1

Sämre möjligheter för vietnamesiska kvinnorKvinnor i Ha Giang-provinsen i Vietnam har väsentligt sämre möjlighet än män att välja sitt yrke och sin utbildning. Detta trots att jämställdhet länge har varit ett centralt mål för regeringen.

I februari i år utförde studenter från Göteborgs Universitet (GU) och Hanoi University (HANU) fältstudier hos Tayfolket och andra minoriteter i Ha Giang-provinsen i norra Vietnam. Dessa studier pekar på att kvinnor i de besökta byarna har väsentligt sämre möjligheter än män att välja sitt yrke samt att påverka sin utbildningsgrad. Detta trots att jämställdhet har varit ett centralt mål för Vietnams regering sedan 1930, samt att landet sedan 2006 till och med har en jämställdhetslag.

– Kvinnor jobbar oftast i hemmet eller i självförsörjande jordbruk, medan männen har mycket större möjlighet att få andra typer av jobb utanför hemmet. Många av kvinnorna som jag intervjuade ville gärna göra något

annat med sina liv, men hade ingen möjlighet, säger Phuong Nguyen, student vid fakulteten för internationella studier vid HANU.

– Jag träffade en 13-årig tjej som drömde om att en dag bli läkare för att kunna hjälpa människorna i sin hemby, men hon berättade att det antagligen aldrig skulle bli så. Hennes pappa ville inte att hon skulle gå i skolan, och eftersom det var han som hade mest pengar i familjen var det han som bestämde. Han tyckte att hon skulle stanna i hemmet och hjälpa till med hushållssysslorna, säger Maria Petterson, student inom Globala Studier vid GU.

En av de främsta anledningarna till de ojämlika förhållandena är att kvinnorna flyttar till makens hushåll när de gifter sig, medan männen stannar kvar i sina föräldrars hushåll. Familjerna prioriterar då att utbilda sina pojkar, eftersom det ses som “slöseri” att lägga pengar på en person som inte kommer att bidra till hushållet i framtiden.

FUF I VÄRLDENFU

F-ko

rres

pond

ente

rna

No

13 2

014

FRIDA SKOOG - VIETNAM

Foto: Tanja Volgaridou

FUF-korrespondenterna är Föreningen för Utvecklingsfrågors satsning på att låta unga människor ute i världen göra sina röster hörda och dela med sig av sina erfarenheter.Genom webb-tidningen FUF i Världen, bloggen www.fufkorre-spondenterna.com och Instagramkontot @fufkorrespondent-erna vill FUF bredda svensk utrikesrapportering och fördjupa debatten, samt ge läsarna en unik inblick i aktuella händelser runt om i världen.

2

– Många familjer har bara råd att skicka sina pojkar till skolan, inte flickorna, berättar en man som bor i en av byarna där studien bedrevs.

Enligt studenternas undersökningar verkar jämställdheten i byarna dock gå framåt, om än långsamt. Tack vare att kvinnor idag i högre grad än för ett par generationer sedan får utbildning, talar unga kvinnor idag ofta Kihn eller officiell vietnamesiska, vilket inte var lika vanligt förr.

Dessutom anger några av de kvinnor och män som vi talat med att de anser att jämställdheten har höjts eftersom männen idag oftare tar del av det arbete som förr ansågs vara kvinnors jobb. Detta anser de också bero på att utbildningsnivån generellt sett har höjts, samt att de vet att om de jobbar hårdare och tar del i alla typer av jobb får de även högre livskvalitet i och med att jobbet genererar mat och ibland en viss inkomst.

”Geten är mitt arv till barnen”

EMM

A BO

RGNÄ

S - B

URKIN

A FA

SO

Under perioder av torka utgör så kallade inkomstgenererande verksamheter en av de viktigaste inkomstkällorna för invånarna i Burkina Faso. Ett litet startkapital räcker för att starta upp en sådan verksamhet och kan ge barnen möjligheten att gå i skolan.

