Lennart Hellspong Södertörns högskola 2016

1

Vad kan du skriva om?

Vad ska du välja för ämne för din retorikuppsats? Det hänger bland annat samman med hur du uppfattar retoriken som forskningsfält. Låt oss börja med att säga några ord om det.

I vidaste mening handlar retoriken om konsten att kommunicera väl – skönt, sant och funktionellt.1 Medlet kan vara att tala men också att skriva, visa bilder, spela upp toner eller uttrycka sig på annat sätt. Mottagaren kan vara en lyssnande publik liksom en läsekrets eller en samtalspartner. Och som faktisk verkan eller avsett resultat kan det funktionella bestå i att övertala eller övertyga, men också skapa estetisk njutning, underhålla, lösa problem eller gemensamt komma fram till ett välgrundat beslut.

Typiskt för retoriken som studiefält är att intresset mindre riktar sig mot själva yttrandet eller texten än mot den bakomliggande kommunikativa handlingen, med dess målinriktning, dess delaktighet i ett projekt under genomförande. Det är ju detta framåtsyftande drag som kännetecknar en handling i motsats till ett oavsiktligt beteende. Typisk är också benägenheten att relatera delen till kommunikationens helhet liksom betonandet av sammanhanget som det konkret framträder i det enskilda fallet. Med det kan vi förknippa en syn på varje mänskligt uttryck som ett (medvetet eller omedvetet) val mellan olika (faktiska eller principiellt möjliga) alternativ. Också dessa obeträdda vägar gäller det att rekonstruera i analysen – och kanske rentav se möjligheter som inte framträdde i den ursprungliga talsituationen. Typiskt för det retoriska studiet är vidare den grundläggande praktiska orienteringen (som inte utesluter en långtgående teoretisk reflektion). Det gäller att studera kommunikativt handlande för att lära av det för sin egen, sin grupps eller alla människors räkning, i roller som talare, lyssnare eller samtalande.

Mot den bakgrunden kommer här förslag till typer av uppsatsämnen som passar för retoriska analyser. Jag har valt att dela in listan efter vad som står i fokus för den tänkta studien. Då har jag sorterat alternativen med hjälp av pentaden Akt, Agent, Scen, Medel och Funktion (om det kan du läsa i häftet Att anknyta till teori). Men observera att även om till exempel en akt är ditt primära studieobjekt, så undersöker du den ur olika aspekter som inbegriper även de andra punkterna.

Jag har också tagit med några ämnen av mer allmän natur. De rör hur retoriken framträder som undervisningskonst och kunskapsgren. Särskilt de fyra sista förslagen på listan kan passa för den som helst vill skriva en teoretisk uppsats.

För somliga går det ganska lätt att hitta ett ämne att skriva om. De väljer något som intresserar dem bland fenomen i tiden som lockar till en retorisk analys. Eller 1 IJseling (1976), s.1.

2

så tar de upp tråden från något som de läst om i kurslitteraturen eller på annat håll. För andra däremot kan det vara besvärligare. Den presentation som följer av olika infallsvinklar är tänkt att underlätta och ge inspiration till ett upplägg som kan passa dig.

Men den här översikten kan också vara till viss nytta för dig som redan har funnit ett ämne. I så fall är det genom att placera in det i ett vidare område, som du kan dra paralleller till och där du kan hitta annan forskning att luta dig mot.

Så här ser listan ut över det retoriska forskningsfältet (med sidhänvisningar så att du lätta kan hitta till det som särskilt intresserar dig). För varje slag av tema ges exempel på konkreta ämnesval med ett urval frågor att svara på. De senare är hämtade från vetenskapliga uppsatser men ibland också konstruerade.

Akter Tal…3 Text…4 Diskussion och debatt…5 Samtal…7 Multimodala akter…8 Jämförelser…9 Korpus…9 Genre…10 Agenter Talare eller skribenter…12 Sociala kategorier…12 Scener Tidsepoker…14 Situationer…15 Samhällssektorer…16 Medier…17 Kulturer…19 Medel och funktioner Aspekter av retorisk praxis…21 Retoriken som ämne Undervisning…22 Begrepp och teorier…23 Tänkare och idéer…24 Relationer till andra konster och kunskapsgrenar…25 Särart och mångfald…26

Akter Många väljer att studera en retorisk akt av något slag. Det kan vara ett tal, en text, en bild, en film eller kanske ett musikstycke, som förmedlar ett budskap eller en känsla av något slag. Det kan också vara ett antal sådana akter, när syftet är att

3

söka skillnader eller gemensamma drag. I det typiska fallet har vi en bestämd avsändare. Men det kan också vara intressant att se hur retoriska akter kan flätas samman av flera deltagare i samtal eller diskussion. TAL Retorik betyder ju talarkonst, och att undersöka framstående talares prestationer för att finna ut hur de bar sig åt var själva grunden för att bygga upp talandets teori. Att studera förebildliga tal var också varit en hörnsten i den traditionella retorikundervisningen.

Allra bäst är förutsättningarna för en analys om du själv har suttit i publiken och lyssnat på talet och noterat reaktionerna på det. Kanske har du även dokumenterat talet på video, så att du kan analysera det mer i detalj efteråt. Men det går naturligtvis att undersöka också tal som sänds i radio eller tv och lätt kan spelas in för upprepad granskning. Även ett ”skrivet” tal, alltså ett (eventuellt överarbetat) manus kan studeras, men då blir det givetvis svårare att rekonstruera vad som egentligen hände i mötet med publiken. Ändå kan du försöka föreställa dig hur talaren kan ha låtit, hur hon höjde eller sänkte rösten eller uttalade orden med särskilt patos och kanske till och med vilka gester hon använde sig av. I den mån det rör sig om rena spekulationer utan stöd av samtida vittnesbörd får du naturligtvis ange det – eller nöja dig med att ha fått hjälp med att leva dig in i talet.

För att göra analysen verklighetsförankrad räcker det inte med att se på själva talet med dess ord, tonfall och gester. Du bör också skaffa information om omständigheterna kring det: om talaren och hennes ställning, om publiken med dess föreställningar, förväntningar och känslor, om platsen och dess betydelse, om frågor som var aktuella vid tiden osv. Kanske kan du gå till tidningslägg och läsa om talet eller skaffa dig upplysningar på annat sätt, i memoarer, biografier och liknande.

Det tal som du analyserar kan vara obeskrivet tidigare eller bara summariskt och bristfälligt analyserat. Men det kan också vara ett tal som det redan har skrivits mycket om. Då gäller det för dig att finna en egen infallsvinkel. Kanske har du någon teori utanför retoriken som du också vill lyfta in, till exempel en psykologisk teori. Eller så är du kritisk mot vad som gjorts tidigare och vill rätta eller lägga till.

Utöver att beskriva talet och dess förutsättningar kan du också bedöma det. Då kan du reflektera över dess retoriska effektivitet men även över hur rationellt det är som ett bidrag till att överväga en frågan eller hur etiskt ansvarigt det är som en opinionsyttring i den aktuella situationen.

Du behöver förstås inte göra en ”total” analys av talet. Eventuellt kan du nöja dig med att granska en viss del av det, exempelvis inledningen eller något särskilt problematiskt parti. Eller så kan du se på någon speciell aspekt, låt oss säga hur talaren brukar bildspråk eller vad hon gör för att etablera sitt ethos. Är det ett omskrivet tal kan du vilja se på på någon sida av det som du kan gå djupare in på än man har gjort tidigare. Men det kan ändå vara en fördel med att börja med en mer allsidig beskrivning. Den kan hjälpa dig både med att finna de intressanta drag som du vill fokusera på och med att sedan relatera dem till talets helhet.

4

Selma Lagerlöfs tal vid rösträttskongressen i Stockholm 1915. Vilka deltog i kongressen och varför hade man bett Selma Lagerlöf tala vid den? Hur utnyttjar Lagerlöf sitt ethos, sin ställning som berömd och älskad författare? Lagerlöf var känd som en stor berättare. Hur använder hon den konsten i sitt tal? För vilka syften och med vilken antaglig effekt? Se på talet ur ett genusperspektiv. Vilken kvinnosyn förmedlar det? Hur var den anpassad till dåtidens synsätt?2

Kungens tal vid nationaldagsfirandet i Karlstad 6 juni 1999. Vilken funktion fyller ett tal av den här typen? Vad betyder den närvarande publiken och den som nås genom massmedierna? Vilka rituella inslag innehåller talet? Hur utnyttjar kungen sin symboliska ställning som landets statsöverhuvud? Vad vet vi om produktionsprocessen för tal av den här typen? Ger det intryck av att kungen själv är författare till det? Vad skrev tidningarna om det efteråt – nöjde man sig med att referera det (och vad tog man i så fall fasta på) eller värderade man det också retoriskt? Vilket retoriskt genus tillhör talet? Hur liknar eller skiljer sig talet från till exempel amerikanska, franska eller norska nationaldagstal? Och Perikles berömda ”tal till kransen” där han hyllar den atenska demokratin?3

”I have a dream”. Om predikospråket i Martin Luther Kings berömda tal. Vad kännetecknar predikospråket allmänt och i synnerhet i färgade amerikanske baptistförsamlingar? Ser vi prov på detta språk i Kings tal? Vilken verkan kan det ha på en publik med en blandad sammansättning – utgå gärna från faktiska reaktioner på talet, som de framgår av omdömen av lyssnare? I vilken utsträckning kan vi lite på dessa omdömen? Hur förenar sig predikospråket med talets innehåll? Använder King religiösa topos för politiska syften?

TEXT Ganska snart efter sitt framträdande kom den retoriska teorin att tillämpas även på skrivna texter. Det gör det tacksamt att analysera äldre texter som följer ett retoriskt mönster. Men i den mån den retoriska teorin står för ett allmänt gångbart sätt att se på mänsklig kommunikation kan den förstås tillämpas även på moderna texter. Närmast till hands ligger väl sådana som syftar till att övertala eller övertyga, eller kanske att lösa ett problem. Men det går bra att analysera andra texter också, till exempel när syftet är att beskriva och förklara på ett intresseväckande sätt. Även skönlitteratur kan studeras. Då kan utgångspunkten vara att se hur den för en dialog med sina läsare.

Också vetenskapliga texter kan vara intressanta att analysera retoriskt, inte minst för att de officiellt avsvär sig alla retoriska strategier och bara intresserar sig för fakta. Hur gör de för att bli trovärdiga och för att göra klart för läsaren att problemen som de sysslar med är viktiga? Vilka topos använder de sig av för att få uppslag till sin framställning? Och vilka språkliga strategier (språkformer, distinktioner, förenklingar och så vidare) använder de för sitt problemlösande?

