Kan vi få Din E-postadress?På det succéartade Släktmötet 2005 i Köpenhamn kom vi överens om att samla in släktens e-postadresser för att enklare kunna skicka ut meddelanden, och ävensom Släktkuriren.Många har inkommit, en del har redan hunnit byta e-postadresser. Vi vore tacksamma om Ni ville skicka ett mail till jan.ernberg @home.se, om Ni har epost adress och kan ta emot meddelanden och Släktkuriren via mail. Vi kommer naturligtvis inte att lägga ut Din adress på nätet. De som ej vill ha Släktkuriren på detta sätt kommer att få den på van- ligt vis (förutsatt att Du är medlem). Om vi redan har din rätta (!!) epostadress

2008 års Släktmöte i StockholmFamiljefest Lördagen 30/8 - Söndagen 31/8

Samling vid Karolinska Institutet i Solna kl 13.00; för inbjudan, kallelse och ramprogram se sid 2

Anmälan till Jan Ernberg, tel 08/7580892 eller e-post senast 15/8

SläktKuriren

Nr 23. Årgång 44 (1/2008). Utg dag 24/6 2008 (e-upplaga).Sporadiskt utgiven sedan 1965. Släktföreningen fyllde 80 år 2005Lösnummer inkl distribution 15 kr/styck.Enighet ger styrka, besegrar hindren och vinner ändamålet (förklaring se fotnot *)Informationsblad för ERNBERG-EHRENBERGSKA SLÄKTFÖRENINGENChefredaktör:Ingemar Ernberg, tillika utgivare. Medarbetare Jonas Hök, Jan Ernberg m fl. Red:s adress:I. Ernberg, Smultrongränd 18, 18245 Enebyberg. Tel: 08/7688825. Fax: 08/7687672.

I detta nummer: Inbjudan, kallelse, ramprogram för 2008 års Släktmöte s 2.; Om PickNicken 26/8 -07vid Rosendals slott s 3; Mini-släktmöteena s. 3; Enighet ger styrka...Insändare av Bengt Ehrenberg s.3; Kalendarium s 4; Atte 95 år s 4; Vandring i Anderna s 4; Kungliga rötter i Pau - reportageresa s 5; Johan o Gustafvas hus återbesökt s. 6; Frågesport släktföreningens PickNick den 26/8 2007 s. 8 ; Agnes Mag- nell om familjen Olsen och Karlskrona-minnen s.8; Harald Ernbergs magnecyl s.11; Släktrådet s.13; Rätt svar på frågesporten s. 13; Den nya hemsidan s. 13; Ge föreningen en gåva vid födelsedagen!s.13; Medlemsavgifter och Föreningsnytt s.13; Blankett för meddelande till Släktföreningen s 14; ANMÄLNINGSBLANKETT till Släktmötet i Augusti s 15.

*Se också insändare sid 3. "Bevingat ord" myntat av farbror Gustaf i smb med invigningen av Carlscrona Wexjö Jernväg 1874. Tack vare sin okuvliga energi och även med stor personlig ekonomisk insats genomd farbror Gustaf förslaget, och i början av augusti månad 1874 invigdes järnvägen av Konung Oscar II, som ändamålet gästade staden. Invigningsdagen firades på kvällen med illumination i staden. Samtliga fönster å fasaden till farbror Gustafs stora, mitt emot norra delen av Hoglands park belägna fastighet voro då upplys medelst till färgen granatgnistrande röda lampor, varigenom man där kunde avläsa följande tänkvärda inskription /med antalet bokstäver precis motsvarande fönsterrutorna i fasaden: "Enighet ger styrka, be- segrar hindren och vinner ändamålet". Arrangemanget gjorde god effekt och en stor skara människor skockade sig utanför byggnaden för att betrakta skådespelet. Säkert var det en stor och lycklig dag för upphovsmannen.

1

2

2008 års Släktmöte i slutet av augusti Anmäl Dig nu!!

Årets släktmöte kommer att gå av stapeln 30-31 augusti i Stockholm.

Preliminärt program:

Lördag 30 augustistartar vi kl 13.00-15.00 på Ingemars Insti- tution för Mikrobiologi, Tumör- och Cell- biologi (MTC) , Nobels väg 16 på KI. Där hålls släktmötet och ett litet kåseri av Ingemar med en kort visning av institu- tionen .

Kl 18.00 samlas vi på Svenska Läkaresäll- skapets restaurang på Klara Östra Kyrko- gata 10. Vi börjar med en drink och tittar på Dr. Harald Ernbergs porträtt i föreläsningssalen. Huset är också uppmärk- sammat för sin arkitektur i klassisk jugend. Efter det serveras en svensk Buffé bestående av:

Sill och strömming med kokt potatis samt lagrad ost.Gravad lax med senapssås Rökt sik med äggröraVarmrökt lax med pepparrotsdressing Oxbringa med rotmosRökt renstek med syltade kantareller Västerbottenpaj med rödlök och gräddfil Hembakat brödKnäckebröd

Smulpaj med vaniljsåsOstkaka med sylt och vispad grädde

Kaffe och en chokladbit

Allt detta till en kostnad av bara 500 kr

Det kommer under hela kvällen finnas en bar för inköp av drycker.

I övrigt kommer kvällen att bli vad vi själva gör den till med samtal, fotovisning, lekar och dans.

Söndagen 31 augustistartar vi kl 10.30 vid obelisken på slotts- backen för en guidad vandring genom Gamla Stan till Postmuseum . Visning av museet med efterföljande lunch på museets restaurang.

Vi räknar med avslutning senast 15.00.

För anmälan använd sista sidan, eller epost till Jan Ernberg: jan.ernberg @home.se

Picknicken 26/8 2007 vid Ro- sendals slott, DjurgårdenRapport från Släktkurirens report- rar*)

Brita Ernberg, Annika Alm-Ekman och Bengt Ekman

Till ljudet av 42.000 fötter som klapprade mot asfalten genomfördes årets picknick vid Rosendals slott. Tjejmilen hade tyvärr en avskräckande effekt då endast 14 st tap- pra hade mött upp. Vi bänkade oss i Rosen- dals trädgård under dignande äppelträd.

Gunilla TideholmGunilla hade som vanligt ordnat en trevlig tips-promenad. Michael Bergström och Jan Ernberg lyckades svara rätt på alla frågorna tätt följd av Annika Alm-Ekman.