Solen står rakt upp på himlen och i byn Matiacoali, i östra delen av Burkina Faso, är kvinnorna i färd med att stöta korn och laga mat till barnen som snart har lunchpaus från skolan. I denna del av landet arbetar den burkinska organisationen Organisation de Développement des Eglises Evangéliques (ODE) tillsammans med svenska Erikshjälpen med att sprida information om och stärka barns rättigheter. I Matiacoali har tjugo särskilt utsatta familjer mottagit ett litet startkapital motsvarande 480 svenska kronor för att

kunna starta inkomstgenererande verksamheter. Startkapitalet har dessa familjer investerat i getter och kor som de föder upp och sedan säljer. Tanken är att

För många hushåll är ett inköp av en get en Foto: Emma Borgnäsvärdefull investering i familjens framtid.

Arbete på fältet. Foto: Tanja Volgaridou

3

inkomsterna som genereras ska investeras till förmån för barnen i familjen.

Investerade i en get Under ett mangoträd som slänger en svalkande skugga över den ockrafärgade jorden möter vi Nassouri Thiombiano och hennes fyra barn. Hon berättar för oss om den svåra situation som hennes familj befann sig i innan de startade sin inkomstgenererande verksamhet.

– Min man försvann för fyra år sedan och lämnade mig ensam med hela ansvaret för huset och barnen. Jag jobbade med att sälja småsten till byggarbetare som blandade stenarna i sin cement, men pengarna räckte inte till att betala för bra mat till barnen, för mediciner när de blev sjuka eller för att täcka deras skolgång.

Startkapitalet från ODE hjälpte Nassouris familj att komma ur den värsta fattigdomen. Hon investerade i en get som hon tre månader senare lyckades sälja med en vinst på motsvarande 200 svenska kronor. Denna vinst använde hon till att laga det trasiga huset och att köpa mat till sig själv och barnen. Investeringen i geten tillät henne också att se till något som hon prioriterar högt: barnens utbildning. Den äldsta dottern i familjen, Aida, 14 år, går idag i skolan tack vare att de nu har råd att betala skolavgiften.

Alla barns rätt till utbildningKvinnor och män i andra familjer som har mottagit ett startkapital beskriver liknande situationer som familjen Thiombianos. Gemensamt för många av dem är att de har prioriterat barnens skolgång med den vinst som de har fått från sin verksamhet. Daniel Ouedraogo, projektets lokalt ansvarige i Matiacoali, tycker sig se tydliga skillnader i hur lokalbefolkningen tänker kring barns rätt till utbildning jämfört med när de började arbeta i regionen för cirka tre år sedan:

– Fler och fler vuxna ute i byarna förstår fördelarna med att barnen går i skolan. Vi är mycket glada över denna utveckling eftersom fler barn i skolan gynnar de enskilda familjerna såväl som samhället i stort.

Han ser också en direkt koppling mellan ökad skolgång och minskat barnarbete:

– De barn vars föräldrar inte klarar av att betala skolavgiften hamnar utanför samhället. De luras att åka

iväg och arbeta i guldgruvor eller på bomullsplantage under mycket svåra förhållanden, inte sällan med risk för sina liv.

Med blicken mot framtidenOuoba Lamoudi är handikappad och far till fem barn i en familj som också har mottagit ett startkapital. Han är orolig för att hans fysiska tillstånd inte kommer tillåta honom att ta hand om familjen särskilt länge till. Inköpet av geten ser han därför som en viktig investering i familjens framtid.

– Min högsta prioritering nu är att från dag till dag se till så att barnen kan fortsätta gå i skolan. På så sätt försäkrar jag mig om att det finns någon som kan ta hand om familjen i mitt ställe när jag inte längre finns kvar.

Även Nassouri har siktet inställt på framtiden. Med en del av de pengar som hon tjänade vid försäljningen av den första geten köpte hon en ny get.