2 Se Retorikmagasinet nr 1. 3 Se Retorikmagasinet nr 6.

5

När du undersöker en text kan också grafiska egenskaper och bilder vara retoriskt intressanta. I så fall finns det skäl att dra in även dem i din analys.

Också för texter är det förstås viktigt att placera in den i sitt sammanhang och kanske även att jämföra dem med andra texter av liknande typ. Och liksom du ser på publiken vid ett tal kan du bedöma en text i relation till sin målgrupp, om den går att urskilja.

Om retoriken i den amerikanska oavhängighetsförklaringen. I vilken historisk situation skrevs förklaringen? Vilken uppgift skulle den fylla? Vilka grupper riktade den sig till? Vilka intressen måste den uppbåda på sin sida? Är retoriken ”idealiserande” i förhållande till dessa intressen? Vilken retorisk roll spelar signaturerna under förklaringen? Vilken idétradition kunde den hämta auktoritet ur? Vilka metaforiska och narrativa strategier använder den sig av? Hur har retoriken i oavhängighetsförklaringen i sin tur kommit att användas som en resurs i den amerikanska politiska talartraditionen?

Retoriken i Hitlers ”Min kamp”. Vilka typer av läsare verkar Hitler rikta sig till och vilka känslor spelar han på? Vilken roll spelar tidsbakgrunden för bokens retoriska kraft? Hur öppen är Hitler i sina åsikter – vad säger han rent ut och vad får läsaren själv fylla i? Hur försöker Hitler själv tona fram i texten? Vilka typer av argument utnyttjar Hitler i första hand – logosargument, pathosargument eller ethosargument? Är boken retoriskt välskriven? Hur liknar stilen i boken stilen i Hitlers tal – finns det några skillnader och hur kan de förklaras? Hur kan analysen av boken anknytas till Platons diskussion om förhållandet mellan retorik och filosofi?4

Konsten att verka vederhäftig. Om retoriska grepp i Darwins ”Om arternas uppkomst”. Vad gör Darwin för att skapa en bra social kontakt med läsaren? Vilket vetenskapligt ideal var förhärskande på Darwins tid? Hur bygger Darwin upp sitt ethos som empirisk forskare? Vad gör Darwin för att dölja de spekulativa dragen i sin teori? Vad gör Darwin för att undvika beskyllningen att hans lära är gudlös? Kan Darwins sätt att skriva, hans språkliga stil, i sig få honom att framstå som någon att lita på? Vilka tidstypiska värden identifierar han sig med? Vad gör moderna biologer för att framtona som vederhäftiga, inför kolleger och allmänhet? Liknar eller skiljer sig deras retoriska metoder från Darwins? 5

DISKUSSION OCH DEBATT Den klassiska retoriken växer fram med diskussionen som sin miljö. De tal som hölls i politiska församlingar och inför rätta stod ju mot andra yttranden som repliker och motrepliker. Därför är det naturligt att göra retoriska analyser också av diskussioner, fastän den retoriska begreppsapparaten närmast är utvecklad för att se på enskilda tal. Det visar sig i att man ibland får gå utanför den klassiska retoriken för att finna lämpliga sätt att

4 Se Burke (1997) 5 Se Gross (1990)

6

karakterisera en hel diskussion och inte bara olika inlägg i den. Men det betyder inte att den traditionella retoriken är oanvändbar i sammanhanget, bara att den behöver kompletteras.

Du kan inte bara undersöka diskussioner som ändå skulle ha ägt rum eller som har skett i det förflutna och som finns dokumenterade så att du kan granska dem. Du kan också själv arrangera diskussioner som retoriska experiment. Då kan du ju påverka förutsättningarna för dem (till exempel ger olika instruktioner för diskussionens uppläggning) och så studera den retoriska effekten. Liksom för ett tal eller en text behöver du inte se på allt i en diskussion. Du kan specialstudera vissa sidor av den. Hur ser deltagarnas kroppsspråk ut? Vilka medel använder de för att inte hota varandras positioner alltför mycket? Hur gör de för att nå samförstånd?6

Sprit och politik. En retorisk analys av en riksdagsdebatt i alkoholfrågan. Vilka topos förekommer i debatten? Är vissa särskilt vanliga bland vissa debattörer (till exempel företrädare för vissa politiska partier)? Hur påverkad är debatten av medicinska expertsynpunkter – och av hänvisningar till den allmänna opinionen? Bildar deltagarna olika former av allianser mot de andra? Finns det tydliga ideologiska skillnader – speglar sig ett liberalt, ett socialistiskt och ett konservativt synsätt också i förhållandet till alkoholfrågan? Åberopas ideologin som auktoritet? Används metaforer för att ge perspektiv på alkoholbruket? Hur påverkas debatten av riksdagens institutionaliserade diskussionsformer? Hur noga är debattörerna med decorum – uppträder de hövligt mot varandra? På vilka sätt intar man ett värdigt förhållningssätt till det känsliga ämnet – eller förekommer skämt? Hur präglad av pathos är diskussionen – förekommer brösttoner? Hur mycket verkar inläggen vara riktade till de närvarande debattörerna och hur mycket till en tänkt publik utanför riksdagen? Sker debatten i former som gynnar ett klokt ställningstagande?7

Förolämpningar i medierna. Om olika sätt att kränka sin motpart i en tidningsdebatt och reaktionerna på dem. Hur vanliga är kränkande omdömen om motparten i den debatt som du analyserat? Är de särskilt vanliga i vissa inslag i debatten? Vari består det sårande i dem? Hur öppna eller inlindade är de? Hur ofta får offren för kränkningarna tillfälle att bemöta dem? Hur sker det? Verkar kränkningarna ha ett underhållningsvärde som tidningen bejakar? Är de ett inslag i en debattkultur som utvecklas i en allt mer aggressiv riktning? Vilken anknytning har kränkningarna till det klassiska genus som kallas ”anklagelsetal”? Följer de den hävdvunna formen för sådana tal?

6 Tips om hur du kan göra en diskussionsanalys finns i Hellspong (2001), s.206-215. Där nämns också slag av diskussioner som du kan se på och hur du kan dokumentera dem, om du inte redan har dem i utskriven form. Hur en debatt kan analyseras beskrivs i Fischer m.fl. (2014), s.87-102. Där finns också fallasianalys, som kan passa för debatter (s.53-68). 7 Se Beshai (2001)

7

SAMTAL Samtal verkar kanske inte lika attraktiva för retorisk analys som diskussioner, där det går ut på att övertyga eller segra över motparten i en åsiktskamp och där bruket av argument, övertalningsknep och andra retoriska verkningsmedel spelar en framträdande roll. Men också vanliga samtal ger prov på en funktionell kommunikation, där deltagarna har mer eller mindre tydliga syften med sina handlingar och söker anpassa kommunikationen till situationens krav. Att undersöka hur det går till (säg genom mer eller mindre originella eller konventionella val av ämnen, tonfall, tilltalsformer och replikväxlingssätt) och vilka effekterna blir av dessa val är kärnan i en retoriska samtalsanalys.

I själva verket kan alla retoriska grundbegrepp tillämpas också på ett samtal: ethos, pathos och logos; docere, movere och delectare; topos; persuasio och pistis. Däremot är det förstås i de flesta fall mindre relevant att tala om ”retorikens delar”, rhetorices partes, eftersom de passar bäst in på en mer planerad kommunikation. Men inte ens de är helt ovidkommande: också ett samtal bygger på deltagarnas situationsförståelse (intellectio), även det kräver att man uppfinner teman och yttrandemöjligheter (inventio) och avsiktligt eller oavsiktligt får samtalet en viss struktur i sin utsträckning över tiden (dispositio). Och eftersom olika stilar och vokabulärer passar olika bra i olika situationer, blir även själva språkdräkten viktig (elocutio). Motsvarande gäller för deltagarnas sätt att använda gester och röst (actio och pronuntiatio).

Säljande samtal. Om kundsamtalets retoriska teknik. Vad gör de försäljare som du har observerat för att få en god social kontakt? I vad mån anpassar de sig till den enskilda kundens behov? Hur hanterar de klagomål eller orimliga önskemål? Försöker de ta initiativet från kunden? Är de drivande för att föra samtalet fram till ett positivt slut? Hur handskas de med tveksamma kunder? I viken utsträckning följer samtalen en fast retorisk rutin?

Studiovärdarnas retoriska funktion i tv-samtal. Hur agerar studiovärdarna språkligt och på annat sätt för att få gästerna att känna sig väl till mods i den främmande situationen? Vilken typ av ethos söker de skapa åt sig? Hur svarar den mot tv-mediets självsyn?8

Att fånga uppmärksamheten i en samtalsgrupp. Om röstbehandling, gester och berättarteknik i ett ungdomsgäng. Hur spelar deltagarna olika roller som ger dem status i den grupp vars samtal du spelat in? Vilken betydelse har ett dramatiserande framställningssätt för förmågan att fånga intresset och övertyga – för att göra publiken attentus och docilis? Hur viktig är pronuntiatio och actio – icke-verbala uttrycksmedel i röst och kropp? Vilka retoriska funktioner har de berättelser som förekommer – går de ut på att bevisa en poäng, att driva en tes? Hur avgörs strider om ordet – vad leder till seger (retorisk teknik eller status)?

8 Se Lund (1997)

8

MULTIMODALA AKTER Idag omfattar retoriska studier inte bara tal och text utan också till exempel valaffischer och reklamfilmer. Och till de senare kan det höra musik, som ofta är ett effektivt medel för att skapa känslor och stämningar och förstärka bildens verkningskraft.

Både bilder och musik är retoriskt intressanta genom sin förmåga att korsa språkbarriärer och nå mottagare med olika bakgrund, även om de förstås ofta ändå är kulturellt kodade och därför inte lika tillgängliga för alla.

Typiskt för många moderna medier som till exempel Instagram är föreningen av bild och text, där båda komponenterna stödjer varandra.

För att beskriva bilder, filmer eller musik kan vi behöva ta hjälp av traditioner utanför den mer språkinriktade retoriken. Samtidigt kan det vara viktigt att använda grepp som låter oss beskriva den retoriska akten som en totalitet där icke-språkliga moment ingår som en del.9

Bildretorik. Vad vinner bilden retoriskt genom sin evidentia, åskådlighet? Har bilden någon motsvarighet till de grundläggande retoriska figurerna? Hur är bildytan disponerad för att understryka bildens ”budskap”? Har bilden visuella argument? Finns en berättelse inkapslad i bilden? Uttrycker bilden en ideologi?

