Remissammanställning SOU 2014:10 PSI-utredningen Ett steg vidare

Remissammanställning SOU 2014:10 Ett steg vidare - nya regler och åtgärder för att främja vidareutnyttjande av handlingar

Innehåll Inledning ....................................................................................................... 2

Allmänna synpunkter ................................................................................... 3

Författningsförslag ..................................................................................... 20

1 § ............................................................................................................ 20

2 § ............................................................................................................ 22

3 § ............................................................................................................ 23

4 § ............................................................................................................ 28

5 § ............................................................................................................ 29

6 § ............................................................................................................ 31

7 § ............................................................................................................ 33

8 § ............................................................................................................ 42

9 § ............................................................................................................ 45

10 § .......................................................................................................... 49

11 § .......................................................................................................... 52

14 § .......................................................................................................... 57

Inga formatbestämmelser eller krav på elektroniskt utlämnande

föreslås införas i lag ................................................................................ 62

Övriga förslag ............................................................................................. 69

Datainspektionen bör ges i uppdrag att ta fram en checklista ............ 69

En myndighetsgemensam portal ........................................................... 72

Nya uppgifter för Riksarkivet ............................................................... 78

Promemoria

2014-09-22 S2014/1992/SFÖ

Socialdepartementet

Enheten för statlig förvaltning

2

Stöd om regelverk och avgifter samt översyn av avgiftsförordningen 82

En särskild PSI-myndighet ..................................................................... 87

E-förvaltning och vägledningar .............................................................. 90

Ledning och styrning samt sektorsvis samverkan ................................. 91

Särskilda insatser för arkiv, bibliotek och museer ................................. 94

Riktade insatser mot kommunerna ........................................................ 95

Uppföljning och utvärdering .................................................................. 97

Finansiella konsekvenser ........................................................................ 99

Inledning

PSI-utredningens betänkande Ett steg vidare – nya regler och åtgärder för att främja vidareutnyttjande av handlingar (SOU 2014:10) har remissbehandlats. Betänkandet har skickats till 1241 remissinstanser, varav 84 svarat. Dessutom har fyra svar kommit in från organisationer utanför remisslistan. Totalt har alltså 88 svar inkommit. I betänkandet ger utredningen förslag på vilka ändringar i den s.k. PSI-lagen2 som krävs för att genomföra ändringarna i det s.k. PSI-direktivet3 som beslutats på EU-nivå. Utredningen föreslår också vissa andra författningsändringar och presenterar ett antal övriga förslag på hur förutsättningarna för att vidareutnyttja handlingar från den offentliga förvaltningen kan förbättras. En klar majoritet av remissinstanserna är i huvudsak positiva till utredningens förslag eller utan invändningar. Många ställer sig positiva till intentionerna bakom såväl PSI-direktivet som lagen och utredningens förslag. Detta gäller både förslag på bestämmelser för att genomföra PSI-direktivet, övriga författningsändringar liksom utredningens övriga förslag, till exempel hur regeringen kan styra myndigheterna på området. Den enskilda fråga som väckt mest kritik är att utredningens förslag inte innebär ökade krav på myndigheter att tillhandahålla handlingar i elektronisk form. Detta har samtliga vidareutnyttjare synpunkter på, liksom en del myndigheter.

1 På remisslistan anges 125 instanser, då Umeå universitet står som 29 och 30. 2 Lag (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen. 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/37/EU av den 26 juni 2013 om ändring av direktiv 20023/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (PSI-direktivet).

3

Många myndigheter påpekar vikten av att PSI-frågor prioriteras från politiskt håll, särskilt att ekonomiska medel i tillräcklig utsträckning avsätts. Från vidareutnyttjarnas perspektiv är en genomgående synpunkt att det sannolikt finns samhällsekonomiska vinster att hämta genom att förbättra möjligheterna till vidareutnyttjande. Nedan görs en genomgång av remissinstansernas synpunkter. Indelningen är gjord efter allmänna kommentarer, som inte har direkt koppling till något förslag eller ställningstagande i betänkandet. Därefter görs en genomgång paragraf för paragraf av utredningens författningsförslag. Under rubriken Författningsförslag görs även en genomgång av utredningens ställningstagande om att inte reglera utökade skyldigheter att tillhandahålla handlingar elektroniskt, eller krav på vissa format, i lag. Sedan följer synpunkter på de förslag som inte innebär lagändringar samt utredningens övriga resonemang. För de flesta frågor görs först en genomgång av aktuellt förslag tillsammans med en sammanfattande kommentar, vilket följs av mer detaljerade synpunkter från de remissinstanser som särskilt kommenterat frågan. Remissinstanserna är ordnade efter bokstavsordning.

Allmänna synpunkter

Ájtte Svenskt fjäll- och samemuseum, Brottsförebyggande rådet, E-hälsomyndigheten, Forum för levande historia, Gotlands kommun, Högskolan i Borås, Kungliga biblioteket, Länsstyrelsen i Örebro län, Malmö kommun, Mälardalens högskola, Skatteverket, Statens centrum för arkitektur och design, Statens kulturråd, Statistiska centralbyrån, Stiftelsen Nordiska museet, Stiftelsen Tekniska museet, Strålsäkerhetsmyndigheten, Trafikanalys och Umeå universitet instämmer eller tillstyrker utredningens förslag generellt, eller har inte något att invända, erinra eller några synpunkter på förslaget.

Handelshögskolan i Stockholm, Lindesbergs kommun, Moderna museet och

Stiftelsen Högskolan i Jönköping har avstått från att svara.

Arbetsgivarverket instämmer i utredningens bedömning om att ett ökat

vidareutnyttjande kan förväntas få positiva samhälleliga effekter och

tillstyrker därför förslagen i betänkandet.

Bisnode Sverige AB (Bisnode) eftersöker en skarpare PSI-lag än vad

utredningen föreslagit. Utredningens förslag till lagändringar behöver

förtydligas för att ge myndigheterna tydliga besked om vad som gäller

vid utlämnande av offentliga data för vidareutnyttjande. Bisnode ser

positivt på de ändringar som gjorts av PSI-direktivet, t.ex. i form av

rekommendationer om utlämnande av standardiserade data i digital form

och förslaget om en opartisk tillsynsmyndighet. Bisnode är dock mindre

4

positivt till hur utredningen tolkat och översatt ändringarna till att bli del

av svensk lag. Detta framförallt för att utredningens förslag är för

försiktiga. Bisnode framhåller att Sverige i dag är bland de tio sämsta

länderna när det gäller vidareutnyttjande, där Sverige tidigare haft hög

status. Bisnode instämmer i utredningens slutsats att det finns behov av

olika insatser, annat än lagstiftning, för att främja vidareutnyttjande.

Detta minskar dock inte behovet av en tydligare och skarpare

lagstiftning. Bisnode framhåller också att PSI-lagen väger för lätt i

förhållande till annan lagstiftning, särskilt de s.k. registerförfattningarna,

och anser att registerlagstiftningen borde ses över bl.a. i skenet av PSI-

direktivet och PSI-lagen. Bisnode finner det oroande att en sådan

översyn utgått från Informationshanteringsutredningens uppdrag och

ställer sig frågan om var och av vem nu registerförfattningsöversynen

kommer att ske.

Bolagsverket har inget att erinra mot utredningens förslag till anpassning

av gällande PSI-lag till de beslutade ändringarna i EU:s direktiv. Verket

delar utredningens åsikt om att ett ökat vidareutnyttjande leder till ökad

innovation och tillväxt. Verket delar också utredningens bedömning att

det finns risker för att insatserna för att öka spridningen av information

från myndigheter till resten av samhället kan leda till fler fall av

otillbörliga intrång i den personliga integriteten. Bolagsverket välkomnar

också regeringens direktiv om en ny integritetskommitté (Den

personliga integriteten, dir. 2014:65). Verket vill påpeka risker med

vidareutnyttjande också mot bakgrund av utredningens uttalande om att

när fler användare efterfrågar och utnyttjar informationen ökar chansen

att fel och brister upptäcks och kan åtgärdas, vilket höjer informationens

kvalitet och värde också för den egna verksamheten. Information som

tillhandahålls av en vidareutnyttjare kan vara felaktig, bristfällig eller

inaktuell och en användare kan därmed riskera att grunda sina

affärsmässiga beslut på felaktig information. Vidare kan det leda till

skada för den personliga integriteten om en vidareutnyttjares

information inte är uppdaterad och aktuell. Enligt 15 kap 7 §

konkurslagen är Bolagsverket skyldigt att gallra i registret över fysiska

personers och dödsbons konkurser fem år efter utgången av det

kalenderår då konkursen avslutades. Någon skyldighet att gallra

motsvarande uppgifter finns inte för vidareutnyttjare som har köpt

uppgifter från registret av verket. Det innebär att uppgifter som

Bolagsverket har gallrat alltjämt kan tillhandahållas av vidareutnyttjare.

Verket anser också att det är av vikt att det finns tydliga föreskrifter om

hur hanteringen av informationssäkerheten ska fungera.

Chalmers tekniska högskola AB ställer sig positiv till utredningens förslag

och nya formuleringar av lagstiftningen. Som utredningen påpekar är de

5

allra flesta bibliotek, arkiv och museer inte några motståndare till att

sprida elektronisk information. Problemet är att man inte har resurserna

för att göra det. Man har inga möjligheter att digitalisera dokument,

böcker, bilder och föremål som idag enbart finns i analog form. Det är

här utmaningen ligger. Många av dessa institutioner har också krav på sig

att redovisa hur många besökare de har haft i sina lokaler till sina

huvudmän, snarare än på vilket sätt de har kunnat sprida information på

nätet. Den synen måste förändras i grunden. I bästa fall kan

lagstiftningen bidra till detta. Högskolan konstaterar att det bland

remissinstanserna helt saknas arkivinstitutioner. Riksarkivet finns förstås

med, men eftersom de föreslås få en ny roll som en konsekvens av

förslaget hade det varit intressant att veta vad någon av de andra

institutionerna anser om saken. Exempelvis hade det varit passande att

Region- och stadsarkivet i Göteborg, Arkivcentrum Syd eller

Stockholms stadsarkiv hade fått möjlighet att yttra sig.

Ekonomistyrningsverket anser att utredningens betänkande utgör ett väl

utvecklat beslutsunderlag, med undantag för vissa frågor rörande

avgifter. Utredningen underskattar också de finansiella konsekvenserna

av förslagen för myndigheterna. Flera av förslagen leder till ökad

administration hos myndigheterna och är därmed kostnadsdrivande. I

relation till den samhällsekonomiska nyttan av ett ökat utnyttjande kan

dock dessa konsekvenser vara av mindre vikt.

Falkenbergs kommun instämmer generellt i betänkandet, vilket av

kommunen anses ligga i linje med de möjligheter inom öppna data som

kommunen uppmärksammat under senaste året.

Göteborgs kommun avstyrker utredningens förslag i de delar som avser

förslag till åtgärder för att driva på utvecklingen hos offentliga

förvaltningar. PSI-lagen är subsidiär till annan svensk lagstiftning vilken

begränsar möjligheterna att tillgängliggöra handlingar för

vidareutnyttjande. Den grundlagsskyddade offentlighetsprincipen styr

över allmänna handlingar i Sverige. Mot bakgrund av detta ser

kommunen ingen möjlighet att utöver PSI-lagens införande ytterligare

ålägga offentliga förvaltningar att utlämna handlingar för

vidareutnyttjande till dess att förslag på möjliggörande av sådan

utlämning presenteras. Kommunen kan inte heller se hur förslag på

åtgärder för att påverka de offentliga förvaltningarna att skynda på

tillämpningen av PSI-lagen skulle kunna efterföljas till dess att rimliga

förslag till möjliggörande av lagens tillämpning, utöver vad som är

möjligt enligt nuvarande lagreglering, föreslås.

6

Havs- och vattenmyndigheten (HaV) tillstyrker de förslag som lämnas i

betänkandet. De ändringar som föreslås fortsätter att driva på nyttjandet

av data och offentliga handlingar, sedda som en samhällsresurs. Genom

ett tydligt regelverk ges goda förutsättningar för att den offentliga

sektorns information kan vidareutnyttjas. Utredningens förslag innebär

att det krävs åtgärder utöver lagstiftningen för att främja

vidareutnyttjandet. Flera av dessa förslag innebär att olika myndigheter

kommer att ha väsentligt inflytande över myndigheternas arbete med att

göra befintlig data tillgänglig för vidareutnyttjande. HaV föreslår att det i

författning framgår vilka myndigheter som svarar för de olika föreslagna

insatserna, såsom t.ex. vilka uppdrag Datainspektionen,

Konkurrensverket, Riksarkivet m.fl. ska ha. Det skulle underlätta för

både vidareutnyttjarna och tillämpande myndigheter. I utredningen förs

ett resonemang om avgifternas betydelse för vidareutnyttjande av

handlingar. HaV vill poängtera problemet med att intäktskrav driver

fram villkor som begränsar möjligheten för andra myndigheter att i sin

tur tillåta vidareutnyttjande av nytt, eget data om det på något sätt

baseras på villkorat grunddata. Genom intäktsbaserade villkor på

grunddata hämmas alltså vidareutnyttjandet även i efterföljande led.

Helsingborgs kommun är positiv till föreslagna lagändringar. Staden

ansluter sig till vad Sveriges kommuner och landsting framfört i sitt

yttrande. I övrigt har kommunen inga synpunkter.

Högskolan i Gävle är i grunden positivt inställd till syftet med PSI-lagen

att öka tillgängligheten och vidareutnyttjandet av offentlig information.

Vissa av förslagen till lagändring är sannolikt av mindre betydelse

eftersom liknande regler redan tillämpas. Däremot bör inte texten i PSI-

direktivet användas ordagrant i den nya svenska PSI-lagen. Den behöver

förtydligas för att ge tydliga krav på myndigheterna och minska risken

för olika tolkningar. Högskolan bedömer att de kommersiella

informationsförmedlarna sannolikt är vinnarna på förslaget till ny PSI-

lag. De får en starkare ställning gentemot myndigheterna i rätten att få ut

data och prissättningen på denna, medan myndigheterna riskerar att bli

förlorarna. Andra viktiga frågor som gäller vidareutnyttjande är vem som

bevakar medborgarnas integritet.

Institutet för språk och folkminnen har principiellt inget att invända mot

att PSI-lagen förändras. Institutet är positivt till tillgängliggörande och

vidareutnyttjande av myndighetens handlingar, där detta är möjligt och

lämpligt. När inga etiska eller upphovsrättsliga hinder föreligger arbetar

institutet aktivt med tillgängliggörande och befrämjande av

vidareutnyttjande, mestadels i digital form. Institutet ser positivt på ett

utökat vidareutnyttjande av kulturarvet, inte minst ur ett

7

delaktighetsperspektiv. Institutet arbetar konsekvent för en ökad

öppenhet och användning av samlingarna. Institutet framhåller dock att

karaktären på vissa delar av dialekt- och folkminnessamlingarna av

integritetsskäl medför stora inskränkningar när det gäller såväl

tillgänglighet som ett tvingande vidareutnyttjande. Institutet menar

också att i de avseenden som gäller PSI-utredningen bör institutet

betraktas som en forskningsinstitution snarare än en kulturinstitution.

IT- och telekomföretagen, Almega (ITT) anför att vidareutnyttjande av

PSI-data rymmer en stor, och hitintills orealiserad, kommersiell potential

för den svenska IT-branschen. Att potentialen inte utfallit i konkret

affärsnytta beror till stor del på ett antal trösklar för vidareutnyttjande

som påverkar investeringsvilja och riskvillighet. ITT pekar på tredubbla

nyttor med ett ökat vidareutnyttjande. Förutom den kommersiella

nyttan tillkommer också nytta utifrån ett medborgarperspektiv

respektive ett myndighetsperspektiv. Utifrån ett medborgarperspektiv

skapar tillgänglighet ökad transparens i myndigheternas verksamheter.

Bättre möjligheter för medborgare att följa hur kommuner, landsting och

myndigheter använder skattemedel skapar exempelvis större incitament

både för bättre verksamhets- och budgetstyrning. Det skapar också ökad

förståelse och respekt för offentlig sektors arbete. Utifrån ett

myndighetsperspektiv är fördelarna med externt vidareutnyttjande också

väsentliga. ITT anför att det finns en rad svenska myndigheter och

kommuner som kan vittna om hur tillgängliggörande lett till stora

interna vinster i form av ökad verksamhetsförståelse och insikt om hur

den egna informationen är strukturerad och används. Detta har lett till

ökat kärnverksamhetsfokus samt förenklat samverkan med andra

myndigheter. ITT noterar att de myndighetsinterna nyttorna verkar

uppstå före det att den kommersiella potentialen realiserats i

vidareutnyttjandet.

ITT menar att den svenska PSI-utvecklingen är allt annat än ljus, jämfört

med Sveriges grannländer, och hänvisar till ett Open Data Index, enligt

vilket Sverige är sämst i Norden på att tillgängliggöra PSI-data. ITT

lyfter fram att den danska regeringen sedan ett antal år har PSI-data som

en prioriterad fråga i sin eStrategi. Länder som Finland, Norge,

Storbritannien, Indien, Japan, Sydkorea och USA har också omfattande

och långtgående nationella strategier för ökat vidarutnyttjande.

Konjunkturinstitutet delar utredningens syn att regelverket på PSI-

området behöver bli tydligare och mer lättbegripligt. Detta är en

förutsättning både för att syftena med PSI-direktivet bättre ska uppfyllas

och för att oklarheter och tolkningsskiljaktigheter ska minimeras.

Tydligheten skulle dock kunna bli ännu större än vad som framgår av

8

utredningens analyser och lagförslag på vissa punkter. Det är angeläget

att de skillnader mellan direktiv och lag som finns, eller som kan

uppfattas finnas, så långt som möjligt undanröjs. Konjunkturinstitutet

har goda erfarenheter av att, genom sin webbplats, aktivt och gratis

sprida efterfrågade data. Det uppstår i dessa fall sällan eller aldrig

oklarheter eller komplikationer i samband med vidareutnyttjande.

Eventuella svårigheter uppstår snarare i de fall som speciella lösningar

efterfrågas, som går utöver vad myndigheten publicera fritt på webben.

Frågorna som uppstår i dessa fall rör främst tillgängliggörande, format

och avgifter. Inom ramen för remissyttrandet har Konjunkturinstitutet

inte haft möjlighet att närmare tolka eller värdera utredningens

uppskattningar av den samhällsekonomiska nyttan av vidareutnyttjande.

Konjunkturinstitutet delar dock utredningens uppfattning att sådana

kalkyler är svåra att värdera och kvantifiera.

Konkurrensverket poängterar att PSI-lagen inte innehåller något tvång för

myndigheterna att arbeta aktivt med att öka den mängd information som

de tillhandahåller för vidareutnyttjande eller att bidra till utvecklingen på

andra sätt. För att stimulera förutsättningarna för vidareutnyttjande av

information behövs olika åtgärder. Konkurrensverket delar särskilt

utredningens bedömning av de behov och åtgärder som presenteras i

avsnitten 10.1 Ledning och styrning, 10.2 Uppföljning och utvärdering

10.3 Tydliga regler och låga avgifter och 10.9 Riktade insatser mot

kommunerna.

Kronofogdemyndigheten (KFM) är positiv till de förslag till åtgärder som

avser främja vidareutnyttjandet. Myndigheten delar utredningens

uppfattning att ytterligare åtgärder i form av styrning och stöd är

nödvändiga för att främja ett ökat vidareutnyttjande. KFM anför att det

för egen del i stor utsträckning är en fråga om ekonomi och resurser för

att kunna göra information från framför allt kärnverksamheterna

tillgängliga för vidareutnyttjande. Detta hänför sig främst till att de

befintliga datasystemen inte är anpassade för en situation där större

mängder data ska lämnas ut, samtidigt som gällande registerlagstiftning

och sekretessregler följs. För att möjliggöra detta på ett sätt som

överensstämmer med direktivets mål och anda, krävs att systemen

konstrueras om eller byts ut.

Landstinget i Stockholms län ansluter till slutsatsen i betänkandet att

lagförslaget är tillräckligt för att infoga ändringsdirektivet i den svenska

rättsordningen. Landstinget har dock synpunkter på förslaget om att

publicera PSI-förteckningar.

9

Lantmäteriet instämmer i utredningens förslag till lagändringar. Utöver

de obligatoriska ändringarna som krävs för att uppfylla direktivet anser

Lantmäteriet att utredningens övriga förslag till ändringar och åtgärder är

positiva eftersom det leder till en enklare tillämpning av lagstiftningen.

Eftersom användningen av myndighetsinformation ökar, bland annat hos

privatpersoner, behövs tydligare regler som är enkla för den enskilda att

förstå och för myndigheter att tillämpa. Utredningens förslag är ett steg i

den riktningen. Lantmäteriet delar dock utredningens uppfattning att

PSI-lagen inte är tillräcklig för att driva utvecklingen framåt. Ytterligare

insatser och styrning från regeringen behövs, bland annat genom

tydligare regler om avgiftsuttag i myndigheternas instruktioner. I flera

fall finns hinder i form av avgiftsfinansiering och krav på

kostnadstäckning. Lantmäteriet delar utredningens slutsats att

information som anses vara ett långsiktigt statligt åtagande inte bör

finansieras med höga avgifter för vidareutnyttjande. Detta är en politisk

fråga som bör lyftas.

Lidingö kommun stödjer i stort utredningens förslag. I grunden är det en

positiv utveckling om vidareutnyttjande av handlingar främjas. Den

information som myndigheter skapar kan hitta andra

användningsområden både i nutid och i framtiden. En ökad användning

av internet för publicering av diarier och andra register innebär också en

ökad tillgänglighet för enskilda och för företag som själva kan göra

sammanställningar efter behov. Utredningen konstaterar också att det

redan i dag finns myndighetsinformation tillgänglig via webben.

Ändringarna i PSI-lagen och nya uppdrag till befintliga myndigheter

skulle kunna innebära en bättre kvalitet på redovisningen av vilken

information som finns i digital form. Detta även om myndigheterna

redan idag är skyldiga enligt arkivlagen att föra förteckning över

myndighetens informationstillgångar.

Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet

(LSH) välkomnar utvidgningen av PSI-direktivet till att även omfatta

arkiv, bibliotek och museer. Allmänhetens tillgång till och

vidareutnyttjande av sektorns handlingar är en del av LSH:s uppdrag.

LSH anser dock att de föreslagna undantagen för den tillkomna sektorn

medför att PSI-lagen inte kommer att påverka utvecklingen i önskvärd

takt. LSH anför att det är angeläget för museernas huvuduppgift att dela

kulturresurser med andra. LSH ser dock svårigheter i att söka

finansiering till den utveckling som önskas och som bör ligga i

uppdraget. Det innebär inte att LSH inte ser till ekonomin i stort utan

att den digitala utvecklingen är mycket positiv och samhällsnödvändig.

Investeringar i digital infrastruktur behövs liksom ökade arbetsinsatser.

Museimyndigheter, inklusive LSH, bär idag stora kostnader för t.ex.

10

digitalisering och bevarande av handlingar och dess metadata. LSH ser

positivt på en fortsatt utveckling för öppen data och vidareutnyttjande av

information och ser fram emot ytterligare samverkan mellan arkiv,

bibliotek och museer för att tillsammans nå längre i dessa viktiga

öppenhetsfrågor.

Lunds universitet är kritiskt till utredningens förslag. Universitetet

förordar fortsatt utredning där tillgången till handlingar inte bara ses ur

det relativt snäva perspektiv som utredningen haft att beakta.

Universitetet menar att både den befintliga PSI-regleringen och

utredningens förslag är dåligt integrerat med den reglering av hantering

av allmänna handlingar som redan finns. Ett underlättande av

vidareanvändningen borde vara mer inriktad på att undanröja de hinder

som finns än att skapa nya regler, nya uppgifter och organisation.

Läkemedelsverket ställer sig bakom utredningens förslag. Med tanke på

komplexiteten i vissa frågor som rör vidareutnyttjande vill

Läkemedelsverket särskilt påtala behovet av tydliga vägledningar och

annat stöd, t.ex. för att beräkna avgifter.

Länsstyrelsen i Jönköpings län tillstyrker förslaget. Länsstyrelsen delar

utredningens slutsatser beträffande konsekvenserna av en ökad

informationsspridning och dess påverkan på integritetsskyddet.

Länsstyrelsen vill betona risken med att det kan rent generellt kan vara

svårt att överblicka hur informationen sprids och på vilka nya sätt

oförutsedda intrång i den personliga integriteten kan skapas. Det ställer

även höga krav på den handläggare som gör information tillgänglig att

bedöma konsekvenserna av ett tillgängliggörande och att detta sker i

enlighet med övrig lagstiftning som exempelvis personuppgiftslagen.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) tillstyrker

utredningens förslag till författningsändringar. Dock behövs en mer

ingående redovisning och analys av hur arbetet med att främja

vidareutnyttjande av handlingar ska inordnas i det överordnade arbetet

med de krav på offentlighet och styrning av den offentliga

informationshantering som följer av TF och OSL. Det är ibland otydligt

om utredningen har beaktat och utgått från att det krävs en generell

styrning av informationshanteringen för att uppnå PSI-lagens specifika

syften. Det vore mycket olyckligt om en situation uppstår där de krav

som ställs på separat hantering av information som ska tillhandahålls ur

ett PSI-perspektiv i praktiken kan komma att överskugga de generella

krav som finns för hantering av allmänna handlingar. Otydlighet på

denna punkt kan stegvis leda till en omedveten fokus- och

resursförskjutning. Medborgares intresse av rätten att ta del av allmänna

11

handlingar kan komma att nedprioriteras när företag får ett starkt

ekonomiskt beroende till handlingarna och därmed blir engagerade

kravställare. Det bör också analyseras närmare vilka krav på

informationssäkerhet som enskilda, ofta kommersiella aktörer, kan

komma att ställa på myndigheterna i samband med vidareutnyttjande,

liksom hur dessa ska tillgodoses.

Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde (NMW) välkomnar

utredningens särskilda uppdrag att analysera konsekvenserna för arkiv,

bibliotek och museer i och med direktivets utvidgning. NMW hade dock

önskat en mer genomgripande analys av förutsättningarna för

myndigheterna inom kulturområdet att verka för vidareutnyttjande av

material.

Naturhistoriska riksmuseet välkomnar utredningens förslag, som ligger väl

i linje med museets strävan att tillgängliggöra museets kulturarv. Museet

deltar även aktivt i Digisams arbete med att tillgängliggöra kulturarvet.

Naturvårdsverket ser positivt på PSI-direktivets syfte att öka

tillgängligheten och vidareutnyttjandet av offentlig information.

Lagstiftningen bör skärpas så att den blir mer överensstämmande med E-

delegationens vägledning kring vidareutnyttjande av offentlig

information. Fri tillgång ökar användningen och varje litet hinder gör att

informationen används mindre.

Pensionsmyndigheten ställer sig positiv till strävanden och åtgärder för att

främja ökat vidareutnyttjande och har inga invändningar mot de

ändringar som föreslås i PSI-lagen.

Post- och telestyrelsen (PTS) är generellt positiv till PSI-direktivets syfte

att öka tillgänglighet och vidareutnyttjande av offentlig information samt

även till de föreslagna ändringarna i lagen. PTS delar utredningens

bedömning att riskerna för felaktig eller olämplig användning av

uppgifterna ökar när allt mer information sprids och används för olika

ändamål. PTS vill därför understryka nödvändigheten av tydliga

föreskrifter om hur hanteringen av såväl informationssäkerheten som

integritetsskyddet i stort ska fungera.

Riksantikvarieämbetet anser att föreslagna lagändringar och förslagen till

övriga främjande åtgärder i huvudsak är lämpliga och rimliga, men med

synpunkter på några av förslagen.

12

Riksarkivet har i huvudsak inga invändningar mot utredningens förslag i

de delar som rör Riksarkivets verksamhet. Utredningen tycks dock ha

underskattat de resursbehov, ekonomiskt och kompetensmässigt, som

måste tillföras för att Riksarkivet ska kunna ta de uppdrag som föreslås.

Riksförbundet Sveriges museer har inga övergripande synpunkter på

betänkandets förslag. Utvidgningen av lagen till att omfatta arkiv,

bibliotek och museer ligger i linje med förbundets mål om att de svenska

museernas samlingar och förvaltningen av dessa blir mer hållbar och

användarvänlig samt att museerna ska få möjlighet att bredda och

fördjupa sin publiks engagemang. Förbundets ambition är även att de

svenska museerna ska tillhandahålla mer användarvänlig information och

på detta sätt vara en synlig samhällsresurs.

Sjöfartsverket ställer sig positivt till de föreslagna åtgärderna som kan

bidra till att främja ett ökat vidareutnyttjande, samt till de ändringar som

har föreslagits i syfte att göra den nuvarande PSI-lagen tydligare och

enklare.

Socialstyrelsen tillstyrker i huvudsak förslaget.

Sollefteå kommun har i sak inget att erinra emot de föreslagna

ändringarna, men framhåller att det finns skäl att noga överväga vilka

ändringar som verkligen är motiverade. PSI-direktivet syftar till en

öppenhet i form av ”vidareutnyttjande” av allmänna handlingar som i

stort sett redan finns i Sverige. Det är alltså inte fråga om att ökat utbyte

av handlingar som inte är allmänna och offentliga, varvid de juridiska

frågeställningarna skulle ha blivit helt andra och avsevärt mer

komplicerade. Inte heller är det fråga om utökade möjligheter att

tillhandahålla handlingar digitalt. I Sverige får man redan fritt använda

allmänna handlingar från våra myndigheter och det finns krav både på att

hålla handlingar ordnade så att de är sökbara och att på begäran lämna ut

dem. Så tillvida är tilläggen till det redan existerande direktivet och de

föreslagna ändringarna av liten reell betydelse. Detta återkommer också

utredningen i sig till gång på gång. Det finns t.ex. redan regleringar om

vilka avgifter som myndigheter får ta ut och om att myndigheter ska ge

service samt samarbeta med varandra. Kommunen noterar vidare att flera

av de tillfrågade representanterna för de statliga myndigheterna och

kommunerna är tveksamma till om PSI-lagen över huvud taget har haft

någon betydelse. Lagen innebär inte några ytterligare skyldigheter eller

rättigheter. Andra menar att lagen har haft betydelse dock utan att vara

direkt styrande.

13

Statens försvarshistoriska museer är i huvudsak positiv till utredningens

förslag.

Statens historiska museer har generellt inga synpunkter på förslagen.

Lagens utvidgning till arkiv, bibliotek och museer ligger i linje med

museets övergripande mål om att myndighetens samlingsförvaltning ska

vara mer hållbara och användarvänliga samt att myndigheten ska bredda

och fördjupa publikens engagemang. Utifrån de övergripande målen har

myndigheten även delmålen att man ska tillhandahålla mer

användarvänlig information, bistå med ändamålsenligt stöd för andras

forskning samt vara en synlig samhällsresurs.

