Cykeltidningen Kadens # 5, 2006

mediapartner

#5:2006

5-200

6Pris: 5

5 SEK

, 65

NO

K

VM-specialSusanne Ljungskog

Tredje gången gillt?

Regnbågtröjans förbannelse biter inte på Tom Boonen

EmilLindgrenär inte rädd (för att vinna)

sveriges svängigaste cykeltidning!

Räkna med The king of dirt!Trond Hansen

Spontan-äventyr i Sylarna

Test: Shimano XTR 2007

så får du bättre kurvteknik (sväng med!)så får du bättre kurvteknik (sväng med!)

VM-specialSusanne Ljungskog


Regnbågtröjans förbannelse biter inte på Tom Boonen

EmilLindgrenär inte rädd (för att vinna)

10 |kadens nr 5:2006

Bianchi-fashionistas

B ianchi-milano är

Bianchis nya satsning

på att koppla ihop

cykling med en urban, trendig

livsstil. Cyklarna ska säljas i

klädaffärer, tillbehör och

hjälmar handlar lika mycket

om mode som funktion och

kläderna är förstås mode med

cykelkoppling. Som den här

snygga höstjackan från modets

italienska huvudstad Milano.

Kolla in www.bianchimilano.com

för mer information.

Velodrom. Det är nära nu.

det känns som att Sverige aldrig har varit närmare en velodrom än nu. Vi känner till åtminstone tre

projekt. I Boxholm har planerna på en inomhusvelodrom nu tagit rejäl fart.

PeO Johansson genomförde en förstudie gällande byggnation av en velodrom i Boxholm. Kommunen

tyckte att velodromprojektet var ett intressant utvecklingsprojekt och har tagit beslut om en finansie-

ring av en fördjupad undersökning.

Under hösten inleds insatser för att marknadsföra planerad velodrom och för att finna de finansiärer

som behövs för att projektet ska kunna genomföras. Även som privatperson kan man stötta projektet

genom att låna ut 2 000 kronor och därmed bli medlem i stödgruppen ”Velodromens Vänner”.

– Genom att stödja projektet ökar chanserna att vi kan erbjuda våra svenska cyklister att träna och

tävla på velodrom i Boxholm från och med hösten 2007, meddelar projektledaren PeO Johansson.

Läs mer: www.boxholmshus.se/

PrologProlog

Häst vs hoj

e n klassisk fråga

och en populär täv-

lingsform, i varje

fall före bilens genombrott,

är vad som är snabbast –

cykel eller häst. Mountain-

bike-mångsysslaren Mattias

Lundqvist tog reda på det åt

oss genom att spöa en trav-

häst på Åbytravet i Göteborg

med ingen mindre än Björn

Goop i sulkyn. I fjol fick

Mattias stryk. Så svaret på

frågan kanske är – den som

är i bäst form!

Cykeldagarnaoch Cykelgalan

nu är det dags igen. Förra

året var premiären för Cykelda-

garna och Cykelgalan i Falun.

Det är ingen överdrift att kalla

det för succé, Cykelgalan sålde

slut på sina 700 biljetter så i år

har man utökat platserna till

900. Vi har redan börjat öva in

nya danssteg. Missa inte årets

stora cykelmässa och cykelfest

i Falun den 25-26 november.

Mer info:www.svenskacykeldagarna.se

Så tränar Thor Hushovd

thor hushovd hade ett fantastiskt Tour

de France. Vinst i prologen, gula ledartröjan

och spurtseger inne på prestigefyllda

Champs Elysées på slutetappen. Roberto

Vacchi kollade hur Thor tränar och äter för

att bli så snabb.

Hur ser en normal träningsvecka ut ?– Jag tränar mellan 20–35 timmar i veckan.

Två lugna dagar, två långa dagar och resten

hårda pass.

Hur äter du? – Det är viktigt att äta rätt som cyklist, man måste få i sig tillräckligt

men inte för mycket. Jag äter en stor frukost och äter sedan lunch di-

rekt efter träningen. Det blir mycket mat om jag har kört långt. Och

sen ett mindre kvällsmål vid 20-tiden. Jag tar också kosttillskott

som magnesium, antioxidanter, omega- 3 och vanliga vitaminer.

– Min diet bygger på mycket kolhydrater och proteiner. Det är vik-

tigt att inte komplicera kosthållningen för oss med tanke på vårt ar-

bete. Dagen före långa klassikerlopp måste man äta extra mycket

och inför Tour de France bör vikten gå ner lite så att vi kommer över

Alperna och Pyreneerna, säger Thor Hushovd.

kadens nr 5:2006 | 11

Sommarkryssvinnaren!

först öppnade rät ta krysset hade skickats in av Christina Öst-

man i Tranås. Christina blev därmed den lyckliga vinnaren av ett

Multivan-Merida-kit, signerat av världens bästa cross country-dam,

Gunn-Rita Dahle Flesjå. Grattis!

Spännig italienare

läcker tycker v i att Wilier Triestinas nya helkolfib e r racer Cento är.

Namnet betyder 100, vilket är det antal år firman har funnits till.

Cento är en monocoqueram med ”re d u c e rade” rör som uppges vä g a

880 gram. Den spänniga designen syftar bland annat till att re d u c e ra

v i b ra t i o n e r. En snygg finess är att fra m växelfästet är integre rat i ra-

men. Proffsteam sponsrade av Wilier kommer att köra på Cento 2007.

Snygg-Champion

en het smyg n y h e t från Nishiki är Champion Carbon, med en kol-

fiberram som väger in på 1090 gram i storlek 56 enligt leverantören

Unicykel. Drivpaketet är Shimanos 10-delade landsvägskomponen-

ter med Dura Ace-bakväxel och Ultegra-STI-reglage. Prisindikation

21–22 000 kronor.

Läs mer: www.nishiki.se


under nat i o n a l da g s s p e l e n

i Hammarby Sjöstad i Stock-

holm var cykelsporten starkt

representerad och över 300

cyklister slöt upp. Inte minst

tack vare Stockholms cykelför-

bunds hårda jobb med att dra

dit organisationer, klubbar och

cyklister.

Dagen började med ett spek-

takulärt GP-lopp i centrala

Hammarby Sjöstad som vanns

av ECI-cyklisten och exproffset

Anders Juhlin. Under eftermid-

dagen kördes ett motionslopp

för mountainbike, med cele-

bert deltagande. Inte mindre

än tre xc-stjärnor dök upp: Emil

Lindgren, Anna Enocsson och

Philip Tavell körde på klassiska

mountainbikespår mellan

Hammarbybacken och Hellas-

gården. Emil Lindgren och Anna

Enocsson var snabbast i sina

respektive klasser och multi-

cyklisten Tavell, som hade kört

GP-loppet på förmiddagen, blev

trots detta tvåa i herrklassen.

Under hela dagen kördes det

också utför i Hammarby-

backens downhillbana. De

spektakulära tävlingarna drog

mycket publik och stämningen

var hög bland åskådare och

cyklister. Snabbast ner var

Herman Öhlund från Åre Bergs-

cyklister med tiden 1.00.72

minut. Johan Possman och

Robin Wallner blev tvåa respek-

tive trea. I Hammarbybacken

fanns också en provapå-bana

med ett dirthopp som blev

populärt.

– Nationaldagsspelen har

kommit för att stanna. Det är

svårt att locka barn och unga

till idrotten idag och med

Nationaldagsspelen vill vi ge

alla en chans att prova på olika

idrotter, säger Willy Berggren,

initiativtagare.

Den blåsiga nationaldagens

mest hopplösa aktivitet? Utom-

huspingis.

PrologProlog

Regn ute, snygg inne

med shimanos SH-FN20-sko

för inomhuscykling slipper du

klappra omkring i hala cykel-

skor på gymmet. Istället kan du

spinna med stil och komfort,

då skon är luftigare än de

flesta. Cirkapris 800 kronor.

Shimano Nordic Cycle AB.

Fabien Barelskadad

dubbla downhill-världsmäs-

taren Fabien Barel är skadad

och därmed kommer han inte

att kunna ta en tredje rak VM-

titel i år. Barel bröt foten i sam-

band med invigningen av Levi

Bike Park i Finland.

Mycket cykel på Nationaldagsspelen

Läsartipset

kjell mörnberg skickade in

ett smart tips till oss. Har du

ett eget tips eller trick som du

vill dela med dig av till Kadens

läsekrets? Maila oss på redak-

[email protected] och skriv

”Läsartips” i rubriken!

”När jag tränar lite längre

sträckor brukar jag ha med lite

äppelklyftor eller bananbitar.

För att slippa kladd i cykel-

tröjans ficka har jag dem i en

mjölkförpackning som jag

klippt av i lagom höjd, diskat ur

och ”stukat till” de fyra nedre

hörnen på. Denna passar per-

fekt som förvaring i mina tröj-

fickor. Bitarna är lätta att ta

fram och jag slipper farligt

trassel med plastpåsar.”

kjell mörnberg

Häng på!

thule hangon är ett drag-

krokmonterat cykelställ för tre

hojar. Lätt att montera och

med gummiskyddade hållare

för dina tre ögonstenar är den

ett smart tillbehör till bilen.

Cirkapris 785 kronor. Shimano

Nordic Cycle AB.

Full fart i Hammarbybacken på Nationaldagsspelen.

som alltid pa s s a r olika till-

ve r k a re på att lansera ny h e t e r

under Tour de France. Italienska

Colnago som både Milram och

R a b o b a n k-stallet kör på lanse-

rade en ny modell för 2007,

E x t reme Power som har slut-

testats under tävlingen.

Så här ser Erik Zabels Colnago

E x t reme Power Milram ut.

Franska Look, på vilkas cyklar

Thor Hushovd vann både prolo-

gen och slutetappen inne på

Champs Elysées, lanserar Look

595. Extremt lätt, med heldra-

get sadelrör och extra komfort

ser den ut så här.

MBK kör franska Agritubel

på. Deras ovanliga fram- och

bakgafflar ska ge mer komfort

är tanken.

Tom Boonens Time VXRS

Ulteam "World Champion" är

en vit och regnbågsmyckad ver-

sion av samma ram som Tom

kör. Endast 300, numrerade,

ramar görs och alla är signe-

rade av Tom Boonen.

Tour-nytt

Floyd Landisdopad

tour de france-vinnaren

Floyd Landis var dopad. Suck.

Vinnare blev istället spanjoren

Oscar Pereiro, Caisse d’Epargne-

Illes Balears före Andreas

Klöden, T-Mobile och Carlos

Sastre, CSC. Dags att lägga ner

cirkusen? Skriv på protestlistan

mot doping!

Protestera: www.cyklistermot-

doping.com/svenska

k o m p i s t i p s

Fredrik Jansson är en ”glad

motionär” från Helsingborg

som har skapat en ny sajt för

dig som vill ha cykelsällskap

– www.cykelklubben.se!

Huvudsyftet är att man

ska kunna hitta cykelkom-

pisar att träna tillsammans

med i sin närhet. Efter bara

några veckor hade några

hundra registrerat sig –

kanske även din nästa cykel-

kompis?

Läs mer på:www.cykelklubben.se


Åre MountainMayhem ochKadens utlyserfototävling!

var du på Mayhem-festivalen i

somras? Tog du en riktigt bra

bild? Skicka i så fall in den till

oss senast den 16 september så

är du med i vår fototävling.

Kadens redaktion och Åre

Mayhem-arrangörerna väljer ut

de bästa bilderna som publi-

ceras i nummer 6, ute den 17

oktober. Sedan får läsarna

rösta! Skicka bilderna på pap-

perskopia eller CD till Cykeltid-

ningen Kadens, Springtime

Publishing AB, Box 22559, 104 22

Stockholm eller till redak-

[email protected] (obs max 4 MB)

och märk den med ”Fototäv-

ling”. Vi kan tyvärr inte ta

ansvar för inskickade bilder så

se till att spara originalet.

Lycka till!

Ny Giro på 20-årsdagen

lagom till hjälmtillverkaren

Giros 20-årsjubileum lanserar

man en ny hjälm och en ny

logga. Ionos har redan kunnat

ses på Giro-sponsrade cyklister

under Tour de France, där-

ibland på den dopade Floyd

Landis samt Rabobank- och

Discovery-stallets cyklister.

Med 21 stora lufthål och ännu

mer förstärkning i form av kol-

fiber, vilket både ökar styrkan

och minskar vikten enligt Giro.

Ionos kommer i tre storlekar

och väger 260 gram enligt Giro.

PrologProlog

Lidköpings CKväxer

för ett år sedan hade Lidköpings CK noll betalande medlemmar.

Beslut om nedläggning var bara ett formellt klubbslag bort.

Idag är man över 80 medlemmar som åker cykel två gånger per

vecka. Klubben lever igen och är på väg uppåt. Inriktningen är enkel;

man satsar på bredden, motionärerna och har genom information

och sociala träningar lyft klubben.

Läs mer: www.lidkopingck.se

Tour de France-t ävlingen avg j o rd

u n d e r Tour de France hade

Kadens i samarbete med Euro-

sport och Enervit en tävling.

Priset var en årsförbrukning av

Enervit och vinnaren blev

Conny Fransson i Jönköping!

Conny visste att Kadens

betyder antal pedalvarv per

minut (på cykelspråk), att

Roberto Vacchis bisittare heter

Anders Adamsson och att

Enervit kommer från Italien.

Grattis! Ät inte upp allt på en

gång bara.

Ett gäng duktiga 16-åringar

från de tre klubbarna Västerås

CK, Ramnäs CK och Falu CK

körde under Kadens-flagg på

U6, ett av Europas största

etapplopp för ungdomar.Täv-

lingen gick av stapeln den 10-15

juli i Tidaholm.

Team Cykeltidningen Kadens

hade som mål att placera sig

långt fram på etapperna. Det

lyckades de bra med, trots att

killarna inte kört tillsammans i

ett lag tidigare. På sju etapper

lyckades Team Cykeltidningen

Kadens bli bästa lag inte

mindre än tre gånger, detta i

konkurrens med 117 startande

cyklister och många starka lag.

Under veckan visade Jonas

Ahlstrand en mycket god form

genom en vinst, på GP-loppet

och en andra- och två fjärde-

platser. Han vann också poäng-

tävlingen, en mycket stark pre-

station. För detta krävdes en

laginsats och övriga killar i

Team Cykeltidningen Kadens

hjälpte till att ta in utbryt-

ningar och gjorde riktiga spurt-

uppdrag åt Ahlstrand.

Men den sista dagens tem-

polopp dominerades av de

danska åkarna. En nyttig erfa-

renhet för Kadens-laget, det

gäller att vara bra på tempo om

man ska lyckas i det totala

sammandraget.

Ett stort tack till U6 för en

underbar cykelvecka!

Läs mer: www.cku6.se

Johannes Wiklund, Jonathan Åbonde, Fredrik Glas (alla Västerås CK), Jonas Ahlstrand (Ramnäs CK) och Patrik Stenberg (Falu CK).

Team Cykeltidningen Kadens på U6!

kadens nr 5:2006 | 15

Sportnytt!Svenska mästareSM har avgjorts under sommaren. På landsväg heter svenska

linjemästarna Thomas ”Gotland” Lövkvist, Cykelcity.se och Su-

sanne Ljungskog, Team Ale-Göteborg Velociped. Susanne vann

även tempoloppet, herrsegraren där blev Gustav Larsson,

proffskamrat med Lövkvist i Francais de Jeux. Linjeguldet var

Susanne Ljungskogs fjärde raka.

Svensk tempomästare i cross country är Magnus Palmberg,

rankad etta i Sverige och ledare av Långloppscupen. Cross

country-loppet vanns av Fredrik Kessiakoff, Cannondale-Vre-

destein. Maria Östergren, CK Uni, vann båda SM-titlarna i

damklassen.

Herman Ölund, Åre Bergscyklister, försvarade sin svenska

mästar-titel från i fjol när downhill-SM avgjordes. Camilla Arpö

från samma klubb vann damklassen i loppet som Åre BC även

arrangerade. I 4X-SM var Jonas Westman, Eksjö CK och Elin

Berglund, BAM BMX, snabbast.

Bronsregn på EM…På mountainbike-EM tog Sverige brons i stafetten med Emil

Lindgren, Fredrik Kessiakoff, Mathias Wengelin och Maria Ös-

tergren. Juniorstjärnskottet Alexandra Engen tog ett EM-brons

i damjuniorklassen. Och på Veteran-EM var det Benny Anders-

son, Team Trek-MC Center som vann bronset i XC-loppet i klas-

sen H50-54.

Svenska cupen avgjordEfter fyra deltävlingar avgjordes Svenska XC-cupen i Falun i au-

gusti. Vinnare för andra året i rad blev Magnus Palmberg, OK

Hammaren och Åsa Erlandsson, Varbergs MTB.

Mälarenergi lägger nerSveriges högst rankade lag, Team Mälarenergi, lägger ner sin

satsning på elitcykling. Hädanefter kommer Västeråsklubben,

efter 14 år, enbart att inrikta sig på motionsverksamhet och cy-

kelarrangemang.

Anna Enocsson skadad En ryggskada som Anna Enocsson befarades ha dragit på sig vid

en krasch i världscuptävlingen i cross country i Kanada var ett

akut diskbråck. Hon har nu opererats och siktar på att komma

igen till nästa säsong. Anna kom tvåa i världscuploppet i lång-

lopp veckan innan och låg trea i långloppsvärldscupen. Men nu

är säsongen alltså över.

Rättelse

i förra numrets artikel om Anders Jacobsens NS-ramper som

hamnade på Nationalmuseum i Oslo smög sig två fel in. Alla ramper

i Nackaskogarna är inte rivna men det som revs, revs inte av mark-

ägaren låter Anders hälsa.

Ren glädje.

text: r o b e rto va c c h i foto: david elmfeldt

Statistik ljuger sällan, i alla fall inte över lång sikt. Ser man till-baka på halländska Susanne Ljungskogs resultat inser man

att hon är duktig på att toppa sig införviktiga uppgifter. Ett axplock visar atthon har 12 SM-guld (åtta i linjeloppet),EM-guld i linje och silver på tempot 1998samt följande resultatrad på VM-linjelop-pet sedan 1998: 17-24-4-7-1-1-26-7.

– Jag sätter mig ner med Klas (Johans-son) under vintern, ser över säsongen ochsätter därefter målsättningarna för året,säger hon precis som om det vore det en-klaste i hela världen.

Givetvis krävs mer än så. SusanneLjungskog trivs när det är viktiga lopp.Press stör inte henne.

– Jag är mentalt förberedd när jag kom-mer till de lopp vi bestämt att jag ska varabra på. Och jag gillar när det är stress ochhanterar den stämningen bra, sägerhon.

Sen är det ju förstås inte helt oviktigtatt vara i bra form den dagen man skaprestera och där är det många pusselbitarsom måste stämma in.

– Vi gör allt väldigt seriöst och när detgäller träning har vi sen många år ett av-tal med ett testcentrum i Herdecke utan-för Dortmund i Tyskland. Dit åker vi fyragånger per år och kör tester och läggerupp träningen utefter de mål jag har försäsongen, säger Susanne.

Inte nöjdTrots alla goda resultat är den tvåfaldigavärldsmästarinnan givetvis inte nöjdmed detta. Hon vill mer och har dennasäsong verkligen visat att hon mycket välkan vinna VM minst en gång till. Tredjeplats på Giro d’Italia Donne, segern på

kadens nr 5:2006 | 17

VM-special


Susanne Ljungskog har en förmåga som väldigt få förfogar över. Nämligen att oftast vara bäst när det

verkligen gäller. Och snart gäller det igen. VM i Salzburg är hennes stora mål. Smäller det för tredje gången?

Ofta bäst när det gäller.


Vårgårdas världscuplopp samt förstaplatsen på världsrankingen är kvitton påatt hon fortfarande tillhör de absolutfrämsta. Och trots att hon uppnått 30-klubben åldersmässigt vet hon att ut-vecklingsmöjligheterna finns.

– Javisst är det så. Jag känner att jaginte nått max ännu. Jag kan bli bättre iallt och då tänker jag inte bara på att blien bättre spurtare eller i backar utan påhela kakan, säger hon.

Att paret Ljungskog-Johansson gör alltmed enorm entusiasm är idag vida känt.Andra bitar kan förbättras på så sätt. Su-sanne ger ett exempel.

– Ifjol var jag sjuk fyra dagar. Hittillsdenna säsong har jag bara varit sjuk en

dag. Då vet jag att det optimala är att inteha några sjukdagar. Det är ett mål, attkunna uppnå en sjukdomsfri säsong ochse hur bra jag kan vara då, säger hon.

Ska man ta en specifik cykelrelateraddel som Susanne själv tycker varit hennesakilleshäl hela karriären (trots bland an-nat silvret på EM) är hennes kapacitet attåka tempo.

– Jag har aldrig kört ett perfekt tempo ikarriären. Jag ”dör” helt enkelt underloppet och tror ofta att det går bra närsanningen egentligen är att jag bara li-der, säger hon.

Hon vill göra det optimala tempoloppetoch jobbar hårt med det. Kanske får vi re-dan på årets VM se en förbättring av hen-

nes bästa temporesultat hittills på VM,som är en 15:e plats.

– Jag kommer att hoppa över Giro di To s-cana och istället vara hemma de två sistave c korna innan VM. Jag hoppas att det kani nverka positivt på tempot, säger hon.

VM specielltVM är något speciellt för Susanne Ljung-skog. Det är förstås med tanke på hennessegrar men också för att det är ett mäster-skap hon känt till och velat vinna sedanhon började som 12-åring.

– VM är en speciell händelse eftersomman får representera Sverige. Segrarnahar gett mig en enorm glädje som varitnästan för bra för att vara sann.

Första gången Susanne verkligen trod-de att hon i framtiden skulle nå sitt storamål var 1998. Det året hade hon vunnitEM före Diana Ziliute som redan etable-rat sig i världseliten och som sedan justvann det årets VM.

– Jag hade varit sjuk innan VM i Valken-burg och tänkte att om jag inte hade varitdet så hade det gått väldigt bra. Då för-stod jag också att chansen fanns om ettVM-guld i framtiden.

Två år senare slutade hon fyra i Plouayoch 2001 i Lissabon insåg hon att detsnart var nära, när hon blev sjua.

– Jag kände att jag saknade lite grandmen att jag verkligen var nära de allrabästa, berättar hon.

Året efter kom den första segern och nujagar hon alltså sin tredje seger.

Årets världsmästerskap i Salzburg ärtuffare sett till bansträckningen än Zol-der 2002 och ungefär lika tuff som i Ha-milton 2003.

– Det som skiljer mot Hamilton är at tdet från sista backen är en mil till mål iSalzburg. Har man otroligt bra ben kanman gå solo men då måste loppet havarit tufft fram till sista va rvet, sägerh o n .

Hur loppet än utvecklas så tycker sven-skan att banan passar henne bra.

– Det tycker jag absolut. Men den skul-le passa mig optimalt om loppet blir hårt,så att vi är en liten grupp i slutet. Då får vise hur jag avslutar loppet, säger hon.

För att ladda upp på bästa sätt ska Su-sanne och Klas försöka hitta en bana i Gö-teborgstrakten som påminner om VM-

VM-special

Susanne Ljungskog och Nicole Cooke bombar satan och håller på att gå loss.

banan i Salzburg. Så har de gjort de se-naste åren.

– Vi klurar lite på vilken sväng i vår när-het som kan passa. Men den här gångenär det knepigare eftersom en liknandebanprofil som den i Österrike är svår atthitta här, säger hon.

Men när de väl hittat den så kör deigång. Klas på vespa och Susanne på cy-keln. Hårda pass, så tävlingslika sommöjligt.

– Jag finåker ju inte banan runt, runt.När vi väl kör där så är det tufft medmycket ryck och högt tempo. Så tävlings-likt det bara kan gå, avslutar hon.

I stort sett ”the same procedure as lastyear”. Och varför frångå ett framgångs-rikt recept? Susanne kommer att vara för-beredd, var så säkra.

kadens nr 5:2006 | 19

VM-special

l j u n g s k o gFödd: 1976-03-16 i HalmstadVikt: 57 kiloLängd: 171 centimeterYrke: CyklistFamilj: Sambo med Klas JohanssonFavoritartist: Celine Dion och Enrique IglesiasFavoritkrubb: Tacos på vintern och pasta påsommarenKlubb 2006: Team Ale-GöteborgProffslag 2006: Buitenpoort-Flexpoint, Hol-landTidigare klubbar: CK Bure Halmstad, HisingenCK och Burseryds IF CykelTidigare proffslag: Greenery Hawk (TYS), AccaDue-O Lorena (ITA), Farm Frites-Hartol(HOL),Vlaanderen-T Interim (BEL), Team Ali-verti-Catalunya (ITA/SPA) och BIK-Powerplate(HOL)Debut: 1988Segrar totalt: cirka 150 stycken

Susanne∫

r e s u ltat e nVärldsmästerskapen, linje 2002 och 2003 1:aVärldsrankingen 2002 och 2003 1:aOpen du Suéde, världscup 2006 1:aCastilla y León, världscup 2005 1:aEuropamästerskapen, linje 1998 1:aLa Primavera Rosa, världscup, 2001 1:aGP Suisse, världscup, 2001 1:aGiro della Toscana 2002 och 2003 1:aTour of Holland 2003 1:aLa Grande Boucle Féminine, etapp 14 1:aLa Grande Boucle Féminine, slutställning 2:aEuropamästerskapen, tempo, 1998 2:aVärldscupen totalt 2005 2:aVärldscupen totalt 2001 3:aGiro d’Italia donne, 2006 3:a12 SM-guld, 7 silver och 3 brons sedan 1994

Bästa∫

Mozart eller CarolaVin eller Öl (fy, gillar inget)

VM-guld eller OS-guldKartoffel eller Potatismos

Salzburg eller Zolder

fem snabba frågor

En idol för många tjejer och killar.


Det blev succé. Världscuploppet i Vårgårda, med det officiella namnet Open du Suéde Var-garda, blev en enda lång fest.

Både på det sätt cyklisterna utveckladeloppet och hur det hela slutade och inteminst publikmässigt.

– Vi är oerhört nöjda och vi har förståttatt också Internationella Cykelförbundetär nöjda, sa tävlingsledaren Hans Jöns-son.

Redan från start i den 129 kilometerlånga tävlingen trissades farten upp. Detattackerades, det skapades utbrytningaroch det visade sig ganska snart att Hä-grungabacken skulle bli värre än vadmånga trodde. Lag som inte hade spur-tare med var oroliga för att inte kunnagöra resultat men faktum var att spur-tarna fick det svettigt.

Susanne Ljungskog var en av de storafavoriterna och svenskan ville få till entuff tävling. Hon beordrade därför sinalagkamrater att hålla högt tempo. Susan-ne själv körde hårt uppför och fler och flerfick problem i backen.

Så småningom bildades en stark utbry-tartrio bestående av T-Mobiles Magali Le-Floch, Karin Thürig i Univega Pro Cyclingoch Ljungskogs lagkamrat i Buitenpoort-Flexpoint, Anette Beutler. Med fyra varvkvar av de elva som skulle köras attacke-rade Ljungskog och fick med sig en av

hennes största rivaler, världscupledar-innan Nicole Cooke. De båda kom snabbtikapp täten och gjorde sig sedan av medde tre övriga. Den som höll ut längst varfransyskan LeFloch som fick släppa medhalvannat varv kvar.

– Då hamnade jag i ett bra läge. Jag vis-ste att Nicole var intresserad av att tamycket poäng för att kunna dra ifrån sinavärsta konkurrenter i kampen om den to-tala världscupen, sa Ljungskog som införloppet låg hela 177 poäng efter brittiskan ivärldscupen.

Med ett varv kvar slutade svenskanhjälpa till med dragjobbet och NicoleCooke var precis så het på poängen somSusanne hoppades på. De sista kilome-terna in mot mål försökte Cooke få framLjungskog som dock höll sig kall och baraföljde med på rullen. Väl inne på upplop-pet drog hon igång spurten direkt.

– Jag vågade inte chansa och riskera attbli instängd. Så det var bara att dra igångoch hoppas på det bästa och det höll, sahon direkt efter mål om sin fjärde seger ivärldscupen.

– Detta var helt klart en lagseger dåmina lagkamrater hjälpte mig att skapaett tufft lopp, sa hon vidare.

Spurtarna fick alltså se sig slagna. Menglädjande nog var en svenska den star-kaste av spurtarna och såg till att det blevdubbelt svenskt på pallen. Monica Holler

från Laxå rullade i mål som trea genomatt vinna spurten i den trio hon befannsig i. Dessutom bara 24 sekunder efterLjungskog.

– Jag var nära att komma med i Susan-nes utbrytning men orkade inte riktigtjust då. Men efter det kände jag mig starkoch kunde avsluta bra, jag är verkligenlycklig, sa Holler om sin andra tredje-plats i världscupen.

Och chansen att få uppleva stora sven-ska framgångar på hemmaplan även näs-ta år ser ljus ut. Internationella Cykelför-bundet är nöjda och är beredda att erbju-da Vårgårda världscuploppstatus igen.

– UCI var imponerade av vad man gjort iVårgårda. Budskapet till mig var att ”omVårgårda vill så vill vi”, sa Svenska Cykel-förbundets ordförande Anders Björk-lund.

Men om det blir en fortsättning är inteklart.

– Vi är fantastiskt nöjda med det vigjort. Nu måste vi sätta oss ner och utvär-dera årets tävling. Bland annat handlardet om den stora arbetsbördan. Vi allasom jobbat med detta på fritiden har juockså ett vanligt arbete att sköta, sägertävlingsledaren Jönsson.

Hur det än blir kan man sammanfattavärldscupen i Vårgårda med ett ord.

Succé.

VM-special

S veriges första världscup en succé


kadens nr 5:2006 |21

VM-special

Resultat Världscup #8, Open du Suéde,Vårgårda, Distans 128,7 kmSnitthastighet 40,3 km/h.

1) Susanne Ljungskog, Sverige, Buitenpoort-Flexpoint Team, 3:11:56 tim2) Nicole Cooke, Storbritannien, Univega ProCycling Team, s.t.3) Monica Holler, Sverige, Bigla Cycling Team,+0,24 s4) Trixi Worrack, Tyskland, Equipe NürnbergerVersicherung, +0,28 s5) Annette Beutler, Schweiz, Buitenpoort-Flex-point Team, +0,35 s6) Angela Brodtka, Tyskland, AA-drink CyclingTeam, +0,59 s7) Magali LeFloch, Frankrike, T-Mobile Profes-sional Cycling, s.t.8) Karin Thürig, Schweiz, Univega Pro CyclingTeam, s.t.9) Kirsten Wild, Holland, AA-drink Cycling Team,+3,1410)Suzanne de Goede, do, AA-drink CyclingTeam, s.t.32) Emma Johansson, Sverige, Bizcaya-PandaSoftware-Durango, s.t.34) Marie Lindberg, do, svenska landslaget, s.t.36) Veronica Andréasson, do, do, s.t.72) Karin Aune, do, do, +9,40 min74) Sara Mustonen, Sverige, Team Västergöt-land, +19,15 min75) Jennie Stenerhag, do, do, s.t.