– Jag ska ta hand om geten så att jag kan sälja den och köpa två nya och på så sätt utöka verksamheten. Jag ska lära mina barn hur detta går till så att de sedan kommer att kunna ta samma väg för att klara sig i livet. Geten är mitt arv till barnen.

Ett litet startkapital kan göra stor skillnad. 480 kronor räckte för att Nassouri

Thombiano skulle kunna skaffa sig en inkomst och betala skolgången för sin

äldsta dotter.

Foto: Emma Borgnäs

4

Jag är i San Juan La Laguna, en liten by belägen vid den södra delen av sjön Atitlan. Byn bjuder på en fantastisk utsikt över den stora, vackra sjön som är omgiven av berg och vulkaner klädda i grönskande avokadoträd och kaffebuskar.

95 procent av de som bor i San Juan säger sig tillhöra gruppen Tzutujil, en stam som innan den Columbianska eran hade en självständig nation i det forna Maya-riket. För att civilisationens traditioner inte ska falla i glömska finns här många som aktivt kämpar för att hålla kulturen

levande. Bland annat genom att tillverka konst och hantverk som är unikt för detta område. Under drygt två veckor ska jag arbeta för en organisation i San Juan som just arbetar med att bevara den inhemska kulturen, samtidigt som de jobbar för en positiv ekonomisk utveckling för byns invånare och för Guatemala i stort. Detta genom att låta invånarna i byn driva olika projekt som alla är långsiktigt hållbara.

Följ med mig på en dags arbete, fylld av spännande maya-kultur.

SOFIA

ÅST

RÖM

- GU

ATEM

ALA

Levande Mayakultur vid sjön Atitlan

Jag får träffa några av konstnärerna i San Juan. Jag lär mig att det är vanligt att

man arbetar med den internationella konstformen ”Naïve Art” när man målar.

Konstnären Albino visar mig en tavla som representerar de

olika årstiderna runt sjön. Han är en av många som arbetar

med ”Naïve Art”.

5

Jag träffar fiskaren Bernadiro. Han tar mig med ut på en fisketur på

Atitlan och visar hur man traditionsenligt fångar fisk. På en

tunn fiskelina är en liten krok fastknuten. På denna sätter

Bernadiro fast tre små insekter som fungerar som lockbete för fiskarna.

Bernadiro snurrar sedan linan i luften likt ett lasso och kastar den ut

i vattnet. Därefter är det bara att vänta…

Under fisketuren berättar Bernadiro att föroreningarna i sjön på senare

tid har blivit allt värre. Detta innebär mycket extraarbete för

fiskeföreningen vars medlemmar arbetar helt frivilligt.

6

I Guatemala går många kvinnor runt i så kallade trajes – en traditionell dräkt. Trajens tyg vävs i små butiker. Ingrid (nederst) arbetar med en del av den vackra dräkten i butiken. Det är inte ovanligt att barnen, redan från en

tidig ålder, är med och hjälper till med vävandet.

7

Francisco är konstnär och har ett eget galleri med vackra målningar från San Juan med omnejd.

Jag träffar Mari Cruz (ovan) som jobbar med

ett projekt om ungt ledarskap. Projektet går ut på att lära barn hur

man driver egen verksamhet blandat med lek och spel.

Rosi (t.v.) är ett av barnen som besöker Maris klasser. Hon

älskar att laga mat och att räkna matte.

8

Buenos Aires bubblar av liv. Vart man än vänder sig är det något intressant som fångar ögat. Trafikkaoset är totalt och ingenstans går det att fly från den turbulens och påtryckande närvaro som innerstadens tre miljoner invånare innebär. Men varför skulle man önska sig någon annanstans? Det är här jag trivs. Ett kaos som vid första intrycket känns okontrollerat, men som på något sätt tycks fungera. Givetvis innebär inte denna insikt att saker fungerar som de bör och det tycker nog inte argentinarna heller.

