HÖGSKOLAN I HALMSTAD • Box 823 • 301 18 Halmstad • www.hh.se

EXAMENSARBETEBACHELOR’S THESIS

VARMVATTEN I FLERBOSTADSHUS: ERFARENHET, KUNSKAP OCH MÄTNING FÖR EN KLOKARE ANVÄNDNING Christian Ek Daniel Nilsson Energiingenjörsprogrammet Högskolan i Halmstad Handledare: Sven Werner Halmstad den 27 maj 2011

SammanfattningDet pågår idag arbete på många håll för att göra våra bostäder mer energieffektiva,ofta genom tekniska förbättringar av till exempel klimatskärm och värmesystem.En post i energianvändningen som inte alltid får lika mycket fokus är varmvattenan-vändningen. Varmvattenanvändningen mäts sällan i flerbostadshus, vilket gör attkunskapen kring den är relativt låg. På senare år har dock allt fler bostadsbolagbörjat arbeta för att minska vattenanvändningen och en metod som har blivit alltvanligare är individuell mätning och debitering.

I denna rapport redovisas ett examensarbete kring olika aspekter på vattenan-vändning i flerbostadshus. Vattenanvändningen i ett bostadsbolag som överväger attinföra individuell mätning och debitering undersöktes och jämfördes med statistikfrån ca 2000 lägenheter i två bostadsbolag som redan infört individuell mätning.Resultaten visar att användningen i allmänhet är lägre i fastigheter med individuellmätning, men också att användningen varierar stort, framförallt mellan olika lägen-heter. Det finns också stor variation i hur stor andel av den totala användningensom är varmvatten, men resultaten tyder på att 40 % är ett bättre antagande än de30 % som ofta används som schablonvärde.

För att ge en bild över vattenanvändningen i svenska flerbostadshus och hur denutvecklats genom åren sammanställdes också statistik från vattenmätningar i olikaundersökningar från de senaste 60 åren. Resultatet visar att variationen är stor,men att användningen per person varken är högre eller lägre nu än på 1950-talet.En möjlig utveckling är att användningen tidigare stigit, men sedan vänt nedåt igen.Per lägenhet och per kvadratmeter finns det dock en tydligare minskning, sannoliktpå grund av minskande boendetäthet. Detta illustrerar en problematik i analyser avvattenanvändning: nyckeltalet måste väljas med omsorg. Sammanställningen visadeockså att intresset för att följa upp vattenanvändningen verkar ha varierat och attmätningar gjorts främst under tre perioder.

I studien sammanställdes även vilken effekt införande av individuell mätning ochdebitering haft i olika undersökningar. Tydligt är att effekten varierar beroende påförutsättningarna i olika fastigheter, men en minskning av varmvattenanvändningenmed 15-40 % bör kunna förväntas.

Med hjälp av boendestatistik undersöktes också olika variablers inverkan påvattenanvändningen. Endast en mindre del av variationen i vattenanvändning mellanolika fastigheter kunde förklaras med variabler som ålder och inkomstnivå. Viss ökadanvändning för åldersgrupperna 16-19 och 45-54 år kunde ses. Andra resultat var attvattenanvändningen minskar något med ökad andel lokalyta, medan fastigheternasbyggår inte påverkar användningen. Individuella variationer och skillnader i beteendeoch vanor hos de boende är dock sannolikt de viktigaste förklaringarna till variationi vattenanvändning.

En huvudslutsats i studien är att vattenanvändningen varierar stort mellan olikaanvändare, och det kan vara svårt att förklara varför användningen är högre i vissafastigheter och lägre i andra. Inte bara den totala vattenanvändningen utan ocksåandelen som blir varmvatten varierar, vilket gör att det finns ett behov av att mätaäven varmvattenanvändningen i de fall detta inte görs. Kollektiv varmvattenmätningskulle också ge bättre underlag för beslut om att införa individuell mätning ochdebitering – och för uppföljning av resultatet.

SummaryAs multi-family houses get more energy efficient thanks to technical improvements offor example the building envelope and heating system, domestic hot water becomesan increasingly important part of the overall energy performance. Despite this fact,water use does not always get much attention, and in Sweden it is not commonpractice to measure the amount of hot water used in multi-family houses. In recentyears, more and more housing companies have realized that there is a potential forimproving the energy performance further by reducing the use of hot water. Oneincreasingly popular method for this is individual metering – which is common inother countries but not the established practice in Sweden.

This thesis deals with various aspects of water use in multi-family houses. Wateruse in a housing company considering to introduce individual metering was analyzedand compared with data from approximately 2000 flats in two other housing com-panies, which had already introduced individual metering. The results show thatwater use is generally lower in houses with individual metering, but that there isa considerable variation, particularly when studying water use in individual flats.There is also a large variation in the proportions between hot and cold water, but40 % hot water seems to be a better estimate than 30 %, which is a commonly usedvalue.

Data on water use from other studies, covering the last sixty years, was alsocollected, in order to give an overview of water use in Swedish multi-family houses.The data shows great variation, and neither a significant increase nor decrease inwater use per capita can be seen. One possible scenario is that water use per capitahas previously increased, but then turned to a decrease. When measured as wateruse per square meter of living area or per flat there has been a significant reduction,mainly due to a gradually decreasing housing density. This illustrates a problemwhen analyzing water use: care must be taken when choosing which unit to usewhen comparing different data. Another result is that studies of water use in Swedishmulti-family houses mainly appear in three periods, showing that there has been avarying interest in water use and its impact on energy performance.

Data from other studies of individual metering was also collected, showing thatthe effect varies between different projects and houses, but that an expected resultmight be a reduction of hot water use by 15-40 %.

The thesis also includes an analysis of to what degree variation in water use canbe explained by factors such as age and income levels. The variables available in thedata could only explain part of the variation in water use, but some impact couldbe seen, e.g. that people in the ages of 16-19 and 45-54 years seem to use morewater than others. However, most of the variation in water use is probably causedby different users’ individual behaviour and habits.

One important conclusion is that there is a large variation in water use, and thatit is difficult to explain why water use is high in some houses and low in some. Notonly does the total water use vary, but also the proportions between hot and coldwater. With this in mind, installing hot water meters would be beneficial for manyhousing companies, not only giving better data on energy performance but also asa first step before introducing individual metering.

FörordDenna rapport är resultatet av vårt examensarbete på kandidatnivå på energiingen-jörsprogrammet, Högskolan i Halmstad. Examensarbetet är på 22,5 högskolepoängoch har utförts under perioden november 2010 till maj 2011. Initiativtagare var UlfJohansson, energi- & VVS-ingenjör på Halmstads Fastighets AB (HFAB). Handle-dare för examensarbetet har varit Sven Werner, professor i energiteknik.

Vi vill tacka Sven, som svarat på frågor, kommit med idéer och förslag och bidragitmed litteratur, och Ulf som hjälpt oss med statistik och tagit sig tid för möten ochfrågor. För statistik och svar på våra återkommande frågor tackar vi också RogerHäggbom på Karlstads Bostads AB och Rolf Blom på Hyresbostäder i Norrköping.Även Dzejna Seta, HFAB, och Jörgen Hurtig, Högskolan i Halmstad, förtjänar etttack för att ha hjälpt till i jakten på användbar statistik.

Halmstad, maj 2011

Christian Ek och Daniel Nilsson

Innehåll1 Inledning 3

1.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31.2 Syfte och mål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41.3 Avgränsningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41.4 Begrepp och förkortningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5

2 Metod 62.1 Litteraturstudier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62.2 Datainsamling och urval . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62.3 Databearbetning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6

3 Om vattenanvändning i flerbostadshus 73.1 Tappvattnets användningsområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

3.1.1 Totalvatten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73.1.2 Varmvatten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73.1.3 Gemensam vattenanvändning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8

3.2 Vart tar energin vägen? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83.2.1 Energibalans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83.2.2 VVC-förluster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

3.3 Vattenanvändningens säsongsvariation . . . . . . . . . . . . . . . . . 103.4 Högre vattenanvändning i flerbostadshus än i småhus . . . . . . . . . 12

4 Vattenanvändning i flerbostadshus: sammanställning av mätningar 134.1 Om spretig vattenstatistik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134.2 Resultat av sammanställningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14

4.2.1 Varmvattenandel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 144.3 Utveckling och trender . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

4.3.1 Vattenanvändning per person . . . . . . . . . . . . . . . . . . 154.3.2 Vattenanvändning per kvadratmeter . . . . . . . . . . . . . . 164.3.3 Vattenanvändning per lägenhet . . . . . . . . . . . . . . . . . 174.3.4 Varmvattenandel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184.3.5 Tre perioder med ökat intresse för vattenanvändning . . . . . 18

5 Vattenanvändning i HFAB, KBAB och Ringdansen 195.1 Beskrivning av de undersökta områdena . . . . . . . . . . . . . . . . 19

5.1.1 HFAB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195.1.2 KBAB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195.1.3 Ringdansen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20

5.2 Om statistiken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205.2.1 Databearbetning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20

5.3 Vattenanvändning per person . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215.4 Vattenanvändning per kvadratmeter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

5.4.1 Lägenhetsvis användning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245.5 Vattenanvändning per lägenhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245.6 Varmvattenandel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255.7 HFAB: skattning av varmvattenanvändning . . . . . . . . . . . . . . 26

1

5.7.1 Samvariation mellan totalvatten- och värmeanvändning . . . 265.7.2 Värmebehov under en sommarmånad . . . . . . . . . . . . . 275.7.3 Slutsats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27

5.8 Besparingspotential . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27

6 Individuell mätning och debitering 296.1 Historik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29

6.1.1 EU-krav och statliga utredningar . . . . . . . . . . . . . . . . 296.1.2 Frivilligt införande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30

6.2 Mätning, teknik och debitering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 306.2.1 Mätare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 306.2.2 Mätinsamling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 306.2.3 Administration och debitering . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31

6.3 Påverkan på beteende . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 316.3.1 Vilka sänker användningen? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 316.3.2 Hushållens egen uppfattning av hur de påverkas . . . . . . . 32

6.4 Mätning av varmvatten, kallvatten eller både och? . . . . . . . . . . 336.5 Resultat från tidigare genomförda projekt . . . . . . . . . . . . . . . 346.6 Potentiell energibesparing för HFAB . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34

7 Olika faktorers inverkan på vattenanvändningen 367.1 Databearbetning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 367.2 Boendetäthet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36

7.2.1 Vattenanvändning per lägenhet . . . . . . . . . . . . . . . . . 367.2.2 Vattenanvändning per kvadratmeter . . . . . . . . . . . . . . 37

7.3 Lokaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 387.4 Byggtekniska skillnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 387.5 Åldersfördelning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39

7.5.1 Skattning av olika åldersgruppers vattenanvändning . . . . . 417.6 Inkomst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 427.7 Andra faktorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43

7.7.1 Hemmavaro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 437.7.2 Genus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 437.7.3 Kultur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43

8 Slutsatser 448.1 Vattenanvändning i flerbostadshus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 448.2 Vattenanvändning i HFAB, KBAB och Ringdansen . . . . . . . . . . 448.3 Individuell mätning och debitering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 458.4 Faktorer som inverkar på vattenanvändningen . . . . . . . . . . . . . 45

9 Diskussion 46

Referenser 50

Bilaga 1: Sammanställning av olika undersökningar 54

2

1 InledningI denna rapport redovisas ett examensarbete som har initierats av Halmstads Fastig-hets AB (HFAB), det allmännyttiga bostadsbolaget i Halmstads kommun. Examens-arbetet utgör en del av företagets arbete med att utreda förutsättningarna för attinföra individuell mätning och debitering av tappvarmvatten i sina flerbostadshus.

1.1 BakgrundDet pågår arbete på många håll för att göra våra bostäder mer energieffektiva.Fastighetsägare, bostadsbolag och andra aktörer genomför åtgärder för att sänkaenergianvändningen, genom t.ex. tilläggsisolering, värmeåtervinning och optimeringav värmesystem. I takt med att energianvändningen för uppvärmning minskar, stigerandelen energi som används till varmvatten. Denna energianvändning är svårare attpåverka med tekniska åtgärder – med vattensparande utrustning kommer man enbit, men användningen är till stor del beroende av de boendes vanor och beteenden.Det är också ett känt faktum att tappvarmvattenanvändningen är större i flerbo-stadshus än i villor (Boverket, 2002; Energimyndigheten, 2009, m.fl.). Detta brukaranses bero på att boende i flerbostadshus saknar incitament att spara när det intefinns någon direkt koppling till boendekostnaderna. Det lönar sig helt enkelt inteatt vara ”Spara” när ens granne är ”Slösa”.

Eftersom det i Sverige inte har varit praxis att mäta varmvattenanvändningeni byggnader saknar många fastighetsägare kunskap om hur mycket energi som gårtill varmvattenberedning i sina fastigheter. Ofta används schabloner och medelvär-den från andra fastigheter – men dessa kan vara baserade på äldre mätningar ochmätningar i relativt få byggnader. Det finns därför ett behov av att öka kunskapenkring vattenanvändningen och hur den kan variera mellan olika byggnader.

I takt med att medvetenheten kring dessa frågor har ökat har införande av indi-viduell mätning och debitering blivit en allt vanligare åtgärd i flerbostadshus. Närhyresgästerna får betala för hur mycket vatten de faktiskt använder får de ett ekono-miskt incitament att spara på vattnet, och vattenanvändningen i byggnaden sjunker.Fler och fler bostadsbolag, både privata och kommunala, provar metoden i enstakabyggnader eller har påbörjat arbete med att införa mätning i alla sina fastighe-ter. Det har också länge diskuterats om individuell mätning ska vara obligatoriskvid nybyggnation och renovering, och frågan har utretts åtskilliga gånger av fleramyndigheter.

Även HFAB har successivt sänkt energianvändningen för uppvärmning genomolika byggnads- och installationstekniska åtgärder och man har också sänkt vat-tenanvändningen genom att installera vattensparutrustning. Man vill dock sänkaenergi- och vattenanvändningen ytterligare och intresserar sig därför för individuellmätning och debitering av varmvatten samt vilken potential som finns i att införadetta i sina fastigheter.

3

1.2 Syfte och målSyftet med examensarbetet är att ge HFAB ett underlag för vidare arbete kringinförande av individuell mätning och debitering av tappvarmvatten, för att i för-längningen bidra till minskad användning av energi och vatten. Studien syftar ocksåtill att sammanställa tidigare kunskap kring vattenanvändning i flerbostadshus, samtatt bidra med ny statistik och kunskap, bl.a. kring användningens variation och vilkavariabler som kan förklara denna. Förhoppningen är att projektet ska kunna bidramed något nytt till ämnet – och att peka ut områden där fortsatta studier behövs.

I studien behandlas följande frågeställningar:

• Hur mycket tappvatten används i flerbostadshus? Har användningen förändratsgenom åren?

• Hur varierar vattenanvändningen mellan olika användare (personer, lägenhe-ter, fastigheter)? Ser fördelningen annorlunda ut om vattenanvändningen mätsoch debiteras individuellt?

• Går det att finna faktorer som kan förklara variationer i vattenanvändningmellan olika användare?

• Hur mycket energi kan HFAB förväntas spara genom att införa individuellmätning och debitering av varmvatten?

1.3 AvgränsningarDenna studie behandlar endast vattenanvändning i flerbostadshus och därmed intesmåhus eller lokaler, annat än vid jämförelser.

Huvuddelen av statistiken som presenteras utgörs av mätt volym, inte energi,eftersom det är volymen som oftast mäts. Variationer i kall- och varmvattentem-peraturer gör dock att energianvändningen i praktiken inte är helt proportionellmot den använda volymen. Temperaturerna varierar också något mellan olika or-ter, årstider och fastigheter, men också historiskt (det förekom förr att man sänktevarmvattentemperaturen för att spara energi, något som inte görs längre p.g.a. riskför legionella). Dessa variationer får beaktas när vattenanvändning från olika mät-ningar jämförs. Volym har ändå bedömts vara den mest praktiska och användbarastorheten i detta sammanhang.

Studien fokuserar på hur vattenanvändningen kan minskas med hjälp av indivi-duell mätning och debitering. Andra metoder, t.ex. teknisk vatten- och energispar-utrustning som snåla armaturer och avloppsvärmeväxlare, studeras inte.

Undersökningar och utredningar kring individuell mätning och debitering hand-lar ofta om mätning av både tappvatten och värme. I detta projekt studeras dockenbart mätning av tappvatten. Fokus ligger på vilken effekt systemet har på vat-tenanvändningen. Teknik, administration, debiteringsprinciper, lönsamhet m.m. harundersökts i flera andra studier och utredningar och behandlas bara översiktligt här.

Analysen av vilka faktorer som inverkar på vattenanvändningen avgränsades tillde variabler som fanns tillgängliga i HFAB:s egen statistik samt boendestatistikenföretaget erhållit från Statistiska Centralbyrån (SCB).

4

1.4 Begrepp och förkortningarI denna rapport används tre termer för att beskriva vattenanvändningen: kall-, varm-och totalvattenanvändning:

totalvattenanvändning = kallvattenanvändning + varmvattenanvändning

Begreppet totalvatten används för att undvika tvetydigheter kring vad som avsesmed kallvatten, något som det i litteraturen råder viss oenighet kring (är kallvatt-net det inkommande vattnet till en byggnad, eller enbart det vatten som är kallti kranen?). Ett annat begrepp som används med ibland olika innebörd är varm-vattenandel. I denna studie avses varmvattenanvändningens andel av totalvattenan-vändningen:

varmvattenandel = varmvattenanvändning

totalvattenanvändning

Om inget annat anges avser statistik och uppgifter om vattenanvändning årlig an-vändning. Övriga begrepp och förkortningar som används:

boendetäthet antal personer per lägenhet

VVC varmvattencirkulation

BOA boarea

LOA lokalarea

A-temp area innanför en byggnads klimatskärm som avses att värmas till minst10 ◦C

lgh lägenhet

u. å. utan år (opublicerad referens)

5

2 MetodProjektet bygger dels på litteraturstudier och sammanställningar av tidigare ge-nomförda undersökningar, dels på insamling och bearbetning av statistik över bl.a.vatten- och energianvändning.

