i    

 

 

Storstrejken 1909 Ur ett fackligt perspektiv i Landskrona

Uppsala Universitet, Campus Gotland VT 2015 Författare: Lars Svensson C-uppsats i historia Handledare: Johan Bergman

 

2    

Abstract

I denna uppsats belyses på ett lokalt plan i Landskrona den stora kraftmätning som ägde rum

på den svenska arbetsmarknaden 1909 med omfattande lockouter och storstrejk. Sammanlagt

drogs 300 000 arbetare in i konflikten som pågick från den 4 augusti till omkring den 6 sep-

tember. Orsakerna till storkonflikten var en serie lockouter som iscensattes av arbetsgivarsi-

dan och som den fackliga sidan mötte med en omfattande arbetsnedläggelse. I bakgrunden till

konflikten fanns de stora samhällsförändringar som industrialismen orsakade. Det svenska

samhället förändrades i snabb takt vilket bland annat resulterade i tillkomsten av en arbetar-

klass och en ökad polarisering av samhället. Därtill skall läggas de bakomliggande orsaker

som bestod av upplysningens strävan att sätta människan i centrum och uppfattningen om alla

människors lika värde vilket ledde till en kamp för allmän rösträtt och ökad demokrati.

LO-ledningen var till en början försiktig och såg inte storstrejken som en lösning på proble-

men på arbetsmarknaden eftersom det saknades pengar för att understödja en större konflikt.

Delvis mot LO-ledningens uppfattning drevs storstrejken fram av de fackligt organiserade

arbetarna med motivet att en så omfattande arbetsnedläggelse skulle sätta hela samhället i

gungning och tvinga fram en acceptabel uppgörelse med arbetsgivarparten.

I denna uppsats studeras hur de tre fackliga organisationerna Landskrona Sömmerskefackför-

ening, Fabriksarbetareförbundet Grovarbetaravdelning 4 och Jern och Metallarbetarförbundet

avdelning 40 – samtliga representerade i Landskrona – påverkades av storstrejken. De tre för-

bunden organiserade arbetare på arbetsplatser i Landskrona inom en begynnande tekoindustri,

konstgödnings- och sockerfabrik och inom verkstadsföretag samt den begynnande varvsnä-

ringen. De frågor som ställs till materialet är: Vilka strategier användes av de fackliga organi-

sationerna? Vilka var målsättningarna med den fackliga verksamheten? Hur förändrades dessa

över tid? På vilket sätt utgjorde Landskronas fackliga verksamhet någonting särpräglat i jäm-

förelse med verksamheten på nationell nivå? Hur uppfattades stridsåtgärderna på ett lokalt

fackligt plan?

Studien visar att de lokala fackföreningarna ställdes inför helt nya uppgifter när de gällde att

administrera strejken, värna medlemmarnas intresse och organisera insatser för att minska den

nöd som uppstod i arbetarhemmen.

Nyckelord: Storstrejken 1909, LO, lockout, industrialisering, Landskrona.

3    

Innehåll Sida

Kapitel 1 Inledning 1

Syfte och forskningsfrågor 2

Tidigare forskning 2

Material och avgränsning 6

Metod och centrala begrepp 7

Kapitel 2 Förhistoria och storstrejk i nationellt perspektiv 8

Organisationsbildning på arbetsmarknaden 10

Utdragna konflikter på arbetsmarknaden före 1909 12

Hamnarbetarstrejk och sprängningen av Amalthea 1908 13

Kapitel 3 Resultat och analys 14

Lokala fackliga strategier 14

Strategiska överväganden kring strejkbryteri 16

Strategier kring strejkvakter och självdisciplinering 17

Strategi för solidaritet och sammanhållning 19

Strategier kring ekonomiska svårigheter och nödhjälp 22

Målsättningar och målförskjutningar för den fackliga verksamheten 24

Den lokala fackliga verksamhetens särprägel gentemot den nationella nivån 27

Uppfattningen om stridsåtgärderna på ett lokalt fackligt plan 28

Slutsatser 29

Sammanfattande diskussion 29

Käll- och litteraturförteckning 32

Otryckta källor 32

Tryckta källor 32

Litteratur 33

1    

Kapitel 1 Inledning Under den tidiga industrialismens och urbaniseringens epok skedde omfattande förändringar

som omgestaltade det svenska samhället och förändrade människornas sätt att leva. Stora tek-

niska och sociala förändringar ledde till att det utvecklades en arbetarklass som sysselsattes i

en industri krävde en ny form av arbetsdisciplin. Under åren kring sekelskiftet 1900 utveckla-

des organisationer både på arbetar- och arbetsgivarsidan. Stridigheterna om villkoren på ar-

betsmarknaden ledde till omfattande konflikter. Det saknades i många fall kollektivavtal och

regleringar som kunde underlätta konfliktlösningen. Motsättningarna hade eskalerat redan

under 1902 års rösträttsstrejk för att år 1909 åter kulminera i en omfattande kraftmätning om

arbetsvillkoren med en serie lockouter iscensatta av arbetsgivarna vilket ledde till en storstrejk

som facklig motåtgärd. Arbetsgivarorganisationerna samlade sina lockouthot och verkställde

en storlockout som trädde i kraft den 4 augusti 1909. Arbetstagarna svarade med en storstrejk

från den 20 aug. Omkring 300.000 arbetare drogs in i konflikten som pågick till omkring den

6 september. Storstrejken innebar 11 miljoner inställda arbetsdagar och slutade i ett misslyck-

ande för arbetarsidan medan arbetsgivarna stärkte sin ställning. Huvudorsaken till att arbetar-

sidan inte hade tillräcklig uthållighet var att strejkkassorna var otillräckliga och snabbt tömdes

av den omfattande konflikten. På grund av strejken blev många arbetarfamiljer vräkta från

sina bostäder och många arbetare återanställdes inte efter konflikten på sina tidigare arbets-

platser. Ett antal aktivister svartlistades och tvingades i vissa fall att lämna landet. Efter stor-

konflikten övergav många arbetare sin fackliga organisation vilket ledde till en betydande

medlemsförlust. Det kom att ta ett decennium innan medlemsnumerären inom de fackliga

organisationerna återställts. I detta perspektiv framstod konflikten inte enbart som en motsätt-

ning mellan arbetstagare och arbetsgivare utan även som en tvist mellan den fackliga ledning-

en och dess medlemmar. Men även för Svenska Arbetsgivarföreningen kan storstrejken ses

som ett nederlag. Efter konflikten förordade allt fler arbetsgivare riksavtal och mer generella

bestämmelser. Uppsatsen behandlar konflikten utifrån ett lokalt perspektiv i Landskrona och

studerar vilka strategier och mål som styrde de lokala fackföreningarnas verksamhet under

konfliktperioden. I Landskrona fanns inom vissa branscher en industristruktur under utveckl-

ing. Uppsatsen omfattar en studie av hur de tre fackliga organisationerna Landskrona söm-

merskefackförening, Fabriksarbetarförbundet Grovarbetaravdelning 4 och Jern och Metallar-

betareförbundet avd 40 påverkades av storstrejken.

2    

Syfte och forskningsfrågor Uppsatsens syfte är att belysa hur tre lokala, fackliga organisationer i Landskrona förhöll sig

till storstrejken 1909. Genom konflikten uppstod en rad problem som de fackliga avdelning-

arna på lokal nivå måste lösa. Uppfattningen om storstrejken kunde dessutom vara annorlunda

på det lokala planet än vad den var på central nivå. Empirin utgörs av fackföreningarnas pro-

tokoll under de dramatiska veckor som upptogs av lockout och strejk under sensommaren

1909. Följande forskningsfrågor ställs till det empiriska materialet: Vilka strategier använde

de fackliga organisationerna? Vilka var målsättningarna med den fackliga verksamheten? Hur

förändrades dessa över tid? På vilket sätt utgjorde Landskronas fackliga verksamhet någon-

ting särpräglat i jämförelse med verksamheten på nationell nivå? Hur uppfattades stridsåtgär-

derna på ett lokalt fackligt plan?

Tidigare forskning

För att placera in händelserna i Landskrona i ett bredare sammanhang används litteratur som

behandlar den historiska utvecklingen under den tidiga industrialiseringen av det svenska

samhället. I huvudsak har ett urval av litteratur gjorts som behandlar förekommande konflik-

ter på arbetsmarknaden och formandet av en arbetarklass under 1900-talets första decennier.

Böckerna behandlar konflikter och händelser som ledde fram till storstrejken. För att sätta in

konflikten i ett socialt sammanhang har valet av forskningslitteratur även inriktats på studier

kring det tidiga industrisamhällets omvandling och formandet av en arbetarklass. Den littera-

tur som använts består av Bernt Schiller, Storstrejken 1909 (1967), Jan Berg, På spaning efter

en svensk modell (2011), Ulf Magnusson, Från arbetare till arbetarklass, (1996), Jane Ce-

derqvist, Arbetare i strejk - en studie rörande arbetarnas politiska mobilisering under

industrialismens genombrott. Stockholm 1850-1909 (1980). Yngve Tidman, Spräng

Amalthea! (1998).

Därutöver behandlar forskningen händelserna under 1900-talets första decennier i ett antal

historiska översiktsverk varav kan nämnas Susanna Hedenborgs och Lars Kvarnströms Det

svenska samhället 1720-2006 (2009), Ronny Ambjörnssons Den skötsamme arbetaren,

(1998) och Lars Olssons och Lars Ekdahls Klass i rörelse, (2002).

Bernt Schiller gör i avhandlingen Storstrejken 1909 (1967) en omfattande undersökning av

orsakerna till att Svenska arbetsgivarföreningen proklamerade en serie lockouter under som-

3    

maren 1909 och slutligen samlade sig till en mycket omfattande lockout under sensommaren.