Statens maritima museer har inga invändningar mot utredningens

slutsatser och välkomnar att möjligheterna utökas för användning av

offentlig information i samhället.

Statens museer för världskultur stödjer i allt väsentligt utredningens

förslag.

Statens servicecenter ser i huvudsak positivt på utredningens förslag.

Statens tjänstepensionsverk (SPV) har inget att invända mot utredningens

förslag till lagändringar. SPV är positivt till de förslag till övriga åtgärder

som utredningen föreslår för att främja vidareutnyttjandet. SPV delar

utredningens uppfattning att PSI-lagen i sig inte är tillräcklig för att

främja vidareutnyttjandet. Det behöver vidtas ytterligare åtgärder i form

av styrning och stöd.

Statskontoret är positiv till utredningens förslag, som i första hand

bedöms bidra till ökad öppenhet och bättre service.

Stockholms Handelskammare välkomnar betänkandet och är på ett

övergripande plan positivt ställd till förslagen. Handelskammaren

framhåller att vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga

förvaltningen har en stor potential i Sverige. Att Sverige, mer än tio år

efter att direktivet trädde ikraft, inte har kommit längre beror till stor del

på att ett antal hinder för vidareutnyttjande, som påverkar

investeringsviljan och riskbenägenheten, inte har undanröjts.

Handelskammaren ser åtminstone tre huvudområden där användningen

av offentliga data kan spela en stor roll. Utöver den kommersiella nyttan

tillkommer även andra samhällsekonomiska fördelar med ett ökad

vidareutnyttjande av offentliga data. I ett medborgarperspektiv skapar

tillgänglighet ökad transparens i myndigheternas verksamheter. I ett

myndighetsperspektiv är fördelarna med externt vidareutnyttjande också

14

väsentliga. Handelskammaren framhåller att myndigheter och

kommuner kan vittna om hur tillgängliggörande lett till stora interna

vinster i form av ökad verksamhetsförståelse och insikt om hur den egna

informationen är strukturerad och används. Det har lett till ökat fokus

på kärnverksamheten samt förenklat samverkan med andra myndigheter.

Handelskammaren bedömer att länder som till exempel Danmark verkar

ligga före Sverige i utvecklingen och visar på stora möjligheter till

effektivisering och besparingar. Något som i förlängningen även gynnar

näringslivet. Handelskammaren anför att det behövs åtgärder för att

främja användningen av offentliga data. Enligt Open Data Index är bara

Island i Norden sämre än Sverige på att tillgängliggöra offentliga data.

Länder som Finland, Norge, Storbritannien, Indien, Japan, Sydkorea och

USA har också omfattande och långtgående nationella strategier för

ökad användning av offentliga data. Handelskammaren noterar att när

London lanserade sitt arbete på området, var argumentet att offentliga

data var ”en råvara för stadens IT-bransch”. Sverige och Stockholm har

ledande och innovativa IT-företag som står beredda att använda

offentliga data när möjligheten väl ges.

Handelskammaren anför vidare att det är företag och medborgare som

har betalat för insamlingen av data. Det är de uppgifter som företagen

tvingats lämna in som bygger upp de offentliga databaserna. Det ställer

höga krav på deras tillgänglighet och myndigheternas hantering av

medborgarnas och företagens förtroende. I Sverige har arbetet med

offentliga data gått för långsamt och varit splittrat. Det är svårt att

uppskatta vilka förluster och utblivna fördelar detta har givit upphov till.

Dessa är förmodligen betydande. Det aktuella betänkandet ger möjlighet

att med förnyad kraft arbeta med frågorna, men regeringens,

myndigheternas och kommunernas åtgärder får inte stanna vid förslagen

i betänkandet.

Stockholms kommun anser att förslaget i stort är bra, att förslag på

ändrade formuleringar underlättar förståelsen för lagens innebörd och

välkomnar att arkiv, bibliotek och museer också kommer att omfattas.

Kommunen bedömer att ett ytterligare förtydligande av

demokratiaspekten i lagen skulle främja publicering av så kallad ”public

sector information”. Kommunen arbetar sedan flera år med att göra data

tillgängliga för vidareutnyttjande, bl.a. genom handlingsplaner för öppna

data tävlingar på temat. Kommunen framhåller att öppna data kan skapa

nya idéer och lösningar som ligger i invånarnas, stadens och regionens

intresse rörande utveckling av service och mobila applikationer.

Tillgången till PSI-information bör i så stor utsträckning som möjligt

vara avgiftsbefriad för att lagens intentioner ska uppnås. Utredaren tar

15

stor hänsyn till den situation som är, och att kostnaderna kan bli stora.

Avgiftsfri tillgång till all PSI-information kräver naturligtvis en översyn

av finansieringslösningar.

Stockholms universitet ställer sig positiv till grundtanken att handlingar

hos myndigheter och även hos arkiv, bibliotek och museer ska kunna

utnyttjas av intressenter för andra ändamål än det som handlingarna

ursprungligen skapats för. Det kan inkludera kommersiella syften.

Initiativet som har tagits till att utveckla den svenska PSI-lagen är bra,

särskilt mot bakgrund av att den hos berörda organ såväl i EU som

nationellt har upplevts som otydlig. Utredningens förslag ligger

dessutom i linje med det arbete för ökad öppenhet och tillgänglighet som

universitetet redan bedriver, bl.a. vid universitetsbiblioteket. Emellertid

är inte de förslag till lagändringar som utredningen nu lagt fram till alla

delar ägnade att undanröja de angivna bristerna. Universitetet framför

också att utredningen inte använder en konsekvent terminologi när den

behandlar arkiv, bibliotek och muséer. Uttrycket ”samlingar” (på t.ex. s.

56) används på ett oprecist sätt - arkiv kan innehålla samlingar men hyser

framförallt arkivbestånd. Begreppet ”handling” blir på samma sätt

otydlig. Om den här terminologin användes konsekvent skulle det bli

tydligare vilka handlingar som omfattas av utredningen om

vidareutnyttjandeprincipen vid arkiv, bibliotek och muséer.

Svensk biblioteksförening är positiv till att utvidga lagens

tillämpningsområde till arkiv, bibliotek och museer. Om myndigheters

och kommuners tillgängliggörande sker via internet kan

vidareutnyttjandet dessutom bli omfattande, till nytta för både enskilda

och samhället när nya användningsområden och ändamål för

informationen hittas. Föreningen poängterar att betydelsen och värdet av

tillgängliggörande är djupt rotat i biblioteksväsendet. Föreningen anför

att PSI-direktivets minimikrav är otillräckliga för att uppnå det

fastställda it-politiska målet om att Sverige ska vara bäst i världen på att

använda digitaliseringens möjligheter. Föreningen efterlyser därför mer

långtgående åtgärder för att fler handlingar ska vara fria från avgifter och

exklusiva rättigheter och i stället betraktas som öppna data. Det är

särskilt angeläget att regeringen säkerställer medel för den angelägna

digitaliseringen av handlingar hos arkiv, bibliotek och museer.

Sveriges geologiska undersökning är positiv till vidareutnyttjande av

offentlig information och PSI-direktivets syfte att förhindra oskäligt

höga avgifter som kan hämma vidareutnyttjandet.

16

Sveriges kommuner och landsting (SKL) har inga invändningar mot de

lagförslag som är en följd av det ändrade PSI-direktivet. Övriga

lagförslag tillstyrkes eller lämnas utan invändningar. SKL delar

utredningens bedömningar vad gäller övriga åtgärder för att främja

vidareutnyttjande.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) instämmer i

stort i utredningens uppfattningar och förslag till regeländringar med

anledning av ändringsdirektivet och förslag till åtgärder för att främja

vidareutnyttjande av handlingar. De förändringar som utredningen

föreslår påverkar SMHI endast i obetydlig omfattning då SMHI redan

vidtagit åtgärder för att uppfylla direktivet så som det tar sig ut efter

förändringsdirektivet. SMHI har dock vissa synpunkter och

kommentarer på några punkter, bland annat begreppet handling och om

myndigheters skyldighet att tillhandahålla information elektroniskt.

SMHI anser att det är olyckligt att den svenska lagstiftaren, vid

införandet av PSI-direktivet i svensk lagstiftning, valt att utgå ifrån den

svenska offentlighetsprincipen. Den försiktighet som präglade lagens

tillkomst förefaller ha fortplantat sig till utredningen och dess förslag.

SMHI anser att detta är olyckligt och att försiktigheten i lagens

utformning, och dess anpassning till förändringsdirektivet, motverkar

utredningens andra syfte, att föreslå åtgärder för att främja

vidareutnyttjandet av handlingar och information från den offentliga

sektorn. Lagen innehåller också en rad otydligheter på grund av att

lagstiftaren valt att utgå från offentlighetsprincipen, vilken har ett helt

annat syfte än PSI-direktivet och PSI-lagen. SMHI anser att PSI-

direktivets och PSI-lagens näringspolitiska syfte tydligt borde framhävas

och att lagen borde utformas därefter. SMHI menar att lagen juridiskt

borde frikopplas från offentlighetsprincipen och skrivas så att den står på

egna ben. Detta skulle också vara mer i överensstämmelse med

direktivets syfte och även direkt främja tillhandahållandet för

vidareutnyttjande.

Sveriges Släktforskarförbund anser att betänkandet är skrivet väldigt

principiellt och övergripande vilket gör att det är svårt att se hur

resultatet kommer att bli. Det är tydligen tänkt att varje myndighet ska

omsätta de riktlinjer som utredningen ger. Detta uppdrag bör

konkretiseras och förtydligas i regleringsbreven för myndigheterna.

Förbundet noterar en stor skillnad i det här avseendet mellan

myndigheter som finansieras via statliga anslag och sådana myndigheter

m.m. som finansieras med avgifter. För att PSI-direktivet ska få någon

effekt i Sverige är det viktigt att den senare kategorin avgränsar vilka

handlingar som oundgängligen behöver undantas från regeln om gratis

vidareutnyttjande. Förbundet anger Lantmäteriet som ett exempel på

17

behovet av avgränsning. Trots att myndigheten är avgiftsberoende bör

äldre kartmaterial, där intäkterna enligt uppgift är liten, få vidareutnyttjas

gratis. Förslagsvis kartmaterial äldre än 25 år. Förbundet anför också att

en annan avgränsning är att myndigheterna måste tänka på att inte

snedvrida konkurrensen genom gratis upplåtelse. Riksarkivet/Svar har

upplåtit sin hemsida gratis på bibliotek och i undervisningen. Förbundet

anser att hemsidan också borde vara gratis tillgänglig i

släktforskarföreningarnas forskarlokaler. Om inte detta sker kommer

konkurrensen mellan publika och enskilda lokaler att inte vara på lika

villkor. Det är stor risk att forskarna överger föreningarnas enskilt

bekostade lokaler. Förbundet menar vidare att en typ av

vidareutnyttjande som inte har klarats ut gäller register som ajourhålls

fortlöpande. Detta gäller till exempel folkbokföringsdatabasen. Denna

framställs med statliga pengar men det är extremt svårt att få fram

vidarekopior från databasen. Det lär inte ens vara tekniskt möjligt!

Sveriges Television AB (SVT) delar i stor utsträckning de resonemang

som förs i utredningen. SVT anser dock att merparten av de faktiska

förslagen om lagändringar eller tillägg som föreslås är tillräckliga för att

genomföra PSI-direktivet och uppnå dess intention, särskilt avseende

elektroniskt utlämnande. SVT anser att detta är beklagligt eftersom det

finns en stor potential och ett avsevärt samhällsvärde i ett ökat

vidareutnyttjande av myndigheters och kommuners information. SVT

konstaterar att utredningen i allt för stor utsträckning intagit ett

praktiskt myndighetsperspektiv och inte ett medborgar- eller

brukarperspektiv. Utredningen har heller inte tagit tillräckligt stor

hänsyn till den omfattande kritiken mot PSI-direktivets och PSI-lagens

tillämpning. Bilden av hur PSI-direktivet i dagsläget praktiseras, och hur

eventuella förändringar bör se ut, utgår från en alltför positiv bild av att

situationen var tillfyllest som den var redan före PSI-direktivet. SVT:s

uppfattning är att PSI-direktivet i sin nuvarande form inte efterlevs av

myndigheter och kommuner samt att kunskapen om såväl

offentlighetsprincipen som annan relevant lagstiftning vad gäller

myndigheters elektroniskt lagrade data generellt sett är alltför låg. SVT

framhåller att statliga och kommunala myndigheters agerande inte sällan

är godtyckligt. Utredningen poängterar att det i samrådsförfarande med

vidareutnyttjare framkommit en samstämmig kritik om hur PSI-

direktivet och lagen tillämpas. Utredningens förslag är i vissa avseenden

konträra med den analys som görs och omvärldsbilden som ges.

Tillväxtverket tillstyrker förslaget. De föreslagna förändringarna skulle

främja nya innovativa lösningar och affärsmöjligheter genom att förenkla

företagen att vidareutnyttja information från den offentliga

förvaltningen.

18

Trafikverket välkomnar utredningens arbete med att komplettera den

aktuella lagstiftningen samt att föreslå åtgärder för främjande.

Utredningen har i allmänhet väl avvägda förslag. Trafikverket samlar in

mycket stora mängder realtidsdata från trafikledning och

trafikinformation avseende både väg- och järnvägstrafik.

Informationsmängderna kommer sannolikt att öka kraftigt de närmaste

åren, då nya användningssätt tillkommer. Till den del det är fråga om

information som omfattas av reglerna om vidareutnyttjande av

handlingar är det därmed av mycket stor betydelse vad som sker med de

regelverk som styr vidareutnyttjandet av dessa handlingar. Trafikverket

ser en potential i att ytterligare möjliggöra vidareutnyttjande av

elektroniska handlingar. Samtidigt noteras även vissa begränsningar när

det gäller sådana handlingar som inte kan eller ska erbjudas för

vidareutnyttjande enligt PSI-direktivet och PSI-lagen. Trafikverket vill

betona att det i många fall är till stor nytta att externa aktörer

vidareutnyttjar den information som samlas in eller genereras i

verksamheten. Som exempel kan nämnas applikationer som kan ge

allmänheten en kund- och målgruppsanpassad trafik- och/eller

tidtabellsinformation.

Transportstyrelsen tycker med vissa reservationer att förslagen utgör en

bra grund i det fortsatta arbetet att komma ett steg vidare.

UC AB (UC) anser att en generellt viktig frågeställning är hur svensk

lagstiftning, och andra relevanta bestämmelser, i praktiken fungerar i

relation till de målsättningar som följer av PSI-direktivet. UC anser att

slutsatserna som följer av Statskontorets PM ”Fritt fram att avtala om

offentlig information?” är relevanta även i dag. UC:s uppfattning är

därmed att det fortfarande finns en hel del åtgärder som kan vidtas för

att på ett mer kostnadseffektivt och ändamålsenligt sätt skapa

förutsättningar för vidareutnyttjande av information från den offentliga

sektorn. Det är viktigt att lagstiftaren tar fasta på grundläggande skäl

som följer av ändringsdirektivet. Skäl 3 klargör att bred tillgänglighet till

och vidareutnyttjande av offentlig information för privata eller

kommersiella syften, med minimala eller inga rättsliga, tekniska eller

ekonomiska begränsningar, kan spela en viktig roll när det gäller att

stimulera utvecklingen av nya tjänster och stimulera ekonomisk tillväxt

och främja socialt engagemang. Lagstiftaren bör verka för att förenkla

och underlätta respektive myndighets möjlighet att tillhandahålla

information till informationsförädlare, i den mån en myndighet på ett

sätt som strider mot målsättningarna i PSI-lagstiftningen begränsas att

göra det. Respektive myndighet bör därvid så långt som möjligt på

förhand kunna besluta vilken information som ska lämnas ut till den

19

enskilde informationsförädlaren så att prövningen vid utlämnandet kan

hanteras på ett så effektivt sätt som möjligt.

Umeå kommun anför att PSI-lagen ibland känns svårtolkad utifrån

svenskt perspektiv. Detta eftersom Sveriges offentlighetsprincip i stort

redan uppfyller direktivet.

Uppsala universitet tillstyrker utredningens förslag med några

synpunkter. Universitet anser att syftet med direktivet och lagen i

grunden är bra och att vidareutnyttjande av framförallt digitala resurser

ligger i samhällets intresse.

Verket för innovationssystem (Vinnova) anser att betänkandet på

förtjänstfullt sätt beskriver förutsättningarna för öppna data i Sverige.

Däremot presenterar betänkandet inte i tillräcklig utsträckning förslag

för att stödja en snabbare utveckling på området. En nulägesanalys

publicerad av Vinnova visar att många efterlyser en starkare styrning och

mer sammanhållen struktur för öppna data. Svenska insatser för öppna

data har hittills bedrivits på ett decentraliserat sätt, där myndigheter och

andra aktörer har tagit egna initiativ och genomfört enskilda projekt. En

övervägande del av beslutsfattandet lämnas till de enskilda

myndigheterna. Detta gör att utvecklingen genomförs på olika sätt och

att lösningar inte samordnas i önskad utsträckning. För att stärka

utvecklingen inom öppna data behövs ytterligare åtgärder för att stödja

och samordna myndigheter och andra aktörer. Genom stödinsatser och

olika dialoger inom öppna data har Vinnova observerat att de viktigaste

hindren rör vad som skulle kunna kallas för en grunddatareform – att

ställa krav på elektroniskt utlämnande av allmänna handlingar och att ta

bort avgiftsfinansieringen för de mest önskade datakällorna.

Örebro kommun ställer sig positiv till syftet med PSI-direktivet.

Kommunen delar utredningens slutsats att det behövs fler insatser för att

öka mängden data tillgängligt för vidareutnyttjande. Kommunen

framhåller att vissa myndigheters krav att finansiera sin verksamhet med

avgifter, som tas ut av vidareutnyttjare, innebär ett hinder även för att

kommunens data ska vidareutnyttjas. Detta eftersom många tjänster

skapas genom att olika datakällor kombineras. För att öka

vidareutnyttjandet vore det önskvärt att avgifter för åtkomst till data

minimeras och helst elimineras. Det är viktigt att vara medveten om att

det är i användningen som nyttan uppstår, och att användningen av

avgiftsbelagd data är mindre än avgiftsfri data.

20

Synpunkter på författningsförslaget

1 §

Utredningens förslag

1 § Syftet med denna lag är att främja utvecklingen av en informationsmarknad genom att underlätta enskildas användning av handlingar som tillhandahålls av myndigheter. Lagen avser att förhindra att myndigheter beslutar om villkor för vidareutnyttjande av handlingar som begränsar konkurrensen. Bestämmelser om tillhandahållande av handlingar finns i annan författning.

Sammanfattning av synpunkter

Datainspektionen och Stockholms kommun anser att lagtexten bör

tydliggöra att lagen inte innebär någon skyldighet för myndigheter att

lämna ut handlingar. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

anser att lagen ska kunna åberopas som grund för tillgång till

information. Stockholms universitet anför att den exakta omfattningen av

lagen möjligen borde ha föreslagits tas in i lagtexten.

Remissinstanser

Datainspektionen anser att det finns ett behov av att förtydliga att PSI-

lagen inte medför någon skyldighet att lämna ut handlingar.

Lagstiftningen som reglerar tillhandahållande av handlingar och

integritetsfrågor är i många fall komplicerade och svåra att tillämpa.

Tillsammans med den förväntade ökningen av informationsspridning bör

PSI-lagen därför utformas så att det inte lämnas något utrymme för

missuppfattningar. Det bör också tydliggöras direkt i lagen att skyddet

för den personliga integriteten inte påverkas av PSI-lagen. Som

förtydligande föreslår Datainspektionen att 1 § tredje stycket får följande

lydelse:

”Denna lag påverkar inte myndigheters skyldigheter att lämna ut

handlingar eller att beakta skyddet för enskildas personliga integritet.

Bestämmelser om tillhandahållande av handlingar och om skydd för

enskildas personliga integritet finns i andra författningar.”

Utredningens uttalande (s. 54 f.) om att 8 § PSI-lagen kan ha betydelse

för formerna för utlämnandet kan bidra till en förvirring om lagens

tillämplighet. Det påtalade förhållandet är inte ett argument mot att

21

förtydliga lagen på det sätt som Datainspektionen föreslagit.

Datainspektionen vill framhålla att myndigheter, i sina bedömningar av

om det är möjligt att lämna ut handlingar elektroniskt, inte ska ta hänsyn

till bestämmelserna i PSI-lagen. En prövning av om det finns hinder för

utlämnande på grund av sekretess, personuppgiftslagen eller

registerförfattning ska i princip göras vid varje utlämnande. Att en

myndighet inte får diskriminera eller ta osaklig hänsyn vid sin

bedömning av möjligheten att tillhandahålla handlingar elektroniskt

följer redan av likabehandlingsprincipen i 1 kap. 9 § regeringsformen. En

myndighet kan därför i vissa fall komma fram till en annan slutsats än

den gjort vid en tidigare prövning – även om mottagarna kan anses

utgöra jämförbara kategorier av vidareutnyttjare. Det kan följaktligen

inte anses strida mot diskrimineringsförbudet i 8 § PSI-lagen om en

myndighet anger t.ex. offentlighets- och sekretesslagen eller

personuppgiftslagen som grund för att inte lämna ut handlingar

elektroniskt.

Stockholms kommun anser att ett förtydligande om att lagen inte

innebär någon skyldighet för myndigheter att lämna ut handlingar bör

övervägas. Detta med hänsyn till de missförstånd som förekommer om

att PSI-lagen kan åberopas som grund för att få tillgång till handlingar

från myndigheter.

Stockholms universitet anser i och för sig att det är korrekt att

utvidgningen av direktivet till att omfatta arkiv, bibliotek och museer

inte innebär att lagens syftebestämmelse behöver ändras. Men eftersom

lagen med förändringen blir betydligt mer vittsyftande än tidigare, borde

kanske ett förtydligande rörande den exakta omfattningen ha föreslagits

tas in i lagtexten.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) anser att den

lagliga grunden för tillhandahållande av information för

vidareutnyttjande, vilken i dag anges genom hänvisning till annan

författning, bör föras in i lagen med en uttrycklig skrivning. Lagen ska

kunna åberopas som grund för att tillgång till informationen för

vidareutnyttjande. Detta skulle på ett påtagligt sätt främja

vidareutnyttjandet. Utredningen föreslår att hänvisningen i lagens 1 §

tredje stycket inte ska ändras vid revidering av lagen. SMHI:s

uppfattning är att hänvisning till annan författning ökar otydligheten och

gör att direktivets och lagens syfte förfelas, bl.a. eftersom

direktivet/lagen och TF har olika syften. SMHI ifrågasätter också om det

är uppenbart och tydligt att den lagliga resan fram till vidareutnyttjandet

juridiskt går via ett offentlighetsuttag enligt TF. Detta förhållande skapar

också otydligheter vad avser möjligheterna att överklaga beslut att inte

22

tillhandahålla information. Om den lagliga grunden ska anses vara

baserad på offentlighetsprincipen ska överklagandet ske till

kammarrätten medan om PSI-lagen är aktuell ska överklagandet ske till

förvaltningsrätten. Det kan i avsaknad på avgörande i Högsta

förvaltningsdomstolen om vad som ska gälla bli problem för

myndigheterna att få till fullföljdshänvisningarna. Att föra in en tydlig

skrivning i lagen som ålägger statliga och kommunala myndigheter att

tillgängliggöra sin information för vidareutnyttjande med de

begränsningar som exempelvis OSL och URL ger, skulle vara den enskilt

viktigaste åtgärden för att främja vidareutnyttjande generellt.

Utredningen har uppenbarligen också sett ett behov av förtydligande på

den här punkten då man föreslagit att det i lagen tas in en allmän princip

om vidareutnyttjande. SMHI anser att det är positivt men tycker inte att

det är tillräckligt.

2 §


2 § Lagen gäller för vidareutnyttjande av handlingar hos statliga och kommunala myndigheter. Lagen gäller också för vidareutnyttjande av handlingar hos de organ som anges i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), om handlingarna hör till den verksamhet som anges där, samt handlingar hos aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Dessa organ ska vid tillämpningen av denna lag jämställas med myndigheter.


Inga särskilda synpunkter har lämnats på förslaget. I

författningskommentaren beskrivs förslaget som en redaktionell ändring

för att formulera bestämmelsen som en bestämmelse om lagens

tillämpningsområde.

23

3 §


3 § Lagen gäller inte för handlingar som 1. inte får tillhandahållas, 2. tillhandahålls i en myndighets konkurrensutsatta verksamhet, 3. en myndighet tillhandahåller en annan myndighet, utom när det framgår att handlingarna ska användas i konkurrensutsatt verksamhet, 4. finns hos andra utbildnings- eller forskningsinstitutioner än högskolebibliotek, 5. finns hos andra kulturinstitutioner än arkiv, bibliotek och museer, 6. utgör datorprogram, eller 7. tredje man innehar rätt till enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Lagen gäller inte för begränsningar i vidareutnyttjandet av handlingar som en myndighet är skyldig att besluta om eller som annars följer av författning.


Ändringarna innebär dels att lagen utvidgas till arkiv, bibliotek (inklusive

högskolebibliotek) och museer, dels att undantagen samlas i en paragraf

och numrerad lista.

Ett flertal remissinstanser, bl.a. Boverket, Falkenbergs kommun,


och Svensk biblioteksförening, stödjer förslaget om att utvidga lagens

tillämpningsområde. Högskolan i Gävle är tveksam till utvidgningen av

lagen. Lidingö kommun, Naturvårdsverket, Stockholms kommun,

Stockholms universitet, Svensk biblioteksförening och Sveriges universitets-

och högskoleförbund framhåller att utvidgningen kan medföra vissa

avgränsningsproblem.

Datainspektionen, Havs- och vattenmyndigheten och Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut framför att lagtexten tydligare

borde visa kopplingen till framförallt PUL och OSL. Stockholms

kommun delar utredningens uppfattning att lagen inte behöver ändras

med anledning av skyddet för personuppgifter. Sveriges

universitetslärarförbund anser att det bör framgå av lagen att immateriella

rättigheter till forskningsresultat tillkommer forskaren och därmed

undantas från lagen.

24

Datainspektionen är positiv till den redaktionella omstrukturering som

utredningen föreslår, medan Domstolsverket anser att de många

negationerna gör författningstexten svår att läsa. Läkemedelsverket anser

att första stycket kan göras tydligare, liksom att undantaget för tredje

mans upphovsrätt är ologisk i förhållande till bestämmelsen i 14 §.

Remissinstanser

Boverket instämmer i förslaget om att utvidga lagens tillämpningsområde

så att den också omfattar arkiv, bibliotek (inklusive högskolebibliotek)

och museer.

Datainspektionen är positiv till den omstrukturering av bestämmelserna

om lagens tillämpningsområde som utredningen föreslår. Det blir

tydligare i vilka fall lagen inte gäller. Datainspektionen framhåller dock

att lagen uttryckligen bör ange de viktigaste författningarna som är

avgörande för om lagen över huvud taget blir tillämplig. En tydligare

reglering minskar riskerna för missuppfattningar och felaktiga

bedömningar. Därmed minskar också riskerna för intrång i den

personliga integriteten. Datainspektionen föreslår därför att 3 § första

stycket punkten 1 ändras enligt följande:

”Lagen gäller inte för handlingar som

enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

personuppgiftslagen (1998:204) eller andra författningar inte får

tillhandahållas.”

Domstolsverket anser att författningstexten blir svår att läsa då den

innehåller många negationer.

Falkenbergs kommun anser att det är rimligt att arkiv omfattas av

lagstiftningen. Detta med anledning av att så mycket data (allmänna

handlingar) överförs och på sikt kommer att överföras till e-arkiv.

Havs- och vattenmyndigheten anser att författningstexten på ett bättre

sätt borde tydliggöra kopplingen till bestämmelserna i OSL och PUL.

Ett exempel är lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation, som

är betydligt mer tydlig vad avser korrelationen mellan de olika

lagstiftningarna som behandlar hantering av handlingar och annan

information. Det finns en otydlighet i vilka handlingar som avses att

vidareutnyttjas enligt PSI-lagen, även om det i utredningens förslag till 3

§ framgår vilka handlingar som inte omfattas av lagen.

25

Högskolan i Gävle (HiG) är tveksam till att utvidga PSI-lagen till att

omfatta även arkiv, bibliotek och museer, och anför att ytterligare

underlag behövs innan beslut om en utvidgning. Visserligen är det viktigt

med en öppenhet till kulturarvet och den ökade digitaliseringen av

samlingarna inom ABM-sektorn (arkiv, bibliotek, museum) gör dessa

allt mer värdefulla att vidareutnyttja. Det är dock viktigt att värna om en

”kulturell allemansrätt” utan utökad kommersialisering samt om

tillgången till det fria ordet och de offentligt finansierade bibliotekens

avgiftsfria utbud. HiG anser inte att ABM-sektorn bör inkluderas i PSI-

lagen innan en närmare konsekvensanalys har gjorts. Man behöver ta

hänsyn till verksamheternas särskilda uppdrag och att deras samlingar är

offentliga. Det krävs en närmare precisering av vad den nya PSI-lagen ska

omfatta och hur kostnadsberäkningarna ska föras för att man ska kunna

hantera reglerna. ABM-sektorn får inte drabbas av ökade administrativa

bördor och extrakostnader. HiG anser inte att PSI-utredningens förslag

att inkludera biblioteken ligger i linje med deras uppdrag att vara en

demokratisk arena och en icke-kommersiell frizon, som ska vara gratis

och öppen för alla. De offentligt finansierade biblioteken (inklusive

högskolebiblioteken) är en av få offentliga platser i samhället som är

öppen och fri att använda av alla. Biblioteken erbjuder unika

mötesplatser för både människor och idéer där alla är välkomna att

avgiftsfritt nyttja bibliotekens basutbud av medier, tjänster och service.

Tillgången till det fria ordet, den gemensamma historien och till

information, nyheter och kulturella uttryck är avgörande för samhällets

funktion och utveckling. HiG vill värna om detta och undvika en utökad

kommersialisering av informationsmarknaden. Redan i dag är t.ex.

högskolebiblioteken beroende av ett fåtal globala företag för sin

vetenskapliga informationsförsörjning och för hantering av de egna

samlingarna. En motvikt mot den ökade kommersialiseringen av

marknaden är den internationella rörelsen ”Open Access”. Med detta

menas att vetenskapliga resultat görs fritt tillgängliga på internet. En av

avsikterna har varit att skapa en mer rimlig kostnadsnivå på ett område

som präglas av ett fåtal stora kommersiella förlags monopolpriser.

Högskolan i Kristianstad stödjer förslaget att utvidga lagen till arkiv,

bibliotek och museer.