2.1 LitteraturstudierFör att ge en bild av hur vattenanvändningen i flerbostadshus ser ut, och hur denhar utvecklats genom åren, gjordes en relativt omfattande sammanställning av olikaundersökningar. I första hand söktes undersökningar där både total- och varmvat-tenanvändningen mätts. Förutom att utgöra material för slutsatser kring vattenan-vändningen och hur den utvecklats, används resultatet av sammanställningen somreferensvärden när den egna statistiken analyseras.

2.2 Datainsamling och urvalI samband med projektets uppstart tillhandahöll HFAB statistik över energi- ochvattenanvändning för en stor del av företagets fastighetsbestånd. Ett första urvalgjordes då av HFAB, där fastigheter utanför centralorten, fastigheter med hög andellokaler och fastigheter med annan uppvärmningsform än fjärrvärme valdes bort.

Statistik inhämtades även från andra bostadsbolag. Bostadsbolag som infört in-dividuell mätning av både kall- och varmvatten valdes ut och förfrågningar efterstatistik ställdes. Två allmännyttiga bostadsbolag, Karlstads Bostads AB (KBAB)och Hyresbostäder i Norrköping, ställde upp och tillhandahöll statistik från de fas-tigheter där man infört individuell mätning och debitering. Detta gav ett materialmed kall- och varmvattenanvändning för totalt drygt 2000 lägenheter.

Från HFAB erhölls också boendestatistik som företaget tidigare köpt av SCB.Denna statistik samkördes med energi- och vattenstatistiken för att beräkna vatten-användningen per person och för att ge underlag för analysen av vilka faktorer sominverkar på vattenanvändningen.

2.3 DatabearbetningDatainsamlingen resulterade i ett relativt omfattande statistiskt material, i olika for-mat: Excelfiler, utskrifter på papper och inskannade utskrifter. Materialet fick därförförst digitaliseras och sammanställas. Därefter granskades alla värden och statistikenrensades från orimliga värden, uppenbara mätfel och liknande. För HFAB innebardetta att några fastigheter ströks från statistiken och för KBAB och Hyresbostäderi Norrköping att vissa lägenheter plockades bort.

Statistiken från SCB hade en delvis annorlunda indelning av fastigheterna änenergi- och vattenstatistiken från HFAB. Detta innebar att vissa fastigheter föllbort i samkörningen och att några fastigheter fick slås ihop.

Fler detaljer kring databearbetningen redovisas under respektive avsnitt.

6

3 Om vattenanvändning i flerbostadshusI detta avsnitt ges en allmän bakgrund kring användningen av tappvatten i flerbo-stadshus: vad det används till, vart energin tar vägen, hur användningen varieraröver året och varför man använder mer om man bor i lägenhet än om man bor ivilla.

3.1 Tappvattnets användningsområdenVi använder tappvatten till dricksvatten, i matlagning, för personlig hygien, disk,tvätt och till städning. Vill man minska användningen, inte minst av varmvatten,är det intressant att veta hur mycket vatten som används till olika ändamål. Det-ta varierar naturligtvis mellan olika hushåll, men vissa mönster kan urskiljas frånmätningar och undersökningar som gjorts i ämnet – även om dessa är få.

3.1.1 Totalvatten

Tabell 1 sammanfattar resultatet från mätningar av totalvattenanvändningen i treundersökningar. Viktigt att notera är att mätningarna gjorts i få lägenheter och attdet finns skillnader i utrustning när det gäller t.ex. dusch/badkar. Några lägenheteri undersökningarna hade också disk- eller tvättmaskin. I övrigt ingår inte vatten tilltvättmaskiner, eftersom boende i övriga lägenheter tvättade i gemensam tvättstuga.

Tabell 1: Totalvattenanvändningens fördelning på olika tappställen i tre un-dersökningar. Antalet lägenheter som undersöktes var fyra, två respektive fem.

Wahlström et al.

(2008)

Wahlström

(2000)

Holmberg

(1981)

Tvättställ 13 % 11 % 11 %Dusch/badkar 28 % 36 % 30 %Kök 31 % 29 % 33 %WC 29 % 23 % 26 %

Trots skillnaderna mellan undersökningarna är fördelningarna relativt lika, medklar skillnad främst för dusch/badkar. Någon förändring på de 27 år som skiljerundersökningarna åt kan inte ses, även om det är vanskligt att dra slutsatser utifrånmätningar i så få lägenheter.

3.1.2 Varmvatten

I tabell 2 sammanfattas de tre undersökningarnas resultat för enbart varmvattenan-vändningen. Skillnaderna mellan undersökningarna är något större än för totalvatt-net, men det finns vissa mönster. Tvättställen står för en mindre del av använd-ningen, medan kök och dusch/badkar vardera står för 35-50 %. Resultaten visar attanvändningen i köket (disk) står för nästan lika mycket som dusch/badkar – ellermer. Resultaten kan också sammanfattas som att 50-60 % av varmvattnet användstill personlig hygien och 40-50 % till disk. (Här bör dock noteras att varmvattensom används till städning inte redovisas separat, men att detta troligen står för enmindre del och att det fördelas på både tvättställ och kök.)

7

Tabell 2: Varmvattenanvändningens fördelning på olika tappställen i tre un-dersökningar.

Wahlström et al.

(2008)

Wahlström

(2000)

Holmberg

(1981)

Tvättställ 16 % 13 % 16 %Dusch/badkar 42 % 47 % 35 %Kök 42 % 40 % 49 %

3.1.3 Gemensam vattenanvändning

Utöver hushållens egen användning finns i flerbostadshus också en viss gemensamvattenanvändning, främst vatten som används i tvättstugor, till städning av t.ex.trapphus och bevattning. Användning i andra gemensamma lokaler och eventuellamöjligheter till biltvätt kan också ingå.

Den gemensamma vattenanvändningens andel av totala vattenanvändningen harmätts av bl.a. Hjerpe (u. å.), som visade att andelen var ca 15 %. Dalenbäck (2007)visade liknande resultat: 13-15 %. 15 % bör därmed kunna anses vara ett bra rikt-värde, även om storleken på den gemensamma användningen naturligtvis varierarmellan olika fastigheter, bl.a. beroende på hur många hushåll som har egen tvätt-maskin.

Det förekommer också undersökningar där mätning har skett direkt i gemensam-ma tvättstugor. Energimyndigheten (2009) angav användningen i tvättstugan till ca5,4 % av den totala vattenanvändningen och Wahlström et al. (2008) fick resultatet4,4 %.

3.2 Vart tar energin vägen?Om man vill sänka energianvändningen för tappvarmvatten är det också viktigt attkänna till vad energin används till och vart den tar vägen. Det finns t.ex. en risk attsänkt energianvändning för varmvattenberedning i viss mån ersätts av ökad energi-användning för uppvärmning, eftersom varmvatten- och varmvattencirkulationsled-ningarna bidrar till husets uppvärmning.

3.2.1 Energibalans

Vid en första anblick är ett system för varmvattenförsörjning i ett hus mycket enkelt:inkommande kallvatten värms, används och rinner ut som spillvatten. I verklighetenär situationen något mer komplex, och en komplett energibalans måste ta hänsyn tillalla energiflöden. Storleken på varmvattensystemets förluster och övriga energiflödenär beroende av systemets utformning, isolering, temperaturer etc., men en principiellenergibalans för ett kall- och varmvattensystem kan uppritas enligt figur 1.

8

värme till varmvattenberedning

tappställen

värme till rumsluften

värme till spillvattenservisvärme till uteluften

förluster från varmvattenberedning

förluster från VV-ledningar

VVC-förluster

förluster från fria vattenytor

förluster från spillvattenledningar

matlagning, tvätt mm.

värme till KV-ledningar

värme från

Figur 1: Energibalans/Sankeydiagram för ett tappvattenförsörjningssystem i ett fler-bostadshus. Schemat är principiellt och storleken på energiflödena ungefärliga. EfterVärmemätningsutredningen (1983b).

En del av energin som tillförs i varmvattenberedaren eller värmeväxlaren förvarmvatten förloras till inomhusluften, i form av förluster från varmvattenberedarenoch från varmvatten- och VVC-ledningarna. Samtidigt tillförs viss energi från mat-lagning, tvätt- och diskmaskiner m.m. och kallvattnet värms något av inomhusluften(även t.ex. vatten i toalettstolars cisterner hämtar energi från inneluften). Även efteratt vattnet passerat tappställena avgår viss energi till inneluften, från fria vatteny-tor (t.ex. upptappat diskvatten, badkar och dusch) och från spillvattenledningarna.Resterande energi lämnar byggnaden med spillvattnet.

Värt att notera är att de olika förlusterna innebär att en procentuell minskningav varmvattenanvändningen inte är direkt överförbar till samma procentuella minsk-ning av energianvändningen. Berndtsson, Granstrand och Lindgren (1982) bedömdeatt en minskning av varmvattenanvändningen med 50 % innebär en minskning avenergibehovet för varmvattenberedning med 30-40 %.

3.2.2 VVC-förluster

Varmvattencirkulationen är troligen det som ger störst förluster i tappvattensyste-met i ett flerbostadshus. Eftersom det handlar om relativt små flöden och tempera-turfall (i storleksordningen 5-10 ◦C (Aronsson, 1996)) blir effektbehovet i stort settförsumbart jämfört med effektbehovet för varmvattenanvändningen. Cirkulationenär dock igång under lång tid, vilket innebär att energiförlusterna inte kan försum-mas.

Aronsson (1996) sammanställde några undersökningar där energibehovet förvarmvattencirkulationen mätts. Resultaten visade att VVC-förlusterna ligger på300-400 kWh per lägenhet och år för ett normalt flerbostadshus. Energibehovet an-togs bli något högre för större flerbostadshus. VVC-förlusterna stod för 10-15 %

9

av de totala energibehoven för varmvattenberedning i de undersökta områdena.Byggnadsenergigruppen (1974) redovisade VVC-förluster på 7-8 % av det totalaenergibehovet för varmvatten.

Det finns dock resultat som visar en betydligt större andel. I en fastighet i Gö-teborg med 22 lägenheter stod förlusterna från VVC-kretsen för mer än 50 % av dettotala energibehovet för varmvattenberedning (Hoel, 1995). Det förekommer ock-så att handdukstorkar är inkopplade till varmvattencirkulationen, vilket påverkarstorleken på VVC-förlusterna.

3.3 Vattenanvändningens säsongsvariationVarmvattenanvändningen är inte konstant över året utan har en regelbunden sä-songsvariation. Att varmvattenanvändningen och energin till varmvattenberedningminskar under sommarmånaderna har konstaterats i flera undersökningar. Varmvat-tenanvändningen är i storleksordningen 30 % lägre än årsmedelvärdet, medan ener-gianvändningen för varmvattenberedning sjunker något mer (Dirke, 1961; H. An-dersson, 1983; Aronsson, 1996). Variationen är väl belagd och visad i flera andraundersökningar (Byggnadsenergigruppen, 1974; Frederikssen & Werner, 1993; Hult-ström, Kücükaslan, Palm & Stenérus, 2005; Pavlovas, 2006; Bagge, 2007, m.fl.).

I figur 2 visas varmvattenanvändningen i en av KBAB:s fastigheter tillsammansmed månadsserier ur en undersökning av Hultström et al. (2005). Månadsanvänd-ningarna (använd volym) är relaterade till medelvärdet för alla månader, varförvärdena rör sig kring 1. Det finns givetvis individuella variationer mellan olika fas-tigheter, men säsongsmönstret framgår tydligt. Användningen i juli är 79 % av års-medelvärdet för fastigheten i Karlstad och 76 % i medeltal för alla mätserierna.Aronsson (1996), som undersökte vattenanvändningen i 35 fastigheter, fick resulta-tet 72 %.

0,0!

0,2!

0,4!

0,6!

0,8!

1,0!

1,2!

1,4!

jan! feb! mar! apr! maj! jun! jul! aug! sep! okt! nov! dec!

Varmvattenanvändningens säsongsvariation!

Hultström et al. (2005)!36 lgh, KBAB!Medel!

varmvattenanvändning relativt årsmedelvärdet!

Figur 2: Varmvattenanvändning relativt årsmedelvärdet för en fastighet i Karlstad samttvå års mätningar i fyra fastigheter i Solna (Hultström et al., 2005).

10

Vad är då förklaringen till säsongsvariationen? Att energianvändningen minskarunder de varmare månaderna kan delvis förklaras med att det inkommande kallvatt-nets temperatur ökar. Om vattnet tas från ytvattentäkter varierar temperaturen överåret och kan vara 12-14 ◦C högre på sommaren än på vintern (H. Andersson, 1983;Aronsson, 1996). Eftersom varmvattnets temperatur är konstant går det åt mindreenergi för att värma vattnet ju varmare kallvattnet är. Detta förklarar att ener-gianvändningen minskar mer än varmvattenanvändningen. Om vattnet hämtas urgrundvattentäkter saknas dock denna variation, eftersom temperaturen då i principär konstant över året (Frederikssen & Werner, 1993).

Ökad kallvattentemperatur ger också en viss minskning av varmvattenanvänd-ningen, eftersom mindre varmvatten behöver blandas in för att få samma tempe-ratur. En annan bidragande faktor kan vara att man t.ex. duschar i något lägretemperatur när det är varmare, d.v.s. att varmvattenandelen för personlig hygiensjunker något.

Den viktigaste förklaringen för variationen i varmvattenanvändningen är docktroligen hur många av de boende i lägenheterna som är hemma och hur myckettid de spenderar inomhus. På sommaren har många semester och reser iväg, åkertill sommarstugor eller tillbringar av andra anledningar mer tid utanför hemmetän annars. Ju mindre tid som de boende spenderar i sina lägenheter, desto mindrevarmvatten används. (Detta ger också utslag i vattenanvändningens veckovariation:användningen är högst på lördagar och söndagar (Frederikssen & Werner, 1993)).

Frågan är då om totalvattenanvändningen varierar på samma sätt som varmvat-tenanvändningen. Totalvattenanvändningens variation visas i figur 3.

0,0!

0,2!

0,4!

0,6!

0,8!

1,0!

1,2!

1,4!

jan! feb! mar! apr! maj! jun! jul! aug! sep! okt! nov! dec!

Totalvattenanvändningens säsongsvariation!

Hultström et al. (2005)!36 lgh, KBAB!Medel!

totalvattenanvändning relativt årsmedelvärdet!

Figur 3: Totalvattenanvändning relativt årsmedelvärdet för en fastighet i Karlstad samttvå års mätningar i fyra fastigheter i Solna (Hultström et al., 2005).

Totalvattenanvändningen är mer konstant över året än varmvattenanvändning-en. Det finns en viss minskning under sommarmånaderna, men inte i samma ut-sträckning som för varmvattnet (totalvattenanvändningen i juli månad är ca 90 %av årsmedelvärdet, jämfört med 76 % för varmvattenanvändningen). Detta tyder påatt det inte är enbart minskad hemmavaro som förklarar säsongsvariationerna, utan

11

att det också handlar om att varmvatten till viss del ersätts av kallvatten (p.g.a.skillnader i temperatur eller förändrat temperaturbehov för vissa användningsområ-den, som nämndes ovan). En tänkbar bidragande orsak kan också vara att det gåråt mer kallvatten till bevattning, biltvätt och liknande på sommaren.

3.4 Högre vattenanvändning i flerbostadshus än i småhusAtt vattenanvändningen, räknat per person, vanligen är högre i flerbostadshus än ismåhus har konstaterats i flera studier, exempelvis:

• en SABO-undersökning från 1980-talet (citerad i Boverket, 2002) som uppgavatt totalvattenanvändningen var ca 35 % högre i flerbostadshus,

• en undersökning av Energimyndigheten (2009) som redovisade 38 % högretotalvattenanvändning och 41,5 % högre varmvattenanvändning i flerbostads-hus,

• mätningar i Halmstads kommun som har visat konsekvent högre användning iområden med flerbostadshus än i villaområden sedan 1994. 2009 var totalvat-tenanvändningen i flerbostadshusområdena ca 24 % högre än i villaområdena(Thronell, 2010).

Den viktigaste förklaringen till dessa skillnader brukar sägas vara att småhusredan kan anses ha individuell mätning i och med debiteringsmätaren för vatten,och att användningen ger utslag på vatten- och energiräkningarna. Detta ger boendei småhus ett incitament att spara, till skillnad från i flerbostadshus där kostnader-na vanligtvis fördelas och bakas in i hyran. Den lägre användningen i småhus ärdärför ett av huvudargumenten för att införa individuell mätning i flerbostadshus.(Motsvarande situation finns också gällande värmeanvändning: innetemperaturen äri allmänhet upp till 1,5 ◦C högre i flerbostadshus än i småhus (Berndtsson, 1999)).

Det finns dock andra faktorer som i viss mån kan bidra till skillnaderna. De längrerörledningarna i flerbostadshus gör att det kan krävas längre spoltider för att få friskteller tillräckligt varmt vatten. Normalt finns dock VVC-ledningar, som minskar spol-tiderna för varmvattnet. En annan aspekt är noggrannheten hos mätarna: små flöden(mindre enskilda tappningar) kan ”missas” av mätarna. Detta gäller främst småhus,eftersom sammanlagringen i flerbostadshus gör sannolikheten för små flöden mindre.Mätnoggrannheten har tidigare bedömts kunna förklara en skillnad mellan flerbo-stadshus och småhus på ca 3,65 m3/person och år (Energiberedskapsutredningen,1975).

12

4 Vattenanvändning i flerbostadshus: sammanställningav mätningar

Vattenanvändningen i flerbostadshus har undersökts i olika studier genom åren,ibland som renodlade vattenanvändningsstudier men också som en del i t.ex. un-dersökningar av energianvändning. Få studier ger dock en helhetsbild av vattenan-vändningen – t.ex. hur stor variation som finns och hur användningen har förändratsgenom åren. En sammanställning av vattenanvändningen i olika undersökningar hardärför gjorts och resultatet redovisas i detta avsnitt. Hela sammanställningen redo-visas i bilaga 1.

4.1 Om spretig vattenstatistikNär man försöker sammanställa olika undersökningar av vattenanvändning stöterman omgående på ett problem: det finns inget enhetligt sätt att redovisa statisti-ken. Olika studier väljer olika storheter (volym eller energi) och olika nyckeltal:per person, per kvadratmeter eller per lägenhet. ”Kvadratmeter” kan avse BOA,BOA+LOA, A-temp, BRA (bruksarea), BRA(t) (tempererad bruksarea) o.s.v. –och valet av areadefinition redovisas inte alltid tydligt. Enbart hushållsanvändningkan ha mätts, eller total användning inklusive gemensam användning. Dessutom va-rierar varmvattentemperaturen, särskilt när det gäller äldre undersökningar, vilketpåverkar varmvattenanvändningen. Detta problem kan undvikas genom att iställetmäta energimängden, men då uppstår istället frågan om VVC-förluster har räknatsin eller inte. Vattenmätningar görs också under olika lång tid i olika studier, iblandkortare tid än ett år vilket kan bli missvisande (se avsnitt 3.3 om vattenanvändning-ens säsongsvariation).