Schiller går även igenom orsakerna till att det fackliga motdraget blev en storstrejk. Författa-

ren redogör för organisationsstrukturens framväxt och betonar hur den mer centraliserade or-

ganisationstillväxten på arbetsgivarsidan i princip kommer igång på allvar efter rösträttsstri-

den 1902. Schiller berör även den ekonomiska utvecklingen och sätter konflikterna i relation

till det internationella konjunkturläget. Han konstaterar att perioden 1902–1907 innebar en

ökning av industrins produktion och av utrikeshandeln medan 1908 var ett depressionsår.1

Kollektivavtal började bli vanligt förekommande inom vissa branscher. Avtalen uppvisade

emellertid stora löneskillnader för samma slags arbeten på samma eller på olika orter.2 Däref-

ter gör författaren en noggrann genom gång av SAF:s ultimatum 1909 och framväxten av

storstrejksbeslutet som beskrivs som en kontroversiell process inom LO. Avslutningsvis kon-

staterar Schiller att storstrejken trots sin stora omfattning inte var en effektiv strejk vare sig i

politiskt eller ekonomiskt avseende.3

Jan Berg studerar i sin avhandling På spaning efter en svensk modell (2011) den patriarkala

ledarstil som utvecklats och var rådande bland det sena 1800-talets industriföretagare och

arbetsgivare. Frågan Berg söker svaret på är hur företagarnas syn på den egna rollen och på

motparten förändrades under den pågående organisationstillväxten. Vidare ställer Berg frågan

om det finns andra drivkrafter än ekonomiska och maktpolitiska i arbetsgivarnas agerande och

pekar på vissa religiösa och moraliska uppfattningar. Ett problem som Berg behandlar och

som ansluter direkt till konfliktperspektivet är hur man på arbetsgivarhåll såg på användandet

av strejkbrytare.4 Generellt menar Berg att det fanns en förhärskande patriarkal syn på arbe-

tarna och deras fackliga organisationer. Berg ägnar huvuddelen av sin avhandling åt tre bio-

grafier av industrimännen John Bernström, R. F. Berg och Theodor Adelswärd. Hans studie

mynnar ut i slutsatserna att SAF under tidigt 1900-tal hade problem med sin legitimitet. Re-

spekten för organisationen 1909 var svag och SAF ansågs inte att kunna åstadkomma mer än

vapenskrammel. I en slutsummering menar Berg med tanke på strejkens utgång att det är rim-

ligt att tänka sig att SAF:s medlemmar med tillfredsställelse såg att den odisciplinerade och

lokalt självsvåldiga arbetarrörelsen hade blivit satt på plats och fått klart för sig vem som be-

stämde.5                                                                                                                          1  Schiller,  Bernt.  Storstrejken  1909.  Förhistoria  och  orsaker.  Göteborg:  Akademiförlaget.  1967,  s  115.  2  Schiller.  Storstrejken  1909,  s  115.  3  Schiller.  Storstrejken  1909,  s  260.  4  Berg,  Jan.  På  spaning  efter  en  svensk  modell.  Idéer  och  vägval  i  arbetsgivarpolitiken  1897-‐1909.  Stockholm:  Stockholms  universitet.  2011,  s  12.  5  Berg.  På  spaning  efter  en  svensk  modell,  s  390.  

4    

I avhandlingen Från arbetare till arbetarklass (1996) ställer Ulf Magnusson frågan hur det

gick till när den svenska arbetarklassen formerades. Magnusson genomför en fallstudie med

Fagersta bruk som objekt. Liksom Jan Berg betonar Magnusson den patriarkala stämning som

präglade det tidiga företagsklimatet och den klasskamp som växte fram vid bruket. Författa-

ren gör en översiktlig analys av hur folkrörelserna tillväxte genom framförallt frikyrkor och

nykterhetsorganisationer. Den formella klassformeringens första fas förlägger Magnusson till

1905 då den första fackliga organisationen bildades i Fagersta. Författaren visar hur den fort-

satta utvecklingen fortgår i det Magnusson kallar den formella klassformeringens andra fas

där huvudinnehållet är organisationsutvecklingen på nationell nivå. Slutligen visar Magnus-

son hur storkonflikten 1909 innebar den industripatriarkala politikens fall. De patriarkala re-

lationer som tidigare haft en disciplinerande inverkan på arbetskraften förlorade då i infly-

tande. Företagsledningens relation till facklig organisering inom Fagersta bruk var ambiva-

lent. Det låg i bruksledningens intresse att stödja de skötsamma delarna av arbetarkulturen

som ansågs eftersträva ordning och disciplin samtidigt med att man motverkade de fackliga

krafter som krävde inflytande över produktionen. Magnusson reflekterar avslutningsvis kring

denna strategis eventuella framgång och menar intressant nog att om arbetsgivarnas försiktiga

hållning kunde upprätthållas var fackföreningen det effektivaste medlet för att upprätthålla

disciplinen och att man dessutom – med stöd av kollektivavtalen – kunde garantera arbets-

fred.6

Jane Cederqvist belyser i sin avhandling Arbetare i strejk (1980) arbetarnas politiska mobili-

sering under det sena 1800-talet och början av 1900-talet. En politisk mobilisering förutsätter

en politisk medvetenhet hos dem som deltar i mobiliseringen. Enligt författaren är den poli-

tiska medvetenheten detsamma som insikten att det är möjligt att med kollektiv kraft förändra

samhället. Cederqvist framhåller att denna insikt uppstod inom arbetarklassen vid sekelskiftet

1900.7 Hon utgår från en grundsyn som innebär att just strejk är ett uttryck för arbetarklassens

politiska medvetenhet och ett instrument för dess politiska aktivitet.8 I sin slutdiskussion kon-

staterar författaren att det inte var de direkt berörda nya industriarbetarna som nådde politisk

medvetenhet. Istället var det de hotade hantverksarbetarna som var bärare av en ökad politisk

medvetenhet och som alltså var den mest strejkbenägna gruppen under industrialismens tidiga                                                                                                                          6  Magnusson,  Ulf.  Från  arbetare  till  arbetarklass.  Klassformering  och  klassrelationer  i  Fagesta-‐ett  mellansvenskt  brukssamhälle  ca  1870-‐1909.  Uppsala:  Uppsala  universitet.  1996,  s  220  7  Cederqvist.  Jane.  Arbetare  i  strejk  -‐en  studie  rörande  arbetarnas  politiska  mobilisering  under  industrialismens  genombrott.  Stockholm  1850-‐1909.  Stockholm:  Stockholmia  förlag.  1980,  s  9.  8  Cederqvist.  Arbetare  i  strejk,  s  13  

5    

år.9 Cederqvist hävdar att arbetarklassen var stratifierad i de tre kategorierna hantverksarbe-

tare, fabriksarbetare och oskolade arbetare. Författaren påpekar att arbetarrörelsen uppstod

bland hantverkarna och anser att hantverksarbetarna dels var dominerande under en förhållan-

devis lång tid om 30-40 år, dels att strejkaktiviteten var olika mellan skilda grupper av arbe-

tare. Cederqvist driver tesen att hantverksarbetarna under en period var den mest strejkaktiva

gruppen. Vilket förklaras av att de värnade om den hantverkstradition som hotades av arbets-

delning och industriell disciplin. De oskolade arbetarna mobiliserade sina resurser på ett mer

aktivt sätt än fabriksarbetarna vilka intog en relativt sett svagare ställning.

Yngve Tidman studerar i sin avhandling Spräng Amalthea! (1998) omständigheterna bakom

att tusentals engelska strejkbrytare under årtiondena kring 1900 transporterades till hamnar i

Holland, Belgien, Tyskland och de skandinaviska länderna för att stävja eller krossa hamnar-

betarnas fackliga organisationer. Tidman ställer frågan varför Storbritannien som vid denna

tid var världens mäktigaste handels-, sjöfarts- och industriland inte hindrade exporten av

dessa strejkbrytare till europeiska hamnar. Hamnarbetarna var inte någon stor grupp på den

svenska arbetsmarknaden men verksamheten i hamnarna var viktig och eventuella stopp i

arbetet kunde snabbt komma att beröra hela samhället.

Tidman menar att ett skäl till att det importerades strejkbrytare till Sverige var att den ökade

fackliga organiseringen och den därigenom ökade insikten om arbetsmarknadens problem

gjorde det svårare för arbetsgivarna att rekrytera svenska ”arbetsvilliga”.10 Efterhand visade

sig emellertid importen av strejkbrytare vara en så dålig affär att den så småningom upphörde.

Efter Amalthea-händelsen och avtalsuppgörelsen i hamnarna 1908 upphörde följdriktigt leve-

ranserna av engelska strejkbrytare till Sverige.11

Sammanfattningsvis framgår det att forskningen kring arbetarnas mobilisering och organise-

ring inte entydigt visar samma resultat. Inom viss forskning framhålls att det var hantverksar-

betarna som bildade fackföreningarna när de hotades av mekanisering och arbetsdelning. En-

ligt denna forskning var hantverksarbetarna den mest strejkbenägna gruppen och dominerade

fackföreningarna under lång tid. Annan forskning betonar istället att det var en ökad homoge-

nitet inom arbetsstyrkan som utgjorde grunden för den fackliga organiseringen. Inom ytterli-

gare annan forskning diskuteras den ekonomiska utvecklingens inflytande på händelserna på

                                                                                                                         9  Cederqvist.  Arbetare  i  strejk,  s  123.  10  Tidman.  Spräng  Amalthea!  Arbete,  facklig  kamp  och  strejkbryteri  i  nordvästeuropeiska  hamnar.  Lund:  Lund  University  Press.  1998,  s  237.  11  Tidman.  Spräng  Amalthea!  s  241.  

6    

arbetsmarknaden. Flera forskare är emellertid överens om betydelsen av patriarkala, mora-

liska och religiösa uppfattningars inflytande på företagsstyrningen. Genomgående framträder

också ett maktperspektiv i relationerna på arbetsmarknaden som belyses av forskningen.

Maktresurserna består av parternas möjligheter att mobilisera ett högt medlemsantal i effek-

tiva organisationer, politisk medvetenhet och betydande ekonomiska tillgångar. I den mång-

fald av perspektiv som aktuell forskning omfattar är möjligt att relatera händelserna under

storstrejken såsom de förlöpte i de fackliga avdelningarna i Landskrona. Magnusson menar i

sin avhandling att det lokala organisationsarbetet inte varit föremål för historieforskningens

huvudintresse och att det finns luckor i forskningen kring de tidiga åren under organisations-

bildningens första decennier. Forskningen har i större utsträckning sysselsatt sig med riksor-

ganisationernas och de fackliga förbundens nivå.12 Inte minst på grund av den tidigare forsk-

ningens mångfald av perspektiv och relativa ointresse för den lokala historien under den aktu-

ella perioden kan uppsatsen med sitt lokala perspektiv på ett fruktbart sätt relateras till tidigare

forskning. Det finns på det lokala planet strejkaktiviteter, självdisciplinering, mobilisering och

klassformering som ansluter till tidigare forskning men de lokala studierna är inte fullständiga

utan lämnar utrymme för fortsatta undersökningar. I detta avseende fyller uppsatsen om inte

ett tomrum så i alla fall en komplettering av tidigare undersökninar.

