Titel: Andens frukterFörfattare: Påve Shenouda III

Översättning: Wedad Abbas (arabiska-engelska)Tony Larsson (engelska-svenska)

Illustrationer: Syster SawsanOmslag: Tony Larsson

Originalutgåva: 2004, EgyptenSvensk utgåva: 2008, Gabriel Yalgin, Göteborg

3

INNEHÅLL

Om författaren ................................................................................... 5

Inledning ............................................................................................. 7

Kärlek ................................................................................................ 9

Glädje ............................................................................................... 17

Frid ................................................................................................... 27

Tålamod ............................................................................................ 43A. Guds tålamod ............................................................................ 44B. Människans tålamod .................................................................. 49

Vänlighet .......................................................................................... 55

Godhet .............................................................................................. 65

Trohet (tro) ....................................................................................... 75

Ödmjukhet (mildhet) ........................................................................ 83

Självbehärskning (kyskhet) .......................................................... 103

4

Hans Helighet påve Shenouda IIIDen 117:e påven över Alexandria och patriark över St. Markus stift

5

OM FÖRFATTAREN

Hans Helighet påve Shenouda III föddes den 3 augusti 1923 somNazir Gayed. Han kom från en djupt religiös familj i provinsen Assyut iövre Egypten. Redan som ung var Nazir Gayed en aktiv deltagare ikyrkans gudstjänster. Vid 16 års ålder började han tjänstgöra isöndagsskolan vid S:t Antonios kyrka i Shoubra i Kairo, där han ocksåstuderade. Nazir Gayed tog sin kandidatexamen vid Kairos universitet1947 inom engelska och historia. Han avlade även en kandidatexameninom koptisk teologi och fick därefter en tjänst vid det teologiskaseminariet som lärare i Gamla och Nya testamentet på grundval av hansförträffliga studieresultat. 1953 blev han utsedd till föreläsare vidklosterhögskolan i Helwan.

Den 18 juli 1954 vigde Nazir Gayed sitt liv åt bön, meditation ochaskes och gick in i klostret El-Souryan som ligger i det koptiska hemlandetEgyptens västra öken. Hans namn blev nu fader Antonios El-Souryan ochhans munkliv gick i S:t Antonios den Stores spår, han som lämnade världenoch drog sig allt längre in i den torra och ofruktbara västra öknen i Egypten,och som under sin livstid odlade sin självdisciplin och sitt andliga liv i engrotta som idag bland religionsforskare över hela världen anses vara detkristna munklivets begynnelse.

Mellan 1954 och 1962 levde fader Antonios El-Souryan deteremitliv han eftersträvade i kontemplation, fasta och bön. Därefterkom han dock att prästvigas. Han fick ta farväl av sitt älskade eremitlivoch lydigt ta emot en vigning till biskop med ansvar för kristenundervisning i Egyptens alla församlingar och bli föreståndare för detteologiska seminariet. Nu fick fader Antonios namnet Abba Shenouda.Under hans ledning tredubblades antalet studenter vid seminariet. Den

6

14 november 1971 fick hans nåd biskop Shenouda återigen lyda Gudskallelse, och han upphöjdes till att bli vår älskade påve – den 117:epåven av Alexandria och patriark av S:t Markus stift.

Hans Helighet påve Shenouda III blev den förste påven av Alexandriasom besökte Konstantinopel efter den stora schismen 451 e. Kr., ochdessutom den förste koptiske påve som besökt Vatikanen sedan sammatid. I maj 1973 skrev hans Helighet tillsammans med påve Paulus VIunder en deklaration om ömsesidig strävan efter kyrkogemenskap. HansHelighet har dessutom tagit aktiv del i förhandlingarna om enhet mellankalcedonska och icke-kalcedonska ortodoxa kyrkor.

Som påve har hans Helighet företagit många resor för att geundervisning och välsignelse åt koptiska kyrkor i Europa, Nord- ochSydamerika och Australien. I hemlandet har hans Helighet varit encentralfigur vid grundandet av söndagsskolerörelsen och han undervisarvarje vecka vid S:t Markuskatedralen i Kairo. Dessutom har hans Helighetsmånga böcker översatts till ett flertal språk, däribland mer än sextio tillengelska.

Andens frukter är nu den fjärde av hans Helighet påve ShenoudaIII:s böcker som publicerats på svenska, efter Den helige Ande och hansverk i oss (2002), Vänd om till Gud (2006) och Helig glöd (2007)vilka alla vunnit stor uppskattning bland unga och gamla läsare. Må ävendenna bok öppna mångas ögon för vår Guds ofattbara kärlek.

7

INLEDNING

Anden måste få bära frukt i människan, för Herren säger: ”På derasfrukt ska ni känna igen dem” (Matt 7:20). Och dessutom: ”Ett träd sominte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden” (Matt 7:19).

Den goda frukten är andens frukt, inte kroppens. Vår ande bär fruktnär den samarbetar med Gud och kommer in i ”den helige Andesgemenskap” (2 Kor 13:4). Och om vår ande kommer in i den gemenskapen,kommer den också att få med sig kroppen och leda in den på den andligavägen.

Andens frukt är alltså frukten av att människoanden får styrakroppen så att de båda kommer in under den helige Andes ledning.

Alla som leds av Guds Ande är Guds barn (Rom 8:14). Andens frukterinnebär alltså en gemenskap mellan den helige Ande och människans ande,eftersom den sistnämnda inte kan göra någonting i sig själv om inte GudsAnde är verksam i den.

Människan är Guds tempel, och Guds Ande bor i henne (1 Kor 3:16,6:19).

Guds Ande bor i människan och verkar i henne. Menmänniskan bör gensvara på detta inre verk och dessutomsamarbeta med Guds Ande.

Det är bara då frukten visar sig, för Gud tvingar inte människan att göradet goda utan låter henne göra det av fri vilja. Annars skulle det goda mangör inte ha något värde och inte heller få någon lön.

8

Andens frukter är, som aposteln Paulus skrev, ”kärlek, glädje, frid,tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning” (Gal5:22-23).

I den här boken ska vi tala om allt detta kortfattat, även om varje fruktegentligen skulle behöva en hel bok. Vi har tidigare publicerat en bok omKärlek och en annan om Tro, och jag hoppas kunna ge ut en tredje omMildhet.

Men för tillfället ansåg vi det bäst att samla allt i denna bok till enkoncentrerad sammanfattning. Och du kommer att se hur varje frukt hängersamman med de övriga, eftersom det andliga livet är sammanlänkat på allaplan.

Låt oss nu meditera över Andens frukter och se till att de får växa i vårtliv med Gud genom att hans Ande får verka i oss.

Må Gud vara med dig och hjälpa dig i allt du företar dig.

Påve Shenouda III

9

ANDENSFRUKTER

1

KÄRLEK

10

Andens första frukt är kärlek, som Guds inspiration visar genom apostelnPaulus ord: ”Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet,godhet, trofasthet, mildhet, självbehärskning” (Gal 5:22-23).

Låt oss nu meditera över den första frukten, kärleken.

Människan är tänkt att vara ett tempel för den helige Ande där GudsAnde har sin boning. Därför har Herren Kristus sänt den helige Ande för attbo i oss för evigt, för att verka i oss och skapa frukt i oss genom sitt verk (1Kor 3:16, Joh 14:16-17). De tre första frukterna är kärlek, glädje, och frid.Vi ska börja med kärleken och visa hur den hänger samman med de andratvå, glädjen och friden.

De viktigaste uttrycken för kärlek är kärleken till Gud ochkärleken till det goda, där var och en av dem leder till den andra.

Kärleken till Gud leder till kärlek till godhet och dygd, och detta leder isin tur till kärlek till Gud, så att de förstärker varandra.

Om man älskar det goda behöver man inte kämpa mot det onda.

Många människor kastar bort sina liv på att kämpa mot synden eller ståemot Satan. De vill leva omvändelsens liv, men det kräver att de håller sigborta från de synder de älskar så högt.

Den som älskar det goda, däremot, har höjt sig överomvändelsens och syndakampens nivå.

Orden ”köttet söker det som är emot Anden och Anden söker detsom är emot köttet” gäller bara nybörjare, de som kämpar mot kroppenoch inte underordnar sig Anden. Men en kysk och dygdig kropp som älskardet goda, den söker inte det som är emot Anden (Gal 5:17).

Den som älskar det goda behöver inte kämpa för att nåomvändelse, utan hans kamp är inriktad på att växa i kärlek till Gudoch det goda.

En sådan människas kamp är positiv snarare än passiv. Det innebär attstiga upp från en nivå av helighet till en högre nivå.

11

Detta är en ljuv strid som alls inte är tröttsam.

Man blir trött när man gör motstånd mot sitt eget jag, det jag som inteälskar dygden utan älskar mörkret mer än ljuset (Joh 3:19). Men den somälskar det goda har stigit in i Herrens eviga sabbatsvila, den eviga vila därhan får gå från godhet till godhet utan att bli trött eller behöva anstränga sig.

Ansträngning är en dygd som inte gäller för heliga människorsom älskar det goda, eftersom de inte behöver tvinga sig till att göradet goda. De gör det naturligt, utan ansträngning.

Den som älskar det goda uppfattar inte Guds bud som krävande.Han älskar Herrens lag och tänker på hans lag både natt och dag(Ps 1:2).

Sanna är aposteln Johannes ord att ”hans bud är inte tunga” (1 Joh5:3). Vi får uppleva detta om vi älskar dem och upprepar dem: ”Herrensbefallningar är rätta, de ger glädje åt hjärtat. Hans bud är klart, detupplyser ögonen” (Ps 19:9).

Den som älskar Gud och älskar dygden har redan överträffat lagenskrav och stigit in på kärlekens väg.

En sådan människa gör goda gärningar utan att vänta på enbefallning. Hans goda karaktär behöver ingen tillsägelse för att göradet som är gott.

Han gör gott därför att det ligger i hans natur som Guds avbild. Han görgott av ren vana, som en utandning, utan att känna att han gör något som ärspeciellt eller bortom hans förmåga.

Och eftersom han ser det som normalt och naturligt skryterhan inte om det.

Den som inte älskar det goda tycker däremot att Guds bud är tunga,och han blir en fiende till Gud! Han känner att Gud tar ifrån honom nöjet attsynda och att hans bud är i vägen för honom och leder honom på en väg haninte vill vandra. På så sätt blir Guds väg svår för honom, och han måsteanstränga sig om han alls går den!

12

Sådan är exempelvis existentialisten, eftersom en sådan ateistkänner sig övertygad om att Guds existens är ett hinder för hansegen existens.

Han kan inte känna sin egen existens samtidigt som han tror på Gud.Därför säger han att det vore bättre om Gud inte existerar, så att jag kanexistera! Huvudorsaken till detta är att han inte älskar det goda, och därförälskar han inte heller Gud. På denna väg gick den förlorade sonen, somlämnade sin faders hus när han ville njuta sin frihet (Luk 15:13)!

Men den som älskar det goda känner ingen fiendskap motGud, utan hans vilja är i överensstämmelse med Guds vilja.

Han älskar Gud och får sina ideal från honom. Han tycker om det godahos Gud och vill ha det i sitt eget liv. Gud blir hans enda längtan och hansenda glädje.

Den som älskar det goda lever i ständig glädje och frid.

Han gläder sig i Herren, som Skriften säger: ”Gläd er alltid i Herren.Än en gång vill jag säga: gläd er” (Fil 4:4). Han är glad eftersom hanfinner glädje i livet med Herren, och han finner att Herrens vilja är densammasom hans och att hans vilja stämmer överens med Herrens.

När förlorar man då sin kärlek till Gud och sin kärlek till att göradet goda? Det sker när man lär känna det onda, får smak för det ochbörjar njuta i det.

Detta var prövningen där den första människan föll för djävulens frestelse.Adam och Eva kände bara det goda, men Satan ledde dem in till kunskapom både gott och ont. Han ökade deras kunskap genom att föra in det onda(1 Mos 3:5). Människan började uppleva det onda, och det uppstod ettkärleksförhållande mellan människan och ondskan.

Det finns saker som människan mår bättre av att inte behövakänna till eller uppleva. Om sådana saker säger Skriften: ”ökadkunskap ger ökad smärta” (Pred 1:18).

Satan sade till Eva: ”den dag ni äter av den skall era ögon öppnas”,

13

och det hade varit bättre för dem att inte få sina ögon öppnade för densortens kunskap.

Det är mycket bättre för människan att bara känna det goda. Då leverman ett lyckligt liv och älskar andra eftersom man bara ser det goda i dem.

En gång i evigheten ska vi få spy upp frukten som ger kunskapom gott och ont. Då ska vi få glömma det onda och bara känna detgoda.

Gud kommer att utplåna ur vårt minne all den ondska vi sett undersolen. Bara det goda blir kvar, och vi ska få känna det, begrunda det, smakadet, älska det och leva det. Vi ska göra det goda, men inte ansträngt ellerbara för att lyda budordet eller känna oss tvingade till det. Vi ska göra detgoda av kärlek till godheten.

Du ska veta att när dina gärningar en gång vägs på evighetensvåg och det framgår hur mycket gott du har gjort, då är det kärlekeni dem som Gud kommer att väga. Det är bara den kärleken som Gudkommer att löna dig för.

Vad betyder då detta för vårt liv och våra gärningar?

Ta till exempel den andliga tjänsten. Den är inte bara en verksamhet därman arbetar och predikar. Tjänar du människorna för att du älskar dem ochvill rädda dem, för att du älskar att se Guds kyrka och rike byggas, för att duälskar Gud som älskar dem och för att de ska älska honom tillbaka? Om såär fallet ska du veta att Gud tar vara på den kärleken i din tjänst för honom.

Vem lyckas i sin andliga tjänst om inte den som betraktar densom helt och hållet kärlek: kärlek till Gud och kärlek till dem hantjänar? Ju mer han tjänar dem desto mer ökar hans kärlek till dem,och desto mer vill han tjäna dem!

Samma sak gäller givande.

Givande eller välgörenhet handlar inte bara om att uppfylla budordet,för Skriften säger: ”Gud älskar en glad givare” (2 Kor 9:7). Gud behållerför din räkning inte de pengar du skänker, utan den kärlek som överträffar

14

alla tionden, förstlingsfrukter och löften och som ger frikostigt och utanmissnöje.

Kärlek är den helige Andes första frukt. När Herren klandrar ängelnför församlingen i Efesos och uppmanar honom att omvända sig,sammanfattar han därför sin tillrättavisning i en enda mening utan att nämnanågon särskild synd: ”Men jag har det emot dig, att du övergett dinförsta kärlek” (Upp 2:4).

Gud begär denna kärlek, så han säger: ”Min son, ge mig ditt hjärta.”Då ska hans vägar behaga dig (Ord 23:26). Kärlekens naturliga frukt är attuppfylla budorden.

De som bara lever omvändelsens liv i det yttre men saknar deninre kärleken, de misslyckas. Det beror på att deras gärningar ochrelation till Gud saknar kärlek.

När Herren Kristus fick frågan vilket bud i lagen som är det allra viktigaste,svarade han att det är det dubbla kärleksbudet: ”Du skall älska Herrendin Gud, av hela ditt hjärta… Du skall älska din nästa som dig själv…På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna” (Matt 22:36-40).

Många ska säga till Herren på den yttersta dagen: ”Herre, harvi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namndrivit ut onda andar?” (Matt 7:22). Men han ska lägga allt detta åtsidan och fråga hur mycket kärlek de har i sig.

Det handlar inte om mirakler och gåvor, för det är många som gåttförlorade trots alla gåvor de haft. Det är därför aposteln, efter att ha talat omandliga gåvor, fortsätter med att tala om kärleken och beskriver den somden förnämsta vägen (1 Kor 13).

Så stor kärlek som vi har till Gud, så stor blir också vår glädjeoch salighet i evigheten.

Den ena stjärnan skiljer sig från den andra i härlighet (1 Kor 15:41),och det bestäms efter kärleken. Om du älskar Gud är du inte rädd, förkärleken driver ut rädslan. Om du har sådan kärlek är du inte rädd för Gudeller synd eller människor eller ens döden.

15

Med kärlek lever människan i ständig glädje, en glädje i Herrensom för henne fram från godhet till godhet i sitt triumftåg, en glädje ilivet med Herren där synden inte har någon plats i hennes hjärta.

Det kanske kommer en del strid och motstånd från djävulen, mendetta är bara yttre problem medan friden råder i det inre. I hjärtat borkärleken, glädjen och friden tillsammans.

Jag vill att du övar dig i denna kärlek. Lämna de utvändigafromhetsövningarna och sök dig in till kärlekens djup. Kärlekenupphör aldrig.

Petrus förnekade sin Mästare, han svor och bedyrade att han intekände honom! Men Herren hade bara en enda fråga till honom: Älskar dumig? Och Petrus svarade:

”Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär” (Joh 21:15-17).

Tack vare den kärleken fick Petrus förlåtelse och återupprättades tillsitt apostlaämbete.

Nu ska jag inte tala mer om kärleken här, eftersom jag har gett ut enomfattande bok om detta ämne: Kärleken – den främsta av dygder.

16

17

ANDENSFRUKTER

2

GLÄDJE

18

I begynnelsen skapade Gud människan till glädje.

Därför satte han människan i en lustgård, i Edens lustgård (1 Mos 2),och gav henne alla upptänkliga bekvämligheter. För hennes skull hade hanskapat allt – himmel, ljus, floder, frukter, blommor… Och i evigheten harhan berett åt henne andra glädjeämnen, outsägliga ting som inget öga settoch inget öra hört och ingen människas hjärta kunnat tänka sig (1 Kor2:9). Dessutom lyfter Gud människan genom döden direkt till paradisetdär hon får uppleva glädjen i gemenskapen med Herren, änglarna och deheligas själar.

Även i detta jordeliv har Gud gett människan mångaglädjeämnen.

Han har gett henne en dag varje vecka till vila och glädje. I Gamlatestamentet gav Gud människan heliga högtider för att hon skulle glädjas(3 Mos 23), och detsamma gäller i Nya testamentet. Han har låtitmänniskan kunna njuta av sitt arbete som hon sliter med under solen (Pred5:17-18).

Här måste vi nu skilja på njutning och glädje.

Njutning gäller kroppen och dess sinnen, medan den sanna glädjen gälleranden. Människan finner njutning i mat och dryck, i vackra syner och skönaljud. Detta är sinnliga njutningar. Men när man hör andlig musik eller andligaord är även anden delaktig, och då blir nöjet också andligt.

När vi talar om glädje menar vi andlig glädje. Det finns nämligenockså en glädje som berör egot, och den är falsk.

FALSK GLÄDJE

Ett exempel på falsk glädje är att glädjas åt sin fiendes olycka eller detonda som händer denne. Detta är en synd hos egot, och den vise Salomosade: ”Gläds inte när din fiende faller” (Ord 24:17). Det är en syndig

19

glädje som kallas skadeglädje, och är oförenlig med kärleken eftersomaposteln säger att kärlek ”gläder sig inte över orättfärdigheten” (1 Kor13:6).

En glädje som bottnar i stolthet och självcentrering är en falskglädje.

När de sjuttio lärjungarna kom glada tillbaka och sade: ”Herre, till ochmed de onda andarna lyder oss i ditt namn”, tillrättavisade Herren democh sade: ”gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som överatt era namn är skrivna i himlen” (Luk 10:17-20). Ett annat exempel äratt glädja sig över att kunna tala i tungor! Detta är också en falsk glädjeeftersom den blandas med självupptagen stolthet över begåvningar iställetför intresse för Guds rike.

Vissa människor gläder sig över synden!

I så fall blir glädjen en synd bland deras övriga synder. Det påminneross om dem som aposteln beskrev som att de ”sätter sin ära i det som ärderas skam, dessa som bara tänker på det jordiska” (Fil 3:19).

Andra har sin glädje i banala materiella ting.

Ett exempel på detta är den äldre brodern som inte blev glad när hansförlorade bror kom hem, utan anklagade sin far och sade: ”mig har dualdrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner”(Luk 15:29). En sådan människa som har sin glädje i att få en killing harverkligen en outvecklad andlighet och endast världsliga begär!

Den vise Salomo hade erfarenhet av denna typ av glädje, han sade:”Allt som mina ögon begärde gav jag dem…” Men han fann att alltdetta var meningslöst, som att försöka fånga vinden (Pred 2:10-11). Därföruttalade han sina visa ord: ”Glädje kan sluta i sorg… Den vettlöse harsin glädje i oförnuft… dårarnas hjärtan är i glädjens hus” (Ords 14:13,15:21, Pred 7:5). Med detta syftade han naturligtvis på falsk glädje ochmissriktad världslig njutning som är sinnlig, köttslig eller oandlig. Det ledeross till frågan: Vad är då andlig glädje?

20

ANDLIG GLÄDJE

1. Det är glädje i Herren, över att få vara i hans närhet ochgemenskap och möta honom.

Lärjungarna blev glada när de såg Herren (Joh 20:20), för han hadelovat dem: ”jag skall se er igen, och då skall era hjärtan glädja sig,och ingen skall ta er glädje ifrån er” (Joh 16:22). Om denna glädjesade aposteln Paulus: ”Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga,gläd er!” (Fil 4:4).

Detta är att alltid glädjas i Herren, i känslan att han är med oss, precissom lärjungarna gladdes över att han var med dem och talade med demom Guds rike (Apg 1:3).

Gläder du dig över Guds närvaro i ditt och andras liv? Fråga digsjälv varje dag: Kommer din glädje av att du är med Herren, eller harden andra orsaker?

2. Den heliga jungfrun kände denna andliga glädje i Herren ochuttryckte den i sin lovsång: ”Min själ prisar Herrens storhet, ochmin ande jublar över Gud, min Frälsare” (Luk 1:46-47).

Den heliga jungfrun gladde sig över Herren och hans frälsning. Gör dudet också? Gläds du också över den frälsning, befrielse och försoningsom Herren har vunnit för din skull? Kyrkan påminner oss om dennafrälsning varje dag i den sjätte timmens bön så att vi kan glädjas. Vi fröjdasöver försoningen där han tog alla våra synder och utplånade dem med sittdyrbara blod. Vi är glada att Herren har friköpt oss med sitt blod och vihar blivit hans, försonade med honom.

