7585 157 0

Hälso- och sjukvårdjämförelser mellan landsting

Del 2. Indikatorer om sjukdomar och behandlingar

öp

pn

a jä

mfö

relser

2014

hä

lso- o

ch sju

kvå

rd

del 2. in

dik

ato

rer

om

sjuk

do

ma

r o

ch b

eha

nd

ling

ar

öppna jämförelser 2014

8954 Del 2 omslag.indd 3 2014-12-02 18:21

8954 Del 2 omslag.indd 4 2014-12-02 18:21

Öppna jämförelser 2014Hälso- och sjukvårdjämförelser mellan landsting

Del 2. Indikatorer om sjukdomar och behandlingar

Öj Hälso o sjukvård del2 inlaga.indd 1 2014-12-02 17.52

Du får gärna citera rapportens texter eller diagram om du uppger källan, exempelvis i utbildningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang. Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting har ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem.

Socialstyrelsen: Artikelnummer 2014-12-5, ISBN 978-91-7555-241-5SKL: 978-91-7585-157-0

Foto: Image Source/Johnér Produktion: Edita Bobergs ABTryck: Edita Bobergs AB, december, 2014


3innehåll

InnehållInledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

Graviditet, förlossning och nyföddhetsvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 849 Tidiga aborter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 850 Dödfödda barn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 951 Neonatal dödlighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .1052 Vårdrelaterade infektioner hos barn i neonatalvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .1153 Låg apgar-poäng hos nyfödda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .1354 Bristningar vid förlossning bland förstföderskor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .1455 Kejsarsnitt bland förstföderskor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .1556 Kostnad per vårdtillfälle vid förlossning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .18

Kvinnosjukvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .1957 Svarfrekvens för patientenkät . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .1958 Klinikbedömning av patientens enkätsvar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .2259 Oönskade händelser efter borttagande av livmoder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .2460 Patientrapporterade komplikationer efter borttagande av livmoder . . . . . . . . . . . . . . . . .2561 Borttagande av livmoder med minimalinvasiv teknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .2762 Patientrapporterade komplikationer efter framfallsoperation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .2963 Patienrapporterad framfallssymtom efter operation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .3164 Dagkirurgiska operationer vid livmoderframfall. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .3365 Patientrapporterade komplikationer efter inkontinensoperation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .3566 Patientrapporterad kontinens efter inkontinensoperation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .3767 Patientrapporterade komplikationer efter adnex operation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .3968 Adnexoperation med laparoskopisk teknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .4169 Kostnad per vårdtillfälle vid borttagande av livmoder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .4370 Besök inom 90 dagar – kvinnosjukvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .4471 Operation eller behandling inom 90 dagar för framfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .45

Ny indikator

Förändrad indikator


4 Öppna jämfÖrelser 2014: hälso- och sjukvård

Ortopedisk sjukvård – rörelseorganens sjukdomar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .4672 Implantatöverlevnad vid total knäprotesoperation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .4673 Implantatöverlevnad vid total höftprotesoperation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .5074 Omoperation efter total höftprotesoperation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .5275 Oönskade händelser efter knä- och höftprotesoperation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .5376 Patientrapporterat resultat av total höftprotesoperation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .5577 Patienttillfredsställelse efter total höftledsoperation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .5778 Väntetid inför höftfraktur operation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .5979 Protesoperation vid höftfraktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .6180 Implantatöverlevnad vid halvprotesoperation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .6381 Åter till ursprungligt boende efter höftfraktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .6582 Läkemedel mot benskörhet efter fraktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .6683 Återfraktur efter benskörhetsfraktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .6884 Patientrapporterad förbättring efter operation för spinal stenos . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .6985 Patientrapporterad förbättring efter operation för diskbråck . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .7186 Utbytesoperation inom 2 år efter korsbandsoperation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .7487 Patientskattat resultat av korsbandsoperation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .7488 Kostnad per vårdtillfälle vid total höftprotesoperation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .7689 Kostnad per vårdtillfälle vid total knäprotesoperation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .7790 Besök inom 90 dagar – ortopedi. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .7891 Operation inom 90 dagar för knäprotes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .7992 Operation inom 90 dagar för höftprotes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .80

Reumatoid artrit . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .8293 Biologiska läkemedel vid reumatoid artrit . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .8294 Effekt vid första behandling med biologiska läkemedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .8495 Patientrapporterad hälsa vid behandling av med biologiskt läkemedel . . . . . . . . . . . .8596 Besök inom 90 dagar – reumatologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .86

Diabetesvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .8897 Blodsockerkontroll vid typ 2 diabetes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .8898 Blodtryckskontroll vid typ 2 diabetes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .9099 Påtagligt högt blodtryck vid typ 2 diabetes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .91100 Ldl-kolesterol vid typ 2 diabetes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .91101 Fotundersökning vid typ 2 diabetes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .93102 Ögonbottenundersökning vid typ 2 diabetes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .94103 Blodsockerkontroll vid typ 1 diabetes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .95104 Blodtryckskontroll vid typ 1 diabetes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .97105 Högt blodtryck vid typ 1 diabetes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .99106 Fotundersökning vid typ 1 diabetes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .101107 Ögonbottenundersökning vid typ 1 diabetes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .102108 Blodsockerkontroll hos barn och unga vid typ 1 diabetes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .104109 Ögonbottenundersökning för barn och unga vid typ 1 diabetes . . . . . . . . . . . . . . . . . . .106


5innehåll

Hjärtsjukvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .108110 Överlevnad vid hjärtstopp utanför sjukhus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .108111 Dödlighet efter sjukhusvårdad hjärtinfarkt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .110112 Ny infarkt eller död i ischemisk hjärtsjukdom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .113113 Reperfusionsbehandling vid st-höjningsinfarkt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .114114 Tid till reperfusionsbehandling vid st-höjningsinfarkt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .115115 Kranskärlsröntgen vid icke st-höjningsinfarkt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .116116 Blodproppshämmande behandling vid icke st-höjnings infarkt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .119117 Raas-hämmande behandling efter hjärtinfarkt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .121118 Dödlighet efter PCI vid instabil kranskärlssjukdom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .123119 Återförträngning av hjärtats kärl efter PCI . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .124120 Blodfettssänkande behandling efter hjärtinfarkt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .126121 Måluppfyllelse för LDL-kolesterol . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .127122 Måluppfyllelse för blodtryck . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .130123 Läkemedelsbehandling vid hjärtsvikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .131124 Död eller återinskrivning efter vård för hjärtsvikt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .133125 Antikoagulantia vid förmaksflimmer och riskfaktor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .134126 Komplikationer efter pacemakerinsättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .135127 Kostnad per vårdtillfälle för PCI vid hjärtinfarkt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .136

Strokesjukvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .137128 Dödlighet efter sjukhusvårdad förstagångsstroke . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .137129 Direktintag på strokeenhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .141130 Reperfusionsbehandling (trombolys/trombektomi) vid stroke . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .143131 Tid till trombolys . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .145132 Test av sväljförmåga vid akut stroke . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .147133 Blodförtunnande behandling vid stroke och förmaksflimmer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .149134 Blodfettssänkande behandling efter stroke . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .150135 Blodtryckssänkande behandling vid utskrivning efter stroke . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .152136 Återinsjuknande efter stroke . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .154137 Funktionsförmåga efter stroke . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .155138 Fullt tillgodosedda behov av hjälp och stöd efter stroke. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .157139 Tillgodosedda behov av rehabilitering efter stroke . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .158

Psykiatrisk sjukvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .160140 Undvikbar somatisk slutenvård för personer med psykiatrisk diagnos . . . . . . . . .160141 Återinskrivning inom 14 respektive 28 dagar efter vård för schizofreni . . . . . .161142 Återinskrivning inom 3 respektive 6 månader efter vård för schizofreni . . . . .162143 Besök inom 30 dagar – barn- och ungdomspsykiatri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .163144 Besök inom 90 dagar – vuxenpsykiatri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .164145 ECT vid slutenvårdad svår depression . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .165146 Depressionsskattning efter ECT . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .166147 Följsamhet till läkemedels behandling vid depression . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .167148 Återfall i brottslig gärning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .168149 Fetma bland patienter i rättspsykiatrisk vård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .169150 Behandling med antipsykotiska läkemedel vid schizofreni . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .170



Kirurgisk behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .172151 Omoperation vid ljumskbråck . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .172152 Dagkirurgiska operationer vid ljumskbråck . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .174153 Dödlighet efter vård för blödande magsår . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .175154 Uppföljning av patienter efter obesitaskirurgi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .177155 Minskning av övervikt efter obesitaskirurgi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .179156 Kostnad per drg-poäng vid obesitaskirurgi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .180157 Miniinvasivt borttagande av gallblåsa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .181158 Kirurgiska komplikationer efter borttagande av gallblåsa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .183159 Antibiotika vid borttagande av gallblåsa. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .184160 Kostnad per drg-poäng vid galloperation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .185161 Tid till operation vid förträngning av halspulsåder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .186162 Död eller amputation efter operation av kärlförträngning i ben . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .187163 Död efter planerad operation för aortaaneurysm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .189164 Kostnad per operation av kärlförträngning i ben . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .190165 Besök inom 90 dagar – allmän kirurgi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .190166 Operation inom 90 dagar – magsäck, tarm vid övervikt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .191167 Operation inom 90 dagar – ljumskbråck . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .192

Intensivvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .195168 Riskjusterad dödlighet efter vård på IVA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .195169 Nattlig utskrivning från intensivvårdsavdelning till vårdavdelning . . . . . . . . . . . . . . . .198170 Oplanerad återinskrivning till intensivvårdsavdelning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .200

Ögonsjukvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .201171 Synfel vid kataraktoperation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .201172 Självskattad nytta av kataraktoperation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .204173 Förbättring efter behandling vid makuladegeneration . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .205174 Besök inom 90 dagar – ögonsjukvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .207175 Operation inom 90 dagar – gråstarr. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .208

Vård i livet slutskede – palliativ vård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .209176 Smärtskattning under sista levnadsveckan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .209177 Vidbehovsordination av opioider mot smärta i livets slutskede. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .210178 Brytpunktssamtal i livets slutskede . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .211179 Munhälsobedömning under sista levnadsveckan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .212180 Förekomst av trycksår av grad 2–4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .213181 Vidbehovsordination av ångestdämpande läkemedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .214

Annan vård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .216182 Bromsmedicin vid skovvis förlöpande MS . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .216183 Bromsmedicin vid sekundärprogressiv MS . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .217184 Andelen barn med CP som bedömts av fysioterapeut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .218185 Andelen barn med god knästräckningsförmåga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .220186 God viruskontroll vid HIV . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .220


7innehållinledning

InledningDenna rapport är Öppna jämförelser 2014 Hälso- och sjukvård del 2. I denna del samlas indikatorer som rör olika sjukdomsområden och behandlingar. Även områ-det graviditet och förlossning ingår. Årets rapport har fått en ny disposition och består av två delar. I del 1 ingår de övergripande indikatorerna, som till exempel dödlighet, tillgänglighet, patienterfarenheter och hälsoinriktad häl-so- och sjukvård. Utöver det återfinns i del 1 bland annat inledande texter om öppna jämförelsers bakgrund och syfte, allmänt om indikatorer och datakällor, beskrivning av resultatredovisning och hur indikatorerna presenteras samt texter om tolkning och statistiska aspekter. Några viktiga punkter som där lyfts upp är• Jämförelserna ska vara underlag för förbättring och är

inte ensamma tillräckliga för att värdera om ett lands-tings resultat är bäst eller sämst

• Rangordningen av landstingen är en signal om att resul-taten bör analyseras vidare. Kännedom om lokala för-hållanden är en förutsättning för att värdera resultat och hitta förbättringsmöjligheter

• Varken rikets medelvärde, eller ett högt värde i diagram-men behöver vara ett bra resultat. I vissa fall har alla landsting ett bra resultat medan i andra fall har inget landsting ett bra resultat.

• För vissa indikatorer finns tydliga målnivåer satta, men oftare är det mer otydligt vad som är möjligt och önskvärt att uppnå

• Resultat med breda konfidensintervall är osäkra. Djupare analyser om vad som ligger bakom skillnaderna bör göras

• Jämförelserna i denna rapport syftar inte till och är inte utformade för att stödja patienternas val av vårdgivare.

Generellt gäller att varje indikator beskrivs och resulta-tet presenteras i diagram, med stöd av en kort text. Sjuk-husdata och trender för riket och ibland ytterligare till-läggsinformation redovisas i samband med respektive indikator. I de flesta fall visas även en stapel för en jämfö-relseperiod. Utfallet kommenteras, till exempel vad gäller variation mellan landsting, kön och önskat utfall utifrån målnivåer eller rekommendationer i nationella riktlinjer där sådana finns.



Graviditet, förlossning och nyföddhetsvårdInom detta område redovisas sju indikatorer. Två av de in-dikatorer som fanns med i förra årets rapport under denna rubrik har flyttats till avsnittet om hälsoinriktad hälso- och sjukvård. För indikatorer om graviditet, förlossning och nyfödda barn har uppgifterna hämtats från Mödrahäl-sovårdsregistret, Svenskt Neonatalt Kvalitetsregister och från Medicinska Födelseregistret (MFR), vid Socialstyrel-sen. MFR innehåller data om i stort sett samtliga förloss-ningar i Sverige. Uppgifter saknas för Värmland 2012, då de inte har levererat data till MFR. Vid beräkningar för riket har Värmlands data för 2011 använts. Riksvärdet blir där-med skattat. För uppgifter om kostnader vid förlossning är källan KPPdatabasen (Kostnad Per Patient) vid SKL.

För några av indikatorerna gäller att resultaten kan bero på förhållanden som är svåra att påverka för hälso- och sjukvården. För andra indikatorer är kopplingen till vård-processen tydligare. Viss variation i diagnossättning mel-lan olika sjukhus och landsting kan förekomma, vilket kan påverka resultaten.

49 TIDIGA ABORTERIndikatorn visar andelen aborter som utfördes i tidig gravi-ditet, före nio fullgångna (9+0) graviditetsveckor, fördelat på medicinsk respektive kirurgisk metod, för perioden 2011–2012. I genomsnitt utfördes 79,0 procent av alla abor-ter i tidig graviditet, med en variation mellan landstingen från 73,6 till 84,3 procent, vilket skiljer sig marginellt från föregående period.

Av de tidiga aborterna utfördes majoriteten med medi-cinsk metod, men med stor variation mellan landstingen.

De landsting som har störst andel tidiga aborter har också en mycket stor andel medicinska aborter. År 2012 gjordes totalt 37 366 aborter i Sverige. Av dessa utfördes 29 504 i tidig graviditet, det vill säga före nio fullgångna (9+0) gra-viditetsveckor. Inga större skillnader ses mellan åren. Ti-digt utförd abort är säkrare ur medicinskt perspektiv. Det är ovanligt med komplikationer vid abort, men risken ökar med graviditetslängden. Det är därför viktigt att minimera väntetiderna till abort.

Före 9:e graviditetsveckan kan både medicinsk och ki-rurgisk abort utföras. Kvinnan kan fram till vecka 9 själv, i samråd med läkare, välja metod under förutsättning att inga medicinska hinder finns. Efter vecka 9 sker aborterna vanligen med kirurgisk metod. Detta innebär att en skynd-sam handläggning av aborten är en förutsättning för att kvinnan ska ha möjlighet att välja metod.

Medicinsk abort innebär att graviditeten avbryts genom läkemedelsbehandling i två omgångar med 2–3 dygns in-tervall. Den inledande läkemedelsbehandlingen ska ges på ett allmänt sjukhus eller någon annan sjukvårdsinrätt-ning. Den påföljande behandlingen kan ske i hemmet om vissa kriterier är uppfyllda. Vid kirurgisk abort avbryts gra-viditeten genom instrumentell utrymning av livmodern som görs i lokalbedövning eller under narkos.

Medicinsk abort kan utföras direkt efter positivt gra-viditetstest, medan kirurgisk abort sällan utförs före gra-viditetsvecka sju. Andelen medicinska aborter har ökat i Sverige under senare år och vid 90,3 procent av alla tidiga aborter användes medicinsk metod år 2012.

3 Graviditet_förlossning 2014_inlaga_k1.indd 8 2014-12-02 17.53

9Graviditet, förlossninG och nyföddhetsvård

50 DÖDFÖDDA BARNIndikatorn redovisar antal dödfödda barn efter utgången av 28:e veckan(>28+0) per 1 000 födda, under perioden 2008–2012. I riket som helhet var antalet dödfödda barn 2,9 per 1 000 födda. Variationen mellan landstingen är från 2,1 till 3,6 dödfödda barn per 1 000 födda, vilket skiljer sig marginellt från föregående period. Av diagrammet fram-går att den statistiska osäkerheten är stor, då de faktiska värdena är mycket små. Detta är också skälet till att siffror-na redovisas för 5 år sammantaget. Ingen säker trend kan ses på riksnivå när det gäller antalet dödfödda barn.

Dödföddhet eller intrauterin fosterdöd definieras som framfödande av ett barn som inte andas eller visar andra livstecken efter utgången av tjugoandra graviditetsveckan. Före juli 2008 var gränsen efter utgången av tjugoåtton-de graviditetsveckan. Ändringen är en anpassning efter WHOs riktlinjer. För att kunna jämföra med tidigare års-perioder har vi valt att använda 28 veckors gräns i denna indikator.

Fosterdöd kan inträffa innan förlossningen startat eller under pågående förlossning, vilket är ovanligare. Miss-bildningar, infektioner, allvarlig sjukdom hos modern, komplikationer i moderkaka eller navelsträng är några orsaker till fosterdöd, men fortfarande kan man inte iden-tifiera någon uppenbar orsak till fosterdöden i 10–15 pro-cent av fallen.

Årligen föds det cirka 300 dödfödda barn efter utgången av 28 veckan i Sverige. Sedan 1970 har andelen dödfödda

barn mer än halverats. En faktor som kan komma att öka antalet dödfödda barn är att mammorna blir allt äldre. Kvinnor i åldern 35 år och äldre har en ökad risk, jämfört med kvinnor mellan 20 och 34 år. Även förstföderskor har en större risk för att fostret dör i livmodern, jämfört med omföderskor.

Rökning och övervikt hos modern tillhör de viktigaste kända förebyggbara riskfaktorerna för fosterdöd. Möd-rahälsovården bör genom övervakning och regelbundna kontroller minska riskerna genom tidiga åtgärder. Enligt de jämförelser som WHO Europa gjort har Sverige en mycket låg andel dödfödda barn.

0 20 40 60 80 100

Skåne

Blekinge

Kronoberg

Dalarna

Västerbotten

Värmland

RIKET

Västmanland

Jönköping

Stockholm

Västra Götaland

Kalmar

Östergötland

Uppsala

Jämtland

Halland

Gävleborg

Örebro

Norrbotten

Västernorrland

Sörmland

Gotland 84,3

83,0

82,3

81,5

81,0

81,0

80,9

80,6

80,5

80,2

79,9

79,7

79,4

79,2

79,1

79,0

78,6

78,2

76,9

75,5

75,2

73,6

Procent

diagram 49 – kvinnor: Andel tidiga (<9 graviditetsveckor) aborter med fördelning på medicinska och kirurgiska, 2011–2012. Åldersstandardiserade värden.

Källa: Abortstatistik, Socialstyrelsen.

Medicinska aborter 2011–2012 Kirurgiska aborter 2011–2012 Totalt 2009–2010

0

1

2

3

4

5

1211100908070605040302

graviditetsveckor) per 1 000 födda barn. Åldersstandardiserade värden.

Källa: Medicinska födelseregistret, Socialstyrelsen.År

Antal per 1 000 födda

diagram 50 – riket: Antal dödfödda barn (≥28 fullgångna



51 NEONATAL DÖDLIGHETIndikatorn redovisar antal neonatalt döda barn, per 1 000 levande födda, under perioden 2008–2012 med åldersstandardiserade värden. I riket som helhet var den neonatala dödligheten 1,5 barn per 1 000 levande födda, vilket motsvarar cirka 170 barn per år. Antalet varierade mellan 0,9 och 2,9.

Neonatal dödlighet definieras som det antal levande födda barn som avlidit inom 28 dagar efter födelsen.

Nivån på den neonatala dödligheten kan vara en effekt av både förlossningsvårdens och den neonatala vårdens kvalitet. Över tid har i Sverige den neonatala dödligheten minskat, från nivåer på cirka 5 barn per 1 000 levande föd-da i början av 1980-talet till cirka 1,5 barn per 1 000 levande födda för den perioden som här redovisas i diagrammet. Variationen mellan landstingen är förhållandevis stor. Den statistiska osäkerheten är stor, eftersom de faktiska värdena är mycket små.

Den neonatala dödligheten är låg i Sverige, jämfört med övriga Europa. Enligt WHO Europas sammanställningar hamnar Sverige bland de länder som har den lägsta neona-tala dödligheten sedan 2004.

0 1 2 3 4 5

Värmland 1

Dalarna

Sörmland

Jönköping

Kalmar

Västra Götaland

Västmanland

Norrbotten

Blekinge

Gävleborg

Skåne

Östergötland

Halland

Västernorrland

RIKET

Gotland

Örebro

Kronoberg

Västerbotten

Stockholm

Uppsala

Jämtland

1 Uppgift saknas

2,12

2,36

2,53

2,68

2,69

2,76

2,84

2,89

2,90

2,91

3,01

3,02

3,06

3,07

3,08

3,11

3,16

3,30

3,31

3,51

3,57

Antal per 1 000 födda

diagram 50 – totalt: Antal dödfödda barn (≥28 fullgångna graviditetsveckor) per 1 000 födda barn, 2008–2012. Åldersstandardiserade värden.

Källa: Medicinska födelseregistret, Socialstyrelsen.

2003–20072008–2012

0,0

0,5

1,0

1,5

2,0

2,5

3,0

1211100908070605040302

diagram 51 – riket: Antal döda barn inom 28 dygn efter födelsen per 1 000 levande födda barn. Åldersstandardiserade värden.


År

Antal per 1 000 levande födda



Indikatorn visar antalet bekräftade eller misstänkta vårdrelaterade infektionsepisoder per 100 vårdade barn på neonatalavdelning. Ingår gör fall med kliniskt misstänkt (symtom och positiva laboratorieprover) eller bekräftad infektion (påvisande av bakterier i blodbanan) som upp-kommit efter det andra vårddygnet efter inskrivning hos barn som är vårdade i neonatalvård, och där infektionen inte var anledning till att barnet behövde vård. Totalt ingår 11 750 barn i jämförelsen, redovisade per landsting efter klinikens lokalisering, inte moderns hemort.

I riket fick fem procent av de vårdade barnen en bekräf-tad eller misstänkt vårdrelaterad infektion 2013, med en spridning mellan landsting från noll till 10 procent. Anta-let vårdade barn är många, men den låga förekomsten av infektioner gör att den statistiska osäkerheten ändå är stor.

Skillnader mellan enheter kan bero på många olika faktorer. En faktor är efterlevnad av goda hygienrutiner. Hög beläggningsgrad påverkar infektionsrisken i nega-tiv riktning. Enheter som tar emot patienter med särskilt komplicerade tillstånd har en högre infektionsfrekvens. Rutiner för att utföra blododling vid misstänkt infektion kan variera mellan enheter – mer frekvent blododling ger fler positiva svar. Även bortfall av uppgifter kan påverka de redovisade resultaten. Slutligen är datakvaliteten i SNQ ännu inte känd.

52 VÅRDRELATERADE INFEKTIONER HOS BARN I NEONATALVÅRD År 2012 vårdades i riket nästan 10 procent av alla nyfödda barn på neonatalavdelning. Variationerna mellan lands-tingen var stora, främst beroende på skillnader i hur vår-den av nyfödda barn med lättare, övergående vårdbehov i samband med födseln är organiserad.

Vård på neonatalavdelning kan vara motiverad av till exempel infektioner, som snabbt kan leda till livshotande tillstånd hos nyfödda. Syrebrist under förlossningen kan göra att barnet får svårare att anpassa sig till livet utanför livmodern (svårare hålla kroppstemperatur, andningspro-blem med mera). Andningsproblem och medfödda miss-bildningar är andra orsaker. Slutligen är för tidig födsel en viktig anledning till neonatalvård. Omkring 40 procent av alla neonatalt vårdade barn är födda för tidigt, det vill säga före 37:e graviditetsveckan.

Till det neonatala kvalitetsregistret för neonatologi, SNQ, www.snq.se, rapporteras uppgifter om de nyfödda barn som vårdas på sjukhusens neonatalavdelningar. Kvalitets-registret används för att besvara frågor om hur behandlingsmetoder och -rutiner varierar över landet, samt om hur dessa variationer påverkar vårdens resultat och barnens framtida hälsa. Alla neonatalavdelningar rapporterar till registret SNQ som har samordnats med det medicinska födelseregistret (MFR) så att gemensamma variabler definieras och rapporteras på samma sätt.

1 Uppgift saknas 2003–2007

0 1 2 3 4 5

Värmland 1

Gotland

Sörmland

Kronoberg

Gävleborg

Uppsala

Östergötland

Norrbotten

Jönköping

Kalmar

Örebro

Västmanland

Dalarna

RIKET

Halland

Skåne

Västra Götaland

Västerbotten

Blekinge

Stockholm

Västernorrland

Jämtland 0,88

1,16

1,21

1,45

1,46

1,47

1,48

1,53

1,54

1,55

1,70

1,75

1,77

1,90

1,92

1,93

1,98

2,00

2,08

2,67

2,93

2008–2012 Antal per 1 000 levande födda

diagram 51 – totalt: Antal döda barn inom 28 dygn efter födelsen per 1 000 levande födda barn, 2008–2012. Åldersstandardiserade värden.




0 4 8 12 16 20

Uppsala

Västra Götaland

Västerbotten

Dalarna

Halland

RIKET

Jönköping

Skåne

Blekinge

Stockholm

Sörmland

Västernorrland

Östergötland

Västmanland

Jämtland

Örebro

Kalmar

Värmland

Norrbotten

Gävleborg

Kronoberg

Gotland 0,0

0,5

1,6

1,7

2,6

2,7

2,7

2,9

3,2

3,4

3,4

4,0

4,6

4,8

4,9

4,9

5,0

5,1

5,4

6,1

8,2

10,4

Antal per 100 barn

diagram 52 – totalt: Antal vårdrelaterade infektionsepisoder per 100 barn som vårdats i neonatalvård, 2013.

Källa: Svenskt Neonatalt Kvalitetsregister, SNQ.

Bekräftade infektioner Misstänkta infektioner

LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland

JönköpingKronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

HallandVästra Götaland

VärmlandÖrebro

VästmanlandDalarna

Gävleborg

Västernorrland

JämtlandVästerbotten

Norrbotten

1,04,612,83,9

10,44,04,61,7

4,90,52,72,60,04,83,03,68,53,41,05,15,1

11,82,67,02,62,73,25,41,02,94,20,02,96,54,00,02,0

0 5 10 15 20

Sunderbyns sjukhusGällivare lasarett

Skellefteå lasarettNorrlands Universitetssjukhus, Umeå

Östersunds sjukhusÖrnsköldsviks sjukhus

Sundsvalls sjukhusHudiksvalls sjukhus

Gävle sjukhusFalu lasarett

Västmanlands sjukhus, VästeråsUniversitetssjukhuset Örebro

Centralsjukhuset i KarlstadSÄ-sjukvården, Borås

Skaraborgs sjukhus, SkövdeSahlgrenska universitetssjukhuset

NU-sjukvården, Trollhättan/NÄLHallands sjukhus, Halmstad

Ystads lasarettSkånes universitetssjukhus, Malmö

Skånes universitetssjukhus, LundKristianstads sjukhusHelsingborgs lasarett

Blekingesjukhuset, KarlskronaVisby lasarett

Västerviks sjukhusLänssjukhuset Kalmar

Växjö lasarettLänssjukhuset Ryhov, JönköpingVrinnevisjukhuset i Norrköping

Universitetssjukhuset i LinköpingMälarsjukhuset, Eskilstuna

Akademiska sjukhuset, UppsalaSödersjukhuset, Stockholm

Karolinska, Solna Karolinska, Huddinge

Danderyds sjukhus

diagram 52 – sjukhus: Antal vårdrelaterade infektionsepisoder per 100 barn som vårdats i neonatalvård, 2013.

Antal per 100 barn

Källa: Svenskt Neonatalt Kvalitetsregister, SNQ.

Bekräftade infektioner Misstänka infektioner



53 LÅG APGAR-POÄNG HOS NYFÖDDAIndikatorn redovisar andelen barn som efter födelsen har låga Apgar-poäng, som är ett poängsystem för standardi-serad bedömning av nyfödda för att avgöra deras vitalitet.

Systemet innebär att man bedömer det nyfödda bar-net enligt fem kriterier: hjärtfrekvens, andning, hudfärg, muskeltonus och reflexer på en skala mellan noll och två. Den totala poängsumman kan variera mellan noll och 10 poäng. Bedömningen görs en minut, fem minuter och tio minuter efter födelsen. Lägsta möjliga Apgar-poäng vid en bedömning är noll och högsta möjliga poäng är tio. Låg Apgar-poäng brukar definieras som under fyra poäng eller under sju poäng vid fem minuters ålder.

Värdena är åldersstandardiserade och presenteras med fem år sammanslagna för att få en större säkerhet i siff-rorna.

Andelen barn med Apgar-poäng mindre än sju vid fem minuter var 1,2 procent under den studerade perioden 2008–2012. Mellan landstingen var variationen mellan 0,9 och 1,9 procent.

Flera faktorer kan leda till låg Apgar-poäng vid fem mi-nuters ålder. Apgar-bedömningen speglar syrebrist hos fostret som kvarstår eller uppträder fem minuter efter födseln. Syrebristen kan vara orsakad av komplikationer i moderkakan, navelsträngen, tillväxthämning hos fostret, sjukdomar hos modern eller komplikationer i samband

med förlossningen som värksvaghet eller instrumentell förlossning. Orsaken kan också vara att barnet påverkats av narkos eller smärtlindrande läkemedel, som modern fått under förlossningen. Både dödlighet och risk för allvarliga neurologiska skador är större hos barn med låga Apgar-po-äng vid fem minuters ålder än hos barn med höga.

2003–2007

0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5

Värmland 1

Västmanland

Östergötland

Västerbotten

Dalarna

Jämtland

Sörmland

Kronoberg

Jönköping

Uppsala

Kalmar

Skåne

Örebro

Gävleborg

Blekinge

RIKET

Norrbotten

Västra Götaland

Stockholm

Gotland

Västernorrland

Halland

1 Uppgift saknas

0,87

0,94

0,97

0,98

1,17

1,22

1,24

1,29

1,32

1,32

1,32

1,33

1,37

1,40

1,43

1,49

1,63

1,64

1,67

1,77

1,91

2008–2012 Procent

diagram 53 – totalt: Andel födda barn med låg Apgar-poäng (< 7) vid 5 minuter, 2008–2012. Åldersstandardiserade värden.


0,0

0,5

1,0

1,5

1211100908070605040302

diagram 53 – riket: Andel födda barn med låg Apgar-poäng (< 7) vid 5 minuter. Åldersstandardiserade värden.


År

Procent



54 BRISTNINGAR VID FÖRLOSSNING BLAND FÖRSTFÖDERSKORIndikatorn redovisar andel bristningar av grad III och IV vid vaginala förlossningar under perioden 2008–2012. Staplarna visar även fördelning på instrumentella och icke-instrumentella förlossningar. Den skuggade stapeln visar förekomsten av grad III och IV-bristningar under perioden 2003–2007 och visar att en minskning har skett. Enbart förstföderskor är inkluderade i analyserna. Värde-na är åldersstandardiserade.

I riket som helhet medförde 6,2 procent av de vaginala förlossningarna bland förstföderskor bristningar av grad III och IV. Den totala andelen grad III och IV bristningar va-rierade mellan 4,5 och 7,3 procent mellan olika landsting under den studerade perioden 2008–2012, vilket innebär att mellan 2 000-2 500 förstföderskor drabbas årligen. Va-riationen mellan landsting och sjukhus tyder på att frek-vensen grad III och IV-bristningar kan påverkas och att ett avsevärt antal förlossningsskador därmed kan undvikas.

Bristningar i bäckenbotten i samband med vaginal för-lossning, så kallade perinealbristningar, indelas i fyra gra-der. Första och andra gradens bristning omfattar ytligare vävnader i slidan och mellangården och är oftast mindre allvarliga. Tredje gradens bristning omfattar förutom ytliga vävnader även hela eller delar av ändtarmens slutmuskel och fjärde gradens bristning dessutom rektalslemhinnan.

Kända riskfaktorer för grad III och IV-bristningar är att kvinnan är förstföderska, föder ett stort barn eller att

förlossningen avslutas instrumentellt, det vill säga med tång eller sugklocka. Kvinnans förlossningsställning vid barnets framfödande kan också ha betydelse för graden av bristning.

De flesta bristningar läker bra och kvinnan får inga bestående men. Bristningar som inte blir upptäckta och adekvat åtgärdade kan medföra allvarliga problem för de drabbade kvinnorna. Skadan kan orsaka nedsatt psy-kologiskt och emotionellt välbefinnande, inkontinens, sexuell dysfunktion och oro för framtida graviditeter. De komplikationer som kan vara bestående är till exempel underlivssmärtor och avföringsinkontinens.

0 2 4 6 8 10 12

Värmland1

Stockholm

Kalmar

Sörmland

Gävleborg

Blekinge

Västerbotten

Kronoberg

Dalarna

Västmanland

Skåne

RIKET

Gotland

Uppsala

Jämtland

Västernorrland

Östergötland

Västra Götaland

Örebro

Halland

Norrbotten

Jönköping

0 2 4 6 8 10 12

4,49

4,79

5,04

5,17

5,20

5,56

5,95

5,96

6,06

6,08

6,20

6,32

6,39

6,46

6,67

6,75

6,80

6,82

6,87

7,15

7,28

Procent

diagram 54 – kvinnor: Andel perinealbristningar av grad III och IV vid vaginal förlossning bland förstföderskor med fördelning på instrumentella och icke-instrumentella, 2008–2012. Åldersstandardiserade värden.


Icke-instrumentell förlossning 2008-2012 Instrumentell förlossning 2008-2012 Totalt 2003-20071 Uppgift saknas

0

2

4

6

8

10

121110090807060504030201009998

diagram 54 – riket: Andel perinealbristningar av grad III och IV vid vaginal förlossning bland förstföderskor.Åldersstandardiserade värden.


År

Procent



LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland

Jönköping

KronobergKalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Örebro

VästmanlandDalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

5,867,428,097,008,175,365,926,018,156,224,563,704,126,746,845,989,456,036,825,257,01

6,456,925,21

4,694,985,725,285,064,074,875,276,556,804,596,576,347,786,134,615,879,256,555,764,454,91

0 4 8 12 16



Lycksele lasarettÖstersunds sjukhus

Örnsköldsviks sjukhusSundsvalls sjukhus

Sollefteå sjukhusHudiksvalls sjukhus

Gävle sjukhusMora lasarettFalu lasarett


Karlskoga lasarettSÄ-sjukvården

Skaraborgs sjukhusSahlgrenska universitetssjukhuset

NU-sjukvårdenHallands sjukhus, Varberg

Hallands sjukhus, HalmstadYstads lasarett

Skånes universitetssjukhus, MalmöSkånes universitetssjukhus, Lund

Kristianstads sjukhusHelsingborgs lasarett

BlekingesjukhusetVisby lasarett


Växjö lasarettVärnamo sjukhus

Länssjukhuset Ryhov, JönköpingHöglandssjukhuset, Eksjö

Vrinnevisjukhuset i NorrköpingUniversitetssjukhuset i Linköping

Nyköpings sjukhusMälarsjukhuset, Eskilstuna

Akademiska sjukhuset, UppsalaSödertälje sjukhus

Södersjukhuset, StockholmKarolinska, Solna

Karolinska, HuddingeDanderyds sjukhus

BB Stockholm, Danderyd

diagram 54 – sjukhus: Andel perinealbristningar av grad III och IV vid vaginal förlossning bland förstföderskor med fördelning på instrumentella och icke-instrumentella, 2008–2012. Åldersstandardiserade värden.

Procent


Icke-instrumentell förlossning Instrumentell förlossning

55 KEJSARSNITT BLAND FÖRSTFÖDERSKORIndikatorn redovisar andelen kejsarsnitt enligt Robson grupp 1, det vill säga förstföderskor med fullgången gravi-ditetslängd (≥ 37 veckor), enkelbörd med huvudbjudning samt spontan förlossningsstart. För detaljer – se vidare Bilaga 1. Det är framförallt i denna kategori förlossningar som man ur medicinsk synvinkel bör önska att kejsar-snitten är få. I den tryckta rapporten visas även andelen kejsarsnitt enligt Robson grupp 2. I riket var kejsarsnitts-frekvensen för Robson 1 gruppen 1, 9,8 procent 2008–2012, vilket motsvarar 9,3 som lägst och 10,3 procent som högst under hela perioden.

Motsvarande frekvens kejsarsnitt under perioden 2003-2007 uppgick till 9,9 procent (visas ej i diagram). Den längre stapeln i diagrammet visar andelen kejsarsnitt hos

0

2

4

6

8

10

12

12111009080706050403

diagram 55 – riket: Andel kejsarsnitt vid fullgången (≥37 veckor) graviditet. Åldersstandardiserade värden.


År

Procent



samma grupp förstföderskor (fullgången graviditetslängd, enkelbörd med huvudbjudning)i en betydligt större jämfö-relsepopulation. I den gruppen inkluderas även igångsatta förlossningar och planerade kejsarsnitt (Robson 2). Kejsar-snittsfrekvensen för den här gruppen låg på 16,3 procent i riket 2008–2012, att jämföra med 16,1 procent föregående femårsperiod (visas ej i diagram).

Andelen kvinnor som förlöses med kejsarsnitt har ökat i Sverige. År 1990 var andelen kejsarsnitt 10,6 procent och år 2012 17,1 procent. Det finns ingen internationell konsensus om den optimala frekvensen av kejsarsnittsförlossningar. Kejsarsnittsfrekvensen kan därmed inte direkt ses som ett kvalitetsmått för mödrahälsovård och förlossningsvård. Däremot innebär en ökad förekomst av kejsarsnitt att kost-naderna för förlossningar ökar. Både kostnadsaspekten och variationen i medicinsk praxis mellan olika sjukhus och landsting gör frågeställningen intressant.

Vid en akut risksituation är ett beslut om en akut åtgärd inte kontroversiell, men då riskminskningarna för bar-nen är mer måttliga måste en rad aspekter vägas in. Det har under de senaste åren identifierats nya riskgrupper, exempelvis sätesbjudning, där det är visat att riskerna för barnet minskas vid planerat kejsarsnitt före värkdebut. En alltmer effektiv identifiering av risksituationer kommer

således att medverka till att kejsarsnittsfrekvensen ökar. Samtidigt har det publicerats studier som visar att pla-

nerat kejsarsnitt inte är helt riskfritt för moder och barn. Barn som är förlösta med planerat kejsarsnitt har en ökad förekomst av tidig andningsstörning, jämfört med barnen vid vaginal förlossning. För modern ökar kejsarsnitt risken för riklig blödning, infektion och blodpropp i samband med förlossningen. Däremot minskar risken för bristning-ar i underlivet och senare urininkontinens. Vid nästföljan-de graviditet har kvinnan som har blivit förlöst med kejsar-snitt en ökad risk för problem med moderkakans läge och att livmodern brister vid förlossningen.

När man ska jämföra kejsarsnittsfrekvens mellan sjuk-hus så bör man veta att äldre kvinnor, kvinnor som är kortare än det svenska genomsnittet, rökande kvinnor, och kvinnor med högt BMI förhållandevis ofta brukar förlösas med kejsarsnitt. Det innebär att ett sjukhus upp-tagningsområde eller population i viss mån kan påverka kejsarsnittsfrekvensen vid den aktuella förlossningsklini-ken. De siffror som rapporteras i rapporten är åldersstan-dardiserade, men då man studerar resultatet är det viktigt att komma ihåg att det finns andra populationsskillnader mellan olika sjukhus som kan göra att kejsarsnittsfrekven-serna skiljer sig åt.

Robson 1: Spontan förlossningsstart. Robson 2: Igångsättning och planerat kejsarsnitt.

1 Uppgift saknas

0 5 10 15 20 25 30

Värmland 1

Gotland

Dalarna

Gävleborg

Kronoberg

Sörmland

Stockholm

Blekinge

Jönköping

Halland

Västra Götaland

RIKET

Uppsala

Västmanland

Kalmar

Västernorrland

Skåne

Jämtland

Örebro

Västerbotten

Norrbotten

Östergötland 6,7

7,6

8,3

8,4

8,5

8,9

9,5

9,6

9,6

9,6

9,8

9,9

10,1

10,1

10,3

10,3

10,7

12,2

12,4

12,6

15,1

Procent

diagram 55 – kvinnor: Andel kejsarsnitt vid fullgången (≥37 veckor) graviditet, 2008–2012. Avser förstföderskor, enkelbörd och huvudbjudning. Åldersstandardiserade värden.


Robson 1, 2008-2012 Robson 1+2, 2008-2012



LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland

Jönköping

KronobergKalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Örebro

VästmanlandDalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

8,912,18,611,09,6

13,09,611,211,16,76,89,69,911,712,39,2

10,514,610,49,08,59,47,413,19,0

12,010,310,110,6

7,814,4

7,39,7

12,514,311,1

15,07,8

10,37,88,3

12,37,48,7

12,86,4

0 4 8 12 16 20








Karlskoga lasarettSÄ-sjukvården


NU-sjukvårdenHallands sjukhus, Varberg











Södersjukhuset, StockholmKarolinska, Solna



diagram 55 – sjukhus: Andel kejsarsnitt vid fullgången (≥37 veckor) graviditet, 2008–2012. Avser förstföderskor, enkelbörd ochhuvudbjudning. Åldersstandardiserade värden.

Procent


Förlossning enligt Robson 1 - avser spontan förlossningsstart, förstföderskor, enkelbörd och huvudbjudning.



56 KOSTNAD PER VÅRDTILLFÄLLE VID FÖRLOSSNINGUnder 2013 rapporterade 30 sjukhus i 15 landsting kost-nadsdata om förlossningar till KPP-databasen (Kostnad Per Patient) vid SKL.

Indikatorn visar kostnaden per vårdtillfälle i slutenvård inom DRG (DiagnosRelaterade Grupper) 370-373, för dels samtliga förlossningar, dels för enbart kejsarsnitt.

Kostnader för varje förlossning och för de vårdinsatser som knyts till dessa redovisas i databasen. Däremot ingår inte kostnader för kontroll- och uppföljningsbesök samt läkemedelsanvändning i öppen vård. De allra dyraste fall-en, de så kallade kostnadsytterfallen, är exkluderade. Mo-tivet för detta är att visa en ”normal” genomsnittskostnad per sjukhus och i viss mån hantera olikheter i patientsam-mansättning vid sjukhusen.

Det finns ett regelverk för hur kostnader ska kalkyleras och redovisas till KPP-databasen, till exempel vilka kost-nader som ska ingå. Trots detta kan kalkylerna skilja sig mellan sjukhusen.

Kostnader för totalt 85 975 förlossningar rapporterades till KPP-databasen 2013. Antalet förlossningar per sjuk-hus varierar stort. KPP-databasens genomsnittskostnad för innerfallen uppgick 2013 till 29 823 kronor. Det finns en variation mellan sjukhusen från drygt 19 000 kronor till knappt 40 000 kronor.

Kostnadsskillnaderna kan inte enbart förklaras av med-elvårdtiden, som ligger på 2-3 dagar för alla sjukhusen. En faktor som påverkar kostnaderna är andelen kejsarsnitt. Kejsarsnitt utförs på operationssal och är bland annat därför mer resurskrävande. Knappt en tredjedel av samt-liga förlossningar utgjordes av kejsarsnitt, som kostade i genomsnitt knappt 52 000 kronor, medan de vaginala förlossningarna kostade drygt 22 000 kronor, det vill säga knappt hälften av kostnaden för kejsarsnitt.

Kostnadsskillnaderna avseende samtliga förlossningar kan ha flera ytterligare orsaker. Utöver kejsarsnittsfrek-vens och vårdtidens längd påverkas kostnaderna av be-manning på sjukhuset. Patientsammansättningen kan påverkan, även utöver kejsarsnittsfrekvens. Förlossningar som anses ha ökad risk genomförs inte vid alla kliniker.

LandstingStockholm

UppsalaÖstergötland

Kalmar

SkåneHalland

Västra Götaland

Örebro

VästmanlandGävleborg

Västernorrland


Norrbotten

Totalt

29 36731 98935 39231 46933 33819 20824 24225 82227 36524 77033 01832 73225 30527 45625 76328 89129 38928 71629 15033 415

39 93030 72326 60238 72335 43532 97029 83629 35127 10626 59229 99029 60629 823

0 20 000 40 000 60 000 80 000

RiketTotalt Universitetssjukhus

Totalt Läns-/LänsdelssjukhusSunderbyns sjukhus

Gällivare lasarettSkellefteå lasarett

Norrlands Universitetssjukhus, UmeåLycksele lasarett


Sundsvalls sjukhusSollefteå sjukhus

Hudiksvalls sjukhusGävle sjukhus


Karlskoga lasarettSÄ-sjukvården, Borås


NU-sjukvårdenHallands sjukhus

Skånes universitetssjukhusVästerviks sjukhus

Länssjukhuset KalmarVrinnevisjukhuset i Norrköping

Universitetssjukhuset i LinköpingAkademiska sjukhuset, Uppsala

Södertälje sjukhusSödersjukhuset, Stockholm

Karolinska universitetssjukhusetDanderyds sjukhus


diagram 56 – sjukhus: Kostnad per vårdtillfälle vid förlossning, 2013. Avser både vaginal förlossning och kejsarsnitt.

Kostnad per vårdtillfälle förlossning inklusive kejsarsnitt Kostnad per vårdtillfälle kejsarsnitt

Kejsarsnittens andel av kostnaden för förlossningen33,235,935,332,128,134,815,928,623,824,323,725,427,232,928,525,121,328,223,951,730,318,528,325,122,021,531,7

26,933,719,929,529,929,7

Kronor

Källa: KPP-databasen, Sveriges Kommuner och Landsting.


19KvinnosjuKvård

KvinnosjukvårdHär visas 15 indikatorer, som alla speglar vanliga sjuk-domstillstånd i kvinnosjukvård och operationer vid dessa: Borttagande av livmoder, framfallsoperation och opera-tion vid urininkontinens. Två av indikatorerna baseras på patientregistret vid Socialstyrelsen. Den ena avser oönskade händelser, komplikationer som leder till återin-läggning efter borttagande av livmoder, medan den andra speglar resursanvändning och visar andelen framfallsope-rationer som utförs som dagkirurgi. Ytterligare en indika-tor illustrerar resursanvändning och visar kostnaden per vårdtillfälle vid borttagande av livmoder. Även två indika-torer som speglar tillgänglighet visas, avseende besök på mottagning och operation för framfall.

Övriga tio indikatorer speglar främst patientens erfa-renheter av behandlingen eller i vilken mån mer skon-sam, mininvasiv, operationsmetod används. De är häm-tade från det nationella registret för gynekologisk kirurgi (Gynop) samt från Gyn-KvalitetsRegistret (GKR). Mått som avser patienterfarenheter rör dels komplikationer och oväntade besvär efter operationen, dels hur nöjda kvin-norna är eller i vilken grad operationen ledde till frihet från sjukdomssymtom. Patienternas uppfattning har in-hämtats via enkät som skickats till patienterna två måna-der respektive ett år efter operationen. Två ytterligare indi-katorer speglar svarsfrekvens samt i vilken mån enkätsvar läkarbedömts.

Nationella kvalitetsregistret inom Gynekologisk kirurgi (Gynop) med sex självständiga delregister samlar data från 46 kliniker. Gyn-KvalitetsRegistret (GKR) avser kliniker i Stockholm, Karlstad och Visby. Gynop-registret importe-rar data från GKR och databasen täcker då alla utom tre kliniker i landet.

Inklusionen av patienter i registret sker av operations-planerare och av läkare vid akut kirurgi. Studier av klini-kers rapportering visar att över 90 procent av de planerade operationerna rapporteras. Bristande registrering beror på organisatoriska förhållanden, och har inte medicinska or-saker (ingen medveten selektion). Den akuta kirurgin har större bortfall. En täckningsgradsjämförelse med patient-

registret avseende urininkontinensoperationer 2012 visa-de att Gynop-registret hade en täckningsgrad för dessa på 87 procent. Data från GKR är konverterade till GynOp och eftersom registrens variabler inte är helt identiska, måste direkta jämförelser mellan kliniker som deltar i skilda re-gistreringar göras försiktigt.

57 SVARSFREKVENS FÖR PATIENTENKÄTKvalitetsuppföljning av de gynekologiska operationer som ingår i Gynop-registret är starkt beroende av patientrappor-terade resultat. Tillstånden är benigna/godartade och ut-fall som död eller svåra komplikationer är ovanliga. Åter-besök efter operation vid benign åkomma har till största delen upphört inom gynekologin. Uppföljningen sker i huvudsak istället genom att kvinnorna erbjuds att besvara enkäter om den genomgångna operationen, efter två må-nader respektive ett år.

Erfarenheten visar att vid utskick och påminnelser med totalt tre enkätutskick nås svarsfrekvens på över 90 procent. Utan fullgoda rutiner för enkätutskick blir svars-frekvensen lägre och uppföljningen bristfällig. Svarsfrek-vensen är till stor del beroende på klinikens rutiner för enkätutskick.

Indikatorn visar i vilken omfattning patienterna besva-rar utskickade patientenkäter, svarsfrekvensen, för alla de operationer som ingår i Gynop-registret. Indikatorn avser enkäten efter två månader. Även om ett enkätsvar är in-kommet, kan det finnas enskilda uppgifter i svaret som saknas. Detta så kallade interna bortfall redovisas inte här.

I riket var andelen besvarade enkäter efter två månader knappt 80 procent, med en variation mellan landsting från drygt 60 till 92 procent. Jämförelsen baseras på närmare 22 200 utsända enkäter, där totalt i riket 4 600 inte besva-rades.

Eftersom samtliga kliniker/landsting som rapporterar via Gyn-Kvalitetsregistret (Stockholm, Karlstad och Visby) ligger signifikant under önskade värden är det troligt att en del av bortfallet betingas av strukturella problem med datainsamlingen inom detta register.

kvinnosjukdomar inlaga.indd 19 2014-12-02 17.53


0 20 40 60 80 100

Västmanland1

Gotland

Stockholm

Värmland

Sörmland

Örebro

Halland

Blekinge

RIKET

Kalmar

Västra Götaland

Gävleborg

Uppsala

Skåne

Norrbotten

Jönköping

Västernorrland

Dalarna

Västerbotten

Östergötland

Jämtland

Kronoberg 92,0

90,9

90,3

89,4

89,3

88,0

86,3

85,4

83,6

83,6

83,5

83,4

81,7

79,8

78,7

78,7

76,4

75,7

74,0

65,5

60,4

2012 Procent

diagram 57 – kvinnor: Andel kvinnor som svarade på uppföljningsenkät två månader efter gynekologisk operation, 2013.

Källa: Nationella kvalitetsregistret inom gynekologisk kirurgi samt Gyn-KvalitetsRegistret.

1 Uppgift saknas


21KvinnosjuKvård

Procent


LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

VärmlandÖrebro

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

66,775,263,872,459,878,655,249,363,358,783,666,391,388,990,490,686,283,592,193,791,378,887,3

60,478,789,383,174,787,272,173,988,177,8

48,481,089,786,688,783,983,580,882,874,069,685,873,3

90,086,981,285,888,187,690,990,787,992,984,585,5Sunderbyns sjukhus




Länsjukhuset Sundsvall HärnösandHudiksvalls sjukhus


Universitetssjukhuset ÖrebroKarlskoga lasarett

Capio Läkargruppen, ÖrebroCentralsjukhuset i Karlstad

SÄ-sjukvården, BoråsSU Östra, Göteborg

Skaraborgs sjukhus, SkövdeSkaraborgs sjukhus, Lidköping

Sahlgrenska universitetssjukhusetNU-sjukvården, Trollhättan/NÄL

Frölunda Specialistsjukhus, GöteborgCarlanderska, Göteborg

Alingsås lasarettHallands sjukhus, Varberg

Hallands sjukhus, KungsbackaHallands sjukhus Halmstad

Ystads lasarettUniversitetssjukhuset i Lund

Skånes Universitetssjukhus MalmöKristianstads sjukhusHelsingborgs lasarett



Växjö lasarettLjungby lasarett

Värnamo sjukhusLänssjukhuset Ryhov, Jönköping

Höglandssjukhuset, EksjöVrinnevisjukhuset i Norrköping

Universitetssjukhuset i LinköpingLasarettet i MotalaNyköpings sjukhus

Mälarsjukhuset/KullbergskaAkademiska sjukhuset, Uppsala

Södertälje sjukhusSödersjukhuset, StockholmSophiahemmet, Stockholm

Sabbatsbergs NärsjukhusNorrtälje sjukhus

Nacka sjukhusKarolinska, Solna

Karolinska, HuddingeGyn Stockholm, St: Görans sjukhus

Danderyds sjukhus

diagram 57 – sjukhus: Andel kvinnor som svarade på uppföljningsenkät två månader efter gynekologisk operation, 2013.

0 20 40 60 80 100



0 20 40 60 80 100

Västmanland1

Gotland

Jämtland

Uppsala

Örebro

Norrbotten

Kronoberg

Värmland

RIKET

Västernorrland

Halland

Västra Götaland

Gävleborg

Jönköping

Stockholm

Sörmland

Skåne

Kalmar

Östergötland

Dalarna

Blekinge

Västerbotten

1 färre än 10 fall

99,1

98,8

98,8

98,7

97,9

97,8

97,2

96,5

95,8

95,8

93,2

92,6

90,6

89,9

86,2

86,0

80,9

80,3

79,0

16,8

0,0

2012 Procent

diagram 58 – kvinnor: Andel kvinnor vars enkätsvar efter gynekologisk operation bedömts av kliniken, 2013. Avser enkät efter 2 månader.


58 KLINIKBEDÖMNING AV PATIENTENS ENKÄTSVAR Två månader efter operationen besvarar patienterna en enkät avseende det postoperativa förloppet, om kvarva-rande besvär och om de önskar en kontakt med behand-lande klinik, om de inte haft det efter operationen. Enkä-ten skickas med E-mail om sådan finns, annars med post. Funktion med utskick via ”Mina vårdkontakter” är snart i funktion. Enkäten skickas från opererande klinik i opera-törens namn.

En förutsättning för att hänsyn skall kunna tas till pa-tientens önskemål och/eller komplikationer där förnyad kontakt behövs, är att man gör en bedömning av enkätsva-ret på kliniken. De flesta kliniker har rutinen att läkarse-kreterarna gör denna bedömning vid enkätregistreringen, förutsatt att patienten inte önskar kontakt och inte marke-rat komplikation.

Bland de registrerade men inte bedömda enkätsvaren finns en klar överrepresentation av patienter som önskat kontakt alternativt uppgivit komplikation, vilket tyder på att enkätbedömningen lämnats vidare, men inte åtgär-dats. Detta problem har diskuterats i möte med samtliga landets verksamhetschefer och det finns en enighet om att enkätsvaren skall bedömas.

Indikatorn visar andelen enkätsvar vid två-månaders-uppföljning efter operation som registrerats som bedöm-da av kliniken. I riket uppgår andelen bedömda svar till närmare 90 procent, med en variation mellan landsting från 79 till 98 procent. Jämförelsen baseras på 17 597 enkät-svar, varav i riket 1251 inte bedömts av kliniken.

Inom Gynop-registret har målet satts att 97 procent av enkätsvaren skall bedömas. Sju av landstingen och 30 av 62 kliniker har en registrerad bedömning som överstiger 97 procent. Det finns sannolikt även en underskattning i det redovisade värdet: Enkätsvaret kan ha bedömts utan att bedömningen registrerats.


23KvinnosjuKvård

Procent


LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

VärmlandÖrebro

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

98,999,898,796,6

100,093,570,697,1

98,978,079,099,594,497,799,796,699,690,6

100,0100,0

79,797,498,90,0

98,899,896,293,099,997,384,1

100,094,593,380,6

100,097,298,597,383,391,699,880,568,895,774,1

98,4100,0

95,696,087,4

100,016,898,598,8

100,098,877,9Sunderbyns sjukhus







Capio Läkargruppen, ÖrebroCentralsjukhuset i Karlstad




















Danderyds sjukhus

diagram 58 – sjukhus: Andel kvinnor vars enkätsvar efter gynekologisk operation bedömts av kliniken, 2013. Avser enkät efter 2 månader.

0 20 40 60 80 100



2003–2007

0 1 2 3 4 5 6

Stockholm

Sörmland

Jämtland

Värmland

Västerbotten

Dalarna

RIKET

Västra Götaland

Jönköping

Norrbotten

Gotland

Skåne

Uppsala

Östergötland

Halland

Västmanland

Örebro

Kalmar

Västernorrland

Gävleborg

Blekinge

Kronoberg 0,81

0,89

1,04

1,14

1,46

1,53

1,68

1,76

1,87

2,07

2,12

2,15

2,18

2,18

2,27

2,37

2,39

2,64

2,65

3,09

3,44

4,07

2008–2013 Procent

diagram 59 – kvinnor: Oönskade händelser efter borttagande av livmoder, 2008–2013. Avser kvinnor 15–84 år.

Källa: Patientregistret, Socialstyrelsen.

59 OÖNSKADE HÄNDELSER EFTER BORTTAGANDE AV LIVMODERHysterektomi innebär att livmodern opereras bort och är en relativt vanlig operation hos kvinnor. Den vanligaste orsaken till denna operation är myom (godartad muskel-knuta) i livmodern, framfall samt riklig blödning i sam-band med menstruation, där läkemedelsbehandling inte räcker till. Som vid alla kirurgiska ingrepp finns det vid hysterektomi risk för postoperativ infektion eller annan komplikation och att patienten därmed kan behöva åter-inläggas på sjukhus för behandling.

Under senare år görs enligt patientregistret cirka 5 000 operationer per år på benign indikation, det vill säga utan cancerdiagnos. Antalet hysterektomier har inte ökat i takt med befolkningsökningen de senaste tio åren. Detta kan bland annat förklaras av förbättrade möjligheter till be-handling med läkemedel vid riklig blödning, vilket mins-kat behovet av kirurgi.

Indikatorn visar andelen operationer med oönskade händelser, mätt som återinläggning inom 28 dagar efter operationen, för de kvinnor som opererat bort livmodern. Jämförelsen baseras på drygt 30 000 kvinnor i åldrarna 15 till 84 år med benign indikation (ej cancerdiagnos) som opererades under mätperioden. Hysterektomi i sam-band med förlossning eller med skadediagnos ingår inte. Återinläggningarna avser diagnoser för komplikationerna

postoperativ infektion, tarmvred, sjukdomar i urinorga-nen eller svårighet att tömma urinblåsan.

I riket återinskrevs 2,4 procent av de opererade kvin-norna på grund av komplikation. Andelen varierade från knappt 1 till 4 procent i landstingen, men konfidensinter-vallen är för många landsting vida. Den helt dominerande återinskrivningsdiagnosen var postoperativ infektion, som stod för mer än 80 procent av återinskrivningarna.

Andelen som återinskrivs är en patientsäkerhetsindi-kator för kvinnosjukvården. Alla återinskrivningar kan inte tillmätas det enskilda sjukhuset, men måttet pekar på sjukhusens ansvar för att förebygga infektioner, vikten av en välplanerad utskrivning och att det finns en primärvård som tar över efter utskrivning.

Indikatorn formulerades och användes först i Kanada, Canadian Institute of Health Information. Man har där funnit återinskrivningar till sjukhusvård på mellan 1,0 och 1,2 procent. De svenska resultaten förefaller ligga på en något högre nivå.

Detta mått fångar enbart komplikationer som lett till återinskrivning, vilket är en begränsning. Det är viktigt att även studera om de opererade kvinnorna själva bedömde att efterförloppet var fritt från komplikationer, oavsett om dessa föranledde återinskrivning eller ej. Detta görs med andra indikatorer i detta avsnitt.


25KvinnosjuKvård

60 PATIENTRAPPORTERADE KOMPLIKATIONER EFTER BORTTAGANDE AV LIVMODERCirka 8 000 kvinnor får varje år i Sverige sin livmoder bortopererad, så kallad hysterektomi, vilket innebär att var tionde kvinna i Sverige blir av med sin livmoder under sin livstid. Ungefär hälften av dessa opereras på grund av symtomgivande, men godartade besvär från livmodern. I ett internationellt perspektiv är det en låg operations-frekvens, vilket kan förklaras av att man i andra länder tillämpar vidare indikationer för ingreppet. Det finns dock stora skillnader i antalet operationer per invånare mellan landstingen, vilket delvis kan förklaras av att kriterierna för när operation skall utföras varierar inom landet.

Den vanligaste orsaken till att livmodern avlägsnas vid symtomgivande godartade besvär är blödningsrubbningar som inte svarar på medicinsk behandling. En vanlig orsak till blödningsbesvär är muskelknutor (myom) i livmodern. Ungefär 80 procent av alla kvinnor får myom, de flesta utan att få några besvär. Även vid operation av framfall i under-livet är det vanligt att livmodern samtidigt avlägsnas.

Bortsett från vid cancer består utvärderingen efter hys-terektomi i huvudsak av att följa upp förekomsten av kom-plikationer. Patienterna är i stort sett friska, frånsett de livskvalitetssänkande besvär eller symtom de söker lind-ring för. Allvarliga komplikationer, som kräver återinlägg-ning, reoperation och sjukskrivning längre än 4 veckor, är också sällsynta och drabbar endast några få procent av patienterna.

Indikatorn som här visas bygger på patientens egen värdering och speglar komplikationer efter operationen i en vidare mening, som oplanerade vårdkontakter till följd av ej förväntade händelser, lindrigare infektioner, sårpro-blem och bristande information. Hysterektomi på grund av elakartade (maligna) eller premaligna tillstånd eller de som utförts i samband med framfallsoperationer ingår inte.

Indikatorn visar andelen av de opererade patienterna som uppgav att de inte haft komplikationer eller oväntade besvär, eller att de haft lindrigare besvär, men som inte krävt vårdkontakt. Jämförelsen baseras på knappt 3 900 kvinnor som svarade på denna enkätfråga, i den enkät som sändes ut två månader efter operationen. Redovisningen

2012

0 20 40 60 80 100

Västmanland1

Värmland

Östergötland

Jönköping

Jämtland

Västra Götaland

Västerbotten

Kalmar

RIKET

Dalarna

Halland

Uppsala

Gotland

Blekinge

Västernorrland

Skåne

Gävleborg

Örebro

Norrbotten

Kronoberg

Sörmland

Stockholm

1 Uppgift saknas

79,8

79,6

79,4

79,2

78,7

78,3

78,0

77,9

77,6

77,3

77,0

76,7

76,5

76,5

76,3

75,2

75,1

73,0

72,3

68,5

63,9

2013 Procent

diagram 60 – kvinnor: Andel kvinnor som anger att de var komplikationsfria och utan oväntade besvär 2 månader efter borttagande av livmoder, 2013.




per landsting baseras på klinikernas lokalisering, inte på patientens hemort.

I riket var 2013 över 75 procent av kvinnorna komplika-tionsfria och utan oväntade besvär två månader efter ope-rationer, med en spridning mellan landstingen från drygt 60 till 80 procent.

Det finns inget mål angivet för denna indikator. I en internationell jämförelse är resultaten goda och kompli-

kationsfrekvensen är lägre än vad som redovisas i rando-miserade studier.

För de kliniker och landsting som har lägre svarsfrek-vens ökar osäkerheten i resultatet. Patientens förvänt-ningar om besvär och komplikationer skapas i hög grad vid kontakten med sjukvården innan operationen och detta kan påverka hur man svarar på enkäten.

Procent


LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

VärmlandÖrebro

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

76,275,078,385,787,572,782,886,367,577,080,678,067,068,664,273,382,482,577,979,272,777,377,681,773,479,275,983,372,480,069,081,572,677,974,473,763,987,975,374,082,275,879,875,982,173,060,081,773,379,379,1Sunderbyns sjukhus








SU Östra, GöteborgSkaraborgs sjukhus, Skövde


Carlanderska, GöteborgHallands sjukhus, Varberg

Hallands sjukhus HalmstadYstads lasarett

Universitetssjukhuset i LundSkånes Universitetssjukhus Malmö







Universitetssjukhuset i LinköpingNyköpings sjukhus



Sabbatsbergs NärsjukhusNorrtälje sjukhusKarolinska, Solna


Danderyds sjukhus

diagram 60 – sjukhus: Andel kvinnor som anger att de var komplikationsfria och utan oväntade besvär 2 månader efter borttagande av livmoder, 2013.

Sjukhus med färre än 10 fall redovisas ej.

0 20 40 60 80 100


27KvinnosjuKvård

61 BORTTAGANDE AV LIVMODER MED MINIMALINVASIV TEKNIKI början av 1990-talet opererades de flesta livmödrar bort via ett större buksnitt, om det inte samtidigt förelåg ett framfall. Nu används istället oftare mindre invasiva meto-der. Framför allt har den vaginala metoden etablerats, men även titthålskirurgi (laparoskopi) används idag allt mer. Undvikandet av ett stort buksnitt medför mindre behov av smärtstillande läkemedel, leder till kortare vårdtid och påskyndar patientens återkomst till normal ADL-funktion (Activities of Daily Living).

De flesta hysterektomier utfördes under år 2013 via öp-pen bukkirurgi, detta trots att en Cochrane-rapport visat att då livmodern bedöms väga under 300 gr borde opera-tionen kunna utföras med minimalinvasiv kirurgi, det vill

säga vaginalt eller laparoskopiskt. Följdes den rekommen-dationen skulle minst hälften av hysterektomierna utföras med minimalinvasiv teknik. Det finns därför goda möjlig-heter för många kliniker att minska operationstraumat, en förbättring som direkt kommer patienterna till godo. En ny indikator har därför skapats.

Indikatorn visar andelen av samtliga hysterektomier som utförs med minimalinvasiv kirurgi. Redovisningen per landsting baseras på klinikernas lokalisering, inte på patientens hemort.

I riket uppgår andelen andelen minimalinvasiva ope-rationer till knappt 50 procent, med en variation mellan landsting från knappt 20 till drygt 80 procent. Mellan kli-niker varierar andelen från 5 till 90 procent. Jämförelsen baseras på drygt 5 100 registrerade operationer.

1 Uppgift saknas

0 20 40 60 80 100

Västmanland1

Gotland

Östergötland

Kalmar

Jämtland

Västerbotten

Gävleborg

Blekinge

Stockholm

Dalarna

Norrbotten

Sörmland

Jönköping

RIKET

Kronoberg

Uppsala

Värmland

Västra Götaland

Örebro

Skåne

Västernorrland

Halland 81,3

66,7

61,2

55,1

54,8

54,5

54,4

48,6

48,5

47,3

44,5

42,1

40,8

39,6

39,2

39,0

39,0

34,0

32,8

32,2

18,2

Procent

diagram 61 – kvinnor: Andel hysterektomier (borttagande av livmoder) som utförs med miniinvasiv teknik, 2013. Avser titthålskirurgi och vaginal operation.




Procent


LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

VärmlandÖrebro

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

21,774,534,123,15,30,0

61,431,227,3

54,445,143,523,644,747,847,944,723,359,425,842,018,239,260,541,561,273,448,189,671,3

46,057,673,939,261,044,954,559,1

54,039,5

44,031,4

44,483,227,5

34,04,5

50,038,856,437,2Sunderbyns sjukhus











Hallands sjukhus HalmstadYstads lasarett











Sabbatsbergs NärsjukhusNorrtälje sjukhusKarolinska, Solna


Danderyds sjukhus

diagram 61 – sjukhus: Andel hysterektomier (borttagande av livmoder) som utförs med miniinvasiv teknik, 2013. Avser titthålskirurgi och vaginal operation.

Sjukhus med färre än 10 fall redovisas ej

0 20 40 60 80 100


29KvinnosjuKvård

62 PATIENTRAPPORTERADE KOMPLIKATIONER EFTER FRAMFALLSOPERATIONUngefär 6 500 kvinnor opereras varje år för framfall av liv-modern och/eller slidan (genital prolaps). Framfallet inne-bär att livmodern eller slidan, tillsammans med urinblåsan eller tarmen, sjunker ned till eller utanför slidöppningen. Detta medför normalt sett inte medicinska komplikatio-ner, men de symtom som uppkommer kan vara mycket besvärande. Prolapsoperation syftar till symtomlindring och uppföljning av komplikationer efter operation är en viktig del i uppföljning av resultatet.

Indikatorn visar andelen av de opererade patienterna som uppger att de inte haft komplikationer eller oväntade besvär som resulterat i vårdkontakt. Redovisning av lands-ting baseras på klinikens lokalisering, inte på patientens hemort.

I riket anger drygt 81 procent av kvinnorna att de inte haft komplikationer eller oväntade besvär. Det finns vis-sa skillnader mellan landsting, med en spridning från 76

till 86 procent. Variationen mellan olika kliniker är något större, men bör tolkas försiktigt eftersom ingen hänsyn tagits till skillnader i patientsammansättningen. Jämfö-relsen baseras på 5 032 patienter som opererades under mätperioden och som svarade på enkätfrågan två månader efter operationen.

En prolapsoperation kan ha många olika svårighetsgra-der. Det kan vara ett tekniskt enkelt dagkirurgisk ingrepp, men det kan också vara en större utmaning, utan säkerhet för att resultatet blir lyckat. Operationerna görs i stigande grad i samarbete mellan kliniker: Några kliniker specia-liserar sig på ”fast track”-kirurgi och gör endast relativt enkla operationer, medan andra kliniker fungerar som re-misskliniker för de mera komplexa fallen. Vid jämförelse mellan olika kliniker är det nödvändigt att ta hänsyn till dessa skillnader i patientsammansättning eller casemix.

Troligen spelar även information om det normala post-operativa förloppet stor roll för hur patienten uppfattar vissa förväntade symtom och därmed för hur man svarar på enkätfrågan.

