbats avstroke. Hans besök uppskatta-de jag, tyvärr minns jag intehans namn. Honom skulle jaggärna vilja komma i kontaktmed.

Han blev kvar på Sahlgrenskai tio dagar och sedan följde ett

halvår i rullstol hemma i Sand-viken. En mödosam väg tillba-ka började och i ett år gick hanhos sjukgymnast. Från jobbar-kompisarna fick han stöd ochuppmuntran.

Fantastiska på station– De var fantastiska. Jag är tack-sam för att jag jobbar på enbrandstation. Vi har varit med

om så mycket tillsammans ochdet finns kanske hårdare bandän inom andra yrken.

Efter drygt ett år var han så-pass återställd att han fick bör-ja lite försiktigt med småsyss-lor som att fylla pulversläckare.Det trivdes han inte med ochefter en tid kom han in till Gäv-le för att lära sig arbeta med da-tor. Han var fortfarande fullt

sjukskriven och långt ifrånåterställd.

– Huvudet hängde inte medoch jag kunde inte lära mig da-taprogrammet. Men så fick jagveta att datateknikern skullesluta, och då tänkte jag: närhan slutat finns ingen som kanlära ut så nu jäklar måste jaglära mig.

Gör utrymningsplanerCarl-Olof bet ihop och lycka-des. Efter två år i Gävle kom hantillbaka till Sandviken och job-bar i dag 25 procent med attgöra utrymningsplaner på da-torn. Musen sköter han medvänster hand. Högerarmenkommer aldrig att bli åter-ställd. Han har också ett kvar-stående problem med höger-benet som gör att han har fåttbygga om bilen för att kunnaköra. Att gå är ingen svårighetoch jobbet sköter han utanproblem.

Dessutom utbildar han med-lemmar i strokeföreningen ibrandskydd.

– Jag tycker att jag kan lära utdet bättre än andra eftersomjag själv haft stroke.

Tacksam för stödetHan är tacksam för allt stöd ochatt han fått komma tillbaka.

– Jag trivs jättebra och jagkänner mig som en i gänget.Det betyder mycket att jag fåttden här möjligheten annarsskulle jag blivit gående hem-ma.

Sitt handikapp tänker haninte så mycket på. Men det är ensak han önskar han kunde.

– Spika – jag saknar att jaginte kan spika. Jag brukadegreja med huset och tycker detär kul att spika, säger Carl-Olof,utan att se alltför ledsen ut.

16 Sirenen på besök Sirenen Nr 7 • 2002

Foto: GUNNO IVANSSONCarl-Olof Engqvist bet ihop och kom igen efter sin stroke för sex år sedan. I dag känner han som en igänget tillsammans med Tomas Andersson, Lars Wallin, Mats Ytterbom, Mats Carlsson, Mikael Wimark,Nils Nordin och Janne Johansson.

Områdesansvaret hos brandmännenSedan ett år tillbaka är bud-getansvaret för olika an-svarsområden delegerat nerpå brandmannanivå. Tidiga-re låg ansvaret hos brand-mästarna.

– Kompetensen ska vara avgö-rande, inte brandmästartiteln.Det är brandmännen som job-bar med utrustningen och dåska de också vara med och for-ma den. Jag är övertygad om attansvar är utvecklande, sägerHåkan Andersson, chef för om-råde öst.Ledningen gick ut med en in-tresseanmälan och har sedanfördelat ansvaret på brandmän

som är kunniga och intressera-de av respektive område.

InköpstakDet finns nio områden och var-je område har även en delan-svarig. Budgeten varierar från40 000 kronor till 400 000 kro-nor.

Varje område har ett inköp-stak som varierar från 5 000 till10 000 kronor. För högre be-lopp krävs områdeschefens på-skrift och högst 75 procent avbudgeten kan utnyttjas. Restenfår användas efter samråd medchefen.

– Jag ska inte i detalj läggamig i utförandet, det måste fin-

nas utrym-me för egnabedömning-ar. Ansvarmed tydligaramar är enförutsätt-ning för brasamverkan.

Håkan An-dersson ärnöjd med hur det gått hittills.

– Det fungerar bra, de är en-gagerade. Enda problemet äratt det har varit svårt att få dedelansvariga med i matchen,men jag ska inte tala om fördem hur de ska jobba.

Bland brandmännen är det

inte oväntat lite delade me-ningar. Ny arbetsuppgift meninte mer i plånboken. Ansvarethar blivit lite ojämnt fördelatoch vissa har flera områden.

Mats Carlsson i Sandvikenhar fått tre områden: lätta for-don, bärbara pumpar och ben-sin- och oljeförråd.

Inspirerande– Det är inspirerande men svårtatt föra vidare till andra grup-per när nåt behöver överläm-nas. Går man av på morgonenoch säger till styrkeledaren attdet här måste göras har hankanske planerat något helt an-nat. Känns nästan som att man

behöver gå hit en ledig dag föratt inte sinka gruppen.

Håkan Åkerblom, styrkeleda-re i Gävle, har ansvar för områ-det Friskvård och fysisk trä-ning. Han blev tillfrågad efter-som han är idrottsintresserad.

– Jag tror på idén, man kän-ner mer ansvar för grejernaäven om det kan bli för mycketibland.

Han tänker bland annat an-vända pengarna till två kurserper grupp i kosthållning.

– Tyvärr äter vi brandmän fel.Det blir gärna pizza, kaffe ochsnus på kvällen. Det ger intemånga långa kolhydrater.

Tillbaka på jobbet efter stroke

HåkanAndersson

Sirenen på besök 17Sirenen Nr 7 • 2002

Förra året stod räddnings-tjänsten utan riktig rädd-ningsbåt. I stället för attköpa en traditionell rädd-ningsbåt för cirka 1,5 miljo-ner kronor köpte man enmindre Rigid InflatableBoat, Rib-båt, och inleddeett samarbete med lotsenoch Kustbevaknngen.

När det blev aktuellt att köpany båt bestämde man sig för attförsöka hitta en lösning i sam-verkan som skulle ge en starkberedskap för hela Gästrik-lands sex mil långa kust.En projektgrupp gjorde en in-ventering av vilka båtar inomyrkestrafiken som kan använ-das för sjöräddning. Utöverräddningstjänsten, med ett parmindre aluminiumbåtar, vardet bara Kustbevakningen ochlotsen som hade båtar. Proble-met är att Kustbevakningen ar-betar i ett stort område och

finns ofta inte till hands för enakutinsats. Lotsens båtar är förstora och tar sig inte i land påöarna.

– I stället föreslog vi i projekt-gruppen att räddningstjänstenköper en mindre, snabb Rib-båt och samverkar med lotsen,kustbevakningen och lands-tinget säger Per Ringqvist.

Första insatsRIB-båten tar bara lättaresläckutrustning och tanken äratt den snabbt ska göra en för-sta insats. Larmet går samtidigttill lotsen och om det krävs körden ut motorspruta, slang ochannan utrustning.

– I sämsta fall ska vi få hjälpav lotsen inom en timma.

Landstinget har ställt uppmed sjukvårdsutrustning tillbåten och om ambulansen är inärheten åker den med direkt.

– Annars åker vi ut först ochbörjar med IVPA medan ambu-

lansen åker till en brytpunktoch följer med lotsen ut.

Elva personer har fått utbild-ning på båten. Det handlar omKustskepparexamen, radar-och VHF-certifikat och Rib-båtsutbildningen på Landsort.

– Båtförarna kommer attkontinuerligt vidareutbildasoch varje år ska det samövasmed Kustbevakningen och Sjö-fartsverket, säger Per Ringqvist.

Fakta RIB-båtenLängd: 8 meterBredd: 2,60 meterDjupgående: 0,4/0,85 meterSittplatser: 4+3Max antal personer: 20Motor: 2 st 135 hk utomborda-reToppfart: 40 knopUtrustning: Radar, GPS, VHFoch ekolodPris: 725 000 kronor

Snabb samverkan tillsjöss med ny Rib-båt

Sedan jag började inom den kommunala räddningstjänstenhar framtiden aldrig varit så spännande som den är nu. I deförslagna kommande

normativa förändringarnafinns det större möjligheterän hot för oss. Om vi har till-räckligt med mod att förän-dra och är ödmjuka inför våruppgift kan vår ”status” i denkommunala familjen öka.Det krävs dock, att vi tillsam-mans med andra, prestigelöst fokuserar på brukarnas och sam-hällets behov och väljer de metoder som ger mest effekt.

VerksamhetsfokusJag anser att den kommunala räddningstjänsten måste lägga ettstörre strategiskt fokus på den externa verksamheten.

Vi kan aldrig ensam förhindra eller minska konsekvensernavid kriser eller olyckor. Jag tror dock att vår kunskap krävs för attfå en helhetssyn inom områdena skydd mot olyckor samt säker-het och beredskap.

Det är för mig helt ointressant varför en kris kan uppstå. Vi skaalltid försöka förhindra krisen i förväg och bidra med vår kun-skap för att mildra effekterna när den uppstår, oavsett vad orsa-ken är eller vems ansvar det åvilar.

Vi är ingenting annat än en del av den kommunala servicen,som skattebetalarna finansierar via kommunalskatten.

HelhetSkydd och säkerhet bör bli en naturlig del inom den kommunalaverksamheten. Detta område bör vara en del av kommunens led-ningssystem likväl som kvalité, miljöledning, systematiskt ar-betsmiljöarbete, med mera är i dag.

Målet bör vara att kommunen skall vara trygg och säker föralla som bor, vistas och verkar där. Därför krävs en helhetssyn.

Vi måste riva samhället sektorsindelning och nyttja resursernaoptimalt. Som ett bra exempel kan nämnas den verksamhet medIVPA (i väntan på ambulans) som bedrivs hos oss i Gästriklandoch på många andra platser i Sverige. Varför motarbetas dennaverksamhet av många?

LedningAtt leda insatser vid bränder, olyckor och andra kriser kräver engemensam ledningsmodell, kunskap, resurser, samordning,hjälpmedel, övning, m.m. Genom införandet av grunder för led-ning har svensk räddningstjänst ökat sin ledningsförmåga be-tydligt.

Fortfarande är dock uthålligheten generellt för låg samtidigtsom vi fortfarande har problem med samordningen mellan olikaorganisationer.

Jag tycker nu att det är hög tid att ta nästa steg i denna utveck-ling. Samgruppera samhällets behov av larm och ledning till ettantal ledningscentraler i Sverige. Ge SOS-alarm uppdraget attskapa den tekniska plattformen och ansvara för larmmottag-ningen inklusive intervjuerna av de hjälpsökande.

Tillse att polisen, sjukvården, räddningstjänsten, med flerafinns i samma lokaler med uppgiften att ständigt leda och diri-gera sina egna resurser samt ansvara för sin egna normativa ochstrategiska ledningskomponenter. Samordning och hjälp översektorsgränser kan då ske naturligt.

FramgångsfaktorerSka vi lyckas skapa en helhetssyn i framtiden krävs en vilja hosalla att gå från ord till handling. Vi måste sluta diskutera visio-nerna och motiven utan koncentrera oss på hur vi skall nå fram.

Jag tror att följande saker är några av de förändringar sommåste till:

En attitydförändring krävs på alla nivåer från den enskildemedarbetaren och politikern som arbetar nära respektive möterbrukaren via kommun lokalt, länsstyrelsen regionalt upp tillverk, departement, regering och riksdag nationellt.

Bredda kunskapen via kompetensutveckling inom räddnings-tjänsten samt rekrytera och/eller knyt spetskompetens till verk-samhetsområdet skydd och säkerhet lokalt. Exempel på spets-kunskap kan vara brand- och riskteknik, statistik, beteendeveten-skap, pedagogik, presentationsteknik till exempel GIS med mera.

Nyttja det framtida kravet på handlingsprogram som hjälp-medel till att erhålla tydliga politiska ambitionsnivåer.

Integrera skydd och säkerhet i kommunernas ledningssystem,så att ansvaret för att förebygga, hantera och följa upp ”kriser” ären naturlig del för varje förvaltning. Ställ krav på dokumentation(statistik), uppföljning, utvärdering, med mera för att öka kun-skapen så att rätt aktiviteter kan väljas.

Foto: GUNNO IVANSSONNär den gamla räddningsbåten gjort sitt valde förbundet att satsa på en mindre båt och samverkamed lotsen och kustbevakningen i stället för att köpa en ny värstingbåt.

Gästrike räddningstjänstförbundGästrike räddningstjänstförbund bildades 1994 av kommunerna Gävle, Sandviken och Ockelbo. 1999 gick även Hofors med.Invånare i Gästrikland: 144 000 invånare.Anställda: 208Beredskap heltid

Gävle: 1 styrkeledare, 6 brandmänSandviken: 1 styrkeledare 5 brandmän

DeltidHofors: 1 styrkeledare 5 brandmänBergby: 1 styrkeledare 4 brandmänOckelbo: 1 styrkeledare 4 brandmänStorvik: 1 styrkeledare 4 brandmänHedesunda: 1 styrkeledare 4 brandmänÖsterfärnebo: 1 styrkeledare 2 brandmän

Dessutom finns i förbundet: 1 insatsledare i jour, 1 befäl i beredskap.

Framtiden kräver enattitydförändring

I huv’et påräddnings-chefenMats Granat

18 Nyheter Sirenen Nr 7 • 2002

En tidsvinst på en halv tillen minut kan rädda liv.

– Det har räddat liv, detvet vi, säger Christer Anders-son, brandförman i Karlstad.

Vapnet är ett mindre ochraskare fordon vid vattenliv-räddning.Öckerös satsning på en snabblivräddningsenhet har blivituppmärksammad det senasteåret.

Räddningstjänsten i Karlstadhar använt sig av samma prin-cip för vattenlivräddning se-dan 1999.

– Vi strävar mot det enkla. Detblir färre fel då, säger brand-man Lars Andersson.

En pickup med båt och liv-räddningsbräda på släp stårredo. När larmet går tar snab-bast klara förman och brand-man fordonet, fem man kom-mer efter i ordinarie utryck-ningsfordon.

Brandmannen i första fordo-net är klädd i överlevnadsdräktför ytbärgning, det är även tvåman i den efterföljande brand-bilen.

Christer Andersson anserman har belägg för att arbets-sättet med en mindre och snab-bare enhet har räddat liv.

Tre män i en båtEtt exempel är ett larm i april1999 när en fritidsbåt körde ini en dykdalb vid fritidshamneni Karlstad. Det var sent på kväl-len och mörkt, men lyckligtvispasserade en fotgängare plat-sen när olyckan inträffade ochlarmade snabbt via mobiltele-fon.

Tre män i båten kastades ivattnet vid kollisionen. En sim-made själv till land. Två låg kvari vattnet och följde med ström-men utåt, en av dem hade svårtatt hålla sig över ytan.

Lars Andersson var först ner ivagnhallen och blev ytbärgare iförsta fordonet.

– Vi var på väg i bilen en mi-nut efter larm. Jag paddlade ut200 meter på brädan och räd-dade den mest nödställde. Närjag fått upp honom på brädankom övriga styrkan i båten ochtog upp den andre killen somvar piggare.

– Pickupen var upp mot enminut snabbare på plats än

brandbilen,säger Chris-ter Anders-son.

Marginalersom Christer idet här falletanser var av-görande.

Christer harvattenlivräddningen som sittansvarsområde. För ett antal årsedan började han titta på nyarutiner för arbetssätt och smi-digare utrustning.

– Sneglade på Stockholmsom bytt bort isekan mot gum-mibåt och bräda och försökteutveckla det. Vi valde en lättareplastbåt och bräda för insatser iälven och andra strandnäraområden. Plastbåten går bättrei vattnet och är lättare att drapå land.

Utryckningspersonalen harutvecklat släpkärran, svetsat påställningar som gör båten ochbrädan snabbt greppbara.

– De sitter fast med endast ettspännband vardera. Dessutomhar vi byggt på några lådormed bland annat två rullarmed vardera 300 meter lina.

Ytbärgaren klär på sig över-levnadsdräkt på stationen, bärmed en väska med bälte och21-meterslina, simfenor ochouppblåst flytväst.

Vet vad ska göraSamtliga brandmän har utbil-dats för ytbärgning, det finnsen enkel standardrutin att ar-beta efter. Två gånger om åretövas rutinerna. Räddnings-tjänstförbundets åtta deltids-stationer jobbar efter sammamodell, lägsta nivå är en brädaoch två ytbärgare på varje skift.

– Vi vet precis vad vi ska göraoch kör efter den modellen sålänge inte räddningsledarensäger annat, säger Lars Anders-son.

Karlstad har årligen fem-tiolarm om vattenlivräddning. Of-tast i Klarälven, onyktra somtrillat i eller självmordsförsök.

– I älven gäller hög säkerhets-nivå, vi måste vara kopplade tillland.

Christer Andersson tror attegna ansvarsområden för ut-ryckningspersonalen bidrar tillatt rutiner fungerar.

– Vi har upp mot 40 ansvars-områden fördelade bland oss.Det gör att man tar egna initia-tiv och att frågor förankras påett bra sätt.

PER LARSSON

Fotnot: Den som vill veta mer

om Karlstads modell kan kon-

takta Christer Andersson på tel

054-29 70 00, eller e-post:

christer.andersson@karlstad.seChrister Andersson

Karlstad före Öckerö

Snabb enhet för vattenlivräddning

Det har räddatliv, det vet vi

Foto: PER LARSSONTvå man i en första enhet görvattenlivräddningen i Karlstadsnabbare. En halv till en minuttjänas vid insats, vilket kanvara livsavgörande.

Foto: PER LARSSONMed en egen påbyggd ställning har räddningstjänsten fått ett släpdär båt och bräda sitter fast med endast ett spännband vardera.Lossningen går mycket snabbt.

Utryckningspersonalen mås-te även jobba förebyggan-de. Så resonerar många.

Håkan Axelsson, rädd-ningschef i Dala-Mitt, gördet också, men på ett annatsätt.

Axelsson tror inte på att utryck-ningsstyrkan ska jobba före-byggande samtidigt som den

ska vara redo för larm. Däre-mot att delar av styrkan kanjobba helt eller delvis förebyg-gande.

15 man i heltidsberedskap iFalun och Borlänge kan varadet även i framtiden, men kan-ske att tolv jobbar med utryck-ning, tre med förebyggande.

– Mer förebyggande innebäratt kostnaderna för utryckning

måste minska. Alltså måste vireducera den styrka vi i dag ut-lovar allmänheten.

Men han ser en fördel medatt behålla samma numerär påskiftet, även om delar av perso-nalen inte ligger i utrycknings-beredskap.

– När vi pratar förebyggandeglöms ofta allmänheten i stort,och den nås bäst på kvällstid.

Samma idéer finns om del-tidspersonalen. Axelsson hartankar om att minska bered-skapen från 1+4 till 1+2 vidfyra stationer. Det skulle lösgö-ra 400 000 kronor per station.

– Men ingen personal skullesägas upp, beredskapsveckandäremot komma mindre ofta.Pengarna som lösgörs kan an-vändas att lägga mer arbetstid

för förebyggande arbete påsamma deltidsbrandmän, sä-ger Axelsson.

I dag ser det dock ut som denekonomiska verkligheten kanlägga hinder i vägen. Kommu-nerna aviserar besparingar, vil-ket kan innebära rena nedskär-ningar av utryckningspersonalutan att det kommer det före-byggande arbetet tillgodo.

Fasta förebyggande-tjänster på skiftgången?

19NyheterSirenen Nr 7 • 2002

Boden vill sänka chefskompetensBodens kommun föreslår en förändring av räddningstjänstpla-nen med sänkta kompetenskrav för räddningschefen.

Anledningen är svårigheten att rekrytera brandingenjörer. NärBoden i våras annonserade ut tjänsten som räddningschef vardet få som sökte, och ingen hade brandingenjörskompetens.

Därför finns ett förslag till fullmäktige att det räcker om che-fen är brandmästare med utbildning i förvaltning och förebyg-gande åtgärder mot brand.

– Vi samarbetar med Luleå, Älvsbyn och Piteå och avsikten äratt vi vid behov ska köpa brandingenjörstjänsten från främst Lu-leå, säger tillförordnade kommunchefen Tomas Pellikkä.

Bodens kommun anger också i sammanhanget att riskbildenförändrats sedan länslasarettet flyttat till Luleå kommun ochden militära verksamheten minskat.