3. Ett annat exempel på andlig glädje är glädjen när manomvänder sig och blir fri från synd.

Sådan glädje har den som blir kvitt en inrotad synd eller ovana somhaft makten över honom och där han nu framgångsrikt biktat sig och fåttförlåtelse. Det är samma glädje som den förlorade sonen kände när hanåtervände till sin faders hus (Luk 15).

21

Se vad profeten David säger: ”Låt mig få höra fröjd och glädje, låtde ben som du har krossat få jubla… Låt mig åter få jubla över dinfrälsning” (Ps 51:10, 14).

Ja, vilken glädje får inte den människa som blir av med en ovanasom länge haft makten över honom, eller en synd där han varit svag ochfått bekänna gång på gång! Vilken glädje får inte den som blivit fri fråndrogberoende, till exempel, eller tryckande onda tankar och orenadrömmar!

4. Vilken seger det är att övervinna sig själv!

Det är långt bättre än att vinna över andra, för när man övervinner sigsjälv blir man fri i sitt inre. Därför sade den vise Salomo: ”Bättre styra sittsinne än inta en stad” (Ords 16:32). Den som tar hämnd har inte sammaglädje som den som behärskar sig och uthärdar. Därför blev profeten Davidglad när den visa Abigail hjälpte honom avstå från att hämnas och spillablod (1 Sam 25:32).

5. Det finns också en glädje över syndare som omvänder sig.

Detta skapar inte bara glädje på jorden utan också i himlen, och somSkriften säger ”blir det större glädje i himlen över en enda syndare somomvänder sig…” (Luk 15:7). Och fadern till den förlorade sonen sade: ”numåste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fåttliv igen, han var förlorad men är återfunnen” (Luk 15:32). Så var detockså för kvinnan som hittade sitt borttappade mynt: hon samlade sinaväninnor och grannar för att glädjas med henne (Luk 15:8-9).

Hur stor är inte glädjen i att söka upp syndare och upprättadem!

Detta är en uppgift som vissa människor har fått, som aposteln Paulussade: ”Kristus… har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltsåsändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber åKristi vägnar: låt försona er med Gud” (2 Kor 5:19-20). Vi gläder ossnär en människa blir försonad med Gud. Då blir det inte bara lön i himlen,utan även glädje på jorden. Skriften säger också: ”den som återför en

22

syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskylermånga synder” (Jak 5:20).

Sannerligen väntar en djup glädje den som räddar en själ från dödeneller återupprättar en som avfallit eller en flicka som hamnat fel!

6. Vilken god gärning du än gör får du njuta dess glädje.

En god gärning skapar glädje i himlen och på jorden. Du känner glädjenär du hjälper en fattig människa, gläder en fattig familj eller tröstar någonsom har det svårt. Du känner en inre glädje eftersom du har skänkt lindringtill såriga hjärtan eller ordnat rättvisa åt en förtryckt människa. Du kännerglädje närhelst du gör något gott, till och med mot andra ting än människor.Om detta sade en litterärt skolad man en gång: ”Jag vattnade ett träd menfick inte ett ord till tack. Men när jag såg hur det levde upp, levde jag självupp.” Likaså gläder sig en mor över sina barns glädje, när hon ser attbarnet i hennes famn är nöjt eller att det går bra för hennes son eller dotter.

Detta är glädjen över att göra andra glada.

Den som betalar sitt tionde motvilligt får inte uppleva denna glädje.Trots att han ger når hans gåva inte fram till Gud, för ”Gud älskar en gladgivare” (2 Kor 9:7). Han älskar den som ger med glatt och villigt hjärta.Försök att finna denna givandets glädje i ditt eget liv.

Ett annat slags glädje är den andliga glädje som präster och andligaledare kan känna.

7. Prästers och andliga ledares glädje:

Den älskade aposteln Johannes säger i sitt brev till Gaius: ” Älskadebroder, jag hoppas att det går väl för dig i allt, och att du är friskliksom det står väl till med din själ… Ingenting gläder mig mer än atthöra att mina barn lever i sanningen” (3 Joh 2, 4). Detta är en del av denandliga tjänstens glädje. Därför säger aposteln Paulus: ”Lyd era ledare ochrätta er efter dem, ty de vakar över era själar och skall avläggaräkenskap. Se till att de kan göra detta med glädje och inte med tungthjärta, för det skulle inte vara lyckligt för er” (Heb 13:17).

23

En andlig ledare gläder sig när han ser att hans barn växerandligen. Han gläder sig för deras skull, och även för sin egen skulleftersom hans arbete har burit frukt.

Men det barn som inte lyder sin andlige fader eller vägledare, utanstretar emot och vägrar foga sig, vållar honom sorg. Det barn som däremotlyder och följer de goda råd han får brukar dock bära frukt. Dessa barnpåminner oss om den etiopiske eunucken som lyssnade till Filippus, komtill tro, blev döpt och ”fortsatte sin resa, fylld av glädje” (Apg 8:39).

Låt oss glädjas över andras glädje och glädja oss djupt och innerligttillsammans med dem. Ett barn känner stor lycka när det ser att mångamänniskor står omkring det och firar dess födelsedag och sjunger glattför det. Även vuxna blir glada när de har några omkring sig att fira sinalyckliga stunder med.

Detta påminner oss om fredsoffret.

Fredsoffret åts av dem som hade framburit det, de gladde sig i Herrentillsammans med sina vänner och tackade honom (3 Mos 7:12, 19). Dettapåminner oss också om det syrade brödet som bakas som tacksägelse förärkeängeln Mikael. Vissa bakar det och skickar en del till sina vänner för attdela sin glädje över något mirakel som denna ängel gjort för dem. När vifirar tillsammans med andra känner vi oss som en enda familj.

8. En högre glädje är när man kan glädjas åt prövningar, i förlitanpå att de bereder oss en välsignelse och en krona.

Aposteln Jakob säger: ”Räkna det som den största glädje, minabröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar” (Jak 1:2). Vi ska intebara bära prövningarna, utan också glädjas över dem! Vi ska glädja ossöver korset, över den smala vägen, över allt vi måste utstå av lidande ochförföljelse. Vi måste glädja oss i Herren och ”dela hans lidande” (Fil 3:10)och veta att om vi lider med honom ska vi också förhärligas med honom(Rom 8:17). I tro vet vi att allt samverkar till det bästa (Rom 8:28). Låt ossinte bara se på lidandet vi går igenom, utan också hoppfullt se fram emot vadHerren tänker göra. Därför säger aposteln:

24

9. Var glada i hoppet (Rom 12:12)

Vårt hopp om en blomstrande framtid kommer av tron på att Gud skagripa in och verka. Det i sin tur får hjärtat att jubla, som det står i Psaltaren:”Men låt alla som flyr till dig få glädja sig” (Ps 5:12). Den som sättersitt hopp till Herren blir aldrig besviken utan känner glädje, den glädje somHerren ger.

Guds barn lever i ständig glädje, för glädje är Andens frukt.

Andens frukter är kärlek, glädje, frid … osv (Gal 5:22). En andligmänniska som älskar Gud och är älskad av Gud är alltid glad. Huromständigheterna än ser ut känner han att Gud kommer att verka, och hangläder sig över det Gud gör. Gud är verksam även när vi inte kan se det hangör. Vi ser det han gjort först långt senare, och då ska vi få glädja oss ochingen kan ta den glädjen ifrån oss.

Guds barn gläder sig över Herren själv, och inte bara över hansgåvor.

10. Glädje över framgång i tjänsten.

Johannes Döparen hade stor glädje över Herren Kristiverksamhet och den framgång han hade.

Därför sade Johannes Döparen: ”Brudgum är den som har bruden.Men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig innerligtöver brudgummens röst. Den glädjen har jag nu helt och fullt” (Joh3:29). Johannes Döparen var glad över att ha fått föra bruden tillBrudgummen, trots att det innebar att hans egen verksamhet skulle ta slut.Detta är den andliga glädjen, fri från egenintresse. En självisk människa,däremot, gläder sig bara över sin egen verksamhet, som om han vore denende tjänaren. Sådant leder till konkurrens och avundsjuka mellan olikatjänare så att ingen gläder sig över den andres framgång!

Vi kan inte föreställa oss den glädje folket kände över templet somSerubbabel med stor möda byggde. Skriften beskriver den glädjen somatt folket ”grät högt när de såg grunden läggas till detta hus. Många

25

andra jublade och var så glada att de ropade med hög röst. Mankunde inte skilja mellan det högljudda, glada jubelropet och folketshögljudda gråt, ty folket ropade så högt att ljudet hördes vida omkring”(Esr 3:12-13). Hur sanna är inte Psaltarens ord: ”De som sår med tårarskall skörda med jubel” (Ps 126:5). De som arbetar på Herrens åkergläder sig över frukten. Även om den heliga tjänsten innebär hårt arbetefylls de av glädje mitt i slitet, som aposteln säger: ”bedrövade men alltidglada” (2 Kor 6:10).

På ytan kan vi verka bedrövade av allt arbete och lidande i tjänsten,men inom oss är vi faktiskt glada. Så säger aposteln Paulus: ”Nu gläder jagmig mitt under mina lidanden för er” (Kol 1:24).

11. Var och en får glädja sig över frukten av sitt verk och överdet verk som Herren gjort för honom.

Psaltaren säger: ”Herren har gjort stora ting med oss, och vi ärglada” (Ps 126:3). Dessa ord antyder också tacksamhet.

Psalm 103 är full av denna tacksamma glädje: ”Lova Herren, min själ,och glöm inte alla hans välgärningar.” Den som arbetar med Herren finnerglädje i arbetet med honom, i att hans möda inte är förgäves. Och Herrensäger: ”den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans”(Joh 4:36).

12. En andlig människa gläder sig över andras glädje.

Skriften befaller oss: ”Gläd er med dem som är glada” (Rom 12:15).Vi är en kropp, och om en kroppsdel lider så lider alla de andra medhonom. Om en kroppsdel gläder sig, så gläds alla andra tillsammans medhonom. Att vara delaktig i andras glädje är en dygd. När den heliga Elisabetsom hade varit ofruktsam födde ett barn och hennes grannar och släktingarfick höra hur god Herren hade varit mot henne, kom de och gladde de sigmed henne (Luk 1:58).

Det finns dock en fara med att bara glädja sig när man får ta emotgåvor, för om Guds gåvor då uteblir eller kanske bara fördröjs kan hjärtatvända eller bli bedrövat så att man klagar på Herren.

26

Andliga människor gläder sig alltså inte över själva gåvan utanöver Givaren, över Guds kärlek och godhet. På så sätt gläder de sigalltid i Herren.

De gläder sig över honom som över en far som tar hand om dem ochger dem allt de behöver. De gläder sig över hans kärlek som de är heltövertygade om, även ifall han inte skulle ge – eller snarare ifall de inte serhans gåvor, för Gud ger alltid.

Här vill jag ställa en fråga:

Hur är det då med döden? Är döden en källa till glädje, eller tillsorg eller rädsla?

Döden är en källa till andlig glädje för dem som vet var de hamnar efterdöden, exempelvis aposteln Paulus som gärna ville dö: ”Jag skulle viljabryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre” (Fil 1:23). Ettannat exempel är den gamle Simeon som sade: ”Herre, nu låter du dintjänare gå hem i frid, som du har lovat, ty mina ögon har sett dinfrälsning” (Luk 2:29-30).

De som däremot inte är förberedda inför döden och mötet med Herrenär rädda för döden och det som väntar efter döden. Att de inte är bereddahindrar dem från att glädjas över döden.

Synd är generellt sett ett hinder för andlig glädje.

27

ANDENSFRUKTER

3

FRID

28

Andens frukter som aposteln Paulus talade om omfattar kärlek,glädje, frid… (Gal 5:22). Vi har redan talat om kärleken och glädjen, nuska vi fortsätta med frid.

Vi ska börja med en inledning om hur viktigt det är med frid och vilkenroll den spelar i Skriften, i bönen och i livet.

Sedan tar vi oss an tre huvudtyper av frid, nämligen:

1. Frid med Gud och frid från Gud

2. Frid med människor.

3. Frid i hjärtat, inre frid med sig själv.

FRID ÄR VIKTIGT

Frid är mycket viktigt för människans liv. Utan frid kan inget samhällebestå och ingen leva i lugn och ro. Frid är alla regeringars och nationerslängtan och mål så att människor kan leva lugnt och stilla, och utan frid styrsvärlden av djungelns lag.

Gud vill att vi ska ha frid, och han ger den till oss.

Han sade till sina heliga apostlar: ”Frid lämnar jag efter mig åt er.Min frid ger jag er… Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa”(Joh 14:27). Dessa ord ur evangeliet ber vi varje dag under den tredje timmensbön. På så sätt påminner vi oss om denna frid så att våra hjärtan inte bliroroliga eller rädda.

Frid är den sång som ängeln sjöng dagen då Herren föddes: ”Ära vareGud i höjden och frid på jorden” (Luk 2:14).

Orden ”Frid vare med er” upprepas många gånger av denofficierande prästen under den heliga liturgin.

29

Han uttalar dessa ord vid som inledning till varje liturgisk bön, strax förelitaniorna och många gånger under mässan. Prästen ber att friden ska råda iallas hjärtan, eftersom människan utan frid förlorar en viktig byggsten i sitt livoch i sina relationer till andra.

Frid är också den dagliga hälsningen människor emellan, somhar sitt ursprung hos Herren och hans änglar.

När Herren efter sin uppståndelse mötte de båda Mariorna gav handem frid (Matt 28:9, arameiska), och när han kom till den övre salen sadehan till lärjungarna: ”Frid vare med er” (Joh 20:19). Dessa ord upprepastre gånger i detta kapitel i Johannesevangeliet (se även Luk 24:36).

Och när Herren sände ut sina lärjungar sade han till dem: ”När ni kommerin i ett hus, säg då först: Frid över detta hus. Och om där bor en fridensman, ska den frid ni tillönskar vila över honom. Annars ska den vändatillbaka till er” (Luk 10:5-6).

När den heliga jungfrun Maria besökte den heliga Elisabet började honmed att hälsa frid. När Elisabet så hörde Marias hälsning spratt barnet till ihennes liv, och hon fylldes av den helige Ande (Luk 1:41). Tänk hur mäktigden fridshälsningen var!

Likaså hälsade ängeln Gabriel den heliga jungfrun med samma hälsningnär han kom till henne med budskapet om Herren Kristi födelse (Luk 1:28).

Även våra fäder apostlarna inledde vanligen sina brev med orden ”Nådoch frid” (Rom 1:7, 1 Kor 1:3, Gal 1:3, Ef 1:2, Rom 16, 3 Joh 15). Eftersomfriden är så viktig nämns den bland de första av Andens frukter (Gal 5:22).

Dessutom är frid nödvändigt i relationer, som aposteln säger:”Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid” (Jak3:18).

Friden nämns ofta i början och även i slutet på ett samtal. Vi läser attprofeten Elisa avslutade sitt samtal med syriern Naaman med orden: ”Gå ifrid” (2 Kung 5:19). Även Herren Kristus avslutade sitt samtal medsynderskan med orden: ”Gå i frid” (Luk 7:50).

30

FRID MED GUD

När människan skapades hade hon frid med Gud. Men när honsyndade förlorade hon sin frid med Gud.

Så blev det för Adam (1 Mos 3), för Kain (1 Mos 4) och för alla ondamänniskor i alla släktled. Synd innebär nämligen en brytning med Gud (Luk15:13) och fiendskap mot Gud (Jak 4:4, 1 Joh 2:5). Det står skrivet: ”Detfinns ingen frid för de ogudaktiga, säger Herren” (Jes 48:22, 57:21).

De ogudaktiga förlorar sin frid med Gud, både här på jorden och vidtidens slut när Herren kommer tillbaka. Därför säger aposteln Paulus: ”Detär fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer” (Heb 10:31).Hur kan man då vinna försoning med Gud? (2 Kor 5:20).

De otroende försonar sig med Gud genom att ta emot tron, ochsyndarna genom att omvända sig.

När det gäller tron säger Skriften: ”Då vi alltså har förklaratsrättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus”(Rom 5:1). Denna frid är frukten av det heliga blod som vår korsfäste Herreutgöt för vår skull. ”Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett ochrev ner skiljemuren” (Ef 2:14). Han skapade frid mellan himmel och jord.

När det gäller omvändelsen säger Gud – lovat vare hans namn! – ”Vändom till mig så skall jag vända om till er” (Mal 3:7). Och den älskadeaposteln Johannes säger: ”Mina älskade, om hjärtat inte anklagar oss ärvi frimodiga inför Gud” (1 Joh 3:21). Även S:t Augustinus säger i sin bokBekännelser: ”Våra hjärtan är oroliga tills de finner sin vila i honom.”

FRID FRÅN GUD

Sann frid kommer från Gud, som Psaltaren säger: ”Herren välsignarsitt folk med frid” (Ps 29:11). Om denna frid säger aposteln:

31

”Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtanoch era tankar” (Fil 4:7).

Gud är fridens Källa, fridens Furste och fridens Konung. Vi sjungerhymnen Eb Uro till honom: ”O fridens Konung, giv oss din frid, skänk ossdin frid…” Och den första litanian i den heliga liturgin är Fridens litaniadär vi ber Gud om frid över Kyrkan och hela församlingen.

Guds frid skyddar oss från djävulen, rädsla och bekymmer.Därför bör vi komma ihåg Guds löften till oss.

Du finner frid i ditt hjärta om du tänker på Herrens ord: ”Se, på minahänder har jag upptecknat dig” (Jes 49:16). ”På er är till och med allahårstrån räknade” (Matt 10:30). ”Men inte ett hår på ert huvud skall gåförlorat” (Luk 21:18), ”ingen av er skall förlora så mycket som etthårstrå på sitt huvud” (Apg 27:34).

Du kan också känna den friden när du minns psalmerna som talar omGuds beskydd, som t ex:

”Herren bevarar dig, Herren är ditt skydd på din högra sida. Solenskall inte skada dig om dagen, och inte månen om natten. Herren skallbevara dig från allt ont, han skall bevara din själ. Herren skall bevaradin utgång och din ingång från nu och till evig tid.” (Ps 121)

”Vår själ kom undan som en fågel ur fågelfängarens snara, snarangick sönder och vi kom undan. Vår hjälp är i Herrens namn, hans somhar gjort himmel och jord.” (Ps 124)

”Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under denAllsmäktiges skugga…Du skall inte frukta nattens fasor, inte pilen somflyger om dagen… Om än tusen faller vid din sida, ja, tio tusen vid dinhögra sida, så skall det inte drabba dig.” (Ps 91)

Många är Guds löften om frid i Psaltaren, och därför råder vi dig: Lärdig psalmerna utantill, så kommer psalmerna att skydda dig.

Vi har nu talat om frid från Gud, men det finns andra sorters frid som ärfalsk och inte kommer från Gud.

32

FALSK FRID

Det var sådan frid som de falska profeterna lurade folket med innanexilen, så att de inte omvände sig eller fruktade Guds kommande vrede.Därför sade Herren Gud i profetens Hesekiels bok: ”de leder mitt folkvilse när de säger: ’Allt står väl till’, trots att allt inte står väl till” (Hes13:10). ”De tar det lätt med att hela mitt folks skada och säger: ’Alltstår väl till, allt står väl till’. Men allt står inte väl till” (Jer 6:14).

Det är ett slags bedrägeri som gör nerverna och samvetetokänsliga.

Satan gjorde samma sak när han lurade vår fader och moder genom attsäga: ”Ni skall visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av denskall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott ochont” (1 Mos 3:4-5).

På samma sätt är det när någon vill begå en viss synd, kanske stöld,mutbrott, otukt eller bedrägeri. Han intalar sig att inget ont ska hända ochatt allt ska sluta i frid!

En sådan falsk frid kan ha sina rötter i övermod och inbilskhet. Ensådan människa tror att hon kan göra allt ont hon vill i frid! En mördaretror till exempel att han ska kunna begå sitt brott ytterst försiktigt, utan attlämna spår efter sig, och att allt ska sluta i frid.

Allt detta är en falsk frid som målas upp av människans egenfantasi, av djävulen, eller av dåligt sällskap och frestare.

FRID MED MÄNNISKOR

Människor hälsar varandra inte enbart med handen, utan också medhjärtat och viljan. De säger ”frid vare med dig” från djupet av sitt hjärta ochönskar verkligen att den andre ska få frid.

33

Om det finns en konflikt mellan två parter bör de försonas.

Därför sade Herren i sin Bergpredikan: ”Därför, om du bär fram dingåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emotdig, så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona digmed din broder, och kom sedan och bär fram din gåva” (Matt 5:23-24).

Det är därför även Kyrkan begär att vi försonas med varandra innannattvarden. Och i den heliga mässan ber vi försoningsbönen före Helgonensliturgi (Anafora) och före prästvigningen.

Men aposteln förstod att det kan vara svårt att försonas med mångaav våra fiender och motståndare, och därför sade han:

”Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och berorpå er” (Rom 12:18).

Med vissa människor kan man faktiskt inte alltid leva i frid, såvidaman inte tar del i deras synd. Det kan bero på att de är ondsinta till sinnatur, eller kanske avundsjuka eller har onda avsikter mot dig eller är räddaatt ditt goda uppförande ska avslöja deras felaktigheter … eller liknandeorsaker.

Men vad gör man om det blir omöjligt att leva i frid med alla?

• Var inte orsaken till striden.

Var den korsfäste, inte korsfästaren. Du kan få möta problem frånandra, men var inte den som börjar bråket. Var inte heller överkänslig förandras fel och brister.

• Var tålmodig och ödmjuk.

Var som profeten Mose, som var mer ödmjuk än någon annanmänniska på jorden (4 Mos 12:3).

• Försök att alltid vara mild och förlåtande.

Aposteln säger: ”Mina kära, ta inte hämnden i egna händer… Löna

34

inte ont med ont” (Rom 12:19, 17). Han begär att vi undviker vrede, ilskaoch raseri, och säger: ”Låt dig inte besegras av det onda, utan besegradet onda med det goda” (Rom 12:21).