Institutet för språk och folkminnenser med tillfredsställelse att förslaget

påpekar att bestämmelser till skydd för den personliga integriteten, som

begränsar rätten att få tillgång till och vidareutnyttja handlingar, har

företräde framför PSI-direktivet.

Lidingö kommun saknar en definition för när ett arkiv eller bibliotek blir

en kulturresurs och när de inte ska omfattas av lagstiftningen. En stor

26

myndighet med ett specialiserat bibliotek skulle mycket väl kunna

innehålla information av intresse för vidareutnyttjande.


(LSH) tillstyrker förslaget att inkludera arkiv, bibliotek och museer i

PSI-lagen. Genom att fler får tillgång till kulturresurser finns en

möjlighet för ett ökat intresse för det område som respektive institution

ansvarar för. LSH ser positivt på att fler aktörer kan utveckla icke-

kommersiella eller kommersiella tjänster som kommer allmänheten till

godo.

Läkemedelsverket anser att 3 § första stycket 1 i lagförslaget skulle bli

tydligare med följande formulering: ”enligt annan författning inte får

tillhandahållas”. Såväl den nu gällande lagen som lagförslaget är i ett

avseende ologiskt formulerad och bör omformuleras. I lagen anges att

den inte gäller för handlingar som tredje man har rätt till enligt

upphovsrättslagen (5 § nu gällande lag, 3 § lagförslaget). Trots det ska 14

§, om information om vem som är rättighetsinnehavare, tillämpas när

begäran avser sådana handlingar.

Naturvårdsverket föreslår att begränsningen till informationsutbyte som

anges i författningskommentaren till 3 § första stycket punkten 3 tas

bort. Det kan vara svårt att fastställa om de handlingar som har

tillhandahållits har lämnats i informationssyfte. Dessutom finns det

exempel på att den mottagande myndigheten använder handlingarna i

verksamhet som inte är konkurrensutsatt och där man inte kan säga att

handlingarna har överlämnats i ett led av informationsutbyte.

Naturvårdsverket konstaterar också att det blir svårt för biblioteken att

se vad som omfattas av lagen och vad som inte gör det då omfattningen

för bibliotek inte är helt tydlig.

Stockholms kommun noterar att lagens utvidgade tillämpningsområde kan

komma att innebära vissa avgränsnings- och tillämpningssvårigheter vid

tillämpningen i den kommunala organisationen. Kommunen delar

utredningens uppfattning att det inte behövs någon anledning att ändra

PSI-lagen vad gäller skyddet för personuppgifter. Detta med hänsyn till

utredningens bedömning att bestämmelser till skydd för den personliga

integriteten som begränsar rätten att få tillgång till och vidareutnyttja

handlingar har företräde framför PSI-direktivet (4 § första stycket i den

nu gällande PSI-lagen).

Stockholms universitet bedömer att det är tydligt att verksamheten vid

universitetsbiblioteket kommer att omfattas enligt det angivna förslaget.

Med ”arkiv” i p. 5 finns anledning utgå från att det därmed innefattar

27

arkivmyndighet. Eftersom Stockholms universitet, i likhet med andra

myndigheter vars funktioner inte uttryckligen är som arkivmyndighet,

ägnar sig åt arkivering och slutförvaring av handlingar finns det risk för

begreppsförvirring. Lagtexten bör här vara utformad så att innehållet inte

riskerar att missförstås. I utredningen (s. 53-58) förs ett resonemang om

arkivens och bibliotekens roll. Inte heller här klargörs vilken innebörd

det har att delar av bibliotekens information och handlingar kan finnas

bevarade i högskolearkiv, vilket hade varit önskvärt. Det hade sannolikt

varit bättre om utredningen angett vilket slag av verksamhet snarare än

specifikt vilka kategorier av myndigheter som skulle omfattas respektive

undantas från att beröras av lagen. Verksamheter av likartat slag som

bedrivs inom t.ex. ett lärosäte omfattas av lagen med utgångspunkt från

var verksamheten är lokaliserad, snarare än i relation till dess innehåll.

Inom högskolevärlden finns en rad verksamheter vilka generar

information som med fördel borde kunna omfattas av PSI-lagen.

Tydlighet på denna punkt skulle ju dessutom få som positiv bieffekt att

det inte kommer att finnas några behov av att i lag eller förordning

explicit ange vilka myndigheter som omfattas av lagen. Problemen vid en

specificering av verksamheter som omfattas av lagen påpekas också i

utredningen, men några konkreta förslag för att minska behovet av dessa

åtgärder anges inte (s. 61). Precis som utredningen föreslår så är det

också rimligt att undanta universitet, högskolor och

forskningsinstitutioner från kravet på tillhandahållande av material för

vidareutnyttjande eftersom det rör forskningsunderlag och material som

utnyttjas av pågående forskning. Av denna anledning vore det olämpligt

med en tillämpning av vidareutnyttjandeprincipen.

Svensk biblioteksförening stödjer utredningens förslag att utvidga lagen

till arkiv, bibliotek och museer. Föreningen anser däremot att även radio

och tv i allmänhetens tjänst, det vill säga public service, borde omfattas

av lagen. Föreningen befarar också att rättstillämpningen kan bli svår för

universitets- och högskolebiblioteken. Detta eftersom ett universitets-

eller högskolebibliotek är en del av sitt lärosäte, vilket inte omfattas av

PSI-direktivet. Universitets- och högskolebibliotek har ingen given

avgränsning och verksamhetsuppdraget kan variera mellan olika

lärosäten. Det finns därför en risk att tillämpningen kan försvåras.

Det är inte heller lätt att se vilken information som biblioteken

tillhandahåller som skulle omfattas. Ett lärosätes publikationsdatabas,

d.v.s. förteckning över forskares publikationer, är ett exempel på ett

material där det kommer att bli svårt att dra gränsen mellan bibliotek och

lärosäte. Däremot kan bibliotekskataloger komma att ingå. Om så skulle

bli fallet kan det medföra ökade krav på standardisering av dataformat,

vilket är positivt, men som också kan komma att medföra ökade

resursbehov vid biblioteken under en övergångsperiod.

28

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut framhåller att lagen också

bör kompletteras med de begränsningar beträffande tillhandahållande

och vidareutnyttjande som framgår av t.ex. OSL och URL.

Sveriges universitetslärarförbund noterar att tredje mans upphovsrätt

skyddas, vilket är särskilt viktigt då det finns en utveckling att

forskningsresultat görs tillgängligt genom så kallad Open Access.

Utredningen noterar att de immateriella rättigheterna tillhör forskaren

och därför inte omfattas av lagen. Förbundet anser att detta bör framgå

av lagtexten, lämpligen som en komplettering av 3 §.

Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) ser i grunden positivt

på utredningens förslag till utvidgning av lagens tillämpningsområde.

Den intentionen stämmer väl överens med bibliotekens huvuduppgift –

att ge tillgång till information. SUHF ser samtidigt svårigheter eftersom

ett universitets- eller högskolebibliotek är en del av sitt lärosäte, som inte

omfattas av PSI-direktivet. Universitets- och högskolebibliotek har

ingen given avgränsning och verksamhetsuppdraget kan variera mellan

olika lärosäten, det finns därför en risk att tillämpningen kan försvåras.

Det är inte heller lätt att se vilken information som biblioteken

tillhandahåller som skulle omfattas. Ett lärosätes publikationsdatabas,

d.v.s. förteckning över forskares publikationer, är ett exempel på ett

material där det kommer att bli svårt att dra gränsen mellan bibliotek och

lärosäte. Däremot kan bibliotekskataloger komma att ingå. Om så skulle

bli fallet kan det medföra ökade krav på standardisering av dataformat,

vilket är positivt, men som också kan komma att medföra ökade

resursbehov vid biblioteken under en övergångsperiod.

4 §


4 § Lagen påverkar inte utövandet av sådan ensamrätt som följer av patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen (1970:485), firmalagen (1974:156), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter, växtförädlarrättslagen (1997:306) eller varumärkeslagen (2010:1877).


Bestämmelsen motsvaras av nuvarande lagens 5 § andra stycket.

Ändringen är en del av den redaktionella översyn som utredningen

29

föreslagit. Endast Stockholms kommun har lämnat synpunkt med bäring

på paragrafen.

Remissinstanser

Stockholms kommun påpekar att det i ändringsdirektivet har tillkommit

en bestämmelse om att direktivet inte omfattar delar av handlingar som

inte innehåller annat än logotyper, heraldiska vapen och insignier.

Utredningen anser att ändringsdirektivets bestämmelse inte medför

behov av lagändring. Kommunen önskar framhålla att de undantag som

nämns i nuvarande lagens 5 § inte omfattar lagen (1970:498) om skydd

för vapen och vissa andra officiella beteckningar. Den lagen är tillämplig

bl.a. på svenskt kommunalt vapen och en lagändring bör därför

övervägas.

5 §


5 § Vidareutnyttjande är tillåtet för handlingar som tillhandahålls av myndigheter och som omfattas av denna lag.


Ett stort antal remissinstanser, däribland Bisnode Sverige AB,

Bolagsverket, Konjunkturinstitutet, Lantmäteriet, Statskontoret, Stockholms

kommun och Sveriges Television AB, styrker utredningens förslag om att

införa vad som kallas en allmän princip i lagen. Göteborgs kommun och

Transportstyrelsen motsätter sig förslaget. Datainspektionen noterar att

den föreslagna bestämmelsen är placerad under rubriken ”Lagens

tillämpningsområde” och menar att bestämmelsen inte tar sikte på detta

och därför lämpligen ges en egen rubrik.

Remissinstanser

Bisnode Sverige AB framhåller att direktivets paragraf om att den

offentliga informaiton som lämnas ut också generellt ska kunna

vidareutnyttjas för såväl kommersiella som icke-kommersiella ändamål är

en positiv förändring. Den föreslås också av utredningen bli en del av den

svenska PSI-lagen. Det är viktigt att denna regel nu blir tydlig även om

Sverige sedan många år haft ett regelverk med den inriktningen.

30

Bolagsverket är positivt till införandet av en allmän princip om

vidareutnyttjande och att det därmed klargörs att handlingar som

omfattas av lagen och som tillhandahålls av myndigheter får

vidareutnyttjas.

Boverket instämmer i förslaget om att en allmän princip om

vidareutnyttjande införs i lagen.

Datainspektionen påpekar att den föreslagna principen i 5 § är placerad

under rubriken ”Lagens tillämpningsområde”. Bestämmelsen tar inte

sikte på lagens tillämpningsområde och bör därför lämpligen ges en egen

rubrik, t.ex. ”Allmän princip”. Förslagsvis placeras bestämmelsen efter

bestämmelsen om definitioner. Då skulle den allmänna principen om rätt

till vidareutnyttjande följas direkt av de bestämmelser som reglerar hur

rätten till vidareutnyttjande får inskränkas.

Domstolsverket motsätter sig inte förslaget, men ser inte heller att det

finns något starkare behov av att klargöra detta i lag.

Göteborgs kommun avstyrker förslaget.

Högskolan i Kristianstad stödjer förslaget.

Konjunkturinstitutet tillstyrker förslaget om att införa principen i lagen.

På detta sätt prioriteras tydlighet och pedagogik.

Lantmäteriet anser att förslaget om att införa en allmän princip om

vidareutnyttjande är ändamålsenligt. Förslaget innebär ökad tydlighet

och fyller, som utredningen påpekar, en pedagogisk funktion, oavsett om

det innebär en skärpning av lagen eller inte.


(LSH) tillstyrker förslaget.

Riksantikvarieämbetet anser att förslaget om att införa den allmänna

principen i lagen är bra.

Statskontoret tillstyrker förslaget. Det minimerar utrymmet för

missförstånd i vad som står i PSI-lagen i förhållande till andra lagar och

regler som till exempel tryckfrihetsförordningen.

Stockholms kommun delar utredningens bedömning om behovet av en

förtydligande bestämmelse.

31

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut anser att införandet av en

allmän princip om vidareutnyttjande i lagen är positivt, men tycker inte

att det är tillräckligt (se kommentar till 1 §).

Sveriges Television AB anser att det är bra att utredningen föreslår att en

allmän princip om vidareutnyttjande ska införas i lag.

Transportstyrelsen ifrågasätter det lämpliga i att lagen reglerar en allmän

princip om vidareutnyttjande. Det framgår av betänkandet att svensk

lagstiftning sannolikt redan uppfyller principen. Av det skälet, och då det

är en allmän princip, finns det mycket som talar mot att lagreglera vad

som redan gäller. Det pedagogiska syftet som lyfts fram med att

förtydliga kopplingen mellan rätten till tillgång och rätten till

vidareutnyttjande av handlingar känns svagt i sammanhanget.

Transportstyrelsen ser i stället en risk för att införandet av en allmän

princip i stället medför oklarheter om vad som gäller utanför PSI-lagens

tillämpningsområde.

Örebro kommun är positiv till förslaget. Även om principen redan gäller

är tydlighet alltid bra.

6 §


6 § I denna lag avses med handlingar; handlingar som avses i 2 kap. 3 § första stycket första meningen tryckfrihetsförordningen, vidareutnyttjande; användning av handlingar för andra ändamål än det ursprungliga ändamål för vilket handlingarna behandlas av en myndighet.


Endast tre remissinstanser har kommenterat bestämmelsen, som i

huvudsak är en redaktionell ändring. Datorprogram avgränsas i

utredningens förslag bort genom den föreslagna 3 § i stället för att inte

omfattas av definitionen av handling. Domstolsverket anser att det är

lämpligare att behålla den nuvarande bestämmelsens definition av

handling. Högskolan i Gävle bedömer att det behövs bättre definitioner

och förtydliganden av vilka data som avses. Statens meteorologiska och

hydrologiska institut (SMHI) är kritisk till begreppet handling och anser

att det bör bytas ut mot information. SMHI anser det heller inte tydligt

32

huruvida lagen avser handling som i 2:3 första punkten TF eller allmän

handling enligt 2:3 andra punkten, vilket är en delmängd av det första.

Remissinstanser

Domstolsverket anser att det är lämpligare att behålla den nuvarande

bestämmelsens definition av handling.

Högskolan i Gävle (HiG) bedömer att det behövs bättre definitioner och

förtydliganden av vilka data som avses och en koordinering med andra

berörda lagar. PSI står för ”Public Sector Information”, vilket på svenska

är översatt till “handlingar i den offentliga förvaltningen”. PSI-lagen

använder inte begreppet ”öppna data” (digital information fritt

tillgänglig utan inskränkningar) och de handlingar som avses kan vara

”öppna data” men behöver inte vara det. Detta skapar förvirring och

olika tolkningar. I PSI-utredningen förefaller begreppet ”handlingar”

vara vidare än ”allmän handling” och skulle därmed kunna omfatta nära

nog allt, med inskränkningar på grund av till exempel upphovsrätt eller

personuppgiftslagstiftning.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) anser att

begreppet eller ordet handling bör bytas ut mot ordet information. SMHI

har i samband med samrådet med de statliga och kommunala

myndigheterna påtalat att man anser att lagens knytning till begreppet

handling skapar otydlighet och att man därför bör använda ett annat

begrepp, förslagsvis information. Detta har tidigare tagits upp i SMHI:s

remissvar i samband med lagen införande 2010. Den ursprungliga

direktivstexten utgår från någon form av handlingsbegrepp, eventuellt

motsvarande det engelska document. I den svenska lagen har handling

kommit att ges samma definition som i TF. Man måste här emellertid

ställa sig frågan om handlingsbegreppet i direktivet verkligen är

kongruent med handlingsbegreppet i TF. Vidare måste man konstatera

att handlingsoffentligheten faktiskt är knuten till begreppet allmän

handling. Tolkningen blir då att med handling i PSI-lagen avses således

allmän handling i den mening som begreppet ges i TF. Detta är således

enligt SMHIs uppfattning inte tydligt huruvida lagen avser handling som

i TF 2:3 första punkten eller allmän handling enligt TF 2:3 andra

punkten vilket ju är en delmängd av det första. Därtill kommer dessutom

ytterligare begränsningar som följer av bl.a. offentlighets- och

sekretesslagen (OSL) och upphovsrättslagen (URL) vilka SMHI dock

anser är nödvändiga. SMHI anser vidare att användandet av begreppet

handling riskerar att ge intrycket att det är handlingen som får

vidareutnyttjas, inte informationen i handlingen. Handlingen är ju bara

en bärare av informationen och fokus, även i lagtexten, borde vara på

33

informationen. Detta behöver tydliggöras eftersom det är informationen

som är viktigt inte minst utifrån direktivets syfte.

7 §


7 § Om en myndighet får ta ut avgifter vid vidareutnyttjande av handlingar, får avgifterna inte överstiga kostnaderna för att reproducera, tillhandahålla och sprida handlingarna, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Om en myndighet är skyldig att ta ut avgifter vid vidareutnyttjande av handlingar för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet, får de samlade intäkterna inte överstiga kostnaderna för att samla in, framställa, reproducera och sprida handlingarna, inklusive en rimlig avkastning på investeringar. Oavsett krav på kostnadstäckning får arkiv, bibliotek och museer tillämpa bestämmelsen i andra stycket.


Ett stort antal remissinstanser har kommenterat bestämmelsen. Många

av instanserna, bl.a. Bisnode Sverige AB, Boverket, Domstolsverket,

Lantmäteriet, Riksantikvarieämbetet och Statskontoret, stödjer

utredningens förslag. Bland kulturarvsmyndigheterna råder delade

meningar huruvida de ska få sådana möjligheter att frångå huvudregeln

som utredningen föreslagit. Vissa framhåller att detta är positivt medan

andra ser risker för att det driver utvecklingen åt fel håll.

Bolagsverket anger att det inte är tydligt om befintliga bemyndiganden

kan utgöra grund för att tillämpa undantaget i andra stycket. IT- och

telekomföretagen, Almega önskar tydligare skrivningar om hur avgift får

tas ut. Lunds universitet anser att avgiftsbestämmelser för statliga

myndigheter bör föras in i avgiftsförordningen, liksom de huvudsakliga

principerna för massutlämning av data.

Arbetsgivarverket anser att utredningen i större utsträckning borde ha

beaktat att det kan få betydande konsekvenser för enskilda myndigheter

att inte kunna ta ut full avgift för sina tjänster. Ekonomistyrningsverket

förhåller sig tveksam till att avgifterna kommer att bli betydligt lägre än i

dag. Verket framhåller att begreppet marginalkostnad måste tolkas på ett

sätt som är praktiskt tillämpbart. Konjunkturinstitutet instämmer i

utredningens slutsats angående den praktiska tillämpningen av

direktivets marginalkostnadsbegrepp. Institutet anser vidare att det är

34

oklart om direktivets huvudprincip kan stå i konflikt med övriga svenska

avgiftsbestämmelser i de fall som en myndighet har ett bemyndigande att

ta ut avgifter med full kostnadstäckning, men utan att för den skull

avgiftsfinansiera någon större del av verksamheten.

Remissinstanser

Arbetsgivarverket ser att det kan få betydande konsekvenser för enskilda

myndigheter att inte kunna ta ut full avgift för sina tjänster, något som

utredningen i större utsträckning borde ha beaktat.

Bisnode Sverige AB anser att utredningens förslag att huvudprincipen ska

vara att avgifter baseras på utlämnandekostnad/marginalkostnad är

positiv. Det följer PSI-direktivet och är dessutom i linje med vad

regering och riksdag tidigare uttalat.

Bolagsverket välkomnar utredningens förslag om att avgiftsfinansierade

myndigheter ska kunna få undantag från den föreslagna huvudregeln.

Det framgår dock inte tydligt av betänkandet om sådana myndigheter

som redan har ett särskilt bemyndigande att ta ut avgifter ska omfattas

direkt av det föreslagna undantaget i 7 § andra stycket eller om en

tillämpning av bestämmelsen förutsätter att regeringen fattar ett särskilt

beslut. Bolagsverket delar utredningens uppfattning om att en låg avgift

främjar utvecklingen av nya tjänster, ekonomisk tillväxt och socialt

engagemang. Verket anför att ett succesivt införande ger myndigheten

möjlighet att se hur stor påverkan avgiftsförändringarna har på volym

och kostnader för informationsgivningen. En

genomsnittskostnadsberäkning som föreslås i betänkandet, att avgiften

fastställs på förhand utifrån uppskattade kostnader och volymer,

underlättar administrationen och beräkningen av avgifterna.

Regeringens ambition, som uttrycks i PSI-lagen, att den som nyttjar

information inte ska betala mer än vad det kostar att framställa

(marginalkostnad) informationen är en bra inställning. I många fall är

delar av kostnaden redan täckt genom anslag eller i en annan

verksamhetsgren. För en avgiftsfinansierad myndighet, som finansierar

dessa kostnader med avgifter beräknade för att ge full kostnadstäckning,

blir konsekvenserna att kostnaderna måste finansieras på annat sätt,

antingen genom anslag eller genom att andra avgifter beräknas för att

täcka hela insamlingskostnaden. Utredningen lämnar inga förslag på

vilka avgifter som bör tas ut för olika verksamheter. För Bolagsverket,

som är en avgiftsfinansierad verksamhet och därmed täcker alla

kostnader med avgifter, kan man fundera över vilken kund som ska

betala insamlingskostnaden om avsikten med insamlingen är att skapa ett

35

register vars huvudsyfte är att vara en informationskälla. Registren över

företag är ett sådant fall där kostnaden antingen ska bäras av företagaren

eller den som nyttjar informationen. Regeringens ambition är att både

främja nyföretagandet och att främja vidareutnyttjande av information.

Ett alternativ utifrån dessa ambitioner skulle i detta fall kunna vara att i

framtiden finansiera delar av dessa kostnader med anslag.

Boverket instämmer i förslaget om ny huvudregel för avgifter.

Chalmers tekniska högskola AB anser att förslaget förtydligar och

förenklar regelverket kring vad en myndighetet har rätt att ta betalt för,

vilket är bra. Här har det tidigare rått viss osäkerhet. Möjligheten att

kunna ta betalt för att tillhandahålla handlingar elektroniskt får dock en

väldigt liten praktisk betydelse. Elektroniska handlingar kan snabbt få

hur stor spridning som helst. Högskolan frågar sig om man ska tolka

lagstiftningen så att den som först begär ut informationen får betala

medan alla andra bara anses sprida den vidare. Förslaget är lite oklart på

den punkten.

Domstolsverket tillstyrker förslaget om en ny huvudregel för avgifter.

Ekonomistyrningsverket (ESV) förhåller sig tveksam till utredningens

bedömning om att avgifterna kommer att bli betydligt lägre än i dag med

den nya huvudregeln för avgiftsberäkning. ESV:s tolkning av skillnaden

mellan den nuvarande och den nya prissättningsprincipen innebär främst

att kostnaderna för insamling inte ska räknas med enligt den nya

huvudregeln. För många myndigheter är insamlingskostnaderna redan

exkluderade. Det är därmed tveksamt om avgifterna kommer att bli så

mycket lägre. ESV vill framhålla att begreppet marginalkostnad måste

tolkas på ett sätt som är praktiskt tillämpbart, när det gäller den nya

huvudregeln för avgiftsberäkning. Vidare finns frågetecken kring vilka

kostnader som ska räknas med i en konkret prissättningssituation, till

exempel om gemensamma kostnader ska beaktas.

Högskolan i Kristianstad stödjer förslaget om ny huvudregel för avgifter.

IT- och telekomföretagen, Almega (ITT) önskar tydligare skrivningar om

hur avgift får tas ut än vad utredningen föreslagit. Detta för att bättre

stödja ett ökat vidareutnyttjande. Avgifter är ofta grund för tvist mellan

dataägare och vidareutnyttjare. ITT framhåller att PSI-data i sig självt ska

vara gratis för vidareutnyttjande. Att själva tillgängliggörandet är

vidhäftad en kostnad och därpå följande avgift är däremot rimligt. ITT

framhåller att tillgängliggörandeavgifter ska vara skäliga, grundade på

förutsägbara och transparenta kriterier, konkurrensneutrala (beakta

36

SME-företag), enligt marginalkostnadsprincip/direkt relaterade till

tillgängliggörandeprocessen och inte syfta till, eller användas för,

korssubventionering av andra delar av myndighetens verksamhet. ITT

poängterar i sammanhanget att det är väl dokumenterat att

tillgängliggörande i många fall leder till uppkomst av interna vinster hos

den dataägande myndigheten.

Konjunkturinstitutet framhåller att otydligheter i regelverket om avgifter

kan hämma vidareutnyttjandet och orsaka merarbete och kostnader hos

både vidareutnyttjare och företag. Konjunkturinstitutet instämmer i

bedömningen att lagen bör ändras så att huvudprincipen framgår samt att

avgiftsförordningen bör ses över för att inte uppfattas stå i konflikt med

den nya principen. För att bättre kunna bedöma helheten i utredningens

förslag hade det varit värdefullt om utredningen därtill hade kunnat

beskriva vilka konkreta ändringar i avgiftsförordningen man tänker sig.

Utredningen bedömer att det även fortsättningsvis kommer vara möjligt

att finansiera hela eller delar av en verksamhet med avgifter, förutsatt att

regeringen respektive kommunerna har beslutat det. Utredningen menar

att de villkor som följer av myndigheternas bemyndiganden och

ekonomiska mål samt avgiftsförordningen och kommunallagen rimligen

uppfyller direktivets krav på formell reglering. Konjunkturinstitutet

anser det inte som självklart att denna slutsats gäller för de myndigheter

som har ett bemyndigande att ta ut avgifter för varor, tjänster och

uppdrag med full kostnadstäckning som regel utan att för den skull

avgiftsfinansiera någon större del av verksamheten. Ett sådant

avgiftsbemyndigande torde inte ge myndigheten möjlighet att hävda en

rätt, gentemot direktivets nya huvudprincip, att ta högre avgifter än

marginalkostnaden. Men det framstår som oklart om en sådan

myndighet generellt har rätt att ta ut lägre avgifter än enligt principen om

full kostnadstäckning utan att bryta mot de svenska avgiftsreglerna.

Konjunkturinstitutet instämmer i utredningens slutsats angående den

praktiska tillämpningen av direktivets marginalkostnadsbegrepp. Det vill

säga att kostnaden ska fördelas på ett på förhand uppskattat antal

användare i de fall man erbjuder ett vidareutnyttjande mot en fastställd

avgift utan att veta det faktiska antalet vidareutnyttjare.

Institutet lyfter vidare fram att vidareutnyttjande å ena sidan juridiskt

beskrivs som enbart ett utlämnande enligt OSL och andra befintliga

lagar, och å andra sidan i praktiken ofta kan vara kopplat till önskemål

om speciella uttag, särskild dokumentation eller support, eller med

långsiktiga åtaganden, som går utöver vad som krävs enligt till exempel

OSL. Konjunkturinstitutet efterlyser en diskussion om avgiftssättingen i

de fall där vidareutnyttjande kombineras med andra (avgiftsbelagda)

37

tjänster som myndigheterna tillhandahåller, till exempel att anpassa eller

dokumentera handlingen, eller garanterar en viss supportnivå.

Konkurrensverket delar utredningens syn i de delar som avser förslag om

regleringen av avgifter. En tydlig reglering som förhindrar myndigheter

att ta ut oskäligt höga avgifter ger en ökad efterfrågan från

vidareutnyttjarna på sådan information som är priskänslig, vilket i sin tur

leder till välfärdsvinster för samhället, bland annat till följd av att de

företag som vidareutnyttjar informationen växer och utvecklar nya

tjänster. Regleringen av avgifter ger bättre förutsättningar, i enlighet med

lagens syfte, för att vidareutnyttja information från den offentliga

förvaltningen som kan bidra till att nya branscher utvecklas och företag

växer, vilket i sin tur bidrar till ökad sysselsättning och ekonomisk

tillväxt.

Lantmäteriet tillstyrker utredningens förslag.


(LSH) tillstyrker att avgifter för att tillhandahålla offentliga handlingar

regleras och begränsas. LSH anser dock att om arkiv, bibliotek och

museer får ta ut avgifter för att täcka allt arbete med att samla in,

framställa, reproducera, sprida handlingarna samt avkastning på

investeringar, så innebär det att finansieringen av det som är

myndigheternas uppdrag överförs på tredje part. Därmed är det stor risk

att den önskade effekten av att inkludera sektorn i PSI-direktivet uteblir.

Regeringen bör överväga att tillämpa samma regelverk för kommuner

och myndigheter oavsett sektortillhörighet och att avgifterna begränsas

till att täcka direkta kostnader för tillhandahållandet. För arkiv, bibliotek

och museer bör visionen vara att digitala kulturresurser ska publiceras

strukturerat och fritt från avgifter på samma sätt som exemplet SMHI.

Lunds universitet anför att reglering av avgifter finns i

avgiftsförordningen. Vad gäller statliga myndigheter borde

avgiftsreglerna föras in där, liksom de huvudsakliga principerna för

avgifter för massutlämning av data. En statlig reglering av kommunernas

avgifter på området kräver i grunden lagform, men kan vara önskvärd

också vad gäller de avgifter som kan tas ut för utlämnandet av allmänna

handlingar.

Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde (NMW) ser positivt

på förslaget att myndigheterna ges möjlighet att ta ut avgifter för att

täcka kostnader. NMW ser dock svårigheter med att kostnadsberäkna

vem eller vilka som ska avgiftsbeläggas för en kulturresurs som har

digitaliserats och därmed blivit en handling. Om NMW skulle

38

kostnadsberäkna sin bildförmedling utifrån utredningens

författningsförslag skulle bilderna bli dyrare än någonsin, vilket torde

strida mot andemeningen i PSI-direktivet. Dessutom begränsar en sådan

kostnadsberäkning myndighetens incitament att sträva efter en digital

bildförmedling som smidigt kan anpassas efter användarens behov och

den tekniska utvecklingen.

Patent- och registreringsverket utgår från att myndigheter som fått

regeringens bemyndigande att bedriva uppdragsverksamhet med full

kostnadstäckning inte ska vara bundna av bestämmelserna i 7 § första

stycket om restriktioner för avgiftsuttag, utan att undantagsregeln i

paragrafens andra stycke då ska gälla.

Pensionsmyndigheten bedömer att den nya avgiftsprincipen inte kommer

att vålla myndigheten nämnvärda tillämpningsproblem.

Post- och telestyrelsen (PTS) delar utredningens uppfattning om att en låg

avgift för vidareutnyttjande är en betydande faktor för att uppnå syftet

med PSI-direktivet. PTS, som är en i huvudsak avgiftsfinansierad

myndighet, ser dock ett behov av att tydliggöra och definiera vilka

kostnader som ingår i marginalkostnaden och vilka avgifter som kan tas

ut för olika verksamheter. PTS ser möjligheten för vissa myndigheter att

frångå huvudregeln som positiv. Utformningen av den föreslagna 7 §

andra stycket ger emellertid inte tydligt besked om vilka myndigheter

och under vilka förutsättningar dessa myndigheter omfattas av det

föreslagna undantaget.

