1

2

3

Kapitel 1

Den nya begynnelsen

I en skog i det magiska landet Ailiva bor en drake vid namn Millia, Hon är enblandning utav en dinosaurie och en drake. Henne föräldrar lämnade hennevid ung ålder men ingen vet varför. Millia tror att hon är föräldralös fast hennesföräldrar är med henne hela tiden, ingen har någonsin aldrig kunnat listat ut det.Millia bor i en skog som kallas för Humpadumpaskogen, med hennes bästa vänBarneus. Barneus är en katt med övernaturliga krafter precis som Millia, fastBarneus kan flyga men inte Millia trots att hon har vingar. Millia är 12 år,jämfört med alla andra då är hon yngst. Hennes stora önskan är att avslöjahemligheten om hennes föräldrar, lever de eller är allt bara en myt..Barneus FödelsedagI en fuktig skog i Ailiva stod Millia och plockade äpplen vid en bäck, vattnet ibäcken glittrade som solnedgången och glimmet sken intill Millias mörka ögon.

4

Då plötsligt hon hörde ett ljud..- Millia! kan du komma? skrek Barneus när han fick syn på Millia vid skogen.Han gick närmare, Millia kollade bak och såg Barneus med en stor tårta ifamnen, då kom hon på det.- Onej! är det din födelsedag idag? sa Millia och la i från sig sina äpplen ochkollade stint på Barneus.- Ja såklart hade du glömt? sa Barneus, Millia svarade inte utan kollade genantner mot marken utan att säga ett ord. Barneus la i från sig tårtan och gick framtill Millia och klappade henne på axeln..- Skäms inte vi har ju inte firat min födelsedag på åratal! klart att man glömmer..Millia kollade upp på Barneus och log, sedan så tog hon upp ett blodrött äpplefrån korgen.- Här en lite sen födelsedags present från mig ta den!- Är den inte giftig? sa Barneus och kollade fundersamt på äpplet som Millia hölli.- Tror du verkligen att jag skulle vela förgifta min bäste vän? sa Millia, ochistället tryckte äpplet mot Barneus.- Mums! det var jätte gott, neej såklart inte! sa Barneus och samtidigt mumsadepå det ny funna äpplet. De skrattade högt inne i skogen. Några minuter senarebegav de sig hemåt för att fira en födelsedag.- Barneus? vad önskar du dig om jag får fråga? sa Millia.- Tja? att vi skulle kunna flyga tillsammans! för du kan ju inte..- flyga... avbröt Millia och kollade återigen ner i marken. Barneus tyckte synd omhenne men han visste inte vad han kunde göra. Millia fick då en ide, hon tog enbit tårta och sprang in till trädgården.- Millia vart ska du! skrek Barneus och följde efter henne, Millia sprang snabbtsnabbare än en snigel iallafall.- Barneus om du stannar här i huset, då lovar jag att fixa en födelsedags presentåt dig!- Nej Millia det behövs inte avbröt Barneus, Millia glodde ilsket på Barneus ochdå sa han..- Om du endå vill så får du det heh? Millia log falskt och sedan gick ut urträdgården. Hon gick ut ur den mysiga grottan så kallad deras hus och sedanbegav sig till en vän..Vid Nisrath bergen bodde hennes vän Mizalia hon var en alv, Millia smög in tillMizalias by och sedan sa..- Onej..är det här rätt by?- Millia! hej vad gör du här! sa Mizalia när hon fick reda på att Millia var inärheten, ett stort leende växte på Millias ansikte.- Heej! jag letade efter dig, Barneus fyller år idag..- Jasså? ska jag komma, blir det fest altså..- Jaa tror det, men jag behöver en present följer du med och fixar den..- Ja! jag älskar födelsedagar kom vi går, sa Mizalia. Millia tog tag i Mizalia ochgick ut ur den glada byn. Mizalia bodde vid den goda delen av Ailiva. Det finns

5

tre delar av det magiska landet, en del kallas Zlas där går allt ut på att förstöra,man får inte älska någon eller visa kärlek. Den neutrala sidan i Öst Ailiva haringet namn ännu..men om man bor där ska man följa olika seder. Man ska fokusera på sitt liv ochjobba för att få ett rent liv. Man ska aldrig utföra våld eller misshandel. Dengoda delen kallas för Lapiz lazuli man får vara den man är, allt är fritt och rent.Regnbågen lyser altid och alla är glada. Alla delar är en del av Ailiva helt enkelt.- Kom jag vet ett ställe där vi kan fixa en bra present sa Millia och tog tag iMizalia.- Jaså vad vill Barneus ha då om jag får fråga?- En flygtur med mig, visst är han gullig!Mizalia svarade inte utan fokuserade på Barneus. De tog den våta vägen igenomLapiz lazuli skogen, en massa fjärilar flög omkring och gräset var lys grönt. Hurvackert som helst..De gick längre in i skogen då de såg ett vattenfall, det såg ut som om en massakristaller föll igenom..Millias ögon glittrade till när hon såg solen skina. Mizaliagick närmare vatten fallet och kände..- Kolla! ser du det..sa Millia- Jag ser inte, jag känner..wow, Mizalia tyckte om vatten fallets mjuka vågor ochdoppade i hela handen i den. Hon kände det varma vattnet forsa förbi, Till slutförsvann hon..- Mizalia? vart är du! skrek Millia, hon såg inget spår av Mizalia. Solen höll påatt gå ner, Millia blev rädd och sprang ner till vattnet. Mizalias armband forsadeförbi henne. Millia hoppade i och simmade med strömmarna hon fann inget spår.Efter bara några minuter fastnade hon nere i forsen när hon såg Mizalias kropp.Den satt fast bland två stora stenar hur kunde det gå till. Millia klev snabbt utur vattnet och gick fram till stenen. Mizalia såg försvagad ut..- Millia förlåt..- Va vad händer!Mizalia försvann sakta..Millia förstod ingenting hur kunde detta hända. Milliastod vid vattenfallet och såg på när Mizalias kropp sakta blev in till damm.Millia försökte hitta ett hjälpmedel, hon ville inte att hennes bästa vän skulleförsvinna. Snabbt vände hon sig om och började gräva med båda tassarna honfann bara sten och bär. Millia kände att något fel skulle hända så hon spranghem..I genom de våta skogarna, bland det stora krypen sprang Millia med tårar iögonen. Hon snubblade snabbt men resten sig upp..Inget kunde hindra henne, hon ville bara hem..till slut snubblade hon hårt.- Hur kan jag vara så klumpig! sa Millia och försökta resa sig upp men det varlönlöst! istället för att kämpa så kollade hon vad hon snubblade på.- En bok..vad är det här för bok? äsh jag går hem istället, Barneus vet säkertsnyftade Millia. Hon gick sakta, fötterna värkte och ögonen vart fyllda av tjockatårar. Hon haltade i takt med andetagen. Barneus stod utanför med en ficklampanär han såg Millia sa han..

6

- Millia hej, går det bra?Millia svarade inte utan kastade boken på Barneus och föll ner. Barneus lämnadeporten och gick fram till Millia, han tog hårt tag på henne och förde henne in...Dagen efter satt Barneus vid hennes säng med en bit tårta, Millia log och tog enbit de skrattade till.- Har du sovit gott?- Ja överraskande nog så ja..Barneus grattis- Va? jag fyller inte år! sa Barneus och knuffa till Millia lite på axeln. Milliakollade fundersamt på Barneus, fyllde han inte år?- Barneus, du fyller ju visst år varför är tårtan här då! sa Millia och pekade påhennes tallrik hon hade i famnen.- Jag fyllde år igår inte idag haha..- Aha..så Mizalia är död? säg inte det snälla. Barneus ropade in Mizalia och in irummet steg en lång blond hårig alv, hon hade ljus röst och en lång grönklänning. Millia kastade i från sig tallriken och hoppade ut ur sängen ochkramade alven hårt. Alven Mizalia kramade tillbaks såklart, Millia kände sigdum..- Hur lever du? jag såg vad som hände i går kväll, det kan inte vara möjligt!Mizalia jag vill ha en förklaring. Mizalia log åt Millia och sedan visade henneboken, hon hade snubblat på vägen till vattenfallet. På just den boken, hade honsnubblat på och efter det hade hon yrat om kring som värsta knäppgöken.Mizalia gick sedan hem med boken och Millia, sen dess sov Millia djupare ännågonsin. Barneus fick boken och sedan skickade i väg den till slottet, men demskickade den tillbaks fast översätten. Millia kunde inte tro, men samtidigt såkunde hon. Hon bad Barneus att läsa den för henne, Barneus tog emot bokensom Millia hade vid kanten. Och slog upp första sidan och sedan började läsa...

7

Kapitel 2

Bokens magi

Barneus slog upp de första sidorna och läste om nån viss "Karkaros". Det stodatt denne Karkaros ville ta över Ailiva, Och med hjälp av en speciell brunnkomma åt makten. Men mitt i allt avbröt Millia och sa- Vem är Karkaros? varför vill han åt makten till Ailiva..- Jo lilla Millia när du bara var ett ägg för många år sen under din mor, Då varPolfe bara en prins. Han bodde tillsammans med hans föräldrar och sin brorKirke. Kirke var den äldste och Polfe var yngst, Båda hade samma intressen ochförmågor. Men Kirke ville vara unik! han ville inte likna Polfe. Han avskyddesitt namn och sitt hem. Dessutom hade han det minsta rummet också. Han villeha mer mer och bara mer! han blev helt enkelt besatt. En dag i Ailiva hade folketen gårdsfest. De bjöd in en massa varelser från när och fjärran. Festen var till föratt hedra den nya kungen. Som en kröningsfest kan man säga och Kirke var påsin plats. Eftersom att han var äldst ryktades det om att han skulle bli kung. Mennej! Polfe han var unik stark och modigare än Kirke! så hans fader Ulmund valdePolfe istället, Kirke blev inte glad överhuvudtaget så han tog 2 facklor och sedanbrände upp festen när han hörde att Polfe fick kronan. Ulmund deras fader mistesin arm i branden och 2 dagar senare..dog han. Kirke däremot bytte namn tillKarkaros och sedan fängslade sin mor. Men Polfe han kom undan branden ochallt. Just nu bor Polfe här i slottet med Rhosina och varelserna sa Mizalia. Såakta er gå aldrig till den onda delen av Ailiva aldrig!- Å wow nu vet jag verkligen vem Karkaros är! sa Millia- Haha, Ja detta är tydligen hans dagbok lite privat är den väl. Men hur kundeden hamna här på den goda delen? vart fann ni den?- Den måste ha flutit i Holgaforsen nere vid Nisrathbergen och sedan ha fastnat iskogen vid Nisrath? sa Millia.