Faktiskt är den som behärskar sig den starkare, medan den som inteklarar av det är den svagare. Därför säger aposteln: ”Vi som är starka ärskyldiga att hjälpa de svaga med deras bördor och får inte tänka påoss själva” (Rom 15:1).

• Kräv inte att andra ska vara perfekta, utan acceptera dem somde är och inte som de borde vara.

Vi accepterar ju naturen som den är, vare sig årstiden är regnig, stormigeller het, och vi ber inte naturen ändra på sig. Låt oss göra på samma sättmed andra. Alla människor är inte rättfärdiga och goda. Det finns så mångasom är svaga eller har en dominant läggning. Människor är av olika typer,och vissa är besvärliga. Var därför som en åskådare och låt dig inte berörasav deras beteende, utan behandla dem förståndigt efter deras karaktär.

• Genom mildhet och ödmjukhet kan man stå på god fot med andra.

Om en modig ande kan vinna många och få frid med dem, hur mycketmer kan inte mildhet och ödmjukhet det! Om du försvarar sanningen, gördet då lugnt och ödmjukt. Du har rätt att älska sanningen och försvara den,men du kan inte tvinga andra att följa den. Gud gav oss budorden mentvingar oss inte att följa dem.

Enda undantaget är kontakter med kättare och frestare.

Vi kan inte vara artiga mot kättare på bekostnad av tron. Se vad denälskade aposteln Johannes säger om detta: ”Om någon kommer till erutan denna lära, ska ni inte släppa in honom i ert hem och inte hälsahonom välkommen. Den som välkomnar honom gör sig till hansmedbrottsling” (2 Joh 10-11).

Var på din vakt mot alla som försöker villa bort dig från tron. Var inteartig mot sådana människor och välkomna dem inte i ditt hus.

35

Samma sak gäller dem som försöker vilseleda dig till synd ochfördärv. Undvik sådana människor.

Kom ihåg Skriftens ord: ”Låt er inte luras. Av dåligt sällskap blirden bäste snart förstörd” (1 Kor 15:33). ”Lycklig den som inte följer degudlösa, inte går syndares väg eller sitter bland hädare” (Ps 1:1).

INRE FRIDTAR BORT RÄDSLA

RÄDSLA

Brist på inre frid ger upphov till rädsla, oro, upprördhet ochmånga andra psykiska problem.

Ta som exempel en människa som profeten David, som hade frid i sitthjärta. Vad säger han om detta? ”Om en här belägrar mig fruktar ejmitt hjärta. Om krig bryter ut mot mig är jag ändå trygg” (Ps 27:3).”Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty duär med mig” (Ps 23:4). Hela armén var rädd för att möta Goliat, menDavid var inte rädd. Trots att han var ung hade han ett lejons hjärta, medanhans äldre bröder var rädda. Kung Saul sade till honom: ”Inte duger dutill att slåss mot filistén, du är ju bara en pojke, och han har varitkrigare i hela sitt liv” (1 Sam 17:33). Men David sade med fast hjärta tillkungen: ”Låt dig inte skrämmas av honom, herre. Jag, din tjänare,ska gå ut och strida mot den där filistén” (1 Sam 17:32). Och Davidberättade för kungen att han brukat valla sin fars får, och när ett lejon ochen björn kom och tog ett lamm ur flocken blev han inte rädd för dem utanräddade lammet och dödade både lejonet och björnen (1 Sam 17: 32-36).

David var inte rädd för den djärve Goliat, för han litade på Gudsingripande.

36

David sade ”striden är Herrens”. Det handlade alltså inte om svärdoch spjut! David sade till Goliat: ”Du kommer emot mig med svärd ochspjut och sabel. Jag går emot dig i Herren Sebaots namn… I dag skallHerren utlämna dig åt mig” (1 Sam 17:45). Vilken stark tro på Gud, påatt han ska gripa in och visa omsorg. David var överhuvudtaget inte rädd,och med sin tro förde han ut Guds namn på slagfältet. Han var övertygadom att Gud var mycket starkare än Goliat och alla andra tappra krigare påjorden. Därför uppmuntrande han dem och sade: ”Ingen bör tappamodet” (1 Sam 17:32).

När frid råder i en människas hjärta blir hon inte bara tryggoch fridfull, hon förmedlar också frid till andras hjärtan.

Liknande exempel har vi hos Mose och Elisa. Båda var trygga ochkunde skapa frid i andra människors hjärtan.

När staden Samaria omringades av en armé var Elisa lugn, men hanstjänare Gehasi var rädd. Gehasi kunde inte se hur Guds hjälp omgav staden,så Elisa sade till honom: ”Frukta inte! De som är med oss är fler än desom är med dem” (2 Kung 6:16). Sedan bad Elisa att Herren skulle öppnatjänarens ögon så att han fick se.

Mose blev inte heller rädd när Faraos armé hann upp folket vidhavsstranden, men folket blev helt förskräckt när de såg hur döden hotadedem. De hade inte den tro som behövdes för att se Herrens frälsning. SåMose sade till dem: ”Var inte rädda! Stanna upp och bevittna denfrälsning som Herren i dag skall ge er… Herren skall strida för er, ochni skall hålla er stilla” (2 Mos 14:13-14).

Genom tron kan vi se Guds hjälp och frälsning så att vi intebehöver bli rädda.

Petrus gick ut på vattnet mot Herren, men när han såg hur kraftigt detblåste blev han rädd och började sjunka. Detta hände när han riktade blickenmot vågorna istället för mot Herren Kristus. Så Herren tillrättavisade honom:”Du trossvage, varför tvivlade du?” (Matt 14:30-31)

Gud begär att vi aldrig ska tappa modet.

37

Han säger: ”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er…Känn ingen oro och tappa inte modet” (Joh 14:27). Gud har alltiduppmuntrat sina barn och uppmanat dem att göra sig fria från rädslan. NärJosua kände sig svag efter Moses död sade Herren: ” Ingen skall kunnastå dig emot i alla dina livsdagar. Så som jag har varit med Mose, såskall jag också vara med dig. Jag skall inte lämna dig eller övergedig. Var stark och frimodig… Var då inte förskräckt eller förfärad, tyHerren, din Gud, är med dig vart än du går” (Josua 1:5-9). Han lovadetill och med: ”Ingen skall kunna stå dig emot i alla dina livsdagar”(Jos 1:5).

Och se vilka vackra och trösterika ord Herren gav aposteln Paulus:”Var inte rädd utan fortsätt att predika och låt dig inte tystas, ty jagär med dig. Ingen ska angripa dig och göra dig något ont” (Apg 18:9-10). Och när patriarken Jakob var rädd för sin bror Esau, uppenbaradesig Herren i en syn och tröstade honom med orden: ”Och jag ska varamed dig och skydda dig vart du än går; jag ska föra dig tillbaka tilldetta land” (1 Mos 28:15).

Rädsla är något främmande för den mänskliga naturen. Det ärnågot som trängt in i människans själ först efter syndafallet.

Adam levde med vilddjuren, med lejon, tigrar och leoparder, medormar och kräldjur, och han var aldrig rädd. Även vår fader Noa bodde iarken med alla dessa vilddjur, han gav dem mat och skötte om dem utanatt bli rädd. Men när Adam föll i synd blev han rädd och gömde sig bakomett träd och sade till Herren: ”Jag hörde dig komma i trädgården ochblev rädd eftersom jag är naken, så jag gömde mig” (1 Mos 3:10).

Även Kain blev rädd liksom Adam. Han sade till Herren: ”Mitt straffär för tungt att bära. Du driver mig bort från marken, bort ur din åsyn.Rastlös och rotlös kommer jag att vara på jorden. Vem som helst sommöter mig kan döda mig” (1 Mos 4:13-14). Och så kom Kain att tillbringaresten av sitt liv i skräck och utan frid i sinnet.

Synden gör att människan känner sig skild från Gud som ärkällan till makt och beskydd, och därför blir hon rädd.

38

Synden gör människan rädd för att bli avslöjad och få sin synduppdagad inför andra. Hon blir rädd för syndens konsekvenser, det straffsom utdöms av samhället eller lagen, och för Gud och hans straffdom. Honär också rädd för sin egen svaghet inför synden, och för djävulen som harfått makt över henne.

Rädslan försvinner när man får del av Guds förlåtelse och beskyddoch litar till Guds hjälp i stunder av svaghet. Man är inte rädd när mankänner att Gud är med, detta är något som garanterat driver ut rädslanur hjärtat.

Den som är rädd har blicken fäst på rädslans upphov och inte påGud som kan befria honom från den.

ORSAKER TILL RÄDSLA

Det finns många olika orsaker till rädsla, men alla kommer defrån människans eget hjärta.

Vissa är rädda för andras förtal, för deras påhopp och intriger, ochandra för deras avundsjuka. Den som tror på det onda ögat och dessmakt att skada kommer att leva i fruktan. Orsaken till hans rädsla är intedet onda ögats makt, utan svagheten i hjärtat hos den som tror på sådant.

Vissa kanske är rädda för elaka människor och har inte Gudshjälp för ögonen.

Därför sade Gud till Jeremia, som var rädd för folket: ”Låt dem inteskrämma dig, ty jag är med dig och jag ska rädda dig… Se jag gör digidag till en befäst stad, en pelare av järn, en mur av koppar, som hållerstånd mot hela landet… De ska angripa dig, men de ska inte besegradig, ty jag är med dig… och jag ska rädda dig” (Jeremia 1:8, 18-19)

Vissa människor kan man känna rädsla inför trots att de alls intetänkt skada en.

39

Kung Saul, till exempel, var rädd för David och jagade honom överalltför att ta livet av honom, trots att David aldrig ens tänkt tanken att skadahonom. Till och med när han hade Saul i sitt våld och David hade chansenatt döda honom, vilket hans följeslagare också rådde honom att göra,sade David ändå: ”Herren förbjude att jag skulle handla så mot minhärskare, Herrens smorde, att jag bär hand på honom: han är dockHerrens smorde” (1 Sam 24:7). David tillrättavisade sina underordnadeoch lät dem inte resa sig mot Saul. Och se vad David sade till kungen:”Mot vem har Israels konung dragit ut, vem är det du jagar? En dödhund! En ynka loppa!” Dessa ord fick Saul att brista ut i gråt och ropa tillDavid: ”Det är du som har rätt, inte jag” (1 Sam. 24:15-16).

Likt ett barn var Saul rädd för ett fantasifoster, för något sominte fanns i verkligheten.

Barn kan skapa skrämmande vanföreställningar i sin tankevärld ochbörja känna rädsla för mörkret där de inbillar sig att något döljer sig. Dekan också vara rädda för tjuvar som egentligen inte existerar, eller fördemoner där det i själva verket inte finns några. Dessa är fantasifoster somskapats av rädslan i deras hjärtan. Barn är ibland rädda för att varaensamma, utan någon som skyddar dem från okända faror, och de kanbörja skrika och gråta av ingen annan anledning än rädsla.

Sådana rädslor kan följa vissa ända upp i vuxen ålder.

Det är därför vi finner studenter som är rädda för tentor och inbillarsig att tentorna är svåra eller åtminstone rättningen sträng. Andra går ochär rädda för en anställningsintervju och tror att de ska misslyckas.

På samma sätt kan en flicka känna sig rädd när någon friar tillhenne.

Hon är rädd för att han inte ska tycka om henne utan dra tillbaka sittfrieri, och då skulle hon inte klara av att se folk i ögonen eller möta enannan giftaskandidat, eftersom hon inbillar sig att även denne skulle dratillbaka sitt frieri. På så sätt växer sig rädslan allt starkare inom henne.

Andra är rädda för att misslyckas.

40

När en sådan människa tänker göra affärer blir han rädd att mötamisslyckanden eller motgångar genom konkurrenters intriger ellermedarbetares oärlighet. Är han fattig blir han rädd för att lida nöd, och ärhan rik blir han rädd för att bli rånad. I alla situationer går han jämt ochständigt omkring rädd.

Vissa människor är rädda för olyckor.

Om en sådan människa reser med flyg blir han rädd att planet skakrascha, och han drar sig till minnes sådant han läst i tidningarna. Vilketfordon han än reser med är han rädd för olyckor. Alla möjliga mörkaminnesbilder om sådana händelser gör sig ständigt påminda och fyller honommed rädsla.

Det finns en sorts människor som är rädda för sin egen svaghet.

En sådan människa är rädd för sin oförmåga, sin tankspriddhet, sinsvaghet inför konkurrenter och motståndare och sin oförmåga att stå emot.Det gör att hon tappar självförtroendet, modet och initiativkraften. Bilder avmaktlöshet och misslyckande dansar ständigt för hennes inre syn. Hon är tilloch med rädd för synden och känner sig oförmögen att stå emot den.

Sådan rädsla ger upphov till förvirring, oro och bekymmer hosmänniskan och kan förlama hennes arbetsförmåga.

Det kan ha skadligt inflytande på själen och nerverna. Rädslan börjarvisa sig i anletsdragen, i utseendet, i rösten och rörelserna. Hon börjardarra, blir blek, och hjärtat slår fortare. Alla kan se hennes rädsla somvisar sig i hennes beteende med tveksamhet, beslutsångest och sökandeefter beskydd.

Rädsla kan driva vissa till förtvivlan. De matar sig med orden: ”Vemsom helst som möter mig kan döda mig” (1 Mos 4:14). En andligmänniska är däremot inte rädd. Frid råder i hennes hjärta och ger hennetrygghet.

Vissa kan gå och vara rädda för döden eller för dödligasjukdomar.

41

När en sådan människa blir sjuk, blir hon modfälld och börja inbilla sigdet värsta om sjukdomen. Även vissa läkare kan gripas av denna rädsla!Andra är rädda för infektion och kan ta till ovanliga åtgärder för att skyddasig.

DE SOM INTE ÄR RÄDDA

En andlig människa som har frid i hjärtat är aldrig rädd för döden.

Lever man i rättfärdighet försvinner rädslan för döden ur hjärtat. Stårman förberedd med en sådan rättfärdighet ser man snarare fram emot döden,eftersom den leder till gemenskap med Kristus, änglarna och helgonen.

Martyrernas och de heliga ökenfädernas berättelser är godavittnesbörd om detta.

Martyrerna fruktade varken död eller pina eller hot, de fruktade varkentyranner, domstolar eller fängelser utan sjöng i fängelset och gladde sig överatt få möta Herren. Deras livsberättelser ger oss kraft så att vi slutar vararädda och istället har frid i våra hjärtan.

På samma sätt läser vi om ökenfäderna som inte var rädda för öknenutan fann sin andliga glädje i ensamheten. Vi hämtar kraft ur deraslivsberättelser när vi ser hur de inte fruktade kampen mot djävulen eller öknenoch dess vilddjur, utan hur några av dem kunde bo i gravkammare utan attvara rädda! Vi läser hur S:t Abba Makarios brukade sova om natten i engravkammare med huvudet vilande på en dödskalle! En gång taladedemonerna till honom ur dödskallen och hånade honom för att han skulleförlora sin frid, men han blev aldrig rädd.

Var alltså stark och oförfärad. Låt friden råda i era hjärtan.

För att få frid och tillförsikt kan man påminna sig om Gudsbeskyddande kraft.

42

Var viss om att Gud existerar och att han är verksam för ditt bästa. Varviss om att varje problem har en lösning. Gud har många lösningar, och detsom är omöjligt för människor är möjligt för Gud. Än mer, allt är möjligt förden som tror (Mark 9:23).

För att få inre frid kan vi tänka på att Guds ängel omger dem somfruktar honom och räddar dem, och att vi har många änglar omkring osstill vårt beskydd, vilket Skrifterna vittnar om med många exempel.

Låt oss också tänka på helgonens gärningar och deras förböner för oss,så att vi vet att vi inte är ensamma. Låt oss tänka på hur Guds nåd och hanshelige Ande verkar i oss.

Vi bör emellertid vara på vår vakt mot ogrundad tillit.

Ett exempel på detta kan vara om någon fått cancer och hans vännerförsöker trösta honom med att det säkert bara är en godartad tumör. Ettannat exempel kan vara om en ledare förlitar sig helt på vad hansunderordnade berättar för honom, att allt är ok, utan att själv inspekteraarbetet för att försäkra sig om det.

43

ANDENSFRUKTER

4

TÅLAMOD

44

Andens frukter är, som aposteln Paulus säger: ”kärlek, glädje, frid,tålamod…” (Gal 5:22-23). Dessa dygder hör ihop med varandra, så attden som har kärlek också har glädje och frid och likaså tålamod, för”kärleken är tålmodig” (1 Kor 13:4).

Tålamod kännetecknar en människa som är fördragsam,vidsynt, ödmjuk och mild.

Den vise Salomo är ett exempel på detta, för ”Gud skänkte Salomovishet och stort förstånd och [vidsynthet] riklig som sanden på havetsstrand” (2 Kung 4:29). Profeten Mose var också en mycket ödmjukmänniska, mer än någon annan på jorden (4 Mos 12:3).

A. GUDS TÅLAMOD

Gud är tålmodig och mild.

Om det inte hade varit för Guds tålamod, skulle vi alla ha gått under.Guds tålamod kommer ur hans djupa barmhärtighet och mildhet. ProfetenDavid beskriver honom med orden: ”Barmhärtig och nådig är Herren,sen till vrede och rik på kärlek” (Ps 103:8). Och aposteln Petrus säger såhär: ”Att vår Herre dröjer ska ni betrakta som en räddning” (2 Petr3:15).

Gud har stort tålamod med syndare.

Han hade länge tålamod med hedningarna och deras avgudadyrkan tillsde omvände sig och kom tillbaka för att tillbe honom. Han fick ha storttålamod med folket i Nineve tills de ödmjukade sig inför honom med fasta.Då godtog han deras omvändelse, men Jona blev missnöjd när Gud intestraffade dem (Jona 3-4).

Gud hade länge tålamod med Farao, fastän han många gångersvek sina löften.

45

Trots att Gud såg Faraos grymhet var han ytterst tålmodig och gjordeinte slut på honom, utan gav honom tio plågor för att han skulle omvändasig! Varje gång ropade Farao ”Jag har syndat” (2 Mos 9:27, 10:16)och lovade omvända sig, men han syndade igen. Och Gud väntade tålmodigt.

Guds tålamod leder syndaren till omvändelse, men om han inteomvänder sig blir han föremål för Guds straff.

Därför varnar aposteln Paulus syndaren så här: ”Bryr du dig inte omGuds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte atthans godhet vill föra dig till omvändelse? Med ditt hårda och obotfärdigahjärta hopar du vrede över dig till vredens dag…” (Rom 2:4-5).

Om du har syndat många gånger utan att bli bestraffad, tro dåinte att Gud aldrig kommer att agera.

Ditt mått kanske inte är fyllt än, för Herren sade en gång: ”Ty ännuhar inte amoreerna fyllt sina synders mått” (1 Mos 15:16). Men närSodoms mått var fullt, brände Gud upp staden i eld (1 Mos 19).

Tålamod hör till Guds natur, och det leder antingen tillomvändelse eller till straffdom.

Ett bra exempel på Guds tålamod är liknelsen om fikonträdet somunder tre år inte bar någon frukt. Ägaren tänkte hugga ner det så att detinte skulle ta upp mark. Men trädgårdsmästaren kom med ett förslag:

”Låt det stå kvar ett år till, så ska jag gräva runt det och gödsla.Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det”(Luk 13:6-9).

Tålamod ger alltså möjlighet till omvändelse.

Herren visade stort tålamod gentemot folket i öknen, trots attde var hårdnackade och ständigt klagade och ändrade sig.

Han sade: ”Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigtoch motspänstigt folk” (Rom 10:21). Han hade emellertid tålamod meddem och skonade en spillra av dem, som profeten Jesaja sade: ”Om inte

46

Herren Sebaot lämnat en spillra av oss, då vore vi som Sodom, Gomorraskulle vi likna” (Jesaja 1:9).

Ett annat exempel på Guds tålamod är hur han behandlade folketi Samarien.

En gång vägrade en by i Samarien att ta emot Herren eftersom hanvar på väg till Jerusalem, så när hans lärjungar Jakob och Johannes sågdetta sade de: ”Herre, ska vi kalla ner eld från himlen som förgördem?” Men i sitt stora tålamod lät han dem inte att göra detta, utantillrättavisade dem istället med orden: ”Förstår ni inte vilken Ande nihar i er? Människosonen har ju inte kommit för att förgöra människorsliv utan för att rädda dem” (Luk 9:52-56, fotnot). Och när tiden varinne tog Samarien emot tron så att människorna lät döpa sig och fick taemot den helige Ande och bli frälsta (Apg 8:14-17).

Hur häpnadsväckande är inte Guds tålamod gentemot dem somförföljer Kyrkan!

Den främsta av dessa är Saul av Tarsus, som sade så här om sig själv:”fastän jag förut var en hädare, förföljare och våldsman. Men hanförbarmade sig över mig, därför att jag i min otro inte visste vad jaggjorde” (1 Tim 1:13). Saul andades hotelser och mordlust mot Herrenslärjungar, och när han fann dem som tillhörde Vägen förde han dem bundnatill Jerusalem (Apg 9:1-2). Men Herren hade tålamod med honom tills haninte kunde spjärna emot udden längre – då uppenbarade sig Herren förhonom på vägen till Damaskus och kallade honom till sin tjänst. Så blevSaul ett utvalt redskap åt Herren och en hedningarnas apostel, och hanarbetade hårdare än alla de andra apostlarna (Apg 9:3-16, 1 Kor 15:10).Om inte Gud hade varit tålmodig med Saul, skulle Kyrkan ha gått misteom en så stor tjänare som aposteln Paulus!

Gud var länge tålmodig med ståthållaren i Ensena, Erianus, som varmycket grym i sin våldsamma förföljelse av helgonen under kejsarDiocletianus tid. Många helgon blev martyrer för hans hand. Men Gudstålamod förde Erianus till tro, och han blev till och med själv en martyr varsåminnelse Kyrkan firar.

47

Många är de människor mot vilka Gud har visat stort tålamod.