På grund av dessa skillnader är det omöjligt att göra en sammanställning därolika mätvärden är helt jämförbara med varandra. I sammanställningen förekommerdärför värden som är mätta på olika sätt och i vissa fall är uppgifterna beräknadeutifrån andra värden i undersökningarna. I några fall har även antaganden om t.ex.varmvattentemperatur gjorts. (Se bilaga 1 för detaljer.)

Sammanställningen baseras främst på studier där man mätt användningen avbåde total- och varmvatten. Den är dock kompletterad med några studier där en-bart en av dessa storheter har mätts. Sammanställningen gör inte anspråk på attvara heltäckande – det saknas t.ex. uppgifter från vissa tidsperioder och merpar-ten av mätningarna får ses som stickprov. Man bör också observera det faktum attundersökningar av vattenanvändning ofta har gjorts i samband med olika typer avsparåtgärder, t.ex. införande av individuell mätning eller installation av vattenspa-rande utrustning. Sammanställningen bör dock ändå kunna ge indikationer på vadsom kan anses vara en normal användning och hur vattenanvändningen har föränd-rats genom åren.

13

4.2 Resultat av sammanställningenResultatet av sammanställningen sammanfattas i tabell 3. Tabellen visar högstaoch lägsta värde, medelvärde för alla mätningar samt medelvärde för mätningargjorda 2000-2010. Det är tydligt att det finns en stor variation i vattenanvändningen.Variationen är minst för totalvatten per person (en faktor 2,7 mellan högsta ochlägsta värde) och störst för varmvatten per lägenhet (nästan en faktor 10). Man börnotera att detta gäller medelvärden för fastigheter och inte avser variation mellanolika lägenheter, men också att det är stor variation i nyckeltalens nämnare (antaletpersoner, kvadratmeter och lägenheter).

Spridningen är minst per person och störst per lägenhet. Detta antyder att vat-tenanvändning per person är det mest tillförlitliga nyckeltalet, men också att vat-tenanvändning per kvadratmeter är ett bättre nyckeltal än per lägenhet. För debåda senare spelar variation i boendetäthet in, och antalet personer per lägenhetkan antas variera mer än antalet kvadratmeter per person. I och med att samman-ställningen innefattar undersökningar från sex decennier handlar det förutom omvariation mellan olika fastigheter också om variation över tid.

Det är också större spridning för varmvatten än för totalvatten, oberoende avnyckeltal. En möjlig bidragande faktor till detta kan vara skillnader i varmvatten-temperatur, som ger variation i varmvattenanvändning även om totalvattenanvänd-ningen är densamma (ju varmare varmvatten, desto mindre behöver blandas in föratt ge samma temperatur).

Tabell 3: Vattenanvändning i 31 studier: sammanfattning.

m3/person m

3/m

2m

3/lgh

Totalvatten

Medelvärde 64,0 1,81 133,2Medelvärde 2000-2010 59,6 1,63 113,8Lägsta värde 35,3 0,82 38,1Högsta värde 93,8 3,06 220,4

Varmvatten

Medelvärde 21,5 0,78 48,7Medelvärde 2000-2010 22,1 0,64 44,6Lägsta värde 9,5 0,33 11,2Högsta värde 35,0 1,78 108,0

4.2.1 Varmvattenandel

Varmvattenandelen kan beräknas ur medelvärdena i tabell 3 ovan, vilket ger 34 %,43 % respektive 37 % (37 %, 39 % och 39 % för 2000-2010) för de tre nyckeltalen. Det-ta är dock något missvisande eftersom medelvärdena inte är beräknade på sammaantal värden: en del undersökningar redovisar bara totalvatten, andra bara varm-vatten. Medelvärdet för alla undersökningar med både totalvatten och varmvattenär 36 % (39 % för 2000-2010). Lägsta värde är 19 % och högsta 59 %. Det finns alltsåstor variation även här, vilket innebär att varm- och totalvattenanvändningen intebehöver följas åt. En orsak till varierande varmvattenandel är variationen i varm-vattentemperatur som nämndes ovan, men viktigare är troligen beteende och vanorhos de boende (stor variation i varmvattenandel mellan olika lägenheter har visats

14

av bl.a. ATON Teknikkonsult AB (2002a) – se också avsnitt 5.6).Det är vanligt att varmvattenandelen uppskattas till mellan 30 % och 40 %. Me-

delvärdet och 35 av 67 värden i denna sammanställning ligger inom detta intervall.Det är alltså inte ovanligt med både högre och lägre varmvattenandel (20 respektive12 värden).

Att 30-40 % är vanliga uppskattningar har visats statistiskt av Andreasson, Borg-ström och Werner (2009), vars material bestod av enkätsvar med uppgift om varm-vattenandel för knappt 2000 flerbostadshus. De flesta hade varmvattenandel på mel-lan 25 % och 45 %, men fastigheter med 30, 35 och 40 % var överrepresenterade,vilket tolkades som antaganden från förvaltare som inte mätt varmvattenandelenutan uppskattat den.

4.3 Utveckling och trenderI sammanställningen ingår vattenmätningar som gjorts under ca 60 år. Går det attutläsa några trender i vattenanvändningen? Svaret beror på vilket nyckeltal manstuderar.

4.3.1 Vattenanvändning per person

I figur 4 har värden från undersökningar som redovisar användningen per personritats upp efter mätår. I figuren är även en tidigare sammanställning av olika un-dersökningar (H. Andersson, 1983) inkluderad, samt resultatet från denna studie(HFAB). Spridningen är stor och det är svårt att utläsa någon tydlig trend; varia-tionen är större inom än mellan olika perioder och användningen förefaller varkenha minskat eller ökat.

R² = 0,001"

R² = 0,04"

0"

20"

40"

60"

80"

100"

120"

1940" 1950" 1960" 1970" 1980" 1990" 2000" 2010" 2020"

Vattenanvändning i olika undersökningar!

Totalvatten"Totalvatten (H. Andersson 1983)"Totalvatten, denna studie"Varmvatten"

m3/person"

mätår"

Figur 4: Total- och varmvattenanvändning per person i olika undersökningar, som funktionav mätår. Värden från egen sammanställning, sammanställning av H. Andersson (1983) samtdenna studie.

15

En möjlig tolkning är att användningen tidigare har stigit, fram till 1980-90, föratt sedan ha vänt nedåt. Stigande vattenanvändning per person har visats tidiga-re: hushållsanvändningen steg från 40- till 70-talet, då den planade ut på knappt80 m3/person och sedan sjönk något fram till 80-talet (Värmemätningsutredningen,1983a). Ökningen från mitten av 40-talet förklarades till stor del av ökande stan-dard med allt fler badrum med WC, bad och dusch. Stigande energianvändning förvarmvatten per person mellan 1970 och 1990 visades också i en studie av Carlsson(1992). Däremot minskade den totala hushållsanvändningen av vatten i Sverige mednästan 10 % mellan 2000 och 2005 (SCB, 2007).

Resultatet kan också jämföras med en prognos från 1975, där totalvattenanvänd-ningen för flerbostadshus bedömdes vara ca 80 m3/person 1970 och användningen be-räknades öka i en takt av drygt 0,7 m3/person per år (Energiberedskapsutredningen,1975). Enligt denna prognos skulle totalvattenanvändningen år 2000 varit ungefär102 m3/person. Baserat på denna sammanställning kan det konstateras att dennaökning uteblivit.

Om det stämmer att vattenanvändningen tidigare har stigit, men att ökningenavtagit och möjligen vänt till en minskning, är en tänkbar förklaring förhållandetmellan användning och utrustning. Vi har troligen successivt ökat vår ”vattenkom-fort” – exempelvis genom att duscha oftare – men allt snålare armaturer har mot-verkat ökningen. Här ska dock återigen påpekas att studier av vattenanvändningi flerbostadshus ofta har gjorts i samband med just olika åtgärder för att sänkaanvändningen, vilket ger en osäkerhet i hur representativa värdena är. Detta gällerdock både nyare och äldre undersökningar.

4.3.2 Vattenanvändning per kvadratmeter

I figur 5 visas mätvärden från undersökningar som redovisat användningen perkvadratmeter. Värden för HFAB, KBAB och Ringdansen från denna studie harockså inkluderats.

R² = 0,40"

R² = 0,30"

0,0"

0,5"

1,0"

1,5"

2,0"

2,5"

3,0"

3,5"

4,0"

1940" 1950" 1960" 1970" 1980" 1990" 2000" 2010" 2020"

Vattenanvändning i olika undersökningar!

Totalvatten"Totalvatten, denna studie"Varmvatten"Varmvatten, denna studie"

m3/m2"

mätår"

Figur 5: Total- och varmvattenanvändning per kvadratmeter i olika undersökningar somfunktion av mätår. Värden från egen sammanställning samt denna studie.

16

Det är stor spridning även här, men det verkar finnas en fallande trend – även omresultatet bör tolkas med försiktighet eftersom antalet punkter är relativt litet ochdet finns skillnader i areadefinitioner m.m. Eftersom motsvarande fallande trend intesågs för användning per person tyder resultatet på stigande boyta per person snarareän minskande vattenanvändning. Detta stämmer överens med att utvecklingen hargått mot lägre boendetäthet: antalet personer per hushåll (dock ej enbart lägenheter)minskade från 2,9 på 50-talet till 2,2 1990 och ca 1,7 2005 (Lindén, 2007). Det ärrimligt att anta att boytan per person har stigit i takt med att boendetäthetensjunkit.

En fallande trend stämmer också med resultatet i den tidigare nämnda studienav Carlsson (1992), som visade att energin till varmvattenberedning har minskat perkvadratmeter trots att den ökat per person.

4.3.3 Vattenanvändning per lägenhet

I figur 6 visas mätvärden från undersökningar som redovisat användningen per lä-genhet samt värden från denna studie. Spridningen är stor även här, men man kanutläsa en viss fallande trend för både total- och varmvattnet. Denna minskning stäm-mer överens med vad som redovisas av Carlsson (1992): ett minskande energibehovför varmvatten per lägenhet 1970-1990. Även här får sjunkande boendetäthet antasvara den viktigaste förklaringen.

R² = 0,31"

R² = 0,10"

0"

50"

100"

150"

200"

250"

300"

1940" 1950" 1960" 1970" 1980" 1990" 2000" 2010" 2020"

Vattenanvändning i olika undersökningar!

Totalvatten"Totalvatten (H. Andersson 1983)"Totalvatten, denna studie"Varmvatten"Varmvatten, denna studie"

m3/lägenhet"

mätår"

Figur 6: Total- och varmvattenanvändning per lägenhet. Värden från egen sammanställning,sammanställning av H. Andersson (1983) samt denna studie.

17

4.3.4 Varmvattenandel

I figurerna 5 och 6 antyddes att totalvattenanvändningen har minskat mer än varm-vattenanvändningen, vilket pekar mot att varmvattenandelen har stigit. Detta synsockså när varmvattenandelen i undersökningarna ritas upp efter mätår, se figur 7.Spridningen är dock stor även här.

R² = 0,16"

0%"

10%"

20%"

30%"

40%"

50%"

60%"

70%"

1940" 1950" 1960" 1970" 1980" 1990" 2000" 2010" 2020"

Varmvattenandel i olika undersökningar!

Sammanställning"

Denna studie"

mätår"

R² = 0,16"

0%"

10%"

20%"

30%"

40%"

50%"

60%"

70%"

1940" 1950" 1960" 1970" 1980" 1990" 2000" 2010" 2020"

Varmvattenandel i olika undersökningar!

Sammanställning"

Denna studie"

mätår"

Figur 7: Varmvattenandel i olika undersökningar som funktion av mätår. Värden frånsammanställning samt från denna studie.

Vad kan ligga bakom denna utveckling? Att kallvattenanvändningen skulle haminskat kan naturligtvis ha olika förklaringar, men en faktor som kan ha bidragitär att toaletter har blivit allt snålare med åren, med mindre vattenvolymer ochfunktioner som ”duospol” och liknande. Ett av syftena med tappvattenarmaturermed sparfunktioner är annars att ersätta slentrianmässig användning av varmvattenmed kallvatten – vilket borde bidra till att hålla ner varmvattenandelen.

4.3.5 Tre perioder med ökat intresse för vattenanvändning

Något som kan noteras i figur 4-7 är att undersökningarna tidsmässigt ligger i tregrupper: ca 1950-60, ca 1975-85 och från mitten av 90-talet och framåt. Detta an-tyder att intresset för att följa upp vattenanvändningen har varierat. Värdena från50-talet härrör sig till stor del från utredningar kring individuell mätning, som varaktuellt under den tiden. Därefter verkar intresset ha svalnat, fram till mitten av70-talet, då oljekriserna aktualiserade energifrågorna. Intresset verkar därefter hasvalnat igen, fram till mitten av 90-talet då mätningar återigen började göras. Seockså avsnitt 6.1 för en historik över individuell mätning.

18

5 Vattenanvändning i HFAB, KBAB och RingdansenI detta avsnitt behandlas vattenanvändningen i de fastigheter för vilka statistik harerhållits. Fokus ligger på att jämföra användningen i HFAB med den i KBAB ochRingdansen, där individuell mätning tillämpas.

5.1 Beskrivning av de undersökta områdenaStatistiken gäller fastigheter i Halmstad (HFAB), Karlstad (KBAB) och Norrköping(området Ringdansen, Hyresbostäder i Norrköping). För HFAB och KBAB är detfastigheter som är utspridda geografiskt i städerna, medan Ringdansens fastighe-ter ligger inom ett och samma område. Övergripande information om statistikenredovisas i tabell 4.

Tabell 4: Övergripande information om statistiken från HFAB, KBAB och Ringdansen.

Antal

fastigheter

Antal

lägenheter

Lägenhetsyta

m2

Medelstorlek

m2/lgh

HFAB 68 8078 518 317 64,2KBAB 21 1265 84 917 67,1Ringdansen 6 835 63 783 76,4

5.1.1 HFAB

Statistiken från HFAB utgör ett urval på ca 83 % av företagets totala lägenhets-bestånd. Fastigheterna är spridda över Halmstads centralort och är av varierandestorlek (4-523 lägenheter). Såväl äldre byggnader och miljonprogramshus som senarebyggnader och nybyggen finns representerade (byggår från 1909 till 2006). En delfastigheter innehåller förutom lägenheter också lokaler, men urvalet innehåller intefastigheter med stor andel lokalyta eller fastigheter där lokalerna bedömts ge storpåverkan på vattenanvändningen. Viss påverkan från vattenanvändning i lokaler ärdock oundviklig, vilket får beaktas när resultaten analyseras.

HFAB har på senare år genomfört åtgärder för att minska vattenanvändning-en och installerat vattensparutrustning i samtliga lägenheter. Vattenanvändningenminskade med 14 % mellan 2001 och 2010, vilket överträffade företagets mål somvar 12 % (HFAB, 2011).

5.1.2 KBAB

Statistiken från KBAB gäller enbart de fastigheter där man infört individuell mät-ning och debitering. För merparten av fastigheterna är detta gjort i samband medrenoveringar på 2000-talet, och i samband med detta har även moderna tappvat-tenarmaturer installerats (R. Häggbom, personlig kommunikation, januari 2011).Några fastigheter har dock fått individuell mätning utan att ha genomgått störrerenoveringar.

Fastigheterna är av varierande ålder och såväl miljonprogramshus som nybyggenoch lågenergihus finns representerade. Sanitetsutrustningen som finns installeradvarierar mellan fastigheterna. I samband med renoveringar har många badkar tagitsbort (om inte hyresgästerna valt att behålla det) och bytts ut mot enbart dusch. Detkan därför vara rimligt att anta att urvalet har lägre andel badkar än genomsnittet.

19

5.1.3 Ringdansen

Ringdansen är ett område i stadsdelen Navestad i utkanten av Norrköping. Om-rådet byggdes som en del av miljonprogrammet i slutet av 60-talet. Det består avtvå ringformade kvarter, Guld- och Silverringen, som från början innehöll drygt1750 lägenheter. Området blev aldrig fullt uthyrt och blev stadens ”bostadsreserv”(Ketola, 2000). I slutet av 90-talet fick Norrköpings kommun bidrag till ett lokaltinvesteringsprogram för att göra Ringdansen till ett ekologiskt, ekonomiskt, socialtoch kulturellt hållbart område (Hjerpe, 2005). Antalet lägenheter minskades till ca900 och som en del i hållbarhetsarbetet infördes individuell mätning av tappvattenoch värme (Hjerpe, u. å.). Ringdansprojektet har undersökts ur olika aspekter i ettflertal studier (Ketola, 2000; Hjerpe, u. å., 2005; Krantz, 2005; Hjerpe & Krantz,2006).

Lägenheterna i Ringdansen är generellt utrustade med badkar och toaletter medduospol (R. Blom, personlig kommunikation, januari 2011). Tvätt- och diskmaskin ärtillval för hyresgästerna, varför omfattningen inte är känd. Tappvattenarmaturernaär moderna engreppsblandare.

5.2 Om statistikenStatistiken från HFAB, KBAB och Ringdansen skiljer sig delvis åt, vilket påverkarjämförelser mellan områdena. I HFAB mäts enbart totalvatten och enbart den totalaanvändningen per fastighet. Statistiken från Ringdansen och KBAB är däremotmätvärden för kall- och varmvatten från företagens system för individuell mätning.Detta innebär dels att mätvärden finns tillgängliga för varje enskild lägenhet ochdels att vattenvolymerna som avses endast är hushållens egen användning (statistikför totalvattenanvändningen för samtliga fastigheter har inte erhållits).

På grund av dessa skillnader kommer statistiken först och främst att analyserasfastighetsvis. Användningen i KBAB och Ringdansen kommer också att räknas uppför att ta hänsyn till gemensam användning (med antagandet att denna står för 15 %,se avsnitt 3.1.3). Den lägenhetsvisa statistiken används främst för att dra ytterligareslutsatser om vattenanvändningen.

