Upload
anna5651
View
33
Download
1
Tags:
Embed Size (px)
DESCRIPTION
Hur och var når museer sin publik? En uppsats om museer och deras marknadsföring sett ur ett klassperspektiv
Citation preview
0
Hur och var når museer sin publik?
En uppsats om museer och deras marknadsföring sett ur ett klassperspektiv
Anna Grenholm
Konstfack, Institutionen för bildpedagogik Barn, ungdomar och visuella kulturer, Vt. 2010
1
Innehållsförteckning Inledning 2
Bakgrund och syfte 3
Frågeställning 3
Empiri/Material och metod 4
Teori 5
Bearbetning
Marknadsföring 7
Besökare 10
Resultat 13
Reflektion/diskussion 15
Källförteckning
Otryckta källor 16
Tryckta källor 17
Bildförteckning 17
Bilagor
Bilaga 1, bilder 18
Bilaga 2, bilder 19
Bilaga 3, intervjufrågor 20
Bilaga 4, besöksstatistik 21
2
Inledning
Det kan tyckas att museer marknadsför sig överallt i vårt samhälle, via dagstidningar,
på internetforum, genom lärare, på reklamskyltar i centrala delar av staden och på
deras hemsidor, men ändå verkar de inte lyckas nå alla grupper i samhället. När
Thomas Ribba, museipedagog på Tekniska museet fick frågan om han tycker att det
är ett visst klientel som går på museum svarade han:
”Det är inte bara att jag tycker det utan det är så” 1
Man kan fråga sig varför det har blivit såhär.
Genom intervjuer, observationer och undersökningar ska uppsatsen försöka
reda ut vilka kanaler museer och konsthallar når fram genom, vilka grupper de når
och vilka grupper som förbigås. Frågor som hur och var når museer sin publik, i vilka
forum marknadsför sig museum och vilka människor lyckas respektive misslyckas de
nå, blir centrala.
Det finns, då museer i hög grad inkluderas i begreppet finkultur och har en
stor andel besökare med akademikerbakgrund ett intresse av att se undersökningen ur
ett samhällsklassperspektiv. I och med detta kommer även begreppen finkultur,
populärkultur och kulturellt kapital att behandlas
Uppsatsen utgår ifrån ett undersökande projektarbete i museiepedagogik som
gjordes i januari och februari 2010. Uppsatsen, liksom det undersökande
projektarbetet har avgränsats till Stockholm och dess museer och konsthallar.
1 Intervju med Thomas Ribba på Tekniska museet 2010-02-04
3
Bakgrund och syfte
Uppsatsen skrivs med anknytning till kursen Barn, ungdomar och visuella kulturer på
institutionen för bildpedagogik på Konstfack i Stockholm.
Det undersökande projektarbetet Museers möte med ungdomar som gjordes på
museer och konsthallar i Stockholm i januari och februari 2010 är bakgrunden till
uppsatsen. Gruppen som gjorde undersökningen var intresserade av att veta hur
museipedagogigken i Stockholm fungerar och främst hur museer arbetar mot ung
publik, 13-18 år. Fokus låg på att ta reda på varför museer och konsthallar arbetar på
de sätt de gör. Vad är deras intentioner med ungdomsverksamheterna och hur ser de
på sin egen verksamhet. Ett intresse av att undersöka hur museer och konsthallar
marknadsför sig, främst på internet, men också i andra forum, fanns också. Speciellt
med tanke på att det första mötet med museet ofta sker genom marknadsföring.
Undersökningen avgränsades till Stockholmsområdet.
Syftet med uppsatsen är att utifrån grupparbetet fördjupa sig i hur
konstitutionerna når ut till sin publik och på vilket sätt de gör det. Till skillnad från
det undersökande projektarbetet, som bara behandlade ungdomar, kommer uppsatsen
att beröra alla besöksgrupper. Detta också för att lättare få syn på om och i sådant fall
varför vissa samhällsgrupper omedvetet eller inte exkluderas från musei- och
konstvärlden. Fokus kommer att ligga på museer och konsthallars marknadsföring då
detta är tillvägagångssättet för att locka publik.
Att ta reda på om marknadsföringen och de forum den visas i bidrar till att
exkludera vissa grupper i samhället blir också en viktig del i uppsatsen.
Frågeställning Hur och var når museer sin publik, i vilka forum marknadsför sig museum och vilka
samhällsgrupper exkluderas från museivärlden?
4
Empiri/Material och metod
Uppsatsen baseras på en etnografiskt inspirerad undersökning där gruppen i fråga har
gjort visuella fältanteckningar (intervjuat och fotat) samt observerat museer och deras
marknadsföring på plats och på internet.
