Föreläsning 12

Moralfilosofi

Kants etik

3

Immanuel Kant (1724- 1804) är en av mest betydelsefulla moderna filosoferna

Kant utvecklade inte bara en teori om moralen

utan också teorier i metafysik, epistemologi, religionsfilosofi, estetik, politisk filosofi, m.m.

4

För att förstå Kants etiska teori så måste man göra en distinktion mellan hypotetiska och kategoriska imperativ – två olika sorters ”bör”

Ett hypotetiskt imperativ har följande form: Om du vill uppnå ett visst mål så bör du göra X

Ett sådant ”bör” är hypotetiskt i den meningen att det är beroende av att man har en viss önskan el. målsättning

5

Exempel:

- Om du vill klara tentan så bör du läsa

kurslitteraturen

- Om du vill bli bra på att spela piano så bör du öva

Dessa ”bör” har en bindande kraft som är

beroende på din önskan eller målsättning

Du kan undgå dessa bör genom att ge upp

målsättningen ifråga

Det kategoriska imperativet Ett kategoriskt imperativ har istället följande form:

Du bör göra X (punkt slut)

Ett sådant bör är oberoende av önskningar eller

målsättningar

Du kan inte undgå ett sådant bör genom att ge upp

någon önskan eller målsättning

6

7

Kants tanke är att moraliska skyldigheter är av det

kategoriska slaget

Den bindande kraften hos moraliska bör är inte

beroende på att man har vissa önskningar eller

målsättningar

Man kan inte undgå moraliska bör genom att ge

upp någon önskan eller målsättning. Du är

förpliktigad att handla på vissa vis oavsett vad du har

för önskningar

8

Hypotetiska imperativ är inte så svåra att förstå

men hur kan ett kategoriskt imperativ vara

möjligt?

Hur kan man vara förpliktigad att handla på ett

visst sätt oberoende av vad man har för mål?

Kants svar är att precis som hypotetiska bör är

möjliga för att vi har önskningar så är kategoriska

bör möjliga eftersom vi har förnuft

9

Alla bör av det kategoriska slaget (moraliska bör)

härstammar från en enda princip som vi kan inse

enbart genom förnuftet och som varje rationell

person måste acceptera: ”Det kategoriska

imperativet”

Det finns alltså bara ett kategoriskt imperativ, men

det har flera olika formuleringar

Andra moraliska plikter kan sedan härledas från

detta enda kategoriska imperativ

10

En formulering av det kategoriska imperativet

lyder:

Handla endast efter den maxim som du kan

vilja upphöja till allmän lag

’Maxim’ = handlingsbeskrivning (R: ”regel”)

Du skall alltså endast handla efter de ”regler” som

du kan vilja att alla skulle följa i alla lägen

11

När du skall avgöra om en viss handling är

moraliskt acceptabel så skall du alltså fråga:

Är denna handlingens ”maxim” sådan att jag kan

vilja att den blev ”allmän lag”? Dvs. kan jag vilja

att alla följde denna regel under alla

omständigheter?

Om ja, så är handlingen moraliskt ok

Om nej, så är den moraliskt förbjuden

12

Konkret exempel:

Anta att du behöver låna pengar. Du vet att ingen

kommer att ge dig ett lån om du inte lovar att

betala tillbaka. Men du vet också att du inte

kommer att kunna betala tillbaka. Skulle det vara

ok att avge ett falskt löfte?

Maximen för denna handling är:

Närhelst man behöver ett lån så skall man lova att

betala tillbaka även om man vet att man inte kan

13

Nu skall du fråga: Kan jag vilja att denna maxim skulle bli allmän lag?

Dvs. kan jag vilja att alla som behöver ett lån och som vet att de inte kommer att kunna betala tillbaka skall avge ett falskt löfte?

Nej. Man kan inte rationellt vilja detta eftersom det skulle motverka sitt eget syfte. Om denna maxim blev allmän lag så skulle ingen tro på sådana löften och ingen skulle låna ut några pengar

14

Att avge ett sådant falskt löfte skulle vara att

handla enligt en maxim som man inte rationellt

kan vilja att den skulle bli allmän lag

Att (närhelst man behöver låna pengar och vet att

man inte kan betala tillbaka) avge ett falskt löfte är

alltså inte moraliskt acceptabelt. Det är moraliskt

förbjudet, du bör inte göra det

Kant ansåg att detta gäller utan undantag

15

På samma sätt skall vi resonera om att ljuga. Att ljuga skulle vara att handla efter maximen: det är ok att ljuga

Kan man vilja att denna maxim skulle bli allmän lag? Kan jag vilja att alla skall ljuga?

Nej. Detta skulle motverka sitt eget syfte. Om denna maxim blev allmän lag så skulle ingen tro på någon annan längre. Och det skulle bli meningslöst (och på sätt och vis omöjligt) att ljuga för att ingen skulle bry sig om vad man sa

16

Kant ansåg att vara en moralisk person innebär att

man låter sina handlingar styras av ”allmänna

lagar” – moralregler som gäller utan undantag

under alla omständigheter

Regeln mot att ljuga ansåg han alltså vara absolut.