Statistiken för KBAB och Ringdansen avser 2010, medan statistiken för HFABgäller 2009.

5.2.1 Databearbetning

All statistik har granskats för att eliminera felaktiga värden. Fastigheter eller lägen-heter med vattenanvändning som bedömdes vara orimlig eller otillförlitlig eftersomanvändningen varierat stort mellan olika år plockades bort. För att undvika allt förstor påverkan från lokaler sattes också en gräns på max 20 % lokalyta för HFAB:sfastigheter.

För KBAB och Ringdansen erhölls lägenhetsytor för samtliga lägenheter, dvs.BOA. För HFAB erhölls totala ytor för fastigheterna i form av BOA och A-temp. Vidberäkning av ytspecifik vattenanvändning användes BOA, för att göra jämförelsenmellan företagen så rättvis som möjligt. På grund av tveksamheter kring huruvidaäven LOA hade räknats in för en del fastigheter, kompletterades statistiken medareauppgifter från företagets årsredovisning (HFAB, 2010).

20

På grund av ett fel i systemet som hanterar mätinsamlingen saknade statistikenfrån KBAB mätvärden för årets elva första dagar. Därför räknades alla värden upp(med ca 3 %) för att ta hänsyn till detta. Justeringen var relativt liten och gjordesdärför utan att ta hänsyn till vattenanvändningens säsongsvariation.

5.3 Vattenanvändning per personUnderlaget är begränsat när det gäller antalet boende i fastigheterna. För KBABoch Ringdansen saknas uppgifter helt och för HFAB finns uppgifter för 39 av 68 fas-tigheter. I dessa är totalvattenanvändningen i genomsnitt 60,3 m3/person, vilket är inivå med medelvärdet för mätningar 2000-2010 i litteraturstudien (59,6 m3/person).

För att få en uppfattning om nivån för KBAB och Ringdansen kan uppskatt-ningar göras utifrån antaganden om genomsnittlig boendetäthet. Boendetätheteni några delområden i Ringdansen har tidigare uppgetts till 1,9-2,2 (Hjerpe, u. å.).KBAB har en genomsnittlig boyta per lägenhet som är likvärdig med HFAB:s, vilketgör ett antagande om liknande boendetäthet rimligt. Boendetätheten i HFAB är ca1,7 personer per lägenhet, varför KBAB:s boendetäthet sätts till 1,6-1,8. Resultatetvisas i tabell 5.

Tabell 5: Total- och varmvattenanvändning per person i de undersökta områdena.

Totalvatten

m3/person

Varmvatten

m3/person

HFAB (39 fastigheter) 60,3KBAB (uppskattning) 37-42 15-17Ringdansen (uppskattning) 44-50 16-19

KBAB inkl. 15 % gemensam anv. 44-49 18-20Ringdansen inkl. 15 % gemensam anv. 51-59 19-22

Beräkningarna har gjorts utifrån relativt grova uppskattningar och resultatet bördärför tolkas med försiktighet. Tydligt är dock att HFAB ligger en bit över KBABoch troligen också något högre än Ringdansen.

I figur 8 visas hur totalvattenanvändningen per person fördelas inom HFAB.Spridningen – när användningen beräknas som medelanvändning för fastigheterna –är relativt liten, bortsett från två fastigheter som sticker ut. Att användningen inteökat plötsligt utan varit relativt jämn de tre senaste åren talar emot att det skullehandla om läckor. Det finns heller inget annat i statistiken som tyder på mätfel,fel i samkörningen med boendestatistiken eller annat. Klart är i alla fall att dessafastigheter är värda att titta närmare på för HFAB.

21

0!

20!

40!

60!

80!

100!

120!

0%! 20%! 40%! 60%! 80%! 100%!

Totalvattenanvändning!m3/person!

HFAB!

andel av totalt antal personer!

Figur 8: Fastighetsvis fördelning av totalvattenanvändning per person i HFAB.

5.4 Vattenanvändning per kvadratmeterDen genomsnittliga användningen per kvadratmeter i de tre områdena redovisasi tabell 6. Dessa värden kan jämföras med medelvärdena för undersökningar från2000-2010 i litteraturstudien: 1,63 m3/m2 för totalvatten och 0,64 m3/m2 för varm-vatten. HFAB ligger alltså nära medelvärdet också för detta nyckeltal, medan KBABoch Ringdansen har lägre användning, även efter att värdena räknats upp för att tahänsyn till gemensam vattenanvändning. Noterbart är att HFAB har ca 36 % hög-re användning än KBAB, även om uppskattningen av gemensam användning görjämförelsen osäker. Se också figur 5 för jämförelse med andra undersökningar.

Tabell 6: Total- och varmvattenanvändning per kvadratmeter i de undersökta områdena.

Totalvatten

m3/m

2Varmvatten

m3/m

2

HFAB 1,60KBAB 1,00 0,41Ringdansen 1,25 0,47

KBAB inkl. 15 % gemensam anv. 1,18 0,49Ringdansen inkl. 15 % gemensam anv. 1,48 0,56

Hur totalvattenanvändningen fördelas visas i figur 9. Statistiken från KBAB ochRingdansen har här räknats upp för att ta hänsyn till gemensam användning. Ifiguren har också resultatet från en analys av en SCB-undersökning (Andreasson etal., 2009) ritats in, för att ge en bild av hur fördelningen i hela landet ser ut. Dennastatistik består av värden för knappt 3000 fastigheter byggda från 1930 och framåt.

22

0,0!

0,5!

1,0!

1,5!

2,0!

2,5!

3,0!

3,5!

0%! 20%! 40%! 60%! 80%! 100%!

Totalvattenanvändning, fastighetsvis!m3/m2!

SCB!

Ringdansen!

KBAB!

andel av total lägenhetsyta!

HFAB!

Figur 9: Fastighetsvis fördelning av totalvattenanvändning per kvadratmeter i de under-sökta områdena.

Ringdansens sex fastigheter uppvisar liten variation, vilket kan förklaras medatt det är relativt stora fastigheter inom samma område – fastigheterna kan antasha liknande boendesammansättning och de individuella variationer som finns in-om fastigheterna ”försvinner” till stor del på grund av storleken. Variationen inomKBAB är större men relativt begränsad. Här är fastigheterna utspridda geografiskt,varierande i storlek (se längden på de vågräta linjerna) och har sannolikt varierandeboendesammansättning.

HFAB har i jämförelse med de två andra stor variation mellan fastigheterna. Manhar många fastigheter med högre användning än de högsta i KBAB och Ringdansen,men också några med lägre användning än de andras lägsta. Den större variationenkan delvis förklaras med att antalet fastigheter är betydligt större och att de är avmycket varierande storlek. Att storleken har betydelse syns i att stora fastighetertenderar att ligga närmare mitten i diagrammet. Små fastigheter har i högre gradantingen hög eller låg användning, vilket indikerar att variationen på lägenhetsnivåslår igenom även på fastighetsnivå. Några stora fastigheter har dock hög användning,vilket tyder på en systematiskt högre användning och att dessa fastigheter kan varalämpliga att studera närmare för att finna orsaken.

Än större är variationen för statistiken från SCB-undersökningen. Utifrån den-na statistik skulle användning över 2,0 m3/m2 kunna betraktas som höganvändningoch användning under 1,0 m3/m2 som låganvändning. Med denna definition har var-ken KBAB eller Ringdansen några höganvändande fastigheter. Ringdansen har inteheller några låganvändande, medan KBAB har tre fastigheter (ca 20 % av lägenhet-sytan) strax under denna gräns. HFAB har höganvändning för ca 15 % av lägenhet-sytan och låganvändning för ca 2 %.

23

5.4.1 Lägenhetsvis användning

För KBAB och Ringdansen kan totalvattenanvändningen brytas ned på lägenhets-nivå, se figur 10. Användningen är här enbart hushållsanvändning. Det framkommertydligt att variationen framförallt finns mellan lägenheter, inte mellan fastigheter,och att variationen är mycket stor – från noll eller nära noll till värden som är fleragånger större än de fastighetsvisa medelvärdena.

Stor variation mellan olika lägenheter är förväntat och har konstaterats i fleratidigare studier. Eftersom det handlar om vattenanvändning per kvadratmeter berorvariationen inte bara på skillnader i beteende, utan också på variation i hur rymligtman bor. Vattenanvändningen kan sägas återspegla hur ”intensivt” lägenheternaanvänds, både i yta och tid. Låg användning tyder på lägenheter som används lite,stora lägenheter med få boende, hyresgäster som sällan är hemma och liknande. Höganvändning tyder på stora familjer, hög boendetäthet och/eller personer i hushålletsom är hemma mycket.

Ringdansen och KBAB uppvisar liknande lägenhetsvis variation, men Ringdan-sen har genomgående högre användning. Detta kan troligen till stor del förklarasmed högre användning per person; baserat på uppskattningarna om boendetäthetenär boytan per person ungefär densamma.

0,0!

0,5!

1,0!

1,5!

2,0!

2,5!

3,0!

3,5!

0%! 20%! 40%! 60%! 80%! 100%!

Totalvattenanvändning, fastighets- och lägenhetsvis!m3/m2!

KBAB!

andel av total lägenhetsyta!

m3/m2!

Ringdansen!

andel av total lägenhetsyta!

Figur 10: Fördelning av totalvattenanvändning per kvadratmeter i KBAB och Ringdansen,fastighets- och lägenhetsvis. Streckade linjer är fastighetsvisa fördelningar, heldragna linjerlägenhetsvisa.

5.5 Vattenanvändning per lägenhetVattenanvändningen per lägenhet redovisas i tabell 7. HFAB har även per lägenhetbetydligt högre användning än KBAB (vilket följer av att lägenheterna är ungefärlika stora). Ringdansens större lägenheter gör att man har relativt hög användning– högre än HFAB när hänsyn tagits till gemensam vattenanvändning – trots lägreanvändning per kvadratmeter. Detta illustrerar problematiken kring vilket nyckeltalsom ska användas vid jämförelser av vattenanvändning: utfallet beror av enheten

24

och utan tillräcklig bakgrundsfakta kan felaktiga slutsatser dras.Värdena kan jämföras med medelvärdena från undersökningar från 2000-2010 i

litteraturstudien: 113,8 m3/lgh för totalvatten och 44,6 m3/lgh för varmvatten. Seockså figur 6 för jämförelse med andra undersökningar.

Tabell 7: Total- och varmvattenanvändning per lägenhet i de undersökta områdena.

Totalvatten

m3/lgh

Varmvatten

m3/lgh

HFAB 102,6KBAB 67,1 27,7Ringdansen 95,8 36,2

KBAB inkl. 15 % gemensam anv. 78,9 32,6Ringdansen inkl. 15 % gemensam anv. 112,7 42,6

5.6 VarmvattenandelVarmvattenandelen är 41 % i KBAB och 38 % i Ringdansen. Detta är inom ellernågot över de 30-40 % som brukar användas som schablonvärde, men i nivå med me-delvärdet för undersökningar från 2000-2010 i litteraturstudien, 39 % (se också figur7). Detta tyder på att varmvattenandelen inte påverkas i någon större utsträckningav den individuella mätningen: varm- och kallvattenanvändningen minskar ungefärlika mycket.

Det finns dock en betydande variation även när det gäller varmvattenandel. Fi-gur 11 visar fördelningen för lägenheterna i KBAB respektive Ringdansen. Drygt80 % respektive 75 % av lägenheterna har en varmvattenandel över 30 %. 20 % re-spektive 7 % använder mer varmvattten än kallvatten. Att det finns stor variationi varmvattenandel mellan olika lägenheter har också konstaterats av bl.a. ATONTeknikkonsult AB (2002a).

0%!

20%!

40%!

60%!

80%!

100%!

0%! 20%! 40%! 60%! 80%! 100%!

Varmvattenandel!

andel av totalt antal lägenheter!

Ringdansen!

KBAB!

Figur 11: Fördelning av lägenhetsvis varmvattenandel.

25

5.7 HFAB: skattning av varmvattenanvändningEftersom varmvattenanvändningen i HFAB:s fastigheter – utom i några få undan-tag – är okänd, är det angeläget att försöka skatta den utifrån annan tillgängligmätdata. Två metoder för skattning av varmvattenanvändningen kommer här attanvändas: skattning av varmvattenandelen utifrån samvariation mellan totalvatten-och värmeanvändning samt beräkning utifrån värmebehovet under en sommarmå-nad.

5.7.1 Samvariation mellan totalvatten- och värmeanvändning

Samvariationen mellan totalvattenanvändning och värmeanvändning (för värme ochvarmvatten) kan ge en fingervisning av varmvattenandelens storlek. Metoden hartidigare använts av Gaunt (1985) och Andreasson et al. (2009) och bygger på attden specifika energianvändningen för värme och varmvatten stiger ju högre den spe-cifika totalvattenanvändningen blir. Lutningen på den räta linje som bäst anslutertill mätdata blir ett mått på energianvändningen per volymenhet totalvatten. Ge-nom att sätta lutningen i relation till energibehovet för enbart varmvatten (utifrånantagna genomsnittliga kall- och varmvattentemperaturer) kan den genomsnittligavarmvattenandelen skattas. Det bör dock observeras att metoden endast kan geett approximativt resultat, eftersom många andra faktorer spelar in i variationen ispecifik energianvändning mellan olika byggnader.

Samvariationen mellan totalvattenanvändning och värmeanvändning i HFAB:sfastighetsbestånd visas i figur 12. Resultatet visar att det finns en stigande trend,men spridningen är stor och förklaringsgraden är låg. Lutningen är ca 12 kWh/m3,vilket med energiåtgång för 1 m3 varmvatten satt till 56 kWh (motsvarande en upp-värmning från 7 till 55 ◦C) ger varmvattenandelen 12/56 ≈ 21 %.

y = 12,00x + 137,94!R² = 0,02!

0!

50!

100!

150!

200!

250!

0,0! 0,5! 1,0! 1,5! 2,0! 2,5! 3,0!

Samvariation mellan värme- och vattenanvändning!värme, kWh/m2!

totalvatten, m3/m2!

Figur 12: Samvariation mellan ytspecifik total värmeanvändning och ytspecifik totalvat-tenanvändning. HFAB 2009, 68 fastigheter.

26

5.7.2 Värmebehov under en sommarmånad

Ett alternativt sätt att uppskatta varmvattenanvändningen är att titta på värmean-vändningen under en sommarmånad, företrädelsevis juli månad, eftersom värmean-vändningen då bör vara minimal och merparten av energin gå till varmvattenbered-ning. Utifrån värmeanvändningen samt antagna vattentemperaturer kan varmvat-tenanvändningen beräknas. Hänsyn måste dock tas till varmvattenanvändningenssäsongsvariation, se avsnitt 3.3. Vattenanvändningen under juli månad antas härvara 70 % av årsmedelvärdet.

Ur statistiken från HFAB är det dock uppenbart att antagandet att värmean-vändningen är minimal under juli månad är felaktigt för många fastigheter; beräk-ningen ger orimligt hög varmvattenanvändning, i några fall t.o.m. högre än total-vattenanvändningen (varmvattenandel över 100 %). För sex fastigheter fanns dockmätningar av energimängden som gick till varmvattenberedning, och för dessa stodvarmvattenenergin för i genomsnitt 89 % av totala värmemängden i juli. Det är svårtatt avgöra om detta kan vara representativt även för andra fastigheter, men 90 %skulle kunna sättas som andel varmvattenenergi i medeltal. Detta ger en genom-snittlig varmvattenandel på 59 %, alltså ändå ett högt värde.

5.7.3 Slutsats

De båda metoderna för att skatta varmvattenandel gav mycket olika resultat, 21 %respektive 59 %. Det första är lågt och det andra högt i jämförelse med andra un-dersökningar och vad som brukar användas som schablonvärden. Båda metodernahar dock stora osäkerheter, och slutsatsen är att det är svårt att utifrån tillgängligmätdata beräkna varmvattenandelen.

För de sex fastigheter där energimängden till varmvattenberedning mätts lågvarmvattenandelen mellan 37 och 73 %, med ett genomsnitt på 49 %. Det tyderpå att en hög varmvattenandel inte är helt osannolik. Jämfört med resultaten frånavsnitt 4.3.4 skulle detta innebära att HFAB har en något högre varmvattenandelän genomsnittet.

5.8 BesparingspotentialHur mycket vatten kan HFAB förvänta sig att spara genom olika åtgärder, t.ex.införande av individuell mätning? Ett sätt att besvara frågan är att beräkna hurstor andel av den totala vattenanvändningen som användningen över en viss nivåstår för. I figur 13 har denna beräkning gjorts för användningen per kvadratmeter.

I figur 9 kunde man avläsa att ca 70 % av HFAB:s lägenhetsyta har användningöver 1,5 m3/m2. Med hjälp av figur 13 kan man se att denna ”överanvändning” –d.v.s. användningen över 1,5 m3/m2 – bara står för ca 10 % av den totala vattenan-vändningen. Besparingar i storleksordningen 30-40 % skulle kräva att man får bortmerparten av användningen över 1 m3/m2.

27

0,0!

0,5!

1,0!

1,5!

2,0!

2,5!

0%! 20%! 40%! 60%! 80%! 100%!

Andel av total vattenanvändning!m3/m2!

Ringdansen!

KBAB!

andel av total användning!

HFAB!

Figur 13: Volymfördelning: andel av total totalvattenanvändning som ligger över en vissnivå.

28

6 Individuell mätning och debiteringI detta avsnitt behandlas individuell mätning och debitering av tappvatten meringående: historiken i ämnet, hur mätningen fungerar och vad effekten brukar bli.Till sist beräknas den potentiella energibesparingen för HFAB.

6.1 HistorikIndividuell mätning och debitering av tappvatten är vanligt i flera länder, bl.a. Dan-mark och Tyskland, och ett eventuellt införande i större skala har diskuterats längeäven i Sverige. Det fanns intresse för frågan redan under efterkrigstiden, och under50- och 60-talen fanns statliga ”tilläggslån” för installation av individuella mätareför värme och tappvarmvatten (Värmemätningsutredningen, 1983a). Dessa lån av-skaffades 1964 – bl.a. för att mätningarna inte ansågs ekonomiskt försvarbara – menmätare hann installeras i ca 200 000 lägenheter. Höga kostnader för mätning ochbristande mätnoggrannhet bidrog dock till att man i de flesta fall slutade användamätarna (Berndtsson, 1999).