3

Årets Bouleturnering genomfördes som van- ligt på gräs, till Michaels förtvivlan. Han hade hela sommaren tränat på Fårös sand och grus. Den regerande mästaren blev därför utslagen redan i första omgången av Jan.

Ulla Øverengen och Ingrid Gerdin

Efter en mycket hård kamp stod Johan Ern- berg som segrare.

Johan mottager segerpokalen av ordförande Jan Ernberg

Efter bouleturneringen tog några tillfället i akt att delta i en trevlig visning av Rosendals slott, som uppfördes 1823-27 Rosendals slott för kung Karl XIV Johans räkning. En av tidens mer betydande arkitekter Fredrik Blom fick kungligt uppdrag att rita och uppföra slottsbyggnaden. Rosendal var ett lustslott att dra sig tillbaka till och man kunde här njuta av sommaren på Djurgården.Vid kung Oscars död 1907 beslöt arvingar- na att göra Rosendal till ett museum över Karl Johan-tiden och över Karl XIV Johan. Därför fördes inredningen från Karl Johans sängkammare på Stockholms slott ut till Djurgårdsslottet. Till mycket stor del står slottet än i denna dag som det gjorde under Karl Johans och Oscars dagar. Detta gör det till ett unikt dokument över den euro- peiska empirestilen.*)Text och foto: Jan Ernberg, med bidrga från re- daktionen

“Släktens slott” – minimellansläktmöten

Sedan 1994 har vi avhållit regelbundna "Slotts- picknickar" enligt följande:1994 20/8 Hagaparken1995 19/8 Drottningholm1997 23/8 Hässelby slott1998 22/8 Ulriksdals slott2000 26/8 Steninge slott2001 25/8 Häringe slott2003 23/8 Tyresö slott2004 4/9 Svartsiö slott2006 2/9 Uppsala slott2007 26/8 Rosendals slott

Enighet ger styrka, besegrar hindren och vinner ändamåletInsiktsfull insändare från Bengt Ehrenberg

"Bevingat ord" myntat av farbror Gustaf i samband med invigningen av Carlscrona-Wexjö Jernväg 1874. Tack vare sin okuvliga energi och även med stor personlig ekonomisk insats genomdrev farbror Gustaf förslaget, och i början av augusti månad 1874 invigdes järnvägen av Konung Oscar II, som för ändamålet gästade staden. Invigningsdagen firades på kvällen med illumination i staden. Sam- tliga fönster å fasaden till farbror Gustafs stora, mitt emot norra delen av Hoglands park belägna fas- tighet voro då upplysta medelst till färgen granatgnistrande röda lampor, varigenom man där kunde avläsa följande tänkvärda inskription, med antalet bokstäver precis motsvarande fönsterrutorna i fasaden: Enighet ger styrka, besegrar hindren och vinner ändamålet. Arrangemanget gjorde god effekt och en stor skara människor skockade sig utanför byggnaden för att betrakta skådespelet. Säkert var det en stor och lycklig dag för upphovsmannen.

Tyvärr synes järnvägens existens i dessa yttersta dagar vara hotad, men regering och vederbörliga myndigheter har uppvaktats och kanske kan de för- mås att skapa ekonomiska förutsättningar för en behövlig upprustning av banan.

Men - Jag får inte ihop det.- Enligt bilden av huset finns på fasaden (Gaveln oräknad) två rader fönster– på bottenvåningen 6 st med 6 rutor i varje dvs 36

4

och andra våningen 8 st med 4 rutor i varje, vilket sammantaget ger 68 rutor.Antalet bokstäver i ovanstående sentens är 50 (plus ett kommatecken som kanske inte illuminerades). Räknar man med mellanslagen mellan ord som tecken blir det 57 (plus kommatecken).Men det stämmer inte med antalet bokstäver precis motsvarande fönsterrutorna i fasaden.Hur såg det egentligen ut ? Har fönsterantalet än- drats ? Vet någon ? Finns bild ??

Undrar Bengt Ehrenberg i Karlskrona.

KalendariumSläktrådsmöteFleminggatan kl 18.30 12/8 -08

Släktmöte, Stockholm 30-31/8 -08

Astrid Ernberg 95!!

Atte 95, här med Ingemar Ernberg. Foto: Jan Ernberg.

Den 7:e april firade Astrid Ernberg sin 95- årsdag i närvaro av vänner och flere barn.

Johan Ernberg, son till Atte, ledamot av Släktrådet, med sin Gunilla, bistod med praktiska arrangemang under födelseda- gen. Foto: Jan Ernberg

Med framlidne maken Olle, son till Dr Ha- rald Ernberg, har "Atte" som hon kallas av de närmaste, bestått oss med en hel klan Ernbergar, 5 barn, ca 15 barnbarn och nu kommer barnbarnsbarnen! Vi identifierar Atte nu som vår släkts äldsta. Hon firade dagen vid god vigör, med humor, glatt humör och något samtal om släkten förr.

”Den bortglömda staden” – en reseskildring från Andernaav Annika Ernberg*)

Från november -07 till mars -08 reste jag runt i Central- och Sydamerika. Jag har fått så många nya vänner och minnen för livet, men att vandra i Anderna var en av de saker som gjorde störst intryck på mig. Här är min version av upplevelsen.

Julen är väl för de flesta en högtid fylld av glädje och gemenskap. Julklappar, köttbul- lar och Kalle Anka är andra attribut som brukar locka stora och små.Min jul var någonting helt annat. Jag be- fann mig på 3300 meters höjd över havet och skulle påbörja min vandring i Inka- indianernas fotspår.

Fyra dagars vandring, fyrtio kilometer och mellan 2400 och 4200 meters höjd över ha- vet. Dessa siffror är ingenting när man får veta att Inka-indianernas bergsleder är över40.0 km långa och att det högsta berget i Anderna, Aconcagua, är nästan 7000 meter över havet. Trots det känner jag mig lite stolt över min insats.Målet med vandringen var att nå ”den bort- glömda staden”, Machu Picchu.

Under dessa fyra dagar av vandring gick man konstant och log. Mycket annat kunde man inte göra. Alldeles utmattad, oduschad, stundtals våt av svett, stundtals våt av regn, vandrade man på stigar som använts av in- dianer i århundraden. Vetskapen om att du befinner dig på flera tusen meters höjd, till- sammans med den underbara utsikt som följer dig, gör så att man ständigt får ny energi.------*)Annika är Ingemar Ernbergs yngsta dotter, 20 år, ingår i "ungdomsrådet".

