28
Medeltiden (ca 500-1500)

Medeltiden jonathans mac book air

Embed Size (px)

Citation preview

Medeltiden (ca 500-1500)

Under medeltiden uppstod det feodala samhället i Europa

Det byggde på att kungarna delade ut län till sina krigare, det vill säga bestämma landområden

Den som fick ett sådant län kallades vasall och där skulle han styra för kungens räkning och ta upp

skatt av bönderna

Som motprestation skulle han rusta ett antal ryttare och lova att ställa upp för kungen med dessa när det

blev krig

I det medeltida Europa var kristendomen den största religionen

Efter olika inre strider delades den i två delar:

Den grekisk-ortodoxa kyrkan med centrum i Konstantinopel

Den andra delen var den romersk-katolska kyrkan med centrum i Rom

Biskopen i Rom blev ledare för den västliga kyrkan och kom att kallas påve

Under honom lydde alla biskopar och präster i västra och norra Europa

Grunden till det feodala samhället låg i jordbruket

Genom böndernas arbete skapades de resurser som gjorde att både kungen, krigarna och prästerna fick sin

försörjning utan att behöva arbeta på åkrarna

Inom kyrkan menade man att det var Guds ordning att samhället var uppdelat på det viset

I ett samhälle skulle det finnas olika grupper som hade olika uppgifter att utföra

De som bad (prästerna)

De som krigade (adeln)

De som arbetade (bönderna)

Nästan all jord i Europa hörde till stora gods som ägdes av adeln eller kyrkan

På ett sådant gods fanns en huvudgård, där godsägaren bodde, och en mängd små gårdar, där

bönderna bodde

Till varje sådan gård hörde åkrar och ängar

Varje bonde skötte sin egen gård, och för att han fick bruka en del av godsägarens mark betalade han varje år

en avgift eller ränta, som det hette på medeltiden

Räntan bestod till största delen av naturaprodukter:

Vete, råg, vin, kött, ost, ägg eller nåt annat som bonden producerade på gården

Dessutom måste han ofta utföra dagsverken på huvudgården, det vill säga arbeta gratis åt godsägaren en eller ett par dagar i veckan

Alla krigare och präster var förstås angelägna om att bönderna stannade kvar på godsen och gjorde

sitt arbete

Därför infördes så småningom livegenskap

Det betydde att bönderna inte fick flytta utan tillstånd från godsägarna