Den största delen av det undersökande projektarbetet har kretsat kring
intervjuer med museipedgagoger. Intervjuerna har avgränsats till fem av Stockholms
alla museer och konsthallar, Magasin 3, Östasiatiska museet, Tekniska museet,
Millesgården och Arkitekturmuseet. Intervjuerna spelades in med hjälp av audiofon.
Innan vi begav oss ut på intervju förebereddes ett antal frågor som rörde
undersökningen och dess frågeställning, Hur arbetar museum mot ung publik, 13-18
år. För att kunna jämföra svaren museerna/konsthallarna emellan ställdes samma
frågor till alla museer/konsthallar (se bilaga 3). Det bör också nämnas att vi innan
intervjuerna granskade museernas besöksstatistik och tittade på om det fanns något
måldokument.
Fotografier har tagits på museerna/konsthallarna och pedagogerna med syfte
att användas till bland annat illustrationer och en animerad film. Där marknadsföring
har varit synlig, exempelvis utanför museer, i Stockholms centrala delar, i tidningar
och på internet har fotografier respektive skärmdumpar också tagits.
När gruppen kom tillbaka från fältet bearbetades och jämfördes den insamlade
faktan, illustrationer på museipedagoger gjordes, ljud valdes ut till en animation som
vi gjorde tillsammans och det material som passade in inom ramen för
undersökningen behandlades och togs upp i en PowerPoint. PowerPointen visades
sedan vid en föreläsning på en offentlig forskning och utvecklingsvecka på
Konstfack.
Till uppsatsen har ett urval av materialet från undersökningen bearbetats och
analyserats, främst intervjuerna och observationen av marknadsföringen. Ett mindre
tillägg av bilder från marknadsföring har skett. Bilagor med bilder samt
besöksstatistik har gjorts för att underlätta för läsaren. Besöksstatistiken har i
uppsatsen liksom i grupparbetet undersökts. Litteratur som har varit relevant för
uppsatsen har valts ut, studerats och bearbetats.
5
Teori
Då museer i hög grad anses tillhöra en finkultur tillika högkultur är det av intresse för
uppsatsen, med tanke på dess klassperspektiv, att behandla denna föreställning2 .
Även det populärkulturella begreppet, som till viss del kan ses som motsats till det
högkulturella, och därmed också som motsats till en högre klass, tillika samhällsskikt,
bör beröras.3
I Nationalencyklopedin kan vi läsa att finkultur är kulturen hos det bildade
eller borgerliga samhällsskiktet.4 Om populärkultur står det:
”populärkultur, samlingsbegrepp för t.ex. populärlitteratur, populärmusik och populärpress.
Begreppet är vagt och används i flera betydelser, vanligen som motsats till s.k. högre
kultur, finkultur o.d. Det kan även användas nedsättande och då liktydigt med trivialkultur
och skräpkultur.” 5
En liknande syn på populärkultur kan vi se i boken Populärkultur, teorier, metoder
och analyser av Simon Lindgren:
”Populärkulturen blir den undermåliga andra klassens kultur som konsumeras av de som inte
har förmågan att förstå eller uppskatta den upphöjda finkulturen. Alternativt den meningslösa
kultur som konsumeras i stunder av tanklöshet. I det här sammanhanget är det emellertid
viktigt att betona att distinktionen mellan fin- och populärkultur absolut inte har en så lång
historia som man tror. Faktum är att åtskillnaden mellan den har sitt ursprung i modernismen
under 1800-talets senare hälft, då vissa aspekter av en tidigare allmän och folklig kultur
plockades upp av samhällets elitgrupper och etikkerades som högre stående. ” 6
2 ”Högkulturens institutioner – museer, symfoniorkestrar och konsertsalar, de stora teatrarna” Gripsrud Jostein (2002) Mediekultur Mediesamhälle Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB s. 125 3 ”Klass (lat. cla´ssis 'avdelning', '(förmögenhets)klass', 'kategori av samhällsmedlemmar') samhällsvetenskaplig term som används vid indelning enligt ekonomiska och sociala kriterier” Therborn G., Klasstrukturen i Sverige 1930–1980 (1981), ”Klass”, Nationalencyklopedin. http://ne.se/lang/klass/225960 2010-03-22 4 Ek, S.B., Qltur som problem (1989), ”Finkultur” Nationalencyklopedin, http://ne.se/lang/finkultur 2010-03-17 5 Andersson Lars Gustaf, ”populärkultur”, Nationalencyklopedin, http://ne.se/lang/populärkultur 2010-03-17 6 Lindgren Simon (2009) Populärkultur, Teorier metoder och analyser Malmö: Liber s. 34
6
I Mediekultur, mediesamhälle av Jostein Gripsrud kan vi dock se att synen på
finkultur alltmer börjar suddas ut i och med att en större del av samhället har fått
tillgång till det kulturella kapitalet.7
Gripsrud skriver att de stora institutionerna i våra dagar framställs som
betydligt mindre exklusiva än vad de gjorde för hundra år sedan. Orsaken till detta
sägs vara utbildningsrevolutionen som började på 1960-talet, under loppet av detta
decennium tredubblades antalet studenter vid universitet och högskolor i hela
västvärlden.