Bland dessa finns Augustinus, Maria koptiskan, Pelagia, Moses densvarte och många fler. De omvände sig och blev Kyrkans stjärnor somtänder hopp i alla botgörares hjärtan. Augustinus blev biskop och en avKyrkans stora lärare, Moses den svarte blev en av de stora munkarna,och Maria koptiskan blev eremit. Jag undrar: om inte Gud har varit tålmodigmed dem, skulle de då ha gått under allesammans? Skulle Kyrkan då hagått miste om sina välsignelser?

Gud har varit mycket tålmodig med många ateister och hedningar.

Han hade tålamod med bolsjevismen tills mer än hundra miljoner ryssaråtervände till tron. Även i Rumänien och gamla Sovjetunionen har mångakommit tillbaka till kristendomen och gläder sig i Herren. Och ikristendomens begynnelse omvände Guds tålamod hedniska filosofer tillkristna filosofer.

Många magiker blev också omvända, t ex magikern Athanasius somtillredde det dödliga giftet för S:t Georg, fast inte det skadade honom. Enannan är magikern Sidrachus som tillredde gift för Abba Kastour, men detgjorde heller ingen skada. Dessa två tog emot tron och vann martyrernaskrona. Guds tålamod förde dem till tro när de lärde känna en kraft som varstörre än deras magi.

Guds tålamod varar inte bara till dess att syndaren omvändersig, utan Gud väntar ända till den stund då tiden är kommen för hansingripande.

Gud väljer den tidpunkt när han anser att tiden är inne för hans verk ochhans gudomliga plan. Ett exempel på det är frälsningen.

Gud lovade våra första föräldrar att kvinnans avkomma skulle trampasönder ormens huvud (1 Mos 3:15). Men tusentals år gick och ormenfortsatte hugga människor i hälen – tusentals, till och med miljontals avkvinnans avkomma! I sitt häpnadsväckande tålamod väntade Gud på denrätta tiden för inkarnationen (Gal 4:4).

48

Han väntade tills den heliga jungfrun föddes, för endast hon kunde bäradenna härlighet. Han väntade på Johannes Döparen som skulle få uppgiftenatt bereda vägen för honom, och på de tolv som skulle föra uppdraget vidareefter honom. Han valde den rätt tidpunkten för att uppfylla alla profetior ochandra ting, och detta var verklig vishet.

Alltså bör ingen fråga sig varför frälsningen dröjde så länge.

I själva verket har den inte alls blivit fördröjd. Den kom vid den tidpunktsom Gud i begynnelsen hade bestämde för den. Men Guds tålamod skulleförbereda allt inför frälsningen, och dessutom förbereda människorna till attförstå och ta emot den. Om frälsningen hade kommit på Adams tid skulleingen ha förstått den, tagit emot den eller trott på den. Vårt problem är att viförsöker förstå tidsåldrarna utifrån våra begränsade perspektiv, men Herrensäger:

”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sinmakt har fastställt” (Apg 1:7).

Vi bör inte be Gud skynda sig, så som David i sin nöd gjorde när hanbad: ”Herre, skynda till min hjälp” (Ps 70:1). Nej, David, du borde halitat på att Gud var på väg till dig redan innan du bad honom om hjälp. Hanshjälp nådde dig vid den bästa tänkbara tidpunkten.

Tänk till exempel på berättelsen om Josef den rättfärdige:

Hans bröder kastade ner honom i gropen, och Gud gjorde ingenting föratt rädda honom! De sålde honom som slav, och Gud verkade inte röra ettfinger! Josef blev orättvist anklagad och kastad i fängelse där han fick sittaflera år, men hade Gud verkligen nonchalerat eller övergett honom? Inte alls,Gud hade i sitt tålamod arrangerat och förberett den tid och stund då Josefskulle göras till ledare och furste!

Om Gud hade löst Josefs problem direkt när han blev kastad i gropen,så skulle Josef fått fortsätta leva som en enkel fåraherde!

Eftersom Gud är tålmodig, undervisar han också sina barn ochlär dem att vara tålmodiga.

49

Gud gick med på Elias begäran om regn efter tre och ett halvt år avhungersnöd. Men Elia fick be om detta en, två, tre och upp till sex gånger,och inget regn föll! Elia tappade inte modet utan fortsatte tålmodigt att be.Och den sjunde gången hände det: ett moln, litet som en människohand,steg upp ur havet (1 Kung 18:44). Då visste Elia att Gud hade besvarathans bön.

B. MÄNNISKANS TÅLAMOD

I det förra kapitlet talade vi om Guds tålamod, och i detta kapitelkommer vi att tala om människans tålamod. Eftersom vi är skapta till Gudsavbild, till att vara honom lika (1 Mos 1:26-27), bör vi vara lika honomäven i tålamod.

Vem av oss människor har inte upplevt Guds tålamod när vi hamnat isyndens grepp? Låt oss då behandla andra på samma sätt, med tålamod, förså säger Skriften: ”med den dom ni dömer, ska ni dömas, och med detmått som ni mäter med ska det mätas upp åt er” (Matt 7:2).

I VÅRA RELATIONER

Vissa människor blir irriterade över det sätt som andra behandlar dempå, och de står inte ut med det. Någon kanske säger: ”Jag har sagt till denoch den att han måste ändra på sitt uppträdande, men det händer ingenting!”En fru kan säga så till sin man.

Detta ligger i vissa människors natur, och om de ska förändraden behöver de tålamod från andra.

50

Det är inte lätt att förändra sin natur snabbt. Man kanske har viljanmen saknar förmågan. Sådana människor kan vara styrda av sitt humör, såatt de med eller utan avsikt gör samma misstag om och om igen. De kanskeinte ens inser att det de gör är fel.

Lärjungarna levde mer än tre år nära Jesus Kristus och lärde av honom,liksom han vid ett tillfälle sade till dem: ”Lär av mig som har ett milt ochödmjukt hjärta” (Matt 11:29). Men när de kom för att gripa honom slogPetrus med ett svärd mot översteprästens tjänare och högg av honom örat(Joh 18:10)! Herren tillrättavisade Petrus med orden: ”Alla som griper tillsvärd ska dödas med svärd” (Matt 26:52).

Petrus kunde inte komma tillrätta med sitt häftiga temperament somblossade upp vid ett flertal tillfällen. Herren fick tålmodigt ha fördrag medhonom fram till fottvagningen (Joh 13:6-10). Han gav uttryck för sammaobehärskade temperament när han felaktigt protesterade då Herrenberättade att han skulle lida under de äldste och översteprästerna och deskriftlärda och bli dödad och på tredje dagen uppväckt (Matt 16:21).Lärjungarna var alla tysta utom Petrus, som tog Herren åt sidan och börjadeförebrå honom: ”Må Gud bevara dig, Herre. Något sådant ska aldrighända dig.” Men Herren tillrättavisade honom.

S:t Mose den svarte behövde på samma sätt stort tålamod från sinläromästare S:t Esizuros tills hans natur förändrades och han blev botfärdigoch ödmjuk. Då blev han ett stort helgon och en lärare för många människor.

Genom tålamod kommer vreden mot syndare inte att få maktöver oss.

Därför säger Skriften: ”Varje människa ska vara snar att höra,sen att tala, sen till vrede” (Jak 1:19). Att vara sen innebär att tålmodigtoch fördragsamt lyssna på andra. Därigenom får förståndet möjlighet attresonera klokt om saken, och människan blir lugn så att hon undviker fel.En tålmodig människa brukar vara sen till vrede.

Guds tålamod är stort eftersom han känner vår svaga natur.

Om detta säger profeten David: ”Han går inte ständigt till rätta med

51

oss, hans vrede varar inte för evigt… Ty han vet hur vi är skapade, hanminns att vi är mull” (Ps 103:9-14). Låt oss därför behandla varandra påsamma sätt, med tålamod, och medvetenhet om den mänskliga naturenssvaghet och dess tendens att falla.

Bibeln berättar om synden att ”många har fallit för hennes hand,otaliga är hennes offer” (Ord 7:26).

FÖRKUNNELSE OCH KRISTEN TJÄNST

Vissa kan bli trötta eller tappa modet när deras tjänst inte bär fruktdirekt. De kanske till och med ser det som ett misslyckande. Men kristentjänst kräver faktiskt tålamod för att frukten ska mogna i frid. Tänk på hurmånga år Herren höll ut i sin tjänst och förberedde lärjungarna. Trots atttre år hade gått befallde han dem att stanna kvar i Jerusalem tills de blivitutrustade med kraften från ovan (Luk 24:49)!

Tänk på trädet, som inte bär frukt förrän efter flera år.

Den som planterar får vänta länge på att trädet ska bära frukt, kansketre, fem eller sju år, beroende på trädets art. Den som planterar väntartålmodigt och får lära sig tålamod i praktiken.

Tålamod behövs också för att föda och uppfostra barn.

Efter befruktningen får kvinnan vänta nio månader på att få se sitt barnfödas. Barnet växer långsamt inom henne tills det har mognat och kommerfram. S:t Johannes Chrysostomos förundrades över denna process ochsade: Om embryot behöver så lång tid för att växa, hur mycket tid ochtålamod behöver då inte en människa för att växa andligt!

Sedan behöver barnet tid för att börja tala, gå och lära sig. Vi kräverinte att barnet ska lära sig saker som är över dess förmåga, utan vi väntartålmodigt och gläds när vi ser det växa i ålder och vishet.

52

Tålamod krävs också vid förkunnelse, kristen tjänst ochundervisning.

Ibland klarar människor inte en andlighet på hög nivå. Det var därföraposteln Paulus sade till sin lärjunge Timotheos: ”mana tålmodigt och medständig undervisning” (2 Tim 4:2). Och till korintierna sade han: ”Jag gaver mjölk, inte fast föda; den tålde ni ännu inte. Och ni tål den inte hellernu eftersom ni fortfarande har kvar er gamla natur” (1 Kor 3:2-3). Påsamma sätt drog apostlarna slutsatsen att de ”inte ska göra det svårt förde hedningar som omvänder sig till Gud” utan bara skriva till dem ”attde ska avhålla sig från sådant som har orenats genom avgudadyrkanoch från otukt, köttet av kvävda djur och blod” (Apg 15:19-20).

På samma sätt tillrättavisade Herren Kristus – ärad vare han! – deskriftlärda och fariseerna: ”De binder ihop tunga bördor och lägger dempå människornas axlar” (Matt 23:4).

En undervisning på hög nivå är därför något man inte bör ge alla.

En undervisning som går tålmodigt fram steg för steg frambringar godafrukter. Om några inte kan utföra en viss andlig övning bör du inte förebrådem eller vara sträng mot dem. Var istället tålmodig med dem och uppmuntradem, som aposteln säger: ”uppmuntra de modfällda, stöd de svaga, hatålamod med alla” (1 Thess 5:14).

Om en förkunnare som undervisar en grupp inte ser några framsteg, börhan inte tappa modet eller anklaga sig själv för att vara olämplig för tjänsteneller anklaga gruppen för att vara ofruktsam! Nej, problemet ligger varkenhos dig eller hos dem. Men det ligger i den kristna tjänstens natur att denkräver tid och tålamod. Var alltså tålmodig och tro inte att människors naturkan förändras på nolltid eller genom ett enda ord! Hönan ruvar på sina äggtills de kläcks och frambringar kycklingar, och fröna i jorden tar tid på sig attgro och växa upp till träd som ger frukt. Innebär inte allt detta en väntan ochtålamod?

Vi bör alltså vänta tålmodigt, som Skriften säger:

”den som håller ut till slutet ska bli räddad” (Matt 10:22).

53

”Genom att hålla ut ska ni vinna ert liv” (Luk. 21:19).

Och profeten David sade: ”Jag längtar efter Herren, mer änväktarna efter morgonen” (Ps 130:6). Det innebär att vänta tålmodigtfrån början till slut.

I BÖNEN

Den som är tålmodig och uthållig ber utan att oroa sig över hur Gudska besvara hans bön. Han är övertygad om att Gud har hört hans bönoch att hela ärendet är överlämnat åt Gud, som kärleksfullt kommer attsvara vid rätt tid och på rätt sätt, efter sin vishet och sitt omdöme.

Vissa människor har inte denna sorts tålamod. De kan inte väntautan kanske till och med anklagar Gud och kritiserar honom!

De anklagar honom, men han har stort tålamod med dem och tar derasanklagelser med jämnmod. De måste lugna sig och lita på att Gud ärverksam för dem. Han kanske fördröjer saker och ting, det kan i alla fallverka så för oss, men han gör det för att öva oss i tålamod och tro. Hankan komma under den sista nattväkten och besöka arbetarna så sent somi elfte timmen (Matt 20:6-7)! Men detta gör han endast för att öva oss ochlära oss tålamod, som är en av Guds egenskaper.

Det kan verka som att Gud dröjer med att lösa problem!

Det bara verkar så, eftersom människan som står inför problemet äroroad och upprörd. Hon vill att det ska bli löst genast och direkt. Hon haringet tålamod med situationen. Gud har vid det laget tagit över problemetoch börjat lösa det, men han gör det på det sätt som han i sin vishet bedömerär lämpligast.

Guds tålamod bör alltså inte göra dig orolig, utan snarare uthålligi bönen.

54

FARAN MED BRIST PÅ TÅLAMOD

En människa som saknar tålamod drabbas av ångest, irritationoch störningar. Hon blir orolig och förlorar sin inre frid.

En sådan människa är ständigt orolig och sneglar ideligen på klockan.Hon kan också vara obetänksam och orsaka sig själv stora problem. Ensådan människa kan i sin obetänksamhet fatta helt oöverlagda beslut, liktnågon som tror att Gud inte har besvarat hans böner och därför i protestmot Gud svär att aldrig sätta sin fot i en kyrka igen!

Oro och brist på tålamod kan leda till att man förlitar sig påmänsklig kraft och bristfällig mänsklig vishet.

När till exempel vår fader Abraham trodde att Gud inte uppfyllde sittlöfte att ge honom en avkomling, sökte han sig till mänsklig vishet genomatt ta till sig Hagar för att få en avkomling (1 Mos 16:1-4)! När han sedaninte såg att hans avkomma blev talrika som himlens stjärnor tog han Keturatill hustru, och hon födde honom många söner (1 Mos 25:1-4).

Mänskliga vägar kan ge snabba resultat, men de verkar inteenligt Guds vilja, som kan dröja men gör det för ett bestämt syfte,för att ge välsignelse och välgång.

Guds vägar är lugna, successiva och leder fridfullt steg för steg till målet.

Vissa människor har så lite tålamod att de inte ens kan lyssna färdigtpå andra utan att avbryta den som talar.

Andra har inget tålamod när de ska lösa sina problem utan sökersig till magiker och trollkarlar och väntar sig finna hjälp och lösningarhos dessa!

Felen blir sannerligen många hos dem som inte har tålamod elleruthållighet.

55

ANDENSFRUKTER

5

VÄNLIGHET

56

Andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet … somSkriften lär oss (Gal 5:22). Vi har redan i de tidigare kapitlen talat omkärlek, glädje, frid och tålamod, och vi kommer nu till vänlighet eller godhet.

När aposteln berättar om Herren säger han: ”Bryr du dig inte omGuds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inteatt hans godhet vill föra dig till omvändelse”? (Rom 2:4) Det är alltsåGuds godhet eller vänlighet som gör att han har tålamod med oss, ochhans godhet som för oss till omvändelse. Aposteln säger ju också: ”Mennär Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människornauppenbarades, frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vihade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till nyfödelse och förnyelse i den helige Ande” (Tit 3:4-5). Den förlåtelse somGud ger oss vid frälsningen och dopet är alltså ett uttryck för hansbarmhärtiga vänlighet och välvilja.

Vänlig godhet är en av Guds egenskaper som kännetecknarhans möten med människor. Vänlighet är också något somkännetecknar hans apostlar.

Därför sade aposteln Paulus om sin och sina medarbetares tjänst:”under alla förhållanden vill vi visa att vi är Guds tjänare, med storuthållighet… under arbete, nattvak och svält, i renhet och insikt, itålamod och godhet…” (2 Kor 6: 4-6).

Våra fäder apostlarna kallade oss till att visa vänlighet.

Aposteln Paulus säger: ”Var goda mot varandra. Som Guds utvalda,heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet,ödmjukhet, mildhet och tålamod” (Ef 4:32, Kol 3:12). Vi lägger ocksåmärke till att dygderna hänger ihop med varandra, så att vänligheten hörihop med mildhet, ödmjukhet, medkänsla och tålamod.

På samma sätt säger aposteln Petrus: ”ni ska alla leva i endräkt ochinbördes förståelse, i broderskärlek, barmhärtighet och ödmjukhet.Löna inte ont med ont eller skymf med skymf, utan tvärtom: välsigna”(1 Pet 3:8-9).

57

Men vi bör nog fråga oss: Vad är vänlighet? Vad kännetecknarvänligheten? Och hur beter sig vänliga människor?

Vänlighet är en kombination av alla de dygder som nämns i Skriften.Den är en naturlig frukt av ett liv i mildhet, ömsinthet, tacksamhet ochödmjukhet, utan något av hårdhet, häftighet, grymhet eller dryghet. Det ärden milda och stilla anden som beskrivs av aposteln Petrus och somkännetecknar en vänlig människa. Tyvärr tror vissa att det andliga livetbara handlar om bön och fasta och ägnar inte en tanke åt hur bryskt debeter sig mot andra! Till dessa vill vi säga:

Om du inte beter dig vänligt mot andra är du inte någon frommänniska överhuvudtaget.

Den som inte har denna Andens frukt (Gal 5:22) är ingen någon andligmänniska, för han vandrar inte i gemenskap med Anden. Var därför godaoch vänliga mot varandra (Ef 4:32).

Denna egenskap, vänlighet, blir tydlig i hur fadern i liknelsenbemötte både den förlorade sonen och hans äldre bror.

Den förlorade sonen gick till sin far och bad att få ut sin del av arvet,men fadern tillrättavisade honom inte trots att sonen ville ärva sin far medandenne fortfarande levde! Istället fördelade fadern lugnt och vänligt sinaägodelar och gav sonen hans andel. När sonen sedan slösade bort sitt arvpå lösaktigt leverne och hamnade i nöd och hunger, kom han tillbaka till sinfar och erkände sitt misstag. Och fadern tog glatt emot honom. När sonenfortfarande var en bra bit bort och inte ens hade erkänt sitt misstag än, fylldesfadern av medlidande och sprang honom till mötes och omfamnade ochkysste honom. För att visa sin glädje över sonens återkomst lät han klähonom i den finaste manteln, satte en ring på hans finger och slaktadegödkalven åt honom. Vilken vänlighet och godhet!

Genom sin vänlighet fick fadern inte sin son att känna sigkrossad eller skamsen, inte heller klandrade han honom.

Han blev inte arg ens när hans äldre son kom med våldsammabeskyllningar och blev så ursinnig över att brodern blev så väl mottagen att

58

han vägrade att gå in i huset för att fira broderns återkomst med dem. Fadernblev inte arg över hans äldre sons hårda ord när denne anklagade honom föratt vara snål och orättvis: ”Här har jag tjänat dig i alla dessa år ochaldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens enkilling att festa på med mina vänner. Men när han kommer hem, dinson som har levt upp din egendom tillsammans med horor, då slaktardu gödkalven” (Luk. 15:29-30).

Fadern blev inte arg över dessa ord utan svarade istället vänligt: ”Mittbarn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi hållafest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förloradoch är återfunnen” (Luk 15:31-32).

Han varken klandrade eller förebrådde sin son för dennes anklagelsermot fadern och brodern, utan svarade istället vänligt i positiva ordalag: ”alltmitt är ditt. Men nu måste vi hålla fest och vara glada.”

Den som har ett vänligt hjärta förebrår sällan, och när hanförebrår gör han det med ord som inte sårar.

Se hur Herren behandlade sin lärjunge Petrus, som hade förnekathonom tre gånger med förbannelser och svordomar att ”Jag känner inteden mannen” (Matt 26:69-74)! När Herren mötte honom efteruppståndelsen kom han inte och påminde Petrus om att han hade förnekathonom tre gånger med eder och svordomar, utan den enda förebråelsenvar att han tre gånger sade: ”Simon, Johannes son, älskar du mig merän de andra gör?” Och varje gång Petrus svarade ”Jag har dig kär”,sade Herren till honom: ”För mina lamm på bete; var en herde förmina får”. Petrus förstod att han fick en mild tillrättavisning av Herren,och han blev bedrövad och sade: ”Herre du vet allt; du vet att jag hardig kär” (Joh 21:15-17).

Den som har ett hjärta fullt av vänlighet vinner människor genomsin mildhet.

Herren vann tullindrivaren Sackaios, den samariska kvinnan,äktenskapsbryterskan som ertappades på bar gärning och kvinnan som

59

tvättade hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår. Hanvann dem alla till sig genom sin vänlighet och milda behandling. Han varkenförebrådde dem eller använde hårda ord. Rena motsatsen är det sätt påvilket vissa så kallade fromma människor behandlar syndare eller sådanade anser är syndare! De kan ofta skälla på dem med sårande ord och troatt detta är helig glöd och att vittna för sanningen! De inbillar sig att deleder människor till omvändelse. Herren Kristus är helt annorlunda, hanbeskrivs på följande sätt:

”Han ska inte träta och ropa, och ingen ska höra hans röst pågatorna. Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka dentynande lågan” (Matt 12:19, Jes 42:3).

Han påminde inte tullindrivaren Sackaios om hans tidigare synder, utankallade honom vid namn mitt i folkmassan och bjöd in sig själv till hanshus. Och när alla klagade att ”Han har tagit in hos en syndare”,försvarade han Sackaios genom att säga att han också var en av Abrahamssöner. Och han förklarade: ”Idag har räddningen nått detta hus” (Luk.19:5-9) Tänk om Herren hade förebrått Sackaios, hade han då vunnithonom till sig? Nej, han vann honom genom sin vänlighet och mildhet.

När man tillrättavisar någon för hans synder är det stor skillnadmellan grymhet och vänlighet, där det senare leder till att syndarenbekänner sina synder och omvänder sig av egen fri vilja.

Så var det med Sackaios. Herren sade inte till honom att han var ensyndare, utan ansåg honom värdig att ta emot Herren i sitt hus trots hansdåliga rykte. Denna mildhet fick Sackaios att säga: ”Hälften av vad jagäger, Herre, ska jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar avnågon, ska jag betala igen det fyrdubbelt” (Luk 19:8).