2012

0 20 40 60 80 100

Västmanland1

Gotland

Stockholm

Norrbotten

Sörmland

Jämtland

Halland

Skåne

Kronoberg

RIKET

Västra Götaland

Östergötland

Uppsala

Västerbotten

Kalmar

Dalarna

Jönköping

Blekinge

Västernorrland

Gävleborg

Örebro

Värmland

1 Uppgift saknas

87,2

86,1

85,4

85,4

85,2

85,0

84,9

83,5

83,0

82,6

82,0

82,0

81,3

81,3

81,0

80,4

79,7

77,7

77,5

76,2

68,4

2013 Procent

diagram 62 – kvinnor: Andel kvinnor som anger att de var komplikationsfria och utan oväntade besvär efter operation för livmoderframfall, 2013.




Procent


LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

VärmlandÖrebro

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

80,174,274,473,582,977,875,080,782,676,379,280,081,084,384,282,490,079,581,880,588,968,485,288,079,478,678,574,279,785,078,784,188,585,479,473,1

79,985,187,289,182,881,8

90,487,084,385,983,979,779,285,980,488,975,5Sunderbyns sjukhus











Hallands sjukhus, VarbergHallands sjukhus, Kungsbacka














Danderyds sjukhus

diagram 62 – sjukhus: Andel kvinnor som anger att de var komplikationsfria och utan oväntade besvär efter operation för livmoderframfall, 2013.


0 20 40 60 80 100


31KvinnosjuKvård

63 PATIENTRAPPORTERAD FRAMFALLSSYMTOM EFTER OPERATION Det enda prolapsspecifika symtomet är patienternas känsla av att något buktar ut ur slidan. Effekten av en prolaps-operation på urinblåsan, ändtarmen och funktionella parametrar är komplex och förbättringar kan inte garan-teras. Därför väljs i kvalitetsregisteruppföljningen att som patientrapporterat resultat redovisa förekomsten av detta framfallssymtom, angivet i enkäten som upplevelsen av att ”något buktar ur slidan”.

Indikatorn visar andelen patienter som ett år efter ope-rationen anger att man aldrig eller nästan aldrig har fram-fallssymtom. Jämförelsen baseras på 4 377 kvinnor som svarade på enkätens fråga. I riket var andelen som aldrig eller nästan hade framfallssymtom cirka 77 procent, med en variation mellan landsting från 66 till 88 procent.

Rättvisande jämförelser på framförallt kliniknivå förut-sätter att hänsyn tas till varierande casemix.

0 20 40 60 80 100

Västmanland1

Uppsala

Jönköping

Västernorrland

Gävleborg

Västerbotten

Skåne

Dalarna

Sörmland

Stockholm

Värmland

RIKET

Kronoberg

Jämtland

Västra Götaland

Blekinge

Östergötland

Halland

Kalmar

Norrbotten

Örebro

Gotland 88,2

85,6

81,9

81,2

81,0

80,6

79,6

78,9

77,8

77,5

76,6

75,8

75,5

75,3

75,0

74,4

73,8

73,2

69,9

69,4

66,4

Procent

diagram 63 – kvinnor: Andel kvinnor som anger att de aldrig eller nästan aldrig har framfallssymtom 1 år efter operationen, 2013. Mätperioden avser tid för uppföljning.


1 Uppgift saknas



0 20 40 60 80 100

ProcentKälla: Nationella kvalitetsregistret inom gynekologisk kirurgi samt Gyn-KvalitetsRegistret.

LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

VärmlandÖrebro

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

72,474,176,783,372,277,487,2

66,478,968,878,683,777,870,758,384,078,377,1

78,583,688,279,671,677,177,272,3

80,082,176,281,091,390,582,582,985,187,1

69,475,075,886,284,572,379,576,970,268,572,377,881,379,460,584,481,0Sunderbyns sjukhus









Skaraborgs sjukhus, LidköpingSahlgrenska universitetssjukhuset

NU-sjukvården, Trollhättan/NÄLFrölunda Specialistsjukhus, Göteborg


Hallands sjukhus, KungsbackaHallands sjukhus, Halmstad













Danderyds sjukhus

diagram 63 – sjukhus: Andel kvinnor som anger att de aldrig eller nästan aldrig har framfallssymtom 1 år efter operationen, 2013. Mätperioden avser tid för uppföljning.



33KvinnosjuKvård

64 DAGKIRURGISKA OPERATIONER VID LIVMODERFRAMFALLÅr 2013 opererades enligt patientregistret vid Socialsty-relsen cirka 7 100 kvinnor för livmoderframfall. Operatio-nen kan göras som dagkirurgi om man har möjlighet till postoperativ övervakning tillräckligt antal timmar och om det finns tillgång till slutenvårdsresurser, som kan tas i anspråk vid behov. Diagnosen prolaps (framfall) är bred och kan avse helt olika svårighetsgrader. Även operationen kan spänna från att vara en enkel standardoperation till ett komplicerat ingrepp.

Indikatorn visar hur stor andel av framfallsoperationer-na som utfördes som dagkirurgi. Måttet är inte primärt ett kvalitetsmått, utan en spegling av skillnader i medicinsk praxis, som har påverkan på resursanvändningen. Lands-tingens resultat baseras på kvinnornas hemort, oavsett vid vilken klinik operationen utförts. Det finns ingen orsak att tro att kvinnornas allmän- och sjukdomstillstånd skulle skilja sig radikalt mellan olika landsting. Jämförelser mel-lan sjukhus kan dock inte tolkas utan kunskap om arbets-fördelning mellan sjukhus.

2013 utfördes i riket närmare 3 700 eller 52 procent av framfallsoperationerna som dagkirurgi. Variationen mel-lan landsting är som för tidigare år stor, och sträcker sig från 29 till 82 procent, om man bortser från ett landsting med påtagligt låg andel. I riket har andelen påtagligt ökat sedan 2009.

Olikartade svårighetsgrader, patientens ålder och all-mäntillstånd är alla faktorer som kan påverka vårdtidens längd och hur stor andel av operationerna som sker utan inskrivning i slutenvård, således i dagkirurgi. Men att det även finns andra aspekter som spelar stor roll för andelen dagkirurgiskt opererade, framgår av de stora variationer-na mellan landsting. Man kan sluta sig till att lokala tra-ditioner spelar en betydande roll. Mycket talar för att de landsting som har en hög slutenvårdsandel kan minska sina kostnader för dessa operationer, utan att kvaliteten försämras.


diagram 64 – riket: Andel framfallsoperationer utförda i dagkirurgi.

År

Procent

0

10

20

30

40

50

60

70

20132012201120102009

2012

0 20 40 60 80 100

Gotland

Västmanland

Norrbotten

Uppsala

Halland

Örebro

Västerbotten

Sörmland

Kalmar

Västra Götaland

Kronoberg

Skåne

RIKET

Jönköping

Jämtland

Dalarna

Stockholm

Blekinge

Västernorrland

Värmland

Gävleborg

Östergötland 82,3

78,6

69,8

66,5

63,1

61,2

58,2

57,5

54,9

52,1

47,1

45,6

41,1

39,5

39,3

37,6

37,2

33,6

33,3

29,3

8,1

0,0

2013 Procent

diagram 64 – kvinnor: Andel framfallsoperationer utförda i dagkirurgi, 2013.




Procent


LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

VärmlandÖrebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

1,512,8

100,091,454,956,718,210,335,6

7,9100,0

9,813,1

100,091,863,651,6

60,053,2

64,440,045,228,60,0

63,041,041,850,244,9

100,022,076,227,6

100,093,843,343,325,55,0

25,552,671,019,388,124,7

100,00,0

59,656,071,8

84,02,9

84,578,457,00,0

58,50,0

25,0100,0

21,1Sunderbyns sjukhusPiteå Älvdals sjukhus





Hudiksvalls sjukhusGävle sjukhusMora lasarettFalu lasarett

Västmanlands sjukhus, VästeråsVästmanlands sjukhus, KöpingUniversitetssjukhuset Örebro

Lindesbergs lasarettKarlskoga lasarett

Centralsjukhuset i KarlstadSÄ-sjukvården

SU Sahlgrenska, GöteborgSkaraborgs sjukhus


NU-sjukvårdenFrölunda Specialistsjukhus, Göteborg

Carlanderska, GöteborgVarbergs sjukhus

Kungsbacka sjukhusHallands sjukhus Halmstad

Ängelholms sjukhusYstads lasarett

Skånes UniversitetssjukhusKristianstads sjukhusHelsingborgs lasarett







Mälarsjukhuset, EskilstunaKullbergska sjukhuset, Katrineholm

Lasarettet i EnköpingAkademiska sjukhuset, Uppsala


Sabbatsbergs NärsjukhusS:t Görans sjukhus, Stockholm

Norrtälje sjukhusKarolinska, Huddinge

Danderyds sjukhus

diagram 64 – sjukhus: Andel framfallsoperationer utförda i dagkirurgi, 2013.


0 20 40 60 80 100


35KvinnosjuKvård

65 PATIENTRAPPORTERADE KOMPLIKATIONER EFTER INKONTINENSOPERATIONÖver 3 500 svenska kvinnor opereras varje år för urinin-kontinens. Tidigare opererades nästan alla inkontinenta kvinnor med metoder som innebar buksnitt, öppen kirurgi. Vid 1990-talets början påbörjades en utveckling, som innebar ökad användning av minimalinvasiva metoder som nu till största utsträckning är dagkirurgiska ingrepp. Inkontinensregistret har en viktig roll för att utvärdera olika operationstyper och nya slyngor som marknadsförs. Detsamma gäller analyser för att identifiera högriskpa-tienter och lämpliga preoperativa utredningar

Syftet med operation är att göra patienten kontinent eller åtminstone signifikant förbättra hennes inkontinens. Alla metoder är utvecklade för att eliminera eller minska urinläckaget vid ansträngningsinkontinens, men har även en viss effekt på samtidigt förekommande trängningsläck-age, så kallad blandinkontinens.

Hög ålder (> 75 år), tidigare inkontinens- eller framfalls-operationer och fetma (BMI > 35) samt förekomst av blan-dinkontinens försämrar behandlingsresultaten. Mer än 80 procent av de opererade har minst en sådan riskfaktor och andelen medel- och högriskpatienter kan variera avsevärt mellan olika kliniker. Hänsyn till detta måste tas, för att

jämförelser mellan kliniker skall vara rättvisande. I avsikt att korrigera för denna case-mix har begreppet standard-patient införts i registrets årsrapport. I Öppna Jämförelser ingår däremot samtliga patienter.

Indikatorn visar andelen patienter som i en enkät två månader efter operationen anger att de inte haft några komplikationer eller oväntade besvär som föranlett läkar-besök. Jämförelsen baseras på 2 647 opererade patienter som besvarade denna fråga i patientenkäten. Svarsfrek-vensen för denna fråga i enkäten är i riket 78 procent.

Andelen patienter som anger att de varit komplika-tionsfria och inte haft oväntade besvär är i riket drygt 85 procent, med en variation mellan landstingen från 80 till närmare 94 procent, vilket motsvarar de senaste årens va-riation.

Andelen komplikationsfria stämmer väl överens med det resultat som erhålls efter läkarbedömning av enkät och eventuella journaluppgifter. Majoriteten av kompli-kationerna bedöms som lindriga, till exempel övergående besvär att tömma blåsan, smärtor och infektioner.

Troligen spelar information om det normala förlop-pet efter operationen stor roll för hur patienten uppfattar vissa förväntade symtom. Hänsyn till så kallad case mix, patienternas olika förutsättningar, måste tas för att jämfö-relser mellan kliniker ska vara rättvisande.

2012

0 20 40 60 80 100

Västmanland2

Gotland1

Halland

Stockholm

Värmland

Sörmland

Västernorrland

Jönköping

RIKET

Gävleborg

Kronoberg

Västerbotten

Västra Götaland

Skåne

Östergötland

Jämtland

Blekinge

Norrbotten

Örebro

Kalmar

Uppsala

Dalarna 93,8

92,7

91,7

88,9

88,7

88,4

87,9

87,8

86,5

86,3

86,2

86,0

85,9

85,4

85,4

85,2

83,3

81,9

81,8

79,8

2013 Procent

diagram 65 – kvinnor: Andel kvinnor som anger att de var komplikationsfria och utan oväntade besvär 2 månader efter operation för urininkontinens, 2013.


1 Färre än tio fall 2 Uppgift saknas



Procent


LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

BlekingeSkåne

Halland

Västra Götaland

VärmlandÖrebro

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

91,179,589,284,890,077,679,576,983,992,775,093,896,488,083,075,792,281,878,991,7

90,594,488,488,573,082,1

90,095,286,469,484,876,584,892,987,186,191,581,9

100,082,695,583,383,389,785,085,787,986,791,788,3Sunderbyns sjukhus

Gällivare lasarettNorrlands Universitetssjukhus, Umeå







Skaraborgs sjukhus, LidköpingNU-sjukvården, Trollhättan/NÄL





BlekingesjukhusetVästerviks sjukhus

Länssjukhuset KalmarVäxjö lasarett

Ljungby lasarettVärnamo sjukhus



Lasarettet i MotalaNyköpings sjukhus




Nacka sjukhusKarolinska, Huddinge

Gyn Stockholm, St: Görans sjukhusDanderyds sjukhus

diagram 65 – sjukhus: Andel kvinnor som anger att de var komplikationsfria och utan oväntade besvär 2 månader efter operation för urininkontinens, 2013.


0 20 40 60 80 100


37KvinnosjuKvård

66 PATIENTRAPPORTERAD KONTINENS EFTER INKONTINENSOPERATIONSyftet med operation är göra patienten kontinent eller åt-minstone signifikant förbättra hennes inkontinens. Alla metoder är utvecklade för att eliminera eller minska urin-läckaget vid ansträngningsinkontinens, men har även en viss effekt på samtidigt förekommande trängningsläckage.

Hög ålder (> 75 år), tidigare inkontinens- eller framfalls-operationer och fetma (BMI > 35) och förekomst av träng-ningsläckage försämrar behandlingsresultaten. Mer än 80 procent av de opererade har minst en sådan riskfaktor och andelen medel- och högriskpatienter kan variera avsevärt mellan olika kliniker. Hänsyn till detta måste tas, för att jämförelser mellan kliniker skall vara rättvisande. I den senaste årsrapporten för inkontinensregistret har begrep-pet ”standardpatient” införts, i vilket 80 procent av patien-terna utan de största riskfaktorerna omfattas.

Indikatorn visar andelen patienter som anger att de är kontinenta ett år efter operation för urininkontinens.

Gynop-registret ställer även frågan om patienterna är nöj-da med operationen, men indikator här speglar patientens bedömning av operationens resultat.

I riket är andelen kvinnor som uppger att de är konti-nenta efter ett år drygt 68 procent, medan motsvarande siffra för ”standardpatienter” är 75 procent. Det är stora skillnader mellan landstingen, med en spridning från 57 till 81 procent. Jämförelsen baseras på 2 525 patienter som svarade på enkätfrågan.

Andelen patienter som uppger att de är nöjda med ope-rationen är betydligt högre. Detta avspeglar troligen att många patienter upplever minskad inkontinensproble-matik efter operationen, även om de inte är helt kontinen-ta enligt den använda definitionen.

Jämförelser både mellan landsting och mellan kliniker försvåras av att andelen högriskpatienter varierar. För de kliniker och landsting som har låg svarsfrekvens är resul-taten mera osäkra.

2012

0 20 40 60 80 100

Gotland1

Västmanland1

Sörmland2

Uppsala

Västernorrland

Gävleborg

Jämtland

Norrbotten

Kalmar

Jönköping

Västra Götaland

RIKET

Östergötland

Stockholm

Halland

Värmland

Skåne

Dalarna

Västerbotten

Kronoberg

Blekinge

Örebro

1 Färre än tio fall 2 Färre än 10 fall 2012

80,7

75,0

75,0

75,0

74,8

72,4

71,9

71,7

69,3

68,5

68,4

68,2

65,2

65,1

64,0

61,5

61,0

59,3

57,1

48,8

2013 Procent

diagram 66 – kvinnor: Andel kvinnor som anger att de är kontinenta 1 år efter operation för urininkontinens, 2013. Mätperioden avser tid för uppföljning.




Procent


LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

BlekingeSkåne

Halland

Västra Götaland

VärmlandÖrebro

Dalarna

Gävleborg

VästernorrlandJämtland

VästerbottenNorrbotten

69,171,652,064,354,573,7

66,064,757,137,563,262,572,865,551,966,178,366,778,478,350,075,071,276,769,473,266,769,066,776,686,466,782,952,366,175,071,9

90,974,371,683,365,156,462,061,576,064,2Sunderbyns sjukhus

Norrlands Universitetssjukhus, UmeåÖstersunds sjukhus






Skaraborgs sjukhus, LidköpingNU-sjukvården, Trollhättan/NÄL














Nacka sjukhusKarolinska, Huddinge

Gyn Stockholm, St: Görans sjukhusDanderyds sjukhus

diagram 66 – sjukhus: Andel kvinnor som anger att de är kontinenta 1 år efter operation för urininkontinens, 2013.Mätperioden avser tid för uppföljning.


0 20 40 60 80 100


39KvinnosjuKvård

67 PATIENTRAPPORTERADE KOMPLIKATIONER EFTER ADNEXOPERATIONAdnexoperationer är operationer på äggstockar och ägg-ledare.

Indikatorn visar andelen kvinnor som angett att de var komplikationsfria eller utan oväntade besvär efter adnex-operation, i enkätuppföljning två månader efter operatio-nen. Redovisning av landsting baseras på klinikens lokali-sering, inte på patientens hemort.

I riket anger drygt 82 procent av kvinnorna att de inte haft komplikationer eller oväntade besvär. Det finns vissa

skillnader mellan landsting, med en spridning från 70 till 92 procent. Jämförelsen baseras på 2 791 patienter som opererades under mätperioden och som svarade på enkät-frågan två månader efter operationen.

Variationen mellan landsting och framförallt mellan kliniker bör tolkas försiktigt eftersom ingen hänsyn tagits till skillnader i patientsammansättningen, som till exem-pel andelen akut opererade kvinnor. Även svarsbortfallet kan spela roll för resultatet.

0 20 40 60 80 100

Kronoberg1

Västmanland2

Gotland1

Örebro

Västerbotten

Jönköping

Östergötland

Jämtland

Gävleborg

Norrbotten

Västernorrland

Skåne

Västra Götaland

Sörmland

RIKET

Uppsala

Halland

Kalmar

Stockholm

Blekinge

Dalarna

Värmland

1 Färre än 10 fall 2 Uppgift saknas

91,9

87,2

86,7

84,9

84,1

83,5

82,8

82,2

82,0

81,3

79,5

79,2

78,3

77,8

77,8

77,6

77,5

73,8

70,0

2012 Procent

diagram 67 – kvinnor: Andel kvinnor som anger att de var komplikationsfria och utan oväntade besvär 2 månader efter adnexoperation, 2013. Avser operation på äggledare eller äggstock.

Källa: Källa: Nationella kvalitetsregistret inom gynekologisk kirurgi samt Gyn-KvalitetsRegistret.



Procent


LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland

Jönköping

Kalmar

BlekingeSkåne

Halland

Västra Götaland

VärmlandÖrebro

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

90,884,372,285,7

100,069,284,488,686,673,782,871,4

90,975,281,676,781,571,985,182,986,780,674,482,194,175,080,691,382,679,283,176,1

80,291,962,584,8

100,080,075,877,486,777,877,3

70,076,3Sunderbyns sjukhus



Länssjukhuset Sundsvall HärnösandHudiksvalls sjukhus


Universitetssjukhuset ÖrebroCentralsjukhuset i Karlstad


Skaraborgs sjukhus, SkövdeSahlgrenska universitetssjukhuset

NU-sjukvården, Trollhättan/NÄLCarlanderska, Göteborg


Hallands sjukhus HalmstadUniversitetssjukhuset i Lund



Länssjukhuset KalmarVärnamo sjukhus



Nyköpings sjukhusMälarsjukhuset/Kullbergska


Södersjukhuset, StockholmSophiahemmet, Stockholm




Danderyds sjukhus

diagram 67 – sjukhus: Andel kvinnor som anger att de var komplikationsfria och utan oväntade besvär efter adnexoperation, 2013. Avser operation på äggledare eller äggstock.


0 20 40 60 80 100


41KvinnosjuKvård

68 ADNEXOPERATION MED LAPAROSKOPISK TEKNIKAdnexoperationer är operationer på äggstockar och ägg-ledare. Laparoskopisk teknik är så kallad minimalinvasiv och orsakar ett mindre operationtrauma än öppen buk-kirurgi. Benign adnexkirurgi lämpar sig synnerligen väl för minimalinvasiv kirurgisk teknik och det finns väl dokumenterade fördelar för patienten med att få sitt ingrepp utfört med minimalinvasiv teknik. Framförallt kortare vårdtider och snabbare återhämtning med kortare sjukskrivningstider syns bland fördelarna, men det finns också vetenskapliga belägg att tekniken medför färre kom-plikationer. Det är därför eftersträvansvärt med en hög andel minimalinvasiv kirurgi.

Indikatorn visar andelen operationer som påbörjats med laparoskopisk teknik, vid adnexoperationer utan samtidig livmoder-, inkontinens- eller prolapsoperation och där tillståndet före operationen bedömts vara benignt.

I riket uppgick andelen laparoskopiska operationer till drygt 86 procent. Vissa landsting har påtagligt lägre andel och det är klara skillnader mellan kliniker. Jämförelsen ba-seras på närmare 4 200 operationer.

Uppgifterna är hämtade ur de båda kvalitetsregistren GynOp och GKR, vilket i riket som helhet ger en mycket god täckningsgrad. Skillnader finns dock mellan kliniker avseende hur väl alla patienter inkluderas. En relativt stor andel av adnexkirurgin är akut och det är stor skillnad mellan kliniker i vilken grad just denna kategori patienter inkluderas.

0 20 40 60 80 100

Västmanland1

Kronoberg

Gotland

Jämtland

Örebro

Västerbotten

Norrbotten

Kalmar

Gävleborg

Östergötland

Jönköping

Skåne

Sörmland

RIKET

Västernorrland

Uppsala

Blekinge

Västra Götaland

Stockholm

Dalarna

Värmland

Halland 96,6

93,4

92,6

90,8

90,0

89,4

88,1

87,4

86,5

84,4

84,3

81,6

80,4

75,5

75,0

66,2

62,0

58,3

45,0

41,7

20,0

2012 Procent

diagram 68 – kvinnor: Andel adnexoperationer (operation på äggledare och äggstock) som påbörjats med laparoskopisk teknik, 2013.


1 Uppgift saknas



Procent


LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland

Jönköping

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

VärmlandÖrebro

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

85,598,988,688,2

100,087,595,598,989,994,988,190,875,086,765,688,176,082,277,071,741,7

89,485,759,798,192,7

100,098,196,885,796,1

100,069,396,893,093,458,594,482,671,778,895,959,1

45,065,054,576,963,6Sunderbyns sjukhus



Örnsköldsviks sjukhusLänssjukhuset Sundsvall Härnösand








Universitetssjukhuset i LundKristianstads sjukhusHelsingborgs lasarett











Danderyds sjukhus

diagram 68 – sjukhus: Andel adnexoperationer (operation på äggledare och äggstock) som påbörjats med laparoskopisk teknik, 2013.


0 20 40 60 80 100


43KvinnosjuKvård

69 KOSTNAD PER VÅRDTILLFÄLLE VID BORTTAGANDE AV LIVMODERUnder 2013 rapporterades 3 611 vårdtillfällen till KPP-data-basen med en åtgärdskod för hysterektomi, borttagande av livmoder.

I diagram 69 visas kostnaden per vårdtillfälle i sluten-vård för hysterektomi. Patientgruppen och operationen är densamma som den för vilken oönskade händelser.

De allra dyraste fallen, de så kallade kostnadsytterfallen, är exkluderade. Motivet för detta är att visa en ”normal” genomsnittskostnad per sjukhus och i viss mån hantera olikheter i patientsammansättning vid sjukhusen.

Det finns ett regelverk för hur kostnader ska kalkyleras och redovisas till KPP-databasen, till exempel vilka kost-

nader som ska ingå. Trots detta kan kalkylerna skilja sig mellan sjukhusen.

KPP-databasens genomsnittskostnad för innerfallen uppgick 2013 till 57 970 kronor. De redovisade kostnaderna skiljer sig påtagligt mellan sjukhusen, från drygt 39 000 kronor till drygt 80 000 kronor, för sjukhus med fler än 10 fall. Medelvårdtiden är 2,5 dagar.

Kostnadsskillnaderna kan ha flera orsaker, utöver vård-tidens längd. De kan dels spegla tiden för själva operatio-nen, dels bemanning per vårdplats och vid sjukhuset. De kan också återspegla patientsammansättningen vid sjuk-huset. Kostnaden påverkas även av valet av teknik vid ge-nomförandet av denna operation. Slutligen kan det även finnas redovisningsmässiga skillnader mellan sjukhusen.

0 20 000 60 000 80 00040 000

80 792

Kronor


LandstingStockholm


Kalmar

SkåneHalland

Västra Götaland

Örebro


Västernorrland


Norrbotten

Totalt

68 73180 79251 101

58 74551 47959 82048 94044 05366 97247 34959 38060 15948 50464 18459 74149 79357 43251 36948 53360 70870 19849 27743 54879 15159 117

70 38950 10348 52157 34539 23355 54161 35857 970Riket

Totalt UniversitetssjukhusTotalt Läns-/Länsdelssjukhus








SÄ-sjukvården, BoråsSkaraborgs sjukhus

Sahlgrenska universitetssjukhusetNU-sjukvården

Hallands sjukhusSkånes universitetssjukhus




Södersjukhuset, StockholmNorrtälje sjukhus


diagram 69 – sjukhus: Kostnad per vårdtillfälle vid borttagande av livmoder, 2013.




70 BESÖK INOM 90 DAGAR – KVINNOSJUKVÅRD Denna indikator baseras på uppgifter som varje månad rapporteras till den nationella väntetidsdatabasen. Upp-gifterna omfattar antal väntande för planerat besök till kvinnosjukvård.

Indikatorn visar andelen patienter som väntat högst 90 dagar, av totalt antal väntande patienter. Patientvald vän-tetid är exkluderad. Väntande patienter definieras som så-väl bokade som obokade patienter, för vilka ett beslut om vård har fattats.

Det sammanlagda antalet patienter som är uppsatta på vänte- eller planeringslistor till besök på en kvinnoklinik uppgick till 17 867 kvinnor i mars 2014.

Diagram 70 visar att av alla patienter som väntar på ett planerat besök, har 95 procent väntat högst 90 dagar vid mätningen i mars 2014. Detta är samma andel som i okto-ber 2013. Av de som väntat i högst 90 dagar har knappt två av tre väntat i högst 30 dagar och cirka 80 procent i högst 60 dagar..

I arton landsting har minst 90 procent av patienterna väntat i högst 90 dagar. Övriga landsting har en variation på 83 till 87 procent för andelen som väntat högst 90 dagar. I dessa landsting är det knappt hälften som väntat i högst 30 dagar.

Det kan finnas metodproblem att beakta i all uppfölj-ning av väntetider. De medicinska indikationerna, krite-rierna för när en patient ska ges en viss behandling, kan variera inom landet.

0 20 40 60 80 100

Jämtland

Värmland

Örebro

Sörmland

Västmanland

Skåne

RIKET

Västra Götaland

Halland

Västernorrland

Stockholm

Uppsala

Dalarna

Östergötland

Blekinge

Gävleborg

Kalmar

Västerbotten

Norrbotten

Jönköping

Kronoberg

Gotland 100,0

100,0

99,3

99,0

98,9

98,8

98,7

98,6

98,3

97,4

97,4

97,3

96,5

96,5

95,6

95,1

94,3

92,5

89,6

86,7

84,7

83,5

Procent

diagram 70 – TOTALT: Andel kvinnor som väntat högst 90 dagar på besök i kvinnosjukvård, mars 2014.

Källa: Väntetider i vården, Sveriges Kommuner och Landsting.

Andel som väntat högst 30 dagar, mars 2014 Andel som väntat 31-60 dagar, mars 2014 Andel som väntat 61-90, mars 2014Andel som väntat högst 90 dagar, oktober 2013


45KvinnosjuKvård

71 OPERATION ELLER BEHANDLING INOM 90 DAGAR FÖR FRAMFALLDenna indikator baseras på uppgifter som varje månad rapporteras till den nationella väntetidsdatabasen. Upp-gifterna omfattar antal väntande för planerad operation/behandling för framfall.

Indikatorn visar andelen patienter som väntat högst 90 dagar på operation/ behandling av totalt antal väntande patienter. Patientvald väntetid är exkluderad. Väntande patienter definieras som såväl bokade som obokade pa-tienter, för vilka ett beslut om vård har fattats. Totalt i riket är det endast 1 137 kvinnor som är uppsatta på vänte- eller planeringslista för operation/behandling av framfall.

I diagram 71 kan ses att andelen som väntat högst 90 dagar till operation eller behandling för framfall var 94 procent i riket, vilket är en ökning med tre procentenheter sedan oktober 2013. Av de 1 137 kvinnorna har drygt hälften väntat i högst 30 dagar. I flera landsting är antalet kvinnor som väntar få och i sex landsting får samtliga kvinnor sin behandling inom 90 dagar.

Av de som väntat högst 90 dagar har knappt hälften väntat i högst 30 dagar och ungefär tre fjärdelar väntat högst 60 dagar. Variationen mellan landstingen har mins-kat något: Mellan 77 och 98 procent av patienterna har väntat högst 90 dagar. I 12 landsting har minst 90 procent av patienterna väntat i högst 90 dagar. I övriga 9 landsting varierar andelen mellan 77 och 89 procent. Det totala anta-let patienter med ett beslut om behandling/operation har minskat något, från 91 700 patienter mars 2012 till 88 600 mars 2013.


0 20 40 60 80 100

Gotland1

Blekinge1

Stockholm

Jönköping

Sörmland

Skåne

RIKET

Västmanland

Västerbotten

Örebro

Halland

Kalmar

Gävleborg

Västra Götaland

Uppsala

Kronoberg

Norrbotten

Jämtland

Värmland

Dalarna

Östergötland

Västernorrland

1 Färre än tio fall

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

97,2

97,1

97,1

97,1

96,9

96,2

96,1

96,0

95,2

93,8

93,6

93,5

88,9

84,3

Procent

diagram 71 – TOTALT: Andel kvinnor som väntat högst 90 dagar på framfallsoperation, mars 2014.


Andel som väntat högst 30 dagar, mars 2014 Andel som väntat 31-60 dagar, mars 2014 Andel som väntat 61-90, mars 2014Andel som väntat högst 90 dagar, oktober 2013



Ortopedisk sjukvård – rörelseorganens sjukdomarSjukdomar och besvär i rörelseorganen är i Sverige den vanligaste anledningen till smärta, nedsättning av arbets-förmågan, långtidssjukskrivning samt sjuk- och aktivi-tetsersättning. En tredjedel av all ohälsa och sjukfrånvaro beror på rörelseorganens sjukdomar och kostar därför samhället stora summor årligen, utöver det lidande som blir följden för de drabbade.

Artros är den vanligaste ledsjukdomen och är ett sam-lingsbegrepp för ledsjukdomar som karaktäriseras av en sviktande ledfunktion med varierande grad av nedbryt-ning av ledbrosk och ombyggnad av lednära ben. Sjukdo-men har oftast en långsamt fortskridande sjukdomspro-cess. Vanliga symtom är smärta, funktionsnedsättning och nedsatt livskvalitet. Artros förekommer i alla leder och den största sjukdomsbördan orsakas av artros i knä och höft.

Förekomsten av artros är starkt åldersrelaterad, men fö-rekommer även hos yngre och medelålders personer och har då ofta samband med övervikt, fetma eller en tidigare ledskada. Vid skador på menisken eller korsbandet ökar risken för artros i knäleden. Även den ärftligt betingade risken att utveckla artros är betydande.

Också benskörhet, osteoporos är ett vanligt tillstånd i Sverige. Osteoporos eller benskörhet innebär att benväv-naden är mindre tät och skelettet blir därmed skörare och lättare att bryta. Osteoporos gör i sig inte ont, men de re-sulterande frakturerna ger smärta. Höft- och kotfrakturer är de allvarligaste och leder ofta till funktionsnedsättning, ökad sjuklighet och för tidig död. Cirka 50 procent av alla kvinnor och 25 procent av alla män beräknas få en osteo-porosrelaterad fraktur under sin livstid.

Varje år inträffar i Sverige cirka 70 000 frakturer som har samband med osteoporos varav 18 000 är höftfrakturer. Incidensen för höftfrakturer i Sverige är bland de högsta i världen. Många personer med en höftfraktur får en bestå-ende funktionsnedsättning, vilket kan innebära utökade hjälpinsatser i hemmet eller behov av annat boende.

Inom området Ortopedisk sjukvård redovisas 22 indi-katorer. Indikatorerna avser operationer vid artros i höft- eller knäled, höftfraktur, läkemedelsbehandling efter benskörhetsfraktur och operationer vid andra sjukdoms-

tillstånd, som ryggkirurgi vid diskbråck och spinal stenos och operation vid korsbandsskada.

Indikatorerna speglar utöver medicinsk kvalitet, som i flera fall är patientskattade resultat PROM, även väntetider och kostnader. Källorna är olika ortopediska nationella kvalitetsregister, patientregistret och läkemedelsregistret på Socialstyrelsen samt KPP-databasen på SKL.

72 IMPLANTATÖVERLEVNAD VID TOTAL KNÄPROTESOPERATIONArtros i knäleden är relativt ovanligt före 50 års ålder men blir vanligare med stigande ålder. Kvinnor drabbas av knäledsartros betydligt oftare än män, särskilt bland äldre personer. Ökad förekomst av övervikt i befolkningen har bidragit till att antalet operationer ökat. Under 2013 utfördes drygt 13 300 primära knäprotesoperationer på 74 kliniker. Kvinnor svarade för knappt 60 procent av dessa.

En viktig kvalitetsfaktor vid knäprotesoperation är att implantatet behåller sin funktion under lång tid och inte behöver bytas ut. En andra knäprotesoperation medför ökad risk för sämre resultat.

De uppgifter som redovisas här är hämtade från Svenska Knäprotesregistret, som är Sveriges äldsta nationella kva-litetsregister. Alla knäprotesopererande enheter från alla landsting ingår i registret och täckningsgraden är på över 97 procent, enligt en samkörning med patientregistret 2012. Kliniker lokaliserade inom ett visst landsting redo-visas under detta, oavsett från vilket landsting patienten kommer.

Indikatorn visar andelen knäproteser som inte är revi-derade (utbytesoperation) inom 10 år, oavsett vilken orsa-ken till detta är. Indikatorn avser total knäprotesoperation vid artros, operationer utförda under perioden 2003–2012. Antalet operationer under denna period var drygt 98 000.

Analysen är gjord med så kallad Kaplan-Meierstatistik, och beskriver en skattning av hur många knäproteser av 100 som finns kvar i patienter som är opererade under den senaste 10-årsperioden och där patienten fortfarande le-ver. Den andel som anges är strikt sett ett beräknat värde då den statistiska metoden inkluderar patienter som un-

Ortopedisk sjukvård rörelseorgan 2014_inlaga.indd 46 2014-12-02 17.55

47OrtOpedisk sjukvård – rörelseOrganens sjukdOmar

der observationstiden har avlidit eller emigrerat. Dessa så kallade drop-outs anses i metoden ha samma risk för att bli omopererade som övriga gruppen.

Riksmedelvärdet för perioden var 96 procent för både kvinnor och män, med en spridning mellan landstingen från 93 till 98 procent. För riket skattades således för den aktuella 10-årsperioden att fyra av 100 patienter skulle be-höva omopereras (revision) om de levde i tio år, med byte av protesen eller borttagning eller addering av protesdelar. Det finns ingen skillnad mellan könen.

Revision, utbyte av delar av eller hela protesen, kan bero på patientrelaterade faktorer men kan också vara tecken

på olämpligt protesval eller kirurgisk teknik. Resultaten gäller de senaste tio årens operationer och behöver därför inte helt återspegla den aktuella situationen. Indikatorn är således relativt trög, men den är viktig därför att den redo-visar långtidsresultaten av denna vanliga typ av ortopedisk kirurgi.

Komplikationstalen är generellt låga, både inom knä- och höftproteskirurgi, vilket gör att slumpmässig varia-tion och varierande patientsammansättning har påverkan på resultaten. Resultatet är världsledande när man jämför med andra länder som kan redovisa liknande statistik, till exempel de nordiska länderna och Australien.

1993–20022003–2012

80 85 90 95 100

Gävleborg

Jämtland

Kronoberg

Västmanland

Västra Götaland

Uppsala

Halland

Skåne

Blekinge

Stockholm

RIKET

Dalarna

Gotland

Värmland

Västerbotten

Östergötland

Norrbotten

Sörmland

Jönköping

Kalmar

Örebro

Västernorrland 97,8

97,7

97,5

97,3

97,1

97,1

96,9

96,6

96,6

96,3

96,2

96,1

96,0

95,9

95,8

95,7

95,5

95,4

94,8

94,4

93,5

92,9

Procent

diagram 72 – totalt: Andel totala knäproteser som inte omopereras inom 10 år, 2003–2012.

Källa: Svenska Knäprotesregistret.



Relativ revisionsrisk vid knäprotesoperation, 2003–2012. Avser cementerade totalknäplastiker vid artros.

Sjukhus Relativ risk (RR) 95% KI för RR Rang 95% KI för rang

Alingsås lasarett 0,37 0,22–0,61 1 1 till 12Sabbatsbergs Närsjukhus 0,44 0,24–0,82 2 1 till 28Lasarettet i Enköping 0,47 0,31–0,71 3 1 till 28Höglandssjukhuset, Eksjö 0,57 0,35–0,95 4 1–37Hallands sjukhus, Varberg 0,61 0,41–0,91 5 2–33Karolinska, Huddinge 0,61 0,38–0,97 6 2–38Örnsköldsviks sjukhus 0,61 0,40–0,93 7 2–35Movement, Halmstad 0,62 0,41–0,95 8 2–36Carlanderska, Göteborg 0,64 0,34–1,24 9 1–52Spenshults reumatikersjukhus 0,65 0,37–1,14 10 2–48Oskarshamns sjukhus 0,67 0,48–0,94 11 4–36Gällivare lasarett 0,68 0,40–1,15 12 2–49Ängelholms sjukhus 0,69 0,46–1,04 13 4–42Universitetssjukhuset Örebro 0,7 0,45–1,09 14 3–46SÄ–sjukvården, Skene 0,71 0,44–1,15 15 3–49Helsingborgs lasarett 0,73 0,36–1,45 16 2–60Lycksele lasarett 0,73 0,42–1,29 17 3–55Elisabethsjukhuset, Uppsala 0,73 0,45–1,20 18 3–52Mälarsjukhuset, Eskilstuna 0,73 0,40–1,36 19 2–58Löwenströmska sjukhuset 0,74 0,55–1,00 20 7–40Kullbergska sjukhuset, Katrineholm 0,74 0,53–1,04 21 6–44Värnamo sjukhus 0,74 0,50–1,11 22 5–47Länssjukhuset Kalmar 0,75 0,49–1,14 23 5–48Karolinska, Solna 0,75 0,53–1,06 24 6–44Nacka Närsjukhus 0,76 0,42–1,37 25 3–58Skaraborgs sjukhus, Lidköping 0,76 0,50–1,17 26 5–50Länssjukhuset Ryhov, Jönköping 0,76 0,51–1,14 27 6–48Lindesbergs lasarett 0,77 0,50–1,16 28 5–50Karlskoga lasarett 0,78 0,50–1,21 29 5–51Sundsvalls sjukhus 0,8 0,53–1,20 30 6–52S:t Görans sjukhus, Stockholm 0,82 0,65–1,03 31 13–42

Cantralsjukhuset i Karlstad 0,83 0,60–1,15 32 10–49

Lasarettet i Motala 0,84 0,66–1,07 33 14–45

Västmanlands sjukhus, Västerås 0,86 0,59–1,25 34 10–53

Sollefteå sjukhus 0,89 0,60–1,32 35 10–56

Frölunda Specialistsjukhus, Göteborg 0,92 0,62–1,37 36 12–58

SÄ–sjukvården, Borås 0,94 0,64–1,39 37 13–59

Nyköpings sjukhus 0,98 0,65–1,47 38 14–61

Södertälje sjukhus 0,98 0,68–1,40 39 16–59

Hässleholms sjukhus 0,99 0,81–1,20 40 26–52

Växjö lasarett 1,01 0,69–1,48 41 17–61

Norrlands Universitessjukhus, Umeå 1,02 0,73–1,44 42 19–60

Danderyd sjukhus 1,03 0,75–1,42 43 21–60

Södersjukhuset 1,03 0,79–1,35 44 24–57

Falu lasarett 1,06 0,81–1,39 45 26–59

Västerviks sjukhus 1,06 0,74–1,53 46 20–63

Hallands sjukhus, Halmstad 1,07 0,79–1,45 47 24–60

Skaraborgs sjukhus, Skövde 1,08 0,72–1,63 48 19–64

Blekingesjukhuset, Karlshamn 1,1 0,84–1,46 49 28–60

Visby lasarett 1,14 0,76–1,70 50 22–66

Mora lasarett 1,16 0,84–1,60 51 29–64

Torsby sjukhus 1,16 0,79–1,69 52 25–66

Sophiahemmet, Stockholm 1,19 0,84–1,67 53 29–65

Östersunds sjukhus 1,23 0,87–1,72 54 31–66

Piteå Älvdals sjukhus 1,25 0,97–1,60 55 38–64

Skellefteå lasarett 1,27 0,88–1,84 56 31–68

Ortho Center IFK klinik, Göteborg 1,33 0,91–1,92 57 34–69

Gävle sjukhus 1,35 0,90–2,01 58 33–70

Vrinnervisjukhuset i Norrköping 1,36 0,92–2,00 59 35–70

Trelleborgs lasarett 1,39 1,17–1,65 60 50–66

Arvika sjukhus 1,41 1,04–1,92 61 43–69

SU Mölndal 1,43 1,04–1,96 62 43–69

NU–sjukvården, Uddevalla 1,46 1,12–1,89 63 47–69

Bollnäs sjukhus 1,62 1,30–2,01 64 55–70

Hudiksvalls sjukhus 1,66 1,16–2,38 65 50–71

Ortopediska huset, Stockholm 1,69 1,42–2,01 66 59–70

Skånes Universitetssjukhus, Lund 1,69 1,00–2,86 67 40–71

Ljungby lasarett 1,71 1,24–2,34 68 53–71

Akademiska sjukhuset, Uppsala 1,71 1,31–2,24 69 56–71

Norrtälje sjukhus 1,96 1,45–2,64 70 60–71

Kungälvs sjukhus 2,02 1,60–2,56 71 64–71



RELATIV REVISIONSRISK VID KNÄPROTESOPERATIONI tabellen visas per klinik den så kallade relativa risken för revision (utbyte av hela eller delar av protesen) vid primär knäprotesoperation under tioårsperioden 2003–2012. Enbart cementerade totalknäplastiker vid artros, gjorda på sjukhus som fortfarande är verksamma, ingår. Underlaget för jämförelsen är över 91 801 operationer utförda under tidsperioden och som registrerades i Svenska Knäprotesregistret.

Istället för att som i diagram 72 visa andelen icke-omopererade proteser visar indikatorn den relativa risken för omopera-tion där värdet per klinik är justerat för skillnader i köns- och åldersfördelning samt för skillnader i fördelning av proteser med och utan patellaknapp. Det kan finnas ytterligare skillnader mellan de olika klinikernas patienter som kan påverka risken för revision, exempelvis fetma och patienternas fysiska aktivitet.

Sjukhusen visas här på samma sätt som i knäprotesregistrets årsrapport, rangordnade efter sin relativa risk för revision. 95 % konfidensintervall anges för den relativa risken samt även för rankingplatsen. En klinik som har en relativ revisionsrisk (RR) som är lägre än 1 har ett bättre utfall än genomsnittet i riket, medan en klinik som har en RR större än 1 har en högre revisionsrisk och därmed ett sämre utfall.

Alingsås har revisionsrisken 0,37, där det sanna värdet med 95 % säkerhet ligger inom intervallet 0,22–0,61. Kliniken har rankingplats 1. Med 95 % säkerhet har man en rankingplats mellan 1-12. Även Varberg med rankingplats 5 har en låg RR, men eftersom antalet operationer där är färre, har man dels ett vidare konfidensintervall, dels ett vidare intervall för sin ranking: Den ligger med 95 % säkerhet inom intervallet position 1–33.

En aspekt att notera är att mångåriga mätperioder gör att operationer som utfördes långt tillbaka i tiden påverkar resul-tatet. Om man istället vill visa en mera aktuell bild av kvaliteten kan man begränsa mätperioden, men då blir istället den statistiska osäkerheten i resultaten större.



73 IMPLANTATÖVERLEVNAD VID TOTAL HÖFTPROTESOPERATION Höftprotesregistret registrerade 16 330 primära totala höft-proteser under 2013, vilket är en viss ökning jämfört med tidigare år. I ett tioårsperspektiv har antalet protesopera-tioner ökat kraftigt. Fler kvinnor än män opereras. Ungefär 60 procent av operationerna görs på kvinnor. Under 2013 rapporterades därtill 2 299 reoperationer.

Ett viktigt kvalitetsmått vid total höftprotesoperation är hur länge protesen ”överlever” efter operationen. Svenska Höftprotesregistret följer sedan länge denna kvalitetsindi-kator.

Till Svenska Höftprotesregistret rapporterar samtliga berörda kliniker, offentliga som privata. En jämförelse med patientregistret visade att höftprotesregistret på indi-vidnivå hade en täckningsgrad på nästan 98 procent verk-samhetsåret 2013.

Indikatorn visar hur stor andel av patienterna som tio år efter total höftprotesoperation har kvar det inoperera-de höftimplantatet (”implantatöverlevnad”), en beräkning som baseras på så kallad Kaplan-Meier statistik. Definition av misslyckande är utbyte av någon del av protesen eller borttagande av hela protesen genom en revisionsopera-tion. Uppgifterna här avser 150 168 operationer utförda under senaste 10-årsperioden 2004–2013. Alla diagnoser är inkluderade.

Riket hade under den gångna 10-årsperioden en 95-pro-centig protesöverlevnad, vilket är världens högsta rappor-terade nationella 10-årsresultat. Landstingens resultat va-rierar från 93 till 98 procent, för båda könen sammantagna. Kvinnors operationer har ett något bättre långtidsresultat än männens. Denna könsskillnad beror sannolikt på män-nens högre fysiska aktivitet, som ger ett högre långtidssli-tage av protesdelarna, vilket i sin tur kan orsaka lossning av protesen.

10-årsöverlevnad av höftprotes är en ”långsam” kvali-tetsindikator, som även beskriver resultat av operationer utförda längre tillbaka i tiden, men som framförallt åter-speglar långtidskomplikationer såsom mekanisk lossning av protesen. Detta kvalitetsmått är internationell standard vid alla jämförelseanalyser inom området.

Jämförelsen mellan landsting inkluderar alla patienter, med stor spridning av riskfaktorer och stor skillnad när det gäller sjukhustyper. Klinikens lokalisering, inte pa-tientens landstingstillhörighet, är grund för presentation på landstingsnivå. Samarbete mellan kliniker innebär att svårare patientfall remitteras till särskilda kliniker. Dessa opererar därmed patienter med större operationsrisker, vilket ger en högre komplikationsfrekvens. Vid remitte-ring över landstingsgränser kan utfallet därför påverkas. Ingen korrigering för detta har gjorts i redovisningen.

2003–2012

75 80 85 90 95 100

Gävleborg

Stockholm

Västernorrland

Blekinge

Västra Götaland

Halland

Sörmland

Värmland

RIKET

Västmanland

Skåne

Östergötland

Norrbotten

Gotland

Uppsala

Örebro

Kronoberg

Jämtland

Dalarna

Jönköping

Kalmar

Västerbotten 97,9

97,3

96,9

96,6

95,8

95,5

95,5

95,5

95,4

95,2

95,0

94,9

94,6

94,6

94,5

94,3

94,2

93,8

93,6

93,4

93,4

93,0

2004–2013 Procent

diagram 73 – totalt: Andel totala höftproteser som inte omopereras inom 10 år, 2004–2013.

Källa: Svenska Höftprotesregistret.



diagram 73 – sjukhus: Andel totala höftproteser som inte omopereras inom 10 år, 2004–2013.

ProcentKälla: Svenska Höftprotesregistret.

LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

91,494,387,291,390,594,194,496,198,195,894,987,694,996,396,394,390,696,693,795,496,798,196,296,296,494,898,097,096,495,494,289,692,695,096,395,990,894,994,596,193,494,995,497,1

94,889,695,595,192,394,994,788,994,495,391,994,394,494,898,193,396,095,794,597,395,294,090,394,192,893,693,895,898,395,998,295,493,697,290,3Sunderbyns sjukhus

Piteå Älvdals sjukhusKalix lasarett






Bollnäs sjukhusMora lasarettFalu lasarett

Västmanlands sjukhus, VästeråsVästmanlands sjukhus, Köping

Universitetssjukhuset ÖrebroLindesbergs lasarett

Karlskoga lasarettTorsby sjukhus

Centralsjukhuset i KarlstadArvika sjukhus

SÄ-sjukvården, SkeneSÄ-sjukvården, Borås

SU Östra, GöteborgSU Mölndal

Skaraborgs sjukhus, SkövdeSkaraborgs sjukhus, LidköpingSkaraborgs sjukhus, Falköping

NU-sjukvården, UddevallaKungälvs sjukhus


Alingsås lasarettMovement, Halmstad

Hallands sjukhus, VarbergHallands sjukhus, Halmstad

Ängelholms sjukhusTrelleborgs lasarett


Simrishamns lasarettLandskrona lasarett

Hässleholm-KristianstadHelsingborgs lasarett

Blekingesjukhuset, KarlskronaBlekingesjukhuset, Karlshamn

Visby lasarettVästerviks sjukhus

Oskarshamns sjukhusLänssjukhuset Kalmar






Lasarettet i EnköpingElisabethsjukhuset, Uppsala



Sabbatsbergs NärsjukhusS:t Görans sjukhus, StockholmOrtopediska huset Stockholm

Norrtälje sjukhusNacka Närsjukhus

Löwenströmska sjukhusetKarolinska, Solna


75 80 85 90 95 100



74 OMOPERATION EFTER TOTAL HÖFTPROTESOPERATION10-årsöverlevnad av höftprotes är en central kvalitetsva-riabel, men det behövs även indikatorer som kan ge en snabbare återkoppling till kliniker och som kan initiera kliniskt förbättringsarbete utan alltför lång fördröjning.

En sådan ”snabbare” indikator är andelen omoperatio-ner inom två år efter den ursprungliga operationen, oav-sett vilken orsaken till dessa är. Omoperation är ett vidare begrepp än utbytesoperation eller revision och innefattar all form av ytterligare kirurgi. Den korta uppföljningstiden återspeglar i huvudsak tidiga och allvarliga postoperativa komplikationer, som djup infektion och revision på grund av upprepade urledvridningar av höftledsprotesen, luxa-tioner. Arbetsföra patienter som omopereras på grund av protesrelaterad infektion eller luxationer får inte sällan ett sämre slutresultat och kan för sjukvården och försäkrings-kassan kosta miljonbelopp per komplikation.

Indikatorn visar andelen patienter som omopereras inom två år efter total höftprotesoperation. Bara kom-plikationer som är kirurgiskt åtgärdade är inkluderade. Antibiotikabehandlade infektioner och icke-kirurgiskt be-handlade urledvridningar ingår inte. Patienter som opere-

ras upprepade gånger, som följd av samma komplikation, anges som en komplikation. Patienter som omopereras på annan klinik än primärkliniken tillräknas ändå primärk-liniken.

I riket som helhet omopererades två procent av patien-terna inom två år, under mätperioden 2010-2013. Detta motsvarar 1 248 patienter. Jämförelsen baseras på närma-re 64 200 operationer under mätperioden. Variationen mellan landsting sträcker sig från cirka 1 till 3,6 procent. Komplikationsfrekvensen är lägre bland kvinnor än för män, dock är skillnaden liten. De allra flesta landsting har förbättrat sina resultat, jämfört med jämförelseperioden.

Komplikationstalen är generellt låga. Patientsamman-sättning och slumpmässig variation har stor påverkan på resultaten. Resultatet kan egentligen bara värderas över tid, det vill säga om klara trender föreligger.

En nollvision är inte realistisk vad gäller komplikatio-ner efter en kirurgisk operation. Riksgenomsnittet har de senaste åren legat något över eller runt två procent omope-rationer inom två år. Men som framgår av vissa landstings och klinikers resultat är än lägre komplikationsfrekvenser möjliga. Den större spridningen på enhetsnivå ger indika-torn större tyngd avseende förbättringsarbete.

2009-20122010-2013

0 1 2 3 4 5 6

Sörmland

Värmland

Västmanland

Gävleborg

Jämtland

Halland

Stockholm

Uppsala

RIKET

Västerbotten

Östergötland

Västernorrland

Västra Götaland

Jönköping

Skåne

Blekinge

Dalarna

Kronoberg

Gotland

Kalmar

Örebro

Norrbotten 1,03

1,16

1,26

1,28

1,28

1,30

1,47

1,48

1,54

1,59

1,62

1,66

1,69

1,95

1,99

2,30

2,33

2,40

2,59

3,38

3,39

3,58

Procent

diagram 74 – totalt: Andel omoperationer inom 2 år efter total höftprotesoperation, 2010–2013.




Procent

LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

VästmanlandDalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

3,391,493,022,531,803,080,663,080,951,612,363,422,151,661,921,942,786,472,062,410,72

0,001,921,411,240,921,751,13

1,001,941,281,38

2,002,191,622,372,051,250,312,450,983,332,681,831,181,542,261,260,190,450,811,362,13

2,402,222,304,961,361,01

0,791,883,381,67

0,701,57

4,262,14

0,602,910,672,401,333,851,241,27

0,931,47

0 2 4 6 8 10

Sunderbyns sjukhusPiteå Älvdals sjukhus









Torsby sjukhusCentralsjukhuset i Karlstad

Arvika sjukhusSÄ-sjukvården, SkeneSÄ-sjukvården, Borås

SU MölndalSkaraborgs sjukhus, Skövde

Skaraborgs sjukhus, LidköpingSkaraborgs sjukhus, Falköping

Ortho Center IFK-kliniken, GöteborgNU-sjukvården, Uddevalla

Kungälvs sjukhusFrölunda Specialistsjukhus, Göteborg

Carlanderska, GöteborgAlingsås lasarett

Spenshults reumatikersjukhusMovement, Halmstad










Höglandssjukhuset, EksjöArt Clinic, Jönköping


Lasarettet i Motala Nyköpings sjukhus









diagram 74 – sjukhus: Andel omoperationer inom 2 år efter total höftprotesoperation, 2010–2013.


Källa: Svenska Höftprotesregistret

75 OÖNSKADE HÄNDELSER EFTER KNÄ- OCH HÖFTPROTESOPERATION I Sverige utförs årligen cirka 13 000 knäprotesoperationer och 16 000 höftprotesoperationer. Därtill kommer omo-perationer och revisionsoperationer, där protesen byts ut.

Dessa vanligtvis planerade ingrepp utgör en stor del av den icke-akuta ortopediska verksamheten.

Även om ingreppen idag är att betrakta som rutinkirur-gi gäller det stora kirurgiska operationer, som inte är helt riskfria för patienten. Modern anestesiologi, noggrann



2008–20102011–2013

0 2 4 6 8

Västmanland

Västernorrland

Värmland

Sörmland

Norrbotten

Östergötland

Kronoberg

Gävleborg

Västerbotten

RIKET

Jönköping

Dalarna

Jämtland

Västra Götaland

Blekinge

Stockholm

Skåne

Kalmar

Halland

Örebro

Uppsala

Gotland 2,10

2,44

2,57

2,58

2,59

2,77

2,81

2,85

2,86

2,87

2,92

2,96

2,97

3,00

3,02

3,11

3,18

3,21

3,22

3,53

3,55

4,80

Procent

diagram 75 – totalt: Oönskade händelser inom 30 dagar efter knä- eller total höftprotesoperation, 2011–2013. Åldersstandardiserade värden.



diagram 75 – riket: Oönskade händelser inom 30 dagar efter knä- eller total höftprotesoperation. Åldersstandardiserade värden.

År

Procent

0

1

2

3

4

5

1312111009080706050403020100

Totalt Kvinnor Män

medicinsk utredning före operationen, liksom infektions- och blodproppsförebyggande åtgärder är viktiga för att nå låga komplikations- och mortalitetsfrekvenser.

Återinläggning och död efter operation är internatio-nellt sett vanligt förekommande kvalitetsindikatorer. Begreppet ”oönskade händelser” är en försvenskning av det vanligt förekommande engelska uttrycket ”adverse events”.

Indikatorn visar andelen patienter som återinskrevs på sjukhus eller avled inom 30 dagar efter höft- och knäpro-tesoperation. Knappt 80 000 operationer utförda under 2011–2013 ingår i jämförelsen, med patientregistret som källa. Orsaker till återinläggning är bland annat protes-komplikationer och vanliga hjärt-kärlsjukdomar som hjärtinfarkt, kärlkramp, hjärtsvikt och stroke. Redovis-ningen per landsting baseras på patientens hemort, inte på klinikens lokalisering.

I riket uppgick andelen avlidna eller återinskrivna till tre procent. De specifika proteskomplikationerna står för två tredjedelar av de studerade återinläggningarna. Det är en viss spridning mellan landstingen, från drygt två till närmare fem procent. I riket som helhet kan en tendens till minskning noteras under den senaste 10-årsperioden. Andelen återinskrivna eller döda är högre bland män än bland kvinnor.

Återinläggning och död kan bero på lokala komplika-tioner relaterade till kirurgin, men också på andra med-

icinska komplikationer. Till de svenska knä- och höft-protesregistren rapporteras återinläggningar på grund av lokala komplikationer, som krävt någon form av reopera-tion. Dessa register fångar dock inte de övriga medicinska komplikationerna. Med patientregistret som källa kan fle-ra oönskade händelser analyseras. Detta samlade kompli-kationsmått är mer relevant för patienten och sjukvården än att bara rapportera en lokal höftkomplikation.



76 PATIENTRAPPORTERAT RESULTAT AV TOTAL HÖFTPROTESOPERATION De främsta indikationerna för höftproteskirurgi är upp-levd smärta och låg hälsorelaterad livskvalitet. Därför är det viktigt att mäta och rapportera dessa variabler för att kunna optimera den enskilda patientens behandling och mäta resultat i flera dimensioner. Höftprotesregistret följer sedan 2002 upp patientrapporterade resultat av operationen. Man använder bland annat instrumentet EQ-5D, som ger hälsorelaterad livskvalitet i ett index. Alla patienter besvarar före operationen ett formulär med tio frågor. Samma formulär med en kompletterande fråga om tillfredsställelse med operationsresultatet skickas till patienten efter ett år. Proceduren upprepas efter sex och tio år. Alla höftprotesopererande kliniker i landet ingår i denna uppföljningsrutin. Svarsfrekvensen på enkäten är 85 procent före operationen och 90 procent vid ettårsupp-följningen.

Indikatorn visar den faktiska hälsorelaterade livskvali-teten ett år efter operationen, jämfört med den förväntade, per klinik och landsting. Värdet uttrycks som ett indextal, där ett värde över 100 anger att det faktiska snittvärdet för EQ-5D index är större än det förväntade, och vice versa.

Den förväntade EQ-5D nivån är framräknad med hänsyn tagen till en rad olika karakteristika hos patienterna vid de olika klinikerna. Värdet anger vilken nivån skulle vara om kliniken/landstinget når ett lika bra resultat som riket, ef-ter att hänsyn till patienternas förutsättningar tagits. Vär-den över 100 innebär att kliniken har ett bättre resultat än landet i övrigt när man justerat för ålder, kön, samsjuklig-het, diagnos och ingångsvärden. De landsting som ligger under 100 har med det givna patientunderlaget ett sämre resultat än vad riket i genomsnitt har.

Indikatorn sätter fokus på variationen mellan landsting, genom att rikets värde är satt till 100. Värdet för landsting-en varierar från 94,4 till 103,2, medan skillnaderna mellan sjukhus är något men inte påtagligt större, om man bortser från enstaka kliniker med klart avvikande värden. Jämfö-relsen baseras på 21 089 operationer utförda under 2011-2012, med 1-årsuppföljning till och med 2013.

Även om indikatorns konstruktion innebär att hänsyn tas till patienternas olika förutsättningar, så kan det fin-nas ytterligare egenskaper hos patienter som påverkar det patientrapporterade resultatet av höftprotesoperationen, men som kvalitetsregistret inte har uppgift om.

95 100 105 110

Gotland

Värmland

Västra Götaland

Gävleborg

Jönköping

Uppsala

Södermanland

Västernorrland

Halland

Stockholm

Dalarna

RIKET

Örebro

Blekinge

Östergötland

Västmanland

Norrbotten

Kronoberg

Kalmar

Skåne

Västerbotten

Jämtland 103,2

102,9

102,5

102,4

102,1

101,9

101,8

101,2

100,8

100,5

100,0

99,7

99,6

99,3

99,3

98,9

98,7

98,6

98,3

98,0

97,1

94,4

Index

diagram 76 – totalt: Patientrapporterat resultat av total höftprotesoperation, 2011–2012. Indexvärde för relationen mellan förväntad och faktisk hälsorelaterad livskvalitet (EQ–5D) efter ett år. Mätperioden avser operationsår.




Index


LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

VästmanlandDalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

102,394,595,599,5111,592,1

100,495,7

104,6108,894,493,693,7

102,499,8101,192,497,4

102,1104,399,698,898,1

99,0104,199,1

105,3102,896,994,4

100,9105,2104,2

87,0105,3100,9103,197,3

101,899,199,697,8

103,297,795,6

103,3100,197,994,894,297,1

99,297,493,599,4

104,594,9101,898,8102,199,595,5

101,397,196,1

103,1103,2103,4100,7102,1101,9102,2

80 90 100 110 120

Piteå Älvdals sjukhusGällivare lasarett





Gävle sjukhusBollnäs sjukhus

Mora lasarettFalu lasarett






Skaraborgs sjukhus, LidköpingOrtho Center IFK-kliniken, Göteborg


Carlanderska, GöteborgAlingsås lasarett

Spenshults reumatikersjukhusHallands sjukhus, Varberg

Hallands sjukhus, Halmstad Movement, Halmstad




Blekingesjukhuset, KarlshamnVisby lasarett

Västerviks sjukhusOskarshamns sjukhusLänssjukhuset Kalmar




Universitetssjukhuset i LinköpingLasarettet i Motala Nyköpings sjukhus










diagram 76 – sjukhus: Patientrapporterat resultat av total höftprotesoperation, 2011–2012. Indexvärde för relationen mellan förväntad och faktisk hälsorelaterad livskvalitet (EQ-5D) efter ett år. Mätperioden avser operationsår.



77 PATIENTTILLFREDSSTÄLLELSE EFTER TOTAL HÖFTLEDSOPERATIONI Svenska Höftprotesregistrets rutin med patientrappor-terat utfall ingår en fråga om patienttillfredsställelse, som ställs vid uppföljningarna 1, 6 och 10 år efter operationen. Frågan kan betraktas som en sjukdomsspecifik utfallsfrå-ga då patienten på en skala, VAS, ska ange hur nöjda de är med operationsresultatet ett år efter operation. Det är således en PROM-fråga, som inte ska förväxlas med frå-gan om patienten var nöjda med bemötandet. Resultatet för patienttillfredsställelse behöver inte samvariera med index-värdet av EQ-5D. En låg EQ-5D indexvinst kan vara kopplad till en hög nöjdhetsgrad och vice versa, då den också beror på vilket EQ-5D index patienten rapporterat före operationen.

Indikatorn visar andelen patienter som ett år efter ope-rationen anger att de är nöjda med höftprotesoperationen, genom att ha angivit värden på 0 till 40 på en VAS-skala. VAS går från 0 (nöjd) till 100 (missnöjd). Värden mellan 41 och 100 anses ange att patienten är osäker på eller miss-nöjd med resultatet. Svarsfrekvensen är knappt 90 procent och alla sjukhus rapporterar. Jämförelsen baseras på drygt 25 000 patienter som opererades under 2011-2012 och följ-des upp till och med 2013.

Med den använda definitionen för nöjdhet anger i riket 89 procent av alla patienter att de var nöjda med resultatet, med en variation mellan landsting från 83 till närmare 94 procent. På kliniknivå är variationen något större.

Under det första året efter operationen är frekvensen för omoperation lägre än 1 procent. Orsaken till att en kom-plikationsfri patient inte är nöjd ett år efter operationen är säkerligen multifaktoriell, där flera olika faktorer samspe-lar. Dessa kan till exempel vara tveksam indikation för ki-rurgi; andra sjukdomar (komorbiditet); socioekonomiska bakgrundsvariabler; födelseland och med detta samman-hängande språksvårigheter; bristande information om förväntat resultat och rehabiliteringslängd samt orealis-tiskt höga förväntningar på slutresultatet.

Höftprotesregistret kommer i sin fortsatta analys och kliniska forskning att fokusera på de patienter som anger att de är osäkra om eller missnöjda med resultatet av operationen. Indikatorn visar sammanfattningsvis ett patientrapporterat resultat med förbättringspotential avseende vårdprocessen, framförallt utanför operations-salen, för denna stora patientgrupp.

2010–2011

75 80 85 90 95 100

Värmland

Gotland

Uppsala

Sörmland

Västra Götaland

Gävleborg

Stockholm

Västernorrland

Halland

RIKET

Jönköping

Dalarna

Östergötland

Västmanland

Örebro

Kronoberg

Blekinge

Kalmar

Skåne

Norrbotten

Västerbotten

Jämtland 93,8

93,7

92,5

92,0

91,9

91,4

91,4

90,4

90,2

89,6

89,3

89,2

89,0

88,8

88,2

88,1

87,7

87,1

85,8

85,0

83,1

82,7

2011–2012 Procent

diagram 77 – totalt: Patientrapporterat resultat av total höftprotesoperation, 2011–2012. Andel patienter som uppger att de är nöjda 1 år efter höftprotesoperation. Mätperioden avser operationsår.




ProcentKälla: Svenska Höftprotesregistret.

LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

VästmanlandDalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

90,686,383,488,496,981,287,085,195,797,685,279,383,093,384,187,286,383,191,389,585,890,091,387,488,192,490,093,292,888,183,191,491,795,294,284,491,289,892,385,892,187,489,586,792,691,382,786,092,490,091,083,482,382,784,780,583,186,892,890,490,289,489,290,284,590,585,986,891,393,893,596,692,991,592,791,7

75 80 85 90 95 100













Skaraborgs sjukhus, LidköpingOrtho Center IFK-kliniken, Göteborg



Alingsås lasarettSpenshults reumatikersjukhus

Movement, HalmstadHallands sjukhus, Varberg

Hallands sjukhus, Halmstad Ängelholms sjukhusTrelleborgs lasarett








Höglandssjukhuset, EksjöArt Clinic, Jönköping







Sabbatsbergs NärsjukhusS:t Görans sjukhus, StockholmOrtopediska huset, Stockholm




diagram 77 – sjukhus: Patientrapporterat resultat av total höftprotesoperation, 2011-2012. Andel patienter som uppger att de är nöjda 1 år efter höftprotesoperation. Mätperioden avser operationsår.



78 VÄNTETID INFÖR HÖFTFRAKTUR- OPERATIONÅrligen inträffar drygt 17 000 höftfrakturer i Sverige. Alla höftfrakturpatienter förs till akutsjukhus och opereras, även om valet av operationsmetod varierar. Behandlings-modellen vid felställda lårbenshalsbrott har radikalt förändrats i Sverige under de senaste tio åren. Allt fler patienter opereras för sitt felställda lårbenshalsbrott med höftprotes, vilket har medfört en ökad belastning på ort-opediska operationsavdelningar. Artroplastikoperation är mera resurskrävande än operation med skruvar eller pinnar.

Själva frakturen är inte akut livshotande, vilket gör att det kan uppkomma väntetid inför operationen. Studier har visat att fördröjning av operation till efter 24 timmar leder till ökad dödlighet inom fyra månader från ope-ration, även för i övrigt friska patienter. Dessutom ökar komplikationer såsom infektion, trycksår och förvirring. Väntan på operation är ansträngande för patienten såväl fysiskt som psykiskt och vårdtiden förlängs.

Väntetiden till operation är därför en viktig processin-dikator, som är beroende på resursinsats och attityd. Tid mellan ankomst till sjukhus och start för operation är ock-så ett internationellt vanligt förekommande kvalitetsmått.

Källan till indikatorn är kvalitetsregistret RIKSHÖFT, som samlar data om vården av patienter med höftfraktur. Beroende på omorganisationer inom svensk ortopedi, med uppdelning i planerad och akut verksamhet, opereras i dagsläget patienter med höftfraktur på enbart 53 sjukhus. Av dessa saknas år 2013 uppgifter för tre sjukhus. Underla-get till jämförelsen utgörs av 15 434 patienter med uppgift om väntetid.

Indikatorn visar medelväntetiden mellan ankomst till sjukhuset och operation för patienter som opererats för höftfraktur. Enbart patienter 50 år och äldre med icke pa-tologisk fraktur ingår i jämförelsen, vilket motiveras av att hos yngre patienter är höftfraktur ovanlig och uppkomst-mekanismen annorlunda.

Medelväntetiden var 2013 i riket närmare 22 timmar, med en spridning mellan landstingen från 16 till 27 tim-mar. Det finns inga egentliga skillnader mellan könen. Sedan 2007 har medelväntetiden sjunkit, från över 30 tim-mar till dagens 22.

Socialstyrelsens riktlinjer från 2003 anger som sin re-kommendation att operation bör utföras så tidigt som möjligt under ankomstdagen, helst inom 24 timmar. Någ-ra landsting ligger över 24 timmars medelväntetid, vilket kan resultera i förlängda vårdtider och en förhöjd kompli-kationsfrekvens hos denna sköra patientgrupp.

0 10 20 30 40

Västernorrland 2Uppsala

Jämtland

Blekinge

Sörmland

Västra Götaland

Örebro

Västmanland 1Jönköping

Kronoberg

Östergötland

RIKET

Stockholm

Norrbotten

Gävleborg

Halland

Skåne

Dalarna

Värmland

Gotland

Kalmar

Västerbotten

20122013

15,9

18,3

18,5

20,0

20,0

20,1

20,5

20,9

21,0

21,8

21,8

21,9

22,2

22,9

23,1

23,2

23,3

23,4

23,4

24,8

26,7

Timmar

diagram 78 – totalt: Väntetid till höftfrakturoperation efter ankomst till sjukhus, 2013.

Källa: RIKSHÖFT - Nationella höftfrakturregistret.