Retorik i en politisk propagandafilm. Vilka propagandagrepp realiseras genom filmens bilder? Skulle några av dem vara svåra eller omöjliga att genomföra med enbart ord – eller kräver de tvärtom ord som stöd? Utnyttjar filmen visuell mångtydighet manipulativt? Hur använder filmen bilders förmåga att väcka känslor och associationer – och hur stöds de av ljud och musik? Hur används klipp- och montageteknik för propagandistiska effekter? Hur används växling mellan närbilder och avståndsbilder? Används också färg för propagandasyften? Vilket propagandavärde har filmens ”realism”?10

Terror som ett retoriskt vapen. Vilket budskap kan ett terrordåd förmedla – vad gäller för de fall som du har undersökt genom att läsa tidningsartiklar om dem? Vilken roll kan, enligt din och andra forskares bedömning, massmedierna ha spelar för att uppmuntra till de aktuella terrordåden genom att göra dem kända för långt fler än de direkt berörda? Hur samspelade de undersökta terrorhandlingarna med olika former av verbal retorik? Vilket genomslag fick de i debatt och opinionsbildning? Vilken motretorik använde terrordådens offer och motståndare? Är terrordådet som ett retoriskt vapen en modern företeelse eller har det gamla anor? På vilka sätt har man rättfärdigat detta bruk av terror? Är skälen hållbara?

9 Exempel på retoriska bildanalyser kan du finna i Johanneson & Hedlund (1993). Resonemang om texters grafik, som visserligen inte har en retorisk utgångspunkt men som ändå kan vara retoriskt relevanta, finns i Melin (2004). 10 Se Furhammar & Isaksson (1968).

9

Kan ett terrordåd vara ett ”argument” – enligt vilken definition av argument? Eller är det tvärtom argumentets absoluta motsats?11

JÄMFÖRELSER Ofta framträder särdragen hos en retorisk akt tydligare om man jämför den med en annan. Därför kan det vara bra att till exempel lägga två tal eller texter bredvid varandra. Kanske är du nyfiken på hur en talares retoriska stil har förändrats genom åren. Då kan du välja att jämföra ett tidigt och ett sent tal. Eller du är intresserad av förhållandet mellan reklamens retorik i Sverige och i Frankrike. Då ser du kanske på en annons för samma vara från båda länderna.

Det jämförande greppet kan användas på de flesta av ämnena nedan (du kan jämföra två talare, två medel för att väcka uppmärksamhet etc.) för att tydligare få fram det som är särpräglat för var och ett av dem.12

Vetenskap och populärvetenskap. En jämförelse mellan en vetenskaplig uppsats och en popularisering av den. På vilka sätt är populariseringen mer lättillgänglig och attraktiv för en lekman? Vilka inslag i den vetenskapliga uppsatsen har utelämnats i populariseringen, och varför? Hur mycket rättvisa gör populariseringen åt den vetenskapliga uppsatsens teori? Har populariseringen också tillagt stoff, som konkreta exempel och personliga kommentarer? Hur skiljer sig de två versionerna i fråga om språk och stil? Innehåller populariseringen förutom docere också inslag av movere och delectare? Hur påverkar populariseringen ethos hos den som talar i texten? Upprättar populariseringen tillit med andra medel än forskningsuppsatsen? Vilka allmänsanningar, vilken doxa, anknyter populariseringen till för att göra framställningen begriplig? I vad mån bedriver populariseringen propaganda för vetenskapen?

Winston Churchill och Franklin Roosevelt. Två typer av talarkonst. Vilken är den gemensamma tidsbakgrunden för bådas insatser som talare? Hur skilde sig Churchills retoriska arena från Roosevelt? Vad förenade de två talarna i fråga om politisk grundsyn och vad skilde dem åt? Hur visar det sig i deras tal? Hur kan vi se deras talarstilar som uttryck för två olika talartemperament? Vem av dem har mest av klassisk retorik över sin stil och vad kan det bero på? Finns det en speciell briljans hos Churchill som Roosevelt saknar och som är anledningen till att Churchill är den mer berömde talaren av de två?13

KORPUS En korpus är en mer omfattande samling av texter, tal, diskussioner eller samtal. Den kan användas för att till exempel jämföra en mängd olika retoriska akter med varandra (låt oss säga utreda frågor som Utvecklingslinjer i högerns retorik eller Olof Palme inför olika publiker - om retoriska situationsanpassningar). I en korpus brukar det finnas en sammanhållande linje

11 Se Heradstveit & Bjoergo 1987. 12 Allmänt om metoden att göra jämförelser mellan tal och texter kan du läsa i Hellspong (2001), s.78-81. 13 Se Berlin (2000)

10

som gör den till en helhet. Ett exempel vara en presskampanj mot en viss person (tänk på skriverierna om Mona Sahlin i samband med den s.k. Tobleroneaffären på 1990-talet) eller en serie artiklar med ett gemensamt tema (tänka på vad som skrevs om Estonia-katastrofen). Eller det kan röra sig om en reklamkampanj med en serie annonser eller affischer som alla puffar för samma sak.

Men den största fördelen med en korpus är nog att den gör det möjligt att beräkna hur vanliga olika drag är som du finner retoriskt intressanta liksom att finna olika exempel på dem. Antag att du vill veta hur frekventa auktoritetsargument är i tidningsledare. Då bör du samla in en korpus av tillräckligt många för att kunna uttala dig mer bestämt.

Eller anta att du är intresserad av vilka olika språkliga former det finns för auktoritetsargument. Då behöver du också en korpus för att finna så många exempel att du kan räkna med att ha fångat in de flesta typer som förekommer.

Modeordens retoriska funktioner. En genomgång med exempel från ungdomars samtalsspråk. Vilka modeord har du funnit i det samtal som du har undersökt? Vilka är de mest frekventa? Vilka attityder röjer de till det som de handlar om? Viken betydelse kan de attityderna ha för sammanhållningen i gruppen och för talarens sätt att skaffa sig en position i den?14

Vad sker med retoriska figurer vid skönlitterär översättning? Exempel från översättningar av amerikanska noveller till svenska. I vilken utsträckning bevaras figurerna? När de inte kan bevaras, ersätts de med andra figurer? Tenderar översättningen att använda lika många figurer som förlagan – men kanske på andra ställen (kompensation)? Har figurerna en integrering i den litterära gestaltningen som finns kvar vid översättningen? Kan samma figur, till exempel en bild, få en annan retorisk effekt i översättningen? Vilka slutsatser vill du därav dra om figurernas samspel med läsarens kulturellt präglade förväntningar?15

Berömda tal. Vari består deras storhet? Hur har du valt ut talen? Har de någon gemensam typ av värdefull egenskap? Eller har vart och ett sin särskilda förtjänst anpassad till just den talsituation som var aktuell för det? Uppfattades talens storhet redan när de hölls eller har den framträtt efterhand? Har dessa tal nått sin ryktbarhet främst som litterära produkter?16

GENRE Retoriken har alltid varit förknippad med bestämda kommunikativa praxisformer, genrer. Vi kan tänka på genus deliberativum, genus judiciale och genus demonstrativum. Sedan antiken har antalet genrer ökat våldsamt. Eftersom olika genrer ställer olika retoriska krav, kan det vara intressant att orientera retoriska analyser mot speciella genrer. Du kan till exempel fråga: Vilka syften ska

14 Om modeord skriver Lars Melin i nr 7 av Retorikmagasinet. 15 Se Eide (1990). 16 Se Björck 1983.

11

en ledarartikel uppnå? Vilka auktoritetsroller står till förfogande för en ledarskribent? Hur vanliga är pathosargument i ledarartiklar av olika typer?

Det utmärkande för en genre är att det är en typ av kommunikativ akt som har utvecklat sig inom ramen för en viss typ av retorisk situation, till exempel för att möte anklagelser inför rätta (försvarstal) eller redovisa en tidnings ställningstagande i en politisk fråga (ledarartikel).

Normalt bygger en retorisk genreanalys på att du samlar in ett antal exempel på genren, alltså sammanställer en korpus. Då kan du också vara intresserad av olika undervarianter till den (som ledarartiklar i morgontidningar och kvällstidningar) för att studera variationen. Du kan förstås även se på genrer inom nya medier, som talk shows i tv.

Kritikens retorik. En retorisk analys av bokrecensioner. Använder recensenter några grepp för att framstå som opartiska bedömare? Hur legitimerar de sin rätt att recensera – hur bygger de upp sitt ethos? Eller är det redan givet i och med att de har tilldelats recensentrollen? Hur fördelar olika recensioner sina krafter på docere, movere och delectare? Vilken roll spelar pathos i olika recensioner? Hur mycket argumenterar recensenter för sina värdeomdömen? Vilken roll spelar troper och andra retoriska figurer för att förmedla värderingar? Kan recensionen som genre ses som en typisk form av genus demonstrativum – hyllningstal eller klandertal – eller bär den också spår av andra genus?17

Retorik i forskningsansökningar. Vad är det som gör en forskningsansökan slagkraftig, om man jämför ansökningar till projekt som fått bidag med sådana som inte lyckats utverka det – att man placerar sig inom ett gynnat område (eller lyckas framställa sin forskning så att den ter sig relevant för ett omhuldat område), att man lyfter fram vissa topos som anses viktiga för god och intressant forskning, att man på olika sätt understryker sin tillförlitlighet, sitt ethos, att man skriver lättfattligt och roande eller annat?18

Agenter I stället för att fokusera på den kommunikativa akten är det möjligt att låta agenten, alltså den part som kommunikationen utgår från, vara den konstanta förutsättningen för din retoriska undersökning. Då får den ett mer markant personintresse, men det behöver inte handla om en individ. Det kan också röra sig om en kollektiv agent, till exempel en grupp av människor, vars retoriska särdrag du vill teckna. Det senare kan vara en väl omfattande uppgift för en kortare uppsats, men om du inskränker ditt fokus till någon specifik kommunikationsaspekt kan det gå bra ändå.

17 Se Carsten Hansen (1997) 18 Allwood & Bärmark (1998)

12

TALARE ELLER SKRIBENTER Att studera enskilda talare var säkert vanligt redan i retorikens barndom. Man undersökta inte bara eller kanske inte ens i främsta rummet enstaka tal för att upptäcka vad som gjorde dem märkliga och kraftfulla. Man intresserade sig för det karakteristiska för stora talare, för deras stil och attityder, för de hemligheter som gav dem deras betvingande makt över publiken. Det här är en form av analys som fortfarande är en viktig genre inom den retoriska analysen. Ty retorikens historia är inte bara den retoriska idéernas utveckling utan även och inte minst talarkonstens.