På samma sätt behandlade Herren den samariska kvinnan.

Han tillrättavisade henne inte för hennes synder och dåliga leverne,inte heller gav han henne en lektion i botgöring och kyskhet, utan berättadeistället om det levande vattnet och om tillbedjan i ande och sanning (Joh4:14, 23). Dessutom ledde han henne varsamt fram till en bekännelse genom

60

att säga: ”Gå och hämta din man”. Han visste att mannen inte var hennesmake och att deras relation var av ett sådant slag som man mycket väl kanbeskriva med sårande ord. Men Herren uttryckte det inte på det sättet,som kunde ha sårat henne, utan sade: ”Du har rätt när du säger att duinte har någon man. Fem män har du haft, och den du nu har, är intedin man. Där talade du sanning” (Joh 4:16-18).

Se hur Herren lägger in den pinsamma bekännelsen mellan tvålovord! Först säger han orden ”Du har rätt”, och efteråt ”Där taladedu sanning”.

Fastän hon levde i synd hittade Herren något att lovorda hos henne. Påså sätt förde han henne till omvändelse, och dessutom till att tro och förkunnatron. Hon sade: ”Herre, jag ser att du är en profet”, och hon gick för attkalla sitt folk till tro på honom: ”Kom så får ni se en man som har sagtmig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?” På så sätt vannHerren henne och alla människor i staden till tron (Joh 4:19, 29).

Med samma vänlighet bemötte Herren äktenskapsbryterskansom ertappades på bar gärning.

De skriftlärda och fariséerna kom likt vilddjur och ville stena henne.De ville att han skulle ge sitt godkännande till det som Lagen föreskrev.Men med största vänlighet försvarade han istället kvinnan i hennesförödmjukelse och skam och tillrättavisade dem som ville att hon skullestenas. Han sade till dem: ”Den av er som är fri från synd ska kastaförsta stenen på henne” (Joh 8:7).

Och han böjde sig ner och skrev på marken, antagligen alla deras synder.Ja, kvinnan ertappades på bar gärning, men där fanns ju också en man somsyndade med henne. Poeten Fouad Belaibal beskrev kvinnan:

De kallade dig en som säljer syndig kärlek –Lögnare är de, ty skulden är köparens.

När Herren hade räddat kvinnan från hennes anklagare och de gått sinväg, sade han till henne: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu och synda intemer”. Kvinnan hade aldrig kunnat föreställa sig att det skulle finnas en så

61

vänlig och mild människa som kunde rädda henne från att bli stenad, dömahennes anklagare och säga till henne: ”Inte heller jag dömer dig.”

Samma sak gjorde han för synderskan som tvättade hans föttermed sina tårar.

Han sade inte ett enda sårande ord till henne, utan sade istället: ”dinasynder är förlåtna” (Luk 7:48). Sedan bevisade han för farisén Simon somkritiserade henne att hon var bättre än han, och att hon älskade mycket ochdärför fick mycket förlåtet. Därefter räknade Herren upp hennes godagärningar. I sin vänliga godhet fann Herren många saker att lovorda henneför. Till slut sade han till henne: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid” (Luk7:50).

Vänlighet hittar alltid goda sidor att lovorda och fokuserar aldrigpå de dåliga sidorna.

På tal om detta minns jag historien om föreståndaren för en flygskola.När han hade förberett studenterna för sina slutprov var en student uppeoch flög med flygplanet och tappade kontrollen över det. Planet börjadesvaja i luften på ett mycket farligt sätt. Studenten förstod att han med allsäkerhet hade misslyckats med sitt slutprov och skulle bli avfärdad, ochvar nu inställd på att åtminstone rädda sitt liv. Så han kämpade hårt ochlyckades ta ner planet med livhanken i behåll. Han väntade sig att få höraföreståndarens beslut om att bli avfärdad, men till hans förvåning trycktedenne varmt hans hand och gratulerade honom till att framgångsrikt halandat trots den farliga situationen – som den skickligaste pilot han någonsinhade sett! Med dessa milda ord tröstade han honom och gav honomdessutom några uppmuntrande råd.

Ett vänligt hjärta föraktar inte de svaga, utan stöttar dem.

Skriften säger: ”Uppmuntra de modfällda, stöd de svaga, hatålamod med alla” (1 Thess 5:14). Om inte Gud behandlade oss pådetta sätt skulle vi alla förgås! Om de två gäldenärerna, som var skyldigafemhundra respektive femtio denarer, sade Herren: ”När de inte kundebetala efterskänkte han skulden för dem båda” (Luk 7:42). Han

62

föraktade inte Jerusalem när hon låg och sprattlade i sitt eget blod, utantvättade bort blodet, smorde henne med olja, satte en vacker krona påhennes huvud och upphöjde henne till kunglig rang (Hes 16:6-13).

I sin vänlighet hittar Herren ibland ursäkter för dem som felar.

Han hittade en ursäkt för de tre lärjungarna som var med honom iGetsemane men inte klarade att vaka med honom en enda timme. Han gavdem en ursäkt genom att säga: ”Anden vill men kroppen är svag” (Matt26:41). Trots att de sov sade han att anden var villig och tillskrev svaghetenderas kroppar!

I sin vänliga godhet har han inte behandlat oss efter våra synder ellerstraffat oss efter våra missgärningar, eftersom han vet hur vi är skapadeoch tänker på att vi är stoft (Ps 103). Med samma vänliga godhet berKyrkan i ”De hädangångnas litania” om Guds nåd för de bortgångna medorden: ”De var iklädda köttet och vistades i denna värld”.

I sin vänlighet tar Gud hänsyn till människors omständigheter och svaganatur och förlåter dem. Han vet att de bara är stoft som vinden virvlar uppi luften. Han har tålamod med dem under en tid, tills vinden lägger sig ochde står fasta.

I sin vänlighet tillåter Gud att hans barn klandrar honom ochgrälar med honom. De får uttala hårda ord utan att han blir arg. I storvänlighet ger han dem möjlighet att fritt uttrycka vad de tänker ochkänner.

Hur märkligt är det inte när Abraham – i sin bön för Sodom – säger såhär till Gud: ”Ska inte den som är hela jordens domare göra vad somär rätt?” (1 Mos 18:25). Sedan börjar Abraham förhandla med Gud:Om jag finner femtio rättfärdiga i staden… fyrtiofem… fyrtio… eller baratio! Och Gud svarar: ”Då ska jag inte förstöra staden för de tios skull”(1 Mos 18:26-32). Se hur Herren i yttersta vänlighet tar emot Abrahamsord och låter honom argumentera till det yttersta, tills det var Abrahamsjälv som slutade argumentera!

Med samma vänlighet tog Gud emot Moses förbön för folket.

63

Trots alla mirakel som de hade fått uppleva i Egypten och som Gudhade gjort för dem i öknen tillbad de ändå guldkalven som de hade gjort. SåGud blev vredgad och ville förgöra dem i sin vrede. Men Mose gick emellanoch bad för dem: ”Herre, låt inte din vrede drabba ditt folk… Låt inteegypterna få säga att det var i ond avsikt du förde ut ditt folk, att detvar för att döda oss bland bergen och utplåna oss från jordens yta.Stilla din glödande vrede och avstå från det onda du har i sinnet motditt folk” (2 Mos 32:11-12). Och när Gud fick höra dessa ord blev han intearg utan förlät dem.

Profeten Jeremia sade också till Herren: ”Herre, du skulle fårätt om jag tvistade med dig. Ändå vill jag ställa dig till svars: varförhar den gudlöse framgång, varför lever bedragaren i trygghet?”(Jer 12:1)

Gud sade inte: ”Vad är detta för stoft som talar till mig om mina domar?Hur vågar han anklaga mig för de gudlösas framgång eller för att strunta idetta?!” Istället lyssnade han vänligt på honom och tröstade honom.

Guds vänlighet visade sig också när han bemötte profeten Jona.

Han avfärdade inte Jona på grund av hans olydnad, utan förde honompå ett klokt sätt till lydnad. Han räddade honom från fiskens buk ochbetrodde honom åter med uppdraget att varna Nineve. Men när Ninevegjorde bot och Gud inte sände sitt straff över folket blev Jona synnerligenmissnöjd och arg, och han bad Gud ta hans liv. Men Gud svarade honommed en vänlig förebråelse: ”Menar du att du har skäl till att vredgas?”(Jona 4:1) Han väckte Jonas uppmärksamhet med hjälp av en ricinbuskeoch förklarade för honom varför han hade tagit emot Nineves botgöring.

Häftighet fjärmar oss från våra nära och kära, medan vänlighetoch mildhet gör att vi till och med vinner våra fiender.

Dock har vänligheten sina gränser som inte bör överskridas. Ifallden inte gör nytta bör man istället inleda bestraffning.

Aposteln säger därför: ”Se alltså här Guds godhet och stränghet:Guds stränghet mot dem som fallit, och god mot dig om du håller fast

64

vid hans godhet; annars blir också du borthuggen” (Rom 11:22). Härkommer vi att tänka på liknelsen om trädet som under tre års tid inte gavnågon frukt utan tog upp marken, så att ägaren ville hugga ner det. Menträdgårdsmästaren sade milt till ägaren: ”Herre, låt det stå kvar ett år till,så ska jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år.Om inte, kan du hugga bort det” (Luk 13:6-9).

65

ANDENSFRUKTER

6

GODHET

66

Bland Andens frukter som nämns i Gal 5:22-23 finns godhet.

Hur kan man vara god, när Herren sade: ”Ingen är god utom en, ochdet är Gud” (Mark 10:18)?

Med godhet menas endast relativ godhet, för absolut godhet ären egenskap som bara Gud besitter.

Den är relativ och beror på hur mycket den helige Ande får verka imänniskan, och hur väl människan gensvarar på detta och har gemenskapmed den helige Ande. Godhet är samma sak som den fullkomlighet somnämns i Herrens ord: ”Var fullkomliga så som er Fader i himlen ärfullkomlig” (Matt 5:48). Här handlar det också om relativ fullkomlighet,eftersom absolut fullkomlighet är en egenskap som bara Gud besitter.

Godheten är av två slag: negativ och positiv.

Negativ godhet innebär att undvika synder. Den finns representerad ide flesta av de tio budorden, till exempel: ”Du ska inte ha andra gudarvid sidan av mig. Du ska inte göra dig någon bildstod… Du ska intedräpa. Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte stjäla. Du skainte vittna falskt… Du ska inte ha begär…” (5 Mos 5:7-21).

Positiv godhet representeras i Gamla Testamentet av orden: ”Du skaälska Herren din Gud av hela ditt hjärta, med hela din själ och med alldin kraft” (5 Mos 6:5). I Nya Testamentet representeras den avsaligprisningarna: Saliga de som är fattiga i anden … de ödmjuka … derenhjärtade … de som håller fred … osv (Matt 5:3-11). Den blir ocksåtydlig i Andens frukter, som vi talar om här.

Vi bör följa båda dessa vägar, den negativa och den positiva: undvikaallt slags synd och vandra alla dygders väg.

Om någon uppnår fullkomlig godhet kommer han att sky syndenoch undvika den. Om hans godhet minskar kommer han att reflekteraöver den och reagera. Och om han förlorar godheten helt och hålletkommer han att njuta av synden, ge sig hän åt den och till och medsöka upp den.

67

För att kunna leva ett liv i godhet bör man därför uppnå samma nivåav att sky synden som Josef den rättfärdige, som sade: ”Hur skulle jagdå kunna handla så illa och synda mot Gud?” (1 Mos 39:9). Ochaposteln Johannes säger: ”Den som är född av Gud syndar inte… hankan inte synda” (1 Joh 3:9).

Det är sant. Det finns saker som en andlig människa inte kan göra.Han kan till exempel inte säga fula ord eller ljuga. Om han gjorde detskulle han förakta sig själv, och han kan inte göra någonting ohövligt. Jumer man växer i godhet, desto mindre fel kan man göra.

Det finns dock en allvarlig sak att tänka på när man lever igodhet: man kanske bedömer vissa synder som obetydliga ochdärmed är oförsiktig med dem!

Synd är detsamma vare sig den bedöms som obetydlig eller allvarlig.Ty Herren säger: ”Den som förbannar sin bror, undgår inte helvetetseld” (Matt 5:22). Detsamma gäller för talets synder: ”Efter dina ord skadu frias, och efter dina ord ska du fällas” (Matt 12:37).

Visst finns det vissa synder som är hemskare än andra, men bäggeslagen är oförenliga med godheten. En god människa bör varken synda pådet ena eller det andra sättet. Därför säger aposteln: ”Se alltså noga uppmed hur ni lever, inte som ovisa människor, utan som visa” (Ef 5:15).

Vad innebär det att godheten är en av Andens frukter?

Det har utan tvivel en dubbel betydelse. Den är frukten av den heligeAndes verk i människans hjärta, och den är också frukten avmänniskoandens gensvar på den helige Andes verk i människoanden. Denkan också vara frukten av gemenskap med den helige Ande, alltsåmänniskoandens gemenskap med Guds helige Ande i vilja och gärning.

Men hur är det med en människa som kämpar mot synden?

Kan vi säga att en sådan människa är god? Aposteln Paulus uppmanartill sådan kamp: ”Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i erkamp mot synden” (Heb 12:4). Vi kan alltså säga att kamp mot synden

68

är en god sak som leder till godhet. Så blir det när människan får herraväldeöver synden och uppnår kärleken till det goda, då man inte har någonanledning att kämpa.

Ändock bör vi skilja mellan två slag av kamp.

Det ena slagets kamp sker mot synd som kommer utifrån, som närhelgonen mötte demonernas avundsjuka attacker. Denna slags kamp är inteoförenlig med godheten, utan är snarare ett bevis på att människan är godoch avvisar den synd som för krig mot henne. Man bör inte ge efter utangöra motstånd ända till blods i sin kamp mot synden.

Det andra slagets kamp är en kamp mot synd som kommer inifrån,från det egna hjärtat, tankarna och känslorna. Detta visar att det inre jagetännu inte har uppnått renhet eller godhet, utan fortfarande strävar efter attuppnå den. Det är dock en god kamp, hos ett hjärta som vill vara gott.

Om de rättfärdiga skyr synden, hur mycket mer skyr då inteänglarna den!

Så när du begår en synd skrämmer du egentligen bort änglarna somfinns omkring dig, eller åtminstone skyddsängeln som ”inte sitter blandbespottare” (Ps 1:3). Han försöker hindra dig från att synda, men om duenvisas håller han sig undan så att fienden får ett fotfäste i dig. Och omsynden är så avskyvärd för de rättfärdiga och änglarna, hur mycket meravskyvärd är den då inte för den allhelige Guden!

Synden är avskyvärd därför att vi begår den inför Gud.

Därför säger profeten David i botpsalmen (Ps 51:6) till Gud: ”Motdig, bara mot dig har jag syndat, jag har gjort det som är ont i dinaögon”. Det är inte bara synd inför Gud, utan än mer en synd mot Gud såatt vi bedrövar hans helige Ande (Ef. 4:30). Därför sade Josef denrättfärdige: ”Hur skulle jag då kunna handla så illa och synda motGud?” (1 Mos 39:9)

Den rättfärdige skyr synden därför att han vet att den innebäratt ”synda inför Gud” och ”bedröva Guds Ande”.

69

När människan syndar glömmer hon att hon är inför Gud och att Gudser henne när hon syndar. Om dessa syndare sade David: ”De har ej Gudför sina ögon” (Ps 54:3). De var obetänksamma när de syndade.

Den rättfärdige, däremot, har ständigt Gud för ögonen, och därför aktarhan sig för att begå en synd inför Gud. Hur djupa är inte profeten Elias ord idetta hänseende: ”Så sant Herren Sebaot lever, honom som jag står inför”(1 Kung 18:15).

Den som säger att han bekänner sina synder direkt inför Gud har glömtatt han begick dessa synder inför honom utan att skämmas! Det är därförbättre att han bekänner dem inför en präst så att han får skämmas och slutasynda fler gånger.

Vissa förlorar sin godhet när de missbrukar Guds vänlighet.

Guds vänlighet hör ihop med hans godhet och hans helighet, och medatt han kallat oss till helighet och rättfärdighet. Den som missbrukar Gudsvänlighet bör tänka på apostelns ord: ”Bryr du dig inte om Guds oändligagodhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhetvill föra dig till omvändelse? Med ditt hårda och obotfärdiga hjärtahopar du vrede över dig till vredens dag” (Rom 2:4-5).

Gud älskar godheten, och hans kärlek vill föra oss till godhet. Därförhar Gud gett oss många gåvor eller snarare krafter som för oss till godhet.Bland dessa gåvor eller krafter finns följande:

• Han har skapat oss till sin avbild, till att vara honom lika irättfärdighet och godhet, i förstånd, förnuft och vishet.

När vi genom synden förlorade denna gudomliga avbild gav han ossistället avbilden i Herren Jesus Kristus, som är ”den osynlige Gudensavbild” (Kol 1:15). Han gav oss den idealiska förebilden i godhet, så attvi kan leva så som han levde (1 Joh 2:6).

Guds huvudsyfte med inkarnationen är förstås frälsningen. Men hanville också återupprätta Guds avbild och den idealiska förebilden, som ettandra syfte bland många andra.

70

• När vår mänskliga natur blev fördärvad gav han osspånyttfödelsen i dopet.

I detta dop blir den gamla människan korsfäst och den nya uppstårsom Guds avbild till leva det nya livet (Rom 6:4, 6). Ur dopfunten kommeren ny människa, född av vatten och Ande. Hur vackra och djupa är inteaposteln Paulus ord om detta! Han säger: ”Alla vi som har döpts in iKristus har också iklätt oss Kristus”. Vi har med andra ord iklätt ossden rättfärdighet som finns i Kristus.

• För att vi ska kunna leva i godhet har han också gjort oss tilltempel för sin helige Ande.

Så här säger Skriften: ”Förstår ni inte att ni är Guds tempel och attGuds Ande bor i er?” (1 Kor 3:16). Detta tar vi emot genom den heligaoljan i smörjelsens sakrament genom vilket Guds ande tar sin boning i oss.Samma ord upprepas av aposteln i samma brev där han säger: ”Vet ni inteatt er kropp är ett tempel för den helige Ande, som ni har inom er ochsom ni har fått från Gud? Ni tillhör inte er själva” (1 Kor 6:19).

Denna helige Ande i dig överbevisar dig om synd och leder dig in ihela sanningen. Han undervisar dig om allting och påminner dig om alltsom Herren har sagt (Joh 16:8, 13, 14:26). Därigenom hjälper han dig attgöra gott och leder dig in i ett liv i godhet.

• Gud har gett oss sin nåd för att hjälpa oss att göra gott.

Med denna nåd avslutar Kyrkan varje gudstjänst i den sista välsignelsen:”Nåd från vår Herre Jesus Kristus, kärlek från Gud och gemenskapfrån den helige Ande åt er alla” (2 Kor 13:14).

Vi lägger också märke till att aposteln Paulus i de flesta av sina brevantingen börjar med eller slutar med denna nåd. Han börjar FörstaKorinthierbrevet med orden ”Nåd och frid från Gud, vår Fader, ochHerren Jesus Kristus”, och han avslutar samma brev med orden ”Nådfrån vår Herre Jesus åt er alla” (1 Kor 1:3, 16:23). På samma sätt görhan i alla sina andra brev.

71

Denna nåd leder inte bara dig personligen till godhet, utan denhjälper dig också i din tjänst att leda andra till godhet.

Därför säger aposteln Paulus: ”Men genom Guds nåd är jag vad jagär, och hans nåd mot mig har inte varit förspilld. Jag har arbetat merän någon av dem, fast inte jag själv, utan Guds nåd som har varit medmig” (1 Kor 15:10).

Glöm alltså inte bort alla dessa krafter, och säg inte att godhetensväg är svår.

Det är sant att den väg som leder till himmelriket är smal (Matt 7:14)och att vi måste gå genom många lidanden för att träda in i Guds rike (Apg14:22). Men Guds nåd är fullt kapabel att föra oss till fullkomlighet i livetmed Gud. Detta sade Paulus till ledarna för församlingen i Efesos: ”Och nuöverlämnar jag er åt Gud och hans nåderika ord, som har makt attuppbygga er och ge åt er arvslotten bland alla dem som blivit helgade”(Apg 20:32).

• Herren Kristus själv är med oss och hjälper oss på hans väg.

Han säger: ”Och jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt28:20). Och han säger: ”utan mig kan ni ingenting göra” (Joh 15:5). Behonom därför att han ger dig förmågan att vara god. Säg till honom: ”Omvändmig, så blir jag omvänd” (Jer 31:18), för sade han inte: ”Be så ska ni få;Sök så ska ni finna; Bulta så ska dörren öppnas” (Matt 7:7)?

• För att föra oss in i godheten försåg Gud oss med samvetet.

Samvetet är Guds röst inom oss. Det dömer och befaller, dettillrättavisar och klandrar, det leder oss in i godheten och hindrar oss frånatt göra fel. Om ditt samvete är upplyst av den helige Ande som bor i digkommer samvetet att vara en stark vägledare till godhet och ett hinder fördet onda, men bara om du lyder ditt upplysta samvete.

• För godhetens skull gav Gud oss budorden.

Om dessa säger profeten David: ”Hans bud är klart, det upplyser

72

ögonen… det gör enkla människor visa… mina fötters lykta och ettljus på min stig” (Ps 19:8-9, 119:105).

Den som vill vandra på godhetens väg bör alltså hålla sig till Guds ord förvägledning, som Josua, Nuns son, sade: ”Ha alltid denna lag på dina läppar,läs lagens bok dag och natt, så att du troget följer allt som står skrivetdär. Då kommer allt du gör att lyckas, då får du framgång” (Jos 1:8).

Aposteln säger också så här: ”Varje bok i skriften är inspirerad avGud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrartill ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina bristeroch rustad för alla slags goda gärningar” (2 Tim 3:16-17).

• För godhetens skull har Gud sänt oss profeterna, prästernaoch vägledarna.