– Länsstyrelsen har godkänt förslaget.Räddningsverket, som också yttrat sig över förslaget, anser

däremot att förhållandena i Boden är sådana att huvudregeln iräddningstjänstförordningen ska gälla. Den innebär att rädd-ningschefen ska ha brandingenjörsexamen inklusive Räddnings-verkets påbyggnadsutbildning.

Generaldirektörer runt Östersjön i samarbeteSamarbetet i Östersjöområdet växer.

I Tallinn hölls i oktober det första generaldirektörsmötet inomÖstersjöstaternas råd.

Där konstaterades att den senaste tidens ökade fokusering påfrågor inom räddningstjänstområdet och skydd mot olyckor harbidragit till ett ökat behov av samarbete över gränserna. Samtli-ga länder kring Östersjön samt Norge och EU-kommissionendeltog i mötet som hölls i Tallinn.

Räddningsverkets generaldirektör Christina Salomonson po-ängterade vikten av dessa möten, eftersom de ger möjlighet attdiskutera gemensamma inriktningar och intressen, samarbets-former och aktiviteter samt regionala problem.

– Det är särskilt viktigt att samarbetet mellan länderna kringÖstersjön utvecklas med tanke på sökta medlemskap i EU ochNato. Det innebär att samarbetet kommer att ges uttryck i nyaforum och på nya nivåer.

Initiativet till mötet har tagits för att möjliggöra för generaldi-rektörerna att lära känna varandra, bygga nätverk och kunnadiskutera gemensamma problem och prioriteringar. Gemen-samma strategier kring Östersjön utformade av generaldirektö-rerna ska säkra att goda erfarenheter hos länderna tas tillvarasamtidigt som samordning och samarbete kan utvecklas.

Nästa års generaldirektörsmöte hålls i St Petersburg. Arrange-rande Ryssland föreslår att mötet fokuseras kring förebyggandearbete.

Kritik mot sjukhus i KarlstadEn dåligt tätad kabelgenomförning kunde vållat en allvarligbrand på centralsjukhuset i Karlstad.

Räddningstjänsten larmades automatiskt och kunde konstate-ra att det brann i en ventilationskanal.

En ventilationstrumma utomhus i anslutning till en dörr, kun-de förväxlas med en papperskorg eller askkopp och hade up-penbarligen också använts som bådadera. Det var orsaken tillbranden som via trumman spreds till ett tidigare soprum, nu-mera en elcentral för svagström.

På grund av otäta genomförningar hade röken spridit sig tillen central för starkström i rummet intill. Det var i det rummetdet automatiska brandlarmet slog till.

Räddningstjänsten har tidigare haft anmärkningar mot sjuk-huset. Nu visade det sig också att orienteringsritningen för detlarm som utlöste inte stämde med verkligheten.

– Om det skett vid ett annat skadescenario kunde ett sånt felinneburit att räddningstjänstens insats försenats eller inletts påfelaktigt beslutsunderlag. Sånt här ska inte ske på ett sjukhus,brandskyddsorganisationen behöver ses över, säger ClaesMalmqvist, brandutredare vid räddningstjänsten.

Pengar till Sollefteå och LesseboSollefteå kommun får 519 278 kronor i ersättning för statligräddningstjänst i samband med en skogsbrand i Hjältabergetjuni 2002.

Räddningsverket och kommunen är överens om ersättningensstorlek.

Lessebo kommun får 296 758 kronor i ersättning för rädd-ningsinsats i samband med översvämning i september 2001.Räddningsverket har gjort avdrag med dryga 16 000 från kom-munens ansökan.

Räddningsverket har under 2002 totalt betalat ut drygt 22miljoner kronor i ersättning för räddningstjänstkostnader.

Bedriver räddningstjänstenmiljöfarlig verksamhet?

Det undrar Claes-HåkanCarlsson på Risk och Miljö-avdelningen vid Räddnings-verket.

Nu utbildas samtliga lära-re vid Räddningsverketsskolor i miljökunskap.

Syftet med utbildningen är attföra in ett helt nytt miljötän-kande i räddningstjänsten.

– Tanken är att personal inomräddningstjänst ska ta ett stör-re miljöansvar. De ska klara attkänna igen ett miljöhot vid enräddningsinsats. Men då måstede också ha kunskapen och detsaknas i dag, säger Claes-Hå-kan Carlsson, Räddningsver-ket.

Därför utbildas lärarna, som isin tur ska väva in miljökun-skap i utbildningen vid Rädd-ningsverkets skolor.

Tonvikten läggs på normalahändelser som kan bli aktuellai många kommuner, exempel-vis trafikolyckor, gräsbränderoch ladugårdsbränder.

Hur begränsa åverkan– Alla bränder har negativ mil-jöpåverkan. Men frågan är – vil-ka taktiska överväganden mås-te man göra för att begränsakonsekvenserna för miljön?

– Ibland kan det kanske varabättre att låta ladan brinnaupp, hellre än att sprida släck-vatten som innehåller växtgif-ter? Det kanske orsakar störreskada än den förstörda egen-domen? Man måste väga in oli-ka aspekter när man gör sin be-dömning. Och det är inte en-kelt. Det kräver samverkanmed kommunens miljöförvalt-ning.

Vad finns i släckvattnet?När en insatsavslutats plockarman ihop slangarna och åter-ställer utrustningen. Men nuvill Räddningsverket att rädd-ningstjänsten ”tänker” ytterli-gare några steg.

– Vi tycker att man bör tänkatill över släckvattnet och larm-ställen. Vad innehåller vattnetoch vad sitter på kläderna? Attspara miljön hänger ihop medden egna hälsan, menar Claes-Håkan Carlsson.

I utbildningen tittar manäven på extrema bränder medallvarliga miljöhot, som gum-midäcksbranden i Malmö förett år sedan. Där tvingades mandumpa brinnande däck ihamnbassängen. Nu pågår ettsegdraget juridiskt efterspel.

Ett ökat miljöansvar betyderockså att räddningstjänstfolkbör läsa på i miljöbalken, anser

Per-Olof Wikström, jurist påRäddningsverket:

– Ingen har tidigare betraktaträddningstjänst som en miljö-farlig verksamhet. Den blir säl-lan jagad av miljöchefer somkollar verksamheten. Rädd-ningstjänsterna gör ”alltidrätt” eftersom de släcker brän-der. Men faktum är att densamtidigt riskerar att brytamot miljöbalken.

Veta var befinner sigHan tar exemplet med rädd-ningstjänsten som släckte enrishög. Eftersom rishögen lågfarligt nära en kraftledning,ville räddningsledaren inte an-vända vatten. Istället släckteman med skum.

– Problemet var att områdetvar naturvårdsklassat, men detvisste inte räddningsledaren.Utifrån sin kunskap gjorde hanrätt. Men troligen var kemikali-erna i skummet inte särskiltnyttiga för marken, från miljö-synpunkt gjorde han fel. Manmåste alltså veta var man befin-ner sig för att göra en korrektbedömning av hur man skasläcka.

KATARINA SELLIUS

Skona miljön i brandsläckning

Framtidens brandmänfår lära miljökunskap

Foto: KATARINA SELLIUSDe vill öka miljökunnandet i räddningstjänsten – kan vi få ut miljökunnandet till lärarna och eleverna,räknar vi med att miljötänkandet på sikt sprids till räddningstjänsterna ute i kommunerna, säger Claes-Håkan Carlsson, Räddningsverket. Miljölagstiftning och spridning av miljögifter dyker upp som en rödtråd genom hela utbildningen, säger Kerstin Eriksson, miljöhandläggare och lärare på skolan i Sandö.

20

Vi svänger av den sexfili-ga motorvägen M 96,passerar direkt en olje-

rigg, en flygplats med krascha-de plan, ett brinnande fartyg,en buss som träffats av snabb-tåget. Det ryker och brinner.Brandmän springer runt.

Platsen är Fire Service Colle-ge, Storbritanniens svar på desvenska räddningsskolorna.Till och med 500 meter M 96 ären del av skolan.

Det är lätt att imponeras un-der en visning runt det 223hektar stora området, ett föredetta flygfält, i Moreton-in-Marsh inte långt från Oxford.

Det är också lite amerikansktöver presentationen – störstoch värst – fast framfört medsedvanlig brittisk artighet. Vårciceron Roger Smith har ocksåall anledning att vara stoltöver denna högskola och trä-ningsanläggning för alla tänk-bara räddningsoperationer.

Befäls- och specialkurserStörsta skillnaden mot vårafyra svenska räddningsskolorär att Fire Service College i för-sta hand ordnar utbildning förbefäl samt specialkurser förhela räddningsstyrkor ellerspecialister. Moreton-in-Marshhar ingen grundutbildning förbrandmän, den genomförs istället lokalt eller regionalt.

Till Fire Service College kom-mer varje år cirka 7 000 eleverfrån många länder. Det ärdrygt hälften så många eleversom årligen går kurs på Rädd-ningsverkets skolor, förra året12 500 (hälften av Räddnings-verkets elever går kompetens-utbildning, hälften säljkurser).

På Fire Service College är alltintäktsfinansierat. I början av90-talet var det som i Sverige,

verksamheten drevs med stat-liga pengar.

– 1992 sattes nya och orealis-tiska mål upp för skolan samti-digt som merparten av de stat-liga pengarna drogs in. Detupplevdes somdödsstöten, menett försök gjordesmed självfinansie-ring. Till en börjangick verksamhetenback, men 1996fick vi en ny chefoch redan året där-på visade vi plus-siffror. I dag har vitill och med sjumiljoner pund påbanken, berättarRoger Smith.

Ny karriär på skolanFire Service College har två hu-vudavdelningar, Commandand Managemant och FireEngineering and Fire Safety.250 personer arbetar med ut-bildning, ytterligare 200 medmat, service och städning. Härfinns 90 uniformerade befäl.60 av dem är mitt i karriärenoch finns på skolan under två-tre år, övriga är pensioneradebrandbefäl. I England får manfull pension efter 30 tjänsteår iräddningstjänsten och mångabörjar därför en ny karriär i50-55-årsåldern.

– Jag jobbade 31 år påbrandstationer i Oxford ochnu har jag gjort tre år här i Mo-reton. Jag stortrivs och har fåtten nytändning. Ångrar baraatt jag inte tog chansen att åkahit som lärare några år mitt ibrandbefälskarriären, sägerRoger Smith.

Även om brittiska elever do-minerar på skolan är de inter-nationella inslagen påtagliga.

Statistik visar att Fire ServiceCollege genom åren haft stu-denter från 111 länder. I fjolhade skolan 405 internationel-la elever som tecknade sig förtotalt 885 studentveckor. När

Sirenen besökerskolan träffar vi ele-ver från Taiwan,Malaysia och Liby-en.

– Holländskaräddningsstyrkorkommer ofta hitför att genomförastörre övningarmed mycket rök,så-dant som de av mil-jöskäl inte får körapå hemmaplan.

Närliggande Frankrike ochTyskland då?

– Fransmän, Oh no, sägerSmith med ett skratt. Tyskarnavill nog komma, men derassystem är så olikt vårt så detskulle knappast fungera.

Svensk containerövningAvståndet mellan Sverige ochEngland är för stort för att mo-tivera ett omfattande utbyte,dessutom har båda ländernadet bättre förspänt än någraandra i Europa när det gällerträning i realistiska miljöer.

– Men vi försöker lära av va-randra. På skolan har vi exem-pelvis fem containrar för över-tändningsträning efter svenskmodell.

– Vi har ett brett kontaktnätruntom i världen och tar merän gärna till oss bra programoch utbildningsanordningarvi hittar i olika länder. Vi kanju inte komma på allt självaoch det kan ingen annan hel-ler.

– Genom denna lyhördhetatt samla på oss de bästa kun-

skaperna och uppfinningarnafrån stora delar av världen törsjag påstå att vi har en unikställning. Vi försöker ocksåsuga till oss kunskap från ut-ländska brandbefäl som gårkurser här, säger Roger Smith.

90 olika scenarierFire Service College genomförkurser för allt från brandför-män till de högsta befälen. In-dustrikårer och specialstyrkorfrån flygplatser, rederier, olje-skydd och oljeriggar går oftaskräddarsydda kurser i More-ton eller kommer hit för egnaavancerade övningar.

På övningsfältet kan Fire Ser-vice College arrangera 90 olikascenarier

– Vi har utbildningsanord-ningar för det mesta och fyllerpå efter hand som nya behovuppstår. Efter en svår olycka påen oljeplattform utanför Aber-deen för några år sedan bygg-de vi en egen rigg med fullstorhelikopterplatta. Vi kan tilloch med åstadkomma storavågor för tuffast tänkbara trä-ning i vatten.

Gratis bilar och pallarUnder rundturen på övnings-fältet passerar vi ett väldigtupplag skrotbilar, säkert 150stycken. De får skolan i regelgratis.

– Samma gäller trasiga ellerfeltillverkade lastpallar. Skolanhar upplåtit mark åt en tillver-kare av lastpallar och vi får alltspill som vi sedan använder iolika brandövningar. Kostaross inte en penny.

En udda intäkt är hyra frånjärnvägsföretag för att skolanupplåtit delar av området tillmängder av järnvägsvagnar.De är funktionsdugliga, men

har ställts undan i avvaktan påatt det, som man tror, ska blipopulärare att åka tåg igen.Skolan får 30 000 pund per år ihyra.

STIG DAHLÉN

FOTNOT: 1 pund = cirka 14,50kronor.

Fire Service College i Moreton-in-Marsh

En räddningsskola i megaformat

Roger Smith

ReportageReportage

21

Skolan omsatte år 2001 cirka15 miljoner pund. 2,7 miljonerpund gällde utbildning frånutlandet.

2000/2001 genomfördes 336kurser på Fire Service Collegeunder totalt 13 896 student-veckor.

Fire Service College har närasamarbete med ledande uni-versitet i Storbritannien.

Skolan är miljöcertifierad en-ligt ISO 9001.

I biblioteket på Fire ServiceCollege finns fler än 60 000 tit-lar. Utbudet av branschtid-ningar torde vara ett av destörsta någonstans. Givetvishar Sirenen en given plats ihyllorna.

Några viktiga årtal:■ 1941 grundades den första

nationella högskolan för rädd-ningstjänst i Storbritannien.

■ 1967 bildades Technical

College samt Fire ServicesStaffs College i Moreton-in-Marsh.

■ 1981 Fire Services StaffsCollege stängdes och Fire Ser-vices Staffs College fick sitt nu-varande namn Fire ServicesCollege.

■ 1993 påbörjades en över-gång till självfinansiering avhögskolan.

■ 1996 gick skolan 5 miljo-ner pund back. Nuvarandeskolchefen Terry Glossop togöver och startade ett genom-gripande program för att göraFire Service College lönsamt.

■ 1997 visade skolan “rättsiffror” för första gången.

■ 2000 hade Fire Service Col-lege 7 miljoner pund på ban-ken.

■ 2001 flyttades huvudman-naskapet från Home Office tillDepartment of Transport andLocal Regions.

Losstagning prioriterat område på skolan90 scenarier kan riggas upp på Fire Service College. Här har en in-dustrikår hyrt in sig för insats mot brand modell större.

Losstagning är ett område somges stort utrymme på den eng-elska räddningsskolan.

– Anläggningen är stor ochkomplett. Den största jag träf-fat på utomlands när det gällerlosstagning, säger Tom Thörn,kunskapssamordnare vidRäddningsverket.

Teoretiska lektioner och fö-revisningar varvas med skarpaövningar ute på fältet. Mäng-der av skrotbilar av olika års-modeller finns på områdetsom övningsobjekt vid losstag-ning. Samarbete med flera bil-företag gör att skolan även fårtillgång till helt nya fordon.

– Engelsmännen är trevligaatt samarbeta med. De är öpp-na och delar med sig av sina er-farenheter. Jag har besökt sko-lan flera gånger och det harlett både till bra personkon-takter och nya kunskaper, sä-ger Tom Thörn.

– Det sker ett närmande mel-lan räddningstjänster i olikaländer, inte minst tack vare deVM i losstagning som hålls var-je år, nu senast i Prag. Sverigehar hittills inte deltagit, menjag hoppas att det blir ett lagnästa år. Det kan leda till ettökat och värdefullt utbyte avkunskaper.

Foto: STIG DAHLÉNMarilyn Monroe, en skönhet som fortfarande höjer pulsen på brandmän när de övar flygplansräddning.

BILDERNA:Bilden till vänster: Räddningshelikopter på väg in för landning påskolans egen motorväg under en övning på Fire Service College.

Bilden till höger: Demonstrationshallen för utbildning i losstagning.

Fire Service College EfterfrågadledningsutbildningUnder senare år har utbild-ningen breddats utanför dentraditionella utbildningen förbrittiska brandbefäl.

Ledarskapsutbildning är enav flera nya nischer och till FireService College kommer eleverfrån många länder.

– Ett högre ledande brandbe-fäl måste behärska många om-råden, exempelvis ledarskap,ekonomi, vara diplomat i kon-takterna med politikerna ochså vidare. Våra kurser på dettaområde har blivit mycket efter-frågade, säger Roger Smith, Di-visional Officer vid högskolan.

Också riskhantering harstörre utrymme i skolans ut-bud.

– Detta är en verksamhet somfortfarande är i sin linda, mensom kan bli hur stor som helst,säger Roger Smith.

Magnus Mattsson växte uppi Helsingborg, såg ofta danskTV – och trodde att han för-stod danska hyggligt. Efterbrandingenjörsexamen toghan jobb i Köpenhamn.

– Jag fick en chock, fattadeknappt ett ord.

Steget över sundet innebarbåde en kulturchock och språk-problem.

– Första tiden var det myckettungt. Men jag gav mig tusan påatt klara det, de närmaste må-naderna umgicks jag enbartmed danskar, läste bara danskatidningar och tittade aldrig påsvensk TV. Efter ett halvår börja-de det fungera och jag kändemig accepterad.

Avgörande pubkvällDetta hände i början av 1999.Ett par år tidigare, under studie-tiden i Lund, väcktes förstagången tankarna på att arbetapå andra sidan sundet. På pu-ben träffade han två utbytesstu-denter från Ålborg.

– Vi drack öl och skojade omatt de skulle jobba i Sverige el-ler jag i Danmark. I slutet av1998, när jag gick påbyggnads-året i Revinge, ringde en av democh uppmanade mig att sökaen tjänst som brandinspektörpå projekt- och utvecklingssek-tionen på huvudbrandstatio-nen i Köpenhamn. Han jobba-de själv där.

– Tre veckor senare var jag an-ställd. I tjänsten ingick att gåvakt, jour alltså, under förutsätt-ning att jag klarade språket. Jagvar intresserad av både operativtjänst och förebyggande och attutveckla det jag lärt mig under

universitetsstudierna. Sådanajobb växer inte på träd i Sverige,det var den kombinationen somlockade mig att flytta till Köpen-hamn, berättar Magnus.

Brandinspektör på danska ärlika med brandingenjör påsvenska. Arbetsplatsen ärbrandstationen på H.C. Ander-sens Boulevard, granne med Ti-voli och vägg i vägg med Råd-huset. Stationen är faktisktbyggd 13 år före rådhuset,1892. Boende i hjärtat av Kö-penhamn kostar multum, menMagnus hade turen att hitta enbillig lägenhet bara 500 meterfrån stationen.

– Efter snart fyra år här kännerjag mig mer dansk än svensk,men jag tror ändå inte att jagkommer att stanna här restenav mitt yrkesliv. Jag är öppen förallt.

Tjänsten på projekt- och ut-vecklingssektionen fyller stör-sta delen av Magnus Mattssonskombinationstjänst. När han ärpå vakt, i snitt fem-sex dygns-pass i månaden, räknas detmesta som övertid.

– Jag tjänar som en svenskbrandingenjör i grundlön, menmed jourpassen blir det betyd-ligt mer. Varje dygn betalasmed 2 600 danska kronor plus15 timmar vanlig timlön för ettdygnspass. Men skatten är ock-så hög, 52-53 procent.

Tar varandra i handHan har två stjärnor på varderaaxelklaffen. Gradbeteckningarär viktigt här i Danmark. Ännuviktigare än antalet stjärnor ärdock storleken på dem.