1 Uppgift saknas 2012 2 Uppgift saknas



0 10 20 30 40 50

Timmar


LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

VästmanlandDalarna

Gävleborg


Norrbotten

21,923,923,317,022,321,218,226,723,922,324,218,923,822,921,924,718,523,820,714,018,523,422,017,3

19,421,415,1

20,220,918,221,422,419,623,326,220,723,820,518,021,028,323,023,122,515,1

23,816,224,815,920,921,0Sunderbyns sjukhus


Östersunds sjukhusHudiksvalls sjukhus





Arvika sjukhusSÄ-sjukvården, Borås


Skaraborgs sjukhus, LidköpingNU-sjukvården, Uddevalla

Kungälvs sjukhusAlingsås lasarett










Mälarsjukhuset, EskilstunaAkademiska sjukhuset, Uppsala


S:t Görans sjukhus, StockholmNorrtälje sjukhusKarolinska, Solna


diagram 78 – sjukhus: Väntetid till höftfrakturoperation efter ankomst till sjukhus, 2013.

Endast rapporterande sjukhus visas.


diagram 78 – riket: Väntetid till höftfrakturoperation efter ankomst till sjukhus.

År

Timmar

0

10

20

30

40

201320122011201020092008

Totalt Kvinnor Män



79 PROTESOPERATION VID HÖFTFRAKTURTidigare har cervikala höftfrakturer, brott på lårbenshalsen och där benet vridits ur läge, vanligen behandlats genom spikning, så kallad osteosyntes. Detta är en snabb opera-tion som är lätt att utföra, men som har en hög frekvens av komplikationer i form av att frakturen glider, inte läker eller att ledhuvudet försvinner på grund av en kärlskada vid frakturtillfället.

Olika studier har visat att insättning av höftprotes vid höftfraktur ger ett betydligt bättre resultat, med mindre än 10 procent misslyckade fall, jämfört med 40–50 procent efter osteosyntes. Protesoperation ger bättre resultat även för dementa patienter, som är en särskilt skör grupp bland höftfrakturpatienterna.

Dessa rön har lett till att behandlingsmodellen i Sve-rige har ändrats det senaste decenniet. 65–70 procent av patienterna med cervikal höftfraktur bör opereras med höftprotes. Vanligen används då så kallade halvproteser, där patientens ledskål inte byts ut. Cirka 30–35 procent av dessa frakturer ska dock fortsatt opereras med osteosyn-tes, då de inte är felställda eller inträffar hos yngre indivi-der. För yngre patienter kan fördelar med osteosyntes fö-religga. Vidare kan akut livshotande sjukdom göra att den mera begränsade osteosyntesoperationen bör väljas.

Indikatorn visar andelen patienter 65 år och äldre med cervikal höftfraktur som protesopererades under 2013. Källan är patientregistret med drygt 7 000 patienter som

underlag för denna jämförelse. Åldersstandardisering har gjorts och enbart förstagångsfall ingår. Redovisningen per landsting baseras på patientens hemort, inte på klinikens lokalisering.

I riket protesopererades knappt 65,5 procent av patien-terna, med en spridning mellan landsting från 51 till 74 procent. Andelen protesopererade har ökat påtagligt den senaste 10-årsperioden. Andelen är drygt tre procentenhe-

0 20 40 60 80 100

Örebro

Jönköping

Västerbotten

Kronoberg

Sörmland

Gotland

Kalmar

Jämtland

Halland

Dalarna

RIKET

Stockholm

Västmanland

Gävleborg

Östergötland

Norrbotten

Skåne

Blekinge

Västra Götaland

Västernorrland

Uppsala

Värmland 74,3

70,9

70,3

70,0

69,2

69,1

67,9

67,5

66,2

65,8

65,7

65,5

64,8

62,9

59,9

59,5

58,5

56,6

56,0

55,1

53,8

51,3

Procent

diagram 79 – totalt: Andel protesopererade patienter vid höftfraktur, 2013. Avser patienter 65 år och äldre. Åldersstandardiserade värden.


Halvprotes 2013 Totalprotes 2013 Totalt 2012


diagram 79 – riket: Andel protesopererade patienter vid höftfraktur. Avser patienter 65 år och äldre. Åldersstandardiserade värden.

År

Procent

0

20

40

60

80

100

1312111009080706050403020100

Totalt Kvinnor Män



ter högre bland kvinnor än bland män, men skillnaderna mellan könen har minskat.

Elva landsting når över nivån 65 procent. Det finns såle-des möjligheter till ytterligare förbättringar. Att protesope-rera 65–70 procent av alla patienter med cervikala höftfrak-turer ställer stora krav på klinikerna, med omorganisation av jourarbete och krav på ökad kirurgisk kompetens. En ytterligare anledning till att man i vissa landsting/kliniker inte fullt ut tillämpar den nya behandlingsmodellen kan vara att man uppfattar att kostnaderna är för höga.

Protesoperation medför förlängda operationstider och ökade proteskostnader, men denna fördyring av det för-sta operationstillfället kompenseras av den betydligt läg-re frekvensen av omoperationer. Primär höftprotes leder också till mindre smärta, lättare rehabilitering och bättre hälsorelaterad livskvalitet för patienten. Vid hälsoekono-miska analyser med beaktande av dessa variabler har man funnit att den nya behandlingsmodellen ger en markant förbättrad kostnadseffektivitet.

Procent


LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

VästmanlandDalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

57,956,959,459,268,367,354,770,962,952,869,269,765,554,960,345,658,655,856,854,951,8

68,965,468,063,067,570,165,559,663,853,1

68,473,466,063,664,264,373,173,352,262,648,065,459,769,669,156,562,266,062,356,621,2

70,048,359,967,2

0 20 40 60 80 100












NU-sjukvårdenKungälvs sjukhusAlingsås lasarett



Skånes universitetssjukhus, LundKristianstads sjukhusHässleholms sjukhusHelsingborgs lasarett











diagram 79 – sjukhus: Andel protesopererade patienter vid höftfraktur, 2012–2013. Avser patienter 65 år och äldre. Åldersstandardiserade värden.

Halvprotes Totalprotes



80 IMPLANTATÖVERLEVNAD VID HALV-PROTESOPERATIONFör cirka 10 år sedan utfördes årligen i Sverige cirka 300 halvprotesoperationer. Eftersom en växande andel av höftfrakturpatienterna nu protesopereras, framförallt med halvproteser, har antalet ökat till cirka 4 500 halvproteser per år.

Svenska Höftprotesregistret har därför inkluderat halv-protesoperationer i sina databaser. Täckningsgrad på individnivå för denna behandling var 96 procent under 2011. Patientgruppen som opereras med halvprotes har en medelålder på 85 år och är vitt skild från totalprotesgrup-pen som har en medelålder på 68 år. Patientgruppen som opereras med halvprotes har avsevärt större sjuklighet och högre 1-års mortalitet.

Indikatorn visar hur stor andel av patienterna som ett år efter halvprotesoperationen har kvar det inopererade höftimplantatet (”implantatöverlevnad”), en skattning som baseras på så kallad Kaplan-Meier statistik. Defini-tion av misslyckande är utbyte av någon del av protesen eller borttagande av hela protesen genom en revisionso-peration. Uppgiften baseras på knappt 13 200 operationer utförda under den treåriga mätperioden. Alla diagnoser är inkluderade.

På riksnivå var protesöverlevnaden 96 procent med en spridning mellan landsting från 94 till drygt 98 procent. Liksom vid totalprotesoperation har kvinnorna ett något bättre resultat än männen. Variationen är måttlig även på

kliniknivå, bara en klinik har en överlevnad under 90 pro-cent.

Implantatöverlevnad beräknas för denna patientgrupp redan efter ett år, på grund av att den är en högriskgrupp vad gäller komplikationer och att så många som en tred-jedel av patienterna avlider inom ett år. Denna indikator speglar i högre grad patientens omhändertagande i hela vårdprocessen, jämfört med vad som gäller för de artros- patienter som opereras med totalprotes.

2010–2012

75 80 85 90 95 100

Västernorrland

Gotland

Örebro

Skåne

Västmanland

Gävleborg

Stockholm

Kalmar

Värmland

Jönköping

RIKET

Jämtland

Norrbotten

Sörmland

Uppsala

Västerbotten

Blekinge

Västra Götaland

Kronoberg

Dalarna

Östergötland

Halland 98,3

97,9

97,5

97,5

97,4

97,2

96,9

96,7

96,6

96,6

96,3

96,2

95,8

95,6

95,6

95,5

95,3

95,1

95,1

94,4

94,1

93,8

2011–2013 Procent

diagram 80 – totalt: Andel patienter med halvprotes som inte omopereras inom 1 år efter höftprotesoperation, 2011–2013. Avser vanligen höftfrakturpatienter.



diagram 80 – riket: Andel patienter med halvprotes som inte omopereras inom 1 år efter höftprotesoperation. Avser vanligen höftfrakturpatienter.

År

Procent

92

94

96

98

100

2011–20132010–20122009–20112008–2010

Totalt Kvinnor Män



Procent


LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

VästmanlandDalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

94,397,594,296,197,094,695,096,798,389,197,1

98,497,898,394,094,3

100,096,396,693,994,197,2

94,898,494,294,394,996,799,496,497,1

98,098,798,597,893,297,195,296,097,593,993,095,196,999,195,594,897,692,492,596,397,595,296,596,6

75 80 85 90 95 100















Skånes universitetssjukhus, LundHässleholm-Kristianstad

Helsingborgs lasarettBlekingesjukhuset, Karlskrona











diagram 80 – sjukhus: Andel patienter med halvprotes som inte omopereras inom 1 år efter höftprotesoperation, 2011–2013. Avser vanligen höftfrakturpatienter.



0 20 40 60 80 100

Västmanland1

Västernorrland1

Uppsala1

Örebro

Gävleborg

Värmland

Östergötland

Stockholm

Kronoberg

Halland

Kalmar

Dalarna

Västerbotten

RIKET

Gotland

Västra Götaland

Skåne

Jönköping

Sörmland

Norrbotten

Blekinge

Jämtland

20122013

84

72

71

70

69

69

69

68

68

68

67

66

65

65

65

65

63

62

62

Procent

diagram 81 – totalt: Andel patienter som är åter till ursprungligt boende 4 månader efter operation för höftfraktur, 2013. Avser patienter 50 år och äldre.


1 Uppgift saknas

81 ÅTER TILL URSPRUNGLIGT BOENDE EFTER HÖFTFRAKTURAndel patienter som är tillbaka i sitt ursprungliga boende fyra månader efter höftfraktur är en resultatindikator som speglar samtliga delar av behandlingskedjan, akutomhän-dertagandet med operation, gångmobilisering på vårdav-delningen och den fortsatta rehabiliteringen. Att kunna återvända till sin tidigare boendeform tyder vanligtvis på att patienten återfått nästan den funktionsförmåga som fanns före höftfrakturen. Varierande rehabiliteringsresur-ser kan initialt påverka boendeformen, men efter fyra må-nader har vanligtvis rehabiliteringsresultatet stabiliserats.

Indikatorn visar andelen patienter som fyra månader efter höftfraktur är åter i det ursprungliga boendet. Enbart

patienter 50 år och äldre med icke patologisk fraktur ingår. Även patienter som är avlidna ingår i underlaget. Jämförel-sen baseras på 9 481 fall av höftfraktur år 2013, för vilka det fanns uppgift om boende vid fyra-månadersuppföljning-en, av totalt drygt 15 400 fall i RIKSHÖFT detta år.

I riket var 68 procent av patienterna åter till ursprung-ligt boende efter fyra månader, med en variation mellan landstingen från 62 till 84 procent.

Utöver insatser i den akuta vårdfasen och den efterföl-jande rehabiliteringen kan resultatet även vara påverkat av kommunala beslut om erbjudande om äldreboende res-pektive hemtjänst i den egna bostaden.



Procent

LandstingStockholm

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Dalarna

Gävleborg


Norrbotten

64706365626874596962627367686465726872707167696163807265716570726159626365705770846871Sunderbyns sjukhus

Skellefteå lasarettÖstersunds sjukhusHudiksvalls sjukhus



Karlskoga lasarettTorsby sjukhusArvika sjukhus

NU-sjukvården, UddevallaSkaraborgs sjukhus, Skövde

Skaraborgs sjukhus, LidköpingKungälvs sjukhus

SU MölndalSÄ-sjukvården, Borås


Hallands sjukhus, Halmstad Skånes universitetssjukhus, Malmö

Skånes universitetssjukhus, LundKristianstads sjukhus






Lasarettet i MotalaUniversitetssjukhuset i Linköping


Norrtälje sjukhusSödertälje sjukhus

Karolinska, SolnaKarolinska, Huddinge

Danderyds sjukhus

diagram 81 – sjukhus: Andel patienter som är åter till ursprungligt boende 4 månader efter operation för höftfraktur, 2013. Avser patienter 50 år och äldre.


Endast rapporterande sjukhus visas. Sjukhus med färre än 10 fall redovisas ej.

0 20 40 60 80 100

82 LÄKEMEDEL MOT BENSKÖRHET EFTER FRAKTUROsteoporos eller benskörhet är en sjukdom som gör att benstommen förlorar en del av sin styrka. Detta leder i sin tur till att frakturer kan uppstå spontant eller vid lågener-gitrauma, som vid fall i samma plan. Vanliga frakturer vid benskörhet är höft- och bäckenfrakturer, kotkompressio-ner i bröst- och ländrygg, vissa knäfrakturer och brott på överarm (axel) och handled.

Sjukdomen är ovanlig före 50 års ålder men förekom-sten ökar kraftigt med åldern. Framförallt kvinnor drab-bas. Bland 70-åriga kvinnor förekommer osteoporos hos drygt 30 procent. I 65–70-årsåldern har cirka 25 procent av kvinnorna redan fått en fraktur. Dessa kvinnor har en starkt förhöjd risk att i framtiden drabbas av ytterligare frakturer. Sjukdomen bedöms vara underdiagnostiserad och underbehandlad.

Behandling med läkemedel, som dämpar utveckling-en av benskörhet, är aktuell för många i patientgruppen. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) och

Läkemedelsverket har i flera genomgångar under senaste åren konstaterat att läkemedelsbehandling av äldre med osteoporos och frakturer är väl dokumenterad och att be-handlingen minskar risken att få fler frakturer. Det är där-för angeläget att studera om diagnosen osteoporos ställs och behandlas efter det att äldre kvinnor vårdats på grund av en fraktur.

Indikatorn visar andelen frakturdrabbade kvinnor som efter sjukhusvård behandlades med läkemedel mot ben-skörhet. Som förebyggande läkemedelsbehandling räknas bisfosfonater eller hormonbehandling. Uppföljningen avsåg 48 000 kvinnor i åldrarna 50 år och äldre som slu-tenvårdats för ett urval av frakturer under 2010-2012, med uppgifterna hämtade från patientregistret. Kvinnornas lä-kemedelsuttag 0 till 12 månader efter sjukhusvården stu-derades via läkemedelsregistret.

I riket fick drygt 15 procent av kvinnorna läkemedelsbe-handling, de flesta behandlade med bisfosfonater. Det är stora skillnader mellan landstingen. Andelen behandlade varierar mellan 9 och 22 procent, vilket antyder att lands-



ting och vårdgivare i olika grad och olika snabbt tagit till sig budskapen i riktlinjer och tillämpar dem. I riket har andelen behandlade kvinnor varit oförändrad sedan 2005.

Det finns i nuläget i Socialstyrelsens riktlinjer inga mål-nivåer eller rekommendationer, men de flesta vetenskap-liga studier i sammanhanget anger att 60–70 procent av dessa patienter med hög risk för fragilitetsfraktur bör be-handlas med benspecifika läkemedel. För denna indikator finns således en stor förbättringspotential för alla lands-ting.

Ur läkemedelsregistret går inte att utläsa på vilken in-dikation olika preparat sätts in. Det är sannolikt att en del av de hormonbehandlade kvinnorna inte behandlas för att minska risken för nya frakturer, utan för behandling av klimakteriebesvär. Detta förstärker bilden av en generell underbehandling med benspecifika läkemedel.

Andelen patienter som hormonbehandlas är liten jäm-fört med andelen bisfosfonatbehandlade, drygt 1,5 procent av frakturpatienterna. Detta är förenligt med behandlings-rekommendationerna från Läkemedelsverket. Hormon-behandling bör reserveras till postmenopausala kvinnor med hög risk för framtida fraktur, och som inte tål eller har kontraindikationer mot andra läkemedel godkända för att behandla osteoporos.

Läkemedelsregistret innehåller inte de läkemedel som ges vid sjukhus, så kallade rekvisitionsläkemedel. Skillna-der i huruvida landstingen väljer att förskriva eller rekvire-ra bisfosfonater som zoledronsyra påverkar därför resulta-tet, dock inte i någon större omfattning.

0 5 10 15 20 25 30

Gotland

Västmanland

Norrbotten

Västernorrland

Jämtland

Gävleborg

Västra Götaland

Stockholm

Värmland

Västerbotten

RIKET

Blekinge

Dalarna

Skåne

Sörmland

Kronoberg

Halland

Kalmar

Uppsala

Örebro

Jönköping

Östergötland 22,3

21,2

19,3

19,0

18,1

17,9

16,7

16,7

16,2

16,2

15,3

15,1

14,5

14,0

14,0

13,7

12,0

11,9

10,6

10,6

9,2

8,9

Procent

diagram 82 – riket: Andel patienter som behandlas med läkemedel mot benskörhet 0–12 månader efter fragilitetsfraktur, 2010–2012. Avser förstagångsfraktur och kvinnor 50 år eller äldre. Åldersstandardiserade värden.

Källa: Läkemedelsregistret och Patientregistret, Socialstyrelsen.

Bisfosfonater 2010-2012 Hormonbehandling 2010-2012 Andel behandlade 2007–2009

Källa: Patientregistret och Läkemedelsregistret, Socialstyrelsen.

diagram 82 – riket: Andel patienter som behandlas med läkemedel mot benskörhet 0–12 månader efter fragilitetsfraktur. Avser förstagångsfraktur och patienter 50 år eller äldre. Åldersstandardiserade värden.

År

Procent

0

4

8

12

16

20

1211100908070605

Totalt Kvinnor Män



83 ÅTERFRAKTUR EFTER BENSKÖRHETSFRAKTURNär en person har drabbats av en osteoporosrelaterad fraktur är det viktigt att hälso- och sjukvården sätter in åtgärder för att så långt som möjligt förebygga ytterligare frakturer. Åtgärderna kan bestå av läkemedelsbehandling för att stärka skelettet samt olika fallpreventiva åtgärder. Dessutom kan man motivera personen till ökad fysisk aktivitet eftersom det har en positiv effekt på muskelfunk-tionen, balansen och i viss mån även bentätheten. Utan dessa åtgärder ökar risken för att patienten ska drabbas av en ny fraktur. Samtliga dessa åtgärder har fått hög eller medelhög prioritet i de nationella riktlinjerna.

Indikatorn visar antalet nya frakturer inom fem år per 100 000 levnadsår hos personer 50 år och äldre som under mätperioden hade en förstagångsfragilitetsfraktur som krävde inneliggande sjukhusvård. Förstagångsfragilitets-fraktur betyder här att patienten inte haft någon fraktur sedan 1998. Jämförelsen är åldersstandardiserad. Mätperi-oden avser tid för första frakturen, efter vilken uppföljning skett i fem år.

Patienter med första fraktur under 2003–2007 hade un-der den femåriga uppföljningsperioden totalt cirka 24 000 återfrakturer varav merparten, cirka 19 000 stycken (80 procent), drabbade kvinnor. I riket som helhet inträffade inom fem år cirka 6 150 återfrakturer per 100 000 levnads-år. Variationen mellan landstingen var 4 456–7 269 åter-frakturer per 100 000 levnadsår. Kvinnor drabbas i högre grad av återfrakturer jämfört med män, 6 400 jämfört med 5 400 per 100 000 levnadsår.

Skillnaderna mellan landstingen är påtagliga och det är en intressant frågeställning i vilken mån dessa beror på skillnader i sekundärpreventiva insatser för personer som drabbats av osteoporosrelaterade frakturer.

Patientregistret omfattar inte patienter som fått en ny fraktur som behandlats i primärvården. Diagnossättningen för kotfrakturer är ofta bristfällig och många av dessa patienter handläggs inom primärvården. Eftersom patien-ter i primärvård inte ingår i patientregistret är det sanno-likt att såväl antalet förstagångsfragilitetsfrakturer som återfrakturer underskattas i jämförelsen.

0 2 000 4 000 6 000 8 000 10 000

Stockholm

Jämtland

Norrbotten

Jönköping

Västerbotten

Halland

Västra Götaland

RIKET

Uppsala

Östergötland

Skåne

Värmland

Blekinge

Örebro

Gävleborg

Kalmar

Sörmland

Västmanland

Västernorrland

Gotland

Kronoberg

Dalarna 4 456

4 772

4 824

4 872

5 178

5 212

5 217

5 285

5 387

5 404

5 550

5 688

5 927

5 931

6 154

6 274

6 356

6 748

7 004

7 021

7 132

7 269

Återfrakturer 100 000 levnadsår

diagram 83 – totalt: Antal nya frakturer inom 5 år per 100 000 levnadsår efter förstagångsfraktur, 2003–2007. Avser personer 50 år eller äldre. Mätperiod avser tid för första fraktur. Åldersstandardiserade värden.




84 PATIENTRAPPORTERAD FÖRBÄTTRING EFTER OPERATION FÖR SPINAL STENOS Spinal stenos är den vanligaste orsaken till ländryggsope-ration i Sverige och frekvensen har ökat under de senas-te 10 åren. Mellan 3 000 och 3 500 operationer för spinal stenos utförs årligen. Sjukdomen drabbar huvudsakligen äldre människor, med en genomsnittsålder på 70 år. Den yttrar sig vanligen i smärtor och svaghet i benen, som gör att patienterna har svårt att gå längre sträckor. Symtomen orsakas av nervinklämning, det vill säga ett tryck på nerver till benen.

I första hand föreslås patienten att avvakta för att se om symtomen lindras spontant. Sjukdomen genomgår sällan dramatiska förändringar, men kan däremot ge långsamt ökande symtom över tid. Efter undersökning med mag-netkamera (MR) kan ställning tas till kirurgisk behandling om symtomen och funktionsinskränkningen är uttalade.

Operationen syftar till att eliminera trycket på nerver till benen och därmed minska bensmärta samt förbättra funktion, särskilt gångförmåga. Patienter som opereras för spinal stenos i Sverige har vanligen haft besvär länge, i genomsnitt närmare tre år. Som en följd av patienternas ålder är inte sjukskrivningskostnaderna besvärande, däre-mot kan funktionsinskränkningen inte sällan vara uttalad vilket kan innebära kostnadskrävande hjälpinsatser av an-höriga och samhället. Operation sker i slutenvård med en medianvårdtid på fyra dygn.

De åldersförändringar i ryggen som är grundorsaken till sjukdomen påverkas inte av operationen. Att mäta bens-märta och gångfunktion/gångsträcka ett år efter operation jämfört med tillståndet före operationen, är de bästa in-dikatorerna på i vilken omfattning patienten blivit hjälpt. Här visas uppgifter om bensmärtans förändring.

Indikatorn visar andelen patienter som ett år efter ope-rationen anger att bensmärtan är helt försvunnen eller mycket bättre. Beträffande gångsträckeförändring och an-dra funktionsförändringar hänvisas till Swespines årsrap-port (www.swespine.se).

Källan är kvalitetsregistret Svenska Ryggregistret, Swespine, till vilket 44 kliniker rapporterar 2013. Under 2013 innehöll registret totalt 8 110 ländryggsoperationer. En validering mot patientregistret 2012 tyder på att cirka 73 procent av alla operationer registreras i Swespine, medan patientregistret innehöll 90 procent av dessa. En förnyad jämförelse av täckningsgrad görs under 2014. Svarsfrek-vensen vid ett-årsuppföljningen är ungefär 80 procent. Redovisningen på landsting baseras på klinikens lokalise-ring, inte på patientens hemort.

Andelen patienter som anger att bensmärtan är mycket bättre eller helt försvunnen är i riket drygt 55 procent, med en spridning mellan landstingen från cirka 42 till knappt 65 procent. Det finns inga skillnader mellan könen. Jämfö-relsen baseras på 2 917 patienter som opererades 2012 och som följdes upp till och med 2013.

0 20 40 60 80 100

Gotland1

Kronoberg

Västerbotten

Blekinge

Värmland

Uppsala

Gävleborg

Örebro

Jönköping

Halland

Västra Götaland

Östergötland

Skåne

RIKET

Västernorrland

Stockholm

Kalmar

Sörmland

Norrbotten

Jämtland

Dalarna

Västmanland 64,6

62,7

61,9

61,7

60,1

58,3

57,9

56,1

55,4

55,4

53,9

53,7

52,2

51,7

51,3

48,9

48,7

48,3

43,6

42,4

41,7

Procent

diagram 84 – totalt: Andel patienter som anger att bensmärtan är helt förvunnen eller mycket bättre 1 år efter operation för spinal stenos i ländryggen, 2012. Mätperioden avser operationsår.

Källa: SWESPINE - Svenska Ryggregistret.

1 Uppgift saknas



Innebörden är att drygt hälften av patienterna på riksni-vå är starkt förbättrade avseende bensmärtan, medan det i den övriga gruppen både finns patienter som har oföränd-rad bensmärta, och patienter vars bensmärta förvärrats. Det är angeläget att bättre kunna förutse för vilka patienter som operationen sannolikt inte hjälper. I detta pågående analysarbete är data i Swespine ett stöd.

Det finns en viss skillnad i patientsammansättning, ca-se-mix, mellan olika kliniker och landsting. Patienter med relevant komorbiditet (flersjuklighet) opereras vid sjuk-hus med intensivvårdsresurser, som har bättre resurser för postoperativt omhändertagande i händelse av kompli-kation. Detta innebär att dessa patienter således i mindre grad opereras vid de privata klinikerna. Detta kan påverka resultaten vid jämförelser.

Procent


LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

KronobergKalmar

BlekingeSkåne

Halland

Västra Götaland

VärmlandÖrebro

VästmanlandDalarna

Gävleborg



52,955,349,361,457,152,535,348,861,857,753,261,752,641,758,343,652,450,048,855,761,055,257,1

49,149,180,048,350,051,6

64,662,742,950,056,161,942,455,0

0 20 40 60 80 100

Sunderbyns sjukhusNorrlands Universitetssjukhus, Umeå

Östersunds sjukhusSundsvalls sjukhus


Falu lasarettVästmanlands sjukhus, Västerås

Universitetssjukhuset Örebro Karlskoga lasarett


SU Sahlgrenska, GöteborgSkaraborgs sjukhus, Skövde

Kungälvs sjukhusGöteborg Spinecenter

Carlanderska, GöteborgSpenshults reumatikersjukhus


Skånes universitetssjukhus, LundBlekingesjukhuset


Länssjukhuset Ryhov, JönköpingArt Clinic Jönköping

Universitetssjukhuset i LinköpingLasarettet i Motala

Strängnäs Ryggkirurgiska klinikMälarsjukhuset, Eskilstuna

Akademiska sjukhuset, Uppsala NeuroAkademiska sjukhuset, Uppsala

Södersjukhuset, StockholmStockholm Spinecenter

S:t Görans sjukhus, StockholmNacka närsjukhus

Karolinska universitetssjukhuset

Endast rapporterande sjukhus visas. Sjukhus med färre än 10 fall redovisas ej.

diagram 84 – sjukhus: Andel patienter som anger att bensmärtan är helt förvunnen eller mycket bättre 1 år efter operation för spinal stenos i ländryggen, 2012. Mätperioden avser operationsår.



85 PATIENTRAPPORTERAD FÖRBÄTTRING EFTER OPERATION FÖR DISKBRÅCKDiskbråck och spinal stenos är de vanligaste orsakerna till operationer som berör ryggen och drabbar med stor övervikt ländryggen. Mellan 2 500 och 3 000 ländryggs-diskbråcksoperationer utförs årligen i Sverige. Patienterna är förhållande vis unga, med en medelålder på 45 år. Disk-bråcksoperation görs huvudsakligen vid bensmärta be-tingad av nervinklämning, som ger upphov till nervsmärta, ischias. Vid nervsmärta av ischiastyp som misstänks bero på diskbråck rekommenderas i första hand att patienten avvaktar 6–8 veckor, eftersom självläkning är vanlig. Om besvärande symtom därefter kvarstår görs undersökning med magnetkamera (MR) och eventuell kirurgisk behand-ling diskuteras.

Den kirurgiska behandlingen syftar till att eliminera trycket på en eller flera nerver till benet och därmed mins-ka bensmärta/ischias. Trots rekommendationen ovan är genomsnittlig besvärstid innan operation för diskbråck närmare ett år. I en internationell jämförelse är även anta-let opererade i befolkningen tämligen lågt i Sverige.

Kvinnor har jämfört med männen större smärta och funktionsinskränkning när de opereras. Diskbråckssjuk-domen förorsakar sjukskrivning i stor omfattning. Opera-

tionen utförs oftast i slutenvård, med en vårdtid på sjuk-hus på mellan vanligen 1–3 dygn men utförs även som dagkirurgi på vissa privata kliniker. Liksom vid spinal stenos utförs kirurgiskt ingrepp för att påverka bensmärta, medan åldersförändringarna i ryggen, som är grundorsa-ken till diskbråck, inte påverkas av kirurgi.

Indikatorn visar andelen patienter som ett år efter ope-ration för diskbråck i ländryggen anger att bensmärtan är helt försvunnen eller mycket bättre. Redovisningen på landsting baseras på klinikens lokalisering, inte patien-tens hemort.

I riket är andelen patienter som anger denna förbättring av bensmärtan drygt 74 procent, med en spridning mellan landstingen från 60 till 80 procent. Andelen är ungefär lika hög bland kvinnor som bland män. Jämförelsen baseras på knappt 1 500 patienter som opererades 2012 och som följ-des upp till och med 2012.

Resultaten påvisar en god effekt av diskbråcksopera-tion, men med en spridning som gör att det är viktigt att bättre kunna förutse för vilka patienter resultatet tenderar att vara dåligt och undvika kirurgi hos dessa patienter.

De patienter som diskbråcksopereras inom tre måna-der efter smärtdebut rapporterar signifikant bättre resul-tat efter ett år, jämfört med de som haft smärta längre tid.

0 20 40 60 80 100

Gotland1

Kronoberg1

Västernorrland

Gävleborg

Värmland

Uppsala

Västmanland

Halland

Skåne

Jönköping

Östergötland

Örebro

Sörmland

Kalmar

RIKET

Blekinge

Jämtland

Dalarna

Västerbotten

Västra Götaland

Stockholm

Norrbotten 80,0

79,6

79,1

77,8

77,1

76,9

75,0

74,4

73,9

72,0

71,1

70,6

69,6

67,9

65,7

65,6

63,0

62,5

61,3

60,0

Procent

diagram 85 – totalt: Andel patienter som anger att bensmärtan är helt förvunnen eller mycket bättre 1 år efter operation för diskbråck i ländryggen, 2012. Mätperioden avser operationsår.


1 Uppgift saknas



Endast rapporterande sjukhus visas. Sjukhus med färre än 10 fall redovisas ej. Procent


LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

ÖstergötlandJönköping

KalmarBlekinge

Skåne


VärmlandÖrebro

VästmanlandDalarna

Gävleborg



72,771,8

85,483,359,083,351,7

84,870,471,473,975,064,966,771,7

69,2100,0

74,669,285,776,062,572,265,677,1

75,038,5

60,076,977,8

80,0

0 20 40 60 80 100





Universitetssjukhuset ÖrebroCentralsjukhuset i KarlstadSU Sahlgrenska, Göteborg

Skaraborgs sjukhus, SkövdeKungälvs sjukhus

Göteborg Spinecenter Carlanderska, Göteborg

Hallands sjukhus, Halmstad Ängelsholm Aleris Specialistvård


BlekingesjukhusetLänssjukhuset Kalmar

Länssjukhuset Ryhov, JönköpingUniversitetssjukhuset i Linköping

Strängnäs Ryggkirurgiska klinikMälarsjukhuset, Eskilstuna

Akademiska sjukhuset, Uppsala NeuroAkademiska sjukhuset, Uppsala

Stockholm SpinecenterS:t Görans sjukhus, Stockholm

Nacka NärsjukhusKarolinska universitetssjukhuset

diagram 85 – sjukhus: Andel patienter som anger att bensmärtan är helt förvunnen eller mycket bättre 1 år efter operation för diskbråck i ländryggen, 2012. Mätperioden avser operationsår.

Detta är skäl att för analysera de processer som leder fram till operationsbeslut, inklusive patientselektionen, det vill säga case-mix. I Swespines senaste analys av klinikresul-tat (visas inte här) har en korrigering för case-mix gjorts, och det finns då inte anledning att tro att kliniker med låg operationsvolym har sämre resultat än de med högre, nå-got som beskrivits i tidigare rapporter.

De variabler i registret som använts för case-mixjuste-ring vid resultatredovisningen, som kön, ålder, komorbi-ditet, tidigare operationer och smärtduration, kan inte sä-kert sägas vara de enda som har betydelse. Vidare analyser är därför viktiga.



PATIENTRAPPORTERAD LIVSKVALITET EFTER OPERATION FÖR DISKBRÅCK OCH SPINAL STENOS

Utöver påverkan på smärta och gångförmåga med mera, mäts inom Swespine även de opererade patienternas självskatta-de livskvalitet, med instrumentet EQ-5D. EQ-5D är ett så kallat preferensbaserat patientrapporterat livskvalitetsmått, som innehåller två delar. I den första, som redovisas i Swespine i form av ett indexvärde mellan 0-1 (där 1 är högsta tänkbara livskvalitet), får patienten ange sin funktionsförmåga för dagen inom var och en av följande fem hälsodimensioner:• rörlighet • hygien • huvudsakliga aktiviteter • smärtor/besvär • oro/nedstämdhet

Varje dimension innehåller tre påståenden, som indikerar om man har inga, måttliga eller svåra problem inom just den dimensionen. Man väljer ett av dessa alternativ för var och en av de fem dimensionerna. Ett sammanfattande index mellan 0 och 1 räknas sedan fram, som kan användas för hälsoekonomiska beräkningar. Egentligen kan indexet även ge negativa värden, men dessa sammanförs oftast till värdet 0. För att få fram ett index krävs egentligen att det finns ett svar för var och en av de fem dimensionerna, vilket gör instrumentet känsligt för svarsbortfall. EQ-5D har dock oftast endast ett litet internt bortfall.

Det nationella medelvärdet för patienter som opereras för en ryggkirurgisk åkomma ligger vanligen runt 0,25-0,35, det vill säga patienterna ha en förhållandevis låg livskvalitet. Ett år efter operationen ligger värdet vanligen på mellan 0,6-0,75, be-roende på diagnos. I diagrammet visas differensen mellan det patientrapporterade värdet för EQ-5D index före respektive ett år efter operation, vid diagnoserna diskbråck och spinal stenos. Detta blir därmed ett mått på den genom operationen vunna livskvaliteten.

0,0 0,2 0,4 0,6 0,8 1,0 1,2

Gotland2

Kronoberg1

Uppsala

Jönköping

Blekinge

Örebro

Halland

Västmanland

Värmland

Stockholm

Skåne

RIKET

Sörmland

Västernorrland

Västerbotten

Västra Götaland

Östergötland

Norrbotten

Jämtland

Gävleborg

Kalmar

Dalarna

1 Ingen uppgift diskbråck 2 Uppgift saknas

EQ-5D indexvärde

Patientskattad förbättring (EQ-5D) ett år efter operation för diskbråck respektive spinal stenos, 2013. Mätperiod avser tid för uppföljning.


Diskbråck Spinal stenos



86 UTBYTESOPERATION INOM 2 ÅR EFTER KORSBANDSOPERATION Främre korsbandsskada är en allvarlig knäskada, som ofta bidrar till att unga människor inte kan fortsätta med tungt arbete eller motionsidrott om adekvat behandling uteblir. Behandlingen innefattar långvarig och specialiserad reha-bilitering med eller utan tillägg av kirurgisk rekonstruk-tion av det skadade ligamentet. Förekomsten av främre korsbandsskada är inte säkert fastställd. Färska svenska studier tyder på en något högre förekomst än tidigare be-dömningar, runt 80 fall per 100 000 invånare och år, vilket skulle innebära att cirka 7 200 individer skadar sitt främre korsband årligen i Sverige. Drygt hälften av dessa opereras för sin skada.

Oavsett primär behandling har undersökningar visat att omkring 50 procent av patienterna uppvisar radiologiska tecken på knäledsartros inom 10–15 år efter den initiala skadan. Senare tids studier visar att ungefär 20 procent av de opererade patienterna måste opereras igen inom några år på grund av komplikationer, framför allt menisk- och/eller broskskada, rörelseinskränkning eller svikt av det re-konstruerade korsbandet. Resultaten efter utbytesopera-tion är sannolikt sämre än efter förstagångsoperationen. Tydlig förbättring har redovisats på kort sikt efter första-gångsoperation, men det finns bara få studier som har en lång uppföljningstid eller är sådana där resultatet av ope-ration jämförs med annan behandling, i enlighet med kra-ven på kliniska, randomiserade studier.

Operationen kan ske som dagkirurgi och tar cirka 75 mi-nuter att utföra. Kostnaden för själva operationen är enligt tillgängliga uppgifter från KPP-databasen (Kostnad Per Pa-tient) cirka 25 000 kronor. Rehabiliteringen är minst 6 må-nader lång, med sjukgymnastisk behandling 2–3 gånger per vecka, oavsett om patienten opereras eller ej.

Källan till indikatorn är Svenska Korsbandsregistret, ett kvalitetsregister där data om korsbandsoperationer regist-reras. Korsbandsregistret hade enligt en jämförelse med patientregistret 2012 en täckningsgrad på 89 procent, av-seende korsbandsoperationer, vilket är samma täcknings-grad som patientregistret.

Indikatorn visar andelen patienter som inom 2 år efter en primär främre korsbandsoperation genomgått en utby-tesoperation. Anledningen till utbytet är att den primära operationen inte nått önskat resultat. Detta kan bero på undermålig kirurgisk teknik, dåliga läkningsförhållan-den eller ett nytt olycksfall som gett en ny skada. Det finns många patienter med ny skada som inte valt eller inte er-bjudits en ny operation.

Jämförelsen baseras på 21 191 patienter med registrerad primär operation under perioden 2005–2011 och som följts upp med avseende på ny registrerad operation till och med

2013. Alla patienter ingår och ingen justering för skadans svårighetsgrad har gjorts.

I riket är andelen som genomgår utbytesoperation 2 procent, med en variation mellan landsting från 0 till drygt fem procent. I riket är det lika stor andel män som kvinnor som gör utbytesoperation.

Skillnaderna mellan olika landsting kan dels bero på faktiska skillnader i kvalitet beträffande exempelvis ope-rationsteknik och rehabilitering, men kan också bero på skillnader i indikationer mellan olika landsting. Kliniker och landsting som opererar en högre andel patienter med svårare skador kan förväntas redovisa ett sämre resultat.

Indikatorn använder förekomst av omoperation som resultatmått. Det kan finnas opererade patienter med kvarvarande eller nya besvär som av någon anledning inte omopereras, vilket då inte registreras som ett misslyckan-de.

87 PATIENTSKATTAT RESULTAT AV KORSBANDSOPERATIONAlla patienter som inkluderas i Svenska Korsbandsregist-ret ombeds besvara två frågeformular, KOOS och EQ5D. KOOS (Knee injury and Osteoarthritis Outcome Score) är ett knäspecifikt instrument för att värdera patientens upp-fattning om sina knän och knärelaterade problem. Instru-mentet utvärderar fem aspekter: smärta, andra symtom som svullnad, ledrörlighet och mekaniska symtom, funk-tionsnedsättning vid dagliga aktiviteter, funktionsned-sättning vid idrott och fritidsaktiviteter, samt knärelaterad livskvalitet. Detta görs med hjälp av en skattningsskala.

Indikatorn visar medelvärdet för de två KOOS-dimen-sioner som avser funktionsnedsättning vid idrott och fri-tidsaktiviteter respektive knärelaterad livskvalitet, två år efter operationen. Enbart patienter 20-30 år som opererats med hamstringsgraft under 2007-2011 ingår. Jämförelsen baseras på drygt 2 500 opererade patienter som besvara-de KOOS-formuläret. Totalt antal opererade var 5 300 och svarsfrekvensen i riket därmed 47 procent. Även svarsfrek-vens visas till höger i diagrammet.

Före operationen har patienterna en nedsättning i den självskattade funktionen. Ett år efter operationen ses en klar förbättring av självskattad knäfunktion, följt av en successiv förbättring två och fem år efter operationen. Vid jämförelse med referensdata framtagna från 118 knäfris-ka fotbollsspelare finner man att patienterna inte uppnår normal funktion ett, två eller fem år efter operation. De största skillnaderna mellan patienterna före och efter ope-ration och referensgruppen, är i aspekterna ”funktions-nedsättning vid idrott och fritidsaktiviteter”, samt ”knä-relaterad livskvalitet”. Resultaten för 2013 års uppföljning skiljer sig inte markant från tidigare års resultat.



0 2 4 6 8 10

Gotland

Örebro

Västra Götaland

Halland

Stockholm

RIKET

Värmland

Kronoberg

Jönköping

Skåne

Västernorrland

Dalarna

Kalmar

Sörmland

Jämtland

Gävleborg

Västerbotten

Uppsala

Östergötland

Norrbotten

Västmanland

Blekinge

16,3

0,00

0,00

0,28

0,41

0,87

1,03

1,15

1,22

1,32

1,41

1,44

1,45

1,49

1,67

1,82

1,90

1,94

2,29

2,41

2,65

4,10

5,26

Procent

diagram 86 – totalt: Andel utbytesoperationer inom 2 år efter främre korsbandsoperation, 2005–2011. Uppföljning t.o.m. 2013.

Källa: Svenska korsbandsregistret.

0 20 40 60 80 100

Gotland1

Blekinge1

Västernorrland

Dalarna

Östergötland

Värmland

Gävleborg

Halland

Örebro

Västra Götaland

Västerbotten

Skåne

RIKET

Kalmar

Sörmland

Jönköping

Jämtland

Kronoberg

Norrbotten

Stockholm

Uppsala

Västmanland 67,3

66,5

66,1

64,9

64,9

63,2

62,3

62,2

62,0

61,9

61,4

61,4

59,8

59,6

58,6

58,5

56,2

54,6

52,7

48,3

Skattningsskala

diagram 87 – totalt: Patientskattat resultat 2 år efter förstagångsoperation av främre korsband, 2007–2011. Medelvärde för KOOS Funktion och Livskvalitet. Avser patienter 20-30 år.

Källa: Svenska korsbandsregistret.

1 Färre än 10 fall

40,6

40,7

45,8

50,0

45,5

45,5

50,4

44,2

43,5

46,6

45,7

45,2

50,1

49,7

49,1

49,6

52,7

44,8

44,4

33,3

Svarsfrekvens



88 KOSTNAD PER VÅRDTILLFÄLLE VID TOTAL HÖFTPROTESOPERATIONUnder 2013 rapporterades 8 545 höftprotesoperationer till KPP-databasen, vilket motsvarar över hälften av de höft-protesoperationer som utfördes 2013.

I diagrammet visas kostnaderna för slutenvård per vård-tillfälle för primär total höftprotesoperation. Kostnader som inkluderas i databasen är kostnaden för varje enskilt vårdtillfälle samt för den vårdinsats som kan knytas till dessa vårdtillfällen.

Kostnader för efterföljande uppföljningsbesök och lä-kemedelsanvändning i öppen vård ingår inte. För vissa sjukhus ingår inte heller alla kostnader för rehabilitering.



Genomsnittskostnaden för innerfallen uppgick 2013 till 75 797 kronor. De redovisade kostnaderna skiljer sig påtag-ligt mellan sjukhusen, med en spridning från cirka 55 000 till närmare 94 000 kronor. Medelvårdtiden var cirka 5 dagar.

De rapporterade medelvårdtiderna påverkas av vårdens organisation. Om rehabilitering efter operationen sker på annan klinik, leder detta till att den redovisade kostnaden och medelvårdtiden blir lägre. Den egentliga kostnaden är då högre än den som KPP-databasen redovisar. I till exem-pel Stockholm har man ofta en sådan vårdprocess.

Kostnadsskillnaderna påverkas även av patientsam-mansättningen, av patientens allmänna funktionsförmå-ga och sjuklighet. Enheter kan ha mycket korta vårdtider och därmed låga kostnader bland annat beroende på att patienter selekterats dit. Kostnaderna speglar slutligen även tiden för själva operationen och bemanningen vid sjukhuset i stort. Universitetssjukhusens kostnader är drygt 15 000 kronor högre per vårdtillfälle än för övriga sjukhus.

0 20 000 40 000 60 000 80 000 100 000

Kronor


LandstingStockholm

Uppsala

Östergötland

Kalmar

SkåneHalland

Västra Götaland

Örebro


Västernorrland


Norrbotten

Totalt

89 25189 75261 177

62 60877 472

64 29089 01674 87575 82882 14663 83382 02768 54590 87280 87163 25682 04170 44190 08365 89877 01986 12982 81686 51574 157

76 69384 73283 66369 15366 78555 511

69 31079 66962 58872 82868 89693 73573 341

88 67875 797Riket












Kungälvs sjukhusAlingsås lasarettHallands sjukhus






S:t Görans sjukhus, StockholmNorrtälje sjukhus


diagram 88 – sjukhus: Kostnad per vårdtillfälle vid primär total höftprotesoperation, 2013.




89 KOSTNAD PER VÅRDTILLFÄLLE VID TO-TAL KNÄPROTESOPERATIONDrygt 13 000 primära totala knäprotesoperationer utförs varje år. 2013 rapporterades 5 743 vårdtillfällen till KPP-da-tabasen, det vill säga knappt hälften av samtliga knäpro-tesoperationer.

I diagrammet presenteras genomsnittskostnaden för primär total knäprotesoperation.

Kostnader för efterföljande uppföljningsbesök och lä-kemedelsanvändning i öppen vård ingår inte. För vissa sjukhus ingår inte heller alla kostnader för rehabilitering.



Kostnaden för knäprotesoperationer uppgår till 69 420 kronor per vårdtillfälle, vilket är något lägre än för höftpro-tesoperationer. Precis som kostnaden för höftprotesopera-tioner är variationen mellan sjukhusen stor, från 56 000 kronor till 85 300 kronor.

Kostnader och medelvårdtider påverkas av flera fakto-rer, till exempel hur vården organiseras eller sjukhusens olika patientsammansättning. Universitetssjukhusens kostnader är cirka 13 000 kronor högre än övriga sjukhus.

0 20 000 40 000 60 000 80 000 100 000

Kronor


LandstingStockholm

Uppsala

ÖstergötlandKalmar

SkåneHalland

Västra Götaland

Örebro


Västernorrland


Norrbotten

Totalt

80 41479 60456 90262 44660 65260 45675 83968 87561 13067 41880 28967 43377 10273 318

59 38971 817

60 78382 23762 73369 33779 54376 04785 319

69 90767 88670 67082 41175 51467 78261 287

76 09583 311

55 91468 87362 48367 871

80 55969 420Riket







Gävle sjukhusVästmanlands sjukhus, Västerås




NU-sjukvårdenKungälvs sjukhusAlingsås lasarettHallands sjukhus



Vrinnevisjukhuset i NorrköpingLasarettet i Enköping


Södersjukhuset, StockholmS:t Görans sjukhus, Stockholm

Norrtälje sjukhusKarolinska universitetssjukhuset

Danderyds sjukhus

diagram 89 – sjukhus: Kostnad per vårdtillfälle vid primär total knäprotesoperation, 2013.



90 BESÖK INOM 90 DAGAR – ORTOPEDI Denna indikator baseras på uppgifter som varje månad rapporteras till den nationella väntetidsdatabasen. Upp-gifterna omfattar antal väntande för planerat besök till ortopedisk mottagning.


Det sammanlagda antalet patienter som är uppsatta på vänte- eller planeringslistor för besök på en ortopedisk mottagning uppgick till 32 304 personer i mars 2014.

Diagrammet visar att av alla patienter som väntar på ett planerat besök, har 90 procent väntat högst 90 dagar vid mätningen i mars 2014. Detta är en ökning med cirka två procentenheter sedan oktober 2013. Av de som väntat i högst 90 dagar har ungefär hälften väntat i högst 30 dagar och cirka 80 procent i högst 60 dagar.

I femton landsting har minst 90 procent av patienterna väntat i högst 90 dagar. Övriga landsting har en variation på 80 till 88 procent för andelen som väntat högst 90 dagar. I dessa landsting har drygt en tredjedel väntat i högst 30 dagar.


0 20 40 60 80 100

Uppsala

Örebro

Västra Götaland

Jämtland

Kronoberg

Norrbotten

RIKET

Västerbotten

Stockholm

Västernorrland

Västmanland

Gävleborg

Sörmland

Dalarna

Skåne

Värmland

Gotland

Jönköping

Östergötland

Halland

Blekinge

Kalmar 100,0

99,5

99,0

99,0

98,5

97,7

96,6

94,8

94,7

94,6

93,6

93,4

92,1

91,7

91,2

90,0

87,5

84,7

84,4

81,4

80,2

79,8

Procent

diagram 90 – totalt: Andel patienter som väntat högst 90 dagar på besök inom ortopedi, mars 2014.


Andel som väntat högst 30 dagar, mars 2014 Andel som väntat 31–60 dagar, mars 2014 Andel som väntat 61–90 dagar, mars 2014

Andel som väntat högst 90 dagar, oktober 2013



0 20 40 60 80 100

Västernorrland

Västerbotten

Uppsala

Dalarna

Västmanland

Sörmland

Örebro

Värmland

Kronoberg

Gävleborg

RIKET

Västra Götaland

Skåne

Stockholm

Jämtland

Halland

Norrbotten

Östergötland

Kalmar

Jönköping

Gotland

Blekinge 100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

98,8

98,6

97,9

97,3

96,2

94,9

93,8

93,3

91,3

91,1

89,3

89,1

89,0

87,0

85,9

85,1

82,5

Procent

diagram 91 – totalt: Andel patienter som väntat högst 90 dagar på knäprotesoperation, mars 2014.




91 OPERATION INOM 90 DAGAR FÖR KNÄPROTESDenna indikator baseras på uppgifter som varje månad rapporteras till den nationella väntetidsdatabasen. Upp-gifterna omfattar antal väntande för planerad operation/behandling för knäprotes.

Indikatorn visar andelen patienter som väntat högst 90 dagar på operation/ behandling av totalt antal väntande patienter. Patientvald väntetid är exkluderad. Väntande patienter definieras som såväl bokade som obokade pa-tienter, för vilka ett beslut om vård har fattats. Totalt i riket är det endast 2 264 personer som är uppsatta på vänte- eller planeringslista för operation/behandling med knäprotes.

I diagrammet kan ses att andelen som väntat högst 90 dagar till operation eller behandling för knäprotes var 94 procent i riket, vilket är en ökning med två procentenhe-ter sedan oktober 2013. Av de 2 264 personerna har knappt hälften väntat i högst 30 dagar. Andelen som väntat högst 90 dagar varierade mellan landstingen från 83 till 100 pro-cent.




0 20 40 60 80 100

Västernorrland

Västerbotten

Örebro

Jönköping

Uppsala

Sörmland

Gävleborg

Kronoberg

Värmland

RIKET

Norrbotten

Dalarna

Västmanland

Stockholm

Jämtland

Skåne

Västra Götaland

Halland

Östergötland

Kalmar

Gotland

Blekinge 100,0

100,0

100,0

99,1

98,2

97,7

97,0

96,5

96,4

95,7

95,6

95,2

95,0

94,7

94,2

93,8

91,5

90,9

90,5

90,1

87,6

86,0

Procent

diagram 92 – totalt: Andel patienter som väntat högst 90 dagar på höftprotesoperation, mars 2014.




92 OPERATION INOM 90 DAGAR FÖR HÖFTPROTESDenna indikator baseras på uppgifter som varje månad rapporteras till den nationella väntetidsdatabasen. Upp-gifterna omfattar antal väntande för planerad operation/behandling för höftprotes.

Indikatorn visar andelen patienter som väntat högst 90 dagar på operation/ behandling av totalt antal väntande patienter. Patientvald väntetid är exkluderad. Väntande patienter definieras som såväl bokade som obokade pa-tienter, för vilka ett beslut om vård har fattats. Totalt i riket är det endast 2 284 personer som är uppsatta på vänte- eller planeringslista för operation/behandling med höftprotes.

I diagrammet kan ses att andelen som väntat högst 90 dagar till operation eller behandling för höftprotes var 95 procent i riket, vilket är en ökning med två procentenhe-ter sedan oktober 2013. Av de 2 284 personerna har knappt hälften väntat i högst 30 dagar. Andelen som väntat högst 90 dagar varierade mellan landstingen från 86 till 100 pro-cent. Endast två landsting har en andel under 90 procent.

Det kan finnas metodproblem att beakta i all uppfölj-ning av väntetider. Mycket tyder på att De medicinska in-dikationerna, kriterierna för när en patient ska ges en viss behandling, kan variera avsevärt inom landet. Detta med-för att en del patienter uppsatta på väntelista kanske inte alltid skulle vara aktuella för denna åtgärd.




Antal artroskopier i knäled vid artros i knä respektive meniskska-da som huvuddiagnos per 100 000 invånare. Avser personer 40 år eller äldre. Åldersstandardiserade värden.

År

Antal per 100 000 invånare

0

50

100

150

200

250

300

13121110090807060504030201

Totalt ArtrosMeniskskada

ARTROSKOPI I KNÄLEDEN VID ARTROS ELLER MENISKSKADA

När artroskopi (titthålskirurgi) i knäleden introducerades under 70-talet var ingreppet i första hand en diagnostisk åtgärd, för att snabbt förändras till ett åtgärdsingrepp. Tek-niken utvecklades så att man till exempel kunde operera bort skadade menisker via artroskopet. Såväl internatio-nellt som nationellt finns numer en vetenskaplig konsen-sus om restriktiv användning av artroskopi av knäleden vid smärttillstånd som beror på artros.

Flera studier har visat att vid artrossymtom är behandlings-effekterna likvärdiga vid sjukgymnastik respektive artro-skopi med ledsköljning och borttagande av meniskvävnad. Samtidigt har andra studier visat att några av patienterna kommer att behöva en artroskopisk behandling. De me-niskförändringar som oftast föreligger är vanligen en del av artrossjukdomen snarare än ett resultat av en skada. I åldersgruppen över 40 år är sjukgymnastik därför första-handsalternativ vid behandling av meniskskada. I dagslä-get finns ingen säker diagnostik för att identifiera de pa-tienter som kan ha nytta av en artroskopi vid artrossymtom med meniskskada.

I Öppna jämförelser 2013 redovisades för 2012 för höga vär-den för Stockholm, på grund av dubbelrapportering som inte upptäcktes. En korrigering fick i efterhand göras. Även för 2013 är antalet inrapporterade fall från Stockholm felak-tigt för höga. Det finns även en förmodad underrapporte-ring från annat landsting. Av dessa skäl visas i årets rapport inte jämförelsen per landsting, utan enbart för riket.

Diagrammet visar för riket antalet knäledsartroskopier per 100 000 invånare. I riket utfördes 195 operationer per 100 000 invånare under 2013. Enbart patienter 40 år och

äldre som fått diagnosen artros och/eller meniskskada in-går i jämförelsen. Uppgifterna om antalet operationer är åldersstandardiserade, och avser både öppenvård och slu-tenvård. 2013 rapporterades knappt 9 400 artroskopier till patientregistret för den aktuella patientgruppen, efter att dubbelrapportering för vissa kliniker i Stockholm och i Skå-ne räknats bort. En källa till osäkerhet är vidare underrap-portering till patientregistret.

Andelen artroskopier med huvuddiagnos artros har succes-sivt minskat över tid. Samtidigt utförs fler artroskopier med meniskskada som huvuddiagnos, vilket innebär att det to-tala antalet artroskopier för denna population de senaste åren i stort sett är oförändrat.

Minskningen av antalet artroskopier vid artros är positiv och kan bero på ökad följsamhet till de nationella riktlin-jerna, hos ortopeder och huvudmän. Till viss del kan det även ha skett en förändring i diagnoskodning, från artros till meniskskada. Diagnoskriteriers tillämpning kan variera. Diagnosen artros sätts enligt de nationella riktlinjerna efter klinisk bedömning av symtom, oberoende av om en rönt-genundersökning har påvisat förändringar eller ej.

Socialstyrelsen gör i sin under hösten 2014 publicerade ut-värdering av följsamheten till riktlinjerna för vård vid rö-relseorganens sjukdomar den summerande bedömningen att hälso- och sjukvården behöver fortsätta arbetet med att minska antalet artroskopier som genomförs på grund av knäartros. Detta gäller särskilt landsting som genomför operationen i större utsträckning än det nationella genom-snittet. Andelen artroskopier som utförs med huvuddiag-nos artros respektive meniskskada varierar också avsevärt mellan olika landsting, och det kan finnas skäl att särskilt analysera dessa skillnader i diagnosfördelning.



Reumatoid artritReumatoid artrit, också kallad ledgångsreumatism, är en kronisk inflammatorisk ledsjukdom som ofta börjar med värk och svullna leder i händer och fötter. Mellan 50 000 – 90 000 individer i Sverige har reumatoid artrit. Det är vanligast att man får sjukdomen mellan 45 och 65 års ål-der. Sjukdomen är förekommer oftare hos kvinnor än hos män. Dess påverkan på det dagliga livet är också större för kvinnor – och kvinnor får mer smärta och ömma leder. Många med reumatoid artrit förlorar arbetsförmågan efter en kortare tids sjukdom.

Det finns en ökad dödlighet bland personer med reuma-toid artrit, oftast orsakad av hjärt- och kärlsjukdom. Det är inte känt varför reumatoid artrit uppkommer, men rök-ning anses vara en riskfaktor.

Det är viktigt att så tidigt som möjligt ställa diagnos för att snabbt kunna inleda behandling, som består av behandling med olika läkemedel och sjukgymnastik. Behandling minskar risken för ledskador och de senas-te åren har behandlingsresultat för nyinsjuknade perso-ner successivt förbättrats, så att fler personer uppnår låg sjukdomsaktivitet och begränsad funktionsnedsättning. Läkemedelsbehandlingen är långsiktig och kräver nog-grann uppföljning.

Det sjukdomsmodifierande läkemedlet metotrexat an-vänds för att hämma inflammationen vid reumatioid ar-trit. Även så kallade TNF-hämmare används för att minska inflammationen i kroppens leder. Under de senaste åren har antalet biologiska läkemedel mot reumatoid artrit ökat. Det gör att en person med sjukdomen kan prova en annan TNF-hämmare eller annat biologiskt läkemedel, om en typ inte ger effekt eller har slutat att verka. Kom-binationsbehandling med olika läkemedel kan också vara aktuellt. En bieffekt av behandling med TNF-hämmare och andra biologiska läkemedel är att risken för allvarliga in-fektioner ökar.

Här visas fyra indikatorer för reumatoid artrit, tre med Svensk Reumatologis Kvalitetsregister (SRQ) som källa. Den fjärde avser väntetider till reumatologisk mottag-ning och är hämtad från Väntetider i Vården. Socialsty-relsen publicerar under hösten 2014 en utvärdering av vården vid rörelseorganens sjukdomar, bland annat reu-matoid artrit. Denna rapport innehåller flera indikatorer, till exempel hur lång tid man haft sjukdomssymtom när

diagnos är ställd och tid mellan sjukdomsdebut och första behandling med biologiskt läkemedel. Av praktiska skäl visas inte dessa här. Även SRQ gör under 2014 en översyn av de kvalitetsindikatorer man vill använda och utåt redo-visa, vilket gör att indikatoruppsättningen för kommande år kan komma att förändras.

Svensk Reumatologis Kvalitetsregister (SRQ) är ett natio-nellt kvalitetsregister med syfte att förbättra vård och be-handling av patienter med reumatiska sjukdomar. Svensk Reumatologisk Förening (SRF) tog 1996 initiativet till SRQ. Registret startade som ett kvalitetsarbete för att följa upp patienter med reumatoid artrit. Cirka 57 000 patienter finns med i SRQ. Registret har utvecklats till att omfatta allt fler reumatiska sjukdomar. Oavsett diagnos följs också alla patienter som behandlas med biologiska läkemedel.

SRQs täckningsgrad har skattats med hjälp av Socialsty-relsens patientregister, senast avseende år 2012. Det finns en variation mellan landstingen, men för riket är den skat-tade täckningsgraden 75 procent: 75 procent av patientre-gistrets patienter återfanns i SRQ. SRQ har haft fokus på olika undergrupper, för vilka täckningsgraden studerades. För nydebuterade patienter; för patienter som aktivt följs och för patienter som behandlas med biologiska eller an-tireumatiska (DMARD) läkemedel är täckningsgraden hö-gre, mellan 78 och 84 procent. Dock bedöms att det finns en överdiagnostik i patientregistret, så att den reella täck-ningsgraden i SRQ är högre, cirka 83 procent för alla.

93 BIOLOGISKA LÄKEMEDEL VID REUMATOID ARTRITBiologiska läkemedel är för en del patienter ett viktigt behandlingsalternativ. Dessa påverkar immunsystemet och ges inom reumatologisk specialistvård antingen av patienten själv som injektioner eller av vården som intra-venösa dropp.

För de allra flesta patienter gör behandlingen att prog-nosen förbättras påtagligt och att funktionsnedsättning-en begränsas. Samtidigt är läkemedlen associerade med vissa biverkningar och biologiska läkemedel kostar cirka 70–150 000 kronor per patient och år. Det är därför viktigt att alla patienter som behöver får dessa läkemedel, men också att patienter som klarar sig bra med annan antireu-matisk behandling inte behandlas med dem. Tillsammans

Reumatoid artrit 2014_inlaga.indd 82 2014-12-02 17.57

83reumatoid artrit

med mått på patientens sjukdomsaktivitet och funktions-nedsättning är det viktigt att följa omfattningen av den biologiska behandlingen i de olika landstingen.

Indikatorn visar antalet patienter med kronisk led-gångsreumatism, reumatoid artrit (RA), som har en pågå-ende behandling med biologiskt läkemedel, per 100 000 invånare i landstingen. Källan till uppgiften om antalet patienter med behandling är Svensk Reumatologis Kvali-tetsregister, SRQ. I nationella riktlinjer har indikatorn en annan utformning, men på SRQs inrådan har den omfor-mulerats enligt ovan då antalet patienter med behand-lingskrävande RA i landstingen inte kan fastställas helt säkert.

Kvalitetsregistrets täckningsgrad för biologiska behand-lingar kan inte exakt beräknas eftersom dessa läkemedel inte finns till fullo i andra nationella register. Tidigare ana-lyser har pekat på att täckningsgraden i riket var kring 90 procent. Täckningsgraden kan variera mellan landsting. Tolkningsproblem är att förekomsten av RA eller behovet av biologiska läkemedel kan variera mellan landsting och att det relevanta antalet behandlade bör värderas i ljuset av hälsoutfallet.

I december 2013 hade i riket 222 patienter med RA per 100 000 invånare biologisk behandling. Variationen mel-lan landsting sträcker sig från knappt 170 till över 400 be-handlade per 100 000 invånare. Totalt fanns det vid mät-tidpunkten något över 17 000 behandlade patienter. I riket

har det skett en ökning av antalet behandlade, från 4 000 år 2003 till dagens nivå. Antalet behandlade kvinnor är klart högre än antalet män, vilket beror på att förekomsten av reumatoid artrit är högre bland kvinnor.

Det finns ingen säker skattning av hur många patienter med reumatoid artrit i de olika landstingen som bör ha be-handling med biologiska läkemedel. Det finns dock inga tecken på att överbehandling sker i de landstingen där an-talet behandlade är högt.

Avgörande vid tolkning bör vara hälsoutfallet för patien-ten. Skillnader i hälsoutfall mellan grupper med olika be-handlingar kan bäst ses i kvalitetsregistret. Detta innehåll-er ännu främst patienter med biologisk behandling och en lägre andel av de som har annan antireumatisk behand-ling. Arbete pågår för att öka täckningsgraden, så att även patienter utan biologisk behandling inkluderas i kvalitets-registret. Då ökar möjligheterna att jämföra hälsoläget hos patienter med olika behandlingar.

0 100 200 300 400 500 600

Jönköping

Västra Götaland

Västerbotten

Östergötland

Uppsala

Sörmland

Gävleborg

Kronoberg

Jämtland

Örebro

RIKET

Stockholm

Värmland

Norrbotten

Dalarna

Blekinge

Västernorrland

Västmanland

Halland

Skåne

Kalmar

Gotland

2012-12-312013-12-31

407

271

269

250

249

244

239

234

233

232

224

222

222

216

216

209

204

199

196

191

186

169


diagram 93 – totalt: Antal patienter med biologiskt läkemedel vid reumatoid artrit per 100 000 invånare, 31 december 2013. Avser patienter 18 år och äldre.

Källa: Svensk Reumatologis Kvalitetsregister.




diagram 93 – riket: Antal patienter med biologiskt läkemedel vid reumatoid artrit per 100 000 invånare. Avser patienter 18 år och äldre.

År


0

50

100

150

200

250

300

350

131211100908070605040302

Totalt Kvinnor Män

94 EFFEKT VID FÖRSTA BEHANDLING MED BIOLOGISKA LÄKEMEDELBiologisk behandling ges enligt nationella riktlinjer när annan antireumatisk behandling sviktar och när patien-ten har hög sjukdomsaktivitet och dåliga prognostiska fak-torer. Denna mäts i Svensk reumatologis kvalitetsregister med ett index, Disease Activity Score – DAS28. Där ingår fyra variabler: antalet svullna respektive ömma indexle-der (28 leder), sänka och patientupplevd hälsa. Detta är således en kombination av läkarundersökning, blodprov och patientens egen bedömning. DAS28 är internationellt överenskommet och används vid kliniska prövningar av läkemedel, men också för uppföljning av sjukdomsaktivi-tet i klinisk praktik. Det är viktigt att samlat mäta effekten på flera aspekter av hälsan, särskilt när nya läkemedel efter godkännandet kommer ut i användning i vardagsvården.

Indikatorn visar hur stor andel av patienterna som blev förbättrade 4–12 månader efter det initiala besöket, av alla patienter som startat sin första behandling med biologiskt läkemedel. Med förbättring menas att sjukdomsaktivite-ten antingen är låg eller ingen, så kallad remission. Dessa nivåer bestäms av DAS28, så att låg sjukdomsaktivitet är

2,6–3,2 och ingen sjukdomsaktivitet föreligger vid DAS28 < 2,6.

Sjukdomsaktiviteten mäts vid besöket hos specialist, när det konstateras att tidigare prövad behandling varit otillräcklig och biologiskt läkemedel sätts in. Läkaren och patienten kan då se vilken aktivitetsnivå som finns när be-handlingen startas (hög, måttlig, låg eller inaktiv). Detta jämförs sedan i indikatorn med aktiviteten vid det senaste uppföljningsbesöket inom intervallet 4-12 månader efter behandlingsstart.

DAS28 är ett sammansatt mått på hälsa, men det säger inte allt, till exempel räknas inte ledinflammationer i föt-ter med. Det kan finnas patienter med relativt lågt DAS28 som är i stort behov av behandling, liksom det kan finnas patienter som har upplevt en avgörande förbättring av häl-san utan att deras DAS28 gått under 3,2.

En klar förbättring i sjukdomsaktivitet ses vid den för-sta insättningen av biologisk behandling. I riket upp-når 63 procent av patienterna en låg aktivitet eller får en inaktiv sjukdom. Andelen varierar mellan landstingen, från 43 till 76 procent. 53 procent av kvinnorna i riket når en förbättring, medan motsvarande tal för männen är något högre, cirka 59 procent. Siffrorna för män är dock mer osäkra då de baseras på lägre antal män i de olika landstingen, eftersom RA är en sjukdom som huvudsak-ligen drabbar kvinnor. Totalt baseras jämförelsen på 2 450 patienter.

I diagrammet visas även en stapel som anger hur stor andel av patienterna som redan vid behandlingens insät-tande hade ingen eller låg sjukdomsaktivitet mätt med DAS28 (< 3,2). De patienter som påbörjar sin behandling i ett bättre sjukdomsläge har rimligen större möjlighet att nå ett lyckat resultat.

Det kan inte förväntas att sjukdomsaktiviteten helt ska försvinna hos alla patienter som resultat av den första bio-logiska behandlingen, särskilt som tidigare, ofta upprepa-de antireumatiska behandlingar har sviktat. Slutsatsen är att det stora flertalet patienter kan räkna med att bli klart förbättrade av sin första biologiska behandling. Den störs-ta förbättring av DAS28 som uppnås i någon del av landet bör tjäna som riktmärke för vad som är möjligt, förutsatt att patientgrupperna som jämförs har lika förutsättningar att bli bättre.


85reumatoid artrit

33

80

125

79

68

118

138

412

74

102

53

2450

433

15

303

76

28

53

56

50

90

64

Antal uppföljda patienter

0 20 40 60 80 100

Västernorrland

Kalmar

Västerbotten

Blekinge

Norrbotten

Jämtland

Gävleborg1

Skåne

Kronoberg

Västra Götaland

RIKET

Värmland

Örebro

Jönköping

Stockholm

Västmanland

Östergötland

Dalarna

Uppsala

Sörmland

Halland

Gotland

Andel med låg eller ingen sjukdomsaktivitet vid behandlingsstartAndel med låg eller ingen sjukdomsaktivitet 4-12 månader efter behandlingsstart

76

74

72

71

68

67

67

65

65

65

64

63

61

60

60

59

56

55

54

51

49

43

diagram 94 – totalt: Andel patienter med reumatoid artrit med låg eller ingen sjukdomsaktivitet 4-12 månader efter behandlingsstart med första biologiska läkemedel, 2011-2013. Patienter 18 år och äldre. Mätperiod avser tid för uppföljning. Åldersstandardiserade värden.

Procent


1 Andel vid behandlingsstart = 0

95 PATIENTRAPPORTERAD HÄLSA VID BE-HANDLING AV MED BIOLOGISKT LÄKEMEDELPatientens egen upplevelse av hälsan är särskilt viktig just vid insättande av ny behandling vid en kronisk sjukdom som reumatoid artrit (RA). Den förbättring patienten upplever i sin hälsa vid behandling mäts i Svensk Reu-matologis Kvalitetsregister, helt ur patientperspektiv och individuellt, med en visuell analogskala (VAS). En klar för-bättring i patientrapporterad hälsa ses vid första insättan-de av biologisk behandling, vilket avspeglas med denna indikator.