Vi är inte värdiga!

Stort startfält och högt tempo gjorde tävlingen tuff.


Hon har som 23-åring redan till-

hört världseliten i fem säsonger.

Hon har vunnit många av de stör-

sta loppen, varit brittisk mästare

sex gånger på sju år, älskar backar

och tränar med Magnus Bäck-

stedt.

Möt walesiskan Nicole Cooke,

världscupledare och en av Susan-

ne Ljungskogs allra tuffaste kon-

kurrenter om VM-guldet.

text: r o b e rto va c c h i

foto: david elmfeldt

Ifem år har Nicole Cooke tillhört den absoluta världseliten. Men hon är bara 23 år gammal, detta till trots. Walesiskan har hunnit med

att vinna mycket. Men att hon slog ige-nom i den nationella senioreliten redansom 16-åring beror mycket på pappaTony.

– Jag kommer från en sportig familj.Min pappa tävlade en del och mammagillade också att röra på sig. Så både jagoch min bror fick redan som väldigt ungavarsin cykel och åkte med på långa turermed föräldrarna, säger hon.

Cykelintresset är stort i familjen ochTour de France var en naturlig del av derasvardag varje sommar.

– Vi följde loppet på TV varje år. Och närjag väl blev elva bestämde jag mig, elleregentligen min pappa, för att jag skullebörja tävla på cykel, fortsätter hon.

Hennes karriär började med cykelcrossvintertid men ganska snart fanns ocksåmountainbike, bana och landsväg påhennes tävlingsprogram. Så var det ändafram till hon kört klart juniorklasserna

som 18-åring. Och just som junior visadehon sig för den stora cykelvärlden för för-sta gången. På junior-VM i franskaPlouay var det en energisk brittiska somkörde mycket offensivt. Hon var krängig isin cykelåkning men hade ändå kraftkvar att spurta hem guldet och rent ag-gressivt skrika ut sin glädje. Men medåren har hon lugnat sig en aning.

– Jag är lika entusiastisk och passione-rad när det gäller sporten nu som då. Menatt gå från junior till senior är ett stortsteg och cykelåkningen är annorlunda.Som senior måste man spara mer energitill avslutningarna, köra mer försiktigtoch attackera ordentligt när man väl gördet, säger Nicole.

Saknar erfarenhetTrots alla framgångar saknas någratunga segrar. Exempelvis har hon ingenguldmedalj från senior-VM, ”bara” enandra och en tredje plats. Men hon vetvad som har saknats för att kunna ta nå-got guld.

– Det är erfarenheten. Världsmäster-

skapen är en annan typ av tävling jämförtmed andra lopp under säsongen. Man körexempelvis inte för sitt proffslag och åkeristället för landslaget. Det krävs erfaren-het för att klara dessa skillnader. För-hoppningsvis skaffar jag mig den rutinsom behövs, säger hon.

En annan anledning kan vara det fak-tum att hon inte har några starka hjälp-ryttare som kan stötta henne.

– Det är klart att det kan vara en faktor,men man får göra det bästa av situatio-nen, menar hon.

Efter en stark säsong så kanske det ärdags för henne att vinna det efterläng-tade guldet. Banan i österrikiska Salz-burg har hon sett.

– Det är en riktigt tuff bana och den börpassa mig bra. Men det är många braåkare som kommer att vara i bra formså…

Vilka huvudkonkurrenterna blir ärsvårt att förutsäga. Men hon vet vilkasom inte kommer att bli det.

– Bland favoriterna är det samma gängsom brukar åka bra på backiga banor.

VM-special

Nicole Cooke har bara börjat

– Ge mig backar och ännu fler backar. Nicole gillar … backar.

Spurtarna kommer att få det svårt efter-som den här banan är tuffare än fjolå-rets, säger hon.

Hon syftar på att regerande världsmäs-tarinnan Regina Schleicher, som spurt-slog just Cooke förra året i Madrid, intebör vara ett problem denna gång.

Ge mig backar!Skulle Nicole själv få bestämma VM-bana skulle det bli ganska tufft.

– Drömbanan innehåller mycket back-ar och så några backar till, säger hon ochskrattar.

I Salzburg kommer hon dessutom attför första gången köra tempo-VM. Anled-ningen att hon inte kört det tidigare ärenkel.

– Jag har värderat mina chanser somsmå och istället för att ”döda” mig självför en sjunde, tionde, eller trettiondeplats så har jag sparat mig till linjelop-pen. Nu känner jag att jag utvecklats såpass i disciplinen att jag vill ge tempot enchans.

Nicole Cooke har tiden för sig. Hon sersig själv tävla i många år till och trotssina stora framgångar så finns det myck-et mer hon vill vinna.

– Jag har vunnit stora etapplopp ochstora endagstävlingar. Men det finns såmycket mer jag vill försöka vinna ochdäribland förstås både VM och OS. Ochfram till OS i London ser jag mig fortfa-rande tävla. Efter det får vi se vad livethar att erbjuda, säger hon.

Med alla framgångar hon haft så harhennes popularitet ökat i Storbritannieni allmänhet och i Wales i synnerhet. Ni-cole Cooke är idag en stor idrottsperson-lighet.

– Antalet utövare ökar stadigt ocksåbland tjejerna. Även om vi inte får sam-ma utrymme som fotboll och rugby så ärdet stor mediabevakning av cykel vid OS,VM och Samväldesspelen, säger hon.

Det sistnämnda har hon redan vunnit.VM har hon stora möjligheter att vinna islutet av september. Pricken över i vorekanske ett OS-guld på hemmaplan omsex år.

Låter det för bra för att vara sant? Inteom man känner till Nicole Cookes viljaoch beslutsamhet.


VM-special

c o o k eNamn: Nicole CookeFödd: 13 april 1983Bor: I Wick, Wales vintertid och Zug, Schweizunder säsongLängd: 167 centimeterVikt: 58 kiloFamilj: Mamma Denise, pappa Tony och brorCraigProffslag: Univega Procycling TeamMotto: Smärtan är tillfällig, glädjen består.Visste ni att: Nicole tränar en del med MagnusBäckstedt, framförallt vintertid. ”Vi har ungefär20 minuters cyklande var för att mötas upp.Men vi tränar också på banan i Cardiff båda två.”

Nicole∫ m e r i t e r

Brittiska linjemästerskapen 2000, -01, -02, -04, -05 och -06Vallonska Pilen, världscuplopp 2003 och 2006Castilla y León, världscuplopp 2006La Grande Boucle Feminine, 2 etapper och totalt2006Thüringen Rundfahrt, 4 etapper och totalt 2006Giro d’Italia Femminile, 1 etapp och totalt 2004Världscupen totalt 2003Amstel Gold Race, världscuplopp 2003GP Ouest France, världscuplopp 2003Samväldesspelen 2002Junior-VM 2001 i MTB, linjelopp och tempoJunior-VM linjelopp 2000

Några∫


VM-special

Vad säger favoriterna?

Född: 80-09-24 i Newcastle, Australien

Bor: Canberra och Frankfurt, Tyskland

Längd: 158 centimeter

Vikt: 54 kilo

Proffslag: Equipe Nürnberger Versicherung

Kvalitéer: Är bra på det mesta, en oerhört

jämn cyklist. Vilket inte minst total-

segrarna i världscupen 2004 och 2005 vi-

sat. Dessa vann hon trots seger på bara en

enda deltävling.

Bästa VM-placering: 3:a (2005)

Kommentar till VM-banan: ”Banan är av liknande karaktär som världs-

cupbanan i Vårgårda. Den är inte allt för

tuff, men med vind och hög fart kommer

den att bli riktigt utslagsgivande.”

Namn: Oenone Woode

Född: 76-07-23 i Königs Wusterhausen, Tysk-

land

Bor: Leipzig, Tyskland


Vikt: 58 kilo

Proffslag:T-Mobile Professional Cycling

Kvalitéer: Åkstark som få och en cyklist som

sällan gör ett dåligt resultat.


Kommentar till VM-banan: ”Jag har inte sett banan, så vad den har för

karaktär märker jag när jag kör den.” (Ett

ganska typiskt Judith Arndt-svar.)

Namn: Judith Arndt

Född: 74-03-21 i Würzburg, Tyskland

Bor: Camaiore, Italien


Vikt: 58 kilo

Proffslag: Equipe Nürnberger Versicherung

Kvalitéer: Superspurtare, vilket hon visade

på VM i fjol.

Bästa VM-placering: 1:a 2005 (regerande

världsmästarinna)

Kommentar till VM-banan: ”Den är hård med långa sega backar. Med

offensiv körning kommer det att bli job-

bigt. Om man ser på hur fältet splittrades

på världscuploppet i Vårgårda, där backen

inte var allt för märkvärdig, så förstår man

att det kommer att bli tufft i Salzburg med

den banprofilen.”

Namn: Regina Schleicher


De två största favoriterna till VM-guldet i Salzburg, Susanne Ljungskog och Nicole Cooke, har du redan

träffat. Här kollar vi vad resten av favoriterna har att säga om banan.


VM-special

Namn: Edita Pucinskaite

Född: 75-11-27 i N. Akmene, Litauen

Bor: Monsummano Terme, Italien


Vikt: 50 kilo

Proffslag: Nobili Rubinetterie

Kvalitéer: Hon är oerhört bra uppför och

väldigt offensivt lagd om banan erbjuder

backar.


Kommentar till VM-banan: ”Banan är underbar. Det kommer förmodli-

gen att spricka upp ganska mycket i back-

arna och cyklister som Susanne Ljungskog,

Judith Arndt eller Nicole Cooke är stora favo-

riter. Banan påminner lite om Vårgårdas

men skulle kunna vara ännu finare om den

varit lite kortare (22 kilometer långt varv i

Salzburg).”

Namn: Edita Pucinskaite

Född: 84-05-18 i Laxå, Sverige

Bor: Laxå, Sverige


Vikt: 58 kilo

Proffslag: Bigla Cycling Team

Kvalitéer: En av världens bästa spurtare som numera också klarar sig bra i kuperad terräng.

Bästa VM-placering: 3:a på JVM

Kommentar till VM-banan: ”Jag har inte sett banan i Salzburg men jag har fått berättat för mig att det är två ganska re-

jäla stigningar. Det är en bana som passar Susanne Ljungskog bra. Då brukar det inte passa

mig perfekt. Men om jag är i samma form som på Vårgårdas världscuplopp kan det gå bra.”

Namn: Monica Holler


VM-special

Tom Boonen–historien om världens bästa vä r l d s m ä s t a re

När journalister från Europas ledande sporttidningar valde 2005 års bästa cyklist blev den unga belgaren

Tom Boonen en överlägsen vinnare. Detta trots att Lance Armstrong samma år vann sitt sjunde Tour de

France i sträck. Läs historien om den regerande världsmästaren, supersprintern och klassikerkungen som

har frälst det cykeltokiga Belgien.

text: joona lau k k a

översättning: juha kaski

foto: getty images

Tom Boonen bombar på pavén i Paris-Roubaix. Fabian Cancellara, CSC-Tiscali, vann. Därmed kunde inte Tom Boonen bli den första att vinna Flandern och Paris-Roubaix två år på raken.

Att sport j ou r na l i s t e r na valde Tom Boonen som årets bästa cyklist säger mycket om vad den blott 25 år gamla belgaren

åstadkom i fjol. Under våren vann hanParis-Roubaix och Flandern runt, bådastora klassiker som oftast vinns av äldreoch mer erfarna cyklister. Under somma-ren vann han på hemmaplan Belgienrunt samt några etapper i Tour de France.Sen avslutade han säsongen med att i ok-tober vinna världsmästerskapens linje-lopp i Madrid. Och visst, Boonen, som ären mycket bra spurtare, vann även andratävlingar. Men de är så många att vi intekan lista dem här.

Många cykelintresserade undrar säkertvem Tom Boonen är. Ur ett idrottsligt per-spektiv är det inte en speciellt dramatiskhistoria. Man kan konstatera att han re-dan som ung var på rätt plats vid rätt tid-punkt. De val han gjorde då har senare vi-

sat sig vara de bästa han kunde göra försin karriärs utveckling. Inte ens som pri-vatperson har han drabbats av några stör-re motgångar.

CykelfamiljTom Boonen växte upp i småstaden Bale-nin, söder om Antwerpen i norra Belgi-en. Hos sina föräldrar har han också bli-vit kvar tills i vintras då han flyttade tillMonaco. Ni förstår säkert varför. Boo-nens familj har alltid varit cykelintresse-rad då Toms far tidigare var cykelproffs.Pappa André Boonen var däremot aldrignågon stor stjärna. Under sina åtta årsom proffs cyklade han för mindre stall iBelgien och gjorde blygsamma resultat.Han deltog heller aldrig i något av de stör-re loppen.

Toms äldre bror Sven tävlingscykladetills han var 19 år och deras syster har tvåbelgiska mästerskap som merit. Men An-

dré har inte försökt tvinga sina barn attuppfylla hans ouppnådda mål. Tvärtom.Föräldrarna försökte från början styrabarnen mot andra idrotter. Som ung ochredan då lång (idag är Tom 192 centime-ter) var favoritsporten basket.

Men när Tom var 12 år talade han omför sina föräldrar att ville prova på cyk-ling. Så gott som omedelbart förverkli-gades hans önskan. Införskaffandet avden första cykeln gick lätt då pappa AndréBoonen var försäljningsrepresentant påcykelfabriken. Som ni säkert anade såvann Tom Boonen efter några veckors trä-ning sitt livs första lopp. Det kördes förövrigt på Zolders motorbana, sammabana som Mario Cipollini vann sitt endaVM-guld på 2002.

Den första segern gjorde ett djupt in-tryck på Boonen. Han berättade senareatt han tänkte på sin första seger när hanvann VM. Men de följande åren som cy-


VM-special

Vilken stjärna. Tom Boonen gillar att vara ledig när han är ledig.


klist blev inte särskilt vinstrika, resulta-ten är medelmåttiga och han är definitivtinte sin årskulls bästa cyklist. Som jäm-förelse kan nämnas att Alejandro Valver-de, världens näst mest lovande cyklist ef-ter Boonen, var känd i de spanska junior-tävlingarna som ”oslagbar”. Från 12 till 15års ålder var han inte sämre än etta nå-gon gång…

Spurtaren som drogTom Boonens mer måttliga framgångarsom ung kan till stor del förklaras medhans oekonomiska sätt att tävla på. Hanhade för vana att dra sönder klungan såofta han kunde från spets – vem har sagtatt spurtare inte vill ta vind?

Men då Tom var 16 år misstänkte Andréatt sonens medelmåttiga resultat börjadepåverka sonen negativt. Så han bestäm-mer sig för att lära honom hur man vin-ner cykeltävlingar. Den blivande mästa-ren får lära sig att vänta på rätt tillfälle iskydd av klungan, att slå till först på densista kilometern eller att vinna klung-

spurten. Något han behärskade förvå-nansvärt bra redan som ung.

I början hade Tom svårt att hålla siglugn i klungan. När andra gjorde utbryt-ningar brukade han ropa till sin far somstod längs banan: ”Kan jag göra ett rycknu?”. Men de följande åren i juniorklas-serna förbättras hans resultat markantoch den sista månaden som junior tashan ut till det belgiska landslaget förvärldsmästerskapen i San Sebastian 1997.Men den unge Tom platsar inte i laget förlinjeloppet utan blir uttagen till tempo-loppet. Vem har sagt att spurtare inte kanåka tempo?

Resultaten från detta första mäster-skap blev däremot inte så märkvärdiga.Men resan blir ändå viktig för Tom då hanfår se sin stora idol Miguel Indurain påhemmaplan. I San Sebastian träffar Tomockså Johan Museeuw för första gången,den belgiska cykelkungen vars mantelBoonen nu fått axla. Men den jämfö-relsen vill han själv inte kännas vid.

Efter mötet med Museeuw och med en

miniatyrmodell av Indurains tempocykelPinarello Espada i resväskan, återvänderBoonen som en förändrad man. Med VM-upplevelsen i tankarna har han plane-ringen för sin karriär klar. Han bestäm-mer sig för att bli cykelproffs, något somhan aldrig tidigare tänkt så allvarligt på.

En raketkarriärFörsta säsongen i U-23 kör han för Kortrij-kins amatörlag. Tränare var den tidigareParis-Roubaix-vinnaren och nuvarandeDiscovery Channel-stallets assisterandesportdirektör Dirk Demol. Toms träningförändras nu till att bli mer laginriktadoch professionell. Den träningsmetodikhan då tillägnar sig använder han sig avän idag. Det är en blandning av modernaträningsmetoder med uppföljning ochanalys, grundläggande cykelträning ochen nypa bondförnuft. Från början kundeinte Toms far, som nu följde pojkens trä-ningsplanering ännu mer noggrant, för-stå varför han skulle ägna sig åt mentalträning och göra tester i laboratorier.

VM-special

"Gamlingarna" Erik Zabel och Oscar Freire ger den nya sprintkungen en hård match. Snabbast på den nionde etappen i årets Tour de France blev Oscar Freire.

Men André ändrar åsikt när han ser hursnabbt pojken börjar utvecklas.

Fast cyklingen passar Tom Boonen ut-märkt som yrke så har han inte alls vigtsitt liv enbart åt idrotten. Som alla flam-ländare kan han under tävlingsresorna taen öl eller två med sina lagkamrater nå-gon kväll utan att det uppfattas som kon-stigt. Under vintern är hans favoritsys-selsättning, utöver snabba bilar, att dan-sa till techno på diskotek i Antwerpen.Hans inställning där är att man inte läm-nar diskoteket förrän nästa dag gryr. Detengelska talesättet ”work hard, playhard” passar bra in på Tom Boonen dåhan är ledig och roar sig.

Belgiens frälsareSom amatör utvecklades Tom i rask taktoch snart stod han på alla stora amatör-lags önskelista, lag som också slussar cy-klisterna vidare till proffslagen. MenBoonen stannar troget kvar hos Demolslag, trots att Dirk Demol själv vid det härlaget bytt arbetsgivare till US Postal somsportdirektör. Men innan Demol lämnarBoonen lovar han honom ett kontraktmed det amerikanska stallet inom någraår. Och Demol höll sitt ord. Redan 2002får Boonen kontrakt med Lance Arm-strongs stall och proffskarriären kan tasin start, utan några problem. Redan sittförsta år kör han vårklassikerna och ihård konkurrens med världens bästa cyk-lister gör han flera fina resultat. I aprilfår hans karriär en rejäl knuff framåt dåden blott 21 år gamla Boonen blir trea påParis-Roubaix efter Johan Museeuw. Re-sultatet innebar självklart att Boonen di-rekt utnämndes till nästa frälsare av bel-gisk cykelsport.

Nu var alla belgiska stall mer än ivrigaatt få avlöna Boonen, men han hade åretinnan skrivit ett tvåårskontrakt med USPostal. Han och Demol hade genom sittsamarbete dessutom utvecklat en djupvänskap redan under amatörtiden. Inteheller ville han svika Demol som försöktefå sina amerikanska sponsorer att förståBoonens situation, resultat och framtidapotential. Amerikanerna ville inte erbju-da det unga stjärnskottet en bättre dealän det normala neo-prokontrakt hanhade med laget. De ville inte ens diskute-ra saken, vilket sårade Boonen djupt.

Till slut finner hans manager en lös-ning på problemet. Tom köper sig fri frånsitt andra år och flyttar till Quick Step-stallet. Valet av lag grundades enbart pårent yrkesmässiga skäl, däremot inte påekonomiska skäl. Han ville till det lagsom var bäst rustat för klassikerloppen.Med den legendariska stallchefen PatrickLefévère lotsandes Quick Step-laget harBoonens snabba karriär fortsatt stiga irask takt. Men det finns fler stjärnor i la-get. En som har lyckats väl vid sidan avBoonen är Paolo Bettini. Boonen har där-emot fått möjlighet att bygga sig ett lag irollen som kapten, en position som intebara rättfärdigas med hans idrottsligaframgångar. Det är lika mycket hansvänliga och anspråkslösa sätt att bemötasina lagkamrater och lagets personal somhar gjort honom till kapten. De egenska-perna är något man, trots hans låga ål-der, värdesätter mer än de idrottsliga re-sultaten.

KändisenFramgångarna har verkligen förändratToms liv. I sitt hemland har han blivit enenormt populär idrottare och kändis,vars bild finns med i nästan alla tidning-ar. Och han blir ofta ombedd att delta ialla möjliga, och omöjliga, samman-hang. Tom mannekängar, Tom drickerkaffe på kungliga slottet, Tom gör mångasaker som brukar kopplas ihop med rol-

len som cykelproffs. Men kändisskapetpassar faktiskt den alltid tillgängliga ochfotogeniska Tom Boonen utmärkt. Ochhan kan ju alltid säga nej.

Inte heller har han ställt till med någras k a n d a l e r. Men vad ska de stackarss k vallerjournalisterna skriva om en rejälkille som cyklar fort, som alltid beter sigvä l u p p fo s t r at och vänligt i offentligasammanhang och som tillbringar sin fri-tid med sin familj och sina vänner?

För sådan är han, världsmästaren TomBoonen.


VM-special

b o o n e nFödd: 15 oktober 1980 i Mol, BelgienBor: BalenFamilj: Flickvännen LoreLängd: 192 centimeterVikt: 80 kiloProffslag: 2005-06 Quick Step-Innergetic,2003-04 Quick Step-Davitamon, 2002 USPostal Service.Några meriter 2006: Seger i E3 Prijs Vlaan-deren, Flandern Runt, 3 etapper Paris-Nice,Scheldeprijs, Veenendaal-Veenendaal, etappSchweiz Runt, 4 etapper och sammanlagt Tourof Qatar, 2:a Paris-Roubaix och 2:a två etapperTour de France.2005: Segrar i Paris-Roubaix, Flandern runt, tvåetapper på Tour de France, linjeloppet på VM iMadrid, tvåa totalt i Pro Tour.

Tom∫

Etapp sju, Tour de France. Tom Boonen i gul ledartröja passerar Robbie McEwen i gröna poängtröjan på tempo-etappen mellan Saint-Gregoire och Rennes.


Vä r l d s m ä s ta rt i t e l n p å h e r r s i d a nhar ofta inneburit problem för denregerande mästaren. Säsongen somvärldsmästare fylls av uppdrag och

dilemman. Bevakningen från konkur-renterna har för många inneburit en gan-ska svag säsong. Flera gånger har ocksåskador stoppat de regerande mästarna.Tom Boonen i Quick Step-Innergetic hardäremot klarat pressen som en världsmä-startröja för med sig. Belgaren är nämli-gen den vinstrikaste regerande världs-mästaren sedan Bernard Hinault 1981.

– Dilemmat har inte varit tävlandet isig. Det tuffa har varit allt runtomkring.Vintern var full av mottagningar, press-konferenser och sponsoruppdrag, sägerTom Boonen.

Man undrar ändå varför det är så storskillnad mellan olika världsmästare. Vis-sa cyklister har knappt vunnit en tävlingnär de åkt med den regnbågfärgade tröj-an medan ”Tornado-Tom” denna säsongvunnit ett 20-tal lopp.

– Det beror nog på vilken typ av cyklistman är. Jag är ju spurtsnabb och bra påklassikerna. Den typen av tävlingar jag ärbra på att vinna kan man antingen kon-trollera med ett bra lag eller vinna genomren kraft, säger Tom Boonen med ele-gans.

Tom Boonen menar dessutom att detviktiga inte är kvantiteten utan kvalite-ten på de segrar man tar. Att exempelvisvinna Flandern runt som regerandevärldsmästare var mycket viktigare förTom än att vinna en massa lopp av ”litemindre betydelse”.

– Att jag kan vinna stora tävlingarunder hela året har också varit viktigt förmig. Och att jag denna säsong fått göra

det iförd världsmästartröjan gör mig ex-tremt stolt, säger han vidare.

Årets världsmästerskap i österrikiskaSalzburg ser på pappret klart tuffare ut änsträckningen i Madrid ifjol. Då kontrolle-rade Boonen spurten mycket säkert i enmindre grupp.

– Jag har inte haft någon möjlighet atttitta på årets bana själv. Men jag har hörtav bland annat min lagkamrat Nick Nuy-ens att den ska passa mig i år också, sägerhan.

Men oavsett bantyp tycker han att VM,med allt vad det fört med sig för hans del,är en tävling som ska hedras.

– Som regerande världsmästare ocheftersom jag älskar den tröja jag fått äranatt åka i denna säsong, så finns jag för-stås med igen. Och jag ska göra vad jagkan för att vinna för andra året i rad, sä-ger han.

Tom Boonen tror att hans värsta kon-kurrenter blir cyklister som Paolo Bettinioch Alexander Vinokourov, precis som ifjol. Särskilt på en bana som den somväntar i Salzburg.

– Men på den här banan lär tävlingen

vara svår att kontrollera enligt de belgaresom varit och provkört den. Det kan tilloch med bli så att en tidig utbrytninggynnas, säger han.

Tom Boonen har dock förhoppningarom att finnas med i täten i slutet av lop-pet även i år. Året som världsmästaretycker han nämligen har varit fantas-tiskt. Så han vill gärna vinna VM-titelnigen, förhoppningsvis redan i Salzburg.

– Det har varit ett otroligt år och denhär tröjan (världsmästartröjan) är heltotrolig. I alla delar av världen jag varitdenna säsong vet alla vem jag är. Och detär stimulerande nog för att vinna igen,säger han.

Tom Boonen funderar avslutningsvispå om ett andra år som världsmästare be-höver bli som det första.

– Ett andra år som världsmästare kan ioch för sig bli lugnare för mig eftersomdet inte är en lika stor nyhet längre. Ellerså blir det helt grymt eftersom Belgien ären så cykeltokig nation!

Oavsett hur det blir är en sak säker. Bel-garna älskar sin ”Tornado-Tom”, världs-mästare eller inte.

VM-special

Tröjans förbannelsebiter inte påTom

Världsmästartiteln innebär ofta mer problem än glädje. Många herrproffs har kapitulerat för pressen som

världsmästartröjan innebär. Man talar om regnbågtröjans förbannelse. Men den biter inte på Tom Boonen.


foto: getty images

Regnbågtröjans förbannelse biter inte på segermaskinen "Tornado-Tom".

Im o z a rts hemstad ska världsmäs-tare i cykel koras i år. Salzburg har aldrig tidigare haft VM och Öster-rike har bara varit värdland en

gång. Det var 1987 i Villach där irländarenStephen Roche fullbordade en fantastisktrippel, som bara Eddy Merckx hade kla-rat tidigare. Han vann Giro d’Italia, Tourde France och VM-linjeloppet samma år.På damsidan segrade Jeannie Longo,fransyskan som i år som 48-åring återi-gen vunnit ett franskt mästerskap.

Bland amatörerna segrade fransman-nen Richard Viviene i ett lopp där Sveri-ges Magnus Knutsson övertygade. Menmedan han var i soloutbrytning lade hanav kedjan från drevet. Det var början påslutet på hans äventyr, ett äventyr somkunde ha haft ett roligt slut utan den fa-däsen.

Banorna i Salzburg förefaller vara klarttuffare än i Madrid i fjol. Men de är svår-bedömda.

– Det är helt klart 7–8 kilometer medtuff terräng men det är svårt att bedömaom det totalt är tufft, säger SusanneLjungskogs sambo och coach, Klas Jo-hansson.

Att banans karaktär är svårbedömd vi-sar inte minst det faktum att några av destora länderna inte ser på årets VM - b a-nor på samma sätt. Italienarnas PaoloBettini anser att det är en bana som på-minner om stenhårda endagsloppet ZüriM e t x g e t e .

– Men veckan innan var holländarnadär och dom tyckte i sin tur att dessa ba-nor var lättare än i Madrid, säger Klas.

För långDet som står klart är att linjeloppets banaär för lång. Den mäter 22,2 kilometer ochdet är inget vidare för den publik som ärpå plats. Så var det även på VM i Madridifjol. Dessutom finns för mycket lättåktterräng trots att det är ett par ordentligastigningar på banan.

– Det gör det svårbedömt eftersom detär så mycket slätåkning efter backarna,säger Klas.

Han menar att det blir bättre på VM iStuttgart 2007 med 19-kilometersvarv ochännu bättre i Verona 2008 med en bana på15 kilometer.

Klas Johansson har vid två tillfällen va-rit i Salzburg för att se banorna. Själv trorhan att banan räcker till för att skapa enutbrytning på slutet. Sveriges stora hoppär återigen Susanne Ljungskog. Och medden utveckling som vi sett bland de sven-ska damerna finns det möjligheter attkunna köra som ett lag.

– Det är många som gått framåt, somKarin Aune och Veronica Andréasson.Sen har ju Monica Holler kommit igångigen, säger Klas Johansson.

Några utlandstävlingar finns på pro-grammet för att Svenska Cykelförbundetssportchef Hans Falk ska kunna bestäm-ma vilka cyklister som ska assistera

Ljungskog. Hon får troligtvis anta enkaptensroll.

TempochansPå herrsidan är det förra årets VM-fyraMarcus Ljungqvist som nog har störstchans. Men precis som ifjol måste hanköra defensivt och hoppas komma med irätt utbrytning på slutet. Kanske kanhan också ha sällskap av lagkamratenKurt-Asle Arvesen. Detta är verkligen enbana som kan passa norrmannen bra.

Men den största medaljchansen förherrarna finns kanske på tempoloppet.Gustav Larsson har varit oerhört duktig ikampen mot klockan denna säsong. Hanvar ju VM-fyra 2004 i italienska Bardol-ino. I år har han varit ännu vassare än förtvå år sedan. Åttonde plats på Girotslånga tempoetapp, femma och 15:e på detvå långa tempoloppen på Tour de Francesamt tredje plats på tempot i Route duSud imponerar. Att sedan bara ladda förett enda lopp som VM är ännu mer tillsmålänningens fördel. Tempobanan ärenligt Klas Johansson av samma karaktärsom linjebanan, alltså upp och ner ochganska krokigt.

På damsidan har Sverige ingen somkan blanda sig i tätstriden på tempot.Däremot får världseliten se upp med endanska vid namn Linda Villumsen.Ljungskogs lagkamrat i Buitenpoort-Flexpoint har varit stark på tempo i år.Det visade hon inte minst på Europamäs-


VM-special

Troligen tuffa täv l i n g a r

Årets världsmästerskap på landsväg går av stapeln i Salzburg, Mozarts

hemstad. Tuffa banor och ett centralt läge bäddar för folkfest. Och en

av de största favoriterna till linjeloppsguldet är Sveriges Susanne Ljung-

skog. Vi tror på många svenska flaggor i Österrike.


foto: getty images

Bansträckningen för tempoloppen.

terskapen i holländska Valkenburg somhon vann.

