5/10/2018 En r ding v rd att raka mustaschen f r - slidepdf.com

http://slidepdf.com/reader/full/en-roeding-vaerd-att-raka-mustaschen-foer 1/3

En röding värd att raka m ustaschen för

- Det gick inte nå´bra va?- Jaså, ingen röding?- Du klär dig verkligen inte i mustasch!

 Vandringen genom korridoren första dagen efter semestern känns som en golgata vandring där jag

bär min moppemustasch som ett kors över mitt rodnande anlete.

Jag skulle aldrig ha skrivit den där meningen på min statusrad på facebook. En stor del av minafaceook-vänner poserar med sin drömfisk med ett sådant stort leende på sina profilbilder att leendetpå bröllopsfotot säkerligen är betydligt mindre, om de nu inte fiskat bort förhållandet innan altaretförstås. Hemmavid talades och skrevs det om att odla laxskägg så länge man inte lyckades fånganågon lax. Den tanken gav mig idén att anpassa en liknande utmaning för det stundnade rödingfisketi norr. Raden som jag skrev på statusraden löd ungefär så här : "jag skall inte raka mustaschen förrän

 jag fångat en röding värd att ta fram rakhyveln för". De kvinnliga kollegorna tände på idén och minafiskekompisar ville att mustaschen skulle växa sig så frodig att jag skulle kunna deltaga påoktoberfesten i Bayern utan att behöva skämmas. Att komma tillbaka till jobbet efter semestern meden fjunig mustasch utan att ha fångat en röding värd att ta fram hyveln för är inget annat än

skamfullt.

Fem dagars mustaschen nådde högst moppemuschespänst igår när jag tittade i backspegeln ifiskebilen som just lämnat Ransarån och Saxnäs. När mobilen slogs på och jag åter fick täckninghandlade nästan varje sms om mustaschen. Jag beodrades till och med att lägga ut en profilbild påmig själv i mustasch om jag skulle misslyckas med att fånga en röding värd att ta fram hyveln för. Närkompisarna även fick bestämma vikten på en sådan röding, hamnade den till slut på 1.7 kg.

 Vaknar upp svettig i ett tält längs vägen på min tre veckor långa fisketurné genom Lappland, långtifrån jobbets golgata korridorer mitt i midsommartid. Drömmarna blir av någon anledning mycketstarkare och skapar djupare intryck på mig när jag sover i tält. Än har jag chansen at komma hemmustaschlös och rödingen kan fångas redan i nästa kast i synnerhet när de grandiosa

vulgatasländorna svärmar i lunchvärmen genom att åka jojo i luften. Dessutom har jag tillgång till båtsom gör att storrödingen alltid är inom kasthåll. Oron ökar för varje årtag runt den stora sjön. Inte ettvak trots att det är fullt av vulgatasländor överallt. Flera timmar har gått sedan båten sjösattes.Kanske blåser det för mycket? Kanske står fisken för djupt? Måste det verkligen vara helt vindstilla föratt rödingen skall vaka? Har rödingen ätit sig mätt efter tidigare kläckningar? Är det för varmt i vattnetredan? En vän och livlina konsulteras via sms för att få svar på frågorna jag inte har någon aning omsvaret på. "Rödingen är väntans fisk och saknar du tålamod får du ingen röding. Vi kommer till sjönvid 22-tiden, lagom till att rödingen kommer börja vaka"

 Vinden mojnar sakta och när det nästan är helt vindstilla börjar det. Ett här. Ett där. En vulgatasländaförsvinner från ytan i varje vakring som nu omringar båten. Händerna skakar lätt när jag knyter på envulgataimitation på tafsen. I tredje kastet stiger en röding från djupet och dränker min imitation innanlinan spänns och spöt bugas. Pulsen stiger. Det går tydligt att se de röda fenorna med vita kanternanär fisken rusar mot djupet i dragkampen om sitt liv. Axlarna höjs och pupillerna vidgas. Efter någonminut håller jag den trinda rödingen i min hand. En "axelsänkare" på kilot får simma tillbaka i sjön.Runt båten fortsätter det vaka än åt vilket håll jag tittar. Den tidigare livlösa sjön andas nu likaupphetsat som jag då flera ätande rödingar är inom kasthåll. Denna gång är det inte tal om försyntaknappt märkbara fjädermyggvak som ikläder sig regndroppars skepnad när de sprider ut sig påvattenytan, utan mer distinkta head and tail vak. Likt delfiner klyver rödingen ytan med sina rödvitaegg till fenor under frosseriet av de stora dagsländorna. Det är något fel på min libido. Ingenting görmig mer upphetsad än denna syn. Rödingvaken som jag väntat på hela dagen eggar min fiskelust tillsitt klimax.