Riksantikvarieämbetet anser att förslaget om den nya huvudregeln för

avgifter är bra.

Riksförbundet Sveriges museer är positiv till att arkiv, bibliotek och

museer oavsett krav på kostnadstäckning kan tillämpa

undantagsbestämmelsen.

Sjöfartsverket konstaterar att den föreslagna huvudregeln inte kommer att

innebära någon skillnad för Sjöfartsverkets möjligheter att ta ut avgifter

för vidareutnyttjande så att de ger full kostnadstäckning. Detta eftersom

Sjöfartsverket är ett tjänsteproducerande affärsverk som finansierar sin

verksamhet med intäkter, och i sin instruktion har ett särskilt

bemyndigande att i sin affärsverksamhet ta ut avgifter, besluta om

avgifternas storlek och disponera inkomsterna.

39

Statens historiska museer ser positivt på att arkiv, bibliotek och museer

oavsett krav på kostnadstäckning får tillämpa avgiftsbestämmelsen som

för övriga myndigheter innebär ett undantag.

Statens museer för världskultur framhåller vikten av att det kommer att

finnas fortsatt möjlighet att ta ut avgifter i tillräcklig grad, som täcker

myndighetens kostnader för att ta fram och distribuera handlingarna.

Statens musikverk anför att det finns en risk med det undantag från

huvudprincipen som kulturarvsmyndigheterna kan tillämpa. Om

kulturarvsmyndigheter ska tillämpa samma tak för avgifter som i det

tidigare PSI-direktivet och dessutom kunna räkna in kostnader för

bevarande och rättighetsklarering kan informationen bli för dyr. Det

skulle motverka syftet med direktivet. Direktivet anger att myndigheter

ska redovisa sina avgifter vid vidareutnyttjande, vilket kommer att

innebära en betydligt större tydlighet gentemot eventuella intressenter.

Men, tydlighet bör också gälla när det handlar om vilka kriterier som ska

gälla vid beräkning av avgifterna och hur dessa kriterier ska fastställas.

Om det visar sig att beräkningen av avgifterna blir för komplicerad och

tidsödande kan det tänkas att det helt enkelt blir mer kostnadseffektivt

att tillhandahålla information helt utan avgifter. Detta gäller främst redan

digitaliserat material. Det finns inget i direktivet som hindrar att

kulturarvsmyndigheter i större utsträckning tillhandahåller handlingar

avgiftsfritt eller använder sig av öppna data. Men kanske kan det behövas

tydliga signaler om att det är ditåt vi bör sträva.

Statskontoret tillstyrker förslaget om ny huvudregel för avgifter.

Statskontoret delar utredningens uppfattning att efterfrågan på att

vidareutnyttja offentlig information ökar om avgifterna sänks. Men

Statskontoret vill också lyfta fram att det har betydelse att

myndigheterna verkligen förmår att i förväg ge privata aktörer tydlig,

överskådlig och transparent information om sina handlingar och vad det

eventuellt kostar att erhålla handlingarna. Förutsättningarna för viss

statlig verksamhet kan dock kräva att vissa myndigheter behöver ta ut

högre avgifter än enligt den nya huvudregeln. Som utredningen påpekar

blir det en politisk avvägning mellan att å ena sidan stimulera

vidareutnyttjande för att utveckla nya produkter och tjänster med låga

avgifter och att å andra sidan finansiera offentlig verksamhet med

avgifter. Om regeringen vill att myndigheterna ska förbättra sin service

behöver regeringen i sammanhanget beakta eventuella behov av ökat

anslag för att finansiera enskilda aktiviteter inom en myndighet. Det kan

till exempel handla om att bearbeta en specifik handling till en lämplig

form för vidareutnyttjande.

40

Sveriges Television AB (SVT) anser att utredningens förslag att skärpa

och förtydliga reglerna för myndigheter och kommuner att ta ut avgifter

är bra. Således bör det i lagstiftning tydligt klargöras att som allmän

princip ska gälla att digitalt utlämnade handlingar inte ska innebära högre

kostnader än specificerade marginalkostnader för tillgängliggöra

elektroniska handlingar. Förutsättningarna för att göra avsteg från denna

princip ska framgå av lagstiftningen. SVT vill understryka att det

övergripande syftet med PSI-direktivet är att främja utvecklingen av nya

tjänster, ekonomisk tillväxt samt socialt engagemang – inte att ge

myndigheter möjlighet till intäkter. SVT anför vidare att det i Sverige

finns en etablerad struktur för att medborgare och journalister ska ha

möjlighet att ta del av samt erhålla kopior av allmänna och offentliga

handlingar. Offentlighetsprincipen ger begäran om allmän handling

förtur och avgiftsstrukturen har en proportionalitet. Det är önskvärt att

en struktur etableras för att också kunna ta del av och erhålla kopior av

digitala handlingar. Kostnaden för hantering av digitala handlingar som

redan existerar eller kan sammanställas samt kopieringsförfarandet är i de

flesta fall avsevärt mindre än för pappershantering. En utgångspunkt för

en modern reglering bör vara att kostnaden för digital hantering i princip

ska vara lägre eller åtminstone regleras i enlighet med PSI-direktivet,

inklusive tillägget. Den prissättning som idag existerar är nyckfull,

begränsar insyn - medvetet eller omedvetet – samt är icke-transparent

och ologisk. Myndigheter ska inte ha intäkter vid utlämnade av

information som faller inom ramen för offentlighetsprincipen.

Tillväxtverket är positivt till att göra tillgången till information billigare

för företagen samt att göra det enklare för företagen att förutse hur höga

avgifterna för informationen blir. Det kan innebära minskade trösklar för

framför allt de minsta företagen för att kunna testa nya affärsidéer

genom vidareutnyttjande av information.

Trafikverket ser betydande nackdelar med den föreslagna huvudregeln

om marginalkostnadsbaserade avgifter för vidareutnyttjande. Som

infrastrukturförvaltare på järnvägsområdet är det naturligt att

Trafikverket tar ansvar för etableringen av system för insamling av

information som ger stor nytta för bl.a. tågoperatörerna. Sådan

information finns därigenom hos Trafikverket som myndighet utan att

kostnader för detta kan sägas täckas genom anslag, i varje fall inte till sin

helhet. Som verket ser det är en avgiftsfinansiering av stora delar av

denna informationsinsamling nödvändig. Det är som nämnts både

nödvändigt och lämpligt att det är Trafikverket som står för insamling,

bearbetning och tillhandahållande av sådan data. Visserligen är det inte

givet att information/handlingar som framtagits på detta sätt till sin

helhet omfattas av PSI-lagstiftningen eftersom det i varje fall till del är

41

ett informationsinsamlande som sker direkt för ett vidareutnyttjande.

PSI-lagen förutsätter ju för sin tillämpning (vidareutnyttjandet) att det

är handlingar som ursprungligen avsetts för något annat ändamål.

Trafikverket menar att sådan information/handlingar som verket samlar

in i syfte att sedan kunna erbjuda olika aktörer för

vidareutnyttjande/vidareutveckling inte kan anse omfattas av PSI-lagen

och därmed bör kunna finansieras enligt självkostnadsprincipen. Till den

del information/handlingar som nämns ovan samlas in av Trafikverket

för annat ändamål än vidareutnyttjande gör verket bedömningen att det

för finansieringen kan komma att vara nödvändigt att det i lämplig form

införs en reglering som innebär en sådan skyldighet som avses i 7 §, 2

stycket i utredningens förslag till ändring av PSI-lagen. Detta för att göra

det möjligt med en självkostnadsgrundad avgiftssättning även i den

delen.

Transportstyrelsen anser att den nya regleringen om avgifter är bra. Den

inriktning som den nya huvudregeln innebär överensstämmer också med

myndighetens eget arbete med att sänka avgifterna för information som

myndigheten tillhandahåller. Transportstyrelsen ställer sig dock frågande

till vilka kostnader för bevarande som avses. När en statlig myndighet

levererar handlingar till en arkivmyndighet skrivs en överenskommelse

som innebär att arkivmyndigheten, av den myndighet som skapat

handlingarna, får täckning för kostnader som härrör från förvaring, vård

och utlämnande. Denna ordning följer av arkivlagstiftningen men är

inget som omnämns i utredningen.

UC AB önskar ett införande av bestämmelse om marginalkostnad för

utlämnande som huvudregel i den nya PSI-lagen. UC anser att det finns

behov av en mer enhetlig tillämpning hos myndigheterna vad avser

avgiftssättning än vad nu är fallet. Det finns behov av ett klart och tydligt

uttalande från lagstiftaren så att svenska myndigheter får ett klart stöd i

lag för hur myndigheten har rätt att avgiftsbelägga vidareutnyttjande.

UC ställer sig därför tveksam till att utredningen väljer att endast gå på

minimireglerna i nya PSI-direktivet vad avser pris/avgifter för

utlämnande. UC önskar att det i den nya PSI-lagen fastställs och klart

framgår att avgifter ska begränsas till marginalkostnader för utlämnandet

så att denna huvudregel tillämpas så långt som möjligt av svenska

myndigheter. UC erfar att svenska myndigheter för närvarande tolkar

bestämmelserna i PSI-lagen på mycket olika sätt. Detta leder till

betydande svårigheter för bolag som arbetar med informationsförädling

att skapa nya tjänster på offentligt data. UC anger som exempel att

fastighetstaxeringsuppgifter förvärvade från Skatteverket på ADB-

medium årligen kostar ca 40 000 kr för hela fastighetstaxeringslängden

med ca 3,1 miljoner fastigheter. Exakt samma uppgifter säljs också av

42

Lantmäteriet men då endast styckevis för 1,87 SEK per transaktion. Hela

registerinnehållet i denna del skulle, efter nuvarande återförsäljarrabatter,

i stället årligen kosta ca 2,7 miljoner kr från Lantmäteriet.

Uppsala universitet anser att avgifter för handlingar bör hanteras med full

kostnadstäckning så som annan externfinansierad verksamhet inom den

statliga sektorn. Det innebär att inte enbart de direkta- utan också de

indirekta kostnaderna för exempelvis lokaler och administration bör

räknas med i kostnaden för att tillhandahålla handlingarna. Bibliotek,

arkiv och museer får ta ut full kostnadstäckning enligt förslaget men

varför inte andra myndigheter eller delar av myndigheter ska ta ut full

kostnadstäckning är oklart.

8 §


8 § Villkor för vidareutnyttjande ska vara relevanta och får inte i onödan begränsa möjligheterna till vidareutnyttjande. Villkor för vidareutnyttjande ska vara icke-diskriminerande för jämförbara kategorier av vidareutnyttjande. Den myndighet regeringen bestämmer ska bedriva tillsyn avseende myndigheternas tillämpning av andra stycket. En granskad myndighet ska bistå tillsynsmyndigheten med de uppgifter och handlingar som tillsynsmyndigheten behöver för sin granskning. Tillsynsmyndighetens beslut får inte överklagas.


Reaktionerna på den föreslagna tillsynsfunktionen är blandade.

Ekonomistyrningsverket (ESV), Lantmäteriet och Statskontoret instämmer

i eller tillstyrker förslaget. ESV anser dock att tillsynen även borde

omfatta myndigheters konkurrensutsatta verksamhet. Domstolsverket,

Stockholms kommun och Trafikverket ifrågasätter eller avstyrker

förslaget. Bisnode Sverige AB har inget att invända mot förslaget, men

framhåller att de tidigare använt Konkurrensverkets resurser inom

området i ett par ärenden. Från särskilt ett av ärendena finns en hel del

erfarenheter att ta till vara inför beslut om Konkurrensverkets nya

tillsynsroll. Transportstyrelsen är tveksam till benämningen tillsyn och

anser att man lika gärna kan reglera det som en slags uppföljning.

Konkurrensverket delar utredningens uppfattning att det är lämpligt att

en myndighet får till uppgift att bedriva tillsyn för att säkerställa att

diskrimineringsförbudet åtföljs. Verket har dock synpunkter på hur

43

tillsynsrollen utformats i utredningens förslag, bl.a. att tillsynsrollen

särskiljs från andra frågor med koppling till vidareutnyttjande. Verket

avstyrker också att de ska få uppgiften att ansvara för tillsynsrollen på

det sätt som utredningen föreslagit.

Uppsala universitet framhåller att det är oklart om PSI-lagen ger

möjlighet att lägga spärrar på vissa arkiv.

Remissinstanser

Bisnode Sverige AB (Bisnode) har inget att invända mot utredningens

förslag om tillsynsfunktion för att säkerställa efterlevnaden av lagens

diskrimineringsförbud eller att denna föreslås läggas på

Konkurrensverket. Som ett av få företag har Bisnode redan använt

Konkurrensverkets resurser inom området i ett par ärenden. I Bisnodes

senaste ärende avstod tyvärr Konkurrensverket från att ta ställning vad

gäller Lantmäteriets roll på informationsmarknaden. I detta ärende finns

en hel del erfarenheter att ta till vara inför beslut om Konkurrensverkets

nya tillsynsroll.

Domstolsverket avstyrker förslaget om tillsynsfunktion. Nya

tillsynsfunktioner bör endast skapas när det finns klara och tydliga behov

av sådana. Några sådana behov eller andra starka skäl som talar för att

den föreslagna tillsynsfunktionen införs har dock inte framförts av

utredningen. Vidare kan det uppstå gränsdragningsproblem mellan å ena

sidan den praxisbildning utredningen förutser blir en följd av

tillsynsfunktionens beslut, å andra sidan den praxis som kan komma att

utvecklas i domstolarnas rättstillämpning. Domstolsverket bedömer att

diskrimineringsförbudet i lagen inte hindrar domstolarna från att vägra

elektroniskt utlämnande till en aktör som sedan tidigare har en obetald

skuld som gäller en begäran om utlämnande av handlingar. Om

handlingen skickas i pappersform kan dock postförskott användas, vilket

gör att domstolarna i vissa fall väljer den formen av utlämnade just mot

aktörer där det finns starka skäl att anta att någon betalning annars inte

kommer att ske. Detta oavsett om samma handling samtidigt också

lämnas ut elektroniskt till en annan aktör där samma misstanke inte

finns. Frågan är av stor vikt för domstolarna och bör belysas mer

utförligt i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Ekonomistyrningsverket instämmer i förslaget om en tillsynsfunktion för

Konkurrensverket, men anser att den även borde omfatta bestämmelsen i

9 § om myndigheters egen konkurrensutsatta verksamhet.

44

Konkurrensverket delar utredningens uppfattning att det är lämpligt att

en myndighet får till uppgift att bedriva tillsyn på området för att

säkerställa att diskrimineringsförbudet åtföljs. Konkurrensverket

invänder emot att denna tillsynsroll särskiljs från andra frågor som har

koppling till vidareutnyttjande. Konkurrensverket menar att

förutsättningarna för att förbättra vidareutnyttjande i Sverige ökar om

kunskap, kompetens och ansvar för frågorna samlas hos en myndighet.

Konkurrensverket vill understryka att den myndighet som får ett

tillsynsuppdrag måsta ha ett starkt mandat, tydliga

utredningsbefogenheter och erforderliga resurser. Konkurrensverket

beklagar att utredningen inte synes ha bottnat i dessa frågor och anser att

detta är en fråga som bör utvecklas innan ny lagstiftning beslutas.

Konkurrensverket vill dessutom understryka vikten av att det tänkta

tillsynsuppdraget resurssätts på ett realistiskt sätt så att inte den nya

lagstiftningen blir ett slag i luften. Konkurrensverket avstyrker att

myndigheten på sätt som föreslagits av utredningen ska ansvara för

tillsynsfunktionen över PSI-lagens diskrimineringsförbud. Detta

uppdrag är för snävt avgränsat för att ge förutsättningar för ett effektivt

arbete med regelverket. Utredningens konsekvensanalys är i detta

avseende otillräcklig. Konkurrensverket förordar istället att

tillämpningen av PSI-lagen och däribland tillsynen över

diskrimineringsförbudet samlas hos en myndighet för att på så sätt

koncentrera kompetensen och kunskapen om PSI-lagen.

Lantmäteriet tillstyrker utredningens förslag om att utse

Konkurrensverket som tillsynsmyndighet. Förslag innebär att en

enhetlig praxis kan utarbetas på området och Konkurrensverket är den

myndighet som har störst möjlighet att fullgöra ett dylikt uppdrag.

Statskontoret tillstyrker förslaget om tillsynsfunktion, vilket ökar

rättssäkerheten. Konkurrensverket ansvarar för konkurrensfrågor som

ligger nära frågan om diskriminerade villkor. Därför är det naturligt att

ansvaret hamnar på denna myndighet. Statskontoret antar vidare att en

privat aktör som anser sig vara diskriminerad genom att en myndighet

har tilldelat en eller flera privata aktörer en exklusiv rätt att

vidareutnyttja en handling kan få saken prövad av Konkurrensverket.

Stockholms kommun delar uppfattningen om relevanta villkor och att

ingen lagändring behövs. Kommunen ifrågasätter dock om det finns

behov av den föreslagna tillsynsfunktionen. Som utredningen redovisat

grundar sig tillhandahållandet av handlingar på annan lagstiftning. De

prövningar myndigheterna har att göra utgör ofta myndighetsutövning

och i många fall är det fråga om ren verkställighet när handlingar lämnas

45

ut. I andra fall är det fråga om sekretessprövningar enligt OSL som

innebär att individuella prövningar ska göras av sökandens begäran.

Avslagsbeslut kan prövas av domstol. Kommunen menar att befintlig

lagstiftning, innefattande även konkurrenslagens bestämmelser, får anses

vara tillräckliga för att motverka diskriminering.

Trafikverket avstyrker inrättandet av en tillsynsfunktion. PSI-direktivet

och PSI-lagen innehåller flera skrivningar om vikten av att villkoren för

vidareutnyttjande ska vara icke-diskriminerande. I det aktuella avsnittet

skriver utredningen mångordigt om vikten av icke-diskriminerande

villkor och kommer fram till att en tillsynsfunktion kan säkerställa

efterlevnaden av PSI-lagens diskrimineringsförbud. Konkurrensverket

föreslås få en sådan tillsynsfunktion. Trafikverket ifrågasätter om det

verkligen är påkallat med en sådan funktion. PSI-lagen har varit i bruk

under fyra år och några exempel där diskriminerande villkor har

tillämpats lyfts inte fram. Därtill är det såvitt Trafikverket kan förstå

möjligt att överklaga bland annat de villkor som en myndighet ställer upp

för ett vidareutnyttjande. Det inbegriper förstås även att sådana villkor

inte får vara icke-diskriminerande. I brist på mera påtagliga exempel på

fall där ett tillsynsorgan skulle fylla en viktig funktion är det enligt

verkets mening inte motiverat att inrätta ett sådant organ.

Transportstyrelsen är tveksam till benämningen tillsyn och anser att man

lika gärna kan reglera det som en slags uppföljning. Enligt förslaget kan

tillsynsmyndighetens beslut inte överklagas och är inte direkt

förpliktigande mot den granskade myndigheten. Utifrån förslaget kan

det inte vara fråga om tillsyn i den mening som vanligtvis läggs i

begreppet (jfr Tillsynsutredningens förslag, SOU 2004:100).

Uppsala universitet framhåller att det är oklart om PSI-lagen ger

möjlighet att lägga spärrar på vissa arkiv. Om det är möjligt så är det

positivt. Exempelvis kan donerade arkiv vara förenade med villkor att de

bara ska användas i forskningen. Om de likväl ska omfattas av PSI-lagen

och kunna begäras ut för vidareutnyttjande är det ett problem.

Regleringen skulle behöva förtydligas på den punkten.

9 §


9 § Om en myndighet vidareutnyttjar handlingar i sin konkurrensutsatta verksamhet ska samma avgifter och andra villkor för tillhandahållande av

46

handlingarna tillämpas för denna verksamhet som för andra som vidareutnyttjar handlingar.


Lantmäteriet, Statskontoret och Sveriges kommuner och landsting

tillstyrker förslaget, som innebär att begreppet affärsverksamhet byts ut

mot konkurrensutsatt verksamhet.

Bisnode Sverige AB anser att det varit oklart när lagen ska tillämpas för

myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet. Bolaget anser att det ska

göras tydligt för berörda uppdragsmyndigheter vilka aktiviteter som

ingår i myndighetsutövningen respektive i den konkurrensutsatta

verksamheten. Konjunkturinstitutet delar utredningens uppfattning om

att begreppet affärsverksamhet varit svårtolkat, men att det eventuellt

även kan gälla begreppet konkurrensutsatt verksamhet.

Ekonomistyrningsverket och Nationalmuseum med Prins Eugens

Waldemarsudde önskar ett förtydligande eller klargörande av vilka

verksamheter som ska anses som konkurrensutsatta. Huddinge kommun

anför att även orden ”konkurrensutsatt verksamheter” kan vara otydliga

och svåra att tillämpa.

Stockholms kommun anser att begreppet affärsverksamhet är lämpligt och

att någon ändring inte är påkallad. Konkurrensverket ifrågasätter om det

är ändamålsenligt med en negativ bestämning av vad som omfattas av

lagen. Verket ifrågasätter också om bytet från affärsverksamhet till

konkurrensutsatt verksamhet är lämpligt. Sjöfartsverket anser att

ändringen varken förtydligar eller underlättar bedömningen.

Remissinstanser

Bisnode Sverige AB (Bisnode) anser att det har varit oklart när lagen ska

tillämpas för myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet. PSI-lagens

bestämmelser har varit svåra att tillämpa i verkligenheten. Frågan är vad

som ska anses som myndighetsutövning respektive konkurrensutsatt

verksamhet. Bisnodes uppfattning är att det ska göras tydligt för berörda

uppdragsmyndigheter vilka aktiviteter som ingår i

myndighetsutövningen respektive i den konkurrensutsatta

verksamheten. Det är frestande för en myndighet att bli en

marknadsaktör men inte ta hänsyn till risken för att snedvrida

konkurrensen på marknaden genom exklusiv tillgång till de data som

myndigheten använder i sin myndighetsutövning. Denna fråga har ett

nära samband med de registerförfattningar som är gällande. Frågan är

viktig och bör hanteras i anslutning till en översyn av

47

registerförfattningarna. Bisnode har inte några direkta synpunkter på

vilka verksamheter som PSI-lagen riktar sig till. Det finns bra och tydligt

beskrivet i PSI-lagen.

Ekonomistyrningsverket (ESV) anser att problemet med en svår

gränsdragning mellan olika verksamheter kvarstår även med

utredningens förslag. Det är oklart om både faktisk och potentiell

konkurrens ska innefattas i begreppet. ESV ställer sig frågande till

utredningens bedömning att det ofta framgår tydligt av en myndighets

uppdrag om en viss verksamhet bedrivs i konkurrens med andra. Det hör

snarare till undantagen. Det bör utarbetas någon form av förtydligande

av vilka verksamheter som ska anses som konkurrensutsatta. Detta för

att minska svårigheterna för myndigheter att bedöma om deras

uppdragsverksamhet omfattas av lagen.

Huddinge kommun anför att även orden ”konkurrensutsatta

verksamheter” i viss mån kan vara otydliga och bli svåra att tillämpa.

Inom den kommunala förvaltningen finns ett antal verksamheter som är

”konkurrensutsatta”, t.ex. hemtjänst, förskola, skola, familjerådgivning,

personlig assistans enligt LSS. Några av dessa verksamheter faller dock

utanför PSI-lagen enligt andra bestämmelser i lagen (skolan t.ex.). Det

finns också andra tjänster som kommunen konkurrensutsätter och där

valfriheten gäller kommunen och inte medborgaren. Det gäller t.ex.

färdtjänst, skolskjutsning, vinterväghållning och tolkverksamhet.

Konjunkturinstitutet instämmer i utredningens bedömning att begreppet

affärsverksamhet har varit svårtolkat. Eventuellt kan även det föreslagna

begreppet konkurrensutsatt verksamhet bli svårtolkat.

Konkurrensverket ifrågasätter om den valda metoden med en negativ

bestämning av vad som omfattas av lagen verkligen är ändamålsenlig.

Detta mot bakgrund av erfarenheterna om att gränsdragningen mellan

affärsverksamhet och övrig verksamhet har varit svårtolkad, samt att

lagen av vidareutnyttjare uppfattas som så allmänt hållen att

myndigheterna i stort sett själva kan avgöra om de ska bidra till ett ökat

vidareutnyttjande eller inte. Konkurrensverket anser att

lagstiftningstekniken bör övervägas på nytt för att förtydliga lagens

tillämpningsområde, till exempel genom att utgå ifrån PSI-direktivets

metodik och ange vad som omfattas av tillhandahållandeskyldigheten

istället för att fokusera på vad som är undantaget. Konkurrensverket

ifrågasätter också om förslaget att begreppet affärsverksamhet byts till

konkurrensutsatt verksamhet är lämpligt och skulle medföra något

förtydligande av PSI-lagens tillämpning. Enligt konkurrensrättslig

metodik förutsätter konkurrens faktiska eller potentiella konkurrenter

48

på en fastställd relevant marknad, såväl geografiskt som produktmässigt.

Vissa förutsättningar måste således vara uppfyllda. Termen

affärsverksamhet enligt PSI-lagen har samma innebörd som i 26 a §

tredje stycket 9 upphovsrättslagen. Detta innebär att verksamheten

bedrivs i former och på villkor som liknar privat företagsamhet.

Bestämmelsen gäller de handlingar eller informationsprodukter som

tillhandahålls i en myndighets affärsverksamhet, dvs. normalt mot

ersättning. Konkurrensverket anser att uttrycket konkurrensutsatt

verksamhet riskerar att bli för snävt i förhållande till begreppet

affärsverksamhet. Å andra sidan har utredningen inte föreslagit att

uttrycket konkurrensutsatt verksamhet ska kopplas till

konkurrensrättslig metodik, vilket enligt Konkurrensverket inte heller

bör göras. Det skulle emellertid innebära att betydelsen av begreppet

konkurrensutsatt verksamhet helt saknar anknytning i redan befintlig

lagstiftning, vilket i sin tur ökar risken för begreppsförvirring om två

närliggande regelverk använder samma terminologi i deras skilda

betydelser.

Lantmäteriet anser att ändringen av be greppet affärsverksamhet till

konkurrensutsatt verksamhet är efterlängtad. Ändringen kommer att

leda till att myndigheterna får det enklare att avgöra om en verksamhet

omfattas av lagen. I sin roll som nationell samordnare för

geodataområdet stöter Lantmäteriet ofta på problem med tolkningen av

begreppet affärsverksamhet. Ofta är det kommuner som har svårigheter

att avgöra om deras kommunala bolag utgör affärsverksamhet i PSI-

lagens mening.

Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde gör bedömningen att

det i vissa typer av verksamhet kan vara svårt att avgöra vad som ska

utgöra konkurrensutsatt verksamhet. Vid museer finns t.ex. ofta

bildbyråverksamhet som på en marknad hanterar och säljer museets

bilder av t.ex. föremål i samlingarna. Dessa bilddokument utgör i någon

mening grunden för tanken att inkludera även arkiv, bibliotek och

museer i PSI-lagen. Ett klargörande i frågan om vilka verksamheter som i

lagens mening är konkurrensutsatt är därför önskvärt.

Sjöfartsverket anser att den föreslagna redaktionella ändringen av

affärsverksamhet till konkurrensutsatt verksamhet varken förtydligar

eller underlättar bedömningen av vilka handlingar hos verket som

kommer att omfattas av lagen. Detta med hänsyn till den verksamhet

verket bedriver och den nästintill monopolliknande ställning verket intar

på vissa områden.

49

Statskontoret tillstyrker förslaget att ändra begreppet affärsverksamhet

till konkurrensutsatt verksamhet. Det blir tydligare vad för verksamhet

som avses för dem som ska tillämpa och tolka lagen. Affärsverksamhet

kan lätt tolkas som all avgiftsfinansierad verksamhet oavsett om det finns

en eller flera aktörer. Statskontoret redogör i rapporten ”Myndigheternas

säljverksamhet – hur och varför?” (2014) för att flera olika begrepp

används för att beskriva myndigheters konkurrensutsatta verksamheter

och rekommenderar regeringen att se över detta.

Stockholms kommun anser att begreppet affärsverksamhet är lämpligt och

att någon ändring inte är påkallad. Utredningen anger att ingen materiell

skillnad är avsedd samtidigt som bedömningen av vad som utgör

konkurrensutsatt verksamhet måste bedömas från fall till fall. Kommunal

affärsverksamhet är ett inarbetat begrepp som även inrymmer s.k.

sedvanlig kommunal affärsverksamhet.

Sveriges kommuner och landsting anser att förslaget om att byta

affärsverksamhet mot konkurrensutsatt verksamhet är lämpligt.

10 §


10 § Om inte annat följer av andra stycket får en myndighet inte bevilja någon en exklusiv rätt att vidareutnyttja handlingar, utom när det är nödvändigt för att tillhandahålla en tjänst av allmänt intresse. En sådan exklusiv rätt får beviljas för en tid av högst tre år i taget. Den exklusiva rätten ska offentliggöras. Utöver vad som följer av första stycket får arkiv, bibliotek och museer bevilja en exklusiv rätt vid digitalisering av kulturresurser. En exklusiv rätt enligt detta stycke får i allmänhet inte överstiga tio år och ska offentliggöras. Om den exklusiva rätten överstiger tio år ska den omprövas under det elfte året och i tillämpliga fall vart sjunde år därefter. Den myndighet som ingått sådant avtal som avses i andra stycket ska, senast vid avtalets utgång, utan kostnad erhålla en kopia av de digitaliserade kulturresurserna med rätt att fritt utnyttja och distribuera materialet.


Riksförbundet Sveriges museer och Statens historiska museer är positiva till

en särskild reglering av exklusiva rätter vid digitalisering av

kulturresurser. Stockholms universitet anser att utredningens

bedömningar förefaller rimliga under förutsättning att vidareutnyttjaren

står för kostnaden av en digitalisering.

50


och Riksantikvarieämbetet avstyrker förslaget om särskild reglering vid

digitalisering av kulturresurser. Sveriges universitets- och högskoleförbund

anser att en fördjupning bör göras innan en reglering görs.

Bisnode Sverige AB, Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde

och Statens musikverk framhåller att exklusiva rätter bör användas

restriktivt.

Uppsala universitet önskar ett förtydligande avseende

tioårsbestämmelsen.

Remissinstanser

Bisnode Sverige AB anser att exklusiva rätter så långt som möjligt bör

undvikas. Undantagen för de nya områdena arkiv, bibliotek och museer

bör behandlas restriktivt.