Biologisk behandling ges när annan antireumatisk be-handling sviktar, och har varit tillgänglig i Sverige sedan 1999. Patientens egen upplevelse av hälsan är betydelsefull när helt nya behandlingsmetoder införs, och då särskilt vilka effekter läkemedlen har i klinisk vardagsvård, vilket avspeglas i kvalitetsregister.

Indikatorn visar den patientrapporterade hälsoförbätt-ringen 4-12 månader efter start av behandling med biolo-giskt läkemedel. Patienten mäter själv sin hälsa vid besö-ket hos specialist, när det konstateras att tidigare prövad behandling varit otillräcklig och det första biologiska lä-kemedlet sätts in. Detta jämförs sedan med genomsnittet vid de uppföljningsbesök som görs under det kommande året (4–12 månader efter det initiala besöket). Måttet vi-

sar därmed den skillnad i upplevd hälsa som uppnås med behandlingen. Förbättringen uttrycks här i procent, som hur mycket patienten förbättrats i förhållande till hur hon mådde vid första besöket.

I riket är förbättringen cirka 38 procent för patienter med som följdes upp under mätperioden 2011-2013, med en variation mellan landsting från cirka 19 till 45 procent. Det finns i riket som helhet inga större skillnader mellan kvinnors och mäns förbättring, som är drygt 35 respektive cirka 32 procent. Jämförelsen baseras på cirka 3 000 pa-tienter, varav närmare 2 200 är kvinnor. Jämfört med mät-perioden 2010-2012 har värdet för riket försämrats något.

Indikatorn visar att många patienter kan räkna med att bli så mycket förbättrade att en stor del av deras upplev-da sjukdomsbörda försvinner med den första biologiska behandlingen. Den största förbättringen av upplevd hälsa som uppnås i något landsting kan vara riktmärke för vad som skulle kunna vara möjligt, förutsatt att patientgrup-perna som jämförs har lika förutsättningar att bli bättre.

Det kan inte förväntas att alla patienter ska uppleva full hälsa som resultat av sin första biologiska behandling, särskilt som tidigare antireumatiska behandlingar sviktat. Någon bestämd grad av hälsa som bör uppnås kan inte hel-ler fastställas, då ingen kan uttala sig om vad alla patienter skulle kunna vara nöjda med.



96 BESÖK INOM 90 DAGAR – REUMATOLOGIDenna indikator baseras på uppgifter som varje månad rapporteras till den nationella väntetidsdatabasen. Upp-gifterna omfattar antal väntande för planerat besök till reumatologisk mottagning.


Det sammanlagda antalet patienter som är uppsatta på vänte- eller planeringslistor för besök på en reumatologisk mottagning uppgick till 2 493 personer i mars 2014.

Diagrammet visar att av alla patienter som väntar på ett planerat besök, har 95 procent väntat högst 90 dagar vid mätningen i mars 2014. Detta är en minskning med cirka tre procentenheter sedan oktober 2013. Av de som väntat i högst 90 dagar har drygt hälften väntat i högst 30 dagar och 88 procent i högst 60 dagar.

I tolv landsting har 100 procent av patienterna väntat i högst 90 dagar. Endast två landsting har andelar under 90 procent.

158

68

586

117

92

96

148

58

103

3130

106

87

565

379

142

67

115

46

31

62

83

21

Antal patienter: vid start uppföljda 4–12 mån.

151

98

531

104

87

87

129

51

123

2995

109

87

480

367

134

101

115

44

34

58

79

26

0 20 40 60 80 100

Kronoberg

Västernorrland

Blekinge

Jämtland

Gotland

Örebro

Värmland

Östergötland

Skåne

Västra Götaland

Gävleborg

Jönköping

RIKET

Uppsala

Västerbotten

Sörmland

Halland

Dalarna

Kalmar

Stockholm

Norrbotten

Västmanland 45,3

43,0

42,6

42,4

42,3

42,1

41,9

41,0

39,3

38,4

37,9

37,3

36,6

36,2

34,4

34,2

34,2

27,9

27,7

26,7

25,8

19,3

Procent

diagram 95 – totalt: Patientrapporterad förbättring av hälsa 4–12 månader efter behandlingsstart av första biologiska läkemedel vid reumatoid artrit, 2011–2013. Mätperiod avser tid för uppföljning. E�ekt mäts som procentuell förändring av patientens globala VAS.



87reumatoid artrit

0 20 40 60 80 100

Norrbotten

Västernorrland

Jämtland

Örebro

RIKET

Skåne

Sörmland

Västerbotten

Östergötland

Stockholm

Västra Götaland

Västmanland

Värmland

Uppsala

Kronoberg

Kalmar

Jönköping

Halland

Gävleborg

Gotland

Dalarna

Blekinge 100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

99,5

99,3

99,1

97,8

96,3

95,3

95,1

90,7

72,4

69,8

Procent

diagram 96 – totalt: Andel patienter som väntat högst 90 dagar på besök inom reumatologi, mars 2014.






DiabetesvårdDiabetes är en kronisk sjukdom som även medför ökad risk för andra sjukdomar, så kallade diabeteskomplika-tioner. I storleksordningen 450 000 personer i Sverige har diabetes. Av dessa har 85–90 procent typ 2-diabetes. Övriga har diabetes av typ 1, barn- och ungdomsdiabetes. De flesta personer med diabetes har sin regelbundna vårdkontakt med primärvården. Andra, särskilt de med typ 1-diabetes, har sin huvudsakliga vårdkontakt med medicinkliniker vid sjukhusen.

Exempel på diabeteskomplikationer är hjärtinfarkt och kärlkramp, ischemisk stroke, högt blodtryck, kärlförträng-ning i ben och ögonsjukdomar, till exempel retinopati. Det finns ett starkt vetenskapligt stöd för att diabeteskom-plikationer kan fördröjas eller förhindras. Detta gör man bäst genom att brett angripa de riskfaktorer som har star-kast samband med uppkomsten av komplikationer. För diabetesvården finns ett antal etablerade kvalitetsindi-katorer som speglar riskfaktorer och behandlingsmål för dessa. Bland dem är patienternas långtidsblodsockervärde (HbA1c), blodtryck och kolesterol, liksom förekomst av rökning och fetma.

Fjorton indikatorer för diabetesvård redovisas i detta avsnitt. Indikatorer som speglar rökning, fetma och fysisk aktivitet vid diabetes visas under avsnittet Hälsoinriktad sjukvård. En indikator om femårsrisk för hjärt-kärlsjuk-dom visas bland de övergripande indikatorer som inleder rapporten (del 1). Indikatorerna här är baserade på data från Nationella Diabetesregistret, NDR och från kvalitets-registret för barn och ungdomar med diabetes, SWEDIAB-KIDS, som ingår i NDR.

Utöver gängse indikatorer om blodsockerkontroll, blod-tryck och blodfetter i primärvård ingår här även indikato-rer om ögonbottenkontroll och fotundersökning. Tillsam-mans med de indikatorer som belyser levnadsvanor ges därmed en bredare bild av diabetesvården, jämfört med tidigare års öppna jämförelser.

Socialstyrelsen publicerade 2010 nationella riktlinjer för diabetesvården. En viktig del av riktlinjearbetet är framta-gandet av kvalitetsindikatorer som ger stöd för systema-tisk uppföljning. De indikatorer som här redovisas svarar väl mot de indikatorer som rekommenderas i riktlinjerna och de som ingick i Socialstyrelsens utvärdering av dia-

betesvården, publicerad i januari 2012. En ny utvärdering publiceras i början av 2015.

NDR samlar data om diabetesvård både från medicinkli-niker och från primärvården. Täckningsgraden avseende läkemedelsbehandlade personer med diabetes var över 88 procent för riket totalt 2013, men med variationer mellan landstingen. En liten grupp landsting har lägre täcknings-grad än 85 procent. Täckningsgrad för sjukhus är mycket hög och är således hög även i primärvård, generellt sett. I de fall det finns ett bortfall av specifika uppgifter anges det i indikatortexten.

97 BLODSOCKERKONTROLL VID TYP 2 DIABETESTill en god diabetesbehandling hör bland annat att blod-sockernivån ska hållas på en så normal nivå som möjligt, med endast mindre stegringar efter måltider. För låga blodsockernivåer ska undvikas, eftersom patienterna mår dåligt av dem och de dessutom kan vara farliga. Vid för höga blodsockernivåer blir man trött, törstig och till och med allmänpåverkad i det akuta skedet. På längre sikt leder höga blodsockernivåer till ökad risk för diabetes-komplikationer. Personer med diabetes har olika behov av medicinsk behandling och varierande risk för utveckling av komplikationer. Detta kräver välfungerande screening, kontroll av riskfaktorer och individualiserad behandling.

HbA1c återspeglar den långsiktiga glukoskontrollen och har således ett starkt samband med risken att utveckla komplikationer till diabetes.

Enligt nationella riktlinjer är målet att HbA1c ska vara lägre än 52 mmol/mol, men i dessa betonas också att be-handlingen ska individualiseras. Målet kan inte tillämpas på alla personer utan hänsyn bör tas till risken för frekvent svår hypoglykemi (lågt blodsocker), svåra mikro- och mak-rovaskulära komplikationer, annan sjukdom eller begrän-sad återstående livslängd, som alla kan vara motiv för att acceptera en högre HbA1c-nivå.

Det finns inget uttalat mål för hur stor del av patienter-na i primärvården som kan förväntas nå ett HbA1c under 52 mmol/mol. Ett arbete om målnivåer för indikatorer i nationella riktlinjer sker inom Socialstyrelsen.

Diabetes inlaga_k1.indd 88 2014-12-02 17.59

89DiabetesvårD

Indikatorn visar andelen personer med diabetes som har ett HbA1c-värde under 52 mmol/mol, bland alla per-soner med diabetes i primärvården med ett värde för HbA1c. Patienter i alla åldrar ingår. I diagram 97 visas för-delningen även på fler HbA1c-värden, för att illustrera att HbA1c värdet 52 mmol/mol är ett av flera relevanta.

Nationella Diabetesrådet har rekommenderat en indi-kator för att spegla förekomsten av påtagligt höga HbA1c-värden. I diagrammet kan för varje landsting utläsas även andelen personer med HbA1c över 70 mmol/mol.

Efter flera års oförändrad eller negativ utveckling inne-bar 2013 en förbättring, med en ökad andel personer som hade ett HbA1c lägre än 52 mmol/mol. Skillnaderna mel-lan landsting uppgår som mest till cirka 15 procentenheter. Jämförelsen baseras på senast uppmätta HbA1c under 2013 för 291 763 personer, av totalt drygt 305 000.

Flera faktorer påverkar eller kan påverka den långsiktiga glukoskontrollen, vid sidan av läkemedelsbehandling: Sjukdomens duration, patientens ålder och levnadsvanor, liksom förekomsten av andra sjukdomar. Framförallt vid jämförelser mellan vårdcentraler kan faktorer som dessa påverka resultatet.

0 20 40 60 80 100

Gotland

Dalarna

Norrbotten

Jönköping

Västernorrland

Västerbotten

Uppsala

Jämtland

Västmanland

Östergötland

Gävleborg

Örebro

Blekinge

Kronoberg

Kalmar

Halland

RIKET

Sörmland

Värmland

Stockholm

Skåne

Västra Götaland 56,8

54,1

53,7

53,7

52,8

52,2

51,8

51,8

50,9

50,8

50,1

49,7

49,4

49,1

49,0

48,2

48,0

47,5

46,9

44,0

43,7

41,1

Procent

diagram 97 – totalt: Andel personer med diabetes i primärvård med HbA1c lägre än 52 mmol/mol, 2013. HbA1c speglar blodsockerkontroll.

Källa: NDR – Nationella Diabetesregistret.

HbA1c <52, 2013 HbA1c 52-70, 2013 HbA1c<52, 2012HbA1c >70, 2013

Källa: NDR - Nationella Diabetesregistret.

diagram 97 – riket: Andel personer med diabetes i primärvård med HbA1c lägre än 52 mmol/mol. HbA1c speglar blodsockerkontroll.

År

Procent

40

50

60

70

80

2013201220112010200920082007



98 BLODTRYCKSKONTROLL VID TYP 2 DIABETESDet är viktigt med en effektiv behandling av högt blodtryck hos personer med diabetes för att minska risken för mak-ro- och mikrovaskulära komplikationer. De makrovasku-lära komplikationerna, det vill säga stroke, hjärtinfarkt, kärlkramp och perifer kärlsjukdom, står för merparten av den ökade sjukligheten och dödligheten vid typ 2 diabe-tes. Högt blodtryck ökar också risken för diabetesnefropati (njurskador) som är en väl dokumenterad riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom och död. Mikrovaskulära komplikatio-ner, sjukliga förändring i små blodkärl, kan leda till njur-svikt, synnedsättning och amputation.

I nationella riktlinjer anges målvärdet för blodtryck till under 130/80 mm/Hg, med reservation för att målet kan vara högre vid hög ålder samt att det kan finnas risk för läkemedelsbiverkningar om man använder många läke-medel samtidigt. Det pågår för närvarande en diskussion om lämpligt behandlingsmål för blodtryck, i arbetet med uppdatering av diabetesriktlinjerna. Det finns i nuläget inget angivet mål för hur stor andel av patienterna i pri-märvården som kan förväntas nå ett visst blodtrycksvärde.

Indikatorn visar andelen patienter i primärvård som har ett blodtryck lika med eller under 130/80 mm/Hg, bland alla patienter med ett värde för blodtryck. Att indikatorn, till skillnad från riktlinjerna, anger ”lika med eller under” som behandlingsmål motiveras av att värden i NDR tende-rar att avrundas till 130/80 mm/Hg, även när det uppmätta värdet ligger under. Indikatorn ger med denna utformning en mera rättvisande bild.

I riket har en viss ökning skett 2013, till 42,4 procent, med en variation mellan landsting från knappt 33 till 48 procent. Jämförelsen baseras på 287 003 patienter, av totalt drygt 305 000. Svarsbortfallet är således mycket litet.

En felkälla är att blodtryck kan mätas på olika sätt. En annan felkälla är att vissa vårdcentraler kan ha rapporte-rat in det bästa av de uppmätta blodtrycken, om man mätt mer än en gång under året, medan andra till NDR kan ha rapporterat det senast uppmätta blodtrycket. NDR återger det senaste registrerade blodtrycket, om det finns mer än ett. NDR rekommenderar att alla blodtryck registreras i NDR. Blodtrycket skall mätas på ett standardiserat sätt, med patienten sittande. Dygnsblodtyck registreras inte i NDR.


diagram 98 – riket: Andel personer med diabetes i primärvård med blodtryck lika med eller lägre än 130/80 mmHg.

År

Procent

30

40

50

60

70

20132012201120102009

0 20 40 60 80 100

Norrbotten

Dalarna

Blekinge

Västmanland

Västerbotten

Uppsala

Jämtland

Halland

Skåne

Gävleborg

Jönköping

RIKET

Gotland

Stockholm

Örebro

Kronoberg

Sörmland

Västra Götaland

Västernorrland

Värmland

Kalmar

Östergötland 48,0

46,7

45,4

44,9

44,3

43,9

43,7

43,6

42,8

42,4

42,4

42,0

41,6

41,2

40,5

39,6

39,2

37,9

36,5

35,7

35,3

32,7

Procent

diagram 98 – totalt: Andel personer med diabetes i primärvård med blodtryck lika med eller lägre än 130/80 mmHg, 2013.


2013 2012


91DiabetesvårD

100 LDL-KOLESTEROL VID TYP 2 DIABETES Höga blodfetter hos patienter med diabetes ökar risken för hjärtsjukdomar, stroke och för nedsatt cirkulation i benen. För patienter med typ 2 diabetes rekommenderas förebyg-gande behandling med blodfettssänkande läkemedel då det påtagligt minskar risken för höga blodfetter. Ett blod-fett är LDL-kolesterol, ”det onda kolesterolet”.

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer bör LDL-ko-lesterol vid typ 2 diabetes ligga på ett värde som är lägre än 2,5 mmol/l. Det finns i nuläget inget angivet mål för hur stor andel av patienterna i primärvården som bör kunna nå ett visst värde för LDL.

Indikatorn visar andelen personer med diabetes i pri-märvård som har en LDL-kolesterolnivå under 2,5 mmol/l. Alla personer som har ett värde för LDL ingår, oavsett om man har blodfettssänkande läkemedelsbehandling eller inte.

99 PÅTAGLIGT HÖGT BLODTRYCK VID TYP 2 DIABETESLiksom för HbA1c och för LDL-kolesterol är det viktigt att uppmärksamma de patienter som har ett påtagligt högt blodtryck. De har en högre risk för diabeteskomplikatio-ner. Dessa personer kan behöva särskilda resurser i form av tätare besök hos diabetessjuksköterskor och läkare. Man kan diskutera vilken nivå på blodtrycket som skall anses vara ”påtagligt” högt.

Indikatorn visar andelen patienter i primärvård som har ett systoliskt blodtryck över eller lika med 150 mmHg. I ri-ket har 17,9 procent av patienterna ett klart högt blodtryck, över eller lika med 150 mmHg. Det finns påtagliga skillna-der mellan landsting, med en variation från 12,5 till drygt 25 procent. Jämförelsen baseras på 287 003 patienter, av totalt drygt 305 000. Svarsbortfallet är således mycket litet.

0 10 20 30 40 50

Norrbotten

Blekinge

Dalarna

Västmanland

Uppsala

Skåne

Jönköping

Örebro

Kronoberg

Stockholm

RIKET

Gotland

Sörmland

Värmland

Kalmar

Västernorrland

Västerbotten

Gävleborg

Jämtland

Västra Götaland

Halland

Östergötland 12,5

16,1

16,2

16,9

17,0

17,1

17,2

17,3

17,3

17,4

17,9

17,9

18,1

18,3

18,3

18,5

19,0

21,2

21,3

22,8

23,5

25,2

Procent

diagram 99 – totalt: Andel personer med diabetes i primärvård med systoliskt blodtryck lika med eller högre än 150 mmHg, 2013.



diagram 100 – riket: Andel personer med diabetes i primärvård med LDL-kolesterol lägre än 2,5 mmol/l.

År

Procent

30

40

50

60

70

20132012201120102009



I riket har andelen patienter med LDL under 2,5 mmol/l stadigt ökat sedan 2009, och uppgick 2013 till 51,5 procent. Variationsvidden är cirka 20 procentenheter och sträcker sig från andelar på drygt 40 till drygt 60 procent. Jämförel-sen baseras på uppgift om LDL för 203 973 personer.

På samma vis som för blodtryck är behandlingsmålet LDL under 2,5 mmol/l inte det enda viktiga. Andel patien-ter med LDL under 1,8 mmol/l ökar även den, och andelen med ett påtagligt högt LDL, över 3,0 mmol/l, minskar i ri-ket som helhet.

Det finns ett betydande bortfall av uppgift om LDL-värde i NDR. LDL-värde saknas för drygt 105 000, cirka 33 procent av alla patienter för det angivna året. Bortfallet är påtagligt i många landsting. Östergötland, som har högst andel pa-tienter med LDL under 2,5 mmol/l, saknar LDL-uppgift för närmare 70 procent av patienterna.

Alla enheter har inte som rutin att mäta blodfetter varje år och alla mätningar som görs registreras sannolikt heller inte i NDR. Det är viktigt att detta bortfall uppmärksam-mas, då höga bortfall gör att resultat för LDL riskerar att inte vara representativt.

0 20 40 60 80 100

Gotland

Västmanland

Norrbotten

Uppsala

Blekinge

Stockholm

Dalarna

Kalmar

Gävleborg

Västerbotten

Jämtland

RIKET

Halland

Örebro

Kronoberg

Jönköping

Västra Götaland

Västernorrland

Sörmland

Skåne

Värmland

Östergötland 61,0

60,4

56,4

55,6

54,4

54,2

53,1

53,1

52,7

52,3

51,5

51,4

49,3

48,4

47,4

46,8

46,7

46,1

44,6

43,7

42,1

41,3

Procent

diagram 100 – totalt: Andel personer med diabetes i primärvård med LDL-kolesterol lägre än 2,5 mmol/l, 2013.


2013 2012

65,9

33,5

41,5

40,8

35,3

21,2

35,0

10,5

48,1

17,3

32,8

7,8

35,3

40,3

40,0

61,2

25,4

31,8

30,4

7,7

42,7

43,9

Uppgift om LDL saknas, %


93DiabetesvårD

Källa: NDR – Nationella Diabetesregistret

diagram 101 – riket: Andel personer med diabetes i primärvård som gjort fotundersökning det senaste året.

År

Procent

70

80

90

100

20132012201120102009

0 20 40 60 80 100

Västerbotten

Uppsala

Örebro

Östergötland

Skåne

Gävleborg

Blekinge

Sörmland

Halland

Dalarna

RIKET

Kalmar

Jämtland

Jönköping

Västernorrland

Norrbotten

Västra Götaland

Gotland

Värmland

Stockholm

Västmanland

Kronoberg

20122013

99,8

99,8

98,9

98,5

97,4

96,9

96,4

96,3

96,2

96,0

95,5

95,3

95,1

94,9

94,9

94,2

93,6

93,1

91,3

87,8

82,9

81,0

Procent

diagram 101 – totalt: Andel personer med diabetes i primärvård som gjort fotundersökning det senaste året, 2013.


Uppgift om fotundersökning saknas, %

10,8

25,2

18,9

13,7

11,6

27,7

3,0

17,8

7,3

5,8

14,2

15,6

46,3

8,5

8,2

8,2

13,2

20,3

9,6

19,0

13,0

24,8

101 FOTUNDERSÖKNING VID TYP 2 DIABETESPersoner med diabetes bör få sina fötter kontrollerade regelbundet, eftersom sjukdomen kan leda till allvarliga problem som svårläkta fotsår och infektioner samt fotde-formiteter. Dessa patienter löper en stor risk att drabbas av skador, stort lidande samt nedsättning av livskvaliteten.

Det är viktigt att tidigt upptäcka fotdeformiteter, kän-selnedsättning och försämrad cirkulation för att då sätta in preventiv fotvård, ortopedtekniska behandlingar och kärlkirurgiska åtgärder som kan förhindra svårare kompli-kationer och amputationer. I Socialstyrelsens nationella riktlinjer rekommenderas att fotundersökning skall göras varje år.

Indikatorn visar andelen patienter i primärvården vars fötter undersökts det senaste året, bland alla patienter med uppgift om fotundersökning. Svarsfrekvensen är i riket förhållandevis god. Jämförelsen baseras på 245 903 patienter av totalt drygt 305 000.

I riket hade drygt 95 procent av alla patienter gjort fotun-dersökning under det senaste året, vilket innebär att de se-naste årens stadiga förbättring fortsätter. Sedan 2009 har

andelen ökat med sju procentenheter. I en mindre grupp landsting har 10 procent eller flera inte fått sina fötter kon-trollerade. Totalt hade drygt 11 500 patienter i primärvår-den inte genomgått fotundersökning under 2013.




diagram 102 – riket: Andel personer med diabetes i primärvård som gjort ögonbottenundersökning någon gång de senaste tre åren.

År

Procent

70

80

90

100

20132012201120102009

0 20 40 60 80 100

Dalarna

Norrbotten

Västerbotten

Östergötland

Gävleborg

Västra Götaland

Skåne

Gotland

Värmland

RIKET

Kalmar

Örebro

Sörmland

Västernorrland

Västmanland

Jönköping

Stockholm

Jämtland

Blekinge

Uppsala

Kronoberg

Halland

20122013

Uppgift om ögonbottenundersökning saknas, %

97,3

97,1

95,3

93,5

92,7

92,0

91,1

90,8

90,7

90,5

90,5

90,4

90,3

89,6

89,5

89,5

89,5

89,5

87,0

85,4

84,3

84,0

Procent

diagram 102 – totalt: Andel personer med diabetes i primärvård som gjort ögonbottenundersökning någon gång de senaste tre åren, 2013.


11,2

12,3

18,5

14,5

11,1

29,3

15,9

19,7

24,5

10,1

10,5

32,6

24,8

25,7

22,2

45,7

25,5

17,8

10,2

14,3

11,3

18,0

102 ÖGONBOTTENUNDERSÖKNING VID TYP 2 DIABETES Personer med diabetes kan drabbas av synnedsättning på grund av skador på de små blodkärlen i ögonbotten och därmed skada på näthinnan, diabetesretinopati. Med regelbundna ögonbottenfotograferingar kan man tidigt upptäcka förändringar i ögonbottnarna. Tack vare laser-behandling är det färre personer med diabetes som blir blinda eller får synnedsättningar, men kontroll av blod-sockernivå och blodtryckssänkande behandling minskar risken för att utveckla kärlskador i ögonbotten.

I Socialstyrelsens nationella riktlinjer rekommenderas ögonbottenundersökning var tredje år för typ 2 diabetes för de patienter som inte har ögonskador.

Indikatorn visar andelen patienter i primärvården som gjort ögonbottenfotografering någon gång de senaste tre åren, bland dem som svarat ja/nej på denna fråga. I riket uppgår denna andel till 90,3 procent. I alla landsting utom fyra har nio av tio patienter gjort ögonbottenfotografering. Andelen har i riket minskat något de senaste åren.

Svarsbortfallet är i riket knappt 25 procent, men med stora variationer mellan landstingen. Uppgift finns om 228 189 personer, av totalt drygt 305 000.


95DiabetesvårD

0 20 40 60 80 100

Gotland

Värmland

Jönköping

Örebro

Dalarna

Östergötland

Kalmar

Kronoberg

Sörmland

Norrbotten

Blekinge

Gävleborg

Västmanland

Västernorrland

Skåne

Jämtland

RIKET

Uppsala

Stockholm

Västerbotten

Västra Götaland

Halland 19,9

19,5

19,4

19,1

17,8

16,9

16,8

16,7

16,7

16,6

16,3

16,1

16,1

15,9

15,8

15,6

14,2

13,8

12,8

12,5

10,2

9,2

Procent

diagram 103 – totalt: Andel personer med typ 1 diabetes med HbA1c lägre än 52 mmol/mol, 2013. HbA1c speglar blodsockerkontroll.


HbA1c <52, 2013 HbA1c 52-70, 2013 HbA1c<52, 2012HbA1c >70, 2013

103 BLODSOCKERKONTROLL VID TYP 1 DIABETESHbA1c återspeglar den långsiktiga glukoskontrollen och har ett starkt samband med risken att utveckla komplika-tioner till diabetes. Enligt nationella riktlinjer är målet att HbA1c ska vara lägre än 52 mmol/mol, men i dessa betonas också att behandlingen ska individualiseras. Målet kan inte tillämpas på alla personer, utan hänsyn bör tas till risken för frekvent svår hypoglykemi (lågt blodsocker), svåra mikro- och makrovaskulära komplikationer, annan sjukdom eller begränsad återstående livslängd, som alla kan vara motiv för att acceptera en högre HbA1c-nivå. Det finns inget uttalat mål för hur stor del av patienterna med typ 1 diabetes som kan förväntas nå ett HbA1c under 52.

Indikatorn visar andelen personer med diabetes som har ett HbA1c-värde under 52 mmol/mol, bland alla pa-tienter med typ 1 diabetes vid medicinkliniker. Patienter i alla åldrar ingår. I diagrammet visas patienternas fördel-ning även på fler HbA1c-värden, för att illustrera att HbA1c-värdet 52 mmol/mol är ett av flera relevanta.

Efter flera års försämring innebar 2013 en förbättring jämfört med 2012, med en ökad andel personer som hade ett HbA1c lägre än 52 mmol/mol. I riket hade 16,9 procent av patienterna lägre HbA1c än 52 mmol/l, vilket är en bra illustration av att denna nivå inte kan betraktas som ett mål som alla bör kunna nå. Skillnaderna mellan landsting uppgår som mest till cirka 10 procentenheter, medan vari-ationen mellan sjukhus som förväntat är större.


diagram 103 – riket: Andel personer med typ 1 diabetes med HbA1c lägre än 52 mmol/mol. HbA1c speglar blodsockerkontroll.

År

Procent

0

10

20

30

40

20132012201120102009

Vid sidan av läkemedelsbehandling kan flera faktorer påverka den långsiktiga glukoskontrollen. Sjukdomens duration, patientens ålder, levnadsvanor och förekomst av andra samtidiga sjukdomar är exempel på sådana faktorer.

Jämförelsen baseras på senast uppmätta HbA1c under 2013 för 35 510 personer, av totalt drygt 36 000 patienter med typ 1 diabetes vid medicinkliniker i NDR. Svarsbort-fallet är alltså mycket litet.



LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

KronobergKalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

diagram 103 diabetes – sjukhus: Andel personer med typ 1 diabetes med HbA1c lägre än 52 mmol/mol, 2013. HbA1c speglar blodsockerkontroll.

27,221,618,615,416,517,815,919,016,718,216,013,613,016,615,815,513,39,7

14,813,314,714,517,216,89,217,515,015,715,015,316,516,119,718,013,913,522,416,024,118,222,225,822,119,115,519,817,922,620,822,916,022,020,517,7

10,87,5

12,616,412,416,916,415,313,88,3

13,017,57,8

14,913,316,1

20,320,518,615,518,716,86,5

21,418,420,513,511,817,5


Procent

0 10 20 30 40


Kiruna lasarettGällivare lasarett




Härnösands sjukhusNärsjukhuset i SöderhamnNärsjukhuset i Sandviken


Bollnäs sjukhusAvesta lasarett

Mora lasarettLudvika lasarettArvika sjukhus

Falu lasarett Västmanlands sjukhus, Sala

Västmanlands sjukhus, KöpingVästmanlands sjukhus, Västerårs



Centralsjukhuset i KarlstadNU-sjukvården, Uddevalla


Skaraborgs sjukhus, SkövdeSkaraborgs sjukhus, FalköpingSkaraborgs sjukhus, Lidköping

SU Östra, GöteborgSU Sahlgrenska, Göteborg

SU MölndalNU-sjukvården, Trollhättan/NÄL

Ljungby lasarettKungälvs sjukhus

Frölunda Specialistsjukhus, GöteborgCapio Lundby Sjukhus, Göteborg


Hallands sjukhus, Halmstad Hallands sjukhus, Kungsbacka



Ystads lasarettLandskrona lasarett

Hässleholms sjukhusHelsingborgs lasarettKristianstads sjukhus








Lasarettet i MotalaKullbergska sjukhuset, Katrineholm



Norrtälje sjukhusKarolinska, Solna

Karolinska, HuddingeErsta sjukhus, Stockholm

Danderyds sjukhusCityDiabetes, Stockholm

S:t Görans sjukhus, Stockholm


97DiabetesvårD

0 20 40 60 80 100

Dalarna

Gotland

Norrbotten

Västmanland

Västernorrland

Halland

Kronoberg

Jämtland

Skåne

Sörmland

Kalmar

Värmland

Gävleborg

RIKET

Västerbotten

Stockholm

Västra Götaland

Uppsala

Östergötland

Örebro

Blekinge

Jönköping 77,0

72,6

71,7

71,4

69,6

69,1

67,1

67,1

67,0

66,6

66,1

65,2

65,0

64,6

64,4

64,3

63,6

61,3

60,9

60,7

57,9

57,6

Procent

diagram 104 – totalt: Andel personer med typ 1 diabetes med blodtryck lika med eller lägre än 130/80 mmHg, 2013.


20122013

104 BLODTRYCKSKONTROLL VID TYP 1 DIABETESEffektiv behandling av högt blodtryck hos personer med diabetes är viktigt för att minska risken för makro- och mikrovaskulära komplikationer. Makrovaskulära kompli-kationer, som stroke, hjärtinfarkt, kärlkramp och perifer kärlsjukdom, står för merparten av den ökade sjukligheten och dödligheten vid diabetes. Högt blodtryck ökar risken för diabetesnefropati (njurskador), som är en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom och död. Mikrovaskulära kompli-kationer, sjukliga förändring i små blodkärl, kan leda till njursvikt, synnedsättning och amputation.

I dagens nationella riktlinjer anges målvärdet vara un-der 130/80 mm/Hg, med reservation för att målet kan vara högre vid hög ålder samt att det kan finnas risk för läke-medelsbiverkningar om man använder många läkemedel samtidigt. Målvärdet gäller både vid typ 1 och typ 2 diabe-tes. I samband med uppdatering av de nationella riktlin-jerna diskuteras lämpligt behandlingsmål för blodtryck. Det finns inget angivet mål för hur stor andel av patien-terna med typ 1 diabetes som kan förväntas nå ett visst blodtrycksvärde.

Indikatorn visar andelen patienter med typ 1 diabetes på medicinklinik som har ett blodtryck lika med eller under 130/80 mm/Hg, bland alla patienter med ett värde för blod-tryck. Att indikatorn, till skillnad från riktlinjerna, anger ”lika med eller under” som behandlingsmål motiveras av att värden i NDR tenderar att avrundas till 130/80 mm/Hg, även när det uppmätta värdet ligger under. Indikatorn ger med denna utformning en mera rättvisande bild.


diagram 104 – riket: Andel personer med typ 1 diabetes med blodtryck lika med eller lägre än 130/80 mmHg.

År

Procent

60

70

80

90

100

20132012201120102009

I riket är andelen patienter med blodtryck lika med eller under 130/80 mm/Hg 67 procent, med en variation mellan landsting från 58 till 77 procent. I riket har andelen mins-kat något 2013. Jämförelsen baseras på 34 740 patienter, av totalt drygt 36 000. Svarsbortfallet är alltså mycket litet.

En felkälla är att blodtryck kan mätas på olika sätt. En annan felkälla är att kliniker kan ha rapporterat in det bästa av de uppmätta blodtrycken, om man mätt mer än en gång under året, medan andra kan ha rapporterat det senast uppmätta blodtrycket. NDR återger det senast registrerade blodtrycket, om det finns mer än ett. NDR rekommenderar att alla blodtryck registreras i NDR. Blodtrycket skall mätas på ett standardiserat sätt, med patienten sittande. Dygns-blodtyck registreras inte i NDR.



diagram 104 diabetes – sjukhus: Andel personer med typ 1 diabetes med blodtryck lika med eller lägre än 130/80 mmHg, 2013.

LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

30,367,979,158,660,176,077,866,363,969,968,155,269,263,675,566,175,182,373,1

74,643,070,965,046,475,157,973,172,268,560,051,350,568,667,1

63,470,768,665,156,966,578,463,679,961,768,164,567,761,059,077,1

70,780,472,5

46,064,865,574,253,953,278,367,1

48,861,048,955,758,069,356,365,756,372,786,149,260,669,964,460,569,762,854,176,957,257,9


Procent

0 20 40 60 80 100








Bollnäs sjukhusMora lasarett

Ludvika lasarettFalu lasarett

Avesta lasarettVästmanlands sjukhus, Västerås

Västmanlands sjukhus, SalaVästmanlands sjukhus, KöpingUniversitetssjukhuset Örebro







NU-sjukvården, UddevallaNU-sjukvården, Trollhättan/NÄL


Capio Lundby sjukhus, Göteborg Alingsås lasarett


Hallands sjukhus, Halmstad Ängelholms sjukhus

Ystads lasarettTrelleborgs lasarett


Landskrona lasarettKristianstads sjukhusHässleholms sjukhusHelsingborgs lasarett











S:t Görans sjukhus, StockholmNorrtälje sjukhus, Stockholm


Ersta sjukhus, StockholmDanderyds sjukhus

CityDiabetes


99DiabetesvårD


diagram 105 – riket: Andel personer med typ 1 diabetes med blodtryck lägre än 140/85 mmHg.

År

Procent

70

80

90

100

20132012201120102009

105 HÖGT BLODTRYCK VID TYP 1 DIABETESLiksom för HbA1c är det viktigt att uppmärksamma de pa-tienter med typ 1 diabetes som har ett påtagligt högt block-tryck. De har en högre risk för diabeteskomplikationer. Dessa personer kan behöva särskilda resurser i form av tätare besök hos diabetessjuksköterskor och läkare. Man kan diskutera vilken nivå på blodtryck som skall anses vara ”påtagligt” högt.

Indikatorn visar andelen patienter med typ 1 diabetes vid medicinklinik som har ett blodtryck under 140/85 mm/Hg. Ett blodtryck som överstiger detta kan anses vara högt.

I riket är andelen med blodtryck under 140/85 mm/Hg 76,6 procent. Omvänt har därmed i riket drygt 23 procent av patienterna ett för högt blodtryck. I de allra flesta lands-ting har i storleksordningen en fjärdedel av alla patienter ett påtagligt högt blodtryck.

0 20 40 60 80 100

Gotland

Västernorrland

Jämtland

Kalmar

Norrbotten

Gävleborg

Uppsala

Kronoberg

Dalarna

Värmland

Stockholm

Västmanland

Västerbotten

Halland

Blekinge

Skåne

RIKET

Sörmland

Örebro

Västra Götaland

Östergötland

Jönköping 83,2

83,0

79,3

77,8

77,3

76,6

76,5

76,4

75,6

75,4

75,4

75,2

74,8

74,7

74,7

73,9

72,8

72,7

72,3

70,5

70,5

68,4

Procent

diagram 105 – totalt: Andel personer med typ 1 diabetes med blodtryck lägre än 140/85 mmHg, 2013.




LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

diagram 105 diabetes – sjukhus: Andel personer med typ 1 diabetes med blodtryck lägre än 140/85 mmHg, 2013.

67,173,982,870,371,477,986,173,466,474,969,467,277,981,488,179,883,485,580,983,063,678,1

69,860,882,968,477,1

75,875,379,475,853,577,876,772,782,279,578,070,875,686,965,288,572,778,282,584,878,273,5

84,680,285,877,162,167,675,7

80,665,856,883,679,277,1

57,060,977,466,476,564,471,7

63,480,386,966,170,274,270,565,876,475,965,881,361,875,9


Procent

0 20 40 60 80 100










Avesta lasarettVästmanlands sjukhus, Sala

Västmanlands sjukhus, VästeråsVästmanlands sjukhus, KöpingUniversitetssjukhuset Örebro









Capio Lundby Sjukhus, Göteborg Alingsås lasarett





Landskrona lasarettKristianstads sjukhus Hässleholms sjukhusHelsingborgs lasarett















101DiabetesvårD


diagram 106 – riket: Andel personer med typ 1 diabetes som gjort fotundersökning det senaste året.

År

Procent

70

80

90

100

20132012201120102009

0 20 40 60 80 100

Örebro

Uppsala

Västra Götaland

Västmanland

Dalarna

Sörmland

Skåne

Gävleborg

Stockholm

RIKET

Kalmar

Värmland

Västerbotten

Norrbotten

Västernorrland

Halland

Jönköping

Gotland

Jämtland

Blekinge

Östergötland

Kronoberg

20122013

99,9

99,7

99,5

98,5

98,4

98,3

98,1

98,1

98,0

95,6

95,5

95,0

93,6

93,1

92,9

92,7

92,7

92,2

91,0

90,2

88,5

87,1

Procent

diagram 106 – totalt: Andel personer med typ 1 diabetes som gjort fotundersökning det senaste året, 2013.


Uppgift om fotundersökning saknas, %

3,7

18,7

1,9

0,4

1,6

1,4

0,6

6,5

0,5

17,0

12,1

5,4

5,9

9,9

0,9

8,0

2,8

0,9

6,2

7,6

1,3

15,4

106 FOTUNDERSÖKNING VID TYP 1 DIABETES Personer med diabetes bör få sina fötter kontrollerade regelbundet, eftersom sjukdomen kan leda till allvarliga problem som svårläkta fotsår och infektioner samt fotde-formiteter. Dessa patienter löper en stor risk att drabbas av skador, stort lidande samt nedsättning av livskvaliteten.

Det är viktigt att tidigt upptäcka fotdeformiteter, kän-selnedsättning och försämrad cirkulation för att då sätta in preventiv fotvård, ortopedtekniska behandlingar och kärlkirurgiska åtgärder som kan förhindra svårare kompli-kationer och amputationer. I Socialstyrelsens nationella riktlinjer rekommenderas att fotundersökning skall göras varje år.

Indikatorn visar andelen patienter med typ 1 diabetes vid medicinklinik, vars fötter undersökts det senaste året, bland alla patienter med uppgift om fotundersökning.

I riket hade 93,6 procent av alla patienter gjort fotunder-sökning under det senaste året. Sedan 2009 har andelen ökat med sju procentenheter. Totalt hade drygt 2 100 pa-tienter inte genomgått fotundersökning under mätperio-

den. Svarsfrekvensen är i riket god. Jämförelsen baseras på 33 414 patienter, av totalt drygt 36 000. Svarsbortfallet är i riket således litet, men uppgår i tre landsting till över 15 procent.




diagram 107 – riket: Andel personer med typ 1 diabetes som gjort ögonbottenundersökning någon gång de senaste två åren.

År

Procent

70

80

90

100

20132012201120102009

0 20 40 60 80 100

Västerbotten

Västernorrland

Skåne

Uppsala

Stockholm

Kalmar

RIKET

Östergötland

Jämtland

Västmanland

Örebro

Blekinge

Gotland

Dalarna

Norrbotten

Jönköping

Sörmland

Västra Götaland

Halland

Värmland

Gävleborg

Kronoberg

20122013

98,2

97,3

97,0

96,9

96,9

96,8

96,6

96,5

96,4

96,3

96,3

96,2

96,1

96,1

96,0

95,5

94,7

94,0

93,9

93,6

92,0

91,3

Procent

diagram 107 – totalt: Andel personer med typ 1 diabetes som gjort ögonbottenundersökning någon gång de senaste två åren, 2013.


Uppgift om ögonbottenundersökning saknas, %

0,9

12,6

1,2

2,2

9,3

1,7

2,5

1,2

2,7

2,8

1,9

1,5

1,7

2,8

23,6

5,0

6,1

6,3

3,5

14,0

3,5

3,1

107 ÖGONBOTTENUNDERSÖKNING VID TYP 1 DIABETES Personer med diabetes kan drabbas av synnedsättning på grund av skador på de små blodkärlen i ögonbotten och därmed skada på näthinnan, diabetesretinopati. Med regelbundna ögonbottenfotograferingar kan man tidigt upptäcka förändringar i ögonbottnarna.

Tack vare laserbehandling är det färre personer med diabetes som blir blinda eller får synnedsättningar, men kontroll av blodsockernivå och blodtryckssänkande be-handling minskar risken för att utveckla kärlskador i ögonbotten. I Socialstyrelsens nationella riktlinjer rekom-menderas ögonbottenundersökning vartannat år för typ 1 diabetes.

Indikatorn visar andelen patienter med typ 1 diabetes vid medicinklinik bland personer med typ 1 diabetes som gjort ögonbottenfotografering någon gång de senaste två åren, bland dem som svarat ja/nej på denna fråga.

I riket uppgår andelen patienter som gjort ögonbotten-kontroll de senaste två åren till 95,5 procent. Andelen har i riket minskat något de senaste åren. Drygt 1 000 patien-ter hade inte gjort ögonbottenkontroll de senaste två åren. Svarsbortfallet är i riket lågt, 5 procent, och bara få lands-ting har mera påtagligt svarsbortfall.


103DiabetesvårD

diagram 107 diabetes – sjukhus: Andel personer med typ 1 diabetes som gjort ögonbottenundersökning någon gång de senaste två åren, 2013.

89,699,695,684,096,078,399,588,696,696,099,299,098,897,290,751,398,398,995,199,1

100,098,889,797,7

100,097,299,197,431,8

98,498,899,093,292,299,598,597,598,996,896,993,452,097,287,698,858,198,295,895,697,292,896,491,693,898,498,998,998,7

100,098,397,8

100,098,2

100,096,596,699,597,782,695,979,896,7

100,095,596,697,292,597,197,797,397,999,399,1

LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten


Procent

0 20 40 60 80 100











Västmanlands sjukhus, SalaVästmanlands sjukhus, KöpingUniversitetssjukhuset Örebro









Capio Lundby Sjukhus, GöteborgAlingsås lasarett





Landskrona lasarettKristianstads sjukhusHässleholms sjukhusHelsingborgs lasarett
















108 BLODSOCKERKONTROLL HOS BARN OCH UNGA VID TYP 1 DIABETES Diabetes är den näst vanligaste kroniska sjukdomen hos barn och ungdomar i Sverige och medför risk för allvarliga komplikationer senare i livet. Nästan 800 barn insjuknar i diabetes varje år. Det finns knappt 7 000 barn och unga i åldern 0-17 år med diabetes som får sin vård vid barnklini-kerna i Sverige. Nästan alla, cirka 6 800, har typ 1 diabetes.

Samtliga barn och ungdomar med diabetes ingår i SWE-DIABKIDS, ett nationellt kvalitetsregister för barn och ung-domsdiabetes. Registret kartlägger vilka resultat som upp-nås inom barndiabetesvården och belyser följsamheten till vårdprogrammet.

För barn- och ungdomsdiabetesvården finns flera kva-litetsindikatorer och behandlingsmål för dessa. En av de allra viktigaste indikatorerna är medelblodsocker (HbA1c). Individer med högt HbA1c löper betydligt högre risk för komplikationer. Vårdprogrammet har ett målvärde där HbA1c ska vara lägre än 57 mmol/mol.

Vid barndiabetesmottagningarna kontrolleras HbA1c som regel fyra gånger per år. Ett högt värde föranleder åt-

gärder i behandlingen, som handlar om balansen mellan kost, motion och insulinbehandling. Redan efter en månad med bättre behandling kan värdet ha förbättrats märkbart.

Indikatorn visar andelen barn och unga med ett årsme-del-HbA1c under 57 mmol/mol. I jämförelsen ingår när-mare 6 700 barn och unga under 18 år. I riket som helhet uppnådde 2013 drygt 46 procent av barnen ett årsmedel-HbA1c lägre än 57 mmol/mol. Andelen har i riket sedan 2006 varit oförändrad eller svagt sjunkande, men har se-dan 2011 ökat påtagligt. Särskilt stor är förbättringen under 2013. Variationen mellan landsting är stor när detta mått används, men den är mindre vid en jämförelse av nivå för medel-HbA1c.

De senaste åren har skillnaden i HbA1c mellan kliniker-na varit föremål för diskussion inom professionen. För att bra resultat ska nås är en tydlig målbeskrivning vad gäller HbA1c viktig, liksom att de som arbetar i teamet framför samma budskap till patienterna. Regelbundna teamträf-far är värdefulla. I pågående kvalitetsprojekt har det tydligt visats att med systematiskt förbättringsarbete går det att påtagligt förbättra enheternas Hba1c-värden.

20122013

0 20 40 60 80 100

Gotland

Västerbotten

Halland

Värmland

Norrbotten

Stockholm

Västernorrland

Blekinge

Jönköping

Gävleborg

Västmanland

Västra Götaland

RIKET

Skåne

Örebro

Jämtland

Kalmar

Östergötland

Sörmland

Uppsala

Dalarna

Kronoberg 72,3

56,7

55,3

52,5

51,3

50,3

49,1

48,2

47,2

46,1

46,0

45,6

45,0

44,7

43,4

42,9

42,6

42,4

39,5

38,2

35,3

21,7

Procent

diagram 108 – totalt: Andel barn och unga med diabetes med HbA1c lägre än 57 mmol/mol, 2013. HbA1c speglar blodsockerkontroll. Avser barn och unga under 18 år.

Källa: Nationella Diabetesregistret - SWEDIABKIDS.

52,6

59,2

56,0

58,8

56,8

58,6

57,1

58,2

58,8

59,3

58,6

59,4

61,0

60,5

57,7

59,2

60,7

60,6

60,9

61,9

62,2

68,9

Medelvärde HbA1c


105DiabetesvårD

diagram 108 – sjukhus: Andel barn och unga med diabetes med HbA1c lägre än 57 mmol/mol, 2013. HbA1c speglar blodsockerkontroll. Avser barn och unga under 18 år.

42,846,439,755,351,1

55,954,745,844,772,356,540,721,7

43,445,641,946,354,540,047,440,433,846,434,757,7

48,541,1

50,039,548,245,656,746,942,128,035,569,449,134,038,138,943,4

LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland


Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

VärmlandÖrebro

VästmanlandDalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

Källa: Nationella Diabetesregistret - SWEDIABKIDS.Procent

0 20 40 60 80 100








SÄ-sjukvården, BoråsSkaraborgs sjukhus, Skövde


NU-sjukvården, Trollhättan/NÄLDrottning Silvias barnsjukhus, Göteborg

Hallands sjukhus, Kungsbacka Hallands sjukhus, Halmstad









Sachsska barnsjukhus, StockholmKarolinska, Huddinge

Astrid Lindgrens barnsjukhus, Stockholm


diagram 108 – riket: Andel barn och unga med diabetes med HbA1c lägre än 57 mmol/mol. HbA1c speglar blodsockerkontroll. Avser barn och unga under 18 år.

ÅrTotalt Flickor Pojkar

Procent

30

35

40

45

50

2013201220112010200920082007




diagram 109 – riket: Andel barn och unga med typ 1 diabetes som gjort ögonbottenundersökning någon gång under de senaste två åren. Avser barn och unga under 18 år.

År

Procent

70

80

90

100

2013201220112010

Totalt Flickor Pojkar

109 ÖGONBOTTENUNDERSÖKNING FÖR BARN OCH UNGA VID TYP 1 DIABETESPersoner med diabetes kan drabbas av synnedsättning på grund av skador på de små blodkärlen i ögonbotten och därmed skada på näthinnan, diabetesretinopati. Med regelbundna ögonbottenfotograferingar kan man tidigt upptäcka förändringar i ögonbottnarna.

Allvarlig retinopati är sällsynt bland barn och ton-åringar. Nästan ingen har retinopati före 10 års ålder, men retinopati förekommer redan vid mycket kort sjukdomsduration. Tack vare laserbehandling är det färre personer med diabetes som blir blinda eller får synnedsätt-ningar, men kontroll av blodsockernivå och blodtrycks-sänkande behandling minskar risken för att utveckla kärlskador i ögonbotten. I Socialstyrelsens nationella rikt-linjer rekommenderas ögonbottenundersökning vartan-nat år för typ 1 diabetes, och för barn från 10 års ålder.

Indikatorn visar andelen barn och unga mellan 10-17 år med typ 1 diabetes som gjort ögonbottenfotografering nå-gon gång de senaste två åren, bland dem som svarat ja/nej på denna fråga.

I riket hade 75,5 procent av alla gjort ögonbottenkontroll någon gång de två senaste åren, med ganska stora variatio-ner mellan landsting. Jämförelsen baseras på uppgift om 5 121 patienter. En fjärdedel av dessa, cirka 1000 barn och unga, hade således inte gjort ögonbottenkontroll i enlig-het med riktlinjerna.

0 20 40 60 80 100

Sörmland

Västernorrland

Skåne

Östergötland

Värmland

Jönköping

Uppsala

RIKET

Halland

Västerbotten

Gävleborg

Örebro

Västra Götaland

Västmanland

Norrbotten

Stockholm

Kalmar

Dalarna

Blekinge

Gotland

Kronoberg

Jämtland

20122013

91,4

90,5

88,9

86,0

82,6

81,0

81,0

80,8

80,5

80,5

80,5

79,8

79,5

78,7

75,5

74,1

72,9

71,9

70,6

68,3

53,9

13,1

Procent

diagram 109 – totalt: Andel barn och unga med typ 1 diabetes som gjort ögonbottenundersökning någon gång under de senaste två åren, 2013. Avser barn och unga under 18 år.



107DiabetesvårD

diagram 109 diabetes – sjukhus: Andel barn och unga med typ 1 diabetes som gjort ögonbottenundersökning någon gång under de senaste två åren, 2013. Avser barn och unga under 18 år.

90,382,262,974,116,24,7

59,291,672,990,591,465,288,986,085,185,563,842,279,587,257,0

80,076,076,1

70,089,189,090,871,980,580,582,676,084,977,337,679,591,487,761,586,279,1

LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland


Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

VärmlandÖrebro

VästmanlandDalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

Källa: NDR – Nationella Diabetesregistret - SWEDIABKIDS.

Procent

0 20 40 60 80 100










NU-sjukvården, Trollhättan/NÄLDrottning Silvias barnsjukhus, Göteborg










Sachsska barnsjukhus, StockholmKarolinska, Huddinge




HjärtsjukvårdHjärt-kärlsjukdom är den vanligaste orsaken till död och en av de vanligaste orsakerna till invaliditet i Sverige. Akut hjärtinfarkt, som 2012 drabbade knappt 30 000 individer, är den vanligaste dödsorsaken bland hjärt-kärlsjukdomar-na. Vården av akut hjärtinfarkt har genomgått snabba för-ändringar och utvecklats dramatiskt till det bättre under de senaste 15 åren, vilket medfört en påtagligt minskad dödlighet, med cirka 50 procent.

Här redovisas 18 indikatorer, som nästan alla ingår i den större utvärderingsrapport om de nationella riktlin-jerna för hjärtsjukvård som Socialstyrelsen publicerade 2009 och som reviderats under 2014 och skall presenteras 2015. De flesta indikatorer avser hjärtinfarkt eller den vi-dare gruppen ischemisk hjärtsjukdom. Även indikatorer för hjärtsvikt, hjärtrytmrubbning och hjärtstopp utanför sjukhus redovisas.

Både hälsodataregister vid Socialstyrelsen och Natio-nella Kvalitetsregister är källor till indikatorerna. Bortsett från SWEDEHEART presenteras kvalitetsregistren i sam-band med respektive indikator, då även täckningsgrad och andra aspekter på datakvalitet kommenteras.

Kvalitetsregistret RIKS-HIA, som är en del av det större hjärtregistret SWEDEHEART, är källa till fyra av indikato-rerna. Där registreras uppgifter om de infarktpatienter som är intagna för hjärtintensivvård vid sjukhusen. Alla landets sjukhus som bedriver akut hjärtsjukvård deltar med en generellt god täckningsgrad, men vid alla sjukhus förekommer att vissa infarktpatienter inte rapporteras till SWEDEHEART på grund av att de inte vårdats vid enheter anslutna till registret.

En förutsättning för kvalitetsuppföljning är att man re-gistrerar de patienter som är tänkta att ingå. Bara med en hög registreringsgrad kan man veta att de redovisade re-sultaten är representativa och att de ger en rättvisande bild av patientvården. Om rapporteringsgraden varierar för mycket mellan sjukhus minskar tillförlitligheten i jämfö-relserna.

RIKS-HIAs deltagande- eller täckningsgrad studeras med hjälp av Socialstyrelsens patientregister. År 2012 fanns i riket drygt 80 procent av alla fall av hjärtinfarkt i RIKS-HIA, med variation mellan landsting. Denna jäm-förelse omfattar alla patienter över 20 år. RIKS-HIAs kva-

litetsindikatorer avser enbart patienter under 80 år, men RIKS-HIAs ambition är att de flesta patienter skall regist-reras, oavsett ålder och oavsett om de vårdas på hjärt-intensivvårdsenhet eller inte. Täckningsgraden är klart högre för patienter under 80 år, jämfört med dem över 80 år. Detta gör att för de indikatorer som här redovisas är täckningsgraden god. Uppgifter om täckningsgrad år 2013 är i nuläget inte tillgängliga.

110 ÖVERLEVNAD VID HJÄRTSTOPP UTANFÖR SJUKHUSEn stor andel av de personer som dör på grund av hjärt-sjukdom avlider redan före ankomst till sjukhus på grund av ett plötsligt hjärtstopp. Hjärtstoppet föregås nästan alltid av ett kammarflimmer. Den viktigaste behandlingen för flertalet av dessa personer är en elektrisk chock över hjärtat med en så kallad hjärtstartare, en defibrillator, som kan återföra hjärtat till normal funktion. Det tar dock i de flesta fall alltför lång tid från hjärtstoppet till den elektris-ka behandlingen för att patienten ska överleva. Sannolik-heten att överleva ökar dramatiskt om personens andning och cirkulation kan hållas igång på konstgjord väg i väntan på ambulansens ankomst, med hjärt-lungräddning (HLR).

I Sverige är cirka tre miljoner personer utbildade i HLR, vilket ger förutsättningar för att personer med hjärtsjuk-dom som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus ska kunna överleva. Bland samtliga hjärtstopp som bevittnats av en så kallad bystander, får idag 68 procent HLR före ambu-lansens ankomst, vilket är en hög andel i en internationell jämförelse och ett resultat av ett stort ideellt engagemang i HLR-utbildning.

Uppgifter om hjärtstopp utanför sjukhus rapporteras till kvalitetsregistret Svenskt register för hjärt-lungräddning. I registret ska ingå alla patienter som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus och där någon form av behandling påbör-jas av ambulanspersonal eller före ambulanspersonalens ankomst.

Registret täcker samtliga ambulansorganisationer i landet. Man uppskattar täckningsgraden på individnivå till cirka 80 procent, med en klar ökning under de senaste åren. Under 2013 rapporterades 5 210 fall till registret. En iakttagelse är att antalet rapporterade fall per 100 000 in-

Hjärtsjukvård inlaga_k1.indd 108 2014-12-02 18.00

109HJÄRTSJUKVÅRD

vånare per år varierar påtagligt mellan landstingen. Detta kan tyda på en ojämn täckningsgrad, men även på en va-riation i andelen fall där HLR startas.

Indikatorn visar andelen personer med hjärtstopp utan-för sjukhus som var vid liv 30 dagar efter hjärtstoppet, av alla patienter där HLR startats.

Under 2012-2013 överlevde i riket 10,6 procent av perso-nerna i 30 dagar, med en variation mellan landstingen från 4,3 till 17,8 procent. Sedan år 2001 har andelen som över-levde i 30 dagar i riket mer än fördubblats.

Resultatet för landstingen påverkas av många faktorer, även utöver det akuta omhändertagandet i ambulansor-ganisationen och vid sjukhus. Faktorer som påverkar är patientens ålder, hjärtsjukdomens svårighet och annan samtidig sjukdom. Även tillgången till hjärtstartare på offentliga platser och tid till och skicklighet vid den HLR som utförs innan ambulans anländer, påverkar.

Källa: Svenskt register för hjärt-lungräddning.

diagram 110 – riket: Andel överlevande 30 dagar efter hjärtstopp med påbörjad hjärt-lungräddning. Avser hjärtstopp utanför sjukhus.

År

Procent

0

5

10

15

20

1310070401989592

Totalt

0 5 10 15 20 25

Västernorrland

Blekinge

Kalmar

Östergötland

Skåne

Gotland

Uppsala

Västmanland

Sörmland

Gävleborg

Västra Götaland

RIKET

Västerbotten

Jämtland

Jönköping

Norrbotten

Stockholm

Värmland

Dalarna

Kronoberg

Halland

Örebro 17,8

14,6

13,0

12,3

11,5

11,3

11,0

10,9

10,9

10,9

10,6

10,4

10,3

9,5

9,1

9,0

8,8

8,6

8,0

7,9

5,5

4,3

Procent

diagram 110 – totalt: Andel överlevande 30 dagar efter hjärtstopp med påbörjad hjärt-lungräddning, 2012–2013. Avser hjärtstopp utanför sjukhus.

Källa: Svenskt register för hjärt-lungräddning.



111 DÖDLIGHET EFTER SJUKHUSVÅRDAD HJÄRTINFARKTUnder senare år vårdas drygt 11 000 kvinnor och cirka 16 500 män årligen på sjukhus för akut hjärtinfarkt. Detta mått avser att mäta kvaliteten i vården av dessa patienter, i det akuta omhändertagandet och i den efterföljande vården på sjukhus. Måttet är väl internationellt etablerat. Att mäta korttidsöverlevnaden bland sjukhusvårdade är i många länder det mått som är möjligt att ta fram, eftersom man inte har tillgång till data om dödsorsaker för patienter som dör utan initial sjukhusvård.

Indikatorn visar andelen patienter som avled inom 28 dagar, av alla som sjukhusvårdats med någon diagnos för hjärtinfarkt. Samtliga fall i åldrarna 20 år eller över ingår. Åldersstandardisering har gjorts, för att ta hänsyn till att åldersstrukturen skiljer sig åt mellan könen och mellan landstingen.

Bland samtliga sjukhusvårdade hjärtinfarktpatienter åren 2011–2013 dog 12,6 procent inom 28 dagar. Variatio-nen mellan landsting är ungefär densamma för kvinnor som för män, med andelar från cirka 10 till 14 procent. I riket har andelen döda efter sjukhusvårdad hjärtinfarkt minskat i flera decennier, men de senaste åren är den i stort sett oförändrad. Det finns inga könsskillnader.

Inom ett år avlider en tredjedel av patienterna, men då är andelen dödsfall med annan orsak än den ursprungliga infarkten större. Framförallt för sjukhus kan patientsam-mansättningen skilja sig åt och påverka resultatet.

Källa: Patientregistret och Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen.

diagram 111 – riket: Andel döda inom 28 dagar efter sjukhusvårdad hjärtinfarkt. Åldersstandardiserade värden.

År

Procent

0

10

20

30

40

1311090705030199979593918987

Totalt Kvinnor Män


111HJÄRTSJUKVÅRD

2008–2010

0 5 10 15 20 25

Kronoberg

Halland

Stockholm

Örebro

Kalmar

Västernorrland

Norrbotten

Jämtland

Västerbotten

Gävleborg

Jönköping

RIKET

Östergötland

Uppsala

Skåne

Västra Götaland

Sörmland

Värmland

Blekinge

Västmanland

Dalarna

Gotland 7,6

10,8

11,2

11,8

12,2

12,2

12,4

12,4

12,5

12,8

12,9

13,0

13,1

13,1

13,2

13,3

13,5

13,6

14,0

14,2

14,3

14,9

2011–2013 Procent

diagram 111 – män: Andel döda inom 28 dagar efter sjukhusvårdad hjärtinfarkt, 2011–2013. Åldersstandardiserade värden.


2008–2010

0 5 10 15 20 25

Örebro

Gotland

Värmland

Halland

Västernorrland

Kronoberg

Västra Götaland

Västerbotten

Stockholm

Skåne

Jönköping

RIKET

Norrbotten

Gävleborg

Västmanland

Sörmland

Kalmar

Blekinge

Uppsala

Jämtland

Östergötland

Dalarna 10,4

10,7

11,2

11,4

11,7

11,7

11,8

12,0

12,3

12,4

12,4

12,5

12,5

12,7

12,7

12,8

12,9

13,0

13,2

13,8

14,1

14,2

2011–2013 Procent

diagram 111 – kvinnor: Andel döda inom 28 dagar efter sjukhusvårdad hjärtinfarkt, 2011–2013. Åldersstandardiserade värden.




Procent


LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

11,912,515,214,310,613,117,011,813,513,710,812,412,511,412,014,611,113,520,216,513,010,517,310,310,413,112,212,913,65,3

12,212,112,59,9

13,914,715,611,912,711,713,711,913,611,719,212,316,013,912,411,311,78,7

16,512,910,514,510,914,513,612,112,011,312,413,816,214,012,712,111,2

0 5 10 15 20 25 30


Kiruna lasarettKalix lasarett









Västmanlands sjukhus, KöpingUniversitetssjukhuset Örebro





NU-sjukvårdenKungälvs sjukhusAlingsås lasarett



Trelleborgs lasarettSkånes Universitetssjukhus

Simrishamns sjukhusLandskrona lasarett

Kristianstads sjukhusHässleholms sjukhusHelsingborgs lasarett












diagram 111 – sjukhus: Andel döda inom 28 dagar efter sjukhusvårdad hjärtinfarkt, 2011–2013. Åldersstandardiserade värden.


113HJÄRTSJUKVÅRD

112 NY INFARKT ELLER DÖD I ISCHEMISK HJÄRTSJUKDOMIschemisk hjärtsjukdom är sjukdomar orsakade av för-sämrad syretillförsel till hjärtat, som hjärtinfarkt. För en patient som överlevt en infarkt finns det en förhöjd risk för död och för ny infarkt. Risken för detta kan påverkas av vårdinsatsen i det akuta skedet och av sekundärpreventiva åtgärder. En grundläggande faktor som påverkar utfallet är självfallet patientens tillstånd före och efter den första infarkten.

Indikatorn mäter andelen hjärtinfarktpatienter som skrevs ut från sjukhus och som inom 365 dagar fick en ny infarkt eller avled i annan ischemisk hjärtsjukdom som underliggande dödsorsak. Bara patienter utan en regist-rerad infarkt under de sju föregående åren ingår, i syfte att spegla vården av förstagångsinsjuknade patienter. Ett motiv för att inkludera död i annat än hjärtinfarkt är att ut-fallet i mindre utsträckning påverkas av skillnader i döds-orsaksdiagnostisering och av valet mellan hjärtinfarkt och annan ischemisk hjärtdiagnos. Även dödlighet utan före-gående sjukhusvård är inkluderad. Åldersstandardisering har gjorts.

I riket som helhet och för båda könen totalt fick 11,4 pro-cent av patienterna en ny infarkt eller avled i ischemisk hjärtsjukdom inom 365 dagar. Jämförelsen omfattar 37 325 patienter i alla åldrar som sjukhusvårdats under åren 2011-

2012 med hjärtinfarkt som huvud- eller bidiagnos och som sedan skrevs ut från sjukhuset.

Variationen mellan landstingen är ganska stor och sträcker sig från knappt 10 till närmare 14 procent. Sedan början på 2000-talet har andelen återinfarkter och död minskat med cirka fem procentenheter.

Det är inte möjligt att ange en nivå för önskat eller op-timalt utfall. Viss vägledning kan fås genom variationen mellan landsting. Det finns en betydande variation avse-ende hur många patienter som avlider i hjärtinfarkt utan att ha sjukhusvårdats. Detta innebär att även annat än vårdinsatserna på sjukhus spelar roll, också för denna in-dikator: sjukvårdsrådgivning, larmcentral och ambulans-sjukvård, till exempel.

Med en låg andel obducerade bland äldre avlidna är osäkerheten i diagnossättning större för dödsfall som sker utan initial sjukhusvård. Variation i denna diagnos-sättning påverkar resultaten. Men en uppföljning bara avseende sjukhusvård för infarkt påverkas just av andelen infarktfall som aldrig kommer till sjukhus. En stor andel som inte sjukhusvårdas får då andelen återinsjuknade att se lägre ut. En del av osäkerheten i diagnossättningen av de döda utanför sjukhus har sannolikt minskats genom att även döda i annan ischemisk hjärtsjukdom som underlig-gande dödsorsak har inkluderats i utfallet.

0 5 10 15 20 25

Gotland

Jönköping

Västmanland

Kronoberg

Halland

Norrbotten

Dalarna

Blekinge

Västra Götaland

Sörmland

RIKET

Örebro

Värmland

Skåne

Västernorrland

Östergötland

Kalmar

Jämtland

Uppsala

Gävleborg

Västerbotten

Stockholm 9,9

10,1

10,2

10,4

10,5

10,5

10,7

10,8

11,0

11,0

11,3

11,5

11,5

12,2

12,4

12,7

13,0

13,2

13,2

13,7

13,8

13,9

Procent

diagram 112 – totalt: Andel patienter som får ny hjärtinfarkt eller avlider i ischemisk hjärtsjukdom inom 365 dagar, 2011–2012. Åldersstandardiserade värden.


2009–20102011–2012




diagram 112 – riket: Andel patienter som får ny hjärtinfarkt eller avlider i ischemisk hjärtsjukdom inom 365 dagar. Åldersstandardiserade värden.

År

Procent

0

10

20

30

121110090807060504030201009998

Totalt Kvinnor Män

113 REPERFUSIONSBEHANDLING VID ST-HÖJNINGSINFARKTHjärtinfarkt orsakas av mer eller mindre omfattande proppbildning i något av hjärtats kranskärl. Om EKG visar så kallad ST-höjning är troligen ett kranskärl helt tilltäppt av en blodpropp. Dessa patienter har behov av omedelbart öppnande av kranskärlet med PCI-behandling, så kallad primär PCI eller med propplösande läkemedelsbehand-ling, så kallad trombolys. Behandlingen bör påbörjas så snabbt som möjligt efter symtomdebut och diagnostik, för att minimera skadan på hjärtat och risken för framtida hjärtsvikt och död. I reperfusionsbehandling ingår primär PCI, trombolys och akut bypass-operation, CABG.

Primär PCI är nu den helt dominerande behandlingen i de flesta landsting. PCI-behandling erbjöds under 2013 på 28 av landets sjukhus. Enligt de nationella riktlinjerna bör primär PCI väljas framför läkemedelsbehandling med trombolys. Trombolys bör väljas i de fall primär PCI skulle innebära en tidsfördröjning på mer än 90 minuter, vilket endast är aktuellt på Gotland och i glesbygdsområden. Re-perfusionsbehandling vid ST-höjningsinfarkt är oavsett val av metod högt prioriterad i de nationella riktlinjerna för hjärtsjukvård.

Måttet visar andelen patienter med hjärtinfarkt och ST-höjning på EKG som fick akut reperfusionsbehandling. Indikatorn hämtas från SWEDEHEARTs årliga redovisning av kvalitetsindex för hjärtinfarktvård och utgör en av de nationella hjärtriktlinjernas indikatorer för uppföljning. Enbart patienter under 80 år ingår. Vidare ingår bara pa-tienter där tiden mellan symtomdebut och EKG understeg 12 timmar. Utfallet på sjukhusnivå visas inte, eftersom denna indikator ses som ett resultat av landstingets sam-lade organisation.

År 2013 fick i riket 88 procent av patienterna med ST-höj-ningsinfarkt reperfusionsbehandling. Detta är en ökning med sex procentenheter sedan 2006. Variationen mellan

landsting uppgår till 19 procentenheter, bortsett från Got-land (där slumpen kan spela en roll på grund av litet un-derlag). Det finns i riket inga större skillnader mellan män och kvinnor. År 2013 ingick 3 781 patienter i jämförelsen, varav cirka 950 kvinnor.

Skillnaderna mellan landsting är nu mindre än tidigare, men det finns en kvarstående variation. I SWEDEHEARTs kvalitetsindex ges poäng vid nivåer över 80–85 procent. Socialstyrelsen har fastställt målnivån 85 procent eller hö-gre för patienter under 80 år. Alla landsting utom fem når denna målnivå.

Även om andelen som erhållit reperfusionsbehandling har ökat de senaste åren, finns det fortfarande utrymme för förbättringar, särskilt i de landsting som har en jämfö-relsevis lägre andel behandlade.

När enskilda sjukhus, landsting och regioner i detalj analyserat sina resultat har man funnit att låg måluppfyl-lelse till viss del kunnat förklaras av felaktig registrering.

Källa: SWEDEHEART – RIKS-HIA.

diagram 113 – riket: Andel patienter som reperfusions-behandlas vid ST-höjningsinfarkt. Avser patienter under 80 år.