Frågan blev aktuell igen i samband med energikriserna på 70-talet. Regering-en tillsatte en utredning, den så kallade Värmemätningsutredningen, för att utredaolika aspekter på individuell mätning av värme och tappvarmvatten. Utredningen fö-reslog bl.a. ett successivt införande av krav på individuell mätning, men resulteradeinte i några lagkrav (Berndtsson, 1999). Från och med 1975 fanns dock ett krav påinstallation av mätare vid nybyggnation för att få stöd enligt bostadsfinansierings-förordningen. 1979 ändrades kravet till att installationerna skulle vara förbereddaför mätare med hjälp av ”passbitar” och 1988 togs kravet bort helt . Detta innebäratt flerbostadshus från 1975-1988 kan vara särskilt lämpade för individuell mätningoch debitering.

6.1.1 EU-krav och statliga utredningar

När Sverige gick med i EU fanns redan direktiv om energianvändning i bostäder, somdå kom att gälla även Sverige. I direktiv 77/712/EEC (Värmemätningsutredningen,1983b) och senare det så kallade SAVE-direktivet (EU, 1993) ingick individuell mät-ning av energianvändning i bostäder. Direktivet innebar dock inte krav på lagstift-ning (Berndtsson, 1999), och Sverige har bl.a. med argumentet att detta inte skullege några större minskningar av Sveriges koldioxidutsläpp inte behövt genomföranågra åtgärder.

SAVE-direktivet är numera ersatt med det så kallade energitjänstedirektivet(EU, 2006). Medan SAVE-direktivet föreskrev att EU-länderna skulle ”utarbeta ochgenomföra program” (EU, 1993, s. 29) för individuell fakturering av bl.a. tappvarm-vatten, skärptes lydelsen något i det nya direktivet:

Medlemsstaterna skall se till att slutförbrukare av el, naturgas, fjärrvär-me och/eller fjärrkyla och varmvatten för hushållsbruk, så långt det ärtekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och proportionerligt i förhållande tillmöjliga energibesparingar, har individuella mätare som till ett konkur-renskraftigt pris korrekt visar slutförbrukarens faktiska energiförbrukningoch ger information om faktisk användningstid. (EU, 2006, s. 72).

29

Mot bakgrund av bl.a. dessa EU-direktiv har det gjorts flera utredningar i frågan.I utredningen Konsumenterna och miljön rekommenderades individuell mätning somett sätt att öka konsumenters miljömedvetenhet (Utredningen om konsumenternaoch miljön, 1996). Lennart Berndtsson gjorde därefter flera utredningar i ämnet påuppdrag av både Energimyndigheten och Boverket (Berndtsson, 1999, 2003, 2005),och föreslog bl.a. att krav på förberedelse för installation av mätare skulle införasi Boverkets Byggregler (BBR). Krav på individuell mätning och debitering vid ny-byggnation eller ombyggnation/renovering har också föreslagits i flera andra statligautredningar (Boverket, 2005, 2008a; Energieffektiviseringsutredningen, 2008).

6.1.2 Frivilligt införande

Från mitten av 90-talet och framåt har intresset för individuell mätning av tapp-vatten och värme successivt ökat. Trots att det inte har kommit några myndighets-krav har många bostadsföretag på frivillig väg börjat arbeta med frågan och införtmätning i delar av sina fastighetsbestånd. Antalet lägenheter med någon form avindividuell mätning bedömdes av Boverket (2008b) ha ökat från ca 7000 till ca 29000mellan 2003 och 2007, varav 70-80 % hade varmvattenmätning.

6.2 Mätning, teknik och debiteringVarmvatten kan mätas på två olika sätt: genom att enbart mäta volymen, ellergenom att också ta hänsyn till temperaturen. I byggnader där det finns en välutbyggd VVC-krets, och tapptiden för att få rätt temperatur på varmvattnet ärkort, är det vanligt att endast mäta volymen. Denna metod är tillräckligt noggrannför att fördela varmvattenkostnaden i de flesta byggnader. Om det däremot tar långtid att få rätt varmvattentemperatur från tappställena eller om tapptiden skiljersig kraftigt mellan olika lägenheter är det lämpligt att även mäta temperaturen påvarmvattnet. Debitering sker då bara på den volym som håller en viss temperatur.Detta görs lättast med en flödesmätare med inbyggd temperaturgivare.

6.2.1 Mätare

Den mätartyp som är absolut vanligast när det gäller mätning av tappvatten i lä-genheter är vinghjulsmätaren. Anledningen är att den är relativt enkel och billigsamtidigt som den har en tillräckligt hög noggrannhet (Fahlén, 1992). Den är ocksåförhållandevis robust och tålig, vilket är ett krav eftersom kvaliteten på tappvatt-net kan påverka mätaren. Hårt vatten kan ge beläggningar i mätaren medan mjuktvatten är mer aggressivt och därför kan orsaka korrosionsskador.

Individuell mätning och debitering av kall- och varmvatten är en form av för-delningsmätning där ett mätvärde från en debiteringsmätare fördelas mellan olikaslutanvändare med hjälp av undermätare. Detta innebär att det inte finns någramyndighetskrav för denna typ av mätning, till skillnad från debiteringsmätning.

6.2.2 Mätinsamling

Insamling av mätvärden sker på olika sätt. En principskiss på ett insamlingssystemvisas i figur 14. Vissa system bygger på att insamlingen sker lägenhetsvis där varje

30

lägenhet har en egen insamlingsenhet som står i direkt kontakt med det centrala in-samlingssystemet. Andra använder en gemensam insamlingsenhet för varje fastigheteller område med ett antal underenheter, beroende på förutsättningarna för trådlöskommunikation.

Kommunikationen mellan mätare och insamlingsenhet sker antingen trådbundeteller trådlöst och allt fler leverantörer väljer att använda standardprotokoll som M-bus eller puls. Användningen av standardprotokoll ger fastighetsägaren möjlighet attanvända produkter från olika leverantörer i ett och samma system. Det förekommeräven att man använder elnätet för överföring av mätvärden. Dataöverföringen fråninsamlingsenheter och det centrala insamlingssystemet kan ske på ett flertal olikasätt (t.ex. internet, telefon, GPRS, GSM, 3G).

SABO, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, har tagit fram ett underlag förett öppet system för individuell mätning med ett antal specifikationer (SABO, 2009).Genom att standardisera de olika gränssnitten blir de olika komponenterna utbyt-bara och på så sätt bildas ett leverantörsoberoende. Därmed skapas en konkurrens-utsättning för de olika komponenterna i systemet och på så sätt kan kostnadernasänkas. Samtidigt som ett system då kan bestå av produkter från olika leverantörerkan också service och underhåll skötas oberoende av leverantör.

Mätare Insamlings-enhet Centralt system Fastighets-/

hyressystem

(standard)gränssnitt !standard)gränssnitt !standard)gränssnitt

Figur 14: Principiell uppbyggnad av ett system för mätning, insamling av mätvärden ochdebitering. Efter SABO (2009).

6.2.3 Administration och debitering

Datainsamlingen administreras antingen av bostadsbolaget själva eller av ett anli-tat mätföretag. Mätvärden förs över och integreras i det befintliga ekonomi- ellerhyressystemet. Fakturering av hyresgästernas vattenanvändning kan därefter ske påolika sätt. Ett alternativ är att låta en viss mängd vatten, beroende av lägenheternasstorlek, ingå i hyran. Om vattenanvändningen överstiger denna mängd får hyresgäs-terna betala enligt ett fastställt pris. Skulle vattenanvändningen vara lägre än vadsom ingår i hyran får hyresgästen istället tillbaka pengar. Ett annat alternativ är attistället ta betalt för vattenanvändningen separat, d.v.s. det ingår ingen vattenmängdi hyran.

6.3 Påverkan på beteendeHur påverkas beteendet hos de boende när man inför individuell mätning i ett fler-bostadshus? Är det främst höganvändande hushåll som minskar användningen, ochhur uppfattar hushållen förändringen?

6.3.1 Vilka sänker användningen?

Det har gjorts få studier där vattenanvändningen kunnat studeras på hushållsnivåföre och efter införande av individuell mätning och debitering. En sådan är dock den

31

som gjordes i samband med införandet i Ringdansen. Man kunde där se ett tydligtmönster: det var höganvändare som minskade användningen mest. Låganvändareminskade inte sin användning, men ju mer vatten man använt tidigare, desto merminskade man användningen (Hjerpe & Krantz, 2006).

Hjerpe (u. å.) undersökte också i hur stor grad hushållens tidigare vattenan-vändning påverkade förändringen när individuell mätning infördes i två delområdeni Ringdansen. Den tidigare kallvattenanvändningen förklarade 61 % respektive 55 %av variationen i förändring. För varmvattnet var sifforna 30 % respektive 57 %. Sam-bandet visade att 1 m3 högre varmvattenanvändning statistiskt innebar 0,3-0,5 m3

större minskning. Den tidigare användningen, som kan ses som ett mått på hushål-lens ekonomiska incitament att spara på vattnet, är alltså en viktig faktor för vilketresultat införande av individuell mätning ger.

6.3.2 Hushållens egen uppfattning av hur de påverkas

I samband med införande av individuell mätning i flerbostadshus har det i någraundersökningar gjorts studier där hushållen tillfrågats om hur de påverkats:

• Pavlovas (2006) fick i en enkätundersökning resultatet att drygt 30 % av hyres-gästerna försökte spara på varmvattnet efter att individuell mätning införts.Drygt 20 % försökte minska kallvattenanvändningen.

• P. Andersson och Petterson (2008) fick i en liknande enkätundersökning re-sultatet att 28 % av hushållen ansåg sig använda mindre varmvatten efter attindividuell mätning införts. Motsvarande siffra för kallvatten var 21 %.

• Lundgren och Nilsson (1979) visade att låg- och höganvändare i ungefär sammautsträckning svarade att de hade minskat sin varmvattenanvändning. Hushållsom inte ansåg sig vara sparsamma svarade oftare än andra att de inte minskatsin användning – höganvändare var alltså svårare att påverka. Å andra sidanvar sambandet mellan hushållens uppfattning om sin vattenanvändning ochden verkliga användningen relativt svagt: hushåll som ansåg sig vara sparsam-ma var i praktiken nästan lika ofta höganvändare som låganvändare.

• Edén (1979) gjorde en undersökning av effekterna av att ge sparråd och in-formera hyresgästerna om (den totala) vattenanvändningen i deras hus. Ca35 % av hyresgästerna ansåg att detta hjälpte dem att spara vatten och 24 %svarade att de hade ändrat någon vana som följd av undersökningen.

De undersökningar som gjorts tyder alltså på att det är långt ifrån alla hushållsom själva anser sig påverkas av mätningarna, eller som medvetet har ändrat sinavanor. Hur stor påverkan blir beror sannolikt till viss del på debiteringsprincipenoch kostnaden för vattnet: ju större incitament hushållen får att spara, desto flerlär påverkas. Det finns troligen också en viss ”undermedveten” påverkan, genom attde boende vet om att vattenanvändningen mäts och följs upp. Sådana effekter kandock avta i takt med att hushållen vänjer sig vid systemet.

32

6.4 Mätning av varmvatten, kallvatten eller både och?En viktig fråga när man planerar att införa individuell mätning av tappvatten är omman ska mäta både kall- och varmvatten eller om man kan nöja sig med att mätaenbart varmvattnet. Av energisparskäl är det främst varmvattnet som är intressantatt mäta, och då kan det anses onödigt att även investera i kallvattenmätare –dubbelt så många mätare, och därmed dubbelt så många mätvärden att hantera.Å andra sidan kan merkostnaden för de extra mätarna och administrationen för deextra mätvärdena vara förhållandevis låg när man ändå investerar i ett mätsystem.

Vilken påverkan minskad varmvattenanvändning får på kallvattenanvändningenberor på vilken strategi de boende väljer för att minska sin användning. Antingen blirman mer försiktig med vattenanvändning generellt, och minskar då troligen även påkallvattnet, eller så ersätter man varmvatten med kallvatten genom att t.ex. sköljadisk under kallt istället för varmt vatten. I praktiken är det troligen en kombinationav dessa effekter som sker, men i olika hög grad för olika hushåll.

Ett argument för att det räcker att mäta varmvattenanvändningen som använtsav bl.a. Berndtsson (2003) och Pavlovas (2006) är den starka korrelationen mellankall- och varmvattenanvändning. Även i denna studie kan relativt starka korrelatio-ner mellan varm- och kallvattenanvändning påvisas, se figur 15. Detta tyder på attmätning av enbart varmvatten troligen också leder till minskad kallvattenanvänd-ning.

Ett argument för att ändå mäta kallvattenanvändningen är att detta ger möj-lighet att snabbt upptäcka läckor i t.ex. toalettstolar, något som kan ge hög vatten-användning. Individuell mätning möjliggör också bättre driftuppföljning och under-lättar felsökning: avvikande värden på den totala användningen i en fastighet kanmed mätvärden för alla lägenheter lätt spåras.

R² = 0,52"

R² = 0,73"

0"

50"

100"

150"

200"

250"

300"

0" 50" 100" 150" 200"

Korrelation mellan kall- och varmvattenanvändning!

KBAB"Ringdansen"

kallvatten, m3/lgh"

varmvatten, m3/lgh"

Figur 15: Korrelation mellan kall- och varmvattenanvändning för lägenheter i KBAB ochRingdansen.

33

6.5 Resultat från tidigare genomförda projektHur mycket minskar då vattenanvändningen när man inför individuell mätning ochdebitering? En vanlig uppskattning är 15-30 %, men utfallet varierar från fall tillfall (Berndtsson, 2005). I tabell 8 har total- och varmvattenbesparingen i någraundersökningar sammanställts. Minskningen varierar kraftigt mellan olika under-sökningar, vilket tyder på att olika fastigheter har olika förutsättningar för minskadvattenanvändning vid införande av individuell mätning. Skillnader i debiteringsprin-cip och kostnad är också källor till variation.

Viktigt att notera är att undersökningar av effekten av individuell mätning oftahandlar om uppskattningar där man enbart haft den kollektiva totalvattenanvänd-ningen före införandet att jämföra med, eller där man jämfört liknande fastighetermed och utan individuell mätning. Den enda studien där man undersökt hur indivi-duell mätning verkligen påverkat användningen på hushållsnivå, tycks vara den somgjordes i Ringdansen (Hjerpe & Krantz, 2006; Hjerpe, u. å.).

Tabell 8: Procentuell minskning av vattenanvändningen vid införande avindividuell mätning och debitering i olika undersökningar.

Referens Varmvatten Totalvatten

Adamson & Reijner (1956) 40-50 %Adamson & Sundberg (1957) 36-40 % 10-16 %Dirke (1961) 53 % 33 %Lundgren & Nilsson (1979) 35-48 % 5-15 %Berndtsson (2003) 40 % 20 %

24-40 %15 %

Warfwinge (2005) 25-35 %Hjerpe & Krantz (2006) 18-33 % 17-31 %Tyrberg (2006) 20 %

25 %

6.6 Potentiell energibesparing för HFABHur mycket energi kan HFAB spara genom att införa individuell mätning och de-bitering? För att göra en beräkning krävs en uppskattning av varmvattenandel ochpotentiell varmvattenminskning. I avsnitt 5.7 skattades varmvattenandelen med tvåmetoder, som båda gav ett osäkert resultat: 21-59 %. 21 % är sannolikt för lågt ochdärför kommer intervallet 25-60 % att användas. Utifrån resultaten från olika under-sökningar (se ovan), kan en rimlig varmvattenbesparing anses vara 15-40 %. Bådadessa antaganden är dock relativt osäkra och intervallen är därför breda. Omräknattill energibesparing i kWh/m2 A-temp blir resultatet för olika antaganden enligttabell 9.

34

Tabell 9: Beräknad energibesparing i kWh/m2 A-temp för olika an-taganden om varmvattenandel och varmvattenbesparing.

VV-andel

besparing 25 % 30 % 35 % 40 % 45 % 50 % 55 % 60 %

15 % 2,2 2,7 3,1 3,6 4,0 4,4 4,9 5,320 % 3,0 3,6 4,1 4,7 5,3 5,9 6,5 7,125 % 3,7 4,4 5,2 5,9 6,7 7,4 8,1 8,930 % 4,4 5,3 6,2 7,1 8,0 8,9 9,8 10,735 % 5,2 6,2 7,3 8,3 9,3 10,4 11,4 12,440 % 5,9 7,1 8,3 9,5 10,7 11,8 13,0 14,2

Osäkerheterna gör att skillnaden mellan sämsta och bästa resultat är stor, menresultatet kan ändå ge en uppfattning om vilken energibesparing som kan förväntas.Besparingen motsvarar ca 2-13 % av det totala energibehovet för värme och varm-vattenberedning, som 2009 var i genomsnitt 107 kWh/m2 A-temp (HFAB, 2010).Ett exempel på en inte helt orimlig gissning är varmvattenandel på 35 % och varm-vattenbesparing på 25 %. Detta skulle ge ca 5 kWh/m2 lägre energianvändning, ellertotalt ca 4,7 GWh per år om individuell mätning och debitering infördes i allaHFAB:s fastigheter. Med en energikostnad på 600 kr/MWh skulle detta motsvaraen kostnadsminskning på ca 3 miljoner kronor per år.

35

7 Olika faktorers inverkan på vattenanvändningenDen kanske mest utmärkande egenskapen för vattenanvändning är den stora varia-tionen, både mellan lägenheter och fastigheter. Skillnader i beteende och vanor ärsannolikt den viktigaste förklaringen, men finns det fler faktorer som kan förklaraen del av variationen?

7.1 DatabearbetningI detta avsnitt används endast statistik från HFAB, vilket innebär att det är total-vattenanvändningen per fastighet som studeras. Vattenstatistiken innehåller ävenviss data som kan användas som förklaringsvariabler, men det är boendestatistikenfrån SCB som möjliggör en analys av fler variabler.

Efter samkörning med boendestatistiken återstod 39 av de 68 fastigheter somingick i vattenstatistiken. Övriga fastigheter saknades antingen helt i boendesta-tistiken eller fick väljas bort på grund av tveksamheter i samkörningen. I några fallslogs vattenstatistiken från flera fastigheter ihop för att matcha SCB-statistiken.Eftersom SCB-statistiken på grund av sekretesskäl inte redovisar data om små fas-tigheter (färre än 50 boende) har små fastigheter strukits i högre grad än andra. Iövrigt finns det dock ingen anledning att inte betrakta urvalet som representativtför HFAB i stort.