Detta kan bli ett riktigt trevligt VM.Inte bara sett till de nordiska hoppenutan också för att det körs i Salzburg. Enlagom stor stad (150 000 invånare) ochnära till flera andra stora cykelnationerkommer innebära att den riktiga VM-känslan återuppstår. Det kan behövas ef-ter den avslagna historien i storstadenMadrid 2005.

Program för VM på landsväg i Salzburg 2006 samt sändningstiderpå EurosportTempolopp20/9 damelit (26,1 km). TV: Eurosport 12.00–14.0020/9 herrar U23 (39,4 km). TV: Eurosport 14.00–16.4521/9 herrelit (50,8 km). TV: Eurosport 13.30–16.45Linjelopp (varvet 22,2 km)23/9 damelit (6 varv, totalt 132,6 km). TV: Eurosport 09.00–13.4023/9 herrar U23 (8 varv, totalt 176,8 km). TV: Eurosport 14.30–18.1524/9 herrelit (13 varv, totalt 265,2 km). TV: 1Eurosport 0.30–17.30

VM-programmet∫

Linjeloppets varv mäter22,2 km. Det ska herr-eliten köra tolv gånger. Aj!

34 | kadens nr 5:2006

Friåkningsprofil: Trond G Hansen

Friåkningsscenen i Sverigebestod länge av lokala hjältarsom härmade kanadensarna.Alla slängde sig utför hustak med jättetunga hojar bestyckademed feta tjugofyratumsdäck. Att något liknande skulle ske igrannländerna var inget somsärskilt många funderade över.Men nu kommer de, från öst ochväst, och imponerar på oss. Ochpå kanadensarna. Möt Norges nya friåkningsstjärnaTrond G Hansen.

För oss svenskar fanns det längebara kanadensiska och svenska fri-åkare, några andra var det få sombrydde sig om. Men både i Finland

och Norge så skedde en liknande utveck-ling som här. Finnarna körde på i sannMatti Nykänen-anda. Norrmännen äg-nade sig åt ekstremsportsykkel och drogpå som den norska nationalhjälten TerjeHåkonsen.

Allt skedde i stort sett i hemlighet förmånga av oss svenskar. Därför blevmånga förvånade när två norrbaggarhelt plötsligt dök upp i finalen på Crank-worx slopestyletävling förra sommaren.Två deltagare från vårt grannland i västhade klarat det hårda kvalet. Dessutomkörde de riktigt bra med innovativa linjeroch sköna tricks i finalen också.

Det blev inte pallplats för norrmän-nen, men Norge lyste nu starkt på friåk-ningens världskarta.

Trond G Hansen och Niels Windfeldthar båda numera feta sponsorkontrakt,fetare än innan Whistler-tävlingarnaförstås. Trond figurerar på helsidesan-nonser i engelska tidningar och bådaåker runt världen och kör slopestyle- ochdirttävlingar i år.

Kadens har tagit ett snack med Trond GHansen.


The King of Dirt!

text: kalle bern

foto: david elmfeldt,

s t e fan hunziker

Räkna med

36 | kadens nr 5:2006

”Jag har aldrig slutat med någon form av cykling, bara ökat mängden av det som för tillfället känns roligast. ”

Trond har kul i dirten.

Kadens: – Tjena Trond! Du har precis flyttat tillTyskland, varför?Trond: – Jag har inte flyttat till Tyskland.Jag drog ner till München i början av fe-bruari och skulle egentligen bara varahär i tre till fyra veckor. Anledningen tillatt jag reste ner hit var den fina inom-huscyklingen och att många av minasponsorer har kontor här nere. Veckornagick och hela tiden var det massor av täv-lingar och events i närheten som höll migkvar i München. Så jag stannade. Det ärmycket billigare att köra bil till tävlingari närheten istället för att flyga från Oslovarje helg. Men under sommaren kan jagomöjligen hålla mig från Oslo.

– Vad är bäst med cykel?– Det bästa med mountainbike är att detär så allsidigt. Jag har alltid hållit på meden massa olika sporter som cykel, skate,snowboard, skidor och surfing. Cykel ärbra på samma sätt som alla andra sporterjag håller på med. Det är nog en kombi-nation av fartkänsla, ansträngning, smådoser av adrenalin och kontroll. Alla and-ra sporter håller jag på med under kortareperioder. Jag skatar efter cykelsäsongen,åker snowboard på vintern och drar på ensurftrip varje vinter.

Jag tror att den huvudsakliga anled-ningen till att jag alltid hållit mig tillmountainbike är allsidigheten. Man kancykla cross country, downhill, dirt, free-ride, street och park. Det finns väldigt fåbegränsningar. Jag har gått från trial tillXC, sen till DH och BMX. Nu kör jag free-ride. Men jag har aldrig slutat med nå-gon form av cykling, bara ökat mängdenav det som för tillfället känns roligast.

Men när jag kört samma sorts cyklingväldigt intensivt under en period så läng-tar jag efter variation. Ett bra exempel ärdå jag kom hem till Bergen i julas ochnästan enbart kört dirt och slopestylehela året. Då tog jag och Espen Johnsen

en cross country-tur. Jag hade så otroligtroligt bara för att det var så länge sedan,trots regn och kyla skrattade jag hela vä-gen. Det är det bästa med cykling, allsi-digheten och variationen.

– Kan något få dig att bli trött på cykling?– För ett par år sedan så jobbade jag i cyk-elbutik och körde downhill i landslaget.Då jobbade jag med cykel på dagarna ochföljde ett träningsprogram resten av ti-den. Det blev för mycket om cykling ochinför cykling men väldigt lite cykling. Jaggjorde bara det som är tråkigt med cyk-ling och tröttnade. Jag hoppade av lands-laget och parkerade cykeln i nästan ett årinnan lusten kom tillbaka. Men självacyklingen har jag aldrig tröttnat på,längre uppehåll beror alltid på något an-nat.

– Självklart kan jag, som sagt, bli lesspå en viss typ av cykling. Men det lederoftast till att jag håller på med något an-nat en period. Just nu är jag ganska såless på skatehall och inomhuscykling, sådå blir det lagom att komma ut och köradirt och downhill.

– Inom freeride är det viktigt med filmer. I vilkafilmer kan man se dig, nu och i framtiden?– Under det senaste året så har jag filmaten hel del med ett tyskt produktionsbolagsom heter Thunderstorm Entertain-ment, ett Schweiziskt filmteam som he-ter Evermore och i maj filmade jag för enkanadensisk film som heter Elemental.Min kompis Niels Windfeldt produceradeen film förra året som jag är med i. Denheter ”Watch This” och kan beställas p åw w w.antibikes.com. Jag hoppas själv-klart på att få vara med i någon av de sto-ra filmerna. Eftersom Specialized (somTrond kör för, red. anm) är huvudsponsortill The Collective är det inte helt omöjligtatt det blir en liten del i uppföljaren tillRoam.


38 | kadens nr 5:2006

– Berätta lite mer om ditt eget filmmakande.– Jag har egentligen bara hållit på med fil-mande och klippande på hobbynivå. Jaggjorde några filmer som jag la ut på minfilmsida (www.playvideo.no). Det gjordejag mest för att lära mig grunderna i film-makandet. Planen, då jag flyttade tillOslo för ett par år sedan, var att göra ennorsk cykelfilm. Men efter att jag vann”Austrian King of Dirt” blev det bara fleroch fler tävlingar så jag tog en paus i fil-mandet. Cyklingen tog all tid. Nu har ka-meran samlat damm i ett par år men detär definitivt något som jag kommer atthålla på lite mer med i framtiden.

– Förra året körde du ganska många internatio-nella freeride- och slopestyletävlingar. Kommerdet bli lika många i år?– I år blir det nog fler. Jag är inbjuden tillalla stora tävlingar. De viktigaste är nogAdidas Slopestyle, Braun 26 Trix, Crank-worxs, två stycken Red Bull District Ridesoch Monsterpark. Utöver alla stortävling-ar så kommer jag att köra massor av min-dre dirttävlingar.

– Berätta om Crankworx. Vem vinner i år?– Crankworx är otroligt fett för att det ar-

rangeras i Whistler och allt är välbyggt.Whistler är en riktigt grym by, full medunga människor som håller på med sam-ma saker som man själv. De har ett branattliv med massor av ställen att gå tilloch trevliga damer. Utöver det finns ock-så världens största cykelpark där.

– Det är Whistler som gör Crankworxtill vad det är, faktum är att många euro-peiska tävlingar är bättre organiserademed mer prispengar där cyklisterna blirbehandlade som kungar. I Red Bull Dis-trict Ride och Adidas Slopestyle är allt fix-at från det att man kliver av planet tillsman drar hem och det går inte åt en kro-na däremellan. I Crankworx är ingentingordnat på samma sätt och det är mindreprispengar. Men som sagt, Whistler görCrankworx till den viktigaste fricyklings-tävlingen.

Det är många som kan vinna Crank-worx. Men jag sätter mina pengar på an-tingen Paul B, Bearclaw, eller CameronMcCaul.

– Paul B vann delvis tack vare sin ”tailwhip drop”,samma trick som han gjorde ner från boxen åretinnan. Vissa ansåg att Darren borde ha vunnit.Var det ett rättvist domslut?

– Det är fel att säga att han vann på grundav sin tailwhip drop. Han vann för atthan gjorde fler trick än Bearclaw. Bear-claw körde en annan linje än Paul B sominnebar färre hopp och trickmöjligheterän Pauls linje. Hade det varit en ”besttrick” kanske Bearclaw skulle ha vunnit.Men jag tror att de flesta som såg tävling-en live anser att Paul B vann med rätta.Själv tycker jag faktiskt att tailwhip-droppen är lika sjuk som Bearclaws 360-dropp, men 360 är trots allt ett enklaretrick än tailwhip.

– Hör poäng och domare hemma i freeride? Inomsnowboard blir det populärare med åkardömda-tävlingar där allt filmas och avgörs på kvällenöver en kall öl!– Nja, om man ska vara noga så kanskeinte tävling hör hemma i någon free-stylesport överhuvudtaget. Att avgöravem som är bäst i freestylesport är somatt Bach och Kurt Cobain skulle tävla imusik. Det ligger i betraktarens öga. Vis-sa kör de mest tekniska tricken medanandra satsar på stora snygga airs medstil. Vad som är svårast är fullständigtomöjligt att avgöra, för det som är svårtför en person kan vara lätt för en annan.

Trond ”whippar” friskt.


Till exempel tror jag Paul B tycker 360-drop över ett ”road gap” är svårare äntailwhip från boxen, men Bearclaw tyck-er nog motsatsen. Därför blir det omöj-ligt för vem som helst att döma helt rätt,åkardömt eller inte.

– Min erfarenhet är att det blir rättvi-sare ju fler riktlinjer domarna har ochåkarna bör veta vad som ger poäng. ”Jam-format” när åkarna själva dömer ger enlite mer tillbakalutad känsla. På Mon-sterpark delar man upp cyklisterna i tvågrupper som dömer varandra, den typenav bedömning gillar jag.

– Om man ska vara krass så är ju täv-lingarna ett sätt för åkarna och cykelin-dustrin att tjäna pengar. Och ska mantjäna pengar bör man ha publik och tv-täckning. Åkardömda tävlingar utan po-äng gör sig inte lika bra i tv och andra me-dia och publiken tycker att det är roligaremed poäng. Men som sagt, det är omöj-ligt att säga vem som är bäst i en tävling.Det kommer alltid att finnas brister i allabedömningssystem.

– Hur ska alla duktiga kids som vill ha ditt jobbgöra för att lyckas?– Man ska nog bara cykla mycket. Allakids som cyklar mycket kommer hela ti-den att bli bättre. Vill man tjäna pengarpå cyklingen så är det inte hur mångatrick man kan som är avgörande utanmer hur mycket man syns. Sponsorer villse sina atleter i tidningar och filmer ellerha bra resultat. Så är man en grisaduktigcyklist bör man dra med sig en lika duktigfotograf som kan ta feta bilder och sedanta och vinna lite tävlingar.

– Vem är den bästa cyklisten inom fricykling justnu? – Som jag sa tidigare går det inte att sägavem som är bäst. Men själv så tycker jagatt Kyle Strait är grymmast. Han harenormt bra allroundskills. Han kommernog inte att vinna så jättemånga tävling-ar, men i mina ögon var han den bästa cy-klisten under förra säsongen i alla fall.Han är bra på flera sorters cykling och körsmooth med bra stil.

– Vilken sorts cykling håller du helst på med?– Det bästa jag vet är bra dirt-trails ellerbra utförscykling.

– Vad gör du när du inte cyklar eller filmar cykel?– Senaste tiden så har jag suttit mycketframför datorn och skrivit mail och så.

Har alltid hållit på med musik och spelarfortfarande en hel del gitarr. När jag ärute och reser på tävlingar innebär detockså en massa trevliga fester. Vad jaggör beror också på var jag är i världen.Hemma i Norge hänger jag mer med vän-ner som inte håller på med cykling, så dåblir det lite vanligt vardagsumgängeutan cykelanknytning.

– Vilka trick gör du helst och vilka håller du på attlära dig?– Tailwhips och 360 känns bra just nu.Trick känns alltid bra när man har lärt sigatt mästra dem, när man kommit förbistadiet när man fortfarande är lite räddför tricket. Jag har gjort 360-barspinlänge, men det är bara på senaste tidensom det börjat kännas avslappnat ochsom jag har vågat göra det på stora hopp.

– Jag är otroligt sugen på att sätta enfrontflip, jag har gjort det i foampit (enskumgummifylld träningsgrop) men detär ett sjukt svårt trick att sätta. Det kan

inte på något sätt jämföras med backflip.Det är mycket svårare med större konse-kvenser om man kraschar. Samtidigtmåste man köra mycket större än för enbackflip. Vissa har gjort frontflip medhjälp av frambromsen för att snurra såfort som möjligt, men det är helt ointres-sant. Ska man göra frontflip ska mangöra den som Corey Bohan och Luke Pars-low gör den på BMX. Högt och sakta.

– Hur är det att cykla i Norge? Var är det bäst?– Det finns väldigt mycket bra terräng iNorge och nu när skidorterna börjar haöppet för cyklister på sommaren så blirallt väldigt mycket lättare. Hafjell ochGeilo har bra parker. Narvik ska visst varabra men där har jag aldrig varit. Vi harockså några dirttrails i Oslo som börjar blibra. Men jag cyklade väldigt lite i Norgeunder förra säsongen. Åren innan dess såkörde jag mest downhill och tävlade helatiden, så jag kan inte säga att jag har ben-koll.

360 ingår i repertoaren.

vm-special

4 |kadens nr 5:2006

Innehåll nr5: 2006

tredje

gången gillt?

16Susanne Ljungskogär rankad etta ivärlden. I Salzburg

ska hon försöka vinna VM förtredje gången. Vi träffadehenne och världscupledarenNicole Cooke under Sverigesförsta världscuplopp i Vårgår-da och kollade in motstån-det. Det ser bra ut för svenskdel!

räkna med the king of dirt !

34Trond G Hansen är Norges nya friåkningsstjärna. Vihar tagit ett snack med löftet från vårt västra grann-land. Han är greit.

ett gruvligt lopp

43Sveriges tuffastebacke ligger underjord, en väl beva-

rad hemlighet med koppling-ar till svensk kärnkraftsforsk-ning.

från kust

till kust

46Kadens testar etthelt nytt motions-lopp som kan bli en

ny svensk klassiker. Gott ommytmaterial finns det.

ingen förba n n e l s e

biter på tom

b o o n e n

26Regnbågströjansförbannelse biterinte på Tom Boo-

nen. Hans säsong har varitfantastisk. Men Tour de Fran-ce gick inte som beräknat.Däremot kan vi räkna med attBelgiens wunder-kind kom-mer att försvara sitt VM-guldi september.

retro:

drömmar i kras

40Utför Col du Menteunder 1971 års Tourde France gick Luis

Ocañas dröm om totalsegern ikras.

äv e n t y r s a b s t i n e n s

i sylarna

50Det finns bara ettsätt att bota absti-nensen efter även-

tyr. Häng med på ett ”smashand grab”-äventyr på moun-tainbike i Sylarna.

hundra år av

tävlingscyklar –

au t o m o t o

54Möt en franskskönhet. En Auto-moto från 1950-ta-

let som utgör ett fint exempelpå den moderna racercykelnsfödelse.

emil lindgren –

ung och grön

56Bianchi-Agosproff-set Emil Lindgrenär både ung och

grön. Men han är inte räddför att vinna.

kadens nr 5:2006 |5

träning: så tar du en kurva

70Att svänga är lätt. Men att ta en kurva snabbt är en svår konst. Vi ger dig tips på vägen.

kan själv: – jag byggde en egen ram

74Micke gick steget längre än måttbeställd ram. Han byggde en egen. Läs hur här.

test: ly x r a c e r d u e l l

78Vi ställer två amerikanska flaggskepp mot varandra. Cannondale System Six vs. SpecializedTarmac SL.

test: scott ransom

82Scott Ransom är en het cykel för hela berget.

test: shimano

xtr 2 0 0 7

86Nya XTR är engrupp för dig somvet hur du vill ha

det.

minitester

90Vi testar KonassinglespeedhojUnit, franska

racerpedaler och världs-mästarglasögon.

Ansvarig utgivareHans [email protected]

ProjektledareAndreas [email protected]

ChefredaktörStefan Larsé[email protected]

Bild- och webbredaktörDavid [email protected]

Redaktion/ LandsvägscykelRoberto [email protected]

Redaktion/ Mountainbike XCAndreas [email protected]

Redaktion/ FreerideKalle [email protected]

FormgivningPaolo [email protected]

A N N O N S F Ö R S Ä L J N I N G

Marknadsansvarig annonserLasse StrandTel: 023-79 43 13Mob: 070-545 25 [email protected]

Butiks- och webbmoduler samttidningsåterförsäljareBjörn StenbergTel: 023-79 43 [email protected]

Tryck Alprint, Borgå, Finland

Medverkande i detta nummer:Fredrik Almgren, Anders Burman,Kalle Bern (KB), Mats Blomberg,David Elmfeldt (DE), Johan Hen-riksson, Stefan Hunziker, GettyImages, Fredrik Kjellin, Juha Kaski,Joona Laukka, Stefan Larsén (SL),Dennis Lindberg, Luca Mara (LM),Jesper Molin, Mikael Przysuski,Lars Rönbög, Carlos Saldes, JohanStåhlberg, Roberto Vacchi.

Tack!Äspölaboratoriets personal för attvi fick följa med ner i djupet ochsmaka på 7 000 år gammaltvatten.

OmslagGrönt är skönt. Emil Lindgren,proffs i Bianchi-Agos-mountain-biketeam, är ingen nolla. Foto: David Elmfeldt.

Obs!Har du idéer om artiklar ellerannat är du välkommen att höraav dig till oss. Vi tar inget ansvarför material vi inte beställt.Eventuell vinstskatt i tävlingaranordnade av Kadens betalas avvinnaren.

Post- och besöksadressCykeltidningen KadensSpringtime Publishing ABKungsholmstorg 4Box 22559104 22 Stockholm

KontaktTel: 08-545 535 38Fax: 08-545 535 [email protected]

Copyright Springtime Publishing ABISSN 1651-9744Stockholm 2006

Kadens är en oberoende tidskrift med syfteatt informera och stimulera svenska folkettill cykelsportrelaterade levnadsvanor och ettännu roligare liv.

din cykling

fa s ta av d e l n i n g a r

l e da r e : Finns det hopp för cykelsporten? Sidan 6.b r e v : Från er till oss, med svar. Sidan 8.p r o l o g : Nyheter och sånt. Sidan 10.k u lt u r : Filmtajm. Sidan 92.e p i l o g : Cykling för ratade. Sidan 94.

Kundtjänst Titeldata Kontakta Titeldata för alla ärenden som rör prenumerationer: beställning-ar, reklamationer av utebliven tidning eller premie, adressändring samtövriga prenumerationsfrågor.Onlineservice: www.prenservice.se

Kundtjänst öppettider 8.30–16.00 Tel: 08-617 23 80Fax: 08-652 03 00Adress: Titeldata AB, Kundtjänst 112 86 Stockholm

C Y K E LTIDNINGEN KADENS GES UT AV SPRINGTIME PUBLISHING AB

Ett års prenumeration, sju num-mer, kostar 349 kronor inom Sveri-ge. Du kan beställa prenumera-tion, adressändra med mera påwww.prenservice.se.

P R E N U M E R AT I O N E R

k u lt u r - s p e z i a l :

c y k e l c r o s s

60 Vi gör en djupdyk-ning ner i cykel-crosskulturen och

hittar allt från frites med ma-jonnäs till virkade kortbyxor.

v u e ltan –

m i n s t i n g e n

66Vi kollar in Spani-ens stolthet, detminsta av de tre

stora etapploppen.

v i k t vä k t e r i

68I cross countryns finrum är det lätt som gäller. Vi har lyft på några världscupvärstingar.

6 |kadens nr 5:2006

Cyklister lever fa r l i gt. Det är en uppfattning jag ofta möter.”Hur vågar du cykla i trafiken? Ni cyklister är galna som ut-

sätter er för såna risker!” Du har säkertmött dem du med – oavsett om din livs-luft består av smala däck och asfalt ellerfeta däck och utförsåkning. Bilåkande ar-betskamrater som inte har något somhelst överseende med cyklister som är ivägen. Mammor som försäkrar sig om attdu alltid cyklar med hjälm. Trygghets-narkomaner till politiker som helst skul-le vilja avskaffa något så farligt som cy-klar och cyklister och införa alla möjligasorters obligatoriska skydd. Alla lever de itron att cykling är en livsfarlig sysselsätt-ning. Och alla har de fel.

Ungefär tio personer dör varje år i cykel-relaterade trafikolyckor. Väldigt få, färreän en vartannat år, av dessa dör som enföljd av sitt cykelsportande. Ändå klassascykel som den tredje näst farligaste spor-ten att utöva, efter längdskidåkning ochfotboll, i en undersökning av dödsfallinom idrotten 1998–2003, gjord av Folk-sam. Av de tre cyklister som dog medande utövade sin sport var två män över 60år som avled under Vätternrundan, en-ligt tidningen Svensk Idrott (4/2004).

Det är förstås alldeles för många. Gi-vetvis vill jag inte relativisera dödsfalloch jag är också medveten om att mångaskadas allvarligt i trafiken. Dessutomfinns det troligen ett stort mörkertal,inte minst när det gäller hur trafikolyck-or rapporteras. Varje statistisk siffra döl-jer ett enormt lidande för många familjeroch anhöriga. Hur beräkningarna hargjorts går också att diskutera.

Men detta kvarstår – relativt få dör avatt cykla.

Sätt statistiken över förolyckade cyklis-

ter i relation till andra fritidsaktiviteterså börjar man fundera på varför just cyk-ling uppfattas som en farlig sysselsätt-ning. Varför, när till exempel över 100personer per år drunknar varav den stör-sta delen under bad, införs inte krav påflytväst för barn under 15 år? Varför, när47 personer drunknade i juli i år, kommerdet inte lagförslag om obligatorisk bad-ring för alla vuxna? När kommer debat-ten i media om vikten av grunda sjöar?

Varför uppfattas inte badande som livs-farligt? Jag vet inte. Kanske för att ensimtur helt enkelt ses som något suntoch nyttigt. Något alla människor mårbra av och vill kunna njuta av. Något sominte konkurrerar om utrymmet i trafik-en.

Så varför pekas cyklism, oavsett form,ut som ett hot mot vår hälsa? Som ett pro-blem som ska lösas genom hjälmtvångistället för som en del av en lösning på ettmycket större samhällsproblem?

För det är inte cykling som är farligt.Det är inte cyklar som dödar sina använ-dare. Det är inte cyklister som dödar and-ra cyklister, gångtrafikanter eller bilis-ter. Cyklister dör i allmänhet inte av attutöva cykling.

Det som dödar cyklister är i nästan allafall andra fordon. Ta bort bilarna ur ekva-tionen så minskar riskerna med cyklingdrastiskt.

Min poäng är denna: med ett hjälm-lagsförslag så stigmatiserar samhälletcyklingen, pekar ut den som en farlig fö r e-teelse. Det är katastrofalt. Givetvis skaman använda hjälm. Georg Gyllenfjellsinsändare på sidan åtta är ett av mångatunga argument för det. Men en hjälm-lag botar inte symptomen på det verkli-ga, övergripande problemet.

Det verkliga problemet, som kostar för

Bada farligare än att cykla

mycket och är för jobbigt att ta tag i, ärdet faktum att vi har en trafikmiljö därcyklister i onödan exponeras för faror.Det problemet försvinner inte genom flerskydd. Det måste byggas bort genom eninfrastruktur som tar cyklister på allvar.

Fler som cyklar ger en säkrare och sun-dare miljö, även för andra trafikanter.Bättre vägar, smartare cykelbanor och se-parerade trafiklösningar är vad som be-hövs för att cykling inte längre ska upp-fattas som en högrisksysselsättning. Ochvad som behövs för att stimulera fler attvälja cykeln som transportmedel, trä-ningsredskap, njutning.

Nästa gång någon ifrågasätter ditt sun-da förnuft när du säger att du är cyklist,fråga personen vad det är den uppfattarsom farligt med cykling. Svaret kommergaranterat bli: trafiken.

Och där ligger problemet. Det är intecykling som är farligt. För människor ochdjur, för cyklister och fotgängare, för mil-jö och hälsa är cykling bra. Faktiskt bätt-re än alla andra alternativ.

Men statistiskt sett är det allra farligastgå och lägga sig. De flesta dör i sömnen.Så snart kommer samhället försöka hålladig vaken dygnet runt. 24h-mountainbi-kelopp, som Kalle Bern skriver om på si-dan 16, är kanske svaret på alla våra pro-blem.

s t e fan larsén, chefredaktör

Kadens ledare


Me rc k x , ”kannibalen”, hade varit så stark och förde så-dan respekt med sig i klungan att det föreföll

osannolikt att någon skulle kunna, jaens våga, utmana belgaren och fö r h i n-dra honom att ta sin tredje raka seger iTo u r e n .

Men till start kom en spanjor som inteskrämdes av något eller någon. Han hadeinte för avsikt att skänka någonting tillden belgiske mästaren.

Luis Ocaña var en man som levde sittliv på gränsen, såväl på cykeln som i detprivata. Han föddes år 1945 i den spanskabyn Priego i Cuenca. Som barn emigre-rade Luis med sina föräldrar till Frankri-ke. Fransmännen kom att kalla Ocaña för”spanjoren från Mont de Marsan”, medhänvisning till namnet på den ort iFrankrike där Ocaña bodde. I Spanienfick han smeknamnen ”fransmannen”och ”den spanske Merckx”.

Mont de Marsan är belägen vid de fran-

ska Pyrenéerna. Här hade Ocaña utmärk-ta träningsmöjligheter och det var i ber-gen mellan Frankrike och Spanien somfundamenten lades till Ocañas lysandekarriär. Men det var även i Pyrenéerna, iutförskörningen nedför Col du Mente,som Luis Ocaña drabbades av sin karriärsstörsta motgång. Där fick han se sinadrömmar om en sammanlagd seger i Tou-ren 1971 gå i kras.

När den fjortonde etappen, som mätte214,5 kilometer mellan Revel och Luchon

D römmar i kra su t för Col du Mente

retro

Tour de France 1971. Den belgiske superstjärnan Eddy Merckx hade do-

minerat Touren två år i rad. Detta år kom han till start som odiskutabel

favorit till den sammanlagda segern. Men spanjoren Luis Ocaña hade

andra planer.

text: fredrik kjellin

foto: p i c t u r e s p o rt.dk, pressens bild

i Pyrenéerna, inleddes körde Luis Ocaña iden gula ledartröjan. Försprånget tillEddy Merckx var över sju minuter. Dethade Ocaña lyckats åstadkomma genomatt efter en fantastisk etapp mellan Gre-noble och Orcières-Merlette ha gått i målensam, åtta minuter och 42 sekunder föreMerckx. Det var belgarens första riktiganederlag i Tour de France.

Etappen i Pyrenéerna skulle ta fältetöver berg som Portet d’Aspet, Portillon,och Col du Mente. Luis Ocaña satt med i

en utbrytning tillsammans med blandandra Merckx och spanjoren José ManuelFuente när man inledde klättringen uppmot Col du Mente. Himlen var hotfulltmörkt färgad av de tunga ovädersmolnsom hängde över berget. Det skulle intedröja länge förrän det fullkomligt vräktened regn och hagel över cyklisterna.

Merckx, som behövde minska tidsav-ståndet till Ocaña, attackerade fleragånger i stigningen uppför Col du Mente.Men Ocaña, urstark, hade inga problem

att följa med belgaren när han accelere-rade.

Slutet på drömmenI utförskörningen attackerade Merckx pånytt. Regnet och haglet ökade i intensitetoch vägen nedför Col du Mente liknademest en flod av vatten och grus. José Ma-nuel Fuente i KAS-stallet, som hade rycktifrån Merckx (Molteni-stallet) och Ocaña(Bic-stallet) och sedermera skulle vinnaetappen, vurpade flera gånger utför Col


Ocaña reste sig aldrig igen efter att Zoetemelk rammat honom.


du Mente. Förhållandena var hemska.Med bromsar som inte fungerade tving-ades cyklisterna att använda fötterna föratt bromsa i strävan att undvika vurpor.

När Merckx i en kurva körde av vägenåkte den förföljande Ocaña av på sammaställe. Merckx, som skulle vurpa tvågånger till nedför Col du Mente, tving-ades lägga upp kedjan på sin cykel innanhan kunde fortsätta utförskörningen.Ocaña, vars ena hjul hade förstörts i vur-pan, hade fullt sjå med att montera på

det hjul som han hade fått av sin lagkam-rat De Muer.

Just när spanjoren på nytt skulle kastasig utför berget i jakt på Merckx så dökholländaren Zoetemelk upp ur ovädret ifull fart, rakt mot Ocaña. Smällen varfruktansvärd när Zoetemelk rammadeden gula ledartröjan. Ocaña hann aldrigförstå vad som hade hänt innan han ram-mades på nytt, denna gång av Agostinho.Fullt kaos rådde. En av den franska televi-sionens motorcyklar körde också omkull

och in i de människor som försökte hjäl-pa cyklisterna. Men Luis Ocaña kundeinte resa sig igen. Han fick evakuerasmed helikopter, iförd den gula ledartröj-an, till sjukhuset i Saint-Gaudens.

SlutetDet var många spanjorer som befann sig iPyrenéerna denna dag för att stödja LuisOcaña i sin kamp för att behålla den gulaledartröjan ända fram till Paris. När deotåligt väntande åskådarna uppe på Por-tillon, berget efter Col du Mente, såg attOcaña aldrig dök upp spreds frustratio-nen. José Manuel Fuente vann etappenmen få spanjorer skulle uppmärksammadetta. Alla väntade på Ocaña, förgäves.

En del åskådare lät sin frustration ochilska över att Ocaña aldrig dök upp gå utöver Eddy Merckx som förolämpades, be-spottades och attackerades med stenar.Dagen efter den olycksaliga etappen väg-rade en gråtande Merckx, som till slutskulle vinna Touren detta år, att köra iden gula ledartröjan i en gest av sportslig-het och i solidaritet med Luis Ocaña.