Att studera talare eller skribenter kräver i regel en korpus, alltså att du samlar in ett antal tal av samma talare (som texter, på ljudband eller video) eller texter av samma författare för att se om det finns några genomgående och karakteristiska drag eller någon utvecklingslinje i dem. Ofta är det dessutom lättast att se vad som är utmärkande för en viss retorisk aktör genom att jämföra med någon annan.

Demagogens röst. Hitler som radiotalare. Stämmer Hitlers faktiska talarkonst med den bild av honom som skrikande, fanatisk, löjligt gestikulerande som spritts efter kriget? Hur såg samtidens kritiska bedömare på Hitler som talare? Vilken information ger vad Hitler själv skriver i Mein Kampf om hans syn på talarkonsten? Hur bidrog massmötenas iscensättning till talens verkningskraft? Vilka persuasiva drag är särskilt påfallande i talen? Vilken betydelse hade Hitlers röst och gestik? På vilket sätt utnyttjade Hitler radiomediet?19

Osama bin Ladens retorik. Hur kreerade bin Laden rollen av ledare, hjälte och frihetskämpe? Finns det någon grund för att kalla bin Laden vältalig? Vilken tematik karakteriserar hans tal? På vilket sätt utnyttjar han ett vi-dem-perspektiv för att göra sina tal slagkraftiga? Vilken fiendebild målar han upp? Hur brukar han satir för att ge sina tal udd och skärpa?20

SOCIALA KATEGORIER Redan den antika retoriken var mycket medveten om att man talar och tänker på olika sätt inom olika sociala kategorier: bland unga och gamla, bland kvinnor och män, bland olika etniska grupper som greker och makedoniker med flera. Det var något som en talare måste tänka på och anpassa sin retorik efter. Unga människor ansågs exempelvis lätta att entusiasmera, medan gamla gärna odlade sin bitterhet (det skriver Aristoteles om i sin Retorik).

Den gren av språkvetenskapen som kallas för språksociologi studerar språkets sociala variation som den yttrar sig i dialekter, etnolekter (olika folkgruppers språkbruk), sociolekter (språkbruket hos sociala grupper) med mera. Men detta studium har även en retorisk relevans. Bland annat på det direkta sättet att mycket olika förutsättningar har förelegat för exempelvis kvinnor och män att komma till tals offentligt, att få yttra sig om olika ämnen, att bli tagna på allvar och så vidare.

I en studie av retoriken inom olika sociala kategorier kan du utgå från språksociologiska undersökningar och ”omtolka” deras resultat i ett retoriskt 19 Se Mral (2009) 20 Se Nilsen (2009)

13

perspektiv. Då ställer du frågor som: Vilka medel använder människor i olika sociala kategorier för att till exempel iaktta decorum, etablera ett trovärdigt ethos, vädja till åhörarnas pathos, anslå en övertygande ton eller hävda sin prestige?

Ännu intressantare blir antagligen din forskning om du själv gör studier där du rör dig bland människor i de olika grupperna och noterar vad du ser. Eller gör systematiska iakttagelser i vissa situationer, till exempel vilka retoriska medel personer med olika bakgrund använder sig av för att etablera kontakt med någon de möter och alltså skapa de sociala förutsättningarna för ett samtal.21

Likheter och skillnader i kvinnors sätt att tala offentligt. Stämmer de beskrivningar som du möter i litteraturen med dina egna iakttagelser av kvinnliga talare, till exempel kamraters framträdanden på retorikkursen? Om inte, vilken kan förklaringen vara till de stereotypa föreställning som finns?22

Att vända på ett underläge. Om grepp som framgångsrika kvinnliga debattörer använder sig att för att neutralisera ethoshotande angrepp från manliga motståndare. När inträffade ethoshotande situationer i de debatter som du studerade? Hur reagerade de kvinnliga debattörerna på dem? Vilka medel visade sig framgångsrika för att stoppa angreppen och vilka ledde ingen vart? Går att retoriskt förklara den här skillnaden i effekt? Vilka erfarenheter av lämpliga debattstrategier för att avvärja eller förebygga ethoshotande situationer har skickliga kvinnliga talare som du intervjuat? Vad har litteraturen om kvinnliga talare att säga i samma fråga? På vilka sätt är de grepp som du redogör för kultur- och situationsbundna? Vilka krav vill du utifrån dina iakttagelser ställa på en jämställd och ethosbevarande debatt? Vilka drag i manlig debattstil är särskilt besvärande för kvinnliga deltagare i en diskussion? Bör kvinnor ta efter kraftfulla manliga debattörer eller bör de utveckla andra medel för att hävda sig? Vad betyder kvinnors solidaritet med varandra för att förhindra angrepp på deras ethos?

Persuasiva strategier hos tonåringar. Vilka övertalningssituationer uppstår i det tonårssamtal som du har studerat? Hur hanteras de – talarstil, argument, ethosetablering med mera? Hur stämmer dina egna iakttagelser med vad som redovisas i litteraturen? Hur kan till exempel språksociologiska beskrivningar av ungdomars talarstil omtolkas i ett retoriskt perspektiv så att de blir relevanta för bedömningen av övertalningsstrategier?23

21 I Fischer (2014) finns några förslag till hur sådana retoriska analyser kan gå till som motsvarar rubriken ovan: ”Genus, status och motståndets retorik”, ”Butler, performativitet och transgender studies”, ”Ras och ethos”, ”Retorik och intersektionalitet”. 22 Se Mral (1997) 23 Se Rasmussen (2000)

14

Scener När du studerar en kommunikativ akt kan du knappast undvika att också se på scenen, alltså det omgivande sammanhanget, för att ge akten en konkret förankring. Men du kan också välja att lägga upp din studie så att det är själva scenen som står i centrum för den. Det som då kan vara särskilt intressant att studera är tidssammanhanget, situationen och samhällsmiljön, men också sådana betingelser för det kommunikativa handlandet som det medium som förmedlar det och den kultur som präglar det. TIDSEPOKER Retoriken uppfattar sig som universell, med en allmängiltig och tidlös teori. Men sättet att praktisera och konkretisera den varierar påfallande under tidernas lopp. Vi kan också säga så här: Retoriken är ett namn på något som har utvecklats genom historien och då fått sin karaktär förändrad, ungefär som en viss individ kan förändras och utveckla helt andra egenskaper som gammal än som ung fastän hon fortfarande lystrar till samma namn. Vi kan alltså inte förutsätta att det som retoriken stod för bland grekerna är detsamma som retoriken står för bland oss – allra helst som retoriken uppenbarligen har olika innebörd för olika forskare. Vi har ordet gemensamt men bakom det finns inget fast och oföränderligt begrepp som överlever genom tiderna så att vi kan säga att alla teorier om retoriken handlar om samma sak.

På många sätt kommer tidens anda fram på det allra tydligaste sättet i hur den brukar och betraktar retoriken. Liksom vi kan tala om epokstilar kunde vi tala om epokretoriker. Naturligtvis modifieras de med hänsyn till faktorer som verksamhet, situation, medium, genre och social kategori. Men där finns ändå förenande gemensamma drag – det är i alla fall grundantagandet bakom en sådan tidsorienterad analys.

Vad du kan leta efter i en viss tids retoriska bruk är en förkärlek för vissa stilar, vissa pathosformer, vissa sätt att etablera ethos, en viss doxa, vissa favoriserade topos och troper liksom vissa omhuldade genrer (vars retoriska betydelse du utreder). En undersökning av det här slaget förutsätter nästan någon form av jämförelse. Det som utmärker en epoks retorik är ju det som skiljer den från en annans.

Uppgiften är stor och ambitiös och för att alls få någon rätsida på den inom ramen för en uppsats får du säkert snäva in den kraftigt och till exempel se hur renässansens retorik visar sig i en predikan från den tiden jämförd med en medeltida predikan.

Riksrådsretorik. Politisk debatt i 1600-talets riksråd. Vilken uppgift hade riksrådet? Vilka var medlemmar i det? Fanns det bestämda regler för hur debatten skulle föras? Var de reglerna präglade av principerna för skolretorikens diskussionsövningar? I vad mån var debattens former gynnsamma för att mångsidigt belysa frågor som kom upp? Fungerade debatten också som ett sätt att finna argument för att utåt försvara den förda eller planerade politiken? Hur

15

jämställda var deltagarna i debatten – kom det bara an på de bästa argumenten eller också på talarens ställning?24

Riksdagsretorikens utveckling under 50 år. Har stilen i inläggen förändrats i riktning mot ett ledigare språk? Har ett juridiskt-byråkratisk protokollspråk fått stryka på foten för ett mer politiskt-agitatoriskt debattspråk? Har inläggen blivit genomsnittligt kortare – och hur påverkar det i så fall debattens förlopp? Vilka samhällsförändringar speglar sig i debattspråkets utveckling – och hur motsvarar den mer allmänna förändringar i det offentliga språket, exempelvis inom press och massmedier?25

80-talets högervåg och kampen om språket i svensk politisk debatt. Vilka ord var det särskilt som striden gällde? Kom de att omdefinieras i det allmänna medvetandet under debattens lopp? Vilka yttre händelser gav näring åt debatten? Hur kom förskjutningar i ”tidsklimatet” att gynna den ena sidan? Vilka strategier använde ”högern” för att försvaga motsidans ställning i samhällsdebatten? Hur stärkte den sitt ethos?26

SITUATIONER Ett retoriskt behov framträder alltid i en viss situation, och varje situation har sin retorik. Det är bara mot bakgrund av den situation som framföder den som en viss retorisk handling kan förstås och värderas med hänsyn till sin ändamålsenlighet. Därför kan det vara en fruktbar utgångspunkt för en retorisk undersökning att utgå från en viss situation. Det kan vara en alldeles specifik historisk situation men också en typ av situation, som en kris. Ofta kan det vara givande att se situationen som ett problem, som den retoriska handlingen ska lösa.