- Så Mizalia hur kan du veta så mycket om Polfe sa Barneus.- Jag har väl jobbat för honom, städat och sånt man tar ju reda på sina grejer.- Hahah, okej så kul då.- Hur som helst, jag var som en syster för Polfe. Jag är ju hans kusin också det vetni ju.- Ja Mizalia, kan du berätta mer om boken utan att läsa då. Mizalia svarade inte,hon tänkte på hur mycket Karkaros hade förstört för familjen. Det syntes tydligthur ilskan började växa på Mizalias ansikte. Barneus reste sig upp och tog ifrånMizalia boken. Sedan klappade han henne på huvudet, att lugna ner en ilsken alvkan väl alla göra..- Jag tror jag ska gå nu, tack för tårtan..

8

- Ja du, varsågod kom tillbaka snart sa Millia.- Såg du inte hur arg hon blev! på grund av en sliten dagbok också, hur kan manskriva ner om en mördares liv liksom sa Barneus.- Men den elaka mannen hade ju förstört hela familjen! klart att man blir arg visalite respekt. Barneus kollade genant ner på golvet, och sedan på Millia och gavett slitet leende. Millia reste sig upp ur sängen, utan att säga ett ord så tog honupp telefonen närmast sängen.- Mizalia jag vet att du inte är där, men om du kan svara så vill jag att du skaveta förlåt. Måste man alltid be om ursäkt åt dig Barneus! kom igen.- Inte mitt fel, vart är boken..- På sängen det vet du. Vem kan ha skrivit den?- Kanske Mizalia eller Polfe..dem vet ju mest. Millia svarade inte utan begav sigut till brunnen för att lugna ner sig. Barneus hörde när dörren stängdes igen, hantog boken och satte sig ner sedan började och läsa..- Å käre hjälte, jag vill så gärna veta vart kan mina föräldrar vara! sa Millia närhon nådde brunnen. Hon satte sig upp vid en gren ovanför brunnen, och sedantittade ner på det klar blåa vattnet."Snälla snälla, det är allt jag begär.." tänkte hon starkt. Brunnen reagerade intealls, inte en endaste droppe hördes..En ledsen min växte på Millias utseende, och det dröjde inte förrän en tår föllner. Millia hoppade ner från grenen och sedan begav sig hem..Barneus kisade utför fönstret, molnen uppe i den svaga luften tydde på regn. Millia gick sakta nerför den långa,hårda stigen. Hon kollade ner, när hon gick men hon märkte inteatt hon råkade gå i en alv, inte vilken som helst en! utan en ond.- Aj! se dig för din! ..- Du ska faktiskt kolla vem du går in! ..Båda slutade prata, och istället titta. Millia såg hur kort alven var, men samtidigtså var det någonting som fick henne att falla för honom. Alven där emot kolladeupp mot Millia han såg hennes mörka ögon, och hennes mörka hår. Han troddeatt hon var ond, vilket som fick honom att falla i förälskelse..- Förlåt jag borde se mig för i framtiden, du vet säkert hur klumpiga vi alver är..- Nej du, det gör ingenting! jag är klumpig..Dem stod där och kollade på varandra en lång stund, det dröjde inte länge förränregnet började falla. Millia såg att Alven hette Lauwu, hans namnlapp hängdesnett på den slitna tröjan han bar. Lauwu märkte också att det började regna, dåsa han..- Här jag hittade den här plattformen på vägen hit, du ska vi dela det regnar..- Ja kan vi väl sa Millia, fast hon märkte inte hur ljus och blygt hennes röst lät.Dem stod i regnet och kollade snett, ingen av de vågade kolla på varandra. Rödakinder lyste upp på Milllia, Lauwu försökte se så cool ut som möjligt. Regnetslutade efter bara några minuter och Lauwu tog ett hejdå av Millia. Och sedanbegav sig norrut..Millia kunde inte sluta titta på alven, allt hände så snabbt. Hon kunde inte väntatills hon fick berätta händelsen för Barneus. Av en slump så mötte hon den mest

9

fantastiska varelsen i världen, trodde hon iallafall. Barneus såg att Millia stodutanför huset.- Barneus! gissa vad som hände på min vandring..- Jag gissar, du lämnade mig!- Oj förlåt..men fel! jag mötte en jätte gullig alv.- Så kul för dig då! medans du var borta så var jag sjuk av oro. Jag kunde intesluta tänka på vart du befann dig!- Jag hade väl gått till skogen, det vet du att jag brukar göra.- Vad heter alven då om jag får fråga?- Lauwu åå hans namn! sa Millia och sedan tog för sina tassar för ansiktet.Barneus såg hur förälskad Millia såg ut, men han brydde sig inte.- Vet du vem som skrev boken för det vet jag..- Va! vem då säg?- Karkaros själv, han gjorde en berättelse om hans liv det skulle du ha vetat. Omdu hade stannat hemma..Millia kollade ilsket på Barneus, men hon kunde inte vara arg hon var helt enkeltför glad. Barneus stod inne i deras kök och fixade mat, Milla steg in efter baranågra sekunder..- Vad du än gör, var inte arg! snälla jag får gå vart jag vill..packar du?- Ja vi ska på utflykt läs i boken..så vet du säkert varför. Millia gick in isovrummet och satte sig i den mjuka sängen, hon tog upp boken. Och läste tillsden sista sidan, Karkaros behöver hjälp. Hon och Barneus skulle till slottet Lapizlazuli för att möta en helig spågumma. Ailiva var i stor fara, men bara Barneusvisste och Millia.

"Bara en hjälte kan uppstå, bara en härskare kan styra..alla ska få ha en chans tillett liv, men bara jag..fick den chansen. Jag fick ett hemskt liv Karkaros"//

10

Kapitel 3

Barndomsförälskelsen

Flera saker fanns skrivet i boken.Orsaker till Karkaros ondska är hansförälskelse, Drottning Rhosina..Rhosina är drottning över Ailiva, hon är gift med sin make kung Polfe. Men honhar alltid inte varit det nämligen för många år sedan i Ailiva..Så var hon gift medden onde ledaren Karkaros. Han var god förr, men ilskan mörknade hans hjärta.Därför hade Rhosina lämnat honom, hon ville inte ha en mördare som hennesframtida make. Hon blev senare förälskad i hans bror Polfe, och det dröjde intelänge förrän han fick upp ögonen för henne och blev förälskad. Efter bara någramånader väntade Rhosina barn med Polfe och de gifte sig strax där på. Karkarosbodde nu ensam i ett mörkt slott i syd Ailiva. Hans hjärta vart fyllt av mörkerhans enda tankar var på våld och Rhosina. Han kunde inte sluta tänka på henne,eftersom att han älskade henne men han fick aldrig säga det. Hon lämnadehonom för snabbt, Karkaros hade en sjukdom som fick honom att göra elakasaker. Men han fick aldrig säga sanningen till hans älskade. I hans slott bodde dettvå drakar, en hette Mouzami och den andra hette Kutrishu båda två hade hanuppfostrat sedan uppbrottet med Rhosina. Första gången han mötte henne såfann han ett drakägg dagen där på. Han behöll det som ett minne. Karkaros sattnu i hans stora läder soffa och petade sig i naveln, han kliade sig i baken också.Han kände att han vart sugen på kaffe..- Mouzami! dra din äckliga svans hit och hämta ett kopp kaffe till mig! rötKarkaros, hans tänder syntes och dregel smet ut ur hans slemmiga mun full avkakor.Mouzami tog tag i en kopp och sedan kokade kaffe åt hans husse, kolsvart medmaskögon var Karkaros favorit smak på kaffe. Mouzami smet sakta in ivardagsrummet, där den tjocka mannen i en morgon rock låg och snyftade.- Mouzami vart är mitt kaffe? du tog inte hit det eller hur! röt Karkaros ochsedan tog en till kaka från den silver färgade plåten, Mouzami blev skräckslagennär han kom på att han hade glömt kaffet till hans herre. Han smet [[#|tillbaka]]till köket och hämtade en ny kopp och sedan kröp in till vardagsrummet.Karkaros glodde stint på Mouzami när han kröp med det ömtåliga glaset medkaffe. Han drog tag i glaset och sedan slukade upp allt kaffe på mindre än ensekund. Inget kunde trösta hans hjärta. Karkaros bodde i ett slott gjort av skellet,allt där inne vart gjort av päls från renar. Det luktade rutten mat och besök fickKarkaros aldrig....- Kutrishu! du hämtar ett fotbad åt mig nu! skrek Karkaros åt den andrahjälplösa drakungen, Kutrishu kollade svagt på hans herre och sedan begav sig tillbadrummet och hämtade Karkaros fotbad. I badrummet fanns det bara tavlor påRhosina. Väggarna var klädda av de tjockaste päls från renar, och golvet vart