Telefonen ringer. Det är livlinorna Marcus och Conny från Umeå som anlänt och vill bli rodda tillMyggön där jag befinner mig för att slå upp sitt läger där. Ett dilemma gör sig gällande och får

fingrarna att klia den fjuniga mustaschen för komma fram till ett rationellt beslut. Om jag fortsätter attfiska kan jag få mitt livs rödingfiske. Om jag hämtar dem försvinner 90 minuters fiske och därefter kanvakfesten vara över. Å andra sidan är Marcus och Conny väldigt duktiga fiskare som verkar trevliga

5/10/2018 En r ding v rd att raka mustaschen f r - slidepdf.com

http://slidepdf.com/reader/full/en-roeding-vaerd-att-raka-mustaschen-foer 2/3

och som jag sannolikt kan lära mig mycket av, eftersom jag i princip är en rödingnovis. Väljer detsenare alternativet. Ror tillbaka till land i hopp om att vinna i längden i stället för på kort sikt. Inbillarmig att det finns något slags rödingkarma under den brinnande midnattssolen.

Bredvid Connys välpackade bil står en bil med utländska registreringsskyltar och igenimmade fönster.När Conny och Marcus packat båten så pass att jag inte ryms i den på väg tillbaka till rödingarna vid

Myggön känner jag mig för ett ögonblick blåst. Hinner dock inte ens sätta mig på stranden för attnjuta av den gudomligt vackra natthimlen innan en tysktalande hippie-messias liknande man i 60-årsåldern uppenbarar sig. Det grå långa håret och skägget är märkt av tiden och ögonen såsömndruckna att han ser pårökt ut. En kombination av teckenspråk och svtyska belönar mig med ettsex-pack öl av bästa tyska sort som den generösa mannen bjuder mig på. Rödingkarma? Om inteConny och Marcus kommer tillbaka kan jag i vart fall försvinna in i dimman som de kyligaste vikarnanu börjar göra i kallröken.

Mustaschen växer sakta i nattlig kyla trots midnattssol. Kanske lika bra att lägga sig nu när kallrökenbäddar ner björnviken i nattlig dvala och insekter därför inte kläcker. Det går dock inte att lägga sigför himlen är för vacker, så skön att jag ser blixtrar från den generösa germanske hippiens kameraoch därefter hör jag honom sprida tysta exalterade lovord om himlavalvet på sitt modersmål. Nattens

färger går inte fånga med ord lika lite som denna natts rödingar och öringar går att fånga medstreamers. Nattens tystnad talar sin behagliga stämma och skänker en sådan sinnesfrid attögonlocken förlorar sin spänst. Det är något med den lappländska midsommarnatten som gör attfisket ofta kommer i andra hand. Det var något den germanske hippien försökte fånga med sinkamera. En inre bild han rest 100-tals mil och möjligen rökt en och annan holk för att få uppleva. Detyska lovorden fortsätter och upphör lagom till Conny hämtar upp mig. Har varken hunnit klämma enljummen tysk pilsner eller en kall burk bullens pilsnerkorv innan han åter är på plats vid stranden.Innan vi når Myggön har jag blivit bjuden på middag dagen efter och fått löfte om att följa med tillhemliga fiskeplatser. Tyskens öl, delas därefter broderligt upp. Två öl var. Rödingkarma?

Föreställer mig att den germanske hippien somnade in med midnattsolsken i blick, kanske vaknadehan till liv, när det efter midnatt ljöd från fjärran på ett för honom fjärran språk" Yihoo, spent spinner,