Material och avgränsning Källmaterial för uppsatsen har i huvudsak hämtats från Arbetarrörelsens arkiv i Landskrona.

De finns ett antal fackliga organisationer representerade i arkivet med material från den aktu-

ella perioden. För genomförande av studien används arkivmaterial från de tre organisationer-

na Landskrona sömmerskefackförening, Svenska Fabriksarbetareförbundet Grovarbetareav-

delning 4 och Jern och Metallarbetareförbunet avdelning 40. I huvudsak består materialet av

protokoll, brev och andra handlingar med anknytning till de lokalt verksamma fackförbunden.

Källmaterialet används för att belysa hur storstrejken påverkade de lokala fackliga avdelning-

arnas verksamhet. Storstrejken var en nationell konflikt som styrdes av de centrala organisat-

ionerna på arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Uppsatsen avgränsas emellertid till att studera

hur tre lokala fackliga avdelningar i Landskrona förhöll sig till storstrejken. Uppsatsen be-

handlar i huvudsak händelserna 1909 men omfattar till en mindre del en översiktlig historisk

tillbakablick på de händelser som ledde fram till storkonflikten. De fackliga protokollen och

andra skrivelser är uttryck för hur stridsåtgärderna uppfattades på ett lokalt fackligt plan. Det

samlade underlaget visar att de uppfattningar och tolkningar av de ständiga konflikterna som                                                                                                                          12  Magnusson.  Från  arbetare  till  arbetarklass,  s  25.  

7    

fanns lokalt inte i alla avseenden var desamma som styrde agerandet på central nationell nivå.

I vissa avseenden kan det därför vara befogat att under behandlingen av de lokala händelse-

förloppet även anknyta till skeenden på nationell nivå. Den grundläggande orsaken till de ti-

diga 1900-talets arbetsmarknadskonflikter var den omställning av samhällsstruktur och ar-

betsliv som var en följd av industrialiseringen. Det empiriska materialet medger dock inte

någon mera utförlig diskussion kring alla de problem som åtföljde mekanisering och arbets-

delning. Uppsatsen avgränsas i detta avseende till att diskutera fackliga strategier och de delar

av det lokala fackliga arbetet som lämnat spår källmaterialet.

Metod och centrala begrepp För att underlätta den språkliga förståelsen av texten klargörs inledningsvis vissa termer och

begrepp. Med strejk menas här en arbetsnedläggelse som görs i avsikt att genomdriva vissa

krav med utgångspunkt från att arbetet skall återupptas av de arbetare som lägger ned det.

Begreppet lockout innebär att arbetsgivarna – för att genomdriva sina krav – utestänger arbe-

tarna från arbetsplatsen. Liksom vad gäller strejk innebär lockout att de utestängda arbetarna

skall återgå till arbetet när parterna nått uppgörelse. Med blockad menas att en arbetsplats

blockeras mot nyanställning. Arbetsinställelse är ett vidare begrepp som omfattar strejk, lock-

out och blockad. Begreppet politisk mobilisering betecknar den målmedvetna protest som

arbetarna riktade mot samhällets etablerade samhällsklasser som befann sig högre upp i den

ekonomiska och sociala hierarkin.13

De källor som använts finns i Arbetarrörelsens arkiv i Landskrona och utgörs av de protokoll

och andra handlingar som tydligt bedöms visa hur det fackliga arbetet bedrevs under strejkpe-

rioden. Med en källkritisk läsning av protokollen vill jag visa hur styrelsearbetet bedrevs och

kartlägga vilka frågor som ansågs viktiga under strejken. Läsningen av protokollen rymmer

en del problem genom att detaljer och vissa delar av historien inte skrivits ned. Materialet

måste med historievetenskaplig metod tolkas och sättas i kontext. Detta har gjorts med inrikt-

ning på att försöka förstå hur de fackliga företrädarna och medlemmarna tänkte kring konflik-

ten och dess konsekvenser. Studien har ambitionen att komma nära den fackliga organisation-

ens styrelse och dess målsättningar och sätta dessa i relation till medlemmarnas upplevelse av

strejken. I mindre utsträckning har den landskronabaserade dagstidningen Landskronakorre-

                                                                                                                         13  Cederqvist.  Arbetare  i  strejk,  s  140.  Med proletarisering menas den förändrade ställning i produktionsproces-sen som arbetarna fick i och med övergången från hantverksmässigt till rationellt och mer automatiserat fram-ställningssätt av varor.  

8    

spondenten använts för att understryka vissa händelser och för att i vissa avseende bredda

perspektivet, främst att ge en bredare kontext.

Källmaterialet har strukturerats i följande teman: ”Konfliktens utveckling”, ”Strejkvakter och

strejkbryteri”, ”Fackavgiften” och ”Ekonomiskt bistånd”. Det förefaller att vara effektivt att

genomgående systematisera materialet i dessa teman. De ärenden som finns i protokollen cen-

treras under konfliktperioden kring dessa frågor och en tematisering har bidragit till en god

överblick vilket också på ett fördelaktigt sätt bidragit till att det kunnat skapas en övergri-

pande struktur vid redovisningen av materialet. Resultatet har sammanställts och analyserats

med ett starkt fokus på forskningsfrågorna under rubrikerna ”Lokala fackliga strategier”,

”Målsättningar och målförskjutningar för den fackliga verksamheten”, ”Den lokala fackliga

verksamhetens särprägel gentemot den nationella nivån” och ”Uppfattningen om stridsåtgär-

derna på ett lokalt fackligt plan”.

Kapitel 2 Förhistoria och storstrejk i nationellt perspektiv

Lockout och storstrejk 1909 Vid de mindre konflikterna på arbetsmarknaden från 1907 och framåt förekom det att SAF

överlämnade flera mindre konflikter till Landsorganisationen med krav på uppgörelse över

hela fältet åtföljt av hot om lockout. Så skedde vid lockoutförklaringen den 14 juli 1909 då

Arbetsgivareföreningen överlämnade sju konflikter till LO med krav om uppgörelse. Var och

en av dessa var inte någon stor konflikt som motiverade tillgripandet av den massiva lockout

som arbetsgivarsidan valde att ställa som ultimatum för en uppgörelse. De lockouter som

ingick SAF:s paket omfattade branscherna Pappersmasseförbundet, Svenska grossisternas

herrkonfektionsförbund, Svenska detaljisternas herrkonfektionsförbund, Svenska väg- och

vattenbyggarnasarbetsgivareförbund. Det förekom pågående strejker inom Munkfors järn-

bruk, Korsnäs brädgård i Kastet och Mora skiljeställe. Det har ansetts att strejken i Munkfors

var en av de viktigaste orsakerna till att konflikten utlöstes även om meningarna därom också

är delade.14 Tiden från SAF:s styrelsesammanträde den 26 juni till fullmäktigesammanträdet

den 14 juli var fylld av verkställda lockouter, misslyckade medlingsförsök och nya strejker.

                                                                                                                         14  Schiller.  Storstrejken 1909,  s  171.  

9    

Stridsåtgärderna förtecknas enligt följande:15

Den 29 juni utbröt strejk vid Mora-Norets skiljeställe. Den 5 juli inträdde lockout för detaljkonfektionen och pappersmassaindustrin. Den 7 och 8 juli inträffande en vild strejk vid Korsnäs brädgård. Den 10 juli sammanträdde SAF:s styrelse och fastställde planen för lockouterna. Den 12 juli utbröt strejk vid Munkfors. Den 12 juli utbröt lockouten vid Väg- och vattenbyggnad. Den 13 juli framlades ett förlikningsförslag i grossistkonflikten som avslogs av båda parter. Den 14 juli sammanträdde SAF:s styrelse och beslutade om en utvidgning av lockouterna. Den 26 juli utbröt lockout inom träsliperier, sågverk och textilfabriker. Den 2 aug utbröt lockout inom ett antal järnbruk.

Detta sätt att planmässigt utveckla lockouterna pressade arbetstagarna och deras organisation-

er till antingen en dålig uppgörelse eller en kraftfull motåtgärd för att om möjligt balansera

styrkeförhållandet. Eftersom den ekonomiska styrkan inom arbetsgivarorganisationerna var

avsevärt större än arbetstagarnas understödsmöjligheter var det fackliga handlingsutrymmet

starkt begränsat. Schiller menar att det är klarlagt att strategin var väl planlagd inom Svenska

arbetsgivarföreningen och att de successivt genomförda lockouterna under sommaren 1909

hade till syfte att kraftig försvaga de fackliga organisationerna.16 Tidningen Socialdemokraten

skriver den 30 juli att ”arbetsgivarnas traktan är tvåfaldig: sätta ner arbetslönerna och krossa

arbetarnas organisation”17. Det har på flera håll sagts att primärkonflikterna det vill säga det

stora antalet mindre konflikter som ständigt uppstod inte var hela orsaken till att arbetsgivar-

sidan eftersträvade en storlockout 1909. En bakomliggande orsak anses enligt denna uppfatt-

ning vara en önskan om att få till stånd en allmän kraftmätning mellan arbetsgivare och fack-

föreningsrörelse. Så snart arbetsgivarorganisationerna under sommaren 1909 iscensatte ett

allvarligt hot om storlockout under senare delen av juli månad tog diskussionen om storstrejk

fart inom den fackliga rörelsen. LO-ledningen var emot att man skulle slå tillbaka lockouten

med en storstrejk främst med hänvisning till de ekonomiskt svaga strejkkassorna. Vid LO:s

representantskapsmöte den 21 juni diskuterades dock en ökad uttaxering av medlemmarna för

att fylla på strejkkassorna. Beslutet om förstärkning av strejkkassorna togs också hos konflikt-

förespråkarna till intäkt för att en allmän strejk skulle kunna genomföras. LO ledningen upp-

rätthöll i det längsta en avvisande hållning och besvarade den överdrivna stridslusten med

argumentet att en storstrejk skulle vara liktydig med den fackliga rörelsens självmord.

Organisationsbildning på arbetsmarknaden                                                                                                                          15  Schiller.  Storstrejken  1909,  198.  16  Schiller.  Storstrejken 1909, s 198.  17  Schiller.  Storstrejken 1909, s 202.  