11

klätt utav det finaste trä. Överraskande nog avskydde Karkaros sitt hem. Ivardagsrummet låg Karkaros och suckade, han tänkte "Rhosina Rhosina! " ochmedans han tänkte somnade han in. Men plötsligt då bröt sig en vakt in ivardagsrummet och skrek..- Karkaros min herre av guld och ära! det brinner i vapen förrådet! . Karkarosögon svartnade till och han tog tag i sin morgonrock och sprang ner med sinkopp, och kastade den på vakten.- Hur vågar du väcka mig din idiot! skrek Karkaros och sedan gick snabbt in[[#|igen]]. Vakten kollade stint på Karkaros och elden spred sig snabbare änljusets hastighet. Det dröjde inte länge tills hela riket vart fullt av rök och eldenhade nått trädgården. Allt förstördes nästan, Karkaros kunde inte sova när hankände den äckliga lukten. Han gick ner i lobbyn till slottet och såg all eld.- ELD! ELD! gör nånting varför sa ni ingenting utrym stället nu! röt Karkaros.Drakarna och vakterna sprang ut till gården och väntade på Karkaros. Detdröjde inte länge tills den tjocka korta mannen steg ut på gården med en riktigtarg min. Hans mun öppnade och det enda som kom ut var..- HUR KAN NI VARA SÅ DUMMA PÅ ERT JOBB! HELA RIKETLIGGER UNDER ELD, TACK VARE MIG SÅ LEVER VI.Vakterna glodde ilsket på Karkaros när han sa de orden, ingen hade egentligeninte blivit räddad utan dem räddade sig själva. Karkaros sprang iväg från riketoch upp till brunnen i vakt rummet. Han bad sina två drakar att hämta så mångahinkar som möjligt. Drakarna flög upp med flera stycken baljor och hinkar somsedan Karkaros fyllde med vatten och sedan kastade ut för fönstret. Det hjälpteganska mycket, elden slutade brinna och allt blev kolsvart. Röken svävade omkring hela riket och alla männen hostade och nös. Karkaros ställde sig vidfönsterbrädan och skrek..- NU ÄR RIKET FÖRSTÖRT! VEM KAN HA ORSAKAT DETTA?Alla var tysta, ingen hade öppnat munnen och sagt ett ord. Karkaros såg ut motsitt folk från den stora byggnaden, han såg att allt vart förstörd på grund avbranden.Bördig jord och vatten fanns det inte kvar allt hade torkat ihop.- Karkaros min herre vi kan väl bygga upp allt igen sa Kutrishu blygt. Karkaroskollade ilsket på Kutrishu och sedan kastade en hink på han, och började gråta.Alla de onde männen stod och sörjde. Karkaros kunde inte hålla sig..- Men men gråt inte! vi kan erövra den goda sidan på deras vatten! och jord, saen av männen. Karkaros slitna leende kom tillbaka på hans läppar och hanskrattade till onskefullt. Alla männen kollade mot mannen med ideen ochskrattade till, de tog tag i han och kastade upp han tre gånger.- HAHAH JAAA! vi ska förstöra AILIVA! åtminstone den goda sidan..Vakterna och drakarna skrattade till högt, alla började röja undan dammet frånbranden och ställde upp alla vapnen. Karkaros gick runt i cirklar och skrattade,drakarna fixade i ordning hans säng, allt blev bra för Karkaros, men den godadelen var i stor fara. Karkaros sjöng och städade i hallen medans alla andra fixade

12

till där ute, drakarna hade lämnat städningen för att mata mördardrakenHuminin. Det var deras hemliga vapen, som dem skulle använda i strid. Men dehade bara en plan..Millia och Barneus stod vid skogen intill Zlas. De hade nått väldigt långt påderas resa.- Hörde du vi hade rätt! sa Millia.- Ja Ailiva ska förintas hur kan de tänka så?- Vi måste stoppa detta, med hjälp av Polfe..

13

Kapitel 4

Molnets sång

Millia hade hört den fruktansvärda nyheten, vattendraget i Zlas harbrunnit upp och det finns inget kvar. Karkaros hade tänkt att erövra

Lapiz lazuli på allt kristallklart vatten! en plan behövdes och det snabbt.- Hur ska vi kunna hjälpa dem utan att det blir något krig? sa Millia- Tja..vi kan väl pumpa in vatten till deras rike, utan att dem vet! sa Barneus.- Du är genial, jag kanske kan ta reda på vart Lauwu finns han kan säkert hjälpaoss. Barneus såg ointresserad ut när Millia började prata om Lauwu. Men då sahan..- Nej vi känner inte honom, vi kan ta hjälp av byborna istället! kom..Barneus tog tag i Millias arm och sedan förde henne ut ut skogen. Rök syntesuppe i luften, och lukten..Millia kunde inte andas, och inte Barneus heller så desprang istället. Ljud från olika håll fick Millias uppmärksamhet snabbt.- Barneus jag hör musik, från Ochen..- Va? vad är Ochen..- En brunn! det vet du jag brukar gå dit ibland..kom åt det här hållet. Milliaförde Barneus igenom regnskogen, en massa fjärilar flög om kring nästan som enfälla. Medans Millia trampade sig igenom skogen så tänkte hon på plattformen.Lauwu gav henne en bit plattform som de delade när det regnade, den bästadagen i hennes liv. Hon kunde inte sluta tänka på alven, till slut så tänkte hon förmycket så då gick hon vilse..- Barneus! är du där..ropade Millia.- Ja men vart är vi, varför skulle vi till brunnen?- Jag hör en sång jag känner igen den..sa Millia- Är det den stora anledningen varför vi är vilse! sa Barneus- Vi är inte vilse, vi är bara typ borta! så sluta klaga sa Millia. Barneus kände stororo, han såg ingen utväg, buskarna var täta som hård sten. Träden var större änflygplan och det doftade mycket gräs, leran var där emot värst att gå på. Milliaförsökte ta sig fram på det enklaste sättet, igenom att sitta på Barneus rygg ochflyga tillsammans med honom. Men Barneus vägrade, enda sen Millia erkändehennes attraktioner till den mystiska alven så har Barneus varit så sur.- Barneus jag menar inget illa, men vi måste komma ut ur regnskogen och det nu..- Så du erkänner att vi är vilse!- Jaa vi är vilse snälla ta inte upp det..Barneus såg argare ut än någonsin, han bröt av flera grenar när de äntligen sattesig på en hög sten för att vila. Han klättrade upp i närmaste träd när Millia komoch satte sig bredvid honom.- Barneus är du avis på mig och Lauwu?- Nej, ni känner inte ens varandra, du har bara babblat på som en tok om honomoch sedan satt oss i den här fällan..

14

- Jag menar ju inte det Barneus försök att förstå..- Jaså så du menar att jag inte förstår någonting nu eller. Millia svarade inte utanreste sig från stenen och begav sig så fort i från Barneus.- Nu är du sur bara sur det har du alltid varit du är avskyvärd! skrek Millia.Barneus spottade på Millia och sedan flög där ifrån. Millia torkade bort spottetfrån hennes sårbara kind och trampade sin väg. Hon blev orolig eftersom att honvar ensam i en våt,mörk regnskog. Hon gick sakta och utforskade sin omgivningmen samtidigt grät."Barneus, varför måste du vara en sån sur varelse" tänkte hon om och om igen.Efter bara några minuters vandring såg Millia ljus, Millia sprang så snabbt sommöjligt för att upptäcka ljuskällan. Då hon fann solens strålar! alla träd hadetäckt solen hela tiden. Då betydde det säkert att hon inte befann sig på denmörka sidan längre.." helt otroligt ljus! " tänkte Millia när hon närmade sig ljuset. Bakom stora buskargömde sig Ochen..brunnen av önskan och glädje. Millia skrattade till av glädjeoch sedan torkade bort sina tårar. Hon gick sakta fram till brunnen, men dåupptäckte hon att sången hon hörde inte kom från brunnen. Hon kollade ner imarken, då såg hon bara maskar och ruttna blommor. Om och om igen hördehon en visa men hon kunde inte lista ut vart eller vilken det var. Millia sprangrunt i cirklar i evigheter hon märkte aldrig det, hon saknade Barneus men tankenpå att han spottade henne i ansiktet fick henne på andra tankar. Millia la sig nernär hon kom fram till en by i Lapiz lazuli, på det lys gröna gräset låg hon ochkollade upp mot molnen då märkte hon att visan kom där i från. Hon reste sigsnabbt upp ur gräset och sprang till brunnen Ochen, det vart inte långt ditiallafall. Hon svängde in i regnskogen och snabbt kröp igenom buskarna. Leranvid halva stigen hade blivit lik vit, buskarna hade börjat ruttna från lys grönt tillmörk björn brun. Millia han inte fokusera på det, när hon nådde brunnen dåsaktade hon hastigt ner farten. Hon gick dramatiskt sakta framåt till Ochen.."Jag måste ha ett rep från brunnen" tänkte hon medans hon gick. Visan frånmolnen höll på att sluta, Millia hade inte mycket tid på sig. Hon nådde brunnensmittpunkt och sedan försökte ta tag i repet vid sidan om. Hon höll på att falla imen någon hade kommit för att hålla för hennes fötter. Millia kände att någonhöll fast henne hela tiden när hon försökte hitta repet ner i brunnen. Hon vändesig hastigt om, Barneus stod vid brunnen och log åt henne.- Du, repet finns på andra sidan det är bara att hämta. Millia log tillbaka ochsedan hämtade repet som Barneus tipsade om. Efter det så fick Millia sätta sig påBarneus rygg, och flyga upp mot molnen.- Varför gör du så här! jag trodde du avskydde mig..sa Millia när de var på vägupp i luften.- Jag ska aldrig göra så! du lämnar ju aldrig mig..så tyst nu molnen kan bli störda.Millia kände den kalla luften i hennes hår, men hon blev överlycklig. Hon flögför första gången med Barneus. Hon såg en massa unika varelser som hon aldrignågonsin hade sett. Fåglar stora som torg, dinosaurier som flyger och fiskar!- Millia jag hör visan! den säger vad som kommer hända i Ailiva