Luis Ocañas drömmar om en seger iTour de France 1971 gick i kras utför Col duMente. Spanjoren skulle däremot få sinrevansch två år senare. Då körde han in iParis som den sammanlagda segraren avTour de France (Merckx deltog inte i den-na upplaga av Touren). Luis Ocaña avslu-tade sin framgångsrika karriär i slutet avsjuttiotalet. Därefter började de mörkaoch tragiska åren.

Dels ägnade han sig åt sina privata af-färer inom vinbranschen och dels job-bade han som expertkommentator ochunder en tid även som sportdirektör ibland annat stallen Fagor och ADR. Mengradvis stängde han in sig mer och mer isin egen värld. Med sina närmaste vän-ner talade han oftare om sin död än omsitt liv. Den 19 maj 1994, efter år av sjuk-dom och depressioner, tog Luis Ocaña sittliv i sydvästra Frankrike med ett pistol-skott i huvudet.

Eddy Merckx rullar in på velodromen i Paris som slutsegrare.

kadens nr 5:2006 | 43

Det låter som en sån där galen idé som bara små barn och fulla m ä n n i -s ko r får. Att cykla ett

tempolopp med start 460 meterunder jord, i en tunnel byggdför forskning kring slutför-varing av kärnbränsleavfall.Bara det får de flesta att höjapå ögonbrynen.

Lägg därtill en snittlutning, som föröv-rigt är mycket konstant i de två spiralvar-ven ner i urberget, på 14 procent. Samtsäkerhetskrav på att både skyddshjälmoch skyddsutrustning måste bäras. Endystopi över cykelsportens framtida be-tingelser?

Nej, en annorlunda och spektakulärtävling ute på Simpevarps-halvön i urber-get bredvid Oskarshamns kärnkraftverk.

Arrangören Ulf Fransson i Oskars-hamns CK berättar att de hade idén redaninför fjolårets tävling, men av olika skälinte kunde genomföra den då.

– Vi körde ner i vintras för att testa denoch det var knappt vi kom upp. Det togungefär 20 minuter med en utväxling på39-23. Löprekordet ligger runt 18 minu-

ter, de bästa kanske cyklar upp på 15 mi-nuter, berättar han.

Under samtalets gång förstår vi att detinte är helt enkelt att arrangera ett cykel-lopp i och kring ett kärnkraftsverks ome-delbara närhet. Ett problem uppstår baratimmar före den första starten på grundav en för arrangörerna oanmäld trans-port av kärnavfall. Och sånt hanterarman inte hur som helst. Cyklisterna ficksnällt maka på sig tills den var överstö-kad. En fördel med närheten borde å and-ra sidan vara att det aldrig finns risk föratt varmvattnet tar slut i duscharna.

– De har ju kört Lucialöpet här i mångaår och vi ville testa att köra ett tempoloppför herreliten i tunneln, säger Ulf om lop-pet i Sveriges kanske tuffaste backe.

– Äspötunneln är en forsknings-anläggning där vi forskar kring

och utvecklar metoder för säkerslutförvaring av kärnbränsle, i

samarbete med internatio-nella organisationer. Denhar varit i drift sedan 1995.Syftet är att vi ska kunna

bygga en permanent framti-da anläggning på 400–700 me-

ters djup i Sverige för slutförvar av kärn-avfall, berättar Anna Vuori från SvenskKärnbränslehantering AB, SKB om Äspö-laboratoriet.

Värst hittills– Det här var kanske det jobbigaste jaggjort.

Det var en av många liknande ko m m e n-tarer från det 50-tal elitcyklister som kö r d eloppet. Denna annorlunda backe kö r d e ssom en inledande prolog på OskarshamnsCKs etapplopp Simpevarps 2-dagars. Förnågra blev den till och med för tuff.

Etappen var höljd i ett mystiskt skim-mer och cyklisterna såg lite skräckblan-dat nervösa ut inför vad som kommaskulle. Alla hade blivit informerade, men

Ett gruvligt lopp

Sveriges värsta backe? Äspötunneln är en brutal hemlighet.

Inte för att den är resultatet av

svensk kärnavfallsforskning.

Utan för att den är 3,6

kilometer lång med

en snittlutning på

14 procent. Och för att

svenska cykelelitens första möte

med den var ett bergstempo.

Under jord.

text: s t e fan larsén

foto: luca mara

44 | kadens nr 5:2006

få visste vad det handlade om. Ett undan-tag var Team MA Speedwear Joakim Åle-heim som har det officiella rekordet i Lu-cialöpningen i samma tunnel.

Men nu är det alltså cykel som gäller. Detbörjar med registrering, personliga sök-bara identitetsbrickor, skyddshjälm ochf l y k t h uva (en bärbar gasmask) samt in-struktionsfilm istället för uppvärmning.

Har ni fått några kommentarer fråndeltagarna inför loppet?

– De flesta tycker att det är spännande,men några har tyckt att det har varit ne-gativt att inte få chansen att värma uppordentligt. Men de förstår ju samtidigtatt det är samma som gäller för alla så detblir inte avgörande för resultatet, sägerUlf Fransson.

Att cyklisterna inte kunde värma uppberodde på de rigorösa säkerhetsföre-skrifterna, separat nertransport av cy-klarna och begränsat utrymme i startom-råde och hissar. Alla fick helt enkelt klarasig med åkarbrasor nere i mörkret.

NedstigningCyklisterna slussas ner i omgångar i enrobust hiss som för tankarna till miljö-

erna i ”Aliens”-filmerna. Ett dovt luft-muller från fläktsystemen, mörker, flim-rande lampor, fukt och väldigt mycketsten möter oss på vår snabba nedstigningi underjorden. På vägen får vi tryckut-jämna flera gånger.

Ur hissen kliver vi vidare ner till start-platsen på 460 metersnivån, djupmeteralltså, längs en slemmig trappa i ettmörkt och fuktigt utrymme. Det är be-tydligt svalare än den 30 gradiga värme vilämnade vid ytan. Ett gäng ganska kallacyklister försöker att värma upp införprövningen som väntar. Några cyklarfram och tillbaka, andra springer i det be-gränsade utrymmet.

Det är alltid 14 grader varmt här nere.En belysning för fordonen som färdaslängs den blott en bil breda tunneln geross ljus.

Väldigt brantAlla som har cyklat i berg vet att 14 pro-cent är brant. Vi kan jämföra med någraav de mest beryktade klättringarna i destora loppen. Giro d´Italias ”värsting”Mortirolo har en snittlutning på 10,5 pro-cent och är 13,8 procent den brantaste

kilometern. Tour de France har sin popu-lära l’Alpe d’Huez med en snittlutning påknappt 8 procent. På Vueltan har mankört l’Angliru flera gånger med en snitt-lutning på 10 procent, men med partierpå uppåt 22 procents lutning som mest.Alla dessa är förstås längre backar, menmed en snittlutning som är avsevärtmycket mindre än Äspötunnelns. Ochlutning dödar.

– Om man gör en vanlig tempostart härså får man nog vända efter en kilometer.

Det är dags för färden upp mot ljuset.

kadens nr 5:2006 | 45

Det gäller att disponera sina krafter rätt.Jag har bara en 23a som lättaste utväx-ling. Min kompis fick låna min 25-klinga, berättar Martin Cameron i Mota-la AIF innan start, och det låter nästansom att han ångrar sin generositet.

Vi förstår snart varför. Det räcker medatt vi går 100 meter in i tunneln. Densträckan lutar först lite neråt och sedansvagt uppåt till den första säkerhetsdör-ren. Sen försvinner vägen. På håll ser detut som en vägg bakom mynningen, vi fårintrycket att vägen svänger. Men när vikommer närmare ser vi att det är den somfortsätter rakt upp.

Exproffset Anders ”Adde” Grönqvist iECI-laget berättar att han har kört någotliknande en gång för länge sedan i FaluKoppargruva.

– Det var tufft, man fick en sån fruk-tansvärd tävlingshosta av det. Men denhär backen är nog värre, säger han innanprologstarten.

Konstant smärtaDe första cyklisterna passerar oss medhög fart. Vi står i början av backen. Efterbara 30 meter är de nere i 10–15 kilometeri timmen. Växlarna slamrar i det trångautrymmet när cyklisterna i panik försö-ker hantera den abrupta lutningen. Detstönas. Flera får ställa sig upp redan här.

Inte alla har brytt sig om att funderaöver utväxlingen, flera har 23 som lättas-te växel. Efter målgång säger alla vi pra-tar med att 25 gick an, men en 27-klingahade varit bäst.

Några har gått ut så hårt att de får bry-ta halvvägs. Med för tung växel går dethelt enkelt inte att återhämta sig. Gårman över mjölksyratröskeln så klapparman igenom. Det går inte att cykla lång-sammare, det blir bara tyngre och tyngreom man inte orkar hålla fart.

– I serpentiner får man vila lite i kur-vorna men här var det exakt samma lut-ning hela tiden. När vi kom upp på de oli-ka hissplanen planade det ut 30 metermen sen var det samma igen. Det vartungt hela tiden, man låg verkligen pågränsen, sa Johan Flodin i Team MASpeedwear efter målgången.

Lutningen är konstant, smärtan lika-så. Uppåt, uppåt, i de långa spiralernamot ytan, genom svaga kurvor följda avraksträckor, gult ljus, fukt och ensam-het. Bara ljudet av den egna ansträng-ningen håller dem sällskap på vägen motljuset och sommarvärmen.

Vinnaren blev Joakim Åleheim, justdet, samma kille som har sprungit snab-bast uppför backen.

Han tog sin tredje temposeger för åretoch var över 15 sekunder före tvåan Mag-nus Anundsson från Cyclesport.se. Menarrangören hade en regel som innebar atttidsavståndet till vinnaren i bergstempotinte blev mer än 10 procent i densammanlagda tävlingen.

Det var härligt att vinna prologen. Jagsatte rekordet i löpning uppför för ett parår sedan så det var kul att också få sättadet på cykel, säger en nöjd Joakim Åle-heim.

Vinnartiden blev 16 minuter och två se-kunder vilket innebar en snitthastighetpå 13,5 kilometer i timmen. Det ärknappt två minuter snabbare än Åle-heims egna rekord till fots.

Tyvärr har du inte möjlighet att slå ti-den annat än om du själv ställer upp näs-ta år. Äspötunneln är öppen för studiebe-sök. Men då är det hiss ner, och upp, somgäller.

Äspölaboratoriet, strax utanför Oskars-hamns kärnkraftverk, är Svensk Kärnbränsle-hantering ABs underjordiska bergslaboratorium.På 460 meters djup forskar man kring olikametoder för säker slutförvaring av radioaktivtkärnbränsleavfall.I dag finns bara en mellanförvaring av allt detkärnbränsleavfall som de elva reaktorerna pro-ducerar i Sverige. Det förvaras i bassänger påcirka 30 meters djup ute på CLAB-anläggningen(Centralt mellanlager för använt kärnbränsle) vidOskarshamns kärnkraftverk. Djupförvaring är en slutförvaring av kärnavfallsom måste fungera minst i 100 000 år. Först dåhar radioaktiviteten klingat av så pass mycketatt den inte utgör ett hot mot människor ochmiljö.

Längd: 3 600 meterDjup: 460 meterSnittlutning: 14 procentInfo: www.skb.se

ä s p ö l a b o r at o r i e t∫

ä s p ö t u n n e l n

Med 14 procent i snitt är smärtan garanterad.

46 | kadens nr 5:2006

Vi är i norg e och vi är här för att enman har en idé. Patric Bylund, tidig-are ordförande i IF Castors cykel-sektion, vill starta ett lopp från

norska kusten, över fjället och ner tillsvenska kusten. Från norska Levangerlängs Skalstuguvägen ner till Åre och Ös-tersund. Sedan vidare till Härnösand viaBispgården och Graninge. Arbetsnamnetär Kust till kust och första steget mot attförverkliga idén är att testcykla sträckan.Åtta Castorcyklister och jag hoppade överdet mesta av sillen med tillbehören påmidsommarafton för att tidigt på mid-sommardagen starta cyklingen.

– Här har jag varit och fiskat som barn,bäcköring. Undrade just om jag skullekänna igen mig.

– Jaha, du är fiskare? frågar jag.– Var. Nu finns det ingen tid, säger Mi-

kael Körner, distriktsläkare med flerahundra cykelmil per säsong, flera av des-sa utanför Sveriges gränser.

Från hamnen i Levanger är det platt enbit innan det bär iväg uppåt mot Körnersfiskeställe. Som sig bör blir det lite fel-cykling i början. Det är en träningstur

med fri fart de knappa sex milen till väg-skälet i Sandvika och den lilla klungansplittras när det börjar luta uppför. Friafår betar vid vägkanten. På svenska sidanbetar fåren i hägn.

Det är sol, ingen vind och grymt vack-ert. Älven Innas forsnackar bjuder in tillförsiktigt flugfiske. Vattnet är klart, menkanske lite för grunt för de riktigt storarackarna. Klar alpkänsla, om bergen va-rit lite högre.

– Konstigt egentligen att man inte ärmer i Norge, säger Körner.

Jag håller med och väntar på att det skabli riktigt brant någon gång, men det lu-tar mest på sådär strävsamt. Lätta växlar,hög kadens, pratvänlig puls. Från havettill drygt 600 meter över detsamma föratt nå fjället. Till Östersund klättrar vi to-talt 1750 meter om mina mätningarstämmer.

Jaha, har allt gått bra, frågar TorbjörnOlofsson vid vägskälet i Sandvika. Hankör följebilen och i Sandvika ska vi samlaihop gänget innan sista klättringen.

Jan Byström har ICA-affären i Myrvi-ken. Han hade med sig en banankartong

fylld med bullar, choklad, bananer ochkorv. Den finns i följebilen och chokladenlockar mest. Planen är att tända grillarnai Duved. I Sandvika lyfts det mycket påKörners Giant i kolfiber, runt sex kilo,och så snackas det prylar. Det finns detsåklart många åsikter om. Om den cy-klade sträckan bara en – vackert.

Hårt på gränsenFrån Sandvika över gränsen till Sverigeoch upp på fjället körs det hårt. Och härär det brant, men kort. Alla kommer uppinom någon minuts mellanrum. Det ärfortfarande mycket vitt på fjällsidorna.Undrar hur många asfalterade mil ovanträdgränsen det finns i Sverige? Måsarnagillar inte att vi stannar så vi fortsätter.

Nu kör vi två och två, belgisk kedja, sä-ger före detta ordförande Bylund och rät-tar till leden.

Det går sådär till en början, men Patricär pedagogisk, cyklingen lätt utför ochinnan Skalstugan har vi hittat rytmen.Normalt cyklar jag mest själv. Belgiskkedja är roligare, men det blir ingetsammanhängande snack med någon.

Kadens testar nytt motionslopp

F rån kust till kust

Mikael Körner, Patric Bylund, Joakim Bengtsson och Peter Vingstedt har lämnat norska kusten och siktar mot densvenska.

Kust till kust ska bli ett nytt

motionslopp från den norska

till den svenska kusten.

Sträckan går över storslagna

fjäll och längs läckra älvdalar.

Loppet kan bli en ny svensk

klassiker. Mytmaterial finns

det gott om.

text och foto: anders burman

Och heller inte så mycket koll på vyerna,koncentrationen ligger på bakhjuletframför.

Nere vid Åre golfbana, strax väster omDuved, börjar det regna. Vi ställer ingrillningen och drar mot macken i Duvedistället. Stängt, så vi kör gamla vägen inmot Åre och Holiday Club. Vi är blöta,men inte värre än att vi kan slå oss neroch beställa mat. De flesta tar lite fantasi-löst, men inte förvånande, pasta medköttfärssås. Och så tittar vi på klockan.Vi kommer inte att hinna hem till åtton-delsfinalen Tyskland – Sverige om vi inteåker bil. Det gör några, vi andra tramparpå in mot Östersund. Det fortsätter attregna.

– Har ni tänkt på vad tyst cyklarna gårnär det är blött, säger Bylund.

Utan att förstås veta exakt törs jag lovaatt ingen tänkte på tyst cykelgång underresan in till stan. Jag tänkte mest på omvi aldrig var framme snart och på att detvar märkvärdigt folktomt. Fotboll intres-serar.

Dryga milen från Östersund, straxinnan Ås i Ösabacken, säger Bylund:

– När man ser det här förstår man var-för man flyttat hit.

Det är bara att hålla med. Trots att jagcyklat i Ås massor av gånger slår jag alltidav på farten just här och tittar långt väs-terut. Vi hinner hem för att lyssna tillmatcheftersnacket. Verkade som om visom cyklade valde rätt.

Två varianterExakt hur och när Kust till kust ska körasnästa år är inte bestämt. Det hänger påen massa grejer, bland annat på engage-manget hos klubbarna vid start och mål.Med i planerna finns förstås att en klasskan köra sträckan i ett svep, cirka 50 miloch då lika förstås under den riktigt ljusasommartiden. Att dela upp sträckan i tvåetapper och övernatta i Östersund är ettkompletterande alternativ. Det valde vi.Åtminstone fyra av oss, plus två följebilarvarav en skulle dra mot Stockholm direktefter målgång.

Första söndagsstopp blir i Stugun efterfem mil. Macken har inte hunnit öppnaän, men det finns några Coca-Color kvar iICA-Jannes matlåda. Det är rejält varmt.

– Ska du inte ta av benvärmarna Bur-man, frågar Bylund.

– Ehh … vaddå? Sekunden senare för-står jag och fortsätter:

– Jag säger som jag tror Djurgårdenslagkapten sa när de mötte Juventus ”mankan inte ta stryk av spelare som rakar be-nen”.

Fast det kunde de och det kan jag medska det visa sig.

Timmarna ned mot Bispgården, runtsju mil, blir resans bästa. Asfalten ärslät, vinden är med, vi kör i två par, vä-gen följer Indalsälven och omgivningenlockar till stora ord. Vi snackar om fåglar,kibbutzer, Israel – Palestinakonflikten (vihoppades lite naivt på ökad demokrati),skidåkning i Kittelfjäll och om det fak-tum att man inte behöver snacka så vittoch brett när man vet vad man har ochvad man kan (typiskt norrländskt?).

Nere vid älven strax bortom Hammar-strand har de suveräna servicekillarna,Lars Landgren som cyklade igår och Tor-björn som körde bil igår också, dragitigång grillarna. ICA-Jannes korv är ka-non, senapen sötare än stark. Starkast

kadens nr 5:2006 | 47

Castor IF på fjället.

spurtare är Bylund som strax innan varjestopp drar igång. Jocke och Peter utma-nar förgäves. Jag låter dem leka för sigsjälva.

En skön söndagFrån Bispgården upp mot Graninge ärdet mer traditionellt norrländskt in-land. En och annan sko g s av ve r k n i n gluktar gott. Det är rätt kuperat, mestu p p för känns det som. Sådana där back-ar där man måste ställa sig tidigt. Vi kö rmer på linje nu, turas om att dra. Vä g e när smalare och vi häpnas över vissa bilis-ters kö r s t i l a r.

Graningetrakten är idégivare Bylundsh e m t r a k t e r. Han pekar ut sin ungdomsb a d p l ats, söndagsskoleställe och sitt barn-domshus. Sen får vi träffa delar av släkt-en Bylund hos kusin Anders som dukatupp i trädgården. Tack för det, och vi blirsittande en stund. Det är en sådan därplats och söndag då man bara vill läsa DNeller en deckare i flera timmar till frukostoch sedan fortsätta med kaffe och fika till

P1:s Sommar innan man börjar tvättafärskpotatisen, tända grillen, öppna för-sta kalla och bjuda in grannen.

Istället reser vi hojarna från gräset, sä-ger hej och tack till släkten och tramparden sista biten som jag inte minns så

mycket av mer än att jag längtade till ha-vet.

Och kustvattnet mitt i Härnösand nåd-de vi till slut sen eftermiddag, cirka 45 milpå en helg. Loppet blir något längre nästaår och jag har redan börjat träningen.

En nöjd Patric Bylund framme i Härnösand.

anken kom blixt s na b b t. Dennis sägerpå telefon att hans äventyrsabstinensbörjar bli honom övermäktig. Vi pratarom olika lösningar i en lös brainstor-ming. Cykel är kul. Fjäll är kul. Nån-stans under samtalet kommer de förnära varandra och vi fångar dem i sam-ma håv. En konceptlösning. Two inone.

– Nu till helgen? – Visst. – Du fixar energidryck och bars, jag

fixar tält och kartor.– Jag hämtar upp dig efter jobbet. Jag skriver för att visa hur lätt det går.

Smärtsamma beslut är sällan väl över-vägda.

Vid kraftig äventyrsabstinens är ordi-nationen strikt. Strapats. Inget fjollmed goda gourmetmiddagar ute i detfria eller stugnätter med utsikt. Att dethär ska göra ont är vi båda överens omfrån början. Det finns inte tid för denandra sortens njutning. På måndagbörjar arbetet. Det här är mer av ett”smash and grab”-äventyr.

Det är därför jag nu står på parkeringenvid Storulvåns fjällstation. Vi har kört bilhela natten. Och nu ska vi sätta ihop cyk-larna för att ge oss ut.

Det är obehagligt tidigt när vi står påparkeringen i tights, hjälm och ryggsäck islutet av september. I ryggsäckarna liggerett halvt liggunderlag var, ett lättviktstält,två lättviktssovsäckar, löparskor, ett målvarm mat (frystorkat till morgondagensfrukost), ett multiverktyg, fyra slangar,silvertejp, kompass och karta. Energidryckfyller våra flaskor och energibars våra fick-or. Inga onödiga ombyten eller bekvämlig-heter. Hellre en packning som gör att vikan njuta av cyklingen. Varmt och mjukthar jag det varje dag hemma. Utanpå mittbröst registrerar pulsbandet mitt hjärtasförväntansfulla slag.

Väl valda fjällFjällen runt Sylarna är valda med viss om-sorg. Dels är fjällen ganska flacka vilketgör att de lämpar sig, som vi mindes dem,bra för cyklar. Dessutom finns det en litemer dramatisk topp som ska bli vårt mål.


VÄRLDENS BÄSTA CYKLING: S Y L A R N A | Vid kraftig äventyrsabstinens ärordinationen strikt. Strapats. Inget fjoll med goda gourmetmiddagar ute i det fria. Det ska göra ont. Häng med på ett ”smash and grab”-äventyr till Sylarna.

Äventyrsabstinens i Sylarna

text: johan henriksson

foto: dennis lindberg

Storsylen. Vi har pliktskyldigt läst ige-nom diverse allemansrättsregler för attkontrollera om man har något emot cy-klar. Vi hittar inget.

När vi ger oss iväg är det riktigt ruggigtoch det känns som om vi rör oss i en ång-bastu, fast en väldigt kylig sådan… Det ärbara att kapitulera inför det intensivaduggregnet och jag känner mig fri. Cyk-lingen är rolig och svår. Stigarna upp frånStorulvån till Blåhammaren är breda ochtusentals friluftsfötter har nött ned demjuka delarna och lämnat stora uppskju-tande stenar. Detta innebär teknisk cyk-ling där vi hela tiden måste göra aktivavägval för att inte stanna eller gå över sty-ret. Vi börjar misstänka att vi skulle hatagit med oss fler slangar och kanske enextra fälg, hur nu det skulle ha gått till.Det är fruktansvärt jobbigt och vi hållermed nöd och näppe ett högre tempo än detyska turister som flåsar oss i hälarna tillfots medan vi knogar oss upp de 340 höjd-metrarna mellan Storulvån och Blåham-maren.

Utmaningarna börjar i bäckravinenmellan Stor-Ulvåfjället och Ulvåskaftet,närmare bestämt vid Ulvåtjärn-stugan.Nedför sandbanken vid bäcken traverse-rar en smal, brant stig och sanden är lös.Går man ut över kanten väntar en tum-lande resa utan klar slutdestination. Kla-

rar man kanten står oräknelig ära ochväntar vid stigens slut.

– Du vågar aldrig. Sagt och gjort, sand är mjukt, killar är

hårda. Dennis börjar, jag kan se hur hantvekar. Samtidigt som farten måste varatillräcklig för att kunna styra skapar far-ten också en minskad precision och enökad dramatik när något går snett. Jagser när det händer, framhjulet skär ned iden lösa sanden, en knyck med styret föratt räta upp ekipaget blir bara spiken ikistan. Tvärställt hjul i lös sand. Jag serhur bakhjulet lättar som i slowmotion,ryggsäcken kommer efter som en töntigkompis på högstadiet och luftfärden tarsin okoreograferade början. Efter åtskilli-ga kullerbyttor är han nere. Han spottar,frustar och petar sand ur öronen ackom-panjerat av sina egna fnissanden ochmina pipande försök att få luft.

Det är nästan värre att vara tvåa. Jag vetju vad som väntar och att inte ge sig ut ärett svårt brott mot de oskrivna regler somgäller alla aktiviteter av detta slag. Jagvänder för att få några meters ansats ochför att få i skorna i SPD-pedalerna. Frånansatsen ser man bara en kant, men jagvet vad som är bakom. Det är mitt straffför att jag skrattade nyss. Jag går överkanten och glider ned bakom sadeln.Sanden är lös och jag bromsar så löst jag

vågar med frambromsen för att inte förlo-ra styrförmågan, bakhjulet är låst sedanlänge. Det går inte fort, det är inte detsom är skrämmande, det är höjden ochden smala stigliknande utskjutning somjag åker på. Det är oklart vad som händer.Det blir suddigt men Dennis berättar se-nare att det såg ut som om jag dansade påcykeln utan partner och att jag på ettoförklarligt sätt kom ner på hjulen.

Inte diagnostiserat galnaInnan vi nått Blåhammarens fjällstationhar svettfloderna hunnit skapa vita salt-avlagringar i ansiktet. Det är grymt job-bigt. Speciellt att ha en kamrat som ärmultisportare och som sålde sin mjölksyr atill djävulen i utbyte mot en extra lunga.Vi pausar på Blåhammaren och sätter i ossallt fett och socker som vi hittar, fö r s ö k e rfö r g äves öve r t yga personal och gäster omatt vi åtminstone inte är diagnostiseratgalna, stretchar och ger oss ivä g .

Nu kommer en fantastisk sträcka ochjag får ge igen för all vidrig mjölksyra ti-digare. Det är nedför nästan hela vägenfrån Blåhammaren till bron över Enan,det vill säga nästan ända till Gamla Sy-len. Nu kan han gott ha sin extra lunga.Han kunde förövrigt ha behövt den somairbag, för det är svårt, stenigt och detgår snabbt. Vi ramlar mycket. Det enda


Gör det och gör det idag eller möjligtvis till helgen. Nästa sommar blir aldrig av. Gör det enkelt. Det är viktigare att komma ut än att allt blir perfekt.Friluftsliv kräver kvantitet. Det är då man hittar de magiska ögonblicken.

råd inför va r da g s äv e n ty r e t


som gläder mig är att Dennis ramlar mer.Hans armbågar och knän börjar bli trub-biga och suddiga i konturerna. Om mantittar noga kan man nog också se ett parsprickor i hans hjälm. Falltekniken kan-ske ska finslipas lite? Det är fantastisktroligt. Överallt finns små hopp och droput i det okända. Vi pausar ibland, tittarpå varandra med ansikten som mellantusen lerstänk utstrålar den barnsligasteoch renaste glädje. Det här är livet.

När vi har kommit över bron och letaross upp mot Sylarnas fjällstation börjarjag bli rejält sliten och det är mycketkvar. Stor del av tiden är det bara att gå avoch leda vilket är ännu jobbigare. Cykel-skorna slinter och saliven hänger. Halv-vägs slår vi upp tältet, lägger cyklarna påmarken, tar på oss löparskorna och försö-ker börja springa upp mot Syltoppen. Detgör ont och jag kommer efter. Jag är tystoch låtsas att jag har limmat fast minblick i Dennis rygg och därför får drag-hjälp. Funkar inte. Då och då trycker hani mig en bar som om jag vore en skånskgödgås. Precis innan glaciären slår vihuvudet i molnen. Vi kan inte fortsättaoch jag är minst sagt lättad. Det börjardessutom bli mörkt. Trots att vi harpannlamporna med oss känns det dumtpå ett annat sätt att klättra på Sylarna imörker och dimma med en liten pann-lampa som enda ledljus. Väl nere i tältetslocknar vi som knockade.

Råbiff eller mjölksyrestock?Vi vaknar av ett mordiskt larm från enklocka. Det är svinkallt. Lättvikt i all äramen varmt är det inte. Tältet är så välven-tilerat att det blåser rakt in. Kroppen vär-ker och lyxen med varm mat tinar ossmåttligt. Jag tittar på min klocka och kankonstatera att jag haft en snittpuls på 160under gårdagen. Denna dag kommer attbli ett helvete.

Idag är åtminstone solen på vår sidaoch fjället visar sig i fantastiska höstfär-ger. Det gör ont att sätta sig på sadeln.När baken känns som två välbankade rå-biffar får man stå och cykla. Sedan fårman välja det alternativ som smärtarminst för tillfället: att stå upp på mjölk-syrestockar eller sitta på sina råbiffar. Le-den från Sylarna till Storulvån är merjämnt kuperad och bjuder på mycket ro-lig cykling.

Vi åker nedför en lång skön backe somövergår i myr, vinden viner i öronen ochgruset sprutar. Framför oss ligger en av

otaliga spänger. Mannen som skapadefjällvärldens spänger hade något diabo-liskt i tanken när han bestämde avstån-det mellan brädorna. Det är faktiskt såatt avståndet är exakt ett mountainbike-däck brett. Det innebär att du har en brä-das bredd att vingla på, och det är mångameter vinglande i Jämtlandsfjällen.

Jag ligger först, en sten en bit fö r espången får mig ur balans och jag missarspången totalt. Dennis, vis av mitt miss-tag, missar stenen och hoppar upp påspången. Ganska snart hörs det bekantaljudet av gummidubbar mot trä när däck-et skär ner mellan plankorna. Det är ingetbra ljud. En rejäl smäll och en flygtur som

inte är alldeles oangenäm för ögat fö l j e r.Jag tänker – medan han är i luften – att nuslår han ihjäl sig för det är stenigt, högtoch går fort. Han tar mark och jag väntar ivad som känns som en evighet på det fö r-lösande ljudet. Och så kommer det. Skrat-tet, det förlösande skrattet som gör at tångestenergin hos mig också omva n d l a still skratt. För då vet jag att det inte var enomedelbar död. Men jag vet att ju merDennis skrattar desto ondare gör det. Ochså är vi väl lite till mans tänker jag när visitter i bilen med stillad abstinens på vä ghem, de dryga milen medan klockan tick-ar mot ny arbetsdag. Det är smärtan somär det roliga. No pain no gain.

i sylarnaSylarna: Sylarna är ett fjällmassiv mellan Jämtland och Norge. Högsta punkten är Storsylen, 1762meter över havet och ligger i Norge. Karta: Fjällkartan Z6, Sylarnakartan.Utgångspunkt: Storulvån, bortom Åre mot Norge. Cirka 70 mil från Stockholm. Bästa säsong: Höst eller vår (mindre vandrare som fastnar i ekrarna).Tips: Slangar, hjälm.Förutsättningar för cykling i Jämtlandsfjällen: En bil, en helg, två cyklar, jättelite packning och eninspirerande kamrat.Kostnad: Bensin, bars, energidryck, ett mål frystorkat.Cyklingen: Se till att ha ett antal tekniska mil i benen för att kunna njuta. Cyklingen är tekniskt svår ochkan innebära mer ledande än cyklande för den ovane.

info fjä l l s tat i o n e r :Webb: www.svenskaturistforeningen.seE-post: [email protected]åns fjällstation: 0647-722 00Sylarnas fjällstation: 0647-750 10Blåhammarens fjällstation: 0647-701 20

Mountainbike ∫

Tidig morgon för äventyrslystna.

