7585 214 0

Patientsäkerhetskultur 1

NATIONELL SATSNING FÖR ÖKAD PATIENTSÄKERHET

Patientsäkerhetskultur SAMMANSTÄLLNING PÅ NATIONELL NIVÅ AV LANDSTINGENS

MÄTNINGAR 2012-2014


En god patientsäkerhetskultur är en förutsättning för att skapa en säker vård. Att

mäta patientsäkerhetskulturen och att förbättra densamma har därför ingått som ett

grundläggande krav i överenskommelsen om förbättrad patientsäkerhet mellan staten

och Sveriges Kommuner och Landsting (2011-2014).

I denna rapport presenteras resultaten från landstingens

patientsäkerhetskulturmätningar med sammanställningar på nationell nivå. Den

riktar sig till vårdgivare, verksamhetschefer och annan ledningspersonal samt till

andra intresserade inom hälso- och sjukvården.

Rapporten har tagits fram av experten Marita (Mita) Danielsson i samarbete med

experten Hans Rutberg och samordnaren Eva Estling på SKL samt den nationella

arbetsgruppen för patientsäkerhetskultur, Lena Alexandersson, Landstinget i

Västernorrland, Per Skude, Landstinget i Västernorrland, Ann Pedersen, Landstinget

i Gävleborg, Birgitta Boqvist, Norrbottens läns landsting, Anna Lundin, Stockholms

läns landsting och Marion Lindh, Stockholms läns landsting. Institutet för

kvalitetsindikatorer (Indikator) har sammanställt rapportens data.

Min förhoppning är att denna rapport ska bidra till att sprida kunskap och intresse för

att ytterliga förbättra patientsäkerhetskulturen i svensk hälso- och sjukvård.

Stockholm i januari 2015

Hans Karlsson

Direktör/Avdelningschef

Avdelningen för vård och omsorg

Förord


Sammanfattning ......................................................................................................... 4

Öppen kommunikation men bristande stöd från ledningen......................................... 4

Sämre avvikelsehantering men bättre stöd till patienter ............................................. 4

Bakgrund ..................................................................................................................... 5

Vad är patientsäkerhetskultur? ................................................................................... 5

Alla landsting mäter patientsäkerhetskulturen ............................................................ 5

Varför mäta patientsäkerhetskultur? ........................................................................... 5

Metod ........................................................................................................................... 6

Så mättes patientsäkerhetskulturen 2012–2014 ......................................................... 6

Svarsfrekvensen varierar ............................................................................................ 7

Att tolka resultaten ....................................................................................................... 7

Enkätens dimensioner och frågor ............................................................................... 7

Resultat ....................................................................................................................... 9

Svar från hälso- och sjukvårdspersonal efter yrke .................................................... 11

Svar från hälso- och sjukvårdspersonal efter specialiteter ....................................... 15

Svar från hälso- och sjukvårdspersonal efter verksamhet uppdelat per yrke ........... 20

Vilka har svarat på enkäten? ..................................................................................... 22

Diskussion ................................................................................................................27

Bilaga ........................................................................................................................ 31

Referenser .................................................................................................................35

Innehåll


Sammanfattning År 2012–2014 genomförde alla landsting och regioner mätningar med den

validerade enkäten ”Att mäta patientsäkerhetskulturen”. Enkäten mäter medarbetares

erfarenheter och uppfattningar om patientsäkerhet och patientsäkerhetsarbete i den

egna verksamheten i respektive landsting/region. Den speglar alltså subjektiva

uppfattningar och svarsfrekvensen var över 50 procent i alla landsting och regioner.

Syftet med denna rapport är att ge en överblick av svensk patientsäkerhetskultur och

sprida kunskap. Förhoppningsvis kan rapporten också inspirera den som gör analyser

på lokal nivå till att identifiera förbättringsområden utifrån reflektioner från inkomna

handlingsplaner.

Öppen kommunikation men bristande stöd från ledningen

Resultaten från enkäten visar bland annat att flertalet av vårdens medarbetare

ser positivt på samarbetet inom den egna vårdenheten

anser sig ha en öppen kommunikation

Däremot uppger flera att

de är kritiska till den högsta ledningens stöd till patientsäkerhetsarbetet

många händelser inte rapporteras

samarbetet mellan vårdenheterna är bristfälligt

de har en hög arbetsbelastning

Sämre avvikelsehantering men bättre stöd till patienter

Två förändringar på nationell nivå är tydliga sedan de förra mätningarna

genomfördes (2010–2011):

Återföringen och kommunikationen kring avvikelser har försämrats. Det

kan vara en signal på brister i patientsäkerhetsarbetet.

Informationen och stödet till patienten vid en negativ händelse har

förbättrats. Det kan ha ett samband med den nya patientsäkerhetslagen från

2011 som förtydligar arbete med patientmedverkan.

Övergripande resultat kan användas som jämförelse med egna resultat och stimulera

till reflektioner och diskussioner på lokal nivå.


Bakgrund

Vad är patientsäkerhetskultur?

Patientsäkerhetskultur är normer, förhållningssätt och attityder hos individer och

grupper som har betydelse för patientsäkerheten. Säkerhetskulturen är en del av

organisationskulturen och byggs upp av såväl skrivna som oskrivna regler, och av

såväl uttalade som outtalade uppfattningar och värderingar. Tillsammans kommer

dessa regler och värderingar till uttryck i individers och gruppers handlande.

Säkerhetskulturen genomsyrar arbetet med patientsäkerhet, från ledning och styrning

till säkerhetsbeteenden hos medarbetare och vårdteam. En god patientsäkerhetskultur

är därför en av flera förutsättningar för en hög patientsäkerhet. Under senare år har

säkerhetskulturens betydelse för patientsäkerheten kommit att uppmärksammans

alltmer.

Alla landsting mäter patientsäkerhetskulturen

Alla landsting och regioner (fortsättningsvis benämnda landsting) genomförde

mätningar av patientsäkerhetskulturen under perioden 2012–2014 (tabell 1). Det var

den andra övergripande mätningen under Patientsäkerhetssatsningen 2011–2014 med

enkäten ”Att mäta patientsäkerhetskulturen” i varje landsting. För denna period

lämnade landstingen också in handlingsplaner för 2015 och utvärderingar av det

förbättringsarbete som genomförts efter tidigare mätningar (2010–2011). Det var en

del av patientsäkerhetsöverenskommelsen mellan staten och Sveriges Kommuner

och Landsting 2014.