Varje dag fylls luften i Buenos Aires kvarter av avgaser. Dagar som denna, då luftfuktigheten klättrar över 70 procent och temperaturen snuddar vid 30-gradersstrecket, är det svårt att charmas. Under tidig kväll fylls gatorna med sopor. Det ser verkligen hemskt ut, och källsortering verkar inte vara prioriterat. Ändå bultar mitt hjärta för Buenos Aires.

Ciudad Verde, staden Buenos Aires officiella miljöarbete, blir för mig ett fräscht inslag när miljöarbetet i övrigt verkar stå stilla. När jag undersöker vidare ser jag dock hur arbetet pågår även inofficiellt. Buenos Aires fortsätter att överraska. När jag rör mig i stadens centrum på kvällstid blir jag något ställd över att människor, cartoneros, går igenom alla sopor och på detta sätt källsorterar det som tidigare under dagen dumpades i samma container. En informell arbetskraft som tar hand om de bättre betaldas skräp och säljer vidare för en billig peng. Kontrasten mellan bankmän som under dagen rör sig i kvarteren och de fattiga kvällsarbetande

sopsorterarna är total, men som student i hållbar utveckling ser jag givetvis fördelarna med att arbetet ändå utförs. Här finns det definitivt potential till vidareutveckling av sopsorteringssystemet - något som skulle kunna skapa faktiska arbetsmöjligheter för stadens cartoneros och samtidigt leda till ett förbättrat miljöarbete.

Buenos Aires är fantastiskt, men trots all kultur och den tekniska utveckling som finns är det mycket kvar att göra i Argentina. Kanske är det just detta som gör att jag trivs här.

Ett kaos som snabbt blir vardag

GUST

AV F

RID

- ARG

ENTIN

A

Foto: Ola Harström

Söndagen den 6 april vann Partido Acción Ciudadana (PAC) den andra omgången av presidentvalet i Costa Rica. Därmed bröts en nästan 100 år lång trend av högerpolitik i landet, och hoppet om en mindre korrupt politik föddes bland många.

Söndagen den 6 april gick costaricanerna till val för andra gången i år. Det socialdemokratiska partiet PAC vann stort över det för närvarande regerande högerpartiet Partido Liberación Nacional (PLN), vilket tillsammans med Partido Unidad Social Cristiana (PUSC) har dominerat politiken sedan 1986. Sammanlagt fick PAC 77,9 procent av rösterna. De dominerade i landets alla sju provinser och segrade således klart över PLN, som fick 22,1 procent.

Den första valomgången, som hölls i februari i år, har beskrivits som historisk i costaricanska media eftersom den avslutade nästan 30 år av tvåpartipolitik och samtidigt gav flera vänsterorienterade partier större inflytande i riksdagen. Valresultatet var emellertid för jämnt för att kunna tillsätta en ny regering, och en andra valomgång beslutades äga rum mellan de populäraste partierna, PAC och PLN.

Slut på korruptionen?Många ser en ny regering som en möjlighet att frångå den korruption som sägs ha präglat de senaste årens politik, och förväntningarna är höga på den nya regeringen. Flor de María Hernández Sequeira är en av dem som har gått från att stödja PLN till att rösta på PAC:

TOVE

MEL

IN -

COST

A RI

CA Hundraåriga högervindar mojnade när Costa Rica gick till val

9

– För mig är det viktigaste att vi slipper korruptionen som under de senaste perioderna har svärtat PLN:s politik. Folket har tröttnat på stölderna.

Isaac López Aguilera röstade på vänsterpartiet Frente Amplio i första valomgången, men valde att rösta på

PAC i den andra istället för att avstå, för att förhindra PLN:s fortsatta maktposition.

– Att byta politisk färg gör mig inte hälften så ont som att tillåta att ett så korrupt och destruktivt parti som PLN fortsätter vid makten. Det gläder mig att Costa Rica valde Luis Guillermo Solís som ny president, och jag hoppas att det kommer att medföra förändringar i landet.