5

På den fjärde dagen nådde jag Machu Pic- chu och vad jag fick se är alldeles för få förunnat. Perfekta platåer för jordbruk, husgrunder för boende och förvaring och magnifika tempel för gudsbedjan och ve- tenskaper. Machu Picchu blev byggt av Inka-indianerna på 1400-talet och namnet betyder ”gammalt berg” på quechua. På bergets slänter bodde det cirka 800 perso- ner och det var ett samhälle för välutbildad elit. Staden blev skapad av genier, för geni- er.

Dessvärre erövrade de spanska ”conquista- dorerna” nästan allt områden kring Inka- indianernas rike och efter 1533 hade alla indianer flytt från Machu Picchu. Dels för att rädda sitt eget skinn, men också för att få spanjorerna att tro att staden var en oviktig del av Inka-indianernas imperium, så att inget skulle förstöras. Något som lyckades eftersom staden idag är orörd och otroligt välbehållen.

Även om Machu Picchu var huvudattrak- tionen så var själva vandringen det som im- ponerade mest på mig. Det var så rogivande att vandra bland bergen. Det kändes som man skyddades av dem och samtidigt fick kraft och energi när det var tungt. Precis vad Inka-indianerna hoppades på när de brukade be till bergen för styrka och mod vid långa vandringar.

Även om min jul inte blev särskilt traditio- nell med julklappar, köttbullar och Kalle Anka, så fick jag känna en ofantlig mängd glädje och en gnutta gemenskap med Inka- indianerna, de mytiska Anderna och det vackra Machu Picchu.Jag rekommenderar alla fysiskt kapabla, eller åtminstone psykiskt villiga, att vandra Inka-leden en gång i livet.

Kungliga rötter i Pau - reportage- resaav Peter Brückner

Red: Ett brev kom från Peter Brückner, en av värdarna för förra släktmötet i Köpenhamn och ledamot av Släktrådet. Vi återger det i sin helhet och på dansk (som är släktens andra-språk; 3:e

engelska och först på 4:e plats kommer kinesis- kan).

Kære slægtning,Bargemon d. 10 september, 2007

Dette er en historie, eller rettere en lille fortælling om forfaderen til vor fælles mor- far/farfar/farfars bror Haralds fornemste patient, den svenske kronprins. Denne fortælling presser sig på, efter at Buller og jeg under anden del af vor kulturelle Tour d’Europe i slutningen af august befinder os i den sydfranske by Pau i nærheden af Lourdes.

Under vor vandring i den smukke gamle bydel ser vi pludselig det svenske flag vaje ved siden af den franske tricolore over ind- gangsdøren til huset nr. 8 i rue Tran. En svensk-fransk alliance, men hvilken? På anden sal af denne beskedne bygning, viser det sig, boede i 1700-tallet som lejer en advokat Bernadotte med sin kone, forældrene til Jean-Baptiste Bernadotte. Mod forældrenes ønske påbegyndte han en militær karriere, udviklede sig til at blive først revolutionsgeneral, siden minister og marskal under kejser Napoleon for at ende som konge af Sverige under navnet Karl 14 Johan. I sandhed en enestående livsbane.

Bygningen huser nu Musée Bernadotte, hvis guardienne fortalte, at J-B Bernadotte blev adopteret af den barnløse Karl 13. Men hvorfor netop denne franskmand? spurgte vi, han var jo ikke af kongeligt blod og var kun en slags svoger til kejser Napo- leon. Desuden var hans loyalitet overfor kejseren stærkt svingende. Madame kunne blot tilføje, at en fransk industrifyrste Fournier åbenbart havde spillet en betydelig rolle i formidlingen af kontakten til de svenske myndigheder.

Vor efterfølgende forskning har ikke givet et fuldstændigt svar på vore spørgsmål. Klart blev det dog, at Karl d. 13 i første omgang havde løst tronfølgespørgsmålet ved valg af den danske prins Christian August (i Sverige kendt som Karl August); men han døde i 1810 og nu var gode råd dyre.

6

Når man søgte et fransk tronfølgeremne, var grunden – ifølge mine kilder – at man ville søge at opnå Napoleons støtte til at generobre Finland , som Sverige havde måttet afstå til Rusland i 1809.Men Karl Johan, som J-B kom til at hedde, valgte at anerkende Ruslands ret til Finland og at engagere Sverige i krigen mod Napo- leon mod til gengæld at få Ruslands støtte til at erobre Norge fra Danmark Dette skete ved Kielerfreden i 1814. En træsk herre for Napoleon og Danmark, men efter sigende en god konge for Sverige fra 1818 til 1844….og stamfar til det nuværende sven- ske kongehus, herunder Dr. Harald Ern- bergs patient.

Men svaret på spørgsmålet om, hvorfor valget netop skulle falde på J-B Bernadotte svæver endnu i vinden. God til sprog var han næppe, han lærte sig aldrig svensk og det samme gjaldt hans hustru dronning Eugenie. Det kunne ved visse lejligheder være en fordel:

”Vi ve’ ha’ regn, vi ve’ ha’ regn”, råbte bønderne i Skåne, da deres dronning kørte forbi i karet. Eugenie vinkede og smilede; hun havde ikke ventet , at folket ville møde så talstærkt op og råbe ”Vive la Reine” (Leve dronningen). Det lovede da godt for hendes fremtidige liv i Sverige, fortæller Politikens rejsebog.

Hvis nu blot den danske prins Christian August havde holdt sig i live, så var alt sik- kert gået anderledes: Skåne, Halland og Blekinge ville være returneret til Danmark, men Norge ville selvfølgelig være gået glip af 100 år med Sverige. Og alt dette på grund af en franskmand, der som ung kaldtes sergent Belles Jambes, og som un- der revolutionen fik tatoveret følgende ind- skrift på brystet: ”Død over kongen”. Men , men, men: uden denne Frenchie ville Dr. Ernberg måske ikke have haft en kronprins som patient.