Varför mäta patientsäkerhetskultur?

Syftet med att mäta patientsäkerhetskulturen är att tydliggöra styrkor och svagheter

inom området, undersöka attityder och normer samt öka insikten om förutsättningar

för god patientsäkerhet. Förhoppningen är att vården ska påverkas i positiv riktning

med hjälp av resultat från mätningarna som tillsammans med andra

informationsunderlag ska understödja förbättringsarbete. Mätningarna har störst

betydelse på lokal nivå när resultat kan anlyseras i en känd kontext.


Metod

Så mättes patientsäkerhetskulturen 2012–2014

I mätningarna användes enkäten ”Att mäta patientsäkerhetskulturen”, som är en

översättning av den amerikanska enkäten Hospital Survey on Patient Safety Culture.

Den handbok som innehåller enkäten och beskriver hur mätningen går till är från

2008 och reviderades 2012 (1).

Utvalda medarbetare fick en e-postinbjudan om att delta i undersökningen. De som

inte svarade fick två påminnelser, och varje insamlingsperiod var cirka tre veckor.

Tabell 1. Antal utskickade enkäter, svarsfrekvens och tidpunkt för mätningar.

Landsting Utskickade

enkäter (antal) Svarsfrekvens (%) Tidpunkt för mätning

182 413 64,7

Jämtlands läns landsting 2 528 50,2 Vår 2014

Landstinget Dalarna 5 179 64,8 Vår 2014

Landstinget Gävleborg 4 782 64,7 Vår 2013

Landstinget Blekinge 3 871 65,4 Vår 2014

Landstinget i Jönköpings län 7 250 69,2 Vår 2014

Landstinget i Kalmar län 5 288 84,5 Vår 2013

Landstinget i Uppsala län 5 844 63,1 Vår 2014

Landstinget i Värmland 4 995 60,3 Höst 2013

Landstinget Västmanland 4 715 57,1 Vår 2014

Landstinget i Östergötland 9 960 76,3 Vinter 2012

Landstinget Kronoberg 4 254 75,3 Vår 2014

Landstinget Sörmland 4 704 58,1 Vår 2014

Landstinget Västernorrland 5 252 55,7 Vår 2014

Norrbottens läns landsting 4 716 55,6 Höst 2013

Region Gotland 879 51,4 Vår 2013

Region Halland 5 451 69,8 Vår 2014

Region Skåne 24 483 66,8 Vår 2014

Stockholms läns landsting 34 008 59,0 Olika per förvaltning

Västerbottens läns landsting 7 292 64,4 Vår 2014

Västra Götalandsregionen 30 068 68,8 Vår 2013

Örebro läns landsting 6 894 53,8 Vår 2013


Svarsfrekvensen varierar

Det är viktigt att ha förankrat undersökningen väl i organisationen för att nå en hög

svarsfrekvens. Kommunikationen från verksamhetsledningen är avgörande. Sedan de

senaste mätningarna har svarsfrekvenserna ökat något, men de är fortfarande lägre

än svarsfrekvenserna för landstingens medarbetarenkäter.

Svarsfrekvensen varierar också mellan yrkesgrupper. Chefer svarar till exempel i

hög utsträckning, medan drygt 50 procent av alla läkare svarar. Enheter som har

höga svarsfrekvenser skattar vanligtvis patientsäkerhetskulturen högre.

Vidare finns skillnader i urval och svarsfrekvens mellan landstingens mättillfällen

(tabell 1).

Att tolka resultaten

Enkäten innehåller bakgrundsfrågor, och frågor med svarsalternativ på en 5-gradig

skala från ”stämmer mycket dåligt” till ”stämmer mycket bra” (eller från ”aldrig” till

”alltid”) med ett neutralt svarsalternativ i mitten. Frågorna är indelade i 9 avsnitt och

konstruerade så att de kan summeras i 15 dimensioner och 2 enskilda frågor.

Dimensionernas indexvärden (resultaten) redovisas som andelen positiva svar av

antalet giltiga svar (de 2 högst skattade svaren per fråga). Vad som räknas som ett

positivt eller negativt svar beror på frågan. Resultat redovisas i indextal från 1 till

100. Dimensioner med indexvärden över 70 upplevs fungera väl. Utfall mellan 51

och 69 anger förbättringsbehov, och störst är förbättringsbehovet om indexvärdet är

50 eller mindre (figur 1).

Figur 1. Gruppering av indexvärden. Röd = stort förbättringsbehov, gul = visst

förbättringsbehov, grön = välfungerande.

Hur enkäten besvaras påverkas av vad som skett under den närmaste tiden inom

organisationen. Resultat som försämrats kan till exempel bero på arbete som ökat

medarbetarnas kunskap och riskmedvetenhet. Därför är den lokala kontexten viktig

när man tolkar och analyserar resultaten.

Resultaten redovisas efter vad respondenterna själva angett att de arbetar som och

inom vilken verksamhet.

Enkätens dimensioner och frågor

Nedan anges de 15 dimensionerna och frågornas nummer i enkäten. Bokstaven r står

för omvänd fråga. Varje fråga finns i handboken Att mäta patientsäkerhetskultur (1).

Öppenhet i kommunikationen (C2, C4, C6r)

Återföring och kommunikation kring avvikelser (C1, C3, C5)

Benägenhet att rapportera händelser (D1, D2, D3)

Överlämningar och överföringar av patienter och information (F3r, F5r, F7r,

F11r)

Högsta ledningens stöd till patientsäkerhetsarbete (F1, F8, F9r)

Icke straff- och skuldbeläggande kultur (A8r, A12r, A16r)

Lärande organisation (A6, A9, A13)

Sammantagen säkerhetsmedvetenhet (A10r, A15, A17r, A18,)

Bemanning (A2, A5r, A7r, A14r)

Närmaste chefens agerande kring patientsäkerhet (B1, B2, B3r, B4r)


Samarbete mellan vårdenheterna (F2r, F4, F6r, F10)

Samarbete inom vårdenheten (A1, A3, A4, A11)

Information och stöd till patient/närstående vid vårdskada (G3, G4, G5, G6)

Information och stöd till personal vid vårdskada (G7, G8)

Självskattad patientsäkerhetsnivå (E1)

Upprepade mätningar kan vara en del i att följa förändringar över tid och utvärdera

resultat av förbättringsåtgärder. Se tips och råd i Att mäta patientsäkerhetskultur:

tipsguide – från mätning till åtgärder (2).