Analysen av statistiken gjordes i form av linjär regressionsanalys (anpassning tillrät linje med minsta-kvadrat-metoden) med hjälp av Excel. Eftersom det inte fannsanledning att anta att andra samband kunde vara aktuella, begränsades analysentill linjära funktioner.

7.2 BoendetäthetDet har tidigare i rapporten konstaterats att vattenanvändning per lägenhet ochper kvadratmeter är bättre nyckeltal än användning per person. Anledningen är attvariation i boendetäthet spelar in och ger ytterligare variation än den som orsakasav t.ex. skillnader i beteende och vanor. Statistiken ger här en möjlighet att studeradetta fenomen, d.v.s. hur stor inverkan boendetätheten har på dessa nyckeltal.

7.2.1 Vattenanvändning per lägenhet

I figur 16 visas totalvattenanvändningen per lägenhet som funktion av boendetät-heten. Boendetätheten förklarar 58 % av variationen – genom att använda dettanyckeltal får man alltså med en relativt stor ”onödig” källa till variation.

Resultatet är det väntade: ju fler personer som bor i en lägenhet, desto mer vattenanvänds. Totalvattenanvändningen stiger med i genomsnitt 57 m3 för varje tillkom-mande person. Konstanttermen, 6,7 m3/lgh, kan ses som den vattenanvändning sominte hör samman med antalet personer, d.v.s. ”fast” vattenanvändning i form avt.ex. bevattning. Resultatet motsvarar 6,5 % av totalanvändningen, att jämföra medde ca 15 % gemensam vattenanvändning som visats i flera studier (se avsnitt 3.1.3).I gemensam vattenanvändning ingår dock även användningen i tvättstugor, som börpåverkas av antalet personer. Noteras bör också att konstanttermen kan ifrågasättaseftersom den utgör en relativt kraftig extrapolering.

36

y = 56,62x + 6,70!R² = 0,58!

0!

50!

100!

150!

200!

0,0! 0,5! 1,0! 1,5! 2,0! 2,5!

Samvariation mellan boendetäthet och vattenanvändning!m3/lägenhet!

personer per lägenhet!

y = 56,62x + 6,70!R² = 0,58!

0!

50!

100!

150!

200!

0,0! 0,5! 1,0! 1,5! 2,0! 2,5!

Samvariation mellan boendetäthet och vattenanvändning!m3/lägenhet!

personer per lägenhet!

Figur 16: Samvariation mellan boendetäthet och totalvattenanvändning per lägenhet.HFAB 2009, 39 fastigheter.

7.2.2 Vattenanvändning per kvadratmeter

I figur 17 visas motsvarande resultat för vattenanvändning per kvadratmeter. Härär den förklarande variabeln antal personer per kvadratmeter. Förklaringsgradenär något lägre, 44 %, vilket styrker tidigare antaganden om att detta är ett någotbättre nyckeltal än per lägenhet. Boendetätheten inför dock relativt stor variationäven här. Den stigande trenden är väntad: ju fler personer, desto mer vatten.

y = 42,58x + 0,47!R² = 0,44!

0,0!

0,5!

1,0!

1,5!

2,0!

2,5!

3,0!

0,00! 0,01! 0,02! 0,03! 0,04! 0,05!

Samvariation mellan boendetäthet och vattenanvändning!m3/m2!

person/m2!

y = 42,58x + 0,47!R² = 0,44!

0,0!

0,5!

1,0!

1,5!

2,0!

2,5!

3,0!

0,00! 0,01! 0,02! 0,03! 0,04! 0,05!

Samvariation mellan boendetäthet och vattenanvändning!m3/m2!

person/m2!

Figur 17: Samvariation mellan boendetäthet, uttryckt som antal personer per kvadratmeterboyta, och totalvattenanvändning per kvadratmeter. HFAB 2009, 39 fastigheter.

37

7.3 LokalerFör att minska påverkan från lokalers vattenanvändning sorterades fastigheter medhög andel lokalyta (över 20 %) bort i samband med databearbetningen. Viss påver-kan från lokaler finns dock kvar, även om vattenanvändningen är beräknad på enbartlägenhetsyta (BOA). Det är dock inte ovanligt med viss del lokaler i flerbostadshusoch dessa kan, beroende på verksamhet, inverka på vattenanvändningen i huset. Ifigur 18 visas hur andelen lokalyta inverkar på vattenanvändningen per kvadratme-ter, där andel lokalyta avser kvoten mellan LOA och LOA + BOA. Det finns en vissförklaringsgrad, knappt 10 %, och trenden är sjunkande: ju mer lokaler, desto lägrevattenanvändning. Detta är vad man kan förvänta sig: bortsett från verksamhetermed stora vattenbehov har de flesta lokaler förhållandevis låg vattenanvändning.

y = -2,14x + 1,66!R² = 0,10!

0,0!

0,5!

1,0!

1,5!

2,0!

2,5!

0%! 5%! 10%! 15%! 20%!

Samvariation mellan andel lokalyta och vattenanvändning!m3/m2!

andel lokalyta!

y = -2,14x + 1,66!R² = 0,10!

0,0!

0,5!

1,0!

1,5!

2,0!

2,5!

0%! 5%! 10%! 15%! 20%!

Samvariation mellan andel lokalyta och vattenanvändning!m3/m2!

andel lokalyta!

Figur 18: Samvariation mellan andel lokalyta och totalvattenanvändning per kvadratmeter.HFAB 2009, 39 fastigheter.

7.4 Byggtekniska skillnaderResterande faktorer som undersöks är sådana som skulle kunna påverka vattenan-vändningen per person. Det är därför denna enhet som studeras i fortsättningen.

En faktor som skulle kunna påverka är eventuella byggtekniska faktorer, någotsom skulle kunna indikeras av fastigheternas byggår. I figur 19 visas totalvattenan-vändningen per person som funktion av byggåret. Det finns en viss korrelation, menom man bortser från de två fastigheterna med onormalt hög användning förefallerbyggåret inte ge någon märkbar inverkan. En tänkbar förklaring är att eventuellaskillnader som tidigare funnits på grund av äldre armaturer (tvågreppsblandare ochliknande) i äldre byggnader har reducerats i och med att man uppgraderat installa-tionerna och installerat sparutrustning i alla fastigheter.

38

y = -0,18x + 420,08!R² = 0,07!

0!

20!

40!

60!

80!

100!

120!

1930! 1940! 1950! 1960! 1970! 1980! 1990! 2000! 2010!

Vattenanvändning som funktion av byggår!m3/person!

byggår!

Figur 19: Totalvattenanvändning per person som funktion av byggår. HFAB 2009, 39fastigheter.

7.5 ÅldersfördelningEn faktor som kan spela in är de boendes ålder, eller generationstillhörighet. Envanlig uppfattning när det gäller vattenanvändning är t.ex. att tonåringar användermer vatten genom att de duschar ofta och länge.

Det har tidigare konstaterats att åldersskillnader har stor betydelse för bete-ende och värderingar kring energianvändning (Carlsson-Kanyama & Lindén, 2002).Att ålder kan förklara en del av skillnaderna även när det gäller vattenanvändninghar visats i några studier. Gaunt (1985), som gjorde en studie på småhus, fann attyngre barn duschade ofta men mindre ofta hemma, ungdomar duschade mest, oftahemma och länge medan vuxna vanligen tog kortare duschar. Gram-Hanssen ochNærvig Petersen (2005) fann att förekomst av småbarn gav lägre vattenanvändningmedan förekomst av tonåringar gav högre. Hultström et al. (2005), som dock stu-derade ett mycket litet antal objekt, fann indikationer på att andel personer i övretonåren gav högre användning medan andelen äldre personer gav lägre.

Boendestatistiken i denna studie innehöll åldersfördelning för tio åldersintervall.Intervallen och deras inverkan på vattenanvändningen visas i tabell 10. Det är baraintervallen 16-19 och 45-54 år som har en signifikant påverkan, även om förklarings-graden är relativt låg även för dessa.

39

Tabell 10: Ålderssammansättningens inverkan på vattenanvändningen:resultat av regressionsanalys.

ÅldersintervallKoefficient,

m3/person

Konstant,

m3/person

Förklaringsgrad

(R2)

0-6 -29 63 1,2 %7-15 18 60 0,5 %16-19 98 57 5,5 %20-24 -9 62 2,2 %25-34 16 58 1,9 %35-44 32 57 1,7 %45-54 75 53 11,4 %55-64 32 58 1,8 %65-74 -28 63 2,4 %75- -25 63 2,8 %

Sambandet för åldersintervallet 16-19 år visas i figur 20. Korrelationen är relativtsvag och resultatet påverkas av enskilda punkter. Utan de två fastigheterna med höganvändning, som har noterats tidigare i rapporten, blir sambandet svagare.

Motsvarande samband för åldersintervallet 45-54 år visas i figur 21. Här finnsdet ett något starkare samband, som också blir starkare om de två höganvändandefastigheterna tas bort. Det är dock svårt att finna någon rimlig förklaring till attdenna åldersgrupp skulle ge högre vattenanvändning. En tänkbar förklaring, förutomatt personer i denna åldersgrupp faktiskt använder mer vatten, kan vara att mångapersoner i åldersgruppen sannolikt är tonårsföräldrar – och att det är tonåringarnasom använder mer vatten. Att detta inte syns lika tydligt i de yngre åldersgruppernaskulle kunna ha att göra med att indelningen 7-15 och 16-19 passar dåligt för attfinna dessa mönster. Det finns också en viss korrelation (22 %) mellan grupperna 16-19 och 45-54 år, vilket styrker detta resonemang. Tillsammans förklarar variablernadrygt 12 % av variationen i vattenanvändning.

y = 98,17x + 56,86!R² = 0,05!

0!

20!

40!

60!

80!

100!

120!

0%! 2%! 4%! 6%! 8%! 10%! 12%!

Åldersgruppers inverkan på vattenanvändning: 16-19 år!m3/person!

andel personer 16-19 år!

y = 98,17x + 56,86!R² = 0,05!

0!

20!

40!

60!

80!

100!

120!

0%! 2%! 4%! 6%! 8%! 10%! 12%!

Åldersgruppers inverkan på vattenanvändning: 16-19 år!m3/person!

andel personer 16-19 år!

Figur 20: Samband mellan andel personer i åldern 16-19 år och totalvattenanvändning perperson. HFAB 2009, 39 fastigheter.

40

y = 74,89x + 52,50!R² = 0,11!

0!

20!

40!

60!

80!

100!

120!

0%! 5%! 10%! 15%! 20%! 25%!

Åldersgruppers inverkan på vattenanvändning: 45-54 år!m3/person!

andel personer 45-54 år!

y = 74,89x + 52,50!R² = 0,11!

0!

20!

40!

60!

80!

100!

120!

0%! 5%! 10%! 15%! 20%! 25%!

Åldersgruppers inverkan på vattenanvändning: 45-54 år!m3/person!

andel personer 45-54 år!

Figur 21: Samband mellan andel personer i åldern 45-54 år och totalvattenanvändning perperson. HFAB 2009, 39 fastigheter.

7.5.1 Skattning av olika åldersgruppers vattenanvändning

I figur 22 har vattenanvändningen för de olika åldersgrupperna skattats utifrån re-sultaten i tabell 10 (genom att sätta andelen personer i intervallen till 100 %). An-vändningen tycks vara låg för småbarn samt äldre och hög för tonåringar. Den högreanvändningen i intervallet 45-54 år kan bero på sambandet med andelen tonåringar,som nämndes ovan.

Resultaten får dock betraktas som osäkra eftersom förklaringsgraden för de flestaåldersintervallen är låg.

0! 20! 40! 60! 80! 100! 120! 140! 160!

0-6 år!7-15 år!

16-19 år!20-24 år!25-34 år!35-44 år!45-54 år!55-64 år!65-74 år!

75 år - !

Skattad vattenanvändning för olika åldersgrupper!

m3/person!0! 20! 40! 60! 80! 100! 120! 140! 160!

0-6 år!7-15 år!

16-19 år!20-24 år!25-34 år!35-44 år!45-54 år!55-64 år!65-74 år!

75 år - !

Skattad vattenanvändning för olika åldersgrupper!

m3/person!

Figur 22: Skattad vattenanvändning per person för olika åldersgrupper.

41

7.6 InkomstKan en familjs inkomst indikera skillnader i beteende och vanor när det gäller vatten-användning? I hus med individuell mätning och debitering borde inkomsten kunna geutslag på användningen, eftersom den ekonomiska situationen påverkar incitamen-tet att spara vatten och därmed pengar. I detta fall ingår dock vattenanvändningeni hyran, vilket gör att det inte finns något direkt ekonomiskt samband. Däremotkan inkomstnivåer påverka livsstil och värderingar, vilket skulle kunna påverka ävenvattenanvändningen.

Boendestatistiken i denna studie innehöll antal familjer i sex inkomstintervall.Inkomstnivåernas inverkan på vattenanvändningen visas i tabell 11.

Tabell 11: Inkomstnivåers inverkan på vattenanvändningen: resultat av regressionsanalys,inklusive skattning av användningen.

Inkomstsintervall,

tkr /familj

Koefficient,

m3/person

Konstant,

m3/person

Skattning,

m3/person

Förklaringsgrad

(R2)

0 -44 61 17 0,8 %1-99,9 -12 62 50 1,0 %

100,0-149,9 0 61 61 0 %150,0-199,9 65 48 113 9,0 %200,0-299,9 21 56 76 3,1 %

300,0- -26 64 38 3,7 %

Inkomstnivån förefaller ha viss förklaringskraft för de högre intervallen, men detär bara intervallet 150-199,9 tkr/familj som ger signifikant påverkan. Sambandetvisas i figur 23. Det är dock ett osäkert resultat och det är också svårt att finna någonförklaring till att just detta inkomstintervall skulle ge högre användning. Noterbartär dock att Hultström et al. (2005) fann ett positivt samband för samma intervall,om än med ett litet antal objekt.

y = 64,85x + 47,73!R² = 0,09!

0!

20!

40!

60!

80!

100!

120!

0%! 5%! 10%! 15%! 20%! 25%! 30%! 35%!

Inkomstens inverkan på vattenanvändning: 150-199 tkr!m3/person!

andel familjer med inkomst 150-199,9 tkr!

Figur 23: Samband mellan andel familjer med inkomst 150-199,9 tkr och totalvattenan-vändning per person. HFAB 2009, 39 fastigheter.

42

7.7 Andra faktorerDet finns givetvis fler faktorer än de som kunnat studeras här som kan inverka påvattenanvändningen. Några sådana är hur mycket de boende är hemma, genus ochkultur.

7.7.1 Hemmavaro

Graden av hemmavaro är troligen en av de viktigare förklaringsparametrarna förvattenanvändning: ju mer man är hemma, desto mer vatten använder man. Det ärdock svårt att finna någon statistisk variabel som kan indikera detta, utan att göraenkätundersökningar.

Den variabel i detta material som skulle kunna indikera graden av hemmavaro ärandelen arbetssökande (utan arbete och/eller med aktivitetsstöd). Sambandet medvattenanvändningen är dock mycket svagt (mindre än 1 %).

7.7.2 Genus

Det förekommer få studier som behandlar könsskillnaders inverkan på energi- ochvattenanvändning. Carlsson-Kanyama och Lindén (2002) refererade till en studiesom visade att kvinnor tenderar att duscha oftare än män. I de undersökta små-husområdena duschade 41 % av kvinnorna dagligen, medan endast 28 % av männengjorde detsamma. Dessutom duschade männen kortare tid än kvinnorna. Däremotbedömdes kvinnor i övrigt ha ett större energisparbeteende än män (släcka i tommarum, sänka temperaturen nattetid och inte tvätta med halvtom maskin).

Boendestatistiken i denna studie innehöll inga uppgifter om antal kvinnor ochmän i fastigheterna, varför eventuell inverkan av detta inte kunnat studeras.

7.7.3 Kultur

Få studier på kulturella faktorers inverkan på energi- och vattenanvändning hargjorts (Carlsson-Kanyama & Lindén, 2002). Hultström et al. (2005) fann indikatio-ner på skillnader i vattenanvändning beroende på kulturell bakgrund, men antaletmätobjekt var återigen mycket litet. I denna studie har data saknats för att möjlig-göra någon studie av kulturella faktorer.

En undersökning av skillnader mellan norska och japanska hushåll (Wilhite,Nakagami, Masuda & Yamaga, 1996) kan tjäna som ett intressant exempel på hurvattenanvändningen beror av vanor och beteenden som har kulturell anknytning.I Japan är det vanligt med dagliga bad, men att man rengör sig före badet föratt sedan låta nästa person använda samma badvatten. Vattnet kan sedan ävenåteranvändas till tvättmaskinen. Detta kan enligt Wilhite et al. delvis förklarasmed gamla traditioner snarare än sparbeteende; de japanska hushållen i studien, tillskillnad från de norska, diskade t.ex. ofta under rinnande vatten. Detta är exempelpå att kulturella faktorer kan vara nog så viktiga när man jämför olika hushållsvattenanvändning.

43

8 SlutsatserI detta avsnitt summeras de slutsatser som dragits.

8.1 Vattenanvändning i flerbostadshusSammanställningen av olika mätningar av vattenanvändningen i flerbostadshus vi-sade:

• att det finns stor variation i vattenanvändningen,

• att användningen troligen har minskat räknat per kvadratmeter och per lä-genhet, men att detta främst förklaras av sjunkande boendetäthet,

• att någon tydlig minskning eller ökning per person inte går att se, men atten möjlig utveckling är stigande användning fram till 1980-90 och därefterutplanande och minskning,

• att det finns tecken på att varmvattenandelen har ökat genom åren,

• att total- och varmvattenanvändningen för undersökningar gjorda 2000-2010 äri genomsnitt ca 60 respektive 22 m3/person, eller 1,63 respektive 0,64 m3/m2,

• att intresset för att följa upp vattenanvändningen i flerbostadshus har varieratoch varit störst under tre perioder: efterkrigstiden, i samband med energikri-serna och från mitten av 90-talet.