Detta gjorde att de tidigare elitutbildningarna blev allt vanligare vilket i sin tur bidrog
till en större spridning av det kulturella kapitalet. Det är idag, enligt Gripsrud
betydligt fler som känner sig mindre främmande för konstinstitutionerna än tidigare.
Han menar också att utbildningsrevolutionens generationer, som har växt upp med
moderna medier och är förtrogna dess mediekultur, har tillgång till och utnyttjar sig
av kulturlivets höga liksom låga avdelningar.8
Det har under intervjuerna kommit fram att det är en viss publik som besöker
museum.9 Därför är det av intresse att titta närmre på hur besöksstatistiken för museer
ser ut. Framförallt med tanke på att det under år 2005-2006 var kostnadsfritt att
besöka statliga museer i Sverige. Av kulturrådets sammanställda besöksstatistik för
enskilda, statliga museer att döma (se bilaga 4) har antalet museibesök minskat mellan
frientréåret 2006 och 2008, då museerna återigen blev avgiftsbelagda.
”Försöket med fri entré på ett antal statliga museer pågick under år 2005 och 2006. Bakgrunden var
att den dåvarande regeringen ville ge nya befolkningsgrupper möjlighet att besöka museer. I
regleringsbrevet för 2005 fick Kulturrådet i uppdrag av regeringen att utvärdera reformen.
Kulturrådet har sedan dess följt besöksutvecklingen vid de statliga museerna.”10
7 ”Genom att tillägna sig vissa habitus (ungefär kollektiv livsstil, innefattande sätt att föra sig, tänkesätt, smak m.m.) bär de olika samhällsklasserna på särskiljande kännetecken. Dessa sociala distinktioner är centrala för förståelsen av hur makteliter formeras och reproduceras och av hur karriärvägar öppnas och stängs inom olika "sociala rum".” ”Pierre Bordieu”, Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/lang/pierre-bourdieu 2010-03-22 8 Gripsrud (2002) s.127 9 Intervju med Thomas Ribba på Tekniska museet 2010-02-04 10 http://www.kulturradet.se/sv/statistik/statistik_om_museer_och_utstallningar/Besoksstatistik/ 2010-03-19
7
Bearbetning
Bearbetningsdelen har delats upp i olika kategorier för att underlätta för läsaren.
Delen om marknadsföring kommer först och följs sedan av Besökare. Under dessa
rubriker finns även underrubriker för respektive museum.
Marknadsföring
Av de museum och konsthallar som var med i undersökningen har alla en väl
utformad hemsida med information om deras verksamhet, öppettider, priser, m.m.
Hemsidans grafiska profil överensstämmer med hur museet/konsthallen vill
marknadsföra sig. Många av museerna försöker även nå en bredare, främst yngre
publik via hemsidan genom att länka till deras sidor på internetforumen Facebook (se
bilaga 1, bild 6) och Twitter (bilaga 1, bild 5) samt till en egen kanal på videokanalen
YouTube (bilaga 2, bild 7). Magasin 3, Moderna Museet och Tekniska museet är bra
exempel på detta.
Magasin 3
I en intervju med Sara Källström på Magasin 3 berättar hon att om hur de
marknadsför sig via hemsidan och svarar på frågan om de riktar sig mot unga:
”Det ska också vara lätt att dela med sig av informationen på hemsidan genom andra medier
som t.ex. Facebook och genom en ny funktion som heter Picks and Reveals. De här
funktionerna med Picks and Reveals och sedan att man delar med sig av info att det finns på
Facebook, att det här vi lägger upp på den här picks sidan går direkt till Twitter om man
följer oss på Twitter, det är ju sånt som en yngre publik mer använder sig av så att på så sätt
ja. Men vi är mån om alla våra besöksgrupper även de som har besökt oss under de drygt 20
år vi har varit här eller om man är yngre eller vilken det nu kan vara.”11
Att locka den yngre publiken med hjälp av internetforum som Facebook och Twitter,
liksom genom videokanalen YouTube, verkar vara populärt hos museerna. Genom att
bli ”fan” av museets Facebooksida, (kan liknas med att skriva upp sig för ett
nyhetsbrev) får man regelbundet uppdateringar om när nya utställningar öppnar, när
11 Intervju med Sara Källström på Magasin 3, 2010-01-29
8
guidade visningar sker, vid events och liknande. Trots detta verkar det ändå som att
museerna har problem med att locka de yngre besökarna.