Kriskommunikationens retorik. Vilka krissituationer har du undersökt? Hur har du informerat dig om dem – via tidningar, genom intervjuer, genom att ta del av annan form av dokumentation? Vilka faser passerade kriserna igenom, och hur uttryckte de sig i de krishanterande personernas kommunikationsstrategier? Fanns det någon planering i de aktuella fallen för det retoriska hanterandet av en eventuell kris? Vilken roll tycks uppriktighet och ärlighet ha spelar i de undersökta krisretorikerna – och vilken roll en önskan att dölja och smita från ansvar? Var kriskommunikationen mycket olika till olika mottagare – exempelvis till enskilda berörda och till den stora allmänheten? Hur fungerade den aktuella kriskommunikationen – vilka mål hade den och lyckades den uppnå dem?27

Det första korstågets retorik. Vilka specifika förutsättningar hade det första korstågen enligt de historiska källor som du har konsulterat? Vilka personer och

24 Se Åslund (1998) 25 Se Cederberg (1993) 26 Se Boréus (1994) 27 Se Johansen & Frandsen (2000)

16

institutioner bidrog till att utforma dess retorik? Hur var retoriken anpassad till den specifika situationen – och hur bidrag den till att skapa den? Känner du till andra exempel på situationer som på något sätt påminner om den som förelåg vid det första korståget – och gav de upphov till en liknande retorik? Kan vi därav dra några principiella slutsatser om de retoriska anpassningsstrategierna till olika typer av situationer, till exempel i form av en viss repertoar av möjliga val eller vissa typer av begränsningar som varje framgångsrik retoriker måste erkänna?28

SAMHÄLLSSEKTORER Traditionellt har retoriken i sitt studium av retoriska aktörer varit mest intresserad av enskilda talare, gärna av politiska ledare som med sina ord och i kraft av sin ställning och personlighet påverkat människors tankar, känslor och handlingar i en historiskt betydelsefull situation. Men historieuppfattningen har sedan länge förskjutits från ett synsätt som framhäver individer (”Sveriges historia är dess konungars”) till ett som framhäver grupper, kollektiv och strukturer. Det avspeglar sig i behovet av ett retoriskt studium som har en mer kollektiv eller strukturell orientering. Då kan det till exempel rikta sig mot organisationer, yrken, utbildningar, produktionsgrenar och politiska grupperingar.

Teoretiskt motsvarar det här ett intresse för diskurser: övergripande tal- och samtalsformer som präglar någon social sektor eller strömning. Vi kan till exempel tala om politikens diskurs, om vetenskapens diskurs och så vidare.

Ett retoriskt studium av en diskurs rymmer frågor som: Vilka sociala och politiska intressen uttrycker diskursen? Hur enhetlig eller splittrad är den? Vilka andra diskurser har den ett samspel med och hur harmoniskt eller konfliktpräglat är det? Vilka retoriska former kännetecknar den? Vilka effekter får den på tankar, känslor och attityder?

Givetvis kan en diskurs studeras genom att du ser på retoriken hos olika enskilda företrädare för den. Du samlar alltså in en korpus av sådana yttranden. Ta som exempel ett ämne som ”företagsledningens retorik”. För att studera den kan du välja ut anföranden riktade till personalen av olika företagsledare och underkasta dem en retorisk analys. Du kan ställa frågor som: Vilket ethos söker man bygga upp för egen räkning och vilket ethos tilldelar man den anställde? Hur utnyttjar man pathos? Vilka medel använder man för persuasio? Vilken roll spelar pistis? Vilken doxa förutsätter man? Analysen kan ske för varje yttrande för sig, men kanske, när du lär känna ditt material, ännu hellre för helheten av dem, så att du först svarar intuitivt, med ditt allmänna intryck, och sedan kontrollerar genom en noggrannare genomgång av materialet.

Skulle du se på företagsledningens retorik skulle du antagligen inte nöja dig med tal, skrifter eller videopresentationer av företagsledare utan också se på olika texter som finns om företagsledning. Också de skulle bidra till att ge kännedom om den retoriska kultur som du möter här.

I ett studium av företagsledningens retorik skulle det vidare vara viktigt att se på olika skikt eller nivåer inom denna större diskurs. Vilka retoriska strategier har 28 Se Eversbusch (1999)

17

exempelvis ledare på mellannivå som befinner sig i en annan position än de högsta cheferna? Och hur ser retoriken ut utåt, när den manifesterar företagsledningen gentemot allmänheten och inåt mot den egna personalen?

Ett studium av denna diskurs innebär alltså att du urskiljer gemensamma och övergripande drag, men också att du ser på variationer inom den och söker relatera denna variation till de olika situationer och omständigheter som föreligger inom diskursen.

Övertalningsstrategier i en offentlig informationskampanj. Hur skiljer sig offentliga informationssatsningar från vanliga reklamkampanjer? Har sändaren en större trovärdighet som hon kan utnyttja för sitt syfte? När skedde den kampanj som du har sett på och vad handlade den om? Vilka medier använde den sig av? Går det att urskilja en genomtänkta mediestrategi – hur utnyttjade kampanjen olika mediers starka och svaga sidor? Vilka föreställningar om målgruppens vanor och värderingar verkar den bygga på? Vilka bild av kampanjens uppläggning fick du fram vid en intervju med de ansvariga?29

Att göra språket lämpligt för friktionsfri kommunikation? Retoriska och ideologikritiska synpunkter på två programskrifter från Nämnden för svensk språkvård. Vilka principer och vilken språksyn ligger bakom språkvårdens rekommendationer till språkbrukare? Vilka principer och vilken språksyn ligger bakom retorikens rekommendationer (enligt klassiska och moderna handböcker i ämnet)? Hur liknar och skiljer sig dessa från varandra? Är språkvården negativ till språkbruk som den på övertalning inriktade talaren kan ha goda skäl att använda sig av? Vilken etik ligger bakom språkvården, och i vad mån är den en retorisk etik?

Politikers talarspråk. Finns det några allmänna drag i den retoriska situation som en politiker befinner sig i – om inte tidlösa så åtminstone här och nu? I vad mån har språket hos de politiska talare som du har sett på drag som ter sig som anpassningar till dessa förhållande? Kan du säga något om hur detta språk tenderar att variera med det konkreta taltillfället? Är generaliseringar av ovanstående typ över huvud taget möjliga, eller är allt beroende av den enskilda talarens individuellt kreativa förhållningssätt till de retoriska problem som hon står inför i varje enskilt fall?30

MEDIER Det klassiska mediet för retoriken är förstås talet. Att det är så genomsyrar det retoriska synsättet. Kategorier som actio och pronuntiatio är ju till exempel strikt knutna till det talade ordet. Men redan i retorikens barndom var skriften viktig som det medium som medgav en analys av talet, och snart kom retorikens teori att utsträckas också till skriften som ett persuasivt medium. I dagens mediesamhälle kan studiet av ändamålsstyrd och situationsanpassad

29 Se Palm (1994) 30 Se Hallberg & Vainionpää (1995)

18

kommunikation inte inskränkas till talet och skriften. Också andra medier måste tas med i beräkningen, som tv och film, liksom tekniska förmedlingsformer för det talade och skrivna ordet som radio och press. Det betyder att retoriken måste vidga sitt arbetsfält och bli en medieretorik.

Sysslar du med muntliga eller skriftliga medier kan du i stort sett använda samma analysmetoder som för tal och texter – med tillägget att du också bör skaffa dig kännedom om det specifika mediets arbetssätt. Rör det sig däremot om analyser av andra uttrycksformer än tal och skrift, som fasta eller rörliga bilder, kompliceras analysen av att du måste ta hänsyn till de speciella strukturella egenskaperna hos medier som starkt skiljer sig från verbalspråkets.31

Som analysobjekt för en medieorienterad retorisk analys kan du antingen välja ett enskilt verk inom ett visst medium (som en film) eller också en korpus (till exempel ett antal filmer som du valt ut efter något visst kriterium). I det senare fallet kan syftet exempelvis vara att studera retoriska särdrag hos en viss regissör, eller mer allmänt studera olika filmretoriska grepp. En sådan undersökning kan kanske knytas till en hypotes av något slag, som att vissa grepp var särskilt vanliga under en viss filmepok eller i filmer från ett visst land, eller att de framför allt förekommer i vissa situationer och då fyller bestämda funktioner.

Till den här typen av ämnen kan också höra att analysera retorikens förhållande till ett visst medium. Har retoriken exempelvis ett alldeles tvångslöst förhållande till skriften med tanke på det muntligas och kroppsligas och den närvarande publikens betydelse för talarkonsten? Och lämpar sig bilder och musik för en retorisk analys, med tanke på retorikens ursprung som en verbalspråkliga teknik? Det är frågor av en mer övergripande och teoretisk art som du kan undersöka.

Retorik på nätet. Hur en text/bild bör utformas för att passa Internet. Kan de retoriska principerna för en funktionell text utan vidare överföras till en text-bild-kombination, eller måste de modifieras eller åtminstone specificeras på ett annat sätt? Och vilka speciella krav ställer Internet? I den mån som retoriken intresserar sig för en dialog med mottagaren, är Internet ett idealiskt medium, eller har det också retoriska problem?32

Journalistikens retorik. Vilka retoriska metoder använder journalistiken för att göra nyhetsstoffet sammanhängande, intressant och mänskligt angeläget? Innebär det att stoffet samtidigt får en tendens? Hur är journalistikens framställningsform samtidigt bärare av en ideologisk eller politisk undertext? Vad visar din undersökning av nyhetsartiklar om skillnaden mellan god och dålig journalistik? Hur retoriskt befogat finner du påståendet att journalisters artiklar bara fungerar som en spegel för det som sker i omvärlden? Vilka retoriska kriterier påverkar journalistikens nyhetsurval? Kan man säga att en nyhet inte är något som faktiskt föreligger utan snare eller lika mycket en retorisk konstruktion? Vilka likheter och skillnader finns det mellan journalistikens och politikens retorik? Hur ser

31 I Fischer m.fl. (2014) finns två förslag till medieinriktad analys: ”visuell retorik” och ”politisk retorik i tv, radio och online”. 32 Se Anne Katrine Lund i nr 1 och Brigitte Mral i nr 7 av Retorikmagasinet.

19

journalistikens retorik olika ut i olika avdelningar i en tidning, och på olika typer av tidningar, och i tidningar jämfört med andra journalistiska medier? Hur kan du förklara dessa skillnader? Hur kan dina analyser av journalistiska texter bidra till svaren på frågorna ovan?33

Musikretorik. Kan även musik användas för att påverka mer än rent emotionellt – för att övertyga om något eller göra propaganda för något? Är musiken alltså inte bara pathosretorik utan ge plats även för ethos och rentav logos? Kan musiken verka persuasivt också på egen hand eller bara i kombination med det talade ordet eller specifika yttre arrangemang, som maktförhärligande eller gemenskapsbefrämjande ceremonier? Hur skulle retorikens parteslära kunna tillämpas på det musikaliska komponerandet – får det stöd av kompositörers vittnesbörd om sitt arbetssätt eller av de rekommendationer som ges på musikhögskolor? Har musiken motsvarigheter till den verbala retorikens figurer? Under vilka epoker har dessa varit särskilt vanliga? Kan även musiken skilja mellan innehållsfigurer och uttrycksfigurer? Hur vill du retoriskt analysera en speciell komposition som du har valt ut? Skulle det musikaliska budskapet även kunna framföras i ord? Vad skulle förändras?34

KULTURER Varje bestämning av retorikens väsen måste ta hänsyn till dess speciella historia som en västerländsk kunskapsgren. Men offentlig kommunikation för att nå vissa syften liksom råd och regler för den konsten finns förstås i de flesta kulturer. Därför kan man tänka sig alternativa retoriska system. Det kan vara mycket givande att jämföra dem med den västerländska retoriken. Vi kan kalla ett sådant studium för interkulturell retorik.