10    

Det arbetande folket omvandlas enligt Braverman till arbetskraft eller till en så kallad pro-

duktionsfaktor som omvandlas till ett verktyg för kapitalet i den ständigt fortgående föränd-

ringsprocessen. Braverman menar att eftersom arbetarna förblir intelligenta varelser med för-

mågan att förhålla sig kritiskt kommer de alltid att vara ett hot mot kapitalet och kapitalägar-

na.18 En slutsats av detta kritiska förhållningssätt är att arbete och kapital ständigt kommer att

befinna sig i motsättning. Genom att det förekommer en obegränsad tillgång till reservarbets-

kraft menar Braverman med hänvisning till Marx att lönerna inom de sysselsättningsområden

som inte omedelbart är utsatta för mekanisering hålls nere genom en outsinlig tillgång till

reservarbetskraft. Ur arbetarnas underordnade villkor och strävan efter högre löner och för-

bättrade arbetsvillkor växte behovet av en facklig organisering för att möta den asymmetriska

maktfördelningen inom företagen. I industrialismens inledningsskede var en sådan analys

användbar för att lägga grunden för en idéburen facklig rörelse. Den svenska fackföreningsrö-

relsen började bilda lokalavdelningar omkring 1880. Behovet av samverkan framträdde star-

kare i samband med utvecklingen av storindustrin bland annat på grund av att den personliga

kontakten med arbetsgivaren minskade. Syftet med organisationerna var att arbetarna skulle

skaffa sig bättre villkor.19 År 1909 omfattade Landsorganisationen 2.172 fackföreningar med

sammanlagt 162.391 medlemmar fördelade på 27 olika fackförbund.

Medlemsutveckling inom Landsorganisationen. Tabell 1:20

År Medlemmar 1900-12-31 44.145 1901-12-31 40.341 1902-12-31 40.438 1903-12-31 47.389 1904-12-31 81.990 1905-12-31 86.714 1906-12-31 136.413 1907-12-31 186.026 1908-12-31 162.391 Utanför Landsorganisationen stod Svenska Järnvägsmannaförbundet med 25.638 medlemmar

(1/10, 1908) och Svenska Typografförbundet med 5.784 medlemmar (31/12, 1908). Det

sammanlagda antalet medlemmar i Landsorganisationen år 1909 var enligt denna samman-

räkning omkring 200.000.21

                                                                                                                         18  Braverman,  Harry.  Arbete  och  monopolkapital.  Arbetets  degradering  i  det  tjugonde  århundradet.  2  uppl.  Stockholm:  Raben  &  Sjögren.  1974,  s  124.  19  Arbetsstatistik.  1910,  s  7.  20  Arbetsstatistik.  1910,  s  9.  21  Arbetsstatistik,  s  10.  

11    

Under de första åren på 1900-talet stod det klart att det krävdes en organisation även på ar-

betsgivarsidan. En sådan strävan hade av och till funnits under en längre tid. Mot bakgrund av

händelserna i samband med rösträttsstrejken 1902 tog planerna på organisering inom arbets-

givarsidan förnyad fart. I Malmö bildades Allmänna arbetsgivarföreningen, i Stockholm

Svenska arbetsgivarföreningen och Centrala arbetsgivarförbundet. Dessa organisationer hade

inriktningen att samla arbetsgivare från olika branscher. Därtill kommer Verkstadsföreningen

som nystartade 1902.22 Under sommaren 1903 bildades Svenska arbetsgivarföreningen

(SAF), Centrala arbetsgivarförbundet (CA) och Allmänna arbetsgivarföreningen. Den poli-

tiska storstrejken 1902 var inte i sig orsak till organisationernas uppkomst även om konflikten

gav impulser till organisationsarbetet.23 Från och med den kraftiga konjunkturutvecklingen

under 1905 växte organisationerna på arbetsgivarsidan kraftigt.

Förening Arbetsgivare Arbetare Disp kapital

CA 2000

12    

lockout med en omfattning av 200.000 arbetare. LO övervägde vid detta konflikttillfälle att

iscensätta en storstrejk. I juli 1909 hade SAF övervägt en allmän storlockout omfattande

100.000 arbetare. Händelserna under 1908 med strejker, lockouthot och regeringsingripande

resulterade inte någon större urladdning på arbetsmarknaden. Snarare framträder händelserna i

ett historiskt ljus som en uppladdning och ett betydelsefullt förspel till storkonflikten 1909. Ur

ett annat perspektiv kan man tala om att den avgörande kampen i sista stund avblåstes 1908

för att åter aktualiseras under 1909. Under sommaren 1909 fattade arbetsgivarsidan beslut om

en serie lockouter som blev den egentliga anledningen till storstrejken. Besluten förtecknas

kronologiskt. Tabell 3:26

9-10/6 CA beslutar om lockout för mellersta Sverige från den 20/6 och för hela landet den 4/7. Den sista utvidgningen blev senare uppskjuten till först den 11/7 och därefter till den 20/7.

21-23/6 LO:s representantskap sammanträder och överväger storstrejk. 8/7 SAF beslutar om en allmän lockout från den 20/7. Beslutet aviseras första

gången vid styrelsemöte den 20/6. 10/7 Verkstadsföreningen beslutar om allmän lockout från den 20/7. 16/7 Redareföreningen beslutar om en allmän lockout från den 20/7

Beträffande hamnkonflikten ansåg SAF att man hade skäl att upprätthålla principen om ”arbe-

tets frihet”, det vill säga rätten att anställa strejkbrytare vilket resulterade i en proklamation

om allmän lockout. Den 21 juni hade LO omkring 10.000 arbetare ute i strid och genom lock-

outvarsel fördubblades antalet. LO:s representantskap diskuterade om man skulle förklara

storstrejk. Meningarna var som tidigare nämnts delade och vissa företrädare menade att för-

slaget att möta lockouterna med storstrejk var detsamma som den fackliga rörelsens under-

gång.27 Detta ställningstagande grundades förutom på de kraftigt begränsade strejkkassorna

även på arbetsgivarnas hot att efter konflikten kräva att arbetarna utträdde ur fackföreningarna

för att återanställa dem efter en eventuell konflikt.28 Representantskapsmötet uttalade sig slut-

ligen mot storstrejk och för en fredlig uppgörelse. Beslutet innebar ett förbud mot varje

skärpning av konflikten och en uppmaning till förbunden att genom eftergifter uppnå över-

enskommelser med arbetsgivarna.29 I samband med representantskapets möte inkom 31 reso-

lutioner från fackföreningar, arbetarkommuner och tillfälliga arbetarmöten som samtliga

uppmanade till storstrejk. I denna situation klämdes LO:s ledning mellan en hotande storlock-

out och de omfattande kraven på storstrejk från medlemsorganisationerna ute i landet.

                                                                                                                         26  Schiller.  Storstrejken 1909,  s  80  27  Schiller.  Storstrejken 1909, s 81.  28  Schiller. Storstrejken 1909, s 82.  29  Schiller.  Storstrejken 1909,  s  83.  

13    

Hamnarbetarstrejk och sprängningen av Amalthea 1908 Under en del av 1908 pågick en hamnarbetarkonflikt i Malmö frihamn som resulterade i att

arbetsgivaren tog in engelska strejkbrytare. Tre ungsocialister genomförde ett sprängattentat

mot logomentfartyget Amalthea som inhyste en del av strejkbrytarna och låg förtöjt i Malmö

hamn. Till saken hör att arbetsgivarna hade utvecklat nya rekryteringsvägar för anställandet

av strejkbrytare. Den internationellt verksamma organisationen The Shipping federation hade

tillskapats för att underlätta rekryteringen av strejkbrytare till norra Europas hamnar.30

Sprängattentatet 1908 skakade inte bara Malmös centrala delar utan skapade också skräck

bland stadens borgerskap. Händelsen kom att få betydelse i den pågående kraftmätningen

mellan arbetsgivare och arbetare och bli en del i den pågående upptrappningen mot en stor-

konflikt. Det var en orolig tid och sprängningen i Malmö hade i sin våldsamhet en revolution-

är anstrykning som flitigt uppbackad av ungsocialisternas ledare Hinke Berggren kunde for-

muleras som ett hot inte bara mot arbetsgivarnas obekymrade utnyttjande av strejkbrytare.

Händelsen framställdes även som en kraftfull markering mot den rådande samhällsordningen

med kraftiga sociala motsättningar och framväxande krav på demokratisering av det politiska

livet. Roger Johansson behandlar i sin avhandling Kampen om historien. Ådalen 1931 betyd-

ligt senare händelser i formerandet av industrisamhället. Johansson för emellertid utifrån

ådalshändelserna en intressant diskussion om hur vissa genomgripande historiska händelser

utvecklas till kollektiva minnen och reproduceras och omtolkas under lång tid och kommer att

ingå i ett allmänt historiemedvetande.31 Sprängningen av Amathea har genom sin uppseende-

väckande våldsamhet kommit att på samma sätt som ådalshändelserna infogas i en framtida

historieförmedling.32

Kapitel 3 Resultat och analys Storstrejken hade en nationell omfattning som fick konsekvenser för många människors livs-

situation. De lokala fackliga organisationerna hade en nyckelroll i hanteringen av de problem

som utvecklades i spåren av konflikten. Grundläggande frågor är hur människor upplevde

strejkveckorna och vilka frågor som kom att sysselsätta det lokala fackliga organisationerna.

Med utgångspunkt i fackföreningarnas lokala verksamhet finns ett antal frågor att ställa för att

lyfta fram väsentliga delar av det empiriska materialet. Vilka strategier använde de fackliga                                                                                                                          30  Tidman.  Spräng  Amalthea!,  s  104.  31  Johansson,  Roger.  Kampen  om  historien.  Ådalen  1931.  Sociala  konflikter,  historiemedvetande  och  historie-‐bruk  1931-‐2000,  Lund;  Hjalmarson  &  Högberg  Bokförlag.  2001,  s  43.  32  Johansson.  Kampen  om  historien,  s  45.  

14    

organisationerna sig av? Vilka var målsättningarna för den fackliga verksamheten? Hur för-

ändrades målen över tid? Hur uppfattades stridsåtgärderna på ett lokalt fackligt plan? På vil-

ket sätt utgjorde Landskronas fackliga verksamhet någonting särpräglat i jämförelse med

verksamheten på nationell nivå?