15

- Ja såklart att du hör den, bara sanna hjältar gör det som du. Millia och Barneusstannade vid ett luft hus uppe vid molnen. "Kom ondska, kom mörker ge mig denmakt jag behöver utan någons klagande på rim, nu ska alla bli min! "Barneus hörde versen hela tiden, Millia också. Det kändes som att någotfruktansvärt skulle hända, att Karkaros skulle vinna!- Barneus vi måste ner, på marken vi måste pumpa in vatten till Zlas och detfort!- Ja jag hör versen och den säger att Karkaros ska bli härskare. Millia ochBarneus kollade på varandra en lång stund, Millia insåg att hon hade varit riktigtdum mot Barneus men hon visste inte hur hon skulle kunna återgälda honom.- Kom om vi sätter fast repet vid den här stolpen, på den här flygandeplattformen och håller i oss. Då kan vi hoppa ner för att mina vingar är slitna, jagkan inte flyga förrän två timmar sa Barneus. Millia nickade och sedan satt fastrepet vid en stolpe närmast utgången från molnriket. Barneus steg fram till denstora,silver färgade stolpen och sedan bandfast hans midja med repet. Milliaställde sig framför Barneus, och han höll om henne. Sedan var det bara atthoppa. De hoppade riktigt lång med repet, men de landade inte på marken utande hamnade på taket av Lapiz lazuli slottet.- AJ! Millia gick det bra! ?- Barneus, jag mår bra haha..aj!Båda skrattade när de insåg att de hade landat på taket. Barneus hjälpte Milliamed att plocka upp alla rep. Och sedan klättrade de ner från slottet, och gick inistället. Barneus tog Millia i handen när de gick in, båda såg dess värre sårbarare

16

ut än någonsin. Millia haltade svagt och ena ögat kunde hon inte ens öppna.Barneus vingar kunde inte vikas längre, och han kunde inte stå upp rakt. Menbåda var lyckliga när de trädde in i slottet.Efter några minuter steg en slank lång kvinna med långt mörkt hår och ljus röst,skorna såg ut att vara gjorda i diamanter. Hennes klänning hade en blandning avblodrött och smaragd grönt.- Ånej mina stackars undersåtar! vad har hänt med er..sa hon.- Drottning Rhosina vi måste pumpa in rent vatten till Zlas, annars kommer dematt ta allt vårt rena vatten! Vi måste stoppa detta. Rhosina stod där ochlyssnade stint. När hon hörde att Karkaros låg bakom detta log hon lite, ettväldigt skumt leende. Barneus stod bredvid Millia och lyssnade men han kolladelite åt Rhosinas håll, han såg leendet.- Haha ja Karkaros..vilken karl!- Lyssnade du ens han kommer erövra oss! sa Millia ilsket.- Ja..kom vi har en källa med 740 liter vatten, det borde räcka åt dem. Vi harfaktiskt 7400 liter..Millia log åt Rhosina och Barneus med. Rhosina tog med detvå och visade dem runt i slottet. Sedan tog hon in dem i en källa långt underslottet. Dammigt och grått och det luktade ruttet vart sant. Millia nös fleragånger när de trädde in.- Här en tunna med 800 liter, gå till spågumman för att få pumpen..mer kan jaginte säga. Millia och Barneus nickade hastigt och hjälptes sedan åt att bära utden tunga tunnan ut ur slottet. Det krävdes bara en spågummas kraft sedankunde de stoppa Karkaros...

17

Kapitel 5

Otroheten

Rhosina satt i sin fåtölj då Polfe trädde in, han tittade på henne en stund ochsade sedan

- Min älskade, är detta din bok?- Va visa den nu! vilken bok..Rhosina blev rädd, hon trodde att Polfe hade hittat boken där hon hade skrivitom sin romans med Karkaros. Romansen varade bara i 7 månader på den gamlatiden. Polfe gav henne en tjock brun bok, Rhosina kollade snabbt igenom den ochsedan sa..- Ja..den är min har du läst den!- Nej inte för allt i världen ska jag snoka i ditt liv min älskade, och sedan lämnadehan rummet. Rhosina log slitet när hon fick reda på att boken fortfarande fanns,innerst inne saknar hon Karkaros..Millia däremot satt i en vagn med Barneus, de vart på väg till en spågumma vidnamn Shuhurimach. Millia styrde vagnen, medans Barneus satt och kollade i denmystiska boken han fann i slottet.- Millia har vi boken som du fann på min födelsedag?- Ja den håller du i ju. Barneus förstod inte vad Millia pratade om, boken han hölli det var ju en helt annan. Millia stannade vagnen vid en stig och sedan kollade iboken. Det blåste riktigt mycket så att det inte gick att läsa, men hon såg enmassa bilder på en ung kvinna kramandes en ung man. Båda hade mörkt hår ochslitet leende på bilden. En massa märken från det gamla Ailiva stod skrivet iboken. Millia förstod direkt att de hade tagit fel bok av misstag.- Det här är inte Karkaros dagbok!- Men vems då..- Ingen dagbok, ett album du hade råkat byta ut boken mot ett album..- Smart då! sa Barneus och suckade högt. Millia klappade honom på huvudet ochsa " Var inte orolig vi kan ha nytta av albumet också" Barneus blev gladare närhan hörde meningen. De fortsatte sin resa till spågumman, tunnan med vattnetkom till bra nytta när de var törstiga. Efter bara några timmar var de framme.Spågummans hus såg ut som ett enda stort tält på utsidan, men på insidan sågdet ut som ett enda stort arabiskt palats. Millia kunde inte tro hur spågummanhade det, men hon är ju spågumman så det är ju rätt logiskt.- Stig in- Hej! hur visste du att vi var här ute, du kollade ju inte ens?- Jag är blind, jag kollar inte jag vet svarade spågumman snabbt. Millia ochBarneus steg in i tältet. De satte sig på varsin kudde vid den stora spåkulan.Spågumaman petade försiktigt på kulan och sa..- Så ni är förälskade båda två..- Va! nej vi är vänner svarade Millia snabbt. Spågumman skrattade och sa..

18

- Inte i varandra Millia, du är kär i Lauwu..men du Barneus...- Är inte kär! tyst spågumma..avbröt Barneus snabbt. Spåkvinnan log och henneständer syntes inte, hon hade inga. Där emot hade hon många smycken på sig ochdet skramlade varje gång hon pratade. Allt hon bar vart gjort av renaste guld.Millia satt ensam på sin kudde, Barneus hade lämnat rummet för att ta lite luft.- Så säg mig nu, är Lauwu förälskad i mig?- Nej, men han har känslor för dig och de kommer växa! sa spågumman. Millialog och samtidigt såg väldigt generad ut. Barneus stod ute på verandan- Kommer han och jag bli ett par?- Det är bara en tidsfråga, om du kan visa dig värdig..- Nu slutar vi prata om kärlek! vi skulle hämta en pump som du säkert vissteavbröt Barneus. Spågumman satt på en pump, hon reste sig sakta upp och räckteden till honom. Sedan tog han med sig Millia och de tog farväl av spågummanoch sedan åkte där i från.- Barneus, varför är du så här igen?- Snälla sluta tjata bara, har du pumpen?- Ja men jag ger den inte till dig förrän du säger vad det är för fel på dig!- Ge mig pumpen! detta gör vi för Ailiva skärp dig nu. Millia vägrade ge pumpenhon trodde att hon skulle få Barneus att säga som det var, men han lämnadevagnen och gick till spågumman igen. Millia satt nu ensam i vagnen, tyst ochbelåten. Hon tittade sakta upp mot molnen visan slutade väsnas. Och små svagaregndroppar åkte ner från himlen...I slottet Lapiz lazuli satt Rhosina och kollade i sin bok, hon märkte att det inte

19

var rätt bok. Utan det var en dagbok! om Karkaros..- Ånej någon måste ha tagit min bok..tänkte hon och sedan reste sig ur fåtöljen.Snabbare än blixten sprang hon ner till balrummet där kungen satt ilsken i sinfåtölj..- Polfe, min älskade är allt väl?- NEJ! DU HAR KÄNSLOR FÖR MÖRDAREN I MIN FAMILJ!- Men Polfe, det är inte sant jag älskar ju dig! vem är mördaren..- MEN HUR FÖRKLARAR DU BOKEN HÄR DÅ! röt Polfe och visade enliten brun bok med Karkaros på framsidan. Rhosinas ögon fylldes av tårarsnabbare än någonsin hon visste inte hur hon kunde säga emot det. Polfe badRhosina att lämna slottet, i regnet kastade han ut henne. Hon fick med sig någrakläder och pengar men..Polfe kunde hon säkert aldrig få tillbaka. Rhosina gicklängs vägen till kyrkogården, hon hade sin röda klänning på sig men det passadeinte i vädret. Hon fick sår på kroppen och hennes fötter värkte bara efter någraminuter. Barneus tog samma väg när han lämnade Millia de möttes i mittpunkten, men ingen ville prata eller hjälpa. De gick snabbt förbi varandra,Barneus skulle hem och packa och Rhosina skulle försöka hitta ett hem.Fladdermössen flög förbi många gånger, Rhosina avskydde fladdermöss hon fickbara lust att gråta när hon såg dem. Hon fann kyrkogården på den neutrala sidanvid Nisrathbergen, hon trädde in sakta så att hon inte skulle väcka de döda. Detenda hon såg var en massa gravar, och en massa skräckslagande ljud hörde honockså. Hon fann ett önsketempel några minuter senare..så satte hon sig vid detoch sa..- Å snälla jag önskar jag kunde finna ett hus, ett varmt att bo i snälla..viskadeRhosina när hon fann ett önsketempel på en gravplats. Men hon var inte ensamvid önskeplatsen..- Jag önskar att jag kunde få dricka rent vatten igen! hördes en mörk röst frånandra sidan templet. Rhosinas ögon mörknades till, hon kände igen rösten. Honla från sig sina skor och gick snabbt till han och sa..- Karkaros! din lymmel, idiot!- Rhosina trevligt att se dig igen..- Hur kunde du ta livet av din familj, hur kunde du vela döda Polfe! skrekRhosina. Ådrorna syntes i halsen på henne och ögonen vart fyllda av tjockahavsblåa tårar. Karkaros blev helt blek i ansiktet Rhosina visste inte sanningen..- Rhosina lugna ner dig, varför är du här?- JAG KOMMER ALDRIG LUGNA NER MIG! POLFE SLÄNGDE UTMIG! PÅ GRUND AV DIG! Karkaros blev likblek i ansiktet. Han förstodingenting, varför skulle hans egna gode bror slänga ut en kvinna som han ärromantiskt involverad i. Han såg att Rhosina brast ut i gråt, det hördes väldigthögt. Karkaros skämdes han hade ju fortfarande känslor för Rhosina men hanvisste inte hur han skulle kunna hjälpa henne. Att se henne gråta fick han ochlida, men då kom han på en plan.- Rhosina, Polfe är min bror han är äckligt snäll och god..han skulle aldrig velaavsky dig vem gör det..