En vanlig dag på brandstatio-nen betyder vaktavlösning

08.00. De som ska gå på samlasi vagnhallen och hälsar på va-randra. Inte bara ”hej”, utan allatar i hand.

Magnus jobbar på utveck-lingssektionen även när hanhar jour. Larmets karaktär av-gör om han rycker ut.

– Jag åker på allt som innebäratt mer än en släckbil eller tvåambulanser skickas ut. Minoperativa roll motsvaras när-mast den hos en svensk brand-mästare eller insatsledare. Jagär betydligt mer aktiv än en

svensk brandingenjör när jaglarmas ut.

Vid sidan av de ordinarie ar-betsuppgifterna har MagnusMattsson även blivit något avambassadör och guide för sven-ska kollegor.

– Under sommaren har jagnog i snitt ett svenskt besök iveckan, exempelvis från Lund,Hässleholm, Landskrona, Mal-mö och Stockholm. Jag tyckerenbart att det är kul att sven-skar intresserar sig för hur vijobbar i Danmark.

Han får berätta om de olikakulturerna – Sveriges mer funk-tionsinriktade styrning avräddningstjänsten och Dan-mark detaljreglering.

– Jag är inte så mycket för de-taljstyrning, men eftersomDanmark har både kommunaloch privat räddningstjänst in-ser jag att den behövs.

I höst har han fått hjälp medguidningen när ytterligare ensvensk brandingenjör, KristianLevy från Malmö, anställdessom vice brandinspektör på hu-vudstationen i Köpenhamn.

Förstärkta rutorDimensioneringsreglerna ang-er exakt hur stora styrkorna skavara, hur många meter slangsom behövs, ja ända ner på an-talet stövlar.

– Avgörande för kraven ärkommunens invånarantal, inteden aktuella riskbilden och detär ju lite tokigt.

Andra halvåret 2002 är Dan-mark ordförandeland i EU ochdet har satt sina spår på brand-stationen.

– Hittills har vi inte behövtagera, men vi har förberett osspå det värsta. Exempelvis haralla brandbilar fått förstärktarutor och såväl brandbilar somambulanser har utrustats medABC-skyddsmasker. Vi har ock-så fört en dialog med olikagrupperingar och gjort klart fördem att det är vi som är thegood guys.

Magnus fick en chock närhan flyttade över sundet

Det är många skämt och glada skratt på danska brandstationer.Här har överbrandmästare Kurt Thomsen och Magnus Mattssonfått något gemensamt att skratta åt – Sirenen-fotografen kanske.

23

– Svensk räddningstjänsthar större resurser ändansk, men tar inte vara pådem.

Det hävdar Magnus Matts-son, 29-årig svensk brandin-genjör som jobbar i miljon-staden Köpenhamn.

Få kan jämföra dagens svenskaoch danska räddningstjänstlika initierat som MagnusMattsson (se även artikeln påförra sidan). Han har lämnatSverige och känner sig friare attsäga vad kollegor på svenska si-dan sällan yttrar offentligt. Detblir en och annan snyting – intei elakt syfte, utan konstruktivapassningar som borde mana tilleftertanke.

Svenskt gnäll– Jämfört med Danmark harsvenskarna det oförskämt branär det gäller exempelvis släck-bilar och det finns helt andraresurser till forskning och ut-veckling, men i stället för att tavara på dessa förmåner hörman mest gnäll på den svenskasidan.

– Särskilt förvånande tyckerjag är hur lite av nytänkandesom finns på de största svenskaräddningstjänsterna, Stock-holm, Göteborg och Malmö. De

har ju resurser att utveckla,men väldigt lite händer.

Flummiga rapporterMagnus Mattsson har synpunk-ter också på satsningen på cen-tral nivå i Sverige.

– Räddningsverkets resurserär överlägsna dess statliga mot-svarighet i Danmark, Bered-skapsstyrelsen. Det satsasmycket pengar på forskningoch forskningsrapporter, mende följs alltför sällan upp i verk-ligheten.

– De flesta rapporter är gene-rellt och teoretiskt skrivna.Räddningstjänsten har sällannytta av dem eftersom de allraflesta på kårerna inte har tid el-ler förmåga att själva göra nå-got åt rapporterna, i den månde begriper det tillkrångladespråket och de ofta flummigtuttryckta slutsatserna.

– Få kommuner har tillgångtill samma akademiska nivåsom de som skriver rapporter-na. Under mitt påbyggnadsårpå Revinge spottades det utrapporter om riskanalys i sam-hällsplaneringen. Till vilkennytta? Har Räddningsverketnågon gång följt upp hur rap-porterna använts praktiken?

Mattsson är förespråkare förjust forskning och utveckling,

men tycker att det är trist att re-sultaten alltför sällan kommertill praktisk användning.

– Kanske borde det i Sverigeinrättas någon form av utveck-lingsstyrelse bestående av före-trädare för stora och små rädd-ningstjänster, men även frånindustrin samt andra kunderoch intressenter. Något i stilmed Brandforsks system, menmer inriktat på att lyssna av vadbranschen vill ha och hur resul-taten kan omsättas praktiskt.

Snor från SverigeUtveckling av räddningstjänstoch skydd mot olyckor är an-nars inget danska myndigheterkan skryta med. Resurserna förforskning och utveckling är be-gränsade.

– Det är egentligen bara påbrandväsendet här i Köpen-hamn och i viss mån i några an-dra större städer samt FalckRedningskorps som något ut-vecklingsarbete värt namnetpågår. På teknikområdet häm-tade danskarna tidigare detmesta från Tyskland, i dag tittarde mycket på Sverige och snordet bästa därifrån, säger Mag-nus Mattsson.

Inte heller förebyggande harnågon högre status i Danmark.Den genomsnittlige dansken är

ganska okunnig om brand-skydd. Av räddningstjänstens800 anställda i Köpenhamnsräddningstjänst har bara drygt25 förebyggande som huvud-uppgift. I en nationell jämförel-se är detta trots allt en hög an-del.

– Det är trögt att få genom-slag. Vi lämnade exempelvis ettförslag till skolväsendet i Kö-penhamn om två timmarsbrandskydd under skolåret förklasserna 3, 5 och 9. Det blevblankt nej.

– Det positiva är att vi har encentral myndighet med förmå-ga att gå från ord till handlingnär det gäller regler som syftartill ett bättre brandskydd.

– Bara ett år efter Göteborgs-branden fanns det ett nyttdanskt regelverk för samlings-lokaler. I de nya byggreglerna,som kommer nästa år, skärpskraven ytterligare. Exempelvisblir minsta tillåtna bredd på ut-rymningsdörrar i samlingslo-kaler 1,20 meter mot 1 meter idag och det införs krav på auto-matlarm och sprinkler.

– Räddningsverket har intesamma befogenheter, men skul-le kunna driva på de lagstiftandeinstanserna mycket mer än hit-tills. Vem ska annars göra det?

Gillarhögtryck

Dansk/svensk brandingenjör förvånad:

– Varför så lite nytänkande i de svenska storstäderna?

Fakta DanmarkFakta dansk räddningtjänst1999 (inom parentes Sverige)Yta: 43 000 km

2(Sverige:

450 000 km2)Invånare: 5,3 milj (8,9 milj)Kommuner: 275 (Sverige: 289)Invånare per kommun: 19 000(Sverige: 31 000)Kommuner med heltid (dyg-net runt): 22 (Sverige: 75)Nationell ledning: Beredskaps-styrelsen under inrikesministe-riet (Sverige: Räddningsverketunder försvarsdepartementet)Anställda central myndighet:Beredskapsstyrelsen 655 (Rädd-ningsverket 900)Utbildning till brandmästare:9 veckor (Sverige: 43)Räddningstjänstens bered-skap: Dimensioneringsregler iförhållande till invånarantal(Sverige: Miniminivå enligt rök-dykarregler samt lokal riskbild)Antal brandstationer: 312(Sverige: 746)Fördelning danska stationer: 73kommunala, 111 Falck-stationer,38 med frivilligt brandväsen, 6med andra entreprenörer, 84 såkallade hjälpberedskapsstationermed reducerad utryckning (1+3)

Personal i jour: 2 291 brand-män, 381 brandmästare. (Sveri-ge: 3 143 brandmän, 807 brand-förmän, 136 brandmästare)Antal döda i bränder/år: 80 isnitt 1996-2001 (Sverige:135)Antal döda per 100 000 invå-nare: 1,43 (Sverige:1,52)

KöpenhamnInvånare: 500 000 (Storköpen-hamn 1 800 000)Antal brandstationer: 7Typ av räddningstjänst: Kom-munal, som också driver ambu-lansverksamheten. Budget 290miljoner danska kronor (2002)Beredskap: 78 brandmän ochbefäl, 23 ambulanssjukvårsare Personal: Brandmän, special-rökdykare och pionjärer (speci-alutrustning för losstagning,vattendykning, höghöjdsrädd-ning med mera)Antal utryckningar (2001): 4 913 (därav var 1 536 till brän-der och 1 449 till automatlarmej brand

FOTNOT: 1 dansk krona kostar1,24 svenska kronor.

Räddningstjänsten i Köpen-hamn släcker 96 procent avalla bränder med högtrycks-brandsläckning. Metodenvar för längesedan vanlig iSverige, men försvann på1960-talet.

På den svenska sidan harmånga i modern tid skrattat åthögtryckssläckningen, men nuhar intresset väckts på nytt.Tacka danskarna för det! Ochäven tyskarna – dansk rädd-ningstjänst har hämtat detmesta av sina idéer och sin ma-terial därifrån.

Landskrona har redan införthögtryck och fler kommunerpå andra sidan sundet står istartgroparna.

– Fördelarna med högtryck ärframför allt två, du får en myck-et snabbare insats och vatten-skadorna blir begränsade. Vidankomst till skadeplatsen gårdet snabbt att få ut den armera-de slangen på en fast rulle. Rök-dykare 1 och 2 tar slangen ochspringer iväg – en stor tidsvinstjämfört med om vi på svensktvis skulle lägga ut smal- ochgrovslang, säger MagnusMattsson.

Många nyfikna svenska kolle-gor har kommit till Mattssonpå studiebesök.

– Jag har även haft kontaktermed Räddningsverket i Re-vinge och i Karlstad. Revingehar gjort en hel del intressantatester.

Varför har högtrycksbrand-släckning fått en sådan renäs-sans?

– Problemet förr var att mate-rialet inte klarade påfrestning-arna. Pumparna och slangarnagick ofta sönder. I dag är detinga materialproblem. Brand-män och befäl som jobbat medhögtryckssläckning i flera de-cennier har berättat för mig attde aldrig sett ett slangbrott. TEXT OCH FOTO I DANMARK: STIG DAHLÉN

Dansk räddningstjänst är ett virrvarr av privat, kommunalt och“blandat”. Brandsläckningen på 111 brandstationer drivs på entre-prenad av Falck (rödmarkerade kommuner).

24

Det privataalternativet förbrandsläckning

Snabbutryckningsenheten är välutrustad, bland annat ingår enfläkt för ventilering av rök och en hjälm med infraröd kamera.

Falck Redningskorps släckerbränder i 175 av Danmarks275 kommuner. Därför sä-ger danskarna “falkman” istället för brandman.

Sophus Falck grundadedenna privata räddnings-tjänst 1906 och den tycks blialltmer livskraftig inom allt-fler områden och länder.

Under Falck Redningskorpssorterar ett antal verksamheter,förutom brandsläckning ävenambulansverksamhet, sjuk-transporter och bilräddning.Dessutom arbetar Falck medpsykologisk krisberedskap, säl-jer räddningsutrustning ochbrandsläckare.

I allt fler länderFalck Redningskorps är en delav Falck Danmark A/S, en annanär Falck Securitas som sysslarmed larminstallation och väkt-arverksamhet. Falck Danmarkhar 11 000 anställda som allafått lära sig att tillämpa följan-de sex kriterier: snabbhet,hjälpsamhet,handlingskraft,kompetens, till-gänglighet och tro-värdighet. Omsätt-ningen är 4 miljar-der danska kronor.

Falck nöjer siginte med Danmark.I Sverige bedriverFalck ambulans-verksamhet i ett antal kommu-ner. 1996 tog Falck över norskaFalken och svenska Partena Se-curity (heter nu Falck Security).Sedan dess har Falck på olikasätt etablerat sig också i Fin-land, Tyskland, Polen, Baltikumoch Holland.

Reglerat i detaljSirenen besöker en av de 175brandstationerna, i Hilleröd påSjälland norr om Köpenhamn.Den påminner mycket om enmellanstor svensk kommunsbrandstation.

– Vi har ett femårigt kontraktför brandsläckning med grann-kommunerna Hilleröd och Ska-evinge, allt är reglerat i detalj,

berättar Stig H Andersen, re-gionchef hos Falck.

Beredskapslagen kräver attvarje kommun ska hålla enräddningsberedskap (två kom-muner kan gå samman). Borg-mästaren bestämmer om rädd-ningstjänsten ska vara kommu-nal eller privat.

Ingen hänsyn till riskbildDimensioneringsregler knutnatill kommunens invånarantalavgör storleken på beredska-pen, den minsta (upp till 20 000invånare) är ett så kallat släck-ningståg. Det består av ett befäl

och sju brandmän,men beslut har ny-ligen fattats om attminska tåget till1+6. Dimensione-ringen tar ingenhänsyn till riskbil-den, däremot på-verkar bebyggelse-karaktären kravenpå räddningsfordo-

nen.30 000-50 000 invånare inne-

bär krav på två släckningståg.Vid 100 000-200 000 invånareär kravet fyra släckningstågsamt heltidsbemanning dygnetrunt.

Insatstiden (från larmet kom-mer in tills det finns vatten påförsta slangen) är max 10 mi-nuter i tätbebyggelse, 15 minu-ter på landsbygd.

För Hilleröd med 32 000 invå-nare och grannen Skaevingemed 8 000 invånare krävs tvåsläckningståg.

– Vi lämnar pris på en stan-dardsläckningsberedskap. Ettminimitåg kostar kommunen1,6 miljoner danska kronor om

året. Vill kommunen ha någotutöver standardnivån krävs dettilläggsavtal, säger Stig H An-dersen.

Stor variationFalck är inne på det tredje av defem kontraktsåren. Innan dettakontrakt började gälla fanns ettblandat system, Falck ansvara-de för första utryckningsstyr-kan, kommunen för den andra.Detta var inget unikt och dendanska modellen tillåter storvariation. I Helsingör beman-nar kommunen släckningstå-gen, men det är Falck som ägerfordonen.

Vad är då vitsen för en kom-mun att välja privat brand-släckning?

– Största fördelen för kom-munen är att den vet hur myck-et räddningstjänsten kostarfem år framåt. Falck ger ett fastpris och det ändras inte ävenom en pyroman skulle härja ikommunen.

Om kommunen vid kontrakt-tidens utgång vill byta till kom-munal brandsläckning finns enklausul som slår fast att Falckmåste sälja fordon och annanutrustning till minimipris.

Fordonen, ja. Vilken kvalitethåller de privata kårernasbrandbilar jämfört med dekommunala?

Ingen skillnad, kanske till ochmed knapp fördel Falck, var deintryck Sirenen fick. I skandina-visk jämförelse inte alls likamoderna som svenska brandbi-lar.

På ambulanssidan har Falckskaffat sig mer eller mindremonopol. Dominerar dessut-om på brandsläckningsområ-det. En av de viktigaste orsaker-na anses vara att Falck kan görainköp centralt. Stordriftsförde-larna gör att Falck ofta kan bju-da under kommunerna vidupphandlingen.

Vanligaste kritiken mot “falk-mannen” är att han/hon ska be-härska allt. Ena stunden utemed kranbilen, nästa med am-bulansen. Bra på det mesta,men sällan riktiga specialister.

I Danmark är snmed två man reFalck i Hilleröd har en snab-binsatsstyrka med tvåbrandmän. Den påminnermycket om de livräddnings-enheter som utvecklats iÖckerö och Nyköping.

En påtaglig skillnad är att dendanska enheten saknar det nyaverktyget skärsläckaren, åt-minstone ännu så länge.

– Skärsläckaren är så ny. Vihar läst om den i Sirenen ochringt några kollegor i Sverige.Generellt tror jag dock attmarknaden för skärsläckarenär mindre i Danmark än i Sveri-ge eftersom vi kör med hög-tryckssläckning, säger Stig HAndersen från Falck.

Byggde bilen självaPersonalen på Falck-stationen iHilleröd har själv byggt fordo-net.

– Vi började med att köpa enVolkswagen-kaross, sedan är

det många timmars jobb, me-kande och pusslande. Men visstblev väl resultatet fint, sägerbrandmannen Jesper Hansen.

Jovisst, minibrandbilen serhelproffsig ut och är mycketvälutrustad. Det finns utrust-ning för tryckluftsapparater,högtryckssläcksystem med 60meter armerad högtrycksslang,konventionell slang med strål-rör, handbrandsläckare, fläktför övertrycksventilering, A-skum (25 liter), vattentank(300 liter), stege (3,5 meter),förstahjälpenväska (med blandannat halskrage och utrustningför att kunna ge syrgas) och enIR-kamera (IR=infraröd).

– Kameran, som sitter i hjäl-men, köpte vi för snart två år se-dan för 180 000 danska kronor.Den har hittills använts oftarevid brandundersökning än un-der rökdykning, berättar JesperHansen.

Fordonet och de två brand-

Stig H Andersen

Falck Redningskorps vill ökaandelen anställda med invan-drarbakgrund.

– Som en stor verksamhet isamhället har vi ett ansvar föratt invandrarna blir integrera-de, säger John Braskhöj i ett

pressmeddelande från Falck.Problemet i Danmark, liksom

i Sverige, är att väldigt få medinvandrarbakgrund söker sigtill räddningstjänsten. Därförsatsar Falck i samarbete medkommunerna på längre prova-

på-anställningar, upp till sexmånader.

Detta har blivit en framgång iÅrhus och liknande projekt ärpå gång i Odense och Kerte-minde kommuner.

Falck vill ha fler invandrare på stationerna

25

Beredskapskorpsethar unika resurserI Danmark finns en statligorganisation med värnplik-tiga, beredd att rycka ut tillolyckor dygnet runt – Bered-skapskorpset.

I svensk jämförelse enblandning av gamla civilför-svaret och de nya rädd-ningsmännen, men meduppgifter även i fred.

Korpset sorterar under Rädd-ningsverkets danska motsva-righet, Beredskapsstyrelsen.Korpset har sex regionala be-redskapscentra. Dessutomfinns ett antal “stöttepunkter”på utvalda brandstationer.

Beredskapskorpsets resurserbestår av totalförsvarspliktiga,fast anställda lärare och befälsamt det som gör organisatio-nen unik – stora specialresur-ser.

Stort skumlagerUnder en rundvandring hoskorpset i Hilleröd några milnorr om Köpenhamn ser vibland annat moderna fordon,en pumpenhet med kapacitetpå 40 000 liter per minut, ochslang med diametern 25 centi-meter (används vid exempelvisöversvämningar på större vägardär det är bråttom att få bortvattnet). Vidare en skumenhetmed skumkanon och ett lager

med sex behållare om vardera800 liter skum.

– Skumresurserna är helt nyaoch en direkt följd av 11 sep-tember. De är avsedda för flyg-haverier, stora anlagda bränderoch annat, säger Per Rönholm,utbildningschef på centrumet iHilleröd.

Motsvarande skumresurserfinns på övriga fem centra, allt-så totalt 4 800 liter skum. Somjämförelse kan nämnas att lan-dets särklassigt största rädd-ningstjänst, den i Köpenhamn,har 1 600 liter för hela stor-stadsområdet. Danska statenanslog 45 miljoner kronor förstärkt katastrofberedskap efterterrordåden i USA.

Motiverade värnpliktigaPå beredskapskorpset i Hille-röd finns 80-90 värnpliktiga iåldern 18-19 år. Under ett år ut-bildas 1 200 värnpliktiga påkorpsets sex centra. Utbild-ningstiden är tre eller sex må-nader. De som går ett halvår fåräven utbildning i C-körkort förlastbil samt utbildas för inter-nationella uppdrag.

Korpset har under senare årdeltagit i utlandsinsatser efterjordbävning i Turkiet, mat-transporter och annat i fornaJugoslavien och översvämning iPolen.