Empirin har vid sammanställningen strukturerats i kategorierna: Konflikten i det fackliga ar-

betet, strejkvakter och strejkbryteri, fackavgiftens betydelse och ekonomiskt bistånd. Detta är

de huvudsakliga problemområden som ständigt återkommer under konfliktperioden i de lo-

kala fackliga protokollen. De angivna kategorierna utgör därför en naturlig tematisering för

att skapa struktur på materialet. Undersökningen omfattar de tre fackförbunden Landskrona

sömmerskefackförening, Fabriksarbetareförbundets Grovarbetaravdening 4 och Jern och Me-

tallarbetarförbundets avdelning 40 i Landskrona. I denna resultat- och analysdel görs en fram-

ställningen av det empiriska materialet i kombination med analyser och tolkningar utifrån

forskningsfrågorna. Det innebär att tematiseringen av det empiriska materialet underordnas

forskningsfrågorna. Resultat och analys behandlas på detta sätt så att framställningen oriente-

ras kring de problemområden som är knutna till respektive forskningsfråga.

Lokala fackliga strategier De lokala fackliga strategierna följer på ett övergripande plan de centrala direktiven kring

konfliktens utveckling. Därtill kommer händelseutvecklingen på det lokala planet som krävde

delvis andra strategier för att hantera de lokala frågorna.

På grund av arbetsgivarnas omfattande lockouter från den 20 juli och den fackliga rörelsens

storstrejk från den 4 augusti uppstod ett konfliktmönster som verkade på flera plan i det lokala

samhället. I det fackliga arbetet uppfyllde stridsåtgärderna i ökad omfattning den dagliga

verksamheten med frågor kring anordnandet av täta medlemsmöten, utsättande av strejkvakter

och åtgärder mot strejkbryteri, ökade fackavgifter och ekonomiskt understöd för behövande

medlemmar. Detta innebar att de fackliga organisationerna i viss utsträckning omformades

organisatoriskt efter de nya krav som växte fram i spåren av konflikten. För att underlätta sty-

relsernas arbete tillsattes strejkutskott och nödhjälpskommittéer för att klara dessa speciella

frågor som uppträde i stor omfattning. Genom tillsättandet av kommittéer skapades nya struk-

turer i den dagliga verksamheten. Även frekvensen på mötesverksamheten ökades väsentligt

med återkommande styrelse- och medlemsmöten för att handlägga en ökande mängd ärenden

och hålla medlemmarna informerade. Medlemsmötena fick ofta stor uppslutning och hölls till

15    

en del utomhus i Folkets Park. För att börja från början så inleddes den dramatiska konfliktpe-

rioden för Landskrona sömmerskefackförening när man höll styrselsammanträde den 31 juli

1909. Då förelåg en proklamation från LO som upplästes vid mötet och som innehöll en upp-

maning om att inleda en strejk med början den 4 augusti.33 Av protokollet framgår att prokla-

mationen inte var helt okontroversiell utan skapade diskussion i styrelsen. Dock beslutade

styrelsen att föreslå medlemmarna att gå ut i strejk.34 Proklamationen hade sänts till samtliga

fackavdelningar och de tre undersökta avdelningarna i Landskrona var samtliga beredda att gå

ut i konflikt och ta ut medlemmarna i strejk den nämnda dagen. Detta innebar att storstrejken

var ett faktum bland de lokala organisationerna i Landskrona. Samtidigt med dessa drama-

tiska händelser var man i fackavdelningarna sysselsatt med vardagligt fackligt arbete såsom

diskussion kring nya prislistor på arbetsplatserna och finansieringen av Folkets Hus. Detta är

exempel på två frågor av vardagskaraktär som ständigt återkommer vid sammanträdena. Un-

der några strejkveckor kom emellertid dessa och andra vardagsfrågor att trängas undan av

problem som uppstod till följd av konflikten. Storstrejken reflekteras i protokollen från avdel-

nings- och styrelsesammanträden och tar efterhand ett allt större utrymme vid mötena. För

den fackliga rörelsen krävdes att stridsåtgärderna genomfördes med flera strategier samtidigt

vilket ställde krav på styrelsernas flexibilitet och förmåga att hantera en problemfylld vardag.

En fråga av strategisk karaktär var att genomföra strejken på ett sådant sätt att man utsatte

arbetsgivarna och samhället för en snabbt ökad press. På det övergripande nationella planet

fanns inom LO en strategi som innebar att strejken skulle få formen av ett blixtkrig som

chockade samhället och snabbt öppnade för en medlingssituation och en acceptabel uppgö-

relse. Det var i den pressade konfliktsituationen med snabbt sinande strejkkassor den väg som

LO-ledningen såg en möjlighet att utan alltför svåra bakslag kunna genomföra konflikten. Av

detta skäl var det nödvändigt att de lokala fackliga styrelserna såg till att de strejkande verkli-

gen upprätthöll arbetsnedläggelsen. Det var också styrelsernas uppgift att avgöra i vilken om-

fattning det skulle sättas ut strejkvakter och övervaka hur händelserna utvecklades vid de fö-

retag som var utsatta för konflikten. Vissa yrkesgrupper var förhindrade att delta i strejken på

grund av att de arbetade inom områden som ansågs omfattas av strejkförbud och dessa med-

lemmar befann sig därför utanför konflikten. Möjligheterna för den fackliga organisationen att

hindra någon från att ta arbete var ganska begränsade och inskränkte sig närmast till att med

övertalning och goda argument hålla arbetarna borta från de arbetsplatser som omfattades av

                                                                                                                         33  Cirkulär  nr  98  från  Landssekreteriatet.  34  Protokoll  1909-‐07-‐31.  Landskrona  Sömmerskefackförening.  

16    

stridsåtgärderna. Det var på detta sätt en både komplicerad och riskfylld uppgift att admini-

strera frågor kring strejkbryteri. Dessa uppgifter var också delegerade till de speciella strejk-

utskotten.35 Strejkförbudet gällde personal vid gasverk, typografer, renhållningsarbetare och

järnvägspersonal.36 De enda diskussioner som förekommer i protokollen avseende de yrkes-

grupper som stod utanför konflikten gäller personalen vid Gasverket i Landskrona. Trots re-

striktionerna förekom det arbetsnedläggelse vid gasverket. Landskronakorrespondenten som

företrädde uppfattningar som motarbetade arbetarnas krav följde utvecklingen och noterade

att ”Af de vid konfliktens utbrott den 6 aug i gasverket anställda kvarstodo 2 och ha nu 12

man återtagits”.37 Tidningen uttrycker dessutom gång på gång i sina spalter en oro över att

typograferna skall gå ut i strejk men drabbas inte själv av konflikten utan utkommer dagligen

under strejkperioden.

Strategiska överväganden kring strejkbryteri

Ganska omedelbart i strejkens inledning uppstod problem med att medlemmarna fortsatte

arbeta som strejkbrytare. Fabriksarbetareförbundet behandlade en fråga om strejkbryteri då en

medlem fortsatte sitt arbete hos företaget AJ Pettersson i Landskrona. Styrelsen inom fabriks-

arbetareförbundet såg sig dessutom föranledd att uppmana medlemmarna att inte söka arbete

under den tid konflikten varade.38 Vid ett avdelningsmöte inom metallavdelningen framkom

genom en medlem att det fanns personer som arbetade hos företaget Ahlberg Bengtsson i

Landskrona trots pågående konflikt.39 Ett annat exempel kring denna problematik inträffade

då Anders Olsson begärde inträde i metallavdelningen i början av september men nekades

medlemskap eftersom han utpekats som strejkbrytare av andra medlemmar på skeppsvarvet.

Tonen i den diskussionen var hård. Styrelseledamoten Lundberg menade att ”…vi nu lärt oss

känna ingen våra vänner och fiender” och Fredholm fyllde på argumentationen genom att

säga att ”…vi under striden lärt oss att behandla strejkbrytare”.40 Uppgiften att övervaka med-

lemmarnas relation till arbetsgivarna utsträcktes även till de strejkandes familjer och vid ett

sammanträde uppdrogs åt metallavdelningens styrelse att tillskriva de medlemmar som hade

hustrur och döttrar som arbetade som strejkbrytare med en uppmaning att sluta med sådant

arbete och att också föreslå medlemmarnas uteslutande.41 Bakom den sistnämnda situationen

                                                                                                                         35  Tidman.  Spräng  Amalthea!  s  237.  36  Schiller.  Storstrejken  1909,  s  247.  37  Landskronakorrespondenten,  nr  212,  den  14  sept  1909.  38  Protokoll  1909-‐09-‐03,  §  1.  Fabriksarbetareförbundet,  Grovarbetareavdelning  4.  39  Protokoll  1909-‐08-‐23.  Metall  avd  40.  40  Protokoll  1909-‐09-‐06,  §  4.  Metall  avd  40.  41  Protokoll  1909-‐09-‐09,  §  3.  Metall  avd  40.  

17    

döljer sig sannolikt förhållanden där familjefadern var facklig medlem och stod utan arbete

och inkomst till följd av konflikten. Hustrun och eventuellt någon dotter hade då tagit arbete

för att dryga ut familjekassan. Vid ett avdelningsmöte inom metallavdelningen tog sig ag-

gressionen mot strejkbrytarna nya dimensioner genom att en medlem föreslog att namnen på

strejk- och blockadbrytare skulle offentliggöras. Detta förslag avslogs emellertid av mötet

med motivering ”…att en sådan åtgärd inte skulle vara till någon nytta”.42 Murarnas fackför-

bund hade inkommit med en förfrågan till Fabriks styrelse om man kunde åta sig arbete på

fabrikerna. Styrelsen svarade att något sådant inte får förekomma förrän striden är avblåst hos

de företag som är anslutna till Svenska Arbetsgivarföreningen. Det tillades att ”…inga murare

bör utföra arbeten på Sockerfabrikerna”.43

Strategier kring strejkvakter och självdisciplinering

Samtidigt som strejken kom igång den 4 augusti aktualiseras frågan om utsättande av strejk-

vakter vid de arbetsplatser som var indragna i konflikten. I samband med arbetsnedläggelser

var det vanligt att placera ut strejkvakter vid företagen med uppgift att se till att inga arbetsvil-

liga, det vill säga strejkbrytare fick tillträde till arbetsplatsen. Det framgår av protokollen att

de fackliga avdelningarna var försiktiga med utnyttjandet av strejkvakter. I ett protokoll från

avdelningsstyrelsen inom fabriksarbetareförbundet framgår att man beslutat att sätta ut strejk-

vakter vid konstgödningsfabriken. Till beslutet fogades emellertid villkoret att strejkvakterna

skulle stå i daglig kontakt med ordföranden i avdelningsstyrelsen. Det framgår dessutom att

om den dagliga rapporteringen inte fungerar kommer strejkvakterna att dras in.44 Inom me-

tallavdelningen förekom liknande diskussioner om strejkvakter. Medlemmen Kurt Åkesson

föreslog vid ett avdelningsmöte att man borde följa strejkmötets beslut och tillsätta vakter på

de berörda arbetsplatserna. Enligt protokollet redogjorde styrelseledamoten Fredholm till svar

på förslaget att styrelsen inte har för avsikt att tillsätta några vakter. Dessutom beslutade sty-

relsen att inte ta ärendet till vidare behandling.45 Bakom dessa ganska försiktiga ställningsta-

ganden och även resoluta avslag döljer sig sannolikt bestämmelserna i Åkarpslagen. Lagen

innehöll förbud med straffsanktion mot någon som med tvång hindrade en annan person att ta

arbete. Denna bestämmelse gällde även under pågående konflikt. Det fanns ytterligare en kon-

fliktpunkt beträffande strejkbrytare i § 23 i SAF:s stadga och i förekommande kollektivavtal

som innehöll formuleringar som arbetsgivarna tolkade så att de hade rätt att anställa arbetsvil-