Resultat

Resultatet omfattar samtliga landstings mätningar från december 2012 till juni 2014

(figur 2). Mätperioden sträcker sig över lång tid, vilket innebär att förutsättningarna

för att mäta kan ha sett olika ut för landstingen. Då det är skillnader mellan alla

landsting gällande geografiska förhållanden, storlek med mera sker ingen jämförelse

i resultatet mellan landstingen. Spridningen mellan landstingens resultat kan ses i

figur 3.

Figur 2. Övergripande resultat från mätningar 2012–2014.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

100

Benägenhet att rapportera

händelser

Sammantagen

säkerhetsmedvetenhet

Självskattad

patientsäkerhetsnivå

Min närmaste chefs agerande

kring patientsäkerhet

Lärandeorganisation

Samarbete inom vårdenheten

Öppenhet i kommunikationen

Återföring och kommunikation

kring avvikelser

En icke straff- och

skuldbeläggande kultur

Arbetsbelastning och

personaltäthet

Högsta ledningens stöd till

patientsäkerhetsarbete

Samarbete mellan

vårdenheterna

Överlämningar och

överföringar av patienter och

information

Information och stöd till patient

vid negativ händelse

Information och stöd till

personal vid negativ händelse

Samtliga (n = 112 665)


Figur 3. Spridning mellan landsting per dimension.

Totalt omfattar mätningarna 112 665 medarbetare, jämfört med 84 215 i

mätningarna 2010–2011. Det större urvalet 2012–2014 innebär att flera enheter som

inte har mätt tidigare ingår. Dessa enheters mätningar borde därmed klassificeras

som förstagångsmätningar, men vi har inte sammanställt vilka enheter det gäller.

Figur 4. Förändring per dimension mellan mätningarna 2010–2011 (n = 84 215)

och mätningarna 2012–2014 (n = 112 665).

49

67 66 70

62

81

69 76

67

53 52 60

56

71 69

36

49 45

57

43

73

59

47 56

34

23

40 41

56 49

0

20

40

60

80

100

Medelvärde

-4 -4 -3

2

-3 -2

-10

-14

3

-5

2 3 2

9

3

-20

-15

-10

-5

0

5

10

15


Svar från hälso- och sjukvårdspersonal efter yrke

I resultaten på nationell nivå blir grupperna stora och spridningen mellan

specialiteter och yrkesgrupper inte så tydliga. Även om spridningen på nationell nivå

är relativt liten så är spridningen mellan olika yrken på verksamhets- och enhetsnivå

ofta påtaglig.

Chefer skattar patientsäkerhetskulturen högre, i de flesta dimensioner, än övrig

personal (figur 5). Det finns vidare en relativt stor spridning mellan det lägsta och

det högsta värdet inom respektive dimension (figur 6).


Figur 5. Övergripande resultat per yrkesgrupp.

Figur 6. Spridning mellan yrkesgrupper per dimension.

Skillnader mellan förstagångsmätningarna (2010–2011) och andragångsmätningarna

(2012–2014) per yrkesgrupp visas i figur 7–10. Förändringarna är i stort sett lika

mellan yrkesgrupperna. Den största minskningen av indexutfall har skett inom

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

100


händelser

Sammantagen


Självskattad








kring avvikelser

En icke straff- och



personaltäthet



Samarbete mellan

vårdenheterna

Överlämningar och


information





Chefsbefattning (n = 6 273) Sjuksköterska (n = 39 234) Undersköterska (n = 20 796)

Läkare (n = 13 598) Paramedicinsk personal (n = 10 853) Biomedicinsk analytiker (n = 2 856)

Administrativ befattning (n = 7 884)

65 76 77 79 77

88 86 77

85

60 64 62 56

81 87

35

52 46

60

45

69 60

51 55

36 32

47 38 41

50

0

20

40

60

80

100

Medel


dimensionen Återföring och kommunikation kring avvikelser, vilket signalerar

brister i hur delar av vården arbetar med detta. En bristande återkoppling av

rapporterade avvikelser leder till att personalen mister förtroendet för

avvikelsehanteringssystemet och rapporterar mindre.

Den största ökningen mellan första- och andragångsmätningarna ses inom

dimensionen Information och stöd till patienter vid negativ händelse. Denna

dimension är unik för den svenska enkäten. Ökningen kan ses som en effekt av det

arbete med patientmedverkan vid vårdskador som förespråkas i

patientsäkerhetslagen från 2011. Chefer är den yrkesgrupp som genomsnittligt ökat

sina skattningar mest.

Handboken Att mäta patientsäkerhetskultur reviderades mellan förstagångs- och

andragångsmätningarna. En förändring av en enskild fråga inom dimensionen

Öppenhet i kommunikationen kan förklara att det indexvärdet minskade mellan

mätningarna. Det är därför svårt att jämföra första- och andragångsmätningen för

den dimensionen.

Figur 7. Förändring mellan mätningar per yrkesgrupp för dimensionerna

Benägenhet att rapportera händelser, Sammantagen säkerhetsmedvetenhet och

Självskattad patientsäkerhetsnivå.

-15

-10

-5

0

5

10

15


händelser

Sammantagen


Självskattad patiensäkerhetsnivå

Sjuksköterska Undersköterska/skötare Läkare

Paramedicinsk personal Administrativ personal Chefer


Figur 8. Förändringar mellan mätningar i dimensioner närmsta chefs agerande,

lärandeorganisation, samarbete inom vårdenheten, öppenhet i

kommunikationen, återföring och information kring avvikelser och icke straff

och skuldbeläggande kultur per yrkesgrupp.