20

- Han slängde ut mig!- Ja men det gjorde han med pappa också, Polfe är en sån..men jag kan få honomatt förlåta dig!- Jaså hur då? sa Rhosina och sedan torkade bort tårarna från ögonen. Karkaroslog när han sa..- Du ska berätta vad ni har för planer för att stoppa oss..då kan jag övertygaPolfe att vi aldrig har varit tillsammans. Rhosina lyssnade stint på planen ochsedan kramade Karkaros De hade en överenskommelse. Hon berättade planen omvatten draget, och vad Millia och Barneus hade tänkt och göra. Karkarosskrattade högt och sa..- Så ni hade tänkt att stoppa oss igenom att ge oss vatten, HAHAHA!Rhosina tittade generat ner mot marken, två stora röda fläckar dök upp påhennes kinder, hon fnissade till också. Karkaros gick runt med händernahopslagna på ryggen, han kallade upp Polfe igenom en portal på kyrkogården.Han gick igenom portalen och in till Polfes rum. Det dröjde inte länge förränsolen gick upp, och Polfe kom igenom portalen och kramade om Rhosina.- Förlåt min älskade! Karkaros hotade mig till livet..- VA! vad sa han?..- Att han skulle ta och riva Lapiz lazuli slottet och att han kommer riva alltvatten, han fick reda på vart källan fanns. Men hur fick han veta det?

21

Kapitel 6

Mörkret faller

Polfe har nyss fått reda på att Karkaros vet om vattenkällan, han vet också attKarkaros aldrig skulle kunna lyckas med att för mörkna Ailiva heller.- Rhosina min älskade sitt inne på ditt rum, jag har en dålig känsla av regn...- Men enda sen jag blev med barn, Polfe så vill jag aldrig gå in där igen!

Polfe och Rhosina väntade barn för mycket länge sedan. Men något hände, nnmystisk varelse förgiftade Rhosina en dag hon då hon skulle äta frukost på sittrum. Barnet i Rhosinas mage ville ut det hade bara gått tre månader. Giftet imaten hade förväxt barnet! Rhosina klarade inte det...Hon fördes in på vård, magiska drycker och mediciner prövades. Hon skullemista livet om de inte tog ut barnet, så magikerna tog ut barnet och det dog efterbara några minuter på Rhosinas rum. Ända sedan dess har hon aldrig velat gåupp dit igen..- Vi tog livet av vår son där, Polfe jag vill inte upp dit..- Men skydda dig, gå upp till tron rummet då!- Okej. Rhosina gick upp till tron rummet, hon hade en dålig magkänsla.Eftersom att Karkaros kanske skulle tömma Lapiz lazuli på allt vatten, på grundav Rhosina. Hon tänkte mest på Barneus och Millia, hur hade dem detegentligen? hade de lyckats med uppdraget..Rhosina fick sådan huvudvärk av alla tankar, så hon svimmade. Millia hade gåtthem för länge sedan Barneus hade bestämt sig för att lösa sitt tjafs om Lauwu.Han visste inte ens vem det var, men ändå var han avundsjuk..- Barneus förlåt för i går kväll jag menar inte det alls! sa Millia tyst, när de satt vibordet och åt frukost. Barneus svalde ett äpple under meningen så han hörde intevad Millia sa men då sa han..- Det gör inget, man är ju inte bästa..vänner om man inte bråkar sa Barneuströstande. Millia kastade en brödbit på Barneus och båda skrattade. De gick in ivardagsrummet och spelade boll, men då hördes vrål från ut sidan. Det lätplågsamt, Millia och Barneus skyndade sig ut. Då såg de att mörkret hade fallit,allt vart mörkt. Ingen av dem kunde se varandra..- Millia är du där!- Ja Barneus, Karkaros måste ligga bakom detta..- Pumpade du inte in vattnet?!- Nej jag var för ledsen, men nu är jag ännu mer! vad har jag gjort..Barneus avskydde när Millia anklagade henne själv. Han försökte trösta hennebåda vart skräckslagna, det gällde nu att få kontakt med alla i byn. Millia följdeBarneus med ljuset hon hade den som en speciell kraft. Att framföra lite ljuskunde hon. De gick in till den neutrala byn Nisrath och kollade så att alla var

22

okej. Många hade råkat gå in i saker, gjort illa sig och mycket mer. Barneustänkte på Rhosinas leende och när han sist såg henne. Hon måste ha något lurtmed Karkaros att göra. Millia försökte leta upp Lauwu, hon hade inte setthonom på jätte länge. Saknaden var stor..Millia kollade upp mot himlen många gånger, hon såg att molnen inte uppfördesig som de egentligen skulle. Ochen! någon måste ha brunnit upp Ochen molnenskälla..- Barneus jag vet kanske vem som kan ha gjort detta!- Ja Karkaros. vem annars!- Ja det vet jag redan men någon som vet om källorna, det måste ha sagt något tillKarkaros. Jag är jätte ledsen om jag kan ha sagt nånting fel Barneus..- Nej det är inte ditt fel, snälla sluta tro det. Vi måste bara få stopp på Karkaros.Mörkret steg ännu högre och ett stort skepp började synas ovanför Lapiz lazuli,På skeppet stod en kort man med en stor guld krona på huvudet. Karkaros stoddär och skrattade åt alla, han kastade stora bollar fyllda med eld ner på riket.Rhosina steg ut på gården när hon såg hur Karkaros gjorde blev hon ilsken. Honsprang in och hämtade fotoalbumet som Karkaros gav henne, och sedan brändeupp det framför näsan på honom. Karkaros blev ilsknare än någonsin! han skötner knivar och flera skadegörelser mot Lapiz lazuli. Polfe stod där och försökteskydda hans älskade, men mörkret vann, Polfe fick en sten på sig fylld av eld..Han föll hastigt ner med handen för bröstet, han vrålade, smärtan varobeskrivlig..Rhosinas ögon fylldes med smärta och tårar, hon sprang så fort hon kunde med

23

en bit från hennes krafter tryckte hon in i Polfe, men det hjälpte inte..- Rhosina, förlåt m...- Nej Polfe! nej nej nej! ! ! men Polfe svarade inte han blödde kraftigt och allavarelser omringade honom. Spågumman kom fram och gjorde allt hon kunde,Barneus också. Kungens blod behövde betydligt mer medicin men..Karkaros hade förgiftat vattenkällan, och alla andra källor med gift medel.Molnen kunde inte bildas någonsin mer..Millia stod där förskräckt, Barneus kom fram till henne och tröstade henne mendet hjälpte inte. Polfe dog den kvällen och Karkaros flög där i från belåten.Rhosina ställde sig på en hög sten och erkände allt och sedan sa till alla varelservad som pågick. Men Barneus visste redan om det..Ingen blev arg på Rhosina, utan de blev ilskna men Rhosina hade lovat dem attfixa allt detta. Men röken försvann efter någon timme, alla satt vid Polfe ochönskade han ett nytt liv..Det åskade och barkade i himlen och ett starkt ljus, större än världens störstabyggnad sken. En ny kung uppstod, nämligen Polfe..

24

Kapitel 7

Hämnd

Polfe hur kan detta vara möjligt jag såg din död! Men, stammade Rhosina.- Jag lever?- Jaa..Polfe dog aldrig hans stora kärlek till Rhosina räddade honom. Men Karkaroshar tyvärr lyckats med sin plan, eller? Alla trodde att Polfe hade dött, men hanlever nu och det ska bli krig..Karkaros där emot satt i sitt luftplan och skrattade, han satt med sina två drakari famnen och drack kaffe de befann sig långt ovanför Lapiz lazuli. Karkaroslandade vi spåkvinnans tält, han trädde in med storm steg och röt..- SHURUMACH! Jag vill se min framtid som kung över Ailiva och det NU.Inuti tältet var det alldeles mörkt, inget svar eller smycken stod framme.Spåkvinnan satt inne på sitt rum och sörjde Polfe, men hon visste att han inteskulle dö idag..Hon visste att Polfe levde men inte så länge till. Hon trädde ut ur sitt rum, ochsedan svarade på Karkaros fråga..- Du din lymmel, jag vet att du kommer bli kung över Ailiva så gå här i från nu!- Men hur alla hatar mig nu..- Spela inte så svag, du dödade din bror framför hela riket!- Så jag blir alltså kung?Spåkvinnan svarade inte på frågan, utan hon sjöng den för honom.."Millia och hennes gäng, kommer kasta ut dig ur din dräng, samt Rhosinaförälskar sig i dig du blir ej kung var för sig" Karkaros blev likblek åter igen,Rhosinas förälskelse? vill han verkligen ha den..- VA!? vad menar du kvinna..- Du kommer inte bli kung Millia kommer besegra dig..- Men hur! ! jag är mäktigast..Spåkvinnan svarade inte, utan hon fnissade åt hans reaktion. Hon bad honom attlämna tältet i form av hot. Karkaros steg ut ur tältet ilsken och arg, Rhosinaskulle bli kär i honom nu vet han det. Men att Millia kommer besegra honomdet kunde han inte tro. Han satte sig i sitt luft skepp, och sedan valde att åka därfrån. Allt mörker stod i vägen men han var tydligen den enda som kunde se i det.Han åkte förbi Lapiz lazuli slottet för att se ordningen där då såg han att solensteg upp igen, vilket som gjorde honom mer förbannad. Han såg att Polfe stod påmarken och dansade med Rhosina! och att Polfe var vid liv. Han skulle precis åkaner och kolla läget då en flygande dinosaurie kom och drog i väg honom. "Släppmig nu genast din äckliga varelse! " skrek han, Millia och Barneus hörde det endafrån fruktträds gården i Lazuli.