                                                                                                                         42  Protokoll  1909-‐10-‐05,  §  9.  Metall  avd  40.  43  Protokoll  1909-‐09-‐09,  §  1.  Svenska  fabriksarbetarförbundet  Grovarebetareavdelningen  avd  4.  44  Protokoll  1909-‐08-‐13,  §  2.  Fabriksarbetareförbundet,  Grovarbetareavdelning  4.  45  Protokoll  1909-‐08-‐23,  §  7.  Metall  avd  40.  

18    

liga i de strejkandes ställe. Landskronakorrespondenten skrev med anledning av företagens

användning av arbetsvilliga ”…Dessutom förbinda firmorna sig att ur sin tjänst avskeda samt

där så lagligen kan ske till straff befordra en hvar, som genom ord eller handling ofredar eller

antastar de under strejken arbetande…”46. I botten på arbetsgivarnas attityd till strejkbrytare

låg en omvittnad patriarkal inställning till arbetarna och de fackliga organisationerna. Denna

attityd visar sig också i arbetsgivarnas allmänt negativa inställning till bildandet av fackföre-

ningar. Patriarkalismen som speglade den tidiga företagarandan var inte enbart knuten till

uppfattningar om arbetets frihet utan hade en mer generell innebörd. Magnusson menar dessu-

tom i sin avhandling att patriarkalismen inte är något entydigt begrepp utan den patriarkala

relationen mellan arbetare och arbetsledning kan ta sig olika uttryck beroende på den produkt-

ionsstruktur som den finns placerad i. Magnusson använder sig av begreppet industripatriar-

kalism som beteckning på den relation som utvecklades under industrialismens tidiga epok.

Magnusson driver dessutom tesen att storstrejken 1909 innebar den industripatriarkala politi-

kens slutliga fall. Detta innebär att de personcentrerade patriarkala relationer som före stor-

konflikten präglat företagsstyrningen och disciplinerat arbetskraften genom teknisk förändring

omvandlades till en instrumentell övervakning som låg förborgad i ett systematiserat och di-

sciplinerande produktionssystem.47 Efterhand som relationen mellan arbetare och arbetsgivare

förändrades gick det sannolikt inte att upprätthålla den tidigare patriarkala bruksmentaliteten,

vilket möjligen inte heller var önskvärt från av någondera av parterna. De nya möjligheterna

att disciplinera arbetarna genom arbetsprocessen möjliggjordes av exempelvis arbetsdelning

och ackord. Därmed kopplades inte disciplineringen till något synligt subjekt. Berg som har

ett annat perspektiv än Magnusson skriver i sin avhandling om Separators grundare att John

Bernström i patriarkal anda utvecklat sitt företag till ett rationellt mönsterföretag. Dock kvar-

står arbetsgivarnas motvilja mot att arbetarna organiserade sig. Berg fortsätter med att återge

en av tidens industriledare med orden att i den mån arbetarna ville bilda föreningar skulle det

lämpligen ske inom företaget utan inblandning utifrån.48 När fabriksarbetareförbundet be-

handlar frågor kring strejken finns det även andra aspekter än just patriarkalism. Den försik-

tighet som präglar beslutet kan utan en alltför vidlyftig tolkning ses som ett ansvarstagande av

den art som Ronny Ambjörnsson betecknar som arbetarnas självdisciplinering.49 Genom den

framväxande organiseringen inom nykterhetslogen, väckelserörelsen och utvecklandet av en

arbetarkultur verkar arbetarna själv inom sina organisationer för att skapa ett gott samhälls-

                                                                                                                         46  Landskronakorrespondenten,  nr  200,  den  31  augusti  1909.  47  Magnusson.  Från  arbetare  till  arbetarklass,  s  66.  48  Berg.  På  spaning  efter  en  svensk  modell,  s  7.  49  Ambjörnsson  Den  skötsamme  arbetaren,  s  90.  

19    

klimat med goda relationer. Det utvecklades inom arbetarleden ett skötsamhetsideal som på-

bjöd att normer och gällande lagstiftning skulle följas. Det finns omfattande dokument i Arbe-

tarrörelsens arkiv kring nykterhetsrörelsen i Landskrona och sannolikt finns det i detta materi-

al parallella lokala processer av det slag som Ambjörnsson hänvisar till från ett norrländskt

sågverkssamhälle. Förekomsten av ett eventuellt framväxande skötsamhetsideal i Landskrona

behandlas dock inte i denna uppsats.

Strategi för solidaritet och sammanhållning

En viktig strategi under konfliktveckorna var att hålla kampglöden uppe hos medlemmarna.

Det kan dock ifrågasättas om det fackliga organisatoriska målet delades av alla medlemmar.

Man stred i samma kamp men möjligen med olika förutsättningar.50 När pengarna höll på att

ta slut och familjeförsörjarna stod rådlösa var det lätt att medlemmarnas kampvilja övergick i

resignation. Det blev därför viktigt för organisationen att skapa integration och samhörighet

bland medlemmarna. Uppskattningsvis var 60-65% av arbetarna organiserade vid åren 1908-

09 vilket också utgör kulmen på medlemsutvecklingen då medlemsantalet sjönk efter strej-

ken.51 Det innebär att de lokala fackföreningarna skulle hantera en situation där en tydlig ma-

joritet av arbetarna var ute i strejk men också en betydande grupp var oorganiserad och kunde

ta arbete som strejkbrytare. Till viss del kan sammanhållningen åstadkommas genom täta mö-

ten i avdelningarna men också genom större strejkmöten som hölls i Folkets Park. Mötena

tillgodosåg behovet av kollektiv samhörighet men tillförde också insikten att man delade sina

svårigheter med andra. I ett annat perspektiv gällde det att strategiskt upprätthålla en tydlig

front mot arbetsgivarna och att inte acceptera några eftergifter utan föra den fackliga kampen

med kraft och konsekvens. Medlemmarnas deltagande vid större eller mindre möten aktuali-

serar också frågan om strejken i sig var en del av skapandet av ett politiskt medvetande eller

rentav ett klassmedvetande. Med klassmedvetande avses att arbetarna på grundval av sin

ställning inom produktionsförhållandena och i sin politiska strävan såg till alla arbetares in-

tressen och uppfattade sig som avskilda från andra klasser i samhället.52 Det finns dock ingen

evidens i det empiriska materialet för att det lokalt utvecklas ett klassmedvetande. Såväl

Magnusson (1996) som Cederqvist (1980) för i sina böcker omfattande diskussioner om hur

det utvecklas ett politiskt medvetande och hur arbetarklassen formeras i samband med att

konfliktlinjerna mellan arbetare och arbetsgivare tydliggörs under industrialiseringens tidiga

skede. Begreppet politiskt medvetande avser inte någon partipolitisk medvetenhet utan en                                                                                                                          50  Cederqvist.  Arbetare  i  strejk,  s  123.  51  Cederqvist.  Arbetare  i  strejk,  s  66.  52  Cederqvist.  Arbetare  i  strejk,  s  141.  

20    

insikt och en tro hos arbetarna att det var möjligt att med egen kraft åstadkomma förändringar

i samhället eller erhålla politisk makt.53 Genom storstrejken står det emellertid fullständigt

klart att det finns en intressemotsättning mellan arbetare och arbetsgivare som mot bakgrund

av de socioekonomiska skillnader som rådde i samhället borde bidra till att forma ett politiskt

medvetande hos de strejkande. Magnusson framhåller dock att formerandet av en arbetarklass

inte är någon process som determineras av enbart industrialiseringen utan också kräver andra

inslag i arbetslivets förändring. Det framgår inte av protokollen i vad mån dessa frågor disku-

teras. Om det fördes en diskussion om politiskt medvetande vore detta ett tecken på en ökad

självinsikt och en förståelse av arbetsmarknadens polarisering. Cederqvist ställer i sin avhand-

ling frågan hur det är möjligt att i så stor omfattning som skedde under det tidiga 1900-talets

konfliktfyllda tid mobilisera arbetarna till strejk. Cederqvist menar att svaret ligger i arbetar-

rörelsens kvalitativa styrka och i rörelsens visionära kraft.54 Det finns i detta avseende skäl att

hävda att det förhållandevis stora antalet medlemsmöten i olika former ingick i en viktig stra-

tegi för att hålla samman medlemmarna under konflikten.

I urvalet av lokala fackliga organisationer ingår Landskrona sömmerskefackförening. Organi-

sationsgraden i de förbund som organiserade arbetskraft inom textil- och beklädnads-

branschen var generellt lågt vilket tillskrivs att majoriteten av arbetarna var kvinnor.55 År

1912 sade Gustav Janzén, dåvarande ordförande i textilarbetarförbundet i en återblick på stor-

strejken att en ”orsak till varför organisationen bland textilarbetarna är så svag och så stor

mansspillan ägde rum då motgångarna kommo …/var den/ att det största antalet arbetare

inom denna industri utgöres av kvinnor och minderåriga och vilka liksom en del manliga

kamrater, blevo alldeles skräckslagna, då arbetsgivarnas lockout med hela sin kraft slog ned

över dem.”56 En faktor som sannolikt bidrar till en ökad organisationsgrad och ökad samman-

hållning är förekomsten av personer med förmågan att hålla samman och entusiasmera med-

lemmarna. Den dåvarande ordföranden i Landskrona sömmerskefackförening Anna Almkvist

(1874-1946) framträder i dokumenten som en person med sådana egenskaper. Utöver sitt ord-

förandeskap i fackorganisationen svarade Almkvist för en omfattande både facklig och poli-

tisk verksamhet som speglar ett stort socialt engagemang och en personlig initiativkraft. Alm-

kvist var den första kvinna som valdes in i stadsfullmäktige i Landskrona, vilket skedde 1918.