– De värnpliktiga är högmoti-verade, inga problem alls. Deser utbildningen som en merit.Bland annat kan de gå in ochjobba som brandmän, bådehel- och deltid, efter utbild-ningen, säger Per Rönholm.

Vid muck får de värnpliktigaett utbildningsbevis. De gårheller inte helt lottlösa ekono-miskt, de med den längre ut-bildningen får 8 000 kronor förde första fyra månaderna och12 000 för de två sista.

Vaktstyrkan består av 13värnpliktiga och två befäl. Denhar jour 24 timmar, vilket bety-der åtta-tio “vakter” per månad.

– Borde larmas ut oftareStyrkan i Hilleröd larmas, på or-der av den kommunala rädd-ningsledaren, ut cirka 75 gång-er om året. Aldrig till småbrän-der, utan det krävs nivå 2 eller 3på den tregradiga danska ska-lan över olyckstyper. Korpsetanlitas också vid speciella hän-delser, exempelvis nyårsfirandeeller som i höst vid EU-toppmö-ten.

– Korpset används mest somen förstärknings- och specialre-surs vid större händelser. Mestär det mindre kommuner somkallar på korpset. Vi borde lar-mas ut oftare, säger Per Rön-holm.

– Lägg ner alltihopEn förklaring till att störrekommuner drar sig för att an-vända korpset är uppfattning-en att de värnpliktiga brand-männen är alltför oerfarna in-för kritiska situationer.

– Det är ingen tvekan att be-redskapskorpset materiellt sit-ter på en jätteresurs, men detbästa vore att lägga ner alltihopoch överföra resurserna till re-gionala depåer i större kommu-ner. Men det är lite känsligt attföreslå, säger ett högt kommu-nalt brandbefäl som Sirenenträffar.

Apropå nedläggning, korpseti Hilleröd avvecklas vid årsskif-tet. 60 anställda blir utan jobboch värnpliktiga kommer iframtiden att göra sin utbild-ning på någon av de fem kvar-varande anläggningarna.

– Vi fattar ingenting. I regionHilleröd bor 1,8 miljoner män-niskor, Danmarks folktätasteregion med mycket stora vär-den. Om man nu måste spara,varför lägga ner just här, frågarsig Per Rönholm.

Bilden:18-19-åriga totalförsvarsplikti-ga utbildas under tre eller sexmånader hos Beredskapskorp-set och är då en del av denfredstida räddningstjänsten.

abbinsatsstyrkadan verklighet

männen kallas för HSE-enhet(HSE står för Hurtig sluknings-enhed). Vid larm i Hilleröd ärenheten på plats i snitt tre-sexminuter före släckbilen, viktigaminuter och med tanke på dekorta körsträckorna i Danmarken stor tidsvinst. Ute på landetblir tidsvinsten betydligt större.

Totalpriset för HSE-fordonet iHilleröd blev 800 000 danskakronor med IR-kamera och allannan utrustning.

Underlätta evakueringNär HSE-enheten anländer tillskadeplatsen startas pumpeninifrån förarsätet. Så snart dör-ren till skåpet längst bak öpp-nas blir det automatiskt fullttryck på pumpen, 120 bar/50minutliter. Droppstorleken ärextremt liten. Vid behov blan-das A-skum in i vattnet.

Vad kan då HSE-enheten ut-rätta?

– Vid insatser i det fria, con-tainerbränder, bilbränder ochliknande, börjar vi släckningdirekt.

– Vid lägenhetsbrand på tre-dje våningen utför vi över-trycksventilering av trapphusetför att underlätta evakuering,de två brandmännen beger sigsedan upp till lägenheten. Dehar högtrycksslangen med,pumpen i fordonen behöveringen bemanning. Vi får dockinte gå in förrän brandmästa-ren i släckbilen anlänt och gettklartecken, säger brandman-nen Mikael von Elling.

HSE-enheten har funnits iHilleröd i nära två år och gjortrunt 500 insatser, inklusive tra-fikolyckor.

– Vår snabbhet skapar andraförutsättningar än för släckbi-len. Alla vet ju att en brand i in-itialskedet kan släckas med enkopp vatten. En brand som bör-jat utveckla sig klarar HSE-en-heten, är det en större brandkrävs insatser av släckbilen.

– 90 procent av alla bränder visläcker med denna snabbin-satsstyrka är småbränder. Mendet gäller ju att hinna fram i tid,innan den lilla branden blivitstor, säger von Elling.

Hittills finns HSE-enheter ifem danska kommuner.

“Har redan räddat liv”Falck Redningskorps hävdar ien rapport från maj 2002:

“HSE-enheter har redan räd-dat såväl liv som stora värdenoch försäkringsbolagen är be-geistrade över enheterna.”

Den svenska diskussionenom arbetarskyddet finns ocksåi Danmark:

– Det kan alltid uppstå gräns-fall, till exempel när vi kommerfram till en lägenhet med rök-utveckling och folk skriker attdet finns personer kvar i lägen-heten. Vi har ännu aldrig ställtsinför den situationen och jagvet inte om jag instinktivt går ini lägenheten innan släckbilenär framme eller om jag väntar,säger Jesper Hansen.

Några farhågor för att dessaenheter ska leda till färrebrandmän har det inte varit.Orsaken är att Danmark hartydliga dimensioneringsregler.

26 Sirenens Räddningsskola

Vad menas med sträng kyla?Vi har relativt kallt i hela vårt land

vintertid, men sträng kyla råder närkvicksilvret kryper under minus tiograder.

Riktigt kallt, ned till 30-50 minus-grader blir det oftast bara längst inorr kortare perioder varje vinter.

Men även vind och luftfuktighet måstetas med i bedömningen av köld. Vid envindhastighet på 18 meter per sekundoch en lufttemperatur på noll grader, ärkyleffekten minus 18 grader. Redan envind på fem meter per sekund ger kylef-fekten minus nio grader. Högre luftfuk-tighet kyler också.

Verkligheten bjuder på många exem-pel och erfarenheter av räddningstjänsti sträng kyla. Här är några hämtade från23 år norr om polcirkeln, i Kiruna i Norr-botten:

Trafikolycka utanför Jukkasjärvi enkväll med 25-30 minusgrader – tre dödaoch flera skadade. En personbil hadegått över snökanten vid vägen, intill envältrafikerad skoterled. Många nyfiknasamlades på olycksplatsen.

Ett skyddande tält mot kyla och blick-ar hade varit till stor nytta, men detfanns inte på den tiden.

Brända Tomten i Kiruna: storbrandefter pizzabakning i ett gammalt bagerioch café. En del av kvarteret försvann ibranden. Då frös det mesta, hävaren slu-tade fungera och gatan utanför – enbrant backe – var glashal av allt vatten.En gammal Daf på innergården var ettpansar av is och gick inte att flytta, denblockerade släckningsarbetet.

Kvarteret låg nära brandstationen – vibar slanglängder som långa pinnar av istillbaka till stationen. Alternativt trans-portsätt var med timmerbil. Det här varomkring 20 år sedan, utrustningen harförstås blivit bättre sedan dess.

Laxforsen, Jukkasjärvi: ett flertal stu-gor brann under en kallvinter. Folk flyt-tar ut permanent till fritidshus men eld-städer och rökkanaler är ofta inte bygg-da för kontinuerlig eldning.

Vi gjorde en informationskampanjtillsammans med sotningsväsendet: an-nonserade i det lokala annonsbladetoch fick en artikel i lokaltidningen omriskerna med eldning.

Bristande framkomlighet i dåligt plo-gade stugområden när det brinner kange en avsevärt fördröjd insats där mankan få dra hundratals meter slang. Vihade förberett med bandvagn och snö-skoter för att köra ut slang på kälke.

Vanlig brandsläckning i snö och is:

En deltidsbrandman halkade på frusetsläckvatten och bröt benet.

Personlig skyddsutrustning (PSU)Det är viktigt att ha tillgång till reserv-kläder, ta med sådana i bilen. Även omdet är kallt blir man varm inifrån vidrökdykning och andra tunga arbeten.Då måste man få torka eller få nya klä-der innan man byter uppgift, kanske tillmer stillastående släckningsarbete ut-omhus under lång tid.

Kanske måste man hamed olika kläder för oli-ka uppgifter.

Räddningsledare ochbrandmän med uppgif-ter som exempelvispumpskötare och steg-förare har ibland mer tid på sig och kanklä sig för att arbeta kallt länge.

Håll uppsikt på varandra efter teckenpå begynnande förfrysning och andrasymtom. Tänk på att det går åt mer vät-ska vid ansträngning i kyla, fyll på medbåde dryck och näring. Man står siglänge på varm blåbärssoppa!

Råd PSU Personlig skyddsutrustning ska vararen, torr och utprovad av användaren.RB 90 är framtagen och utprovad för ar-bete i kyla, ytterdräkt och underställ iullfrotté fungerar bra.Använd kläder efter uppgift: rökdyk-ning, pumpskötare, maskinist höjdfor-don etcetera.Ha med reservkläder på bilen för om-byte.Titta på varandra: hur mår kompisen?

Kom ihåg tillgång till näring och vät-ska.Händer: fingerhandskar blir automa-tiskt kallare. Brandhandske samt inner-handske är provat med en tunn insert-handske av typ ”Outlast”. Håller man pålänge är helhandske bättre, till exempelnär man samlar in utrustning och slang.Till sådana uppgifter behöver det intevara brandhandskar.Fötter: skinnstövel med filtsula och ull-

frottésocka. El-inläggs-sula med batteri har pro-vats, potential finns menvisst utvecklingsarbetekvarstår. Värmekällor avtyp stavar/inlägg somvärmer under viss tidkan användas. Snöskor

kan vara ett hjälpmedel vid mycket pul-sande i djupsnö. Halkskydd, broddar ärbra att ha om släckvatten fryser och or-sakar halka.Huvud: hjälmen ställer till problem,den blir kall och tynger. Innerhuva skaanvändas – reservhuvor måste finnas attbyta till.Skydd för luftvägarna vid sträng kylafinns: en enkel mask över näsa och munmed filter som fungerar som fukt- ochvärmeväxlare. Försök har visat godfunktion, speciellt vid hårt arbete isträng kyla.

Omhändertagande av skadade Kall väderlek ställer ännu högre krav änvanligt på ett snabbt omhändertagandeav skadade vid till exempel trafikolyck-or. Tillförsel av värme är ett problem ochi Rusk-projektet (räddningstjänst under

sträng kyla) prövades ett specialutveck-lat tält för skydd och värme med ut-gångspunkt från ett trafikolycksscena-rio. Ett aggregat på basbilen alstrarvarmluft, som via specialslang leds in iskadat fordon eller till tältet.

Systemet skapar drägligare miljö förskadade och underlättar det räddnings-tjänstmedicinska arbetet. Dessutomskyddar tältet mot insyn. Det är lätt attbära och kan sättas upp av två man, menkräver visst utrymme på brandfordonför transport.

Råd, omhändertagandeSkadade och evakuerade måste skyddasmot kyla. Ta med filtar!Bry sig om – mänsklig närhet är ett mås-te!Tillförsel av värme kan ske från värme-panna på fordon, kupévärmare ellermotsvarande.Tält att ställa över olycksfordonet vidlängre losstagningstider eller annatsom fördröjer flyttning av skadad ärprövat. Det ger bättre ”innemiljö”, skyd-dar mot väder och vind samt ger insyns-skydd. Värme går att leda till detta tältvia fordonsvärmepanna och slangar.Tältet kan också fungera som skyddaduppsamlingsplats för skadade i väntanpå vidaretransport.Olika typer av portabla värmare kan an-vändas: Observera dock olycksrisk medvältning och risk för koloxidförgiftningvid ofullständig förbränning.

VattenförsörjningProblem med kylan uppstår oftast videftersläckning, inte under själva insat-sen. Så länge vattenuttaget är stort finnsingen risk för frysning i slangsystemen.Vid små vattenuttag är det viktigt att dethela tiden rinner vatten ur strålrören.Men tänk på halkrisken när vattnet fry-ser på marken.

Vid lågt flöde kan tandkransen pådimstrålrör frysa. Enhetsstrålrör klararkylan bättre om inte frysningen gått förlångt, antagligen på grund av deras en-klare konstruktion.

Pådraget blir kärvare i kyla för samtli-ga strålrör. Sådana där vattnet sätts påmed en vridrörelse kan bli omöjliga attanvända om det bildas isbeläggning ut-vändigt; handskarna glider.

Kopplingar som behandlats med sili-kon eller teflon är lättare att ta isär vidisbildning.

Råd, vattenförsörjning:Starta motorsprutan redan före avfärdtill larmet.Förvara strålrör, grenrör där det finnsvärme (om de ej används).Ventiler kan sluta fungera, behandlasmed fuktbeständigt smörjmedel.

Vinter, snö och kyla ställer speciella krav på räddningstjän-sten.Vintern vållar i sig olyckor: i trafiken, på svaga isar, genomeldning och uppvärmning och inte minst alla glömda juleljus.Kylan försvårar också räddningsarbetet genom att utsättabåde människor och materiel för större påfrestningar än deutan skydd och underhåll kan klara.Många tips och råd för räddningstjänst i sträng kyla kan låta

självklara. Erfarenheten visar att det ofta inte är så – vi serförst på plats att vi borde ha gjort annorlunda, eller tänkt ef-ter före.Egen erfarenhet ger utveckling och leder till praktiska lös-ningar.Med hjälp av Sirenens räddningsskola kan du slippa göra devanligaste misstagen – gå i stället direkt på åtgärderna ochkom förberedd ut i kylan.

Räddningstjänst i kyla

Foto: PER LARSSONTält att ställa över olycksfordonet vid längre losstagningstider ger bättre ”innemil-jö”, skyddar mot väder och vind samt ger insynsskydd. Värme går att leda till dettatält via fordonsvärmepanna och slangar.

Sirenen Nr 7 • 2002

27Sirenens Räddningsskola

Kopplingar som behandlats med sili-kon eller teflon blir lättare att sära påvid isbildning.Isolering alternativt värmekabel förrörledningar som är exponerade förkyla.För att tina kopplingar, ventiler medmera kan portabla ångtiningsaggregat,gasolvärmare eller varmluftspistol an-vändas.Mark- och väggbrandposter ska varaisolerade och/eller uppvärmda för attklara vinterförhållanden. På kalla orterär markbrandposter skyddade med spe-ciella isolerade lådor som placeras ut in-för vintersäsongen.Det klassiska: stäng aldrig strålrör heltefter användning. Ett litet flöde stopparfrysning.Frusen slang får ej vikas; det skadar in-nerbeläggningen samt ibland även yt-terbeläggningen vid gummerad slang.Möjlighet att frostskydda pumpar skafinnas även inför hemfärd där verkligtstor frysrisk föreligger.Efter återkomst till station frysskyddapumpar och uttag – glöm ej dräneringav ventiler. Lämpligt är en trycksprutamed glykolblandning, eller miljövänli-gare alternativ till frostskydd.Borra ventilhuvud för kulventiler så attdessa töms i stängt läge om ej förbereddventilhustömning finns.

Teknik - höjdfordonInom ramen för Rusk-projektet (rädd-

ningstjänst under sträng kyla) som re-dovisades vid konferensen Winter Citiesi Kiruna februari 2000, gjordes en pro-bleminventering vid räddningstjänster-na i Kiruna och Luleå och bland pro-duktansvariga inom Räddningsverket.Inventeringen visade följande problemvid sträng kyla:

- Hydraulik och elektronik på höjdfor-don fungerar sämre än vanligt.

- Stegbilen slutar att fungera.- Den pneumatiska ventilen för tank-

öppning under bilen slutar fungera.- Stegbilar och hävare upplevs bli

mycket tröga i hydraulsystemet.- En del handlampor slocknar efter ett

tag.

Råd höjdfordonUndvik att öva och köra med höjdfor-don vid för kall väderlek, annat än abso-lut nödvändigt. Det är bättre att de står ivagnhallen än tas ut och körs i kyligaförhållanden.Alla hydraulrörelser går långsammarei kyla på grund av oljors trögflutenhet.Välj hydraulolja för vinterförhållanden.Installera doppvärmare i hydraulolje-tank, med inbyggd termostat som höjertemperaturen till 20-23 grader C. Kanäven anslutas till elverk ute på skade-plats.Vid tvättning av höjdfordon är det vik-tigt att de får torka ordentligt i torr ochuppvärmd miljö.För att undvika kondens i hydraulolja:använd filter samt kontrollera regel-

bundet vintertid. Gråaktig olja är teckenpå vatten.Dränera stigarledningar för vatten-transport.

Allmänna tipsEn grundregel för all utrustning är attden ska hållas ren och skötas regelbun-det.För räddningsverktyg ska kopplingarhanteras varsamt så att de ej fylls medsnö och is. Använd speciella skyddskå-por.Material blir skört i kyla. Risk för försva-gad hållfasthet för exempelvis skär tillhydraulsax. Använd alltid skyddsglasö-gon och täckande klädsel.En presenning under verktygen skyd-dar mot snö och is.Upptiningsutrustning typ gasol medvärmarmunstycke för tining av slang-kopplingar med mera bör finnas med ivinterutrustningen.

Tänk på att batteriers kapacitet minskari kyla.Håll stegarna torra så att du inte halkarvid klättring.Till utskjutsstegar finns oljor för ter-rängreglering som tål kyla bättre.Tänk på att utströmmat vatten på mar-ken medför halkrisk.Gå igenom rutiner och öva regelbundeti kyla.

Per Cederlund i samarbete med

Eva-Lena Lindbäck

Att läsa vidare:”Räddningstjänst under sträng kyla”,SRV FoU-rapport beställningsnummer:P21-356/00 med kortversion beställ-ningsnummer: R59-225/01

”Så klarar du kylan”, Sirenen nr 2 mars2000 från konferensen Winter Cities2000

LärarenNamn: Per CederlundÅlder: 50 årBostadsort: Kåge,Skellefteå – ursprung-ligen Lovön, Stock-holmYrkesbakgrund: ma-skiningenjör, brand-ingenjör 1977, ställ-företrädande rädd-ningschef i Kiruna1977-85. ställföreträ-dande räddningschefi Nyköping 1985-86. Åter till Kiruna1986-2001. Räddningschef i Skellefteåsedan april 2001. Medverkat i Rusk-pro-jektet inom Räddningsverket (räddnings-tjänst under sträng kyla) samt framta-gandet av RB 90.Fritid: Familjen och två ryska vinthundar(borzoi) samt stugan utanför Narvik,Norge.

Foto: STEFAN AHLBOM Problem med kylan uppstår oftast vid eftersläckning, inte under själva insatsen. Så länge vattenuttaget är stort finns ingen risk för att det fryser i slangsystemen. Vid småvattenuttag är det viktigt att det hela tiden rinner vatten ur strålrören. Men tänk på halkrisken när vattnet fryser på marken!

Foto: Räddningstjänsten KirunaBrända Tomten i Kiruna – en insats där det mesta frös. Större delen av kvarteretförsvann i lågorna och runt om på brandplatsen slutade utrustning att fungera, hal-kade brandmän på is av släckvatten och frös slanglängder till stela plockepinn.

Sirenen Nr 7 • 2002

Så kallade bygglampor med lysrör med ha-longas blir oerhört varma. I en 500 wattsstrålkastare kan temperaturen på själva

halogenröret bli 1000-1300 grader. Trots att halogenröret sitter djupt monterat

och skyddas av ett tjockt härdat glas, angerskyddsföreskrifterna att det inte får finnasbrännbara föremål inom en meters avståndframför strålkastaren.

Om en tänd bygglampa utan skyddsglashamnar med glaset dikt mot en vägg eller ettträgolv tar det bara 10-30 minuter innan detbrinner med öppna lågor.

En flyttbar arbetslampa av denna typ ska vis-serligen ha en skyddskorg som gör att lampaninte kan hamna i det läget. Men på vissa fabri-kat levereras skyddskorgen omonterad. För attfå den på plats följer fyra små skruvar, fyrabrickor och fyra muttrar med. Få av oss tar sigtid att skruva dit skyddskorgen. Det vet jag avegen erfarenhet.

Ett experimentÄven en bygglampa med riktigt monteradskyddskorg kan vålla brand om den välter påett trägolv. Det framgår av ett experiment vi

gjorde på brandstationen i Växjö:Två lika bygglampor med 500 watts halo-

genrör placerades med öppningen ner moten vanlig spånskiva.