8.2 Vattenanvändning i HFAB, KBAB och RingdansenUndersökningen av vattenanvändningen i HFAB:s, KBAB:s och Hyresbostäder iNorrköpings fastigheter visade:

• att HFAB har en totalvattenanvändning som ligger nära genomsnittet frånsammanställningen av andra undersökningar: 60,3 m3/person eller 1,60 m3/m2,

• att användningen i Ringdansen, trots individuell mätning, inte är avsevärtlägre än i HFAB, men att områdena inte är fullt jämförbara,

• att användningen i KBAB däremot är betydligt lägre,

• att det finns viss variation i vattenanvändning mellan olika fastigheter, menatt variationen framförallt finns inom fastigheterna, även om användningenmäts och debiteras individuellt,

• att även varmvattenandelen varierar stort mellan olika lägenheter, d.v.s. attbeteende och vanor inte bara påverkar totala mängden vatten som används,utan även hur den fördelas mellan varm- och kallvatten,

• att varmvattenandelen i KBAB och Ringdansen i genomsnitt är ca 40 %, vilkettyder på att 30 %, som annars är ett vanligt antagande, kan vara en underskatt-ning,

• att det är svårt att göra en skattning av varmvattenanvändningen i HFAB;osäkerheterna är stora och olika metoder ger olika resultat.

44

8.3 Individuell mätning och debitering• Det har gjorts mycket få studier av effekten av individuell mätning där vat-

tenanvändningen mätts på hushållsnivå både före och efter införandet. Mångaresultat bygger på uppskattningar. Om man inför individuell mätning bör mandock kunna förvänta sig att varmvattenanvändningen minskar med 15-40 %.

• Det är svårt att uppskatta vad effekten av individuell mätning och debiteringi HFAB skulle bli, men med olika antaganden kan energibesparingen beräk-nas till 2-14 kWh/m2 A-temp (2-13 % av genomsnittligt totalt energibehov föruppvärmning och varmvatten). En rimlig uppskattning skulle kunna vara enminskning på 5 kWh/m2 A-temp, vilket skulle resultera i en total energiminsk-ning på 4,7 GWh per år. Detta motsvarar en besparing på ca 3 miljoner kronorper år.

• Det är troligen tillräckligt att enbart mäta varmvattenanvändningen: minskadvarmvattenanvändning bör även leda till minskad kallvattenanvändning.

8.4 Faktorer som inverkar på vattenanvändningenAnalysen av vilka faktorer som inverkar på vattenanvändningen visade:

• att boendetäthet förklarar en stor del av variationen i vattenanvändning perlägenhet och per kvadratmeter,

• att vattenanvändningen minskar något med ökad andel lokalyta,

• att byggår troligen inte ger någon inverkan, förmodligen eftersom HFAB harbytt ut äldre armaturer och liknande i äldre byggnader,

• att det går att se viss förhöjd användning för åldersgrupperna 16-19 och 45-54år.

45

9 DiskussionMed tanke på hur stor del av den totala energianvändningen för en byggnad som gårtill varmvattenberedning, förefaller intresset och kunskapen kring vattenanvändningvara tämligen lågt. Att man sällan mäter varmvattenanvändningen är ett exempelpå detta. Istället används ofta schabloner och olika uppfattningar om hur stor vat-tenanvändningen är – schabloner som kan vara gamla och baserade på mätningar ifå fastigheter. Det förekommer också att man uppskattar varmvattenanvändningenutifrån energianvändningen under sommarmånader utan uppvärmningsbehov, menberäkningen i denna studie visade att detta är en osäker metod.

Sammanställningen och statistiken i denna studie visar att variationen är storoch att användning av schabloner därför kan ge missvisande resultat. Detta gällert.ex. vid energiuppföljning eller energideklaration av byggnader, då antaganden omvarmvattenanvändning påverkar beräkningen av byggnadens energiprestanda. Re-sultatet av denna studie, både sammanställningen av andra undersökningar och denegna statistiken, tyder dock på att om man ska använda en schablon för varmvat-tenandelen, är numera 40 % ett bättre antagande än 30 %.

Felkällor

Statistiken som denna studie grundar sig på utgörs av mätvärden från tusentalsvattenmätare. Mätnoggrannhet bör därför beaktas, även om det i detta fall intevarit möjligt att följa upp detta. Särskilt när man jämför kollektiva och individuellamätare bör man ha detta i åtanke; många små mätare kan ge större fel än enstakastörre (som dessutom ofta är vattenleverantörens debiteringsmätare och därför harsärskilda krav). Dagens vattenmätare har relativt hög mätnoggrannhet men det finnsändå viss onoggrannhet, både när det gäller mätare och vissa överföringsmetoder.Det kan även förekomma mätfel på grund av slitage eller skada på mätaren vilketkan resultera i ett onormalt högt eller lågt användande.

När det gäller nyckeltalen beror noggrannheten även av nämnarna, d.v.s. antallägenheter, kvadratmeter och personer. För HFAB förekom till viss del olika uppgif-ter om fastigheternas areor, vilket medför viss osäkerhet. Antalet boende baseradespå uppgifter ur folkbokböringen, vilket också innebär en möjlig felkälla eftersom an-talet folkbokförda inte nödvändigtvis är detsamma som det verkliga antalet boendei en fastighet. Man kan ju bo på en adress utan att vara folkbokförd där – och viceversa. Felmarginalen har dock bedömts vara relativt liten och resultatet därför varatillräckligt tillförlitligt.

Vad är nyttan med att minska vattenanvändningen?

Trots EU-direktiv som föreskriver det har Sverige inte behövt införa obligatoriskindividuell mätning av värme och tappvatten, bl.a. eftersom detta inte skulle genågon större minskning av koldioxidutsläppen (storskaligt införande av individuellvärme- och varmvattenmätning har beräknats kunna leda till en minskning av Sve-riges koldioxidutsläpp med 1,1 % (Berndtsson, 1999)). Majoriteten av de svenskaflerbostadshusen är idag anslutna till fjärrvärme, och fjärrvärmen är idag till störstadelen fossilfri. En annan aspekt är att minskad fjärrvärmeanvändning ger ett mins-kat värmeunderlag för kraftvärmeverken, vilket innebär minskad elproduktion – som

46

får ersättas med annan elproduktion med potentiellt högre utsläpp.Inte heller när det gäller vatten är nyttan av minskad användning självklar i alla

lägen. Minskad vattenanvändning innebär ett minskat vattenflöde i ledningssyste-men, men för att kunna hålla en bra kvalitet på vattnet i ledningarna krävs ett visstflöde eftersom vattnet annars kan bli kontaminerat på grund av korrosion och bak-terietillväxt (Boverket, 2002). En del kommuner har redan överdimensionerade led-ningssystem och problem med för låg vattenomsättning, och för att kunna garanteragod vattenkvalitet kan vattenleverantörerna behöva genomföra genomspolningar avledningsnätet. I de fallen är det knappast motiverat att minska vattenanvändningen.Ungefär en femtedel av vattnet som produceras förloras också i form av läckage iledningsnäten (Boverket, 2002).

Ur ett resursperspektiv är det dock naturligtvis positivt att använda så lite vat-ten och energi som möjligt. Att sänka tappvattenanvändningen handlar till stor delom att minska onödig användning som inte ger något egentligt mervärde för an-vändaren. Minskad vattenanvändning kan också vara en fördel på produktionssidan:grundvatten kan få högre kvalitet tack vare längre uppehållstid (Boverket, 2002).Att vissa ledningssystem är överdimensionerade bör inte heller vara ett argument föratt slösa på vattnet. Flerbostadshus innebär i sig en koncentrerad vattenanvändningpå liten yta, vilket gör att individuell mätning inte bör påverka i någon större grad.Överdimensioneringen är också ofta ett resultat av prognoser för vattenanvändning-en som slagit fel.

Vilket nyckeltal bör användas?

I rapporten har problemet med vilket nyckeltal som är mest tillförlitligt nämnts fleragånger. Slutsatsen är att det inte finns något perfekt nyckeltal. Vattenanvändningper lägenhet är troligen det sämsta, eftersom boendetätheten inverkar kraftigt. An-vändning per kvadratmeter har samma problem, men i något mindre grad. Fördelenär att bostadsbolagen alltid har uppgifter om boytan för sina lägenheter och fastighe-ter. Att enheten är väl inarbetad när det gäller energianvändning är också en fördel.Man måste dock välja en lämplig areadefinition: A-temp, som numera är praxis närdet gäller energianvändning, är troligen mindre lämpad för vattenanvändning, därBOA istället bör vara mer rättvisande.

Det mest rättvisande nyckeltalet är dock användning per person. Även om ocksådetta nyckeltal i viss mån kan bli missvisande (t.ex. på grund av stordriftsfördelar istörre hushåll) är problemen mindre än per kvadratmeter. Ett allmänt användandeav detta nyckeltal faller dock på bostadsbolagens bristande statistik över antaletboende i fastigheterna – eller, om man mäter individuellt, i varje lägenhet.

Frågan är hur vanligt det är att bostadsbolag, likt HFAB, införskaffar boen-destatistik för sina fastigheter. Sannolikt görs detta i så fall för andra ändamål ändriftuppföljning (sociala frågor och liknande) och handhas av annan personal än densom arbetar med energifrågor. Om man ändå skaffar boendestatistiken skulle mankunna föra in den i sitt driftuppföljningssystem. Man skulle då bättre kunna identi-fiera fastigheter med hög vattenanvändning. Ett exempel på detta är de fastighetersom i denna studie ”stack ut” i användning per person, men inte på motsvarandesätt per kvadratmeter.

47

Individuell mätning: en källa för fortsatta vattenstudier

I och med att individuell mätning och debitering nu blivit allt vanligare, ökar till-gången på detaljerad statistik över vattenanvändningen i flerbostadshus. Detta börkunna användas för att göra fler och djupare analyser över olika aspekter på vatten-användningen. En förutsättning är dock att bostadsbolagen är villiga att lämna utstatistik och att statistiken är lättillgänglig. Ett problem i denna studie var att flerabostadsbolag hade administrativa system där det var svårt att få ut statistiken i enanvändbar form. I ett par fall blev lösningen att skriva ut statistiken i pappersform,vilket innebar ett visst merarbete. Att de administrativa systemen har funktionerför att enkelt exportera statistik till exempelvis Excelformat bör vara ett kriteriumnär företagen väljer system.

I ett fall hade ett bostadsbolag anlitat ett företag som hade hand om det ad-ministrativa systemet. Bostadsbolaget kunde inte få ut statistik från sina egna fas-tigheter utan att betala för det – något som naturligtvis inte heller främjar merdetaljerad analys eller driftuppföljning.

Faktorer som inverkar på vattenanvändningen

Analysen av vilka faktorer som inverkar på vattenanvändningen i flerbostadshusvisade att det går att finna vissa korrelationer. Det är dock många olika faktorersom ligger bakom skillnader i vattenanvändning. Till stor del handlar det också omskillnader i beteende och vanor. Ur boendestatistik är det svårt att finna variablersom visar detta, även om åldersfördelning, inkomstnivåer och liknande i viss månkan indikera skillnader i livsstil och värderingar.

Djupare analyser av vad som styr vattenanvändningen skulle kräva mer ingåendedata om hushållen. Detta skulle kunna låta sig göras genom exempelvis enkät- ellerintervjuundersökningar och vore lämpligt att utföra i hus med individuell mätning,där vattenanvändningen redan mäts på hushållsnivå.

Förslag: sätt in kollektiva varmvattenmätare

Varför mäts den totala varmvattenanvändningen i så få fastigheter? Svaret är tro-ligen för att man inte måste och för att man av tradition inte brukar göra det.Att installera en mätare per fastighet eller byggnad bör dock vara en relativt en-kel och billig åtgärd. Kunskapen om varmvattenanvändningen skulle öka och omman slapp gissa hur mycket energi som gått till uppvärmning och hur mycket somgått till varmvatten skulle driftuppföljningen bli mer tillförlitlig. Att t.ex. enkeltkunna identifiera fastigheter där onormalt mycket energi använts till uppvärmningunder sommarmånaderna skulle också kunna göra investeringen ekonomiskt lönsam.En annan aspekt är att varmvattenmätning ger underlag för mer tillförlitlig energi-uppföljning: normalårskorrigering av energianvändningen blir mer korrekt om mankänner till den verkliga energianvändningen för varmvattenberedning.

Att installera kollektiva varmvattenmätare är också en bra åtgärd om man över-väger att införa individuell mätning: man får då en uppfattning om i vilka fastighetersom införandet skulle kunna ge störst effekt och man får underlag för att följa upphur stor den verkliga effekten blev.

48

Bör HFAB införa individuell mätning och debitering?

Analysen av statistiken visade att HFAB har en relativt hög användning, även omman inte ligger särskilt högt jämfört med andra bostadsbolag. Det bör dock fin-nas potential att sänka användningen en del. I KBAB:s fastigheter med individuellmätning är användningen betydligt lägre. Skillnaden mot Ringdansen är dock mind-re, men eftersom Ringdansen består av endast ett område med få byggnader somförmodligen har liknande boendesammansättning, är en direkt jämförelse mindrerättvisande.

Som nämndes ovan bör en första åtgärd vara att installera varmvattenmätareför varje fastighet. Man får då dels bättre underlag för att välja lämpliga fastigheteratt börja med, och dels underlag för att utvärdera resultatet.

Något man också bör ta hänsyn till är rättviseaspekten av individuell mätningoch debitering. Att enbart behöva betala för sin egen användning kan ses som ettmervärde för hyresgästerna. Förutom att vara mer rättvist kan det också bidra tillatt göra lägenheterna mer attraktiva att bo i.

Till sist

För den som vill minska sin vattenanvändning finns det flera strategier. Eftersomvi i Sverige haft god vattentillgång saknar vi i viss mån den mentalitet som finnsi andra länder och områden med sämre vattentillgångar. Ett exempel är begreppetNavy Shower – att duscha med minsta möjliga vattenanvändning. Ett annat är detordstäv som förekommer angående onödigt hög vattenanvändning i toaletter:

If it’s yellow, let it mellow. If it’s brown, flush it down.

49

ReferenserAdamson, B. & Reijner, E. (1956). Prov med fördelningsmätare för värme och

varmvatten. Stockholm: Statens nämnd för byggnadsforskning.

Adamson, B. & Sundberg, B. (1957). Varm- och kallvattenförbrukning i bostäder(Särtryck 1:1957). Stockholm: Statens nämnd för byggnadsforskning.

Andersson, H. (1983). Varmvattenmätning i bostadsområde. Examensarbete, Av-delningen för installationsteknik, Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg.

Andersson, P. & Petterson, J. (2008). Individuell mätning: En studie om förbrukningoch beteende. Examensarbete, Fastighetsakademin, Göteborg.

Andreasson, M., Borgström, M. & Werner, S. (2009). Värmeanvändning i flerbo-stadshus och lokaler (Rapport 2009:4). Stockholm: Svensk Fjärrvärme.

Aronsson, S. (1996). Fjärrvärmekunders värme- och effektbehov: Analys baseradpå mätresultat från femtio byggnader. Doktorsavhandling, Institutionen förinstallationsteknik, Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg.

ATON Teknikkonsult AB. (2001). Fältstudier - nyproducerade flerbostadshus (ME-BY, delrapport 2). Stockholm: ATON Teknikkonsult AB.

ATON Teknikkonsult AB. (2002a). Kommentarer och underlag till kravspecifikation.Stockholm: ATON Teknikkonsult AB.

ATON Teknikkonsult AB. (2002b). Test av verifikationsmodell - kortversion (ME-BY, delrapport 6). Stockholm: ATON Teknikkonsult AB.

Bagge, H. (2007). Energy use in multi-family dwellings: Measurements and methodsof analysis. Licentiatavhandling, Lunds universitet, Lund.

Berndtsson, L. (1999). Utredning angående erfarenheter av individuell mätningav värme och varmvatten i svenska flerbostadshus (ER 24:1999). Eskilstuna:Statens energimyndighet.

Berndtsson, L. (2003). Individuell värmemätning i svenska flerbostadshus - enlägesrapport. Eskilstuna: Statens energimyndighet.

Berndtsson, L. (2005). Individuell mätning av värme och varmvatten i lägenheter.Karlskrona: Boverket.

Berndtsson, L., Granstrand, L. & Lindgren, S. (1982). Energisnålt varmvatten ibostadshus. Stockholm: Statens råd för byggnadsforskning.

Boverket. (2002). Hushållning med kallt och varmt tappvatten: Individuell mätningoch temperaturstyrning. Karlskrona: Boverket.

Boverket. (2005). Piska och morot: Boverkets utredning om styrmedel för energief-fektivisering i byggnader. Karlskrona: Boverket.

Boverket. (2008a). Hälften bort! Energieffektivisering i befintlig bebyggelse. Karls-krona: Boverket.

Boverket. (2008b). Individuell mätning och debitering i flerbostadshus. Karlskrona:

50

Boverket.

Byggnadsenergigruppen. (1974). Energianvändning i byggnader: Mätningar ochstudier i flerfamiljshus (Rapport R10:1974). Stockholm: Statens institut förbyggnadsforskning.

Carlsson, L.-G. (1992). Energianvändning i bostäder och servicelokaler 1970-1990:En jämförelse av verklig utvecking, energiprognos och energisparmål under1980-talet. Stockholm: Statens råd för byggnadsforskning.

Carlsson-Kanyama, A. & Lindén, A.-L. (2002). Hushållens energianvändning. Vär-deringar, beteenden, livsstilar och teknik – en litteraturöversikt (Fms rapport176). Stockholm: Stockholms universitet, Forskningsgruppen för miljöstrate-giska studier.

Dalenbäck, J.-O. (2007). Section 3 Case studies: 3.1 Gårdsten - Sweden. IntelligentEnergy Europe, TREES.

Dirke, L. (1961). Varmvattenförbrukning i lägenheter med och utan varmvattenmä-tare (Särtryck 3:1961). Stockholm: Statens nämnd för byggnadsforskning.

Edén, M. (1979). Energibesparing genom kollektiv vattenmätning: Undersökning itre flerbostadshus i Göteborg. Göteborg: Chalmers Tekniska Högskola, Avdel-ningen för byggnadsplanering.

Energiberedskapsutredningen. (1975). Energiberedskap för kristid: Bilagor (SOU1975:61). Stockholm.

Energieffektiviseringsutredningen. (2008). Vägen till ett energieffektivare Sverige:slutbetänkande (SOU 2008:110). Stockholm: Fritze.