Det var vid en tidpunkt då kampen för allmän rösträtt pågick som hetast och kvinnlig rösträtt                                                                                                                          53  Cederqvist.  Arbetare  i  strejk,  s  140.  54  Cedeqvist.  Arbetare  i  strejk,  s  66.  55  Winberg,  Christer.  Varför  skriver  vi  inte  historiska  romaner  i  stället?  Texter  i  urval  1980-‐2005.  Göteborg;  Dai-‐dalos.  2010,  s  167.  56  Winberg.  Varför  skriver  vi  inte  historiska  romaner  istället?  s  167.  

21    

ännu inte uppnåtts. Almkvist tillhörde fullmäktigeförsamlingen i tolv år. Under sin politiska

verksamhet tillhörde hon Fattigvårdsstyrelsen 1919-1924 därefter Hälsovårdsnämnden och

senare även Barnavårdsnämnden. Almkvist blev som ung 19 åring ordförande i Nåtlerskornas

fackförening.57 Senare var hon under åren 1908-1918 ordförande i Sömmerskornas fackföre-

ning där hon återfinns i det empiriska materialet. Genom åren hade Almkvist flera styrelse-

uppdrag som i Landskrona Arbetarekommun, Skrädderiarbetareförbundet avd 28, Handelsar-

betareförbundet avd 5, Sjukkassan, Konsum och Socialdemokratiska kvinnoklubben. I den

mån denna starka personliga profilering har haft något inflytande under konflikten så har den

sannolikt varit positiv för medlemsutvecklingen, vilket inte minst haft betydelse i det kvinno-

dominerade sömmerskeförbundet.

Medlemmarna oroades också av de stora övergripande målen. När metallmedlemmen Joel

Olsson tog upp de aktuella kraven på att § 23 skulle tas bort och kravet på införande av 8

timmars arbetsdag bordlades frågorna. Dessutom begärde styrelseledamoten och tidigare ord-

föranden Fredholm ordet för att säga att avdelningen var en av de mer kampdugliga organisat-

ionerna och uppmanade medlemmarna att hålla ut tills kampen var vunnen. Därefter avslutade

Fredholm sitt inlägg med att föreslå ett fyrfaldigt leve för den internationella solidariteten.58

Fredholms flammande kampretorik förefaller en smula märklig och antyder snarast att man

inte önskade diskutera de stora stridsfrågorna vidare. Det finns också en anteckning från ett av

fabriksarbetareförbundets sammanträden där frågan om borttagande av § 23 väcktes av med-

lemmen Dahlqvist.59 Medlemmarna hade uppenbarligen en önskan om att få diskutera de här

frågorna.

Som framgått av redogörelsen av de nationella konfliktförloppet drevs de radikala strejkkra-

vet av den lokala fackliga rörelsen delvis i strid mot LO-ledningen.60 I de lokala protokollen

avspeglas inte något egentligt motstånd mot att gå ut i konflikten vilket skulle understödja

uppfattningen att det i de lokala föreningarna fanns en radikal syn i fråga om stridsåtgärderna.

Något motsägelsefullt kan man konstatera att det lokala materialet stödjer dels en viss mot-

vilja mot att ta upp de skarpa konfliktfrågorna kring § 23 och 8 timmars arbetsdag samtidigt

som det går att skönja en påfallande radikalism beträffande beslutet om en omfattande kon-

flikt med arbetsgivarna.

                                                                                                                         57  Nåtlerskor  sydde  på  ovanlädret  på  skor.  58  Protokoll.  1909-‐08-‐23,  §13.  Metall  avd  40.  59  Protokoll.  1909-‐08-‐13,  §  4.  Fabriksarbetarförbundet.  Grovarbetarförbundet  avdelning  4.  60  Schiller.  Storstrejken  1909,  s  236.  

22    

Strategier kring ekonomiska svårigheter och nödhjälp

Under konfliktperioden återkommer ständigt frågor kring arbetarfamiljernas brist på pengar

och diskussioner om sänkning eller helt befrielse från fackföreningsavgiften. Den fackliga

veckokontingenten upplevdes efterhand som en belastning för de strejkande. Ekonomin var

också den svaga punkten i strejken överlag eftersom det stod klart redan innan strejken inled-

des att strejkkassorna inte skulle räcka till mer än för en kort tid. Medlemsavgiften i fackföre-

ningarna genomgick flera höjningar under 1909. Schiller fastslår också att pengar saknades

till understöd för en längre strid. Därför valdes storstrejk framför att utkämpa lockouterna

eftersom man förväntade att en storstrejk skulle fälla ett snabbare avgörande.61

Frågan om fackavgiften är av denna anledning ett återkommande diskussionsämne. Det är

också en diskussion som förs mellan de lokala fackliga avdelningarna och förbundsledningar-

na. Det finns skäl att anta att anledningen till att denna fråga uppstår med sådan intensitet är

att avgiften upplevs betungande för den enskilde medlemmen och att den dessutom påverkar

medlemsutvecklingen. Orkar medlemmarna inte betala avgiften avstår man helt enkelt med-

lemskapet. Det förekommer förfrågningar under hela konfliktperioden om att få slippa kon-

tingenten under en viss tid eller att få den nedsatt. Samtidigt driver förbunden en linje som

innebär att fackavgiften höjs eftersom man befinner sig i en mycket pressad ekonomisk situat-

ion.62 Det restes krav på Metalls styrelsemöte att veckokontingenten skulle sänkas till 45 öre

för lärlingar som inte vunnit inträde i förbundet som halvbetalande. Det förslaget fick bifall av

Metalls styrelse.63 I samma riktning gick ett förslag om att inträdesavgiften skulle sänkas till

en krona för samtliga lärlingar. Detta förslag avslogs emellertid.64 Metallavdelningens verk-

stadsklubb nr 2 gick så långt att man begärde att ett extra möte skulle hållas om kontingenten.

Styrelsen meddelade att medling pågår och att denna skall avvaktas.65 Diskussionen inom

metallavdelningen förefaller att ha kulminerat med att 10 medlemmar uteslöts i oktober på

grund av resterande avgifter.66

En viktig strategi som utvecklades inom de fackliga avdelningarna var det nödhjälpsarbete

som inleddes för att i någon mån råda bot på de problem som enskilda familjer ställdes inför

på grund av bristande försörjning. Landskrona sömmerskefackförening utsåg en nödhjälps-

                                                                                                                         61  Schiller.  Storstrejken  1909,  s  235.  62  Schiller.  Storstrejken  1909,  s  221.    63  Protokoll  1909-‐08-‐23,  §  5.  Metall  avd  40.  64  Protokoll  1909-‐08-‐23,  §  6.  Metall  avd  40.  65  Protokoll  1909-‐09-‐27,  §  2.  Metall  avd  40.  66  Protokoll  1909-‐10-‐24,  §  2.  Metall  avd  40.  

23    

kommitté bestående av Ester Kvist och Elina Persson.67 Även inom metallavdelningen beslu-

tade styrelsen att tillsätta en kommitté bestående av fem personer för att undersöka om det

fanns ekonomiskt stöd att söka från Landsorganisationen för medlemmar som befann sig i en

svår belägenhet.68 I augusti behandlades en skrivelse från metallmedlemmen L Ljung om att

avdelningen skulle hemställa hos strejkutskottet om ett allmänt understöd till de medlemmar

som deltar i strejken.69 Vid ett möte med styrelsen inom metallavdelningen redogjorde Fred-

holm för att avdelningen erhållit understöd från förbundet. Styrelsen beslutade att utdela 3,75

kr till respektive medlem som varit medlemmar i förbundet vid storstrejkens början. Till de

som inte var berättigade till understöd beslutade styrelsen att utdela 25 öre per nyinträdd med-

lem.70 Det förekom dock en viss restriktivitet i hjälparbetet och när frågan togs upp på ett av

mötena ansåg en mötesdeltagare att medlemmarna inte skall begära hjälp från utskottet utan

att detta är av nöden påkallat.71 Trots detta kan det skönjas en viss generositet och styrelsen

inom metallavdelningen beslutade att utbetala ett understöd om 5 kronor per person till tre

personer som inte var berättigade till understöd.72 Det fanns arbetare som återgick till arbetet

den 6 september innan det kommit ett formellt beslut om att strejken var avblåst. Det uppstod

till följd därav en diskussion om att inte utbetala understöd för den arbetade dagen.73 Även

sedan arbetena åter kommit igång väcktes frågor om ekonomiskt understöd. Från metallmed-

lemmar vid Sockerbruket Säbyholm inlämnades en anhållan till metalls styrelse om att de

som endast fått lön under en dag den första arbetsveckan efter konflikten skulle befrias från

kontingenten denna vecka. Anhållan avslogs emellertid med hänvisning till att det var lika för

alla.74

Målsättningar och målförskjutningar för den fackliga verksamheten Målen för den fackliga rörelsen kan i generella termer uttryckas som höjd lön och ökad lev-

nadsstandard. Denna målinriktning innebar också att det förekom mycket diskussion vid sty-

relse- och avdelningsmöten kring prislistor för olika yrkesgruppers arbeten. Mycket av det

fackliga arbetet handlade också om att bygga upp organisationerna och öka antalet medlem-

mar. Beträffande den organisatoriska uppbyggnaden var Landskrona sömmerskefackförening

en organisation under omstöpning. Sömmerskefackföreningen bildades i september 1906. I                                                                                                                          67  Protokoll  1909-‐08-‐26,  §  7.  Landskrona  sömmerskefackförening.  68  Protokoll  1909-‐08-‐09,  §  2.  Metall  avd  40.  69  Protokoll  1909-‐08-‐14,  §  2.  Metall  avd  40.  70  Protokoll  1909-‐08-‐23,  §  3.  Metall  avd  40.  71  Protokoll  1909-‐08-‐23,  §  10.  Metall  avd  40.  72  Protokoll  1909-‐10-‐08,  §  3.  Metall  avd  40.  73  Protokoll  1909-‐09-‐06,  §  9.  Metall  avd  40.  74  Protokoll  1909-‐10-‐08,  §  5.  Metall  avd  40.  