Rekordlågt valdeltagandeTrots den uppståndelse som årets val har väckt, var valdeltagandet det lägsta på 60 år med endast 56 procent jämfört med de senaste valen, då omkring 70 procent av befolkningen röstade. Både valdomstolen och de deltagande partierna hade gjort extrainsatser för att motverka det låga valdeltagandet genom uppmaningar både i radio, tv och sociala medier, men utan framgång. Anledningarna till det låga deltagandet har diskuterats, och även om svaren är tvetydiga anser många att de båda partierna för en alltför liknande politik, och att utkomsten av valet inte kommer att göra någon skillnad för landet.

Under söndagen lyste San José av partiflaggornas färger. Foto: Tove Melin

Jämställdhet under utveckling

ANGE

LICA

DUNB

ERG

- MOÇ

AMBI

QUE

Mellan det exklusiva shoppingcentret Polana och den smutsiga trafikplatsen Museu, på en lugn gata med akaciaträd, finns kontoret för den Moçambikiska jämställdhets-organisationen Fanelo Ya Mina som kämpar för kvinnors rättigheter och mäns attityd-förändring.

I många mätningar hamnar Moçambique långt ner gällande jämställdhet, men förändringens vindar blåser. Fanelo Ya Mina Institute (FYM) startades 2009 och en av grundarna, Celma Elizabeth Menezes, berättar om organisationen:

– Namnet kommer från språken Shangana och Ronga och betyder kortfattat ”mina skyldigheter” men också ”mina rättigheter”. Jag har mött många kvinnor som har drabbats av det patriarkala systemet, jag har själv blivit drabbad. Det är därför min skyldighet, och rättighet, att arbeta för jämlikhet.

De senaste åren har lagstiftningen gällande månggifte och våld inom äktenskapet förändrats drastiskt i Moçambique.

Celma Elizabeth Menezes arbetar för jämlikhet.

Foto: Angelica Dunberg

Följande frågor är exempel på förändringar som PAC vill driva igenom:

Hälsa: stärka försäkringskassan och bekämpa klientelism inom densammaInfrastruktur: subventionera priserna för kommunaltrafik och minska korruptionen inom infrastruktursektorn

Utbildning: Göra utbildning mer tillgänglig för alla sociala grupper och modernisera skolutrustningenMiljö: Förbjuda kommersiell urskogsskövling samt garantera tillgång till vatten som en mänsklig rättighet

10

Fördelningen av ekonomiska medel är dock många gånger sned till fördel för den manliga delen av befolkningen, samtidigt som en stor del av den inofficiella ekonomin och arbetet sköts av kvinnor.

– Sexuella trakasserier, våldtäkter, våld i förhållanden och förhållanden där mannen har mer än en partner och ibland smittar sina partners med HIV/Aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar är några problem som drabbar kvinnor. Detta är grunden för vårt arbete: vi ser en del män som skapar problem genom en hegemonisk maskulinitet. För att lösa det måste vi arbeta med män som en del av problemet, men också som en del av lösningen. Vi bedriver därför ett aktivt förändringsarbete riktat delvis mot männen själva. Metoder för förändring– Genom att implementera innovativa metoder för att bemöta frågor om ojämlikhet mellan könen vill vi involvera män och pojkar i processen för att förbättra kvinnors situation. Det är en utvecklingsfråga - om kvinnors situation förbättras blir utvecklingen bättre för alla.

I forskning och statistik finns bilden av Moçambique som ett land där villkoren för kvinnor och män är väldigt olika. Efter kolonisering, inbördeskrig och ett ekonomiskt system under förändring, via socialism, delvis protektionism samt liberalism, har den politiska representationen i landet förändrats med både ett ökande antal kvinnor i parlamentet samt på lokal nivå.

– Ett av de största problemen med jämställdhetsarbetet i Moçambique är implementeringen. Hur mycket ”gender mainstreaming”, policydokument och konventioner som än produceras och signeras finns kraftiga brister i implementeringen. Det är också därför vi har valt att

fokusera på männens del i förändringsarbetet. Genom attitydförändringar hos män och pojkar förändras deras kunskap och beteende. Först då blir implementeringen verklig.