År

Procent

60

70

80

90

100

13121110090807060504

Totalt Kvinnor Män


115HJÄRTSJUKVÅRD

114 TID TILL REPERFUSIONSBEHANDLING VID ST-HÖJNINGSINFARKT Snabbt insatt reperfusionsbehandling är en viktig fram-gångsfaktor – ju kortare tid till behandling, desto större behandlingsvinst. Internationella och nationella riktlinjer rekommenderar PCI inom 90 minuter alternativt trombo-lys inom 30 minuter från första EKG där PCI inte är möjligt inom rekommenderad tid. Tidsgränsen 90 minuter för den mer komplexa behandlingen, PCI, motiveras av att PCI ger medicinska vinster jämfört med trombolys om tidsfördröjningen på grund av transport till PCI-centrum är mindre än 90 minuter.

Indikatorn avser tidsfördröjning mellan första EKG och start av reperfusionsbehandling hos patienter med ST-höjningsinfarkt. Måttet visar hur stor andel av patienterna som behandlades inom den målsatta tiden, för PCI 90 mi-nuter och för trombolys 30 minuter.

Indikatorn speglar sjukvårdens agerande, genom att tiden för första EKG utgör startpunkt. Den samlade tiden mellan symtomdebut och behandling är beroende av hur patienten, anhöriga, sjukvårdsrådgivning och larmcentral förhåller sig till bröstsmärtan och andra symtom på hjärt-infarkt, liksom av transporttider.

Indikatorn hämtas från SWEDEHEARTs årliga redovis-ning av kvalitetsindex för hjärtinfarktvård och utgör en

av de nationella hjärtriktlinjernas indikatorer för uppfölj-ning. Utfallet på sjukhusnivå visas inte, eftersom utfallet för denna indikator ses som ett resultat av landstingets samlade organisation. Socialstyrelsen har fastställt mål-nivån till 90 procent eller högre.

I riket behandlades 74 procent av patienterna enligt tids-målet, med något högre andel för män än för kvinnor. Va-riationen mellan landstingen är påtaglig och sträcker sig från 39 till 91 procent. Andelen patienter som behandlats inom de uppsatta tidsgränserna har ökat sedan 2004, från cirka 20 till dagens 74 procent. Jämförelsen baseras på 3 328 patienter, varav drygt 800 är kvinnor.

Denna indikator påvisar det största förbättringsutrym-met inom akut kranskärlssjukvård. Endast ett landsting når upp till SWEDEHEARTs gräns för högsta poäng och Socialstyrelsens målnivå, 90 procents behandlade inom målsatt tid. Även om geografiska avstånd har stor betydel-se, finns det för de flesta landsting och sjukhus möjligheter att förkorta fördröjningstiden till reperfusionsbehandling.

Ett EKG taget i ambulans eller på vårdcentral (prehos-pitalt EKG) möjliggör tidig identifiering av kandidater för reperfusionsbehandling och utgör underlaget för beslut om antingen prehospital trombolys eller dirigering av am-bulans till närmaste PCI-sjukhus.

målnivå ≥ 85 %

2012

0 20 40 60 80 100

Gotland

Jämtland

Västernorrland

Örebro

Norrbotten

Jönköping

Östergötland

Dalarna

Västra Götaland

Kalmar

RIKET

Värmland

Uppsala

Västerbotten

Stockholm

Halland

Västmanland

Gävleborg

Skåne

Sörmland

Kronoberg

Blekinge 96,9

93,2

91,9

91,1

90,7

89,2

88,9

88,9

88,9

88,6

88,5

88,0

87,9

87,5

87,5

87,0

85,9

83,9

80,7

79,5

78,1

62,5

2013 Procent

diagram 113 – totalt: Andel patienter som reperfusionsbehandlas vid ST-höjningsinfarkt, 2013. Avser patienter under 80 år.




målnivå ≥ 90 %

2012

0 20 40 60 80 100

Kronoberg

Västernorrland

Västerbotten

Jämtland

Norrbotten

Halland

Sörmland

Dalarna

Värmland

Gotland

Skåne

Kalmar

Gävleborg

RIKET

Västra Götaland

Blekinge

Jönköping

Västmanland

Östergötland

Stockholm

Uppsala

Örebro 91,2

88,6

86,6

82,0

78,8

77,9

76,2

75,6

74,0

73,5

72,5

71,8

70,0

69,1

68,7

68,6

61,5

60,0

58,0

53,1

49,4

39,1

2013 Procent

diagram 114 – totalt: Andel patienter som reperfusionsbehandlas i målsatt tid vid ST-höjningsinfarkt, 2013. Avser patienter under 80 år.



diagram 114 – riket: Andel patienter som reperfusions-behandlas i målsatt tid vid ST-höjningsinfarkt. Avser patienter under 80 år.

År

Procent

0

20

40

60

80

13121110090807060504

Totalt Kvinnor Män

115 KRANSKÄRLSRÖNTGEN VID ICKE ST-HÖJNINGSINFARKT Icke ST-höjningsinfarkt är betydligt vanligare än ST-höj-ningsinfarkt och beror oftast på en blodpropp som inte helt täpper till ett kranskärl. Patienter med icke ST-höjningsin-farkt behandlas vanligen med intensiv blodproppshäm-

mande behandling. Patienter med måttlig eller hög risk bör inom några dygn kranskärlsröntgas för att klargöra behovet av kranskärlsingrepp. PCI utförs vanligtvis i direkt anslutning till kranskärlsröntgen. Vid mer komplicerad kranskärlssjukdom bör beslut om kranskärlsoperation (CABG) fattas i samråd med thoraxkirurg. En kranskärlso-peration bör utföras inom cirka en vecka. Revaskularise-ring med PCI eller kranskärlsoperation minskar risken för död och ny hjärtinfarkt.

Detta är en patientgrupp där samtidig förekomst av minst en ytterligare riskfaktor, som till exempel diabetes eller tidigare infarkt, ofta leder till fortsatt instabilitet utan kranskärlsbehandling. Enligt de nationella riktlinjerna har kranskärlsröntgen hög prioritet för patienter med måttlig eller hög risk för nya hjärthändelser. För vissa patienter finns det dock skäl att avstå från kranskärlsröntgen, efter-som den förväntade nyttan bedöms vara låg. Patienten kan också ha andra bakomliggande sjukdomar som till exem-pel nedsatt njurfunktion eller tillstånd med dålig prognos eller dåligt allmäntillstånd som leder till att man avstår från kranskärlsröntgen då risken för skadliga effekter är förhöjd.

Målet är därför inte att kranskärlsundersöka 100 procent av alla patienter med hjärtinfarkt, utan en något lägre an-del, även om den optimala nivån inte går att avgöra exakt.


117HJÄRTSJUKVÅRD


diagram 115 – riket: Andel patienter som kranskärlsröntgas vid icke ST-höjningsinfarkt och riskfaktor. Avser patienter under 80 år.

År

Procent

60

70

80

90

100

13121110090807060504

Totalt Kvinnor Män

Indikatorn hämtas från SWEDEHEARTs årliga redovis-ning av kvalitetsindex för hjärtinfarktvård och utgör en av de nationella hjärtriktlinjernas indikatorer för uppfölj-ning. Poänggränserna i SWEDEHEARTs kvalitetsindex är satta till 75 respektive 80 procent.

Indikatorn visar andelen patienter med icke ST-höj-ningsinfarkt och med minst en riskfaktor som genomgick eller planerades för kranskärlsröntgen i samband med sjukhusvård. Endast patienter under 80 år ingår.

År 2013 kranskärlsröntgades över 89 procent av pa-tienterna i riket, 86 procent av kvinnorna och 91 procent av männen. Andelen har stadigt ökat sedan början på 2000-talet, men de senaste åren är ökningen liten. Ande-len patienter som kranskärlsröntgas varierar från knappt 78 till 95 procent i de olika landstingen. Underlaget för jämförelsen var cirka 5 200 patienter, varav drygt 1 500 var kvinnor.

Samtliga landsting når den lägre målnivån i SWEDE-HEARTs kvalitetsindex. Andelen är dock högre för män. Det kan finnas rationella skäl till detta. Dels finns det studier som antyder att kvinnor har mindre nytta av den behandling, PCI eller kranskärlskirurgi, som motiverar kranskärlsröntgen. Dels sjunker andelen kranskärlsrönt-

gade med ålder, vilket kan bero på ökad förekomst av olika kontraindikationer. Eftersom kvinnor vid insjuknandet oftare är äldre än männen påverkas deras utfall av denna åldersaspekt.

2012

0 20 40 60 80 100

Örebro

Gotland

Kronoberg

Dalarna

Västmanland

Gävleborg

Västra Götaland

Stockholm

Jämtland

Blekinge

Västernorrland

Halland

RIKET

Norrbotten

Västerbotten

Östergötland

Jönköping

Sörmland

Uppsala

Kalmar

Värmland

Skåne 95,4

95,4

93,8

93,3

92,2

91,2

91,1

90,5

89,7

89,5

89,2

89,1

89,1

89,0

88,6

87,5

87,2

85,2

84,2

84,1

83,0

77,6

2013 Procent

diagram 115 – totalt: Andel patienter som kranskärlsröntgas vid icke ST-höjningsinfarkt och riskfaktor, 2013. Avser patienter under 80 år.




Procent


LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

91,983,776,885,788,892,789,393,591,785,396,292,793,488,491,1

89,792,689,387,183,398,880,092,382,577,3

93,093,0

100,091,897,496,390,996,293,890,787,383,396,580,691,591,583,391,285,792,1

100,096,390,679,178,877,088,286,779,481,888,982,896,777,971,493,794,188,696,992,088,177,690,594,792,294,1Sunderbyns sjukhus

Piteå Älvdals sjukhusKiruna lasarett

Kalix lasarettGällivare lasarett







Avesta lasarettVästmanlands sjukhus, VästeråsVästmanlands sjukhus, Köping





SU Sahlgrenska, GöteborgSU Mölndal


NU-sjukvården, Trollhättan/NÄLKungälvs sjukhusAlingsås lasarett



Trelleborgs lasarettSkånes universitetssjukhus, Malmö














diagram 115 – sjukhus: Andel patienter som kranskärlsröntgas vid icke ST-höjningsinfarkt och riskfaktor, 2013. Avser patienter under 80 år.

0 20 40 60 80 100


119HJÄRTSJUKVÅRD


diagram 116 – riket: Andel patienter med blodpropps-hämmande behandling (P2Y12-blockad) vid icke ST-höjningsinfarkt. Avser patienter under 80 år.

År

Procent

60

70

80

90

100

13121110090807060504

Totalt Kvinnor Män

2012

0 20 40 60 80 100

Dalarna

Jönköping

Gotland

Östergötland

Örebro

Halland

Stockholm

Kalmar

Norrbotten

Kronoberg

Blekinge

Uppsala

RIKET

Jämtland

Gävleborg

Västra Götaland

Skåne

Västerbotten

Västernorrland

Sörmland

Västmanland

Värmland 98,7

97,5

97,4

97,3

96,9

96,6

96,4

96,2

96,1

96,0

95,9

95,9

95,9

95,7

95,6

95,6

95,5

95,4

95,3

94,9

94,6

91,7

2013 Procent

diagram 116 – totalt: Andel patienter med blodproppshämmande behandling (P2Y12-blockad) vid icke ST-höjningsinfarkt, 2013. Avser patienter under 80 år.


116 BLODPROPPSHÄMMANDE BEHANDLING VID ICKE ST-HÖJNINGS-INFARKTVid icke ST-höjningsinfarkt behandlas patienterna med dubbel trombocythämning, med kombinationen ace-tylsalicylsyra (ASA) och P2Y12-receptorblockad för att förebygga blodproppar. Tillägg av P2Y12-receptorblockad till ASA under de första 12 månaderna efter en episod av instabil kranskärlssjukdom har visats minska risken för hjärtinfarkt, stroke eller död.

Behandling under denna period har hög prioritet i de nationella riktlinjerna. Längre tids behandling rekom-menderas emellertid inte, eftersom det saknas vetenskap-ligt underlag som stöder att nyttan överväger riskerna, blödningskomplikationer, vid långtidsbehandling.

I princip bör samtliga patienter med icke ST-höjnings-infarkt behandlas med P2Y12-receptorblockad, om kontra-indikationer saknas. Ställningstagande till läkemedelsbe-handling görs efter individuell bedömning av patienten, vilket innebär att 100 procent behandlade inte bör sättas som mål.

Indikatorn visar andelen patienter som vid utskrivning från sjukhus behandlades med P2Y12-receptorblockad. Indikatorn ingår i SWEDEHEARTs kvalitetsindex. Enbart patienter under 80 år ingår.

Andelen patienter som behandlades med P2Y12-re-ceptorblockad var år 2013 i riket 96 procent, 93 procent av

kvinnorna och 97 procent av männen. Skillnaderna mel-lan landstingen är små, med en variation som sträcker sig mellan 92 och 99 procent behandlade. Underlaget för denna jämförelse är cirka 9 700 patienter, varav drygt 2 700 är kvinnor.

SWEDEHEARTs poängnivåer på 85–90 procent behand-lade är riktmärken som ligger väl i linje med de nationella riktlinjernas rekommendation. Måluppfyllelsen är såle-des mycket god.



Procent


LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

96,893,196,196,096,595,995,596,391,398,597,1

98,095,796,993,795,795,293,0

100,094,195,893,498,495,595,297,396,1

100,098,896,697,288,297,994,695,695,591,395,594,397,799,596,097,894,994,798,498,0

100,093,788,798,296,098,492,391,895,193,297,695,687,7

99,4100,096,095,496,797,388,894,797,196,799,3Sunderbyns sjukhus

































diagram 116 – sjukhus: Andel patienter med blodproppshämmande behandling (P2Y12-blockad) vid icke ST-höjningsinfarkt, 2013. Avser patienter under 80 år.

0 20 40 60 80 100


121HJÄRTSJUKVÅRD

117 RAAS-HÄMMANDE BEHANDLING EFTER HJÄRTINFARKT Behandling med RAAS-hämmare, med vilket avses ACE-hämmare eller angiotensinreceptorblockerare (ARB), har visat sig ha goda sekundärpreventiva effekter hos patien-ter som haft hjärtinfarkt, i synnerhet hos de med nedsatt hjärtfunktion. Patienter med högt blodtryck eller diabetes har också en starkare indikation för RAAS-hämmarbe-handling.

Läkemedlen underlättar hjärtats funktion och leder till förbättrad pumpförmåga dels genom att hämma ak-tiveringen av kroppsegna hormoner som på lång sikt är skadliga, dels genom att vidga blodkärlen i kroppen. Be-handlingen har hög prioritet i de nationella riktlinjerna för hjärtsjukvård.

Indikatorn avser hjärtinfarktpatienter med högriskkri-terier i form av tidigare hjärtsvikt, nedsatt hjärtfunktion, lungrassel, diabetes eller högt blodtryck. Måttet visar an-delen av dessa patienter som vid utskrivning från sjukhus behandlas med RAAS-hämmare. Indikatorn ingår både i SWEDEHEARTs kvalitetsindex för sjukhus och i de natio-nella riktlinjernas indikatorer för uppföljning av hjärtsjuk-vård.

Genomsnittlig behandlingsgrad i riket uppgick till när-mare 89 procent. Sedan 2004 har andelen behandlade pa-tienter ökat, men ökningen har avstannat i takt med att måluppfyllelsen ökat. I riket behandlas männen i högre

grad än kvinnorna, med andelar på 90 respektive 85 pro-cent. Skillnaderna mellan landstingen sträcker sig från 78 till 97 procent. Jämförelsen baseras på drygt 7 700 patien-ter, varav 2 200 var kvinnor.

I RIKS-HIAs kvalitetsindex krävs för full poängtilldel-ning att minst 90 procent av patienterna i högriskgruppen behandlas. Sex landsting når denna nivå, medan alla utom fyra når den lägre poängnivågränsen, 85 procent.

2012

0 20 40 60 80 100

Örebro

Halland

Blekinge

Jämtland

Östergötland

Uppsala

Gävleborg

Kronoberg

Dalarna

Norrbotten

Jönköping

Stockholm

RIKET

Västernorrland

Skåne

Västra Götaland

Kalmar

Västerbotten

Västmanland

Värmland

Gotland

Sörmland 97,3

95,3

92,9

92,5

92,0

91,7

90,0

89,5

89,3

88,6

88,6

88,3

88,2

87,6

87,3

87,0

86,9

86,9

83,8

81,9

81,3

78,2

2013 Procent

diagram 117 – totalt: Andel patienter med RAAS-hämmare (ACE-hämmare eller ARB) vid utskrivning efter hjärtinfarkt, 2013. Avser patienter under 80 år.



diagram 117 – riket: Andel patienter med RAAS-hämmare (ACE-hämmare eller ARB) vid utskrivning efter hjärtinfarkt. Avser patienter under 80 år.

År

Procent

60

70

80

90

100

13121110090807060504

Totalt Kvinnor Män



Procent


LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

92,284,285,787,1

88,391,083,186,192,398,197,895,884,691,986,584,388,490,185,189,290,495,492,595,780,083,292,096,991,791,7

90,884,173,2

80,083,080,083,889,790,081,787,886,394,688,295,893,093,590,774,181,377,993,893,282,589,490,384,887,586,189,890,986,781,783,394,692,883,989,268,092,291,9Sunderbyns sjukhus

































diagram 117 – sjukhus: Andel patienter med RAAS-hämmare (ACE-hämmare eller ARB) vid utskrivning efter hjärtinfarkt, 2013. Avser patienter under 80 år.

0 20 40 60 80 100


123HJÄRTSJUKVÅRD

118 DÖDLIGHET EFTER PCI VID INSTABIL KRANSKÄRLSSJUKDOMPCI-behandling innebär att man vidgar tilltäppta kärl i hjärtat med en ballong. Därav uttrycket ballongvidgning. Ballongen förs in med hjälp av en kateter via handleden eller ljumsken. En stent, ett slags metallnät förstärker kärl-väggen. Den största patientgruppen som PCI-behandlas är patienter med instabil kranskärlssjukdom, som betyder svår kärlkramp eller liten hjärtinfarkt utan så kallad ST-höjning på EKG och som riskerar att leda till större hjärt-infarkt. De två övriga större grupperna är patienter med stabil kärlkramp och de som drabbats av akut hjärtinfarkt med ST-höjning på EKG, ett tillstånd som har hög tidig dödlighet och kräver snabbast möjliga behandling.

Källan är kvalitetsregistret SCAAR. SCAAR är en del i SWEDEHEART, och registrerar uppgifter om PCI-behand-ling och den kranskärlsröntgen, koronarangiografi, som föregår och syftar till att klargöra behovet av PCI-behand-ling eller öppen hjärtkirurgi, by pass-operation. Årligen utförs cirka 20 000 PCI och 38 000 koronarangiografier.

Alla 29 sjukhus som utför PCI rapporterar till SCAAR. Re-gistrets täckningsgrad avseende behandlingar är näst intill total. En jämförelse med Patientregistret vid Socialstyrel-sen (PAR) avseende 2010 visade att SCAAR innehöll 98,2 procent av alla de PCI-behandlingar som fanns i ettdera registret, medan PAR innehöll 94,9 procent.

Död efter PCI är ett av flera möjliga resultatmått. Död-ligheten skiljer sig mellan de olika patientgrupperna och här har valts att visa dödligheten för patienter med insta-bil kranskärlssjukdom som är den största gruppen. Detta innebär att det finns en viss överlappning med andra indi-katorer som visar dödlighet efter hjärtinfarkt.

Indikatorn visar andelen patienter som avled inom 1 år efter PCI för instabil kranskärlssjukdom. Jämförelsen ba-seras på 16 405 patienter som PCI-behandlades 2011–2012. Närmare 12 000 av dessa var män. Åldersstandardisering har gjorts. Patienterna redovisas under sitt hemlandsting, oavsett i vilket landsting behandlingen utfördes.

I riket avled drygt fyra procent inom ett år. Skillnaderna mellan landstingen är förhållandevis stora, med en sprid-ning från drygt två till knappt sju procent döda. Det finns inga väsentliga skillnader mellan kvinnors och mäns död-lighet. Sedan 2005 har inga större förändringar i dödlighe-ten i riket skett.

Den redovisade skillnaden i dödlighet efter PCI kan bero på flera saker. Slumpen är den mest sannolika. I mindre landsting kan enstaka dödsfall som inte beror på hjärt-kärlsjukdom påverka utfallet kraftigt eftersom antalet döda är lågt. En viktig faktor är den så kallade case-mixen, det vill säga att patienterna har olika sjukdomsgrad eller skiljer sig åt avseende andra egenskaper. Skiljer den sig åt mellan kliniker och mellan landsting, så påverkar detta

0 3 6 9 12 15

Sörmland

Norrbotten

Kalmar

Gävleborg

Uppsala

Östergötland

Västmanland

Skåne

Örebro

RIKET

Västra Götaland

Stockholm

Västernorrland

Blekinge

Jönköping

Västerbotten

Halland

Gotland

Kronoberg

Dalarna

Jämtland

Värmland 2,44

2,61

3,04

3,05

3,16

3,46

3,54

3,92

4,04

4,07

4,10

4,24

4,26

4,30

4,35

4,52

4,67

4,85

5,07

5,30

5,49

5,96

Procent

diagram 118 – totalt: Andel döda inom 1 år efter PCI-behandling vid instabil kranskärlssjukdom, 2011–2012. Åldersstandardiserade värden.

Källa: SWEDEHEART – SCAAR.



Procent


LandstingStockholm

UppsalaSörmland


KalmarBlekinge

Skåne


VärmlandÖrebro

VästmanlandDalarna

GävleborgVästernorrland


4,35,05,33,82,75,56,05,03,75,33,74,72,66,43,42,52,33,46,83,43,32,44,73,13,05,04,23,45,2Sunderbyns sjukhus

Norrlands Universitetssjukhus, UmeåSundsvalls sjukhus





Skaraborgs sjukhus, SkövdeNU-sjukvården, Trollhättan/NÄL



Blekingesjukhuset, KarlskronaLänssjukhuset Kalmar





Danderyds sjukhus

diagram 118 – sjukhus: Andel döda inom 1 år efter PCI-behandling vid instabil kranskärlssjukdom, 2011-2012. Åldersstandardiserade värden.

0 2 4 6 8 10


diagram 118 – riket: Andel döda inom 1 år efter PCI-behandling vid instabil kranskärlssjukdom. Åldersstandardiserade värden.

År

Procent

0

2

4

6

8

1211100908070605

Totalt Kvinnor Män

dödligheten. Ingen hänsyn till patienternas sjukdomsgrad har tagits, mer än via åldersstandardiseringen. Skicklighe-ten och erfarenheten av själva behandlingen men också sjukvårdsorganisationen kan påverka resultatet. Eftersom det är andelen döda efter ett år som mäts, spelar också skillnader i den sekundärpreventiva insatsen roll.

119 ÅTERFÖRTRÄNGNING AV HJÄRTATS KÄRL EFTER PCI PCI-behandling syftar till att vidga hjärtats kärl men det finns en viss risk att förträngningen kommer tillbaka på samma ställe, vilket kan kräva förnyad PCI eller annan be-handling. Detta gör återförträngning efter PCI, restenos, till ett givet och ofta använt resultatmått. Kärlförträngningens diameter och längd är en faktor som påverkar risken för återförträngning. Patienter med diabetes löper högre risk.

Indikatorn visar andelen patienter som drabbades av återförträngning inom ett år efter PCI-behandlingen, av de

patienter som var vid liv och gjorde uppföljningsangiogra-fi på grund av återkommande besvär. Jämförelsen baseras på 16 981 patienter som PCI-behandlades 2011. Patienter i alla åldrar och med alla sjukdomstillstånd ingår. Närmare 12 500 av dessa var män. Ingen åldersstandardisering har gjorts. Patienterna redovisas under sitt hemlandsting, oav-sett i vilket landsting behandlingen utfördes.

I riket fick drygt tre procent av patienterna återförträng-ning inom ett år. Variationen mellan landsting sträcker sig från under en till knappt fem procent av patienterna som får återförträngda kärl. Det finns i riket inga skillna-


125HJÄRTSJUKVÅRD

der mellan kvinnor och män. De senaste åren har andelen med återförträngning påtagligt minskat – en halvering se-dan 2008.

Risken för återförträngning är betydligt mindre om stent används jämfört med enbart ballongvidgning. Stent med en läkemedelsyta som hämmar inväxt av celler och bindväv minskar ytterligare risken för återförträngning. I riket har sedan 2005 andelen kärl med återförträngning, restenos, först ökat för att efter 2008 sjunkit tillbaka.

Detta beror troligen på att användningen av läkeme-delsbelagda stent minskade under 2006–2007, efter indi-kationer om att dessa stent visserligen minskade risken för återförträngning, men i gengäld ökade risken för akut blodpropp som misstänktes kunna öka dödligheten. När den långsiktiga säkerheten hos dessa stent kunde bevisas ökade användningen igen, med minskad incidens av ste-nos som följd. Kliniker som använder stor andel läkeme-delsstent tenderar att ha lägre risk för restenos.

Variationen mellan landsting och kliniker kan påverkas av casemix, av skillnader i urvalet av patienter som före-slås PCI-behandling i första skedet, men också av benä-genheten att kontrollera patienterna efteråt och genom-föra ny kranskärlsröntgen. Patienterna kallas således inte till regelrätt uppföljning. Vidare kan kriterierna för åter-förträngning variera mellan kliniker.


diagram 119 – riket: Andel patienter där återförträngning av hjärtats kärl inom 1 år efter PCI-behandling påvisats i någon efterföljande undersökning. Avser samtliga PCI-behandlade patienter.

År

Procent

0

2

4

6

8

1211100908070605

Totalt Kvinnor Män

2011

0 3 6 9 12 15

Kalmar

Östergötland

Halland

Skåne

Blekinge

Kronoberg

Jönköping

Jämtland

Örebro

Västra Götaland

RIKET

Gävleborg

Norrbotten

Sörmland

Dalarna

Stockholm

Uppsala

Västmanland

Västerbotten

Västernorrland

Värmland

Gotland 1,14

1,40

1,40

1,64

1,71

2,12

2,24

2,80

2,83

2,99

3,03

3,13

3,22

3,33

3,35

3,90

4,20

4,21

4,22

4,40

4,65

5,65

2012 Procent

diagram 119 – totalt: Andel patienter där återförträngning av hjärtats kärl inom 1 år efter PCI-behandling påvisats i någon efterföljande undersökning, 2012. Avser samtliga PCI-behandlade patienter.




Procent


LandstingStockholm

UppsalaSörmland


KalmarBlekinge

Skåne


VärmlandÖrebro

VästmanlandDalarna



1,82,22,81,51,92,02,85,13,95,24,04,32,75,13,43,52,62,84,12,72,71,43,21,32,73,11,81,92,8Sunderbyns sjukhus

Norrlands Universitetssjukhus, UmeåSundsvalls sjukhus








Blekingesjukhuset, KarlskronaLänssjukhuset Kalmar





Danderyds sjukhus

diagram 119 – sjukhus: Andel patienter där återförträngning av hjärtats kärl inom 1 år efter PCI-behandling påvisats i någon efterföljande undersökning, 2012. Avser samtliga PCI-behandlade patienter.

0 2 4 6 8 10

120 BLODFETTSSÄNKANDE BEHANDLING EFTER HJÄRTINFARKTEfter hjärtinfarkt, liksom efter stroke, är för höga nivåer för blodtryck och blodfetter (kolesterol) viktiga riskfaktorer för förnyad hjärt-kärlsjukdom. God kost- och livsföring är naturliga delar av behandlingen, men en betydande andel av hjärtinfarktpatienterna kan förväntas ha behov av blodfettssänkande läkemedelsbehandling. Statiner sänker kolesterolvärdet och minskar därmed risken för nya för-trängningar av kranskärlen. Behandling med lågkostnads-statin har hög prioritet i de nationella riktlinjerna.

Indikatorn visar hur stor andel av hjärtinfarktpatien-terna som hämtat ut blodfettssänkande läkemedel, under perioden 12–18 månader efter sjukhusvistelsen. Uppgifter från patientregistret har kombinerats med läkemedelsre-gistret för detta ändamål. Ingår gör 24 270 patienter 40–79 år som sjukhusvårdats för hjärtinfarkt under 2011-2012. Uppgifterna har åldersstandardiserats.

I riket uppgår andelen som ges blodfettssänkande be-handling efter hjärtinfarkt till drygt 83 procent, med en va-riation mellan landsting från drygt 76 till närmare 89 pro-cent. Andelen har varit närmast oförändrad sedan 2007. Andelen behandlade kvinnor är lägre än andelen män, en skillnad på cirka 4 procentenheter.

I tidigare rapporter har även andelen behandlade under perioden 0–4 månader efter utskrivning från sjukhus stu-

derats. Denna andel var högre, vilket betyder att personer som tidigt efter infarkten har blodfettssänkande behand-ling till viss del upphör med denna. Detta gäller kvinnor i högre grad än män.

Socialstyrelsen har fastställt målnivån till 90 procent för patienter under 80 år.


diagram 120 – riket: Andel patienter med blodfettssänkande behandling 12–18 månader efter infarkt. Avser patienter 40–79 år. Åldersstandardiserade värden.

År

Procent

60

70

80

90

100

201220112010200920082007

Totalt Kvinnor Män


127HJÄRTSJUKVÅRD

målnivå ≥ 90 %

2009–2010

0 20 40 60 80 100

Gotland

Örebro

Västernorrland

Stockholm

Norrbotten

Västra Götaland

Dalarna

Östergötland

RIKET

Kalmar

Västerbotten

Uppsala

Blekinge

Skåne

Sörmland

Kronoberg

Gävleborg

Halland

Värmland

Jämtland

Jönköping

Västmanland 88,9

88,6

88,1

88,1

87,1

86,9

86,5

86,2

85,4

85,3

84,7

84,6

84,4

84,3

84,2

83,7

83,2

82,8

82,0

81,6

81,4

76,4

2011–2012 Procent

diagram 120 – totalt: Andel patienter med blodfettssänkande behandling 12–18 månader efter infarkt, 2011–2012. Avser patienter 40–79 år. Åldersstandardiserade värden.


121 MÅLUPPFYLLELSE FÖR LDL-KOLESTEROL Efter hjärtinfarkt skall i princip samtliga patienter kom-ma ifråga för blodfettssänkande läkemedelsbehandling. En betydande andel av patienterna förskrivs också dessa läkemedel, vilket visats både i RIKS-HIAs uppföljning och i data från patientregistret och läkemedelsregistret. Men blodfetterna påverkas även av andra faktorer, som till ex-empel kost och fysisk aktivitet.

Det är under alla omständigheter viktigt att följa upp resultatet av olika förebyggande åtgärder, inte bara sjuk-vårdens aktiviteter. SEPHIA mäter därför patienternas LDL-kolesterol vid uppföljningen av hjärtinfarktpatienter. I Socialstyrelsens nationella riktlinjer från 2008 angavs för patienter med hög risk för ny hjärt-kärlsjukdom ett mål-värde för LDL-kolesterol på < 2,5 mmol/l. Europeiska rikt-linjer har angett en lägre målnivå för LDL-kolesterol (< 1,8 mmol/l, alternativt 50 procents reduktion från utgångs-värdet).

I Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation för förebyggande av aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom från 2014 anger man samma värden som de europeiska som önskvärd nivå för individer med mycket hög kardiovasku-lär risk, till exempel individer med dokumenterad krans-kärlssjukdom.

Indikatorn visar andelen patienter som hade nått det nya målvärdet < 1,8 mmol/l för LDL-kolesterol 12–14 må-

nader efter hjärtinfarkten. Jämförelsen baseras på knappt 5 700 patienter. Enbart patienter yngre än 75 år ingår. I riket nådde knappt 30 procent av patienterna detta målvärde, med en variation mellan landsting från 13 till 44 procent. Andelen patienter som når det äldre målvärdet LDL < 2,5 mmol/l är i riket betydligt högre, cirka 72 procent.

I SWEDEHEARTs kvalitetsindex för sjukhus är poäng-gränserna (målnivåerna) satta till 40 respektive 60 pro-cent.

Källa: SWEDEHEART – SEPHIA.

diagram 121 – riket: Andel patienter som nått mål för LDL-kolesterol (<1,8 mmol/L) 12–14 månader efter hjärtinfarkt. Avser patienter under 75 år.

År

Procent

20

25

30

35

1312111009080706

Totalt Kvinnor Män



2012

0 20 40 60 80

Gotland

Blekinge

Uppsala

Västerbotten

Halland

Sörmland

Jämtland

Stockholm

Västernorrland

Värmland

Jönköping

Dalarna

Västmanland

RIKET

Kronoberg

Örebro

Norrbotten

Västra Götaland

Östergötland

Gävleborg

Kalmar

Skåne 44,1

35,6

34,7

32,9

32,0

30,4

30,1

30,1

30,0

28,0

27,6

26,7

26,4

25,8

25,3

24,2

21,7

21,7

21,2

20,7

17,2

13,0

2013 Procent

diagram 121 – totalt: Andel patienter som nått mål för LDL-kolesterol (<1,8 mmol/L) 12–14 månader efter hjärtinfarkt, 2013. Avser patienter under 75 år.


81,2

74,6

79,2

75,1

73,6

70,4

65,3

79,7

72,1

81,5

69,2

72,7

69,6

68,9

66,4

68,0

67,0

71,1

70,7

64,1

59,8

43,5

Andel med LDL <2,5 mmol/l


129HJÄRTSJUKVÅRD

Procent


LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

25,128,516,715,830,720,115,022,216,3

50,033,934,131,428,024,528,625,031,30,037,3

43,413,015,1

19,436,850,831,247,248,748,938,238,722,218,830,228,126,644,438,523,535,919,527,628,1

50,020,829,734,423,127,428,224,736,7

40,018,333,324,221,225,722,231,7




Örnsköldsviks sjukhusSollefteå sjukhus







SU Östra, GöteborgSU Östra Angered, Göteborg




Halland sjukhus, KungsbackaÄngelholms sjukhusTrelleborgs lasarett


Landskrona lasarettKristianstads sjukhusHässleholms sjukhusHelsingborg lasarett












Danderyds sjukhus

diagram 121 – sjukhus: Andel patienter som nått mål för LDL-kolesterol (<1,8 mmol/L) 12–14 månader efter hjärtinfarkt, 2013. Avser patienter under 75 år.

0 20 40 60 80 100



122 MÅLUPPFYLLELSE FÖR BLODTRYCKHögt blodtryck är liksom högt LDL-kolesterol en riskfaktor för ny hjärt-kärlsjukdom och blodtrycket kan påverkas dels genom läkemedelsbehandling, dels genom beteen-deförändringar avseende bland annat tobak, motion, kost och stress. Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger målvärdet för systoliskt blodtryck till under 140 mmHg.

Indikatorn visar andelen patienter som hade nått mål-värdet för systoliskt blodtryck 12–14 månader efter hjärt-infarkten. Jämförelsen baseras på närmare 5 600 patienter. Enbart patienter yngre än 75 år ingår. I riket nådde 68 pro-cent av patienterna det satta målvärdet, med en variation mellan landsting från närmare 61 till närmare 78 procent.

I SWEDEHEARTs kvalitetsindex för sjukhus är poäng-gränserna (målnivåerna) satta till 70 respektive 75 procent. Ungefär en tredjedel av landstingen nådde den lägre po-änggränsen. Ingen förändring av graden av måluppfyllelse har kunnat ses de senaste tre åren, vare sig för blodtryck eller för LDL-kolesterol.

2012

0 20 40 60 80 100

Dalarna

Värmland

Norrbotten

Gotland

Kronoberg

Örebro

Uppsala

Gävleborg

Stockholm

Jönköping

RIKET

Skåne

Västra Götaland

Kalmar

Halland

Västmanland

Jämtland

Östergötland

Blekinge

Västernorrland

Sörmland

Västerbotten 77,6

77,3

76,3

76,2

71,8

71,3

70,8

70,0

68,9

68,5

68,5

67,9

67,2

67,0

65,7

65,1

64,6

64,5

64,3

63,0

61,4

61,0

2013 Procent

diagram 122 – totalt: Andel patienter som nått mål för systoliskt blodtryck (<140 mmHg) 12–14 månader efter hjärtinfarkt, 2013. Avser patienter under 75 år.



diagram 122 – riket: Andel patienter som nått mål för systoliskt blodtryck (<140 mmHg) 12–14 månader efter hjärtinfarkt. Avser patienter under 75 år.

År

Procent

55

60

65

70

75

1312111009080706

Totalt Kvinnor Män


131HJÄRTSJUKVÅRD

Procent


LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

64,472,679,662,663,266,170,887,068,979,072,077,665,677,962,865,064,164,446,265,279,064,372,478,659,270,270,358,874,272,565,754,860,581,381,861,471,061,358,683,873,966,759,863,830,069,268,078,570,163,058,473,468,652,972,679,871,377,661,161,7


Piteå Älvdals sjukhusKalix lasarett

Gällivare lasarett Norrlands Universitetssjukhus, Umeå









SU Östra, GöteborgSU Östra Angered, Göteborg



Alingsås lasarett Hallands sjukhus, Varberg

Hallands sjukhus, Kungsbacka Ängelholms sjukhusTrelleborgs lasarett


Landskrona lasarett Kristianstads sjukhusHässleholms sjukhusHelsingborg lasarett












Danderyds sjukhus

diagram 122 – sjukhus: Andel patienter som nått mål för systoliskt blodtryck (<140 mmHg) 12–14 månader efter hjärtinfarkt, 2013. Avser patienter under 75 år.

0 20 40 60 80 100

123 LÄKEMEDELSBEHANDLING VID HJÄRT-SVIKTDet finns i Sverige ungefär 200 000 personer med symtom-givande hjärtsvikt och lika många med latent hjärtsvikt. Hjärtsvikt medför påtagligt ökad risk för förtida död och är en av de vanligaste diagnoserna hos äldre som vårdas på sjukhus. Hjärtsvikt är en kronisk sjukdom med symtom som trötthet, andfåddhet vid ansträngning, andnöd och hosta på natten och svullna ben.

Blodtryckssänkande behandling med RAAS-hämmare (ACE-hämmare och angiotensinreceptorblockerare, ARB) minskar risken för sjukhusinläggningar, hjärtinfarkt och död hos patienter med hjärtsvikt av olika svårighetsgrad. Betablockerare sänker blodtryck, puls och hjärtminutvo-lym, vilket ger ett skydd mot bland annat farliga arytmier och hjärtstopp. På lång sikt har betablockerare även en positiv effekt på hjärtats pumpförmåga hos patienter med hjärtsvikt. Behandling med dessa båda typer av läkemedel



har hög prioritet i de nationella riktlinjerna för hjärtsjuk-vård. I princip bör alla hjärtsviktspatienter behandlas, om inga medicinska hinder finns.

Indikatorn visar andelen hjärtsviktspatienter som sex månader efter utskrivning från sjukhus behandlas med både RAAS-hämmare och betablockerare. Enbart patienter som inte slutenvårdats för hjärtsvikt under de föregående 365 dagarna ingår. Jämförelsen baseras på knappt 30 000 patienter som sjukhusvårdades med huvuddiagnos hjärt-svikt under perioden 2011–2012 och som var i livet sex må-nader efter utskrivningen. Männen var något fler än kvin-norna.

Andelen som behandlades med båda typerna av läkeme-del var i riket närmare 70 procent, med en spridning mel-lan landstingen från 60 till 81 procent. Skillnaderna mel-lan könen är små. Det finns i riktlinjerna inte angivet hur stor andel av patienterna som bör behandlas, efter att indi-viduella bedömningar gjorts. Kvalitetsregistret RiksSvikts målsättning är att minst 90 procent av patienterna bör ha behandling med RAAS-hämmare och en lika stor andel bör behandlas med betablockerare. Av detta kan man sluta sig


diagram 12 – riket: Andel patienter med sjukhusvårdad hjärtsvikt som under påföljande halvår behandlats med RAAS-hämmare och betablockerare. Åldersstandardiserade värden.

År

Procent

50

60

70

80

2011–20122009–20102007–2008

Totalt Kvinnor Män

3

2009–2010

0 20 40 60 80 100

Halland

Blekinge

Skåne

Västra Götaland

RIKET

Jönköping

Västmanland

Värmland

Kalmar

Norrbotten

Gävleborg

Stockholm

Kronoberg

Gotland

Jämtland

Västernorrland

Örebro

Dalarna

Östergötland

Västerbotten

Uppsala

Sörmland 80,9

79,7

76,3

74,1

72,7

72,4

72,3

72,2

71,6

71,0

70,9

70,9

70,9

70,8

70,4

70,3

70,2

69,6

67,5

62,2

60,9

60,4

2011–2012 Procent

diagram 123 – totalt: Andel patienter med sjukhusvårdad hjärtsvikt som under påföljande halvår behandlas med både RAAS-hämmare och betablockerare, 2011–2012. Åldersstandardiserade värden.


A: Andel med Betablockerare B: Andel med RAAS-hämmare

8,9

9,2

11,8

7,9

10,3

9,2

12,3

9,3

12,6

10,8

9,1

8,2

12,3

9,9

14,5

9,4

8,8

10,2

9,5

12,0

11,8

11,7

B6,6

7,7

9,0

14,4

13,0

13,1

10,8

13,2

10,0

13,0

13,5

14,9

9,5

14,1

9,6

13,1

16,2

14,3

17,4

18,2

17,0

19,8

A

till att minst 80 procent av patienterna bör ha basbehand-ling för sin hjärtsvikt med båda typerna av läkemedel. Det finns därför en betydande förbättringspotential.


133HJÄRTSJUKVÅRD

124 DÖD ELLER ÅTERINSKRIVNING EFTER VÅRD FÖR HJÄRTSVIKTDet finns i Sverige ungefär 200 000 personer med symtom-givande hjärtsvikt och lika många med latent hjärtsvikt. Hjärtsvikt medför påtagligt ökad risk för förtida död och är en av de vanligaste diagnoserna hos äldre som vårdas på sjukhus. Hjärtsvikt är en kronisk sjukdom med symtom som trötthet, andfåddhet vid ansträngning, andnöd och hosta på natten och svullna ben.

Det är relativt vanligt att patienterna avlider eller återin-läggs kort tid efter sjukhusvård för hjärtsvikt. Att hjärtsvikt är en kronisk sjukdom gör att utfallet död efter sjukhus-vård är ett komplicerat kvalitetsmått, men ändå värt att lyfta fram. Orsaker till återinläggning kan bland annat vara alltför tidig utskrivning, bristande läkemedelsbehandling eller för dålig information till patienterna om sjukdomen. Undvikbara återinskrivningar är en kvalitetsbrist som både medför ökat lidande för patienten och ökade kostna-der för sjukvården.

Indikatorn avser patienter som slutenvårdats vid sjuk-hus för hjärtsvikt. Måttet anger andelen patienter som inom 30 dagar efter utskrivningen antingen avlidit eller återinskrivits på sjukhus med diagnosen hjärtsvikt. Jäm-

förelsen avser alla åldrar och åldersstandardisering har gjorts.

Under mätperioden 2010-2013 registrerades 75 000 vårdepisoder med huvuddiagnosen hjärtsvikt, något fler män än kvinnor. Cirka 15 300 av dessa ledde till antingen död eller återinskrivning inom 30 dagar. Andelen avlidna eller återinskrivna i riket var därmed nästan 20 procent, med en liten övervikt bland männen. Variationen mellan landsting är betydande, från 16,5 till 24,6 procent. Död är ett vanligare utfall än återinskrivning. Trenden över tid vi-sar att andelen återinskrivna eller döda i riket varit relativt konstant sedan 2004.

Variationen mellan landsting och mellan sjukhus kan i hög grad vara påverkad av annat än kvaliteten i vårdinsat-sen. Om praxis för att skriva in patienter i slutenvård skil-jer sig åt, påverkas utfallet. Ju lindrigare sjuka de inskrivna är, desto bättre blir det redovisade utfallet. Av detta skäl bör bättre hänsyn till patientsammansättningen vid olika sjukhus tas i framtida jämförelser.

Detsamma gäller diagnossättningspraxis. Om patienter med lätt hjärtsvikt får diagnosen oftare i ett landsting eller sjukhus än i ett annat, så förbättras utfallet för det förra landstinget eller sjukhuset.

2006–20092010–2013

0 5 10 15 20 25 30

Örebro

Värmland

Norrbotten

Gävleborg

Kalmar

Kronoberg

Västmanland

Västerbotten

Östergötland

Sörmland

Gotland

Blekinge

Västra Götaland

Västernorrland

Jämtland

RIKET

Dalarna

Halland

Skåne

Jönköping

Uppsala

Stockholm 16,5

18,1

18,4

18,5

19,1

19,3

19,5

19,7

20,1

20,2

20,2

20,2

20,4

20,6

20,6

20,7

20,7

20,9

21,4

22,2

23,1

24,6

Procent

diagram 124 – totalt: Andel patienter som återinskrivs för hjärtsvikt eller avlider inom 30 dagar efter sjukhusvårdad hjärtsvikt, 2010–2013. Åldersstandardiserade värden.




125 ANTIKOAGULANTIA VID FÖRMAKS-FLIMMER OCH RISKFAKTORFörmaksflimmer är en kronisk sjukdom där patienterna löper en ökad risk att drabbas av stroke. Om patienten dessutom har andra riskfaktorer, enligt bedömnings-instrumentet CHA2DS2-VASc, ökar risken markant för att patienten ska drabbas av stroke. Under många år har warfarin varit det enda tillgängliga läkemedlet för att förebygga stroke hos denna patientgrupp, men under de senaste åren har det kommit alternativ. Dessa nya läkeme-del, ibland benämnda NOAK, Nya Orala Antikoagulantia, gör det möjligt att behandla fler patienter som befinner sig i riskzonen.

Behandling med antikoagulantia, blodproppshämman-de läkemedel, medför viss ökad risk för blödning. Risken för både blodpropp och blödningar ökar också med ålder. För att behandlingen ska kunna ge största möjliga nytta måste därför risken för blödning vägas mot den risk pa-tienten har att drabbas av en blodpropp eller stroke.

Indikatorn visar andelen patienter med antikoagulan-tiabehandling, av dem som vårdats på sjukhus med för-maksflimmer som huvud- eller bidiagnos och har minst

två riskpoäng för stroke enligt bedömningsinstrumentet CHA2DS2-VASc. Alla åldrar ingår i mätningen. Bara patien-ter som vårdats inneliggande på sjukhus, alternativt i spe-cialiserad öppenvård, med förmaksflimmer som huvud- eller bidiagnos ingår i underlaget. Patienter som endast vårdats inom primärvård ingår alltså inte i redovisningen.

I riket uppgår andelen patienter med antikoagulan-tiabehandling till 63 procent, med en variation mellan landsting från 58 till 71 procent. Warfarin dominerar som behandlingsval. Jämförelsen baseras på uppgifter om läke-medelsuttag hos drygt 123 000 patienter.

I en nyligen publicerad SBU-rapport dras slutsatsen att en ökad användning av koagulationshämmande behand-ling vid förmaksflimmer skulle minska risken för stroke hos denna stora patientgrupp. Alla patienter är dock inte aktuella för behandling eftersom det finns kontraindika-tioner mot och risker med behandlingen. Socialstyrelsen har som målnivå angett att minst 80 procent av patienter-na bör ha behandling.

målnivå ≥ 80 %

0 20 40 60 80 100

Jönköping

Västernorrland

Örebro

Norrbotten

Värmland

Uppsala

Blekinge

Dalarna

Sörmland

Västra Götaland

Stockholm

RIKET

Kalmar

Skåne

Gävleborg

Västerbotten

Jämtland

Östergötland

Kronoberg

Västmanland

Halland

Gotland 71,1

70,1

70,1

67,6

66,8

65,1

64,6

64,4

63,4

63,3

63,0

63,0

62,7

62,3

61,6

61,4

61,2

60,8

59,5

58,5

58,1

56,1

Procent

diagram 125 – totalt: Andel patienter som har antikoagulantiabehandling vid förmaks�immer och riskfaktor, 2011–2013. Åldersstandardiserade värden.

Warfarin Nya orala antikoagulantia, NOAK



135HJÄRTSJUKVÅRD

126 KOMPLIKATIONER EFTER PACEMAKERINSÄTTNINGOm hjärtat slår för långsamt eller oregelbundet kan detta leda till yrsel, svimningsattacker eller plötslig död. Insätt-ning av pacemaker görs för att hjälpa hjärtat att återställa en tillräckligt snabb puls eller nå en jämn rytm. Cirka 6 700 nyinsättningar av pacemakers sker per år, med en genomsnittsålder för män på 75 år och för kvinnor på 78 år. Knappt 50 000 personer lever med pacemaker i Sverige.

En vanlig pacemakeroperation är normalt okomplice-rad och tar en timme i anspråk. Den utförs vanligtvis i slut-envård, men i vissa fall även som dagkirurgi. Implantation av pacemaker är dock förenat med risk för komplikationer. Komplikationsfrekvens är därför en naturlig indikator vid kvalitetsuppföljning.

Källan till indikatorn är det Svenska Pacemaker- och ICD-registret. Till registret rapporteras uppgifter om in-sättning av standardpacemaker, implanterbara defribril-latorer (ICD) och sviktpacemakers (CRT). Alla 43 kliniker som sätter in pacemaker rapporterar till registret. Täck-ningsgraden på individnivå är mycket god. En jämförelse avseende 2006 visade att täckningsgraden var 95 procent, vilket var högre än patientregistrets.

Indikatorn visar andelen patienter som inom 365 dagar drabbas av komplikation vid nyimplantation, utbyte eller

korrektion av standardpacemaker. Redovisning per lands-ting baseras på klinikens lokalisering, inte på patientens hemort.

Komplikationen kan dels avse händelser under vård-tillfället, dels händelser som uppkommer efter vårdtill-fället. Som komplikation räknas en oförutsedd händelse med felfunktion i pacemakersystemet eller en annan för patienten allvarlig händelse. För att registreras som kom-plikation ska händelsen vara av den art och grad att den antingen kräver operativt åtgärdande eller läkemedelsbe-handling, till exempel antibiotika vid infektion.

Jämförelsen omfattar cirka 13 000 patienter, som fick behandling under 2011-2012 och som följdes upp under 2013. I riket var andelen komplikationer 5,3 procent, med en spridning mellan landstingen från tre till drygt 11 pro-cent. Två landstings komplikationsandelar är så låga att resultatet inte anses tillförlitligt av kvalitetsregistret.

Skillnader mellan kliniker kan även bero på olikheter i hur likformig och komplett komplikationsregistreringen är. Varje sjukhus registrerar sina egna komplikationer i samband med operation eller vid uppföljning. I kvalitets-registrets egen årsrapport markeras orimliga resultat ge-nom att kliniker med lägre komplikationsandel än tre pro-cent inte visas med övriga, då de anses ha för stort bortfall av registrering av komplikationer för att anses tillförlitliga.

0 5 10 15 20

Jönköping

Kalmar

Uppsala

Värmland

Västmanland

Sörmland

Gävleborg

Örebro

Halland

Västra Götaland

RIKET

Jämtland

Dalarna

Blekinge

Västernorrland

Stockholm

Västerbotten

Kronoberg

Östergötland

Skåne

Gotland

Norrbotten 0,4

1,2

3,0

3,1

3,2

3,2

4,2

4,2

4,5

4,5

4,9

5,3

6,0

6,8

6,9

7,4

8,1

8,1

8,8

9,1

9,3

11,5

Procent

diagram 126 – totalt: Andel patienter som får komplikation inom 1 år efter pacemakerbehandling, 2011–2012.

Källa: Svenska ICD – och Pacemakerregistret.



127 KOSTNAD PER VÅRDTILLFÄLLE FÖR PCI VID HJÄRTINFARKTPCI-behandling vid hjärtinfarkt är ett ingrepp som dels utförs akut vid så kallad ST-höjningsinfarkt, dels utförs det vid icke ST-höjningsinfarkter. I det senare fallet sker det inte akut, men bör ske inom några dagar efter att infarkten diagnosticerades och då behandlades med läkemedel. Syf-tet med PCI-behandlingen är då att förebygga återinsjuk-nande.

Under 2013 rapporterade 24 sjukhus från 13 landsting kostnadsuppgifter till KPP-databasen. Databasen innehål-ler kostnader för varje unikt vårdtillfälle och för de vårdin-satser som i denna patientrelaterade redovisning knyts till vårdtillfället.

I diagrammet visas kostnaderna per vårdtillfälle i slut-envård för PCI, ballongvidgning av hjärtats kärl vid diag-nosen hjärtinfarkt. Medelvårdtiden var cirka 3 dagar.

Kostnader för efterföljande uppföljningsbesök och lä-kemedelsanvändning i öppen vård ingår inte i de kost-nader som redovisas. De allra dyraste fallen, de så kallade kostnadsytterfallen, är också exkluderade. Avsikten är att visa en ”normal” genomsnittskostnad per sjukhus.


I KPP-databasen 2013 finns det drygt 7 300 vårdtillfällen där patienten PCI-behandlats. Genomsnittskostnaden för innerfallen uppgick till 62 020 kronor. Det är stor variation mellan sjukhusen, drygt 26 000 kronor till drygt 91 000 kronor för sjukhus med mer än 10 fall.

De redovisade kostnadsskillnaderna kan ha flera or-saker. En aspekt är att sjukhusen samarbetar i vården av dessa patienter. PCI utförs vid 29 sjukhus i landet, medan hjärtinfarktvård bedrivs vid cirka 70 akutsjukhus. En pa-tient kan få PCI akut vid ett sjukhus och därefter föras till ett annat sjukhus för fortsatt vård. En annan patient vårdas vid ett och samma sjukhus under hela vårdepisoden. Detta påverkar de kostnader som rapporteras till KPP-databasen. Man bör således ha kunskap om den lokala vårdprocessen för att tolka kostnadsuppgifterna.

0 20 000 40 000 60 000 80 000 100 000

Kronor


LandstingStockholm


KalmarSkåne


ÖrebroVästmanland

Gävleborg

VästernorrlandVästerbotten

NorrbottenTotalt

69 94960 92879 04476 69761 17691 120

64 80448 077

57 27271 10562 74170 81281 50242 22056 69459 368

62 66369 98758 541

60 42063 40462 020Riket



Sundsvalls sjukhusHudiksvalls sjukhus1

Gävle sjukhus1Västmanlands sjukhus, Västerås

Universitetssjukhuset ÖrebroSÄ-sjukvården, Borås



Skånes universitetssjukhusLänssjukhuset Kalmar1


Lasarettet i MotalaAkademiska sjukhuset, Uppsala



diagram 127 – sjukhus: Kostnad per vårdtillfälle för PCI-behandling vid hjärtinfarkt, 2013.

Sjukhus med färre än 10 fall redovisas ej 1 Rapporterar till KPP-databasen men har avböjt medverkan i denna sammanställning


137strokesjukvård

StrokesjukvårdStroke är en av våra stora folksjukdomar. Varje år drabbas ungefär 30 000 personer av stroke, ungefär lika många män som kvinnor. Mer än tre fjärdedelar av patienterna är över 65 år. Stroke är den vanligaste orsaken till neuro-logiskt handikapp hos vuxna och den tredje vanligaste dödsorsaken, efter hjärtinfarkt och cancer. Sedan år 2000 kan en minskning av antalet strokefall märkas.

Vårdtillfällen där någon typ av stroke var huvuddiagnos står för närmare 400 000 vårddagar på sjukhus. För många patienter kvarstår ett betydande behov av rehabilitering och omsorg därefter. Därför tillkommer ett mycket stort vård- och resursutnyttjande i kommunala särskilda boen-deformer och hemtjänst.

Samtliga indikatorer som här visas är väl etablerade och har förekommit i Socialstyrelsens indikatorbaserade utvärdering av strokesjukvården eller i Riksstrokes årsrap-port. I Riksstrokes årliga rapportering finns 13 indikatorer för vilka målnivåer formulerats. Flera av dessa, men inte alla, visas här. Målnivåerna anges i texten. För de indikato-rer där Socialstyrelsen anger en målnivå, visas denna även i diagrammet.

Några indikatorer är förändrade eller nya i årets öppna jämförelser. Indikatorn om andel som vårdas på strokeen-het avser nu direktinskrivning på strokeenhet, medan den tidigare indikatorn avsåg att patienten någon gång under vårdtillfället vårdats på strokeenhet. Vidare är tid till trom-bolys en ny indikator, liksom andelen med blodtryckssän-kande behandling efter stroke.

Utöver patientregistret och läkemedelsregistret, båda vid Socialstyrelsen, är källan kvalitetsregistret Riksstroke. Alla sjukhus som vårdar strokepatienter i akutskedet del-tar i Riksstroke. Antalet registrerade vårdtillfällen var un-der 2013 cirka 24 400. Utöver registrering av uppgifter om akutskedet genomförs även en enkätbaserad uppföljning efter tre månader. Sedan något år genomförs även en ett-årsuppföljning, som ger värdefull ytterligare information om strokepatienters hälsa och funktionsförmåga.

Riksstrokes täckningsgrad i jämförelse med patientregistret följs årligen. Täckningsgraden är hög och 91 pro-cent av alla förstagångsfall registrerades 2013, men med viss variation mellan landsting och framförallt mellan

sjukhus. Eftersom det förekommer en viss överdiagnostik i patientregistret, är täckningsgraden i Riksstroke i reali-teten något högre, uppskattningsvis 97 procent. Svarsfrek-vensen i tremånadersuppföljningen 2013 uppgick till 86 procent. Svarsfrekvensen i ettårsuppföljningen 2012 upp-gick till 79 procent.

Riksstroke anger i sin årsrapport målvärden för en rad processmått, bland annat för flera av de som här redovi-sas. Man har två grader av måluppfyllelse, hög respektive måttlig. Se vidare respektive indikator, där dessa målvär-den anges. Socialstyrelsen har för några indikatorer angett målvärlden. Dessa anges även i diagrammen.

128 DÖDLIGHET EFTER SJUKHUSVÅRDAD FÖRSTAGÅNGSSTROKE Olika mått på dödligheten efter stroke används vid in-ternationella jämförelser, bland annat inom OECD och det nordiska samarbetet. Att mäta korttidsöverlevnaden enbart bland sjukhusvårdade strokefall är ett vanligt mått och i många länder det mått på dödlighet efter stroke som är möjligt att ta fram.

Indikatorn visar andelen döda inom 28 dagar och 90 da-gar efter stroke, bland de strokepatienter som vårdades på sjukhus för sin stroke. Måttet syftar till att mäta kvaliteten i det akuta omhändertagandet och i den efterföljande vår-den vid sjukhus.

Bland de närmare 30 000 personer, lika många kvinnor som män, som årligen drabbas av stroke vårdas cirka 25 500 på sjukhus för sin stroke. Uppskattningsvis 3–4 000 av de som får stroke avlider utan att ha sjukhusvårdats.

Som stroke räknas här fall med någon diagnos för hjärn-blödning, hjärninfarkt eller ej specificerad stroke åren 2011–2013 i patientregistrets slutenvårdsdel, således de st-rokefall som sjukhusvårdades initialt. Enbart förstagångs-fall omfattas, beräknat på så sätt att endast de personer som inte haft någon stroke under de sju föregående åren ingår. Av dessa ingår alla personer i åldrarna 20 år eller över. Totalt ingår ungefär 68 000 fall i jämförelsen.

Av de sjukhusvårdade fallen avled drygt 14 procent inom 28 dagar efter slaganfallet och knappt 19 procent inom 90 dagar. I genomsnitt avlider 3 100 personer per år inom 28

Strokesjukvård 2014_inlaga.indd 137 2014-12-02 18.01


dagar efter en förstagångstroke. Efter att man tagit hänsyn till skilda åldersfördelningar är dödligheten efter stroke i riket, både efter sjukhusvård och totalt, lika för kvinnor och män. För båda könen har under den senaste femårs-perioden bara mycket små förändringar skett av 28- och 90-dagarsdödligheten.

Indikatorn visar att det finns en viss variation i död-lighet efter stroke mellan landstingen. Denna kan ha fle-ra orsaker, skillnader i bakgrundsfaktorer såsom annan sjuklighet, sociala faktorer, slumpmässiga avvikelser samt befolkningens benägenhet att söka vård. Vårdrelaterade faktorer kan vara avståndet till akutsjukvård, ambulan-sverksamhetens effektivitet och det akuta omhänderta-gandet på sjukhus.


diagram 128 – riket: Andel döda inom 28 dagar efter sjukhus-vårdad förstagångsstroke. Åldersstandardiserade värden.

År

Procent

12

14

16

18

20

13110907050301999795

Totalt Kvinnor Män


139strokesjukvård

0 10 20 30

Örebro

Kalmar

Norrbotten

Kronoberg

Blekinge

Västernorrland

Gotland

Halland

Gävleborg

Västra Götaland

Jönköping

Västerbotten

Sörmland

RIKET

Uppsala

Skåne

Jämtland

Stockholm

Östergötland

Dalarna

Värmland

Västmanland 11,0

12,3

12,3

12,4

12,4

13,1

13,2

13,2

13,6

13,6

13,9

14,1

14,1

14,4

14,5

14,9

14,9

15,0

15,1

15,3

16,0

16,9

Procent

diagram 128 – män: Andel döda inom 28 dagar respektive 90 dagar efter sjukhusvårdad förstagångsstroke, 2011–2013. Åldersstandardiserade värden.


28 dagar 2011–2013

28 dagar 2008–2010 90 dagar 2011–2013

0 10 20 30

Kalmar

Gävleborg

Kronoberg

Norrbotten

Halland

Örebro

Värmland

Jämtland

Uppsala

Västernorrland

RIKET

Sörmland

Östergötland

Västra Götaland

Jönköping

Blekinge

Skåne

Gotland

Stockholm

Västerbotten

Dalarna

Västmanland 11,9

12,0

12,7

13,3

13,9

14,1

14,3

14,3

14,3

14,5

14,5

14,5

15,0

15,4

15,7

15,9

16,4

16,4

16,8

16,9

17,8

17,9

Procent

diagram 128 – kvinnor: Andel döda inom 28 dagar respektive 90 dagar efter sjukhusvårdad förstagångsstroke, 2011–2013. Åldersstandardiserade värden.


28 dagar 2011–2013 90 dagar 2011–2013

28 dagar 2008–2010



Procent


LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

11,213,1

19,014,79,89,3

15,012,614,616,014,016,611,413,811,615,616,112,813,213,017,217,812,817,313,614,715,911,1

13,614,59,4

14,711,215,48,2

15,313,914,417,612,813,716,813,911,514,314,3

20,013,516,411,810,713,211,17,9

14,015,116,317,1

19,912,615,1

14,017,610,516,515,018,712,814,614,7Sunderbyns sjukhus








Mora lasarettLudvika lasarett

Falu lasarettAvesta lasarett










Trelleborgs lasarettSkånes Universitetssjukhus

Simrishamns sjukhusLandskrona lasarett














diagram 128 – sjukhus: Andel döda inom 28 dagar efter sjukhusvårdad förstagångsstroke, 2011-2013. Åldersstandardiserade värden.

0 10 20 30 40


141strokesjukvård

129 DIREKTINTAG PÅ STROKEENHET Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer ska vård i akut-fasen vid stroke bedrivas vid strokeenheter. En strokeen-het är en specialiserad vårdavdelning som i princip enbart arbetar med strokepatienter och som har personal med expertkunnande inom stroke och rehabilitering. Den ska bestå av ett multidisciplinärt team som innefattar läkare, sjuksköterska, undersköterska, sjukgymnast, arbetstera-peut, kurator och logoped samt ha tillgång till dietist och psykolog eller psykiater. En nyckelaspekt i vårdinsatsen är omedelbar mobilisering och tidig rehabilitering av patien-ten.

Det finns ett starkt kunskapsunderlag för att hävda att vård på väl fungerande strokeenheter minskar dödlighe-ten, det personliga beroendet och behovet av institutions-boende. De positiva effekterna gäller samtliga patienter med stroke oavsett deras ålder, kön eller hjärnskadans svårighetsgrad. Vård på strokeenhet har högsta prioritet i riktlinjerna.

Vid många sjukhus får så gott som alla patienter tillgång till särskild strokekompetens på en strokeenhet eller in-tensivvårdsavdelning direkt när de blir inlagda. Men det finns också sjukhus där många strokepatienter först läggs på någon annan avdelning, till exempel på observations- eller intagningsavdelning eller vanlig vårdavdelning, för att i ett senare skede överföras till en strokeenhet. Det är viktigt att patienten direkt skrivs in på strokeenhet och Riksstroke har därför en indikator för att följa detta.

Indikatorn visar andelen patienter som direkt skrevs in på strokeenhet, av alla som vårdades för akut stroke.

Även inskrivning på intensivvårdsavdelning eller neuro-kirurgisk klinik ingår. I riket skrevs 78 procent in direkt på strokeenhet (motsvarande), en ökning med några pro-centenheter sedan 2009. Antalet patienter som 2013 inte skrevs in direkt på strokeenhet var drygt 5 200. Variationen mellan landsting är förhållandevis stor, även bortsett från det avvikande Örebro, med andelar från 59 till 93 procent. Jämförelsen baseras på närmare 24 000 patienter.

Tidigare skillnader mellan män och kvinnors andelar har blivit mindre, men män vårdas i något högre utsträck-ning än kvinnor på strokeenhet. Det låga värden för Örebro beror på att man i Universitetssjukhuset i Örebro under

Målnivå ≤90 %

2012

0 20 40 60 80 100

Örebro

Blekinge

Kronoberg

Västmanland

Värmland

Gotland

Uppsala

Sörmland

Jämtland

RIKET

Skåne

Stockholm

Halland

Västra Götaland

Kalmar

Jönköping

Gävleborg

Dalarna

Norrbotten

Västerbotten

Västernorrland

Östergötland 93,3

84,5

84,4

83,0

83,0

82,8

82,7

82,3

80,5

80,2

79,4

78,3

78,0

77,9

77,7

77,7

77,4

71,6

71,0

60,9

59,4

34,2

2013 Procent

diagram 129 – totalt: Andel patienter som direkt läggs in på strokeenhet vid ankomst till sjukhus, 2013.

Källa: Riksstroke.

Källa: Riksstroke.

diagram 129 – riket: Andel patienter som direkt läggs in på strokeenhet vid ankomst till sjukhus.

År

Procent

70

75

80

85

20132012201120102009

Totalt Kvinnor Män



Procent

Källa: Riksstroke.

LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

73,483,388,392,075,378,582,277,877,3

68,473,590,193,993,592,787,878,582,170,656,179,593,679,877,458,460,175,275,678,178,579,274,291,5

80,679,780,480,181,079,963,792,684,784,084,587,783,080,167,477,874,284,5

4,187,662,791,789,264,089,378,287,477,285,886,877,996,582,980,984,082,768,493,280,4Sunderbyns sjukhus















Skaraborgs sjukhus, Skövde Skaraborgs sjukhus, Lidköping





Skånes universitetssjukhus, LundLandskrona lasarett














diagram 129 – sjukhus: Andel patienter som direkt läggs in på strokeenhet vid ankomst till sjukhus, 2013.

0 20 40 60 80 100

2013 menade att den tidigare strokeenheten inte längre uppfyllde kriterierna för en strokeenhet.

Riksstroke anger 80 procent som gräns för måttlig måluppfyllelse och 90 procent som krav för god målupp-fyllelse. Socialstyrelsen har fastställt målnivån 90 pro-cent. Mycket få landsting och sjukhus når högre nivån. Detta är en av de aspekter på strokevården där en påtaglig kvalitetsförbättring bör ske.

Lägre täckningsgrad i registret gör resultaten mindre tillförlitliga. Låg täckningsgrad och hög andel strokeen-hetsvårdade kan tyda på att patienter vårdade utanför st-rokeenhet inte registreras. Det finns även variation mellan sjukhus och landsting avseende i hur stor utsträckning man uppfyller de kriterier som gäller för strokeenhet.


143strokesjukvård

130 REPERFUSIONSBEHANDLING (TROMBOLYS/TROMBEKTOMI) VID STROKEI cirka 85 procent av strokefallen är orsaken en blodpropp i hjärnan, hjärninfarkt, medan orsaken i de resterande fall-en är en blödning. Vid hjärninfarkter har intravenös trom-bolysbehandling, använd enligt de gällande kriterierna, en mycket gynnsam effekt på utfallet för en del av patienterna som får behandlingen. Risken för funktionsnedsättning minskar. Trombolysbehandling har därför en hög prioritet i de nationella riktlinjerna för stroke. Det finns flera krite-rier för när propplösande behandling ska sättas in, bland dem att det är en hjärninfarkt och att det gått högst 4,5 timmar sedan symtomen började.

I princip ska samtliga akutsjukhus i landet kunna erbju-da denna behandling, eftersom den främst kräver kompe-tensutveckling inom klinisk och radiologisk diagnostik, men annars är baserad på traditionell strokevård. I Göte-borg och inom Uppsala läns landsting har trombolysverk-samheten samlats till ett sjukhus. Samarbete kring trom-bolys förekommer också partiellt mellan några andra sjukhus.

För en mindre grupp patienter är trombektomi ett behandlingsalternativ. Denna behandling innebär att proppen dras ut på mekanisk väg via kateter från ljumsken och utförs bara på ett litet antal sjukhus i landet. Termen reperfusionsbehandling inkluderar både trombolys och trombektomi.

Indikatorn visar andelen patienter som fick trombolys-behandling eller trombektomi av samtliga patienter med

hjärninfarkt i åldern 18–80 år. Alla dessa patienter, oavsett tid från symtomdebut, ingår. Tidigare ingick enbart pa-tienter som var ADL-oberoende vid insjuknandet i denna indikator. Jämförelsen baseras på 12 205 patienter.

I riket var andelen drygt 13 procent, med små skillnader mellan könen. Skillnaderna mellan landstingen är sto-ra med andelar från drygt 6 till närmare 17 procent. Stora ökningar kan noteras i några landsting, medan i andra bara mycket små ökningar har skett mellan 2012 och 2013. I några landsting är andelen till och med lägre. Av drygt 1 600 reperfusionsbehandlade fall var cirka 200 trombekto-mier.

2012

0 10 20 30

Dalarna

Örebro

Värmland

Uppsala

Sörmland

Jönköping

Gävleborg

Västra Götaland

Östergötland

RIKET

Norrbotten

Kalmar

Kronoberg

Jämtland

Gotland

Västernorrland

Stockholm

Skåne

Halland

Blekinge

Västmanland

Västerbotten 16,9

16,4

16,3

16,2

15,8

15,5

15,5

14,6

14,5

13,6

13,5

13,3

13,3

12,5

11,6

11,3

11,2

11,2

9,9

9,6

7,0

6,5

2013 Procent

diagram 130 – totalt: Andel patienter som får reperfusionsbehandling (trombolys/trombektomi) vid stroke, 2013. Avser patienter 18-80 år med hjärninfarkt.