24    

januari 1910 slogs sömmerskefackföreningen samman med lagerskräddarföreningen.75 I takt

med att medlemsantalet kunde ökas skaffade sig organisationerna en ökad legitimitet för att

kunna driva frågor om arbetarnas löne- och arbetsvillkor. Medlemsutvecklingen hade varit

omfattande och framgångsrik under första delen av 1900-talet och inom LO-förbunden stigit

från 44.000 år 1900 till 162.000 medlemmar 1908.76 Frågan om allmän rösträtt var i första

hand en politisk fråga men var också central för de fackliga organisationerna. Kravet på röst-

rätt handlade om att skapa ett demokratiskt samhälle och det var ett mål även för den fackliga

rörelsen att skapa likvärdigt inflytande för alla människor oavsett social ställning. År 1902

hade LO genomfört en politisk strejk för att understryka den vikt den fackliga rörelsen till-

mätte rösträttsfrågan.77 Cederqvist framhåller att arbetarnas huvudmål var förbättrad materiell

standard och understryker att de ständigt återkommande diskussionerna på mötena var frågor

rörande höjd lön, ökad levnadsstandard och allmänt förbättrade existensvillkor.78 I samband

med storkonflikten 1909 förändrades det fackliga arbetet och fick ett ökat innehåll av problem

och frågeställningar förorsakade av konflikten. Protokollen från styrelse- och medlemsmöten

får ett ökat innehåll av konfliktåtgärder, strejkvakter, strejkbrytare, fackföreningsavgiften och

nödhjälp åt strejkande medlemmar. Det blev en väsentlig del i styrelsens arbete att följa ut-

vecklingen på central nivå och ta del av den information som skickades ut av LO och de egna

förbunden och via täta möten hålla medlemmarna informerade om händelseutvecklingen. På

styrelserna tillkom också att avgöra om det skulle sättas ut strejkvakter och hur man skulle

förhålla sig till strejkbrytare. Åkarpslagen gav inte något utrymme för facken att hindra

strejkbryteri och frågan fick hanteras med en viss varsamhet. Den övergripande problemati-

ken under konflikten var att strejkkassorna inte räckte för att betala ut underhåll till medlem-

marna. Förbunden beslutade om höjda avgifter och de lokala styrelserna fick i möjligaste mån

hantera detta gentemot medlemmarna. Bristen på pengar skapade behov av nödhjälp och de

fackliga avdelningarna utsåg nödhjälpskommittéer för att sköta fördelningen av de knappa

resurserna.

Målen för verksamheten inom den lokala fackliga organisationen ändrades totalt under kon-

flikten. De fackliga styrelserna förvandlades till någon form av krisledningsgrupper vars le-

damöter utsattes för en hård press. Målförskjutningen innebar att styrelser och avdelningar

fick agera inom helt nya områden för att upprätthålla så mycket organisatorisk kraft som möj-                                                                                                                          75  Protokoll  1909-‐11-‐24.  Landskrona  Sömmerskefackförening.  76  Arbetsstatistik.  1910,  s  9.  77  Olsson.  Lars  &  Ekdahl,  Lars.  Klass  i  rörelse.  Arbetarrörelsen  i  svensk  samhällsomvandling.  Stockholm:  Arbetar-‐rörelsens  arkiv  och  bibliotek.  2002,  s  35.  78  Cederqvist.  Arbetare  i  strejk,  s  66.  

25    

ligt gentemot de lokala företag som tillhörde arbetsgivarorganisationerna och var indragna i

strejken. Mot strejkperiodens slut i september månad skedde ytterligare förskjutningar i verk-

samhetens mål då inriktningen istället för arbetsnedläggelse var att förhandla med arbetsgi-

varna om återanställning av de strejkande arbetarna.79 Vägen genom konflikten var alls inte

rak utan de mål som gällde vid konfliktens inledning gick mot stridens slut i rakt motsatt rikt-

ning.

Cederqvist hävdar i sin avhandling att den fackliga rörelsen präglades av en stratifiering i

medlemssammansättningen där det går att identifiera de tre sociala grupperna hantverksarbe-

tare, fabriksarbetare och oskolade arbetare.80 Detta är en problematisk komplikation som kan

ställa hinder i vägen för en solidarisk och enad front mot arbetsgivarna. Kategoriseringen är

visserligen något otydlig men visar dock på att det fanns problem inom den fackliga rörelsen

eftersom varje grupp hade särskilda motiv och engagemang i sitt medlemskap. Cederqvist

driver tesen att det var hantverksarbetarna som hade den största stridslusten och hårdast drev

de fackliga kraven medan fabriksarbetarna och de oskolade arbetarna hade en lägre profil. En

uppfattning som också stöds av Magnusson.81 Det råder inte någon fullständig enighet om

orsakerna till hantverksarbetarnas dominans men det förefaller var en effekt av gruppens rela-

tiva styrka och organisatoriska traditioner.82 Det är inte möjligt att utläsa om det fanns några

sådana intressemotsättningar i de lokala fackföreningarna i Landskrona. Däremot är det ett

viktigt mål för den lokala organisationen är att skapa integration och en gemensam syn på den

fackliga kampen där också en diskussion kring arbetarkultur och gemenskap är av intresse.

Samtidigt var förmodligen vardagen uppfylld av mer näraliggande materiella frågor, vilket

kan vara en förklaring till den motsägelsefulla behandling som frågorna om § 23 och 8 tim-

mars arbetsdag fick vid avdelningarnas möten. I den mån Cederqvists iakttagelse att den fack-

liga medlemskåren i generellt avseende var kraftigt heterogen är tillämpbar på situationen i

Landskrona talar detta för att det fanns motstridiga uppfattningar i olika medlemsgrupper om

strategier och mål vilket bäddar för en komplex situation.

I september kan det i protokollen märkas en viss avmattning av stridsviljan och ett ökat in-

tresse av att återgå i arbete. Vid ett avdelningsmöte inom metallavdelningen upplästes ett te-

legram från förbundsstyrelsen om att arbetet skulle återupptas måndagen den 6 september.

                                                                                                                         79  Protokoll  1909-‐10-‐08,  §  6.  Metall  avd  40.  80  Cederqvist.  Arbetare  i  strejk,  s  125.  81  Magnusson.  Från  arbetare  till  arbetarklass,  s  22.  82  Magnusson.  Från  arbetare  till  arbetarklass,  s  16:  Cederqvist.  Arbetare  i  strejk,  s  123.  

26    

Styrelsen fick också av medlemmarna i uppdrag att kontakta samtliga indragna verkstäder och

efterhöra om dessa var beredda att ta in samtliga tidigare anställda arbetare och medlemmar

som arbetat i verkstäderna. Samtliga strejkande inkallades dessutom till ett möte på eftermid-

dagen den 6 september.83 Ambitionen att få ett snabbt slut på konflikten fanns som framgår av

redogörelsen även hos lokala företagare. En fabrikör inom textilindustrin i Landskrona vid

namn Nordström hade enligt Landskrona sömmerskefackförening den 9 september skickat

bud till sina sömmerskor om att dessa skulle återuppta arbetet. Av styrelseprotokollet framgår

att de strejkande sömmerskorna ville gå tillbaka till arbetet eftersom de i annat fall var oroliga

för att mista sina anställningar. Styrelsen fick i uppdrag att tala med Nordström. Vid Metalls

styrelsemöte den 24 september konstaterades att det fanns små möjligheter att nå en fördelakt-

ig uppgörelse med hänsyn till hur striden utvecklats. Därför ansåg man sig inte kunna lägga

hinder i vägen för de medlemmar som kunde få sina platser tillbaka på oförändrade villkor.84

Konflikten mattades av och ansträngningarna inriktades på att försöka få medlemmarna åter-

anställda, helst på oförändrade villkor. Två ledamöter ur metallavdelningens styrelse utsågs

att förhandla med verkstäderna om att avdelningens arbetslösa medlemmar skulle komma i

arbete.85 Efter konflikten blev diskussionerna vid sammanträdena mer framtidsinriktade och

den 2 nov diskuterades inom metallavdelningen att man behövde se över organisationsfor-

merna efter sommarens stridigheter. Det föreslogs att man skulle bilda ett industriförbund.

Det ansågs också angeläget att stärka det internationella samarbetet.

Den lokala fackliga verksamhetens särprägel gentemot den nationella nivån I detta avsnitt ställs frågan är om det går att påvisa några skillnader mellan den lokala fackliga

verksamheten jämfört med verksamheten på central nivå. Mot bakgrund av det empiriska

materialet går det att peka på vissa skillnader i den fackliga organisationens arbete centralt

och lokalt. De lokala fackföreningarna befann sig närmare medlemmarna än de centrala orga-

nisationerna och fick därmed också hantera problemen på en konkret nivå i direkt dialog med

medlemmar och arbetsgivare. De problem som behövde handläggas var frågor rörande uppe-

hållande av kampviljan, det ökade informationsbehovet, strejkbryteri och strejkande ekono-

miska problem på grund av de låga ersättningsnivåerna. Just den besvärliga ekonomiska situ-

ationen för de strejkande medlemmarna blev efterhand en svår fråga för strejkutskotten.

                                                                                                                         83  Protokoll  1909-‐09-‐06,  §  4.  Metall  avd  40.  84  Protokoll  1909-‐09-‐24,  §  2.  Metall  avd  40  85  Protokoll  1909-‐10-‐08,  §  6.  Metall  avd  40.  

27    

Storstrejken blev inte någon blixtaktion vilket varit det mest gynnsamma förloppet för arbe-

tarna utan blev en ganska långdragen process. I ett av sammanträdesprotokollen från metall-

avdelningen framgår att det var svårt att upprätthålla disciplinen i strejkaktionen. Styrelsen

fattade vid ett tillfälle beslut om att rikta en uppmaning till medlemmarna att i den händelse

de personligen uppmanades att återgår till arbetet skulle de inte göra detta utan att först an-

mäla detta till strejkutskottet. I bakgrunden till denna typ av påbud fanns i flera fall i arbetsgi-

varnas vädjanden om att de strejkande skulle återuppta arbetet. I ljuset av de små ekonomiska

bidragen ur strejkkassorna blev det uppenbart svårt att upprätthålla strejken och hålla arbetar-

na borta från arbetsplatserna i all synnerhet när arbetsgivarna själv tryckte på för att återställa

förhållandena. Dessa frågor får en betydligt stö