(LSH) avstyrker undantaget för arkiv, bibliotek och museer i att ge

exklusiva rätter. Det är oklart om förslaget om ensamrätt avser samtliga

avbildningar av ett föremål/objekt eller just den bild en extern aktör

producerar. Om möjligheten att ge exklusiv rätt till en digitaliserad

kulturresurs innebär att inga ytterligare digitaliseringar på samma

material kan genomföras, skulle det innebära att en person eller en

organisation ensamma får använda en del av de statliga samlingarna,

vilket inte är acceptabelt även för en begränsad tid. I dagsläget har LSH:s

museer och många andra fri fotografering. Att återgå till att införa

kontroller vore också praktiskt ogenomförbart eftersom museet inte kan

garantera att ingen fotograferar av ett föremål som är utställt eller att en

forskare som får tillgång till föremålet inte dokumenterar det.

Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde förstår tanken bakom

undantaget som möjliggör ensamrättigheter när digitalisering av

kulturresurser finansieras med externa medel. NMW menar också att det

är logiskt att definiera den produkt som skapas vid digitalisering av en

kulturresurs som handling. Definitionen påverkar dock den digitaliserade

kulturresursens användningsområden i egenskap av allmän handling.

Förutom svårigheten att nå en för båda parter rimlig kostnadstäckning

kan det i vissa fall handla om upphovsrättsliga aspekter. NMW vill

betona vikten av att exklusiva rättigheter används restriktivt och enbart i

syfte att möjliggöra tjänster av allmänt intresse. Detta utifrån NMW:s

breda uppdrag att tillgängliggöra sina samlingar. I förlängningen kan det

finnas en risk för att undantaget sanktionerar en pragmatisk syn på

51

finansieringsformer för digitalisering av kulturresurser där arkiv,

bibliotek och museer (ABM-sektorn) förlorar inflytande över vilka

villkor som ska gälla vid vidareutnyttjande av i huvudsak offentligt

finansierad verksamhet. NMW delar den tro som företrädare för ABM-

sektorn uttalat till utredningen, nämligen att exklusiva rättigheter inte

kommer att bli alltför vanligt förekommande. Detta då det förutsätter

tillgång till material, lokaler, utrustning, etc.

Riksantikvarieämbetet avstyrker förslaget om särskilda möjligheter för

arkiv, bibliotek och museer att bevilja en exklusiv rätt vid digitalisering

av kulturresurser. Med en sådan reglering riskerar informationen att låsas

in bakom betalningstjänster eller att enskilda organisationer/företag får

monopol på viss kulturinformation.

Riksförbundet Sveriges museer är positiva till förslaget om en särskild

reglering för exklusiva rätter avseende digitalisering av kulturresurser.

Statens historiska museer är positiva till förslaget om särskild reglering för

exklusiva rätter vid digitalisering av kulturresurser. Museet ser det i

dagsläget inte som troligt att sådana avtal kommer att ingås, men bejakar

att möjligheten finns.

Statens musikverk anför att möjligheten för kulturarvmyndigheter att vid

digitalisering av kulturresurser kunna utfärda exklusiva rätter bör ses

som en möjlighet att öka takten rörande digitalisering och

tillgängliggörande av kulturarvsmyndigheternas stora samlingar. Det är

bra, men framtagandet av avtal bör behandlas med försiktighet för att

inte få oönskade inlåsningseffekter. Därför är det glädjande att

utredningen föreslår att kulturarvsmyndigheterna bör ha möjlighet att få

stöd i samband med upprättande av avtal om exklusiva rätter.

Stockholms universitet anför att utredningens bedömningar om

möjligheterna för arkiv, bibliotek och museer att bevilja vidareutnyttjare

exklusiva rättigheter förefaller rimliga under förutsättning att vidare-

utnyttjaren står för kostnaderna av en digitalisering. Det är bra att

utredningen föreslår att en exklusiv användning dels ska omprövas efter

elva år, dels att vidareutnyttjaren är skyldig att till arkivet tillhandahålla

en kopia av den framtagna digitaliserade handlingsgruppen/serien. Det

förekommer i dag att arkiv är öppna för vidareutnyttjares digitalisering

av arkivmaterial (dock inte under exklusiv rätt), men utan att krav ställs

på att arkivinstitutionen ska få en kopia av det digitala underlaget.

Utredningen borde ha föreslagit att arkiv (bibliotek, muséer) även i

sådana fall ska kräva en digital kopia som kan disponeras av dem själva.

52

Sveriges universitets- och högskoleförbund anser att utredningen bör göra

en fördjupning i frågan om exklusiva rätter avseende digitalisering av

kulturresurser innan man föreslår reglering för beviljandet av sådana.

Detta eftersom exklusiva rätter kan motarbeta syftet att göra data

tillgängliga för alla.

Uppsala universitet menar att den föreslagna bestämmelsen om kunna ge

en exklusiv rätt i tio år vid digitalisering av kulturresurser kan vara

problematisk. Det kan ta många år att digitalisera allt material. Det bör

införas ett förtydligande om att tioårsregeln gäller från och med den

tidpunkt då avtalet om exklusivitet tecknas, så att det inte gäller från och

med det att materialet digitaliserats. Det bör också förtydligas att arkiv,

bibliotek och museer får lämna ut kopior av materialet till enskilda efter

förfrågan även om rätten till digitalisering har sålts.

11 §


11 § En myndighet ska informera om avgifter, inklusive beräkningsgrund, och andra villkor för vidareutnyttjandet. En myndighet ska publicera en förteckning över vilka typer av handlingar som vanligen kan tillhandahållas elektroniskt för vidareutnyttjande samt tillhörande information. Information enligt första och andra stycket ska kunna lämnas elektroniskt och utan avgift.


Många av dem som kommenterat förslaget att myndigheter ska bli

skyldiga att publicera förteckningar över sin information är positiva. Det

gäller bl.a. Bolagsverket, Lantmäteriet, Statens tjänstepensionsverk och

Statskontoret. Företrädare för vidareutnyttjarna, i form av Bisnode Sverige

AB, It- och telekomföretagen och Stockholms handelskammare, anser dock

att bestämmelsen är för vagt formulerad. Liknande åsikter framförs av

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Arbetsgivarverket hade

gärna sett en mer ingående konsekvensanalys. Naturvårdsverket och

Socialstyrelsen lyfter fram kopplingarna till arkivredovisningen, medan

Konjunkturinstitutet inte anser det självklart att befintliga förteckningar

med fördel kan kopplas till den föreslagna bestämmelsen.

53

Datainspektionen och Stockholms kommun framhåller befintlig

lagstiftning och anser att denna är tillräcklig eller ifrågasätter om den

föreslagna bestämmelsen tillför något. Landstinget i Stockholms län

ifrågasätter om värdet av att publicera förteckningarna överväger de

kostnader som förslaget kan medföra.

Stockholms kommun delar utredningens bedömning om den föreslagna

lagändringen om beräkningsgrund.

Remissinstanser

Arbetsgivarverket hade gärna sett en mer ingående konsekvensanalys av

vad förslaget om myndigheters förteckningar kan komma att innebära,

särskilt för små myndigheters vidkommande. Liksom utredningen

påpekar kommer sannolikt många myndigheter till viss, eller stor del, att

kunna återanvända det arbete som har gjorts i samband med den

processbaserade arkivredovisningen. Hänsyn verkar emellertid inte ha

fästs vid att det därefter kommer att krävas ett kontinuerligt arbete med

att förvalta denna förteckning. För små myndigheter kan ett sådant

arbete komma att bli resursmässigt kännbart, särskilt med tanke på att

förvaltningen med stor sannolikhet kräver ett viss mått av samordning

mellan olika interna funktioner.

Bisnode Sverige AB (Bisnode) anser att det är bra att en bestämmelse om

publicering av tillgängliga handlingar för vidareutnyttjande införs i PSI-

lagen. Men förslaget till bestämmelse är alltför vag och kan innebära att

myndigheten använder den för att finna skäl för att avstå från publicering

av mer precis information om tillgängliga data och av data som i dag inte

används frekvent. Bisnodes erfarenhet är att detta förekommer alltför

ofta. Bisnode anser därför att formuleringarna ”typer av” och ”vanligen”

bör utgå ur bestämmelsen. Myndigheten ska vara skyldig att publicera

sådan information som de har digitalt lagrad. På så sätt skapas

förutsättningar för vidareutnyttjarna att få tillgång till ny information för

nya innovativa produkter och som inte enbart bygger på de data som

används i dag.

Bolagsverket ställer sig positivt till förslaget om att det införs en

skyldighet att kunna lämna information om avgifter och villkor i

elektronisk form, liksom att publicera en förteckning över vilka typer av

handlingar för vidareutnyttjande som myndigheten vanligen kan

tillhandahålla elektroniskt.

Datainspektionen avstyrker förslaget om att myndigheter ska publicera

förteckningar över sin information. Redan i dag finns krav på

54

myndigheter att ha förteckningar över sina handlingar. Datainspektionen

ställer sig frågande till vad den nu föreslagna informationsskyldigheten

egentligen innebär och om den uppfyller sitt syfte. Myndigheters

redovisning av handlingar enligt den föreslagna

informationsskyldigheten kan dessutom ge en felaktig bild av vilka

handlingar som kan lämnas ut elektroniskt. Det skulle kunna medföra

ökade integritetsrisker.

Domstolsverket har inte något att invända i sak mot förslaget. I

författningstexten bör dock tydligare anges vid vilken tidpunkt en

myndighet ska lämna informationen.

IT- och telekomföretagen, Almega (ITT) anser att regeringen bör

förtydliga bestämmelsen om vad myndigheterna är skyldiga att publicera

för information om det PSI-data som finns tillgänglig. Utredaningen har

föreslagit en bestämmelse om att myndigheter ska vara skyldiga att

publicera information om handlingar som ”…vanligen kan tillhandahållas

elektroniskt för vidareutnyttjande…”. ITT menar att det är en alltför vag

formulering som inte stödjer direktivets intention om ökat

vidareutnyttjande. Det kan påpekas att det finns en tendens hos vissa

myndigheter att själva vilja förutspå vilken data som kommer att

efterfrågas och hur den kommer att användas. För att maximera värdet av

PSI-data och öka graden av vidareutnyttjande är det viktigt att

dataägande myndigheter avhåller sig från att föregripa vidareutnyttjares

bedömningar om vilka data som är relevanta och hur de kan komma att

användas. Exakt vilka data och vilka tjänster som rymmer ett

kommersiellt värde eller annan nytta är något som på förhand inte går att

avgöra med säkerhet. Vilka data som kan användas ska därför som

huvudregel vara upp till marknaden att avgöra. Vilket också är den

princip som mer framgångsrika myndigheter använder sig av, exempelvis

SMHI, Riksdagen, norska MET (yr.no). Dataägande myndigheter ska

därför instrueras att publicera information om alla tillgängliga data.

Konjunkturinstitutet anför att det inte är självklart att kravet på bättre

information för vidareutnyttjare med fördel kopplas till de befintliga

förteckningarna. Arkivbeskrivningen och den systematiska

arkivförteckningen innehåller över huvud taget inte nödvändigtvis all den

metainformation som utredningen diskuterar. Om förteckningen ska

innehålla uppgift om senaste uppdatering av varje handlingstyp (eller

handling) måste den rimligen också löpande uppdateras i realtid, något

som inte nödvändigtvis sker med de befintliga förteckningarna.

Konjunkturinstitutet anför att det framstår som mest ändamålsenligt att

ta fram tydliga innehållsmässiga och tekniska standarder, för att

informationen till potentiella vidareutnyttjare ska bli bättre. Dessa

55

standarder, som anger hur informationen ska utformas, bör införas hos

myndigheterna. Detta är dock ett mer långsiktigt arbete.

Landstinget i Stockholms län ifrågasätter om värdet av att göra publicering

av PSI-förteckningar obligatorisk uppvägs av de kostnader och den

administrativa börda som förslaget kan medföra för myndigheterna.

Lantmäteriet stödjer förslaget om att myndigheter ska publicera

förteckningar över handlingar, Lantmäteriet vill dock betona vikten av

att informationsskyldigheten, i enlighet med förslaget, begränsas till att

gälla typer av handlingar. En sammanställning av samtliga handlingar blir

svår både att sammanställa och överblicka. Att upprätta de föreslagna

förteckningarna kommer också innebära ett omfattande arbete inom

myndigheterna, som därför måste ges skälig tid göra detta.


(LSH) tillstyrker att myndigheter och kommuner elektroniskt ska

publicera förteckningar över de handlingar som kan erbjudas för

vidareutnyttjande. Myndigheterna har redan haft i uppdrag att

genomföra verksamhetsbaserade arkivredovisningar för sin verksamhet.

Dessa förteckningar, på handlingstyp-nivå, bör omgående kunna

publiceras i elektronisk form, även om enskilda handlingar inte kan

tillhandahållas p.g.a. sekretess, PUL eller URL.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) anser att förslaget

om förteckningar över handlingar behöver förtydligas och konkretiseras.

MSB framhåller att det inte är lämpligt att myndigheterna själva avgör

vilka handlingar som är lämpliga för kommersiell utveckling av tjänster.

Det kan inte uteslutas att de krav som ställs på redovisning och

publicering av sådana handlingar som finns för vidareutnyttjande kan

kräva märkbara arbetsinsatser av myndigheterna. Många myndigheters

informationstillgångar är av mycket olika art, vilket kan kräva avsevärt

med arbete för att strukturera upp och sedan publicera de tillgängliga

typerna av handlingar. Även om MSB ställer sig positiv till alla åtgärder

som leder till en bättre offentlighetsstruktur är det här nödvändigt att

göra en mer grundläggande analys av vad som ska presenteras och på

vilket sätt. MSB frågar också om det enbart är statiska förteckningar över

informationsmängder hos myndigheterna som avses, eller om det

handlar om mer samordnande presentationer alternativt tjänster.

Naturhistoriska riksmuseet anser att förslaget om att publicera

förteckningar ligger i linje med museets strävan att tillgängliggöra

museets kulturarv.

56

Naturvårdsverket anser att det skulle underlätta för myndigheterna om

arbetet med att ta fram en förteckning över handlingstyper kan

samordnas. Mot bakgrund av att myndigheterna nu har en

processorienterad arkivredovisning bedöms att lämplig myndighet (till

exempel Riksarkivet som föreslås ta fram föreskrifter) bör få i uppdrag

att ta fram en grundläggande struktur för förteckningen, som varje

myndighet kan anpassa utifrån sin verksamhet.

Socialstyrelsen framhåller att förslaget i 11 § andra stycket behöver

samordnas med kravet i 16 § Riksarkivets föreskrift (RA-FS 2008:4) om

en verksamhetsbaserad arkivredovisning. Detta för att möjliggöra en

sammanhållen och lätthanterlig informationsredovisning.

Statens tjänstepensionsverk tror att förslaget om förteckningar kan främja

ett ökat vidareutnyttjande.

Statskontoret bedömer att förslaget att myndigheterna blir skyldiga att

informera om handlingar som får vidareutnyttjas, och under vilka villkor

det sker, kommer att underlätta för privata aktörer att skapa nya

produkter och tjänster.

Stockholms Handelskammare anser att förslaget om information om

avgifter och villkor är otillräckligt. Handelskammaren hemställer att

regeringen genomför de ändringar i myndighetsförordningen som

handelskammaren tidigare föreslagit i en skrivelse till

Socialdepartementet, vilken också överlämnats till utredningen. Det

framgår inte av betänkandet hur skrivelsen har behandlats. Förslaget var

att två uppgifter skulle läggas till i myndighetsförordningen: att under-

lätta för enskilda att ta del av handlingar samt att tillhandahålla

information om avgifter och villkor. I betänkandet anges att det finns

behov av att förändra myndigheternas kultur och attityd till

vidareutnyttjande. Att föra in skrivningar om vidareutnyttjande i

myndighetsförordningen är en tydlig signal i ett styrande dokument. Det

bör rimligen påverka myndighetsledningar och andra som arbetar med

dessa frågor.

Handelskammaren anser vidare att regeringen bör förtydliga

bestämmelsen om vad myndigheterna är skyldiga att publicera för

information om datakällor. Utredningens förslag om att myndigheter

ska vara skyldiga att publicera information om handlingar som ”…

vanligen kan tillhandahållas elektroniskt för vidareutnyttjande …” är

alltför vagt formulerat. Det stödjer inte direktivets intention om ökat

vidareutnyttjande. Det finns en tendens hos vissa myndigheter att själva

vilja förutsäga vilka data som kommer att efterfrågas och hur dessa

57

kommer att användas. För att fullt utnyttja potentialen i offentliga data

och öka graden av vidareutnyttjande är det viktigt att datahållande

myndigheter avhåller sig från att föregripa vidareutnyttjares

bedömningar om vilka data som är relevanta och hur de kan komma att

användas. Exakt vilka data och vilka tjänster som rymmer ett

kommersiellt värde eller annan nytta är något som på förhand inte går att

avgöra med säkerhet. Vilka data som kan användas ska därför som

huvudregel vara upp till marknaden att avgöra. Det kan också vara så att

en myndighet missbedömer vilka data över huvud taget får lämnas ut.

Förteckningar över datakällor behövs därför för att skapa en överblick av

hela databeståndet hos en myndighet. Datahållande myndigheter ska

därför ges i uppdrag att publicera information om alla tillgängliga

datakällor. Det går naturligtvis att tänka sig anpassade upplägg för

exempelvis mindre myndigheter. Detta kan kanske ske genom att vid

vissa intervall inventera datakällorna eller på annat sätt något minska

arbetet med att publicera information om alla datakällor. Det får dock

aldrig enbart vara upp till den enskilda myndigheten att avgöra vad som

ska publiceras.

Stockholms kommun delar bedömningen om den föreslagna lagändringen

om beräkningsgrund för standardavgifter i PSI-lagen. Vad gäller kravet

på att informera om handlingar som vanligen kan tillhandahållas

elektroniskt för vidareutnyttjande anser kommunen att de bestämmelser

som i dag finns om beskrivningar i 4 kap. 2 § offentlighets- och

sekretesslagen (OSL) och arkivlagen är tillräckliga för att tillgodose

kravet på information. Förslaget om ”PSI-förteckning” skulle – särskilt

inom den kommunala organisationen med många myndigheter eller

därmed jämställda organ – innebära en administrativ belastning som inte

kan anses motiverad. Dessutom riskerar ett sådant krav att bygga på

missförståndet om att PSI-lagen kan åberopas som grund för att få ut

handlingar från myndigheter.

Stockholms universitet ser som en konsekvens av att utredningen föreslår

att myndigheterna ska informera om vilka handlingar som är tillgängliga

för vidareutnyttjande att denna information även kan bli användbar för

forskare och lärare vid universitetet och högskolor.

14 §

58


Beslut om vidareutnyttjande 14 § En myndighet ska på begäran lämna ett skriftligt beslut om vidareutnyttjandet har förenats med villkor eller om en begäran om vidareutnyttjande har avslagits. Sådana beslut ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet. Om beslutet grundas på att ett vidareutnyttjande skulle inkräkta på tredje mans rätt enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, ska myndigheten i beslutet ange vem som är rättsinnehavare, om denne är känd, eller vilken licensgivare som myndigheten har fått informationen från. Arkiv, bibliotek och museer behöver inte lämna information om sådana rättsinnehavare eller licensgivare.


Lantmäteriet, Statskontoret, Stockholms kommun och Sveriges kommuner

och landsting delar utredningens bedömning. Domstolsverket

understryker vikten av att behålla den nuvarande huvudregeln om att

beslut överklagas hos förvaltningsrätt. Naturhistoriska riksmuseet

framhåller att det är naturligt att ha samma krav vid begäran om

vidareutnyttjande av handlingar som vid begäran om utlämnande av

allmänna handlingar.


avstyrker att arkiv, bibliotek och museer ska ges undantag från

skyldigheten att ange rättsinnehavare.

Bisnode Sverige AB, It- och telekomföretagen, Stockholms handelskammare,

Sveriges Television AB och UC AB är kritiska mot att utredningen inte

föreslår alternativ till domstolar som överklagandeinstanser.

Remissinstanser

Bisnode Sverige AB (Bisnode) är förvånad över utredningens

ställningstagande och hade förväntat sig att utredningen närmare skulle

studera alternativ till domstolar som överklagandeinstanser. Av PSI-

direktivet framgår att det behövs ett enklare överklagandeförfarande än

dagens lösning och de föreslår att överklagande ska kunna ske till en

opartisk myndighet med möjlighet att lösa olika konflikter kring villkor

för utlämnande. För ett företag är det ofta både tidsödande och kostsamt

att via domstol lösa en konflikt med en myndighet. Ofta har då redan

affärsmöjligheten försvunnit och fönstret för lansering av en ny produkt

redan stängts när domstolen är klar med sitt beslut. Bisnode anser att det

bör göras en fördjupad bedömning av en sådan tillsynsfunktion. Som en

59

del i denna bedömning bör även Post- och telestyrelsen (PTS) utredas

som ett alternativ som värd för en sådan tillsynsfunktion.

Datakommunikation och informationsförmedling är näraliggande

verksamheter. Bisnodes erfarenhet av PTS arbete inom området

abonnentinformation är mycket positiv. Ofta är det avgifter som

vidareutnyttjare och myndigheter kan bli oense om. Bisnode föreslår

därför att konfliktlösningen kring detta borde skötas inom ramen för

den föreslagna tillsynsfunktionen.

Domstolsverket har inte något att invända mot förslaget att det av lagen

ska framgå att den enskilde kan begära att få ett skriftligt beslut, men vill

i sammanhanget understryka vikten av att behålla den nuvarande

huvudregeln i lagens 15 § att beslut överklagas hos förvaltningsrätt.

IT- och telekomföretagen, Almega (ITT) förordar att överklaganden görs

till en opartisk myndighet, eller funktion inom en myndighet. Vid tvist

som uppstår mellan myndighet och vidareutnyttjare är det viktigt att vara

medveten om att den nyttjande parten ofta är i underläge. Särskilt om det

är ett mindre företag. Inte sällan är företaget i direkt beroendeställning

till myndigheten och de villkor som ställts upp för vidareutnyttjandet.

Att tvister kan lösas snabbt, effektivt och till låg kostnad är därför

viktiga kriterier för näringslivets möjligheter att vidareutnyttja PSI-data

på ett kommersiellt meningsfullt sätt. Direktivet förordar att

möjligheterna till en ”rättssäker prövning” garanteras. Utredningen har

valt att förorda att tvister fortsatt ska lösas inom

förvaltningsdomstolarna. ITT anser att det är olyckligt och minskar

utsikterna för ett ökat vidareutnyttjande av PSI-data. Att vara hänvisad

till domstol möter inget av kriterierna snabbt, effektivt och till låg

kostnad. Tvärtom ger det de myndigheter som inte vill agera enligt

direktivets intentioner, ett effektivt redskap för att hindra

vidareutnyttjande. I sammanhanget kan nämnas att många myndigheter

har de facto-monopol på sina data. Det finns en tydlig parallell till den

svenska marknaden för rättigheterna till filmiska- och musikaliska verk.

Den marknaden styrs av oreglerade naturliga monopol där tvister löses i

domstol. Detta är mycket kostnadsdrivande för berörda parter och

bidrar starkt till att minska tillgänglighet och marknadsomsättning av

dessa rättigheter.

Lantmäteriet tillstyrker utredningens förslag.


avstyrker att arkiv, bibliotek och museer ska ges undantag till

skyldigheten att ange rättighetsinnehavare vid avslag om

vidareutnyttjande p.g.a. URL (s. 130). I museernas uppdrag ingår att

60

förteckna samlingarna och att undersöka, registrera och informera om

rättighetsinnehavare till sina verk.

Naturhistoriska riksmuseet bedömer att de krav som uppställs redan gäller

vid begäran om utlämnande av allmänna handlingar. Det är därför

naturligt att ha samma krav vid begäran om vidareutnyttjande av

handlingar.

Statskontoret tillstyrker förslaget. Det ökar rättssäkerheten och ligger i

linje med ett öppet samhälle.

Stockholms handelskammare anser att regeringen bör ta fram förslag som

ger möjlighet till alternativa tvistlösningsmekanismer, medling eller att

överklaganden görs till en opartisk myndighet, eller funktion inom en

myndighet. Vid en tvist mellan en myndighet och en vidareutnyttjare är

det viktigt att vara medveten om att företagen ofta är i underläge. Särskilt

om det är ett mindre företag. Inte sällan är företaget i direkt

beroendeställning till myndigheten och de villkor som ställs. Att tvister

kan lösas snabbt, effektivt och till låg kostnad är därför viktiga kriterier

för näringslivets möjligheter att använda offentliga data på ett

kommersiellt meningsfullt sätt. Utredningen har valt att förorda att

tvister fortsatt ska lösas genom förvaltningsdomstolarna. Att vara

hänvisad till domstol möter inget av kriterierna snabbt, effektivt och till

låg kostnad. Tvärtom ger det de myndigheter som inte vill agera enligt

direktivets intentioner ett effektivt redskap för att hindra vidare-

utnyttjande. I sammanhanget kan nämnas att många myndigheter har en

monopolställning ikraft av tillgång och kunskap om sina data.

Stockholms kommun delar utredningens bedömning och vill betona att de

beslut som grundar sig på bestämmelser i PSI-direktivet torde vara få. De

prövningar som aktualiseras vid utlämnande grundar sig på

offentligrättslig lagstiftning, framförallt 2 kap. tryckfrihetsförordningen

och OSL.

Sveriges kommuner och landsting anser att den föreslagna regeln om

skriftligt beslut på begäran av den enskilda är ändamålsenlig. Detta med

hänsyn till att rätt att erhålla ett avslagsbeslut enligt lagen är kopplad till

att ärendet gäller just en begäran om vidareutnyttjande, vilket undviker

sammanblandning av begäran om att erhålla kopior av allmän handling

enligt tryckfrihetsförordningen.

Sveriges Television AB (SVT) anser att det är av stor vikt att de

föreslagna ändringarna i EU-direktivet vad det gäller möjligheter till

överprövning utförd av en oberoende myndighet - vars beslut är

61

bindande - också förs in i lagtexten. Det är beklagligt att utredningen

inte föreslår en tydlig, i lag reglerad, struktur eller överprövningsinstans.

Inrättandet av en tydlig hantering för överprövning skulle bidra till att

skapa en enhetlighet och transparens. Utredningens förslag att

myndigheter på begäran ska lämna skriftligt beslut räcker inte för att

komma tillrätta med dagens brister i relation till PSI-lagens tillämpning.

SVT stöter regelmässigt på det nyckfulla, icke transparenta och i någon

mån odemokratiska bristande hanteringen av myndigheters elektroniska

data. Det är väsentligt att det finns möjlighet att överklaga myndigheters

beslut att inte lämna ut elektroniska handlingar samt i vilken form

handlingarna överlämnas. I en nyligen genomförd granskning av

miljöfarliga platser i Sverige begärde SVT ut information av 21

länsstyrelser. 20 länsstyrelser delgav data i maskinläsbart ursprungligt

data-format. Den kvarvarande länsstyrelsen hade som policy att bara

lämna ut denna typ av data i PDF-format. Trots det orimliga att 20 av 21

myndigheter exporterade ut data från systemet medan den sista

myndigheten valde att inte göra det, finns det i dag ingen möjlighet att

överklaga eller ändra denna myndighets beslut. Medborgare, företagare

och journalister som begär ut offentlig data är beroende av

myndigheternas goda vilja, vilket i förlängningen är ett hot mot

rättssäkerheten, insynen i och granskningen av det offentliga Sverige.

UC AB anser att det krävs en effektivare hantering av överklagande av

myndighetsbeslut rörande utlämnande av offentliga handlingar. Detta för

att underlätta för vidareförädlare i enlighet med PSI-direktivets

intentioner. UC förordar ett införande i PSI-lagen av PSI-direktivets

möjlighet att lägga detta på en opartisk myndighet och inte via

förvaltningsdomstolarna. De bestämmelser som i dag reglerar rätten att

begära ut information samt rätten att använda information innebär att

möjligheten att med framgång vinna ett överklagande är liten. Dessutom

är en överklagandeprocess ofta mer långsam och kostsam i förhållande

till vad som affärsmässigt kan motiveras. UC anser därför att Sverige bör

införa en mer ändamålsenligt mekanism för överprövning än vad som i

dag står till buds inom ramen för förvaltningsprocessen.

Förvaltningsrätten skapar förvisso för en rättssäker hantering men som

framgår av nya PSI-direktivet så krävs en egen myndighet med mandat

och resurser för att säkerställa att ändamålen med PSI-direktivet uppnås

d.v.s. att gynna vidareförädlarbranschen och öka användningen av öppet

offentligt data. Förvaltningsrätten som instans för att hantera PSI-frågor

blir omständlig, dyr och framförallt långsam och främjar inte

vidareutnyttjande av offentliga data. Grundläggande är givetvis att

granskningen ska ske av en opartisk myndighet och att den sker på ett

rättssäkert sätt. Som framgår av skäl (28) och artikel 4 punkt 4 i det nya

PSI-direktivet, bör förfarandet vara snabbt i enlighet med behoven på en

62

marknad i snabb förändring och utföras av en myndighet som besitter

lämplig sakkunskap. Granskningen bör därför göras av en myndighet

som är specialiserad just på ärenden som rör vidareutnyttjande av

information från den offentliga sektorn.

Inga formatbestämmelser eller krav på elektroniskt utlämnande föreslås införas i lag

Utredningens bedömning

Ändringsdirektivet innebär inte att bestämmelserna om tillgängliga format behöver regleras i PSI-lagen. Det är inte heller lämpligt att ändra de befintliga reglerna om tillgång, så att myndigheter ges utökade skyldigheter att tillhandahålla handlingar i elektronisk form.


Sjöfartsverket, Stockholms kommun och Stockholms universitet delar

utredningens bedömning. Många av de instanser som kommenterat

frågan, bl.a. Bisnode Sverige AB, Livrustkammaren och Skoklosters slott

med Stiftelsen Hallwylska museet, Stockholms handelskammare och UC

AB, är annars kritiska till utredningens bedömning. Nationalmuseum

med Prins Eugens Waldemarsudde anför att striktare krav på elektroniskt

tillgängliggörande hade varit till stort stöd ur ett perspektiv av

verksamhetsstyrning. Statskontoret framför att huvudlinjen för i vart fall

statliga myndigheter bör vara att lämna ut handlingar elektroniskt. Verket

för innovationssystem anser att offentliga myndigheter ska arbeta aktivt

med att tillgängliggöra information i öppna format och på

standardiserad, maskinläsbar form och att en tillsynsmyndighet bör följa

att arbete sker kontinuerligt. Post- och telestyrelsen ser det som angeläget

att frågan om elektroniskt utlämnande utreds vidare, även om det ligger

utanför utredningens uppdrag.

Konjunkturinstitutet, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut och

Sveriges Televison AB ifrågasätter om utredningens förslag innebär ett

korrekt genomförande av direkt, eller anser att det inte gör det. It- och

telekomföretagen anser att utredningens tolkning av sitt uppdrag är

kontraproduktiv mot PSI-direktivets syfte.