■ Den ena lampan hade skyddskorg mon-terad enligt föreskrifterna.

■ Den andra saknade sådan korg, men föratt ge möjlighet till luftväxling arrangeradesvi en springa i ena kanten.

Redan efter fem minuter rök det kraftigtfrån spånskivan under lampan utan skydds-korg. Efter 20 minuter slog de första lågornaupp. Efter 30 minuter brann det för fullt ochglaset gick sönder.

Från lampan med skyddskorg syntes ing-et oroväckande. Men när försöket avbröts ef-ter drygt 30 minuter upptäckte vi att spån-plattan blivit ordentligt svärtad. Det var re-dan början till pyrolys. Om processen fortsattett eller flera dygn hade det med största sanno-likhet blivit en brand också under lampan medskyddskorg.

ULF ERLANDSSON

28 Sirenen Nr 7 • 2002ErfarenheterErfarenheter

Bygglampor en fara

Brandutvecklassnabbt

1

2

34

I testet placerades två 500 watts lampormot en spånskiva. Lampan till vänster sak-nar skyddskorg. 5 minuter: Det började ryka om den vän-stra lampan.13 minuter: Kraftig rökutveckling (bild 1).20 minuter: De första lågorna slog upp. 28 minuter: Brand med fast låga (bild 2).29 minuter: Kraftfull brand. (bild 3).30 minuter: Testet avbryts. Då upptäcksatt spånplattan blivit ordentligt svärtadäven under den högra lampan (bild 4).

Test av brandrisken

Vid åttatiden en kväll i som-ras upptäckte en sommar-stugeägare rökutvecklingfrån ett annat hus i stugbyn.

Han skyndade dit ochkonstaterade att det branndär inne.

Dörrarna var låsta men gran-nen lyckades bryta upp en avdem. Han konstaterade snabbtatt det inte fanns några män-niskor i fritidshuset.

Branden var koncentreradtill en vägg samt en hög medkläder som låg på golvet intill.

Räddningstjänsten larmadesmed hjälp av en mobiltelefon. Iväntan på hjälpen lyckadesgrannen dämpa lågorna medett par spannar vatten samtkasta ut det mesta av brand-härden.

Skadorna begränsades till ettmindre område på golv ochväggyta.

Vid undersökningen hittaderäddningstjänstens utredareen förlängningssladd samt entransistorradio och en bygg-lampa som båda var anslutnatill ett grenuttag till sladden.Den rådige grannen kunde inteerinra sig om sladden var an-sluten till ett vägguttag eller

inte. Det hade ju varit så stres-sigt just då.

Hade renoveratÄgaren till sommarstugan be-rättade att han tidigare på da-gen varit där och gjort vissa re-noveringsarbeten. Han hadelyssnat på radion men kundeinte minnas om bygglampanvarit tänd.

Vid rekonstruktion av brand-området framkom att där ståtten plaststol på vilken det hängtnågra målarkläder. Bredvidstolen hade det funnits enplastsäck med sopor. På golvetintill hade förlängningsslad-den, lampan och radion legat.

När golvet frilades syntes etttydligt rektangulärt avtryck avförkolnat trä. Storleken passa-de exakt till bygglampan. Kon-troll av sladdanslutningarnavisade att både radion och lam-pan varit anslutna till elnätetvid brandstarten. Brandenhade utan tvekan uppstått ge-nom värmestrålning från den500 watt starka halogenlam-pan.

Artikeln bygger på en rapportav: Gert Lönngren, räddnings-tjänsten Värnamo

En anställd kan ha räddatlandstingets kontor i Umeåfrån en större brand.Landstingets kontor är inrymt ien suterrängbyggnad om cirka20 000 kvadratmeter. Fasadenär delvis av trä. Lokalerna ärskyddade med ett automatisktbrand- och utrymningslarmsom är anslutet till räddnings-tjänsten.

Tidigt en snöig söndagsmor-gon i februari kom en medar-betare till kontoret för att klaraav några brådskande arbets-uppgifter.

I lokalerna kändes röklukt.Trots idogt letande kunde

han inte lokalisera varifrån rö-ken kom. I några av rummensyntes svaga rökslingor vid ta-ket, men det automatiskabrandlarmet hade ännu intelöst ut. Till slut beslöt han attringa 112 .

Även räddningstjänstenspersonal hade svårigheter atthitta brandplatsen. Men såsmåningom fann de orsaken:

På utsidan av fasaden fannsen halogenstrålkastare som varmonterad på träväggen över

ett fönster. Den skulle belysaområdet för att minska riskenför inbrott och skadegörelsen.

Men under lördagen hadedet snöat ymnigt. Snölasten påden släckta lampan hade tyngtden så att den vippat ner ochblivit riktad direkt mot fasa-den.

När mörkret föll slogs halo-genlampan på automatiskt.Den utvecklar 500 watt ochhettan gav så småningom enpyrande brand i väggen.

Om inte den anställde vidlandstinget besökt sin arbets-

plats på söndagsmorgonenhade det varit stor risk för enomfattande brand.

Artikeln bygger på en rapportav Lars Tapani, räddningstjän-sten i Umeå.

29ErfarenheterSirenen Nr 7 • 2002

Ulf Erlandsson är an-ställd vid Räddnings-verket med uppgiftatt bland annat ledaett stort brandutred-

ningsprojekt. Erlandsson med-verkar i Sirenen med samman-fattningar av rapporter. Han tarmed glädje emot synpunkter ochtips på tel 054-13 50 39, fax0470-208 04, e-post:ulf.erlandsson@srv.se

Söndagsbesök hindrade storbrand?

ERFARENHETERÄnnu en brand på grund av en felaktigt placerad bygglampa. Exem-pel som detta är alltför vanligt.

Ägarens uppgifter om att radion varit påslagen under hans besök istugan visar att förlängningssladden var ansluten till vägguttaget.Därmed var halogenlampan också tänd. Men förmodligen var denhelt eller delvis övertäckt av kläder eller av sopsäcken så att han intesåg att den lyste. När ägaren lämnade stugan stängde han bara avradion men lät sladden sitta kvar i vägguttaget.

Lampan saknade skyddskorg. Förmodligen bidrog detta till brand-förloppet.

Grannen gjorde en bra insats och räddade stugan från att brinnaner.

Två exempel som kunde slutat illa:

Foto: GERT LÖNNGRENDen rektangulära sotrutan i bildens framkant visar att lampanvar tänd under brandförloppet. Branden spreds till brännbart ma-teriel och bakomliggande vägg

ERFARENHETERDet är viktigt att placera ochmontera en halogenstrålkas-tare på rätt sätt så att den intekan vålla brand. Använd dinfantasi och räkna med detvärsta.

Glömdbygglampatände golvet

30 Ordet frittOrdet fritt

Också du kan tyckatill på de här sidornaAlla är lika välkomna att del-ta i debatten (skriv max 40rader eller 3 500 tecken pådatorn, inklusive blanksteg).Adress: ”Ordet fritt”, Sire-nen, L 257, 651 80Karlstad.Skicka gärna på e-post:stig.dahlen@srv.seManusstopp för nummer8/02 är 27 november.

När jag läser senaste num-ret av Sirenen och pre-sentationen av Thord Er-

iksson, får jag en känsla av attdetta är en hyllning till Kom-munförbundet för arbetet attjobba fram förslaget kring enny skola för brandmän.

Förslaget innebär det mot-satta. Man var förmodligen uteefter och att sänka kostnadernaför kommunerna när det gällerkompetensutbildningen förbrandman och även för sta-ten/Räddningsverket.

I stället har man fått fram enskola som visserligen lättarkostnaderna för kommunernamen ökar utgifterna för staten.

Hur kan man göra ett por-trätt och en presentation av enorganisation som vill slippaundan sitt ansvar?

Jag tycker det vittnar om enhel del, vad kommer här näst?

Vill man vara en påverkare såkan ju det vara till last att inte

jobbat som brandman på näst-an 15 år. Jag tror mig veta attdet har hänt en hel del underresans gång. Bland annat fannsdet resurser i form av pengar påThords tid i verksamheten. Desaknas i dag.

Kommer i klämJag läste denna artikel ett pargånger utan att se något kon-kret i vad man tänker medmantrat “skydd mot olyckor”.

Om man tycker om att förän-dra saker och ting betyder detockså att det uppstår kaos i köl-vattnet där man går fram. Hurtänker man göra med dettafrån Kommunförbudets sida?

Det finns mängder medbrandmän som inte har fått sinkompetensutbildning ännuoch förmodligen kommer ikläm mellan den nuvarande ut-bildningen och den komman-de. Hur tänker Kommunför-bundet vara med och lösa detta

ihop med Räddningsverket? Enbart norr om Stockholm

behöver 50 brandmän utbil-das. Hur ser det ut i övriga lan-det? Kan man garantera attdessa får gå sin utbildning in-nan den nya brandmannaut-bildningen levererar elever2005 och den nuvarande sko-lan stänger?

Lägg mer krut på LTHVarför lägger man inte nedstörre krut på LTH i Lund ochutökar denna universalutbild-ning med ett par år med ämnensom personalhantering, chef iorganisation i förändring, per-sonal och dess ekonomi, attmedverka i ett delat ledarskapmed mera?

Av alla de som går denna ut-bildning är det ytterst få somblir chefer och på en chef tyck-er jag att det ska ställas högrekrav än att till titeln bara varabrandingenjör.

Visst, detta retar en del, det ärjag fullt medveten om, men desom blir mest arga är oftast desom inte är brandchefer utantror sig vara det.

Jag är samtidigt medvetenom att det finns bra chefer medutbildning och titel brandin-genjör.

En brandman i StockholmMatts Jangerstad

KOMMENTAR från Sirenen-re-daktionen: Jangerstad har lästartikeln flera gånger ”utan att senågot konkret i vad man tänkermed mantrat skydd mot olyck-or”.

Det är en riktig iakttagelse,och det finns fler ämnen sominte tas upp.

Reportaget är ett rent person-porträtt av Thord Eriksson ochingenting annat.

Per Larsson

Att svensk räddningstjänststår inför stora förän-dringar är nog de flesta

läsare av denna tidning överensom. Men när förändringens vin-dar blåser verkar inte alla varalika överens om behovet av atthissa segel.

I Malmö har vi ägnat de senas-te tio åren åt att förbereda ossför och delvis genomföra denbreddning och utveckling avverksamheten som vi bedömersom en förutsättning för attkunna möta framtiden. Omdetta har nog alla på kåren varitöverens. Att med bibehållenoch kanske växande trovärdig-het hos medborgare och politi-ker kunna peka på utvecklings-möjligheter för verksamheten.

Sådana som Linus behövsSamtidigt som vi gör detta mås-te vi också vara realistiska ochinse att vi nog inte kan förväntaoss någon dramatisk ökning avvår andel av den kommunal-ekonomiska kakan. Vi måstemed andra ord använda våra re-surser på ett sätt som ger största

möjliga utdelning i antal räd-dade liv. Då måste vi våga om-pröva gamla föreställningaroch pröva nya vägar. Då behö-ver vi medarbetare som vågarifrågasätta. Då behöver vi såda-na som Linus Eriksson.

Borde kunnat undvikasI detta nödvändiga förän-dringsarbete har vi som lederverksamheterna i storstädernaunder det senaste året fått kon-centrera mycket av vårt arbetepå att hantera en konfliktsitua-tion som fokuserat på brand-männens lönesituation. Enkonfliktsituation som vi fåttbrottas med på kårerna mensom, enligt min uppfattning,borde kunnat undvikas genomklarare och mer entydiga for-muleringar i de centrala avta-len.

Hur som helst verkar konflik-ten, och de yttringar den tagit,inte ha stärkt det allmänpolitis-ka intresset för vår bransch – åt-minstone inte som jag uppleverdet. För enligt min uppfattninghandlar ”konflikten” lika myck-

et om en grundläggande ochmycket betänklig åsiktsskillnadom vad framtiden, och inteminst våra politiker, egentligenkräver av oss alla inom denkommunala räddningstjän-sten.

Denna åsiktsskillnad haräven kommit till uttryck på in-sändarsidorna i Sirenen därinte minst medarbetare frånmin egen kår utnyttjat det fri-kostiga debattutrymmet.

På senare tid kan man av detsom framförts dessutom inteundgå att få intryck av att detuppstått ett motsatsförhållan-de mellan personal inom denoperativa respektive den före-byggande verksamheten. Dettaär givetvis beklagligt eftersomvi tillsammans i stället bordekraftsamla för att möta det kravpå nytänkande som bland an-nat den nya lagen ”Skydd motolyckor …” förutsätter.

Missbedömt tröghetenDet som händer och har häntvittnar om att vi nu står införförändringar som kräver såväl

en tydlig politisk viljeinrikt-ning som ett utvecklat ledar-skap. En förändring av den kali-ber vi ser framför oss förutsätternämligen att det framöver äg-nas betydligt större uppmärk-samhet åt arbetets innehåll ochutveckling än åt ”svarningar”och ”byten”.

Jag tror att jag, och fler medmig, har missbedömt tröghe-ten i ”systemet” när vi velat för-ändra våra verksamheter. Vi hartrott att alla suttit i båten närdet sedan visat sig att merpar-

ten inte känt sig delaktiga i för-ändringen. Här har framföralltvåra brandmästare en mycketviktig, men samtidigt svår rollsom både lagledare och företrä-dare för ledningen. Här måstevi räddningschefer vara medoch stötta. Sedan är givetvis enviktig förutsättning för att lyck-as i förändringsarbetet att allamed ledningsansvar kan kännaden politiska ledningens stöd iryggen när det hettar till.

Inom svensk räddningstjänsthar vi en mycket skicklig och

Hur tänker Kommunförbundetlösa det kaos som uppstår?

Vi måste semöjligheterna i stället för hoten

Brandmän i framtiden – för Lars Berg, räddningschef i Malmö, ärdet en självklarhet att de arbetar både operativt och förebyggande.”Det finns en enorm utvecklingspotential för svensk räddnings-tjänst”, skriver han.

Vem släckeri framtiden?Vem ska släcka bränder och

rycka ut på annat om 10-15år när många av dagens brand-män gått i pension?

Några hundra brandmän perår tillkommer visserligen frånden nya tvååriga utbildningen,men risken är uppenbar attmånga söker andra säkerhets-uppgifter i eller utanför kom-munen. Resultatet blir att allt-fler kårer tvingas övergå frånheltid till deltidbemanning.

Rune Larsson

31Ordet fritt

Vi i Brandmästar-forum vidMalmö brandkår vill gärna

kommentera Linus Erikssonsuttalanden på konferensenBrand 2002, som refererades iSirenen nr 4/02 under rubriken”Förebyggande inte värt mer änen Piggelin”.

Vi ifrågasätter inte den före-byggande verksamheten, menär starkt kritiska till det utta-lande som du gör vad gäller ut-nyttjandet av arbetstiden förbrandmän/befäl. Att påstå attdessa 96,6 procent av sin ar-betstid inte gör något visar hurlite du känner till om den ope-rativa verksamheten. Dettatrots att du själva åker somräddningsledare i Malmö. Duborde kanske slita dig från denförebyggande verksamhetennågot pass och följa den opera-tiva styrkan.

Inte bara kvantitetVåra mål är inte bara kvantitetutan även kvalitet på de insat-ser som vi genomför. Utbild-

ning, övning, utveckling, säker-het vid insatser, tiden, kvalitets-tänkande och ansvar betydertydligen ingenting. Fortfaran-de kan det tyckas att den opera-tiva styrkan är den resurs somman kan ösa ur varhelst behovså uppstår i förvaltningen.

Man kan fråga sig om denoperativa delen av verksamhe-ten i framtiden ska betraktassom en bisyssla. Ekonomiskt ärdet kanske bättre att avvecklaän att utveckla.

De händelser som ännu intehar skett kommer ändå ”när desker” att så småningom hamnai det statistiska registret.

Brandmästar-forum Malmö brandkår

KOMMENTAR: Linus Erikssonhar getts möjlighet att kom-mentera. Han meddelar att hanredan besvarat insändaren in-ternt på kåren i Malmö.

kompetent yrkeskår och själv-klart behövs den ”operative”brandmannen även i framti-den. Men nu och i framtidengäller det att ta till vara på deresurser, erfarenheter och kun-skaper som finns inom denoperativa verksamheten för attmed framgång kunna utveckladet förebyggande arbetet.

Utrymme för ”både och”Det finns definitivt utrymmeför att göra ”både och” och inte”antingen eller” som debattennu mest handlat om. Och den-na utveckling går hand i handmed införandet av såväl den

nya lagstiftningen som den nyakompetensutbildningen inomområdet Skydd mot olyckor.

Jag tror det finns en enormutvecklingspotential för svenskräddningstjänst i allmänhetoch för brandmännen i synner-het om vi ser möjligheterna istället för hoten.

Men för dom som väljer attfokusera på hoten och tyckeratt allt är bra som det är, åter-står nog bara att invänta enkonkurrensutsatt svensk rädd-ningstjänst.

Lars Berg

Foto: PELLES PHOTO

Den nya utbildningen förräddningspersonal blirmycket bra, likaså den

nya lagen. Dessa förändringarkommer tydligt att tvinga lan-dets räddningstjänster till storaförändringar i både tanke ocharbetssätt. Räddningstjänster-na kommer att i framtiden blikommunernas nyckelorganisa-tioner för att skapa trygghetoch säkerhet även inom områ-den som av tradition inte till-hört räddningstjänsten.

Jag hoppas att många sermöjligheterna till bra förän-dringar på sina arbetsplatser,nya intressanta arbetsuppgifteri stället för att allt rullar på somförr. Tidpunkten för dessa för-ändringar kanske är väl vald, nunär alla 40-talister börjar bytasut mot yngre förmågor i stortantal. Då kommer många avdessa nya förmågor att ha dennya utbildningen med sig somplattform och kanske påskyn-dar nödvändiga förändringarpå så sätt.

Har inte insett viddenMen det finns situationer underövergångsperioden från gam-malt till nytt som jag är livräddför. Jag tror inte att Räddnings-verket har insett vidden av des-sa farhågor som framföralltkommer att drabba de mindreräddningstjänsterna i landet.

Redan nu pågår den stora ge-nerationsväxlingen, många för-söker i dag att rekrytera brand-män som är färdiga med singrundutbildning i stället för attsatsa på nya förmågor.

Anledningarna till denna re-krytering är flera. En är att denrörliga arbetsmarknaden förbrandmän har öppnats. Det ärpositivt, en annan är att rädd-ningstjänsterna vill ha tillbakaerfaren personal för den perso-

nal som man tappar till andra,en tredje är att man vill undvikadyra kostnader för att grundut-bilda ny personal (per brand-man cirka 200 000 kronor). Enfjärde är att räddningstjänster-na inser att Räddningsverketinte kommer att kunna utbildany personal i det gamla syste-met i den omfattning som krävsoch då står räddningstjänster-na där med personal som intelängre har formell kompetensatt klättra i karriären.

Detta svar duger inteBiträdande chefen för Rädd-ningsverkets utbildningsavdel-ning Lars Bjergestam sa i Sire-nen nr 6/02 att: Kommunernafår se upp och inte anställabrandmän senare än i höst ominte bemanningsbehovet mås-te lösas före 2005.

Detta svar duger inte! Rädd-ningsverket måste kunna ge ossbättre garantier så att vi kan ny-anställa även under omställ-ningsperioden och utan att nypersonal faller mellan kompe-tensstolarna.

När de nya ”studenterna”kommer ut på marknaden upp-står ett uppdämt behov av de-ras tjänster. Ett syfte med attgöra utbildningen populär äratt bredda arbetsmarknadenför ”studenterna” så det är intebara räddningstjänsterna somkommer att ha huggsexa omdem. Räddningsverket kom-mer inte på flera år att klara avatt producera ”studenter” isamma omfattning som detfinns efterfrågan.

Måste omvärderaDärför måste man omvärderasitt beslut om att dubbelköradet gamla och nya utbildnings-systemet under en längre peri-od än fram till och med

2004/2005. Utbildningarnamåste köras parallellt fram tillsatt Räddningsverket är i fasmed verkligheten.

Om inte detta är möjligt påskolorna skulle Räddningsver-ket kunna låta räddningstjän-ster köra den gamla utbild-ningen i egen regi, något somräddningstjänster faktiskt er-bjudit Räddningsverket. Detskulle avlasta skolorna ochminska utbildningskostnader-na för kommunerna.