På ett mindre teoretiskt och mer praktiskt plan kan man också studera hur kommunikationsmönster skiljer sig åt i olika kulturer (också inom den västerländska traditionen). Sådana skillnader kan betraktas ur ett retoriskt perspektiv, alltså med hänsyn till deras betydelse för frågor som att påverka, övertyga, överväga, lösa problem eller konstruera en verklighetsbild med språkliga medel. Att anställa sådana jämförelser är också en form av interkulturell retorik.

En empiriskt inriktad interkulturell retorik kan vidare undersöka de retoriska konsekvenserna av kulturmöten, en företeelse av oerhörd betydelse i vår globala tid. Vilka retoriska konsekvenser får sådana möten? Vad kan leda till missförstånd? Hur kan man utnyttja de kommunikativa skillnaderna för att på ett berikande sätt lära av varandra i stället för att fastna i störningar och problem?

Genom att interkulturellt retorikstudium skolas vi att se på den retoriska teorin utifrån och fundera över alternativ till den. Innehåller den retoriska teorin en universellt giltigt eller åtminstone universellt relevant beskrivning av mänsklig kommunikation? Eller är dess värde inskränkt till vissa kommunikationsformer och rationalitetsföreställningar som är eller har varit förhärskande hos oss men som visst inte delas av alla folk? Eller där de visserligen är viktiga men i så helt

33 Se Eide (1999); se även Nerman (1973) 34 Se Jette Hansen (1997)

20

andra former och på så helt annorlunda sätt, att vi måste ompröva våra invanda föreställningar?

Att förhandla över kulturella gränser. Vilka förhandlingsmål har de olika parterna? Har parterna olika förhandlingsstilar? Är det till exempel så att en part vill gå rakt på sak medan den andra cirklar kring frågan? Har den ena parten ett stort behov av att säga saker explicit som den andra finner det onödigt eller olämpligt att nämna? Har den ena parten starkare känsloutspel än den andra? Medför skillnaden i stil att parterna får problem med sitt ethos inför varandra? I vad mån använder parterna metakommunikation (= att tala om hur de talar med varandra) för att klara ut missförstånd? Vilken roll tycks kulturella stereotyper (= schablonbilder av motparten) spela för parternas sätt att förhålla sig till varandra under förhandlingen? Används tolk vid förhandlingen och hur påverkar tolken förhandlingens förlopp? Förekommer felöversättningar? Tar tolken tillräcklig hänsyn till skillnaderna i den kulturella bakgrunden? Lägger förhandlingen en positiv grund till nya förhandlingar eller efterlämnar den misstänksamhet och misstro?

”Det är bara så!” Om betydelsen av att föräldrar motiverar tillsägelser till sina barn i Sverige och Estland. Vilka tillsägelser märker du på de videoinspelningar som du (och din estniska medhjälpare) har gjort av samtal mellan föräldrar och barn i de två länderna? Hur vanliga är de och i vilka situationer uppträder de? Hur ofta motiveras tillsägelserna? Hur ofta används auktoritetsargument som stöd för dem? Vilka ethos-föreställningar förknippar de båda kulturerna med vuxna och barn enligt intervjuer som du gjort med föräldrarna?

Hyperbolens roll i arabisk talarkonst. Vilka exempel kan du ge på hyperboler i de arabiska tal som du har läst (förmodligen i översättning, med de risker för vantolkning som då finns)? Hur är de tänkta att uppfattas av lyssnarna – har du tillgång till någon kommentar som klargör det eller kan du tillfråga en arabiskt kulturkompetent person om du inte är det själv? Vilken betydelse kan hyperbolerna exempelvis ha för talarens ethos? I vilken utsträckning vore samma hyperboler möjliga också i västerländsk talarkonst – enligt din egen och kanske också andra tillfrågade personers erfarenhet och bedömning? Hur samverkar hyperbolerna med andra drag i retoriken i de aktuella talen?35

Medel och funktioner I centrum för den retoriska synen på kommunikation står de medel som vi kan använda för olika syften eller funktioner. Dit hör sättet att disponera ett tal, att utnyttja kroppsspråk, att använda bilder och annat.36

35 Se Naser Khader i Retorikmagasinet nr 1 36 En bra modell för att analysera actio finns i Gelang (2008). Om analys av metaforer och stil kan du läsa i Fischer m.fl. (2014).

21

ASPEKTER AV RETORISK PRAXIS Att fokusera på ett visst retoriskt medel, ett visst inslag i retorisk praxis, en teknik eller kanske en strategi, med ett öga riktat mot dess funktion, kunde sägas innebära att se på en aspekt av det retoriska handlandet. Ett exempel är att studera en företeelse som retoriska frågor. I vilket sammanhang är de särskilt vanliga? Vilka olika former kan de ha? Och vilka funktioner kan de fylla?

För att undersöka olika medel och deras funktioner kan du använda en korpus och studera variationen där. Men du kan också anställa experiment och göra jämförelser, exempelvis instruera en talare att pröva olika sätt och bedöma effekterna på publiken genom iakttagelser eller utfrågning.

Till det funktionella perspektivet hör också värderande ställningstaganden. Det kan vara intressant att undersöka hur de kommer till stånd. Vilka faktorer är till exempel utslagsgivande för vår uppskattning av en viss typ av tal?

Hit kan också höra inte bara vad enskilda agenter gör för sina syften utan också (fast det kan spränga ramen för en seminarieuppsats) se på åtgärder som riktar sig mot hela språksystemet och språkbruket för att göra det mer ändamålsenligt eller för att bättre passa vissa politiska eller sociala intressen. Det går att anlägga retoriska synpunkter på en rättstavningsreform eller på en nationell standardisering av språket.

Hur viktigt är talarens kroppsspråk? Ett retoriskt experiment med stel och fri gestik. Hur påverkades den undersökta talarens tal (till exempel röstvariationen och det språkliga flytet) när hon inte fick använda kroppsspråket fritt? Vad hände med lyssnarnas uppmärksamhet och förståelse? Mindes lyssnarna mer av talet när gestiken var livfullare – eller verkade den tvärtom distraherande? Eller förekom båda typerna av effekter, beroende på talets karaktär? 37

Hur politiska talare kniper applåder. När har de talare som du observerat fått applåder? Verkade de själva styra applåderna genom särskilda retoriska knep, som stegringar, slående formuleringar, härda angrepp på meningsmotståndare med mera? Vilken funktion har applåderna i en dialog mellan talaren och publiken? 38

Improvisation och rutin. Om konsten att locka fram skratt i ståupp-komiken. Har ståuppare återkommande rutiner för att locka fram skratt, alltså underliggande mönster bakom sina skämt? Hur kan samma grundtyper av skämt anpassas till olika publiker? Vilka medel använder ståuppare för att få ett samspel med publiken? Vad kan en ”vanlig” talare lära sig av en ståuppkomiker för att få bra publikkontakt? Vilken roll spelar vitsar och mångtydighet i ståuppkomiken? Hur arbetar ståuppkomiker med stegringar av olika slag? Hur hanterar de uteblivna skrattsalvor eller allmänt en trög publik? Vilken roll spelar (skenbar) spontanitet i ståuppkomik?

37 Se Peter Cassirer i nr 1 av Retorikmagasinet. 38 Se Atkinson (1985)

22

Retoriken som ämne Retoriken är ett kunskapsfält och ett undervisningsämne som kan studeras i sin egen rätt som en historisk företeelse. På sätt och vis är det ett mål för alla retoriska studier att också fördjupa synen på retoriken som ämne. Vill du renodla det målet kan du välja att helt fokusera dina undersökning på någon aspekt av den frågan.

UNDERVISNING Redan tidigt blev retoriken ett undervisningsämne, och länge var det rentav det viktigaste i unga människors utbildning. Därför rymmer den också idéer (växlande under tidernas lopp) om hur undervisningen bäst ska bedrivas. Och själva den retoriska begreppsapparaten, med dess enkla och symmetriska uppbyggnad, verkar anpassad till skolans behov. Just det kan vara en viktig förklaring till att den stått sig så väl.

Hur kan du studera retoriken som undervisningsämne? Ett sätt är att se på den pedagogiska tankeutvecklingen inom den, genom dess historia eller under en viss epok. Men det kan också vara att ta reda på hur undervisningen praktiskt har gått till vid någon viss tid eller hur den sker nu. I det förra fallet krävs någon form av arkivstudier (som exempelvis kan ge upplysningar om Gustav II Adolf fick sin retorikutbildning, vilka läroböcker som användes, vilka råd läraren gav, vilka övningsuppgifter som den unge prinsen presterade). I det senare fallet får du antagligen själv gå ut i skolans eller högskolans värld och följa undervisningen under en eller flera lektioner, se på kursplaner och läroböcker och intervjua eller göra enkäter bland lärare och elever.

En sådan undersökning kan knappast ha en helt allmän inriktning. I stället måste den gälla någon specifik fråga, som till exempel hur stora delar av den klassiska retorikens teori som tas upp i undervisningen eller vilka metoder man använder för att bekämpa rampfeber och hur deltagarna värderar dem.

I den här undersökningen behöver du inte nödvändigtvis arbeta med retoriska begrepp i din egen analys (även om du omtalar dem när du beskriver vad undervisningen lär ut). Kanske går du i stället till någon pedagogisk teori. Din undersökning behåller ändå kontakten med retoriken genom sitt forskningsobjekt.

Att se på retoriken i undervisningen kan också innebära att se hur retoriken kommer in i andra ämnen än träning i muntlig och skriftlig framställning. Har den inte relevans också för till exempel samhällsvetenskap, historia och religion?

Dispositionens betydelse. Om effekterna av att låta en grupp retorikstudenter tala om samma ämne utifrån olika dispositionsprinciper. Ledde variationen i dispositionen till att olika ämnesaspeter sattes i förgrunden? Fanns det dispositionsprinciper som motverkade och andra som gynnade talets kvalitet – har alltså vissa ämnen svårt att samsas med vissa dispositioner? Visade den efterföljande intervjun att experimentet gav studenterna en djupare förståelse för dispositionens betydelse?