Han sände oss apostlarna och anförtrodde dem försoningens ämbete,att mana oss till försoning med Gud (2 Kor 5:18, 20). Och han sade tilloss: ”Lyssna till era ledare och foga er efter dem. De vakar över erasjälar” (Heb 13:17). Han gav oss också de andliga fäderna och prästernaför att leda oss till godhet.

• För att få oss att längta efter godheten har han gett ossunderbara löften:

”Åt den som segrar ska jag ge att äta av livets träd… ska jag geav det dolda mannat… ska jag ge ett nytt namn… ska bli klädd i vitakläder… ska få sitta hos mig på min tron, liksom jag sitter hos minFader på hans tron” (Upp 2-3). Dessutom har han lovat oss saker somögat inte har sett, och örat inte har hört, och människohjärtat inte kunnat ana(1 Kor 2:9).

• Han har dessutom fastslagit ett straff om allt det ovanståendeinte hjälper.

Somliga leds nämligen till godheten enbart genom rädsla, åtminstone vidvägens början, som det står skrivet: ”Att frukta Herren är början till vishet,

73

att känna den Helige är insikt” (Ords 9:10). Aposteln säger också:”Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot och frälsa genomatt rycka dem ur elden. Mot andra skall ni också vara barmhärtiga,dock med fruktan” (Jud 22-23).

Straffdomen är fastslagen sedan tidernas begynnelse, sedan Adam ochEva syndade (1 Mos 3). Det finns många exempel på straff i GamlaTestamentet. Även i Nya Testamentet kan vi läsa om hur Ananias och Safirasyndade och hur stor fruktan kom över Kyrkan och över alla som hörde omdessa ting (Apg 5:11). Ett annat exempel på straff i Nya Testamentet är detsom aposteln Paulus tilldelar syndaren i Korint, inte för att hämnas utan föratt dennes själ ska kunna räddas på Herrens dag (1 Kor 5:5).

Gud ske lov att han inte har ryckt bort oss plötsligt, medan vifortfarande befann oss i våra synder.

Gud ske lov att han låtit oss leva intill denna stund och gett oss enchans att omvända oss och leva ett liv i godhet, som vi bör, så att vi inteblir fördömda. Ty aposteln säger: ”Nu blir det ingen fällande dom fördem som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för liveti Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag” (Rom8:1). Att följa den andliga lagen innebär godhet, men att följa syndens laginnebär döden! Därför säger aposteln så här:

”Vad man sår får man skörda. Den som sår i sitt kött ska skördaförgängelse ur köttet, men den som sår i Anden ska skörda evigt livur Anden” (Gal 6:7-8).

Detta är alltså Andens frukter: godhet här i denna värld, och evigt livdär i den tillkommande världen. Ty i himmelriket ska inga andra än degoda träda in. I det himmelska Jerusalem ska det aldrig någonsin kommain något orent eller skändligt (Upp 21:27).

74

75

ANDENSFRUKTER

7

TROHET

(TRO)

76

Den som lever ett andligt liv har därigenom trohet eller tro (sammaord i grundtexten, ö. a.), för Skriften säger att troheten är en av Andensfrukter (Gal 5:23) och att tron är en av den helige Andes gåvor (1 Kor12:9).

Med tro menas här inte en yttre eller teoretisk tro.

Här menar vi en andlig trohet som genomsyrar hela livet. Det handlarom praktisk trohet, inte den teoretiska tro som även onda andar har. Tyaposteln säger: ”Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de ondaandarna tror det och darrar” (Jak 2:19).

Det finns tro vad gäller läran, och trohet vad gäller livet.

Vissa kanske anser sig vara troende bara för att de rabblar upptrosbekännelsen i kyrkan, trots att de i själva verket lever sina liv långt fråntroheten! Men äkta tro är någonting som framträder tydligt i våra vardagsliv,i våra handlingar och i vårt umgänge med Gud och människor.

Detta är den praktiska tron som visar sig i människansgärningar.

Därför säger Skriften: ”Jag ska med mina gärningar visa dig mintro”, och fastslår att ”tron utan gärningar är död” (Jak 2:18, 20)

Endast den tro som är levande och bär frukt får välsignelse.

Om din tro är levande kommer dess frukter att visa sig i ditt liv, för”Varje träd som inte bär god frukt ska huggas bort och kastas i elden”(Luk 3:9). Och aposteln säger: ”Det kommer inte an på omskärelseeller förhud, utan på tron som får sitt uttryck i kärlek” (Gal 5:6)Kärleken är i själva verket ett omfattande andligt program som inbegripermånga dygder, vilka räknas upp i 1 Kor 13.

Hur ska då tron och dess frukter börja visa sig i våra liv?

Det är en lång historia som i sin helhet omfattar även vårt livs minstadetaljer. Låt oss utveckla detta med några exempel från våra känslor ochvåra relationer till Gud och människor:

77

• Om du verkligen tror att Gud är närvarande överallt och att hanser och hör dig, kommer du aldrig att synda.

Du skäms över att Gud ser dig i din synd. Du skäms också över attänglarna och helgonens andar ser dig synda. Du skäms för att synda införmänniskor på jorden. Så om du inte skäms, betyder det att din tro på attGud är där och att han ser dig är svag eller rentav obefintlig. Se hur Josefden rättfärdige avvisade synden med orden: ”Hur skulle jag då kunnahandla så illa och synda mot Gud?” (1 Mos 39:9)

• Om du verkligen tror på Gud och hans omsorg och makt kommerdu aldrig att vara rädd. Rädsla är nämligen ett tecken på svag tro.

När aposteln Petrus blev rädd för blåsten började han sjunka. SåHerren sade till honom: ”Du trossvage, varför tvivlade du?” (Matt 14:31)

Vi kan också läsa att Gehasi blev rädd för fiendens armé, medanprofeten Elisa såg hur Guds armé försvarade dem. Därför bad han förGehasi, att Gud skulle öppna hans ögon så att han kunde se (2 Kung6:17). Ja, i tro kunde han se, inte med sina mänskliga ögon, och han såg attde som var med dem var fler än de som var med fienden.

I sådan orädd tro sade profeten David i Herdepsalmen: ”Om jag änvandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet ont, ty du är med mig”(Ps 23:3). Och i en annan psalm sade han: ”Jag har alltid Herren införmig, när han står vid min sida vacklar jag inte” (Ps. 16:8)

Om du tror att Herren är med dig kommer du inte att vara rädd.

Om du tror att han alltid är inför dig och står vid din sida blir duorubblig. Du kommer att säga med psalmisten: ”Om en krigshär hotarmig, känner jag ingen fruktan, om kriget kommer är jag ändå trygg”(Ps 27:3). Men många blir i sin brist på tro inte bara rädda, utan hamnar iförtvivlan genom sina bekymmer och sin oro.

• Han som tror litar på Guds kraft inom honom och är viss om att”allt är möjligt för den som tror” (Mark 9:23), som det står ievangeliet.

78

Hur förunderliga och tröstande är inte dessa ord! Vi tror att Gud kangöra vad som helst och att inget han beslutat är omöjligt för honom (Job42:1), men att allt är möjligt för den som tror är förbluffande och fantastiskt!Det ger oss en aning om hur mäktig och kraftfull tron är. Detta påminner ossom aposteln Paulus ord:

• ”Allt förmår jag genom Kristus som ger mig kraft” (Fil 4:13).

Eftersom tron innebär kraft fyller den alltid människan med kraft så atthon inte behöver vara rädd, orolig, upprörd, eller förtvivlad. Källan tilldenna kraft är Gud som ger den åt människan. Därför säger psalmisten:”Herren är min kraft och mitt värn, han blev min räddning” (Ps118:14).

• Med tron följer frid, både inre frid och frid med Gud.

Som aposteln säger: ”Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro, harvi frid med Gud” (Rom 5:1). Vi har denna frid genom att vi tror att Herrenpå korset tog alla våra synder på sig. Vi tror också att ”när vi nu har gjortsrättfärdiga genom hans blod, ska vi bli räddade genom hans liv” (Rom5:9-10), och ”att Gud försonade hela världen med sig genom Kristus:han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser” (2 Kor5:19).

• Genom denna tro och denna frid blir vi glada.

De troende är alltid glada… de är glada för att de litar på att Herren tarhand om dem, och de tror att han är allsmäktig och att han är den godeFadern. När de lider nöd ger han, när de omvänder sig förlåter han, och närhan beskyddar dem är han mäktig att frälsa. Till och med när de råkar ibekymmer säger de, fastän de verkar oroade, med aposteln: ”plågad menalltid glad” (2 Kor 6:10). Därför säger aposteln till de troende: ”Gläd eralltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er” (Fil 4:4).

Är det inte tydligt hur Andens frukter hör ihop med varandra? Somglädje, frid, trohet…

79

• Tro är motsatsen till tvivel, så en troende tvivlar inte.

Tvivel avslöjar en svaghet i tron, och de båda hör ihop, som Herrensade till Petrus: ”Du trossvage, varför tvivlade du?” (Matt 14:31)

Många börjar tvivla på grund av svaghet i tron! De ber, men tror attGud inte svarar eller att han dröjer med sitt svar, så de börjar tvivla. Dekan också börja tvivla på Guds kärlek och barmhärtighet när de möterbekymmer, sjukdom eller problem, eller när någon av deras älskade dör.

En människa kan börja tvivla på läran om hon läser en bok eller artikelsom talar emot tron och samtidigt är svag i tron.

Sann tro är stark och kan inte rubbas.

Den står alltid fast, under alla tider och omständigheter, i alla svårigheteroch bekymmer. Se vad aposteln säger: ”Var därför fasta och orubbliga,mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom nivet att ert arbete i Herren inte är förgäves” (1 Kor 15:58). Låt osskomma ihåg dessa ord och alltid ha dem för ögonen.

Låt oss tro inte bara på Gud, utan också på att han verkar i ossoch samverkar med oss.

Låt oss tro att Gud ständigt verkar, att han utför sitt verk med oss somindivider och som grupp, med Kyrkan, samhället och hela världen, för vårtbästa. På så sätt blir vi vissa om att Guds hand är med vad som än händer,och att ”för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa” (Rom8:28). Sådan tro ger oss frid och tröst.

Det finns dock olika grader av tro.

Tron är inte av samma grad hos alla människor, inte heller är den hosen och samma människa av samma grad under hans livs olika skeden. Denenskildes tro kan bli starkare en viss tid och svagare under en annan. Påsamma sätt skiljer sig nybörjarnas tro från de fullkomligas. När Herrenfrågade fadern till den besatte pojken om hans tro, svarade mannen: ”Jagtror. Hjälp min otro!” (Mark 9:24)

80

Det finns en sorts stark tro som gör under, och en sorts fullkomlig tro.Om detta säger aposteln: ”om jag har all tro så att jag kan flytta berg,men saknar jag kärlek, är jag ingenting” (1 Kor 13:2).

Tron kan liksom alla andra dygder öka och växa sig starkare. Petrusvar svag i tron inför tjänsteflickan medan Kristus stod inför rådet (Matt26:70), men efter att han fick ta emot den helige Ande blev hans tro starkså att han sade: ”Man måste lyda Gud mer än människor” (Apg 5:29).

Aposteln definierade tron som ”en övertygelse om det man hoppas,en visshet om det man inte ser” (Heb 11:1).

Det finns en skillnad mellan tro och det som är synligt. Vi tror att Gudexisterar, trots att han är osynlig. På samma sätt tror vi att änglar och andarexisterar, trots att vi inte kan se dem med våra ögon. Vi tror också på deosynliga gåvor som vi får ta emot i Kyrkans heliga sakrament. Trots attgåvorna är osynliga är vi förvissade om dem.

Tron har dock med sig vissa tecken som avslöjar och bevisar attden finns där.

En troende bör inte vara högdragen eller arrogant, eftersom den somtror att Gud finns och är närvarande inte kan bete sig högdraget inför honom.Han vet om sig själv att han bara är stoft och aska (1 Mos 18:27).

Det är därför en troende visar vördnad när han ber.

Vid bön finns det något som helgonen kallar ”gott uppträdande vidbönen”. Med detta menar de att knäböja, falla ner på ansiktet osv. Man stårvid bönen som om man stod inför en eldpelare. Därför säger vi i den heligaliturgin: ”Stå i fruktan inför Gud, och hör det heliga evangeliet… tillbe Gud ifruktan och bävan.”

Den som däremot står lojt under bönen eller ser sig omkring och låtersig distraheras av olika ting, visar att han inte tror att han står inför Gud!

Det finns också en skillnad mellan bön i tro och bön i bristandetro.

81

Den som tror är viss om att hans bön har nått fram till Gud och att Gudhar hört den och kommer att besvara den. Han är övertygad om att Gudkommer att gripa in. Därför börjar vissa av Davids psalmer med en begäranoch avslutas med ett gensvar. Han avslutar till exempel Psalm 6 med orden:”Gå bort från mig, ogärningsmän, Herren har hört min gråt. Herrenhar hört min åkallan. Herren har tagit emot min bön” (Ps 6:9-10).

När det gäller trons tecken vill vi också gärna nämna detta: Du som troratt Gud är sanning, enligt orden ”Jag är vägen, sanningen och livet” (Joh14:6), tror du på sanningen eftersom du tror på Gud?

Om du tror på sanningen, eftersom du tror på Gud som ärsanningen, lever du då efter sanningen och försvarar den?

Att leva efter lögnen är en slags svaghet i tron, eftersom att fly frånsanningen också innebär att fly från Gud.

På samma sätt: om du tror att Gud är ljus (1 Joh 1:5), tror du då påljuset och vandrar i det, eller vandrar du i mörker? Hur skulle du kunnavandra i mörker om du tror på ljuset? Sade inte Herren: ”Jag är världensljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret” (Joh 8:12)?

Vidare: om du tror på det eviga livet, bör du göra dig redo fördet.

Medan man gör sig redo kan man inte ha begär till något i världen, förSkriften säger: ”Vänskap med världen betyder fiendskap med Gud”(Jak 4:4). ”Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek ihonom” (1 Joh 2:15). Med andra ord är den som vandrar i kärlek tillvärlden och dess begär inte en sann troende utan lever ett motsägelsefulltliv.

Och om du tror att din kropp är Guds tempel, kan du då skändaden? Är det alls möjligt?

Aposteln säger: ”Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Gudsande bor i er? Om någon förstör Guds tempel ska Gud förgöra honom:Ty Guds tempel är heligt, och ni är templet” (1 Kor 3:16-17).

82

Han säger också: ”Vet ni inte att er kropp är ett tempel för denhelige Ande, som ni har inom er och som ni har fått från Gud? Nitillhör inte er själva” (1 Kor 6:19).

När någon skändar sin kropp tror han varken att hans kropp är Gudstempel eller att den helige Ande bor i den. Detsamma gäller den man somskändar en kvinnlig troendes kropp, som också är den helige Andes tempel.

Av allt detta ser vi att ordet ”tro” har en djup och omfattande betydelsesom gäller hela livet. Aposteln säger:

”Undersök själva om ni har tro, pröva er själva” (2 Kor 13:5).

Prövningar är ett sätt att testa din tro. Vissa människors tro försvagaseller går förlorad vid prövningar. Andra håller fast vid tron trots prövningarna,likt de heliga martyrerna och bekännarna som orubbligt höll fast vid trontrots allt de fick lida av tortyr, skador och hot.

Tvivel är också ett sätt att testa din tro.

De som satte foten i Röda havet och korsade det, trots vattenmassornaoch vågorna på bägge sidor runt omkring dem, hade inga tvivelöverhuvudtaget.

En stark tro segrar över alla tvivel som attackerar den. Därför kundeKyrkan i sin kraft besegra de irrläror som spred sig under 300-talet och400-talet. Kyrkan exkommunicerade kättare och höll fast vid den sundatron.

Må Herren bevara oss fasta i tron och stärka oss i anden, så att vi kangå segrande ur alla strider som angriper tron.

83

ANDENSFRUKTER

8

ÖDMJUKHET

(MILDHET)

84

Ödmjukhet eller mildhet är en av Andens frukter (Gal 5:23). Herrennämnde den som en av de första saligprisningarna (Matt 5:5):

”Saliga är de ödmjuka, de ska ärva landet.”

Många av de heliga fäderna tolkade orden ”ärva landet” som syftandepå de levandes land, som psalmen talar om: ”Jag är viss om att få seHerrens godhet i de levandes land” (Ps 27:13). Men man kan också sedet som vår jordiska värld, eftersom den ödmjuke brukar bli älskad avalla även här på jorden. Han vinner både denna värld och de levandesland.

• Ödmjukhet och mildhet är så viktigt att Herren uppmanar ossatt lära det av honom. Han säger: ”Lär av mig som har ett miltoch ödmjukt hjärta” (Matt 11:29).

Han kunde ha bett oss att lära oss predikan, tjänande, kärlek,barmhärtighet, vishet och all annan dygd och fullkomning, för han är summanav all fullkomning och dygd, men han fokuserade på mildhet och ödmjukhet.Och till dem som lär sig det sade han: ”Då skall ni finna ro för erasjälar.”

Mildheten är så viktig att Kyrkan har satt den i början avmorgonbönen.

Vi kommer ihåg det från inledningen till ottesången, före psalmerna, istycket ur Paulus brev till efesierna där det står: ”Jag uppmanar er alltså,jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt i er kallelse, alltidödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek”(Ef 4:1-2).

Det står alltså klart att mildheten är något av det viktigaste i det kristnaandliga livet. Den går hand i hand med ödmjukhet och anspråkslöshet.

• Våra fäder apostlarna talade ofta om mildhet i relationer.

Aposteln Paulus säger: ”Bröder, om någon ändå skulle ertappas meden överträdelse ska ni som är andliga människor visa honom till rätta,

85

men gör det med ödmjukhet och se till att du inte själv blir frestad”(Gal 6:1).

Och aposteln Jakob säger: ”Om någon av er är vis och erfaren skahan med sin goda vandel ge prov på den mildhet som hör vishetentill” (Jak 3:13). Han förklarade därefter hur en sådan mildhet är fri frånavund, självhävdelse, oordning och allsköns uselhet.

Aposteln Petrus talar också om skönheten hos en mild och stilla andesom är mycket dyrbar i Guds ögon (1 Pet 3:4). Han säger också: ”Varalltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp.Men gör det ödmjukt och med respekt” (1 Pet 3:15).

• Mildhet har sedan begynnelsen varit ett karaktärsdrag somkännetecknat kristna mer än andra.

Det berättas från apostlarnas tid under första århundradet om enhedning som träffade en av sina vänner och fann honom mild och gladlynt,och då frågade han: ”Har du mött en kristen på din väg idag?” Det betyderatt man genom att möta en kristen, som vanligtvis är mild, blir påverkadav honom och den mildhet som strålar från hans ansikte mot alla sommöter honom!

• Eftersom ödmjukhet och mildhet är så viktigt lovordar Skriftendem som är milda och ödmjuka. De båda dygderna går nämligenhand i hand.

Psalmisten säger: ”De ödmjuka skall höra det och glädjas” (Ps 34:3),”de ödmjuka skall ärva landet och glädja sig över stor frid” (Ps 37:11),”Herren uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden”(Ps 147:6), ”Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg”(Ps 25:9).

När vi nu har läst allt detta om mildhet och milda människor, låt ossundersöka vad mildhet innebär och vad som kännetecknar en mild ochödmjuk människa.

86

DEN MILDES KÄNNETECKEN

Den milde är en godlynt och fridfull människa. Han är alltidstillsam.

Han är lugn till sin karaktär, och även hans nerver, hans ord, hansansiktsuttryck och hans rörelser är lugna. Det är inte bara hans yttre somär lugnt, utan även hans inre är lugnt. Hans hjärta och hans känslor ärlugna. Han är lugn i sina relationer med andra. Han är också ödmjuk,liksom profeten Mose som beskrevs med orden: ”Mose var en mycketödmjuk människa, ödmjukare fanns inte på jorden” (4 Mos 12:3).

Den mildes röst är alltid mild.

Hans röst blir aldrig högljudd eller skarp. Hans ord är varken strängaeller skarpa. Den milde kännetecknas av sin stillsamma och lågmälda röst.Den liknar vår milde Herres röst. När han mötte profeten Elia som var påflykt undan den ondskefulla drottningen Isebel blåste en stormvind, menHerren var inte i vinden. Sedan kom ett jordskalv, men Herren var inte ijordskalvet. Sedan kom en eld, men Herren var inte i elden. Sedan komljudet av en stilla susning, och det var Herren som talade och sade: ”Vadgör du här, Elia?” (1 Kung 19:11-13).

Det är därför Herren Kristus i sin mildhet beskrivs med orden:”Han ska inte träta och ropa, och ingen ska höra hans röst på gatorna.Han ska inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynandelågan” (Matt 12:19-20).

Sådan är den milda människan. Hon för inte oväsen eller skriker ochbråkar, och hennes röst hörs inte på gatorna. Hennes ord är lugna ochmilda. Hon väljer sina ord så att de blir hövliga och vänliga. Hon såraraldrig någon, oavsett hur den människans karaktär är. Hon släcker inteens en tynande låga, eftersom vinden kanske får den att flamma upp igen.

Allt detta beror inte på någon svaghet hos henne, utan på hennesmildhet.

87

Detta påminner mig om en dikt som jag läste upp underminnesgudstjänsten fyrtio dagar efter ärkediakonen Habib Guirgis bortgång1951. Dikten lyder:

Du var kraftfull men utan häftighet,mild men utan svaghet.

Du var vis, du tillrättavisade och tuktade i kärlek,med barmhärtighet i din stämma.

Din väg var dygdig och rak,din tunga ren och vit.

Ingen människa klandrade du,ingen oförrätt mindes du.

Med kärlek och uppmuntran visade dude förvillade till rätta, och de plågade fick frid.

Den mildes humör är fritt från häftighet och vrede.

Han är lugn och låter sig inte bli uppretad eller upphetsad. Han blir intearg eller upprörd och låter sig inte styras av oro. Hans nerver håller sigständigt lugna, och hans min är alltid godlynt och positiv. Han hämnas inteoch brukar inte våld för att lösa sina problem. Om någon förolämpar honomtar han det tålmodigt och fördragsamt.