Respektløst,Fætter Peter

Borgmästarkajen 12 i Karlskrona

Under min släktforskarresa till Karlskrona i augusti 2007 hade jag som ett delmål att fotografera fastigheten på Borgmästarkajen 12, Gustafva och Johan Petersons hem un- der åren 1836-1865. Just som jag skulle zooma in kameran på det lilla blågröna tvåvåningshuset rasslade det till i ett portlås. Det var ägarinnan till fastigheten sedan 33 år tillbaka, Helén Wangvik, som var på väg in genom plankporten som avskärmar gatan mot den lilla bakgården. Jag ”hängde på låset”, vilket ledde till en trevlig pratstund när Helén berättade lite historia om huset.

Bilden visar den inre gården Borg- mästarkajen 12, små ytor, stenlagt, trångt och mörkt, allt gjorde på mig ett trist in- tryck. Helén berättade att det förr funnits en sybehörsaffär på nedre botten, med en pri- vat bostad 1 trappa upp. Förr gick trappan till övervåningen inne i huset, men bilden visar hur man byggt ett nytt ”utanpålig- gande” trapphus. Åtgärden ökar förstås den tillgängliga golvytan inne i huset, i båda planen, men inte är det vackert. Bostadsy- tan är ca 60 kvm i vardera planet.

Helén är gift med Stanley och de har två barn. Familjen blev ägare till fas- tigheten 1974 och året efter föddes dottern Lotta. Dottern Jessica föddes 1981. Båda barnen är utflugna och idag bor Helén och

7

maken ensamma i huset. Hur fick familjen rum på 120 kvm?

Huset inne på gårdenJo, 1904 byggdes (av tidigare ägare) ett smalt, mindre tvåvåningshus (som ligger osynligt till vänster i bilden ovan). År 1954 flyttade sista personerna ut ur detta. Wangviks renoverade dess nedre våning 1979. Från att ha varit flera ”bodar” inklu- sive torrdass blev det verkstad, matkällare och tvättstuga med bastu. För tio år sedan inredde man ett vävrum på andra våningen eftersom familjen då ärvde en vävstol.

Huset mot gatanPå plankväggen som vetter ut mot gatan sitter en skylt med texten ”Borgmästarkajen 12-14”, men entrén genom plankdörren ledder bara till 12:an. För något år sedan ändrade kommunen Wangviks adress till Borgmästarekajen 12. Helén berättar att vissa avsändare ibland skrivit adressen ”Borgmästarebron 12-14”.

gande trappan, precis som man kliver in på liknande trappor i präktiga slott och her- resäten. Dagens mellersta fönster på bild var alltså förr affärens port.

Detta är en tavla som hänger i Heléns vard- agsrum. Den lilla båten på bilden som nästan är förtöjd i huset tillhörde en gång hennes svåger. Bilden bevisar att gatan då var kanske bara 6 m. Sedan denna målning kom till har man på båtens plats byggt en 2- filig bilväg, en cykelbana och dessutom planterat en trädallé, kanske en totalt 20 meter stor breddning av trafiken. Man tvin- gades påla för den nya vägen. Förändringen är stor jämfört med hur det såg ut på Peter- sons tid, då en eller annan häst lunkade framför huset. Man kan knappast föreställa sig hur friden måst ha brett ut sig här förr.

Det röda huset mitt i bild (nedan) tillhör höghuset intill med gemensam ingång, nr10. Röda huset har sin entré genom ett ”hål” i höghusets gavelvägg. Ska man till röda huset så går man alltså från gatan först in i höghuset. Wangviks felaktiga gatuskylt har man under alla år som gått ännu inte rättat till.

Gustafvas och Johans hus har högre sockel och det första bjälklaget ligger ca 60 cm högre. Det syns på bilden att deras fönster sitter högre än grannhusets. Entrén till sy- behörsaffären gick genom en pampig dub- beltrappa från gatan. Man kunde välja att komma utmed trottoaren, antingen från norr eller från söder, och välja den närmast lig-

Helén nämnde att man tagit bort tv mellanväggar i nedervåningen, de bäggetakbjälkarna syns tydligt, se bild nedan. Längst bort ligger vardagsrummet, och själv står hon i matsalen. Till vänster skymtar en kakelugn. Ännu mer till vänster, ligger ingången till köket som tidigare var mörkt och hade en trång dörr till matsalen och ett pyttelitet fönster. Men det har Helén ändrat på. Väggen dit in är också riven, så

8

nu når kocken lätt matbordet utan att passera någon dörr.

”Nå” sa jag ”vad är taxeringsvärdet?” – ”Runt miljonen”, blev svaret.

BusshållplatsenTrafiken framför Wangviks hus är idag enorm. När familjen flyttade in där 1974 fanns en busshållplats alldeles framför ingången. Efter klagomål från Wangviks flyttades den en bit bort och försvann senare helt i samband med ombyggnaden av vägen. Men trafik i andra varianter före- kommer, Så till exempel kommer polacker vid vecksluten med Gdansk-färjan till Karlskrona och försöker kränga svart sprit, men igenom Wangviks låsta port mot gatan kommer de inte.

När Helén på min fråga om här genom åren varit svärmar av ättlingar till Gustafva och Johan på besök, så blev svaret att ” Ingemar Ernberg m.fl.var här i maj 1996. Då visade vi runt och hade en trevlig stund. Jag hoppas på kontakt även i fortsättningen och mail är ju ett utmärkt sätt”, avslutade Helén. Hon har idag avtalspension från Swedbank för att kunna göra något annat i livet efter drygt 40 år i samma koncern. Hennes och Stanlys mailadress är <stan- ley.wangvik@glocalnet.net>.

Jonas Hök Sept 2007

FRåGESPORTENvid Ernberg-Ehrenbergska släktfören- ingens picknick den 26/8 2007

1. Vilket språk talas av flest antal människor?1. Engelska, X. Mandarin, 2. Hindi.

2. Vilket år spelades den första SM- tävlingen i fotboll?

1. 1896, X. 1904, 2. 1910.

3. Vilken valuta bör du ta med dig om du åker till Grekland ?

1. Drakma, X. Pund, 2. Euro.

4. Vem bor på 10 Downing Street i London ?1. Sherlock Holmes, X. Drottningen, 2. Premiärministern.

5. Från vilket land kommer Greve Dracula?1. Rumänien, X. Ungern, 2. Albanien.

6. Hur skriver man 500 med romerska siffror? 1. XL, X. M, 2. D.

7. Vad samlar en numismatiker på?1. Mynt, X. Frimärken, 2. Nummerskyl- tar.

8. Vem har skrivit böckerna om Harry Potter?1. Beatrix Potter, X. J K Rawling, 2. C.S. Lewis.

9. Vilka färger har de olympiska ringarna?1. Blått, gult, vitt, grönt och orange, X. Blått, gult, lila, grönt och rosa,2. Blått, gult, svart, grönt och rött.