Figur 9. Förändringar mellan mätningar i dimensionerna arbetsbelastning,

högsta ledningens stöd, samarbete mellan vårdenheter samt överlämningar och

överföringar av patienter och information per yrkesgrupp

-15

-10

-5

0

5

10

15

Min närmaste chefsagerande kringpatientsäkerhet

Lärandeorganisation Samarbete inomvårdenheten

Öppenhet ikommunikationen

Återföring ochkommunikationkring avvikelser

En icke straff- ochskuldbeläggande

kultur



-15

-10

-5

0

5

10

15

Arbetsbelastning ochpersonaltäthet

Högsta ledningens stöd tillpatientsäkerhetsarbete

Samarbete mellanvårdenheterna

Överlämningar ochöverföringar av patienter

och information




Figur 10. Förändringar mellan mätningar per yrkesgrupp för dimensionerna

Information och stöd till patient vid negativ händelse och Information och stöd till

personal vid negativ händelse.

Svar från hälso- och sjukvårdspersonal efter specialiteter

Verksamhetsindelningen baseras på vad respondenterna själva har uppgett att de

arbetar inom för verksamhet.

Nationellt ses liknande styrkor och förbättringsområden i andragångsmätningarna

som i förstagångsmätningarna. Vissa skillnader kan dock identifieras mellan olika

verksamheter (figur 11). Generellt skattar personal i primärvården

patientsäkerhetskulturen något högre än snittet, medan personal i psykiatrin skattar

den något lägre.

-15

-10

-5

0

5

10

15

Information och stöd till patient vid negativhändelse

Information och stöd till personal vid negativhändelse




Figur 11. Övergripande resultat per verksamhet.

Generellt följer förändringarna mellan första- och andragångsmätningarna varandra

oberoende av verksamhet. Inom primärvården finns dock en mer positiv trend. Där

är minskningarna av skattade dimensioner inte lika stora som inom övriga

verksamheter, samtidigt som ökningarna av skattade dimensioner är större. Inom den

medicinska verksamheten är situationen den omvända (figur 12–15).

Figur 12. Förändring mellan mätningar i dimensionerna Benägenhet att

rapportera händelser, Sammantagen säkerhetsmedvetenhet och Självskattad

patientsäkerhetsnivå per större verksamhet.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

100Benägenhet att rapportera händelser

Sammantagen säkerhetsmedvetenhet

Självskattad patientsäkerhetsnivå

Min närmaste chefs agerande kring

patientsäkerhet




Återföring och kommunikation kring

avvikelser

En icke straff- och skuldbeläggande

kultur

Arbetsbelastning och personaltäthet



Samarbete mellan vårdenheterna

Överlämningar och överföringar av

patienter och information

Information och stöd till patient vid

negativ händelse

Information och stöd till personal vid

negativ händelse

Psykiatrisk verksamhet (n = 12 850) Primärvård (n = 14 894)

Medicinsk verksamhet (n = 14 492) Kirurgisk verksamhet (n = 9 113)

-15

-10

-5

0

5

10

15

Benägenhet attrapportera händelser

Sammantagensäkerhetsmedvetenhet

Självskattadpatiensäkerhetsnivå

Primärvård Medicinsk verksamhet

Kirurgisk verksamhet Psykiatrisk verksamhet


Figur 13. Förändring mellan mätningar för dimensionerna Information och stöd till

patient vid negativ händelse och Information och stöd till personal vid negativ

händelse per större verksamhet.

Många medarbetare uppger att det fortfarande finns en straff- och skuldbeläggande

kultur i verksamheten. Denna individsyn är ett stort hinder för att arbeta konstruktivt

med frågor om patientsäkerhet. Att medarbetare inom samtliga verksamheter skattar

återföringen och kommunikationen kring avvikelser lägre än tidigare tyder på att

hanteringen av avvikelser inte fungerar optimalt. På sikt finns en risk att medarbetare

slutar rapportera händelser om återkoppling och förbättringsarbete uteblir.

Figur 14. Förändring sedan förstagångsmätningar i dimensionerna närmsta

chefs agerande, lärandeorganisation, samarbete inom vårdenheten, öppenhet i

kommunikationen, återföring och information kring avvikelser och icke straff

och skuldbeläggande kultur per större specialitet.

-5

-3

-1

1

3

5

7

9

11

13

15

Information och stöd till patient vid negativhändelse

Information och stöd till personal vid negativhändelse

Primärvård Medicinsk verksamhet Kirurgisk verksamhet Psykiatrisk verksamhet

-20

-15

-10

-5

0

5

10

15

20

Min närmaste chefsagerande kringpatientsäkerhet

Lärandeorganisation Samarbete inomvårdenheten

Öppenhet ikommunikationen

Återföring ochkommunikation kring

avvikelser

En icke straff- ochskuldbeläggande

kultur



Ett välkänt riskområde i vården är samarbete mellan vårdenheterna och överföring

av patienter och information mellan olika verksamheter Medarbetarna ser också

arbetsbelastningen i vården som ett återkommande hinder för att arbeta säkert och

uppfattar den högsta ledningens stöd till patientsäkerhetsarbetet lågt.

Figur 15. Förändring sedan förstagångsmätningar dimensionerna

arbetsbelastning och personaltäthet, högsta ledningens stöd, samarbete mellan

vårdenheterna och överlämning och överföring av patienter och information

per större verksamhet.

En liten andel av personalen uppger att de rapporterar mer än 2 avvikelser/tillbud

eller risker under ett år (figur 16–17). Inom de medicinska och kirurgiska

verksamheterna rapporterar personalen en större andel avvikelser/tillbud och risker

än inom psykiatri och primärvård (avser hur stor andel av personalen som uppger att

de rapporterat in risker eller tillbud/avvikelser under det senaste året och inte antalet

rapporter i absoluta tal). Dessa resultat skiljer sig endast marginellt från mätningarna

2010–2011 (3).