Den goda retoriken. Hur värderar vi ett tal – och hur borde vi värdera det? Vilka värdekriterier för god talarkonst möter vi i den retoriska litteraturen – från

23

klassikerna till moderna läroböcker? Vilka värderingar uttrycker retoriklärare vid intervjuer – och vilka visar de i sina kommentarer till elevers anföranden? Är värderingarna sunda enligt din mening eller finns det anledning att kritiskt ifrågasätta dem?39

Retorikens minnesteknik. Vilka minnesknep förelår moderna talarhandledningar och hur väl ansluter de sig till den klassiska traditionen? I vilken utsträckning kan retorikens minnesteknik motiveras med den moderna minnespsykologins rön? Vad visar ett experiment som du själv har gjort med olika minnestekniker om deras respektive effektivitet? Hur bra går de att integrera med framförandet av ett tal.40

BEGREPP OCH TEORIER Studiet av tal avsatte tidigt en rad begrepp som är stommen i retoriken som teori. En anledning till deras användbarhet och livslängd är antagligen att de är ganska vaga och töjbara. Det gör att de kan knådas och modelleras för olika behov.

Liksom de retoriska begreppen kan användas som medel för att reflektera över retorisk praxis, så kan den retoriska forskaren också ha anledning att reflektera över sina egna begrepp. Vad står de för? Hur ska de avgränsas? Hur förhåller de sig till varandra? Finns det anledning att dela upp dem i olika underbegrepp? Reflektioner av det slaget sker väl lämpligen i anknytning till den retoriska idétraditionen och i dialog med andras tankar. Men de kan också ske med utgångspunkt i ett konkret material eller en viss frågeställning som du vill använda ett retoriskt begrepp för att studera.41

Retorikens toposlära. På vilka olika sätt uppfattas begreppet topos i antik retorik? Vilken kan anledningen vara till att begreppet erbjuder så stora definitionsproblem? Hur ska vi förklara skillnaden mellan speciella och generella topos? Har topos att göra med ett arguments form eller med dess innehåll? Hur förhåller sig topos till begrepp som eidos och doxa?42

Enthymem. Kan ett enthymem beskrivas som en ofullständig syllogism? Bör ett enthymem snarare ses som en retorisk figur än som ett logiskt schema? Vilken roll spelar lyssnarna för att skapa ett enthymem? Hur har enthymem-begreppet behandlats i den retoriska tolkningstraditionen? Vilka fördelar och nackdelar har olika sätt att definiera ett enthymem? Vilka egenskaper hos ett enthymem gör att det kan tillskrivas en central retorisk roll?43

39 Se Jörgenssen (2000) 40 Se Yates (1992) 41 Exempel på hur sådana begreppsanalys kan se ut finner du till exempel i José Ramirez skrifter eller hos Douglas Walton, som kan ta ett begrepp som känsloargument och ägna en hel bok åt att studera vilka olika typer av känsloargument man kan skilja mellan och också att se efter i vilka relationer de förefaller berättigade respektive vilseledande. 42 Eide (1997) 43 Wolrath Söderberg (2010)

24

TÄNKARE OCH IDÉER Den retoriska teorin har segt bevarat sig sedan antiken. Men den har inte förblivit oförändrad. I stället har den fortsatt att utveckla sig i ett samspel med traditionen. Att fördjupa sig i den retoriska teorin är därför alltid att föra en dialog med dess historia.

När du undersöker idéhistorien så kan du gå till en enskild tänkare, som exempelvis Giambattista Vico, och söka beskriva hans tankar utifrån hans egna verk och i andras kommentarer till dem. För att det inte bara ska bli ett ytligt referat bör du fokusera på någon viss aspekt av hans tankar genom att ställa specifika frågor till hans och kommentatorernas texter.

Det kan också vara intressant att jämföra olika tänkare med varandra, i deras allmänna hållning till retoriken eller på någon särskild punkt. Och du kan följa en viss idé eller ett visst tema som det uppträder hos olika tänkare, exempelvis synen på retorikens förhållande till filosofin.

Naturligtvis kan din framställning vara kritisk. Du får gärna söka påvisa blottor i de idéer som du tar upp. Men först måste du söka beskriva dem på ett korrekt sätt.44

1600-talsfilosofen Francis Bacons syn på retoriken. Vilka kritiska invändningar hade Bacon mot retoriken? Vilka förtjänster tillskrev han den? Hur hängde Bacons retoriksyn samman med hans vetenskapssyn och allmänna kunskapssyn? På vilka punkter har bedömare haft olika mening (om inte i grunden så åtminstone i nyanser) om Bacons retoriksyn? Vad kan oenigheten bero på? Vilken tolkning av Bacon finner du själv mest rimlig, och med vilka skäl? Har Bacons syn på retoriken någon relevans för den moderna retorikdiskussionen – kan vi lära oss något av den?45

Var sofisterna bra eller dåliga? En kritisk analys av tre retorikhistorikers bedömning av dem.46 Är det viktigt för retorikens utveckling som en ansvarig konst och en vederhäftig vetenskap att komma fram till en välgrundad uppfattning om sofisterna? Kan all den kritik som förekommit mot sofisterna fortfarande riktas mot den retorik som de lämnat efter sig? Vilka uppfattningar har de tre bedömarna och vilka skäl anför de för dem? Hur relevanta och hållbara ter sig dessa skäl när de jämförs med varandra? Vilka andra retoriska medel använder bedömarna för att styrka sina uppfattningar? Innesluter de fallasier eller andra inslag som du ställer dig kritisk till?

44 I Hellspong (2001) finns förslag till analysmetoder som du kan ha en viss nytta av när du gör en sådan här undersökning. Dit hör biografisk analys (för att studera hur en viss tänkares tid och levnadsöde bildar en fond för hennes tankar), ideologikritisk analys (för att urskilja dolda bottnar i hennes text), kunskapskritisk analys (för att se hur hon utvecklar sin speciella form av retorisk insikt), argumentationsanalys (för att undersöka hur hon resonerar) och hermeneutisk analys (för att få distans till dina egna tolkningsansträngningar). 45 Se Wallace (1961) 46 Det finns många som skrivit om sofisterna, så här kan du göra ett eget val.

25

RELATION TILL ANDRA KONSTER OCH KUNSKAPSGRENAR Redan tidigt trädde retoriken i dialog med andra kunskapsgrenar. Vi vet hur Platon kom att dra uppmärksamheten till retorikens förhållande till filosofin. För honom stod den senare för den överlägsna vägen till kunskap. Det är för övrigt inte ovanligt att retorikens relationer till andra kunskapsfält har något av strid och konkurrens över sig. I viss mån är det även så i den antika och medeltida skolundervisningen, där retoriken tillsammans med grammatik och logik hade en fast plats inom det så kallade trivium. Men hur gränsen skulle dras mellan de här tre ämnena var inte alltid så klart.

På ett annat ställe har jag skrivit att ett ”tal framförs av en människa som använder språket för att uttrycka en uppfattning om världen. Det innebär att en analys av talarkonsten förutsätter en föreställning om människans, språkets och kunskapens natur.” Det här betyder att vetenskapsgrenar som antropologi, lingvistik och kunskapsteori alla har något att säga retoriken.

Och fältet är inte uttömt med det. Retoriken har alltid brottats med frågan om vir bonus, den goda eller dygdiga talaren. Det gör att den har ett stort intresse för etiken, kunskapen om det rätta handlingsvalet. Ja, hela retoriken (läran om det kommunikativa handlandet) kan ses som en gren av etiken (den allmänna handlingsläran). Men också motsatsen gäller. Etiska resonemang förutsätter det övervägande och det uppletande och ordnande av övertygande skäl som retoriken har specialiserat sig på. Vi kan alltså även se retoriken som en speciell aspekt av etiken. Det här är ett exempel på det dubbla förhållande som retoriken har till andra kunskapsgrenar. Den både utnyttjar dem och går själv in i dem som en viktig kunskapskälla för dem.

Eller ta politiken som ett annat exempel. Som en lära framför allt om det offentliga talet kan retoriken inte behandla sitt studieobjekt i ett politiskt tomrum. Själva studiet av talarkonsten, allmänt och i specifika situationer, förutsätter en politisk horisont. Men också motsatsen gäller. I hög grad kan politiken ses som läran om hur människor gemensamt överväger om allmänna angelägenheter och hur den konsten kan utövas på ett klokt sätt. Men så fattad blir politiken en form av (tillämpad) retorik.

När du analyserar retorikens relation till andra kunskapsområden, exempelvis språkvetenskapen, så kan du ha anledning att ställa frågor som dessa: Har retoriken några särdrag som skiljer den från språkvetenskapen? Kan det retoriska studiet ses som en aspekt av språkvetenskapen, kanske som en gren av den specialdisciplin som studerar språket i bruk, pragmatiken? Om det trots allt finns en skillnad, kan retoriken ändå lära något av språkvetenskapen – av konkreta iakttagelser som denna gjort, av hypoteser som den har ställt upp, av teorier som den har formulerat, av metoder som den använder, av studieområden som den har uppmärksammat? I vilka former måste retoriken uppta språkvetenskapliga lärdomar för att de ska bli delar av den – krävs det något slags omvandling för att retoriken ska kunna assimilera dem?

När du skriver om retorikens relation till en kunskapsgren, så behöver det inte gälla ett annat ämne i dess helhet. Det kan också röra sig om någon enstaka iakttagelser eller princip inom det. Så har den engelske historiefilosofen

26

Collingwood utvecklat en dialogisk metod för att se på andra filosofers tänkande. För honom gäller det att söka ställa den fråga som den andres tankar har utvecklats som ett svar på, hur främmande frågan än må vara för honom. På det sättet vill han bättre förstå vad svaret innebär. Den bakomliggande idén är att en idé bara kan förstås och bedömas i relation till ett problem. Särskilt intressant blir det förstås om problemet också angår retoriken.

Samtal med tvångströja. Är pragmadialektikens regler för en kritisk diskussion retoriskt försvarbara.47 Hur ser pragmadialektikens diskussionsregler ut och vilken motivering har de? I vad mån bygger de på förutsättningar som är främmande för retoriken, till exempel att sanningen är en och entydig eller att alla tankegångar går att översätta till samma eller åtminstone jämförbara perspektiv. Liksom att tal och tänkande kan styras av allmänna regler snarare än av en klok situationsanpassning?