Remissinstanser

Bisnode Sverige AB (Bisnode) anser det självklart att utlämnande ska ske

digitalt om uppgifterna finns lagrade digitalt hos myndigheten. Andra

former av utlämnande är inte rationella. Kostnaden för att lämna ut

63

information är ofta marginell och kan ske på enklast möjliga sätt även

om myndigheten inte har några färdiga rutiner. Om myndigheten trots

detta vägrar att lämna ut offentlig information digitalt ska det vara

möjligt att vända sig till en opartisk tillsynsfunktion för att få en

bedömning av kostnaden för myndigheten. Med en grundprincip om att

avgifter för uttag ska baseras på utlämnandekostnad/marginalkostnad

kan sedan vidareutnyttjarna debiteras för kostnader som har direkt

samband med utlämnandet. Investeringar i utlämnanderutiner kan vara

en del av dessa kostnader och bör grundas på gängse

avskrivningsprinciper. Det är viktigt att myndigheterna inte

nedprioriterar insatser för att lämna ut information till vidareutnyttjare.

Mot bakgrund av de positiva samhällsekonomiska effekterna av

vidareutnyttjande bör en satsning på utlämnanderutiner ges en högre

prioritet än i dagsläget. Detta ska framgå av instruktioner till berörda

myndigheter. Annars finns risk för att utlämnanderutiner skjuts på

framtiden eller inte genomförs alls. Bisnode har sådan erfarenhet från

flera av dagens myndighetskontakter.

IT- och telekomföretagen, Almega anser att utredningens tolkning av sitt

uppdrag är direkt kontraproduktiv mot PSI-direktivets syfte om att

främja vidareutnyttjande. Detta mot bakgrund av att utredningen har

motiverat avsaknad av krav på att data ska tillgängliggöras (enligt

direktivets lydelse) ”…i alla befintliga format och språkversionen samt, om

möjlig och lämpligt, i ett öppet och maskinläsbart format” med hänvisning

till att det inte ryms inom utredningens uppdrag. Att data finns

tillgängligt i digitalt, maskinläsbart är en grundförutsättning för att

kunna vidareutnyttja PSI-data på ett meningsfullt sätt. Finns data digitalt

lagrat, ska det tillhandahållas i det formatet.

Konjunkturinstitutet har svårt att tolka direktivet på annat sätt än att

myndigheter måste tillhandahålla en handling i alla de format, däribland

elektroniska, i vilka den aktuella handlingen faktiskt finns hos

myndigheten. Det är sannolikt att även andra kan tolka direktivet på

samma sätt. Detta lämnar utrymme för oklarhet om vad myndigheten

ska tillhandahålla, och måhända för ett intryck av att lagen inte fullt ut

återspeglar direktivet. Konjunkturinstitutet förordar att lagtexten

förtydligas eller att frågan förklaras mer ingående i förarbetet. Det finns

också utrymme för större tydlighet när det gäller frågan om huruvida en

myndighet är skyldig att skapa nya, anpassa eller tillhandahålla utdrag av

handlingar. Direktivets formulering öppnar för tolkningsskiljaktigheter,

då man bland annat kan tänka sig att någon önskar en anpassning som

går utöver ”ett enkelt handgrepp” men för denna skull inte är ”orimlig”.

Hur lagen och direktivet förhåller sig till varandra på denna punkt skulle

kunna klargöras ytterligare. Konjunkturinstitutetet anför vidare att det

64

skulle vara värdefullt att få utrett vilka typer av ”formella öppna

standarder” som bör användas i de fall detta är möjligt och lämpligt, samt

hur begreppen möjligt och lämpligt bör tolkas.


(LSH) framför att i ett så pass digitaliserat samhälle som Sverige, där få

handlingar fortfarande är analoga, bör den svenska PSI-lagen stödja

regeringens digitala agenda för Sverige. LSH anser därför att handlingar

bör tillhandahållas i maskinläsbara, öppna format och med tillhörande

metadata för att ytterligare underlätta vidareanvändning. De argument

som framförs för att inte lämna ut elektroniska handlingar, som att

hindra insyn eller att hålla nere antalet förfrågningar (sid. 82) ser inte

LSH vara förenligt med en myndighets uppdrag.

Lunds universitet anser att det saknas tydliga regler om elektronisk

utlämning av dokument inom ramen för offentlighetsprincipen. Det

hade varit önskvärt att utredningen hade behandlat och utvecklat detta.

Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde anför att för arkiv,

bibliotek och museer (ABM) hade t.ex. striktare krav på elektroniskt

tillgängliggörande varit till stort stöd för att styra verksamhetens

inriktning. Detta med utgångspunkten att olika initiativ till digitalisering

utgör en stark grund för utvidgningen av PSI-direktivet till ABM-

sektorn. Många av de ABM-myndigheter som utredningen samrått med

är långt komna i den digitala hanteringen av sina kulturresurser och

därför inte helt representativa för sektorn i stort. För många museer är

hanteringen av de fysiska föremålen fortsatt högst prioriterad, bl.a.

utifrån kraven på traditionell utställningsverksamhet.

Naturvårdsverket bedömer att användning av öppna, maskinläsbara

format och standarder bör krävas. Detta då det bland annat är viktigt att

data ska kunna skickas mellan portaler och databaser samt att det inte

byggs separata stuprörsinfrastrukturer för till exempel forskningsdata.

Post- och telestyrelsen (PTS) konstaterar att utredningen föreslår att

myndigheter ska vara skyldiga att publicera en förteckning över

handlingar som vanligen kan tillhandahållas för elektroniskt

vidareutnyttjande. Trots detta föreslås ingen skyldighet att lämna ut

handlingar elektroniskt, men likväl kan resultatet bli utökat elektroniskt

utlämnande enligt utredningens konsekvensbedömning. PTS ser det som

angeläget att frågan om elektroniskt utlämnande utreds vidare, även om

den ligger utanför utredningens uppdrag.

65

Sjöfartsverket vill understryka att det delar utredningens bedömning att

ändringarna i artikel 5 i PSI-direktivet inte kräver någon lagändring.

Verket strävar efter att tillhandahålla handlingar elektroniskt i den mån

det är praktiskt möjligt.

Statskontoret tycker att huvudlinjen för åtminstone statliga myndigheter

bör vara att lämna ut handlingar elektroniskt. Trots viss risk för minskat

integritetsskydd genom lättare spridning bedömer kontoret att

fördelarna med att lämna ut handlingar elektroniskt överväger

nackdelarna. Dessutom ligger det i linje med den tekniska utvecklingen.

Stockholms handelskammare framhåller att regeringen med förnyad kraft

måste arbeta för att skapa förutsättningar för utlämnande i elektroniskt

format. Att offentliga data finns tillgängliga i elektroniskt

(maskinläsbart) format är en grundförutsättning för att de ska kunna

användas på ett effektivt och meningsfullt sätt. Utredningen har

motiverat avsaknad av krav på att data ska tillgängliggöras (enligt

direktivets lydelse) ”… i alla befintliga format och språkversioner samt,

om möjligt och lämpligt, i ett öppet och maskinläsbart format” med

hänvisning till att det ej ryms inom utredningens uppdrag. Utredningen

menar att det kan finnas en oro bland myndigheter för att möjligheten

att lämna ut handlingar elektroniskt skulle leda till en ökad efterfrågan.

För en regering och en statsförvaltning, som inte bara i högtidstalen

lovordar offentlighetsprincipen, bör en sådan uppgift omedelbart leda till

kraftfulla åtgärder. Det bör också stämma till eftertanke gällande

myndigheternas syn på medborgarnas rättigheter och hur en sådan

kultur kan tillåtas sprida sig i myndigheterna. Flera statliga utredningar

har anlyserat frågan om elektroniskt utlämnade. Att med hänvisning till

integritetsskydd försvåra hanteringen av utlämnade offentliga handlingar

framstår som direkt oansvarigt, då tekniken gör det allt enklare att till

exempel skanna in pappersdokument. Integritetsskyddet måste tas på

allvar och upprätthållas med ändamålsenliga metoder. Samtidigt är det

orimligt att handlingar som i dag lagras elektroniskt endast lämnas ut på

papper – när det redan är tillåtet att lämna ut handlingarna.

Stockholms kommun genom sitt stadsledningskontor delar utredningens

bedömningar. Bestämmelserna om tillgängliga format bör inte regleras i

PSI-lagen. Både format och beskrivning av metadata måste i hög grad

utgå från standarder inom det specifika verksamhetsområde som

formatet avser. Frågan om det bör införas en skyldighet till elektroniskt

utlämnande ligger utanför PSI-utredningens uppdrag och regeringen har

nyligen tagit ställning till att E-offentlighetskommitténs förslag (SOU

2010:4) om att sådant utlämnande inte kommer att genomföras.

Kommunen anför genom sitt stadsarkiv också att möjligheterna att

66

förändra lagstiftningen i en riktning som i vissa fall ger enskild rätt att få

ut handlingar i elektroniskt form bör utredas. För handlingar som

skapats och förvaras digitalt i verksamhetssystem eller e-arkiv borde t.ex.

första alternativ för utlämnande vara i digital form.

Stockholms universitet kan med tillfredsställelse konstatera att inte PSI-

direktivsutredningen föreslår någon förändring av myndigheters

skyldighet att lämna ut handlingar i elektronisk form. Ett sådant

obligatorium riskerar att leda till problem för myndigheterna med

hantering av utlämnande av allmänna handlingar. Det åsyftade målet att

öka tillgängligheten för sådana handlingar riskerar snarast att motverkas

om rigida bestämmelser om formerna för utlämnande fattas. Generellt

kan konstateras att det idag troligen ändå är elektroniskt utlämnande

som är vanligast förekommande vid myndigheterna.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) anser, tvärt emot

utredningens förslag, att det är viktigt att det i lagen införs en tydlig

skrivning att myndigheterna är skyldiga att lämna ut den information

som man tillhandahåller i elektronisk form eller i vart fall i befintlig

form. SMHI delar inte utredningens uppfattning att det som finns, i t.ex.

TF, räcker. SMHI ifrågasätter om det som föreslås uppfyller direktivets

krav. Det får inte finnas någon tvekan på den här punkten om lagen ska

uppfylla sitt och direktivets syfte. Om man frigör sig från begreppet

handling och istället talar om information är det av central vikt att den

tillhandahålls i elektronisk form och det kan inte vara upp till

myndigheten att avgöra i vilken form informationen ska tillhandahållas.

Bristen på uttrycklig reglering skapar en möjlighet för myndigheter att

”krypa bakom” otydligheten om man vill hindra vidareutnyttjande och

därigenom t.ex. skydda egen kommersiell verksamhet. Otydligheten i

dessa skrivningar verkar, enligt SMHI:s uppfattning, tvärs emot

ambitionen att främja tillhandahållandet av information för

vidareutnyttjande.

Sveriges Television AB (SVT) delar inte utredningens bedömning att

ändringsdirektivet inte innebär att bestämmelserna om tillgängliga

format behöver regleras i den svenska PSI-lagen. I detta avseende bör

PSI-lagen ändras för att direktivet ska efterlevas. SVT menar att det i

gällande rätt och tillämpningen av denna inte ges nödvändiga

förutsättningar för att PSI-direktivet ska tillämpas på det sätt som är

intentionen med direktivet. SVT:s uppfattning är också att myndigheter

och kommuner endast i undantagsfall har insikter i PSI-lagens, PSI-

direktivets, samt förevarande ändringsdirektivs, skrivningar om bl.a.

maskinläsbara format och öppna standarder. SVT vänder sig starkt emot

utredningens bedömning att det inte heller är lämpligt att ändra de

67

befintliga reglerna om tillgång, så att myndigheter ges utökade

skyldigheter att tillhandahålla handlingar i elektronisk form.

SVT anser att det är en allvarlig brist att utredningen utelämnat den

väsentliga frågan om huruvida elektroniska handlingar ska jämställas med

andra handlingar och myndigheter ska ha en reglerad skyldighet att

utlämna dessa i maskinläsbart format med tillhörande metadata. Det är

av mycket stor vikt att skrivningen att ”tillgängliggöra handlingar i

maskinläsbart format med tillhörande metadata” införs i lagtexten så att

myndigheterna får klara riktlinjer på hur de ska agera när begäran om

utlämnande av data kommer in. En bestämmelse med liknande innebörd

fanns också i den tidigare PSI-förordningen men togs olyckligtvis inte

med när förordningen omvandlades till lag 2010.

SVT framhåller att det är väsentligt att i lagstiftning tydligt klargöra att

digitalt lagrad information som myndigheter och kommuner hanterar är

att jämställa med övriga handlingar och att de med automatik ska lämnas

ut på begäran i enlighet med tryckfrihetsförordningen och offentlighets-

och sekretesslagen. Handlingsoffentligheten ska i lag gälla information i

såväl pappers- som digital form. Det är en central fråga för att genomföra

PSI-direktivet. Flera aktörer, bland andra E-offentlighetskommittén, har

också föreslagit att myndigheterna bör ha en i lag reglerad skyldighet att,

i den mån det inte finns särskilda förbud mot det i lag eller förordning,

lämna ut allmänna handlingar i elektronisk form om sökanden önskar

det. Därför är det förvånande att utredningen anför mer eller mindre i

polemik med tidigare arbeten att en lagreglerad skyldighet skulle

innebära att myndigheternas rutiner är tvungna att förändras samt att

detta innebar en risk för merarbete. Utredningen menar dessutom att det

finns en risk för ökat utnyttjande och vidareanvändning om skyldigheten

att lämna ut handlingar digitalt, reglerades i lag. För utredningen är detta

ett problem. För PSI-direktivet inklusive tillägget är det hela avsikten.

Samtidigt hänvisar utredaren till justitieministerns uttalande i riksdagen

2012 där ministern gett uttryck för att inte vilja införa en lagstadgad

skyldighet för digitalt utlämnande av handlingar och avför denna, den

kanske mest centrala frågan för utredningen från utredningen.

SVT delar utredningens konstaterande att det finns stora värden i den

offentliga verksamhetens digitala information avseende innovation,

tillväxt, insyn, legitimitet, delaktighet, medborgarperspektiv och effektiv

förvaltning. PSI-direktivet har som ändamål att göra det lättare för

allmänheten, organisationer och företag att få tillgång till information,

allmänna handlingar, som myndigheter har. Avsikten är att stimulera

informationssamhällets framväxt och tillväxt. PSI-direktivet syftar också

till att stimulera användandet av så kallad ”big data”, dvs analys,

68

visualiseringar och byggandet av olika typer av tjänster med hjälp av stora

datamängder. Tveklöst finns det samhälleliga vinster i att göra

myndighetsdata tillgänglig för medier och organisationer. SVT anger

valbevakning som exempel, där Valmyndigheten väljer att lämna ut vissa

delar av uppgifterna om de 75 000 kandidaterna endast på papper, vilket

försvårar granskningen och rapporteringen av kandidaterna. Hantering

medför också ett omfattande merarbete och därmed onödiga kostnader

för såväl Valmyndigheten som medieföretag. Även andra myndigheter,

t.ex. Skatteverket och Regeringskansliet, lämnar systematiskt ut offentlig

data i form av utskrifter.

UC AB anser att det bör införas en bestämmelse i PSI-lagen som reglerar

myndigheternas skyldighet att lämna ut offentlig information i digitalt

format med tillhörande metadata, om informationen finns i digitalt

format på myndigheten. En sådan bestämmelse måste få företräde

framför myndigheternas registerförfattningar och/eller annan

särreglering för att få önskad effekt. Trots att svenska myndigheters

verksamhet till stor del är digitaliserad kan tillgång till offentliga

handlingar i elektronisk form nekas. Motiven kan variera, såsom att det

är en för betungande hantering för myndigheten att lämna ut uppgiften

elektroniskt, eller att det är sekretess på uppgiften med hänsyn till

ändamålet med att uppgiften har begärts ut. Det framgår av skäl (20) i

det nya PSI-direktivet att offentliga myndigheter, när så är lämpligt och

möjligt, bör underlätta vidareutnyttjandet genom att tillgängliggöra

handlingar i öppna och maskinläsbara format tillsammans med

tillhörande metadata, med maximal precision och detaljrikedom och i ett

format som säkerställer interoperabilitet. Utlämnande av information för

visst vidareutnyttjande kan ha integritetsaspekter som behöver

övervägas, men det borde finnas en större möjlighet att lagstifta om en

skyldighet att lämna ut offentlig information elektroniskt på medium för

automatiserad behandling. Exempelvis kan nämnas

kreditupplysningsföretag som bedriver kreditupplysningsverksamhet

enligt 3 § 1 st kreditupplysningslagen (dvs. bolag som har fått tillstånd

från Datainspektionen) och därmed står under Datainspektionens

tillsyn. Exempel på informationsslag som kreditupplysningsföretag har

nekats tillgång till, med hänvisning till att det är en inte obetydlig

utvecklingsinsats som krävs, är Skatteverkets information om saldo på

skattekontot. Ett annat exempel är CSN:s information om studieskulder

där UC erfar att myndigheten anser att informationen inte kan lämnas ut

som en följd av såväl de sekretessbestämmelser som registerförfattningar

som myndigheten har att beakta. Nu nämnda exempel på

informationsposter är enligt UC relevanta inom ramen för

kreditupplysningsverksamhet. Om tillgången till ytterligare information

förbättras så är det till gagn för inte bara vidareförädlande

69

kreditupplysningsföretag utan framförallt för slutanvändarna, den

enskilde och samhället i stort. På så sätt skulle kreditupplysningsföretag

på ett ännu bättre sätt kunna motverka överskuldsättning för den

enskilde, minska utgifter för samhället som en följd av överskuldsatthet

och hjälpa kreditgivare att fatta så korrekta och väl avvägda beslut som

möjligt.

Verket för innovationssystem anser att offentliga myndigheter ska arbeta

aktivt med att göra offentliga handlingar och annan offentlig information

tillgängliga i öppna format och på standardiserad, maskinläsbar form.

Målet bör vara att offentliga handlingar ska vara tillgängliga i elektroniskt

format. Lämplig myndighet bör få i uppdrag att bevaka att kontinuerligt

arbete sker i statliga myndigheter för att öka tillgången av handlingar i

elektroniskt format. Föreskriftsrätt eller andra lämpliga styrmedel bör

finnas att tillgå för tillsynsmyndigheten.

Övriga förslag och synpunkter

Datainspektionen bör ges i uppdrag att ta fram en checklista

Utredningens bedömning och förslag

Myndigheter som bygger upp eller förändrar en databas bör utforma den så att informationen så långt möjligt ska kunna vidareutnyttjas utan omfattande åtgärder. Datainspektionen bör få i uppdrag att ta fram en checklista för att utforma databaser med hänsyn till integritets- och säkerhetsaspekter.


Här behandlas synpunkter med koppling till avsnitt 10.7 i betänkandet.

Domstolsverket, Lantmäteriet, Statens tjänstepensionsverk,

Transportstyrelsen och Örebro kommun är positiva till förslaget om att ta

fram en checklista vid utformning av databaser. Socialstyrelsen framhåller

att ett sådant uppdrag bör samordnas med Riksarkivets arbete med

återsökning av information. Stockholms universitet anser att det tydligt

borde ha angetts i utredningen att förslaget kommer att leda till

förändrad kravhantering vid anskaffning och implementering av digitala

system.

70

Datainspektionen avstyrker förslaget och ifrågasätter om det är möjligt

att ta fram en generell checklista som kan ge det resultat som

utredningen önskar. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap menar

att förslaget bör ändras så att de får uppdraget i stället, vilket dock bör

utföras i samråd med Datainspektionen och Riksarkivet.

Remissinstanser

Datainspektionen avstyrker förslaget, och ifrågasätter om det är möjligt

att ta fram en generell checklista som kan ge det resultat som

utredningen önskar. Datainspektionen framhåller att personuppgifter är

all slags information som direkt eller indirekt går att hänföra till en fysisk

person som är i livet. Därför torde det vara mängder av uppgifter som är

mycket svåra att, även med hjälp av en generell checklista, kategorisera

som uppgifter som utan vidare kan lämnas ut för vidareutnyttjande. I

sammanhanget är det också viktigt att påpeka att den

personuppgiftsansvariga ansvarar för att varje enskilt utlämnande av

uppgifter är förenligt med gällande integritetsskyddsbestämmelser –

oavsett vilka åtgärder som vidtagits när IT-systemen byggdes.

Domstolsverket välkomnar förslaget att Datainspektionen ges i uppdrag

att ta fram en checklista för utformningen av databaser.

Lantmäteriet vill särskilt peka på betydelsen av att låta Datainspektionen

få i uppdrag att ta fram en checklista för att utforma databaser. Det

skulle leda till en förenklad och samtidigt säkrare hantering utifrån

integritets- och säkerhetsaspekter.


tillstyrker utredningens förslag om att ta fram en checklista för att

utforma databaser med hänsyn till integritets- och säkerhetsaspekter.

LSH vill dock påpeka att behoven av olika rekommendationer för

databaser är betydligt större, varför det synes lämpligt att föreslå en

större genomsyn. Det finns behov att utreda t.ex. hur information ur

databaser tillgängliggörs digitalt och vilka riktlinjer som ska gälla för

bevarande av levande och arkivlagda system.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) menar att förslaget

om att Datainspektionen ska ta fram en checklista bör ändras. I stället

bör uppdraget ges till MSB, som bedriver ett omfattande arbete enligt sin

instruktion för att stödja och samordna samhällets informationssäkerhet.

Utlämnande av handlingar för vidareutnyttjande är en del i

71

myndigheternas informationshantering och omfattas därmed av MSB:s

föreskrifter för informationssäkerhet. MSB:s breda uppgift på området

gör därför att huvudansvaret för att ta fram en checklista bör läggas på

dem. Arbetet med en sådan checklista bör givetvis ske i samråd med

Datainspektionen och Riksarkivet.

Socialstyrelsen anser att det är av stor vikt att Datainspektionens

eventuella uppdrag med framtagandet av checklistan samordnas med

Riksarkivets arbete med återsökning av information.

Statens tjänstepensionsverk vill framhålla vikten av att det tillhandahålls

tydliga och aktuella vägledningar, checklistor m.m. för myndigheterna

som beskriver regelverket och vilka åtgärder som myndigheterna bör

eller kan vidta gällande information som innehåller personuppgifter. Stockholms universitet finner anledning att förmoda att förslaget – att myndigheter bör utforma databaser så att informationen så långt som möjligt ska vidareutnyttjas, samt att Datainspektionen bör få i uppdrag att ta fram en checklista för att utforma databaser med hänsyn till integritets- och säkerhetsaspekter – kommer att avse alla myndigheter och leda till förändrad kravhantering vid anskaffning och implementering av digitala system i offentlig verksamhet, vilket i så fall tydligt borde ha angetts i utredningen. Det kommer också att kräva förändringar i standarders för bevarande av allmänna handlingar.

Transportstyrelsen är av samma uppfattning som utredningen att det är

bra om det utformas en checklista som kan fungera som stöd vid

utarbetandet av databaser så att hänsyn kan tas till integritets- och

säkerhetsaspekter. Det kan dock förekomma andra designaspekter som

också behöver vägas in i den slutliga utformningen av nya databaser.

Komplexitet kan exempelvis vara en sådan aspekt där splittringen mellan

olika databaser kan göra att de applikationer som byggs är mer komplexa

att designa, bygga och testa. Det kan i sin tur resultera i ökade kostnader

för att både utveckla och förvalta applikationer. Transportstyrelsen kan

dock i nuläget inte bedöma konsekvenser och kostnader för anpassning

och utveckling då omfattningen av aktiviteter för närvarande inte är

möjliga att värdera. Transportstyrelsen vill också lyfta fram att de

förvaltningsgemensamma specifikationerna för databaser också bör ingå.

Örebro kommun ställer sig positiv till skapandet av en checklista. Det är

vid anskaffande, större förändringar eller förnyelse av avtal för en

systemlösning som man har störst chanser att skapa bra förutsättningar

för vidareutnyttjande.

72

En myndighetsgemensam portal


En gemensam portal för myndigheternas information skulle underlätta för vidareutnyttjarna. Ett snabbt och kostnadseffektivt sätt att skapa en sådan portal är att utnyttja den plattform som Verket för innovationssystem har fått i uppdrag att utveckla. Riksarkivet bör få i uppdrag att inrätta och förvalta en gemensam portal för myndigheternas information.



Ett flertal remissinstanser, däribland Institutet för språk och folkminnen,

Statens försvarshistoriska museer, Statskontoret, Svensk biblioteksförening,

Sveriges geologiska undersökning och Tillväxtverket, stödjer utredningens

förslag eller anser att det främjar vidareutnyttjande. Några av

remissinstanserna framhåller behovet av att portalen görs känd liksom att

det finns andra arbeten som behöver samordnas med portalarbetet, t.ex.

Geodataportalen. Sveriges Television AB anser att ambitionen är bra men

framhåller risken för att endast den information som myndigheterna

själva vill göra tillgänglig kommer att dyka upp i portalen.

Bolagsverket, Naturvårdsverket och Sveriges universitets- och

högskoleförbund påtalar det arbete som Verket för innovationssystem

bedriver med portalen öppnadata.se.

Domstolsverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap påpekar

vikten av att man i arbetet med portalen beaktar kraven på

integritetsskydd respektive informationshantering och -säkerhet.


och Riksantikvarieämbetet framhåller vikten av att portalen innehåller

länkar till myndigheternas information och inte ska användas för att

lagra eller förmedla andra handlingar än sådana förteckningar. Statens

musikverk och Uppsala universitet anser att förslaget är oklart i detta

avseende. Sveriges universitets- och högskoleförbund är tveksamt till

portaltanken, som inte är det optimala sättet att förmedla information,

och att myndigheternas webbplatser i stället bör indexeras så att det är

enkelt att hitta genom sökmotorer. Konjunkturinstitutet framhåller

vikten av aktualitet och kvalitet i förteckningarna. Institutet menar att

automatiserade rutiner enligt en enkel och generell standard för

73

publicering och uppdatering torde vara en förutsättning för ett

godtagbart resultat.

Statens försvarshistoriska museer är i sak positiva till en gemensam portal,

men framhåller att det behöver utredas om liknande tjänster bättre kan

tillhandahållas av privata aktörer.

Verket för innovationssystem (Vinnova) påpekar att det finns detaljer som

behöver uppmärksammas om Riksarkivet tar över den portal som

Vinnova utvecklat. Detta eftersom arbete med öppna data skiljer mot

Riksarkivets ordinarie verksamhet. Vinnova stödjer också utredningens

förslag om ett webbaserat forum kopplat till portalen.

Remissinstanser

Bolagsverket anser att redan befintliga portaler såsom öppnadata.se och

E-delegationens nationella tjänstekatalog ska användas vid

tillgängliggörandet av myndigheternas förteckningar istället för att

Riksarkivet får i uppdrag att inrätta ytterligare en portal.

Domstolsverket har inte något att invända mot idén om en gemensam

portal för myndigheters information. För att förslaget ska kunna

genomföras måste det dock bli föremål för en djupare analys, bl.a.

eventuella konsekvenser för integritetsskyddet.

Institutet för språk och folkminnen välkomnar förslaget om en gemensam

portal för myndigheternas information.

Konjunkturinstitutet bedömer att det ökar risken för bristande aktualitet

och kvalitet i förteckningarna om dessa ska samlas in och publiceras på

en övergripande portal av en annan myndighet. En förutsättning för ett

godtagbart resultat torde vara att både Riksarkivet och övriga

myndigheter har resurser och kompetens för att skapa automatiserade

rutiner enligt en enkel och generell standard för publicering och

uppdatering av information på portalen.


(LSH) avstyrker att handlingar ska förmedlas genom föreslagen portal.

Det är alltid den enskilda myndigheten som ansvarar för handlingarna

och garanterar att de är kvalitetssäkrade och därför bör informationen

finnas så nära sin källa som möjligt. För att kunna skörda, skrapa eller

upprätta ett särskilt aggregeringsverktyg för handlingar skulle det

dessutom krävas omfattande resurser. LSH föreslår länkade data som ett

74

bättre alternativ till handlingar i en portal. Det skulle möjliggöra att

myndigheter länkar sina handlingar till andra myndigheters

handlingstyper, vilket ytterligare skulle underlätta vidareutnyttjande för

tredje part. Det går heller inte att förutse vilket data som

vidareutnyttjaren vill tillgå. Vid en s.k. mashup kommer olika typer av

information inkluderas för att ge mervärde till tjänsten. En portal med

information från myndigheter kan aldrig tillhandahålla all tänkbar

information. Även av dessa skäl är det alltså lämpligare att en portal

innehåller förteckningar, inte handlingar. Till större nytta vore om

vägledningar och vissa typer av standarder, som terminologier,

inkluderades i portalen alternativt som länkad data. Även om LSH ser

behovet av standardisering av metadata för handlingar inom arkiv,

bibliotek och museer, så kan en gemensam portal inte lösa dessa frågor.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap anför att den föreslagna

portallösningen kommer att ställa krav på informationshantering och

informationssäkerhet. Detta gäller både Riksarkivet och de myndigheter

som ska leverera information. Det är viktigt att klarlägga omfattningen

och nivån på sådana krav, detta för att få en realistisk uppfattning om

konsekvenserna vid ett genomförande av förslaget. Risken för att

portalens och den enskilda myndighetens presentation av handlingar inte

överensstämmer bör beaktas.

Naturvårdsverket anser att uppdraget att inrätta och förvalta en

gemensam portal för myndigheternas information inte ska flyttas till

Riksarkivet. Detta uppdrag ligger redan i dag på Verket för

innovationssystem, som håller på att bygga portalen "oppnadata.se" som

ska innehålla både öppna data och PSI-data.

Riksantikvarieämbetet anmärker att en gemensam portal kan vara nyttig,

men att behovet och utformningen av den bör utredas vidare. Det finns i

dag andra portaler för åtkomst till information från den offentliga

förvaltningen (t.ex. Geodataportalen) och det bör övervägas om offentlig

information kan samlas i en enda eller ett fåtal portaler. Det är vidare

viktigt att det just är en portal med länkar till de platser där

källinformationen förvaltas, och inte ytterligare ett ställe där

informationen ska lagras (med därtill hörande risker med dubbellagring

av information, otydlighet om aktualitet och informationsansvar, ansvar

för utlämnande av allmänna handlingar mm).

Statens försvarshistoriska museer anser att förslaget om en gemensam

portal i sak är bra och bidrar till ökad öppenhet och bättre service.

Frågan är dock inte tillräckligt utredd, framförallt vad gäller kostnader

75

för att en myndighet får i uppdrag att utveckla och driva en sådan portal

eller om liknande tjänster bättre kan tillhandahållas av privata aktörer.

Statens maritima museer är eniga med utredningens förslag att

Riksarkivet för en gemensam portal. Museerna vill betona vikten av att

utökade medel ställs till Riksarkivets förfogande för det utökade

uppdraget.

Statens musikverk anser att förslaget är skissartat och inte helt utarbetat.