Under 1940 och 50-talet mo-derniserades hela cykelsporten.Det gällde inte bara cyklarnautan även cyklisten själv. Man

hade använt växlar från mitten av 30-talet och många system var vid det här la-get beprövade, som Super Champion ochVittoria-växlarna. Men nya idéer ström-made in hela tiden och man provade somaldrig förr.

Denna cykel är ett bra exempel på ut-vecklingen under efterkrigstiden. Fran-ska Automoto (de gjorde motorcyklarockså) hade varit ett av de största märke-na under 20-talet med ett av cykelhistori-ens mest framgångsrika lag. Automoto-Hutchinson-stallet hade superstjärnanOttavio Bottecchia som kapten. Han ärockså avbildad på frontmärket på styrrö-ret. Tidigare modeller hade bara namnetoch fyrklövern som symbol.

Ramen är extremt lätt och stålrörenkommer från Vitus som då bara gjorderör. Färgen är, som på många andra gam-la märken, unik för Automotocyklarna. Idet här fallet är den lila och har ävenhandgjorda linjeringar både på muffarnaoch på diagonal-, sadel- och ovanrör.Dessa gjordes med en linjeringspenseloch en stadig hand.

Automoto köptes upp av ärkerivalenPeugeot och 1956 kom den sista riktigaAutomoton ut. Just denna modell är frånrunt 1955–56. Den har snabbkopplingarfrån Simplex med patent från Campag-nolo. Vi kan knappt förstå vad denna ny-het betydde för cyklisterna. Innan snabb-kopplingar fanns det bara vingmuttrar.Men nu kunde man med ett lätt hand-grepp få bort hjulen. Alla bytte därför tillsnabbkopplingarna när de kom. Härhemma fick man köpa dem som extratillbehör men alla tävlingsåkare av ranghade sådana på sina cyklar, även om maninte körde med Campagnolo annars.

Övriga komponenter är också från Sim-plex. Bakväxeln heter Tour de France ochvar driftsäker och snabb. Det enda pro-blemet var om vajern gick av. Då kunde

man få in växelarmen i bakhjulets ekrar,då den har en inverterad fjäder precissom moderna Shimanoväxlar för moun-tainbike. Framväxeln hette Prestige menkallades ”Suicide”. Anledningen var attnybörjarna tittade ned för att växla ochnär de tittade upp igen hade de antingenkört in i klungan eller kört av vägen. Sim-plex var annars lika stort och etableratsom dagens Shimano.

LAM-bromsarna hängde fortfarandemed men Mafac höll på att ta över helamarknaden i Frankrike. De var center-dragna och bromsade bra. Aluminiumhar gjort entré på riktigt vid det här la-get. Här ser man det som material i AVA-styret och styrstammen. Man hade fak-tiskt försökt med aluminium även i ra-marna under 30-talet men man hade pro-blem med att få dem att hålla. Man hadeolika böj på styrena efter smak och tycke.

En rolig detalj är att Automoton bådehar en vanlig cykelpump och en kolsyre-pump. Med denna modell, från Edco,kunde man fylla tre tubdäck och den kun-de även återfyllas på bensinmackar ochdäckverkstäder. Flaskhållarna sitter fort-farande på styret men det fanns nya mo-

deller redan under tidigt 40-tal som gickatt montera på diagonalröret. Men cy-klisterna föredrog de styrmonterade änså länge.

Sadeln är från Ideale och heter 52, vil-ket också anger modellåret. Den fannsatt tillgå med aluminiumrälsar som varplatta för att de skulle hålla bättre. Vev-partiet kommer från franska Strong-light, fortfarande verksamma idag. Menäven här börjar franska T.A. (TotalAvant) bli mer populära med sina nyaaluminiumvevar. Italienarna körde medsina egna märken som Magistroni ellerGnutti.

Just Simplex Tour de France-växel varväldigt populär här hemma. Crescent an-vände den under hela 50-talet och ävenunder 60-talet. Fausto Coppi vann Tourde France på Simplex, vilket var anmärk-ningsvärt då de flesta italienarna kördemed Campagnolos Cambio Corsa och densenare Cambio Paris–Roubaix. Dessa väx-lar var väldigt lätta men svåra att använ-da och de kom aldrig till Sverige. Där-emot började Campagnolos Gran Sport-växel att marknadsföras i Sverige redan1952. Då var det Monark som hade den påsin racer ”Blåa Blixten”. Den moderna ra-cern hade fötts.


text: carlos saldes/cykelhistoriska föreningen foto: david elmfeldt

I vår serie om historiska tävlingscyklar har vi kommit till den moderna efterkrigstiden.Möt en fransk automoto från mitten av 50-talet. Då hade växlarna gjort sitt intåg påallvar och tekniska innovationer avlöste varandra i en rask takt. Den moderna racernföds.

Simplex Tour de France-växel var poppis på 50-talet.

Påfyllbar kolsyrepump och handgjorda linjeringar.

Kadensintervjun: Emil Lindgren

Proffs på grönbete.

Det har va r i t en annorlunda säsong för Sveriges yngsta mountainbikeproffs Emil Lind-gren, 21 år från Säter. Efter det

inledande säsongslägret tillsammans medBianchi-Agos slog Emil direkt till med tvåstora segrar i Italien och konstaterade atthans spikraka utveckling fortfarandehöll i sig. Emil var en storlek större ochförväntningarna, inte minst från honomsjälv, inför årets säsong var stora.

I Västindiska Curacao på den inledandevärldscuptävlingen skulle Emil bekräftasin form. Men med två dagar kvar tillstart fick tillvaron en hastig vändning.Mitt under träningen, på VC-banan,överfölls Emil av två narkomaner somslog ner och stenade honom och stal hanscykel.

– Det kändes helt overkligt. Jag blev såklart livrädd och sprang min väg för attinte få mer stryk. Även om de fysiska ska-dorna satte mig ur funktion några veckorär jag glad att det inte blev värre. Men dettog lite tid att komma över händelsen.Att bli nerslagen och rånad är inget manborstar av sig sådär, säger Emil.

Efter en tid av vila och lugn träningbörjade Emil ladda för racingformen pånytt. Sista preparationstävlingen innanvärldscupblocket i Europa var landsvägs-tävlingen Skandisloppet i Uppsala. Då

var det dags igen för oturen att slå till. – Dagen innan Skandisloppet plockade

jag bort sista skorpan från Curacao. Be-nen började kännas riktigt bra igen. Menefter knappt 20 kilometer frontalkrock-ade över tjugo cyklister med en bil, där-ibland jag. Sen var det rehab på nytt, sä-ger han om den otäcka olyckan somskickade åtta man till sjukhus.

Tur nog var det ingen som skadades all-varligt i olyckan. Emil fick däremot nyablåmärken, skrapsår och stygn lite häroch var. Och han missade tre världscup-tävlingar.

– Jag hade kunnat köra dem men jag varför trasig för att kunna prestera på denhögsta nivån. Och att sluta runt en fem-tionde plats hade bara gjort mig sur ochfrustrerad. Då kändes det bättre att läkaihop i lugn och ro och ladda om på nytt,säger Emil.

Näst yngst genom tidernaEmil är Sveriges näst yngsta proffsgenom tiderna. Bara landsvägscyklistenThomas Lövkvist skrev på sitt proffskon-trakt tidigare. Emil fick chansen att körapå prov i italienska Bianchi-Agos redanunder sitt första seniorår. Och i mars må-nad 2004, efter de två första tävlingarna,fick han kontraktet.

– Jag blev faktiskt lite förvånad över att

det gick så fort. Men den italienska proffs-kulturen handlar mycket om segrar. Jagvann min första tävling. Sedan tycker ita-lienare om riktiga fighters. På min andratävling gick det helt åt skogen. Jag var to-talt slut efter halva loppet men jag slet,vinglade och kämpade ända tills jag nåd-de mål. Jag var helt borta och min chef,mekanikern och massören bara skrattadeåt mig. Då var jag säker på att det inteskulle bli något. Men på middagen sam-ma kväll fick jag kontraktet på bordet, sä-ger han om vägen till jobbet.

På bara två lopp hade Emil Lindgren vi-sat att han både är en vinnare och enfighter. Men har det funnits några nack-delar med att bli proffs så tidigt?

– Så länge allting går bra och resultatenser snygga ut, då är det kul att vara yrkes-cyklist. Men när man inleder säsongensom jag gjort i år är det inte lika roligt attköra i ett proffslag. Även om mina pro-blem har handlat om otur blir man stres-sad. Men jag har en bra chef, så även imotvind känner jag mig förhållandevislugn. Överhuvudtaget har jag många bramänniskor runt mig som stöttar om detbär emot, berättar han.

Emil gjorde sig tidigt känd som en of-fensiv cyklist. Alltid fullt ställ, direktfrån start. Massimo Ghirotto, Emilssportdirektör i Bianchi, skrek sig hes på

kadens nr 5:2006 | 57

Han har fått stryk av både cyklister och narkomaner.

Han har frontalkrockat med en bil i högsta fart och spytt på Gröna Lund.

Emil Lindgren må vara grön, åtminstone till klädseln, men han tänker inte låta

Fredrik Kessiakoff ensam försvara de svenska färgerna i världseliten länge till.



kadens nr 5:2006 | 59

Emil under hela första året. Men det varinte de klassiska positiva hejjaropen somekade bland de italienska bergen. Iställetvar det ”Tranquil Emil” (ta det lugntEmil) som basunerades ut. Emil själv för-stod ingenting.

– Jag fattade ingenting när min arbets-givare stod bredvid banan och skrek attjag skulle ta det lugnt. Jag var ju där föratt göra mitt jobb. Med tiden har jag för-stått att Massimo menar att det inte gåratt mata på järnet jämt och ständigt, sä-ger Emil.

Vad Emil menar är att den största men-tala urladdningen ska användas till deviktigaste tävlingarna. Till mindre vikti-ga tävlingar får man spara lite på motiva-tionen. Dynamiken är viktig för att manska kunna prestera maximalt när detverkligen är av betydelse.

Världens bästa lagkamratDu har världens bästa mountainbike-cyklist Julien Absalon i ditt lag. Vad bety-der det?

– Han ger inte sken av att träna särskiltmycket eller bete sig omänskligt på någotsätt. Det lurar många. Bakom den låg-mälda fasaden finns en vinnarskalleöverlägsen alla andra. Han är enormt be-räknande, taktisk och en komplett cy-klist. Han vinner på hög höjd, i extremhetta, i konstant spöregn, på lättåktaplatta banor, kuperade banor och tek-niskt svåra banor. Det är klart att det in-spirerar att jobba ihop med en cyklistsom är så duktig, säger Emil.

Hur seriös måste man vara för att blibäst?

– Man måste vara extremt seriös, fastpå rätt sätt och vid rätt tillfällen. Jag troratt många yngre cyklister med höga am-bitioner, som jag själv, har lätt för att bliseriösa på fel vis. Nämligen jämt. Närman är ung och hungrig tänker man cy-kel hela tiden. Dygnet runt, året runt.Hela livet är liksom uppbyggt runt cyk-ling. Problemet är att man lätt tar död pågnistan, utan att man själv inser det, omman aldrig kan släppa tankarna runtcykling och prestation. Och utan ordent-lig gnista spelar det ingen roll hur välträ-nad man är, man blir ifrånkörd ändå…

Vilken är den största sanningen när detgäller träning och konsten att lyckas en-ligt dig?

– Den totala insatsen för att bli en rik-tigt bra cyklist är så stor att ångest och

ibland hat till cykling, sporten och cy-klisterna är ofrånkomligt. Att lära sighantera den ångesten och samtidigt kän-na glädje i att både träna och tävla trorjag är en del av hemligheten till att bli enmästare. Det måste finnas en genuinglädje i det man gör. Samtidigt skrattarman inte till sig en medalj. Det svider re-jält och man måste bli bästis med blåstäl-let och ångesten, säger Emil.

Fredrik banar vägHur mycket betyder det att FredrikKessiakoff knäckt isen och tagit sig helavägen upp till världseliten?

– Väldigt mycket. Han har ju gjort grov-jobbet och brutit föreställningen om attingen svensk någonsin ska nå världstop-pen i crosscountry.

Blir du förste svensk att ta en medalj påVM i U23 klassen?

– En mästerskapsmedalj i U23 klassenär så klart ett stort mål.

Och därefter?– Jag är ung och har mycket kvar att lära

och utvecklas. Jag hoppas att mina egen-skaper ska räcka långt. Hur långt och närdet sker vill jag inte spekulera i. Jag görmitt yttersta för att hela tiden utvecklasoch i bästa fall blir regnbågströjan minen dag.

Vilka råd har du till de som vill bliproffs och lyckas stort?

– Ett proffskontrakt är inget man får,det är något man skaffar sig genom hårtarbete. Fysiken och resultaten är så klartviktigast. Men det är många saker på si-dan av som också måste fungera om manska få jobb som cyklist. Att ta ett fullstän-digt ansvar för sig själv och sin satsningär viktigt. Att kunna ge något tillbaka tillsin arbetsgivare och sina sponsorer, merän bara bra resultat är också viktigt.

Vad menar du då?– Att till exempel tala flera olika språk

underlättar kommunikationen med ar-betsgivaren och kanske sponsorer frånandra länder. Är man krånglig, negativoch enspråkig måste man nästan ha enVM-medalj om något lag ska visa intres-se, säger Emil.

Och Emil är varken krånglig eller nega-tiv. Tvärtom kan han vara en av de mestgodhjärtade cyklisterna i Sverige. Menframförallt är han snabb. Mästarsnabb.Och det är en högintressant kombina-tion.

l i n d g r e nÅlder: 21Född och uppvuxen: Säter i DalarnaBor nu: I Jönköping och på hotell i hela världenKlubb: HakarpspojkarnaProffslag: Bianchi-Agos, sedan 2004Gillar: Min Felicia och min minicrossGillar inte: Fritt fall på Gröna Lund, då spyr jagDricker helst: VattenDricker inte: GrappaStörsta meriter: 8:a VM 2004 U23, 5:a EM2005 U23, 3:a EM stafett 2005, två gångertotalsegrare i Liquigas Cup Italien, 2:a världscupjunior Belgien 2002, 1:a världscup U23 Skott-land 2005.Detta visste du inte: Emil har ett förflutetsom teaterskådespelare. Han uppträdde somsjuåring på den stora julshowen i Dalarna ochsjöng ensam ”En sockerbagare” inför 701 per-soner.

Emil∫

”Den totala insatsen för

att bli en riktigt bra cyklist

är så stor att ångest och ibland

hat till cykling, sporten och

cyklisterna är ofrånkomligt.”

Vad har en fransman i kaninkos-tym, en schweizare i röda virkade(!) kortbyxor och en ansiktsmåladholländare gemensamt med tusen-

tals belgare? Jo, ett brinnande intresse förcykelcross. Alla dessa udda figurer, ellerandra lika tokiga, hittar du på alla störrecrossarrangemang i Europa.

En av de saker som slår oss när vi passe-rat grindarna till VM-området är den sto-ra andelen utklädda och målade männis-

kor. Vi möts av en strid ström av belgaremed jättelika plyschhattar, åskådaremed brandgula Pippi-peruker, hundar iTeam Fidea-kläder och ansiktsmåladefransmän i olika åldrar.

Visst händer det även i Sverige att vihar med oss handtextade plakat och må-lar ansiktet i blått och gult på olika sport-evenemang. Men andelen flaggor, hattaroch uppstoppade hjorthuvuden (?) ärändå betydligt större på en crosstävling i

Belgien, än på en landskamp i fotboll påUllevi. Här går många verkligen in för attsynas och sticka ut.

Se mig?De mest extrema (och roligaste) fallen avutspökade supportrar är ett resultat av attvilja visa sitt stöd för sin favorit i tävling-en samtidigt som man också vill få upp-märksamhet. Hur ska man annars för-klara alla dessa åskådare utklädda till

60 | kadens nr 5:2006

Kultur-spezial: Cykelcross

En studie i cro s s k u l t u rKadens bevakning av cykelcross-VM 2006 är ingen traditionell resultatrapportering.

I stället gör vi en djuplodande studie i europeisk supporterkultur och deras gränslösa kärlek

till en lite udda cykeldisciplin.

text och foto: m ats blomberg

Ah, mayo och frites. Sann njutning. Hörselskador är vanligt bland crosspubliken.

kadens nr 5:2006 | 61

Få sporter har anammat trapporna så som cykelcross.

62 | kadens nr 5:2006

björnar och kaniner? Eller de entusiastersom lagt timmar av fixande på sin allde-les egen supporterhatt – komplett medlampor, klockor och signalhorn.

Utan att dyka alltför djupt ner i orsa-kerna till att vuxna män väljer att klä utsig till kaniner, eller varför man väljer attmarschera runt i virkade kortbyxor på ettholländskt fält i januari, kan man kon-statera att den gemensamma nämnarenär intresset för cykelcross.

Utan den engagerade publiken och allagalna upptåg skulle nog inte cykelcros-sen vara så populär som den är idag i tillexempel Belgien och Holland. Popula-riteten för denna något udda medlem avcykelsportfamiljen märks inte baraunder de stora crosstävlingarna. Visstedu till exempel att det under det gångna

året gått två belgiska tv-dokusåpor, sombåda helt kretsat kring var sitt cykelcross-lag. Detta kan tas som en indikation påhur populär cykelcrossen är i Belgien.Och hur engagerade många fans är i sinafavoriters framfart på och utanför cross-banorna.

CrossdokusåporEn supportergrupp som stadigt växt desenaste åren är de trogna följeslagarnatill crossdokusåpan ”Allez Allez Zimbab-we” som har sänts i två säsonger och skil-drar cykellegenden Roger De Vlaemincksförsök att leda och träna en grupp killarfrån Zimbabwe. De Vlaemincks mål medtv-serien har hela tiden varit att Zimbab-we ska ställa upp med ett eget lag i CX-VM. I år ställde man upp i U23-klassen

med fem av cyklisterna från tv-serien. Idet crossälskande Belgien är tv-program-met omdiskuterat. Vissa anser att doku-såpan stjäl resurser och uppmärksamhetsom skulle kunna läggas på mer lovandeinhemska cyklister. Å andra sidan kanman se De Vlaemincks något oortodoxagrepp som ett led i arbetet att bredda an-talet deltagande nationer i cross-VM.Men visst har Zimbabwe en bit kvar tilltoppen. Landets samtliga fem tävlandehamnade på den allra nedersta delen avresultatlistan i år.

B ro d e rade kepsar och chart rade bussarAndra crosstjärnor med betydligt bättreresultat har förstås även de sina egnatrogna supporterskaror. Den allra popu-läraste crossidolen är nog fortfarande

Belgare i fokus. Ge oss öltält och ”Allez, allez Zimbabwe”.

Banan är kort, men ändå finns förstås storbildsskärmar. Det flamländska lejonet.

Bart ”Bad Boy” Wellens, men Sven Nijsstod inte långt efter under VM i år.

Supporterklubbarna är välorganise-rade och ålderssammansättningen ochkönsfördelningen är betydligt mer varie-rad här än inom många andra idrotter.Supportrarna (som är belgare i åtta fall avtio) kommer till årets VM-stad i god tidinnan söndagens finaltävlingar. De an-länder i chartrade bussar och är ifördatjusiga kepsar och jackor med sina idolersnamn på.

Utrustade med varma kläder, tutor,banderoller och flaggor gör sedan suppor-terskarorna allt i sin makt för att stödjaoch mana fram just sin favorit till seger.Mer än att heja på ett specifikt lag (ellerett land) stödjer man en idrottsman eller-kvinna. Detta kan förstås vara praktisktom idolen efter någon säsong till exem-pel byter stall.

Frites, våfflor och glühweinAtt testa sig igenom maten som serverasinne på tävlingsområdet är en kulturellupplevelse i sig. Det absolut viktigaste fö-doämnet för en sann crossfantast är ”fri-tes”. Dessa belgiska pommes frites serve-ras i en pappstrut med en försvarligmängd majonnäs på. Kadens utsändefick snabbt lära sig av mer erfarna cross-konnässörer att ”man har minsann intevarit på en crosstävling om man inte ätitminst en strut med frites”. Okej.

Friterad mat i alla möjliga former do-minerar, men man kan också hitta diver-se skojiga korvar, soppor och våfflor. Allt-sammans sköljs lämpligen ner med nå-gon lokal maltdryck och kanske en liten

plastkopp med glühwein för att höja tem-peraturen i januarikylan.

Trots de många olika nationaliteternabland publiken och det faktum att detinne på tävlingsområdet finns flera storaöltält, ser eller hör vi inte en enda bråkigperson under hela VM-helgen. De cy-klande (!) poliserna kunde med andra ordta det rätt lugnt i den bleka vintersolen.

Visst fanns det några av de tusentalsåskådarna som tittat lite för djupt i plast-glaset. Men ingen bråkar utan de allraflesta verkar genuint intresserade av täv-lingarna. Många är på plats längs bananflera timmar innan tävlingarna drarigång. Både för att försäkra sig om en braplats under loppen men även för atthinna se sina favoriter värma upp. Stäm-ningen längs hela banan är lättsam ochgemytlig och diskussionerna om vemsom kommer att vinna idag, och varför,pågår hela tiden.

I snitt 6,5 åskådare – per meterUnder finaldagen då herr- och damelitengjorde upp om VM-medaljerna var 20 000betalande åskådare utspridda längs den3 067 meter långa banan. På de mest po-pulära och spektakulära partierna längsbanan stod publiken i upp till sjudubblaled. Det stora antalet besökare gladde sä-kerligen de holländska arrangörerna.Men med tanke på att en världscuptäv-ling i cross ofta drar till sig åskådarskarorpå runt 12 000 togs man nog inte på säng-en av det stora intresset.

Den snabba tävlingsformen tillsam-mans med det kompakta tävlingsområ-det gör det lätt för åskådarna att se de täv-lande vid flera tillfällen. Banorna är of-tast ritade så att åskådarna får gott omtillfällen att se cyklisterna svischa förbi.Genom att lägga banorna i olika slingorintill varandra och använda sig av broarkan banläggarna till och med låta banankorsa sig själv. Kurviga och tekniska ba-nor med nivåskillnader ger inte bara pu-bliken bra överblick över tävlingarna – deblir naturligtvis också tuffare och mer ut-slagsgivande.

Om publiken trots banläggarnas goda

intentioner inte tycker sig se sina favori-ter tillräckligt ofta finns under VM-täv-lingarna också ett flertal stora tv-skär-mar uppsatta. Dessutom är de olika öltäl-ten utrustade med stora tv-apparater.Tack vare att cross-VM sänds i belgisk tvfinns tv-torn, mc-kameror och flera fastakameror längs hela banan. Tv-skärmarnavisade sig också vara till hjälp för oss somhar lite svårt att följa den snabbpratandeholländske speakern.

Inte bara en belgisk affärKadens ovetenskapliga undersökning påplats i Zeddam visar att första platsen ipublikligan med lätthet erövras av Belgi-en. Därefter, med ett antal tusen åskå-dare färre, kommer de andra stora euro-peiska crossnationerna som Holland,Tjeckien och Italien. Sedan skuggar Tysk-land, Frankrike och USA, tätt följda avSchweiz och Spanien.

Det sammanlagda antalet åskådarefrån Sverige, Finland, Danmark och Nor-ge kunde uppskattningsvis rymmas i enav de mindre supporterbussarna. Mendet har sin helt naturliga förklaring. I årvar det nordiska deltagandet begränsattill två danska herrjuniorer och finländ-skan Carina Ketonen som deltog i damer-nas elittävling.

Även om den belgiska dominansen ärstor, såväl i resultatlistorna som i publik-havet, märks en förändring. Andra euro-peiska nationer tar allt större plats påvärldsrankingen och i såväl USA som Ja-pan finns livaktiga nationella cykelcross-serier. Men man kan inte komma ifrånatt man ännu en tid framöver kommeratt hitta det tuffaste motståndet och destörsta crossarrangemangen i Europa.

Nästa år, den 27–28 januari, är det dagsatt ta fram supporterhattarna och flag-gorna igen. För då avgörs 2007 års cykel-cross-VM i belgiska Hooglede. Kanskeblir vi fler ickebelgare på plats då? Med el-ler utan blågula virkade kortbyxor.

PS. Vann gjorde Marianne Vos, Hollandoch Erwin Vervecken, Belgien.

kadens nr 5:2006 | 63

Kille på glid.

Kultur-spezial: Cykelcross

64 | kadens nr 5:2006

Kultur-spezial: Cykelcross text: s t e fan larsén

Trek satsar stort på cykelcross och

fördubblar sitt CX-sortiment med

ytterligare en hoj 2007. Cyclocross

XO-2 är nästan ett kilo lättare än

XO-1an som var Treks enda CX i fjol.

Priset är ännu inte klart. Duells.

Fullt ställ med kolfiber kan du

få med denna läckra Argon 18

Arsenic cykelcross. Ram och

gaffel kostar 13 750 kronor.

Active Sports.

Allt du behöver

Många leverantörer menar att suget efter cykelcross aldrig har varit så stort, men attganska få springer i trappor eller över leriga fält med dem. Vintercykel, pendlarcykel,

andra-racer eller cykelcross? Alla sätt att köra cross på är bra sätt. Här är grejernadu behöver – allt utom frites och mayo. Och stickade kortbyxor.

kadens nr 5:2006 | 65

Meridas CX-serie innehåller två hela cyklar och en lös ram för de som vill

bygga sin egen tävlingshoj. Modellen CC4 har Shimano 105-grejer och

kostar cirka 14 200 kronor. Grahns.

Ryktet säger att Cykel City till hösten släpper en ny, komplett cykelcross av

märket Columbus. Modellen heter ”Fango” som passande nog betyder ”lera”

på italienska. Utrustad med kompaktvevparti , lödda fästen för skärmar och

Shimano 105-komponenter kostar den cirka 11 000 kronor. Men någon bild

har vi inte fått se ännu. Cykel City.

Scott satsar på två cykelcrossmodeller inför hösten. Cirkapriser 13 000 och 17 000 kronor. Aluminiumramar, Shimano-komponenter, Truvativ-vevpartier och

Mavic-hjul borgar för hög kvalitet.

Få stopp i leran med BBBs cykelcross-bromsgummi. BBS-11T är en bromssko

för cantileverbromsar med trippel-gummi som ska ge en effektivare broms-

ning än standardklossar. I alla väder och förhållanden. Utbytbara klossar.

Cirkapris 275 kronor. Quality Bike.

Det bästa av två världar kan du få med Tufos cykelcross-tubdäck för

kanttrådsfälgar. Inget klistrande, inga genomslagspunkor. Smart.

Tufo C Prestige kostar cirka 540 kronor styck. Active Sports.

Focus cykelcross har Hanka Kupfernagel tagit ett VM-guld och ett VM-silver

på. Denna är byggd på samma ram som Hanka kör med. Cross Expert kostar

cirka 15 600 kronor med Easton-hjul och Shimano Ultegra-komponenter.

Cykeldistribution i Tidan.

66 | kadens nr 5:2006

Inga Pyrenéer, inget Katalonien.

Vuelta a España är det kortaste

av de tre stora etapploppen. Strax

över 300 mil långt. Anledningen?

Att motverka doping.


foto: getty images

Vu e ltans arrangör u n i p u b l i c

hoppas att ett kortare etapploppska innebära mindre doping i cykel-sporten. Detta är också något pre-

sidenten i Internationella Cykelunionen,Pat McQuaid, vill få till i exempelvis Tourde France efter den stora skandalen medFloyd Landis på årets upplaga.

Men för Vuelta a Españas del har detinte fungerat. För två år sedan åkte ju Ty-ler Hamilton dit för blodtransfusion. Da-garna efter loppet åkte också hans lag-kamrat i Phonak Hearing System Santia-go Perez dit för samma sak. Ifjol avslu-tades tävlingen med ett hurra. Men baranågra dagar senare smällde den storabomben i medierna. Den fyrfaldige se-graren Roberto Heras fastnade i en do-pingkontroll näst sista dagen. Han blevav med segern.

Men även om de kortare etapperna i Vu-eltan inte hjälpt mot just dessa dopingfallså kan greppet vara ett av flera steg motatt få bukt med fusket. Delvis därför äralltså årets Spanien Runt ”befriat” frånP yrenéerna. Som bekant finns däremotmånga andra bergskedjor och kraftigt ar-betsamma stigningar på den iberiskah a l vön. Redan på den femte etappen harman den första målgången uppfö r.

Men om vi börjar med den första dagenså startar Vueltan i år med en lagtempo-etapp. ”Inte igen” var den första tankeninnan jag insåg att den bara mäter 7,2kilometer. Inledningsetapperna efterlagtempot i Málaga kommer att glädja

klungspurtälskarna. Flera av de störstaspurtarna, inklusive vår egen MagnusBäckstedt, ställer upp.

Ryskt igen?När bergen visar sig med början på dennämnda femte etappen, så får vi beskedom vilka det kommer att stå mellan närdet gäller slutsegern. Ett bra tips är rys-sen Denís Mentjov som tilldelades segernifjol efter Heras diskvalifikation. Ryssen,som bor i Mutiloa strax bortom Pamplo-na, gillar Vueltan och dess terräng. Ifjolutmanade han Heras på helt egen handmed ett ganska dåligt lag som skulle för-söka backa upp honom. I år ser laget sta-bilare ut och kanske kan också lagkamra-ten från Danmark, Michael Rasmussen,hjälpa honom bättre. Synd bara att Ment-jov inte fick vinna på ”riktigt” ifjol, detvar han värd.

Hans utmanare blir till största delspanjorer. Den allra största stjärnan itävlingen blir självfallet totalledaren iPro Tour, Alejandro Valverde. Han bröt junyckelbenet under Tour de France första

vecka och är ute efter revansch. CarlosSastre i CSC kommer att bli uppbackad avbland andra Marcus Ljungqvist och Kurt-Asle Arvesen i ett försök att för förstagången i karriären vinna en av de tre sto-ra. Iban Mayo har man nästan tröttnat påatt favorittippa. Men man kan knappastlåta bli eftersom han är grym uppför närformen väl infinner sig. Koldo Gil harhaft en mycket fin säsong och kanske kanhan frälsa Saunier Duval-Prodir-stallet.