Viljan att höja deltidarnaskompetens är bra. Det höjer de-ras status och förmåga att lyck-as ännu bättre med de arbets-uppgifter de ställs inför i fram-tiden. Spontant känner jag attvåra rekryteringsmöjligheterav nya deltidare försvåras ytter-ligare på kort sikt då vägen attbli heltidare blir längre, vilket idag är målet för många deltida-re som söker jobb hos oss.

Men öppningarna finns ändåkvar och det måste ju vara upptill individen att ta dessa möj-ligheter, men då måste ocksåBrandmännens riksförbund(BRF) och Kommunförbundetta sina ansvar och se över delti-darnas anställningsförhållan-den.

Måste löna sigErsättningen i dag är cirka 15kronor per beredskapstimmeföre skatt. För detta låser maninte bara upp sig själv och sinhuvudarbetsgivare utan helasin familj också. Ska man nuöka utbildningskraven samt attkraven för en heltidsanställ-ning skärps så måste det lönasig för dem som vill fortsätta el-ler börja inom deltiden attstanna kvar där.

Christer BerghRäddningstjänsten Norrtälje

Uppmaning till Räddningsverket:

Parallell utbildningmåste förlängas

SVAR DIREKT från Rädd-ningsverkets Lars Bjergestam:

Trevligt att notera att du tror pådet nya utbildningssystemetmed koppling till kommandeändringar i lagstiftningen.

Det är flera är du som upp-märksammat den problematiksom du belyser. Tanken medden dubblerade utbildningen ärjust det årliga behovet av nyut-bildade brandmän för heltidsan-ställning i landet.

Enligt de svar vi fått på en en-kät till kommunerna under vå-ren 2002 är detta behov årligencirka 240 personer, alltså för pe-rioden totalt 480 personer. Uti-från denna siffra planerar vi nu

den dubblerade utbildningen.Vi har också en ekonomisk re-

alitet att ta hänsyn till i vår pla-nering. Regeringskansliet harklargjort att vi ska genomföraden framtida utbildningen inomnuvarande ekonomiska ramar.Detta inverkar också på möjlig-heten att bedriva dubblerad ut-bildning. Från 2005 går det nyautbildningssystemet med fullavolymer.

I den situation vi nu befinneross känner jag att vi måste varatydliga utifrån de planeringsför-utsättningar som nu gäller. Är vialla medvetna om svårigheternaså finns i alla fall en förutsätt-ning att hantera problemen.

Vi har noterat att det finns

räddningstjänster i landet somär villiga att åta sig genomföran-det av den "gamla" utbildningenunder dubbleringstiden. Dennafråga ska vi hantera vidare inomramen för Centrum för risk- ochsäkerhetsutbildning när dennastruktur bildats.

Vi har tidigare erfarenhet frånen liknande lösning i slutet av1980-talet, då utbildningsbeho-vet var mycket stort och Rädd-ningsverkets skolor var fullbe-lagda. En sådan lösning med detupplägg som vi hade då innebardock inte några kostnadsvinsterför staten.

Lars Bjergestam

Enkätsvar och ekonomi styr planeringen

Ska det operativabli en bisyssla?

32 Sirenen Nr 7 • 2002Ordet fritt

Det är inte acceptabelt atträddningstjänsten skastå på kajen eller strand-

linjen utan att kunna ingripavid drunkningsolyckor.

Den kommunala räddnings-tjänsten har ju enligt lag ansva-ret för att rädda liv i alla före-kommande situationer, det villsäga även vid alla typer avvattenolyckor.

Mot denna bakgrund förut-sätter man att kommunen ock-så har erforderliga resurser föratt kunna utföra dessa rädd-ningsuppdrag. Jag påstår att såinte är fallet.

Dykningen får stå tillbakaUnder 1950 och -60-talen samten bit in på -70-talet byggdemånga kommuner upp sin dykorganisation. Bakgrundenoch det som i stort satte fart påbehovet var den svåra buss-olyckan i Stockholm 1948 dåett antal människor omkomnär bussen körde genom räcketpå Essingebron och ner i Mäla-rens vatten.

Det ansågs som en självklar-het att räddningstjänsten ock-så skulle ha resurser för vatten-olyckor. Jobbet som dykare in-gick i brandmannajobbet. Idag är situationen annorlunda,i takt med att kommunerna harfått det ekonomiskt svårarekommer man ofta i det läget attman måste välja vad man skasatsa på.

I dessa situationer får oftadykningen stå tillbaka ochman tar beslut att lägga ner sindykorganisation. Under både -

1980- och -90-talen har det va-rit en mycket dyster utveckling.Av landets 289 kommuner ärdet numera endast 20 som harräddningsdykarorganisatio-nen kvar. Dessa kommunerfinns huvudsakligen runt vårakuster i södra Sverige, med un-dantag av några få i inlandet.Detta kan inte vara acceptabelt.

Nämnden måste ta ansvarHur gör då räddningstjänster-na vid vattenolyckor? Ja, mansatsar på vad man kallar ytliv-räddning. Och här kommer viin på ett område som jag me-nar behöver belysas ur före-skriftssynpunkt. Jag menar attmånga kommuner i dag är or-ganiserade och jobbar i en grå-zon för den typen av verksam-het. Följden blir att man tving-as gå utanför gällande före-skrifter, eftersom jag vet attvarje räddningstjänst har enmycket hög ambitionsnivå, atträdda liv i alla lägen.

Här måste berörda rädd-ningsnämnder ta sitt ansvar.Kommuninvånarna måste fåreda på vilken beredskap somfinns i kommunen. I dag tror deallra flesta kommuninvånarnaatt räddningstjänsten ocksåhar beredskap med dykare.Folk vi möter blir mycket förvå-nade när de får höra hur detfaktiskt ligger till.

Föreskrifterna är tydligaVad är det som gäller? Arbets-miljöverkets föreskrifter är tyd-liga. Ska man dyka så ska manha erforderlig utrustning och

utbildning. Med andra ord dy-ker man ner under vattenytanså gäller Arbetsmiljöverkets fö-

reskrifter för dykning (AFS1993:57).

Nu säger någon att nöd bry-

ter lag. Ja, men man varken böreller ska planera för en verk-samhet som ska gälla vid rädd-ningstjänst och som liggerutanför gällande föreskrifter.

Sammanfattningsvis: Skaman dyka, då gäller vad somsagts ovan annars är det ytliv-räddning.

Borde vara en självklarhetPersonligen tycker jag att detborde vara självklart att kom-muner med mycket vatten ochmycket människor i rörelse, iförsta hand runt våra kusteroch vid våra stora insjöar, skaha en räddningsdykarorgani-sation. I dag finns inga rädd-ningsdykare vid våra stora sjö-ar Vänern, Vättern och Mälarenmed undantag för Västerås.Inte heller finns några rädd-ningsdykare norr om Östham-mar på östkusten.

Endast den som har varit ut-satt eller mist någon anhörigvid vattenolyckor kan till fulloförstå den frustation man kanuppleva om räddningstjänstensom larmas inte kan göra nå-got för att få upp en personsom ramlat i och sjunkit ellernär en bil kört över en kajkant.

Räddningstjänst innefattaräven att rädda liv vid vatten-olyckor och här måste denkommunala räddningstjän-sten ta sitt ansvar. Det kan intevara rätt att dessa uppgifterläggs ut på avtal för dykarklub-bar och dykfirmor.

Håkan Kruse

Vattendykning är en självklardel av räddningstjänsten

Foto: LEIF JIREBECK Allt färre kommuner satsar på en organisation för vattendykning.Det oroar insändarskribenten Håkan Kruse.

”Kemträff” ändrade våra rutiner för farligt godsRäddningsverket har delat ut

material för krigsrädd-ningstjänsten i stort antal. Menhur många nyttjar RB 90, Nikeräddningsverktyg, radioutrust-ning och annat i fredsverksam-heten? Räddningsverkets mo-

torsprutor har väl inte direktrosat marknaden.

Så när Räddningsverket kal-lar till träff med en så kalladkemkordinator så blir manmycket skeptisk. Blir det en nypappersprodukt eller möjligennågot användbart för storkom-munerna?

Men döm av min förvåning:Vår kemkordinator, HenrikÖstlund från Umeå, hjälpte ossverkligen att hitta en rätt nivåför Lycksele kommun.

Vi jobbar nu med att ta framstandardrutiner för vissa äm-nen som transporteras genomvår kommun. Nästa steg blevatt vi fick visning av kemresur-sen från Luleå. På ett mycketöverskådligt sätt visade Tor-björn Landström och TomasWikström från Luleå vad somfanns på lastbilen samt hurman rekvirerar denna resurs.

Räddningsverket, följ upp

detta projekt och lär er fråndetta! Kontrollera även med demindre kommunerna när detgäller resurser som ska nyttjas ifredsräddningstjänsten.

Slutligen vill jag tacka Rädd-

ningsverket, Henrik, Tomas ochTorbjörn för det sätt ni startadeen process inom vår räddnings-tjänst.

Nu ser vi över våra rutiner närdet gäller farligt gods samt att

vi vet att det finns en resurs attnyttja när den stora olyckan in-träffar.

Roger ÖbergRäddningschef, Lycksele

Också du kan tyckatill på de här sidornaAlla är lika välkomna att del-ta i debatten (skriv max 40rader eller 3 500 tecken pådatorn, inklusive blanksteg).Adress: ”Ordet fritt”, Sire-nen, L 257, 651 80Karlstad.Skicka gärna på e-post:stig.dahlen@srv.seManusstopp för nummer8/02 är 27 november.

Foto: ROGER ÖBERGEn container fylld med materiel, som även mindre kommuner kan ha glädje av när olyckan är framme.

Sirenen Nr 7 • 2002 Ordet fritt

Först vill jag tacka dig UlfLindén för din uppriktig-het i ditt svar i Sirenen nr

5/02. Du skriver att sotnings-fristerna baseras på erfarenhetoch på vetenskapliga underlag.

Den fråga som då måste stäl-las är: Var finns det vetenskapli-ga underlaget och vilkens ellervilkas erfarenheter har styrtRäddningsverkets beslut omsotningsfrister under årenslopp ? Jag tror inte vi behövergöra några avancerade beräk-ningar. Enligt mångas vittnes-mål så är det skortensfejarmäs-tarna som på olika sätt haft enegen gräddfil rätt in i myndig-hetens beslutsprocess.

Är det möjligt?Vi kanske trots allt måste börjafråga oss om det är möjligt atttekniskt-vetenskapligt faststäl-la sotningens brandförebyg-gande roll. Ingenjörsveten-skapsakademien (IVA) svaradeförsvarsutskottet år 1971 påfrågan om sotning som brand-förebyggande åtgärd går attvetenskapligt fastställa (källa,

Riksrevisionsverkets rapportDrn:1985:357).

Så här skriver IVA:”Då något väsentligt bidrag i

form av vetenskapligt underlagi denna fråga ej synes ha fram-kommit efter brandrevisionensutredning, finner akademiendet ej möjligt att företa en ut-redning som skulle skilja sigfrån tidigare gjorda och däri-genom ligga till grund för till-fredsställande vetenskaplig be-dömning av vilka sotningsfris-ter som erfordras från brand-försvarssynpunkt.

De av statens brandnämnd(numera Räddningsverket) re-kommenderade sotningsfris-terna bygger således inte pånågon teknisk- vetenskapligoch statistisk undersökning avde faktorer som påverkar sot-ningsbehovet”.

IVA ansåg tydligen, att detvar svårt att få ordning på allavariabler som ska hanteras.

Även de misslyckadesUnder senare delen av 80-taletbeställde Räddningsverket nya

utredningar från bland annatKTH för att försöka bevisa denbrandförebyggande effekten,men även de misslyckadeskomma fram till önskvärt svar.Och då måste vi fråga oss omRäddningsverkets nya utredareSP (Sveriges Provnings- ochForskninginstitut) har kommitpå en undersökningsmetodsom ingen annan sotarforskaretidigare lyckats tänka fram,inte ens IVA.

Intressanta resultatDu skriver också att det knap-past blir billigare med behovs-sotning än med nuvarandemodell. Vad jag känner tillfinns det en studie som just tarupp frågan om sotningenssamhällsekonomiska effekter.

För några år sedan fick en for-skare på Karlstads Universitet iuppdrag av Räddningsverketsjälvt att studera sotningenssamhällsekonomiska effekter. Iden rapporten finns en del in-tressanta resultat som talarmot sotning av nuvarande mo-dell.

Du nämner i din artikel en nylagstiftning som ska träda ikraft under 2004. Det vore in-tressant om du informerade Si-renens läsare om vad som är pågång. Om fristerna ska ändrasigen – ta då och samla in fleraerfarenheter än skorstenfejar-mästarnas.

Jag är fortfarande förvånadöver Räddningsverkets rädslaför att vår praktiska och harm-lösa undersökning ska genom-föras. Den systematiska blocke-ring som SRV tillämpar ärhögst besynnerlig och konser-verar okunnigheten. Därför ärvåra förväntningar på SP:skommande rapport mycketstora.

Avslutningsvis vill jag baraförtydliga en uppgift i min arti-kel i Sirenen nr 5/02. Det fram-går av texten i artikeln att sot-ningen i min anläggning kos-tar 2 330 kronor per kilo sot.Det borde ha stått i rubrikensom service till läsaren, vilketjag föreslog.

Torsten Hammarbäck

Sotningsfristerna baseraspå erfarenheter – vilkas?

SVAR DIREKT: Räddnings-verkets sotningssakkunnigeUlf Lindén kommenterar Tor-stens Hammarbäcks inlägg:

Innan jag beskriver hur sot-ningsverksamheten kan kom-ma att se ut i den nya lagstift-ningen vill jag göra ett par till-rättalägganden med anled-ning av Hammarbäcks påstå-enden och de källor han hänvi-sar till i sin insändare.

Underlag har tagits framHammarbäck ställer sig frå-gande till om det är möjligt att,på teknisk och vetenskapliggrund, fastställa sotningsfris-ter och som stöd för denna tesciteras en skrivelse som Inge-njörsvetenskapsakademien(IVA) författade 1971. IVA kon-staterar i sin skrivelse att detinte fanns mer tillgängligt ma-terial inom området än vadbrandrevisionen presenteradei sitt betänkande 1960 (SOU1960:34).

Det var alltså mot denna bak-grund IVA ansåg att det inteskulle vara meningsfullt att gåvidare i frågan. Emellertid harytterligare underlag tagitsfram sedan dess varför skrivel-sen från IVA inte reservations-löst kan appliceras på dagensförhållanden. Vidare ingår intecitatets andra mening i skrivel-

sen från IVA utan denna me-ning har hämtats från ett annatställe i Riksrevisionsverketsrapport och sedan tillskrivitsIVA.

SamhällsekonomisktHammarbäck uppger även att”vad han känner till” så finns enrapport från Karlstads universi-tet som tar upp frågan om sot-ningens samhällsekonomiskaeffekter. Uppenbarligen utanatt själv ha läst rapporten ang-er Hammarbäck att resultatenfrån denna talar emot sotningav nuvarande modell. Den ak-tuella rapporten har titeln Hurofta skall småhusen sotas(forskningsrapport 94:6) ochförfattades av Bengt Mattssonvid dåvarande Högskolan iKarlstad.

Författarens slutsats var attdå gällande sotningsfrister av-sevärt kunde förlängas sett urett samhällsekonomiskt per-spektiv. Av rapporten (sid 49-50) framgår dessutom att för-fattaren ansåg att det fannsstarka skäl mot att låta fastig-hetsägaren bestämma sot-ningsbehovet själv, då denneinte fullt ut förväntades beaktasamhällsnyttiga effekter av sot-ningen.

Hammarbäck har i sina tidi-gare insändare krävt svar base-rade på ”vederhäftiga fakta och

inte på myter”. Detta är givetvisen självklarhet, men det börpåpekas att motsvarande kraväven måste gälla för frågestäl-laren. För att nå trovärdighet iarbetet med att utveckla sot-ningsverksamheten är det vä-sentligt att resultatet vilar påerforderlig vetenskaplig grundoch inte på subjektiva värde-ringar som tjänar det egna syf-tet.

Fortsatt monopolBeträffande sotningsverksam-hetens utformning i den nyalagstiftningen finns det i nulä-get två tänkbara alternativ.

Räddningstjänstlagen harutretts och i slutbetänkandetReformerad räddningstjänst-lagstiftning (SOU 2002:10) fö-reslås ett fortsatt kommunaltsotningsmonopol i likhet meddagens. Förslaget innebär attRäddningsverket även fortsätt-ningsvis ska meddela föreskrif-ter om hur ofta sotning ska ut-föras.

Räddningsverket ges dock enökad möjlighet att bestämmavilka objekt som ska omfattasav sotningen. Utöver slutbetän-kandet finns även ett tidigaredelbetänkande Reformerat sot-ningsväsende (SOU 2001:42),som behandlar sotningsfrågan.Här föreslås att det kommunalasotningsmonopolet slopas och

ansvaret för sotningens utfö-rande förs över till fastighetsä-garen. Sotningen renodlas i detvå momenten rengörning re-spektive brandskyddskontroll.Rengörningen, som ska ske såofta behov finns, kan utföras avfastighetsägaren själv eller aven certifierad sotare, medanbrandskyddskontrollen alltidska utföras av en certifieradkontrollant på frister som före-skrivits av Räddningsverket.Kommunens uppgift i detta sys-tem är att utöva tillsyn över attfastighetsägaren fullgör sinaskyldigheter.

Båda betänkandena har re-missbehandlats och en propo-sition med förslag till ny lag-stiftning väntas under våren2003. För den som vill läsa merfinns de båda betänkandenatillgängliga i sin helhet via re-geringskansliets hemsida påinternet: www.regeringen.se

Ulf Lindén

FOTNOT: Debatten mellan Tor-sten Hammarbäck och Ulf Lin-dén har pågått i många num-mer i Sirenen. Med de två inläg-gen härovan avslutar vi me-ningsutbytet mellan Hammar-bäck och Lindén på Ordet fritt-sidorna.

Ulf Lindén svarar:

Två tänkbara alternativ i nya lagen

Antalet bränder fortsätteratt öka. Försäkringsbola-

gen har rapporterat om enkraftig ökning av antalet brän-der och brandskador underförsta halvåret i år. Det handlar– enligt uppgift – om en ökningpå 27 procent till nästan 19 000anmälda brandskador.

Samtidigt ställer statligaverk, organisationer, kommu-ner och industrier allt störrekrav på brandskyddet. Allamed ett gemensamt mål – att fåner antalet bränder som idagkostar samhället flera miljar-der kronor per år.

BrandpostgruppInom vår bransch följer vi själv-klart denna utveckling för attpå bästa sätt svara upp på de krav som ställs på oss le-verantörer – i dag och i framti-den. Vi har därför under2001/2002 inom Svebra (Sven-ska Brandskyddsföretag) bil-dat en arbetsgrupp som kallarsig för Brandpost-Gruppen.De företag som ingår är: Brand-tek AB, AB Förenade Brandred-skap, NOHA Försäljning AB,Svebab och Tour Andersson AB

Alarmerande utvecklingUtvecklingen i dag går mot alltfler sprinklade byggnader –självklart en positiv utvecklingi sig. Men, vad man också serallt mer är, att när man sprink-lar en byggnad, sparar man imånga fall in på brandposter-na. Detta anser vi vara en myck-et alarmerande och oroandeutveckling. Ska man vänta tillsbranden blir av det formatetatt sprinklern löser ut? Löserden ut i angränsande rum? Hurblir siktförhållandena? Funge-rar automatiken?

Visserligen ser man i vissa fallatt sprinklersystemet komplet-teras i efterhand med hand-brandsläckare, men räcker det?

Man läser allt för ofta – ”in-nan brandkåren anlände hademan gjort slut på sex pulver-släckare i sina försök att släckabranden” – ”Bland annat för-brukades sammanlagt femhandbrandsläckare. Tyvärrmisslyckades insatsen”. Etcete-ra, etcetera.

Naturligt släckredskapVi är övertygade om att mångabränder kan bekämpas mycketeffektivt – manuellt i tidigt ske-de – av en ”amatör” med detvanligaste släckmedel somfinns – vatten från en brand-post.