-15

-10

-5

0

5

10

15

Arbetsbelastning ochpersonaltäthet

Högsta ledningens stödtill


Samarbete mellanvårdenheterna

Överlämningar ochöverföringar av patienter

och information



Figur 16. Antal rapporterade avvikelser per större verksamhet.

Figur 17. Antal rapporterade risker per större verksamhet.


Svar från hälso- och sjukvårdspersonal efter verksamhet uppdelat per

yrke

Figur 18. Övergripande resultat, kirurgisk verksamhet per yrkeskategori.

0102030405060708090

100


händelserSammantagen


Självskattad


Min närmaste chefs

agerande kring

patientsäkerhet


Samarbete inom

vårdenheten

Öppenhet i

kommunikationenÅterföring och

kommunikation kring

avvikelser

En icke straff- och



personaltäthet



Samarbete mellan

vårdenheterna

Överlämningar och


information


patient vid negativ händelse


personal vid negativ

händelse

Chefsbefattning (n = 530) Sjuksköterska (n = 3 585)

Undersköterska (n = 2 015) Läkare (n = 1 703)


Figur 19. Övergripande resultat, medicinsk verksamhet per yrkeskategori.

Figur 20. Övergripande resultat, primärvård per yrkeskategori.

0102030405060708090

100


händelser

Sammantagen


Självskattad








kring avvikelser

En icke straff- och



personaltäthet



Samarbete mellan

vårdenheterna

Överlämningar och

överföringar av patienter ochinformation







0102030405060708090

100


händelser

Sammantagen


Självskattad








kring avvikelser

En icke straff- och



personaltäthet



Samarbete mellan

vårdenheterna

Överlämningar och

överföringar av patienter ochinformation







Paramedicinsk personal (n = 2 132)


Figur 21. Övergripande resultat, psykiatrisk verksamhet per yrkeskategori.

Vilka har svarat på enkäten?

De resultat som redovisas i rapporten baserar sig på svaren från 112 665 personer

som deltagit i mätningar av patientsäkerhetskulturen under 2012–2014. Varje fråga i

enkäten har ett större eller mindre bortfall (figur 29). Respondenterna hoppar oftare

över vissa frågor i dimensionerna Benägenhet att rapportera händelser, Högsta

ledningens stöd, Överföring av patienter och information, Samarbete med andra och

Stöd till personal och patienter. Bakgrundsfrågorna besvaras dock i större

utsträckning. Det visar att medarbetarna avslutar enkäten, och medvetet väljer att

inte svara på vissa frågor.

När vi sammanställer frågor till dimensioner (indextal) kan vissa frågor få en större

eller mindre vikt, eftersom svaren fördelar sig ojämnt.

En majoritet av respondenterna är kvinnor (figur 22), och över två tredjedelar av

dem som svarat på frågan om ålder är över 45 år (figur 23). Hälften av

respondenterna har vidare arbetat inom vården i 21 år eller längre (figur 24).

Arbetstiden för de flesta är mellan 20 och 59 timmar i veckan (figur 25). I databasen

har sjuksköterskor och undersköterskor registrerat de flesta svaren (figur 27). Figur

28 visar hur olika specialiteter är representerade i mätningen.

0102030405060708090

100


händelser

Sammantagen


Självskattad patientsäkerhetsnivå







kring avvikelser

En icke straff- och



personaltäthet



Samarbete mellan vårdenheterna

Överlämningar och överföringar

av patienter och information



Information och stöd till personal



Undersköterska (n = 3 420) Läkare (n = 972)


Figur 22. Respondenternas kön (n = 112 665).

Figur 23. Respondenternas ålder (n = 112 665).

Figur 24. Respondenternas arbetstid inom vården (n = 112 665).

16%

78%

5%

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90%

Man

Kvinna

Ej ifylld

2%

14%

22%

28%

28%

1%

5%

0% 5% 10% 15% 20% 25% 30%

18 - 24 år

25 -34 år

35 - 44 år

45 - 54 år

55 - 64 år

65 år eller äldre

Ej ifylld

1%

11%

12%

13%

10%

47%

5%

0% 10% 20% 30% 40% 50%

Mindre än 1 år

1-5 år

6-10 år

11-15 år

16-20 år

21 år eller längre

Ej ifylld


Figur 25. Respondenternas arbetstid per vecka (n = 112 665).

Figur 26. Respondenternas skattningar utifrån arbetstid per vecka.

2%

43%

49%

1%

0%

5%

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60%

Färre än 20 timmar per vecka

20 till 39 timmar per vecka



70 timmar per vecka eller mer

Ej ifylld

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

100


händelser

Sammantagen


Självskattad








kring avvikelser

En icke straff- och



personaltäthet



Samarbete mellan

vårdenheterna

Överlämningar och


information





Färre än 20 timmar per vecka 20 till 39 timmar per vecka 40 till 59 timmar per vecka


Figur 27. Respondenternas funktion på arbetsplatsen (n = 112 665).

Figur 28. Respondenternas specialitet (n = 112 665).

6%

35%

18%

12%

10%

3%

7%

9%

0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40%

Chef

Sjuksköterska

Undersköterska/skötare, barnsköterska

Läkare

Paramedicinsk personal

Biomedicinsk analytiker

Administrativ befattning

Ej ifylld

13%

13%

2%

2%

4%

2%

8%

4%

3%

4%

11%

4%

1%

1%

5%

3%

2%

5%

1%

7%

5%

0% 2% 4% 6% 8% 10% 12% 14%

Primärvård

Medicinsk verksamhet

Onkologisk verksamhet

Geriatrisk verksamhet

Rehabiliteringsverksamhet

Blandad medicinsk och kirurgisk…

Kirurgisk verksamhet

Operationsverksamhet

Anestesiverksamhet

Intensivvårdsverksamhet

Psykiatrisk verksamhet

Obstetrisk och gynekologisk verksamhet

Öron näsa halsverksamhet

Ögonverksamhet

Barn- och ungdomsverksamhet

Akutmottagningsverksamhet

Ambulansverksamhet

Diagnostisk verksamhet

Medicinteknisk verksamhet

Annan verksamhet

Ej ifylld


Figur 29. Internt bortfall per fråga.