Ryssen Mentjov och alla spanjorernafår också se upp med en kazakisk duo. Detär Astanas Alexander Vi n o kourov och An-drei Kasjetjkin som båda är täv l i n g s s u g n aefter att inte ha fått köra Tour de France.

Med fem målgångar på bergstopparoch med korta etapper som kommer attinnebära full fart från start till mål såkommer detta återigen att bli en tuff Vu-elta a España. Hoppas bara att arrangö-ren Unipublic har lite mer tur denna upp-laga och får en rättvis tävling. De är värdaett mycket bättre öde än att dopade cy-klister norpar mediernas uppmärksam-het.

Vueltan – minstingen

Denis Mentjov fick behålla ledartröjan trots andraplatsen totalt i fjol. Segraren Heras var dopad.

26/8 etapp 1 Málaga – Málaga *** 7,2 km27/8 etapp 2 Málaga – Córdoba 167 km28/8 etapp 3 Córdoba – Almendralejo 220 km29/8 etapp 4 Almendralejo – Cáceres 142 km30/8 etapp 5 Plasencia – Estación de Esquí La Covatilla * # 178 km31/8 etapp 6 Zamora – León 155 km1/9 etapp 7 León – Alto El Morredero (Ponferrada) * # 148 km2/9 etapp 8 Ponferrada – Lugo 173 km3/9 etapp 9 A Fonsagrada – Alto de La Cobertoria * # 206 km4/9 Vilodag5/9 etapp 10 Avilés – Museo de Altamira (Santillana del Mar) 190 km6/9 etapp 11 Torrelavega (Velódromo Oscar Freire) – Burgos * 165 km7/9 etapp 12 Aranda de Duero – Guadalajara 162 km8/9 etapp 13 Guadalajara – Cuenca 170 km9/9 etapp 14 Cuenca – Cuenca ** 33 km10/9 etapp 15 Motilla del Palancar – Facotría Ford (Almussafes) 175 km11/9 Vilodag12/9 etapp 16 Almería – Obs. Astrnómico de Calar Alto * # 145 km13/9 etapp 17 Adra – Granada * 167 km14/9 etapp 18 Granada – Sierra de La Pandera * # 153 km15/9 etapp 19 Jaén – Ciudad Real 195 km16/9 etapp 20 Rivas Futura – Rivas Vaciamadrid ** 28 km17/9 etapp 21 Madrid – Madrid 150 km

Total distans 3 129 km för de 21 etapperna

11 släta etapper7 medelhårda och hårda etapper *2 individuella tempoetapper ** (61 km)1 lagtempoetapp ***5 målgångar uppför #

LedartröjorGyllengul = sammanlagt på tidRöd-vit = PoängtävlingenOrange = Bergspristävlingen

v u e lta a españa, 26 augusti-17 september 2006

De bästa cyklisterna tävlar inte bara om vem som

kör fortast. Det tävlas också i vem som har lättast

cykel. Och cyklisternas krav på lätta cyklar har

tvingat lagen att gräva djupt i plånboken då special-

prylarna kostar mycket pengar. Inte minst då flera

specialprylar nuförtiden har F1-standard, det vill säga

väldigt begränsad livslängd. Och mekanikerna ser

alltmer nervösa ut under tävlingarna. Flera av spon-

sorerna börjar också surna till då cyklisterna modi-

fierar originalprylarna hårt, ibland nästan till oigen-

kännlighet. Men cyklisterna vägrar ge sig, cyklarna

måste bli lättare och snabbare. Vi har kollat in några

världscupvärstingar.

text: andreas da n i e l s s o n foto: david elmfeldt

Viktväkteri

Jakten på sekunder är också en jakt på gram i cross country-världen.

Cyklisterna och stallen tävlar lika mycket om vem som kan bygga

den bästa, och lättaste, cykeln. Leder den stela viktligan nu gör Ralf

Naef som tryckt ner sin Merida till cirka 8,5 kilo.

Sedan Roel Paulissen och Bart Brentjens utrustat sina maskiner

med de nya Shimano XTR-komponenterna börjar de komma ikapp

Naef. Strax under 9 kilo väger Paulisens nya Giant.

†Drygt 100 gram efter ligger Fredrik Kessiakoff med sin nya Scalpel

– Six 13 som precis fått en handfräst kassett av SRAM, helt i titan,

samt klingor fram i kolfiber och titan. Dyrt …

Den minst trimmade av alla cyklar tillhör den snabbaste av dem alla;

Julien Absalon. Hans Bianchi väger in på drygt 10 kilo. Ingen vikt att

skämmas för men inte heller i klass med sina motståndares. Julien

har börjat pressa Bianchi, inte minst på en fulldämpad maskin.

I den fulldämpade klassen har Christoph Sauser pressat ner sin nya

Specialized till 9,2 kilo. Men innan världscupfinalen har han utlovat

en vikt på under 9 kilo!

70 | kadens nr 5:2006

Ku rvtagning kan kan uttryckas enkelt. Man svänger. Men om man bryter ner svängandet i sina beståndsdelar inser man

snart att det är en komplex historia. Attsvänga innebär att läsa kurvor, att bedö-ma underlaget, att bromsa rätt, att förde-la vikt och balans optimalt. Syftet är atthålla en så hög fart som möjligt med bi-behållen kontroll.

Men få cyklister blir bra på att ta kurvorutan träning. Många rycker på axlarnaoch menar att de helt enkelt är dåliga påkurvtagning. Samma cyklister läggergärna ner mycket tid på att träna kondi-tion och styrka och försakar saker somchips och sena kvällar för att optimera sinform. Skulle de bara lägga någon timme imånaden på att också träna teknik kan desnart säga ”jag är riktigt bra på att ta kur-vor”. Är du en av dem? I så fall har vi tip-

sen som gör dig till en svängigare cyklist.Släpp bromsen och sväng med.

Hur svänger man?Cykla rakt fram på en tom parkerings-plats. Tryck med höger hand styret fram-åt eller dra med vänster hand styret bak-åt. Vart svänger du? Svaret kommer läng-re ner om du inte vill ge dig ut och testadirekt. (Vi väntar här.)

Det här fenomenet kallas för kontra-styrning och är den teknik alla cyklisteranvänder sig av för att initiera en sväng.De flesta gör detta omedvetet. Mengenom att testa teorin i praktiken fårmånga en aha-upplevelse om hur manfaktiskt styr. Och det är inte genom attvrida på styret åt det håll man villsvänga, i varje fall inte så länge farten ärhögre än promenadhastighet.

Att svänga i låg hastighet innebär att

styra dit man vill. Men så fort hastighe-ten är lite högre måste man med hjälp aven omfördelning av kroppsvikten luta cy-keln åt det håll man vill svänga. Anled-ningen är att den gyroskopiska effektsom uppstår av hjulens rotation vill sta-bilisera och räta upp hjulet i rotations-riktningen. Detta påstående är lätt atttesta i praktiken. Fatta med båda hän-derna ett framhjul i sin axel och be enkompis att sätta fart på det så att detsnurrar ”framåt” i färdriktningen.

Försök nu att svänga kraftigt åt ena el-ler andra hållet med hjulet. Du kommeratt märka att hjulet börjar vrida sig i dittgrepp. Försöker du svänga höger kommerden övre delen att vrida sig åt vänster ochnederdelen åt höger. Och ju högre hastig-het hjulet roterar i desto svårare är det attsvänga hjulet. För att det ska svänga åtdet håll vi vill måste vi luta det.

På samma sätt fungerar kontrastyr-ning. Genom att trycka höger del av sty-ret framåt flyttar man hjulen under sigtill vänster. Din tyngdpunkt befinner signu inte centrerad ovanför hjulen utan tillhöger om centrum. Resultatet blir att cy-keln börjar svänga till höger i en vid båge.

Egentligen handlar det om en kombi-nation av rörelser som enkelt uttrycktinnebär en förflyttning av tyngdpunkteni förhållande till centerlinjen. Själva

Din cykling Kurvteknik

S vängigt vä r re

Tryck högerdelen av styret framåt. Cykeln svänger först vänster … … men tyngdpunkten hamnar till … … höger om hjulen. Cykeln börjar …

Att ta en kurva på bästa sätt i hög fart är en svår konst.

Men konsten är inte bara för de modiga och dumdristiga.

Med träning kommer insikt om cykelns och dina egna möjligheter

och begränsningar.



illustration: fredrik almgren

svängandet innebär alltså inte att manvrider styret i den riktning man vill cykla(utom i låg hastighet). Snarare handlardet om att man genom en omfördelningav sin vikt i förhållande till hjulens rota-tionsriktning motverkar den gyroskopis-ka effektens strävan att stabilisera dem.

Vikten av viktenEffekten av viktomfördelningen är ocksåden lätt att testa. Cykla med rimlig fartpå en öppen yta, som en tom parkerings-plats, utan att hålla i styret (om du kän-ner dig bekväm med det). Sitt ganskaupprätt och långt bak på sadeln. Skifta ien mjuk rörelse din kroppsvikt åt högersida av cykeln. Det innebär att cykelnförst lutar sig åt vänster i förhållande tilldin överkropp. Därefter kommer cykelndirekt att luta och börja svänga åt höger.

När svängen väl har initierats kan bå-gen öka eller minska genom att cykeln lu-tas mer eller mindre med hjälp av kropps-vikten. I en högersväng trycker man nervänster pedal och håller emot med högerarm för att få en balanserad viktfördel-ning mellan fram- och bakhjul. Sitter duför tungt på sadeln så får framdäcketsämre grepp. Har man för mycket tyngdfram så har bakdäcket sämre kontaktmed underlaget.

För att behålla grepp och kontroll mås-

kadens nr 5:2006 | 71

… luta åt höger … … och även svänga … … höger. Tjo.

Håll blicken i linjen.

72 | kadens nr 5:2006

te vi sträva efter att få ner överkroppen,vår tyngdpunkt, så lågt som möjligt. Sättdig långt bak på sadeln och håll lågt påstyret (eller brett om du kör mountainbi-ke). Sträva efter att hålla mage och bröst-korg så nära överröret som möjligt medhjälp av böjda armar.

Kryp ihop och lägg all din vikt på ytter-pedalen. Tryck den nedåt i sitt nederstaläge, som om du åker skidor och sökerkantgrepp med dalskidan. Den inre pe-dalen, som du har på samma sida som duska svänga åt, är då i sitt översta läge. An-nars kommer den att gå i marken när cy-kelns lutning blir för stor.

Välj rätt linjeNu vet vi hur vi svänger i teorin. Men hurman skär en kurva är kanske den vikti-gaste praktiska kunskapen. Det är oftanågot många förstår i teorin men förvå-nansvärt få praktiserar.

Att skära en kurva innebär att ta denrakaste linjen genom en kurva. I prakti-ken innebär det att man svänger före ochefter kurvan och kör så rakt som möjligt iden.

Ska du till exempel svänga 90 graderhöger ska du alltså gå så långt ut åt vän-ster som möjligt före kurvan. Själva kurs-förändringen initieras innan kurvan,som sedan skärs i en så rak linje som möj-ligt, så nära kurvans apex (högerkant)som möjligt. Sen går man ur kurvan sålångt till vänster som möjligt. Ju rakarelinje genom kurvan, desto högre fart kanman hålla och desto tidigare kan manbörja accelerera efter kurvan.

En viktig del i att skära en kurva rätt ärblicken – den ska vara fokuserad på ut-gången av kurvan. Du ska alltså titta ditdu vill, inte på de saker du tycker är i vä-gen eller som känns obehagliga. Riskenär att du hamnar där annars.

Men en erfarenhet många cyklister,både på landsvägen och i skogen, gör ti-digt är att ingen kurva är den andra lik.Vägbanans lutning, hål, brunnslock ochvägmarkeringar, grus, is, vattenrännor,stenar och rötter – allt detta gör att manmåste fatta blixtsnabba beslut. Dessut-om just när vi är beroende av däckenskontakt med underlaget för att hålla osspå hjul.

Därför är det förstås extra viktigt attläsa av kurvan i god tid före svängen.Finns där något som gör att vi kan tappafästet måste vi vara beredda på att lösadet. Den vanligaste tekniken är att rätaupp cykeln, genom en blixtsnabb vikt-centrering, och köra rakt fram över pro-blemet. Lika snabbt måste man återupp-ta svängen när fästet är okej igen.

BromsteknikEftersom man vill komma igenom enkurva så snabbt som möjligt och medhögsta möjliga utgångsfart är rättbromsteknik också viktig att behärska.Det innebär i bästa fall att inte behövabromsa alls. Men ska farten sänkas så skadet göras så sent det går. Det betyder attbromsa sent och hårt precis innan kur-van, med båda bromsarna. Släpp sedanframbromsen helt när själva svängen ini-tieras och finjustera bara farten genomkurvan med hjälp av bakbromsen. Lockasinte att nypa med frambromsen. I bästafall går cykeln rakt fram, i sämsta falltappar framdäcket greppet.

Din cykling KurvtagningSvängiga övningar

Håll rullenÅk genom en säker och ren kurva med nå-

gon som är bättre än dig på kurvtagning.

Ligg bakom och koncentrera dig på att hålla

rullen genom hela kurvan, det vill säga sam-

ma korta avstånd till den framförvarandes

hjul. Börja långsamt och öka hela tiden far-

ten så länge du kan behålla kontrollen och

inte släpper rullen. Tänk på blicken, öva på

att hålla en ”split-vision” med fokus både på

cyklisten framför dig och längre fram i ideal-

linjen.

Släpp bromsen Kör en kurva som är 90-180 grader. Håll i

bocken eller uppe på styret utan att bromsa.

Kör sakta första gångerna och öka sedan

gradvis farten tills du inte kan köra fortare

utan att bromsa. Arbeta med vikten på yt-

terpedalen och en låg tyngdpunkt för att

kunna köra fortare med bibehållet grepp. Ideallinjen genom en 90 graders högerkurva.

Svängiga tips

Halka inteBrunnslock, målade linjer, grus, väta, is –

allt detta gör att vi kan tappa det värdefulla

greppet i en kurva. Är det blött ute eller

mycket löst underlag kan ett något lägre

däckstryck ge bättre grepp i kurvorna. I Bel-

gien fuktar man däcksgummit med ättik-

sprit för att det ska få en bättre vidhäft-

ningsförmåga på hala gatstenar. Men an-

vänd framför allt dina ögon och var beredd

på att snabbt räta upp cykeln om du be-

höver. Lär också känna dina däck, hur och

när de släpper från underlaget vid belast-

ning. Var inte rädd för att experimentera

med olika lufttryck, särskilt på mountainbi-

ke, för att lära dig hur just dina däck funkar i

olika situationer.

Släpp frambromsenBromsar man med frambromsen i en kurva

så vill cykeln gå rakt fram. Har man dessut-

om dåligt grepp kan en frambromsning

innebära att det släpper fram och då går

man direkt i backen. Så bromsa bara med

bakbromsen i en kurva. På snabba grusvä-

gar och vid vinterväglag är detta särskilt

viktigt.

Ta stöd På mountainbike kan man ofta utnyttja na-

turliga doseringar eller kanter för att få

extra stöd genom en kurva. Läs av underla-

get snabbt och välj din linje. Har stigen en

kant, finns det en längsgående rot du kan

trycka emot med? Använd den för extra

skjuts genom kurvan.

Lär känna bromsarnaTesta att använda bara fram- eller bakbrom-

sen i en kurva du känner väl. Laborera med

olika hårda inbromsningar före och i kur-

van. Syftet är att verkligen lära känna cykeln

och hur den beter sig beroende på hur man

bromsar. Vill du köra fort i kurvor är det vik-

tigt att man hittar den, för stunden, perfek-

ta avvägningen mellan fram- och bakbroms

(särskilt på mountainbike).

Låt det släppaPå mountainbike kör man ofta kurvor med

löst underlag. Lär dig hur cykeln re a g e ra r

genom att köra en ganska öppen kurva du

känner väl, fo rt a re och fo rt a re. När du märker

att fram- eller bakhjul släpper, öva på att rä t a

upp och styra med släpp utan att bromsa.

Övning ger färdighetKör samma kurva och öva på alla delar i

kurvtagningen. Tänk på tyngdpunkten,

bromstekniken och linjen. Öka farten när

du känner dig bekväm och försök att pressa

din förmåga.

74 | kadens nr 5:2006

Din cykling Kan själv

– Jag byggde en egen ra mMikael Przysuski har alltid gillat klassiska racerramar i stål. Och jakten på en ny hobby under

vintern födde en tanke. Varför inte bygga en egen ram? Läs om hans projekt från idé till färdig

cykel, en resa som tog mindre än ett år att göra.

text: mikael przysuski

foto: mikael przysuski,

david elmfeldt

Det är lördag e n den 18:emars. Utanför fönstret liggersnön djup och i vardagsrummethar min äkta hälft just somnat i

soffan till tonerna av den svenska melodi-festivaluttagningen. Jag kan nu med gottsamvete lägga sista handen på den cykelsom jag skall ta med mig till Mallorcanästkommande onsdag.

Betydligt senare än planerat är de sistaskruvarna åtdragna, växlarna justeradeoch cykeln färdig att tas i bruk. De flestakomponenter har tidigare varit monte-rade på andra cyklar, men ramen och gaf-feln är splitter nya. I slutet av januarikom jag hem med dem från England, därjag själv hade lött ihop dem.

Nu är jag fruktansvärt nervös för hurcykeln kommer att bete sig. Framför allt ibergen, i utförslöporna och serpenti-nerna. Osäkerheten blir inte mindre avatt jag inte kommer ha kört en meter påden innan vi landar.

Mina funderingar på att bygga en egenram hade börjat ungefär ett år tidigare.För att hålla cykelnerven igång undervinterhalvåret har jag vid sidan av trä-ningen byggt och byggt om hjul, och nuville jag ta ett steg vidare. Efter en intealltför lång stunds funderande kom jagfram till att det vore kul att kunna ägnasig åt rambyggande vintertid.

Jag fastnade efter en tids sökande för enrambyggarkurs i England, som hålls avDave Yates. Han har den tämligen unikakombinationen av att ha varit tävlings-cyklist på elitnivå i England, utbildad lä-rare, rambyggare sedan 1977 och numeraäven långfärdscyklist. En sak jag verkli-gen gillade med hans kurs är att den ärmaximerad för två deltagare åt gången,allt för att inlärningen skall bli så brasom möjligt. När jag undrade vilka för-kunskaper som egentligen behövdes ochfick det snabba svaret ”entusiasm” visstejag att jag träffat rätt.

Design och rörmokeriDave delar upp rambygge i två distinktadelar. Dels är det själva designen och dels

är det tillverkningen, eller rörmokerietsom Dave kallar det med glimten i ögat.

Det första och ganska naturliga valet ärvilken typ av cykel man vill bygga och jaghade redan bestämt mig för en hyfsat lättoch styv racerram. Utseendemässigt villejag ha en klassisk landsvägsracer medmoderna detaljer, synliga för det tränadeögat. Detta innefattade vertikala gaffel-ändar och fastback-infästning av bakgaf-feln invid sadelbulten.

Valet av rör i huvudtriangeln föll på Re-ynolds 631, som har en varierande gods-tjocklek på 0,8/0,5/0,8 millimeter. De ärlika lätta som 853, men inte värmebe-handlade, så de är mer förlåtande för ny-börjaren. För bakgaffeln valde vi Rey-nolds 725.

Jag har alltid gillat kromade fram- ochbakgafflar, men det var inte något somDave ville höra talas om. Han anser attförkromningsprocessen är så aggressivatt den skadar ramens och gaffelns håll-barhet. För att slippa avskavd färg på gaf-feländarna och infästningen för fram-växeln använde vi istället komponenterav rostfritt stål. Vi valde ett 1-tums gaffel-rör anpassat för aheadset, främst pågrund av att tillgången på styrstammarmed expander börjar bli begränsad.

När det kom till ramgeometrin så ut-gick vi från en ram som jag gillar, minColnago Master X Light. Ändra inte pånågot som funkar var Daves pragmatiskasyn på saken. Det blev den inte specielltrevolutionerande kombinationen av 74graders sadelrör, 73 graders styrrör och406 millimeter långa kedjestag.

Arga gässSå kom den stora dagen, jag packade väs-kan och begav mig till England, Lincoln-shire och närmare bestämt den lilla ortenConingsby. Jag bodde hos Dave och Deb-bie på Ivy House Farm, där de förutomverkstan har två helt underbara hundar,några höns, samt ett par lätt aggressivagäss.

Dave var hela tiden mycket tydlig medatt poängtera att han lärde ut sitt sätt attbygga ramar. Alla rambyggare har sinegen metod och så länge resultatet blirdet som eftersträvas, så finns det ingensom är mer rätt eller fel än någon annan.Hemma hade jag läst igenom ”The Pate-

kadens nr 5:2006 | 75

Klassiska vinklar.

Gaffeländarna förmonteras.

Kedjestagen löds fast.

Fastback-infästning.

Nästan klar.

76 | kadens nr 5:2006

rek Manual”, något av ett standardverkinom rambyggande. Patereks och Yatesmetoder skiljer sig på några punkter,men har det gemensamt att man förmon-terar ett antal delar till moduler som se-dan fogas ihop till en ram.

Kursen gick i praktiken till så att Davetillverkade en ram parallellt med mig.Han visade på sin ram hur man skullemäta, skära och slipa rören och jag för-sökte göra likadant, så gott det nu gick.På eftermiddagen den första dagen skullevi göra de första två lödningarna och medskräckblandad förtjusning förbereddejag mig för sanningens ögonblick.

Med lugn och säker hand guidade Davemig. Han visade mig var jag skulle riktalågan, var jag absolut inte skulle rikta lå-gan, när jag skulle applicera lodet ochnär jag var klar med ett avsnitt och kundegå vidare. Ja, det var ju bara att göra somhan sa. Efter att ha svettats igenom deförsta två delmonteringarna så var eld-dopet avklarat.

När man väl fått grepp på själva löd-ningen så kan man välja en av två vägar.Antingen blir man väldigt bra på att di-mensionera mängden lod som behövs,

eller så bör man bli väldigt bra på att tabort överflödet av detsamma. Den ena vä-gen är i längden betydligt mer tidseffek-tiv än den andra och i det här skedet varjag väldigt tacksam att Dave hade ensandbläster.

Get jiggy with itVi gjorde de återstående förmontering-arna och till slut placerade vi dessa delar ijiggen för att få ihop en komplett ram.Förutom en mängd småjiggar för dessaförmonterade delar, så har de flesta ram-byggare en jigg för hela ramen, eller åt-minstone huvudtriangeln. Toleransernapå dessa jiggar är givetvis oerhört fina.Dave hade gjort sin själv och det var hanstredje jigg. För varje version hade hanförfinat och förbättrat konstruktionen.

När väl ramen var på plats i jiggen, såskulle den justeras. Vi gick igenom allainställningar, justerade vinklar, finjus-terade och gick igenom ramen en gångtill. Och så en gång till. Nu måste den väländå vara färdig? Bara någon ytterligarefinjustering. Jag vet inte hur länge vi höllpå, men det tog sin lilla tid. Det här mo-mentet fick bara inte bli fel.

Till slut fanns det inga fler ursäkter,utan det var bara att sätta igång att löda.Muff för muff gick vi över ramen. Davevände och vred på jiggen så att jag hela ti-den skulle få bästa möjliga vinkel att lödai och efter en inte alltför lång stund kun-de vi ta ett steg tillbaka och beskåda mäs-terverket. Jag hade sett en hel del bilderpå ramar direkt från jiggen, men ingenhade sett så hemsk ut som den här. Davedäremot tyckte att den såg riktigt bra ut

Nästa projekt

Vad skulle jag ändra om jag gjorde yt-

terligare en ram? Ramgeometrin skulle

jag behålla precis som den är. Om jag

skulle göra en mer långfärdsbetonad

ram så skulle jag välja 72 graders styrrör,

eller möjligtvis aningens längre för-

språng på gaffeln.

Jag skulle också fundera igenom valet

av gängat eller ogängat och 1-tum eller 1

1/8-tum gaffelrör. På en så här smäcker

cykel passar inte ett 31,8 millimeters

styre rent utseendemässigt. Men utbu-

det av smäckra ahead-styrstammar för

1-tums gaffelrör och 26 millimeters sty-

ren är faktiskt också rätt så begränsat.

Oavsett vilken gaffelmodell jag väljer så

skulle jag börja med att köpa den styr-

stam som jag vill använda.

Bakgaffeländarna i rostfritt stål är en

höjdare, men det tog en halv evighet att

fila till dem för att få en snygg rundning.

Det finns andra modeller av rostfria

bakgaffeländar som är snygga och inte

kräver samma arbetsinsats. Det finns

även muffar för diagonalröret som har

integrerade vajerhöljestopp. Genom att

använda sådana missar man i och för

sig det snygga vajerhöljestoppet i rost-

fritt stål, men man slipper å andra sidan

att växelvajerhöljet ligger an mot lack-

en. Några av dessa förändringar kanske

kommer på nästa ram, andra kanske

inte.

Stål: Järn som legerats med olika ämnen, t.ex. krom och molybden, för tillverkning av rör med önskvärda egenskaper för såväl cyklisten som rambyggaren.Muffar: Rörformade, mer eller mindre utsirade komponenter som fogar samman två rör. Lod: Materialet som man löder ihop delarna med. Jigg: Fixtur i vilkenramen monteras för att lödas ihop i sin helhet. Vertikala bakgaffeländar: fixerar baknavet både horisontellt och vertikalt och tillåter inte justering av baknaveti bakgaffeln, i motsats till horisontella gaffeländar som tillåter att bakaxeln förflyttas horisontellt. Fastback-infästning: Infästning av sadelstagen på baksidanav sadelrörets muff. Försprång: Det vinkelräta avståndet mellan förlängningen av styrrörets centrumlinje och framnavets centrum.

liten ordlista :

Din cykling Kan själv

Micke, Dave och Vivace.

och efter att han sandblästrat den, så varjag faktiskt beredd att hålla med.

Rent mentalt så kände jag mig klarmed projektet, men det fanns mer attgöra och så här i efterhand inser jag attjag hade kommit lite drygt halvvägs. Detvar bara att ladda om och sikta in sig pågaffeln. Efter att ha jobbat med lödningav 0,8 millimeter tjockt gods så skulle vinu gå över till det tunga artilleriet. Mate-rialet i gaffelröret är fyra gånger så tjocktsom i ramen. Det är en nyttig insikt i vil-ka krafter gaffeln utsätts för.

Till sist skulle detaljer som vajerhölje-stopp och framväxelhållare lödas på,denna gång med silverlod. Det kräver ennågot annorlunda lödteknik och jag vartvungen att återigen lära om. Efter någrastapplande steg, och nu även handgriplighjälp från Dave när jag höll på att ställatill det, så var allting på plats.

Cykeln visade sig fungera alldeles ut-märkt. Den är kvickare än Colnago Mas-tern, främst tack vare att styrröret är nå-got brantare. Redan andra dagen på Mal-lorca litade jag på den fullt ut i utförslö-porna. I skrivande stund har jag hunnit

köra över 400 mil på den och jag planeraratt använda den under bland annat loppsom Vätternrundan och La Marmotte i år.

Men jag har bytt ut gaffeln mot en förgängat 1-tums styrlager som Dave harbyggt. Den är kromad. Utseende fick gåföre funktion helt enkelt.

NamnfråganUnder resans gång hade flera kompisarblivit mer och mer involverade och hjälpttill med synpunkter och idéer. Robert påSlash x var en av dem som tänkte ett steglängre än jag själv, uti fall att detta även-tyr skulle få mer långtgående efterdy-ningar. Han poängterade vikten avnamn, logotyp och varumärke.

Namnfrågan ältades framlänges ochbaklänges. Jag ville ha ett italiensktkling-ande namn som inte var italienskt. Någoti n t e r n ationellt och tidlöst. Antika gudar,s t j ä r n b i l d e r, himlakroppar och musikter-mer radades upp och förkastades, men tillslut hittade vi rätt. Vi vace, ett snabbt, liv-ligt tempo hämtat från musiken fick genamn åt cykeln. Och det första exempla-ret gör i alla fall namnet rät t v i s a .

kadens nr 5:2006 | 77

Nedan kommer några hänvisningar för densom vill ta reda på mer om detta hantverk:Suzy Jackson har en ypperlig hemsida där honbeskriver hur hon har gått till väga för att byggasina första ramar:www.littlefishbicycles.comThe Paterek Manual är en mycket bra introduk-tion till rambygge. Den kan beställas direkt frånförfattaren:www.timpaterek.comUnder bikelist.org finns flera olika e-maillistor,bland annat för rambyggare: www.bikelist.orgFlera av rambyggarna på bikelist.org skriver äveni Frame Forum: www.frameforum.netCeeway är baserade i England och har ett väl-sorterat sortiment av rör, ramkomponenter samtverktyg för ramtillverkning:www.framebuilding.comDave Yates tillverkar måttbeställda ramar, samthåller kurser i rambygge med muffar, fillet brazeeller TIG-svetsning:www.daveyatescycles.co.ukFortfarande nyfiken? Maila Micke på[email protected]

Slutresultatet, en klassisk skönhet.

För bara ett tiotal år sedan var amerikanska racercyklar något sanna cykelkonnässörer såg på med milt överseende. Sen slog

Cannondale sina påsar ihop med super-sprintern Mario Cipollini och banade vägför aluminiumramens genomslag på denkonservativa europeiska marknaden.Sen följde Lance Armstrong-eran. Hanslog igenom som världens bästa etapp-loppsåkare och gjorde det på kolfiber-cyklar. I dag är det bara fibrer som gäller.Efter honom följde dessutom en hel drösmed duktiga cyklister från det stora lan-det i väster som gav amerikansk cykel-sport hög status bland europeiska cykel-fans.

Allt sammantaget var vad som behöv-des för att ge de amerikanska cykelmär-kena en trovärdighet som framförallt ita-lienska och franska firmor förvärvatgenom sin långa historia i cykelsportensfinrum. Men då de inte har kunnat hän-

visa till dammiga, svartvita fotografierpå Fausto Coppi har amerikanerna tving-ats vara banbrytande, innovativa och lig-ga i framkant av den tekniska utveck-lingen. Européerna har haft att väljamellan att lomma efter eller bli obönhör-ligen avhängda.

Vi har ställt två stycken amerikanskafullblod mot varandra, två värstingarfrån två firmor som i många avseendenhar utmärkt sig för att vara just banbry-tande och innovativa. Cannondales nyaSystem Six och Specializeds Tarmac SL.Det är två landsvägslok som har tävlings-cyklister som målgrupp och då är det vik-tigt med kopplingen till proffslag. Barlo-world-teamet kör på Cannondalecyklar iår och det tyska Pro Tour-laget Gerolstei-ner (de med babyblå kläder) kör Speciali-zed.