25

- Haha lilla Karkaros snokar visst! sa Rhosina och fnittrade. Alverna ochsvampfolket skrattade med när de såg den korta mannen flyga förbi. MenBarneus tog det på större allvar.- Vi måste stoppa Karkaros, han tog nästan livet av Polfe!- Du har rätt Barneus, du har alltid rätt! sa Millia och slog Barneus svagt på hansaxel. Båda log åt varandra. Rhosina kollade upp, ifall så att Karkaros inte skulleanfalla igen..men inget tecken syntes. Polfe ställde sig på den närmsta högstastenen och sa..- Vi alla ska hålla oss undan min bror, han tog nästan livet av mig!- Nej, vi ska attackera honom! sa någon annan.- Nej! döda honom vi ska döda honom sa en svamp. Alla varelser ställde sig upppå samma sten som kungen och utkrävde sina argument. Kungen tyckte att detvart rörigt så han svimmade. Rhosina ställde sig upp och sa..- TYSTNAD! vi ska attackera honom..Alla jublade, Barneus och Millia också. Nästan alla varelser sprang till närmstavapen förråd och började förbereda sig. Men då kom Rhosina och sa..- Vi måste ha en plan för annars dör vi ju snabbare om vi attackerar direkt!- Jag håller med Rhosina, lyssna på henne nu sa Millia. Alla ställde sig runtdrottning Rhosina och lyssnade väl. De hämtade alla vapen som fanns och deladeut dem till den rätte ägaren. Millia och Barneus skulle vara med i den sistagruppen som attackerar Karkaros. Barneus skulle använda sina flygförmågor föratt skuta sina bomber. Och Millia skulle använda hennes snabbhetsförmåga föratt spruta heligt vatten på Karkaros kraftkälla. Alla hade fått uppgifter förutomPolfe. Han var den enda som Karkaros ville ta livet av, nu skulle detta tjafs taslut en gång för allt!

26

Kapitel 8

Det finns bara en hjälte

Millia du och Barneus kommer in i kampen när någon har skadatsuppfattat! skrek Rhosina

- Ja ska vi flyga in eller bara typ attackera oss in? sa Barneus- FLYGA! vi måste vara riktigt diskreta okej! ?- Ja uppfattat!Rhosina hade inte sagt hela sanningen om Karkaros till folket, men eftersom atthennes make nästan blev dödad på grund av hennes synder, så skulle det intevara möjligt. Rhosina var helt enkelt rädd att folket skulle hata henne likamycket som Karkaros.- Millia du får ta över kampen jag vet att du kan, jag måste stanna här ochskydda Polfe. Ta med folket till trollkvinnan i byn, hon har hjälpmedel ochmedicin som lär behövas. Millia lyssnade noga på de instruktioner hon hade fåttoch sedan begav sig norrut med Barneus och svampfolket grupp nummer två.Grupp nummer ett var alverna, Mizalia var gruppledare. Feerna från den godasidan och trollen var också med i den gruppen. De hade fått ett uppdrag attskaffa så mycket kraft från brunnen Ochen som möjligt. Och sedan bege sig tillVicksbyn och samla kraftvatten som dem skulle använda ifall om Karkarosanvänder eld. Millia kände sig stolt, halva Ailiva låg under mörker och mångavar rädda. Nu krävdes det bara en ledare och mod!Millia och de andra skulle till en by som kallades för Remenia. Där skulle desamla så många kristaller från den magiska grottan som möjligt. Karkaros hadenämligen en kristall som kallas för "Ondens hjärta". Om man samlar i hop 800kristaller från Remenia grottan och krossar dem till pulver och sedan omvandlardet till vatten, och häller det på "Ondens hjärta" då dör ondskan! Så Milliaskulle på en utflykt kan man säga.Dag 1 Huminin vill du bli våran drake?Millia stod utan för trollkvinnans slott i Vicksbyn. Hon hade med sig trollen ochfeerna, och Barneus såklart. Trollkvinnan stod innan för sitt hem och väntade pådem. Till slut så knackade de på. Trollkvinnan blev förskräckt att de kom tidigt,hon trodde att dem ville henne något illa. "Vad vill ni! " fräste hon, Millia sågförvånad ut och sa "Vi har ett uppdrag vi måste ha din hjälp! ". Trollkvinnanlyssnade på Millia och sedan gav henne en medicin flaska. En droppe från flaskankunde läka 100 sår och skador på ens kropp. "Kan vi inte få någon kraftkällaockså" frågade Millia. Trollkvinnan såg uttråkad ut och sedan sa, "Du får baradet du ber om". Millia tog med sig varelserna där i från. Trollkvinnan log efterde hade gått. Något väldigt skumt var på gång trollkvinnan är ju snäll som enängel. Men alla dagar är inte lika tänkte Millia. Barneus höll i flaskan, och deandra skulle fixa kristallerna. Grupp nummer ett, ledd av Mizalia skulle nämligen

27

till Ochen. Den berömda brunnen bra väldigt kraftfullt vatten, och uppfylldeönskningar ibland. Mizalia bad feerna att offra lite av deras krafter ner ibrunnen. Så några minuter senare var det dags att hissa sig ner och hämtavatten. Men den uppgiften var inte så lätt som den lät. Nämligen en stor drak-orm satt och vakade inne i brunnen, Mizalia hissade ner ett troll vid namnJusseni. Jusseni hade god hand om drakar men om ormar (inte så mycket). "jagkallar dig för drorm" sa han när han närmade sig den stora drak-ormen. Nere ibrunnen var det kolsvart och kallt. Man kunde höra tunga andetag fråndrormen. Och trollets stormsteg lät inte diskret..Drormens öga svartnade till, svansens spetsar åkte upp och den började sakta ochmorra. "Lugn drake" viskade Jusseni. Men det hjälpte inget vidare, Mizaliakände att hon vart tvungen att hoppa in och hjälpa till. "Går det bra Jusseni, jaggissar tror inte det" sa Mizalia. "Ge hit ett rep och det nu! " väste Jusseni, Mizaliaskickade vidare ett rep som hon hade med sig. Jusseni tog repet och låtsades somatt den var en piska. Drormar avskydde piskor. "In med dig i din håla! " drormenlyssnade tydligt och slank snabbt där i från. Jusseni skrattade till av glädje,Mizalia gick och hämtade vatten. Efter några timmar i brunnen hade dem hissatupp 1000 hinkar och baljor med kraft vattnet. Det räckte nog tänkte de och sedanlämnade Ochen. Millia där emot stod utanför trollkvinnans slott och tiggde omkraft. "Snälla du vet inte! Ailiva kommer gå under utan din hjälp" bedjande honflera gånger. Trollkvinnan satt bara i sin mjuka stora kungligt klädda fåtölj påverandan och skrattade. Mizalia syntes till i skogen brevid, "Millia vi harvattnet! hur går det med kristallerna?" skrek hon. Millia svarade inte, hon hadenämligen glömt att samla in de. Men alla glömmer ju nånting i livet. Som tur varså kom några troll förbi och sa "Miillia! här är kristallpåsen vi lovade dig! " Milliablev överlycklig och sedan kramade om de små trollen. Hon laddade kristallentillsammans med kraft vattnet i Ochen sen var det bara att ge sig i väg. Men dedem inte märkte var att Rhosina fortfarande var med på Karkaros plan.