tredje kastet". Det är Marcus som från sin flytring påkallar Connys uppmärksamhet. Plask efter plask hörs runt Marcus flytring i flera minuter. "Den är riktigt stor, närmare två kilo skulle jag tro, denstörsta röding jag fått på torrfluga i Sverige" ropar Marcus till Conny så att jag hör. Runt båten vakarenstaka vak. Marcus ger mig svar på vad fisken äter. De stora vulgatasländorna som under helaeftermiddagen och kvällen visat sina ståtliga vingar med spänst orkar inte längre hålla upp dessa utansträcker ut dem som Jesus armar på korset, eller rättare sagt som min blivande mustasch undernästippen. Vid ett sådant tillfälle blir de halvdöda sländorna ett lätt byte och det brukar locka denstörsta fisken till mycket diskreta vakringar. Den tidigaste midsommarnattstimmen när himlavalvet ärsom vackrast brukar vara högtiden att fiska med vulgata spent-spinner imitationer. Båten parkerasmitt på sjön, streamern petas och en spent spinner får tafstid. Från båten ser jag ljudlösa spentspinner vak som jag försöker ro emot så tyst som möjligt så att jag kan nå fisken med flugspö utanatt skrämma den. När jag så nått stället fisken skulle vara inom kasthåll har den simmat åt ett annathåll bortom kasthåll. Fisken är extra skygg när sjön är vindstilla så jag ändrar strategi. Den blankavattenspegeln är fylld av spår och ledtrådar som kan leda direkt till storrödingens gap och indirekt att

 jag får ta fram rakhyveln. Stora nattsländor kanar över sjön men lämnas orörda, fjädermygg börjarkläcka, mindre dagsländor och landinsekter gör de halvdöda vulgatorna sällskap på ytan. Jag ror till enplats där det finns mycket insekter på ytan och väntar på väntans och tålamodets fisk, den gåtfullarödingens ankomst i den sena vargtimmen.

Inom en minut uppenbarar sig den största rödingstjärtfena jag sett på år och dag som en vision ochförsvinner som en illussion bara tio meter ifrån mig. Strax därefter landar min spent spinner i fiskensförmodade färdriktning. Lyckligtvis är jag för trött för att göra ett för snabbt mothugg och tror knapptmina sömniga ögon när flugan dränks av en storrödingkäft, men övertygas då spöt bugar sig så tungtdet aldrig gjort för någon röding tidigare. "Yes" skriker jag och tänker nu jävlar ryker mustaschen om

 jag spelar mina kort rätt. Det är definitivt den största röding jag någonsin haft på, större än Ransarå-

rödingarna som stal mina små superpuppor då jag fiskade med en allt för tunn tafs här om kvällen.Med sin grandiosa röda stjärtfena gör den stora rödingen sitt bästa för att slå sig lös från tafsen , menflugan sitter för bra och tafsen är för stark. Varje slag rödingen gör med stjärtfenan blir svagare och

5/10/2018 En r ding v rd att raka mustaschen f r - slidepdf.com

http://slidepdf.com/reader/full/en-roeding-vaerd-att-raka-mustaschen-foer 3/3

svagare, vilket gör att jag ökar pressen. När jag till slut ser fisken i sin helhet ber jag en stilla bön omen rakhyvel. Rödingen är både lång och nästan gösformat bred. Bröstfenorna är långa och vittnar omett långt liv. Den röda väldiga stjärtfenan gör mig knäsvag. Jag skakar. Den är inte knallröd om bukenutan snarare rosa. Nåväl min stundande rosling bär exakt samma färger som den midnattshimmelsom lovsjöngs på tyska för någon timme sedan. När fisken till slut ligger i håven reser jag mig upp ibåten, sträcker armarna i skyn, tackar högre makter för rödingkarman och skriker "yes, jawohl, nu

 jävlar ryker mustaschen"

Klockan är över tre och den tidiga morgonsolen värmer redan. Har säkert rott, spanat och fiskat etthalvt dygn, med uppehåll för måltider och transport av mina blivande fiskekamrater från Umeå. Jagorkar inte raka mustaschen i den tidiga morgontimmen. Tio minuter efter mustaschrödingens fångstslumrar jag in med samma leende som den germanske hippien troligen gjorde efter att han lyckatsfånga midnattssolens väsen och nyanser på bild. Även sanna drömmar blir starkare och tydligare när

 jag sover i tält. Rödingen värd att raka mustaschen för är värd att leva vidare för att den räddade migfrån att hånas för min fjuniga mustasch i golgatavandringen genom korridorerna den första dagenefter semestern. Rödingen simmar vidare där den hör hemma. Kanske ses vi nästa midsommar?Rödingen värd att raka mustaschen för har nog glömt mig till dess, men jag kommer aldrig glömmaden.

1.8 kg vägde den. Marcus fick samma natt två större rödingar. Den största vägde ca 2.3 kg!

Mats Ädel2011-07-20