Gemensamt för båda tillverkarna ärinte bara att de kommer från USA utanockså att man verkligen vill utveckla cy-

Din cykling Racertest

Ly x ra c e rd u e l lEfter att ha mötts med skepsis

har nu flera amerikanska cykel-

märken lika mycket trovärdighet

som många av de äldsta europe-

iska märkena. En våg av ameri-

kanska cykelsportframgångar i

kombination med ett innovativt

tänkande har banat vägen på den

konservativa europeiska markna-

den. Vi har ställt två av de främsta

fabrikatens flaggskepp mot var-

andra – Cannondales nya System

Six vs. Specialized Tarmac SL.

text och foto: david elmfeldt

Cannondale System Six vs. Specialized Tarmac SL.Vem vinner?

78 | kadens nr 5:2006

keln som konstruktion och det är ingen-jörerna som driver den utvecklingen.

En skillnad är att Cannondale bara job-bar med ramkonstruktionen. Specializedhar ett mer utvecklat helhetstänkande.Utöver ramen gör man även tillbehör somhjul, sadlar, styren med mera som de an-ser vara en del av cykelkonstruktionen.Båda satsar däremot hårt på en egen vev-partilösning. Cannondale har inför 2007satsat på en kombination av framgaffelmed en särskild styrstam som en del avlösningen medan Specialized kör medklassisk gaffel men har en styre/styr-stamskombo istället.

Olika fokus Cannondale pratar mycket om proffsensmantra om en superstyv ram. Specializedtalar mer om att ”gifta sig” med hojenoch att den utgör ett komplett paket, frånsadel via ram till hjul. Det är två olika sättatt sälja samma sak. En gemensam am-bition är att de verkligen vill optimeravikten utan att för den skull offra styv-het. Båda pratar också om att det skallvara bekvämt att sitta på cykeln i fyra tillsex timmar.

Vad man syftar på är att cykeln inteskall trötta ut cyklisten utan upplevassom bekväm. Fast ingen verkar veta hurman mäter och verifierar detta. Inte ensden tyska tidningen Tour har en siffra påhur bekväm en hoj är. Till stor del berordet på att det inte finns någon riktigforskning kring vilka frekvenser somverkligen tröttar ut en cyklist.

System Six är en kolfiberram med bak-triangeln av aluminium. Tarmac SL är enmonocoquekonstruktion där hela ramenär i kolfiber. Cannondale tillverkar allasina ramar för hand, utom komfort-

racern Synapse, i sin fabrik i Bedford,Pennsylvania. Specialized bygger sina ra-mar i Taiwan.

System Six är en uppföljare till Six-13-cykeln och man har mest jobbat med attåtgärda det flexiga styrhuvudet, någotCannondale gjort på allvar. Styrhuvudetpå System Six är det fetaste på länge. Denstora skillnaden är att styrhuvudet intebara är superöverdimensionerat med dennedre styrlagerskålen i 1,5” och den övre iklassiska 1 1/8”, det är gjort helt i kolfiberockså. Därmed elimineras onödiga över-gångar mellan olika material, man slip-per svetsningar och spar vikt. Dessutomhar man biffat upp diagonalröret i ra-men, från 50 till 56 millimeters diame-ter, jämfört med Six-13. Totalt består ra-men av 16 kolfiberdelar.

Cannondale håller kvar vid sin ”sna-kestay”-baktriangel av aluminium (somockså sitter på nya CAAD9). De hävdar attderas aluminiumbaktriangel är den lät-taste och bästa konstruktionen för ända-målet, men stämmer det verkligen fort-farande? Nog borde man väl kunna skapaen minst lika bra kolfiberbaktriangel ochdå slippa de problem som kan uppstå påde ställen där olika rammaterial, med oli-ka egenskaper, möter varandra? En spe-kulation är att detta kanske är ett poli-tiskt val då Cannondale alltid varit en till-verkare av mycket avancerade alumini-umramar. Vi gissar att hela ramen är ikolfiber inom två år.

Tarmac SL är inte en ny ramkonstruk-tion för 2007 utan man behåller 2006 årsram. Specialized vill hellre pusha för detöverdimensionerade vevpartiet, styre-och styrstamskombon samt sina Roval-hjul. Fokus ligger på högre vridstyvhetoch lägre vikt. Genom det överdimensio-

nerade kolfibervevpartiet får Tarmac SLett styvare vevparti och med nya styre-och styrstamskombon försöker man sty-va upp fronten. Tarmac SL-ramens lättbågformade topprör har för övrigt syftetatt dämpa vibrationer bättre.

Båda ramarna är mycket lätta. I storlek58 väger de strax över kilot.

Frontpartier skiljerFörutom skillnaden i baktriangel så ärdet i fronten cyklarna skiljer sig mest åt.Cannondale satsar på ett rejält över-dimensionerat styrhuvud, nästan i stilmed klassiska Kleinramar men inte rik-tigt så fett som på Isaac-cyklarna, fram-taget tillsammans med FSA. Gaffeln ärfaktiskt inte tillverkad av Cannondaleutan köps av en tredje part som även pro-ducerar Six-13-gaffeln. Den är helt i kolfi-ber (inklusive gaffeländarna) och vägerin på 320 gram med okapat 300 millime-ters gaffelrör.

För att optimera frontens styvhet såföljer det med en riktigt fet styrstam till-verkad av Control-Tech. Denna kan bytasmot en vanlig styrstam (med hjälp av enadapter) om man av någon anledning villha en annan än den som Cannondalekonstruerat.

För justering av styrhöjden så följer detmed fyra distansringar. Den medföl-jande styrstammen kan fås mellan 90och 130 millimeters längd. Undrar vadproffsen kommer att tycka om det, efter-som de mer än gärna slänger på en 140millimeters styrstam. Däremot upplevervi det inte som att styret matchar styr-stammens styvhet. Bänder man på styretså rör det sig ordentligt i höjdled.

Specialized å sin sida jobbar kvar medsamma gaffelkonstruktion som tidigare

kadens nr 5:2006 | 79

Cannondale System Six. Specialized Tarmac SL.

80 | kadens nr 5:2006

och satsar istället på en fet kombo av kol-fiberstyrstam och -styre, kallad Barmac.

KomponentgrupperBåda cyklarna är utrustade med Dura-Ace-komponenter, Cannondale däremothar bytt ut bromsarna mot Tektrobrom-sar i aluminium med ett yttre kolfiberla-ger. De är svampiga som gamla Shimano105 och saknar en tydlig indikation närbromsen kommer att nypa. Skall manköra snabbt utför vill jag att bromsarnaskall ge en progressiv och mjuk fartjuste-ring men också ha en distinkt nypningnär man verkligen vill få ner farten. Härgör Cannondale en miss där form och ut-seende (och troligen pris) fått gå förefunktion.

Båda cyklarna har riktigt överdimen-sionerade vevhus och båda satsar påegentillverkade vevpartier med speciellainfästningar. Detta innebär att du intekan byta till något annat vevparti utanatt fixa fram adapters. Men tanken är för-stås att vevpartiet skall matcha infäst-ningen och maximera konstruktionensegenskaper. Nackdelen är att om någothänder så är man utlämnad till respekti-ve tillverkares service. Bor man i ett litetland som Sverige så kan det ta lite tid omnågot strular. Annat är det ju med ettDura-Ace-vevparti som finns hos nästanalla cykelbutiker.

Cannondales modeller kommer med de

klassiska Hollowgram Si-vevarna. Speci-alized kallar sitt kolfibervevparti S-WorksCrank, och det kommer med på komplet-ta cyklar och lösar ramar från september2006. Det bygger på en ihålig vevarms-konstruktion utan support av metall ellerskum inuti. Vevpartiet kan utrustas medolika klingor (kompaktutväxling till ex-empel) beroende på cykelmodell.

Båda specas med Mavics Ksyrium ES-hjul, men Specialized erbjuder även de-ras egna Rovalhjul vilka kommer att sittapå några av modellerna för 2007.

På vägenPå vägen är det inget snack om att båda ärriktiga racingmaskiner med få brister.Som kompletta cyklar är de väldigt lätta.De är vackert smyckade med Dura-Aceoch Mavic Ksyrium ES-hjulen.

Det första jag märker på System Six äratt hälarna går i kedjestaget. Det är väl-digt små marginaler mellan vevarm ochkedjestag. På version ett av Six-13 kördeman med böjda kedjestag, men Cannon-dale tog bort detta i version två och det ärnu samma konstruktion på System Six.

Tarmac SL påminner lite om den stadi-ga känsla som till exempel Eddy Merckxhar i sina cyklar, medan Cannondalekänns något mer rapp. Åkegenskapernaär mer av ett mellanting mellan Tarmacoch en italiensk cykel med hetsig ram-geometri.

I utförskörningarna känns Specializedtrygg, men den kan också upplevas somlite trögare att få runt i kurvorna. Trygg-heten gör att man vågar lägga ner denmer för det blir inga obehagliga överrask-ningar. System Six är lite rappare i styr-ningen men tyvärr så gör bromsarna attdet inte bli lika avslappnat och mysigt.

Att sprinta med hojjarna ger ingensensationell rapphetskänsla. Det manförväntar sig händer, utan att det är su-perstyvt när man gasar för fullt. Det ärfrämst när det blir fartlek mot slutet avfyratimmarspassen och i tävlingsfartsom cyklarnas sanna natur ger sig tillkänna. Kroppen börjar bli mör men cy-klarna ber om att få åka fort och det är yt-terst kul att köra på.

Att ligga ner och bomba i bocken ärmycket inspirerande med båda. Den lågavikten och de fina Mavichjulen gör detextra kul att attackera i kuperat land-skap.

Cannondales försök att minimera vi-brationerna tycker jag fungerar och på deojämna och bitvis skakiga vägarna är cy-keln hyfsat förlåtande. Även Tarmac SLkänns förlåtande och fronten tar upp vi-brationer bra (men med ett mycket sty-vare Barmac-styre så bör det bli stöti-gare).

Och vinnaren…Sammantaget är det här två mycket kom-petenta tävlingscyklar, med lite olika fo-kus. Cannondales System Six har ett merbeprövat vevparti, en bra och smart gaf-fel- och styrkonstruktion och hela kon-struktionen känns snäppet modernareän Tarmac SL. System Six känns ocksånågot rappare i styrning och åkkänsla därSpecialized är lite tryggare och stabilare.När det gäller en sprint blir det dött loppmellan dem. När det gäller komfort lika-så. Båda har välkonstruerade ramar medtillbehör som gör sitt till.

Utseendemässigt har Cannondale trå-kigare lack (och ett inlackat klistermärkesom berättar att det kan vara farligt attcykla – som inte går att ta bort) om du intesatsar på den svindyra Superlight-versio-nen som är lite sexigare. Personligentycker jag att System Six förlorar stil-poäng på sitt överdimensionerade styr-huvud och Tarmac SL vinner poäng påracig design och lack.

Din cykling Racertest

Specialized Toupe är snygg.Cannondale satsar på aluminium i bakstagen.

kadens nr 5:2006 | 81

Vikt utan pedaler: 7,0 kiloLeverantör: To::Kind, www.to::kind.dkTel +45-86 36 78 00Cirkapris: 69 000 kronor

58,2 cm

100,3 cm

specialized ta r m ac slRam och framgaffel:Storlek: 58Ram: S-Works FACT 10r, kolfiberFramgaffel: S-Works FACT, kolfiberVäxel- och drivsystem:Bakväxel: Shimano Dura-AceFramväxel: Shimano Dura-AceVäxelreglage: Shimano Dura-AceKassett: Shimano Dura-Ace, 12-25, tio-deladKedja: Shimano Dura-AceVevparti: Specialized S-Works Carbon,39/53, 175 mmVevlager: SpecializedHjul och däck:Hjul: Mavic Ksyrium ESDäck: Specialized S-Works Mondo,700x23mmÖvrigt:Bromsar: Shimano Dura-AcePedaler: –Styre: Specialized Barmac WedgeStyrstam: Specialized Barmac WedgeStyrlager: S-Works Mindset, integreratSadel: Specialized Toupe TeamSadelstolpe: S-Works Pave SL Carbon

g e o m e t r i

73,5°

Vikt utan pedaler: 7,2 kiloLeverantör: Cannondale Europe, tel:+41-61-487 9380, www.cannon-dale.com

57 cm

100,3 cm

c a n n o n dale system sixRam och framgaffel:Storlek: 58 Ram: System Six Si, kolfiber/aluminiumFramgaffel: kolfiber System Six Växel- och drivsystem:Bakväxel: Shimano Dura-AceFramväxel: Shimano Dura-AceVäxelreglage: Shimano Dura-AceKassett: Shimano Dura-Ace, 12-25, tio-deladKedja: Shimano Dura-AceVevparti: Cannondale Hollowgram Si,39/53, 175 mmVevlager: Cannondale Hollowgram SiHjul och däck:Hjul: Mavic Ksyrium ESDäck: Maxxis Xenith Hors Categorie,700 x 23 mmÖvrigt:Bromsar: Cannondale C1 CarbonPedaler: –Styre: FSA K-Force CarbonStyrstam: System Six C1 CarbonStyrlager: integreratSadel: Fizik Arione TiSadelstolpe: USE Alien Cyclops Carbon

g e o m e t r i

73,5°

Kadens tyckerCannondale System Six och Specialized Tarmac SL ärtvå högkompetenta tävlingscyklar från två amerikan-ska firmor. Det är små skillnader dem emellan när detgäller åkegenskaper. Tarmac är lite mer stabil och tryggi sitt uppförande, System Six lite rappare och kvickare.Båda är mycket lätta, vridstyva och hyfsat vibrations-dämpade. Båda inspirerar till hög fart och hårda at-tacker. Men det kostar också. Välj Cannondales SystemSix om plånboken är vägledande, om du inte tycker atttvå hekto lägre vikt är värt 9 000 kronor extra. Annarskan du välja vilken som helst och äga en fantastisk cy-kel. Om du har råd.

TrimmaByt snabbt ut Tektrobromsarna på System Six till ett par

Shimano Dura-Ace. Väger du 80 kilo så är sadeln på Tar-

mac SL inte tillräckligt bekväm för vår smak. Likaså skulle

vi byta flaskställen som är alldeles för sladdriga.

LyxaStå över Specializeds pockande om att köpa deras Roval-

hjul och dunka istället på ett par feta högprofilshjul i kol-

fiber med mycket loggor, som Fulcrums snygga Racing

Speed. Eller slå till på Cannondales System Six Superlight

och få en mycket snyggare lack på ramen. Toppa med ett

par lågprofilkolfiberhjul som Campagnolo Hyperon.

73° 73°

Specialized Roval-hjul gör det tystare.

82 | kadens nr 5:2006

Ransom är Scotts nya, smarta,

all-mountain-hoj. Värsting-

versionen i kolfiber väckte stor

uppståndelse när den lanserades

inför 2006.

Aluminiumversionen erbjuder

inte samma låga vikt och höga

styrka, men däremot ett lägre

pris och en rolig åkupplevelse.

text: kalle bern


Sc o tt har länge arbetat med pro-duktutveckling inom samtliga sina cykelsegment. På moun-tainbikesidan har det tagit sig

uttryck i bland annat häpnadsväckandelätta kolfiberramar samt helt egna länka-ge och bakdämparsystem. Till Scott Ran-som har man också utvecklat en helt egenbakdämpare. Den bygger på samma prin-cip som Genius-seriens Scott TC, men he-ter Equalizer TC. Även denna dämparehar justerbar och låsbar fjädringsväg,men Equalizer erbjuder generösa 165 mil-limeter slag och en mängd extra funktio-ner och inställningsmöjligheter.

Fjärren styr dämparens tre lägen – låst,öppen eller halvöppen. Det sista kallasför ”Traction mode” och släpper bara inolja i ena luftkammaren vilket ger 90millimeter slag. Tanken är att den kortaslaglängden ska hjälpa till att klistra bak-däcket mot underlaget när man tramparsig uppför det där berget man snart skakasta sig utför. Det helt öppna läget släp-per på oljan i båda luftkamrarna och ger165 millimeter slag. Samtidigt slackasvinklarna och tyngdpunkten sänks förmer kontroll utför. I det låsta läget är ol-jan utestängd och dämpen orörlig.

”Power stabilizer” är Scotts egna platt-formsdämpning. Genom att dra upp re-

turdämpens justerratt, den stora röda,höjs tröskeln för dämpens känslighet.Därmed ska effektförluster i form avgung minimeras när man kör med däm-paren öppen. Det är en trevlig funktion iteorin, men ärligt talat så blir den lättoutnyttjad då man har en mängd juster-möjligheter via spaken på styret. Platt-formsjusteringen blir helt enkelt överflö-dig.

IRV betyder ”Intelligent Rebound Val-ve”, en funktion som själv anpassar re-turhastigheten på dämparen efter under-lag och hastighet. Ju större och snabbarekompressioner, desto långsammare re-

tur för att ge cyklisten mer kontroll. Mensamtidigt förändras inte känslighetennär det gäller mindre knölar och vibratio-ner.

Alla dessa funktioner ryms i en olje-och luftbaserad dämpare med stor vo-lym, lågt placerad i ramen. Fördelen ären lägre tyngdpunkt men platsen är ock-så exponerad för all den lera som bak-däcket kommer att kasta upp. Detta note-rade vi också första gången vi testadeScotts Geniusram med en liknande place-ring av dämparen.

Tanken med en stor oljevolym är att deterbjuder ett bredare spektrum av dämp-

Din cykling Test Scott Ransom 30

S m a rt i n g

Scott Ransom passar överallt i skogen och på berget.

ning. Både när det gäller kontroll ochkonsekvens men också när det gäller attminska risken för överhettningsrelate-rade problem. Båda luftkamrarna, båderetur och dämpning, använder sig avsamma lufttryck.

Framdämpen är även den av högstaklass. Fox gafflar och bakdämpare har pånågra år seglat upp som riktmärket förstora delar av dämparbranschen, bådenär det gäller funktion och kvalitet. Vihar kört dem på många olika cyklar ochhittills inte blivit besvikna en enda gång.På Ransom sitter deras all-mountain-specifika 36 R Talas. Siffran 36 syftar tillatt innerbenen är väl tilltagna med 36millimeters diameter, R står för externjusterbar returdämpning och Talas är Foxegna aktiva plattformssystem.

Det är en välbyggd och gedigen gaffelsom passar som hand i handsken på encykel för den här målgruppen. Vi gillarden enkla och tydliga externa justerings-ratten för både slaglängden och retur-dämpningen. Några få, snabba klick än-drar slaglängden från 110 till 150 milli-meter på en gång. En bra grej när det gåruppför och utför mest hela tiden.

Att framnavet hålls på plats med enbultad 20 millimeters axel signalerar för-stås att det först och främst handlar omvridstyvhet. Att det tar lite längre tid attmeka loss hjulet spelar mindre roll. Förvem har bråttom uppe på berget?

Näst billigast Aluminiumversionen av Ransom, där 30är den dyraste av två aluminiumramar iserien men den näst billigaste av samtli-ga fem Ransommodeller, är rejält byggd.Intrycket är nästan klumpigt men samti-digt också förtroendeingivande. Samliga6061-ramrör är feta, fyrkantsprofileradeoch ihopsvetsade med förstärkningar påutsatta ställen, som kring frontröret.

Det kompakta och lutande sadeltornetger ramen ett lågt uttryck, men man lu-ras lite av ögat. Syftet med designen är attcyklisten kan trycka sadeln i botten utanatt riskera att den går i länkaget vid kom-pressioner. En smart och snygg lösningsom inger mer förtroende än de tidigareteleskopstolpar Scott har använt.

I sadeln känns geometrin fullstor förheldagscykling och vi kan köpa det över-

dimensionerade intryck ramen ger. For-men andas kanske mer hård friåkare änsmidig all-mountain, men intrycket närvi cyklar är snarare det motsatta. Sammasak gäller geometrin. Ransom har en litelängre hjulbas och kedjestag än mångaandra rena all-mountaincyklar. Dettatillsammans med den 68 grader flackastyrrörsvinkeln gör att Ransom framförallt blir stadig och stabil i hög fart utför.Men det myntets baksida är tendenser tillunderstyrdhet i teknisk terräng när far-ten inte är så hög. Kopplar man om tillTC-läget blir geometrin och dämpnings-funktionen mer cross country-lik, menfortfarande lite för segstyrd för lägre far-ter. Ransom utger sig inte för att vara enxc-racer och det märks också att den trivsbäst i högfartsstök eller högfartsutför-såkning. Det gäller bara att orka trampanär det inte lutar.

Men det här är nyanser. I det stora helakänns Ransom förvånansvärt följsamoch inte minst anpassningsbar. De olikadämparinställningarna kommer väl tillpass. Utför briljerar Ransom, med öppnadämpare och fullt slag. Visst, att cyklauppför går an, att köra stig funkar fintmen det är utför Ransom hör hemma.Dämparfunktionen och det generösa sla-get gör oss glada, framdämpen och skiv-bromsarna ger oss kontroll. Ett litet abervar att den styrmonterade fjärrkontrollen

på vårt testexemplar tenderade att hoppaöver i sitt låsta läge av kraftiga stötar, vil-ket ställde till det för oss ibland.

Fox Talas-gaffeln är mjukt aktiv ochsväljer småvibrationer och snabba kom-pressioner utan problem. Den har helleringa tendenser till flex, varken vid hårdainbromsningar eller under kurvtagning.Talas bidrar till att göra Ransom oerhörtriktningsstabil och den bultade fram-navsaxeln inger förtroende.

Bakdämparen arbetar linjärt men ärkanske inte en av de mest känsliga däm-pare vi kört på. I ”Traction”-läget medden kortare slaglängden har man bragrepp så länge man sitter och spinner,vilket funkar fint för riktigt långa klätt-ringar. Med dämparen helt öppen hadebakdäcket hela tiden kontakt med under-laget och vi fick inga problem med hård-nande dämpning under hög belastning.

Allt krut bränt?Specifikationen utöver ram och dämpar-system, som verkligen håller en hög ochjämn nivå, är en blandad kompott. Nå-gra kompromisser blir det förstås alltidpå cyklar där man vill pressa priset menändå bygga en cykel med hög prestanda. IRansoms fall innebär det att krutet liggerpå nyss nämnda ram- och dämparsys-tem. Det är en smart prioritering, menallt krut är inte bränt där. Bromsar, väx-

kadens nr 5:2006 | 83

Finns i kolfiber också.

84 | kadens nr 5:2006

elsystem och hjul ligger på en rimlig ochfunktionell mellannivå. Hjulen är byggdapå ett DT Swiss-nav bak och ett framnav med20 millimeters axel från Scott. De 28 milli-meter breda skivbromsfälgarna från Sunkänns väl tilltagna, men kommer förmodli-gen hålla längre än det mesta på hojen.

Juicy 5-bromsarna fungerade bra och ärvettigt specade med 203 millimeters skivafram för lite extra bromskraft och 160 milli-meters bak. Det är ett val som också det sig-nalerar att den här cykeln är tänkt att åkashårt på länge, länge utför. Och det är ju kul.

Shimanos LX/XT-växlar och Rapidfire-reglage har vi njutit av tidigare och de gersnabba, exakta och oproblematiska växling-ar. Vevpartiet däremot känns småsunkigt.Samtidigt är det en sådan där sak som är bra

så länge det funkar, eftersom man inte mär-ker av det, och dåligt när det strular. Funk-tionen är alltså svår att anmärka på då viinte hade några problem med det.

Resten är den vanliga kompotten av egen-producerade ko m p o n e n t e r, något Scott längehar gjort bra både när det gäller det estetiskaoch funktionen. Sadeln föll inte alla på läp-pen, den var lite mjuk. Däcken däremot ären höjdare. Med sina 2,35-tums bredd ochskönt greppiga fyrkantsnabbar med mycketlerutrymme ger de kontroll och grepp på va-rierande underlag i bergiga miljöer. Men deär förstås inget att punga grusväg på.

Ram och dämpare:Storlek: Medium (S, M, L, XL)Ram: 3D 6061-aluminium, enkelsving Framgaffel: Fox 36 R Talas, 110–150mm slagBakdämpare: Scott Equalizer TC, 165mm slagVäxel- och drivsystem:Bakväxel: Shimano XTFramväxel: Shimano LXVäxelreglage: Shimano LX, RapidfireKassett: Shimano XT, 11-34Kedja: Shimano CN-HG 73Vevparti: Shimano FC-M540, 175 mm,44/32/22Vevlager: Shimano ES30Hjul och däck:Fälg: Sun SOS P1Nav: Scott EC fram/DT Swiss bak, skiv-bromsDäck: Scott Stroke 26x2,35”Övrigt:Bromsar: Avid Juicy 5, skivbroms,203/185-skivorPedaler: Shimano PD-M424, plattforms-SPDStyre: Scott Pilot EC, 25 mm rise, 670mm brettStyrstam: Scott Pilot EC ProStyrlager: FSA 9, integreratSadel: Scott ECSadelstolpe: Scott RC

Vikt utan pedaler: 14,9 kilo Leverantör: Scott Svenska AB, 018-56 28 00 www.scottusa.comCirkapris: 36 000 kronor

58,5 cm

111 cm

s c o tt ransom 30

g e o m e t r i

73,5° 68°

Din cykling Test Scott Ransom 30

Trimma! Det är förstås en smaksak, men vår spontana

trimning blir ett sadelbyte mot något att sitta

länge på och som ger mer kontakt med cykeln.

Vi väljer Selle Italias Flite Gel Flow.

Lyxa! Även här ett lätt val, även om det är svårt att

motivera. Men så handlar det om lyx också vil-

ket alltid är ett självändamål. Vi byter vevparti-

et till ett Race Face Diabolus och pedalerna till

sexiga Crank Brothers plattformspedal 50/50

eller Mallet. Bara för att de är så snygga.

Kadens tycker!Scott Ransom är en kul cykel, men den förut-sätter också lite fallhöjd för att komma till sinrätt. Och trots inriktningen ”all-mountain”känns Ransom inte främmande för en hel delren liftburen cykling och högfartsutförsåk-ning. Både geometrin, dämparsystemet ochinte minst dess inställningsmöjligheter pla-cerar Ransom i gränslandet mellan friåkningoch all-mountain. Och det är ett roligt ställeatt vara på med en Ransom mellan benen.

Ändra slaglängden med några få klick. Bakdämpen kan mycket.

86 | kadens nr 5:2006

Sh i m a n o s målsättning med sin XTR-grupp är att den ska hålla den lägsta vikten och ha den bästafunktionen.

– Du ska vara avslappnad på cykeln, me-nar Shimanos Manabu Tatekawa.

– För att uppnå detta måste komponen-terna fungera ihop på ett bekymmersfrittsätt. Cyklisten ska inte behöva oroa sigför tekniskt krångel. Det är då man kanfokusera på cyklingen och få ut det mestaav den. Vare sig det handlar om tävlingpå högsta nivå eller cykling för trivselnsoch upplevelsernas skull, säger han vi-dare.

Detta tankesätt har varit vägledande iutvecklingsarbetet av komponenterna.För att göra olika typer av cyklister ”av-slappnade” ger man dem valfrihet.

Men valfrihet kan också skapa en heldel frågor. Ska jag ha skivbromsar? Hurstora skivor? Dual Control eller RapidfirePlus? Integrerade eller separata reglage?Är det bäst att växla med tummen ochpekfingret? Eller bara tummen? Eller al-drig tummen utan bara växla med broms-handtaget uppåt eller neråt? Som sagt –nya XTR erbjuder framför allt valfrihet.

Ganska snart glömmer jag att jag cyk-lar för att testa de nya XTR-komponen-terna. Långa stunder har jag ett rytmisktflyt på de smala och böljande stigarna.Hjärnan kopplas bort och kroppen utförrätt rörelser instinktivt. Senare inser jagatt det trots allt har växlats och bromsatsen hel del men allt har varit problemfritt.Jag kan slappna av koncentrera mig påcyklingen.

Vad är nytt?Förutom ett nytt utseende har XTRs DualControl och Rapidfire Plus-reglage fåt tnågot man kallar ”Instant Release” och”Multi Release”. Instant Release gör at tvä x e l vajern släpps omedelbart när mant rycker på växelreglaget och ger snab-bare växling. Multi Release tillåter digatt växla flera steg på en gång. Eller sna-rare två. Som vanligt ger ett kort tryck enväxling. Men trycker du förbi det fö r s t aklicket så kommer ett klick till. Du kanalltså växla två steg med samma tryc k .Detta gäller bara när vajern ska släppas.Vilket håll växeln rör sig åt beror såledespå vilken typ av bakväxel man har. Denena varianten (Low Normal) har en fjä-der som hjälper kedjan upp på störrekransar och rekommenderas för DualControl-reglagen. Den andra (Top Nor-mal) drar kedjan utåt, mot den minstakransen, som en traditionell bakvä x e loch används bäst med Rapidfire Plus-reglagen. Fast man kan blanda bakvä x-lar och växelreglage på det sätt man gil-lar bäst. Det viktigaste är ändå att vä x-larna går i snabbt och mjukt och det görde, även under belastning.

Din cykling Test Shimano XTR 2007

Som du vill ha det

Se så avslappnad man blir av valfrihet.

Racinggruppen för cross country,

Shimano XTR, har fått en ny

form, några nya tekniska lösning-

ar och blivit lättare. Inte så förvå-

nande kanske.

Nej, den stora nyheten är att

Shimano lyssnat på konsumen-

terna och nu erbjuder maximal

valfrihet. Äntligen, säger vi!

text: luca mara

foto: luca mara,

jens brahe pedersen

Rapidfire Plus-reglagen har dessutomfått en ”Two-Way Release”-funktion därspaken som sitter närmast pekfingretäven kan tryckas framåt med tummenistället. Resultatet blir det samma somtryckningen inåt med pekfingret. Dettakänns igen från de första Rapidfire-regla-gen som hade två knappar för tummen,”Push-Push” som man sade. Men funk-tionen går knappast att jämföra. De nyaXTR Rapidfire Plus-reglagen är helt en-kelt jättebra och ger finfina växlingar.Lasergraverad aluminium används förtumspaken. Det ser elegant ut och kännstryggare än plast. Om du vill ha växel-reglagen separata så kan de monterasinnanför eller utanför bromshandtaget

och önskat avstånd till händerna kanställas in.

På Dual Control-reglagen använderman precis som förut bromshandtagetför att växla. Formen på bromshandtagetär ny och första intrycket är att det ser litekonstigt ut. Själva bromsreglaget är upp-höjt för att göra det lättare att växla. Detfunkar mycket bra när man väl sitter påcykeln. Växlarna går i lätt och motstån-det är litet. Ett barns fingerstyrka är merän tillräckligt för att växla, vilket passarcross country-cyklister utmärkt. Tryckdet neråt och uppåt för att växla ner ellerupp. Eller använd tumknappen iställetför att trycka uppåt – det är bara att välja.