28

Kapitel 9

En grav för en bästa vän

Millia,Barneus och resten av varelserna hade laddat upp för kampen, Dehade bestämt sig för att gå istället för att flyga. Många hade inte den

förmågan eller tillgången. Millia hade gått halvvägs till den onda sidan med allaandra. Då hördes en häst, Millia vände sig hastigt om när hon hörde hästen, envit häst med en ljus brun man red längs vägen med en lång slank kvinna påryggen. Nämligen Rhosina..- Jag följer med er! ni behöver säkert hjälp! !- Va men Polfe då? sa Barneus- Ja han sa att han kunde klara sig själv så jag följer med. Barneus märkte att detpågick något misstänkt med Rhosina men han kunde inte tänka på det nu. Milliablev där emot glad att drottningen skulle följa med till kriget, just nu var de 654stycken. "För Ailiva! " skrek Millia och alla andra hurrade med, men inte Barneuseller Rhosina. Millia ledde truppen fram till Remenia för en stunds vila. Men dåmärkte hon att hon inte alls hade varit där, Remenia ligger vid de ondas näste. Såhon har aldrig varit där..Utan de hade nått Holga skogen vid Ochen. De hade inte långt kvar, Milliaställde sig upp från sin filt hon nyss satt på och sa "Vi är nära den onda sidan, nuska vi sluta vila och attackera". Alla andra varelser höll med. De gick längs stigentill Zlas, fötterna värkte och ryggarnas smärta slog till. Alla haltade men de gavinte upp.- Tyst! Millia hörde du det där sa Barneus när de hade nått halva stigen. Milliakollade upp bland träden, hon hörde samma ljud då sa hon "Ja det måste varaLauwu!" Barneus tröttnade direkt när Millia började rodna.- Haha det har du rätt i sa Lauwu och hoppade sedan ner från träden. Han hademed sig vapen och en hotfull blick. "Så du är med på den goda sidan.." sa hanbesviket Millia svarade tyst "Ja varför undrar du, är du inte neutral?" Lauwuskrattade onskefullt. Han drog fram sitt svärd och visade det för Millia. "Ser jagverkligen ut som en bonde tycker du! " Och sedan kastade upp svärdet hårt upp inärmsta träd. "Men varför är du här då! vem är du.." skrek Millia, Lauwu skrektillbaka "din svaga råtta tror du verkligen att jag är en snäll alv?" Millias ögonfylldes av tårar medans Barneus fylldes med glädje och hat. "Sluta reta uppMillia! hon är inte den du förtjänar! hon är snäll,omtänksam,ärlig,lojal,kärleksfulloch den bästa jag någonsin har träffat! " Barneus tog upp sin fickkniv mot Lauwuoch sedan sa, "Du skadar inte henne din onda idiot". Millia blev rörd, hon haderätt Barneus gillade henne hela tiden men han vågade bara inte att erkänna det.Lauwu blev ilsken och sedan sa "JAG KOMMER TA LIVET AV HELA DINFAMILJ OM NI PASSERARMIG" Barneus kände skräck men han stod på sig

29

och sa..- DU SKA FÖRBI MIG FÖRST! och sedan tryckte ut bröstkorgen så stort hankunde. "Ingen ska vara elak mot mina vänner, speciellt inte Millia! " Lauwuskrattade och sedan visslade..Tre andra alver hoppade fram från träden. De hade vapen på sig, stora knivaroch kraftkällor. Feerna och de små trollen kunde inte göra någonting för attLauwu förstenade dem. "SLUTA NU VI VILL INTE HA DET SÅHÄR" saMillia och sedan kastade en liten sten hon fann. Lauwu skrattade ihjäl sig ochvakterna med. Barneus blev sårbar, han ville rädda Millia men han visste intehur han skulle kunna göra det. Lauwu kom närmare Barneus, och sa "DUHÅLLER TYST". Han tog ett hårt stryp tag på Barneus och sedan..slog honom tre gånger i magen och bröt av hans vingar. Barneus vrålade avsmärta, Millia slogs mot resten av vakterna och Rhosina med. Det uppstod baratre stycken från det goda gänget..alla andra blev förstenade.- HJÄLP HJÄLP! ! skrek Barneus, det dröjde inte länge förrän han tappaderösten. Millia slog upp flera vakter medans hon slogs så skrek hon "BARNEUSJAG KOMMER! ! " . Lauwu drog med sig den försvarslösa katten till detnärmsta stupet, och sedan sköt ner han..de andra två vakterna lämnade Milliaoch Rhosina och sedan sköt vapen mot Barneus. Millia skyndade sig upp när honblev fri, hon sprang så fort hon kunde till stupet men..Barneus hade dött, ingen medicin eller hjälpmedel skulle kunna reparera skadan,

30

Barneus fanns inte längre.. Milia sprang så fort hon kunde till stup kanten då honsåg en krossad kropp bland klipporna. Millia kände att hon inte kunde andaslängre, Barneus han som brukade laga pannkakor och fixa vagn turer fanns intelängre..Rhosina gick sakta fram till Millia och sa.."Det finns inget och att göra, det är förlångt ner" Millia brast ut i sorg och Rhosina satt och höll om henne..- K.kan vi inte använda medicinen!- Nej lilla du, h..han finns inte längre så är det bara. Millia satt och grät tyst, mendå hördes ett sten ras från andra sidan. Varelsernas försteneldse hade brustit ochde var fria igen. Feerna,trollen,alverna jublade när de blev fria. Rhosina gicksakta fram och berättade om vad som nyss hände..Ingen kunde tro det, alla fick tår fyllda ögon, ingen kunde hjälpa Barneus..Detgjorde ont att förlora en värdefull vän. Millia satt vid klippan och kollade ner.Hon längtade efter att höra hans röst säga "allt är okej Millia, det gör inget.."hon saknade när han klappade henne när hon mådde illa. Men han kommeraldrig att andas igen, den tanken gjorde mest ont. Men nu var det dags förhämnd..Millia skrek ner för klipporna..- JAG ÅNGRAR ALLT DUMT JAG HAR SAGT OM DIG, du var alltid såfin, det ska du veta! snyftar Millia. Hon böjde sig ner för de vassa klipporna ochkollade ner. Kroppen vart fylld av massa kött sår. Inget ljud hördes förutom enmassa kött ätande fåglarnas läten. Lauwu han som tog livet av Barneus, var inteLauwu utan en klon..Lauwu hade inte dykt upp på ett bra tag, eftersom att han hade blivit fängsladav Karkaros. Han hade nämligen sagt emot Karkaros när han inte ville jobbalängre..Millia hade ingen aning, hon trodde att Lauwu var en elak mördare. Resten avvarelserna och Millia fortsatte sin vandrig till Zlas. Karkaros satt uppe i sitt tornbelåtet, han hade spåkvinnan vid sig. Hon spådde åt honom, ifall om något riktigthotfullt skulle hända. "Karkaros min herre av guld och ära, Millia och hennesgäng är på väg till ert rike". Karkaros hörde hur spåkvinnan viskade Milliasnamn om och om igen som en visa.- Sluta nu kvinna!- Du hypnotiserade mig min herre, du får det du ville ha, Mig..Karkaros blev rasande och kastade undan bordet med spåkulan på, den gick ikras. Spåkvinnan blev rasande hon med..men om hennes spåkula gick i kras, dåskulle hennes dommedag in. Spåkvinnan vrålade i Karkaros vardagsrum,Karkaros blev likblek i ansiktet och reagerade häftigt. Han blev skräckslagen,spåkvinnan tappade sina fingrar och sedan resten av sin kropp, hon avled. Milliaoch resten av varelserna hade nått Remeina, de hade bestämt att ta livet avKarkaros efter allt han hade gjort mot dem.- VART ÄR HAN! skrek en av alverna mot ett ängsligt träd. Millia fnissadeinte utan hon skrek..- SLUTA UPP MED FJANTET NU VI SKALL HÄMNAS!

31

Alla tog på sig sina vapen de hade med sig i ryggsäcken och sedan begav sig tilltornet Zlas. Millia gick in först, Karkaros satt i sitt tornrum och bevittnade engummas död, han hade ingen aning om att det var hans tur snart..Millia gick in ett kolsvart rum med en massa skellet på väggarna, hon såg enmassa tavlor på Polfe och hans föräldrar..En massa fladdermöss ljud hördes från alla håll, och döda kryp satt fast islemmiga spindel nät. Det Millia nyss bevittnade vart inte trevligt, Alls. "Hjälp!Hjälp! " hördes det från alla håll. Millia satte på sin fackla och gick ner förtrapporna. Hon såg en massa fängelseceller. Men i bara en cell fanns det enlevande kvar, Lauwu.- Lauwu..sa Millia tyst, hennes ögon svartnade till "HADE DU INTE BLIVITNÖJD NÄR DU TOG LIVET AVMIN VÄN!". Lauwu stelnade till. "VaMillia! nej jag har inte ens rört din vän, hjälp mig den som attackerade er varinte jag utan en klon! ". Millia lyssnade inte utan hon spottade åt han och sa.."Dudin idiot hur vågar du för falska en sådan äcklig lögn efter ditt mord! ".- Snälla Millia tro mig jag har bevis! Kolla klockan till höger om dig vid spindelnätet. Där har tiden gått och visar hur länge jag har sittit här! .Millia vände sig hastigt om och kollade sig om kring. Vid en stor tavla med enmassa färgsprakande färger satt en klocka. Den stod 65 minuter på den. Milliatrodde klockan och sedan brände upp låset till cellen. Lauwu kom ut och tittademjukt på Millia. "Jag hade aldrig velat skada dig" tänkte han. Men han vågadeinte säga det, Millia kunde ändå läsa tankar. Hon tog han i handen och sedansprang ut ur cellen. Branden höll på att sprida sig men som tur var, spindel nätetpå väggen hade ramlat ner och släck elden.Millia gick ut ur Tornet Zlas. Hon berättade att hon inte fann Karkaros, menhon fann Lauwu...Nu gällde det bara att hitta Karkaros och hans kloner..Lauwu förläts när han berättade vad han egentligen stod för och sedankonverterade till den goda sidan av Ailiva..