I det undersökande grupparbetet som gjordes inför uppsatsen kom vi fram till,
efter att ha lyssnat igenom intervjuerna och bearbetat materialet, att det i de flesta fall
krävs ett skolbesök för att locka den yngre publiken till ett museum. Att locka
ungdomar till ett museum endast genom marknadsföring är, enligt museipedagogerna
vi intervjuat nästintill omöjligt. Om ungdomarna inte är intresserade av det specifika
museet och vad det har att erbjuda är det enda sättet att få dem till museet genom
skolan. När de väl är där är det dock ganska lätt att plocka upp dem och få dem att
komma tillbaka med föräldrar eller vänner.12 Att få ungdomarna till museet blir
därmed lärarnas ansvar. Kanske är det också därför så många lärarkvällar anordnas på
museer runt om i Stockholm.
Problematiken i marknadsföringen, främst då den marknadsföring som är tänkt
att locka unga, ligger i att man inte bara kan skapa en sida i ett forum (Facebook,
YouTube etc.) som ungdomar spenderar sin tid på. Man måste också få dem att veta
om att sidan finns. Om man inte har varit på museet tidigare eller om man inte har
någon vetskap om att museet finns så är sannolikheten inte heller så stor att man går
in på museets Facebooksida eller tittar på vad museet har att visa på YouTube. Att det
är lättare att upptäcka museet i ett forum man själv ”hänger” i är givet, något
museerna i fråga har uppmärksammat. Men det krävs en vetskap om att museet
existerar på de här platserna för att kunna ta del av informationen och skapa ett
intresse. Har man föräldrar eller vänner, eller en engagerad lärare som är intresserade
av museikulturen blir det mycket lättare att upptäcka den här typen av marknadsföring
och därmed ta del av vad museet har att erbjuda. De personer i ungdomarnas närhet
som är intresserade av den kultur museer har att erbjuda tenderar att komma från en
bakgrund med en högre utbildning i bagaget, något som bidrar till att dörren till
museer öppnas lättare för vissa ungdomar.
Tekniska museet
Tekniska museet marknadsför sig liksom Magasin 3 genom många olika typer av
kanaler. När Thomas Ribba fick frågan om hur de når ut till sin publik svarade han:
12 Intervju med Sara Källström på Magasin 3 2010-01-29
9
”På många sätt, vi har ju flera kampanjer på webben till exempel och sedan har vi ju våra
utskick som går till lärare vi har ju nyhetsbrev och så, sedan har vi ju på bussar och andra
grejer och sedan har vi olika typer av event som vi gör här som vi försöker marknadsföra i
pressen och sådär sedan så kommer ju journalister hit och berättar om det vi gör och det är ju
också ett sätt att marknadsföra det vi håller på med”13
Precis som det för ungdomar som inte känner till museet blir svårt att hitta museet på
internet blir det också svårt för andra besöksgrupper att göra det. En kampanj på
webben blir lätt förbigående om man inte vet om att den finns. Däremot kan man
förutsätta att en större grupp av de vuxna i samhället lättare tar till sig av
marknadsföring i tryckta medier (se bilaga 1, bild 1 och 2) än vad ungdomar gör (om
man ser på det rent historiskt så har vuxna en längre erfarenhet av tryckta medier än
ungdomar), något som bidrar till att de lättare får reda på att museet också finns på
webben. Detta, i sin tur, gör att det blir mer naturligt att titta närmare på museets
hemsida och vad de har att erbjuda på internet.
Om den vuxne inte är intresserad kommer han eller hon inte heller ta till sig av
informationen och därmed inte vidarebefordra den till en ungdom i sin närhet. En hel
familj kan på så sätt undgå vad museet har att erbjuda.
Museerna marknadsför sig också genom reklamskyltar i stadens centrala delar
(bilaga 2, bild 8 och 9) och, precis som Thomas Ribba påpekade, på bussar, men
liksom med den andra marknadsföringen blir det även här svårt att ta till sig den om
man inte vet så mycket om museet. Man ser den, men sannolikheten att man tittar
närmre på den är inte så stor, såvida den inte tar väldigt mycket uppmärksamhet. Om
vi tittar på bild 8 och 9 i bilaga 2 kan vi se att reklamskyltarna bilderna inte sticker ut
särskilt mycket, inte heller verkar personerna på bilderna uppmärksamma att
museerna marknadsför sig just där. Liksom i de andra marknadsföringsforumen blir
det även här mycket lättare att ta till sig informationen om man vet något om museet
sedan tidigare. Om man känner igen något är det lättare att uppmärksamma det.