Se hur Herren Kristus under förhören och på vägen till korset var somett lamm som förs till slakt, som ett får inför den som klipper det, och hanöppnade inte sin mun (Jes 53:7). Och se vad aposteln Paulus säger om sigsjälv och sina medarbetare: ”Man smädar oss och vi välsignar. Manförföljer oss och vi härdar ut. Man talar illa om oss och vi svarar medgoda ord” (1 Kor 4:12-13).

Den milde ställer sig inte över andra som en bedömare.

Han sätter sig inte som domare eller blandar sig i andras angelägenheter.

88

Han tar sig inte makten att döma dem eller granska deras handlingar. Hanfördömer aldrig någon. Om han blir tvungen att döma är hans dom inteobarmhärtig.

Den milde brukar vara blygsam och kan inte stirra människorrakt upp i ansiktet.

Han skärskådar inte människors anletsdrag för att lura ut deras känsloreller sanningshalten i deras ord. Om han frestas till det säger han till sigsjälv: ”Det angår mig inte. Jag ska sköta mitt!” Han är av naturen mild ochinte benägen att snoka i andras angelägenheter.

Om han måste ingripa och tillrättavisa gör han det på ett lugnt,ödmjukt och milt sätt.

Som aposteln säger ”skall ni som är andliga människor visa honomtillrätta, men gör det med ödmjukhet” (Gal 6:1).

• Så gjorde Herren Kristus i sin mildhet med den samaritiskakvinnan (Joh 4).

Han sårade henne inte med ett enda ord. Istället för att tillrättavisahenne ledde han henne milt och ödmjukt till en bekännelse. Sedan fannhan något gott att lovorda henne för: ”Du har rätt när du säger att duinte har någon man… Där talade du sanning” (Joh 4:17-18). Medsådan mildhet kunde han leda henne till omvändelse, till tro och till att bärabudskapet om Kristus till folket i hennes stad (Joh 4:29).

• Han var likadan mot äktenskapsbryterskan som ertappades påbar gärning.

Han tillrättavisade henne inte utan räddade henne från dem som villestena henne. Och när de gick sin väg sade han till henne: ”Kvinna, varttog de vägen? Var det ingen som dömde dig? … Inte heller jag dömerdig. Gå nu och synda inte mer” (Joh 8:10-11).

• Med samma mildhet bemötte han Petrus efter korsfästelsen.

89

Fastän Petrus hade förnekat Herren tre gånger och med förbannelsersvurit att han inte kände den mannen (Matt 26:74), sade Herren tre gångertill honom: ”Älskar du mig?” Och tre gånger bekräftade han Petrus i hanstjänst: ”För mina lamm på bete… Var en herde för mina får… För minalamm på bete” (Joh 21:15-17).

• Han bemötte Nikodemus om natten med denna mildhet.

Han tillrättavisade inte Nikodemus för att han av rädsla för judarnakom till honom på natten så att de inte skulle få reda på det. I sin mildhettog Herren hänsyn till hans svaghet. Efteråt ledde Herren Nikodemus tillatt bekänna sin tro och till och med delta i förberedelsen för Herrensbegravning efter korsfästelsen!

Det är lätt att få en god relation med den milda människan. Vemsom helst kan stå på god fot med honom.

Han hetsar inte upp sig eller tar åt sig när man samtalar med honom.Den som diskuterar med honom känner sig väl till mods även om han haren annan åsikt, eftersom han vet att den milde inte blir arg eller räknar hansfel. Det bästa exemplet på detta är:

Meningsskiljaktigheterna som Abraham och Mose hade medHerren.

Herren Gud var så mild att vår fader Abraham kunde diskuteraSodoms förstörelse med honom. Abraham sade till Herren: ”Ska duverkligen förinta den rättfärdige tillsammans med den orättfärdige?Kanske finns det femtio rättfärdiga… Så kan du inte göra, döda denrättfärdige tillsammans med den orättfärdige, så att det går denrättfärdige på samma sätt som den orättfärdige. Så kan du inte göra!”(1 Mos 18:23-25). Och Herren var tålmodig. Han läxade inte upp Abrahamutan sade milt till honom: ”Om jag finner femtio rättfärdiga i stadenska jag för deras skull skona hela staden.” Sedan fortsatte Abrahamatt argumentera tills antalet sjönk till tio!

Gud var mild också när folket hade tillbett guldkalven och han var påväg att förinta dem, då han lät Mose vädja för dem: ”Herre, låt inte din

90

vrede drabba ditt folk… Låt inte egypterna få säga att det var i ondavsikt du förde ut ditt folk, att det var för att döda oss bland bergenoch utplåna oss från jordens yta. Stilla din glödande vrede och avståfrån det onda du har i sinnet mot ditt folk” (2 Mos 32:11-12). OchHerren besvarade i sin mildhet Moses bön och utplånade inte folket!

Skulle någon av oss vara tålmodig om vår tjänare uttalade sådanaord: ”Stilla din glödande vrede och avstå från det onda?” Detta är Herrensmildhet.

En mild och ödmjuk människa har stort hjärta och myckettålamod.

Sådan var profeten Mose. När hans syster Mirjam hade anklagat honomoch Herren tillrättavisade henne, vädjade Mose för henne trots att hon hadeförolämpat honom. Han ropade till Herren: ”O Gud, gör henne frisk!” (4Mos 12:13).

Bland dessa fina förebilder finns också de ord som sades om den viseSalomo, att Gud skänkte honom vishet och stort förstånd och en vidsynthetriklig som sanden på havets strand (1 Kung 4:29).

Den milde är alltid positiv och snäser aldrig åt någon.

Hans leende är varmt och älskat av alla, och hans min är trevlig och gertröst åt dem som ser honom. Han är lugn och kan inte klandra eller förebråeller uppträda hetsigt eller strängt, eller bli skarp i tonen när han tillrättavisarnågon.

Även om han blir illa behandlad börjar inte den milde beklagasig eller bli missnöjd eller ställa till med bråk.

Han hittar ofta en ursäkt åt andra som kan rättfärdiga deras beteendeoch tänker inget ont om någon. Han pratar aldrig om de orättvisor han fåttutstå, som om ingenting hade hänt. Han blir inte ens sorgsen inombords,och blir han provocerad försvinner hans vrede snabbt utan att förvandlastill bitterhet.

Den milde är alltid sen till vrede.

91

Som aposteln Jakob säger: ”Varje människa ska vara snar att höra,sen att tala, sen till vrede, ty en människas vrede åstadkommer inte detsom är rättfärdigt inför Gud” (Jak 1:19). Vår milde Herre beskrivs som”sen till vrede” (Jon 4:2) och ”nådig och barmhärtig” (Ps 103:8).

Den milde hetsar inte upp sig över varje liten småsak.

Blir han arg gäller det något allvarligt, och ofta å Guds vägnar. Han blirinte vred för att försvara sig själv, sin värdighet eller sina rättigheter, så somandra blir.

Om han blir arg, blir han inte ursinnig eller nervös. Hans vrede är baraett uttryck för hans invändning eller missnöje. Annars är han lugn och blirinte så lätt upprörd eller flammar upp i raseri.

Den milde är fridfull och vill inte söka hämnd.

Den milde står inte emot det onda, som Herren befaller i Matt 5:39,och han hämnas heller inte. Hellre tar han det utan att försvara sig, men dåkommer andra att försvara honom och tillrättavisa dem som förolämparhonom: ”Hittar ni ingen annan att förolämpa än den här goda människan?Han gör ingen något ont men får bära ont från onda människor!”

Han har inre frid och blir därför inte irriterad eller upprörd.

Inga yttre umbäranden kan rubba honom. Som Mar Isak sade: Det ärlättare att rubba ett berg än att reta upp en mild människa! Hans lugn är intespelat, eftersom hans yttre reflekterar hans hjärta. Han är som klippan ivattenfallet som inte rubbas hur mycket vågorna och vattnet än slår emotden.

Den milde brukar vara tålmodig och står inte upp för sinarättigheter.

Ett exempel på detta är profeten David. Han blev smord till kung avprofeten Samuel (1 Sam 16:13), men Samuel återvände till Rama och gavhonom inte kungadömet! David blev en kung utan rike och fick återvändatill sin lilla fårhjord i ödemarken och ta hand om den. Sedan blev haninkallad till att tjäna kung Saul som plågades av en ond ande, och David

92

skulle spela för honom för att lugna honom. Men sedan blev Saul avundsjukpå honom och förföljde honom svårt och jagade honom genom öknen föratt döda honom.

Trots allt detta var David tålmodig och fördragsam. Han hävdade intesin rätt som smord kung. Han började inte beklaga sig eller sade till Samuel:Vad hjälper det att jag blivit smord? Var är det där kungadömet som dugav mig? Och så fortsatte det utan att han fick ut sin rätt under ungefär 15års tid, tills Saul dog.

Den milde är inte envis och sätter sig inte på tvären.

Skriften säger ju: ”Gör allting utan knot och förbehåll” (Fil 2:14).Den milde försöker inte vinna, eftersom han inte vill kämpa för att pracka påandra sina synpunkter eller avgå med segern i en diskussion. Han säger heltenkelt sin mening, grundar den och överlåter sedan åt andra att accepteraden eller inte, utan att börja gräla eller kämpa. Det skulle strida mot hanslugn.

Den milde vet inte av någon illvilja, slughet eller baktanke.

Han har inga dolda avsikter med det han säger. Det som är i hanshjärta, det säger han, och det han säger, det kommer ur hjärtat. Det finnsinget av oärlighet eller hemliga planer hos honom. Han är tydlig och uppriktig.Alla som har med honom att göra känner sig bekväma eftersom han äröppenhjärtig och inte slug eller listig.

Han lever som en stilla bris över vattenytan.

Han rör inte upp några stormar eller orkaner på jorden, eller vågor ochströmvirvlar i havet. Han trivs inte med att leva i en sådan atmosfär, eftersomden inte går ihop med hans karaktär eller hans lugn och mildhet eller hanslevnadssätt. Det är gott att vara i hans sällskap, eftersom han är godhjärtadoch inte skapar konflikter med andra eller vill tävla med dem. När han fårmöta umbäranden låter han dem dra förbi utan att bli bitter av dem.

Det finns två sorters milda människor. Den ena är född mild, denandra har fått vinna sin mildhet genom övning och kamp och nådensverk i hjärtat.

93

S:t Paulus Al Basit (den enkle) var av den första sorten, medan denandra sorten representeras av S:t Moses den svarte. I sin ungdom var hanelak och våldsam, till och med en mördare. När han kom till klostret för attgöra bot var munkarna rädda för honom. Men han började öva sig tills hanblev mild och god, kärleksfull, tjänstvillig och gästfri. Han blev till och meden vägledare för många.

När vi talar om mildhet bör vi inte glömma hindren.

Auktoritet och ledarskap kan ibland utgöra ett hinder för mildhet. Närvissa människor hamnar i en ledarposition mister de sin mildhet och enkelhetoch börjar använda sin makt för att befalla, bestraffa och styra och ställaöver andra. De rättfärdigar sina övergrepp genom att kalla det fasthet ochbeslutsamhet.

Välsignad är den som bevarar sitt lugn medan han utövar sinauktoritet.

Vissa ledare använder våld mot dem som ställer till med bråk ellervägrar rätta sig efter instruktionerna, medan andra ledare kan upprätthållaordningen med mildhet.

ÄR MILDHET OFÖRENLIGT MEDTAPPERHET OCH MOD?

Som vi tidigare nämnt innebär mildhet godhet, ödmjukhet och lugn.

Problemet är att vissa kan missuppfatta detta med mildhet och tro att enmild människa skulle ha en svag personlighet eller vara ineffektiv som enstillaliggande och orörlig kropp! Människor kan till och med göra honom tillföremål för skämt och åtlöje och se honom som en lat människa som intedeltar i någonting! Detta är en missuppfattning om mildhet som står i stridmed Bibelns lära och de heliga fädernas och profeternas berättelser. Visst ärden milde godhjärtad och lugn, men detta är bara halva sanningen…

94

Den andra halvan av sanningen är att mildhet aldrig är oförenligtmed tapperhet och mod, men allt som sker under himlen har sin tid(Pred 3:1).

Skriften säger att det finns ”en tid att plantera, en tid att rycka upp…en tid att tiga, en tid att tala…” (Pred 3:2, 7). Och den milde bör veta näroch hur han ska handla.

När S:t Antonius fick fråga om vilken dygd som är viktigast, bön ellerfasta eller tystnad… svarade han att den viktigaste dygden är omdömet,alltså att handla klokt och veta vad som behöver göras.

Godlyntheten är den mildes förhärskande natur, men närsituationen kräver en tapper och modig insats eller ett vittnesmål försanningen ska han inte dra sig undan med mildheten somförevändning.

Ifall han drar sig för att handla när det verkligen behövs har hans mildhetvisat sig vara falsk. Den kanske bara består av slapphet, eller så har hanmissuppfattat vad mildhet och andlighet är. Andlighet innebär ju inte attbara praktisera en enda dygd och försumma alla andra, utan det innebärsnarare en kombination där alla dygderna samverkar som en harmoniskoch integrerad helhet.

I Herren Kristus – lovad vare han! – har vi ett ideal:

Herren Kristus var mild och ödmjuk i hjärtat, han bröt inte avdet knäckta strået eller släckte den tynande lågan (Matt 11:29,12:20). Men:

När han såg hur judarna skändade templet genom att idka handel där,körde han ut alla som köpte och sålde och välte omkull växlarnas bord ochduvförsäljarnas stolar. Och han sade till dem: ”Det står skrivet: Mitt hus skakallas bönens hus. Men ni gör det till ett rövarnäste” (Matt 21:12-13).

Skulle Herren Kristus i mildhetens namn ha låtit dem fortsätta göraFaderns hus till en saluhall? Nej, han förenade mildhet och helig glöd. Såkom hans lärjungar ihåg att det stod skrivet: ”Brinnande iver för ditt husskall förtära mig” (Joh 2:16-17).

95

På samma sätt som den milde Herren Kristus rensade templettillrättavisade han också de skriftlärda och fariséerna.

Det finns verkligen en tid för allt som sker under himlen: en tid för lugnoch en tid för glöd… en tid för tystnad och en tid för undervisning. Deskriftlärda och fariséerna vilseledde människor med sin felaktigaundervisning, och därför måste den store Mästaren avslöja dem så att deinte fick sitta på Moses stol i den nya kristna församlingen. Han sade tilldem: ”Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare som stänger tillhimmelriket för människorna. Ni går inte själva in, och dem som villkomma dit in släpper ni inte in” (Matt 23:13). Skulle han i mildhetensnamn ha låtit dem fortsätta stå i vägen för porten till himmelriket?

Mildhet är en stor dygd, men den förenas här med helig glödoch vittnesbörd för sanningen, som hos vår förebild Kristus.

Att vittna för sanningen är en viktig sak som Gud fordrar av oss. Vi läserhans ord genom profeten Jeremias mun: ”Gå ut på Jerusalems gator ochse er noga omkring! Sök på torgen och se om ni kan finna någon, omdet finns en enda som handlar rätt och försöker leva hederligt – då skajag förlåta staden” (Jer 5:1). Och Herren sade till sina lärjungar: ”Ni skavittna om mig” (Apg 1:8).

Kan mildhet stå i vägen för vittnesbörd om sanningen? Bort det!Här har vi en förebild i aposteln Paulus:

Detta blir tydligt i hur han uppträdde mot Petrus, som först åt tillsammansmed hedningarna men sedan drog sig undan i fruktan för dem som höll fastvid omskärelsen när de kom. Paulus insåg att detta var hyckleri och berättaratt då ” vände jag mig öppet mot honom. Han hade ju dömt sig själv…[då] sade jag till Kefas i allas närvar: Om du som är jude kan leva påhedningars vis i stället för på judarnas, varför vill du då tvingahedningarna att göra sig till judar?” (Gal 2:11, 14)

Vem var det som talade så? Det var den milde Paulus som vid sintillrättavisning av korintierna sade: ”Jag, Paulus, som är så beskedlignär jag är hos er och så myndig mot er när jag är långt borta, jagbesvär er vid Kristi mildhet och godhet…” (2 Kor 10:1). Denna milda

96

människa står ödmjuk inför sina andliga barn och ser sin tillrättavisning avdem som myndig, men en annan gång finner han det nödvändigt atttillrättavisa aposteln Petrus som jämfört med honom var både äldre ocherfarnare i Kristi tjänst! Han förenade mildhet med vittnesbörd för sanningen,eftersom mildhet inte bör vara ett hinder för andra dygder.

Ett annat exempel är Abram (Abraham), fädernas fader, somförenade mildhet med tapperhet och mod.

Abraham var onekligen mild, för vi ser honom buga sig för hetiternanär han tog emot ett stycke mark där han skulle begrava Sara. Han bugadesig för dem trots att de hade visat aktning för honom och sagt: ”Hör påoss, herre. En Guds utvalde är du i vår krets, välj den förnämsta avvåra gravplatser” (1 Mos 23:6-7). Ändå bugade han sig för dem.

När denne milde Abraham fick höra att hans brorson Lot blivittillfångatagen i kriget mellan de fyra och de fem kungarna, ”mönstradehan sina vapenföra män, de slavar som var födda hos honom, 318man, och förföljde kungarna ända till Dan… ända till Hova… hantog tillbaka allt byte; också sin brorson Lot och hans egendom toghan tillbaka, likaså kvinnorna och de andra fångarna” (1 Mos 14:14-16). Var Abrahams tapperhet och mod oförenligt med mildhet ochvänlighet? Bort det!

Den unge David som kämpade mot den djärve Goliat är ett annatexempel på mildhet kombinerad med mod och styrka.

David var utan tvivel mild, för han var en lugn fåraherde och en skickligharpspelare, han var rödkindad med vackra ögon och såg bra ut. Men närhan kom till slagfältet för att kunna återvända hem med nyheter om sinabröders situation, fick han höra hur Goliat utmanade armén och såg hur allastod tysta och rädda. Han greps av helig glöd, och fylld av mod, styrka ochtro sade han: ”ingen bör tappa modet” och erbjöd sig att gå och stridamot honom. Sedan ryckte han fram mot Goliat och sade till honom: ”Herrenskall denna dag överlämna dig i min hand…” (1 Sam 17:32, 46).

Trots denna uppvisning i styrka och mod förlorade David inte sinmildhet, för efteråt sade han till kung Saul som jagade honom: ”Mot vem

97

har Israels kung dragit ut, vem är det du jagar? En död hund! Enynka loppa!” (1 Sam 24:15)

Ett annat exempel på en mild människa som å Guds vägnartillrättavisar och tuktar i helig vrede är profeten Mose.

Ingen kan förneka att Mose var ödmjukare än någon annan människapå jorden (4 Mos 12:3). Men när samme ödmjuke Mose kom ner frånberget och fick se folket sjunga och dansa runt guldkalven som de gjortoch tillbett, kastade han stentavlorna ifrån sig och slog dem i stycken vidbergets fot. Sedan tog han kalven som de hade gjort, brände den med eldoch malde den till stoft som han strödde ut i vattnet (2 Mos 32:19-20).Han tillrättavisade också sin bror Aron, översteprästen, så att han blevförvirrad och rädd och sade: ”Var inte vred, herre! Du vet själv hur dedras till det som är ont… och de gav [guldet] åt mig och jag kastadedet i elden, och så kom kalven till” (2 Mos 32:22, 24) Mose straffadefolket, och ungefär tretusen föll döda ner den dagen. Helig vrede ochbestraffning hindras alltså inte av mildhet.

Mildhet är inte heller oförenligt med en stark personlighet sompåverkar människor.

Herren Kristus var mild men hade samtidigt en stark personlighetsom påverkade andra djupt. Men låt oss ta ett exempel på mänsklignivå, nämligen aposteln Paulus.

Vi talade tidigare om Paulus mildhet, men låt oss nu tala om hanspersonlighet och påverkan.

I Apostlagärningarna läser vi om Paulus i hans fångenskap: ”Men närPaulus började tala om rättfärdighet och försakelser och denkommande domen blev Felix förskräckt och sade: Det räcker för denhär gången. Men jag ska kalla på dig när jag får tid” (Apg 24:25).

Och när Paulus stod som fånge nästa gång, inför kung Agrippa, sadehan till kungen: ”Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att dutror.” Och kungen svarade: ”Det går fort för dig att få mig till kristen”(Apg 26:27-28). Då sade Paulus med kraft och värdighet till kungen: ”Gud

98

give att inte bara du utan alla som idag lyssnar på mig blir sådana somjag – men utan de här bojorna” (Apg 26:29). Står mildheten i strid meden sådan styrka? Självklart inte.

När det blir nödvändigt står mildheten inte i konflikt med attförsvara sanningen.

Detta blir tydligt då kommendanten Claudius Lysias beordrade attPaulus skulle förhöras under prygel för att de få reda på varför judarnasskränade så emot honom. Vi kan läsa att ”När man band fast honom föratt piska honom sade han till officeren som var med: Är det tillåtetatt prygla en romersk medborgare som inte är dömd för något?” Närkommendanten fick höra detta gick han till Paulus för att själv försäkra sigom saken, och då drog sig förhörarna genast undan. Även kommendantenblev själv förskräckt när han förstod att det var en romersk medborgaresom han låtit fängsla (Apg 22:24-29).

Gjorde Paulus detta för att undslippa prygel? Nej, för han sade: ”Avjudarna har jag fem gånger fått fyrtio minus ett slag” (2 Kor 11:24).Men den här gången försvarade han en viss sanning och visadekommendanten ett fel som denne var på väg att begå. Detta var inteoförenligt med Paulus mildhet.

Samma sak hände en annan gång, när Festus som en väntjänst gentemotjudarna tänkte överlämna Paulus till att dömas av dem. Men Paulus försvaradebestämt sin rätt och sade till Festus: ”Jag står inför kejsarens domstol, ochdet är här jag ska dömas… Jag vädjar till kejsaren”, varpå Festus sade:”Du har vädjat till kejsaren, till kejsaren ska du fara” (Apg 25:9-12).