Energimyndigheten. (2009). Mätning av kall- och varmvattenanvändning i 44 hushåll(ER 2009:26). Eskilstuna: Statens energimyndighet.

EU. (1993). Council Directive 93/76/EEC of 13 September 1993 to limit carbondioxide emissions by improving energy efficiency (SAVE). Official Journal ofthe European Communities, 36 (L 237), 28-30.

EU. (2006). Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG av den 5 april2006 om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster och om upp-hävande av rådets direktiv 93/76/EEG. Europeiska unionens officiella tidning,49 (L 114), 64-85.

Fahlén, P. (1992). Värmemätning i vätskesystem. Stockholm: Statens råd för bygg-nadsforskning.

Frederikssen, S. & Werner, S. (1993). Fjärrvärme: Teori, teknik och funktion. Lund:Studentlitteratur.

Gaunt, L. (1985). Bostadsvanor och energi: Om vardagsrutinernas inverkan påenergiförbrukningen i elvärmda småhus (Meddelande M85:14). Gävle: Statensinstitut för byggnadsforskning.

Gram-Hanssen, K. & Nærvig Petersen, K. (2005). Husholdningers energi- og vand-forbrug: Afhængighed af socio-økonomiske baggrundsvariable (SBi 2005:09).

51

Hørsholm, Danmark: Statens Byggeforskningsinstitut.

Harrysson, C. (1997). Innemiljö och energianvändning i flerbostadshus: Enkätun-dersökning och tekniska mätningar i 395 lägenheter med olika systemlösningar(Rapport 1997:7). Karlskrona: Boverket.

HFAB. (2010). Årsredovisning 2009. Halmstad: Halmstads Fastighets AB.

HFAB. (2011). Årsredovisning 2010. Halmstad: Halmstads Fastighets AB.

Hjerpe, M. (u. å.). Vattenmätning och debitering efter förbrukning i lägenheter:Effekter på hushållens utgifter för och förbrukning av vatten. (Opubliceratmanuskript.)

Hjerpe, M. (2005). Sustainable development and urban water management: linkingtheory and practice of economic criteria. Doktorsavhandling, Department ofWater and Environmental Studies, Linköping University, Linköping.

Hjerpe, M. & Krantz, H. (2006). Individuell mätning av vatten – om hushållensrespons och praktikerns överväganden. VATTEN , 62 (1), 83-90.

Hoel, T. I. (1995). Undersøkelse av varmt tappevannsforbruk i en boligblokk. Lund:Lunds tekniska högskola, Institutionen för värme- och kraftteknik.

Holmberg, S. (1981). Norrköpingsprojektet: En detaljerad pilotundersökning av hus-hållens vattenförbrukning (Meddelande M81:5). Gävle: Statens institut förbyggnadsforskning.

Hultström, M., Kücükaslan, E., Palm, K. & Stenérus, A.-S. (2005). Tappvarmvat-tenförbrukning i hyreshus: En studie av skillnader i tappvarmvattenförbrukningsamt metoder som kan användas för att minska förbrukningen. Stockholm:Kungliga Tekniska Högskolan, Institutionen för Energiteknik.

Hurtig, J. (2010). Report-evaluation of multi-storey low energy houses at HertingsGård, Falkenberg, Sweden (Energy in Minds). Halmstad: Högskolan i Halm-stad.

Ketola, K. (2000). I mötet mellan projekt och process: Om samverkan och tilliti förnyelse av ett bostadsområde. Licentiatavhandling, Arkitektursektionen,Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg.

Krantz, H. (2005). Matter that matters: a study of household routines in a process ofchanging water and sanitation arrangements. Doktorsavhandling, Departmentof Water and Environmental Studies, Linköping University, Linköping.

Levin, P. (2008). Energieffektiva flerbostadshus – erfarenheter. Stockholm: BeBo,Energimyndighetens beställargrupp för energieffektiva flerbostadshus.

Lindén, A.-L. (2007). Värme i bostäder: En kvantitativ analys av energiförbrukning(Elforsk rapport 07:61). Stockholm: Elforsk.

Ljungqvist, J. & Ohlsson, K. (1982). Värmepump med frånluft som värmekällaför tappvarmvatten i befintligt flerbostadshus i Göteborg (Rapport R126:1982).Stockholm: Statens råd för byggnadsforskning.

Lundgren, T. & Nilsson, S. (1979). Individuell varmvattenmätning: En undersök-

52

ning i fyra bostadsområden (Rapport R23:1979). Stockholm: Statens råd förbyggnadsforskning.

Nilson, A., Nordberg, M., Walter, A. & Fischer, M. (1984). Guldhedsprojektet:Energisparkvarter i Göteborg: Lägesrapport 2, maj 1984. (Preliminär rapport,forskningsanslag 811115-4 från Statens råd för byggnadsforskning.)

Pavlovas, V. (2006). Energy savings in existing swedish apartment buildings: So-me aspects on demand controlled ventilation and individual metering. Dok-torsavhandling, Department of Energy and Environment, Chalmers TekniskaHögskola, Göteborg.

SABO. (2009). Individuell mätning och debitering i flerbostadshus: Kravspecifikationför förfrågningsunderlag. Stockholm: Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag.

SCB. (2007). Vattenuttag och vattenanvändning i Sverige 2005: Redovisning förvattendistrikt och län (Statistiska meddelanden MI27SM0701). Stockholm:Statistiska Centralbyrån.

Sjögren, J.-U. (2007). Användning av kall- och varmvatten i flerbostadshus. Energi& Miljö, 78 (11), 71-72.

Thronell, L. (2010). VA-statistik 2009. Halmstad: Halmstads kommun, Teknik- ochfritidsförvaltningen.

Tyrberg, M. (2006). Individuell mätning: Förstudie: Bostadsbolaget Byggebo AB iOskarshamn. Växjö: Energikontor Sydost.

Utredningen om konsumenterna och miljön. (1996). Konsumenterna och miljön:betänkande (SOU 1996:108). Stockholm: Fritze.

Värmemätningsutredningen. (1983a). Mätning och debitering av varmvatten: prin-cipbetänkande från Värmemätningsutredningen (Ds Bo 1983:4). Stockholm:LiberFörlag/Allmänna förlaget.

Värmemätningsutredningen. (1983b). Mätning och debitering av varmvatten: prin-cipbetänkande från Värmemätningsutredningen: Bilagedel (Ds Bo 1983:4).Stockholm: LiberFörlag/Allmänna förlaget.

Wahlström, Å. (2000). Vatten- och energibesparing vid byte av tappvattenarmatur.Borås: SP, Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut.

Wahlström, Å., Nordman, R. & Pettersson, U. (2008). Mätning av kall- och varm-vatten i tio hushåll (ER 2008:14). Eskilstuna: Statens energimyndighet.

Warfwinge, C. (2005). Kv Jöns Ols i Lund – energisnålt och lönsamt flerfamiljshusmed konventionell teknik. Eskilstuna: Statens energimyndighet.

Wilhite, H., Nakagami, H., Masuda, T. & Yamaga, Y. (1996). A cross-culturalanalysis of household energy use behaviour in Japan and Norway. EnergyPolicy, 24 (9), 795-803.

53

Bilaga 1: Sammanställning av olika undersökningarNedan redovisas sammanställningen av vattenanvändning i olika undersökningar,per person, kvadratmeter och lägenhet. Noter i tabellerna avser:

1. Individuell mätning och debitering2. Ej helt mätår3. Beräknat ur energi för varmvattenberedning4. Varmvattnet mätt för färre lägenheter5. Information till boende6. Pågående eller opublicerad undersökning redovisad i rapporten7. Enkätundersökning, SCB. Varmvatten beräknad från angiven vv-andel (ej samma

datamängd)8. Efter vattensparåtgärder9. HSB-fastigheter, antal personer antaget efter genomsnittlig boendetäthet i Sverige

10. Delvis baserat på uppskattningar

54

Tabell 12: Total- och varmvattenanvändning per person i olika studier.

ReferensAntal

personer

Totalvatten

m3/person

Varmvatten

m3/person

Adamson & Sundberg (1957) 8982 64,0 25 4

1745 53,9 15 1,4

2841 50,7 22 4

1437 45,9 14 1,4

Dirke (1961) 1784 9,5 1

809 20,0Lundgren & Nilsson (1979) 237 70,6 13,7 1

241 63,0 19,2189 78,7 15,4 1,2

86 63,4 21,8 2

362 46,7 17,5 1

356 58,2 18,6246 69,1 15,3248 63,4 20,1148 58,0 19,4 1

125 64,6 22,7193 80,2 15,692 58,1 19,0362 48,8 18,0366 60,9 17,44605 59,1 9

676 57,3 9

757 59,5 9

4937 54,0 9

992 66,4 9

3057 55,8 9

14858 55,1 9

4170 69,4 9

3853 60,6 9

8625 75,6 9

12217 61,0 9

228 52,9 9

2499 50,0 9

11938 78,8 9

327 73,4 9

1672 52,9 9

13873 81,0 9

861 67,9 9

1320 68,3 9

6430 62,8 9

3048 52,2 9

14874 51,1 9

4157 58,8 9

3860 58,4 9

8600 74,8 9

13879 79,6 9

6443 64,2 9

Holmberg (1981) 8 71,9 27,0Fortsättning på nästa sida

55

Tabell 12, fortsättning från föregående sida.

ReferensAntal

personer

Totalvatten

m3/person

Varmvatten

m3/person

Ljungqvist & Ohlsson (1982) 52 76,3 24,2 2

H. Andersson (1983) 1341 93,8 25,51341 90,6 24,3

Värmemätningsutredningen (1983a) ca 600 75 28 6

ca 330 75 35 6

ca 35 67 25 6

ca 290 60 25 6

ca 980 65 27 6

Nilson et al. (1984) 580 79,3 29,5 2

579 78,9 27,8 2,8

ATON Teknikkonsult AB (2001) 120 56,6 25,2 2

53 52 21 1

ATON Teknikkonsult AB (2002a) 45 21 1

36 13ATON Teknikkonsult AB (2002b) 151 72,6 22,9 2

Hultström et al. (2005) 1058 73,8 30,01058 75,8 31,41129 76,1 30,51129 73,3 31,8

Hjerpe & Krantz (2006) 57,3 23,7 2

46,7 20,1 1

70,1 29,9 2

50,0 20,1 1

Pavlovas (2006) 47,1 1

54,8 1

Wahlström et al. (2008) 9 46,3 18,9 2,10

P. Andersson & Petterson (2008) 106 45,5 18,7 1

Energimyndigheten (2009) 16 52,6 16,7 1,2

148 67,2 21,3 2

Hurtig (2010) ca 60 36,8 12,7 1

ca 60 35,3 10,7 1

Thronell (2010) 81798177777675757068696867645963

56

Tabell 13: Total- och varmvattenanvändning per m2 i olika studier.

Referens YtaTotalvatten

m3/m

2Varmvatten

m3/m

2

Adamson & Reijner (1956) 3165 1,55 2,3

3165 0,85 1,2,3

Byggnadsenergigruppen (1974) 2420 1,47 3

Energiberedskapsutredningen (1975) 4591 0,8611729 1,2311191 1,78

Holmberg (1981) 300 1,92 0,72Ljungqvist & Ohlsson (1982) 1600 2,48 0,79 2

H. Andersson (1983) 41154 3,06 0,8341154 2,95 0,79

Värmemätningsutredningen (1983a) ca 23000 1,92 0,73 6

ca 11000 2,13 1,0 6

ca 1300 1,73 0,64 6

ca 11000 1,52 0,64 6

ca 26000 2,48 1,04 6

Aronsson (1996) 247390 0,59Harrysson (1997) 30900 2,08

14984 1,441,061,731,61

11750 1,946051 1,54

1,9135254 2,4615097 2,2115109 2,0410736 1,65

1,692,1

ATON Teknikkonsult AB (2001) 5871 1,16 0,51 2

ATON Teknikkonsult AB (2002b) 5373 2,01 0,64 2

Hultström et al. (2005) 32233 2,42 0,9832233 2,49 1,0331835 2,70 1,0831835 2,60 1,13

Warfwinge (2005) 2200 1,37 0,52 1

2200 1,66 0,49 1

Sjögren (2007) ca 100 000 1,42 0,54 3

Dalenbäck (2007) 18720 1,46 0,5818720 1,35 0,5418720 1,42 0,5718720 1,39 0,56 1

Wahlström et al. (2008) 275 1,52 0,62 2,10

Levin (2008) 1928 2,46 1,225168 1,13 0,43 1

1670 0,82 0,482200 1,44 0,39 1

Energimyndigheten (2009) 665 1,27 0,40 1,2

Andreasson et al. (2009) 167 700 000 1,55 0,54 7

Hurtig (2010) 1925 1,14 0,39 1

1925 1,09 0,33 1

57

Tabell 14: Total- och varmvattenanvändning per lägenhet i olika studier.

ReferensAntal

lägenheter

Totalvatten

m3/lgh

Varmvatten

m3/lgh

Adamson & Reijner (1956) 50 98 2,3

50 54 1,2,3

Adamson & Sundberg (1957) 2609 220,4 86 4

542 173,5 48 1,4

801 180,0 78 4

422 156,2 48 1,4

Dirke (1961) 507 33,4 1

248 65,4Byggnadsenergigruppen (1974) 35 101,8 3

Energiberedskapsutredningen (1975) 92 43180 80184 108163 41260 81

Edén (1979) 56 38,1 15,4 2,5

44 43,9 11,2 2

72 119,7 32,3 2,5

72 133,7 40,7 2

40 90,3 32,4 2,5

34 97,9 35,1 2

Lundgren & Nilsson (1979) 131 127,8 24,8 1

112 135,4 41,296 155,1 30,3 1,2

48 113,5 39,1 2

103 163,9 61,3 1

103 201,5 64,2131 129,9 28,8112 140,2 44,572 119,0 39,8 1

72 112,4 39,496 161,3 31,448 111,3 36,5103 171,2 63,1103 216,1 61,72000 136,1 9

293 132,1 9

329 136,9 9

2149 124,1 9

431 152,9 9

1325 128,8 9

6447 127,0 9

1809 159,9 9

1683 138,7 9

3743 174,1 9

5313 140,2 9

99 121,9 9

1087 115,0 9

5199 181,0 9

142 169,0 9

726 121,9 9

Fortsättning på nästa sida

58

Tabell 14, fortsättning från föregående sida.

ReferensAntal

lägenheter

Totalvatten

m3/lgh

Varmvatten

m3/lgh

Lundgren & Nilsson (1979) 6039 186,2 9

375 155,9 9

574 157,0 9

2800 144,2 9

1325 120,1 9

6447 117,9 9

1809 135,1 9

1683 134,0 9

3743 171,9 9

6039 182,9 9

2800 147,8 9

Holmberg (1981) 5 115,7 43,4Ljungqvist & Ohlsson (1982) 30 132,3 42,0 2

H. Andersson (1983) 691 182,0 49,5691 175,8 47,2

Värmemätningsutredningen (1983a) 332 132 50 6

205 119 56 6

23 100 37 6

159 107 45 6

316 200 84 6

Nilson et al. (1984) 332 138,5 51,6 2

332 137,7 48,5 2,8

Aronsson (1996) 3115 47,1ATON Teknikkonsult AB (2001) 64 106,1 47,2 2

25 110,2 44,5 1

ATON Teknikkonsult AB (2002b) 72 149,7 48,0 2

Hultström et al. (2005) 446 175,1 71,1446 179,9 74,6441 194,9 78,0441 187,7 81,5

Warfwinge (2005) 34 88,4 33,9 1

34 107,5 31,4 1

Pavlovas (2006) 56 1

133 1

Dalenbäck (2007) 255 107 43255 99 40255 104 42255 102 41 1

Wahlström et al. (2008) 4 104,3 42,5 2,10

Levin (2008) 30 158,4 78,676 76,8 29,2 1

20 68,7 40,534 93,1 25,4 1

P. Andersson & Petterson (2008) 49 98,5 40,4 1

Energimyndigheten (2009) 9 93,6 29,7 1,2

110 90,4 28,7 2

Andreasson et al. (2009) 115 40,3 7

Hjerpe (u. å.) 73 32,4 1

Hurtig (2010) 27 81,0 27,9 1

27 77,7 23,6 1

59

Tabell 15: Varmvattenandel i olika studier.

ReferensAntal

lägenheterVarmvattenandel

Adamson & Sundberg (1957) 2609 39 % 4

542 28 % 1,4

801 43 % 4

422 31 % 1,4

Edén (1979) 56 40 % 2,5

44 25 % 2

72 27 % 2,5

72 30 % 2

40 36 % 2,5

34 36 % 2

Lundgren & Nilsson (1979) 131 19 % 1

112 30 %96 20 % 1,2

48 34 % 2

103 37 % 1

103 32 %131 22 %112 32 %72 33 % 1

72 35 %96 19 %48 33 %103 37 %103 29 %

Holmberg (1981) 5 38 %Ljungqvist & Ohlsson (1982) 30 32 % 2

H. Andersson (1983) 691 27 %691 27 %

Värmemätningsutredningen (1983a) 332 38 % 6

205 47 % 6

23 37 % 6

159 42 % 6

316 42 % 6

Nilson et al. (1984) 332 37 % 2

332 35 % 2,8

ATON Teknikkonsult AB (2001) 64 45 % 2

25 40 % 1

ATON Teknikkonsult AB (2002a) 47 % 1

36 %ATON Teknikkonsult AB (2002b) 72 32 % 2

Hultström et al. (2005) 446 41 %446 41 %441 40 %441 43 %

Warfwinge (2005) 34 38 % 1

34 29 % 1

Hjerpe & Krantz (2006) 96 41 % 2

96 43 % 1

203 43 % 2

203 40 % 1

Fortsättning på nästa sida

60

Tabell 15, fortsättning från föregående sida.

ReferensAntal

lägenheterVarmvattenandel

Sjögren (2007) 38 % 3

Dalenbäck (2007) 255 40 %255 40 %255 40 %255 40 % 1

Wahlström et al. (2008) 4 41 % 2,10

Levin (2008) 30 50 %76 38 % 1

20 59 %34 27 % 1

P. Andersson & Petterson (2008) 49 41 % 1

Energimyndigheten (2009) 9 32 % 1,2

110 32 % 2

Andreasson et al. (2009) 35 % 7

Hjerpe (u. å.) 73 32 % 1

Hurtig (2010) 27 34 % 1

27 30 % 1

61