32

Kapitel 10

Kampen

Millia vart ilsknare än någonsin, Lauwus klon hade tagit livet av hennesbästa vän Barneus, han som alltid stöttade henne ovadsett vad. Men den

tiden är ute nu..Alverna hade laddat sina vapen för kriget, och feerna sin kraft det som uppstodvar bara Barneus kristaller, som Millia hade bestämt sig för att ta hand om.- Vi skall göra detta för Barneus och för Ailiva! Karkaros kostade mina föräldrarlivet!- Ja men vi kan väl inte ta livet av Karkaros? sa Rhosina misstänksamt. Milliakollade ilsket på Rhosina. "Hur kunde hon säga så om Karkaros! ". Alverna hadetänkt att inta tornet vid Remenia, dem hade tagit reda på att Karkaros hadehållit hus där hela tiden. Feerna hade laddat sin magi till max och trollen hadesamlat kraftvattnet, men Millia..- Jag klarar inte detta, Barneus skulle aldrig låta mig använda det..sa Millia ledset.- Jo du var hans allra bästa vän gör detta nu för honom! sa Mizalia och sedan log.Millia kramade om Mizalia och sedan följde med trollen och alverna mot tornet.Dem bröt sig in med en dramtatisk landning på varendan. Karkaros vände sighastigt om när han hörde ljudet och sedan kastade en lampa närmast bordet..- AUCH! röt en av alverna, Millia blev riktigt arg och kastade en av de råakristallerna. Karkaros fick en av de på sig men han skrattade bara och sa .."Niförtjärnar det era korkade hulliganer" Millia blev riktigt arg, så hon blåste i sitthorn som hon hade fått av trollkvinnan. Bara några minuter efter hornet blåsteskom det flygande troll med vapen från alla olika matrial.Eld,vatten,solkraft,vind,jord,hicka och mycket mer!Karkaros blåste sedan i sitt horn, flera olika vakter kom fram.Troll,gnomer,drakar,zombies,spöken,varulvar,vampyrer och många mer ställdesig ut på gården. Karkaros kände sig bedrövad, ingen av krigarna hade vapen.Millia där emot kände sig stolt. Hon tog med sig alla sina krigare och ställde sigpå en rad framför Karkaros,s krigare.- Låt spelet börja! skrek Karkaros och sedan skrattade onskefullt, moln stora somtorg drog sig över den ljublåa himlen. Millia skrek åt alverna att ladda sina vapenoch sedan börja skjuta.- ATTACK!Kriget hade börjat, gnomerna hade gett sig på alverna med sina stora klor ochvampyrerna mot feerna. "Bäst att du hämtar mamma!" skrek en gnom till en alvoch sedan slet av honom örat hotfullt. Mizalia grupp tvås ledare slogs mot Hanksgrupp två på den onda delens ledare. "Bäst att du drar dig undan till din lilla skognu.." sa Hanks och sedan kastade en kniv på Mizalia. Mizalia tog de hårt ochsedan skrek åt Hanks. Hon tog kram sin kött kniv och sedan huggde Hanks i

33

ryggen. "Vi är inte alltid snälla prinssesor! " och sedan sparkade hon hotfullt iryggen. Hon tog ut en av kristallerna hon fick från Millia och hög Hanks iryggen. Alla trollen mötte varulvarna. Trollen var tre meter långa med storafotsvampar på fötterna, grön hudfärg bar dem och de såg hotfullare än någonsin.Varulvarna var där emot små valpar klädda i krigskläder. Ingen av dem hadevapen med men de hade knogar och fötter. Trollen trampade ner de småvalparna och drog de hårt i svansen, till och med så plockade dem ut ögonen pådem. Valparna hade ingen chans, nu uppstod bara Karkaros och Millia.Millia hade sprungit upp till tornrummet, hon hällde ut lite av sitt spårpulverhon fann i grottan tidigare. Hon såg Karkaros forspår och sedan följde dem. Efterdet så sprang hon upp till tornrummet och letade. "Karkaros din idiot vartgömmer du dig din feta fegis! " fräste hon. Hon kastade undan bordet som stod ivägen, Karkaros kaffe mugg låg på den. Den gick i kras. Några minuter senare lahon en bomb i rummet, med en massa gift gas från grottan i Nisrath. "Karkaroskom ut nu annars dör du.."Karkaros hörde nedräkningen på bomben och sedan slog sig ut ur sin garderob.Han sprang med våldsamt stora steg och skrek "BOOMMBB!" Millia sprang uttill varendan till tornet och skrek.."UTRYM GÅRDEN ALLA GODA ENBOMB SKA SPRÄNGAS OM TIO SEKUNDER!"Mizalia sprang och plockade med sig alla sina alver, och trollen plockade med sigalla medborgare. Tre två..ett...

34

Nedräkningen började lukta gas. Röken syntes väldigt bra, de såg ut som ettenda stort tjockt blodklot fyllt av grönt slem. Millia blev innerst inne

förskräckt men samtidigt stolt, hon tog upp sin kristall ur sin sammets väskagjord av de finaste bomull. Hon kastade sina kristaller på bomberna som hastigtsprängdes en efter en.- Millia akta kolla bakom dig! sa Mizalia. Millia vände sig snabbt om somblixtens hastighet. Hennes ögon mörknade till och sedan dukade hon, nämligenen av vakterna hade rest sig upp och sedan kastat en av de små bomberna påhenne. Millia sprang till de närmaste träd och sedan klättrade upp så fort sommöjligt. Hon satte sig med sin livsmedelsflaska och sedan hällde några droppar påträdet. Det dröjde inte länge förrän trädets stammar reste sig upp och Millia sattvid en gren och styrde dess rörelser. "LYD MIG NU VACKRA VARELSETAMED ALLA FRÅNMITT RIKE OCH SEDAN GE ER AV!" trädetreste sig snabbare och sedan sprang till alla skadade goda varelser. "DRA UPPDE SKADADE OCH SEDAN GE ER AV!" skrek Millia. Den snälla lilladraken Millia hade förvandlats till en modig ung hjälte. Hon tog tag i trädensgren och sedan tog sats och teleporterade sig till Lapiz lazuli. Bomben hadeavfyrats och det dröjde inte länge förrän Millia flög i luften med alla goda vakteroch träden. Hela Zlas hade sprängts i små bitar och ingen ond ledare hade syntstill längre..Lauwu satt bakom Millia och viskade "Förlåt för allt! ". Millia vände sig saktaom och kollade in i Lauwus små mörka ögon "allt är okej vi är hemma nu.."Lauwu log och kramade om Millia. Träden och varelserna landade mjukt.Rhosina stod där med ett stort leende på ansiktet. Polfe satt och kollade upp mothimmelen. "Tack alla goda andar för denna hjälp! " skrek han. Milia skrattade tilloch tog tag i Lauwus hand och sedan sa..- Vad skulle jag utan dig!Lauwu tittade upp mot himmelen. Han såg stora mörka stjärnor. "All dennaondska kommer inte synas något mera." Millia drog bort en tår från ögat. Hontänkte på vad Barneus skulle ha sagt, "han är säkert stolt nu" tänkte Millia.Senare på dagen hade Mizalia fixat bakelser från byn, nämligen de små affärernakunde öppna igen eftersom att ingen ondska fanns att vara rädd för. Millia hadefixat stora lyktor och ljus, de skulle nämligen ha en sermoni för de goda andarnaoch Barneus. Polfe och Rhosina valde att göra om i slottet. Och trollen fixade enföreställning. Klockan tolv vid midnatt sköts stora lyktor ut mot den mörka natthimmelen, Millia stod nedanför med Lauwu. "Hoppas han mår bra nu.." tänkteMillia. Polfe sköt upp raketer med rosa kristaller och Rhosina skärde tårtan somMizalia hade fixat fram. "Alla nu kan vi aldrig frukta skogen! nu kan aldrigfrukta ZLAS!" HURRA FÖR MILLIA!" Alla alver och troll gick närmare

Kapitel 11

Slutet gott allting gott?

35

Millia och sedan bar upp henne. Kungen kom sakta fram med Rhosina, han hadeen krona i famnen. Nu när det är kväll så är det dags att kröna en ny hjälte..- Du har visat en stor förändring Millia du har visat mod och talang. Du harskyddat vårt rike mot evigt mörker ovadsett vad..- Men jag tog livet av min bästa vän..- Nej! du har aldrig tagit livet av någon..Barneus är inte död han finns alltidbland oss. Polfe gav kronan till Millia.Millia tog sakta emot kronan, hon kollade sakta upp mot Polfe som log tillbaka."Du förtjänar den efter allt du har gett till Ailiva.." Millia nickade. Hon togemot kronan och gick. Polfe kollade fundersamt på Millia och sa..- Vart ska du! Millia kom tillbaka ropade kungen, Millia svarade inte utan hongick sakta intill skogen. Polfe och folket följde efter Millia, Hon bar kronan somen härskare..Hon gick till stupet där Barneus dog, hon tog stats och hoppade till närmsta stenvid klippan. "Millia vad gör du! " ropade Polfe. Millia lyssnade inte utan fortsatteklättra ner för stupet. Efter bara någon minut hoppade hon ner..Den lilla draken syntes inte till i mörkret. Klockan höll på att slå ett. Polfe ochRhosina stod vid stupet, varelserna tittade stressat ner mot stupet. De såg inteens ett skymt av Millia varför valde hon att åka ner i stupet?Kungen valde att klättra ner för att kolla om Millia inte hade tagit livet av sig.Han gick sakta ner för den branta stigen. Döda kråkor och träd syntes bra till vidsidan om. Kungen blev förskräckt, tänk om Millia hade hoppat ner ner tör att talivet av sig!Rhoisna såg inte till något av Polfe så hon gick sin väg med varelserna ochfortsatte festen. Polfe nådde målet av stupet, han såg ett stenras..Millia log där under med Barneus och kronan låg på Barneus skadade huvud..Polfe förstod det, Millia gav sig, hon gav sin krona till Barneus och stenrasethade tydligen rasat ner på Millia..Efter bara någon stund lyste solen igen, den lyste starkare än någonsin och detbörjade regna svagt. Polfe förstod vad Millia menade med livet, hon kämpade förhennes föräldrar och Barneus och nu skulle hon få det hon alltid ville ha..Regnet och solen blandades och alla olika färger strålade till, Polfe kollade upphans blåa ögon sken till. Två olika osynliga själar syntes till bland molnen,Barneus och Millia tillsammans på en regnbåge, alla vart återförenat igen Milliafick det hon alltid hade önskat sig, att återförenats med sina föräldrar och sinbästa vän.

Slut

Millia och Barneus fann sig själva i himmelen ochlämnade Ailiva, men Rhosina och Polfe levdelyckliga i sina dagar och i bland så syns det en drakevid molnen...