Man får inte ljuga under några som helst

omständigheter

Man kan dock ifrågasätta detta på Kants egna

premisser

17

Maximen ”det är ok att ljuga” skulle man inte kunna vilja att det blev en allmän lag, men maximen ”det är ok att ljuga när jag därigenom skulle kunna rädda någons liv” kan man mycket väl vilja upphöja till allmän lag!

Detta skulle inte motverka sitt eget syfte

Det kategoriska imperativet verkar alltså inte (i motsats till vad Kant själv trodde) förbjuda att man ljuger om man därigenom skulle kunna rädda någons liv

18

Detta leder dock till ett allmänt problem för

Kant: Hur vet man vilken den relevanta maximen

för ens handling är?

Ex:

Det är ok att ljuga

Det är ok att ljuga om det skulle få goda konsekvenser

Det är ok att ljuga om det är måndag eftermiddag

Det är ok att ljuga om man har röda strumpor

Etc.

19

Om du alltid skulle kunna hitta på en maxim som

din handling faller under (dvs. om du kan hitta en

beskrivning av din handling) som skulle kunna

upphöjas till allmän lag så blir det kategoriska

imperativet tandlöst

För att rädda Kants teori så måste man hitta på

några bra anvisningar för hur man kan formulera

maximer för handlingar på ett korrekt sätt

20

En annan formulering av det kategoriska

imperativet (som Kant menade betyder samma

sak som den förra) lyder:

Du skall aldrig behandla någon person

bara som ett medel utan alltid också som ett

mål i sig

Tolkning: Du får aldrig använda en person bara

som medel för ett mål utan du måste också alltid

se henne som en person med sina egna mål

21

Ett exempel på att behandla andra enbart som medel skulle vara att man manipulerar dem för att uppnå sina egna syften

Detta får man alltså inte göra enligt Kants etik oavsett hur goda dessa syften än må vara (oavsett om det skulle leda till bättre konsekvenser)

Kom ihåg exemplet med det falska löftet. Att lova att betala tillbaka även om man vet att man inte kan skulle vara att manipulera andra för dina syften

22

Det kategoriska imperativet förbjuder dock inte att man använder andra människor som medel (som t.ex. en arbetsgivare ”använder” en anställd) så länge man inte använder dem enbart som medel

Man får alltså använda andra som medel så länge man också samtidigt respekterar dem som personer med sina egna mål

Man måste behandla dem med en sorts respekt; ”människovärde”

23

Kant ansåg att man inte heller får använda sig själv

enbart som ett medel utan man måste alltid också

se sig själv som ett ”mål i sig”

Av det skälet ansåg han att självmord är moraliskt

förbjudet och att man har en plikt att ”odla sina

talanger”

Det är dock inte så lätt att förstå vad det innebär i

praktiken att behandla personer (inklusive sig

själv) som ”mål i sig”

Dygdetik

25

De normativa teorier som vi hitintills pratat om

fokuserar på vad man bör (och inte bör) göra, på

vad som gör handlingar rätt (eller fel)

Dygdetiken fokuserar istället på frågan om hur

man bör vara som person, på personers karaktär

En ”dygd” är ett personligt karaktärsdrag som är bra

eller berömvärt. Motsatsen till en dygd är en ”last”

– ett dåligt karaktärsdrag

26

Det finns dygder (och laster) som är knutna till

vissa roller

Ex:

En bra bilmekaniker är skicklig, noggrann och ärlig

En god lärare är kunnig, välartikulerad och tålmodig

En god student är …, En bra mamma är …, En

bra chef är …, osv.

De dygder (och laster) som förknippas med

bilreparationer är inte de samma som förknippas

med undervisning, mödraskap, etc.

27

Men de dygder som främst är moraliskt relevanta är mycket mer allmänna; det är inte de dygder som kännetecknar bra bilmekaniker eller lärare, etc. utan de som kännetecknar bra personer som sådana

En bra person är [lista på moraliska dygder]

En dålig person är [lista på moraliska laster]

En moralisk dygd är alltså ett karaktärsdrag som varje moraliskt god person skulle ha

28

Men vilka är de moraliska dygderna (och

lasterna)?