Källa: Riksstroke.

Målnivå ≥15 %

Källa: Riksstroke.

diagram 130 – riket: Andel patienter som får reperfusions-behandling (trombolys/trombektomi) vid stroke. Avser patienter 18-80 år med hjärninfarkt.

År

Procent

0

3

6

9

12

15

20132012201120102009

Totalt Kvinnor Män



Procent

Källa: Riksstroke.

LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

14,317,2

20,36,413,716,115,09,911,112,110,17,3

19,010,910,710,812,019,710,811,615,915,514,615,516,813,923,114,610,216,216,822,914,910,319,411,88,79,77,3

12,719,512,910,515,88,47,84,98,07,3

17,915,74,97,8

4,414,011,48,3

10,816,716,514,5

3,318,919,8

7,311,8

30,87,7


Kiruna lasarettKalix lasarett











SÄ-sjukvården, BoråsSU Sahlgrenska, Göteborg




















diagram 130 – Andel patienter som får reperfusionsbehandling (trombolys/trombektomi) vid stroke, 2013. Avser patienter 18-80 år med hjärninfarkt.

SU Mölndal, SU Östra och Lasarettet i Enköping utför inte trombolys.

0 10 20 30 40

49,9

Att skillnaderna mellan landsting är stora kunde för några år sedan ses som en effekt av att behandlingen var förhållandevis ny och sjukhusen introducerade den i oli-ka takt. Socialstyrelsens riktlinjer med rekommendation för hög prioritet av trombolysbehandling kom 2009 och behandlingen bör därför anses etablerad nu. En förklaring till den bestående variationen kan vara att sjukhusen gör olika bedömning av vilka patienter som bör behandlas, särskilt med hänsyn till svårighetsgrad av stroke. Riksst-roke kommer att ytterligare belysa detta genom nya frågor som läggs till i registret från 2015.

Riksstroke anger gränsen för måttlig måluppfyllelse till 10 procent trombolys- eller trombektomibehandlade, medan hög grad av måluppfyllelse anses vara nådd vid 15 procent. Alla utom fyra landsting når måttlig måluppfyl-lelse. Socialstyrelsen har fastställt målet för trombolys-behandling vid stroke för patienter under 80 år till 15 pro-cent. Tidsintervallet mellan symtomdebut och behandling begränsar i praktiken andelen patienter som kan trom-bolysbehandlas, även bland de som uppfyller de övriga kriterierna.


145strokesjukvård

131 TID TILL TROMBOLYSTiden från strokeinsjuknande till behandlingsstart är av-görande för möjligheten att ge trombolys och för resultatet av behandlingen. Ju längre tid som går desto sämre blir behandlingsmöjligheterna. Enligt nuvarande praxis måste behandling med trombolys påbörjas inom 4,5 timmar. Det förutsätter bland annat att patienten genomgått en klinisk bedömning och datortomografi inom den tiden.

En mycket vanlig anledning till att trombolys inte är aktuellt är att patienten kommer alltför sent till sjukhus för att kunna behandlas. Tiden från symtomdebut till an-komst till sjukhus påverkas av en rad faktorer utanför sjuk-huset. Till dessa hör långa avstånd till sjukhus, något som kan bidra till långa tider från symtomdebut till ankomst till sjukhus i flera av glesbygdslänen. Även den prehospita-la vårdens organisation och kvalitet spelar in, till exempel tillgång till ambulanshelikopter i glesbygden.

Också allmänhetens och patienternas kunskap om stro-kesymtomens allvar och deras benägenhet att söka akut-vård spelar in. Landstingen drog i oktober 2011 igång en bred kampanj (AKUT) riktad till allmänheten för att försö-ka korta tiden från insjuknandet i stroke till ankomst till sjukhus, så att fler patienter kan få effektiv akutbehand-ling. Effekterna av kampanjen följs upp med hjälp av data från Riksstroke och utvärderas i en vetenskaplig studie.

Tid mellan symtomdebut och start av behandling är centralt, men här visas en indikator för den tidsåtgång som sjukhuset själv kan påverka, tiden från att patien-ten nått sjukhuset till att trombolysbehandling påbörjas, ”door to needle time”. Tiden från ankomst till sjukhus till behandlingsstart är i hög grad beroende av organisation, kompetens och andra resurser på sjukhuset och är därför möjlig att direkt påverka.

diagram 131 – totalt: Tid från ankomst till sjukhus till start av trombolysbehandling vid stroke, 2013. Mediantid i minuter.

Värde första kvartil Median Värde tredje kvartil

0 20 40 60 80 100 120

Målnivå <40 min

Blekinge

Kronoberg

Östergötland

Uppsala

Västernorrland

Gotland

Skåne

Dalarna

Gävleborg

Stockholm

RIKET

Sörmland

Örebro

Västerbotten

Värmland

Jönköping

Norrbotten

Västmanland

Jämtland

Halland

Västra Götaland

Kalmar 31

38

40

40

41

42

43

45

45

45

47

48

49

50

52

55

57

60

62

71

73

74

Mediantid i minuter

Källa: Riksstroke

Källa: Riksstroke.

diagram 131 – riket: Tid från ankomst till sjukhus till start av trombolysbehandling vid stroke. Mediantid i minuter.

År

Mediantid i minuter

50

60

70

80

2013201220112010

Totalt Kvinnor Män



Mediantid i minuter

LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

ÖrebroVästmanland

DalarnaGävleborg

Västernorrland


Norrbotten

405254455259624747428575544541436675352338575981586540554650796042395567463533234854374433465047466164554033584049Sunderbyns sjukhus

Kalix lasarettSkellefteå lasarett




Bollnäs sjukhusFalu lasarett





Skaraborgs sjukhus, Linköping NU-sjukvården, Trollhättan/NÄL

















Danderyds sjukhus

diagram 131 – sjukhus: Tid från ankomst till sjukhus till start av trombolysbehandling vid stroke, 2013. Mediantid i minuter.

0 20 40 60 80 100 120

Målnivå <40 min

126

168

Källa:Riksstroke.

Sjukhus med färre än 10 fall redovisas ej.SU Mölndal, SU Östra och Lasarettet i Enköping utför inte trombolys.


Indikatorn visar mediantiden i minuter från ankomst till sjukhuset till start av behandling, för patienter som fick trombolysbehandling. Patienter i alla åldrar ingår. I diagrammet visas även minutvärdet för första och tredje kvartilens patienter. Ju kortare avstånd mellan kvartilerna, desto mindre är skillnaderna inom respektive landsting.

I riket var mediantiden till behandling 48 minuter, i stort sett samma för män som för kvinnor. Det är en på-

taglig variation mellan landstingen. Sedan 2010 har i riket mediantiden från ankomst sjukhus till start av behandling sjunkit från 65 minuter till dagens 48. Två sjukhus har en mediantid på 23 minuter, vilket antyder att det finns goda möjligheter för många att ytterligare minska tiden till be-handling. Jämförelsen baseras på drygt 2 200 fall under mätperioden. Socialstyrelsen har fastställt målnivån till < 40 minuter.


147strokesjukvård

132 TEST AV SVÄLJFÖRMÅGA VID AKUT STROKE Stroke kan leda till nedsatt förmåga att svälja, vilket kan få till följd att mat hamnar i luftstrupen. Detta kan i värsta fall leda till andningsstopp eller svår lunginflammation. Då patienten läggs in vid sjukhus bör vårdpersonalen där-för rutinmässigt bedöma sväljförmågan genom ett enkelt sväljtest med vatten. Åtgärden är högt prioriterad (prioritet 1 av 10) i de nationella riktlinjerna.

Patienter som har uttalad medvetandesänkning vid an-komst till sjukhus kan inte genomgå testet. Även bland övriga kan det förekomma patienter som av olika anled-ningar inte kan genomgå sväljtestet.

Indikatorn mäter andelen patienter som genomgått test av sväljförmågan vid ankomst till sjukhuset, eller där sväljförmågan inte kunnat testas på grund av patientens tillstånd, av alla som vårdats på sjukhus för akut stroke under 2013.

I riket som helhet har närmare 93 procent av patienter-na antingen genomgått sväljtest eller är patienter som till följd av sitt tillstånd inte kunnat göra det. Det finns inga könsskillnader. Skillnaderna mellan landsting är för mer-parten mindre än tio procentenheter, men några landsting har lägre andelar än övriga. Totalt ingår cirka 23 300 pa-tienter i jämförelsen.

Riksstrokes målnivåer är satta till 90 respektive 95 pro-cent. Med den utformning indikatorn här har, bör samtliga landsting sträva efter värde på 100 procent. I princip bör alla patienter för vilka det är möjligt genomgå sväljtest. Därmed finns det möjligheter till ytterligare förbättringar.

2012

0 20 40 60 80 100

Värmland

Skåne

Stockholm

Gävleborg

Gotland

Västerbotten

Östergötland

Jämtland

RIKET

Västra Götaland

Sörmland

Blekinge

Örebro

Norrbotten

Västmanland

Uppsala

Halland

Kronoberg

Dalarna

Västernorrland

Jönköping

Kalmar 99,7

98,0

97,3

97,1

97,0

96,5

96,2

95,1

95,0

94,4

94,3

94,2

94,1

92,7

92,6

91,8

90,8

90,7

90,5

90,4

90,3

77,8

2013 Procent

diagram 132 – totalt: Andel strokepatienter som genomgår sväljtest efter ankomst till sjukhus, 2013.

Källa: Riksstroke.

Källa: Riksstroke.

diagram 132 – riket: Andel strokepatienter som genomgår sväljtest efter ankomst till sjukhus.

År

Procent

90

95

100

201320122011

Totalt Kvinnor Män



Procent

Källa: Riksstroke.

LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

92,096,098,686,280,192,483,795,798,498,188,7

100,088,695,391,597,598,897,597,596,899,799,2

100,090,794,194,592,081,3

94,6100,0

99,279,093,799,783,095,997,499,289,891,792,995,896,697,895,490,189,072,098,898,388,294,997,6

94,099,395,798,898,086,293,499,298,493,192,699,085,297,597,988,4



































diagram 132 – sjukhus: Andel strokepatienter som genomgår sväljtest efter ankomst till sjukhus, 2013.

0 20 40 60 80 100


149strokesjukvård

133 BLODFÖRTUNNANDE BEHANDLING VID STROKE OCH FÖRMAKSFLIMMER Ungefär en procent av befolkningen bedöms ha hjärtrytm-rubbningen förmaksflimmer. Detta är också en av de van-ligaste orsakerna till stroke. Cirka 6 000 svenskar får varje år stroke till följd av förmaksflimmer. Förmaksflimmer är därmed också en viktig riskfaktor för återinsjuknande i st-roke. Behandling med antikoagulantia hos patienter med hjärninfarkt och förmaksflimmer medför en betydligt lägre risk för att patienten ska återinsjukna i stroke eller annan hjärt-kärlsjukdom.

Behandling med warfarin eller annan antikoagulantia efter stroke och vid förmaksflimmer är en högt priorite-rad åtgärd i de nationella riktlinjerna för stroke. Många av dessa patienter bör vara aktuella för blodförtunnande behandling, dock efter individuellt hänsynstagande till andra sjukdomar och mycket hög ålder. Även behandling med flera nya läkemedel (NOAK, Nya Orala Antikoagulan-tia), ingår i jämförelsen här.

Det vanligaste läkemedlet warfarin har en låg kostnad och den potentiella vinsten är stor. Själva behandlingen kräver regelbunden kontakt med sjukvården och är för-bunden med viss ökad risk för blödning. Frågan om lämp-lig andel behandlade måste diskuteras och tolkas i ljuset av att äldre patienter kan ha kontraindikationer för war-farin, som till exempel fallbenägenhet eller demens. De allra äldsta är dock exkluderade ur den jämförelse som här redovisas.

Indikatorn visar andelen strokepatienter med för-maksflimmer som fick blodförtunnande läkemedelsan-vändning 12–18 månader efter utskrivning från sjukhus. Uppgifterna är baserade på patientregistret och läkeme-delsregistret. I jämförelsen ingår knappt 3 200 patienter i åldern 55–79 år som skrevs ut från sjukhus efter stroke under 2011-2012.

I riket är andelen behandlade knappt 77 procent, en ök-ning med mer än 10 procentenheter sedan 2006-2007. Det finns inga könsskillnader, men variationen mellan lands-ting sträcker sig från 63 till 88 procent.

Riksstrokes målnivåer avser, liksom den indikator som här redovisas, patienter under 80 år och är satta till 55 res-pektive 70 procent, för måttlig respektive hög måluppfyl-lelse. Dock mäter Riksstroke i sin indikator läkemedelsbe-handling vid utskrivning från sjukhuset. Detta resulterar i en underskattning av andelen behandlade, eftersom vissa patienter påbörjar sin behandling först efter utskrivning från sjukhus.

Skillnaderna mellan landsting antyder att landsting-en gör olika bedömningar av risk respektive nytta när det gäller denna behandling. Socialstyrelsen har fastställt målnivå 80 procent eller över för patienter under 80 år.


diagram 133 – riket: Andel patienter med blodförtunnande behandling 12-18 månader efter stroke och vid förmaks�immer. Avser patienter 55-79 år. Åldersstandardiserade värden.

År

Procent

60

70

80

90

100

201220112010200920082007

Totalt Kvinnor Män



2009–20101 Färre än 10 fall 2009–2010

0 20 40 60 80 100

Jönköping

Örebro

Blekinge

Gotland1

Kronoberg

Kalmar

Västernorrland

Värmland

Dalarna

Stockholm

Skåne

Västmanland

Gävleborg

RIKET

Västra Götaland

Sörmland

Norrbotten

Uppsala

Västerbotten

Jämtland

Halland

Östergötland

Målnivå ≥80 %

88,0

87,0

85,5

83,2

82,1

80,1

79,1

79,0

76,9

76,2

76,1

75,7

75,5

75,4

75,2

74,6

73,9

73,7

69,7

69,1

69,0

63,1

2011–2012 Procent

diagram 133 – totalt: Andel patienter med blodförtunnande behandling 12–18 månader efter stroke och vid förmaks�immer, 2011–2012. Avser patienter 55–79 år. Åldersstandardiserade värden.


134 BLODFETTSSÄNKANDE BEHANDLING EFTER STROKE Sekundärpreventiva insatser efter stroke är viktiga för att förhindra ett återinsjuknande i stroke eller annan hjärt- och kärlsjukdom. Behandling med statiner, blodfetts-sänkande läkemedel, har dokumenterat god effekt som sekundärprevention efter hjärninfarkt. I de nationella riktlinjerna har åtgärden hög prioritet, och i princip ska samtliga patienter med hjärninfarkt behandlas med sta-tin. Det finns dock risker med behandlingen, som biverk-ningar och ogynnsam interaktion med andra läkemedel.

Indikatorn mäter andelen patienter som behandlas med statiner 12–18 månader efter utskrivning från sjuk-hus efter vård för hjärninfarkt. I jämförelsen ingår knappt 20 000 patienter som vårdats för förstaingångsinsjuknan-de i ischemisk stroke i åldern 50–79 år under 2011–2012. Redovisningen baseras på uppgifter från patientregistret och läkemedelsregistret.

Indikatorn visar att i riket behandlades 71,5 procent av patienterna med statiner 12–18 månader efter utskriv-ningstillfället. Mellan landstingen varierar andelen sta-tinbehandlade patienter från närmare 67 till 80 procent. Kvinnor behandlas i lägre grad än män, 68 procent respek-tive 74 procent, en skillnad på sex procentenheter mellan könen.

Även om andelen behandlade ökat de senaste åren finns det skillnader mellan landsting. För att följa riktlinjerna bör de flesta landsting för denna åldersgrupp öka sin för-

skrivning av statiner till patienter med hjärninfarkt. Riks-stroke anger för en snarlik indikator (mätt för alla åldrar och vid utskrivning från sjukhus) gränserna för måttlig respektive god måluppfyllelse till 65 respektive 75 procent. Socialstyrelsen har fastställt 75 procent behandlade som målnivå.


diagram 134 – riket: Andel patienter med blodfettssänkande behandling 12–18 månader efter stroke (hjärninfarkt).Avser patienter 50–79 år. Åldersstandardiserade värden.

År

Procent

60

70

80

90

100

201220112010200920082007

Totalt Kvinnor Män


151strokesjukvård

2009–2010

0 20 40 60 80 100

Västernorrland

Stockholm

Norrbotten

Dalarna

Blekinge

Västra Götaland

Uppsala

Jönköping

RIKET

Örebro

Västerbotten

Värmland

Sörmland

Kalmar

Skåne

Gävleborg

Östergötland

Jämtland

Halland

Gotland

Västmanland

Kronoberg

Målnivå ≥75 %

79,8

79,5

78,0

77,7

76,9

76,4

75,1

74,4

74,0

73,4

73,2

72,7

72,4

71,5

71,0

70,3

69,6

69,5

69,5

67,8

66,8

66,6

2011–2012 Procent

diagram 134 – totalt: Andel patienter med blodfettssänkande behandling 12–18 månader efter stroke (hjärninfarkt), 2011–2012. Avser patienter 50–79 år. Åldersstandardiserade värden.


Könsskillnaden kan ha att göra med att en högre andel män behandlades med statiner redan före sin stroke på grund av hjärtsjukdom. Vidare tyder jämförelser i Social-styrelsens strokerapport från 2011 på att skillnaderna mel-lan könen är mindre vid utskrivningen från sjukhus, men

att flera kvinnor än män upphör med statinbehandlingen efter en period. Samma mönster kan ses även för statinbe-handling efter hjärtinfarkt samt för uttagsföljsamhet vid blodtryckssänkande behandling.



Målnivå ≥80 %

2012

0 20 40 60 80 100

Stockholm

Skåne

Örebro

Västra Götaland

Halland

RIKET

Jämtland

Dalarna

Norrbotten

Västerbotten

Jönköping

Kalmar

Värmland

Sörmland

Västernorrland

Västmanland

Gävleborg

Blekinge

Östergötland

Uppsala

Gotland

Kronoberg 86,9

85,4

84,6

83,8

83,3

82,9

82,4

82,3

82,0

81,7

80,8

80,5

79,6

78,6

78,2

78,1

78,1

76,6

76,4

75,7

75,3

73,4

2013 Procent

diagram 135 – totalt: Andel patienter med blodtryckssänkande behandling vid utskrivning från sjukhus efter stroke, 2013.

Källa: Riksstroke.

135 BLODTRYCKSSÄNKANDE BEHANDLING VID UTSKRIVNING EFTER STROKE Blodtrycksbehandling efter stroke är en av de viktigaste åt-gärderna för att förhindra att patienten på nytt drabbas av hjärt- och kärlsjukdom. Behandlingen ges i form av blod-tryckssänkande läkemedel, och är i de flesta fall livslång. De flesta patienter som insjuknat i stroke bör i efterförlop-pet ha blodtryckssänkande behandling om de har normalt eller högt blodtryck. För en mindre andel av strokepatien-terna är dock blodtryckssänkande läkemedel olämpliga på grund av att blodtryckssänkningen blir alltför kraftig, att andra biverkningar uppträder eller att det finns risk för läkemedelsinteraktioner. Av den anledningen bör inte alla patienter ha behandling.

Indikatorn visar andelen patienter av dem som vår-dats för stroke på sjukhus som vid utskrivningstillfället behandlas med blodtryckssänkande läkemedel. Patien-

ter i alla åldrar ingår. Riksstroke har angett gränserna för måttlig respektive god måluppfyllelse till 70 respektive 80 procent. Socialstyrelsen har fastställt målnivån till minst 80 procent. Blodtryckssänkande behandling efter stroke är högt prioriterad i de nationella riktlinjerna.

I riket är andelen patienter som skrivs ut med blod-tryckssänkande behandling 78 procent, med en variation mellan landsting från 73 till 87 procent. Det finns inga könsskillnader. Jämförelsen baseras på 21 284 patienter.

Det finns ett litet antal sjukhus där användningen av blodtryckssänkande läkemedel vid utskrivningen ligger klart under riksgenomsnittet. I vissa fall kan detta förkla-ras av en policy från sjukhuset att sätta in vissa sekundär-preventiva läkemedel först efter utskrivningen. Det bör dock noteras att tidigt insatt sekundärprevention minskar risken för återinsjuknande.


153strokesjukvård

Procent

Källa: Riksstroke.

LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

76,475,364,374,671,7

74,676,083,091,785,488,371,7

89,287,576,477,783,579,487,986,379,381,782,685,489,179,479,774,671,977,875,472,979,376,273,882,568,579,576,977,978,077,775,569,381,876,883,680,086,877,482,373,083,981,776,275,884,578,383,387,081,482,083,878,1

92,475,880,683,076,178,081,077,3Sunderbyns sjukhus


































diagram 135 – sjukhus: Andel patienter med blodtryckssänkande behandling vid utskrivning från sjukhus efter stroke, 2013.

0 20 40 60 80 100



136 ÅTERINSJUKNANDE EFTER STROKEAndel återinskrivningar på sjukhus efter stroke kan utgöra ett mått på effekterna av de sekundärpreventiva insatser-na efter första strokeinsjuknandet. Sekundärpreventiva åtgärder omfattar bland annat påverkan av livsstilsfakto-rer genom exempelvis rökavvänjning, kostrådgivning och hjälp med fysisk aktivitet. Andra åtgärder är läkemedels-behandling (blodtryck, blodfetter, blodproppsförebyg-gande behandling) och karotiskirurgi vid förträngning av halspulsådern. Återinsjuknande utgör också, jämsides med överlevnad och anpassning till dagligt liv, ett centralt resultatmått för strokesjukvården.

Indikatorn visar andelen strokepatienter som åter-inskrevs för stroke inom 365 dagar efter den initiala vår-depisoden. I jämförelsen ingår nästan 80 000 patienter i patientregistret som under åren 2008–2012 vårdades för ett förstagångsinsjuknande i stroke med huvuddiagnosen hjärnblödning, hjärninfarkt eller ej specificerad stroke. Bara förstagångsstroke och patienter som överlevt det för-sta året efter den initiala stroken ingår. Uppföljningen har gjorts i patientregistret till och med år 2013.

I riket var andelen återinskrivna för stroke eller för sena effekter av stroke 8,7 procent under den studerade femår-sperioden, utan stora skillnader mellan kvinnor och män. Landstingens värden varierar mellan drygt 6 och närmare 11 procent. Under den senaste tioårsperioden har andelen återinskrivna minskat.

Risken för återinsjuknande i stroke är betydande. Till detta kan läggas risken att återinsjukna i annan hjärt-kärl-sjukdom. Hälso- och sjukvårdens samlade sekundärpre-

ventiva insatser är angelägna och kan påverka risken för återinsjuknande efter stroke. För att respektive landsting ska kunna följa effekterna av exempelvis insatta riktade åtgärder krävs upprepade undersökningar över tid. Det är också viktigt att sjukvården följer upp sina patienter med avseende även på återinsjuknande.

Återinskrivning för stroke kan vara något överskattat i patientregistret, eftersom vissa planerade vårdtillfällen med strokediagnos som bakgrund, kan ha klassificer-ats med stroke som huvuddiagnos. Dessutom är det inte ovanligt att patienter med resttillstånd efter stroke får en akut strokediagnos i rutinsjukvården.

2003–2007

0 5 10 15 20

Jämtland

Stockholm

Västernorrland

Gävleborg

Gotland

Dalarna

Uppsala

RIKET

Jönköping

Norrbotten

Skåne

Kronoberg

Västra Götaland

Västmanland

Örebro

Sörmland

Blekinge

Värmland

Västerbotten

Östergötland

Halland

Kalmar 6,0

6,5

6,6

7,2

7,3

7,4

7,8

8,0

8,0

8,2

8,2

8,3

8,7

8,7

8,7

8,8

9,2

9,6

10,2

10,3

11,0

11,2

2008–2012 Procent

diagram 136 – totalt: Andel strokepatienter som återinskrevs för stroke inom 365 dagar, 2008-2012. Åldersstandardiserade värden.



diagram 136 – riket: Andel strokepatienter som återinskrevs för stroke inom 365 dagar. Åldersstandardiserade värden.

År

Procent

7

9

11

13

15

20122010200820062004200220001998

Totalt Kvinnor Män


155strokesjukvård

137 FUNKTIONSFÖRMÅGA EFTER STROKE Patienter som överlever stroke återfår i olika grad den funktion man hade före insjuknandet. I Riksstroke sam-las data om strokepatienternas beroende av andra för sin personliga ADL. Detta i en uppföljning efter tre månader. ADL står för Aktiviteter i Dagligt Liv. Med personlig ADL avses aktiviteterna förflyttning, toalettbesök samt av- och påklädning. Som kvalitetsindikator speglar måttet sjukvårdsinsatserna både i akutfasen och i den fortsatta rehabiliteringen efter utskrivning från akutsjukhus. Även närstående och socialtjänstens insatser påverkar detta kvalitetsmått.

Indikatorn visar andelen patienter som var beroende av andra för sin personliga ADL tre månader efter akut-fasen, av dem som överlevde och som före insjuknandet själva klarade sin personliga ADL. Resultaten är justerade för ålder, kön och patientens medvetandegrad vid insjuk-nandet. Detta gör jämförelserna mera rättvisande, men är viktigast vid presentation på sjukhusnivå, där variationen sannolikt är större. Totalt ingick drygt 15 501 patienter i jämförelsen.

För riket som helhet är andelen beroende i personligt ADL drygt 19 procent, med en något lägre andel för män, 17 procent, medan för kvinnor andelen är 21 procent. An-delarna varierar i landstingen från 15 till drygt 22 procent.

Detta mått på resultat bör helst tolkas tillsammans med andelen som överlevde. Det bästa resultatet når sjuk-hus och landsting som dels har en hög andel patienter

som överlever, dels har en hög andel som är personligt ADL-oberoende, som alltså i hög grad återfår sina funktio-ner.

Detta är ett förhållandevist robust utfallsmått. Måttet kan emellertid påverkas av samsjuklighet, socioekono-miska faktorer, och av hur patientens ADL-förmåga be-dömts – med personligt besök eller via enkätsvar.

Andelen ADL-beroende kan också påverkas av andel uppföljda vid 3 månader – högre bortfall medför ökad osä-kerhet.

2012

0 10 20 30 40

Kronoberg

Värmland

Örebro

Sörmland

Västmanland

Norrbotten

Stockholm

Kalmar

Uppsala

Västernorrland

RIKET

Gävleborg

Halland

Skåne

Västra Götaland

Östergötland

Dalarna

Blekinge

Jönköping

Gotland

Västerbotten

Jämtland 14,6

15,2

15,6

16,8

17,4

17,8

17,8

18,3

18,6

18,7

19,0

19,1

19,1

19,3

19,7

20,0

20,0

20,5

20,7

21,1

21,6

21,9

2013 Procent

diagram 137 – totalt: Andel strokepatienter som var ADL-beroende 3 månader efter akutfasen, 2013. Justerat för ålder, kön och medve-tandegrad vid insjuknandet.

Källa: Riksstroke.

Källa: Riksstroke.

diagram 137 – riket: Andel strokepatienter som var ADL-beroende 3 månader efter akutfasen.

År

Procent

15

20

25

30

20132012201120102009

Totalt Kvinnor Män



0 15 30 45 60

Procent

Källa: Riksstroke.

LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

18,520,824,7

8,221,919,818,019,717,6

23,021,817,216,514,921,313,117,619,620,722,619,922,217,415,6

20,015,819,514,817,923,417,7

20,718,118,916,717,8

20,018,516,420,516,021,818,919,916,314,522,719,629,619,021,721,620,520,624,317,216,221,115,526,625,318,814,414,614,814,018,022,720,125,223,115,5Sunderbyns sjukhus


































diagram 137 – sjukhus: Andel strokepatienter som var ADL-beroende 3 månader efter akutfasen, 2013.Justerat för ålder, kön och medvetandegrad vid insjuknandet.


157strokesjukvård

138 FULLT TILLGODOSEDDA BEHOV AV HJÄLP OCH STÖD EFTER STROKEI patientenkäten tre månader efter strokeinsjuknandet får patienterna frågan om de tycker att de fått sina behov av stöd och hjälp från sjukvården och kommunen tillgodo-sedda. Detta självskattade resultatmått avspeglar det sam-lade stöd som patienten upplever att samhället ger. Det är en av flera indikatorer i Riksstroke på kvaliteten i hela vårdkedjan under de första månaderna efter att patienten skrivits ut från sjukhuset.

Måttet är bara delvis påverkbart av akutsjukhuset. En av de många faktorer som kan påverka detta utfall är kvalite-ten i vårdplaneringen tillsammans med primärvården och kommunen. En ytterligare aspekt är att upplevelsen av att behoven är tillgodosedda kan påverkas av förväntning-ar. Det är möjligt att förväntningarna på sjukvårdens och kommunens stöd varierar över landet.

Indikatorn visar andelen patienter som i uppföljningen efter tre månader angav att deras behov av hjälp och stöd var helt tillgodosedda. Alla patienter ingår i jämförelsen. Riksstrokes gränser för måttlig och hög grad av måluppfyl-lelse är satta till 60 respektive 75 procent. Socialstyrelsen har fastställt målnivån 75 procent eller högre.

I riket uppgår andelen som svarar att behov av hjälp och stöd är helt tillgodosett närmare 62 procent, med en varia-tion från 51 till nästan 80 procent. I riket har andelen i stort sett varit oförändrad under senare år. Det finns inga köns-

skillnader. Jämförelsen baseras på drygt 10 200 patienter. Drygt hälften av landstingen når den lägre graden av

måluppfyllelse, men bara två den högre. Samarbete mel-lan sjukhus, primärvård och kommun är en väg att stärka stödet för patienterna.

Målnivå ≥75 %

2012

0 20 40 60 80 100

Norrbotten

Blekinge

Västernorrland

Kronoberg

Uppsala

Stockholm

Västra Götaland

Örebro

Jämtland

Halland

RIKET

Västerbotten

Kalmar

Östergötland

Värmland

Gävleborg

Sörmland

Västmanland

Skåne

Dalarna

Jönköping

Gotland 79,7

78,1

70,2

67,4

66,2

66,1

64,8

63,9

63,4

62,7

62,6

61,5

60,2

59,9

59,3

57,6

57,5

56,2

55,0

54,0

53,6

51,2

2013 Procent

diagram 138 – totalt: Andel strokepatienter som 3 månader efter insjuknandet anger att behovet av hjälp och stöd är helt tillgodosett, 2013.

Källa: Riksstroke.

Källa: Riksstroke.

diagram 138 – riket: Andel strokepatienter som 3 månader efter insjuknandet anger att behovet av hjälp och stöd är helt tillgodosett.

År

Procent

60

70

80

2013201220112010

Totalt Kvinnor Män



139 TILLGODOSEDDA BEHOV AV REHABILITERING EFTER STROKEPersoner som har insjuknat i stroke kan behöva rehabili-tering under en lång tid. Det är därför motiverat att belysa i vilken mån behovet av rehabilitering är tillgodosett även ett år efter insjuknandet i stroke. Detta är en kvalitetsindi-kator som kan spegla hur patienten eller anhörig bedömer insatser från såväl landsting som kommun.

Indikatorn visar andelen patienter som tolv månader efter insjuknandet anger att deras behov av rehabilitering är helt tillgodosett. Jämförelsen baseras på drygt 7 100 pa-tienter som hade en stroke under 2012 och som svarade på 12-månadersuppföljningens enkät.

I riket svarade knappt 59 procent att deras behov av

2011

0 20 40 60 80 100

Blekinge

Dalarna

Gotland

Norrbotten

Västernorrland

Jämtland

Värmland

Sörmland

Skåne

Uppsala

Kalmar

Stockholm

RIKET

Västra Götaland

Västmanland

Halland

Jönköping

Gävleborg

Västerbotten

Kronoberg

Örebro

Östergötland 66,7

66,4

65,9

65,9

65,2

63,1

62,6

60,9

59,2

58,7

57,7

57,7

57,5

57,4

57,1

56,6

55,6

52,9

52,1

48,5

48,4

48,2

2012 Procent

diagram 139 – totalt: Andel strokepatienter som 12 månader efter insjuknandet anger att behovet av rehabilitering är tillgodosett, 2012. Mätperioden avser år för insjuknande.

Källa: Riksstroke.

rehabilitering är helt tillgodosett. Det finns skillnader mellan landstingen, med en variation från 48 till närmare 67 procent. Kvinnorna menar att rehabiliteringsbehovet är tillgodosett i något lägre grad än vad männen gör, med tre procentenheters lägre andel fullt positiva svar.

Fyra av tio strokepatienter uppger således att de har behov av rehabilitering som inte tillgodosetts. Detta kan delvis bero på högt eller alltför högt ställda förväntning-ar på att funktionsnedsättning efter stroke ska kunna åtgärdas med rehabiliteringsinsatser, men troligen finns det också ett behov som kommuner och landsting inte har tillgodosett. Variationen mellan landsting talar för det senare.


159strokesjukvård

Procent

Källa: Riksstroke.

LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

61,947,959,669,049,059,669,456,365,282,748,148,667,171,862,761,1

64,863,181,858,560,045,063,348,546,549,351,855,462,558,361,251,651,569,257,7

58,069,768,255,957,1

64,361,250,956,555,464,571,853,555,169,169,863,861,8

60,446,356,230,840,857,471,859,365,850,450,055,651,473,062,244,462,1









Mora lasarettLudvika lasarett

Falu lasarettAvesta lasarett


























diagram 139 – sjukhus: Andel strokepatienter som 12 månader efter insjuknandet anger att behovet av rehabilitering är tillgodosett, 2012. Mätperioden avser år för insjuknande.

0 20 40 60 80 100



Psykiatrisk sjukvårdDen specialiserade psykiatrin svarar för cirka tio procent av landstingens totala kostnader för hälso- och sjukvår-den. I den Nationella utvärderingen av vård och insatser för depression, ångest och schizofreni som Socialstyrel-sen publicerade 2013 konstaterades att den psykiatriska vården inte har haft samma kostnadsutveckling som an-dra specialiteter, däremot har vårdproduktionen ökat mar-kant. Det finns också en stor spridning mellan landstingen när det gäller kostnader per invånare för psykiatrisk vård. För psykiatrisk vård, och generellt för gruppen psykiskt funktionshindrade, behöver både beskrivningssystem i stort och indikatorer utvecklas.

En avgörande faktor för att kunna ta fram fler och bättre indikatorer är tillgången på relevanta data. Det finns fort-farande brister i rapporteringen till de nationella obligato-riska hälsodataregistren, framför allt gäller detta uppgifter om åtgärder för läkarbesök inom öppenvården. Socialsty-relsen anser att det finns goda skäl att utvidga uppgifts-skyldigheten. Eftersom endast läkarbesök ska rapporteras saknas idag mellan 75 och 80 procent av de insatser som utförs inom den öppna psykiatriska vården. För att kunna beskriva den psykiatriska öppenvårdens innehåll har Soci-alstyrelsen föreslagit till regeringen att även uppgifter om andra besök än läkarbesök ska rapporteras till patientre-gistret. Inledningsvis föreslås att uppgiftsskyldigheten för andra yrkesgruppers insatser i den öppna psykiatriska vår-den ska begränsas till vissa vårdinsatser. Den utökade upp-giftsskyldigheten bör gälla oavsett vilken yrkesgrupp som utför vården och såväl legitimerade som icke-legitimerade yrkesgruppers vård åtgärder bör omfattas enligt förslaget.

I statens PRIO-satsning ingår att de nationella kvalitets-registren ska bli en självklar del i psykiatrins uppföljnings- och utvecklingssystem. De ska vara användbara, lättill-gängliga och anpassade efter sina målgruppers behov. Ett av syftena med satsningen är att öka täckningsgraden, andelen patienter som rapporteras till berörda kvalitetsre-gister. Ett annat syfte är att öka användandet av registren för löpande verksamhetsutveckling, verksamhetsuppfölj-ning och i forskning. I årets Öppna jämförelser visas data från två nationella kvalitetsregister. Två av indikatorerna har även publicerats i Öppna jämförelser 2014. Läkemedels-behandlingar.

140 UNDVIKBAR SOMATISK SLUTENVÅRD FÖR PERSONER MED PSYKIATRISK DIAGNOSIndikatorn undvikbar somatisk slutenvård ska belysa omhändertagandet vid vissa specificerade sjukdomstill-stånd inom den öppna vården, till exempel genom en väl fungerande primärvård och förebyggande folkhälsoarbete. Tanken är att man kan påverka inläggningar på sjukhus om patienter med de utvalda sjukdomstillstånden får ett bra omhändertagande i den öppna somatiska vården. In-dikatorn visar antal personer, 20–59 år, som någon gång åren 2007–2011 slutenvårdats med en psykiatrisk diagnos (F-diagnos) och haft minst ett somatiskt slutenvårdstill-fälle med någon av de ingående diagnoserna 2013. Av de som vårdats inom psykiatrin hade 2 613 per 100 000 pa-tienter haft ett sådant undvikbart slutenvårdstillfälle. Den-na siffra ska jämföras med hela befolkningen där de vårdade var 420 per 100 000 invånare med samma diagnoser. En viss ökning kan ses på riksnivå från föregående år bland de psykiatrisk vårdade patienterna, medan en minskning kan ses i befolkningen.

Den högre andelen kan till exempel bero på att sjukdo-men upptäcks sent i förloppet, att behandlingen inte alls sker eller tar längre tid och att patienterna är sämre på att följa ordinationer. Dessutom har gruppen en ökad före-komst av livsstilsriskfaktorer.

Generellt har fler män undvikbara vårdtillfällen. Detta beror troligen på att fler män drabbas av några av de stora sjukdomsgrupper som ingår, snarare än att männen får sämre insatser i öppen vård.

Personer med en allvarlig psykisk störning kan också ha svårt att sköta viss somatisk behandling i öppen somatisk vård, vilket kan göra att patienten vårdas inneliggande. Skälen till att patienter med psykiatrisk diagnos i högre utsträckning vårdas i sluten somatisk vård i enlighet med indikatorn bör studeras närmare.

Förekomsten av vissa sjukdomstillstånd kan skilja sig åt mellan olika landsting och även diagnossättningen och re-gistreringen kan variera. Tillgången på platser i sluten vård spelar sannolikt också in. Med många slutenvårdsplatser är trösklarna för att skrivas in vid sjukhus lägre. Detta gäl-ler för både den somatiska och den psykiatriska vården. Faktorer som dessa kan ha påverkat landstingens resultat.

Psykiatri inlaga.indd 160 2014-12-02 18.04

161PSYKIATRISK SJUKVÅRD

jerna för psykosociala insatser vid schizofreni och syftar till att belysa alltför tidig utskrivning från slutenvården, eller utskrivning där uppföljning och fortsatt omhänder-tagande via öppenvården inte är tillräckligt samordnad efter utskrivningen.

141 ÅTERINSKRIVNING INOM 14 RESPEKTIVE 28 DAGAR EFTER VÅRD FÖR SCHIZOFRENIUngefär en procent av befolkningen kommer under sin livstid att insjukna i schizofreni och kvinnor och män drabbas i lika hög grad. Risken att insjukna är högst i ungdomen och minskar sedan, för att efter 70 års ålder öka något igen. Indikatorn visar andelen patienter som har vårdats med diagnosen schizofreni under perioden 2010–2012 och som återinskrivits vid psykiatrisk klinik inom 14 respektive 28 dagar, dvs till och med januari 2013. Mätperioden innefattar flera år eftersom antalet fall per år är relativt lågt och ett sammanvägt årligt genomsnittligt värde under en längre mätperiod minskar den statistiska osäkerheten. I riket återinskrevs drygt 11 procent inom 14 dagar och knappt 17 procent inom 28 dagar. I riket är an-delen återinskrivna lika för kvinnor och män. I stort sett har andelarna legat på samma nivå under hela 2000-talet. Det är svårt att bedöma i vilken mån återinskrivning kan undvikas och därmed även att veta om resultatet är bra eller dåligt. Variationen mellan landstingen ligger mellan 12–21 procent återinskrivna inom 28 dagar och mellan 9 och 15 inom 14 dagar. Inga tydliga skillnader kan ses mel-lan könen. Indikationerna för inläggning i slutenvård kan påverka utfallet. Indikatorn ingår i de nationella riktlin-

0 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000

Blekinge

Kronoberg

Halland

Västernorrland

Gotland

Jönköping

Västerbotten

Kalmar

Värmland

Dalarna

Norrbotten

RIKET

Örebro

Västra Götaland

Västmanland

Stockholm

Skåne

Gävleborg

Uppsala

Östergötland

Sörmland

Jämtland

BefolkningenVårdade inom psykiatrin 2008–2012

1 475

1 717

1 891

1 937

1 948

1 971

1 976

1 978

1 998

2 088

2 109

2 238

2 255

2 284

2 394

2 500

2 503

2 587

2 647

2 821

2 993

3 070

Antal per 100 000 patienter

diagram 140 – totalt: Antal personer med undvikbara somatiska slutenvårdstillfällen per 100 000 patienter, 2013. Avser personer 20–59 år med tidigare psykiatrisk vård. Åldersstandardiserade värden.



diagram 141 – riket: Andel personer med schizofreni som återinskrivits i slutenvård inom 28 dagar.Avser patienter 20–59 år.

År

Procent

16

17

18

19

20

10–1308–1106–0904–0702–0500–03

Totalt Kvinnor Män



Indikationerna för inläggning i slutenvård och organisa-tionen av öppenvården påverkar troligen utfallet. Denna indikator behöver utvecklas, för att försöka klargöra i vil-ken mån den fungerar bra som en indikator på kvaliteten i den psykiatriska öppenvården och i samspelet med kom-muner och socialtjänst.

142 ÅTERINSKRIVNING INOM 3 RESPEKTIVE 6 MÅNADER EFTER VÅRD FÖR SCHIZOFRENIAtt följa återinskrivningar inom 3 respektive 6 månader syftar till att belysa uppföljningen och det fortsatta om-händertagandet efter patienternas utskrivning. Återin-skrivningarna inom 6 månader kan belysa kvaliteten i öppenvården, i kommunens och socialtjänstens insatser samt i samspelet dem emellan. Indikatorn visar andelen patienter med diagnosen schizofreni som har vårdats under åren 2010–2012 och återinskrivits till psykiatrisk klinik inom 3 respektive 6 månader, således till och med juni 2013. Mätperioden innefattar flera år eftersom det gäller relativt få fall per år, och ett sammanvägt årligt ge-nomsnittligt värde under en längre mätperiod minskar den statistiska osäkerheten.

I riket återinskrevs knappt 29 procent inom 3 månader och knappt 38 procent inom 6 månader, med en jämn för-delning mellan kvinnor och män. Det är svårt att bedöma i vilken mån återinskrivningar kan undvikas, och därmed är det även osäkert om resultatet är bra eller dåligt. Varia-tionen mellan landstingen ligger mellan 33 och 45 procent återinskrivningar inom 6 månader och mellan 22 och 36 procent återinskrivningar inom 3 månader. I stort sett har andelarna legat på samma nivå under hela 2000-talet.

0 10 20 30 40

Halland

Örebro

Gävleborg

Gotland

Jönköping

Kalmar

Västerbotten

Stockholm

Västernorrland

Värmland

RIKET

Norrbotten

Kronoberg

Dalarna

Blekinge

Skåne

Västra Götaland

Västmanland

Östergötland

Uppsala

Jämtland

Sörmland 12,1

12,3

12,9

13,8

13,9

14,7

14,8

15,3

15,7

15,8

16,0

16,7

17,6

17,7

18,7

19,3

19,5

19,7

20,3

21,1

21,2

21,2

Procent

diagram 141 – totalt: Andel personer med schizofreni som återinskrivits i slutenvård inom 14 respektive 28 dagar, 2010–2013. Avser patienter 20–59 år.


28 dagar 2009–201214 dagar 2010–2013 28 dagar 2010–2013


diagram 142 – riket: Andel personer med schizofreni som återinskrivits i slutenvård inom 6 månader. Avser patienter 20–59 år.

År

Procent

36

37

38

39

40

10–1308–1106–0904–0702–0500–03

Totalt Kvinnor Män



143 BESÖK INOM 30 DAGAR – BARN- OCH UNGDOMSPSYKIATRI2009 kom SKL och regeringen överens om en särskild satsning för barn och unga med psykisk ohälsa. Ett första mottagningsbesök hos den specialiserade barn- och ung-domspsykiatrin ska kunna erbjudas inom 30 dagar, istället för de 90 dagar som omfattas av den nationella vårdgaran-tin. Från och med 2011 gäller att även fördjupad utredning och start av behandling ska kunna erbjudas inom 30 dagar.

Ekonomiska stimulansmedel utgår till de landsting/re-gioner som når mål om hur stor andel av patienterna som når tidsgränserna för den särskilda satsningen.

Indikatorn baseras på uppgifter som varje månad rap-porteras till den nationella väntetidsdatabasen. Måttet definieras som antal barn och unga som väntat högst 30 dagar på besök till barn- och ungdomspsykiatrisk mottag-ning av alla väntande barn och unga.

I diagrammet visas andelen barn och unga som vän-tat högst 30 dagar på ett första besök inom barn- och ungdomspsykiatri 31 mars 2014. Totalt var det 3 865 barn och ungdomar som väntade på besök till barn- och ung-domspsykiatrin. Andelen som väntat högst 30 dagar var 78 procent, vilket är en minskning med tre procentenhe-ter jämfört med oktober 2013. Det är stor variation mellan landstingen från 32 till 100 procent.


0 10 20 30 40 50 60

Örebro

Halland

Västernorrland

Jönköping

Gävleborg

Blekinge

Gotland

Stockholm

Kalmar

Västerbotten

RIKET

Norrbotten

Värmland

Västra Götaland

Västmanland

Sörmland

Kronoberg

Dalarna

Skåne

Jämtland

Uppsala

Östergötland 32,4

32,6

34,0

34,3

34,9

35,3

35,5

36,2

36,6

36,6

37,0

37,6

37,6

37,9

39,1

39,2

39,5

39,8

42,2

45,2

45,2

45,2

Procent

diagram 142 – totalt: Andel personer med schizofreni som återinskrivits i slutenvård inom 3 respektive 6 månader, 2010–2013. Avser patienter 20–59 år.


6 månader 2009–20123 månader 2010–2013 6 månader 2010–2013



144 BESÖK INOM 90 DAGAR – VUXENPSYKIATRI Uppgifterna omfattar antal väntande för ett planerat för-sta mottagningsbesök inom vuxenpsykiatrin. Väntande definieras som såväl bokade och obokade patienter, för vilka ett beslut om vård fattats. Måttet definieras som antal patienter som väntat högst 90 dagar på besök till vuxen-psykiatrisk mottagning av alla väntande patienter.

Andelen som har väntat högst 90 dagar var 94 procent i mars 2014, vilket är på samma nivå som i oktober 2013. Av de som väntat 90 dagar har drygt 60 procent väntat i högst 30 dagar och 86 procent i högst 60 dagar. Variationen mel-

lan landstingen har minskat och sträcker sig nu från 88 till 100 procent. I alla landsting utom tre har 90 procent eller mer av patienterna väntat högst 90 dagar. Totalt i riket är det cirka 7 783 patienter som väntar på ett besök till vux-enpsykiatrin.


0 20 40 60 80 100

Västerbotten

Dalarna

Örebro

Stockholm

RIKET

Uppsala

Västernorrland

Skåne

Kronoberg

Sörmland

Jämtland

Östergötland

Gävleborg

Halland

Värmland

Västra Götaland

Västmanland

Kalmar

Jönköping

Norrbotten

Blekinge

Gotland 100,0

96,8

93,2

90,9

90,9

89,3

84,4

84,0

82,4

81,9

81,5

81,5

80,7

80,5

79,3

78,9

78,3

77,6

75,8

74,2

69,7

32,4

Procent

diagram 143 – totalt: Andel som väntat högst 30 dagar på besök inom barn- och ungdomspsykiatri, 31 mars 2014.

Källa: väntetider i vården, Sveriges Kommuner och Landsting.

mars 2014 oktober 2013



145 ECT VID SLUTENVÅRDAD SVÅR DEPRESSIONDepression är en folksjukdom och en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning. Bland personer i arbetsför ålder är en av de mest frekventa dödsorsakerna självmord, vilket ofta är resultatet av otillräckligt behandlad depres-sion. Depressioner är vanliga vid kroniska kroppsliga sjukdomar och kan försämra sjukdomsförloppen och öka dödligheten. Många personer med depression har också andra psykiska störningar, framför allt ångesttillstånd, missbruk och personlighetsstörningar. Depression före-kommer i olika svårighetsgrader. Svårare depression drab-bar omkring 20 procent av kvinnorna och 11 procent av männen någon gång före 70 år ålder, enligt den svenska Lundbystudien.

Elektrokonvulsiv terapi, ECT, är den mest effektiva be-handlingen vid svår eller psykotisk depression. Mer än 80 procent av patienterna med svår depression får reducerade symtom av ECT. Behandlingen ges i regel med tre behand-lingstillfällen per vecka under ungefär tre veckors tid med målsättningen att patienten ska bli symptomfri. Olika kognitiva störningar förekommer ofta vid depression och kan vara långvariga. Minnesstörningar är dessutom en vanlig biverkan till ECT. Efter ett depressivt skov kvarstår en hög risk för återinsjuknande och effektiv förebyggande

behandling är därför angelägen. Antidepressiva läkeme-del och litium används för att förebygga återinsjuknande. Fortsättnings- eller underhålls-ECT är aktuell för patienter där läkemedelsbehandling inte varit framgångsrik.

Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångest-syndrom ger ECT vid slutenvårdad svår till mycket svår de-pression en hög prioritet. Indikatorn visar hur stor andel av patienterna som slutenvårdats för svår till mycket svår depression som behandlats med ECT. Uppgift om patien-ter som slutenvårdats med de aktuella diagnoserna för de-pression har hämtats ifrån patientregistret och uppgift om åtgärden ECT har hämtats från Kvalitetsregister ECT och patientregistret kombinerat. Indikatorn ingår i de natio-nella riktlinjerna.

Under 2013 behandlades 4711 patienter i riket i sluten-vård för svår till mycket svår depression och 37 procent av dem behandlades med ECT, en marginell ökning från förra årets 36 procent. Andelen varierade mellan 25 och 62 procent i olika landsting. En större andel av kvinnorna i patientgruppen fick ECT jämfört med männen, 40 procent respektive 34 procent.

Styrgruppen för Kvalitetsregister ECT har satt som mål att minst 40 procent av patienterna som vårdas i sluten-vård för svår depression bör erhålla ECT. Tio landsting nådde upp till detta mål.

0 20 40 60 80 100

Dalarna

Jämtland

Västernorrland

Kronoberg

Gotland

Örebro

Skåne

Västerbotten

Stockholm

RIKET

Värmland

Västra Götaland

Uppsala

Halland

Norrbotten

Kalmar

Blekinge

Gävleborg

Sörmland

Östergötland

Västmanland

Jönköping 100,0

100,0

100,0

99,4

98,8

98,3

98,3

98,1

95,5

94,9

94,8

94,6

94,1

93,6

92,7

91,0

90,8

90,0

90,0

89,5

88,4

87,9

Procent

diagram 144 – totalt: Andel som väntat högst 90 dagar på besök inom vuxenpsykiatri, 31 mars 2014.






En förklaring kan vara att ECT är en akutbehandling och tillgången till ECT begränsas på många håll av otillräckligt flexibla narkos- och andra resurser. Lokala behandlings-traditioner tycks fortfarande spela en roll för hur stor an-del av de deprimerade som får ECT.

Patientregistret bedöms ha en hög täckningsgrad av-seende slutenvårdstillfällen och diagnoser. Täcknings-graden för åtgärden ECT i patientregistret beräknas till 84 procent under 2012 och för Kvalitetsregister ECT till 85 procent. Den sammantagna täckningsgraden blir hög. Samtliga 57 sjukhus i landet som erbjuder elektrokonvul-

siv terapi (ECT) deltar i kvalitetsregistret sedan 2012. Målet för registret är förbättrad effekt och minimerade biverk-ningar. Nationell statistik kan bidra till att tillgången till behandlingen och kvaliteten på vården blir mer likvärdig. Registret underlättar också forskning om behandlingens kortsiktiga och långsiktiga effekter.

Antalet slutenvårdsplatser för patienter med depression är begränsat. I landsting med få slutenvårdsplatser bör an-delen som får ECT vara något högre än i landsting med fler slutenvårdsplatser, eftersom ECT är särskilt angeläget för de patienter som har mest uttalade symtom.

0 20 40 60 80 100

Norrbotten

Värmland

Uppsala

Örebro

Västra Götaland

Skåne

Kalmar

Västerbotten

Västernorrland

Jönköping

Kronoberg

RIKET

Sörmland

Gotland

Stockholm

Dalarna

Gävleborg

Blekinge

Västmanland

Östergötland

Halland

Jämtland 62,2

51,9

50,7

48,6

48,0

45,7

45,0

43,6

42,9

42,2

37,5

36,9

35,6

35,0

34,0

33,3

32,8

32,1

29,9

29,4

27,5

25,0

Procent

diagram 145 – totalt: Andel patienter med svår slutenvårdad depression som givits ECT, 2013.

Källa: Kvalitetsregister ECT och Patientregistret, Socialstyrelsen.

20122013

146 DEPRESSIONSSKATTNING EFTER ECTMålet med depressionsbehandling är att patienten ska bli symtomfri och återvinna funktionsförmågan. Kvarvaran-de symtom är en riskfaktor för snabbt recidiv. Att under-söka och dokumentera eventuella kvarvarande symtom är därför väsentligt. För detta ändamål finns flera symtom-skattningsskalor. Montgomery Åsberg Depression Rating Scale (MADRS) är den mest använda symtomsskattnings-skalan för depression i Sverige. Skalan har tio frågor. Den finns även i en variant för självskattning (MADRS-S) med nio frågor.

Indikatorn visar i hur stor andel av behandlingsserierna med ECT för depression som patienternas symptom ut-värderats med MADRS eller MADRS-S inom en vecka efter ECT. Uppgifterna är hämtade ifrån Kvalitetsregister ECT och omfattar initiala, täta ECT-serier men inte gles ECT (fortsättnings- eller underhålls-ECT).

Andelen av ECT-serierna där patienternas symtom ut-värderats med MADRS/MADRS-S var under 2013 i riket 45 procent. Variationen mellan landsting var stor, med ande-lar från 0 till 80 procent i olika landsting. Kvinnliga patien-ters symtom utvärderades i knappt 45 procent av fallen,



jämfört med knappt 47 procent för manliga patienter. Jäm-förelsen baseras på 2 733 behandlingsserier.

Det är stora variationer i användningen av MADRS/MADRS-S i olika landsting. Användningen var störst i Landstinget Dalarna, Landstinget i Uppsala län och Lands-tinget i Västerbotten. Dessa landsting har deltagit under flera år i Kvalitetsregister ECT och arbetat intensivt med att bygga upp rutiner för att använda skattningsskalorna.

Skattningsskalorna kan underlätta detektion och doku-mentation av kvarvarande symtom som underlag för en in-dividuell anpassning av behandlingen. Vid ökad använd-ning skulle skattningsskalorna också kunna användas för att jämföra behandlingsresultat mellan olika enheter.

Täckningsgraden för Kvalitetsregister ECT har beräknats genom sambearbetning med patientregistret till 85 pro-cent, men den varierar i olika landsting. Lokalt kan andra skattningsskalor än MADRS/MADRS-S ha använts.

0 20 40 60 80 100

Västmanland

Kronoberg

Östergötland

Jämtland

Värmland

Norrbotten

Västra Götaland

Gävleborg

Västernorrland

Gotland

Skåne

RIKET

Jönköping

Halland

Blekinge

Sörmland

Örebro

Stockholm

Kalmar

Västerbotten

Uppsala

Dalarna 79,5

74,0

71,9

67,3

60,4

59,0

57,1

52,5

51,9

47,5

45,5

42,2

40,0

38,5

33,9

29,8

23,1

19,6

16,7

10,4

8,8

0,0

Procent

diagram 146 – totalt: Andel patienter som utvärderats med MADRS/MADRS-S efter ECT vid depression, 2013.

Källa: Kvalitetsregister ECT.

20122013

147 FÖLJSAMHET TILL LÄKEMEDELS-BEHANDLING VID DEPRESSIONEnligt nationella riktlinjer är kognitiv beteendeterapi och antidepressiva läkemedel rekommenderade behandlingar vid lindrig depression. För medelsvår och svår depression är antidepressiva läkemedel förstahandsvalet. För att be-handlingen med antidepressiva läkemedel ska ha optimal effekt vid depression krävs dock att den är regelbunden och pågår i minst 6 månader.

Indikatorn visar personer över 18 år som behandlats med antidepressiva läkemedel, och som hämtat ut ytterli-gare recept på antidepressivt läkemedel 2-5 månader efter första uttaget. Indikatorn ingår i de nationella riktlinjerna för vård vid depression och ångestsyndrom.

År 2013 var det 148 000 personer över 18 år som hämtade ut minst ett recept på antidepressiva läkemedel och som inte uthämtat recept de föregående 6 månaderna. Lite fler än hälften, 54 procent av patienterna, hämtade ut ytterli-gare ett recept på antidepressiva läkemedel 2-5 månader senare. Inga stora skillnader ses mellan landstingen och inga tydliga könsskillnader syns i patientgruppen. Re-sultaten indikerar att följsamheten är relativt låg. Denna trend har varit konstant sedan 2006.

Även om behandling av depression och ångestsyndrom normalt skall pågå under längre tid används läkemedlen också i mindre omfattning för andra patientgrupper som till exempel vid smärtbehandling där behandlingen kan antas vara kortvarigare. Detta kan ha en viss effekt på re-sultatet.



148 ÅTERFALL I BROTTSLIG GÄRNINGDen rättspsykiatriska vården innebär frihetsberövande och vården utövas enligt tvångslag. Målet med den rätts-psykiatriska vården är att patienten ska klara av ett liv ute i samhället utan att återinsjukna eller återfalla i psykisk ohälsa, missbruk och/eller brottslighet. Vårdtiden är ofta lång, i snitt runt fem år. Det medför att förtroendefulla be-handlingsrelationer kan byggas upp mellan patienter och personal. Att vården bedrivs under tvång ställer samtidigt särskilda krav när det gäller att få patienten delaktig. Det är en grannlaga uppgift att bedriva vården med största hänsyn till patientens integritet och självbestämmande. Höga krav måste ställas på att vården är likvärdig i landet och bedrivs med hög kvalitet. De olika verksamheterna har ett stort behov av att kunna jämföra sina resultat med andra, för att både kunna förbättra och utveckla sin egen verksamhet.

Ett viktigt syfte med vården är att patienten inte ska begå nya brott. Återfall i brottslig gärning följs genom kvalitets-registret RättspsyK. Uppgifterna baseras på vad som blivit känt genom inkomna domar, personalens observationer eller patientens eller annans berättelse. Termen ”brottslig gärning” är vald för att svara mot instruktionstexten till variabeln i registret. Denna lyder ”sådan handling att po-lisanmälan gjorts eller grund för polisanmälan föreligger”. För att en person ska anses ha begått ett brott ska detta ha avgjorts i domstol.

0 20 40 60 80 100

Gotland

Västernorrland

Västerbotten

Västra Götaland

Kalmar

Stockholm

Norrbotten

Örebro

Gävleborg

RIKET

Västmanland

Skåne

Värmland

Kronoberg

Blekinge

Sörmland

Halland

Uppsala

Jämtland

Dalarna

Östergötland

Jönköping 55,9

55,7

55,6

55,6

55,6

54,7

54,5

54,4

54,4

54,1

54,0

54,0

53,9

53,8

53,6

53,4

53,2

53,0

53,0

52,6

52,6

51,2

Procent

diagram 147 – totalt: Andel patienter med fortsatt antidepressiv läkemedelsbehandling, januari 2012–juni 2013. Avser nytt uttag av läkemedel 60–150 dagar efter det första uttaget. Åldersstandardiserade värden.

Källa: Läkemedelsregistret, Socialstyrelsen.

20122013

Indikatorn visar andelen intagna patienter som återfal-lit i brottslig gärning under pågående vård. Redovisningen per landsting baseras på klinikernas lokalisering, inte på patienternas hemort. Alla kliniker rapporterar till regist-ret. Antalet individer i registret under 2013 var 1 322, vilket motsvarar en täckningsgrad på 87 procent, enligt en jämfö-relse framtagen i samarbete med Socialstyrelsen.

Andelen som under det senaste året någon gång återfal-lit i brottslig gärning var i riket 10,5 procent 2013. De upp-mätta skillnaderna mellan landsting (kliniker) är stora,

Källa: RättspsyK – Nationellt kvalitetsregister för rättpsykiatrisk vård.

diagram 148 – riket: Andel patienter i rättspsykiatrisk vård som det senaste året återfallit i brottslig gärning.

År

Procent

9

12

15

18

20132012201120102009



men den statistiska osäkerheten är betydande. Jämförel-sen baseras på uppgifter om 1 126 patienter.

Detta är sjätte året som indikatorn följs. Något förvän-tat värde kan därför inte anges, även om målet är att ingen patient ska återfalla i brottslig gärning under pågående vård. Olikheter i respektive kliniks toleransnivå för brotts-lig gärning, exempelvis verbala hot, påverkar utfallet. Vi-dare kan olika uppfattningar om vad som är en brottslig gärning ha betydelse. Att indikatorn följts har lett till en

fortlöpande diskussion och utvärdering av instruktions-texten för att nå ökad samsyn i inrapporteringen.

Genom samarbete med Brottsförebyggande rådet, BRÅ, kan RättspsyK redovisa återfall i brott under ett år efter det att vården upphört. Data avser 108 personer där vården av-skrevs under 2011, och som var registrerade i RättspsyK. Av dem återföll 15 personer, vilket motsvarar 14 procent. Mot-svarande andel återfall i brott ett år efter påföljderna fäng-else är 49 procent och sluten ungdomsvård 58 procent.

149 FETMA BLAND PATIENTER I RÄTTSPSYKIATRISK VÅRDI gruppen psykiskt sjuka finns en somatisk översjuklighet och överdödlighet. Övervikt och fetma är en bidragande orsak till detta. Det är ett tecken på metabol störning och utgör ett växande problem generellt i Sverige. Enligt den nationella folkhälsoenkäten är 14 procent av befolkningen drabbade av fetma, med vilket menas att de har ett BMI som är 30 eller högre. Bidragande faktorer är genetik, livs-stilsfaktorer och socioekonomiska faktorer.

Generellt gäller att personer med psykisk sjukdom är drabbade av fetma i högre grad än befolkningen i övrigt. Bidragande orsaker kan vara ohälsosamma levnadsvanor såsom brist på fysisk aktivitet eller ofördelaktig kosthåll-ning, liksom viss läkemedelsbehandling av den psykiska

0 10 20 30 40 50

Jämtland2

Gotland2

Blekinge2

Värmland

Dalarna

Västerbotten

Gävleborg

Örebro

Kronoberg

Norrbotten1

Västra Götaland

Stockholm

RIKET

Västernorrland

Sörmland

Kalmar

Uppsala

Västmanland

Östergötland

Skåne

Jönköping

Halland

1 Färre än 10 fall 2012 2 Uppgift saknas

0,0

0,0

2,9

3,8

4,0

5,6

7,4

7,4

9,4

10,5

11,5

11,6

13,0

13,5

14,3

17,6

18,2

18,6

25,0

Procent

diagram 148 – totalt: Andel patienter i rättspsykiatrisk vård som det senaste året återfallit i brottslig gärning, 2013.


20122013

sjukdomen. Det finns också en underdiagnostik och un-derbehandling av somatiska sjukdomar hos personer med allvarlig psykisk störning, vilket framhålls i dokumentet Kliniska riktlinjer för att förebygga och behandla meta-bol risk hos patienter med allvarlig psykisk störning, som 2009 arbetades fram av bland andra Svenska Psykiatriska föreningen. Problemet tas även upp i Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder utgiven av Socialsty-relsen 2012.

För rättspsykiatrisk vård innebär kombinationen med frihetsberövande och risk för fysisk inaktivitet i kombina-tion med långa vårdtider och patienternas riskbeteende vad gäller rökning, övervikt och passivitet att det finns ett särskilt intresse att följa BMI. Därtill kommer att många patienter har kognitiva svårigheter vilket ger nedsatt för-



0 20 40 60 80 100

Jämtland 3Gotland 3

Blekinge 3Västerbotten 2

Jönköping 2Dalarna

Kronoberg

Västernorrland

Västmanland

Gävleborg

Örebro

Halland

Sörmland

Östergötland

RIKET

Kalmar

Norrbotten 1

Västra Götaland

Skåne

Värmland

Stockholm

Uppsala

1 Färre än 10 fall 2012 2 Färre än 10 fall 3 Uppgift saknas

26,7

27,1

30,8

39,3

40,0

41,9

42,1

42,3

42,9

43,4

43,5

43,6

43,8

47,5

57,7

60,0

65,6

Procent

diagram 149 – totalt: Andel patienter i rättspsykiatrisk vård med BMI över 30, 2013.


20122013

måga att ta till sig information. Många läkemedel har in-direkt påverkan på vikten genom att bidra till ökad aptit.

Samtidigt ger de långa vårdtiderna förutsättningar att arbeta långsiktigt med motiverande och hälsofrämjande insatser. I samband med att RättspsyK startade har BMI getts allt mer uppmärksamhet och ingår nu i ett av de mål-tal som formulerats nationellt i RättspsyK.

Indikatorn visar att år 2013 hade i genomsnitt 42,3 pro-cent av patienterna ett BMI 30 eller högre, att jämföras med 14 procent i befolkningen som helhet. Jämförelsen baseras på knappt 900 patienter. Skillnaderna mellan landstingen (kliniker) är stora, men kan påverkas av olikartad patient-sammansättning. Antalet patienter är i flera fall även litet, vilket ökar påverkan från slumpfaktorer.

150 BEHANDLING MED ANTIPSYKOTISKA LÄKEMEDEL VID SCHIZOFRENIAntipsykotisk läkemedelsbehandling är en hörnsten i behandlingen av patienter med schizofreni och schizo-freniliknande tillstånd. Kontinuerlig antipsykotisk läke-medelsbehandling förhindrar akuta skov av sjukdomen, minskar risken för självmord och underlättar rehabili-tering och återintegrering i samhället. Behandling med antipsykotiskt läkemedel har därför fått högsta prioritet i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för antipsykotisk läkemedelsbehandling vid schizofreni och schizofrenilik-nande tillstånd. Antipsykotiska läkemedel ger mycket ofta biverkningar i form av extrapyramidala symtom, trötthet, viktuppgång och sexuell dysfunktion. Biverkningarna kommer oftast tidigare än effekten, vilket kan påverka

följsamheten negativt. För att uppnå en god effekt och samtidigt minimera risken för biverkningar är det viktigt att hälso- och sjukvården varken över- eller underbehand-lar samt att patienten är delaktig i valet av läkemedel samt får information om olika läkemedels effekter och biverk-ningar.

Indikatorn visar andel personer, 18 år eller äldre, som hämtade ut antipsykotiskt läkemedel 0-6 månader efter en episod av schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd. Som ett extra värde till höger i diagrammet redovisas uttag efter 12 -18 månader.

I riket var det under 2011 och 2012 totalt cirka 35 000 personer som vårdades i slutenvården eller specialiserade öppenvården för de schizofreni- eller schizofreniliknande tillstånd. 85 procent av dem hämtade ut recept på något



antipsykotiskt läkemedel det första halvåret efter sjuk-domsepisoden, med en spridning mellan landstingen från 71 till 90 procent. Inga stora könsskillnader kan ses. Tren-den har varit konstant sedan 2007.

Kontinuerlig antipsykotisk läkemedelsbehandling är en förutsättning för att undvika akuta skov och för att åter-integreras i samhället. Utan antipsykotisk läkemedelsbe-handling är det i regel omöjligt för dem som drabbas att leva ett normalt liv. Omkring 80–90 procent av patienterna återfår ett akut skov av sjukdomen inom ett år om behand-ling med antipsykotiskt läkemedel avbryts.

78 procent av patienterna hämtade ut antipsykotiska läkemedel efter 12 -18 månader. Inte heller här syns några könsskillnader. Patienter som inom perioden avslutat sin läkemedelsbehandling, återinsjuknat och därefter återin-satts på läkemedel är medtagna i beräkningen. Patienter som avlidit under mätperioden räknas inte med.

Viktigt att notera är att vissa landsting delvis har orga-niserat vården så att dessa läkemedel inte administreras via apoteket utan via egna läkemedelsförråd. Data om dessa så kallade rekvisitionsläkemedel finns inte lagrade i läkemedelsregistret, och indikatorn underskattar därför förskrivningen i landstingen, vilket är särskilt märkbart i vissa landsting, till exempel Sörmland.

Kontinuerlig antipsykotisk läkemedelsbehandling be-hövs dock inte vid korta övergående psykoser, men denna diagnos omfattas ändå av riktlinjerna och ingår i indika-torn. Ett skäl till det är att det i dag inte finns något tillför-litligt sätt att särskilja denna diagnosgrupp från långvariga psykostillstånd i inledningsskedet av sjukdomen.

0 20 40 60 80 100

Sörmland

Skåne

Gävleborg

Gotland

Blekinge

Stockholm

Kronoberg

RIKET

Västerbotten

Halland

Örebro

Östergötland

Västmanland

Uppsala

Västernorrland

Västra Götaland

Norrbotten

Värmland

Jämtland

Dalarna

Kalmar

Jönköping 89,9

89,4

89,0

88,1

88,0

87,6

87,4

87,3

87,2

87,2

86,1

85,9

85,8

84,6

84,6

84,1

83,3

82,8

82,7

82,3

80,0

71,5

Procent

diagram 150 – totalt: Andel patienter med schizofreni som behandlas med antipsykotiska läkemedel 0–6 månader efter utskrivning från sjukhus, 2011–2012. Ålderstandardiserade värden.


2009–20102011–2012

Behandlade inom 12-18 månader

82,2

82,9

84,2

82,9

78,3

79,6

80,7

81,4

82,7

80,9

78,9

80,5

77,0

77,5

77,9

79,4

76,0

77,8

75,4

79,0

73,6

64,8


diagram 150 – riket: Andel patienter med schizofreni som behandlas med antipsykotiska läkemedel 0–6 månader efter utskrivning från sjukhus. Åldersstandardiserade värden.