Fyra områden för förändringFYM arbetar aktivt inom fyra områden: ansvarstagande faderskap, påverkansarbete och övervakning, HIV och könsbaserat våld, samt institutionellt kapacitetsbyggande.

– De fyra områdena är valda utifrån insikten om att jämställdhetsarbete måste ske holistiskt för en hållbar utveckling. Attitydförändring kommer inte för att man föreläser för en vuxen man, utan man måste ha ett samtal där det finns utrymme för frågor och funderingar. Pappagrupperna vi har skapat är ett steg i detta. Vi vill till exempel utmana den traditionella rollen om föräldraskap. Samtidigt är det ett långsiktigt arbete - om vi skapar den förändringen hos en man så får både barnet och mamman också fördelar av det. När barnet växer upp kommer förhoppningsvis han/hon också att vara en del i förändringen. Det är många gånger ett frustrerande arbete eftersom det går så långsamt, men jag måste arbeta med det här. Det är inte ett val, det är min skyldighet och mitt ansvar.

”Jag måste arbeta med det här. Det är inte ett

val, det är min skyldighet och mitt ansvar.”

- Celma Elizabeth Menezes

Humanitär nedrustning - det långsiktiga alternativet

Säkerhetspolitik har länge fokuserat på nationell säkerhet, där fler och mer vapen uppfattas som stark säkerhet. Det humanitära nedrustningsperspektivet placerar däremot civil säkerhet och vapnens faktiska effekt på människor och deras liv i centrum.

Det humanitära nedrustningsperspektivet fick fotfäste 1997 då landminor förbjöds på grund av deras förödande påverkan på civilbefolkningar. Landminor är ett så kallat icke-diskriminerande vapen, det vill säga att det inte kan urskilja soldater från civila då det dödar allt som befinner sig inom dess räckvidd. Dessa vapen får också förödande konsekvenser långt efter att konflikter och krig är över, eftersom de lämnas kvar i jorden och oftast inte hittas förrän någon trampar på dem långt

senare. 2005 förbjöds även klustervapen av samma skäl som landminor, det vill säga att deras humanitära konsekvenser överväger dess effektivitet inom krigsföring.

Dagens största hot mot mänskligheten utgörs inte av hot av militär karaktär, utan snarare av hot såsom klimatförändringar och brist på utbildning samt sjukvård. Dessa problem kan inte lösas genom investeringar i försvarsmakter. Tvärtom omöjliggör ofta ett stärkt försvar och investeringar i försvarsmakten investeringar i ovan nämnda problemområden. Dessutom går allt oftare öronmärkta utvecklingspengar för katastrofhjälp och rehabiliteringsverksamhet till att städa upp efter konflikter och krig som har förvärrats av just länders investeringar i försvar.

GABR

IELLA

IRST

EN -

SCHW

EIZ/U

SA

11

Ekonomisk vinning och politiska prioriteringar I oktober varje år träffas alla FN:s medlemsstater i New York för att diskutera nedrustningsfrågor. Varje år antas resolutionen ”Relationship between disarmament and development” i enhällighet. Resolutionen understryker behovet och vikten av att avleda medel från militära utgifter till ekonomisk och social utveckling.

Resolutionen uppmanar även länder att integrera sina nedrustnings-, bistånds- och utvecklingsaktiviteter. Men det slutar inte där - enligt FN-stadgans artikel 26 har FN:s medlemsländer en skyldighet att omdirigera resurser bort från militära ändamål för att garantera mänsklig säkerhet. Trots detta fortsätter största delen av världens länder att lägga enorma resurser på militära syften som sällan bidrar till långvarig civil säkerhet.