5% 5%

1% 1% 1% 1%

7% 3%

5% 8%

11% 6%

3% 5%

10% 4%

6% 17%

6% 6%

5% 5%

7% 9%

7% 5% 5%

7% 3%

7% 19%

21% 20%

3% 15%

18% 21%

15% 27%

30% 25%

21% 26%

23% 35%

8% 9%

39% 41%

49% 51%

41% 44%

5% 5% 5% 5% 5%

9% 6% 6%

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60%

A1

A3

A5

A7

A9

A11

A13

A15

A17

A19

B1

B3

C1

C3

C5

D1

D3

F1

F3

F5

F7

F9

F11

G2

G4

G6

G8

H2

H4

H6

H8


Diskussion Mätningarna av patientsäkerhetskultur i Sverige under perioden 2011-14 är bland de

största som genomförts internationellt. Skälet till att mätningar har kunnat utföras i

denna skala är statens och SKL:s patientsäkerhetsöverenskommelse som syftar till

att stärka landstingens patientsäkerhetsarbete. I överenskommelsen ingick att mäta

patientsäkerhetskulturen i samtliga landsting och regioner med en validerad enkät.

Det nationella arbetet som tidigare gjorts där en av tre rekommenderade enkäter för

mätningar av patientsäkerhetskulturen översatts till svenska gjorde det möjligt att

använda samma enkät för samtliga mätningar. Genom avtal med ett dataföretag

kunde alla enkätresultat samlas i en databas vilket möjliggjorde analys ur ett flertal

perspektiv. Att mätningar har genomförts i två omgångar under tiden för

överenskommelsen har möjliggjort nationella, yrkesspecifika och specialitetsvisa

sammanställningar över tid.

Mätningar av säkerhetskulturen leder i sig inte till en förbättrad patientsäkerhet utan

måste följas av analys och dialog, framförallt på lokal nivå, som sedan mynnar ut i

förbättringsarbete.

I Norge undersöktes patientsäkerhetskulturen på ett universitetssjukhus och det

visade sig att uppfattningar om säkerhetskulturen varierade mellan yrkesgrupper och

kliniker (4). Vid jämförelse med liknande mätningar i USA bedömdes

säkerhetskulturen vara sämre i Norge än i USA vilket enligt författarna pekade på ett

behov av att satsa på att förbättra patientsäkerhetskulturen i norsk sjukvård. Det finns

anledning att tro att situationen kan vara densamma i svensk hälso- och sjukvård.

Dimensioner som uppfattas väl fungerande

Dimensionen samarbete inom vårdenheter bedöms högt, vilket stämmer överens

med resultat från medarbetarenkäter, det vill säga man uppfattar ofta att arbetet på

egna enheten är välfungerande medan samarbetet med andra verksamheter är sämre.

Dimensioner med förbättringspotential

Förbättringspotential finns inom flera dimensioner, bland annat överlämningar och

överföring av patienter och information. Patienterna har behov av, och bör kunna

förvänta sig, väl fungerande flöden och samarbete mellan kliniker och specialiteter.

Aktiviteter för att förbättra informationsöverföring beskrivs i flera av landstingens

handlingsplaner, exempelvis arbete med datajournaler, framtagande av gemensamma

journalsystem för olika vårdgivare inom samma landsting. Andra exempel på

pågående arbete på mikro-och meso nivån är arbete med mallar och rutiner för

säkrare utskrivning och säkrare byte av vårdgivare.


I alla landsting pågår också arbete med kommunikationsverktyget SBAR (Situation,

Bakgrund, Aktuellt tillstånd och Rekommendation) för att förbättra både intern och

extern kommunikation. Det finns svenska studier (5,6) som beskriver nyttan med

SBAR och internationella studier (7-9) som visar att fokus på hur vi kommunicerar

ökar kvalitén på vården.

Andra dimensioner med förbättringspotential är uppfattningen av högsta ledningens

stöd till patientersäkerhet, benägenheten att rapportera händelser samt

arbetsbelastning och patientsäkerhet. I flera landsting beskrivs

patientsäkerhetsronder och patientsäkerhetsdialoger som pågående eller planerade

aktiviteter för att öka och synliggöra högsta ledningens stöd till patientsäkerhet (10).

Chefsutbildningar i patientsäkerhet, centrala organisationer för

patientsäkerhetsarbete och bloggar från högsta ledningen är också pågående arbete

med samma syfte.

Det finns anledning att fundera över samband mellan dimensionerna benägenhet att

rapportera händelser och arbetsbelastning och patientsäkerhet. I rapporten

Överbeläggningar och rapporterade skador i vården (11) görs konklusionen att

ansträngda belastningssituationer på grund av överbeläggningar minskar

benägenheten att rapportera. Andra faktorer som påverkar benägenheten att

rapportera är krångliga rapporteringssystem och en kultur som inte är positiv till att

rapportering sker. I en studie från England visades att viljan att rapportera avvikelser

är associerat med en positiv säkerhetskultur (12).

Flera landsting beskriver i handlingsplaner arbetet med avvikelsehanteringssystemen

för att förenkla hanteringen av avvikelser och fokusera på åtgärderna. Många

landsting går också regelbundet igenom alla allvarliga vårdskador. Det finns dock

landsting som beskriver det omvända, att benägenheten att rapportera avvikelser har

ökat kontinuerligt sedan 2012.

Jämförelse med tidigare mätningar

I samband med revisionen av handboken förändrades en av frågorna i dimensionen

Öppenhet i kommunikationen, vilket försvårar jämförelser mellan mätningar då

frågans innehåll kan tolkas olika.

Dimensionen Information och stöd till patienter vid negativ händelse, har förbättrats

mellan mätningarna vilket kan bero på effekten av arbetet med patientmedverkan vid

vårdskador som förespråkas i patientsäkerhetslagen från 2011. SKL har givit ut en

publikation som ger råd om hur information om vårdskada kan ges (13).