Att påstå att museers marknadsföring inte är tillräcklig för att locka besökare
från alla samhällsklasser är inte riktigt rätt, att man däremot lättare tar till sig av
marknadsföringen om man har kunskap om konstinstitutionen, och har besökt den
eller liknande platser tidigare är ett faktum. Detta kan sägas vara generellt vid all typ
av marknadsföring, vet man någonting om produkten eller platsen som marknadsför
13 Intervju med Thomas Ribba på Tekniska museet, 2010-02-04
10
sig blir det lättare att ta till sig av informationen. I museernas fall bidrar detta till att
kulturintresserade personer med akademisk bakgrund och högre samhällsposition
utgör den största delen av museernas besökare.
Besökare
Då vi i marknadsföringsdelen har kommit fram till att museerna har svårt att nå andra
besöksgrupper än den kulturintresserade akademikern är det av intresse att fördjupa
sig i teorierna om finkultur och populärkultur samt undersöka vilket klientel som
besöker museum.
Tekniska museet
På frågan om det är en viss typ av publik som kommer till Tekniska museet svarar
Thomas Ribba att han inte bara tycker det utan att det faktiskt är så. Han säger att den
största delen av skolorna som kommer är innerstadsskolor. Om man kollar på
besökare i allmänhet kan man utifrån undersökningar som museet låtit göra se att de
flesta som kommer spontant till museet har en akademisk bakgrund. Ribba förklarar
att de har särskilda program för bl.a. SFI (svenska för invandrare) men menar på att
det är svårt att nå grupperna längre ut, dels på grund av att det tar längre tid att ta sig
till museet men också för att man tycker att man har andra saker att ta itu med innan
man tar med klassen till ett museum. Han säger att de har jobbat i flera år med att
försöka få grupper som vanligtvis inte besöker Tekniska museet att komma dit.14
Att de flesta av besökarna på Tekniska museet har en akademisk bakgrund och
att det är svårt att få skolor från förorten att besöka museet visar på, precis som Ribba
säger, att det är en viss typ av publik som besöker museum. Att komma ifrån det är
svårt. Tekniska museet, liksom många andra av museerna i Stockholm jobbar på att få
alla typer av besökare till museet, men lyckas ej. Det blir i och med detta så gott som
bara den högre utbildade delen av samhället som utnyttjar museet och dess utbud och
därmed blir segregationen lika märkbar i museivärlden som i det övriga samhället.
Det faktum att det kostar pengar att gå på museum bidrar också till att exkludera
vissa grupper från dessa institutioner. Bara genom att kolla på besöksstatistiken från
kulturrådet (se bilaga 4) blir det märkbart att det är en stor skillnad på antalet
14 Intervju med Thomas Ribba på Tekniska museet, 2010-02-04
11
museibesökare under frientréåret jämfört med hur det ser ut nu när det är
avgiftsbelagd entré till de flesta museerna.
Magasin 3
Att det idag, precis som Gripsrud skriver är betydligt fler som känner sig mindre
främmande för konstinstitutionerna är klart synbart. Något som museerna och
konsthallarna har tagit fäste vid. Man marknadsför sig i populärkulturella medier och
försöker locka en publik som är intresserad av populärkultur. När Sara Källström på
Magasin 3 intervjuades fick hon frågan om vilken typ av målgrupp konsthallen har för
avsikt att nå, hon svarade:
”De som vi verkligen tycker borde komma hit som är säg från gymnasiet och när man kommer
upp mot 20-25 som är intresserade av populärkultur på olika sätt, de borde vara intresserade av
vad vi gör. Just nu finns ju inte Rodeo som papperstidning men att vi finns med och annonserar
på deras hemsida, vi har haft utbyten där vi erbjuder deras läsare fri entré eller att vi syns i
nöjesguiden. Då ska vi synas där och inte bara i etablerad kulturmedia för den äldre
generationen att man försöker underhålla den unga populärkulturintresserade.” 15
(För bild, se bilaga 1 bild 4) Det man kan ifrågasätta i det här citatet är om det inte är
så att den typiska Rodeoläsaren tillhör en kulturintresserad tidigare medelklass16, men
idag, då klassbegreppet förändrats i och med det kulturella kapitalets spridning,
snarare högutbildad samhällsgrupp med betydande social position vars föräldrar
intresserar sig för etablerad kulturmedia.