Dessa skeva politiska prioriteringar blir allt tydligare när samma stater som väljer att lägga stora resurser på militära syften träffas i multilaterala sammanhang och enhälligt röstar för och driver på multilaterala dokument som påvisar att nedrustning, utveckling och mänsklig säkerhet är starkt beroende av varandra. Sverige, en stark förespråkare av hållbar utveckling, internationell fred och mänskliga rättigheter, väljer till exempel att sälja vapen till länder med stora brister inom många av dessa områden, såsom Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Oman, Bahrain, Ukraina och Thailand. Faktum är att 40 procent av Sveriges vapenexport 2013 gick till icke-demokratiska länder och listan av svenska oseriösa, icke-transparenta och tvivelaktiga vapenhandelsavtal forsätter att växa. Nu senast med stridsvagnar för försäljning till Ryssland och krigsmateriel till ett värde av 3,4 miljoner kronor till Viktor Janukovytjs regering i Ukraina.

Vad som blir allt tydligare när man detaljerat studerar politiken kring nedrustning och vapenkontroll är att de ekonomiska intressena övervinner både det globala och det nationella ansvaret som regeringar har gentemot sina medborgare. I slutändan är det tydligt att brist på utveckling och mänsklig säkerhet inte är en fråga om brist på resurser eller kunskap, utan en fråga om politiska prioriteringar.Minrehabilitering på uppdrag av FN Foto: UN Photo, Martine Perret

i Kongo-Kinshasa.

I Hebron känns fredsförhandlingarna långt borta

När USA:s utrikesminister John Kerry besökte Jerusalem i början av året försäkrade han omvärlden att Obama-administrationen gör allt i sin makt för att bringa fred i Israel och Palestina. Jag befann mig då som följeslagare i Hebron på södra Västbanken på uppdrag av Kyrkornas Världsråd. Där kändes dock fredsförhandlingarna långt borta.

Staden är sedan 1997 indelad i två delar och följderna av detta är svåra för invånarna. H1 är den palestinskt kontrollerade delen av staden där majoriteten av invånarna bor. I H2, den andra delen av Hebron, är det den israeliska militären som skall ansvara både för den palestinska majoritetens och de israeliska bosättarnas säkerhet. Här övervakas kontrollstationer och vägspärrar

av tungt beväpnade israeliska soldater och gränspolis i full stridsmundering. Här är asymmetrin i konflikten tydlig då anledningen till de stränga säkerhetsåtgärderna är våldet mellan israeler och palestinier. Samtidigt är det säkerhetsbehovet för de cirka 800 israeliska bosättare som har bosatt sig i stadskärnan som har lett till inskränkningar av rörelsefriheten för den palestinska majoriteten.

I hela Hebron tillverkas produkter i läder, glas och keramik. Dessa produkter utgör en viktig del av den palestinska ekonomin. Keramiken drejas för hand och målas i förtrollande mönster och färger. Denna skönhet blir en stark kontrast för mig som besökare i stadens äldre delar som ligger i H2. Här frodas kriminaliteten eftersom staten Israel visserligen är skyldig att

MAR

IA LIN

DBÄC

K - P

ALES

TINA

12

upprätthålla lag och ordning, men soldaterna som jag talar med menar att deras mandat enbart är att skydda områdets israeliska medborgare, vilket resulterar i ett problematiskt säkerhetsvakuum.

Hebron kallas för spökstaden, vilket refererar till de numera mer eller mindre övergivna områden som palestinier har tvingats lämna. På Shuhada-gatan, som tidigare utgjorde huvudgatan i staden, får palestinier inte vistas alls. Enligt en israelisk militärorder har man tvingats stänga ner drygt 1 800 butiker och de människor som bodde längs med gatan får inte lov att använda huvudentréerna till sina hem, vilket tvingar dem att finna alternativa lösningar eller helt överge sina bostäder. När man promenerar utefter den spöklikt tomma gatan som tidigare var full av liv möts man idag av igensvetsade butiksdörrar, israeliska bosättare eller

militärer. På avstånd hör man ljuden från dagens marknadsplats inte långt därifrån och jag kan föreställa mig hur det måste ha sett ut i området då alla dessa butiker var öppna.