Enkelt – lätt – och dessutommiljövänligt!

Svenska BrandskyddsföretagFör Brandpost-Gruppen

Leif Arthursson

Glöm inte bortbrand-posterna!

33

34 Nyheter Sirenen Nr 7 • 2002

Olle Björk, brandmästare iLjusdal, har skickat till ossen berättelse om en uddahändelse – där en explode-rande gasbehållare släckteen brand. Så här gick det till:

”Mitt under eftermiddagsfikatringde en företagare och redo-gjorde för ett allvarligt brand-tillbud som skett en stund in-nan.

Enligt mannen hade en en-gångsbehållare med gasol heltutan anledning exploderat iverkstadslokalen. Den hadeheller inte varit använd pålänge. En anställd hade vistats ien annan del av verkstaden ochuppmärksammat det hela i ochmed explosionen.

En del plastdetaljer och ma-terial var brandskadat, menbranden hade självslocknat.

Frågan från den oroliga företa-garen var om man kunde litapå dessa engångsbehållare ochom räddningstjänsten hade ti-digare erfarenheter av saken.

Lät förbryllandeSvaret blev nekande, inga erfa-renheter fanns om behållaresom exploderat av sig själva,men eftersom det hela lät såförbryllande lovade jag attomedelbart komma och försö-ka utreda saken.

På plats med kamera och an-teckningsmaterial påbörjadesundersökningen. Gasolbehål-laren hade stått på en verk-stadsbänk tillsammans med endel övrig utrustning. Det syntestydligt att branden skadat ta-ket och väggytorna bakombänken. Något plastmaterialvar nedsmält och låg som en

koruka på bänken. Jag förstod direkt att här

hade det brunnit en god stundinnan explosionen. I resternalåg också trämaterial som lik-nade tändstickor i en liten hög.Min fråga blev om det fanns nå-gon rökare som brukade an-vända platsen vid pauser ochsvaret blev att den möjlighetenfanns. Därmed blev scenariottämligen klart för mig.

Explosionens släckteBrand hade utbrutit i någonform av askkopp som smält neroch i sin tur antänt ett borrställav plast. Lågorna hade slickatvägg och takytor och av strål-ningsvärmen hade gasolbehål-laren blivit uppvärmd och ex-ploderat. I och med explosio-nen släcktes branden och dentillskyndande anställde kunde

konstatera faktum.

Gammal teori gäller?Tankarna om den märkligahändelsen blev, vad hade häntom gasolbehållaren hade varitvälfylld? Vilken omfattninghade branden fått om inte ga-solbehållaren funnits där ochsläckt branden?

Krister Giselsson hade en teo-ri om att en brand kunde släck-as med bensin, problemet varbara hur man snabbt kundepåföra det. Teorin kanske ävengäller för gasol ?”

Olle BjörkLjusdal

Det lutar åt en utbyggnad avkommunikationssystemetTetra i Norge.

I Sverige har regeringensbeslutsvånda lett till ännuen ny utredning om en ge-mensam nationell radio-kommunikation.

Norska regeringen har tidigaresagt ja till Tetra. Nu har politi-kerna i utskottet som behand-lat frågan gett klartecken till enutbyggnad av ett nationellt, di-gitalt radiokommunikations-system i Norge, baserat på Te-tra-standard.

Det innebär en statlig sats-ning på mellan 3,5-5 miljarderkronor. Nu återstår att se omStortinget beviljar pengar förändamålet.

– Det handlar om oerhört

mycket pengar. För att nå fulltäckning i hela landet, medvåra fjordar, fjäll och tunnlarkrävs en mycket kompliceradutbyggnad av infrastrukturen.Så än är det inte klart, även omvi ser ut att vara på god väg, sä-ger Finn Mörch Andersen, påDBE, Direktoratet for brann- ogelsikkerhet.

Vad skulle det innebära förnorsk räddningstjänst?

– Det viktigaste är att vi får ettpålitligt samarbete med polisoch sjukvård. Tetra ger oss heltandra möjligheter till kommu-nikation med digital överföringav data i form av bilder och tex-ter. I dag har vi exempelvis pro-blem med täckningen i mångatunnelområden.

Sedan årsskiftet drivs pilot-verksamhet i Trondheim med

omnejd där räddningstjänstenanvänt sig av Tetra-tekniken.

Sverige utrederI flera år har svenska blåljus-myndigheter väntat på ett nyttgemensamt radiokommunika-tionssystem. Frågan har utrettsi flera omgångar, men varjegång fallit på finansieringen.En utbyggnad i Sverige beräk-nas kosta 4,5-6,5 miljarder kro-nor.

I somras tillsatte regeringenen ny utredning, den fjärde iordningen.

Enligt huvudsekreterare Ulri-ka Barklund Larsson på nä-ringsdepartementet jobbarman för högtryck med att tafram ett beslutsunderlag somska ligga på regeringens bordsenast 31 januari:

– Det är bråttom eftersommånga väntat länge på ett be-sked. I dagsläget har varje orga-nisation sitt eget system, som imånga fall bygger på föråldradteknik.

Tidigare utredningar har fö-respråkat system med Tetra-standard.

– Vi ser oss dock inte bundnatill någon speciell teknik. Vi haräven tittat på om de kommersi-ella mobiltelefonisystemenuppfyller användarkraven. Mendet gör de inte, varken i dagslä-get eller på längre sikt. Investe-ringskostnaderna beräknas bliför höga, 8-13 miljarder kro-nor, säger hon.

Katarina Sellius

Norge snart redo för Tetra– Sverige fortsätter utreda

Gasolbehållare släckte brand...

Knöt ihop i stället för att klippa band. Med den symboliska hand-lingen invigde Räddningsverkets generaldirektör Christina Salo-monson och landshövding Gerd Engman centrumet i Karlskoga.

Verkets nyacentrum invigtDen 15 oktober invigdes Rädd-ningsverket nya centrum, Na-tionellt centrum för erfaren-hetsåterföring från olyckor,NCO, i Karlskoga. Verkets gene-raldirektör Christina Salomon-son och landshövdingen i Öre-bro län Gerd Engman taladeoch knöt samman två band i ettsymboliskt partnerskap för sä-kerhet i stället för att tradi-tionsenligt klippa band.

NCO är samlokaliserat medNiros, ett projekt som syftar tillatt bygga upp ett nationelltcentrum för innovativa rädd-

nings- och säkerhetssystem. Under invigningen talade

bland andra Gerd Engman omregionen som ett ”säkerhets-bälte” och Christina Salomon-son tog upp vikten av bred sam-verkan i det olycksförebyggan-de arbetet. I samband med in-vigningen presenterades NCOsförsta rapport "Olyckor i Sveri-ge". Den finns att hämta påRäddningsverkets webbplatswww.srv.se Kan även beställashos Räddningsverkets Publika-tionsservice, 651 80 Karlstad.Best nr I 99-098/02.

En hemsida föridéer och utbyteFöreningen Räddningskårer isamverkan (Fris) inbjuder nuhela räddningstjänsten till ut-byte på nätet. På föreningenshemsida vill man skapa en mö-tesplats för kollegor som blandannat ska fungera som en ”öv-ningsbank”.

– Vi vill skapa en unik databasför personalen i svensk rädd-ningstjänst, där den som exem-pelvis ska anordna en övningkan gå in och hämta inspirationoch idéer, säger Fris-ordföran-den Mats Kumblad.

Han hoppas också att rädd-ningstjänstens personal spon-tant ska bidra med tips och er-farenheter från insatser.

– Visserligen finns Rib frånRäddningsverket, men den ärinte heltäckande och inte avsamma karaktär. Jag tror vår da-tabas kan bli ett bra komple-ment till Rib.

Fris-basen är fortfarande i sinlinda. Nu är det upp till rädd-ningstjänstens personal att fylladen med innehåll. Adressen är:

www.foreningen-fris.com

Hultfsfred fårstatliga pengarHultfreds kommun får 900 821kronor i statlig ersättning förräddningstjänstkostnader isamband med skogsbrandenpå Sjunkemosse i månadsskif-tet augusti-september.

Räddningstjänstkostnadernauppgick till 1 210 317 kronor.Från den summan har dragitskommunens självrisk, 309 496.

Nya förbundRäddningstjänsterna i Bräckeoch Ragunda går samman vidårsskiftet. Den nya organisatio-nen får namnet ÖstjämtlandsRäddningstjänst.

Sollefteå är på väg att göragemensam sak med Kramforsoch Härnösand. Från 1 januariär det meningen att de trekommunerna ska bilda Högakusten-Ådalen räddningstjänst-förbund.

82 procent villatt brandmänska förebyggaÄr det rätt att utryckandebrandmän också ska syssla medförebyggande arbete?

Den frågan ställde Sirenen ivår nätversion. Det blev enöverväldigande majoritet för”Ja”, 82 procent.

Sirenen har återkommandeomröstningar på nätet. Där kandu även diskutera ett aktuelltämne och skriva insändare.

Välkomna att delta i debat-ten!

Adressen är:http://sirenen.srv.se

Du kan även klicka dig dit viaRäddningsverkets hemsida:

http://www.srv.se

35Platsannonser/NyheterSirenen Nr 7 • 2002

PostScript-bild

brandingenjˆr 02siren.p65

Läs mer om tjänsten och kommunen på vårhemsida www.ljungby.se eller ring Torsten Lindow, tel 0372/789 341

Ljungby kommun söker

Räddningschef

Border collievann tuffguldstrid i SMKampen om SM-guldet förräddningshundekipage blevknallhård. Gerd Melin, Järv-sö, med border collienMazkhen (bilden till höger)tog segern med 25 poängsmarginal.

Eftersom totalresultatet blev 3 264 poäng förstår alla att 25poäng är en liten marginal.Kortaste strået i guldstridendrog Katarina Norberg, Sunds-vall, med schäfern Corinne.Nämnda ekipage stod lite i enklass för sig, men även treanklarade sig över 3 000 poäng,Marit Israelsson, Umeå med sinflat coated retriever Lodis. Gerd Melin har tillhört svensk-toppen i flera år. Efter två sil-

vermedaljer i tidigare mäster-skap blev det nu en efterläng-tad fullträff.

Hon och Mazkhen komplet-terar varandra mycket bra,hunden visar sällsynt aktivitetoch arbetslust.

Det ska tydligen till en matteoch inte husse för att nå fram-gång i räddningshund-SM.Alla tre medaljörerna var kvin-nor och på tio i topp fanns detåtta kvinnor.

Norrland tycks också vara ettgott omen – guld, silver ochbrons till den landsdelen.

Brukshundklubbarna i Boråsoch Kind fick många lovord försitt sätt att arrangerna tävling-arna, som hölls på räddnings-tjänstens övningsområden.

Dags för sjätteförebyggande-konferensen Räddningsverket anordnar 9-10 april i Karlstad den sjätteupplagan av Förebyggande-konferensen. Temat blir ”Rädd-ningstjänstens roll i kommu-nens förebyggande arbete”.

Programmet är ännu inte spi-kat, men bland ämnen somkommer att ventileras märksnya lagen om skydd mot olyck-or och hur vi praktiskt kan ar-beta förebyggande med män-niskan i fokus. Goda exempelfrån kommuner runt om i lan-det kommer att redovisas.

Vill du veta mer, kontaktaMargareta Nisser 054-135357. e-post:margareta.nisser@srv.se

Foto: BO ERIKSSON

Kärra och kanontill försäljningBehöver du en skumkärra medskumkanon, två stycken skum-injektorer? Räddningsverketsskola i Sandö har detta till salu(årsmodell 1994, lite använt).Tekniska upplysningar, ring Gö-ran Claeson 0612-822 45. An-budshandlingar rekvireras frånanders.boman@srv.se

Räddningschefer brukar träffaspå den årliga brandkonferen-sen, men de har aldrig haft etteget forum. Det ändrar Infor-mationsbolaget, räddningstjän-sten i Malmö och Skåne/Ble-kinge Brandbefälsförening på.

Tillsammans arrangerar de”Räddningschefsmötet” i Mal-mö 26-27 februari. Konferen-sens fokus är på framtiden. Ar-rangörerna har bjudit in före-trädare för såväl försvarsutskot-tet som försvarsdepartementetsom föreläsare. Räddningsver-

kets två högsta chefer, ChristinaSalomonson och Lars Hedströmmedverkar. På programmetfinns även rollspel och panelde-batt.

Dag 1 innebär heldag, andradagen fram till lunch ägnas åtden nya räddningstjänstutbild-ningen, rekrytering av deltids-brandmän och ”räddningstjän-stens roll i en säker och tryggkommun”.

Mer information om mötetoch programmet finns att läsapå nätet: www.chefsmotet.com

Räddningschefer mötspå konferens i Malmö

Räddningsverkets nya forsk-ningsstrategi innebär en ökadsatsning på forskning. Cirka 30miljoner kronor kommer varjeår att satsas för att stimuleraforskningsinsatser inom Rädd-ningsverkets områden.

Nytt är också att verket varjeår utlyser cirka 8 miljoner kro-nor, där forskarvärlden inbjudsatt ansöka om medel för finan-siering av forskningsprojekt. Iannonser i fackpress lockas for-skare till verkets webbplats,www.srv.se

Där finns information om ruti-ner för ansökan samt inrikt-ningsdokumentet och vilka hu-vudområden som är aktuella(olyckor som fenomen, värde-ringar och metoder, olycks- ochskadeförebyggande arbete,samt skadebegränsande arbe-te).

Verkets målsättning är att få in20-tal bra forskningsansökning-ar. Ansökningstiden går ut den31 mars 2003 och beviljadeprojekt beräknas starta 2004.

Inbjudan till forskningför ett säkrare samhälle

36 Platsannonser Sirenen Nr 7 • 2002

Norra Älvsborgs Räddningstjänstsöker

RÄDDNINGSCHEFNorra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) svarar för räddningstjänsten i Färge-

landa, Mellerud, Trollhättan och Vänersborgs kommuner. Inom förbundet, som bildades

1997, finns två heltids- och sju deltidskårer samt anställd personal som arbetar med

industriräddningstjänst på Saab Automobile AB. Antalet anställda uppgår till ca 230

personer. NÄRF är organiserat i en skadeförebyggande-, skadeavhjälpande- och kansli-

avdelning. Vår målsättning är att ligga i framkant vad gäller IT och teknik samt utveck-

ling och förändring av organisationen för att kunna möta framtiden.

Vi söker en ledare som i funktionen räddningschef, direkt underställd förbund-schefen, skall leda och utveckla den operativa verksamheten. Vid tidigare utannon-

sering fick vi allför få sökanden varför vi nu prövar ytterligare en gång.

Räddningschefen skall vara förbundschefens ställföreträdare och ansvara för de

uppgifter som enligt lag särskilt åligger räddningschef. I tjänsten ingår även att vara

räddningschef i beredskap.

Vi vill att du skall• ha brandingenjörsexamen med räddningsverkets påbyggnadsutbildning eller

genomgått annan likvärdig utbildning

• vara en tydlig och inspirerande ledare, ha god empatiförmåga och kunna passa

in i laget

• ha intresse av att utveckla den operativa verksamheten

• leda den operativa strategiska planeringen

• delta i våra medlemskommuners riskanalysarbete

• leda metodutveckling av nya och befintliga operativa arbetssätt, utbildnings-

och övningsverksamhet samt insatsplaner

• ingå i ledningsgruppen

Det finns många intressanta objekt inom NÄRF:s område bl.a. 8 st. § 43-anläggningar,

varav flera omfattas av Seveso-direktivets högre och lägre klass. Flera stora internatio-

nella företag som ställer höga krav på brandskydd har sitt säte inom förbundets område.

Området genomkorsas av flera stora genomfartsleder, där riksväg 44 och 45 utgör

tyngdpunkterna. I området finns också ett stort antal vattenvägar såsom Göta Älv med

slussar i Trollhättan och Vänersborg, Dalslands kanal med Håveruds akvedukt samt

Vänern. Förutom att det genom området går järnvägslinjer till Karlstad, Oslo och Herr-

ljunga projekteras också en järnvägstunnel och dubbelspår. Malöga flygplats med dag-

liga turer till Stockholm och visst fraktflyg ligger också inom förbundets område.

Kontakta oss gärna om du har frågor:

Förbundschef Ulf Mörkås 0520-48 59 28, 070-634 61 25, tf Räddningschef

Anders Gillek 0520-48 59 25, 070-634 61 24

Fackliga företrädare kan nås via Helen Larsson: 0520-48 59 22

Du kan också få mer information om NÄRF via www.narfrtj.com

Vi ser fram emot Din ansökan med löneanspråk, meritförteckning samt två referenser.

Senaste ansökningsdag är den 25 november 2002 och adressen är Norra Älvsborgs

Räddningstjänstförbund, Larmvägen 1, 461 38 Trollhättan.

Sirenenär Räddningsverkets tidning. I den kan du följa utvecklingeninom räddningstjänsten och befolkningskyddet. Är du inte redanprenumerant – bli det! Du får åtta nummer om året, Gratis!Skicka kupongen till: ”Prenumeration”, Sirenen, L 257,651 80 Karlstad eller faxas till: 054-13 56 40

Vid adressändring/avslut

Abonnemangsnr (står på adresseringen) …………………………

Vid adressändring

Gamla gatuadressen………………………………………………………

Gamla postadressen………………………………………………………

❐ Ja tack, jag vill ha en gratis prenumeration på Sirenen

❐ Adressändring

❐ Avsluta prenumerationen

Namn ………………………………………………………………………

Gatuadress ………………………………………………………………

Postadress …………………………………………………………………

Sirenen är perfekt för dig som ska rekrytera personal inom sek-torn befolkningsskydd och räddningstjänst.

Ingen tidning inom branschen har sådan täckning som Sire-nen.

Nästa nummer trycks den 12 december. För att vi ska hinnafå med din annons vill vi att du förhandsbokar utrymme senastden 25 november samt lämnar färdig annons senast den 2december.

Våra spaltbredder är:1 spalt 41 millimeter2 spalter 87 millimeter3 spalter 134 millimeter4 spalter 180 millimeter5 spalter 227 millimeterPriset är 14 kronor per spaltmillimeter (plus moms).Vad annonsen kostar räknar du ut enligt följande exempel: En

annons som är 134 millimeter bred (3 spalter) och 150 millime-ter hög kostar 6 300 kronor (3 x 150 x 14).

Ring eller e-posta om du har några frågor. Kontaktperson förannonser är i första hand Gunno Ivansson, tel 054-13 51 06. Ärhan inte inne kan du även tala med Per Larsson eller Stig Dahlén.

Annonsera i Sirenen –boka senast 25 nov

Förhandsboka dinannons senast 25 nov

37Sirenen Nr 7 • 2002 Platsannonser

Kusten är klar– ta för dig av Varberg

Vi söker

stf RäddningschefLäs mer på vår hemsida www.varberg.se/rad eller

kontakta Räddningschef Jan Sjöstedt tel. 0340-69 72 00.

Välkommen med din ansökan senast den 29 november 2002

Räddningstjänsten i Varberg

Lindesbergs Kommun, mitt i södra halvan av Sverige, med ca24 000 invånare har ett centralt läge med närhet både till störrestäder och landsbygd. Den unika bergslagsnaturen med mångasjöar, stora skogar och flera naturreservat erbjuder attraktivamöjligheter till en avstressande fritid och ett upplevelserikt fri-luftsliv. Inom kommunen finns en varierande näringslivsverksamhet medallt från småföretag till stora industrier. Lindesbergs Lasarett, somär under utbyggnad, är också en stor arbetsgivare.Lindesbergs Kommun har ett omfattande samarbete med grann-kommunerna inom flera områden. Förutom gymnasieskola finnsett modernt centrum för kompetensutveckling inom högskole- ochuniversitetsutbildningar. Kulturlivet sjuder av aktivitet. Kommunenhar ca 2 500 anställda.

Vi söker Stf

Räddningschef/BrandingenjörVi behöver förstärkning inom räddningstjänsten och sö-

ker därför en kvalificerad medarbetare med brandingen-

jörsexamen från LTH och Räddningsverkets påbygg-

nadsutbildning.

Räddningstjänsten har 7 brandstationer med deltidsper-

sonal och dessutom heltidspersonal i centralorten

Lindesberg. Totalt ca 115 man.

Vi har ett nära samarbete med grannkommunen Nora.