Om vi blickar tillbaka till teorin och tittar närmre på det kulturella kapitalet och
dess spridning ser vi att enligt Gripsrud har utbildningsrevolutionens generationer
tillgång till alla kulturlivets avdelningar17. Alltså kan vi dra slutsatsen att den fördom,
alternativt förutfattade mening om att museer är en högkulturell institution börjar
rubbas, liksom begreppet högkultur. Synen på populärkultur som en skräpkultur,
15 Intervju med Sara Källström på Magasin 3, 2010-01-29 16 ”Medelklass, term som förekommit sedan 1700-talet men som alltid haft en något vag och skiftande innebörd. Medelklassens kärna utgjordes från början av borgarklassen samt av lägre tjänstemän. I och med den gamla aristokratins allt svagare ställning och motsvarande växande inflytande för mäktiga handelsmän och så småningom också industrikapitalister kom medelklassen främst att innefatta det lägre borgerskapet samt tjänstemännen. I senare indelningar har tjänstemännen ofta hänförts till mellanskiktet.” T. Söderberg Två sekel svensk medelklass: Från gustaviansk tid till nutid (1972). Medeklass, Nationalencyklopedin http://www.ne.se/lang/medelklass 2010-03-24 17 Gripsrud (2002) s.127
12
alternativt en andra klassens kultur kan också sägas ha förändrats i och med
utbildningsrevolutionens generation.
Genom spridningen av det kulturella kapitalet har finkulturen, om vi nu ska
använda oss av detta, lite otidsenliga begrepp, utvidgas och museerna har i och med
detta lyckats nå en större grupp människor. En större skara av befolkningen har fått
möjlighet att genomgå en akademisk utbildning därmed fått det bättre ställt både rent
ekonomiskt men också ”kunskapsmässigt”, vi kan säga att de har fått upp ögonen för
vad kulturen, både den ”populära” och den ”fina” har att erbjuda. Denna ”nya”
samhällsgrupp bidrar idag till att höja museernas besöksstatistik. Vad som bör
uppmärksammas är dock att den grupp som tidigare titulerads arbetarklass18, men
idag, i och med ”uppluckringen” av klassbegreppet, snarare skulle kunna ses som en
lägre utbildad grupp med relativt låg social position och liten möjlighet att ta sig in i
den akademiska världen fortfarande kan sägas, i och med höga entréavgifter och
mindre lyckad marknadsföring vara utestängda ur museivärlden. Det kulturella
kapitalet har spridits och fler människor har fått tillgång till konst och
kulturinstitutionerna men segregationen är lika uppenbar här som i samhället i övrigt.
18 Arbetarklass, del av befolkningen i ett samhälle som betraktas som ett klassamhälle. Vanligen räknas till arbetarklassen de som utför avlönat kroppsarbete, men en vidare definition av begreppet förekommer också. Då kan även andra löntagare utan någon chefsställning och utan någon examen från högre utbildning räknas hit. År 1980 omfattade arbetarklassen i Sverige något mer än hälften av de förvärvsarbetande. Göran Therborn, ”Arbetarklass”, Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/lang/arbetarklass
13
Resultat
De museer som har vart med i undersökningen marknadsför sig i följande forum:
• På sina hemsidor
• Via nätmötesplatser som Facebook och Twitter samt genom videokanalen
YouTube
• I tryckta tidningar som Dagens nyheter, Svenska dagbladet, Nöjesguiden,
Metro och City
• I nättidningar som Rodeo
• På reklamskyltar i centrala delar av Stockolm
• På och i bussar och annan kollektivtrafik och dess stationer/hållplatser
• Via lärare
Museerna och konsthallarna försöker nå ut till så många besökare som möjligt genom
att använda sig av många olika typer av forum för marknadsföring. Dock gör det
ingen större skillnad att marknadsföra sig på olika platser och i olika forum om syftet
är att nå en ny publik. Detta på grund av att man om man inte är intresserad av museet
eller dess verksamhet sedan tidigare, inte uppmärksammar marknadsföringen på
samma sätt som en person som utnyttjar konstinstitutionerna regelbundet. Att den
lägre klassen bor i utkanten av staden där marknadsföringen inte är lika frekvent
bidrar också till att de i mindre utsträckning får reda på vad som händer på museerna.
För att få ungdomar till ett museum krävs en engagerad lärare som tar dem dit.
Ungdomarna kommer inte till museet på egen hand såvida de inte har föräldrar eller
andra personer i deras närhet som är intresserade av vad museet eller konsthallen har
att erbjuda. Om man ska hårddra det kan man säga att det i de flesta fall krävs en
vuxen för att en ungdom ska ta sig till en konstinstitution.