Shimano tycker att Rapidfire Plus--re-

glage är en fördel för de utförsåkande cy-klisterna och Dual Control-reglage passarbättre till cross country. Funktionen ärlika bra hos båda så det är bara en smak-sak vilket man gillar bäst. Testet gjordes icross country-miljö men vi gillade Rapid-fire Plus lite mer. De ger en mer distinktkänsla i växlingsögonblicket.

Mer växelgrejerKassetten är niodelad och har som van-ligt ramper för att underlätta växlingen(Hyperglide på Shimanska). De fyra stör-sta kransarna är av titan och kassettenhålls ihop av en tredelad aluminium-spindel. En 11-32 kassett väger 224 gram.Just det, låg vikt var ett av huvudmålen.

kadens nr 5:2006 | 87

Separata Rapidfire-Plus-reglage. Snyggare bakväxel.

Ny infästning mot vevaxeln. Skivorna finns i 140–203 millimeter. Kolla snabbkopplingen. Snygg!

88 | kadens nr 5:2006

Det finns även 11–34 och 12–34. I b l a nd måste man ju också växla med

framväxeln och ofta inser man det lite försent när det börjar luta uppför. Den gam-la beprövade tekniken att lätta på trycketpå pedalerna precis när man växlar fun-kar självklart fortfarande. Biverkningenär ju att farten stannar av när man sommest behöver den. Vi har alltid velat kun-na trampa på och växla samtidigt och dethar gjorts förbättringar för varje nygrupp. Nu funkar det nästan perfekt.Framväxeln finns i tre olika modeller föratt passa olika typer av ramkonstruktio-ner.

En viktig roll i den fina växlingen framspelas av vevpartiet som också är densnyggaste komponenten i nya XTR-grup-pen. Det yttre drevet har styvats upp föratt förbättra exaktheten i växlingen. Ettnytt mellandrev i titan med ett kolfiber-hölje innerst ska ha dubbelt så bra slit-styrka som tidigare versioner. Växlings-ramper placerade på rätt ställen ger enmjukare växling (Hyperdrive i Shimano-land). Vevarmarna finns i längder från165 till 180 millimeter med 2,5 millime-ters steg.

En snygg nyhet är vänster vevarm, sominte längre är delad vid axelinfästningenoch därmed har blivit enklare att monte-ra. Konstruktionen tillåter också en merexakt inställning av vevlagret. Totalvik-ten för vevarmar och vevlager är också lä-gre än förut.

BromsnyttMan skulle kunna säga att den enda för-delen med v-bromsarna i XTR-gruppen är168 gram. Ja, och så är de billigare änskivbromsarna men de sliter å andra si-dan ut fälgarna fortare.

XTRs v-bromsar finns alltså fortfa-rande och är i stort sett likadana som för-ut. Man har förbättrat dem med en paral-lell länkmekanism som gör att broms-klossarna slits jämnare. Vi fick inte testamen om de fungerar lika bra som de gam-la så är det inte dåligt. Istället fick vi slä-pa på de där tunga grammen och bromsaoss lyckliga på skivor. Återigen krävsbarnstyrka i nyporna för att sakta in ochmoduleringen känns riktigt bra. De läng-sta partierna utför var inte extremt långamen tillräckligt för att värma upp ski-vorna. Det försämrade inte kraften ochkänslan i bromsarna, kanske tack vare

att bromsbeläggen sitter fast på titan-plattor som ska leda bort värmen bättre.

Nu finns det också separata broms-handtag för XTRs skivbromsar. Broms-handtagen har en kompakt behållare föroljan så att man kan montera dem näraväxelreglagen , vilket ofta krävs på smalastyren.

Bromsoken är gjutna i ett stycke ochhar två kolvar som jobbar mot varandra.

Bromsskivor finns i 160, 180 och 203millimeter för både fram- och bakbrom-sen. Minimalisten kan dessutom välja140 millimeter bak för att spara vikt. Våratestcyklar hade 160 millimeter bak och180 millimeter fram vilket räckte mer änväl för kuperad cross country-cykling.

Fräscha hjul och merVisst är det trevligt att ha fina växlar ochbromsar som fungerar utmärkt. Även omde havererar går det oftast att cykla hem.Hjulen däremot måste hålla, plus att deska vara så lätta och styva som möjligt.Bra hjul kan göra en dålig cykel mycketbättre. Men det spelar ingen roll hur bracykel du än har om det sitter dåliga hjulpå den. Här har Shimano inte kompro-missat. XTR-hjulen är gjorda för crosscountry och inget annat.

Det finns två varianter, en för skiv-bromsar och en för fälgbromsar. Fälgarnaär i scandiumlegerad aluminium och kanköras slanglöst. De har 24 ekrar (reduce-rade 2,0-1,5-2,0 millimeters diameter)både fram och bak. Frihjulsmekanismensvarar snabbare än tidigare när man bör-jar trampa. Det ger en skön känsla, detdriver verkligen på direkt. Hjulen kännslätta att manövrera och flexar minimalt i

svängar och vid accelerationer. De nyahjulen klarade allt vi vågade styra överoch vissa partier kördes inte specielltvackert. Man kan även köpa naven sepa-rat och bygga med andra fälgar. Ett nyttframnav, som liknar Saint-navet, med en20 millimeters genomgående axel finnsockså om man vill styva upp fronten mer.

Nu finns även äntligen pedaler medXTR-loggan. De är i stort sett likadanasom PD-M959:orna fast lättare med enihålig stålaxel. De gjorde sitt jobb bra.Inget glapp och lätta att komma i och ur.

Sammantaget är skillnaden jämförtmed förra XTR-gruppen inte väldigt stor.Men nya XTR är lite lättare och fungerarlite bättre. Snyggare är den också ochbara det kanske kan göra dig mer av-slappnad på cykeln. Men det bästa är attdu kan få det som du vill ha det.

Framväxel Top Swing FD-M970 125Bakväxel Low Normal RD-M970 197Vevparti m. vevlager 44-32-22/ 175 mm FC-M970 770Kassett, niodelad 11-32 CS-M970 224 Kedja 114 länkar CN-7701 289Växelreglage Dual Control ST-M975 442 Växelreglage Rapidfire Plus SL-M970 215Skivbromshandtag Separata hydrauliska BL-M975 192Skivbromsar, f + b Inkl. rotor, olja mm. BR-M975 542V-bromshandtag Separata, par BL-M970 166V-bromsar, f + b Parallell-länk BR-M970 400Pedaler SPD, ihålig stålaxel PD-M970 325Hjul, f + b Skiv- alt. fälgbroms WH-M975/70 1525

Komponent Typ Modellnummer Vikt i gram (enl Shimano)Shimano XTR 2007

Din cykling Test Shimano XTR 2007

Hjulen inger förtroende.

90 | kadens nr 5:2006

kona tillverkar en väldigt

brun och väldigt trevlig stål-

mountainbike som heter Unit.

Förutom trevligheten så är det

en väldigt enkel cykel, en hel-

stel singlespeed. Ja, det är en

helstel cykel som säljs på två-

tusentalet.

Unit saknar alltså dämpar-

g a f fel, skivbro m s a r, aluminium-

rör och växlar. Däremot har den

Dedacciai SAT CroMo-rör och

Konas egen Project Two-stål-

framgaffel. Kona har haft en

enväxlad mountainbike i sitt

modellprogram längre än de

flesta andra storfabrikörer.

Nästa år kommer Konas första

gatubancykel/fixie. De pro-

duktansvariga på Kona gillar

lite udda hojar och ser gärna

till att göra dem tillgängliga för

oss konsumenter. Det gillar vi.

Unit är baserad på samma

ram som Konas lyxiga stålhard-

tail Explosif, som med horison-

tella bakgaffeländar tillåter

bakväxelfri kedjespänning då

baknavet kan flyttas. Vill man

vara lite extra ovanlig gör Kona

en Unit för tjugoniotumshjul

också, men då bara som lös

ram.

I skogen känner man sig

snabbt hemma på en Unit. Den

har inget konstigt länkage och

däck från Nokian. På Unit sitter

det ett par NBX Lite 2,2. De fun-

gerar utmärkt så länge det är

torrt men lite halvdant i blö-

tare förhållanden.

Kona Unit är en het enhet.

Skaffa en Kona Unit om du är

intresserad av singlespeed och

blir glad av fina stålrör. Skaffa

en Kona Unit för att köra allt

som du kör med din vanliga

mountainbike, men se till att

inte ha för bråttom. Med en

Unit kör man inte snabbare,

men kanske enklare.

Skulle du vilja ha växlar på

den så kan du köpa en ny bak-

gaffelända med växelöra. Och

hux flux så har du en Explosif-

ram i brunt. Så inträdet till den

enväxlade världen är inte utan

återvändo. Det är okej med

växlingsåterfall ibland. K B

Den konstant spända kedjan

gör cykeln tyst. På slät stig hör

man bara sina knastrande knän

i motluten och sina knakande

handleder i utförslöporna.

Men okej, specifikationen är

ibland lite väl enkel. Framnavet

börjar låta konstigt efter bara

tre dagars cykling. Det var för-

hoppningsvis ett måndags-

exemplar som Kona byter ut

om det skulle hända igen.

Annars är det fokus på funk-

tion. Sadelstolpe, styrstam och

styre från Truvativ fungerade

bra och var lättjusterat. Styr-

stammen kändes styv och i

lagom längd för ramstorleken.

Sadeln är jättemjuk och heter

WTB Laser V Comp. Gilla den,

vänj dig eller byt. Hjulen är tre-

korsekrade Sun Mach 4-fälgar

med KK-nav. Fälgarna är enkla

och osvetsade men höll sig

rakare än förväntat. Både fram-

och baknav är skivbromskom-

patibla om man skulle vilja lyxa

till det, men skivbromsar är

inte på något sätt nödvändigt

på den här cykeln. De enkla V-

bromsarna från Avid duger till

det mesta som den här cykeln

är tänkt att användas till.

Nokian gör en massa olika

däck och Kona köper massor av

inga svampiga skivor. Bara en

ständigt återkommande

enkelhet.

Det här är en cykel som man

gärna kör långt på. Den

erbjuder bra komfort och har

väldigt få delar som kan gå

sönder. Det är en förlåtande

cykel. Trots den stela gaffeln

låter Unit sin ryttare göra

många fel innan man blir

kastad till marken. Gaffeln är

höjd för att geometrin ska mot-

svara den som fås med en låg

dämpad gaffel, ett byte till

framdämpat kan alltså göras

utan att geometrin förändras.

Din cykling Minitester

Kona Unit SinglespeedCirkapris: 8 200 kronorLeverantör: Kona Europe +377-979 718 60 www.konaworld.comVikt: 11,1 kilo utan pedaler (20”)

Singlespeedhoj: Kona Unit

kadens nr 5:2006 | 91

bbb är tillv e r k a r e av

ungefär alla typer av tillbehör

som har med cykel att göra.

Sedan i fjol sponsrar man bland

annat det belgiska proffslaget

Quick-Step-Innergetic med

glasögon. Och med namn som

Tom Boonen, Paolo Bettini och

Filippo Pozzatto som mark-

nadsförare känns det som att

inget kan gå fel. Men det kan

det förstås, om produkten är

undermålig.

Som tur är för världsmäs-

taren och oss är den inte det.

Tvärtom.

BBB Winner är ett par lätta

och sköna cykelglasögon av

ganska klassiskt snitt. Den

mjuka och böjliga skalmen i

Grilamid och näsbryggan med

anti-glidgummi (!) håller glas-

ögonen på plats, oavsett om de

sitter på en svettig racernäsa,

ett skakigt xc-svetto eller i

hjälmhålen på en fikacyklist.

Och det är kanske en av de vik-

tigaste egenskaperna för ett

par bra cykelglasögon.

Tillbehören är generösa och

håller hög klass, alltifrån hård-

skalväskan till extralinserna.

Linserna är enkla att byta ut

med ett handgrepp och

erbjuder 100 procent UV-skydd

enligt BBB.

Utöver de insektsblå spegel-

linserna för skarpa ljusförhål-

landen, följer gula, orangea och

transparenta glas med. De sist-

nämnda har även de en tunn

spegelyta och blir snabbt våra

allroundfavoriter. De passar för

såväl soliga landsvägspass som

centrum och plattformens

ovansida, är åtta millimeter -

vilket är lågt. Om man byter ut

sina gamla pedaler kan man

behöva sänka sadeln några mil-

limeter.

Pedalerna är stabila och

glappar inte åt något håll, trots

den större rörligheten än vad

vissa andra pedalsystem har.

De har också en högre markfri-

gång så man kan trampa sig

igenom kurvor utan att slå dem

i marken.

Efter några månaders

användning har det blivit ett

litet glapp i lagren och även lite

lättare att komma i pedalerna.

Priset är högt, men om man

jagar gram utan att vilja kom-

promissa på funktion kan det

vara värt det. Annars finns

enklare RXS-pedaler med stål-

axel istället för titan och kom-

positplast istället för den kol-

fiberförstärkta kompositen. De

har samma design och fungerar

på samma sätt men är tyngre

och billigare. LM

times lät ta s t e pedaler väger

endast 195 gram per par. Det är

lätt om man jämför med andra

pedaler med plattform. Platt-

formens storlek har betydelse

för stabiliteten och kraftöverfö-

ringen menar Time. Andra

menar att styvheten i skons

sula är mest avgörande.

Time har länge designat

pedaler som ska vara mer förlå-

tande för känsliga knän. RXS-

pedalerna har fem graders rör-

lighet både inåt och utåt för

fotens vinkel i förhållande till

vevarmen. Detta kallas för

”Angular Float”. Man har även

ett ”Lateral Float” på 2,5 milli-

meter vilket är möjligheten att

ändra hela fotens avstånd till

vevarmen i sidled. Man kan

även påverka utgångsläget på

detta avstånd (Q-faktorn)

genom att välja vilken kloss

man skruvar fast i respektive

sko. Detta gör att man kan

hitta en naturlig fotposition

och därmed minska risken för

skador.

Det går att ställa in hård-

heten på ”floaten” men att

komma i och ur pedalerna är

alltid lika lätt eller svårt. Det är

på gränsen till för svårt att

komma i dem men lagom trögt

att klicka ur. Det är inte opti-

malt men mycket bättre än

motsatsen. Biopositionen,

avståndet mellan pedalaxelns

skuggiga skogsodysséer.

Vår enda negativa synpunkt

är att spegelytan på glasen

verkar vara lite lätt att repa.

Men då ska vi också erkänna

att vi inte har behandlat dem

särskilt snällt. Inte snällt alls.

Så om du tycker att du passar

i dem och de passar dig kan vi

rekommendera dem som ett

prisvärt allroundalternativ. Sär-

skilt om du vill se ut som Tom

Boonen. SL

Time RXS Ti Carbon-pedalerCirkapris: 2 300 kronorLeverantör: Grahns AB, 0141-20 92 00 www.time-sport.com

Racerpedaler: Time RXS Ti Carbon

BBB Winner Team Quickstep-glasögonCirkapris: 600 kronorLeverantör: Quality Bike, 0325-71478,www.qualitybike.se

Världsmästarglasögon: BBB Winner Team Quickstep

Cykelloppsarrangör!

Missa inte Kadens storacykelloppsguide för2007, ute vintern 06–07!

Marknadsför dintävling eller dittmotionslopp i Kadensoch nå din målgruppdirekt.

För mer information, kontakta Björn Stenberg, Kadens. Telefon: 023-79 43 14,e-post: [email protected]

Cyklingens två sidor

Jag hade två mål med cyklingen vid säsongens start. Det ena var att cykla Tjejvättern.Det andra var att cykla till jobbet minst en gång. Det sistnämnda kan ju låta som enbaggis eftersom det trots allt inte är längre än tre mil enkel resa.

Sagt och gjort. Jag mötte en vacker och ljum junimorgon med makalös blomster-prakt och härliga dofter. Det var själavård på hög nivå och jag njöt av vartenda tramp-tag.

Men så efter två och en halv mil skulle jag ta mig igenom stan eftersom jobbet na-turligtvis ligger på andra sidan av den. Här började mardrömmen… Cykelbanorna(om det fanns några) var utrustade med vassa kantstenar i övergångarna. Ritade pilarhänvisade till vänstertrafik (!) som sedan helt plötsligt gick över till högertrafik igen (!!). Ikorsningarna försvann cykelbanorna helt och jag fick välja att gå ut i biltrafiken eller tagångbanan med ännu högre trottoarkanter. När sedan cykelbanan fortsatte var den otroligtskräpig och på vissa ställen låg det till och med glassplitter på marken. Fotgängare på cykel-banan fick jag också tampas med. Efter fem kilometer i denna miljö var jag färdig att geupp. All ljuv sinnesstämning hade gått över i irritation!

Tänk om min meditativa cykelfärd kunde fått fortsätta i samma stämning genom stan.Då hade jag gladeligen cyklat ett par gånger i veckan. Nu tvivlar jag på om jag någonsinkommer att ge mig ut i min stads cykeltrafik igen. c s t o l l e

Din erfarenhet är tyvärr alltför vanlig bland cyklister i våra större städer. Vi drömmer med dig om ett samhälledär cyklismen inte ses som ett problem att lösa. Istället för hjälmlagar och cykelbanor på bilismens villkor vill viha en infrastruktur som tar oss cyklister och vår säkerhet på allvar. Vi önskar oss beslutsfattare som ser cykelnsom svaret på problemet (välj en eller alla av miljö-, trafik-, fetma-). För vad blir konsekvenserna av en trafik-politik där cyklister hela tiden kommer på undantag och en eventuell hjälmlagstiftning som gör cykelalternati-vet ännu krångligare? Inte fler cyklister i varje fall.

Ett miniverktyg kommer i brevlådan! (Bitterred.)

8 | kadens nr 5:2006

Skriv ett brev – vinn ett miniverktyg från Park Tools!Skriv kort och koncist, max 800 tecken, om vad du villsom har med cykel att göra. Skicka din insändare till [email protected] eller till Cykeltidningen Kadens,Box 22559, 104 22 Stockholm. Skriv ”Insändare” somämnesrubrik. Vi förbehåller oss rätten att redigera brev.Den bästa insändaren, enligt Kadens redaktion, vinnerett miniverktyg från Park Tools. IB1 har fem insexnyck-lar och en skruvmejsel och är värd cirka 150 kronor.

Kadens insändare Vi håller i princip med dig, Per. Och det finns ju exempelpå lyckade anpassningar av termen mountainbike tillandra språk. Norsk språkkonservatism innebär attmountainbike i Norge kallas för terrengsykkel. Franskakulturprotektionister döpte, kanske mindre lyckat, omden till VTT, Vélo Tout Terrain.

Det är förvisso synd att det svenska språkets brukareinte är lika självständiga och innovativa utan ofta di-rektimporterar termer för nya företeelser. I ett historisktperspektiv är det bara språken vi importerar lånorden

(vilka utgör merparten, beroende på närifrån man räk-nar, av det svenska ordförrådet) ifrån som har skiftat.Att inte ”tala svenska” är alltså en typiskt svensk språk-lig företeelse.

Och liksom för de flesta lånord har tidsfristen heltenkelt löpt ut för ett svenskt alternativ för den kvarts-sekel gamla och mycket etablerade termen mountain-bike. Annars får vi i konsekvensens namn också försven-ska lånord som fåtölj, trottoar, television, paraply…(Språkred.)

GlädjemätareMin fråga gäller cykeldatorn. Hur ställer manom talet för omkretsen? Jag har en uppmätt1 000-meters-sträcka och passerar linjen medcirka 7–8 meters felmarginal. Min kompis nårinte fram till linjen när hans dator visar 1 000meter, då har han cirka 25 meter kvar. Atthans dator är en glädjemätare är vi överensom. Men åt vilket håll ska vi justera den?

roland bengtsson

Det låter som att din kompis har ett för högt värde i för-hållande till cykelhjulets omkrets. Den visar 2,5 procentfel om din sträcka stämmer. När datorn registrerar etthjulvarv så räknar den med att han till exempel harrullat två meter, när han egentligen bara har rullat 195centimeter.

Mät den exakta hjulomkretsen och knappa in dettavärde i datorn (hur ni ändrar värdet borde stå i era in-struktionsböcker). Gör så här: placera ventilen i dessnedersta läge och sätt en markering på golvet där denär. Med rätt tryck i däcken och cyklisten på cykeln –rulla rakt fram så att hjulet roterar ett helt varv. Närventilen återigen är längst ner, gör en ny markering pågolvet. Mät avståndet mellan markeringarna i milli-meter. Gör om detta tre gånger och ta ett medelvärdeom du vill vara riktigt noggrann. (Mätred.)

Tala svenska!Jag läser tidningen med intresse. Eftersom vibor i Sverige och talar svenska tycker jag att viska använda det svenska språket även när vitalar om cykling. Jag föreslår att vi säger ter-rängcykel istället för MTB eller mountain(ter-rain) bike. Terrängcykel är ett ord som förståsav de flesta.

per neander

En cyklists dröm.

92 | kadens nr 5:2006

kulturkultur

the collectives första film

hette The Collective och var det

vackraste jag sett. Den bjöd på

massor av bra cykling i under-

bara miljöer filmat med riktig

film och många linbanor.

Uppföljaren Roam matas in i

dvd-spelaren med darrande

händer och förväntningarna är

höga.

Jag tar för givet att ett nytt

steg inom cykelfilmandet är

taget och att det är Collective-

gänget som tagit det.

Det börjar med att Darren

Berrecloth kör underbart

vackert i murrig kanadensisk

skog med massor av grönt. I

Darrens sekvens presenteras

även lillebror Ryan Berrecloth.

Han är inte i paritet med store-

bror men helt klart en cyklist i

världsklass.

Filmen innehåller bra musik

och bra åkning. Men något

saknas. Kanske har filmerna i

Earthed-serien satt sina spår

för jag saknar farten och världs-

cupladdet. Racingkillarna kör

kanske inte alltid snyggast men

den funktionella cykelstilen

hos en downhillcyklist kombi-

nerat med ösig engelsk punk

skapar ett beroende.

De vajerfilmade dirtsekven-

serna är däremot otroligt bra

och ses flera gånger om. Även

Steve Peat har fått en sekvens

filmad på snygga rotbefriade

stigar, det vill säga motsatsen

till vad Steve kör till vardags.

En snyggt rejsig del av filmen

körs i Whistler med en mängd

åkare i världsklass som byter av

varandra på ett innovativt sätt,

utan att man tänker på

klippen. En trialsekvens

inspelad i Prag bjuder på

massor av balansporr och

imponerar även på inbitna tri-

almotståndare.

Med Roam har Collective-

gänget skapat en bra film. Den

är helt klart bland de bättre i år,

men det magiska i den första

Collectivefilmen finns inte här

och första veckan ser jag Roam

bara fyra gånger.

Så har uppföljarförbannelsen

drabbat cykelfilmerna eller har

jag förändrats? Roam kommer,

precis som Ryan Berrecloth,

alltid att jämföras med den

duktigare storebrorsan. I det

här fallet är det The Collectives

första film och precis som för

Ryan kommer det att vara svårt

att nå upp till förväntningarna.

Men Roam är ändå en köp-

värd film med massor av bra

cykling i unika miljöer. För

många är den nog lika magisk

som nummer ett var för mig.

KB

DVD: Roam

Cirkapris: 310 kronor

Leverantör: www.iceman.se

Ride Guide i Sverige

t v - p r o g r a m m e t Ride Guide

är de kanadensiska cyklist-

ernas eget Packat och klart, ett

reseprogram som bara gör

resereportage om mountain-

bike på sommaren och skidor

(friåkning) på vintern. Under

augusti besökte Ride Guide

Sverige och blev bland annat

guidade i Stockholm av Kadens

friåkningsredaktör Kalle Bern.

Dessutom beöktes Åre under

Mayhem-festivalen.

I Åre filmades ett längre

inslag, bland annat med hjälp

av radiostyrda helikoptrar som

kunde följa och filma cyklister

ovanifrån under långa åk. I

Stockholm filmades street med

Erik Wållberg, som visade den

finaste turiststreeten i huvud-

stan. Inslaget kommer att bli

cirka åtta minuter långt och

ska förhoppningsvis locka

massor av kanadensare till

svenska bikeparks. Gräset är ju

alltid mycket smarrigare långt

borta. För sändningstider gå in

på www.rideguide.ca där alla

kanaler som sänder pro-

grammet står listade.

Friåkningsuppföljare: Roam

”Usch, vad mycket fotboll det har varit dennasommar. En skön fotbollsfri höst ligger framföross. Jag är en av förhållandevis få cykelentusi-aster som ändå finner glädje i själva spelet. Detär det runt omkring som tar kål på mig. Dettaförbannade flörtande med fotbollen i allt frånatt sälja Viagra till trädgårdsspadar. Det är un-derbart att det är över.

Vad skiljer då fotbollspelaren från cyklisten?Allt.

Att cykla, eller i en större mening ägna sig åtindividuellt sportande, är ett tydligt avstegfrån det kollektiva. Visst är landsvägscyklingen lagsport, men alltför många teamorders harblivit negligerade på alltför hög nivå för att påallvar kunna tala om lagsport i ordets rätta be-märkelse. I själen är cyklisten individualist.

I Sverige är fotbollen nationalsport. Vi är etttyst starkt kollektiv, en väloljad disciplineradlagapparat. Allmän värnplikt, allmän fotbolls-plikt. Är individuella sporter till för oss ratade?Jag var en av de mest väl uppvärmda juniorspe-lande fotbollskillar som gick att finna. Frånbänken kom alltid ordern:

- Henriksson, börja värm.Och jag värmde. Jag var till slut så varm och

genomtänjd att jag skulle kunna startat en kar-riär som ormman, Houdini eller smidighets-konsult. Jag var i det lilla hemliga rum där manomöjligt kan sträcka sig. För värma upp var alltjag fick. Kanske lättade det tränarens samvetelite, att jag åtminstone skulle känna mig när-mare ett deltagande. Fråga mig, jag kan alltom att lojt jogga fram och tillbaka utefter ensidlinje.

En dag tog fotbollstränaren mig avsides.

- Du, jag vet en jättebra cykelklubb…Att dela segrar och förluster. Delad glädje är

dubbel glädje, delad sorg är lättare att bära.Kvalificerat skitprat och romantiskt dravel.

Jag vill bära mina egna pokaler och hundhu-vuden. När det går åt helvete vill jag att det skaha varit mitt fel, inte en fipplig målvakts. Jagvill ohejdat få frossa i segerrus utan att ägna entacksamhetens tanke åt killen som faktisktgjorde målen. Det är jag mot världen. Det blirså mycket tydligare. Så mycket enklare, såmycket färre möjligheter till bortförklaringaroch regeltolkningar.

Till saken hör också att jag vill slippa vara an-svarig för den där bakåtpassningen som får tiomedspelare att titta på mig med besviken upp-syn. Vill inte att alla andra ska släpa i en lägredivision nästa år för något som jag gjort. Villinte höra jublet från motståndarbänken. Jagvill ensam bära mina misslyckanden.

Verkligheten blir abstrakt och ogästvänlignär principer slutar att vara giltiga och den kol-lektiva fotbollen istället fylls med divor. Divorsom snarare ser sina medspelare som ankareför sin egen framgång, fläckar i deras glans.Dessa individualister försöker plocka det bästaur två världar. De är gärna med och vinner ochgör mål men är mindre benägna att försvara el-ler att se sin del i misslyckanden.

Dessa fotbollspelande primadonnor har såotroligt mycket att lära av cyklisterna om detnära sambandet mellan insats och utfall.Mellan succé och fiasko.

Jag känner mig inte ratad. Bara mogen att tapå mig det ansvar som krävs av den som är en-sam och stark.”

epilogepilog

94 | kadens nr 5:2006

cykling för ratade | Johan Henriksson väljer bortkollektivismens primitiva mekanismer till förmån förindividualismens möjligheter till obegränsat hyllandeav jaget. Cykling före fotboll alltså.

96 | kadens nr 5:2006

Webb/Butik

www.cykelcentrum.se

Carlshamns Cykelaffär 0454-15550 www. j i b o. n u

kadens nr 5:2006 | 97

Webb/Butik

0383- 910 10 WWW.HAGGS.NUP R I SVÄRDA P RODUKTER + M YCKET M ER

Eriksbergs CykelKarlsrogatan 82752 39 UppsalaTel: 018-53 87 70www.eriksbergscykel.se

JIBO – Carlshamns CykelcenterCentrum för cykel i sydöstra Sverige. Horsarydsvägen 1374 93 KarlshamnTel: 0454-155 50www.jibo.nu

Norra Cykel & MotorEngelbrektsgatan 16-18702 12 ÖrebroTel: 019-611 86 60www.norracykel.se

RacerdepånOdengatan 38521 41 FalköpingTel: 0515-71 14 30www.racerdepan.se

Sportson i KalmarSmålands största cykelbutik.Verkstadsgatan 15392 39 KalmarTel: 0480-274 00www.sportson.se/stores/kalmar

TM Cykel ServiceÖppet vardagar 08–10.00,12–18.00Lexbyvägen 17433 31 PartilleTel: 031-760 06 40

Öster-CykelKällgatan 7 554 52 Jönköping Tel: 036-713800

Adels Cykel & SportVäpnaregatan 4393 50 KalmarTel: 0480-167 25www.adelgatans-cykel.se

Cykel City StockholmDär cyklister handlar.Södermannagatan 12116 23 StockholmTel: 08-643 73 55www.cykelcity.se

CykelhusetAxel Dahlströms torg 1 414 80 Göteborg Tel: 031-410700www.cykelhuset.se

CykelmagnetenButiken för cyklister.Nygatan 54311 31 FalkenbergTel: 0346-816 10www.cykelmagneten.se

Cykel o FjällStora torget791 71 FalunTel: 023-63862www.cykelfjall.se

CykelställetÖvre Husargatan 18-24413 14 GöteborgTel: 031-12 61 30www.bikeplanet.se

CykloteketNorra stationsgatan 75-77113 64 StockholmTel: 08-545 493 90www.cykloteket.se

Här hittar du Kadens!

Cykelloppsarrangör!

Missa inte Kadens storacykelloppsguide för 2007, ute vintern 06–07!

Marknadsför din tävling eller dittmotionslopp i Kadens och nå dinmålgrupp direkt.

För mer information, kontakta Björn Stenberg,Kadens. Telefon: 023-79 43 14,e-post: [email protected] Sök fler återförsäljare nära dig på www.interpress.se

kadens 6 : 0 6, ute 17 o k t o b e r !

…och mycket mer

Sveriges bästa cykling! Höstlycka iKinnekulle.

Vi testar L’Etape du Tour – motionsloppet för alla som vill lida somett proffs.

24h i Italien – mountainbikegalenskap dygnet runt.

Lamptest: Mot ljusare tider – med Hid!

Träning: MAQ-metoden - alternativstyrketräning inför nästa säsong.

Mässpecial 2007 – kolla in det senaste inför nästa år.

Posttidning BCykeltidningen Kadens c/o Titeldata112 86 Stockholm

Documents

Cykeltidningen Kadens # 5, 2006