En tillfredställande dygdetisk teori måste ge en

förteckning över dygderna

Ett sätt att närma sig denna fråga är att tänka på

vilka karaktärsdrag man uppskattar hos personer man

tycker om (och vilka karaktärsdrag man ogillar hos

personer man inte tycker om)

29

Några kandidater:

Dygder:

Ärlighet, generositet, mod, arbetsamhet, pålitlighet, lojalitet, vänlighet, vishet, självförtroende, medkänsla, hövlighet, rättvisa, tålamod, …

Laster:

Oärlighet, snålhet, feghet, lathet, opålitlighet, illojalitet, ovänlighet, dumhet, bristande självförtroende, okänslighet, ohövlighet, orättvisa, otålighet, …

30

Antika tänkare som Sokrates, Platon och

Aristoteles var dygdetiker

Det dygdetiska tänkandet föll dock i glömska och

det är först på senare tid som vissa nutida filosofer

har försökt väcka liv i dygdetiken igen

Detta började med en inflytelserik artikel från

1958 av Elisabeth Anscombe som innehåller en

skarp kritik av den ”Moderna moralfilosofin”

Anscombe (som visserligen var djupt religiös) menade att den moderna (sekulära) moralfilosofin är felaktig eftersom den bygger på föreställningen om en ”lag” (”morallagen”) utan en ”lagstiftare” (Gud)

Begrepp som skyldighet, plikt, det rätta, etc. är ”rester” från en föråldrad religiös etik

Vi bör därför ge upp dessa begrepp

32

Alternativet enligt Anscombe är att återvända till Aristoteles synsätt och låta dygderna återigen inta den centrala platsen i etiken

Vi skall alltså sluta att prata om rätt och fel, tillåtet och förbjudet, plikt, etc. och istället använda begrepp som ärlig, feg, tålmodig, generös, etc.

Ex: Ta det här med att ljuga. Vi skall inte säga att det är fel, eller moraliskt förbjudet, utan att det helt enkelt är oärligt. En ärlig person ljuger inte och ärlighet är en dygd

”Den gyllene medelvägen”

33

Enligt Aristoteles är dygderna medelvägar mellan

två laster som kännetecknas av överskott och brist

Ex:

Dygden generositet är medelvägen mellan lasten

snålhet och lasten slöseri

Dygden mod är medelvägen mellan lasten feghet

och lasten dumdristighet (övermod)

34

En fördel med dygdetiken:

De moralteorier (mest tydligt utilitarismen) som

kräver att man skall vara opartisk i alla lägen, och

bry sig lika mycket om alla, hotar våra personliga

relationer

Dygdetiken undviker detta problem. En dygdig

person är inte alltid opartisk. Tvärtom, en dygdig

person är lojal mot sin familj och sina vänner, etc.

35

En annan fördel med dygdetiken:

Teorier som fokuserar på skyldigheter, plikter, etc., ger oss fel bild av de motiv som en moralisk person handlar på basis av

Även om någon handlar rätt så är det något fel med detta om motivet var ren pliktkänsla

Dygdetiken ger en bättre bild av våra motiv, en dygdig person handlar inte utifrån plikt utan för att hon är en god person

Varför är dygderna bra?

36

Tänk på en klassiskt dygd, ärlighet. Varför skall

man vara ärlig?

Det räcker inte med att säga att ärlighet är en

dygd. Vi vill veta varför ärlighet är en dygd (och

varför oärlighet är en last)

Ett svar: Dygderna är bra eftersom den som är

dygdig kommer att få ett bättre liv

37

Aristoteles hade denna syn och han hade också en

teori om ”det goda livet”

Att vara dygdig är enligt Aristoteles inte bara ett

medel till ett gott liv utan ett gott liv består i att

vara dygdig

Det goda livet är det liv som består i aktiviteter som

är i enlighet med dygden

38

Aristoteles tänkte sig vidare att det mänskligt goda livet är ett liv som är i enlighet med vår ”natur”, med människans naturliga syfte

Detta hänger samman med den teleologiska världsbilden, att allting i universum har ett syfte och strävar mot ett visst mål, sin ”naturliga plats”

Precis som syftet med en sax är att den skall klippa bra, och syftet med en bilmekaniker är att laga bilar effektivt, så har människan också ett syfte, en funktion

39

Dygden är alltså aktivitet i enlighet med vårt

naturliga syfte

Eftersom människan är en förnuftig och social

varelse så är det bra för oss att ha de dygder som

utmärker ett rationellt och socialt liv

Det är dock väldigt få som skulle acceptera denna

världsbild idag

40

Andra svar på varför dygden är bra:

1. Genom att vara dygdig så gynnar man sina egna intressen (och det bör man göra)

2. Genom att vara dygdig så främjar man den allmänna lyckan i universum (och det bör man göra)

3. Vissa dygder är nödvändiga för att vi skall kunna leva tillsammans i fred och samarbeta med varandra

41

”Ofullständighetsproblemet”:

Dessa svar går bortom dygdetiken och hänvisar till någon annan etisk teori (etisk egoism, utilitarism, eller kontraktsteorin)

Enligt Rachels visar detta att dygdetiken inte kan vara en fullständig etisk teori som står på sina egna ben

Den kan bara vara en komponent i en mer omfattande teori

42

En annan del av ofullständighetsproblemet:

”Var snäll, var ärlig, var tålmodig, var generös,

etc.” ger inte tillräcklig vägledning för att besluta

hur man skall handla i enskilda situationer

Speciellt problematisk blir det i dilemma situationer:

vad en ärlig person och vad en snäll person skulle

göra kanske hamnar i konflikt, vad skall man då

göra?