Det är en viss typ av publik som besöker museum. Undersökningar som
Tekniska museet låtit göra visar på att den största andelen besökare har akademisk
bakgrund19 Museer och konsthallar anses också tillhöra de högkulturella
institutionerna.20
19 Intervju med Thomas Ribba på Tekniska museet, 2010-02-04 20 Gripsrud Jostein (2002) s.125
14
Enligt besöksstatistiken (se bilaga 4) kan vi se att museerna tappade besökare efter
frientréåret, med stor sannolikhet besökare som inte har råd alternativt, inte prioriterar
att gå på museum. Om man som besökare bor en bit utanför innerstaden och ska ta sig
in till de centrala delarna av Stockholm, där de flesta museer ligger, måste man inte
endast betala för museiavgiften utan också för att ta sig dit. Priset hamnar då på
omkring 100-150 kronor (förutsatt att en tunnelbanebiljett kostar ca 3021 kr och ett
museibesök ungefär 100 kr22). Är man en familj på fyra blir skillnaden jämfört med
vad det kostade att ta sig till och besöka museum under frientréåret markant. Att
prioritera bort museibesöket på grund av det höga priset blir således inget ovanligt.
Spridningen av det kulturella kapitalet har gjort att ”finkulturen” har utvidgats
och bidragit till att museerna har lyckats nå en större grupp människor. Men det finns
fortfarande grupper som museerna inte når. Den lägre klassen, med sämre
samhällsposition stängs i och med höga entréavgifter och mindre lyckad
marknadsföring ute från museivärlden.
Segregationen existerar såväl i övriga samhället som inom museivärlden.
21 http://sl.se/templates/PriceList.aspx?id=14245 2010-03-18 22 http://nationalmuseum.se/sv/Besoka-museet/Oppettider-och-entrepriser/ 2010-03-18
15
Reflektion/diskussion
Att det inte gör någon skillnad i var och i hur stor grad ett museum marknadsför sig
om syftet är att nå ny publik är intressant. Det handlar precis som i övrig
marknadsföring om att om att det underlättar (ur marknadssynpunkt) om personen
som tar del av marknadsföringen känner till produkten eller platsen som marknadsförs
och har befunnit sig i produktens eller platsens värld tidigare. Precis som vi har fått
höra i intervjuerna så är det lättare att få folk att återkomma till museet om man har
lyckats locka dit dem en första gång. Ett enda besök kan göra att en ny besökare
känner att han eller hon har fått ”tillträde” till den värld museer erbjuder. Därmed
kommer personen också, om man han eller hon är intresserad, ta del av och
uppmärksamma marknadsföringen på ett annat sätt än tidigare. Säkerligen kommer
personen i fråga också att ta del av andra museers marknadsföring och till följd av
detta få upp ögonen för vad våra konst- och kulturinstitutioner har att erbjuda. Det blir
i och med detta otroligt viktigt för museerna att locka förstagångsbesökarna. Kanske
borde museerna och konsthallarna tänka över detta och satsa på att försöka nå de
besökare de inte nått istället för de de redan når. Om det nu är så att man, som
museipedagogerna vi intervjuat hävdar, försöker nå ut till alla grupper i samhället
men misslyckas, måste man tänka om. Att locka de nya besökarna och få dem att
nyttja museerna och vad de har att erbjuda blir inte bara viktigt för museerna utan
också för samhället i övrigt. För att minska segregationen som nu råder i
museivärlden måste de delar av samhället som idag exkluderas från de kulturella
institutionerna uppmuntras ta del av dem.