10. Vad innebär uttrycket ”golden goal” i fotbollssammanhang?1. Om en match slutar oavgjort kan

den avgöras i förlängningen, detförsta målet blir matchavgörande, X. Det mål som ger laget guldmedaljen, 2. Turneringens snyggaste mål.

11. Vad heter den ensamma spelpjäsen i kubb?1. Löpare, X Kung, 2. Drottning.

12. Vad är batist?1. Ett mikroskopiskt batteri, X. En fladder- musjägare, 2. Ett tunt tyg.

Vinnare: Michael Bergström och Jan Ernberg 12 rätt. Annika Alm-Ekman 11 rätt

Rätt rad: se sid 13.Karlskronagård med marina traditioner. Agnes Magnell berättar om familjen Olsen.Uppfångat av Jonas Hök

Äldsta Karlskrona-broderns Robert Petersons hustru Emma Olsen var dotter till kommendör- kapten Johan Olsen och hans maka Anna Catari- na. Detta reportage ur Blekinge Läns tidning lör- dagen den 4 maj 1940, bygger på kåserier av Ag- nes Magnell, dotter till Robert och Emma. Hon var flitig att skriva ner sina färgstarka Karlskrona- minnen.

Gården nr 3 vid Sparres gata förknippad med många äldre familjer i Karlskrona. Samtliga ägare under 17- och 1800-talen voro kronans folk. Löjt- nant Holger, Överstyrman Wederborg, Fänrik Sö- derquist, Volontär Ringström, Löjtnant Meister, Löjtnant Isberg, Skeppsgosselärare Strömberg,

9

Kapten Olsen, Amiral Olsen, Underofficer Loman och Överstyrman med "Distinktion av ankaret" Pierre le Canu.

Släkten Olsen har gamla anor i Karlskrona. Den förste kände medlemmen var ”krono- värfssmeden och konstförfarne mästaren” Daniel Olsen, som levde under förra hälften av 1700-talet. Enligt traditionen skall han ha inflyttat till Sverige från Riga och erhållit anställning som smidesmäs- tare vid Örlogsvarvet i Karlskrona. Han var gift med Maria Schiön, som blev änka 1775 men ännu levde år 1816. Smidesmästare Olsen synes ha ef- terlämnat flera barn, av vilka dock endast en son och en dotter förmodligen kommit till vuxen ålder. Ett gammalt fastighetsbrev av änkan Olsens hand från år 1816 ger belägg för detta genom att endast upptaga tvenne arvingar till hennes kvarlåtenskap. Detta fastighetsbrev, som gäller hennes försäljning av den s.k. Fehrska gården vid Västra Prinsgatan är för övrigt både typiskt för sin tid och intressant ur kulturhistorisk synpunkt. Det lyder in extenso:

"Jag Maria Olsen, änka efter framlidne Krono Wärfs Smeden och Mästaren Daniel Olsen, gör härigenom kunnogt och vetterligt, det jag af sundt och fullt förstånd, samt fri och otvungen vilja med mina kära Barns ja och samtycko, upplåtet och för- såldt samt i kraft härav upplåter och försäljer min uti 12: te Qvarteret Rosen, under halft N:o 42 be- lägne fastighet, sådan de nu under ögonen befin- nes, med allt hvad däruti,Wägg-, Mur- och Nagel- fast finnes, till min kära Måg herr Amiralitets- Capitainen Gustaf Lilljeqvist, och dess kära hustru, min Dotter Ingrid Maria Lilljeqvist, född Olsen, för en oss emellan överenskommen köpeskilling stor TrehundradeTrettiotre Riksdaler 16 sk. Banco, som på så sätt kommer att betalas, att Köparne sjelfve få godtgöra sig däraf Etthundrade Elva Riksdaler 5 sk runst Banco, En lika stor Summa skall min kära Son Herr Amiralitets Capitainen Johan Olsen hafva, och resterande beloppet, Ett- hundrade Elfva Riksdaler 5 st. 4 runst Banco, kommer att i fastigheten innestå, med det villkor och förbehåll, att i händelse gården under min lifs- tid skulle till oskylde blifva försåld, eller i händelse af mina barns dödsfall före mig, så att jag på min ålderdom blefve tvungen att sjelf besörja min om- vårdnad och uppehälle, jag då äger rätt, att desse Etthundrade Elfva riksdaler 5 sk 4 runst Banco, uppbära och disponera. I annat fall äga mina barn eller deras arfvingar, att vid min inträffade död, dessa pengar efter Lag sig emellan fördela, förbin- dande mig i öfrigt till hemul efter Lag.

Med förestående köp är jag, Johan Olsen, till alla delar nöjd, erkänner härmedelst att jag riktigt och till fullo utbekommit, den utlösnings summa av Etthundrade Elfva riksdaler 5 st. 4 runst Banco, som min kära Moder uti detta Salubref mig tiller- känt och tillåter alltså, min kära Svåger Herr Ca- pitaine Lilljeqvist och dess Fru, att å fastigheten behörig lagfart och fastebref, till deras framtida säkerhet sig förskaffa.

Till yttermera Wisso, hafva vi däraf 2:ne lika lydande Exemplar upprättat och egen- händigt underskrifvit, uti tillkallade vitt- nens närvaro, som skedde uti Carlskrona den 2:dra mars 1816.

Maria Olsen, säljare. Gustaf Lilljeqvist, köpare.

Härmed förklarar mig i allo nöjd, Johan Ol- sen."

Den här nämnde sonen, Johan Olsen, var född 1769 och blev vid 13 års ålder antagen till skepps- gosse. Efter att ha läst skolorna och passerat gra- derna till medelstyr-man utnämndes han efter offi- cersexamen år 1789 till fänrik och blev kapten i flottorna år 1803. Till kapten vid örlogsflottan ut- nämndes han år 1807 och till kommendörkapten år 1825. Han var gift med Anna Catarina Holmström. Hon var dotter till köpmannen i Karlskrona J. W. Holmström och född i gården Hantverkargatan 16, vilken gård hennes fader ägde vid stadsbranden år 1790.