År

Procent

84

85

86

87

88

201220112010200920082007

Totalt Kvinnor Män



Kirurgisk behandling Under denna rubrik redovisas 17 indikatorer som avser kirurgisk behandling. Alla är tidigare redovisade. Nya är framförallt indikatorer som avser väntetider, som är fler än i förra årets rapport. Indikatorerna om septumplastik respektive tonsilloperation visas inte i år, av datamäs-siga skäl. Indikatorerna visar oftast vanligt förekommande operationer. Framförallt gäller detta ljumskbråck, men detsamma gäller, om än i något lägre grad, obesitaskirurgi och galloperationer, medan kärlkirurgi har en mindre volym årliga operationer. Utöver mått på medicinska re-sultat och väntetider ingår även redovisning av kostnader per operation för två av operationerna.

151 OMOPERATION VID LJUMSKBRÅCKOperation för ljumskbråck är den vanligaste allmänkirur-giska operationen i Sverige. Årligen utförs i landet cirka 18 000 ingrepp. Ljumskbråck är betydligt vanligare bland män än bland kvinnor, vilket illustreras av att 92 procent av alla operationer utförs på män. Under 2013 registrerades cirka 15 200 ljumskbråcksoperationer i Svenskt Bråckre-gister.

En lyckad bråckoperation är en okomplicerad åtgärd med cirka en veckas arbetsfrånvaro, oftast följd av be-svärsfrihet. Operationer för ljumskbråck kan dock leda till återfall av bråck och till kroniska smärttillstånd eller obe-hagskänslor. Återfallsbråck drabbade tidigare uppemot 20 procent av alla opererade patienter. Dagens operationsme-toder och material har medfört en stark minskning av frek-vensen återfallsbråck.

Indikatorn visar den skattade ”risken” att inte drabbas av omoperation inom fem år efter den utförda ljumsk-bråcksoperationen, det vill säga ”överlevnad” enligt så kall-

lad Kaplan-Meier-metod. Jämförelsen baseras på knappt 74 000 operationer rapporterade till Svenskt Bråckregister under perioden 2009–2013. Klinikens lokalisering styr landstingstillhörighet i redovisningen, inte patientens hemort.

I riket kan närmare 98 av 100 patienter förväntas slippa genomgå omoperation inom fem år. Det finns vissa men påtagligt små skillnader mellan landstingen, med en va-riation från 97 till 99 procent. I riket har resultatet länge varit bra, med smärre förbättringar över tid. För sjukhus är variationerna något större, vilket tyder på att det fort-farande finns en viss förbättringspotential inom svensk ljumskbråckskirurgi.

Källa: Svenskt Bråckregister.

diagram 151 – riket: Andel ljumskbråckopererade som inte omopereras inom 5 år.

År

Procent

92

94

96

98

100

09-1305–0903–0701–0599–03

Kirurgi inlaga.indd 172 2014-12-02 18.05

173KirurgisK behandling

80 90 100

Jönköping

Värmland

Gävleborg

Kalmar

Halland

Stockholm

Kronoberg

Västra Götaland

Gotland

Sörmland

Uppsala

RIKET

Skåne

Jämtland

Västmanland

Östergötland

Västernorrland

Örebro

Dalarna

Norrbotten

Västerbotten

Blekinge

8575 95

99,4

99,0

99,0

98,8

98,6

98,3

98,1

98,0

97,9

97,8

97,7

97,7

97,7

97,6

97,5

97,4

97,4

97,3

97,1

97,1

97,0

96,7

Procent

diagram 151 – totalt: Andel ljumskbråckopererade som inte omopereras inom 5 år, 2009–2013.

Källa: Svenskt Bråckregister.



152 DAGKIRURGISKA OPERATIONER VID LJUMSKBRÅCKLjumskbråcksoperation kan ofta göras som dagkirurgi, vilket är mindre resurskrävande än om patienten skrivs in i slutenvården. Indikatorn syftar till att påvisa variation i resursanvändning, inte till att spegla kvalitetsvariation.

Indikatorn visar andelen ljumskbråcksoperationer som utfördes som dagkirurgi under mätperioden. Alla ope-

rationer ingår i jämförelsen, som baseras på över 15 400 ljumskbråcksoperationer som 2013 rapporterades till pa-tientregistret. Redovisningen på landsting baseras på pa-tientens hemort. Det finns en underrapportering av fram-förallt privat utförda operationer i öppen vård.

2013 utfördes i riket drygt 12 200 eller drygt 79 procent av operationerna i dagkirurgi. Andelen är ungefär densam-ma som de senaste årens. Ett landsting utförde närmare

diagram 151 – sjukhus: Andel ljumskbråcksopererade som inte omopereras inom 5 år, 2009–2013.

ProcentKälla: Svenskt Bråckregister.

LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

VästmanlandDalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

97,397,699,395,998,293,996,797,597,997,098,397,898,097,798,598,995,598,999,097,893,696,995,997,897,1

96,298,297,997,894,897,699,499,197,396,298,997,997,098,598,399,396,193,898,999,197,1

93,698,297,296,598,795,899,298,296,295,199,596,298,798,998,097,898,998,496,496,199,196,797,998,599,598,997,5Gällivare lasarett








Capio Läkargruppen, ÖrebroTorsby sjukhus





Sahlgrenska universitetssjukhusetKungälvs sjukhus


Capio Lundby Sjukhus, GöteborgAlingsås lasarett



Skånes universitetssjukhus, MalmöLund-Landskrona lasarettHässleholm-Kristianstad

Helsingborgs lasarettCapio Citykliniken, Lund






Universitetssjukhuset i LinköpingSergelkliniken, LinköpingNärsjukvården i Finspång




Täby NärsjukhusSödertälje sjukhus




Karolinska, HuddingeHandens närsjukhus


75 80 85 90 95 100



153 DÖDLIGHET EFTER VÅRD FÖR BLÖDANDE MAGSÅR Blödande magsår är ett akut livshotande tillstånd som krä-ver sjukhusvård. Risken ökar kraftigt med stigande ålder. Män löper större risk än kvinnor att insjukna. Enligt en rapport från SBU från 2011 beräknas 7–10 personer i Sve-rige insjukna per dag i blödande magsår och varannan till var tredje dag avlider någon till följd av sjukdomen. Enligt samma rapport framkommer att insjuknandet har långsamt minskat över tid, vilket förmodligen beror på att magsårs-bakterien Helicobacter pylori minskar i befolkningen.

Etablerade riskfaktorer för blödande magsår är: Hög ålder, infektion med Helicobacter pylori, tidigare magsårs-sjukdom, bruk av smärtstillande och inflammationsdäm-pande medel (NSAID, ASA eller lågdos-ASA). På senare år har även användande av SSRI-preparat kopplats samman med en ökad risk. Antikoagulantia och kortikosteroider orsakar troligen inte magsår, men ökar risken för blödning

från ett magsår. I flera studier har samsjuklighet, främst hjärt-kärlsjukdom, visat sig öka risken för insjuknande, medan det inte råder samstämmighet huruvida livsstils-faktorer som rökning och alkoholkonsumtion utgör obe-roende riskfaktorer.

Risken att dö inom ett år efter blödande magsår kan ses som en indikator på hur väl sjukvården klarar såväl det akuta omhändertagandet, med påverkan på dödlighet un-der sjukhusvården, som dödligheten efter det att patien-ten skrivits ut från sjukhus. Den senare kan möjligen ses som en indikator på kvaliteten i efterföljande vård.

Indikatorn visar andelen patienter som avled inom 1 år efter slutenvård för blödande magsår. Som magsår räknas fall med någon diagnos för blödande magsår i patientre-gistrets slutenvårdsdel under mätperioden. Jämförelsen omfattar enbart förstagångsfall, definierat som personer som inte vårdats för blödande magsår under de fem före-gående åren. Antalet patienter uppgick till drygt 8 300 per-soner under den studerade treårsperioden.

0 20 40 60 80 100

Gotland

Stockholm

Halland

Gävleborg

Dalarna

Jönköping

Kalmar

Västra Götaland

Skåne

RIKET

Kronoberg

Jämtland

Västerbotten

Östergötland

Sörmland

Värmland

Västmanland

Norrbotten

Uppsala

Blekinge

Västernorrland

Örebro

20122013

93,8

91,6

90,7

89,5

89,1

88,8

87,7

86,8

85,9

83,1

82,3

80,6

79,4

78,7

77,7

77,6

76,9

76,6

76,0

75,1

71,8

53,0

Procent

diagram 152 – totalt: Andel ljumskbråcksoperationer utförda i dagkirurgi, 2013.


94 procent av sina operationer som dagkirurgi, medan knappt hälften av landstingen har en dagkirurgiandel på under 80 procent.

Variationen mellan landstingen tyder på att det i flera landsting finns möjligheter att öka andelen operationer som utförs i dagkirurgi och därmed minska kostnaderna per operation, med bibehållen god kvalitet. Det finns inga skäl att tro att stora skillnader i dagkirurgiandel kan för-

klaras av att patienterna skulle ha olikartade behov och förutsättningar.

Det finns lokala skillnader som kan påverka andelen operationer som utförs i dagkirurgi. Vissa kliniker ope-rerar till exempel fler bråck som är tekniskt krävande, fler återfallsbråck och akuta bråckoperationer, medan andra framförallt opererar okomplicerade förstagångsbråck. Det-ta spelar roll främst vid jämförelser mellan kliniker.



Under mätperioden 2010–2012 avled drygt 26 procent av dessa patienter inom ett år, i genomsnitt cirka 700 perso-ner per år. Det sker inga stora förändringar över tid, men en viss ökning kan skönjas. Det finns en ganska stor va-riation i dödlighet efter blödande magsår mellan lands-tingen, med en variation från 17 till 32 procent. Dödlighe-ten är lägre för kvinnor än för män: 23 procent avled bland kvinnorna, jämfört med drygt 27 procent bland männen. Även andelen dödsfall som skedde under sjukhusvistelsen varierar mellan landstingen. En dryg femtedel av de som avled, avled under sjukhusvistelsen.


diagram 153b – riket: Andel döda inom 1 år efter sjukhusvård för blödande magsår. Åldersstandardiserade värden.

År

Procent

15

20

25

30

35

2012201120102009200820072006

Totalt Kvinnor Män

Källa: Patientregistret och Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen och Registret över befolkningens utbildning, Statistiska centralbyrån.

diagram 153a – riket: Andel döda inom 1 år efter sjukhusvård för blödande magsår efter utbildningsnivå. Avser patienter 45–79 år. Åldersstandardiserade värden.

År

Procent

0

5

10

15

20

25

20122010200820062004

Grundskola Gymnasial Eftergymnasial

0 10 20 30 40 50

Jämtland

Uppsala

Örebro

Stockholm

Blekinge

Norrbotten

Jönköping

Skåne

RIKET

Sörmland

Västra Götaland

Kalmar

Halland

Västernorrland

Gävleborg

Västmanland

Dalarna

Västerbotten

Östergötland

Värmland

Kronoberg

Gotland

Avlidna på sjukhus 2010–2012 Totalt 2007–2009Avlidna utanför sjukhus 2010–2012

16,2

18,0

19,8

20,8

22,2

22,8

23,4

24,3

24,4

24,8

24,9

25,5

25,6

25,9

26,5

26,6

27,0

27,7

28,5

28,5

30,4

31,2

Procent

diagram 153 – totalt: Andel döda inom 1 år efter sjukhusvård för blödande magsår, 2010–2012. Åldersstandardiserade värden.


Variationen kan ha flera orsaker, bland annat tillförlit-ligheten i diagnossättning, skillnader i bakgrundsfaktorer såsom annan sjuklighet, sociala faktorer och slumpmäs-siga avvikelser. Vårdrelaterade faktorer kan vara avståndet till akutsjukvård, det akuta omhändertagandet och kompe-tens hos tillgänglig personal i samband med detta. Vidare vårdinsatser efter sjukhusvistelsen och hänsynstagandet till riskfaktorer för att åter drabbas av ny blödning, bland de vårdgivare som möter patienten efter utskrivningen.



154 UPPFÖLJNING AV PATIENTER EFTER OBESITASKIRURGIEfter att antalet patienter som opereras för svår fetma ökat påtagligt under det senaste decenniet har under de tre senast åren ökningen planat ut. 2013 utfördes cirka 7 700 operationer, att jämföra med cirka 700–800 per år i början av 2000-talet. Tre av fyra opererade är kvinnor. De patienter som opereras är inte sällan diabetiker, lider av hjärt-kärlsjukdom eller ledbesvär och löper högre risk för cancer och för tidig död.

Uppgifter om de patienter som opereras för fetma sam-las i kvalitetsregistret SOReg, Scandinavian Obesity Surgery Register. Alla 46 enheter i landet som nu utför operationen rapporterar till registret och 2012 registrerades mer än 98 procent av alla operationer som SOReg och patientregistret vid Socialstyrelsen kan identifiera. Vid dessa jämförelser av täckningsgrad fångar patientregistret 77 procent av ope-rationerna, således en lägre andel än SOReg.

Alla patienter som opereras för svår fetma behöver föl-jas upp efter operationen, av flera skäl. Alla patienter be-höver behandling med vitamin B12 för att inte få blodbrist. Så gott som alla kvinnor i fertil ålder och även många män och äldre kvinnor behöver periodvis tillskott av järn för att inte utveckla järnbrist. Många personer har följdsjuk-domar till fetman som förändras efter att kroppsvikten ändras av operationen, till exempel diabetes, högt blod-tryck, sömnapné och belastningssmärtor. Förändring av behandlingen av dessa kan då bli nödvändig. Slutligen både förutsätter och leder operationerna till livsstilsför-ändringar i fråga om ätbeteende och fysisk aktivitet. Kon-tinuerlig kontakt med sjuk- och hälsovården kan då tän-kas förstärka dessa livsstilsförändringar. Studier har också visat att patienter som följs upp också har en större vikt-nedgång. Sjukvårdens förmåga att sköta denna uppfölj-ning är en mycket viktig indikator på vårdens kvalitet.

Tidigare har indikatorn visat hur stor andel av de ope-rerade patienterna som följts upp vid en 1-årskontroll. I år visas istället andelen som följts upp efter en längre tid, vid en 2-års kontroll. Skälet till detta är att vid ett år befin-ner sig fortfarande en stor andel av patienterna i viktned-gångsfas och kroppens metabolism har inte hunnit stabi-liseras på en ny nivå. Ur medicinsk synpunkt och därför ur ett patientperspektiv är det rimligt att de opererande en-heterna har ansvar för patientuppföljningen under denna period, således åtminstone under de första två åren. Även om några landsting inte har varit tydliga i sina uppdrag till sina opererande enheter eller avdelat resurser för sådan uppföljning, är det rimligt att redovisa detta mått.

Jämförelsen avser patienter som opererades år 2011, och är alltså samma patienter som i förra årets rapport för ett år. Patienterna redovisas under sina respektive hemortslands-ting, oavsett var operationen eller uppföljningen skett.

Andel opererade patienter som deltog i 2-årsuppfölj-ning uppgår i riket till 62 procent, med en påtaglig varia-tion mellan landstingen, med andelar från 22 till 88 pro-cent. Motsvarande andel för 1-års uppföljningen var för riket 90 procent, och med en begränsad spridning mellan landstingen, från 83 till 94 procent.

Det finns således stora skillnader i hur väl de olika landstingen förmått ta ansvar för uppföljningen två år efter operationen och därmed finns det utrymme för för-bättring. Det finns inget överenskommet målvärde för an-delen som bör följas upp, men den borde omfatta samtliga fall, sånär som på de enstaka patienter som av olika skäl inte hörsammar kallelse till uppföljning.

Patienter som genomgår obesitasoperation har visat sig vara en mobil patientgrupp som ofta söker vård utanför det egna hemlandstinget samtidigt som lång uppföljning krävs. Detta är ett förhållande som ställer vården inför nya utmaningar.



ProcentKälla: Scandinavian Obesity Surgery Registry.

LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

BlekingeSkåne


VärmlandÖrebro

VästmanlandDalarna

Gävleborg



84,768,225,687,461,617,1

60,849,078,356,572,851,282,293,084,271,40,0

82,593,362,217,956,774,3

60,050,181,381,590,157,1

82,571,1

94,914,1

94,381,542,381,066,784,371,4

40,9Sunderbyns sjukhusLycksele lasarett



Västmanlands sjukhus, VästeråsLindesbergs lasarett

Torsby sjukhusSÄ-sjukvården, Borås


NU-sjukvården, Trollhättan/NÄLFrölunda Specialistsjukhus, Göteborg

Carlanderska, GöteborgHallands sjukhus, VarbergLund-Landskrona lasarett

Bariatric Center SkåneAleris, Skåne











diagram 154 – sjukhus: Andel patienter som följs upp 2 år efter obesitaskirurgi, 2011. Mätperiod avser operationsår.

0 20 40 60 80 100

0 20 40 60 80 100

Västmanland

Skåne

Norrbotten

Halland

Kronoberg

Uppsala

Gävleborg

Östergötland

Blekinge

RIKET

Västernorrland

Västra Götaland

Västerbotten

Värmland

Stockholm

Sörmland

Jämtland

Kalmar

Jönköping

Dalarna

Gotland

Örebro

20102011

93,1

87,8

84,3

83,5

82,4

81,9

74,8

73,3

70,8

68,1

67,3

66,4

61,5

61,0

58,7

58,3

54,5

46,1

45,9

41,9

26,9

22,4

Procent

diagram 154 – totalt: Andel patienter som följs upp 2 år efter obesitaskirurgi, 2011. Mätperiod avser operationsår.

Källa: Scandinavian Obesity Surgery Registry.

97,7

95,9

93,1

92,0

95,9

94,7

91,8

88,8

85,6

83,3

90,7

84,3

89,9

91,4

92,7

94,0

86,4

73,7

86,5

84,2

91,1

91,8

Andel uppföljda efter 1 år



155 MINSKNING AV ÖVERVIKT EFTER OBESITASKIRURGIAnledningen till att patienter söker kirurgisk hjälp för svår fetma är framförallt en önskan om att få hjälp med olika aspekter av den ofta svåra belastning på livskvaliteten som tillståndet innebär. Sjukvårdens målsättning med behand-lingen är snarare bot och lindring av fetmans följdsjukdo-mar såsom diabetes, högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdom och belastnings- och mekaniskt betingade besvär från leder och andra organsystem.

Det finns inget enda etablerat sammansatt resultat-mått på dessa olika behandlingsmål. Här visas ett mått på viktnedgångens storlek, trots att denna nedgång inte är ett egentligt behandlingsmål, inte är ett mål i sig. Men det finns åtminstone för en del av de medicinska behand-lingsmålen ett samband med viktnedgångens storlek, som motiverar att detta mått används. Dessutom har studier vi-sat att för att erhålla bestående livskvalitetsförbättringar över lång tid måste viktnedgången, förutom att vara bestå-ende också vara betydande, minst 25 kg vilket som regel motsvarar halva övervikten.

Indikatorn visar i procent hur stor andel av patientens övervikt som försvunnit ett år efter operationen. Detta mått på viktnedgång är ett internationellt etablerat mått

inom obesitaskirurgin. Övervikt innan operationen defi-nieras som antalet BMI-enheter som överstiger 25. Viktför-ändringen är antalet försvunna (undantagsvis vunna, vid viktökning) BMI-enheter vid mättillfället i förhållande till BMI-värdet innan operationen.

Patienterna redovisas under sina respektive hemorts-landsting, oavsett var operationen eller uppföljningen skett. Enbart patienter som opererats med metoden gast-ric bypass ingår och alla omoperationer har exkluderats, eftersom dessa ofta sker på grund av komplikationer och av andra skäl än övervikten. Gastric bypass är den metod som används vid 96 procent av all obesitaskirurgi i Sverige.

I riket har drygt 80 procent av patienternas övervikt före operationen försvunnit ett år efter operationen. De se-naste åren har en viss förbättring i riket skett. Variationen mellan landsting sträcker sig från 72 till 91 procent. Kvin-nors viktnedgång är något större än mäns. Jämförelsen ba-seras på 6 244 patienter som opererats under 2012 och vars viktnedgång efter ett år följdes upp. Andelen uppföljda är 87 procent i riket, men varierar något mellan landstingen.

Ålder, grad av initial övervikt och kön är faktorer som påverkar viktnedgångens storlek. Kirurgisk teknik har be-tydelse och omfattningen av uppföljning spelar också roll för resultatet. Båda dessa är faktorer som kan påverkas.

0 20 40 60 80 100

Gotland1

Dalarna

Västerbotten

Jämtland

Sörmland

Västmanland

Gävleborg

Västra Götaland

Uppsala

Östergötland

Stockholm

Jönköping

RIKET

Kalmar

Örebro

Skåne

Kronoberg

Västernorrland

Halland

Norrbotten

Värmland

Blekinge

20112012

91,1

88,1

88,1

86,1

86,0

85,5

85,0

84,3

84,2

82,7

82,4

81,7

81,4

81,2

81,1

80,9

80,0

79,1

77,0

75,3

72,3

Procent

diagram 155 – totalt: Minskning av övervikt 1 år efter obesitaskirurgi, 2012. Mätperioden avser operationsår.






diagram 155 – riket: Minskning av övervikt 1 år efter obesitaskirurgi. Mätperioden avser operationsår.

År

Procent

50

60

70

80

90

2012201120102007–2009

Totalt Kvinnor Män

Procent


LandstingStockholm

UppsalaSörmland

Östergötland

Jönköping

KronobergKalmar

BlekingeSkåne


VärmlandÖrebro

VästmanlandDalarna

Gävleborg



83,578,083,980,689,885,581,876,678,990,975,682,684,187,485,678,391,683,489,678,885,294,976,180,774,377,579,579,187,5

84,079,067,473,882,181,285,477,075,887,3Sunderbyns sjukhus

Lycksele lasarettÖstersunds sjukhusSundsvalls sjukhus


Västmanlands sjukhus, VästeråsÖrebro/Lindesberg

Torsby sjukhusSÄ-sjukvården, Borås


Sahlgrenska Universitetssjukhuset NU-sjukvården, Trollhättan/NÄL


Hallands sjukhus, VarbergLund/Landskrona

Bariatric Centre Skåne Aleris Skåne

Beklingesjukhuset, KarlshamnVästerviks sjukhus

Länssjukhuset KalmarLjungby lasarett

Värnamo sjukhusHöglandssjukhuset, Eksjö

Vrinnevisjukhuset i NorrköpingLasarettet i MotalaNyköpings sjukhus




Ersta Sjukhus, StockholmDanderyds sjukhus

diagram 155 – sjukhus: Minskning av övervikt 1 år efter obesitaskirurgi, 2012. Mätperioden avser operationsår.

0 20 40 60 80 100


156 KOSTNAD PER DRG-POÄNG VID OBESITASKIRURGINär kostnader per vårdtillfälle redovisas tas ingen hän-syn till olikheter i patientsammansättningen och till att enskilda vårdtillfällen kan kräva olika resursinsats trots att grundsjukdomen är densamma. I avsnittet om över-gripande indikatorer och kostnader beskrivs kostnad per DRG-poäng, ett mått som relaterar kostnader till prestatio-ner med en metod som innebär att hänsyn tas till resurs-insatsen och är en uppskattning av hälso- och sjukvårdens produktivitet.

I KPP-databasen redovisas kostnader för 3 587 vårdtill-fällen med obesitaskirurgi vilket motsvarar knappt hälften av samtliga obesitasoperationer.

I diagrammet presenteras kostnader per DRG-poäng för obesitaskirurgi motsvarande de kvalitetsindikatorer som



redovisats tidigare. Cirka 97 procent av samtliga obesitaso-perationer görs med gastric by pass.

Kostnader för efterföljande uppföljningsbesök och läke-medelsanvändning i öppen vård ingår inte. I denna redo-visning är det enbart de så kallade innerfallen som ingår, vilket innebär att de dyraste vårdtillfällena är exkluderade.


0 20 000 60 000 80 000

83 795

Kronor


LandstingStockholm


Kalmar

SkåneHalland

Västra Götaland

Örebro




Totalt

53 02745 128

40 30756 75856 22443 97747 17058 43042 45267 57071 48983 795

44 42962 76146 74343 03664 65753 348

50 04936 687

40 20655 00939 79642 68849 30549 38355 86250 264

40 000

Riket Totalt Universitetssjukhus

Totalt Läns-/LänsdelssjukhusSunderbyns sjukhus

Lycksele lasarettÖstersunds sjukhusSundsvalls sjukhus



Lindesbergs lasarettSÄ-sjukvården, Borås




Länssjukhuset KalmarVrinnevisjukhuset i NorrköpingAkademiska sjukhuset, Uppsala




diagram 156 – sjukhus: Kostnad per DRG-poäng för obesitasoperation, 2013.

157 MINIINVASIVT BORTTAGANDE AV GALLBLÅSA Gallsten är en vanlig sjukdom. Mellan 25 och 50 procent av befolkningen kommer förr eller senare i livet utveckla sten i gallblåsan. De flesta känner inte av sina gallstenar och blir inte föremål för operation. Ändå är gallstensoperation bland de allra vanligaste kirurgiska ingreppen och årligen får cirka 12 000 patienter sin gallblåsa bortopererad i Sve-rige. En mindre del av befolkningen utvecklar dessutom sten i gallgångarna. För att ta bort dessa stenar som kvar-stannat i gallgången används ofta endoskopisk retrograd kolangio-pankreatografi (ERCP), en endoskopisk metod med vilken man kan både kartlägga samt åtgärda stopp i gallgångarna. I Sverige utföres årligen drygt 7 500 ERCP.

Både vid operation för sten i gallblåsan och endoskopisk behandling av sten i gallgångarna finns en risk för någon form av postoperativ komplikation på mellan 5 och 10 pro-

cent. Allvarliga missöden vid kolecystektomi, som skadad gallgång eller död, drabbar 0,1–0,5 procent av patienterna. Nästan 80 procent av de opererade blir av med de besvär som operationen avsåg bota.

GallRiks, ett nationellt kvalitetsregister för gallstenso-perationer, startades 2005 och har nu etablerats som ett heltäckande nationellt register med 69 deltagande sjuk-hus (2013) och en täckningsgrad på drygt 85 procent (2012). GallRiks syfte är att bidra till att säkerställa en optimal kva-litet och säkerhet gällande den kirurgiska behandlingen av gallstenssjukdom i Sverige.

Vid operation för sten i gallblåsan tas gallblåsan bort. Det är bra om detta görs med så litet kirurgiskt trauma som möjligt för att därmed leda till ett snabbare tillfrisknande och ett skonsammare postoperativt förlopp. Olika opera-tionsmetoder ger olika mycket kirurgiskt trauma, men i vissa fall kan inte valet av metod enbart ta hänsyn till det

Den genomsnittliga kostnaden per DRG-poäng i KPP-databasen 2013 uppgick till 50 264 kronor. Variationen mellan sjukhusen är påtaglig, från drygt 36 600 kronor till cirka 84 400 kronor. Medelvårdtiden var 2 dagar.

Kostnadsskillnaderna kan bero på flera olika faktorer: Olikheter i patientsammansättning, vårdtidens längd samt skillnader i medicinsk praxis kan vara några orsaker. Skillnader i beräkningar av kostnadsdata kan också vara grund för variation.



kirurgiska traumat, utan måste också vägas mot vad som är tekniskt möjligt och vilken metod som ger minst risk för komplikationer.

Indikatorn visar andelen patienter som genomgick ko-lecystektomi, borttagande av gallblåsa, med laparoskopisk metod eller som ”mini-galla”, med enbart ett kort snitt i bukväggen. Både akuta och planerade operationer ingår. Jämförelsen baseras på 11 700 operationer under mätpe-rioden.

Andelen operationer som genomförs med miniinvasiv teknik uppgick i riket till närmare 90 procent och varie-rar mellan olika landsting, från knappt 70 till närmare 96 procent. Män opererades 2013 med miniinvasiv teknik i 84 procent och kvinnor i 93 procent av fallen.

Det finns ingen bestämd optimal nivå på andelen pa-tienter som bör opereras med miniinvasiv teknik. Där-emot kan variationen mellan olika landsting tala för att andelen kan öka ytterligare, utan några negativa medicin-ska konsekvenser.

För både kvinnor och män ökar andelen som opereras med miniinvasiv metod. Att män oftare opereras med öp-pen teknik hänger sannolikt ihop med att en högre andel av operationerna hos män görs på indikationen gallstens-komplikation. Detta leder i sin tur även till en högre andel postoperativa komplikationer och bidrar till att en högre andel antibiotikaprofylax ges vid operationerna. Varför män har en mer avancerad gallstenssjukdom när de ope-reras är oklart och kommer att bli föremål för forskning.

Data ur sammanlagt 2 509 slumpvis utvalda patient-journaler har jämförts med korresponderande GallRiks-registeringar vid två olika valideringsomgångar. Vid den första valideringsomgången förelåg en överenstämmelse mellan journaldata och GallRiks i 97,2 procent och vid den andra i 98,2 procent av fallen. På landstingsnivå är risken för skillnader i patientsammansättning begränsad och täckningsgraden hög. Resultaten för denna indikator är på landstingsnivå därför mycket tillförlitliga.

Källa: GallRiks – Svenskt kvalitetsregister för gallstenskirurgi.

diagram 157 – riket: Andel patienter som opereras med miniinvasiv teknik vid borttagande av gallblåsa.

År

Procent

70

75

80

85

90

95

20132012201120102009

Totalt Kvinnor Män

0 20 40 60 80 100

Jämtland

Östergötland

Västernorrland

Gotland

Halland

Kalmar

Norrbotten

Jönköping

Sörmland

Uppsala

Dalarna

RIKET

Gävleborg

Västra Götaland

Värmland

Skåne

Blekinge

Kronoberg

Västerbotten

Västmanland

Örebro

Stockholm

20122013

95,8

95,5

94,5

92,7

92,5

91,8

91,5

91,4

90,1

89,9

89,9

89,3

88,4

87,4

86,0

85,5

83,5

82,5

78,9

77,7

75,9

69,7

Procent

diagram 157 – totalt: Andel patienter som opereras med miniinvasiv teknik vid borttagande av gallblåsa, 2013.




158 KIRURGISKA KOMPLIKATIONER EFTER BORTTAGANDE AV GALLBLÅSAIndikatorn speglar förekomst av kirurgiska komplikatio-ner inom 30 dagar efter en operation där gallblåsan ope-reras bort, kolecystektomi. Exempel på komplikationer är blödning, infektion eller galläckage. All kirurgi är förknip-pad med risk för komplikationer. De som här redovisas är sådana som betraktas som specifika för det kirurgiska ingreppet ifråga och som har krävt någon form av åtgärd. Både akuta och planerade operationer ingår.

År 2013 drabbades 590 av 11 728 opererade patienter av någon kirurgisk komplikation inom 30 dagar, vilket motsvarar 5 procent. Komplikationsandelen i landsting varierar från 1,8 till knappt åtta procent. Komplikationer drabbar oftare män än kvinnor. Komplikationsfrekvensen ligger relativt stabil över åren.

Det finns ingen ”acceptabel” nivå för andelen patienter som får drabbas av kirurgiska komplikationer vid kolecys-tektomi. Målet måste vara noll, även om det idag verkar vara långt borta. Väl genomarbetade rutiner, checklistor, god utbildning och ett välfungerande team kring patien-ten ökar chansen till en komplikationsfri operation.

Det finns skillnader mellan olika landsting, men tolk-ningen av dessa bör göras med stor försiktighet, dels för att konfidensintervallen är breda, dels för att det för när-varande finns vissa frågetecken kring validiteten i denna del av GallRiks.

En omfattande kontroll av GallRiks validitet har genom-förts. Denna visar att av drygt 45 000 registerdata var 1,8 procent felregistrerade, jämfört med vad som framgick av den medicinska journalen, vilket kan betecknas som en hög kvalitet. Dock fann granskarna ett antal kirurgiska komplikationer som inte blivit registrerade. Av 1 172 gran-skade journaler hade 30 en notering om en kirurgisk kom-plikation som inte registrerats. Detta motsvarar en under-registrering av komplikationer på cirka 30 procent. Ökad utbildning och mer arbetstid avsatt för uppföljningsarbe-tet vid deltagande kliniker bör de kommande åren kunna höja datakvaliteten även i denna del.


diagram 158 – riket: Andel kirurgiska komplikationer inom 30 dagar efter borttagande av gallblåsa.

År

Procent

0

2

4

6

8

20132012201120102009

Totalt Kvinnor Män

0 3 6 9 12 15

Västerbotten

Västernorrland

Jönköping

Västra Götaland

Västmanland

Värmland

Halland

Östergötland

Gotland

Kronoberg

Skåne

Kalmar

RIKET

Stockholm

Norrbotten

Dalarna

Sörmland

Jämtland

Blekinge

Gävleborg

Örebro

Uppsala

20122013

1,8

2,5

3,0

3,3

3,5

3,5

3,7

4,4

4,7

5,0

5,1

5,1

5,2

5,3

5,5

5,6

5,9

6,1

6,2

6,5

6,5

7,9

Procent

diagram 158 – totalt: Andel kirurgiska komplikationer inom 30 dagar efter borttagande av gallblåsa, 2013.




159 ANTIBIOTIKA VID BORTTAGANDE AV GALLBLÅSADet har länge varit oklart om antibiotika behöver ges vid elektiv (planerad) kolecystektomi för att förebygga att operationen medför infektionskomplikationer. Det finns emellertid nu flera studier som visar att förebyggande behandling med antibiotika inte minskar risken för in-fektionskomplikationer, bland annat en studie som är baserad på ett relativt stort antal opererade patienter från GallRiks. Därför rekommenderas nu att inte ge förebyg-gande antibiotikabehandling vid elektiv kolecystektomi.

Indikatorn visar andelen patienter som ges förebyggan-de antibiotikabehandling i samband med operation där gallblåsan opereras bort, kolecystektomi. Enbart plane-rade operationer ingår, och de där uppgift om antibiotika och patientens hemort finns. Redovisning per landsting baseras på patientens hemort.

I riket fick 2013 drygt 1 200 eller 15,5 procent av drygt 8 000 patienter antibiotikabehandling i samband med operationen, en svag ökning jämfört med året innan. Det kvarstår ännu stora skillnader i användningen av anti-biotika mellan olika landsting, med en spridning från sju till 29 procent. Skillnaderna mellan könen är påtagliga: Knappt 13 procent av kvinnorna, men hela 22 procent av männen ges antibiotikabehandling i samband med opera-tionen.

Även om det generellt inte anses motiverat att ge före-byggande antibiotikabehandling kan det i enskilda fall finnas faktorer som talar för att antibiotika bör ges ”för sä-

kerhets skull”. Därför kan det på sjukhusnivå finnas en se-lektion av patienter med olika svårighetsgrad, vilket till en viss del kan förklara en skillnad i antibiotikaanvändning.

På landstingsnivå borde det dock inte finnas någon av-görande skillnad i patientsammansättning. En utjämning mellan landstingen borde därför vara möjlig, liksom en to-talt sett lägre användning av antibiotika. Genom GallRiks sker en kontinuerlig bevakning av frekvensen infektions-komplikationer. Det finns hittills inga tecken på att infek-tionskomplikationerna ökar i Sverige, trots en sedan 2008 minskande antibiotikaanvändning.


diagram 159 – riket: Andel patienter som får antibiotika vid borttagande av gallblåsa. Avser planerade operationer.

År

Procent

10

15

20

25

30

20132012201120102009

Totalt Kvinnor Män

0 10 20 30 40

Norrbotten

Dalarna

Värmland

Skåne

Västernorrland

Örebro

Sörmland

Gotland

Östergötland

Halland

Västra Götaland

RIKET

Jönköping

Västerbotten

Uppsala

Gävleborg

Kronoberg

Västmanland

Jämtland

Stockholm

Blekinge

Kalmar

20122013

7,0

8,6

10,4

10,4

10,6

12,0

12,6

12,9

13,4

14,4

15,5

15,7

15,7

16,2

16,7

17,8

18,9

19,8

21,3

21,8

22,1

29,2

Procent

diagram 159 – totalt: Andel patienter som får antibiotika vid borttagande av gallblåsa, 2013. Avser planerade operationer.




160 KOSTNAD PER DRG-POÄNG VID GALLOPERATIONNär kostnader per vårdtillfälle redovisas tas ingen hän-syn till olikheter i patientsammansättningen och till att enskilda vårdtillfällen kan kräva olika resursinsats trots att grundsjukdomen är densamma. I avsnittet om över-gripande indikatorer och kostnader beskrivs kostnad per DRG-poäng, ett mått som relaterar kostnader till prestatio-ner med en metod som innebär att hänsyn tas till resurs-insatsen och är en uppskattning av hälso- och sjukvårdens produktivitet.

I diagrammet visas kostnader per DRG-poäng för kole-cystektomi, borttagande av gallblåsan. 2013 fanns det i KPP-databasen 6 840 vårdtillfällen med åtgärdskoden för kolecystektomi. Både planerade och akuta operationer ingår.


KPP-databasens genomsnittliga kostnad per DRG-poäng för innerfallen uppgick 2013 till 61 750 kronor. Kostnads-skillnaderna är påtagliga, från drygt 32 000 kronor till över 145 000 kronor. Medelvårdtiden är i genomsnitt cirka 4 dagar.

Kostnadsskillnaderna kan ha flera orsaker. De kan spegla dels tiden för själva ingreppet och även vårdtidens längd, dels bemanning per vårdplats och vid sjukhuset i stort. De kan även återspegla patientsammansättningen vid sjukhuset, till exempel andelen akuta respektive pla-nerade operationer. Även val av operationsmetod påverkar.

0 30 000 60 000 90 000 120 000 150 000

Kronor


LandstingStockholm

Uppsala

Östergötland

Kalmar

SkåneHalland

Västra Götaland

Örebro


Västernorrland


Norrbotten

Totalt

42 56532 073

117 00549 93048 66450 43742 707145 12862 79593 41446 42245 75352 21382 811

54 08139 58163 915

48 26689 94560 80558 86060 02687 14367 80268 68252 32762 70585 76948 23566 74558 99057 86677 948

44 89042 30853 177

50 50697 83461 750Riket







Gävle sjukhusVästmanlands sjukhus, Västerås




NU-sjukvårdenKungälvs sjukhusAlingsås lasarettHallands sjukhus


Länssjukhuset KalmarVrinnevisjukhuset i Norrköping

Universitetssjukhuset i LinköpingLasarettet i Enköping





diagram 160 – sjukhus: Kostnad per DRG-poäng vid galloperation, 2013.



161 TID TILL OPERATION VID FÖRTRÄNG-NING AV HALSPULSÅDERFörträngning av halspulsådern kallas karotisstenos. På den skrovliga åderväggen kan blodproppar bildas som kan föras upp i hjärnan och orsaka övergående förlamning (TIA) eller varaktig hjärninfarkt (stroke). Vid karotiskirurgi opererar man bort denna förträngning. De flesta operatio-nerna utförs som sekundärpreventiv åtgärd efter en TIA eller en hjärninfarkt med mindre till måttliga kvarstående symtom. Ett mindre antal ingrepp utförs även primärpre-ventivt, på patienter utan symtom men som ändå diagnos-tiserats med en tät stenos.

Operation minskar påtagligt risken för stroke, särskilt hos patienter med symtomgivande höggradig stenos. Sta-tistiskt sett krävs det i denna grupp få operationer för att förebygga en stroke, men tidsaspekten är väldigt viktig. Om behandlingen dröjer mer än två veckor halveras den gynnsamma effekten av karotiskirurgi.

Indikatorn ingår i de nationella riktlinjerna för stroke. Måttet speglar kvalitet både inom strokesjukvård och inom kärlkirurgisk verksamhet. För att minska fördröjningen är det även viktigt att befolkningen förstår och tar symtomen på allvar.

Källan är Svenska Kärlregistret, Swedvasc, som varje år publicerar uppgifter om tid till karotisoperation. Regist-

rets täckningsgrad är god. Mer än 95 procent av alla opera-tioner registreras, och handläggningstiderna finns i samt-liga registrerade fall.

Indikatorn visar andelen karotisoperationer av sym-tomgivande förträngningar som görs inom 14 dagar efter alarmsymtomet. Tidsangivelsen avser tiden från ”alarm-symtom”, de strokesymtom som ledde patienten att söka sjukvård, fram till operation. Landstingsredovisningen ba-seras på patientens hemort, inte på klinikens lokalisering. Sjukhusdiagrammet visar mediantid till operation i dagar, vilket är en annan indikator för samma kvalitetsaspekt.

Nära 81 procent av alla operationer för symtomgivande karotisstenos görs inom 14 dagar. Detta är en förbättring jämfört med tidigare år. Det finns en stor spridning mel-lan landstingen, med andelar som opererats inom den målsatta tiden från 60 till 100 procent. I vissa landsting är ingreppen få och den statistiska osäkerheten så stor att jämförelser försvåras. Andelen kvinnor och män som ope-reras inom 14 dagar efter symtomdebut är väsentligen lika. Jämförelsen omfattar 796 operationer under 2013.

Socialstyrelsens riktlinjer från år 2009 rekommenderar operation inom 14 dagar. Det finns ett fortsatt behov av förbättring och variationen mellan landsting tyder på att en sådan är möjlig.

0 20 40 60 80 100

Västernorrland 1Gotland 1

Norrbotten

Jämtland 2Uppsala

Västerbotten

Skåne

Blekinge 2Västra Götaland

Västmanland

Värmland

RIKET

Kalmar

Halland

Sörmland

Gävleborg

Stockholm

Jönköping

Kronoberg

Örebro

Östergötland

Dalarna

20122013

95,6

94,7

90,5

88,2

87,9

87,2

84,4

81,8

81,8

81,0

80,9

78,9

78,3

76,7

75,0

74,2

73,0

69,6

66,7

59,3

Procent

diagram 161 – totalt: Andel patienter som opererades inom 14 dagar vid symptomgivande förträngning av halspulsådern, 2013.

Källa: Swedvasc – Svenska Kärlregistret.

45

38

21

17

33

141

32

22

11

21

796

19

23

129

12

124

37

23

12

27

Antal opererade patienter

1 Färre än 10 fall 2 Färre än 10 fall 2012



162 DÖD ELLER AMPUTATION EFTER OPERATION AV KÄRLFÖRTRÄNGNING I BENÅderförkalkning medför att artärerna förträngs eller täpps till. Individer med benartärsjukdom har ökad risk att drab-bas av andra kärlhändelser, som till exempel stroke eller hjärtinfarkt. Benen drabbas av försämrat blodflöde. Clau-dicatio är benämningen för de lindriga fall då blodflödet är otillräckligt bara vid ansträngning, vilket ger upphov till värk vid gång. I svårare fall, så kallad kritisk ischemi, är blodflödet otillräckligt även i vila, vilket medför vilovärk och risk för försämring med sår och vävnadsdöd som följd.

Den största riskfaktorn är rökning och många av pa-tienterna med åderförkalkning har varit eller är rökare. Rökstopp är den viktigaste behandlingen av sjukdomen. Diabetes är också en betydande riskfaktor och förekom-mer hos 30 procent av patienterna. Noggrann och kontinu-erlig kontroll av blodsocker är viktigt. Behandlingen består av såväl icke-kirurgiska som kirurgiska metoder. De senare kan vara öppna ingrepp, som vid by pass-operationer, eller kateterburna, som vid ballongvidgning.

Indikatorn visar andelen patienter som avlidit och/ eller blivit amputerade ovan fotled inom 30 dagar efter kärlingrepp på benet. I jämförelsen ingår 2 451 patienter med kronisk kritisk ischemi som under år 2013 registrerats i kvalitetsregistret Swedvasc. Hälften av de opererade var kvinnor. Landstingsredovisningen baseras på patientens hemort, inte på klinikens lokalisering.

2013 avled eller amputerades i riket 6,8 procent av pa-tienterna inom 30 dagar. Sedan 1999 har andelen varie-rat mellan sju och elva procent. Trots tillkomsten av nya kirurgiska behandlingsmetoder har ingen klar trend till förbättringar kunnat skönjas. Andelen varierar mellan


diagram 162 – riket: Andel patienter som avled eller amputerades ovan fotled inom 30 dagar efter operation av kärlförträngning i ben.

År

Procent

0

3

6

9

12

15

20132012201120102009

Totalt Kvinnor Män

landsting, från drygt en till över 14 procent avlidna och/ eller amputerade. Kvinnornas resultat är bättre än män-nens.

Det är stor variation mellan landstingen, men tolkning av denna stora spridning är dock svår att göra, eftersom antalet operationer är få och den statistiska osäkerheten stor. Tidigare års värden visar att de enskilda landstingens resultat varierar stort över tid. Skillnader mellan lands-tingen kan även bero på ofullständig inrapportering och på olikheter i patientsammansättning.

Någon målnivå för andelen amputerade eller döda efter ingrepp för kritisk ischemi finns inte. Det finns heller inga randomiserade studier som jämför icke-kirurgisk behand-ling med kärlingrepp för kritisk ischemi.

Dagar

0 10 20 30

Norrlands Universitetssjukhus, UmeåGävle sjukhus

Falu lasarettVästmanlands sjukhus Västerås


SÄ-sjukvården, BoråsSahlgrenska universitetssjukhuset

Hallands sjukhus, HalmstadKärlkliniken Malmö-Lund


BlekingesjukhusetLänssjukhuset Kalmar

Växjö lasarettLänssjukhuset Ryhov, Jönköping




Källa: Swedvasc - Svenska Kärlregistret.

LandstingStockholm

UppsalaSörmland

ÖstergötlandJönköpingKronoberg

KalmarBlekinge

Skåne


VärmlandÖrebro

VästmanlandDalarna

GävleborgVästerbotten

diagram 161 – sjukhus: Tid till operation vid symtomgivande förträngning av halspulsådern, 2013.

75684697

10657

1067888479




0 10 20 30 40 50

Västernorrland

Värmland

Östergötland

Blekinge

Kronoberg

Västra Götaland

Västmanland

Gävleborg

Stockholm

RIKET

Örebro

Jönköping

Skåne

Sörmland

Dalarna

Halland

Uppsala

Norrbotten

Kalmar

Västerbotten

Jämtland

Gotland1

20122013

0,0

0,0

3,5

3,6

4,3

4,5

5,0

5,0

5,4

5,4

5,6

5,8

6,8

6,9

7,6

7,9

8,6

9,0

9,1

9,9

11,4

11,6

Procent

diagram 162 – totalt: Andel patienter som avled eller amputerades ovan fotled inom 30 dagar efter operation av kärlförträngning i ben, 2013.


11

29

57

83

92

67

121

60

56

296

143

52

2451

490

105

63

349

78

11

131

114

43


1 Färre än 10 fall 2012

Procent


LandstingStockholm

UppsalaSörmland


KronobergKalmar

BlekingeSkåne


VärmlandÖrebro

VästmanlandDalarna

Gävleborg



7,45,84,47,0

10,16,34,56,63,25,0

10,03,1

11,14,44,2

12,010,24,67,3

11,43,88,14,97,39,1

11,90,05,13,3

0 15 30 45

Sunderbyns sjukhusNorrlands Univeristetssjukhus, Umeå







Hallands sjukhus, Halmstad Kärlkliniken Malmö-Lund




Länssjukhuset Ryhov, Jönköping Höglandssjukhuset, Eksjö




diagram 162 – sjukhus: Andel patienter som avled eller amputerades ovan fotled inom 30 dagar efter operation av kärlförträngning i ben, 2013.

3251726857

1297966766320109663

137119

1001476541

114526261822242295991





0 2 4 6 8 10

Gävleborg

Västmanland

Halland

Stockholm

Västra Götaland

Västernorrland

Västerbotten

Sörmland

Uppsala

RIKET

Kalmar

Kronoberg

Skåne

Norrbotten

Örebro

Värmland

Östergötland

Jönköping

Jämtland

Dalarna

Blekinge

Gotland 0,0

0,0

0,0

0,0

0,7

0,7

1,0

1,0

1,4

1,4

1,8

1,8

2,1

2,4

2,5

2,7

2,7

2,7

2,9

3,4

3,4

4,9

Procent

diagram 163 – tolalt: Andel döda inom 90 dagar efter planerad operation för aortaaneurysm, 2011-2013.



diagram 163 – riket: Andel döda inom 90 dagar efter planerad operation för aortaaneurysm.

År

Procent

0

1

2

3

4

5

20132012201120102009

Totalt Kvinnor Män

163 DÖD EFTER PLANERAD OPERATION FÖR AORTAANEURYSMAortaaneurysm eller pulsåderbråck är en sjuklig vidgning av stora kroppspulsådern, aorta. Vid aneurysm har aorta-kärlväggens olika lager försvagats, vilket ökar risken för att kärlet ska brista. Aortaaneurysm är vanligast i buken och där vanligast hos män över 60 år. Övriga riskfaktorer, även för kvinnor, är ett långvarigt förhöjt blodtryck, rökning och hjärt-kärlsjukdom. Det finns även en viss ärftlighet hos denna sjukdom.

Aortaaneurysm ger sällan symtom och förblir därför ofta odiagnostiserat. Obehandlade aneurysm kan leda till bristning, vilket är ett allvarligt tillstånd som kräver akut kirurgi och som har en hög dödlighet. Cirka 80 procent av alla som kommer till sjukhus med ett brustet aortaaneu-rysm avlider.

1,5–5 procent av alla män mellan 65–79 år har ett aorta-aneurysm, som oftast inte ger några symtom. De upptäcks som regel genom den screening med ultraljud som de se-naste åren införts i landstingen, bland annat efter att SBU påvisat nyttan av screening av män över 65 år. Screening le-der till att fler patienter med aortaaneurysm upptäcks, va-rav de med hög risk opereras, medan andra erbjuds fortsatt uppföljning. Screeningens syfte är att öka antalet patienter som genomgår planerad operation och att antalet patienter som drabbas av brustet aortaaneurysm ska minska.

Indikatorn mäter dödligheten inom 90 dagar efter pla-nerad operation för aortaaneurysm. Jämförelsen baseras på 2 753 patienter som opererades 2011–2013 och som re-

gistrerades i Swedvasc. Landstingsredovisningen baseras på patientens hemort, inte på klinikens lokalisering.

I riket avled 2 procent av patienterna inom 90 dagar efter operationen, med en variation mellan landsting från noll till fem procent.

Den redovisade skillnaden mellan landsting är stor, men den låga andelen döda och ett relativt lågt antal ope-rerade patienter gör att resultaten är osäkra. Resultaten kan påverkas av kirurgisk skicklighet, men även av egen-skaper hos de patienter som genomgår operation, av skill-nader i casemix.



164 KOSTNAD PER OPERATION AV KÄRLFÖRTRÄNGNING I BENFör 2013 rapporterade till KPP-databasen 20 sjukhus från 14 landsting sina kostnader för drygt 2 500 vårdtillfällen för kärloperation. Det är kostnader för de vårdinsatser som kan knytas till varje enskilt vårdtillfälle som rapporteras.

I diagrammet visas kostnaderna per vårdtillfälle i slut-envård för den kärlkirurgiska operationen infrainguinal rekonstruktion/by pass. Operationen syftar till att förbätt-ra blodcirkulationen i benen. Sjukhus med färre än 10 fall visas ej.

Kostnader för efterföljande uppföljningsbesök och läke-medelsanvändning i öppen vård ingår inte. I denna redo-visning är det enbart de så kallade innerfallen som ingår, vilket innebär att de dyraste vårdtillfällena är exkluderade.


Genomsnittskostnaden i KPP-databasen för innerfall uppgick 2012 till 96 192 kronor. De redovisade kostnaderna skiljer sig påtagligt mellan sjukhusen, med en spridning från knappt 53 000 kronor till knappt 180 000 kronor. Medelvårdtiden är 5 dagar.

Kostnadsskillnaderna kan bero på flera olika faktorer: Olikheter i patientsammansättning, vårdtidens längd samt skillnader i medicinsk praxis kan vara några orsaker. Skill-nader i beräkningar av kostnadsdata kan också vara grund för variation.

0 45 000 90 000 135 000 180 000

Kronor


LandstingStockholm


Kalmar

SkåneHalland

Västra Götaland

ÖrebroVästmanland

Gävleborg



Totalt

104 88369 723

142 94398 06776 52571 942

124 24555 865

134 595115 48963 45284 747179 78189 08773 38984 13797 30552 937

114 60770 96775 029114 95196 192Riket








Hallands sjukhusSkånes universitetssjukhus


Universitetssjukhuset i LinköpingAkademiska sjukhuset, Uppsala

Södersjukhuset, StockholmKarolinska universitetssjukhuset

diagram 164 – sjukhus: Kostnad per vårdtillfälle vid operation av kärlförträngning i ben, 2013.

165 BESÖK INOM 90 DAGAR – ALLMÄN KIRURGIDenna indikator baseras på uppgifter som varje månad rapporteras till den nationella väntetidsdatabasen. Upp-gifterna omfattar antal väntande för planerat besök till kirurgisk mottagning.


Det sammanlagda antalet patienter som är uppsatta på vänte- eller planeringslistor för besök på en kirurgisk mot-tagning uppgick till 20 544 personer i mars 2014.

Diagrammet visar att av alla patienter som väntar på ett planerat besök, har 92 procent väntat högst 90 dagar vid mätningen i mars 2014. Detta är en ökning med cirka fyra procentenheter sedan oktober 2013. Av de som väntat i högst 90 dagar har drygt hälften väntat i högst 30 dagar och 83 procent i högst 60 dagar.

Det är bara ett landsting som når upp till 100 procent och ytterligare 14 landsting kommer över 90 procent. Öv-riga sex landsting har en variation mellan 83 och 90 pro-cent. I de landsting där andelen som väntat högst 90 dagar är över 90 procent, är andelen som väntat i högst 30 dagar drygt 50 procent, medan övriga landsting ligger mellan 45-50 procent. I samtliga landsting, utom ett, har mer än 70 procent av patienterna väntat i högst 60 dagar.



166 OPERATION INOM 90 DAGAR – MAGSÄCK, TARM VID ÖVERVIKTDenna indikator baseras på uppgifter som varje månad rapporteras till den nationella väntetidsdatabasen. Upp-gifterna omfattar antal väntande för planerad operation/behandling av magsäck/tarm vid övervikt.

Indikatorn visar andelen patienter som väntat högst 90 dagar på operation/ behandling av totalt antal väntande patienter. Patientvald väntetid är exkluderad. Väntande patienter definieras som såväl bokade som obokade pa-tienter, för vilka ett beslut om vård har fattats. Totalt i ri-ket är det endast 1 085 personer som är uppsatta på vänte- eller planeringslista för operation/behandling av mag-säck/tarm vid övervikt. I flera av landstingen är det totala antalet patienter som väntar mycket lågt.

I diagrammet kan ses att andelen som väntat högst 90 dagar till operation eller behandling av magsäck/tarm vid övervikt var 96 procent i riket, vilket är en ökning med tre procentenheter sedan oktober 2013. Av de 1 085 personer-na har knappt hälften väntat i högst 30 dagar. Andelen som väntat högst 90 dagar varierade mellan landstingen från 87 till 100 procent.


0 20 40 60 80 100

Dalarna

Skåne

Västra Götaland

Sörmland

Jämtland

Uppsala

Värmland

Kronoberg

Örebro

RIKET

Jönköping

Västmanland

Västernorrland

Gävleborg

Blekinge

Kalmar

Västerbotten

Stockholm

Norrbotten

Halland

Östergötland

Gotland 100,0

99,0

98,7

98,7

98,6

98,4

97,7

97,0

96,7

96,6

94,3

94,0

91,7

91,1

90,2

89,9

89,6

88,8

88,0

87,0

86,6

83,0

Procent

diagram 165 – totalt: Andel patienter som väntat högst 90 dagar på besök inom allmänkirurgi, sjukvård, mars 2014.


Andel som väntat högst 30 dagar, mars 2014 Andel som väntat 31-60 dagar, mars 2014 Andel som väntat 61-90 dagar, mars 2014




167 OPERATION INOM 90 DAGAR – LJUMSKBRÅCKDenna indikator baseras på uppgifter som varje månad rapporteras till den nationella väntetidsdatabasen. Upp-gifterna omfattar antal väntande för planerad operation av ljumskbråck.

Indikatorn visar andelen patienter som väntat högst 90 dagar på operation/ behandling av totalt antal väntande patienter. Patientvald väntetid är exkluderad. Väntande patienter definieras som såväl bokade som obokade pa-tienter, för vilka ett beslut om vård har fattats. Totalt i riket är det endast 2 057 personer som är uppsatta på vänte- el-ler planeringslista för operation av ljumskbråck. I flera av landstingen är det totala antalet patienter som väntar mycket lågt.

I diagrammet kan ses att andelen som väntat högst 90 dagar till operation av ljumskbråck var 95 procent i riket, vilket är ungefär samma nivå som oktober 2013. Av de 2 057 personerna har drygt hälften väntat i högst 30 dagar. An-delen som väntat högst 90 dagar varierade mellan lands-tingen från 79 till 100 procent.


0 20 40 60 80 100

Jönköping2

Jämtland2

Gotland1

Örebro

Värmland

Blekinge

Västmanland

Västra Götaland

Kalmar

Uppsala

Kronoberg

RIKET

Stockholm

Östergötland3

Västernorrland

Västerbotten

Sörmland

Skåne

Norrbotten

Halland

Gävleborg

Dalarna 100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

98,8

95,9

95,0

95,0

93,3

92,8

90,9

90,5

88,6

85,7

Procent

diagram 166 – totalt: Andel patienter som väntat högst 90 dagar på operation för övervikt, mars 2014.



Andel som väntat högst 90 dagar, oktober 2013 1 Uppgift saknas 2 Färre än tio fall 3 Uppgift saknas 2013



0 20 40 60 80 100

Västerbotten

Gävleborg

Västmanland

Jönköping

Dalarna

Östergötland

Örebro

Västra Götaland

Kalmar

Skåne

RIKET

Halland

Blekinge

Uppsala

Kronoberg

Norrbotten

Värmland

Sörmland

Västernorrland

Stockholm

Jämtland

Gotland 100,0

100,0

99,5

98,8

98,0

96,6

96,4

95,8

95,5

95,3

95,0

94,6

94,4

94,0

93,9

92,0

92,0

91,8

90,5

89,4

88,1

79,1

Procent

diagram 167 – totalt: Andel patienter som väntat högst 90 dagar på operation för ljumskbråck, mars 2014.






IntensivvårdIntensivvård definieras som avancerad övervakning, di-agnostik och behandling vid hotande eller manifest svikt i vitala funktioner hos patienterna. Svårt sjuka patienter, oftast med flera livshotande tillstånd, vårdas i en perso-naltät och högteknologisk miljö. Intensivvården är därför en av de mest resurskrävande formerna av sjukvård. Enligt KPP-databasen svarar intensivvård för cirka 8 procent av kostnaderna för den somatiska slutenvården vid sjukhus. Antalet vårdtillfällen på svenska intensivvårdsavdelningar (IVA) är drygt 50 000 årligen. Under 2013 fanns det 84 IVA, varav 66 var allmänna IVA på det stora flertalet av svenska länsdels-, läns- och universitets-/regionsjukhus, medan resterande IVA var avdelningar med specialinriktning.

Svenska Intensivvårdsregistret (SIR) är ett Nationellt Kvalitetsregister för intensivvård som startade år 2001. Intensivvårdens snabba utveckling och betydande re-sursförbrukning med hög morbiditet och mortalitet hos patienterna var skäl för att skapa ett register som speglar intensivvårdens alla diagnoser, i stället för att ha separata register kring enstaka diagnoser.

SIR samlar och sammanställer information för att stöd-ja lokalt kvalitetsarbete och stimulera till jämförelser över tid inom samma intensivvårdsavdelning och mellan de deltagande avdelningarna. 77 av landets sammanlagt 84 IVA-avdelningar är medlemmar i SIR. Över 90 procent av alla avdelningar med allmän intensivvård är medlemmar. Under 2013 rapporterades 46 090 vårdtillfällen till SIR (40 258 IVA, 3 845 TIVA och 1 987 BIVA), vilket beräknas utgö-ra cirka 92 procent av alla intensivvårdstillfällen i landet. Täckningsgrad i meningen hur komplett registreringen är, varierar mellan olika variabler i registret. Andelen patien-ter som följts upp med avseende på överlevnad, ett av de mått som här redovisas, är nästan 98 procent. Två av med-lemmarna kunde av IT-mässiga skäl inte skicka data under 2013. Data kan av detta skäl inte redovisas för vissa lands-ting och medlemsavdelningar.

SIR utvecklar och informerar om nationella riktlinjer för hur intensivvård i Sverige bör följas upp och registre-ras. Detta görs i tät samverkan med Svensk Förening för Anestesi och Intensivvård och Svenska Intensivvårdssäll-skapet. Fokus för registret är tio nationella kvalitetsindika-torer för intensivvård. Ett revisionsarbete pågår av dessa kvalitetsindikatorer, vilket skall resultera i ny tillämpning

från och med 2016. Tre indikatorer avseende intensivvård redovisas här. Dessa beskriver riskjusterad dödlighet efter intensivvård, andel utskrivna från IVA nattetid och opla-nerad återinläggning inom 72 timmar efter utskrivning från IVA.

168 RISKJUSTERAD DÖDLIGHET EFTER VÅRD PÅ IVAPatienter som vårdas på IVA har en hög dödlighet. Ungefär 9–10 procent av alla patienter har avlidit inom 30 dagar från ankomst till IVA. Överlevnad 30 dagar efter ankomst till intensivvården har därför hög relevans som kvalitetsindi-kator. Dödligheten påverkas av patientsammansättningen vid de olika IVA-enheterna. I SIR:s årsrapport 2011 redovi-sas bland annat att dödligheten vid 1 månads uppföljning varierar från cirka 2 till 30 procent för olika enheter.

Med adekvat standardisering för patienternas ålder, sjukdomssvårighetsgrad och kroniska sjukdomar (= riskjustering) kan dödligheten jämföras över tid och mellan verksamheter på ett mer korrekt sätt.

SMR kan påverkas av vårdgivarna, eftersom indikatorn speglar omhändertagandet i hela vårdkedjan fram till och med 30 dagar efter inläggning på IVA. Både insatser på IVA och i den efterföljande vården kan påverka resultatet.

Indikatorn riskjusterad mortalitet är ett sammansatt mått som speglar de 30 första dagarna i vård- och omsorgs-kedjan från intensivvårdens start, över vården på sjukhus till eftervård på institution eller i hemmet. Riskjusterad mortalitet beskriver den förväntade dödligheten med hän-syn tagen till sjukdomens typ och svårighetsgrad samt patientens ålder och tidigare sjukdomar. I riskjusterings-systemen ingår bland annat ålder, förekomst av kronisk sjukdom, typ av akut sjukdom (intagningsorsak), an-komstväg till IVA samt den akuta sjukdomens svårighets-grad och om patienten nyligen opererats.

Utifrån dessa data beräknas risken för död, den förvän-tade dödligheten, inom 30 dagar. Denna förväntade död-lighet baseras i den mest använda modellen (SAPS3) på studier av huvudsakligen europeiska intensivvårdspatien-ter under 2002. Förväntad dödlighet jämförs sedan med den observerade dödligheten vid 30 dagar. Kvoten mellan förväntad och observerad dödlighet benämns standardise-rad mortalitetsratio, SMR.

Intensivvård 2014_inlaga.indd 194 2014-12-02 18.05

195intensivvård

SMR = 1 betyder att den observerade dödligheten är identisk med den förväntade dödligheten, SMR > 1 att den observerade dödligheten är högre än den förväntade och SMR < 1 betyder att den observerade dödligheten är lägre än den förväntade. SIR beräknar SMR på utfallen levande eller avliden 30 dagar efter ankomsten till IVA.

2013 var SMR för riket 0,61, vilket är en klart lägre fak-tisk dödlighet än den som kunde förväntas, baserat på resultaten i den internationella jämförelsedatabasen och ingen förändring ses över tid. Resultaten för landstingen varierar från 0,51 till 0,73 – samtliga landsting har lägre dödlighet än den förväntade. Detsamma gäller för alla IVA. Jämförelsen baseras på 38 910 IVA-vårdade patienter (med SAPS3-registrering) under 2013, varav 7 400 avled inom 30 dagar efter ankomst till IVA.

Målsättning för SMR, baserat på SAPS3, är ett värde mindre än 1. Denna nivå kommer att justeras med jäm-na mellanrum när SIR samlat tillräckligt med data för att definiera en till svensk intensivvård anpassad målnivå. Ett första sådant projekt är slutfört hösten 2013 och under vetenskaplig publicering. Denna version med rekalibrerad riskjustering kommer att börja användas för data från 2014 och framåt.

SMR kräver en nyanserad tolkning. Bästa möjliga vård och behandling för de sjukaste patienterna innebär oftast mesta möjliga behandling för fortsatt liv. Men bästa vård och behandling kan också innebära ändrad behandlings-strategi till att avstå eller avbryta medicinsk behandling på

IVA. SMR är en viktig kvalitetsindikator, som när den kom-pletteras med andra, till exempel förekomsten av beslut att avbryta/avstå från behandling, kan bidra till en korrekt beskrivning av intensivvårdens resultat. När hänsyn tagits till olika kvalitet på indata, till patientkaraktäristika som inte fångas av systemet för riskjustering och till slumpen, återstår olika kvalitet i hela vårdkedjan som förklaring till skillnader i SMR.

2012

0,0 0,2 0,4 0,6 0,8 1,0

Kronoberg

Halland

Gotland

Västmanland

Västra Götaland

Uppsala

Kalmar

Norrbotten

Västernorrland

Gävleborg

Värmland

Västerbotten

Jämtland

RIKET

Blekinge

Skåne

Örebro

Sörmland

Stockholm

Jönköping

Östergötland

Dalarna 0,51

0,54

0,54

0,56

0,58

0,60

0,60

0,60

0,61

0,62

0,62

0,63

0,63

0,64

0,64

0,65

0,65

0,65

0,67

0,67

0,71

0,73

2013 SMR – Standardised Mortality Ratio

diagram 168 – totalt: Riskjusterad dödlighet 30 dagar efter ankomst till intensivvårdsavdelning, 2013.

Källa: SIR – Svenska Intensivvårdsregistret.


diagram 168 – riket: Riskjusterad dödlighet 30 dagar efter ankomst till intensivvårdsavdelning.

År

SMR – Standardised Mortality Ratio

0,60

0,65

0,70

201320122011201020092008

Totalt Kvinnor Män



0,0 0,2 0,4 0,6 0,8 1,0 1,2

1,30

SMR – Standardised Mortality Ratio


LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

VästmanlandDalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

Totalt

0,640,200,430,491,000,470,280,730,560,570,640,710,520,640,650,610,550,620,460,510,580,490,670,760,700,570,670,600,640,580,310,630,670,550,540,760,670,370,580,730,770,690,51

0,640,600,670,950,750,630,610,620,630,650,670,640,550,670,510,590,680,580,650,680,540,620,620,640,820,660,580,910,77Riket BIVA

Riket Barn, ej BIVASunderbyns sjukhus


Skellefteå lasarettNorrlands Universitetssjukhus, Umeå IVA





Västmanlands sjukhus, VästeråsUniversitetssjukhuset Örebro IVA




SU Östra, GöteborgSU Östra Inf, Göteborg


Skaraborgs sjukhus, LidköpingSahlgrenska universitetssjukhuset TIVASahlgrenska universitetssjukhuset NIVASahlgrenska universitetssjukhuset CIVASahlgrenska universitetssjukhuset BIVA



Ystads lasarettSkånes universitetssjukhus, Malmö IVASkånes universitetssjukhus, Malmö Inf

Skånes universitetssjukhus, Lund IVASkånes universitetssjukhus, Lund BIVA


Blekingesjukhuset IVA, KarlskronaVisby lasarett



Värnamo sjukhusLänssjukhuset Ryhov, JönköpingVrinnevisjukhuset i Norrköping

Universitetssjukhuset i Linköping NIVAUniversitetssjukhuset i Linköping IVA


Akademiska sjukhuset TIVA, UppsalaAkademiska sjukhuset CIVA, Uppsala

Södertälje sjukhusSödersjukhuset MIVA

Södersjukhuset IVAS:t Görans sjukhus, Stockholm

Norrtälje sjukhusKarolinska, Solna TIVAKarolinska, Solna NIVAKarolinska, Solna CIVAKarolinska, Solna BIVA

Karolinska, Huddinge IVAKarolinska, Solna ECMO


diagram 168 – sjukhus: Riskjusterad dödlighet 30 dagar efter ankomst till intensivvårdsavdelning, 2013.


1,41

SAPS3 är inte anpassat för riskjustering av barn som vårdas på IVA och används endast för patienter över 15 år. Därför har PIM2 introducerats för patienter under 16 år. Data redovisas för de tre specialiserade barnintensivvårds-avdelningarna, BIVA, på Astrid Lindgrens Barnsjukhus/Karolinska, Skånes Universitetssjukhus i Lund samt på

Drottning Silvias Barnsjukhus/Sahlgrenska. Antalet in-läggningar av barn på övriga svenska IVA där riskjustering enligt PIM2 använts är så lågt att en separat redovisning per IVA inte blir meningsfull. Därför summeras dessa och visas som ett resultat i diagrammet. Från 2016 planeras en övergång till en vidareutvecklad riskjustering PIM3.


197intensivvård

169 NATTLIG UTSKRIVNING FRÅN INTENSIVVÅRDSAVDELNING TILL VÅRDAVDELNINGUtskrivning från intensivvården nattetid sker vanligen på grund av medicinska behov av specialistvård (till exempel neurokirurgi) eller på grund av platsbrist på IVA. Nattlig utskrivning från IVA till vårdavdelning har under många år varit förknippat med ökad dödlighet, vilket dokumen-terats i flera länder inklusive på data från Svenska Inten-sivvårdsregistret.

Eftersom bemanningen på vanliga vårdavdelningar ofta är begränsad nattetid, betyder överflyttning till vårdavdel-ning att patienten måste klara sig själv i större utsträck-ning än inom intensivvården. Denna indikator speglar förebyggande och samordnande åtgärder i vården och kan belysa tillgången på IVA-platser eller prioriteringar. Före-komsten av beslut att avbryta/avstå från behandling kan påverka andelen utskrivning nattetid från IVA, men för närvarande kan detta inte detaljstuderas. Utveckling av denna indikator planeras så att denna aspekt kan studeras.

Indikatorn visar andelen IVA-vårdtillfällen där nattlig utskrivning från allmän intensivvård till vårdavdelning skedde. Nattlig utskrivning definieras som utskrivning mellan klockan 22 på kvällen och 7 på morgonen.

I riket förekom nattlig utskrivning i 5,3 procent av alla vårdtillfällen under 2013. Detta är en minskning med 0,1 procent jämfört med 2012, men andelen uppvisar i nulä-get ingen stabilt nedåtgående trend. Variationen mellan


diagram 169 – riket: Andel patienter som skrevs ut nattetid från intensivvårdsavdelning till vårdavdelning.