Det är inte klart på vilket sätt portalen relaterar till det faktiska material

som ställs till förfogande av kulturarvsmyndigheterna.

Kulturarvsmyndigheter ser normalt som sin uppgift att sprida

information om sina samlingar via sina egna hemsidor och andra

mediekanaler och det är osäkert om portalen kommer att tillföra något

vad gäller spridning av kunskap om tillgängliga kulturarvssamlingar. Det

finns en risk att ytterligare presentation av samlingarna innebär ett

onödigt merarbete. En mer renodlad länksida där myndigheter

presenteras tematiskt skulle möjligen kunna vara till nytta, men det är

oklart om detta är syftet med portalen.

Statens tjänstepensionsverk tror att en gemensam portal kan främja ett

ökat vidareutnyttjande.

Statskontoret tycker att förslaget om en portal är bra och höjer servicen

ytterligare en nivå. Det är dock viktigt att betona vikten av att informera

företag, organisationer och allmänheten om den gemensamma portalen.

En portal som ingen känner till och som därmed inte kommer till

användning är slöseri med offentliga resurser.

Svensk biblioteksförening delar utredningens bedömning att en gemensam

portal för myndigheternas information skulle underlätta för

vidareutnyttjarna. Föreningen framhåller vikten av att öppna,

maskinläsbara format och standarder används i den gemensamma

portalen så att data kan skickas mellan portaler.

Sveriges geologiska undersökning stödjer förslaget att det upprättas en

gemensam portal för myndigheternas information. Det är viktigt att

denna portal samverkar med befintliga initiativ t.ex. Geodataportalen.

Detta för att undvika dubbelarbete och att uppgifter bara behöver lämnas

en gång men används i flera portaler eller tjänstekataloger.

Sveriges Television AB anser att ambitionen är bra. I dag råder en stor

godtycklighet när det gäller avgifter och möjligheter till vidarenyttjande,

en samlad informationsyta skulle underlätta för medborgare och

76

vidarebrukare att navigera i det omfattande informationsflödet. SVT

framhåller dock att finns uppenbara risker att endast den information

som myndigheterna själva vill göra tillgänglig kommer att dyka upp i

portalen. SVT:s erfarenhet är att de data som myndigheterna gör

tillgänglig sällan är den mest relevanta och viktigaste. Utredningens

förslag om Riksarkivets föreskriftsrätt gäller endast mot statliga

myndigheter och de organ som omfattas sedan tidigare av Riksarkivets

föreskriftsrätt. SVT anför att stora delar av det offentliga Sverige därmed

lämnas utanför denna portal, trots de uppenbara samhällsvinsterna och

den ökade transparensen ett inkluderande av samtliga myndigheter i en

gemensam reglering skulle innebära. Tyvärr vidmakthåller detta förslag

godtyckligheten, den låga transparensgraden och svarar i liten

utsträckning mot PSI-direktivets, inklusive tilläggets, intentioner eller

utredningens uppdrag. Alltjämt blir det upp till ett mycket stort antal

myndigheter att välja vad som ska tillgängliggöras, hur, till vilken

kostnad, i vilka format och i praktiken hur materialet kan

vidareanvändas.

Sveriges universitets- och högskoleförbund är tveksamt till betänkandets

förslag om att Riksarkivet bör få i uppdrag att inrätta och förvalta en

gemensam portal för myndigheternas information. Förbundet är

tveksamt till portaltanken, som inte är det optimala sättet att förmedla

information i dag. Myndigheterna bör i stället uppmuntras och vägledas i

hur deras webbplatser kan indexeras så att det blir enkelt att hitta

respektive myndighets information och öppna data genom de vanligast

förekommande sökmotorerna på internet. Det är viktigt att ta tillvara det

arbete som E-delegationen gör för att inte skapa risk för dubbelarbete

och otydlighet mellan olika delar i statsförvaltningen. Som en del i E-

delegationens arbete har Verket för innovationssystem utvecklat

portalen öppnadata.se för förmedling av data som tillgängliggörs för

vidareutnyttjande. Om den föreslagna portallösningen ska genomföras

föreslår SUHF därför att Verket för innovationssystem ges det fortsatta

uppdraget att integrera de nya funktionerna i den redan befintliga

portalen öppnadata.se. Namnet öppnadata.se bör dock ändras så det blir

tydligt att även data som görs tillgängliga genom PSI-direktivet, men

som inte alltid motsvarar definitionen på öppen data, finns där.

Tillväxtverket tycker att det är ett bra förslag att använda Vinnovas portal

öppnadata.se som samlad informationskanal på området. Det är viktigt

att den information som finns att vidareutnyttja från det offentliga

synliggörs och tillgängliggörs. Det blir även enklare för Tillväxtverket att

informera företagen om affärsmöjligheterna med öppna data på

verksamt.se om det finns ett ställe (öppnadata.se) att vägleda till som

samlar all data som tillgängliggjorts från det offentliga.

77

Uppsala universitet anser att uppgiften för Riksarkivet att starta en portal

för information om vidareutnyttjande av handlingar är bristfälligt

beskriven. Ibland framstår det som en webbsida där information skall

läggas ut och ibland förefaller det som om det handlar om ett digitalt

arkiv varifrån handlingar skall kunna hämtas ut. I det första fallet är den

föreslagna bemanningen på fem personer för mycket. I det andra fallet

kan det vara för lite, men eftersom uppdraget inte beskrivs detaljerat är

det svårt att ta ställning till det. Man kan nämna att

forskningsbiblioteken och Kungliga biblioteket för några år sedan

försökte sig på en portal för information om vad man digitaliserat

respektive planerade att digitalisera. Detta så kallade Dig-X –projekt

lades i malpåse eftersom det fanns ett lågt intresse av att delta.

Verket för innovationssystem (Vinnova) påpekar att det finns detaljer som

behöver uppmärksammas om Riksarkivet tar över den portal som

Vinnova fått i uppdrag att utveckla. Detta eftersom arbete med öppna

data är olikt Riksarkivets ordinarie verksamhet. Den första synpunkten

är att Riksarkivet har jobbat med arkivfrågor under väldigt många år och

har en framstående kompetens på området. Användarna av öppna data är

utvecklare, företag, myndigheter och allmänhet som oftast är

ointresserade av vilka arkiv som finns och hur de är strukturerade. Det

man är intresserade av är informationen, som inte sällan har en dynamisk

natur och kan vara i ständig förändring (ex. väder, tidtabeller). Den andra

synpunkten är att teknik för tillgängliggörande av öppna data kräver

kunnande om aktuell utveckling och hur användning sker (tjänster,

appar). Det är välkommet, om än inte trivialt, om ett övertagande av

portalen kan leda till att Riksarkivet skaffar sig den kompetensen. I dag

framstår Kungliga biblioteket (KB) som ett föredöme; där har denna

kompetens drivits fram. KB bör kunna spela en viktig stödjande roll i

utvecklingen på området. Vedertagen teknik och format på europeisk

nivå är exempelvis CKAN och DCAT-AP. En internationell samordning

är viktig för att åstadkomma en effektiv förvaltning och hög

modifierbarhet av plattformar och infrastruktur. Vinnova stödjer

utredningens förslag om ett webbaserat forum kopplat till portalen.

Visar det sig att externa forum växer fram och får en bred användning,

bör man överväga att leda användarna dit i stället för att tillhandahålla ett

eget forum.

78

Nya uppgifter för Riksarkivet


Riksarkivet bör få i uppdrag att utforma föreskrifter om hur statliga myndigheter och de organ som anges i bilagan till OSL ska informera om sina handlingar och förutsättningarna för att vidareutnyttja dem samt att förvalta den gemensamma portalen för myndigheternas information.



Utredningens förslag om att ge Riksarkivet uppgifter på området har

kommenterats av relativt många remissinstanser. Synpunkterna är nästan

uteslutande positiva, oavsett om det rör uppdraget om föreskrifter eller

att det är just Riksarkivet som föreslås förvalta den gemensamma

portalen. Observera att frågan om Riksarkivets uppgifter ligger väldigt

nära kravet på informationsförteckningar i förslaget till 11 § samt

förslaget om att dessa bör finnas samlat tillgängliga i en portal.

Chalmers tekniska högskola AB, Myndigheten för samhällsskydd och

beredskap (MSB) och Riksarkivet poängterar att Riksarkivet måste ges

tillräckliga resurser för att klara sina nya uppdrag. MSB och Riksarkivet

bedömer också att utredningens uppskattning av resursbehoven är för

låg. Sollefteå kommun anser att utredningens förslag behöver utredas

ytterligare, särskilt avseende Riksarkivets behov av resurser. MSB och

Riksarkivet framhåller också att Riksarkivets nya uppdrag bör kunna

genomföras samordnat med andra aktiviteter, såsom arbetet med

förvaltningsgemensamma specifikationer.

Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde framhåller att

Riksarkivets föreslagna uppdrag bör behandlas tillsammans med

Statskontorets utvärdering av Digisam.

Stockholms kommun ifrågasätter genom sitt stadsledningskontor om det

finns behov av den föreslagna föreskriftsrätten och publicering av de

förteckningar utredningen föreslår. Kommunen konstaterar också att

kommuner undantas från Riksarkivets föreskriftsrätt, men att inget sägs

om kommuner vad gäller Riksarkivets föreslagna publicering. Uppsala

universitet anser att det i praktiken kan bli svårt att följa förslaget om

föreskrifter för hur metadata ska presenteras.

Remissinstanser

79

Bisnode Sverige AB ser positivt på förslaget om att ge Riksarkivet i

uppdrag att ta fram föreskrifter för hur myndigheterna ska informera om

sina handlingar och förutsättningarna för att vidareutnyttja dem. Här är

det viktigt att Riksarkivet också ställer krav på att myndigheten har en

kontaktperson för vidareutnyttjande och ett enkelt sätt att komma i

kontakt med berörda handläggare inom myndigheten. Det är i dag inte

en enkel uppgift för ett företag att komma i kontakt med rätt personer

inom en myndighet när det gäller frågor om vidareutnyttjande.

Chalmers tekniska högskola AB framhåller att Riksarkivet måste få

resurser för att verkligen kunna sköta sina nya uppdrag på ett adekvat

sätt. Det räcker inte med en hemsida - som dessutom är skapad för ett

helt annat syfte. Riksarkivet måste också få möjligheten att

marknadsföra hemsidan och arbeta med uppdraget på andra lämpliga

sätt. Högskolan frågar om inte ett eller flera pilotprojekt kan vara ett

sådant sätt.

Domstolsverket välkomnar förslagen om stödjande uppgifter för

Riksarkivet.

Institutet för språk och folkminnen ser positivt på förslaget om

Riksarkivets ökade samordningsfunktion.

Lantmäteriet vill särskilt betona att myndigheten stödjer utredningens

förslag att låta Riksarkivet få i uppdrag att utforma föreskrifter om hur

de statliga myndigheterna ska fullgöra skyldigheten att informera om

bland annat grunder för avgifter och vilka handlingar som finns för

vidareutnyttjande.


anser att Riksarkivet är en väl vald myndighet för att ansvara för att hålla

andra myndigheters förteckningar tillgängliga i en gemensam portal.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap påpekar att det är viktigt att

Riksarkivets roll som samordnande myndighet genomförs på ett

integrerat sätt med andra pågående projekt, till exempel de

förvaltningsgemensamma specifikationerna (FGS). Det är lämpligt att

ett mer omfattande arbete sker för att ta fram en gemensam

informationsmodell som kan ligga som grund för svensk förvaltnings

informationshantering och som beaktar alla olika aspekter, inte bara

reglerna i PSI-lagen. Informationsmodell innebär här en ökad semantisk

interoperabilitet och möjliggöra både en förbättrad styrning av

informationshanteringen och ett strukturerat informationsutbyte mellan

olika aktörer. Detta skulle göra modellen till ett praktiskt och

80

ändamålsenligt stöd till myndigheterna som ju i sin verksamhet behöver

beakta och omhänderta beakta samtliga krav på

informationshanteringen. Även medborgarens insyn i förvaltningen

skulle kunna stärkas genom en ökad standardisering inom den offentliga

informationshanteringen. En insats av denna typ kräver dock

långsiktighet och resurser utöver de som föreslås i utredningen.

Sannolikt behövs även ytterligare kompetens till Riksarkivet inom

informationshanteringsområdet liksom förutsättningar för att kunna

föra en nära och kontinuerlig dialog med myndigheterna kring deras

behov.

Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde delar utredningens

uppfattning att Digisam är ett värdefullt organ för främjande av

erfarenhetsutbyte och samverkan inom kulturområdet. Därför borde

utredningens förslag om att ge Riksarkivet föreskriftsrätt och uppdrag

att bilda en myndighetsgemensam portal behandlas tillsammans med

Statskontorets utvärdering av Digisam, inklusive förslag om framtida

organisation. Ett sådant samlat grepp är särskilt viktigt om portalen, i

linje med utredningens resonemang, även är tänkt att fungera som en

infrastruktur för arkiv, bibliotek och museer att presentera och sprida

information.

Naturhistoriska riksmuseet välkomnar att Riksarkivet tar fram föreskrifter

om hur myndigheterna ska informera om de handlingar som kan

vidareutnyttjas och förutsättningarna för detta.

Riksarkivet menar att de resursbehov, såväl ekonomiskt som

kompetensmässigt, som måste tillföras för att Riksarkivet ska kunna ta

de uppdrag som utredningen föreslår förefaller ha underskattats.

Riksarkivet anser inte heller att resursbehoven kan täckas genom

omfördelning av befintliga resurser. Detta bör därför utredas vidare. I

övrigt har Riksarkivet inga invändningar mot utredningens förslag. Ett

förslag är att Riksarkivet ska få i uppdrag att utforma föreskrifter om hur

statliga myndigheter ska informera om sina handlingar. Detta kan

lämpligen ske genom att Riksarkivet kompletterar redan existerande

föreskrifter och vägledningar om arkivredovisning. Det bör även vara

möjligt att samordna dessa metadata med de förvaltningsgemensamma

specifikationerna (FGS:er). Dessa används för redovisning av

elektroniska handlingars informationsinnehåll. Arbetet initierades av E-

delegationen och har letts av Riksarkivet i samverkan med statliga

myndigheter, kommuner, landsting och Sveriges kommuner och

landsting. Uppgiften att Riksarkivet ska inrätta och förvalta en

gemensam portal för myndigheternas information skulle lämpligtvis

81

kunna samordnas med den nationella arkivdatabasen (NAD) som redan

förs av Riksarkivet.

Sollefteå kommun anser att möjligheterna med en gemensam portal och

Riksarkivets föreslagna uppgift om föreskrifter bör utredas ytterligare.

Detta gäller inte minst Riksarkivets resursbehov för att hantera sina nya

uppdrag.

Statens historiska museer ställer sig bakom förslaget att Riksarkivet får i

uppdrag att inrätta och förvalta en gemensam portal. Museet ställer sig

också bakom förslaget att Riksarkivet ska ta fram föreskrifter om hur

statliga myndigheter ska informera om sina handlingar samt

förutsättningarna att vidareutnyttja dem. Riksarkivet kommer genom

uppdragen vara ett stöd för myndigheterna i arbetet med att göra

handlingar tillgängliga för vidareutnyttjande. Det stärker även

myndigheternas samverkan i frågor om vidareutnyttjande av handlingar.

Statskontoret tillstyrker förslaget om att ge Riksarkivet i ansvar att ta

fram föreskrifter om hur myndigheterna ska informera om sina

handlingar och eventuella villkor för att vidareutnyttja dem. Ett

medskick från Statskontoret är att göra en avvägning i hur detaljerad

informationen bör vara. Det är viktigt att privata aktörer kan förstå vad

det är för slags handlingar utan att myndigheterna ska behöva lägga

mycket resurser på att framställa onödigt detaljerad information.

Stockholms kommun välkomnar genom sitt stadsarkiv förslaget att

Riksarkivet får ansvar för statens gemensamma portal för Öppen data

och ges i uppdrag att utarbeta riktlinjer för redovisning av myndigheters

PSI-data. Det är positivt att det i betänkandet betonas

arkivinstitutionernas specialkompetens inom

informationshanteringsområdet. Kommunen ifrågasätter dock genom

sitt stadsledningskontor om det mot bakgrund av befintliga

lagbestämmelser i OSL och arkivlagen finns behov av föreskriftsrätt

avseende informationsskyldigheten och publicering av ”PSI-

förteckningar” enligt utredningens förslag. Kommunen konstaterar

också att kommuner enligt förslaget undantas från den föreslagna

föreskriftsrätten, men att inget sägs om kommuner vad gäller

Riksarkivets föreslagna publicering.

Stockholms universitet anser att det är rimligt att det är Riksarkivet som

får uppdraget att ta fram riktlinjer för hur myndigheter ska utforma

information om vilka handlingar som finns tillgängliga för

vidareutnyttjande. Det är också rimligt att det är Riksarkivet får

uppdraget att upprätta och förvalta en särskild portal som ska tjäna som

82

ingång till handlingar som kan vidareutnyttjas hos de olika

myndigheterna.

Transportstyrelsen ser positivt på att arbetet samordnas och att det är

Riksarkivet som föreslås få uppdraget att bl.a. förmedla handlingar som

tillgängliggjorts för vidareutnyttjande. Att det ska finnas ett forum

kopplat till den föreslagna portalen torde också underlätta det fortsatta

samarbetet mellan de olika aktörerna. Transportstyrelsen delar

utredningens bedömning att Riksarkivets kostnader på området inte ska

belasta myndigheterna.

Uppsala universitet anser att det i praktiken kan bli mycket svårt att följa

förslaget att Riksarkivet ska föreskriva hur metadata ska presenteras.

Detta eftersom olika myndigheter har olika principer och följer olika

standarder för hur metadata skall presenteras och att reglera det i detalj

förefaller vara en omöjlig uppgift om det inte gäller ytterst rudimentära

data.

Verket för innovationssystem ställer sig positivt till att Riksarkivet får

rollen att inhämta och tillgängliggöra myndigheternas förteckningar.

Stöd om regelverk och avgifter samt översyn av avgiftsförordningen


För att förtydliga reglerna och underlätta tolkningen bör tillämpliga delar av avgiftsförordningen ändras så att de överensstämmer med lagen (s. 108). Bestämmelserna om att beräkna och ta ut avgifter bör vara så tydliga som möjligt så att det blir enkelt för myndigheterna att tillämpa dem. Ändå kan det finnas behov av hjälp för att beräkna och utforma avgifterna (s. 152). Inom ramen för avgiftssamrådet bör Ekonomistyrningsverket erbjuda ett begränsat stöd till myndigheter som behöver hjälp med att beräkna och utforma avgifter för att tillhandahålla handlingar. Stödet bör i viss omfattning också erbjudas till kommunerna. Ekonomistyrningsverket bör få i uppdrag att ta fram anvisningar om hur avgifterna bör beräknas och utformas. Statens servicecenter bör undersöka behovet av och skaffa beredskap för att erbjuda myndigheterna hjälp med att beräkna och utforma avgifterna och att ge stöd i juridiska frågor som är kopplade till PSI-lagen (s. 152 f.).

83

Ekonomistyrningsverket bör få i uppdrag att se över avgiftsförordningen så att den inte kan uppfattas stå i strid med de ändrade reglerna i PSI-lagen (s. 109).


Här behandlas synpunkter med koppling till avsnitt 7.5.1 och 10.10.5 i

betänkandet.

Av de remissinstanser som kommenterat förslaget om att

Ekonomistyrningsverket bör få i uppdrag att se över avgiftsförordningen

är de flesta positiva, bland dem Bisnode Sverige AB, Lidingö kommun och

Statens musikverk. Huddinge kommun, Länsstyrelsen i Jönköpings län och

Stockholms kommun pekar på behovet av tydliga regler vid utlämnande av

digitala handlingar, vilket kan tydliggöras vid en sådan översyn.

Ekonomistyrningsverket anser att det finns ytterligare frågor kring

avgiftsuttag som behöver utredas innan ett uppdrag om att se över

avgiftsförordningen kan lämnas över till dem. Myndigheten ser också

svårigheter med tidsaspekten för det eventuella uppdraget.

Bolagsverket och Post- och Telestyrelsen är positiva till att

Ekonomistyrningsverket ges i uppdrag att ta fram anvisningar om hur

avgifter bör beräknas och utformas. Domstolsverket och Statskontoret är

positiva till att Ekonomistyrningsverket föreslås få en stödjande roll.

Ekonomistyrningsverket framhåller att det är av stor vikt att de närmare

förutsättningarna för deras eventuella stöd till myndigheter diskuteras

vidare. Arbetet med rådgivning och handledningar bör inte påbörjas

förrän förslag till eventuella ändringar i avgiftsförordningen hunnit

utformas och att dessa accepterats av regeringen.

Konjunkturinstitutet instämmer i att myndigheterna behöver ha tillgång

till juridisk och eventuellt ekonomisk specialkompetens. Domstolsverket

avstyrker att Statens servicecenter ska undersöka behovet av och skaffa

beredskap för att erbjuda stöd i juridiska frågor. Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut har svårt att se varför Statens servicecenter ska

ha en utpekad roll på området. Ekonomistyrningsverket anför att

rollfördelningen mellan dem och Statens servicecenter kan bli oklar.

Statens servicecenter framhåller att särskilda medel behöver tilldelas för

att den kartläggning som utredningen föreslår ska kunna genomföras.

Remissinstanser

Bisnode Sverige AB framhåller vikten av förslaget om en översyn av

avgiftsförordningen för att få den anpassad till den nya huvudprincipen

84

för avgifter. Ekonomistyrningsverket kan då samtidigt ta fram en

praktiskt tillämpbar definition av begreppet utlämnandekostnad. Bolaget

har också till utredningen sänt över den definition som EG-domstolen

tagit fram när det gäller utlämnandekostnaden för abonnentdata från

teleoperatörer. Den bygger på samma princip om

utlämnandekostnad/marginalkostnad som finns i PSI-direktivet och som

utredningen resonerat kring.

Bolagsverket ser ett behov av att tydliggöra och definiera vilka kostnader

som ingår i marginalkostnaden och tillstyrker därför att ESV får i

uppdrag att ta fram anvisningar och hur avgifterna bör beräknas och

utformas.

Domstolsverket avstyrker förslaget att Statens servicecenter ska

undersöka behovet av och skaffa beredskap för att erbjuda stöd i

juridiska frågor. Uppgiften ligger inte inom ramen för Statens

servicecenters uppdrag. Det är dessutom en främmande tanke att

domstolar skulle vända sig till Statens servicecenter för vägledning i hur

domstolarna ska tillämpa gällande rätt. Domstolsverket välkomnar

förslaget att Ekonomistyrningsverket ges en stödjande roll.

Ekonomistyrningsverket (ESV) anser att förhållandena för avgiftsuttag

ytterligare behöver utredas innan ett uppdrag om att se över

avgiftsförordningen, som utredningen föreslår, kan lämnas över till ESV.

Det finns flera frågor som ESV har svårt att ta ställning till på egen hand.

ESV:s preliminära bedömning är att avgifterna ska behandlas som

avgifter i uppdragsverksamhet och inte som offentligrättsliga

(belastande) avgifter. Avgifter för kopia på allmän handling räknas till

offentligrättsliga avgifter medan sådan information som exempelvis

Bolagsverket vidareförsäljer räknas till uppdragsverksamhet. Indelningen

har bland annat betydelse eftersom uppdragsverksamhet kan vara

momspliktig. Skatteverket bör därför ges i uppgift att avgöra om

avgifterna ska vara momspliktiga.

Det råder oklarheter kring hur avgiftssättningen ska gå till på

myndigheterna. PSI-lagen ger utrymme för myndigheterna att

differentiera priset mellan olika kategorier av användning. En förfrågan

om utlämnande av handlingar kan innebära relativt komplicerade

ställningstaganden kring om en avgift ska tas ut och vilken avgift som

ska tillämpas. Detta har utredningen inte närmare avhandlat, trots att det

torde vara viktigt att reda ut. En myndighet måste ta ställning till vilken

av följande situationer som råder vid en begäran:

- Kopia på allmän handling i pappersform. Då ska avgifter tas ut med

stöd av 15 § avgiftsförordningen.

85

- Handling i elektronisk form. Då får myndigheten, om den anser det

vara lämpligt, ta betalt upp till full kostnadstäckning med stöd av 4 §

avgiftsförordningen.

- Vidareutnyttjande av handling. Då begränsas avgifterna av 7 § PSI-

lagen. I dessa fall får myndigheten dessutom differentiera avgifterna för

olika användarkategorier.

I princip kan en och samma handling prissättas på dessa olika sätt

beroende på hur den ska användas och vem som ska använda den. Detta

anser inte ESV är rimligt. Dessutom är det enligt

tryckfrihetsförordningen (1949:105) inte tillåtet för en myndighet att

efterfråga en persons syfte vid en begäran om utlämning av allmän

handling, vilket medför ytterligare en svårighet för en myndighet att

förhålla sig till vid avgiftssättningen. ESV vill i sammanhanget

uppmärksamma den redan gällande bestämmelsen i PSI-lagen (8 §) som

anger att villkor för vidareutnyttjande ska vara icke-diskriminerande för

jämförbara kategorier av vidareutnyttjare. Detta avviker från den

generella princip för prissättning i statsförvaltningen som ESV brukar

hävda om att lika avgifter ska gälla för alla. ESV ser svårigheter med

tidsaspekten för det eventuella uppdraget. Den nya lagen föreslås träda i

kraft den 1 juli 2015. Innan dess behöver ovanstående frågor ha

klargjorts, ESV ska ha hunnit ta fram ett förslag på eventuella ändringar i

avgiftsförordningen, en konsekvensutredning ska ha gjorts och

regeringen ska ha hunnit ta ställning till förslaget.

Utredningen föreslår att ESV inom ramen för avgiftssamrådet bör

erbjuda ett begränsat stöd till myndigheter som behöver hjälp med att

beräkna och utforma avgifter för att tillhandahålla handlingar. ESV anser

att det är av stor vikt att de närmare förutsättningarna för ESV:s insatser

diskuteras vidare. ESV har mycket begränsade resurser för verksamheten

med avgiftssamråd, sammanlagt uppgår resurserna som läggs på

samråden till en årsarbetskraft per år. Verksamheten är avgiftsfinansierad

men då regeringen beslutar om avgiftsnivåerna kan inte ESV bestämma

över tilldelningen av resurser. ESV bör också ha hunnit utforma förslag

till eventuella ändringar i avgiftsförordningen och regeringen ha

accepterat dessa innan övrigt arbete med rådgivning och handledningar

kan påbörjas. Vidare kan rollfördelningen mellan ESV och Statens

servicecenter bli oklar när båda myndigheterna enligt utredningens

förslag ska erbjuda myndigheterna stöd med att beräkna avgifterna. ESV

deltar gärna i och bidrar med underlag till fortsatta diskussioner kring

resurser och rollfördelningen mellan Statens servicecenter och ESV.

Huddinge kommun framhåller att kommunen inte tagit fram någon

närmare angiven beräkningsgrund för avgifter avseende elektroniskt

86

utlämnande av handlingar. Kommunerna torde ha ett behov av att kunna

få viss ledning av staten eller av SKL vad gäller framtagandet av en

beräkningsgrund som uppfyller PSI-lagens krav. Frågan är om staten vid

ett omarbetande av avgiftsförordningen skulle kunna ta in avgifter i

denna vad gäller elektroniskt utlämnande av handlingar.

Konjunkturinstitutet instämmer i att myndigheterna behöver ha tillgång

till juridisk och eventuellt ekonomisk specialkompetens inom avgifts-

och PSI-området. Konjunkturinstitutets praktiska erfarenhet är att de

frågor som kan uppkomma kräver specialkompetens inom dessa

områden som går långt utöver vad många myndigheter normalt kan och

bör planera för.

Lidingö kommun ser det som positivt att Ekonomistyrningsverket får ett

uppdrag att se över avgiftsförordningen. Förordningen används även av

många kommuner som underlag för beslut om avgifter.

Länsstyrelsen i Jönköpings län välkomnar en översyn av

avgiftsförordningen mer kopplad till den digitala utvecklingen. Det krävs

tydliga riktlinjer för hur avgifter ska tillämpas då information

tillgängliggörs i elektroniskt format.

Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde välkomnar förslaget

om fortsatt arbete med att skapa tydliga regler och riktlinjer för hur

avgifterna ska beräknas.

Post- och telestyrelsen tillstyrker att ESV får i uppdrag att ta fram

anvisningar om och hur avgifterna bör beräknas och utformas.

Statens musikverk tycker att förslaget att Ekonomistyrningsverket (ESV)

i tillämpliga delar bör se över innehållet i avgiftsförordningen är bra. ESV

bör dessutom ges i uppdrag att samordna kulturarvsmyndigheternas

beräkning av avgifter för vidareutnyttjande så att myndigheternas olika

beräkningsgrunder blir så lika som möjligt.

Statens servicecenter anser att under förutsättning att bl.a. Riksarkivet,

Ekonomistyrningsverket och Datainspektionen ges vissa nya uppgifter

och tillfälliga uppdrag, bör även Statens servicecenter ges det uppdrag

som föreslås. Det vill säga att Statens servicecenter ska bidra med

kompetens och stöd till andra myndigheter som har behov av detta vid

tillämpningen av reglerna om vidareutnyttjande av handlingar.

Uppdraget bör till denna del finansieras i enlighet med utredningens

förslag, alltså avgifter för de myndigheter som nyttjar stödet.

Utredningen föreslår att en kartläggning över myndigheternas behov av

87

stöd ska göras i samband med Statens servicecenters kommande

verksamhetsplanering. Statens servicecenter har inte något att invända

mot detta, men framhåller att myndigheten inom de närmaste åren

varken kommer att ha personella resurser eller ekonomiskt utrymme för

att göra detta. För den delen av uppdraget är det därför nödvändigt att

myndigheten tilldelas särskilda medel.

Statskontoret tycker att det är rimligt att Ekonomistyrningsverket får

ansvaret att ge stöd till myndigheter i deras arbete med att beräkna och

utforma avgifter. Det är bra om Ekonomistyrningsverkets anvisningar är

tillämpbara även för kommuner.

Stockholms kommun konstaterar att Stockholms kommunfullmäktige

fastställt en taxa för utlämnande av allmänna handlingar som hänvisar till

avgiftsförordningen. Enligt juridiska avdelningens bedömning ger taxan

stöd för avgiftsuttag vid utlämnande av allmänna handlingar oavsett om

vidareutnyttjande av informationen sker eller inte. Med utredningens

bedömning om att principen i stort sett motsvarar avgiftsförordningens

bestämmelse om full kostnadstäckning och självkostnadsprincipen i

kommunallagen föranleder den föreslagna lagändringen i sig inte något

krav på taxeändring. Frågan om översyn av avgiftsförordningen har

väckts i tidigare sammanhang och då särskilt vad gäller avgiftsuttag för

digitaliserade handlingar. För det fall ett uppdrag nu ges enligt

utredningens förslag är det enligt stadsledningskontoret önskvärt att

även denna fråga belyses av Ekonomistyrningsverket.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut har svårt att se varför

Statens servicecenter ska ha en utpekad roll som i så fall kommer utöver

centrets allmänna uppdrag att stödja myndigheter i deras

ekonomiadministration.