Agnes Magnell, född Ernberg och dotterdotter till kommendörkapten Olsen, har i boken ”Glada minnen från 1850-talets Karlskrona Karlskrona” berättat om sin mormor följande lilla nätta situa- tionsbild från branden 1790: Var det regnväder och måste man därför stanna hemma, så var det lika roligt - man hade ju gamla mormor, som berättade sagor för oss, eller - allra helst - om ”stora bran- den”, då nästan hela Karlskrona brann upp. Barn- barnen kunde aldrig få nog av denna skildring, hur ofta den än gavs. Man lyssnade hänförd till den gamla kommendörkaptenskans målande beskriv- ning om sin och sin lilla tvillingsysters fåfänga för- sök att rädda söta fars och söta mors ägodelar, me- dan de själva voro borta. Hur gränslöst spännande var det ej att höra, huru de äntligen lyckats förmå några båtsmän att följa med upp på vinden i det brinnande huset för att rädda söta fars pengar, som de visste lågo i en stor ekekista. Kistan kom ner på gatan – ack, vad söta far skulle bli glad! Vad de själva voro lyckliga över sin sinnesnärvaro i nö-

1

dens stund! Innan den förkrossande verkligheten krossade allt – kistan omslöt endast en samling gamla hattar! ”Uppsatta mössor” som de kallades. Den rätta kistan, med alla pengarna, var uppslukad av lågorna och familjen blev fattig.”

Kommendörkapten Johan Olsen dog år 1831 och efterlämnade tre barn, sönerna Mauritz Johan Gustaf och Otto August samt dottern Emma, som blev gift med handlanden i Karlskrona Johan Ro- bert Peterson, stamfader för släkten Ernberg från Karlskrona, vilket namn upptagits efter Johan Ro- bert Petersons moder, Gustava Ehrenberg, dottertill bälgmakare Ehrenberg från Björkholmen i Karlskrona och hans hustru Elin Andersdotter från Kristianopel.

Kommendörkapten Olsens äldste son, Mauritz Johan Gustaf Olsen, började sin bana som lärling på örlogsvarvet vid 9 års ålder. Sedan blev han skeppsgosse, och efter att ha avlagt artilleriunder- officers- och styrmansexamen, utnämndes han till lärstyrman år 1819. Året därpå avlade han offi- cersexamen och efter tjänstgöring på en del fartyg fick han fullmakt som underlöjtnant 1823. Löjt- nants rang och distinktion erhöll han 1830, och fem år senare blev han kaptenlöjtnant. År 1838 in- köpte han fastigheten nr 57 i gamla 10: e kvartereti Karlskrona vid Vallgatan och Ugglas gränd av kronotimmermannen Sven Gummesson. Sedan han restaurerat denna fastighet, ingick han år 1839 äk- tenskap med Emelie Betty Nyström i Karlskrona. Hon bodde till sin död i huset vid Vallgatan och ligger begraven på Kronans kyrkogård på Aspö. Hon var dotter till den berömde psalmförfattaren Per Olof Nyström i Karlskrona, som ägde fastig- heten nr 7 vid Alamedan.

Kommendörkapten Olsens yngste son, Otto August Olsen gick in vid Kungl. Marinregementeti Karlskrona, där han avancerade till Kapten. Han var gift med Henriette Adelaide Ljungstedt, dotter till postinspektören Carl F. Ljungstedt. År 1849 inköpte han gården vid Sparrensgatan, som förut nämnts, av smedmästaren Strömgrens arvingar och bodde här sedan till sin död, då gården övergick till hans yngste son, Carl Otto Olsen. Han kom tidigt i flottans tjänst och avancerade raskt genom dug- lighet och tjänstbarhet raskt och utnämndes slutli- gen till viceamiral. Han var gift med Beda Hain, dotter till kyrkoherden i Ronneby, Thomas Hain och Beda Kraak, en syster till apotekaren i Karls- krona Johan Lars Kraak. Amiral Olsens nio barn voro samtliga födda i gården vid Sparrensgatan.

Om det Olsenska hemmet vid Sparrensgatan ger Agnes Magnell i sitt förut citerade arbete åtskilliga små älskvärda interiörer, berättade på ett sätt, som ger en underbart levande bild av både livet i den gamla gården under svunna dagar och dess då- varande bebyggares strävsamma vardag och festli- ga stunder.

”Andra huset från grändens mynning” skir- ver hon, ”ägdes och beboddes av en godmodig och fetlagd gammal före detta officer, kaptenO. vid Marinregementet. Han var ordningen själv och bodde där tillsammans med sin kap- tenska, sina tvenne söner, löjtnanter vid Marin- regementet och Flottan, samt den under namnet Olsens Fredrika allmänt bekanta, enastående ensamjungfrun. Fredrika hade under sin lydnad en kalfaktor samt ofta också en skeppsgosse. Båda tävlade att åtlyda hennes minsta vink. Hon tillhöll dem också att sanda en gångstig på ”appareljen”, och så var all fara för halka av- värjd. Denna Fredrika var ett verkligt nonplus ultra bland tjänarinnor, sin matmors högra hand och så gott som allenastyrande i det Ol- senska tvåvåningshuset.

Den fryntlige, något hetlevrade kaptene hade - kanske - aldrig haft mycket att säga till om. Kaptenskan, litet förnäm, tystlåten och be- slutsam, hade varit den ledande, men sedan Fredrika, ännu mera tystlåten, ännu mera be-slutsam och viljestark, kommit, tog denna omärkligt, långsamt men säkert, tyglarna om hand. Snart hette det ej mera: ”Så skola vi göra” utan: ”Undras vad Fredrika tycker?”. – Vi ska fråga Fredrika - Fredrika tycker visst inte, att vi ska göra så.

Alltnog - Fredrika styrde enväldigt, men hon styrde bra. Ingen kunde laga så god mat som hon, stödd av de utmärkta recept, som kaptenskan ärvt av sin mor och mormor. Rent och fint var det överallt, i hela våningen på gården, i den lilla trädgården och det murgrön-somkransade lilla gårdshuset, där alltid två löjtnanter bodde som hyresgäster. Då dessa

1

blevo sjökommenderade, efterträddes de genast av andra.