Dimensionen återföring och kommunikation kring avvikelser har försämrats mellan

mätningarna. En sämre återkoppling av rapporterade avikelser riskerar att påverka

benägenheten att rapportera och kan ses som en signal på att fokusera mer på hur

återkoppling sker till rapportör, berörda medarbetare och verksamheten. I

landstingens handlingsplaner framgår att flera landsting har fortsatt utveckla system

för mer systematisk avvikelsehantering och några landsting beskriver genomförda

seminarier för att öka kunskapen om avvikelsehanteringens betydelse för

patientsäkerheten, och att fler avvikelsesamordnare har utbildats.

Skillnader mellan specialiteter

Inom samtliga specialiteter har chefer en mer positiv bild av patientsäkerhetskulturen

än medarbetare. En studie från USA studerade korrelationen mellan säkerhetskultur

och säkerhetsbeteende och fann att sjukhus med högre säkerhetskultur hade lägre

frekvens av incidenter. Det viktiga var att det var medarbetarnas uppfattning och inte


ledningens uppfattning som var avgörande för hur patientsäkert vården bedrevs (14).

Denna skillnad behöver beaktas och hanteras. För stora skillnader mellan

medarbetarnas och ledningens uppfattning om patientsäkerheten riskerar att påverka

patientsäkerhetsarbetet och arbetsmiljön negativt.

Sammanfattningsvis har under de senaste åren ett intensivt arbete bedrivits med

mätningar av patientsäkerhetskulturen samt efterföljande analys och

förbättringsarbete. Flera landsting har inkluderat mål och aktiviteter utifrån resultatet

från patientsäkerhetskulturmätningen i sina verksamhetsplaner. De rapporterar

vidare att uppföljningen av patientsäkerhetsarbetet har tagit form och att utfallet av

mätningar av patientsäkerhetskulturen rapporteras i landstingets ledningsgrupper.

Flera landsting rapporterar att de ännu inte kan utvärdera patientsäkerhetsarbetet

eftersom det tar tid att påverka patientsäkerheten och patientsäkerhetskulturen. Flera

landsting har dock använt mätningar av patientsäkerhetskulturen för att utvärdera

påbörjade förbättringsarbeten, samtidigt som dessa förbättringsarbeten generellt är

processer över längre tid och därför är svåra att utvärdera på kort sikt.

Risker och nackdelar med mätningar av patientsäkerhetskulturen som beskrivs i

handlingsplaner är att:

patientsäkerhetsarbete upplevs ta mycket tid och ska prioriteras bland alla

andra krav. Pågående besparingar försvårar patientsäkerhetsarbetet.

det krävs mycket arbete för att samordna mätningen, och det tar tid att

analysera resultatet

det kan vara svårt att finna konkreta aktiviteter som förbättrar

patientsäkerhetskulturen

organisationsförändringar försvårar jämförelser av resultat över tid

Styrkor som landstingen rapporterar med genomförda mätningarna och efterföljande

arbete är att:

ledning och medarbetare har stärkt sitt fokus på patientsäkerheten

mätningarna har lett till ett mer strukturerat arbete med

patientsäkerhetsfrågor på ledningsnivå

medarbetare och chefer har blivit mer medvetna om organisationernas

styrkor och svagheter. Mätningarna av patientsäkerhetskulturen pekar på

allas betydelse för patientsäkerheten.

medarbetarna har fått en djupare förståelse för begreppet patientsäkerhet

tack vare mätningarna, och insett att det omfattar aspekter som inte varit

självklara för alla.

återkommande mätningar ger underlag för fortsatt diskussion om

patientsäkerhet och nya ingångar för det fortsatta arbetet

medarbetarna har blivit mer medvetna om avvikelserapporteringens

betydelse för patientsäkerheten

medarbetare och chefer har fokuserat mer på informationen till patienter och

anhöriga

De i handlingsplanerna beskrivna positiva effekterna kan ses som ökad medvetenhet

om patientsäkerhetsarbetets betydelse hos medarbetare på alla nivåer i

organisationen. Skillnader mellan mätningar är svåra att uttala sig om då både

ökningar och minskningar av resultat kan tänkas bero på en ökad medvetenhet.

För att sänka frekvensen av vårdskador måste patientsäkerhetsarbetet inom svensk

hälso- och sjukvård bedrivas långsiktigt och involvera såväl vårdpersonal som

ledningen på olika nivåer. Att säkerhetskulturen har betydelse för

patientsäkerhetsarbetet har visats i SKL:s rapport om framgångsfaktorer för att


förebygga vårdrelaterade infektioner (VRI) (15). En av de åtta framgångsfaktorerna

var att den högsta ledningen agerade aktivt via adekvata kanaler och

organisationskulturen identifierades som en viktig faktor på alla nivåer.

Sammanfattningsvis är de reflektioner och diskussioner som resultaten stimulerar till

det viktigaste. Utmaningen ligger i att fortsätta arbetet under lång tid då inga snabba

lösningar finns för att förbättra patientsäkerheten.


Bilaga 1 Landstingens resultat från de nationella

patientsäkerhetskulturmätningarna från 2012-2014

För varje dimension är ett index uträknat utifrån de i dimensionen ingående frågorna.