År

Procent

4

5

6

7

8

201320122011201020092008

Totalt Kvinnor Män

2012

0 3 6 9 12 15

Dalarna

Värmland

Blekinge

Gävleborg

Stockholm

Gotland

Örebro

Sörmland

Västmanland

RIKET

Västra Götaland

Uppsala

Jönköping

Skåne

Västerbotten

Jämtland

Kalmar

Västernorrland

Norrbotten

Östergötland

Halland

Kronoberg 2,70

3,60

3,92

4,16

4,23

4,43

4,45

4,70

4,96

5,13

5,13

5,25

5,33

5,39

5,49

5,60

5,62

6,06

6,24

6,63

7,24

8,07

2013 Procent

diagram 169 – total: Andel patienter som skrevs ut nattetid från intensivvårdsavdelning till vårdavdelning, 2013.


landsting sträcker sig från 2,7 till 8,1 procent. Jämförelsen baseras på 37 106 vårdtillfällen och cirka 1 978 fall av nattlig utskrivning.

Svenska Intensivvårdsregistret anger som målnivå att mindre än 6,8 procent av alla utskrivningar ska ske natte-tid. Denna målnivå nåddes 2013 av alla utom två landsting.

Uppmärksamheten kring nattlig utskrivning har de se-naste åren varit stor, vilket gjort att många IVA vidtar sär-skilda åtgärder när man trots allt måste skriva ut patienter



Procent

Källa: SIR - Svenska Intensivvårdsregistret.

LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

VästmanlandDalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

3,40,03,86,77,8

10,71,1

4,61,96,511,96,02,4

10,81,26,34,64,96,03,09,13,37,62,35,41,43,06,05,66,65,41,82,97,53,86,63,13,53,70,66,96,11,87,64,71,95,34,54,52,98,85,12,1

10,33,43,86,59,11,45,48,15,86,95,42,65,54,04,45,14,12,1








Västmanlands sjukhus, VästeråsUniversitetssjukhuset Örebro TIVAUniversitetssjukhuset Örebro IVA




SU Östra, GöteborgSU Östra Inf, Göteborg












Universitetssjukhuset i Linköping, BRIVAUniversitetssjukhuset i Linköping TIVAUniversitetssjukhuset i Linköping NIVA

Universitetssjukhuset i Linköping IVANyköpings sjukhus

Mälarsjukhuset, EskilstunaAkademiska sjukhuset TIVA, UppsalaAkademiska sjukhuset CIVA, UppsalaAkademiska sjukhuset BIVA, Uppsala



Norrtälje sjukhusKarolinska, Solna TIVAKarolinska, Solna NIVAKarolinska, Solna CIVAKarolinska, Solna BIVA

Karolinska, Huddinge IVAErsta sjukhus, Stockholm

Danderyds sjukhus

diagram 169 – sjukhus: Andel patienter som skrevs ut nattetid från intensivvårdsavdelning till vårdavdelning, 2013.


0 3 6 9 12 15

18,9

på natten. SIR har under de senaste åren sett att tidigare noterad överdödlighet efter nattlig utskrivning minskat och för 2012 och 2013 föreligger inte längre en säkerställd

ökad dödlighet vid nattlig utskrivning. SIR kommer in-ternt att fortsätta övervakningen kring nattlig utskrivning, och indikatorn kan komma att bytas ut framöver.


199intensivvård

170 OPLANERAD ÅTERINSKRIVNING TILL INTENSIVVÅRDSAVDELNINGPatienter som oplanerat återkommer till samma intensiv-vårdsavdelning kort efter utskrivning, med vilket här avses inom 72 timmar, löper en ökad risk att dö. Det bekräftas av SIR-data för åren 2008–2010, där återinläggning inom 72 timmar är förenat med en ökad dödlighet: 45 procent relativ riskökning, efter justering för sjukdomssvårighets-grad med SAPS3. Detta är bakgrunden till att SIR redovisar andelen återinläggningar som en kvalitetsindikator.

Indikatorn visar andelen vårdtillfällen där patienten oplanerat skrivs in på samma intensivvårdsavdelning inom 72 timmar efter utskrivningen.

Utfallet för 2013 visar att andelen oplanerade åter-inskrivningar är 2,6 procent i riket, med en spridning mel-lan landsting från 1,8 till 4,0 procent. Andelen motsvarar 976 av 37 906 vårdtillfällen, och har i princip varit oföränd-rad (2, 4-2, 7 procent) de senaste åren. Det finns i riket som helhet inga nämnvärda skillnader i återinläggningsfrek-vens mellan könen. Skillnaden mellan sjukhus är något större, utan att vara påtagliga - ingen IVA har en andel åter-inskrivna som är högre än 4,1 procent.

Andelen återinläggningar kan till viss del påverkas av tillgången till IVA-platser samt av hur väl strukturerat om-händertagandet av patienten är efter vården vid IVA.

SIR:s målsättning är att andelen oplanerade åter-inlägg-ningar på samma IVA inom 72 timmar ska vara lägre än 3,0


diagram 170 – riket: Andel patienter som oplanerat återinskrevs på samma intensivvårdsavdelning inom 72 timmar.

År

Procent

0

1

2

3

4

5

201320122011201020092008

Totalt Kvinnor MänTotalt Kvinnor Män

2012

0 2 4 6 8

Blekinge

Dalarna

Sörmland

Halland

Västernorrland

Skåne

Norrbotten

Värmland

Kalmar

Västra Götaland

Östergötland

RIKET

Jämtland

Kronoberg

Stockholm

Uppsala

Västerbotten

Gävleborg

Västmanland

Örebro

Gotland

Jönköping 1,79

1,86

1,89

2,05

2,23

2,24

2,42

2,50

2,55

2,56

2,57

2,61

2,62

2,62

2,66

2,86

2,86

2,98

3,07

3,11

3,25

4,04

2013 Procent

diagram 170 – total: Andel patienter som oplanerat återinskrevs på samma intensivvårdsavdelning inom 72 timmar, 2013.


procent. Detta mål klarades 2013 av alla landsting utom fyra.

Registreringen har hög kvalitet och har i sin definition exkluderat ”normala” återinläggningar, som till exempel då patienter med skallskada för en kort tid skickas till neurointensivvårdsavdelning och sedan återkommer till hemsjukhusets intensivvårdsavdelning. I storstadsregio-nerna kan dock definitionens fokus på återinläggning på ”samma intensivvårdsavdelning” göra att enstaka återin-



Procent

Källa: SIR - Svenska Intensivvårdsregistret

LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

VästmanlandDalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

3,33,33,43,22,30,02,22,81,63,91,91,82,41,92,12,93,03,23,31,22,20,03,51,32,21,7

3,02,03,31,9

4,03,83,82,04,10,02,20,93,22,91,72,93,32,82,63,02,10,72,52,30,93,62,81,23,91,21,71,83,30,22,03,30,82,03,72,94,01,82,62,81,32,92,63,0Sunderbyns sjukhus







Västmanlands sjukhus, VästeråsUniversitetssjukhuset Örebro TIVAUniversitetssjukhuset Örebro IVA




SU Östra, GöteborgSU Östra inf, Göteborg












Universitetssjukhuset i Linköping, BRIVAUniversitetssjukhuset i Linköping TIVAUniversitetssjukhuset i Linköping NIVA

Universitetssjukhuset i Linköping IVANyköpings sjukhus

Mälarsjukhuset, EskilstunaAkademiska sjukhuset TIVA, UppsalaAkademiska sjukhuset CIVA, UppsalaAkademiska sjukhuset BIVA, Uppsala



Norrtälje sjukhusKarolinska, Solna TIVAKarolinska, Solna NIVA

Karolinska, Solna ECMOKarolinska, Solna CIVAKarolinska, Solna BIVA

Karolinska, Huddinge IVAErsta sjukhus, Stockholm

Danderyds sjukhus

diagram 170 – sjukhus: Andel patienter som oplanerat återinskrevs på samma intensivvårdsavdelning inom 72 timmar, 2013.


0 2 4 6 8

läggningar som på grund av till exempel platsbrist sker på annan intensivvårdsavdelning missas. SIR skulle önska att kunna följa oplanerade återinläggningar oavsett intensiv-vårdsavdelning, men detta är i dagsläget inte möjligt då två av sju intensivvårdsavdelningar som valt att stå utanför

kvalitetsregistreringen är neurointensivvårdsavdelningar (Lund, Uppsala) och tre är thoraxintensivvårdsavdelningar (Lund, Umeå, Karlskrona) och dessa har stora patientvo-lymer.


201Ögonsjukvård

ÖgonsjukvårdHär visas fem indikatorer om ögonsjukvård. Utöver de tre som ingick förra året, har två indikatorer som speglar till-gänglighet till ögonmottagning och till karataktoperation tillkommit. Dessa både är hämtade från Väntetider i Vården vid SKL. Av de tidigare visade indikatorerna speglar två kataraktoperation, som utförs vid grå starr. Årligen utförs över 100 000 ingrepp. Den ena indikatorn är en processin-dikator och den andra ett resultatmått. Den tredje indika-torn avser den svåra sjukdomen makuladegeneration och avser synförbättring efter läkemedelsbehandling.

171 SYNFEL VID KATARAKTOPERATIONUnder 2013 utfördes drygt 105 000 kataraktoperationer i Sverige, vilket gör den till Sveriges klart vanligaste opera-tion. Den stora mängden operationer som utförs förklaras av att grå starr tillhör det normala åldrandet. Betydligt flera kvinnor än män opereras. Väsentliga förbättringar av syn-förmågan samt minskande besvär nås för en stor del av patienterna.

Uppgift om patientens synskärpa på det bästa ögat vid tidpunkten för operationen är delvis ett mått på tillgäng-lighet till kataraktoperation i de olika landstingen. Om en stor andel av befolkningen under flera år opereras, kom-mer patienterna ha förhållandevis bättre syn vid tidpunkt för operation än tidigare års patienter. Fler operationer av så kallade andra-ögon bidrar också till bättre siffror.

Uppgifterna kommer från det Nationella Kataraktregist-ret. Registret har en mycket god täckningsgrad och inne-håller för närvarande över 98 procent av alla operationer, enligt registrets bedömning.

Indikatorn visar andelen patienter som hade en syn-skärpa som var lägre än 0,5 på det bästa ögat, av alla pa-tienter som opererades för grå starr. En låg andel innebär att patienterna hade bättre syn och vice versa. Uppgifterna per landsting är baserade på patienternas hemort, oavsett var operationen utfördes.

I riket som helhet hade 17 procent av patienterna syn-skärpa lägre än 0,5 på bästa ögat, med en variation mel-lan landsting från knappt 12 till närmare 27 procent. I riket finns en stadigt sjunkande trend, med allt lägre andel pa-tienter som opereras med synskärpa sämre än 0,5 på bästa ögat. 2007 var andelen 22 procent. Kvinnor (17,4 procent) ser något sämre än män (16,2 procent) när de opereras.

Skillnaderna mellan landstingen har varit stor under en följd av år, men har minskat något de senaste åren. Som en del i arbetet med vårdgarantin har gemensamma indi-kationer utarbetats för när kataraktoperation bör utföras. Detta kan leda till att skillnaderna mellan landstingen minskar.

Den långsiktiga utvecklingen för riket som helhet har visat att patienterna ser allt bättre vid tidpunkten för ope-ration. Registret har kunnat påvisa ett klart samband mel-lan operationsfrekvens och vilken grad av synnedsättning man har vid tiden för operation. Detta gör att landstingen kan påverka sitt utfall i denna indikator genom att förändra det antal operationer man finansierar för sin befolkning.

Källa: Nationella Kataraktregistret.

diagram 171 – riket: Andel patienter med synskärpa under 0,5 på bästa ögat vid kataraktoperation.

År

Procent

0

10

20

30

40

2013201220112010200920082007

Totalt Kvinnor Män

Ögonvård inlaga.indd 201 2014-12-02 18.06


0 10 20 30 40

Kalmar

Värmland

Västernorrland

Östergötland

Jämtland

Norrbotten

Örebro

Gävleborg

Kronoberg

Dalarna

Västra Götaland

Blekinge

RIKET

Skåne

Jönköping

Västerbotten

Uppsala

Halland

Sörmland

Västmanland

Stockholm

Gotland

20122013

12,1

12,4

13,3

14,0

15,1

15,1

15,9

16,8

16,8

17,0

17,6

18,1

18,9

19,1

20,3

20,6

20,8

20,9

22,0

22,1

22,3

27,2

Procent

diagram 171 – totalt: Andel patienter med synskärpa under 0,5 på bästa ögat vid kataraktoperation, 2013.


Generellt gäller att kvinnor har en sämre syn när de opereras än vad män har. Tolkning av könsskillnaderna försvåras av att kvinnor och män som opereras skiljer sig åt, till exempel med avseende på ålder, operation av andra ögat, körkort etc. Dessutom är operationsfrekvensen för kvinnor 1,5 gånger större än för män, vilket ju delvis för-klaras av att kvinnors medellivslängd är längre än mäns.

Data på kliniknivå har en annan mening än landstings-data. En klinik med låg andel har inte bättre resultat än en klinik med hög, och vice versa.

Synskärpan är numera bara en av flera indikationer för en kataraktoperation. Indikationen för kataraktkirurgi är under förändring. Operationer utförs nu på ögon med rela-tivt god synskärpa men andra påtagliga besvär som bländ-ning. Även stora brytningsfel på det icke opererade ögat kan ge besvär som dubbelseende, vilket gör att dessa ögon kan opereras även med god synskärpa. Ytterligare en an-ledning till operation av ögon med relativt god synskärpa är önskan om att sänka ett för högt ögontryck som på sikt kan ge skador på synnerven och synfältsdefekter.


203Ögonsjukvård

Procent


LandstingStockholm

Uppsala

Sörmland

Östergötland

Jönköping

KronobergKalmar

GotlandBlekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

VärmlandÖrebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland


Norrbotten

11,38,4

21,09,613,26,9

10,27,2

10,99,617,312,813,415,221,823,18,717,217,5

14,919,226,328,312,018,89,012,614,412,919,615,018,018,223,39,3

26,824,314,1

36,014,118,711,914,619,813,411,95,5

16,211,516,3

26,018,419,718,422,514,222,717,712,714,418,320,317,223,322,123,619,429,521,618,321,114,118,713,512,621,522,7Sunderbyns sjukhus




Örnsköldsviks sjukhusSollefteå sjukhus

Capio Medocular, ÖrnsköldsvikCapio Medocular, Sundsvall

Sundsvalls sjukhusGävle sjukhus

Hudiksvalls sjukhusHudiksvall Ögoncentrum

Falu lasarettCapio Medocular, Falun

Västmanlands sjukhus, VästeråsCapio Medocular, Västerås

Örebro Capio LäkargruppenUniversitetssjukhuset Örebro

Lindesbergs lasarettCentralsjukhuset i KarlstadTrollhättan Ögonpraktiken


Sahlgrenska Universitetssjukhuset, MölndalNu-sjukvården Uddevalla

Göteborg Vårda ÖgonklinikGöteborg Scanloc Ögon

Göteborg GuldhedsklinikenGöteborg Aveny Ögonklinik

Frölunda Specialistsjukhus, GöteborgCapio Medocular, Göteborg

Ögoncentrum i VarbergHalmstad Vårda ÖgonklinikHallands sjukhus, Halmstad

Österlenkirurgin, Simrishamn Ögonspecialistkliniken, Lund

Ängelholm Aleris specialistvårdYstads lasarett

Skånes universitetssjukhusMalmö Vårda Ögonklinik

Malmö Globen ÖgonklinikLandskrona lasarett


Capio Specialistvård, Eslöv Capio Medocular, Malmö-Lund

Axess Medica, MalmöAxess Medica, Helsingborg

Ögonkirurgi i KarlshamnBlekingesjukhuset, Karlskrona




Höglandssjukhuset, Eksjö Eye Clinic Scandinavia, Värnamo


Nyköpings sjukhusMälarsjukhuset, EskilstunaCapio Medocular, Uppsala

Akademiska sjukhuset, UppsalaÖgonläkargruppen Odenplan, Stockholm

Stockholms ÖgonklinikStockholm Vårda Ögonklinik

Stockholm Tumba ÖgonklinikStockholm Novius ÖgonklinikStockholm Globen Ögonklinik

Stockholm EuropaklinikenS:t Eriks Ögonsjukhus

Nacka NärsjukhusCapio Medocular, Stockholm

diagram 171 – sjukhus: Andel patienter med synskärpa under 0,5 på bästa ögat vid kataraktoperation, 2013.

0 10 20 30 40 50



172 SJÄLVSKATTAD NYTTA AV KATARAKTOPERATIONKataraktoperation (gråstarrsoperation) är Sveriges vanli-gaste operation. Syftet med operationen är att återställa synen genom att avlägsna den grå starren. Det övergripan-de målet med denna kirurgi är att åstadkomma optimal synskärpa, optimal refraktion (ögats brytningskraft), ett minimum av komplikationer och en nöjd patient.

Indikatorn visar andelen patienter som tre månader efter operationen upplever mindre hinder att utföra dag-liga aktiviteter än innan. Denna indikator speglar hur väl man lyckats med att förbättra patientens självskattade synfunktion i det dagliga livet. Indikatorn har använts i Nationella Kataraktregistret fullt ut sedan 2009 och 2010. Frågeformuläret, Catquest-9SF, är ett sjukdomsspecifikt frågeformulär. Det är självinstruerande och fylls i av pa-tienten före och tre månader efter operation. Kliniker del-tar frivilligt under en månad varje kalenderår.

I riket upplever drygt 90 procent av patienterna min-dre besvär efter operationen än innan, med en variation mellan kliniker från 80 till 97 procent. Det är svårt att dra

slutsatser på nationell nivå angående skillnaden mellan åren, eftersom olika kliniker deltagit olika år. Det finns i riket inga skillnader mellan könen. Jämförelsen baserar sig på 3 658 patienter som opererades under 2013. Vid re-gistreringen 2013 deltog 38 kliniker. Data från två klinker redovisas inte på grund av för litet antal besvarade enkäter.

Jämförelsen baseras på en mindre del av de utförda ope-rationerna, men resultaten på nationell nivå kan troligen anses som ganska representativa.

Flera faktorer kan leda till en självskattad försämring efter operationen: Förekomst av annan ögonsjukdom i operationsögat, operationskomplikationer, avvikande re-fraktionsutfall och frånvaro av besvär före operation. Kort-fattat kan man konstatera att svårt sjuka ögon och alltför friska ögon samt operationskomplikationer är riskfaktorer för mer självskattade besvär efter operation än före.

Enkäten efter operationen har en svarsfrekvens på cirka 80 procent. Studier har pekat på att de som inte besvarar enkäten är genomsnittligt lite sjukare och äldre än de som besvarar den.

0 20 40 60 80 100

Örebro2

Västerbotten2

Värmland2

Sörmland2

Kronoberg2

Kalmar2

Jämtland2

Halland2

Gävleborg2

Gotland2

Dalarna2

Blekinge2

Västmanland1

Norrbotten

Västernorrland

Uppsala

Skåne

RIKET

Västra Götaland

Stockholm

Östergötland

Jönköping

20122013

93,4

91,6

91,4

90,5

90,2

89,5

89,5

86,4

85,1

83,6

Procent

diagram 172 – totalt: Andel patienter med förbättrad självskattad synfunktion 3 månader efter kataraktoperation, 2013.


1 Uppgift saknas 2012 2 Uppgift saknas


205Ögonsjukvård

173 FÖRBÄTTRING EFTER BEHANDLING VID MAKULADEGENERATIONMakuladegeneration eller så kallad åldersförändring i gula fläcken, AMD, är den vanligaste orsaken till synned-sättning hos personer över 50 år. Med stigande ålder ökar antalet drabbade och över 30 procent av personer som fyllt 70 år har någon form av åldersförändring i gula fläcken. En klar majoritet av patienterna är kvinnor, beroende på sjukdomens ålderskaraktär. 15–20 procent får en svår form av sjukdomen, med blödningar och svullnad (våt maku-ladegeneration) eller svår atrofi (uttalad torr makuladege-neration).

Den allvarligare fuktiga formen av sjukdomen leder obehandlad i stor utsträckning snabbt till grav syn ned -sättning, med synskärpa mindre än 0,1 och därmed oför-måga att läsa eller att ta sig fram i okänd miljö. Patienten behöver hjälp för att klara basala saker såsom t ex matlag-ning och städning och kan behöva färdtjänst till följd av synnedsättningen.

Våt makuladegeneration kan behandlas med läkemedel som hämmar kärlnybildning i ögat och komplikationer till denna. Möjligheten till bibehållen synskärpa är över 90 procent med denna behandling och en betydande an-del uppnår även förbättringar. Den ges som en injektion i ögats glaskropp.

Behandling påbörjas på mer än 3000 nya ögon årligen. Den är mycket kostsam både avseende läkemedelskostnad och andra sjukvårdsresurser. Behandlingen behöver upp-repas och patienterna kräver täta regelbundna kontroller. Den är ofta flerårig, även om antalet injektioner som be-hövs årligen minskar. Hälsoekonomiskt finns stora vin-ster med behandlingen. En bevarad synskärpa värderas högt och ger möjlighet till självständigt boende och mins-kat hjälpbehov.

Uppgifter om vården av patienter med AMD registreras i Makularegistret som är ett nationellt kvalitetsregister, dit 38 av 41 kliniker rapporterar. Registret registrerar upp-följda ögon, eftersom vissa patienter har behov av behand-ling på båda ögonen. Täckningsgraden är 78 % i jämförelse med PAR.

Behandlingsfrekvensen varierar mellan landstingen. Det kan dels bero på att täckningsgraden för registreringen skiljer sig åt mellan klinikerna, dels på att vissa landsting har en högre andel äldre i befolkningen. Hur tillgänglig vården är och hur frikostig man är med att erbjuda be-handling kan också spela roll.

Indikatorn visar andelen ögon som uppnått en synför-bättring på en rad eller mer på ETDRS syntavla, 12 månader efter påbörjad behandling. De flesta kliniker registrerar sina patienter vid såväl ursprungsbesök som vid uppföl-

Procent


LandstingStockholm

Uppsala

Östergötland

Jönköping

Skåne

Västra Götaland

VästmanlandVästernorrland

Norrbotten

89,784,689,689,493,386,497,093,195,192,084,594,292,790,489,796,695,592,290,688,588,582,182,60,097,589,591,894,793,184,390,489,183,686,484,680,786,6Sunderbyns sjukhus


Sundsvalls sjukhusVästmanlands sjukhus, Västerås


Sahlgrenska Universitetssjukhuset, MölndalNu-sjukvården Uddevalla

Frölunda Specialistsjukhus, GöteborgCapio Medocular, Göteborg

Ängelholm Aleris specialistvårdMalmö Vårda Ögonklinik

Malmö Globen ÖgonklinikLandskrona lasarett


Capio Specialistvård, Eslöv Capio Medocular, Malmö-Lund

Axess Medica, MalmöAxess Medica, Helsingborg



Capio Medocular, UppsalaAkademiska sjukhuset, Uppsala

Ögonläkargruppen Odenplan, StockholmStockholms Ögonklinik

Stockholm Vårda ÖgonklinikStockholm Tumba ÖgonklinikStockholm Novius ÖgonklinikStockholm Globen Ögonklinik

Stockholm EuropaklinikenS:t Eriks Ögonsjukhus

Nacka NärsjukhusCapio Medocular, Stockholm

diagram 172 – sjukhus: Andel patienter med förbättrad självskattad synfunktion 3 månader efter kataraktoperation, 2013.

0 20 40 60 80 100




0 20 40 60 80

Jämtland2

Gotland2

Halland1

Blekinge1

Kronoberg

Örebro

Skåne

Östergötland

Västra Götaland

Uppsala

Dalarna

Västmanland

Sörmland

Västerbotten

RIKET

Kalmar

Värmland

Jönköping

Stockholm

Norrbotten

Västernorrland

Gävleborg

2010–20112012–2013

54,7

53,3

51,1

49,1

48,1

44,1

43,1

43,0

42,1

41,7

41,6

41,1

40,7

40,1

39,5

38,4

37,4

29,1

Procent

diagram 173 – totalt: Andel patienter (ögon) med minst en rads förbättring på syntavla 1 år efter behandling vid åldersförändringar i gula �äcken, 2012–2013. Mätperioden avser uppföljningsår.

Källa: Makularegistret.

1 Färre än 10 fall 2 Uppgift saknas

jande återbesök och behandlingsbesök. Har patientkon-takten avslutats innan uppföljning vid 12 månader kom-mer patienten inte med i resultatuppföljningen. Bara kliniker som använder ETDRS syntavla för att mäta synför-bättring kommer med i sammanställningen.

I riket har förbättring med minst en rad på syntavla nåtts för 43 procent av alla behandlade ögon, med en variation mellan landstingen från 29 till knappt 55 procent. Den finns inga könsskillnader. Jämförelsen baseras på 2 145 uppföljda ögon under 2012–2013.

Den nya behandlingen har motsvarat förväntningarna med en större andel patienter som bevarar synskärpan och även får en förbättring, jämfört med tidigare behand-lingar. Möjligen är fortfarande antalet uppföljda patienter per landsting för lågt för att siffrorna ska bedömas som säkra. Resultatet kan även påverkas av vilka patienter som erbjuds behandling, liksom indikationerna för förnyad behandling på kliniken. De patientkontakter som avslutas innan ett år har gått, till exempel för att synförmågan bli-vit så låg att fortsatt behandling inte bedömts meningsfull, finns inte heller med i redovisningen.


207Ögonsjukvård

174 BESÖK INOM 90 DAGAR – ÖGONSJUKVÅRDDenna indikator baseras på uppgifter som varje månad rapporteras till den nationella väntetidsdatabasen. Upp-gifterna omfattar antal väntande för planerat besök till ögonmottagning.


Det sammanlagda antalet patienter som är uppsatta på vänte- eller planeringslistor för besök på en ögonmottag-ning uppgick till 36 851 personer i mars 2014.

0 20 40 60 80 100

Skåne

Norrbotten

Västernorrland

Västra Götaland

Dalarna

RIKET

Gävleborg

Sörmland

Örebro

Stockholm

Värmland

Västerbotten

Uppsala

Blekinge

Västmanland

Östergötland

Jämtland

Halland

Kronoberg

Jönköping

Kalmar

Gotland 100,0

99,7

99,7

99,3

99,2

99,2

98,8

96,1

96,1

95,7

95,5

94,5

94,4

92,5

88,9

84,3

83,8

82,6

81,4

76,7

75,5

69,1

Procent

diagram 174 – totalt: Andel patienter som väntat högst 90 dagar på besök i ögonsjukvård, mars 2014.




Diagrammet visar att av alla patienter som väntar på ett planerat besök, har 84 procent väntat högst 90 dagar vid mätningen i mars 2014. Detta är en ökning med cirka tre procentenheter sedan oktober 2013. Av de som väntat i högst 90 dagar har knappt hälften väntat i högst 30 dagar och 71 procent i högst 60 dagar.

Det är bara ett landsting som når upp till 100 procent och ytterligare 13 landsting kommer över 90 procent. Övriga åtta landsting har en variation mellan 69 och 89 procent. I sjutton landsting har minst 70 procent av patienterna väntat i högst 60 dagar.



175 OPERATION INOM 90 DAGAR – GRÅSTARRDenna indikator baseras på uppgifter som varje månad rapporteras till den nationella väntetidsdatabasen. Upp-gifterna omfattar antal väntande för planerad operation/behandling av gråstarr.

Indikatorn visar andelen patienter som väntat högst 90 dagar på operation/ behandling av totalt antal väntande patienter. Patientvald väntetid är exkluderad. Väntande patienter definieras som såväl bokade som obokade pa-tienter, för vilka ett beslut om vård har fattats. Totalt i riket är det endast 11 299 personer som är uppsatta på vänte- eller planeringslista för operation av gråstarr.

I diagrammet kan ses att andelen som väntat högst 90 dagar till operation av gråstarr var 95 procent i riket, vil-ket är en ökning med enprocentenhet sedan oktober 2013. Av de 11 299 personerna har 57 procent väntat i högst 30 dagar. Andelen som väntat högst 90 dagar varierade mel-lan landstingen från 67 till 100 procent.

Det kan finnas metodproblem att beakta i all uppfölj-ning av väntetider. Mycket tyder på att De medicinska in-dikationerna, kriterierna för när en patient ska ges en viss behandling, kan variera avsevärt inom landet. Detta med-för att en del patienter uppsatta på väntelista kanske inte alltid skulle vara aktuella för denna åtgärd.

0 20 40 60 80 100

Uppsala

Stockholm

Värmland

Sörmland

Västernorrland

Skåne

RIKET

Jönköping

Jämtland

Örebro

Dalarna

Västra Götaland

Norrbotten

Kalmar

Gotland

Västerbotten

Blekinge

Kronoberg

Gävleborg

Östergötland

Västmanland

Halland 100,0

99,8

99,8

99,8

99,4

99,3

99,1

99,0

98,8

98,6

98,4

98,3

95,6

95,4

94,7

94,7

92,1

91,8

90,1

88,6

79,5

66,7

Procent

diagram 175 – totalt: Andel patienter som väntat högst 90 dagar på operation för gråstarr, mars 2014.





209Vård i liVet slutskede - palliatiV Vård

Vård i livet slutskede - palliativ vårdPalliativ vård avser de lindrande åtgärder som kan vidtas när det inte längre finns någon botande behandling att erbjuda. Vissa människor lever med en obotlig sjukdom i åtskilliga år, medan andra är fria från symtomgivande sjukdom ända till det är mycket kort tid kvar att leva. Det är därmed viktigt att konstatera att palliativ vård är mer än vård i livets sista veckor. En procent av befolkningen, eller drygt 90 000 personer, dör i Sverige varje år.

I Socialstyrelsens rapport Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede från 2013 anges nio indikato-rer. Sex av indikatorerna redovisas i följande avsnitt.

Tre av indikatorerna är så kallade utvecklingsindikatorer. Med det menas generellt sett att det i dags läget saknas till-räckligt precisa nationella datakällor, men att indikatorer-na i många fall ändå kan följas upp på lokal och regional nivå. I detta fall innebär det att datakällan Svenska Pallia- tivregistret inte fångar indikatorn på det sätt som den be-skrivs utifrån kunskapsstödets rekommendation. Detta förtydligas under respektive indikator.

Svenska Palliativregistrets syfte är att successivt utveck-la den palliativa vårdens kvalitet, oavsett vilken vårdgiva-ren är. Detta görs genom att vårdpersonalen som vårdat en nyligen avliden dels fyller i en enkät om hur de sista 1–2 veckorna i patientens liv var, dels varje år fyller i en enkät om vilka resurser och rutiner man har för att erbjuda god palliativ vård. Till registret kan alla vårdenheter rappor-tera, både kommunalt och landstingskommunalt drivna eller finansierade.

176 SMÄRTSKATTNING UNDER SISTA LEVNADSVECKAN Upplevelse av smärta är något personligt. Obehandlad smärta ger minskad livskvalitet och ökar också risken för medicinska komplikationer. Vårdpersonal har en tendens att underskatta, medan närstående har en tendens att överskatta den sjukes smärtupplevelse. Rädslan för smärta i livets slut finns hos majoriteten av befolkningen.

För att i tid fånga och därmed minimera den sjukes smärtupplevelse krävs ett rutinarbete med systematisk smärtskattning. Där så är möjligt bör ett strukturerat skatt-ningsinstrument användas, men i livets slutskede är det vanligt att personen inte är i stånd att respondera. Det är viktigt att alltid göra en klinisk bedömning för att mini-mera risken för obehandlad smärta.

Socialstyrelsen prioriterar regelbunden smärtanalys och smärtskattning högt i det nationella kunskapsstödet för god palliativ vård i livets slutskede. En indikator om detta har lagts som en utvecklingsindikator i kunskapsstödet, eftersom frågans formulering i Svenska Palliativregistret inte fullt ut svarar på den rekommenderade indikatorn. Det huvudsakliga syftet med indikatorn är att mäta smärt-frihet för patienten.

Indikatorn visar andelen dödsfall där smärtskattning med smärtskattningsinstrumentet VAS/NRS eller annat validerat instrument använts sista levnadsveckan för dö-ende patienter. Alla diagnoser ingår.

VAS/NRS har i det nationella riktlinjearbetet för cancer-vård bedömts som det mest tillförlitliga smärtskattnings-instrumentet för patienter som kan kommunicera med omgivningen. För demenspatienter som inte längre kan uttrycka sin smärta verbalt finns Abbey Pain Scale.

I riket utfördes smärtskattning med validerat smärt-skattningsinstrument endast i 30,2 procent av de dödsfall som inträffade under andra halvåret 2013. Skillnaderna mellan landstingen är påtagliga. Det har skett en klar ök-ning jämfört med 2011.

Pallativ inlaga.indd 209 2014-12-02 18.11


177 VIDBEHOVSORDINATION AV OPIOIDER MOT SMÄRTA I LIVETS SLUTSKEDE God palliativ vård i livets slutskede innebär bland annat att patient och närstående informeras om att patientens sjuk-dom och tillstånd har nått en punkt där både botande och bromsande behandling avslutas. Då ska vissa medicinska och omvårdnadsmässiga åtgärder vidtas, bland annat ska det finnas lämpliga ordinationer i händelse av smärtge-nombrott. Ordinationen ska vara individuellt anpassad,

då generella ordinationer inte anses vara tillräckligt bra i det här skedet. Det medicinska ansvaret flyttar ibland från specialisten till läkare i primärvård som ansvarar för hemsjukvård eller särskilda boendeformer. Då är det extra viktigt att det inte blir några glapp i, för patienten, viktiga ordinationer.

Det är väl känt att majoriteten av människor som dör i cancer behöver minst en injektion av opioid, smärtstil-lande morfinpreparat, den sista tiden i livet.

Tiden mellan stegrad smärta och lindring kan bli onö-digt lång. Först ska patienten som har ont anse att det gör tillräckligt ont för att larm ska ges. Därefter ska detta larm nå en sjuksköterska som efter att ha gjort sin bedömning måste ha såväl en fullgod ordination som tillgång till läke-medel. För att kunna hålla tiden från larm till given injek-tion rimligt kort, krävs att alla led i denna kedja är så väl förberedda som möjligt. Finns det skriftliga rutiner för hur ordinationer ska göras i detta läge, så ökar andelen utförda ordinationer.

Indikatorn visar andelen patienter för vilka det andra halvåret 2013 fanns ordination av opioider vid behov, oav-sett patientens diagnos. I riket hade 92 procent av patien-terna sådan ordination. Skillnaderna mellan landsting är måttliga. Alla landsting/län når över 80 procent. Palliativ-registret har som mål att 100 procent av patienterna ska ha ordination för smärtstillande behandling.

2012-07–2012-12

0 20 40 60 80 100

Värmland

Västmanland

Västra Götaland

Norrbotten

Skåne

Blekinge

Kronoberg

Dalarna

Halland

Västernorrland

Jönköping

RIKET

Uppsala

Gotland

Jämtland

Sörmland

Gävleborg

Örebro

Stockholm

Västerbotten

Kalmar

Östergötland 50,1

47,1

40,6

39,0

37,3

35,5

35,0

33,3

32,2

31,0

30,2

27,6

27,3

27,0

26,7

25,9

23,6

22,6

22,6

21,5

20,2

19,3

2013-07–2013-12 Procent

diagram 176 – totalt: Andel patienter vars smärta skattats med validerat smärtskattningsinstrument sista levnadsveckan, juli–december 2013.

Källa: Svenska Palliativregistret.


diagram 176 – riket: Andel patienter vars smärta skattats med validerat smärtskattningsinstrument sista levnadsveckan.

År

Procent

0

10

20

30

40

201320122011

Totalt Kvinnor Män



178 BRYTPUNKTSSAMTAL I LIVETS SLUTSKEDE God palliativ vård i livets slutskede innebär bland annat att patient och närstående informeras om att patientens sjuk-dom och tillstånd har nått en punkt där all såväl botande som bromsande behandling avslutas och vården övergår till palliativ vård i livets slutskede. I hälso- och sjukvårds-lagen uttrycks detta i termer av att ge individuellt anpassad information om hälsotillstånd, undersökningsmetoder samt möjligheter till vård och behandling.

Det behövs ofta flera samtalstillfällen för en dialog om att vården går över i en fas som inte längre har livsförläng-ning som mål. Alla patienter vill inte veta allt, åtminstone inte vid första samtalet. Vissa döende patienter har tappat sin förmåga att aktivt delta i diskussioner om den fortsatta vården. Då är det lika viktigt att dialogen förs med den sjukes närstående eller annan företrädare. För detta krävs aktiv läkarmedverkan.

I det nationella kunskapsstödet har kontinuerliga samtal om vårdens innehåll och riktning i livets slutskede, så kall-lade brytpunktssamtal, högsta prioritet. God kvalitet i kom-munikation om prognos och vård i livets slutskede kan fö-rebygga oro och missförstånd, samt förbättra livskvaliteten.

Indikatorn för denna rekommendation har lagts som en utvecklingsindikator i kunskapsstödet, eftersom Palliativ-registrets registrering av denna aspekt inte ansågs motsvara den rekommenderade indikatorn.

Frågans formulering i Svenska Palliativregistret syftar till att spegla en aktiv läkarmedverkan samt dokumenta-tionen av denna typ av samtal i den medicinska journalen.

Indikatorn visar andelen patienter för vilka det utförts dokumenterade samtal om vårdens innehåll och riktning i livets slutskede. I redovisningen tas endast de dödsfall med där personalen svarat ja på frågan huruvida dödsfal-let var väntat. Hänsyn tas även till patientens förmåga att delta i beslut om vården och till förekomst av anhöriga.

I riket hade 51,9 procent av patienterna erhållit ett sådant samtal, vid dödsfall som inträffade under andra halvåret 2013.

2012-07–2012-12

0 20 40 60 80 100

Västmanland

Sörmland

Gotland

Gävleborg

Norrbotten

Halland

Värmland

Blekinge

Skåne

Kronoberg

Jönköping

RIKET

Stockholm

Jämtland

Uppsala

Västernorrland

Västra Götaland

Dalarna

Östergötland

Kalmar

Örebro

Västerbotten 95,3

94,1

93,9

93,6

93,2

92,9

92,6

92,4

92,3

92,2

92,0

91,7

91,4

91,4

91,3

91,2

90,9

90,5

90,2

88,6

88,5

87,1

2013-07–2013-12 Procent

diagram 177 – totalt: Andel patienter som hade vidbehovsordination av opioid mot smärta när de avled, juli–december 2013.



diagram 177 – riket: Andel patienter som hade vidbehovs-ordination av opioid mot smärta när de avled.

År

Procent

85

90

95

100

201320122011

Totalt Kvinnor Män



179 MUNHÄLSOBEDÖMNING UNDER SIS-TA LEVNADSVECKANProblem i munnen kan bland annat bero på svampinfek-tion, som i sin tur kan påverka flera funktioner, till exem-pel förmågan att svälja, tala och sova, med kraftig påverkan på livskvaliteten.

I det nationella kunskapsstödet ingår tre rekommen-dationer för munhälsa. Dessa berör läkemedel mot oral svampinfektion, med systemisk respektive lokal effekt, vid kliniska tecken på svampinfektion, samt regelbunden användning av bedömningsinstrument för munhälsa.

Det finns för närvarande ingen möjlighet att följa upp dessa specifika rekommendationer. Att ha kontroll på munstatus i livets slutskede är dock betydelsefullt och detta följs i stället upp med en övergripande indikator som mäter huruvida en dokumenterad bedömning har genom-förts under sista veckan i livet. I Svenska Palliativregistret mäts detta i tre led. Först besvaras frågan om munhälso-bedömning har gjorts, därefter om det upptäcktes några avvikelser och till sist om den gjorda bedömningen doku-menterats.

Indikatorn visar andelen patienter som hade en doku-menterad munhälsobedömning gjord under sista lev-nadsveckan, vid dödsfall under andra halvåret 2013. I riket var värdet 42,7 procent, med en spridning mellan lands-ting från 33 till över 57 procent.

2012-07–2012-12

0 20 40 60 80 100

Dalarna

Sörmland

Västmanland

Halland

Västernorrland

Blekinge

Gävleborg

Norrbotten

Kronoberg

Uppsala

Värmland

Västra Götaland

Jämtland

RIKET

Skåne

Örebro

Västerbotten

Jönköping

Gotland

Kalmar

Stockholm

Östergötland 63,2

60,6

59,4

55,7

55,5

55,0

53,3

52,9

51,9

51,0

49,6

48,3

48,1

47,9

47,5

47,0

46,3

46,3

45,3

45,0

41,8

40,2

2013-07–2013-12 Procent

diagram 178 – totalt: Andel patienter i livets slutskede där brytpunktssamtal genomfördes, juli-december 2013.



diagram 178 – riket: Andel patienter i livets slutskede där brytpunktssamtal genomfördes.

År

Procent

40

50

60

201320122011

Totalt Kvinnor Män



180 FÖREKOMST AV TRYCKSÅR AV GRAD 2–4 Att mäta förekomst av trycksår är en viktig del i ett arbete för säker omvårdnad. Trycksår kan försämra livskvaliteten kraftigt den sista tiden i livet. I Socialstyrelsens natio-nella kunskapsstöd rekommenderas att trycksår hos säng-bundna patienter skall förebyggas med tryckutjämnande madrass. Ett bra arbete med trycksårsprofylax kan minska frekvensen av trycksår och att mäta förekomsten är en

förutsättning för att kunna sätta in åtgärder vid behov. Trycksår registreras i Svenska Palliativregistret enligt en fyrgradig skala, där grad 2, 3 och 4 är de nivåer som ingår i indikatorn, enligt modifierad Norton-skala.

Indikatorn visar andelen patienter utan förekomst av trycksår av grad 2-4, vid dödsfall andra halvåret 2013. I riket var värdet 86,7 procent, med en förhållandevis mått-lig spridning mellan landstingen. En felkälla kan vara olik-artad tolkning och gradering av trycksår.

2012-07–2012-12

0 20 40 60 80 100

Sörmland

Kronoberg

Halland

Blekinge

Jönköping

Värmland

Norrbotten

Västra Götaland

Gävleborg

Jämtland

Skåne

Uppsala

Dalarna

Västerbotten

RIKET

Västmanland

Västernorrland

Gotland

Örebro

Kalmar

Stockholm

Östergötland 57,5

55,1

49,4

47,0

44,8

44,3

43,6

42,7

42,5

41,7

41,6

41,3

40,4

38,9

37,4

36,2

36,1

36,0

35,3

35,1

33,6

33,0

2013-07–2013-12 Procent

diagram 179 – totalt: Andel patienter där dokumenterad munhälsobedömning gjordes under sista levnadsveckan, juli–december 2013.



diagram 179 – riket: Andel patienter där dokumenterad munhälsobedömning gjordes under sista levnadsveckan.

År

Procent

30

40

50

201320122011

Totalt Kvinnor Män


diagram 180 – riket: Andel patienter som inte hade trycksår när de avled. Avser trycksår av grad 2–4.

År

Procent

80

85

90

95

100

201320122011

Totalt Kvinnor Män



181 VIDBEHOVSORDINATION AV ÅNGESTDÄMPANDE LÄKEMEDELSymtomlindring är en av hörnstenarna i palliativ vård. Att känna oro för det okända, som att dö, är fullt naturligt. Men om oron övergår i ångest som framkallar starkare psykiska och fysiska symtom, skall behandling erbjudas, precis som vid alla andra symtom som kan uppstå. Ångest kan behandlas på flera olika sätt, men när det är kort tid kvar i livet bör man prioritera den behandling som har snabbast effekt.

Förekomst av ångest är vanlig oavsett vilken diagnos som har lett till den palliativa vården. Ångestattacker kan komma hastigt och orsaka ett stort lidande för den döende patienten. Därför skall relevanta läkemedel kunna ges vid behov, oavsett när det uppstår.

I Svenska Palliativregistret registreras i vilken utsträck-ning patienten haft en vidbehovsordination innan döds-fallet. Detta kan ses som en förutsättning för att patienten ska kunna bli symtomlindrad när eller om behovet dyker upp.

Indikatorn visar andelen patienter som hade en vidbe-hovsordination av ångestdämpande läkemedel vid döds-fallet. I riket var värdet 84,3 procent, vilken innebär att de senaste årens ökande trend fortsatte under andra halvåret 2013.


diagram 181 – riket: Andel patienter i livets slutskede med vidbehovsordination av ångestdämpande läkemedel.

År

Procent

75

80

85

90

201320122011

Totalt Kvinnor Män

2012-07–2012-12

0 20 40 60 80 100

Uppsala

Kronoberg

Stockholm

Östergötland

Skåne

Västmanland

RIKET

Halland

Gotland

Örebro

Sörmland

Västra Götaland

Dalarna

Jämtland

Värmland

Gävleborg

Kalmar

Blekinge

Jönköping

Västerbotten

Västernorrland

Norrbotten 91,7

89,6

89,6

89,4

89,2

88,9

88,7

88,1

88,1

88,0

87,9

87,9

87,8

87,4

87,2

86,7

85,7

85,2

84,3

83,7

83,6

78,9

2013-07–2013-12 Procent

diagram 180 – totalt: Andel patienter som inte hade trycksår när de avled, juli–december 2013. Avser trycksår av grad 2–4.




2012-07–2012-12

0 20 40 60 80 100

Norrbotten

Västmanland

Kronoberg

Västernorrland

Halland

Gotland

Skåne

Uppsala

Värmland

Gävleborg

Sörmland

Jönköping

Blekinge

Västerbotten

RIKET

Jämtland

Västra Götaland

Örebro

Stockholm

Kalmar

Östergötland

Dalarna 91,9

91,4

90,6

87,9

86,2

86,1

85,0

84,3

83,9

83,1

82,5

82,4

82,4

82,3

82,1

81,8

79,9

78,7

78,6

78,5

77,0

74,7

2013-07–2013-12 Procent

diagram 181 – totalt: Andel patienter i livets slutskede med vidbehovsordination av ångestdämpande läkemedel, juli–december 2013.




Annan vård Under denna rubrik visas totalt fem indikatorer för tre olika sjukdomstillstånd, multipel skleros (MS), cerebral pares (CP) och HIV. De båda indikatorerna för MS har visats tidigare i Öppna jämförelser, medan de båda indikato-rerna avseende CP är nya. För HIV visas dels den gängse indikatorn om viruskontroll, dels som tilläggsinformation ett mått som mäter hur nöjda patienterna är med sin HIV-mottagning.

182 BROMSMEDICIN VID SKOVVIS FÖRLÖPANDE MS Multipel skleros (MS) är en kronisk inflammatorisk sjuk-dom där immunsystemet angriper det centrala nerv-systemet, vilket efter många års sjukdom oftast leder till tilltagande funktionshinder. Redan tidigt påverkas arbetsförmåga av återkommande symtom och en trötthet som minskar livskvaliteten. En hälsoekonomisk studie från 2003 anger samhällskostnaden för MS till fem miljar-der kronor, i form av bortfallen arbetsförmåga och vård- och behandlingskostnader. MS drabbar ungefär 1 av 500 svenskar, dubbelt så ofta kvinnor som män och debuten sker vanligen mellan 20 och 40 års ålder.

Sedan 1990-talet finns registrerade läkemedel med bromsande effekt på sjukdomsaktiviteten vid MS. Gemen-samt för dessa behandlingar är att deras effekt i första hand är dokumenterad som en minskning av antalet ”skov”, de perioder med försämring som kännetecknar de första 10–15 åren hos de flesta med MS, innan sjukdomens progres-siva fas vanligtvis tar över. Studier har visat att det redan vid tidiga skeden av MS ofta uppstår skador av irreversibel natur även om symtomen fortfarande är lindriga. Därför ska så kallad immunmodulerande läkemedelsbehandling, med ”bromsmedicin”, påbörjas tidigt. Behandlingen ska sedan upphöra när sjukdomen övergått till den progres-siva fasen.

Svenska MS-registret, SMSreg, har uppgifter om över 15 000 MS-patienter och deras behandling. Täckningsgra-den har ökat men varierar påtagligt mellan landsting. En jämförelse med Patientregistret visade att det under 2011 registrerades vårdkontakter för 11 936 patienter i endera re-gistret. Antalet patienter i indikatorerna baseras på skatt-ningar av MS-förekomst, inte på registrerade patienter.

Indikatorn visar andelen patienter med tidig, skovvist förlöpande MS som behandlas med någon av de aktuella bromsmedicinerna, av det beräknade antalet patienter med MS och som haft sjukdomen kortare tid än 15 år. I jämförelsen ingår 4 151 patienter, varav 2 950 kvinnor, som hade behandling 31 december 2013, vilket relateras till det beräknade antalet patienter i respektive landsting. Denna beräkning baseras på data i SMSreg och Patientregistret, och metoden har förändrats jämfört med tidigare år.

I riket har 64,5 procent av de förmodade patienterna behandling. Skillnaden mellan landsting är stor och varie-rar från 36 till 93 procent. Andelen behandlade kvinnor är något högre än män. Sedan 2003 har andelen behandlade mer än fördubblats.

Enligt Svenska MS-Sällskapet (SMSS), en fristående för-ening av vårdpersonal och forskare, bedöms att cirka 75 procent av patienterna med skovvist förlöpande MS upp-fyller kriterier för behandling. Utgår man från denna be-dömning är andelen behandlade alltför låg i alla landsting utom ett.

Underrapportering av läkemedelsbehandlade patienter till kvalitetsregistret är en felkälla. En osäkerhet är vidare beräkningen av sjukdomsförekomsten i landstingen. Be-räkningen grundas på faktiska data om sjukdomsföre-komst från ett vetenskapligt projekt, och på fördelningen mellan olika sjukdomsstadier i landstinget med högst täckningsgrad, men den kan ändå vara osäker.

Annan vårdi inlaga.indd 216 2014-12-02 18.12

217AnnAn vård

delsbehandling. Att behandling alls kan accepteras vid progressiv MS förklaras av det övergångsskede från skov-fasen till den progressiva fasen där både skov och gradvis försämring förekommer parallellt. Några års fortsatt be-handling kan därför motiveras.

För 10 år sedan visade data från SMSreg att behandlings-frekvensen var i det närmaste oberoende av funktions-hindret, således att många patienter i tidigt skede inte behandlades och att många patienter med avancerad sjuk-dom fick behandling trots bristande dokumentation av ef-fekter på kliniska variabler. Under de gångna åren har en förändring skett till ökad behandling tidigt och minskad behandling sent i förloppet.

Indikatorn visar andelen patienter med sekundärpro-gressiv MS och EDSS lika med eller över 6,5 som behand-las med bromsmedicin vid mättidpunkten. EDSS är ett instrument för att mäta graden av funktionsnedsättning. Uppgift om antalet behandlade patienter kommer från SMSreg. Beräkningen av antalet patienter med sekundär-progressiv MS i varje landsting är en skattning, baserad på uppgifter i det landsting med bäst täckningsgrad, med SM-Sreg och patientregistret som källor.

Vid mättidpunkten 31 december 2013 var andelen patien-ter i riket med denna läkemedelsbehandling knappt 7 pro-cent. Det är stora variationer mellan landstingen, från 1 till 14 procent. Men antalet behandlade är litet i många lands-

183 BROMSMEDICIN VID SEKUNDÄRPROGRESSIV MS Svenska MS-Sällskapet (SMSS) är en fristående förening av vårdpersonal och forskare, som utfärdar rekommendatio-ner för användning av förloppsmodifierande behandling vid MS. Enligt SMSS bör enbart en låg andel patienter med sekundärprogressiv MS komma ifråga för denna läkeme-

0 20 40 60 80 100

Uppsala

Norrbotten

Halland

Västernorrland

Gotland

Jönköping

Kalmar

Örebro

Gävleborg

Västmanland

Dalarna

Kronoberg

RIKET

Västra Götaland

Sörmland

Skåne

Stockholm

Värmland

Jämtland

Östergötland

Blekinge

Västerbotten 1

1 Faktiskt värde 104,7, orsakat av modell för skattning av antalet MS-sjuka.

100,0

77,9

74,6

72,2

70,8

66,8

66,8

65,6

65,2

64,5

63,9

62,1

62,0

61,8

61,4

58,4

57,4

56,5

56,3

48,8

42,6

42,3

Procent

diagram 182 – totalt: Andel av uppskattat antal patienter med skovvist förlöpande MS som behandlas med bromsmediciner, 31 december 2013.

Källa: Svenska MS-registret och Patientregistret, Socialstyrelsen.


diagram 182 – riket: Andel av uppskattat antal patienter med skovvist förlöpande MS som behandlas med bromsmediciner.

År

Procent

0

20

40

60

80

100

1310080604020098

Totalt Kvinnor Män



inte längre gör någon nytta eftersom skov kommer glest och oregelbundet. En med tiden alltmer kännbar brist på öppenvårdsresurser för kroniska sjukdomar på många neurologkliniker begränsar också möjligheten att ta beslut om att avsluta en behandling i rätt tid.

Även om sådan behandling sällan är skadlig skulle sjuk-vårdsresurser här kunna användas bättre än vad som sker idag. Behandlingskostnaden för de patienter som identi-fierats är i storleksordningen 30 miljoner kronor.

En osäkerhet är, liksom i den tidigare indikatorn, beräk-ningen av antalet patienter med sekundärprogressiv MS per landsting. Även underrapportering av antalet behand-lade patienter påverkar utfallet.

ting, vilket gör att tolkning bör ske med försiktighet. I riket var det 236 patienter som hade läkemedelsbehandling trots betydande funktionhinder och progressiv sjukdom.

I princip är ett lågt värde önskvärt, eftersom bromsme-dicin vid sekundärprogressiv MS inte har dokumenterat gynnsamma effekter för dessa patienter. Behandling kan dock motiveras i de fall där patienten befinner sig i ett övergångsskede mellan de båda sjukdomsfaserna.

En förklaring till att behandling stundtals fortsätts onö-digt långt in i den progressiva fasen kan vara ett tillmötes-gående av önskemål om fortsatt behandling från patienter som gradvis försämras. En bidragande faktor kan vara det faktum att det är omöjligt att veta exakt när en behandling

184 ANDELEN BARN MED CP SOM BEDÖMTS AV FYSIOTERAPEUTCerebral pares (CP) orsakas av en hjärnskada som inträffat i fosterlivet, vid förlossningen eller nyföddhetsperioden. I Sverige drabbas 1 av 400 levande födda, vilket gör CP till den vanligaste orsaken till nedsatt motorisk funktion hos barn. Diagnosen är ett samlingsnamn för ett brett spek-trum av rörelsehinder av olika svårighetsgrad. Den moto-riska funktionsnedsättningen vid CP är ofta kombinerad med andra, till exempel nedsatt syn eller kognitiv för-måga. Personer med cerebral pares behöver regelbunden uppföljning och ofta livslång behandling för att förhindra

uppkomst av sekundära komplikationer som till exempel höftluxation (höft ur led), kontrakturer (ledstelhet) med tilltagande rörelsehinder, sittproblem och smärtor som följd.

CPUP är ett uppföljningsprogram för personer med ce-rebral pares (CP). Sedan 2005 är CPUP ett nationellt kva-litetsregister och sedan 2007 deltar samtliga regioner och landsting i Sverige i CPUP. I stället för att följa resul-tatet av en given behandling, följer CPUP resultaten av kontinuerliga behandlingsinsatser från spädbarnstiden upp i vuxen ålder. Syftet med CPUP är att genom konti-nuerlig och långsiktig undersökning av rörelseorganen

0 5 10 15 20

Örebro

Västra Götaland

Stockholm

Jämtland

Halland

Östergötland

Jönköping

Västernorrland

RIKET

Kalmar

Dalarna

Västerbotten

Skåne

Norrbotten

Värmland

Sörmland

Uppsala

Gävleborg

Blekinge

Västmanland

Gotland

Kronoberg 0,0

0,0

1,2

1,8

2,0

2,3

3,2

3,8

3,8

4,8

5,5

6,3

6,8

6,9

7,4

7,7

8,2

8,7

8,8

9,3

9,7

14,3

Procent

diagram 183 – totalt: Andel av uppskattat antal patienter med sekundärprogressiv MS som behandlas med bromsmediciner, 31 december 2013.



219AnnAn vård

i kombination med, vid behov, tidigt insatt behandling försöka förhindra uppkomst av höftluxation och svåra kontrakturer och därigenom optimera funktion och höja livskvalitet för personer med CP. Täckningsgraden i CPUP bedöms vara över 95 procent.

I CPUP mäter och registrerar barnets arbetsterapeut och fysioterapeut rörelsefunktionen i armar och ben. Höfter och rygg kontrolleras regelbundet genom undersökning av fysioterapeut och röntgenkontroller enligt vårdprogram. Operationer och andra behandlingar registreras. Den kon-tinuerliga och standardiserade uppföljningen medför att man tidigt kan se om någon försämring sker. Detta skapar förutsättningar för att tidigt i förloppet sätta in förebyg-gande behandling. I CPUP finns nationella riktlinjer för vid vilken grad av rörelsehinder, grad av förskjutning av lårbenshuvudet, grad av skolios etc. som behandling bör sättas in.

I CPUP är ett huvudsyfte att genom standardiserad upp-följning tidigt identifiera en eventuell försämring av rörel-sestatus och motorisk funktion. Grunden för detta är att barnet blir undersökt minst en gång per år. I programmet ingår rapportering av barnets fysioterapeut. Målet är att 90

procent av alla personer skall undersökas och rapporteras minst en gång per år.

Indikatorn visar andelen barn födda 2000 och senare som rapporterats av fysioterapeut under det aktuella året. Barnens motoriska funktion klassificeras enligt Gross Motor Function Classification System (GMFCS), och handfunktionen enligt Manual Ability Classification Sys-tem (MACS). Barn som har högst funktionsnivå (GMFCS I+MACS I) behöver enligt vårdprogram bara undersökas vartannat år. För dessa barn har rapportering under de två senaste åren inkluderats.

För hela riket var andelen barn som bedömts av fysiote-rapeut 87 procent, med en variation mellan landsting från 77 till 100. Jämförelsen baseras på 2 700 barn, varav knappt 350 inte rapporterats av fysioterapeut detta år. Målet i CPUP är att minst 90 procent av alla skall vara uppföljda och rapporterade enligt vårdprogrammet. Det var 2013 sex landsting som uppfyllde detta mål, medan alla utom sju hade andelar över 85 procent.

Några landsting har få barn med CP och deras resultat är i motsvarande grad osäkra.

0 20 40 60 80 100

Gotland 1

Norrbotten

Sörmland

Blekinge

Jönköping

Östergötland

Värmland

Dalarna

Stockholm

Örebro

Skåne

Västra Götaland

RIKET

Gävleborg

Västernorrland

Kronoberg

Uppsala

Halland

Västerbotten

Kalmar

Västmanland

Jämtland

20122013

100,0

97,5

94,5

93,8

92,0

90,3

89,7

89,0

89,0

87,2

87,0

86,8

86,3

86,0

85,2

84,4

84,3

84,2

81,6

80,2

77,4

Procent

diagram 184 – totalt: Andel barn med CP som undersökts av fysioterapeut, 2013. Avser barn födda 2000 eller senare.

Källa: CPUP – Nationellt kvalitetsregister för CP.




0 20 40 60 80 100

Gotland 1

Dalarna

Västernorrland

Örebro

Sörmland

Gävleborg

Jämtland

Västmanland

Kronoberg

Stockholm

RIKET

Västra Götaland

Östergötland

Värmland

Västerbotten

Kalmar

Skåne

Uppsala

Halland

Blekinge

Jönköping

Norrbotten

20122013

91,7

90,0

88,9

88,5

87,6

87,6

87,5

87,3

85,7

85,5

85,4

85,3

85,0

83,3

83,3

83,3

82,3

79,1

79,1

77,4

75,0

Procent

diagram 185 – totalt: Andel barn med CP som har god sträckningsförmåga i knäled, 2013. Avser barn födda 2000 eller senare.

Källa: CPUP – Nationellt kvalitetsregister för CP.


185 ANDELEN BARN MED GOD KNÄSTRÄCKNINGSFÖRMÅGAI CPUP ingår rapportering av barnets ledrörelsestatus. Na-tionell riktlinje för rörelsestatus är indelat enligt trafikljus-princip, där ett grönt värde är bra, utan risk för påverkan av motorisk funktion. En gul eller röd grad av inskränkt förmåga att sträcka i knäleden medför försämrad gångför-måga och ökad risk för försämrad ligg- och sittställning, vilket i sin tur ökar förekomsten av ryggdeformiteter. Målnivåerna är relaterade till barnets grovmotoriska funk-tionsnivå (GMFCS).

Indikatorn visar andelen barn födda 2000 och senare som har gröna mätvärden för knästräckning. Jämförelsen baseras på uppgift om knappt 2 000 barn.

Målet i CPUP är att minst 90 procent av barnen skall ha gröna värden. För hela riket är resultatet 85,3 procent och 2013 uppfyllde tre landsting målet 90 procent, medan elva har andelar på över 85 procent. Medelåldern i CPUP ökar årligen och det finns en risk att andelen barn med gröna värden minskar om inte den aktiva preventionen fortsät-ter som nu.

I CPUP finns manual med instruktion för goniometer-mätning av rörlighet. Trots det kan det finnas variation i mätteknik. I CPUP görs undersökningar av ett stort antal fysioterapeuter så eventuella mätskillnader bör inte på-verka resultaten i större landsting.

186 GOD VIRUSKONTROLL VID HIVHIV är en virusinfektion som obehandlad leder till AIDS och död. Modern livslång behandling ger förväntad nor-mal livslängd. I Sverige finns nu cirka 6 500 diagnostise-rade personer, varav de flesta är boende i storstadsregio-nerna.

Källan till indikatorn är kvalitetsregistret InfCare HIV. Syftet med InfCare HIV är att skapa en god och jämlik vård för patienterna, oavsett smittväg och vårdgivare. Detta sker genom att identifiera problem och förbättringspoten-tialer. InfCare HIV är samtidigt ett kvalitetsregister och ett

kliniskt beslutsstöd i vården, med grafisk framställning av data som används i varje möte med patienten. InfCare HIV används i dag på alla de 32 kliniker som handlägger HIV-infekterade patienter och har en täckningsgrad på över 99 procent.

Den främsta indikatorn för HIV-behandling i den kli-niska vardagen är processmåttet HIV-RNA < 50 kopior/ml. Detta mått följs regelbundet och över tid för alla patienter. Det motsvarar ett tillstånd där virus inte kan upptäckas i den HIV-infekterade patientens blodplasma. Det är ett virusmått som är direkt relaterat till överlevnad vid HIV-


221AnnAn vård

infektion. Processmåttet är internationellt etablerat och det mest använda vid läkemedels- och behandlingsstudier.

Vid behandling eftersträvas behandlingsresultat HIV-RNA < 50 kopior/ml. En utebliven eller långsam nedgång efter insatt behandling, eller stigande nivåer senare un-der behandling, är mycket känsliga mått på otillräcklig behandlingseffekt. Identifiering av orsaker till sådana problem är centralt för att kunna påverka och förbättra be-handlingsresultaten.

Indikatorn visar andelen HIV-patienter med viruskon-troll, definierat som HIV-RNA < 50 kopior/ml, april/maj 2014. Redovisningen baseras på patientens senaste mät-värde. Alla patienter som behandlats i mer än 6 månader, 5 736, ingår i jämförelsen.

I riket når 94,9 procent av alla patienter behandlings-målet, med innebörden att de har en mycket god och stabil behandlingseffekt. Andelen har legat över 90 pro-cent i flera år och en viss förbättring har skett sedan 2013. Landstingens resultat sträcker sig från 83 till 100 procent av patienterna som når målet. Skillnaderna har minskat sedan 2009. Det finns inga skillnader mellan kvinnors och mäns behandlingsresultat.

Kvalitetsregistret anger som mål, eller som det förvän-tade utfallet, att 90 procent av patienterna har god virus-kontroll, vilket nås av alla utom två landsting. De mins-kade skillnaderna mellan landstingen/klinikerna kan till del förklaras av att alla kliniker nu redovisar aktuella, upp-daterade data. En annan orsak av betydelse är det kvalitets-arbete som skett till följd av redovisningen av de senaste årens resultat.

De svenska behandlingsresultaten är mycket goda ur ett internationellt perspektiv, även jämfört med de resul-tat som vanligtvis redovisas från kliniska studier, med de strikta kriterier på patienturval som tillämpas där.

HIV-populationen har av tradition beskrivits utifrån möjliga sätt att förvärva infektionen. Dessa grupper har stora olikheter i socioekonomiska och kulturella fakto-rer och även vad gäller behandlingsfrekvens och resultat. Dessa skillnader i patientsammansättning kan påverka re-sultaten för olika landsting. Resultaten för mindre lands-ting är av statistiska skäl mer osäkra, vilket framgår av kon-fidensintervallen.

Källa: InfCare HIV.

diagram 186 – riket: Andel HIV-patienter med god viruskontroll (HIV-RNA<50 kopior/ml) av alla med antiviral behandling.

År

Procent

90

95

100

2014-04-302013-04-302012-04-302011-04-302010-04-30

Totalt Kvinnor Män



0 20 40 60 80 100

Gävleborg

Västerbotten

Gotland

Sörmland

Örebro

Norrbotten

Östergötland

Värmland

Stockholm

Dalarna

Västra Götaland

Skåne

RIKET

Jämtland

Kalmar

Västernorrland

Uppsala

Kronoberg

Halland

Västmanland

Jönköping

Blekinge

30 april 201330 april 2014

100,0

100,0

99,0

98,1

97,4

97,2

96,0

95,8

95,6

94,9

94,8

94,8

94,7

94,1

93,9

93,9

93,5

91,4

91,0

90,9

90,6

88,6

Procent

diagram 186 – totalt: Andel HIV-patienter med god viruskontroll (HIV-RNA<50 kopior/ml) av alla med antiviral behandling, 30 april 2014.


Procent


LandstingStockholm

UppsalaSörmland

ÖstergötlandJönköpingKronoberg

KalmarGotland

BlekingeSkåne


VärmlandÖrebro

VästmanlandDalarna



Norrbotten

97,093,996,897,2

100,093,9

100,097,495,890,9

100,093,1

95,095,994,998,190,985,497,995,595,593,991,499,094,788,696,095,690,693,5Sunderbyns sjukhus

Norrlands Universitetssjukhus, UmeåÖstersunds sjukhusSundsvalls sjukhus










Länssjukhuset Ryhov, JönköpingUnivsjuk Linköping/Vrinnevisjk, Norrköping


Södersjukhuset VenhälsanKarolinska universitetssjukhuset


diagram 186 – sjukhus: Andel HIV-patienter med god viruskontroll (HIV-RNA<50 kopior/ml) av alla med antiviral behandling, 30 april 2014.

0 20 40 60 80 100


223AnnAn vård

PATIENTNÖJDHET VID HIV-VÅRDInfCare HIV ger patienterna möjlighet att årligen besvara en elektronisk enkät om sin hälsa. Den innehåller åtta frågor, varav en avser hur nöjda de är med vården. Den besvaras i samband med besök hos läkare eller sjuksköterska. På ett mindre antal kliniker besvaras enkäten i pappersform och där svaren därefter matas in av sjuksköterska.

Frågan lyder: ”Hur nöjd är du med den vård du får vid din HIV-mottagning.” Patienterna anger ett värde på en skala 1–6, där 6 är mycket nöjd och 1 mycket missnöjd. Nöjdheten är överlag hög och alla kliniker har genomsnittsvärde över 5.

De aktuella klinikerna har 5 007 patienter tillsammans. Antalet enkätsvar uppgår till 1 470, vilket innebär att svar saknas från en stor del av patienterna.

0 2 4 6

Sunderbyns sjukhus

Sundsvalls sjukhus

Gävle sjukhus

Centralsjukhuset i Karlstad

SÄ-sjukvården, Borås

SU Östra, Göteborg

SU Sahlgrenska, Göteborg

NU-sjukvården, Trollhättan/NÄL

Skånes universitetssjukhus, Lund

Kristianstads sjukhus

Länssjukhuset Ryhov, Jönköping

Mälarsjukhuset, Eskilstuna

Akademiska sjukhuset, Uppsala

Södersjukhuset Venhälsan


Astrid Lindgrens barnsjukhus, Stockholm 5,5

5,7

5,8

5,9

5,5

5,9

5,6

5,8

5,3

5,8

5,5

5,7

5,6

5,8

5,2

5,8

Medelvärde

Hur nöjd är du med den vård du får vid din HIV-mottagning?, 2013. Medelvärde på en skala 1–6 poäng, där 6 är mycket nöjd, 1 mycket missnöjd


Endast rapporterande sjukhus visas.


8954 Del 2 omslag.indd 6 2014-12-02 18:21

Öppna jämförelser 2014: Hälso- och sjukvård – Del 2. Indikatorer om sjukdomar och behandingar kan laddas ner eller beställas från:

SVERIGES KOMMUNER OCH LANDSTINGwebbutik.skl.seISBN-nummer: 978-91-7585-157-0 E-post: [email protected] Telefon: 08-452 75 50

SOCIALSTYRELSENwww.socialstyrelsen.se/publikationerArtikelnummer: 2014-12-5ISBN: 978-91-7555-241-5 E-post: [email protected]: 035-19 75 29

Öppna jämförelser 2014 Hälso- och sjukvårdDel 2. Indikatorer om sjukdomar och behandlingar

Sedan 2006 har Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting gemensamt tagit fram öppna jämförelser för hälso- och sjukvården. I jämförelserna sammanställs indikatorer som belyser olika aspekter av hälso- och sjukvården, till exempel medicinska resultat, patienterfaren-heter, tillgänglighet och kostnader.

Årets rapport har fått en ny disposition och består av två delar:• Del 1 innehåller övergripande indikatorer. I denna del finns även ett

särskilt avsnitt om hälsoinriktad hälso- och sjukvård. • Del 2 innehåller indikatorer om sjukdomar och behandlingar.

Totalt innehåller årets rapport 186 indikatorer för vilka landstingens resultat presenteras. Avsikten är framförallt att jämföra landstingen, men i många fall visas även utvecklingen för riket över tid. Ett flertal indikatorer redovisas även på sjukhus- och kliniknivå.

Avsikten med öppna jämförelser är att ge landstingen underlag för styr-ning, fördjupad analys och förbättringsarbeten inom den egna verksam-heten samt att skapa öppenhet och insyn i den offentligt finansierade vården.

öp

pn

a jä

mfö

relser

2014

hä

lso- o

ch sju

kvå

rd

del 2. in

dik

ato

rer

om

sjuk

do

ma

r o

ch b

eha

nd

ling

ar

8954 Del 2 omslag.indd 1 2014-12-02 18:21

Documents

7585 157 0