En särskild PSI-myndighet


Det bör inte inrättas någon särskild myndighet med ett samlat ansvar för alla frågor om vidareutnyttjande. De uppgifter som tillkommer till följd av utredningens förslag bör fördelas på befintliga myndigheter med ansvar för angränsande frågor.

88


Här behandlas synpunkter med koppling till avsnitt 10.10.1 i

betänkandet.

Lidingö kommun, Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde,

Sollefteå kommun, Statskontoret och Transportstyrelsen instämmer i

utredningens bedömning. Statskontoret påpekar dock att nya uppgifter

och uppdrag bör fördelas på så få myndigheter som möjligt.

Konkurrensverket och Stockholms handelskammare förordar att uppgifter

på PSI-området eller kopplade till lagen samlas hos en befintlig

myndighet. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut menar att det

med utredningens förslag finns risk för fragmentisering av uppgifterna i

anslutning till lagen. Verket för innovationssystem förordar en framtida

organisation med ansvar för öppna data.

Remissinstanser

Konkurrensverket menar att förutsättningarna för att förbättra

vidareutnyttjande i Sverige ökar om kunskap, kompetens och ansvar för

frågorna samlas hos en myndighet. Framförallt är detta av vikt för att

tillförsäkra efterlevnaden av PSI-lagen. Konkurrensverket avstyrker

utredningens förslag att lägga uppgifter för att tillförsäkra efterlevnaden

av PSI-lagen samt uppgifter för att åstadkomma ett ökat

vidareutnyttjande av handlingar på olika myndigheter. Vidareutnyttjarna

upplever redan idag oklarheter om och problem i tillämpningen av PSI-

lagen. Konkurrensverket håller med utredningen om att volymen på

uppgifterna kommer att vara begränsade och förordar därför istället att

ansvaret för dessa uppgifter samlas hos en befintlig myndighet. Det

skulle också vara en markering av frågans vikt. Som utredningen

framhåller skulle det också underlätta för både myndigheter och

vidareutnyttjare att kunna kontakta samma myndighet i alla olika

ärenden. Det borgar även på sikt för en enhetlig kunskapsuppbyggnad

och tillämpning av PSI-lagen. Denna myndighet behöver specifika

kompetenser så som utredningen anger inom bland annat juridik,

ekonomi, finansiering, IT och informationshantering. De uppgifter som

behövs för att främja ett ökat vidareutnyttjande är av en annan art än vad

som ryms inom Konkurrensverkets nuvarande uppdrag och därtill kopp-

lade kompetenser.

Lidingö kommun ser det som positivt att ett antal redan etablerade

myndigheter får dela på ansvar för olika frågor när det gäller

vidareutnyttjande av information t.ex. Riksarkivet, Datainspektionen och

89

Konkurrensverket. Om en särskild PSI-myndighet skulle inrättas finns

en risk att vidareutnyttjande av information skulle betraktas som ett eget

område med avgränsade frågor istället för att bli något som berör alla

myndigheter.

Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde stödjer utredningens

syn att befintliga myndigheters uppdrag utökas för att hantera de nya

uppgifter som följer av förslagen.

Sollefteå kommun delar, inte minst av ekonomiska skäl, utredningens

uppfattning om att inte inrätta en särskild PSI-myndighet.

Statskontoret instämmer med utredningen att det inte finns något behov

av att inrätta en särskild PSI-myndighet. Utifrån ett helhetsperspektiv

bör dock nya uppgifter och uppdrag - till exempel att förvalta den

gemensamma portalen, utforma vägledningar och checklistor samt bistå

med stöd i olika frågor - fördelas på så få myndigheter som möjligt.

Stockholms Handelskammare förordar att ansvaret för uppgifter på PSI-

området samlas hos en befintlig myndighet. Det finns ett behov av att

samla ansvar, kompetens och kunskap inom detta område för att ha

möjlighet att ge stöd till såväl vidareutnyttjare som berörda myndigheter.

Framförallt för att tillförsäkra efterlevnaden av PSI-lagen. Utredningens

förslag att lägga uppgifter för att tillförsäkra efterlevnaden av PSI-lagen

samt uppgifter för att åstadkomma ett ökat vidareutnyttjande av

handlingar på olika myndigheter riskerar att ge för små möjligheter att nå

målen. Vidareutnyttjarna upplever redan i dag oklarheter om och

problem i tillämpningen av PSI-lagen.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut menar att det med

utredningens förslag, att fyra myndigheter ska dela på tillsyn, föreskrifter

och stöd (s. 149 ff), finns risk för fragmentisering av uppgifterna i

anslutning till lagen och dess tillämpning. Detta beroende på en

uppdelning på för många myndigheter.

Transportstyrelsen delar utredningens bedömning och ser inte heller

något behov av att inrätta en särskild myndighet som har ett samlat

ansvar för alla frågor om vidareutnyttjande.

Verket för innovationssystem förordar att en framtida organisation med

ansvar för öppna data får mandat att etablera en nationell utveckling och

styrning som påskyndar en bred användning av öppna data.

90

E-förvaltning och vägledningar


Vissa övergripande frågor om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn bör ingå i uppgifterna för den organisation som får ansvar för att utveckla e-förvaltningen (s. 150). De vägledningar om vidareutnyttjande som har tagits fram är värdefulla verktyg för statliga myndigheter och kommuner. De behöver förvaltas och utvecklas så att de är tillgängliga och aktuella (s. 143).


Här behandlas synpunkter med koppling till avsnitt 10.5 och 10.10.2 i

betänkandet. Endast ett fåtal remissinstanser har särskilt kommenterat

berörda avsnitt, se nedan.

Remissinstanser

Bisnode Sverige AB framhåller det arbete med en vägledning inom PSI-

området som E-delegationen förtjänstfullt tagit fram. Vägledningen är

mycket bra och bör nu anpassas till det ändrade PSI-direktivet. Här

återstår dock ett arbete med att förmå myndigheterna att följa

vägledningen, vilket inte alltid sker i dag. Pågående utbildningsaktiviteter

inom ramen för Stockholms universitet har också visat sig vara effektiva

för att myndigheterna ska kunna ta till de regelverk som gäller för

utlämnande av offentliga data för vidareutnyttjande. Denna form av

utbildningsaktiviteter bör utvidgas.

Naturvårdsverket bedömer att ansvaret för att upprätta en vägledning bör

utredas separat när E-delegationens framtida arbetsformer är fastställda.

Transportstyrelsen tillstyrker utredningens förslag att utnyttja E-

delegationens upparbetade kompetens.

Örebro kommun instämmer i utredningens bedömning att de

vägledningar som tagits fram inom området, speciellt E-delegationens

och SKL:s, är viktiga stöd för att driva arbetet med vidareutnyttjande

framåt och det behövs en stabil och långsiktig förvaltning av dessa.

Utredningens förslag att låta E-delegationens troliga efterträdare hantera

vägledningsfrågor framöver har fördelen av att göra det till en gemensam

fråga och ett gemensamt ansvar om den organisation som tar över också

arbetar enligt de principer om samordning och samverkan som E-

delegationen arbetar efter. Risken är att vidareutnyttjande ses som är

särfråga och inte som huvudfråga för effektiv samordning och risken är

91

att den kommer på undantag i en sådan organisation. Om detta kommer

hända beror till stor del på hur arbetet med att förändra attityder och

inställningar som föreslås i 10.1.3 lyckas. Riksarkivet kan vara en bra

förvaltande organisation. Stora delar av infrastrukturen och regleringen

samt föreskriftsrätten för hur redovisning av handlingar finns tillgängliga

för vidareutnyttjande föreslås finnas där och att då även hantera stödet i

form av vägledningar är naturligt. Hur handlingar ska redovisas är

dessutom en naturlig del i en vägledning.

Ledning och styrning samt sektorsvis samverkan


Ändringarna i PSI-lagen behöver kompletteras med åtgärder som aktivt driver på utvecklingen. Regeringens styrning i form av särskilda uppdrag till olika myndigheter bör fortsätta och utvecklas. Det pågående arbetet för att standardisera myndigheternas information bör ta sikte också på nyttan för vidareutnyttjarna. I styrningen kan också ingå att starta tidsbegränsade projekt för specifika frågor och att stödja myndigheternas ledningar i arbetet med att förändra kulturer och attityder (s. 133). Den typ av formaliserad samverkan om hantering och utbyte av information som finns på ett par områden kan utnyttjas som forum för utbyte av kunskap och erfarenheter också när det gäller vidareutnyttjande (s. 155).


Här behandlas synpunkter med koppling till avsnitt 10.1 och 10.10.7 i

betänkandet.

Stockholms kommun och Transportstyrelsen instämmer i utredningens

bedömning om vikten av standarder och en enhetlig terminologi. It- och

telekomföretagen och Stockholms handelskammare lyfter fram E-

delegationens handledning ska användas vid publicering av data.

Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde tycker inte att

utredningen har analyserat de skilda digitala förutsättningarna för arkiv,

bibliotek och museer tillräckligt. Sveriges universitets- och

högskoleförbund ifrågasätter utredningens bedömning om Digisam,

medan Uppsala universitet ställer sig positiv.

92

Verket för innovationssystem förordar att den politiska styrningen ökar

genom att anta ett mål för öppna data, motsvarande som finns i

strategierna för digitalisering och e- förvaltning.

Remissinstanser

IT- och telekomföretagen, Almega (ITT) framhåller att publicering av PSI-

data ska ske på ett standardiserat och enhetligt sätt. Förslagsvis enligt E-

delegationens handledning för publicering av öppna data.

Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde (NMW) hade önskat

en mer djuplodande analys av arkiv, bibliotek och museers (ABM-

sektorn) skilda förutsättningar att uppfylla direktiven om

vidareutnyttjande av handlingar, inte minst vilka digitala förutsättningar

som krävs för att säkra en resurseffektiv verksamhet. Tillräckliga och

kvalitativt hållbara metadata tillsammans med ett säkrat digitalt

bevarande är förutsättningen för ABM-sektorns utveckling av nya

tjänster och därmed vidareutnyttjande av information. Vidareutnyttjande

av material förutsätter också en ändamålsenlig organisation och

utrustning. Precis som utredningen för fram handlar det, utöver

lagstiftning, om uppdrag, resurser och myndighetskultur. En tydligare

styrning, prioritering och resurssättning av ABM-sektorns

digitaliseringsverksamhet skulle även underlätta möjligheterna för

vidareutnyttjande av handlingar. NMW välkomnar därför utredningens

förslag att regeringen i sin myndighetsstyrning stödjer myndigheternas

ledningar i deras arbete med att förändra kulturer och attityder i den

egna verksamheten. NMW delar utredningens skrivning om att en tydlig

beskrivning och presentation av den egna informationen i kombination

med ett tillhandahållande som underlättar informationens

vidareutnyttjande, samtidigt kan bidra till att effektivisera den

myndighetens egna processer. Tydliga mål i regleringsbrev för

vidareutnyttjande, i stället för redovisningskrav om hur myndigheten

arbetat med vidareutnyttjande, är ett bra förslag. Utvecklingsprojekt för

att främja e-förvaltning, vägledningar, gemensamma standarder och

begrepp är andra konstruktiva och genomförbara insatser tillsammans

med checklista vid utformning av databaser som uppfyller kraven på

integritet och informationssäkerhet.

Stockholms Handelskammare anser att publicering av offentliga data ska

ske på ett standardiserat och enhetligt sätt. Förslagsvis kan det göras

enligt E-delegationens handledning.

93

Stockholms kommun instämmer i att tillämpning av standarder är

avgörande för att PSI-information ska få betydelse för

samhällsutvecklingen. Det handlar inte bara om tekniska standarder,

metadata och informationsstruktur, utan också om standarder för

informationshantering för att säkerställa informationskvaliteter som

tillförlitlighet och fullständighet.

Sveriges universitets- och högskoleförbund ifrågasätter betänkandets

förslag om att Samordningssekretariatet för digitalisering av kulturarvet

(Digisam) ska få en roll som forum för utbyte av erfarenheter och

kunskap inom området. Detta med anledning av att Digisam har ett

tidsbegränsat uppdrag. Förbundet poängterar också vikten av att ta

tillvara kunskap och erfarenhet hos myndigheter som redan levererar

öppna data och har expertkunskap om informationslagring,

tillgängliggörande och dataformat.

Transportstyrelsen delar utredningens uppfattning att det är viktigt att

bl.a. skapa en enhetlig terminologi för att underlätta utbytet av

information. I sammanhanget bör också Riksarkivets arbete med de

förvaltningsgemensamma specifikationerna beaktas. Vidare bör övrig

metadatasättning för att underlätta bevarande såväl som utbyte, delning

och vidareutnyttjande av information inräknas.

Uppsala universitet anser att den framtida uppgiften som föreslås för

Digisam är bra. Det låga vidareutnyttjandet hittills beror nog mer på

dålig information om vad man kan göra och vad som finns än hinder att

få ut handlingar. Digisam skulle kunna fylla en samhällsnyttig funktion

här.

Verket för innovationssystem förordar att den politiska styrningen ökar

genom att anta ett mål för öppna data, motsvarande som finns i

strategierna för digitalisering och e- förvaltning.

En ökad politisk styrning skulle kunna avlägsna väsentliga hinder för

utvecklingen inom öppna data. Identifierade möjligheter inkluderar att

sätta nationella strategiska mål för området och vad myndigheterna ska

åstadkomma, men också att några myndigheter får gå före på

motsvarande sätt som utvecklingsansvariga myndigheter för att

samordna e-tjänstutvecklingen. Arbetet behöver i högre grad präglas av

en central vision. Utvecklingen de senaste åren har i huvudsak handlat

om att ta små steg framåt, för att komma igång med arbetet och

tankesättet. Det vore inte orimligt att skyndsammare arbeta med

visionen att alla offentliga handlingar ska vara tillgängliga i elektroniskt

format. En sådan vision är tydlig både för uppföljning och vad

myndigheterna ska åstadkomma. Avsikten bör vara att offentliga

94

myndigheter ska arbeta aktivt med att göra offentlig information

tillgänglig i öppna format och på maskinläsbar form.

Särskilda insatser för arkiv, bibliotek och museer


Behovet av särskilt stöd till arkiv, bibliotek och museer är begränsat.



Endast Svensk biblioteksförening har särskilt kommenterat utredningens

bedömning.

Remissinstanser

Svensk biblioteksförening delar inte utredningens bedömning att behovet

av särskilt stöd till arkiv, bibliotek och museer är begränsat. Föreningen

vill samtidigt påtala behovet av resurser för att digitalisera bibliotekens

samlingar. Detta är nämligen en avgörande förutsättning för att PSI-

direktivets och PSI-lagens intentioner ska få verklig effekt.

Digitalisering, tillgängliggörande och vidareutnyttjande medför

kostnader. Medel bör därför tillskjutas för digitalisering och

tillgängliggörande av handlingar hos arkiv, bibliotek och museer. I

sammanhanget pekar föreningen på regeringens digitala agenda, EU-

projekt som Europeana, Kungliga bibliotekets (KB)

digitaliseringsstrategi och bibliotekens ansvar för att underlätta

användandet av nu informationsteknologi. Föreningen delar PSI-

utredningens utsaga att det bör vara möjligt att få stöd i samband med att

avtal förhandlas om exklusiva rättigheter. Sådant stöd kan ges från den

KB som redan i dag förhandlar och tecknar avtal för universitets- och

högskolebiblioteken när det till exempel gäller licensavtal för e-resurser.

Sådant stöd kan även ges från Sveriges kommuner och landsting (SKL)

som har påtagit sig att för medlemmarnas räkning förhandla avtal om

utlåning av e-böcker. Medel bör även säkerställas för att löpande

rättighetsklarera och distribuera public service-bolagens

egenproducerade program samt för att digitalisera och tillgängliggöra

arkivmaterial som programföretagen inte anser publicistiskt motiverat

att själva digitalisera och tillgängliggöra. Föreningen anför vidare att

Digisams arbete dels upphör 2015 och dels att verksamheten där hittills

koncentrerats till museisfären. Därför saknas tillräcklig kunskap om

exempelvis de forskningsdata som bibliotek hanterar. Stödinsatser bör

därför säkerställas till bibliotekssektorn, inklusive forskningsbiblioteken.

95

Föreningen delar utredningens bedömningar om att regeringens styrning

i form av särskilda uppdrag till olika myndigheter bör fortsätta och

utvecklas, att det i styrningen kan ingå att starta tidsbegränsade projekt

för specifika frågor samt att den typ av formaliserad samverkan om

hantering och utbyte av information som finns på ett par områden kan

utnyttjas som forum för utbyte av kunskap och erfarenheter också när

det gäller vidareutnyttjande.

Riktade insatser mot kommunerna


Skillnaden är stor mellan olika kommuners syn på och engagemang i vidareutnyttjande. Åtminstone tills vidare bör staten avstå från omfattande insatser som riktar sig specifikt mot kommunerna.



Riksförbundet Sveriges museer framhåller att de stora skillnader som finns

mellan kommuner också påverkar museer med kommunal huvudman.

Stockholms kommun erinrar om den kommunala självstyrelsen och

ifrågasätter om ytterligare statlig styrning på området erfordras.

Örebro kommun saknar ett resonemang kopplat till det arbete som drivs

genom Sveriges kommuner och landsting och den nationella samordning

av kommunala öppna data som etablerats där.

Umeå kommun framhåller att det är viktigt att staten kan ge

kommunerna närmare råd om lagens tillämpning. Verket för

innovationssystem anser att staten bör göra insatser som riktar sig även

mot kommunerna.

Remissinstanser

Riksförbundet Sveriges museer anför att de stora skillnader mellan

kommuner som utredningen pekar på även påverkar de museer med

kommunal huvudman. Det kan ha som konsekvens att vissa museer inte

kommer att ha möjlighet att tillgängliggöra sin information i den

omfattning man önskar. Förbundet tror dock att de kommunala

96

museerna på sikt kommer att påverkas av den allmänna utvecklingen mot

att allt mer offentlig information görs tillgänglig för vidareutnyttjande.

Detta kommer att främja utvecklingen mot att de kommuner som idag är

avvaktande tillför medel till sina museiinstitutioner så att dessa kan

tillgängligöra sin information.

Stockholms kommun kan förstå behovet av pådrivande åtgärder.

Kommunen vill i sammanhanget erinra om den kommunala självstyrelsen

som bl.a. innebär att de kommunala verksamheterna inklusive därtill

kopplad information hanteras på olika sätt inom den kommunala

sektorn. Med hänsyn till den i Sverige sedan lång tid rådande

offentlighetsprincipen och gällande detaljerade regelverk kring

utlämnande av allmänna handlingar kan ifrågasättas om ytterligare statlig

styrning på detta område erfordras.

Umeå kommun bedömer att utredningens förslag inte innebär några

större förändringar som påverkar kommunerna i någon omfattning. Det

är dock viktigt att man från lagstiftaren och från de statliga

myndigheterna ger kommunerna hjälp med att tolka lagens innebörd och

ger närmare råd hur lagen bör tillämpas vad gäller avgifter och dylikt.

Det är också viktigt att myndigheten själv får bestämma på vilket sätt

uppgifter och handlingar skall göras tillgängliga för vidareutnyttjande.

Det finns alltid en risk att offentliga uppgifter missbrukas eller blir

förvanskade därför är säkerheten väsentlig, på vilket medium uppgifter

och handlingar tillhandahålls påverkar säkerheten.

Verket för innovationssystem (Vinnova) anser att staten bör göra insatser

som riktar sig även mot kommunerna. Satsningar på kunskap och

kompetens krävs för att driva på utvecklingen, särskilt på lokal och

regional nivå. Lokala data är oftast de mest intressanta och användbara

för vidareutnyttjare. Ett exempel som visar styrkan i det geografiskt

avgränsade är att nationell statistik för fortkörning kan uppfattas

alldaglig, medan fortkörning på din gata eller utanför din förskola är av

allra största vikt. Kommunerna har motsvarande lokal information som

kan ge betydande värden för sina medborgare. De kommuner som

kommit långt med öppna data har satsat förhållandevis små resurser. Det

har snarare handlat om att ha personer med ett stort engagemang både

för verksamheten och öppenhet, och då har man åstadkommit väldigt

mycket. Det vore olyckligt att inte ge prioritet till kommunerna, speciell

efter de strukturerade vägledningar som tagits fram på centralt håll.

Området ”öppna data” präglas av öppenhet även kring tekniska

lösningar, vilket innebär att man vill att programkod ska återanvändas,

principer och mallar finns öppna för andra. Hittills har lokala framgångar

dominerats av att det finns enstaka eldsjälar som driver på. Det finns

97

både utmaningar och positiva aspekter på detta. Den positiva aspekten är

att det bevisligen ofta räcker långt med ett fåtal eldsjälar. Utmaningen är

att kommunernas öppna arbete inte ska behöva vara beroende av om det

finns eldsjälar eller inte. Informationsspridning, kurser och seminarier på

lokal och regional nivå är viktiga ingredienser för att öka intresset och

engagemanget runt om i landet.

Örebro kommun saknar ett resonemang kopplat till det arbete som drivs

genom Sveriges kommuner och landsting och den nationella samordning

av kommunala öppna data som etablerats där. Kommunerna arbetar där

tillsammans för att bland annat skapa standarder för information för att

kunna användas i nationella tjänster. Arbetet med nationella standarder

är ett av fyra identifierade insatsområden för den nationella

samordningen. Inom ett stort antal av dessa områden finns det

myndigheter med övergripande nationellt ansvar och det vore rimligt och

önskvärt om de inom respektive område tog ansvar för att ta fram

standarder som kommuner och landsting kan använda sig av. Regeringen

bör ge lämpliga möjligheter att bedriva ett sådant arbete och det bör

bedrivas tillsammans med kommuner och landsting.

Uppföljning och utvärdering


De åtgärder som vidtas för att främja vidareutnyttjandet bör utvärderas av någon som inte är direkt inblandad i genomförandet.


Här behandlas synpunkter med koppling till avsnitt 10.10.3 i betänkandet. Bisnode Sverige AB, It- och telekomföretagen och Stockholms handelskammare framhåller behovet av att en marknadsundersökning för svenska förhållanden på PSI-området görs.

Remissinstanser

Bisnode Sverige AB (Bisnode) framför att undersökning om PSI-

marknadens storlek och sammansättning borde genomföras snarast,

gärna i samarbete med företrädare för berörda branscher. Utredningen

pekar på de effekter som uppstår när olika aktörer vidareförädlar

offentlig information och skapar tjänster på olika marknader. Bisnode är

ett exempel på ett företag som etablerats och vidareutvecklats som en

98

följd av tillgången till offentliga data i Sverige. Utredningen har dock inte

själv tagit fram något underlag som beskriver marknadens storlek och

sammansättning. Det finns inte heller något underlag som visar hur

utvecklingen på informationsmarknaden varit sedan nuvarande PSI-lag

beslutades 2010. Därmed finns inte heller underlag för att göra en

prognos vad gäller effekten av de lagändringar och främjandeaktiviteter

som föreslås av utredningen. Utredningen hänvisar till några

kartläggningar på europeisk nivå och försöker till viss del att översätta

dessa till den svenska marknaden. Men det är svårt att göra eftersom

förhållandena är så olika från land till land. Det skulle varit att föredra

om utredningen hade kunnat bygga sina egna resonemang och slutsatser

på en svensk kartläggning och även göra framskrivningar med hjälp av ett

sådant underlag. Utredningen föreslår i stället att Statskontoret ska göra

en nulägeskartläggning och en utvärdering av de föreslagna

lagändringarna. Det är naturligtvis bra om en sådan studie görs, men det

är för sent för att resultatet ska kunna tas till vara som en del i underlaget

för de ändringar i regelverket som nu föreslås. Oavsett att underlaget

kommer fram sent borde en marknadsundersökning genomföras snarast.

Bisnode framhåller vidare att utredningen inte heller visar på hur

samhällskritisk stora delar av den sammansatta

informationsförsörjningen är, där t.ex. polis och försäkringsbolag är

beroende av en sammansatt leverans, daglig eller i realtid, för sin

verksamhet. Utredningen pekar också på andra effekter av ökat

vidareutnyttjande som ökad insyn, legitimitet och delaktighet samt

förbättringar för medborgare och en effektivare förvaltning. Dessa

effekter är naturligtvis positiva, men de får inte skymma målet med att

”främja utvecklingen av en informationsmarknad” som ju i 1 § också

anges som huvudsyftet med PSI-lagen.

Bisnode har inte närmare bedömt utredningens olika förslag för att

främja vidareutnyttjande, men finner att förslagen innehåller ”mer av

samma slag” som funnits tidigare. Dessa åtgärder har visat sig ha

begränsad effekt.

IT- och telekomföretagen, Almega (ITT) stödjer utredningens förslag om

att regeringen ska låta följa upp utvecklingen och utvärdera effekterna av

olika åtgärder som syftar till att öka vidareutnyttjande av PSI-data. ITT

vill till detta tillägga att då storlek, sammansättning och utveckling av

den svenska marknaden för PSI-data i stort är okänt, är det en

förutsättning för möjligheten att utvärdera olika stödåtgärder att

marknaden kartläggs. ITT tar gärna en fördjupad diskussion om hur

branschen kan bidra till en sådan kartläggning.

99

Stockholms Handelskammare stödjer förslaget om att regeringen ska låta

följa upp utvecklingen och utvärdera effekterna av olika åtgärder som

syftar till att öka vidareutnyttjande av offentliga data. Handelskammaren

hemställer också att regeringen låter utreda de samhällsekonomiska

effekterna av ökat vidareutnyttjande i Sverige. I betänkandet görs inga

djupare analyser av de ekonomiska konsekvenserna av ökat

vidareutnyttjande av offentliga data i samhället. Utredningen pekar

endast på att liknade effekter som i andra länder bör finnas i Sverige och

en uppskattning om att BNP skulle kunna öka med 10 miljarder kronor.

Det är en klar brist att få genomarbetade bedömningar av den

ekonomiska betydelsen av ökat vidareutnyttjade har gjorts i Sverige.

Dessa skulle kunna ge viktiga underlag för det fortsatta arbetet med

frågorna. Avsaknaden av bedömningar av de samhällsekonomiska

effekterna av ökat vidareutnyttjande i Sverige har också gjort det svårt att

bedöma huruvida några myndigheter bör gå från att vara

avgiftsfinansierade till att bli anslagsfinansierade. I andra länder har det i

flera fall visat sig att skatteinkomsterna blir större än tidigare

avgiftsintäkter när avgifter sänks eller avskaffas. Handelskammaren

hemställer därför också att regeringen låter utreda förutsättningarna för

att anslagsfinansiera myndigheter (eller delar av myndigheters

verksamhet) som i dag är avgiftsfinansierade, som till exempel

Lantmäteriet.

Finansiella konsekvenser



Ett flertal remissinstanser framhåller att arbetet med de förteckningar

som utredningen föreslår ska publiceras kommer att kräva administrativa

kostnader. Observera att de synpunkter som rör Riksarkivets ökade

kostnader i samband med deras föreslagna roll är sorterade under

rubriken Nya uppgifter för Riksarkivet.

Remissinstanser

Institutet för språk och folkminnen vill med kraft framhålla att arbetet med

att publicera förteckningar över vilka handlingar som kan finnas

tillgängliga för vidareutnyttjande skulle kräva en betydande

resursförstärkning. Detta trots utredningens uppfattning om att arbetet

kan göras med befintliga medel, om än kommer att kräva en viss

arbetsinsats och medföra en del administrativa kostnader. Institutet

arbetar aktivt och systematiskt med en digitaliseringsplan i nära

100

samarbete med Digisam, med målet att samlingarna i sin helhet ska

digitaliseras och delar tillgängliggöras digitalt. Med befintliga resurser

ligger det målet dock mycket långt fram i tiden. Arbetet med att urskilja

vilka handlingar i myndighetens omfattande arkivsamlingar som skulle

kunna tillgängliggöras för vidareutnyttjande måste med befintliga

resurser räknas med decennier som mått, huvudsakligen på grund av de

stora problemen med integritetsskyddet.

Riksförbundet Sveriges museer vill även understryka att förslaget om att

myndigheterna ska publicera förteckningar över vilka handlingar som

finns tillgängliga för vidareutnyttjande kommer att kräva resurser i form

av arbetstid och administrativa kostnader som förbundet bedömer att

museerna inte har inom nuvarande budgetar.

Sjöfartsverket konstaterar att det inledningsvis kan innebära merarbete att

tillhandahålla uppgifter till den portal som föreslås i betänkandet. Dock

kan verket se fördelar med en samlad myndighetsgemensam portal med

standardiserade begrepp och termer som underlättar vidareutnyttjande av

handlingar. Även arbetet med den förteckning med information som ska

tillgängliggöras fritt på verkets hemsida kommer inledningsvis ta i

anspråk en del resurser.

Statens historiska museer vill betona att förslaget om att myndigheter ska

publicera förteckningar över vilka handlingar som finns tillgängliga för

vidareutnyttjande kommer att kräva resurser. Detta avseende både

arbetstid och administrativa kostnader, vilket inte museet har inom

nuvarande anslagsram. Museet kommer därför att behöva omprioritera

inom sin verksamhet för att fullgöra ett sådant arbete. Det kan innebära

negativa konsekvenser för andra delar av myndighetens verksamhet.

Stockholms universitet bedömer att finansiella konsekvenser under alla

omständigheter kommer att uppstå för universitetet eftersom

åtminstone universitetsbibliotekets verksamhet kommer att beröras.

Trots att det i betänkandet anges att förändringarna bör kunna

genomföras stegvis och inom ramen för den ordinarie verksamheten,

finns anledning att notera skrivningarna (s.173) rörande kraven på

myndigheterna vad gäller serviceskyldighet (bl.a. eftersom det i realiteten

i framtiden blir den som begär att få ta del av en allmän handling som får

avgöra i vilken form dokumentet ska lämnas ut) som innebär avsevärt

ökade krav på insatser från myndigheternas sida, bl.a. vad gäller

databashantering, tillgängliggörande och eftersökning av information.

Det är därför avgörande att det finns en beredskap för att viss

kompensation behöver kunna utgå till myndigheterna om förändringarna

blir verklighet.

101

Umeå kommun konstaterar att kravet på publicering av en förteckning över vilka typer av handlingar som kan tillhandahållas elektroniskt samt kravet på att informera om beräkningsgrund för avgifter innebär en ökad administration för kommunerna.

Government & Nonprofit

Remissammanställning SOU 2014:10 PSI-utredningen Ett steg vidare