Indexvärde mellan 0-100

Benägenhet

att rapportera

händelser

Sammantagen

säkerhets-

medvetenhet

Självskattad

patient-

säkerhetsnivå

Min närmaste

chefs agerande

kring

patientsäkerhet

Lärande-

organisation

Jämtlands läns landsting 36 49 46 57 43

Landstinget Dalarna 41 53 49 63 48

Landstinget Gävleborg 41 53 47 64 50

Landstinget i Blekinge 46 60 58 69 58

Landstinget i Jönköpings län 44 67 66 69 61

Landstinget i Kalmar län 49 65 60 66 61

Landstinget i Uppsala län 40 52 46 64 52

Landstinget i Värmland 40 55 50 64 49

Landstinget i Västmanland 47 58 54 66 56

Landstinget i Östergötland 48 63 60 67 59

Landstinget Kronoberg 43 65 60 70 62

Landstinget Sörmland 39 53 45 63 50

Landstinget Västernorrland 42 53 49 62 48

Norrbottens läns landsting 42 61 55 65 54

Region Gotland 39 50 45 58 47

Region Halland 47 59 56 65 55

Region Skåne 43 56 51 63 52

Stockholms läns landsting 47 57 52 65 57

Västerbottens läns landsting 44 59 56 67 57

Västra Götalandsregionen 39 55 49 61 50

Örebro läns landsting 45 63 59 67 57

Högsta 49 67 66 70 62

Min 36 49 45 57 43

Medelvärde 43 57 53 65 54




Samarbete

inom

vårdenheten

Öppenhet i

kommunikationen

Återföring och

kommunikation

kring avvikelser

En icke

straff- och

skuld-

beläggande

kultur

Arbets-

belastning och

personaltäthet





Landstinget i Jönköpings

län

80 64 62 66 53

















Högsta 81 69 76 67 53

Min 73 59 47 56 34





Högsta

ledningens stöd

till patient-

säkerhetsarbete

Samarbete

mellan

vårdenheterna

Överlämningar

och överföringar

av patienter och

information

Information

och stöd till

patient vid

negativ

händelse

Information

och stöd till

personal vid

negativ

händelse





Landstinget i Jönköpings län 52 60 56 71 67

















Högsta 52 60 56 71 69

Min 23 40 41 56 49



Bilaga 2 Landstingsresultat per dimension

49

67 66 70

62

81

69

76

67

53 52

60 56

71 69

36

49 45

57

43

73

59

47

56

34

23

40 41

56

49

0

20

40

60

80

100

Spridning mellan landsting

Per dimension

Medelvärde


Referenser 1. Sveriges Kommuner och Landsting, Handbok Att mäta patientsäkerhetskulturen.

Utgivningsdag:2013-01-29. (http://webbutik.skl.se/sv/artiklar/att-mata-

patientsakerhetskulturen-2.html).

2.Sveriges kommuner och landsting, Handbok Att mäta patientsäkerhetskultur:

tipsguide - från mätning till åtgärder. Utgivningsår 2011.

(http://webbutik.skl.se/sv/artiklar/att-mata-patientsakerhetskultur-tipsguide-fran-

matning-till-atgarder.html).

3. Sveriges Kommuner och Landsting, Nationell satsning för ökad patientsäkerhet,

Patientsäkerhetskultur, Sammanfattning av resultat från landstingens mätningar av

patientsäkerhetskultur 2012. Nationell rapport nummer 1. ISBN 978-91-7164-786-3

4. Olsen E. Ansattes oppfattninger av sykehusets sikkerhetskultur. Nor

Laegeforeningen 2007;20:2656-60.

5. Läkartidningen. Här utbildas i att agera snabbt när patienten blir sämre.

Läkartidningen nr 42 2011 volym 108.

6. Wallin CJ och Thor J. SBAR – modell för bättre kommunikation mellan

vårdpersonal, Läkartidningen nr 26–27 2008 volym 105.

7. Lorna J. et al. Implementation of the SBAR communication Technique in a

Tertiary Center, Journal of Emergency Nursing, aug 2008.

8. Clark E. et al. The PACT Projekt: improving communication at handover. The

Medical Journal of Australia. 2009 Jun 1;190(11 Suppl):S125-7.

9. Beckett C et al. Collaborative Communiaction: Integrating SBAR to Improve

Quality/Patient Safety Outcomes. Journal for Health Care Quality, 2009.

10. Frankel A, Graydon-Baker E, Neppl C, et al. Patient safety leadership

walkrounds. Jt Comm J Qual Saf 2003;29:16-26.

11. Brezicka T. Överbeläggningar och rapporterade skador i vården,

sammanställning och analys av rapportering inom slutenvården september 2012 till

maj 2013. Patientsäkerhetsenheten, Hälso- och sjukvårdsavdelningen,

Regionkansliet Västra Götalandsregionen 2014.

http://webbutik.skl.se/sv/artiklar/att-mata-patientsakerhetskulturen-2.html

http://webbutik.skl.se/sv/artiklar/att-mata-patientsakerhetskulturen-2.html

http://webbutik.skl.se/sv/artiklar/att-mata-patientsakerhetskultur-tipsguide-fran-matning-till-atgarder.html

http://webbutik.skl.se/sv/artiklar/att-mata-patientsakerhetskultur-tipsguide-fran-matning-till-atgarder.html


12. Hutchinson et al. Trends in healthcare incident reporting and relationship to

safety and quality data in acute hospitals: results from the National Reporting and

Learning System. Qual Saf Health Care 2009;18:5–10.

13. Sveriges kommuner och landsting. Vid skada i vården - Information till dig som

patient. 2011-09-12.

(http://webbutik.skl.se/sv/artiklar/vid-skada-i-varden-information-till-dig-som-

patient.html#sthash.Xw1QvJXx.dpuf.)

14. Singer et al. Relationship of Safety Climate and Safety Performance in Hospitals.

Health services research 2009;44:399-421.

15. Vårdrelaterade infektioner – Framgångsfaktorer som förebygger. Sveriges

Kommuner och Landsting 2014. ISBN 978-91-7585-109-9.

(http://webbutik.skl.se/bilder/artiklar/pdf/978-91-7585-109-9.pdf?issuusl=ignore)

Post: 118 82 Stockholm Besök: Hornsgatan 20 Telefon: 08-452 70 00

www.skl.se

Sammanfattning av resultat från landstingens

mätningar av patientsäkerhetskultur

År 2012–2014 genomförde alla landsting och regioner mätningar med den

validerade enkäten ”Att mäta patientsäkerhetskulturen”. Enkäten mäter

medarbetares erfarenheter och uppfattningar om patientsäkerhet och

patientsäkerhetsarbete. Resultaten från mätningarna speglar subjektiva

uppfattningar och svarsfrekvensen var över 50 procent i alla landsting och

regioner.

Syftet med denna rapport är att ge en överblick och sprida kunskap samt

intresse för att ytterligare förbättra patientsäkerhetskulturen i svensk hälso- och

sjukvård.

Upplysningar om innehållet Eva Estling, [email protected] © Sveriges Kommuner och Landsting, 2015 ISBN: 978-91-7585-214-0 Text: Marita (Mita) Danielsson

Patientsäkerhetskultur

Beställ eller ladda ner på webbutik.skl.se. ISBN: 978-91-7585-214-0.

Documents

7585 214 0