Retorik och filosofi. Om filosofin rör grunderna för vårt tänkande och handlande (hur vi finner kunskap, hur vi förstår tingens yttersta natur, hur vi finner etiska principer att vägleda oss, hur vi finner säkra resonemangsformer) – kan även retoriken tillskrivas en liknande grundläggande funktion? Uppträder den i konkurrens med filosofin eller som ett komplement till filosofin? Kan retoriken rentav, i sin teoretiska form, ses som ett slags filosofi, med ansvar för en (eventuellt) försummad del av filosofins totala område? Eller kan man i stället se filosofin som en form av retorik – en retorik som tenderar att glömma sitt eget språkbruk och som idag, när den språkliga självbespeglingen fått en allt större roll inom filosofin, tenderar att bli retorisk på ett öppnare sätt? 48

SÄRART OCH MÅNGFALD Att i en genomgång som den här se hur retoriken kan tjäna olika syften kan få oss att fundera över vad retoriken står för som praktisk konst och teoretisk vetenskap. Och vilka former visar den sig i – vilka underavdelningar har den, vilka specialretoriker finns det?

En utredning av det slaget kan du knappast göra annat än i ett meningsutbyte med andra som också har funderat över retorikens väsen och uppenbarelseformer. För örvigt finns det många beröringspunkter mellan den här uppgiften och den närmast föregående – att utreda retorikens relation till andra kunskapsgrenar.

Vad vi talar om här är att formulera en metaretorik – en teori om retoriken (i motsats till en teori i retorik). Ur normativ synpunkt anger en metaretorik allmänna principer som bör gälla för varje konkret teori inom retoriken, till exempel att den ska anlägga ett helhetsperspektiv på mänsklig kommunikation.

Under den här rubriken kan du fundera över vad du gör och bör göra när du bedriver retorisk forskning. Det kan aktualisera en rad viktiga frågor. Är det till exempel möjligt att göra retoriska analyser som är helt objektiva? Smyger det sig inte in ett subjektivt element, en personlig värdering? Och hur långt har man rätt

47 Om dessa diskussionsregler kan du läsa i Sigrell (1999) 48 Se Grassi (1998); se även Perelman (1979)

27

att utnyttja sin egen erfarenhet som stöd för påståenden som man gör inom retoriken? Och vad skiljer en estetisk analys av ett tal från en retorisk? Det är typer av frågor som det kan vara värdefullt att utreda på ett mer principiellt plan.

Hit hör också frågor som rör retoriken som social företeelser. Under vilka perioder har retoriken varit stark och när har den varit svag? När har den varit mycket splittrad och när har den haft en samlad uppsyn? Vilka personer har under olika tider ägnat sig åt praktisk och teoretisk retorik, vilka har de riktat sig till och vilket inflytande har de haft?

Vad för slags studier omfattar retoriken? Vilka slag undersökningar har du granskat som själva kallar sig retoriska? Vilka grupper (och undergrupper) vill du dela in dem i? Har de någon gemensam nämnare, någon röd tråd som håller ihop dem? Eller finns det åtminstone en ”familjelikhet” mellan dem, så att du kan se hur en typ har drag gemensamma med en viss annan och så vidare i en kedja av beröringar? Eller är det så att alla kan ses som utväxter på en kärna som är den ”typiska” retoriska studien – kanske en analys av ett tal? Kan man utifrån närheten till en sådan kärna ställa upp en skala med starkt retoriska studier på den ena sidan och på den andra studier som bara har en svag retorisk anstrykning? Är det framför allt under vårt århundrade som det retoriska studiefältet har vuxit i omfång, och vad kan det i så fall bero på?49

Retoriken som konst och vetenskap. Om den fruktbara spänningen mellan retorikens två poler. Vilka delar av retoriken vetter mot konst och hantverk? Och vilka delar vetter mot vetenskap? Kan retoriken helt och hållet bli en vetenskap och ändå fortsätta att vara retorik – och vad menar du i så fall med en vetenskap? Har konflikten mellan retorik och filosofi och sedan, på 1600-talet, mellan retoriken och den frambrytande moderna naturvetenskapen just att göra med att retoriken snarare är en motpol till vetenskapen än själv en vetenskap? Hur påverkas analysen av retorikens mellanställning mellan konst och vetenskap av en syn på vetenskapen som betonar dess karaktär av konst och hantverk på teorins bekostnad?

Retorikens samband med en pluralistisk livshållning. Vad innebär ett pluralistiskt samhälle och en pluralistisk livshållning enligt filosofisk, samhällsvetenskaplig och psykologisk litteratur? Vilka nytta kan vi ha av retoriken som en handlingsinriktad reflexionsform för att främja eller bättre reda oss i ett pluralistiskt samhälle och för att utveckla en pluralistisk livshållning? Finns det en pluralistisk medvetenhet inbyggd i retorikens själva grunder? Har tänkare, samhällen och perioder som varit negativa till retoriken också varit negativa till pluralism – ta Platon som exempel eller den moderna naturvetenskapen?50

49 Se Hudson (1961). 50 Se Perelman (1979)

28

29

Referenser Allwood, Carl Martin & Jan Bärmark (1998) ”Retorik i forskningsansökningar” I:

Rhetorica Scandinavica nr 6, s.46-59, Atkinson, J. Maxwell (1985) “Refusing invited applause” I: Teun van Dikj (red.)

Handbook of discourse analysis,vol.3. Academic Press. Berlin, Isaiah (2000). The proper study of mankind. An Anthology of Essays. Beshai, Eleonora (2001) Gränslös retorik. Polsk och svensk parlamentsdebatt ur

ett retoriskt perspektiv. D-uppsats i retorik. Södertörns högskola: Stockholm. Björck, Staffan (red.). 1983. Världens bästa tal i urval. Natur & Kultur:

Stockholm. Boréus, Kristina (1994) Högervåg. Nyliberalismen och kampen om språket i

svensk debatt 1969-1989. Tiden: Stockholm. Bylander, Eric, Kanske en statsminister I: Rhetorica Scandinavica nr 3, 1997,

s.64-70. Burke, Kenneth (1997) “Retorikken i Hitlers Min kamp”. I: Rhetorica

Scandinavica nr 4, s.9-20. Carlberg, Maria & Brigitte Mral (2001) Heder och påverkan. Att analysera

modern retorik. Natur & Kultur: Stockholm. Cassirer, Peter ”Myten om kroppsspråket” I: Retorikmagasinet nr 1. Cederberg, Ann (1993) Stil och strategi i riksdagsretoriken. En undersökning av

debattspråkets utveckling i den svenska tvåkammarriksdagen (1867-1970). Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet.

Eide, Martin (1999) ”Om journalistik og retorikk”. I: Rhetorica Scandinavica nr 11, s.38-45.

Eide, Tormod (1997) ”Retoriskt topos & grekisk geometri”. I: Rhetorica Scandinavica nr 2, s.7-19.

Eversbusch, Christian Nicholas (1999) ”Det förste korstogs retorik”. I: Rhetorica Scandinavica nr 11, s.53-69.

Fischer Otto, Patrick Mehrens & Jon Viklund (red.) (2014) Retorisk kritik. Teori och metod i retorisk analys. Retorikförlaget: Åstorp.

Furhammar, Leif & Folke Isaksson. 1968. Politik och film. Norstedts: Stockholm. Gelang, Marie (2008) Actiokapitalet. Retorikens ickeverbala resurser.

Retorikförlaget: Åstorp. Grassi, Ernesto (1998) ” Retorik & filosofi”. I: Rhetorica Scandinavica nr 5, s.6-

16. Gross, Allan G (1990) The rhetoric of science. Harvard university press:

Cambridge. Hallberg, Anita & Petra Vainionpää (1995) Riksdagstalaren i protokollet och

Ingvar Carlssons tal och talskrivare. Två studier i politikers talspråk. Meddelanden från institutionen för nordiska språk, Stockholms universitet.

Hansen, Jette Barnhold (1997) “Musicus Poeticus”. I: Rhetorica Scandinavica nr 3, s.42-50.

30

Hansen, Carsten (red.) (1997) Anmeldelsens teori og praxis. HERMES skriftserie. Handelshögskolan i Århus: Århus.

Hellspong, Lennart (2001) Metoder för brukstextanalys. Studentlitteratur: Lund Heradstveit, Daniel & Tore Bjoergo. 1987. Politisk kommunikasjon. Introduktion

till semiotikk og retorikk. TANO: Oslo. Hudson, Hoyt H. (1961) “The field of rhetoric”. I: Raymond F. Howes (red.).

Historical studies of rhetoric and rhetoricians. Cornell University Press. IJseling, Samuel (1976) Rhetoric and philosophy in conflict. Martinus Nijhoff:

Haag. Johanneson, Kurt och Magnus Hedlund (1993) Marknadsretorik. En bok om

reklam och konsten att övertyga. SIFU: Stockholm. Johansen, Winni & Finn Frandsen (2000) ” Retorik og krisekommunikation”. I:

Rhetorica Scandinavica nr 14, s.45-63. Jörgenssen, Charlotte (2000) ”Hvem bestemmer hvad det er god retorik?”. I:

Rhetorica Scandinavica nr 15, s.34-48. Lund, Anne Katrine (1997) ”Formidler & Formilder” I: Rhetorica Scandinavica nr

1, s.64-71. Melin, Lars (2000) Språk som syns. Om den grafiska formens samspel med verbalt

språk. Hallgren & Fallgren: Uppsala. Mral, Brigitte (1997) “Den offentliga kvinnan”. I: Rhetorica Scandinavica nr 2,

s.28-35. Mral, Brigitte (2009) ”Demagogens röst. Hitler som radiotalare”. I: Rhetorica

Scandinavica nr 51, s.25-51. Nerman, Bengt (1973) Massmedieretorik. Gebers: Lund. Nilsen, Anna Birgitta (2009) ”Osama bin Ladens retorik”. I: Rhetorica

Scandinavica nr 51, s.6-24. Palm, Lars (1994) Övertalningsstrategier. Att välja budskap efter utgångsläge.

Studentlitteratur: Lund. Perelman, Chaïm (1979) The new rhetoric and the humanities. Essays on rhetoric

and its applications. Reidel: Dordrecht. Rasmussen, Ditte (2000) ”Teenagers persuasiva strategier”. I: Rhetorica

Scandinavica nr 13, s.45-62. Sigrell, Anders (1999) Att argumentera mellan raderna. En retorisk studie om

underförståddheter i moderna politisk argumentation. Rhetor förlag: Åstorp. Wallace, Karl R. (1961) “Bacon´s conception of rhetoric”. I: Raymond F. Howes

(red.). Historical studies of rhetoric and rhetoricians. Cornell University Press. Wolrath Söderberg, Maria (2010) ”Aristoteles enthymem. Slutledningsformer

eller eningsskapande processer? I: Rhetorica Scandinavica nr 53, s.36-66. Yates, Frances A. (1992) The art of memory. Pimlico: London. Åslund, Leif (1998) ”Riksrådsretorik”. I: Rhetorica Scandinavica nr 5, s.30-38.