Olsenska huset var genompyrt av en aneg- näm doft från farstumattorna av flätat tjärtågs- virke, från kaptenens flitigt använda pipa och från Fredrikas ångande köttkorvgrytor. Allt var hemtrevligt, glatt och fritt. Huset var fyllt av levnadsglad ungdom, sönerna och deras kam- rater samt kaptenens och kaptenskans glada systerdöttrar. Alla voro välkomna och kommo så innerligt gärna, ty där var ”så förskräckligt roligt”. Sönerna, vilka avgudades av föräldrar- na och - inte minst – av Fredrika, hade ständigt bjudningar och middagar och dans. Men gans- ka trångt var där, i synnerhet till dans. Då mottogs man efter middagen i övre våningen, där tante Charlotte J. (Jägerskiöld) med enda dottern bodde.

Hennes rum voro fyllda med vackra gamla möbler, byråar på spindelben, som pryddes med tunna, äkta krämkoppar och annat vackert porslin. Man var emellertid varnad att inte fara vilt fram, och framför allt att inte trampa hårt, på det att de fina kopparna och de smalbenta byråerna inte måtte falla i golvet. Detta var ett litet aber, som gjorde, att den ystra ungdomen ofta längtade att Fredrika och hennes kalfaktor snarligt måtte hinna duka av middagsbordet och förvandla matsalen till en acceptabel dans- sal. Då signalerades att allt var klart, och alla störtade ner, tagande trappan i ett par skutt och genast kastande sig in i dansvimlet till ystraste balett, man gärna kunde tänka sig.

Roligt, roligt, roligt, men ganska vilt gick det till!”

Så långt Agnes Magnell. När man läser hennes lilla bok om sin ungdoms Karlskrona, är det inte svårt att förstå, att för henne fanns det inget som så trofast hållit sig kvar i hjärtat tiderna genom som just hågkomsterna från den lilla gården där nere på Sparrensgatan, där valnötsträdet ännu står kvar och de av henne själv satta små luktviolerna ännu blomma varje tidig vår. Hennes skildring av det Olsenska hemmet är också det bästa hon skrivit, och de glimtar och interiörer, hon där ger, äro för Karlskronalitteraturen synnerligen värdefulla, då just detta tidevarv i stadens familjehistoria i övrigt är mycket knapphändigt lottat vad gäller första- handsmeddelanden. Den tidigare så varmt omhul- dade dagboksskrivningen var ju då bliven omo- dern, brevskrivningen med skildringar av dagens

on dit var inte längre så omhuldad, kommunikatio- nerna hade blivit livligare, livet löpte hastigare och hemmens karaktär förvandlades.

Genom Magnells lilla knippe skildringar har dock ett avsnitt av det annars så okända 1850- talslivet i örlogsstaden bevarats, och därigenom kommer också den ”Olsenska gården” att för alltid vara förbunden med ”glada minnen från 1850- talets Karlskrona.” Nu har Agnes Magnell gått bort, och gården vid Sparrensgatan har helt ändrat ansikte. Den klassiska och enkla portalen med stentrappan och det lilla bislaget, som gav förnä- mitet och stil åt den rytmiskt indelade gårdsfasa- den, har också den försvunnit och istället har ett fult men ur värmebevaringssynpunkt kanske mera praktiskt vindfång byggts till, vars pärlade brädbe- klädnad ytterligare framhäver skillnaden mellanvår tid och dagar, som flytt.

Harald Ernbergs magnecylAv Jonas Hök

För några veckor sedan fick jag ett oväntat mail från den för mig då helt okände Mats Werner. Nu vet jag en hel del om Mats, en egen företagare inom reklambranschen se- dan 1974, engagerad lokalpolitiker i Strängnäs, timeoutad körsångare och skribent, allt enligt hans egen blogg på In- ternet: http://matswerner.blogg.se.

Här följer utdrag ur vår cyber-dialog. Mats mail till mig löd:

”Jag fick en förfrågan från en ny kund vid namn Lars Ernberg och kunde inte låta bli att fråga om han var släkt med "pulvret" vilket givetvis väckte hans undran som jag var tvungen att stilla:

”Ernbergspulvret” skötte hela vår familjs hälsa på 1940-50-60-talen. Det blandades till efter Pro- fessor Harald Ernbergs recept, han som var gamle kungens och drottningens livmedikus tills han ty- dligen drabbades av en tidig tills han p.g.a. sin sjukdom tydligen inte ansågs kunna fortsätta.

Han kom in i vårt liv genom min farmor Hilma på Kungsholmstorg som avgudade honom. Och han var tydligen också NKs företagsläkare, där min farbror var vice VD. Och han lämnade som sagt pulvret efter sig. Hans tjänster för farmor upphörde

1

när det ”påpekats” för henne att det kanske inte var så ”lämpligt” att anlita honom län- gre sedan Professorn hade uppträtt lite opassande på någon middag. Pulvret pack- ades av apoteken inslaget i små vita vikta vaxpapperskuvert, ett slags starkt recept- belagt magnecylpulver. Min mor Ann- Marie Werner fick på 1960-talet receptet utskrivet av sin dåvarande läkare Torsten Fredholm. Min storasyster fixade sin hem- längtan under förvisningen till flickpension i Schweiz på 50-talet genom att slicka på dessa papperskuvert. Pulvret hade en salt smak som även dövade hemlängtan!

När jag så slog ”Harald Ernberg” på nätet hittade jag Din fråga på ”Rötter” omDin mormor, Haralds fru. Var således Har- ald Din morfar?

Bästa hälsningar

M A T S W E R N E R

Kumla Gård

Jag förstod inte hur Mats syster kunde ”fixa hemlängtan genom att slicka på Har- alds kuvert” och frågade därför honom:

” Menar du att din syster satt i Schweiz och klistrade Haralds magnecylkuvert? Hade Harald sänt henne pulver och tomma ku- vert, som hon sedan fyllde med pulvret och klistrade igen? Som Harald så småningom fick tillbaka och sålde till sina patienter? Har jag fattat rätt?Häftigt!”Mats förtydligade sig:”Det var min gamla farmor Hilma på Kungsholmstorg som ompysslades av Prof. Ernberg, men hans tjänster ”spillde av” sig på såväl min pappa och mamma som min faster och farbror. Men Ernbergs recept på ”Ernbergspulver” levde vidare genom an- dra läkare som instruerades på basis av det gamla receptet. Och pulvret packades av Apoteken i små vita vikta vaxpappersku- vert. Jag tror det sista receptet skrevs ut någon gång på tidigt 70-tal av Mammas (Ann-Marie Werner) dåvarande läkare Tor- sten Fredholm. Det är i princip ett starkare Magnecyl. Jag och/eller Mamma har nog något recept fortfarande i behåll om Du inte

känner till innehållet. Själva ”slickandet” som jag beskrev innebar att min syster Karin Ellhammar, när hon överväldigades av hemlängtan under sin flickpensionstid en sommarmånad i Schweiz, då dövade sin hemlängtan genom att sakta slicka på insi- dan av de kuvert som hon hade över från att ha tagit ett pulver mot någon verklig eller inbillad åkomma. De små pulverresterna på papperet smakade salt och ”hemma”! Det här var under hennes tid i Franska Skolan någon gång på femtiotalet. Men Din tanke om återvinning av kuvert var ju kul! Men tyvärr inte sann!