16
Källförteckning Otryckta källor: Intervjuer inspelade med audiofon Intervju med Elisabeth Hedstrand på Östasiatiska museet, 2010-02-08 av Åsa Thomander och Liliana Camarillo Intervju med Madelene Beckman på Arkitekturmuseet, 2010-02-03 av Åsa Thomander och Carolina Abelli Intervju med Maria Wiberg och Sara George på Millesgården, 2010-02-02 av Anna Grenholm och Carolina Abelli Intervju med Sara Källström på Magasin 3, 2010-01-29 av Anna Grenholm och Åsa Thomander Intervju med Thomas Ribba på Tekniska museet, 2010-02-04 av Liliana Camarillo och Carolina Abelli Internetkällor Therborn G, Klasstrukturen i Sverige 1930–1980 (1981), ”Klass”, Nationalencyklopedin. http://ne.se/lang/klass/225960 2010-03-22 Andersson Lars Gustaf, ”populärkultur”, Nationalencyklopedin, http://ne.se/lang/populärkultur 2010-03-17 Ek, S.B. Qltur som problem (1989), ”Finkultur” Nationalencyklopedin, http://ne.se/lang/finkultur 2010-03-17 ”Pierre Bordieu”, Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/lang/pierre-bourdieu 2010-03-22 http://www.kulturradet.se/sv/statistik/statistik_om_museer_och_utstallningar/Besoksstatistik/ 2010-03-19 http://sl.se/templates/PriceList.aspx?id=14245 2010-03-18 http://nationalmuseum.se/sv/Besoka-museet/Oppettider-och-entrepriser/ 2010-03-18 T. Söderberg Två sekel svensk medelklass: Från gustaviansk tid till nutid (1972). Medelklass, Nationalencyklopedin http://www.ne.se/lang/medelklass 2010-03-24 Göran Therborn, ”Arbetarklass”, Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/lang/arbetarklass, 2010-03-24
17
Tryckta källor: Litteratur Gripsrud Jostein (2002) Mediekultur Mediesamhälle Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB Lindgren Simon (2009) Populärkultur Teorier, metoder och analyser Malmö: Liber Andersson LG, Persson M, Thavenius J. (1999/2005): Skolan och de kulturella förändringarna, Studentlitteratur Cartwright, Lisa & Sturken, Marita (2009) Practises of Looking, an introduction to visual culture. Oxford University Press Bildförteckning Bild på försättsblad, http://www.rodeo.se, februari 2010 Bild 1, bilaga 1, annons från DN kultur, februari 2010 Bild 2, bilaga 1, annons DN kultur februari 2010 Bild 3, bilaga 1, annons från metro, februari 2010 Bild 4, bilaga 1, http://www.rodeo.se, februari 2010 Bild 5, bilaga 1, http://twitter.com/Tekniskamuseet 2010-03-18 Bild 6, bilaga 1, http://www.facebook.com/pages/Stockholm-Sweden/ModernaMuseet/61495635266 2010-03-18 Bild 7, bilaga 2, http://www.youtube.com/user/tekniskamuseet 2010-03-18 Fotografi 8, bilaga 2, taget i Stockholm, februari 2010 av Carolina Abelli Fotografi 9, bilaga 2, taget i Stockholm, februari 2010 av Carolina Abelli
18
5.) Skärmdump, http://twitter.com/Tekniskamuseet 2010-03-18
1.) Foto på annons från DN februari 2010 2.) Foto på annons från DN februari 2010
3.) Foto på annons från Metro februari 2010 4.) Skärmdump http://www.rodeo.se, februari 2010
6.) Skärmdump, http://www.facebook.com/pages/ Stockholm-Sweden/ModernaMuseet/61495635266 2010-03-18
19
7.) Skärmdump, http://www.youtube.com/user/tekniskamuseet 2010-03-18
8.) Foto taget av Carolina Abelli 2010-03-11
9.) Foto taget av Carolina Abelli 2010-03-11
20
Intervjufrågor
1. Hur ser ert syfte och måldokument ut?
2. På vilket sätt uppnår ni målen?
3. Hur ser er pedagogiska verksamhet för ungdomar ut?
4. Vad har ni för tanke kring arbete med ungdomar?
5. Varför inriktar ni er på samarbete med skolan?
6. Berätta om ett typsikt möte från start till slut
7. Vad har ni för önskemål med skolbesöket, ser ni möjligheter att arbeta djupare med besöket och vad det ger?
8. Tror ni att det finns risk för att besöket bara blir en rolig grej?
9. Berätta om en lyckad och en mindre lyckad strategi i ert arbete med ungdomar
10. Finns det någon återkoppling/uppföljning av mötet?
11. Har ni testat olika former av möten med ungdomar?
12. Hur anpassar ni era utställningar efter ålder och behov?
13. Hur samarbetar ni med de övriga verksamheterna i lokalen?
14. Hur och var annonserar ni om nya utställningar?
15. Har ni någon tanke kring er hemsida och dess utformning, målgrupp?
16. Hur arbetar ni för att locka ungdomar från olika stadsdelar?
17. Har ni märkt någon skillnad på ungdomar från olika samhällsklasser/områden?
18. Varför anser ni att det är viktigt att vara delaktig i den visuella kulturen?
19. Finns det andra utrymmen att tillgå för utomstående, hur informerar ni om detta?
20. Hur kan museet bli en plats för ungdomar att spendera sin fritid på?
21. Finns det möjligheter för praktikplatser för ungdomar?
22. Hur anpassar ni verksamheten efter vilken typ av inriktning den besökande klassen
har?
23. Finns det möjlighet att hyra in en pedagog från er till skolor etc.?
24. Har er verksamhet förändrats ni blev av med stadsbidraget i januari 2007?
21