Kommunerna har gemensam räddningschef, förvalt-

ningsledning och befälsberedskap.

Vi har en stor, modern och kvalificerad utbildningsan-

läggning som ständigt utvecklas. Förutom egen personal

utbildas externa elever från andra räddningstjänster,

industrier, sjukhus mm. Vi arbetar även internationellt

med flera länder och har sedan många år ett etablerat

utbildningssamarbete med Ryssland.

Förutom operativ och skadeförebyggande räddnings-

tjänst, tillstånds- och tillsynsärende, handlägger rädd-

ningstjänsten ärenden inom sotningsverksamheten, kom-

munal riskhantering, beredskapsplanering och POSOM.

Allt service- och underhållsarbete av fordon och materiel

utförs vid förvaltningen.

Räddningstjänsten arbetar fn med underlag för en ny

brandstation i centralorten.

Tjänsten innebär ett omväxlande arbete med bl a skade-

förebyggande verksamhet, riskanalyser, kommunal

säkerhet, ’miljöräddningstjänst’, utbildningsverksamhet,

internationellt utbyte mm.

Är Du intresserad? Kontakta då räddningschef Zamo

Kristensson tel 0581-81501 eller 070-6356601 eller vår

nestor brandmästare Sune Hellberg tel 0581-81504 så

ordnar vi en träff med information om tjänsten och

visning av kommunen för både Dej och Din eventuella

familj. Besök gärna vår hemsida www.lindesberg.se.

Facklig företrädare för CF är Bo Bäckman tel

0581-81000.

Välkommen med Din ansökan/intresseanmälan senastden 25 november 2002 till zamo.kristensson@lindes-berg.se eller: Lindesbergs Kommun, Räddningschefen,

711 80 Lindesberg

Helsingborg är en av Sveriges mest offensiva städer med bra boende, goda kom-munikationer, universitet, dynamiskt näringsliv och en väl utbyggd offentligverksamhet. De kommunala förvaltningarna och bolagen omsätter c:a 6 miljar-der kr. Närmare 8.000 anställda ger 118.000 kommuninvånare service, utbild-ning och omsorg av hög kvalitet. Helsingborg är som enda skandinaviska stadmedlem i The League of Historical Cities. Vi strävar också efter större mångfaldi arbetslivet. Varje medarbetares insats är viktig för att vi gemensamt skall för-verkliga visionen; att göra Helsingborg till den mest attraktiva staden i Sverige.

Helsingborgs brandförsvar

Söker

Chef, Avd. för Extern UtbildningArbetsuppgifterna består av att leda och utveckla verksamheten på Brandorama.

Brandorama riktar sig till alla som behöver utbildning för att kunna ingripa vid och före-

bygga olyckor. Kursdeltagarna är i åldrarna 4 till 80 år. Kurserna innehåller allt från en-

kelt brand- och olycksvett till högskolekunskaper i teori och praktik. Brandorama är en

unik anläggning med mycket moderna utbildningsanordningar. Kontakterna med närings-

livet och organisationer i vår region är omfattande. Verksamheten är så gott som ekono-

miskt självbärande.

För ytterligare info se www.helsingborg.se/brand/ under rubriken information.

Du skall vara brandingenjör eller motsvarande med pedagogisk läggning.

Tjänsten är en tillsvidareanställning med tillträde snarast.

Sista ansökningsdag: 2002-11-08

Upplysningar om tjänsten lämnas av Mats Rosander, vice brandchef (042- 10 60 02)

Fackliga företrädare: SACO: Kenney Pihl (0702-) 106045, SKTF: Jan Nilsson (0702-)

106043, SKAF: Bengt Immelgård 042- 106000 vx

Din ansökan skickar Du till Helsingborgs brandförsvar, Gåsebäcksvägen 2, 252 27 Helsingborg.

38 krypto Sirenen Nr 7 • 2002

Samma tal – samma bokstav

Namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Postadress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Lösningstips: I kryptot har du en hjälpbokstav vid pilar-na. Ordet vid pilarna motsvaras av inslag på bilden.Regeln är att samma siffror motsvaras av samma bokstavhela kryptot igenom.Lyckas du kan du inom de tonade rutorna läsa enmening som har koppling till bilden.1:a pris: pulversläckare, typ ABE lll (6 kg, för hemmet,kontoret, etc), 2:a pris: pulversläckare, typ ABE I (2 kg,för bilen, husvagnen, båten), 3–6:e pris: cykelhjälm,7–10:e pris: resebrandvarnare.Skicka lösningen senast den 25 november till: ”Kryptot”,Sirenen, L 257, Räddningsverket, 651 80 Karlstad.

Toppvinsten till Dalum

Lösningen till kryptot 6/02

Den här gången kom den först öppnade rättalösningen från Dalum. Vi på Sirenen säger grattistill Johan Hallman och övriga vinnare.

Rätt lösning av krypto nr 6/02 gav följandemening i de tonade rutorna:

Varför är inte jag med

1:a pris (pulversläckare, typ ABE III, för hemmet, kon-toret etc): Johan Hallman, Dalum.2:a pris (pulversläckare, typ ABE klass I, för bilen, hus-vagnen, båten): Clas-Göran Karlsson, Lindesberg.3–6:e pris (cykelhjälm): Rolf Johansson, Örebro, SvenKäll, Älmhult, Marie Norrby, Skoghall, Kjell Simonsson,Göteborg.7–10:e pris (resebrandvarnare): Vollmar Jonasson,Blattnicksele, Evert Zetterberg, Järna, Tommy Brandt,Partille, Göte Arvebring, Skövde.

39Sirenen Nr 7 • 2002

Ken Henningson, 41, blir nyräddningschef i Malmö efterLars Berg. Henningson harsedan 1995 varit stabschef ochden senaste tiden även ställfö-reträdande räddningschef iMalmö.

– Räddningstjänsten befinnersig i ett stort förändringsskede.Det blir spännande att ta sigan, säger Henningson.

Han började sin bana sombrandman i Ystad 1981, komsom färsk brandingenjör tillMalmö 1987.

För att få en smidig övergånghar föreslagits att Henningsontillträder vid årsskiftet och attLars Berg fram till pensione-ringen i maj jobbar som VD försotningen och räddningschef iBurlöv.

Efter Per Widlundh och Eva-Marie Abrahamsson finns fleratunga poster i Malmö att till-sätta. Dessutom blir ju Hen-ningsons gamla tjänst ledig.

– Eftersom jag gärna vill ska-pa mitt eget team ser jag intedet som en nackdel.

Henningson fick två jobb istort sett samtidigt, erbjödsäven chefsjobbet i Kristian-stad.

– Det var ett svårt beslut,men utmaningen i Malmö ärså stor att jag inte kunde tackanej till det jobbet.

I Kristianstad väntar politisktmaktskifte, och innan det ärgenomfört kommer ingen till-sättning att ske.

Eva-MarieAbrahams-son, 40, blirSverigesförstakvinnligaräddnings-chef i enstörre kom-mun.

1 februaritillträder Eva-Marie som rädd-ningschef i Helsingborg. I dagär hon chef för skyddsavdel-ningen i Malm. Eva-Marie harframförallt blivit känd för attstartat kravet på brandvarnarei Malmö, vilket fått följdeffek-ter över hela landet.

Blir det krav på brandvarna-re i Helsingborg nu?

– Absolut.Vad vill du inrikta dig på i

nya jobbet?– Att ha medborgarfokus. En

helhetssyn som innefattarsåväl arbetsklimatet interntbland medarbetarna som attvår förvaltning ska vara en delav Helsingborgs stad och inteen egen ö.

Vem blir ställföreträdandechef?

– Det vet jag inte. Vi kommeratt rekrytera till tjänsten.

Pierre Strid, 53, har tackat ja

till tjänsten som räddningschefi Kalmar kommun. Strid är idag räddningschef i Västervik.

Rolf Hellberg, 47, är nyräddningschef i Malungs ochVansbros kommuner. Hanefterträdde 1 oktober Mor-gan Haga, som gick i pension.Hellberg var tidigare ställföre-trädande chef i Vansbro, entjänst som Peter Qvarnströmfått.

Thomas Gruhs, 52, är före-slagen som räddningschef iGagnefs kommun. Gagnefköper i dag en 25-procentigchefstjänst från Leksand. Frånårsskiftet ska man ha egenchef på heltid och Gruhs ärföreslagen att flytta upp frånpositionen som ställföreträ-dande räddningschef.

Anders Bergqvist har åter-gått till räddningstjänsten iStockholm. Under ett år varhan sektionschef på SP i Boråsoch jobbar nu bland annatmed utvecklingsfrågor hosräddningstjänsten.

Bo Christensson är ny rädd-ningschef i Sävsjö efter TonnyAntmar som flyttade till Höör.Christensson var tidigare ställ-företrädande chef.

■ ■ ■ HÖR AV DIGnär personer på ledande pos-ter i din organisation byterjobb eller någon nyanställs.Adresser finns härnedan.

Stig Dahlén är chefredaktör för Sirenen. De åsikter som fram-förs i denna kolumn är hans personliga och har inget medRäddningsverkets ståndpunkter att göra.

En brandman ringde efter att ha läst den här spalten iförra numret. Han var arg för att jag tyckt att heltids-brandmännens arbetstider skulle kunna användas

effektivare än i dag, exempelvis till förebyggande insatser – för de som vill och är lämpade för uppgiften. Alla är detinte. ”Tvinga inte någon att förebygga!”, löd rubriken. Upp-muntra de som vill bredda sig i yrkesrollen.

Det innebär samtidigt att de som enbart vill hålla på medden fortsatt viktiga operativa verksamheten också får tahela ansvaret förslangtvätt, fordons-vård, service av and-ningsskydd ochannat. Dessutom kande ”klocka” utryck-ningar till bränderoch få klart för sig atttio minuters insatstidofta är rena bluffen.Kanske kan de till ochmed dela ut en ochannan broschyr i förebyggande syfte. Det blir förstås intelika mycket arbetstid över framför TV-n eller för att åka ochtitta på hockey- och fotbollsmatcher.

”Du har aldrig varit på min station, här har vi utbildningpå kvällarna”, sa brandmannen.

Jovisst körs då och då teoripass på dessa tider, men intesärskilt ofta. Jag har inte besökt ”den arge brandmannens”station, men har övernattat på tillräckligt många andra föratt veta vad skiftlagen sysslar med kvällar och helger i vän-tan på larm. För yrkets status och för brandmännens egnalöner är nödvändigt att brandmannarollen utvecklas, attbrandmän, förmän och mästare blir skydds- och räddnings-arbetare. Det är inte längre 1960 – vi har faktiskt passerat år2000. På alltför många stationer tycks tiden ha stått stilla.

Strejk ger färre bränder?Apropå brandmän och löner, i Storbritannien kräver 52 000brandmän 40 procent mer i lön annars går de ut i strejk. Jagbrukar titta på TV-nyhetskanalen Sky News. Det ena skräck-scenariot värre än det andra av en strejk har målats upp. Jagtror att effekten kan bli den motsatta – som i Finland för nå-gra år sedan. Det har aldrig brunnit så lite i Finland som un-der brandmannastrejken. Förklaringen var att enskildamedborgare äntligen fattade att de faktiskt har ett eget an-svar för brandskyddet. De blev försiktigare med levande ljusoch annan eld, skaffade brandvarnare och brandsläckare.

Tyvärr sänktes allmänhetens höjda gard när brandmän-nen började jobba igen, men många hade i alla fall brand-varnare och brandsläckare.

Egentligen är det häpnadsväckande hur lätt vi har attglömma faror. I våras gick larmet om det cancerframkallan-de ämnet akrylamid i chips. Försäljningen halverades – nustoppar vi i oss fler chips än någonsin.

Vi har redan glömt skräcken för galna ko-sjukan. Det ärbara ett par år sedan larmet gick i Storbritannien. I dag ätervi svenskar rekordmånga kilon kött (22 kilo per person i år),en tredjedel är importerat och det mesta (10 000 ton) kom-mer från Irland. Där har antalet smittade kor inte minskat.

I september kom chockerande siffror om att 500 000svenskar (fler än alla invånare i rikets näst största stad, Gö-teborg) är drabbade av den ”okända” lungsjukdomen KOL.Varje år dör 2 500 i sjukdomen, fem gånger fler än i trafi-ken, 25 gånger fler än i bränder. KOL orsakas av rökning,men inte minskar nyttjandet av giftpinnar fördet.

Luras in i beroendeSwedish Match kommer att fortsätta att för-söka lura in alltfler medborgare i fördärvet.Senaste knepet att få tonåringar och sär-skilt unga tjejer att fastna i nikotinbero-endet är lanseringen av ett nytt snusmed jordgubbssmak. Inga skruplerdär inte.

De exempel jag nämnt är såda-na som alla svenskar, du och jag,kan påverka genom förebyggan-de åtgärder. Men detta med fö-rebyggande är svårt – inte barabland brandmän. Därför blirsatsning på saklig informationoch upplysning i framtiden vik-tigare än någonsin.

Förebyggaär svårt– och viktigt

Sista ordetfrån Stig Dahlénstig.dahlen@srv.se

Stig DahlénChefredaktör och ansvarig utgivare 054–13 51 04, e-post:stig.dahlen@srv.se

Per LarssonReporter054–13 51 02e-post:per.larsson@srv.se

Gunno IvanssonLayoutare, reporter054–13 51 06e-post: gunno.ivansson@srv.se

R e d a k t i o n

Sirenens uppgift är att beskrivautvecklingen inom Räddnings-verkets ansvarsområden och sti-mulera till debatt i dessa frågor.Enbart Inledaren på sidan 2 äratt betrakta som Räddningsver-kets officiella linje.Ansvarig utgivare: Stig Dahlén.Adress: Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad.Telefax: 054–13 56 40e-post: sirenen@srv.sePrenumeration är gratis. Bestäl-les skriftligt genom att skicka inprenumerationstalongen som

finns i slutet av varje nummer.Upplaga: 38 000 exemplar.Adressändring görs genom attfylla i talongen som finns i slutetav varje nummer. Talongen fax-as, 054-13 56 40 eller skickastill: Prenumeration, Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad.Kom ihåg att uppge gamlaadressen vid adressändring!Tryck: VLT Press, Västerås. Tryckt på miljövänligt papper.Nästa nummer, 8/02, utkom-mer den 16 december.

SirenenRäddningsverkets tidning

Nödutgångar är ett kärt motivför de som skickar in bilder tillredaktionen. Därför fortsättervi vår presentation över mer el-ler mindre knasiga nödvägar uttill säkerheten.

Bidraget den här gångenkommer från Hasse Persson iKarlstad, tidigare brandskydds-ansvarig på Centralsjukhuset,numera pensionär.

– Jag sprang på skylten på ettläger i Bergslagen i somras. Vivar många i lokalen, men intebara personalen utan även vibesökare hade kunnat fly utden här vägen om det behövts.

Nödväg– men baraför vissa...

Näst sista

Eva-Marie

Foto: HASSE PERSSON

Post

tidn

ing

BRe

tura

dres

s: L

257

651

80 K

arls

tad

Räddningsverkets tidningNr 7 november 2002

Tåget har aldrig gått. Aldrig förJohn Peterson. Däremot går detofta med honom.

Revelj hemma i Nykvarn 05.00. Tilljobbet på Räddningsverkets skola i Ro-sersberg. Vidare till hockeyträningen iEskilstuna. Hem igen. Totalt 34 mil.Stämplar ut sisådär 22.20. En kopp te,sporten på TV4 och sen bingen. Fyra dari veckan.

– Så har historien sett ut i 17 år och dethär livet har inte satt sina spår, så vitt jagvet. Jobbigt? Nä, jag behöver inte grottaner mig i problem.

1+4 i brandbilen eller en femma påisen, insatstaktik eller boxplay, operativskadeplats eller en fullsatt ishall; förJohn Peterson, 53, är det samma sak.

– Vi står inför problem att lösa. Tränaoch öva är det viktigaste vi har. Ochgrunderna är viktiga. Hockeyspelarenmåste och vill träna skridskoåkning.Brandmannen måste, även om han intevill, träna att rulla slang.

Petersons språk är det samma, oavsettom han står på division I-laget Lindensträning, eller som lärare inför en klass iRosersberg. Men nu handlar det omhockeytränaren Peterson.

Han började som spelande tränare vid25 år. 1986 tog John Peterson över Sö-dertäljes juniorer, det blev två JSM-guld.

– SSK gick i spinn, tyckte att de skullesatsa på Peterson. Men jag hade juegentligen inga erfarenheter alls. De treåren gav mig så mycket ledarskap. Jaglärde mig också om ryggdunkarna vidseger som var borta när vi förlorade.

Suget tillbakaDet blev SM-semifinal som bäst. Däref-ter har han tränat Huddinge, Södertäljeigen, Nyköping, Hammarby, Brinkenoch Nyköping igen, och…

– Sen gjorde jag uppehåll i två år närjag började mitt nya jobb på Rosersberg.

Men suget kom tillbaka. Nu tränarhan Linden för andra året. På måndag,tisdag, torsdag och lördag. Match ons-dag och söndag.

– Jag är ledig på fredagar.Nä, det är han inte. Då tränar John

Nykvarns 15-årslag i innebandy därgrabben Andreas spelar. Och lirar de pålördag följer han med efter hockeyträ-ningen.

– För mig spelar det ingen roll vilkendivision det är. Jag tränar mitt ledar-skap, blir utåtriktad. Det handlar om dethär livet, om livsglädjen, livskvalitén.Det är den fritid jag valt.

Och livet där hemma?– Lotta har sagt att hon får ändå se till-

räckligt av mig framöver. Hon ser väl att

jag mår bra. Dessutom delar vi intressetför idrott och ledarskap, hon är ansvarigför Sörmlands tjejlag i fotboll.

Första hjälpen på isenMed hjälp av kollegor från skolan utbil-dar John Peterson Lindens ishockeyspe-lare i hjärt- och lungräddning, förstahjälpen och ledarskap. Men själv anserhan att läraren Peterson drar större nyt-ta av tränaren Peterson än vice versa,trots att han är funktionschef på skolanoch basar över 17 andra lärare.

– Hockeyn är min största erfarenhet.Jag använder språket från idrotten ochfår klyschorna tillbaka i ansiktet av kol-legorna. Men lärarna är idrottsintresse-rade och vi skapar laganda.

Understundom sitter John Petersonpå kontoret och knackar på datorn. Mendet är egentligen inte hans liv. Hans livär i omklädningsrummet, ögonkontak-ten med lirarna, viljan att forma engrupp, ha ramar för att klara att göra enbra match.

– Jag är operativt lagd. Idrotten ger all-tid resultat, oavsett hur det går.

Och går det inte bra, då blir det merträning. Öva, öva på brandstationen,träna, träna i ishallen.

– För att få laget att fungera krävs engrundtaktik. Men det kommer mot-

gångar ändå. Blir förlusterna många, dåmåste man träna ännu mer. Då blir manmentalt stark och då kommer vänd-ningen.

Conny och LasseVi pratar förebilder inom hockeyn, ochJohn Peterson nämner två: Conny Evens-son och Lasse Falk.

– De har vunnit framgångar genom attleda sina lag på olika sätt, men gemen-samt är att de är två intelligenta och oer-hört noggranna ledare som vet vad devill. Och de låter spelarna stå i centrum.

När John tränade Södertäljes elitserie-lag på 80-talet hade han bättre betalt påräddningstjänsten i stan än i hockeyla-get. Sen dess har det hänt en del, menJohn Peterson eftertraktar inte ett hög-avlönat tränarjobb. Han nöjer sig medextraknäcket i Eskilstuna, med miler-sättning och ett arvode.

– Skulle aldrig kunna tänka mig hock-eyn på heltid. Tillvaron är för osäker. Jagvill ha ett jobb som jag kan gå trygg till.

Men fritidssysselsättningen tänkerhan fortsätta med.

– En brandman jobbar ju till 58, så femår till ska jag väl kunna hålla ut.

PER LARSSON

Följa John är inte lättFoto: PER LARSSON

17 av dygnets timmar är fulltecknade. Men stressad. Nä. John Peterson ser det som positiv stress. Sitter han på hemresan och är förbannad efter en hockeyförlust, då flyttarhan tankarna till jobbet i stället. Blir han uppjagad på jobbet, vänder han tankarna till nästa träning.