Receptet på en etikett från 1963

Kungl. Hovapoteket LEJONET, Stock- holm

Ann-Marie Werner1 pulver 1-3 gånger dag ligen vid värk Acid. Acetylsalicyl. 0,75Kal. Bromid. 0,5Codein. Phosph 0,02

Ord. Av Dr Fredholm Mf. pulv. d.t.d n:o L

27/5-63 10,35 (kr?)

Jonas Hök

Släktrådets nuvarande sam- mansättning

Ordinarie:Jan Ernberg (ordförande)Annika Alm-Ekman (sekreterare och kassör)Ingemar Ernberg ( redaktör) Michael BergströmBengt Ehrenberg

1

Suppleanter:Bernhard Bergström (nyval, ”ung- domsrepresentant”)Peter Brückner (nyval, dansk repre- sentant)Cecilia Cederström Anders Ehrenberg Johan Ernberg Patrik Ernberg Erik Hamberg Gunilla Tideholm Per ZetterqvistKristina Åkerman-Klaesson Ulla Överengen

Kolla nya hemsidan!Släktföreningen har nu fått en hemsida, främst tack vare gedigna insatser av Johan Ernberg: www.ernberg.info.Den uppdateras kontinuerligt. Läs om se- naste släktnytt inför höstens släktmöte.

Synpunkter och förslag till förbättringar av vår hemsida tas gärna emot från alla med- lemmar och kan skickas till ordföranden via vanlig post eller e-post eller till Johan Ern- berg (jan.ernberg @home.se, ern- berg@ties.itu.int, se även hemsidan).

***

Ge föreningen en gåva vid födel- sedagen!Om Du tycker att Släktföreningen gör någon nytta, eller är värd att bevara, Släktkuriren skall fortleva eller av andra skäl vill stödja föreningen, sänd ett bidrag till pg nr 484 72 55-9, eller varför inte ge någon i födelse- dagspresent en penninggåva som skickas till föreningen! Föreningen är garanterat mycket sparsam, likviditeten är liten och allt arbete sker ideellt.

Medlemsavgifter och Förenings- nyttMedlemsavgiften garanterar information från föreningenMedlemsavgiften till släktföreningen är facila 75:- för en tre-års period, 2006-2008, dvs 25:-/år. Postgiro nummer 484 72 55-9, Ernberg-Ehrenbergska släktföreningen.Passa på att betala nu om Du inte gjort det. Avgiften kan komma att höjas inför nästa treårsperiod.Som beslutats kommer utskick, kallelser och Släktkuriren i första hand att sändas bara till dem som betalat medlemsavgift.Vi har i det längsta velat ge chansen till var och en, men... Kassören skulle upp- skatta om du som inte vill vara med ringer in på hennes svarare ditt Nej tack. Rådgör med din familj och agera. Telefon till kas- sören Annika Alm-Ekman är 08/6533090, fax 08/6534363.

Ulla Överengen intervjuad av SvD på apoteket Biet 9 januari 2008.

Rätt rad på Tipsfrågorna från PickNicken på Rosendahl 2007.

1:X, 2: 1, 3:2, 4:2, 5:1, 6:2, 7:1,8:X, 9:2,10:1, 11:X, 12:2.

Sänd denna sida till adress: Ernberg-Ehrenbergska släktföreningen, attn:Ingemar Ern- berg, Smultrongränd 18, 18245 Enebyberg. Tel: 08/7688825. Fax: 08/7688825.

1

IE 080624En blankett för alla syften. Skriv gärna på extra papirer om platsen ej räcker.

Uppgifter till ADRESSREGISTER, SLÄKTREGISTER/SLÄKTTAVLOR och om MEDLEMSAVGIFT

E-post adress:...............................................................................

Adressändring:Namn:..............................................................Adress (ev ny ):...............................................

Postnr:....................................Ort:..................................................................

Land:...............................................................Telefonnr (hem):.............................................

Ev övriga tel nr (fax-nr, arbete, landet osv):.............................................................................

0 Namn och adress till släktingar som borde få kallelse , Släktkurir m m (och sannolikt inte fått så):

0 Ifylles av mor- eller farföräldrar, föräldrar eller omtänksamma syskon, kusiner eller dylikt. Namn, födelsedatum och föräldrar, nyfödda 2005 -, som jag känner till:

0 Jag anmäler härmed att jag nu erlägger medlemsavgiften för 2006-2008 till pg 484 72 55-9, Ernberg-Ehrenbergska släktföreningen för följande personer inklusive mig själv, 75:-/person:

Namnteckning:.............................................Namnförtydligande:.................................................

1

Preliminär anmälan till Släktmötet 30-31Augusti 2008.Posta denna eller maila med epost till Jan Ernberg, adresser se nedan.

Vi/jag kommer att deltaga i: Antal personer

1 Släktmöte och föredrag KS 30/8 ……………….

2. Släktmiddag Läkaresällskapet 30/8 ……………….

Namn på deltagarna:

……………………………………………………………………………………

…………………………………………………………………………………..

3. Promenad Gamla Stan 31/8 ………………….

4. Visning av Postmuseum 31/8 …………………

5. Lunch på Postmuseum 31/8 …………………

Ev allergier: ………………………………………………………….

Anmälare:……………………………………………….

Adress:…………………………………………………

…………………………………………………

Skickas till Jan ErnbergNäsbydalsvägen 6 14 tr183 31 Täby

Eller via e-post jan.ernberg@home.se

Senast 15 augusti 2008