Det var i själva verket inte så att Paulus var rädd för judarna, utan hanville helt enkelt komma till kejsaren i Rom för att predika där. Anledningenvar att Herren hade uppenbarat sig för honom och sagt: ”Var inte rädd,Paulus. Så som du har vittnat om mig i Jerusalem, måste du ocksåvittna i Rom” (Apg 23:11). Därför försvarade Paulus sin rätt med mildhetoch förnuft. Han sade inte något oriktigt utan åberopade sin lagliga rätt.

Mildhet hindrar inte att man varnar en syndare för att räddahonom från ett felsteg eller en viss fara.

99

Som aposteln Judas sade i sitt brev: ”Somliga… ska ni ha förbarmandemed och rycka ur elden och rädda” (Jud 23).

Tänk dig att du får se en vän eller släkting på väg att ingå ett olagligtäktenskap: med en nära släkting, eller efter en skilsmässa utanför Kyrkan,eller efter att ha bytt religionstillhörighet, eller på väg mot borgerlig vigselosv. Skulle du då på grund av mildhet låta bli att varna honom för detfelsteg han är på väg att begå? Nej, det är din plikt att tala honom till rätta,lugnt och sansat, utan att såra honom eller visa stolthet. Om du tiger innebärdin tystnad ett fel. Mildhet innebär inte att leva som en död kropp blandmänniskor. Du får ge uttryck för din personlighet, fast på ett milt sätt, omdet så sker med en enda mening som när Johannes Döparen sade: ”Detär inte tillåtet för dig att leva ihop med henne” (Matt 14:4).

Aposteln Paulus sade: ”Håll er därför vakna, och kom ihåg attjag i tre års tid dag och natt har väglett var och en av er under tårar”(Apg 20:31). Hans mildhet hindrade honom inte från att varna var och en,fast på ett milt vis och under tårar.

Och om man använder ett hårt ord…

Människor är inte vana vid att höra hårda ord från den milde. Så om detnågon gång inträffar förstår de att det måste finnas en mycket god anledning,och därför gör hans ord intryck på dem.

Tror du att den milde är undantagen från Herrens befallning till sinalärjungar: ”Ni ska vittna om mig” (Apg 1:8)? Självklart inte. När det blirnödvändigt måste man vittna om sanningen.

Om man har möjlighet att rädda någon som blir attackerad,skulle man då med mildhet som förevändning avstå från detta?

Inte kan man säga: ”Det angår inte mig. Vad har det med mig att göra?Lämna mig ifred!” Nej, istället rycker man tappert ut för att milt rädda denanfallne. På så sätt räddade Herren Kristus äktenskapsbryterskan från attstenas. Till dem som ville stena henne sade han: ”Den av er som är frifrån synd ska kasta första stenen på henne.” Han sade det milt utan attavslöja deras synder, och skrev istället ner dem på marken.

100

Någon kanske frågar: Kan den milde döma någon? Finns detnågra exempel på detta i Skriften?

Ja, det finns många exempel hos Herren Kristus, han som är mild ochödmjuk i hjärtat (Matt 11:29).

Kristus sade: ”Inte sände Gud sin Son till världen för att dömavärlden, utan för att världen skulle bli frälst genom honom” (Joh 3:17),och till judarna sade han: ”Ni dömer på människovis, jag dömer ingen”(Joh 8:15). Trots detta fortsatte han direkt efteråt: ”Om jag ändå dömer ärmin dom riktig” (Joh 8:15). Och fastän han sade till äktenskapsbryterskan:”Inte heller jag dömer dig” (Joh 8:11), dömde han faktiskt många vid ettflertal tillfällen. Han dömde de skriftlärda och fariséerna (Matt 23), han dömdejudarnas präster med orden: ”Guds rike ska tas ifrån er och ges åt ettfolk hos vilket det kan bära frukt” (Matt 21:43), och han dömde sinlärjunge Petrus när denne var fel ute när det gällde korsfästelsen och sade tillhonom: ”Herre, något sådant skall aldrig hända dig” (Matt 16:23).

Aposteln Paulus sade till sin lärjunge Timotheos: ”Ställ dem som felartill svars i allas närvaro, så att också de andra tar varning” (1 Tim5:20).

Nu har du fått se exempel på att Kristus dömer och att aposteln ochbiskopen gör detsamma. Därför säger jag:

I vissa situationer finner den milde att han måste tala och intekan tiga, liksom Elihu talade i berättelsen om den rättfärdige Joboch hans vänner.

Jobs fjärde vän Elihu var tyst i 28 kapitel medan Job och hans trevänner diskuterade. När dessa sedan slutade tala, eftersom Job såg sigsom rättfärdig (Job 32:1), berättar Skriften: ”Men Elihu från Bus, Barakelsson, av Rams släkt, greps av vrede. Han vredgades på Job som tycktesig ha rätt mot Gud, och han vredgades på de tre vännerna för att deinte funnit något att säga som visade Jobs skuld” (Job 32:2-3).

Den milde Elihu var länge tyst medan de som var äldre än han talade,men till slut kunde han inte tiga längre när han såg att ett sanningens ord

101

behövde sägas. Så han sade: ”Jag är en yngling, ni är gamla män,därför vågade jag inte visa min kunskap för er. Jag tänkte: Åldernska tala, åren ska lära ut vishet”. Men när han inte fann vishet hos demfick han tala och tillrättavisa Job med Guds ord på läpparna. Han var denende som Job inte sade emot (Job 32-37).

Vissa har auktoritet eller snarare ansvar att döma.

Detta är inte oförenligt med mildhet. Sådana människor är föräldrar,andliga fäder, lärare med sina elever, chefer med sina underordnade…

Kom ihåg att prästen Eli blev dömd av Gud för att han inte hade tyglatoch dömt sina barn (1 Sam 3:13).

Om Skriften befaller mig att inte ha gemenskap med lösaktiga,äktenskapsbrytare och andra syndare (1 Kor 6:9), ska jag då säga att jaginte dömer dem? När vi inte ska ha gemenskap med dem eller de andrasom nämns i 1 Kor 6:9-11, innebär inte det att döma dem? På samma sättuppmanas vi att inte ta emot dem som avviker från den sunda läran, somaposteln säger: ”Om någon kommer till er utan denna lära ska ni intesläppa in honom i ert hem och inte hälsa honom välkommen. Densom välkomnar honom gör sig till hans medbrottsling” (2 Joh 10-11).Skulle vi i mildhetens namn ta emot dessa? Aposteln säger: ”En delmänniskors synder ligger i öppen dag och får sin dom i förväg” (1Tim 5:24). Det är inte du som dömer dem, utan deras egna gärningar. Detenda du behöver göra är att på ett milt sätt undvika dem.

102

103

ANDENSFRUKTER

9

SJÄLVBEHÄRSKNING

(KYSKHET)

104

Den som lever efter Anden vinner självbehärskning som en frukt avsitt andliga liv. Vad är då självbehärskning, och hur kan man uppnå den?

Självbehärskning innebär att man har kyskhet och kontroll över sinkropp, sina sinnen, sitt tal, sina tankar, sitt hjärta, sin penna, sin hand osv.

TALETS KYSKHET

Talets kyskhet innebär att undvika alla dåliga och onyttiga ord.

Om detta säger Herren: ”varje onyttigt ord som människorna yttrarska de få svara för på domens dag” (Matt 12:36). Sådana ord kalladehan till och med ”orena”, för han säger: ”Det är inte det som kommer in imunnen som gör människan oren. Men det som går ut ur munnen, detgör människan oren” (Matt 15:11). Men en kysk människa låter sig aldrigorenas av något ord.

Den som är kysk i sitt tal kan inte uttala ett förolämpande ellersarkastiskt ord.

En kysk människa respekterar andra och sårar inte någon med sårandeord eller ord av förakt, hån eller missaktning. Jag kommer ihåg att jag påminnesgudstjänsten för ärkediakon Habib Guigis, fyrtio dagar efter hansbortgång, sade:

Din väg var dygdig och rak,din tunga ren och vit.

Ingen människa klandrade du,ingen oförrätt mindes du.

Den som slänger ur sig sårande eller hårda ord likt stenar mot andraär alltså inte en människa som är kysk i sitt tal. Den som är kysk i sitt talförtalar inte människor eller gör dem till åtlöje, utan han är hövlig ochanständig och väger varje ord innan han yttrar det. Dessutom behöver han

105

inte anstränga sig för att tala kyska ord, eftersom han är van vid det ochdet ligger i hans natur.

Den som är kysk i sitt tal kan inte tala oartiga eller oförskämda ord.

Han kan till exempel inte använda fula sexuella ord eller dra sexuellavitsar eller historier, eller ens höra på när andra berättar sådant. Den som ärkysk i sitt tal kan inte med att sjunga oanständiga sånger, utan skäms för attta sådant i sin mun till och med när han är ensam hemma. Han kan intesjunka till en så låg nivå. Hans hövlighet hindrar honom från att använda ettspråk som bryter mot anständighetens regler.

Den som är kysk i sitt tal är van vid det hövliga samtalets regler.

Han kan till exempel inte avbryta den som talar eller bryta in mednågra ord, eller höja rösten vid en meningsskiljaktighet. Han skulle aldrigförnedra någon för att förstärka sin position eller förolämpa någon underen argumentation. Hans hövlighet kan inte tillåta sådant.

Den som är kysk i sitt tal är alltid objektiv i sina argument och blandaraldrig in personliga angelägenheter. Hans uttryckssätt är förnuftigt ochlogiskt. Han utmålar inte motparten som dum eller okunnig och lockar inteheller fram sådana egenskaper hos honom, utan koncentrerar sig iställetpå det ämne som samtalet gäller.

Pennans kyskhet är en följd av talets kyskhet.

Med detta menar vi att en kysk människa följer allt det ovannämndanär han skriver. Han skriver inte sådant som förtalar andra eller sårar ochförolämpar dem. Han skriver heller aldrig en osanning om någon, utanhedrar och respekterar alla. Han är ärlig i allt han skriver.

Detta för oss vidare till kritikens kyskhet och ärlighet.

Rättvis kritik är oskyldig och objektiv. Den innebär att endast sökasanningen, bedöma saker på ett sunt sätt och nämna goda sidor före dedåliga som man inte håller med om, och på så sätt ge ett erkännande åt alltsom är rätt. Man gräver inte i människors intentioner och inre avsikter somendast Gud känner till.

106

Ändock brukar jag alltid mena att talets synd är en sekundärsynd.

Jag menar att det okyska talets synd är följden av en annan synd somföregått den, nämligen hjärtats okyskhet. Herren säger: ”En god människabär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ondmänniska bär fram det som är ont ur sitt onda förråd. Hennes munsäger vad hjärtat är fullt av” (Luk 6:45).

HJÄRTATS OCH TANKENS KYSKHET

Denna kyskhet är grunden för all yttre kyskhet. Ty Skriften säger:”Framför allt annat som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, tyfrån det utgår livet” (Ords 4:23).

Hjärtats kyskhet innebär kyskhet i känslor, lidelser ochsinnesintryck, och även kyskhet i vilja, avsikter och önskningar.

Ur en och samma källa, ur hjärtats kyskhet, kommer tankens kyskhet,talets kyskhet och sinnenas kyskhet. Så om du finner att din tanke irrar sigin på en okysk väg, gör då genast motstånd och stoppa den innan dettasprider sig till andra organ. Tanken tar sig nämligen uttryck genom talet,sinnena eller gärningarna.

Hjärtats och tankens kyskhet hör också ihop med detundermedvetnas kyskhet.

Det undermedvetna fungerar utifrån de tankar, bilder, önskningar ochkänslor som ligger lagrade i det. Om dessa har varit okyska visar detta siggenom okyska drömmar och tankar, som vi vet av skapelseberättelsendär varje träd frambringar frukt efter sitt slag (1 Mos 1:11-12).

Alla bör alltså vara noga med kyskhet i hjärta och tanke och fylla dessamed andlighet, renhet och kärlek till det goda, så att de blir en källa tillkyskhet i tal, sinne och kropp.

107

KROPPENS KYSKHET

Detta innebär att avhålla sig från köttets alla usla begär och frånallt begär till denna materiella värld.

Aposteln Johannes talade om detta i sitt första brev: ”Älska intevärlden och det som finns i världen… Ty det som finns i världen, vadkroppen begär, vad ögonen åtrår, vad högfärden skryter med…” (1Joh 2:15-16).

Köttets begär innefattar allt slags äktenskapsbrott samt kärlektill bekvämlighet och frosseri.

Det innefattar många olika kroppsliga begär, men det farligaste avdem alla är äktenskapsbrott. En kysk människa gör därför allt vad hankan för att undvika sådana begär.

Han har inte begär till något och blir heller inte orsak till attandra faller hän åt begär.

Om han angrips av frestelser mot kroppens kyskhet står han emot demav all sin kraft, med rent hjärta och stark vilja, och lägger aldrig någonsin nersina vapen. Aposteln Paulus ord till hebréerna är sannerligen storartade, närhan tillrättavisar dem: ”Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods ier kamp mot synden” (Heb 12:4). Detta är att verkligen göra motstånd,oavsett om yttre omständigheter trycker på.

Det kyska hjärtat är grunden för kroppens kyskhet.

Vi har en förebild i Josef den rättfärdige, som av sin herres hustrudagligen blev utsatt för syndens påtryckningar. Hon hade auktoritet överhonom och kunde vålla honom skada om han avvisade henne, men hanbevarade sin kropp kysk genom att han var kysk i hjärtat och hade Gudför ögonen i allt han gjorde och höll fast vid den andliga läran som kräverkyskhet. Så han sade: ”Hur skulle jag då kunna handla så illa ochsynda mot Gud?” (1 Mos 39:9-10)

Kyskheten har sin grund i hjärtats inre tillstånd och dess kyskhet.

108

Josef den rättfärdige som ännu inte var befäst mot synden genomäktenskapet stod fast vid en sådan prövning, medan kung David som hade sjuhustrur föll i synd. Förklaringen ligger i hjärtats inre tillstånd: om det liksomJosefs hjärta är kyskt och besegrar alla frestelser, eller om det liksom Davidshjärta är svagt och har kärlek till synden och ger vika när det angrips av synden.

Kroppens kyskhet hör också ihop med blygsamhet.

Om en kvinna blottar sin kropp på ett okyskt sätt, om hon visar vissakroppsdelar eller bär åtsittande eller genomskinliga kläder, blir hon enstötesten som får andra att falla.

Om kvinnan försöker rättfärdiga ett sådant beteende med atthon vill visa sin kvinnlighet, visar hon i själva verket bara sinokyskhet.

Hon kan ha som ursäkt att detta är senaste modet, men man bör intelåta modet härska över anden eller ta till sig modeskaparens påbud somviktigare än Guds bud. En blygsam kvinna accepterar aldrig ett nytt modesom är oförenligt med blygsamhet, eftersom detta bli till fall för en annan.Om hon gör det får hon inte komma in i kyrkan klädd på ett sådant sätt,särskilt inte vid den heliga nattvarden.

Kyskhet är också oförenligt med vissa sorters utsmyckningoch makeup.

Här har vi Petrus välkända ord om kroppslig utsmyckning, där andensskönhet är att föredra framför den kroppsliga: ”den inre dolda människansskönhet, med sitt oförgängliga smycke, ett milt och stilla sinnelag. Detär dyrbart i Guds ögon” (1 Pet 3:4).

Vi förnekar inte kvinnan rätten att göra sig vacker, men det måstehålla sig inom kyskhetens gränser så att det inte blir till fall för andra.

Det sätt på vilket man går eller talar kan också gå emotkyskheten.

Kyskheten omfattar livets alla områden och undviker allt beteende somkan väcka syndiga känslor. Kvinnan kanske säger att den man som blir

109

upphetsad är en svag människa som saknar kyskhet. Kanske är det så, menhon bör visa hänsyn för deras svaghet och inte få dem på fall. ApostelnPaulus sade: ”Vi som är starka är skyldiga att hjälpa dem som är svagamed deras bördor och får inte tänka på oss själva” (Rom 15:1).

Vi uppmanas att inte bara bevara vår egen kyskhet, utan ocksåtänka på andras kyskhet så att de inte förlorar sin kyskhet på grundav oss.

Om detta sade Herren: ”Ve dig, värld, med dina förförelser… Detvore bättre för honom att ha sänkts i havet med en kvarnsten om halsenän att kunna förleda en enda av dessa små” (Matt 18:7, Luk 17:1-2).

Vare sig du är man eller kvinna bör du tänka på andras kyskhetistället för att bli orsak till att andra får kämpa med sin kyskhet.

Kvinnan bör inte bli till fall genom sin skönhet och kvinnlighet, inteheller mannen genom frestelser, känslor och löften, eller genom ett överdrivetvänskapligt och familjärt beteende. Det kan ofta börja på ett oskyldigtsätt, eller verka så, men sluta på motsatt sätt.

Kroppens kyskhet bör bevaras även när man är ensam på sittrum.

Detta gäller sättet på vilket man sitter eller sover. Den som är blygsampå sitt rum kommer också att vara det ute i andras sällskap. Detsammagäller för motsatsen. Här kan det behövas en inövad vana, och den börjari hjärtat.

Även i det äktenskapliga samlivet bör man vara noga medkyskheten.

Därför säger aposteln Paulus: ”äktenskapet ska alltid hållas i äraoch den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga ochäktenskapsbrytare skall Gud döma” (Heb 13:4). Det äktenskapligasamlivet är gott, men bör hållas inom kyskhetens gränser. Detta är vadaposteln menar med den obefläckade sängen.

Detta för oss in på sinnenas kyskhet, särskilt ögats, örats och handens.

110

ÖGATS KYSKHET

Ögats kyskhet kan bevaras genom att undvika att se med begär.

Kanske var det detta som aposteln Johannes menade med ”vadögonen åtrår” (1 Joh 2:16) och som den rättfärdige Job menade när hansade: ”Jag slöt ett avtal med mina ögon, att aldrig titta efter en flicka”(Job 31:1). Herren själv sade: ”den som ser på en kvinna med åtrå harredan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap” (Matt 5:28).

Detta innebär att okyskhet i hjärtat ger upphov till okyskhet hosögat.

När en kysk man ser en kvinna är hans blick kysk. Den blir syndigförst när hjärtat blir orenat. Detta hände med Potifars hustru och Josef, närhon ”kastade sina blickar mot honom” (1 Mos 39:7). Visst hade honsett honom varje dag, men därefter började hon kasta blickar mot honompå ett annat sätt, med ett hjärta fyllt av begär.

Samma sak hände med vår moder Eva och trädet som gav kunskapom gott och ont. Trädet stod där mitt i lustgården (1 Mos 3:3) och Evagick säkert förbi och såg det varje dag, men med ett kyskt hjärta utanbegär. Så när började problemen? De började när Evas hjärta förändradesav den frestelse som ormen lade fram när den sade till Eva: ”Ni skall visstinte dö… den dag ni äter av den skall era ögon öppnas… ni blir somGud” (1 Mos 3:4-5) Först då såg Eva att trädet ”var gott att äta av…en fröjd för ögat… det skänkte vishet” (1 Mos 3:6). Varifrån kom dettabegär efter trädet? Det kom från förändringen därinne i hjärtat.

En kysk människas blick kännetecknas inte av begär utan avblygsamhet.

Detta gäller inte bara sex, utan även respekten mot dem som är äldre.Sonen understår sig inte att se på sin far med oförskämd blick, utan snararemed respekt och aktning där han inte lyfter blicken på ett utmanande sätt.Det sägs att Abba Pigimi levde under 18 års tid med de heliga fäderna iklostret utan att någonsin se någon av dem direkt i ögonen.

111

Vissa blickar är okyska på ett annat sätt.

Ett sådant exempel är en spionerande och utforskande blick som gräveri andra människors inre för att lura ut deras avsikter och hemligheter ellermanipulera dem.

ÖRATS KYSKHET

Ett kyskt öra tjuvlyssnar inte.

Tjuvlyssnaren försöker få reda på hemligheter som han inte har rätttill. Den som på sådant sätt tar för sig av andras personliga angelägenheterbeter sig sannerligen inte väluppfostrat.

Ett annat slags öra njuter av att lyssna på liderliga samtal ellersexuella vitsar och sånger.

Ett sådant öra är en äktenskapsbrytares. Andra öron njuter av attlyssna på förtal eller skvaller om hur deras fiender misslyckats eller kommitpå fall. Sådan skadeglädje är oförenlig med kyskhet. Därför säger Skriften:”Gläd dig inte åt din fiendes fall, jubla inte när han störtar omkull.Det kan väcka Herrens misshag så att han vänder sin vrede frånhonom” (Ords 24:17-18).

HANDENS KYSKHET

En kysk hand tar inte det som tillhör andra, vare sig genom stöldoch snatteri eller genom utpressning.

Den som gläder sig åt orätt vinning är också okysk. Sådant kallas iSkriften ”penningbegär” (1 Tim 3:3). Detta gäller ocker, där ockraren

112

utnyttjar de fattigas situation, och monopolsituationer där man tar ut högapriser till köparnas nackdel. Genom sådana handlingar kan vissa fylla sinahänder med frukten av de fattigas arbete. Om detta sade jag en gång i endikt:

De ryckte maten ur hungrigas mun,från diande som avvants i förtid.

En kysk hand är också kysk när den ber om något.

En kysk människa blygs att be om något, och om han får blygs han föratt ta emot. Den okyske kan däremot be om saker han inte har rätt till,som om det vore en rättighet han gått miste om! Och även när han får kanhan mycket väl be om mer eftersom han tycker det är för lite. Sådanamänniskor kan också be Gud om saker de tycker sig ha rätt till! Sådan varden förlorade sonen som bad sin far om att få ut sin andel av arvet (Luk15:12).

113

114

I Faderns, Sonensoch den helige Andes namn,

en Gud. Amen.

�

I denna bok presenteras nio dygder somutgör Andens frukter.

Dessa är frukten av din mänskliga själsgemenskap med den helige Ande, ellerkanske snarare frukten av den heligeAndes verk i dig och ditt gensvar på hansverk.

De nio frukterna är kärlek, glädje, frid,tålamod, vänlighet, godhet, trohet,ödmjukhet och självbehärskning. Var ochen leder in i alla de andra, och de hör allaihop.

Fråga dig nu vad du saknar av dessafrukter, och öva dig i att utveckla dem.Herren vare med dig!

ANDENS FRUKTER