Den fortsatta expansionen av de israeliska bosättningarna är idag ett av de största problemen för fredsförhandlingarna. Enligt folkrätten är det olagligt att överföra sin befolkning till ockuperat område. Ändå växer Israels befolkning mer på Västbanken än i Israel. I bostadsområdet Tel Rumeida, där en judisk minoritet och en muslimsk majoritet lever sida vid sida, påbörjades vid årsskiftet en arkeologisk utgrävning på en bit land som fram till beslutet brukades av en palestinsk familj. Utgrävningen ligger nära en av bosättningarna i Hebron. Denna startade som en arkeologisk utgrävning

Wadi al-Hussein, dalen som idag är nästan helt omringad av israeliska bosättningar. Foto: Maria Lindbäck

Israeliska militärer utför en slumpmässig kontroll av palestiniers ID-handlingar i de äldre kvarteren i Hebron. En vanlig syn i den konfliktfyllda tillvaron i staden.

Foto: Maria Lindbäck

13

och man befarar att även dagens utgrävning kommer att innebära en expansion av den befintliga bosättningen.

Mitt under de pågående fredssamtalen inte bara expanderar bosättningarna i Hebron - här skapas även nya bosättningar. I februari i år beslutade Israels högsta domstol att israeliska bosättare vann den utdragna juridiska kampen om Rajabi-byggnaden, ett större bostadshus som byggts av en palestinsk familj men som precis innan det färdigställts togs över av israeliska bosättare som påstod att de hade köpt huset. De palestinska grannarna i Wadi al-Hussein, den lilla dalen som i och med beslutet nu är nästan helt omgiven av bosättningarna, är rädda för vad detta kan komma att innebära för deras framtid. De minns de månader under 2007 då bosättare först tog över huset, något som resulterade i en ökad spänning mellan palestinier och bosättarna i omgivningen. När bosättarna sedan vräktes av de israeliska myndigheterna utfördes hämndaktioner mot dalens palestinska invånare. Hus sattes i brand och i en familj sköts en man och hans son av israeliska bosättare. Invånarna i dalen som jag talar med är därför

bekymrade över vad etableringen av den nya bosättningen skall innebära och rädslan för ytterligare

våld är stor. Fredsförhandlingar känns mycket långt bort i dalen där man kämpar för rätten att överhuvudtaget leva kvar på sin mark.

Den fortsatta expansionen av de

israeliska bosättningarna är idag ett av de största

problemen för fredsförhandlingarna.

Zanzibar- och Tanganyika-unionen - en fråga som engagerar

Förra året tillbringade jag två månader på Zanzibar. Jag förstod ganska snabbt att många människor där har en svag tilltro till det politiska systemet. Det visar sig bland annat i anklagelser om valfusk och ett lågt valdeltagande. En fiskare berättade om den sittande regeringen: "We didn’t select them, they just bought their posts.”

Alltsedan unionsstaten Tanzania bildades genom en sammanslagning av fastlandet Tanganyika och ögruppen Zanzibar 1964 har dess konstitution varit omdiskuterad då många anser att den inte representerar befolkningens åsikter. En kommission utsedd av unionsparlamentet har därför sedan år 2011 samlat in åsikter från befolkningen.

VICTO

RIA

BRÄN

NMAR

K - T

ANZA

NIA

Ett offentligt möte i staden Tanga där bland annat konstitutionen av unionen diskuterades. Foto: Isabelle Walenius

14

Baserat på detta publicerade unionsparlamentet ett förslag till en ny konstitution förra året, som då blev det stora samtalsämnet. Den största föreslagna förändringen är att även fastlandet ska få en egen regering såsom Zanzibar (idag är unionens och fastlandets regering densamma).

Tillbaka i Tanzania ett år senare är detta fortfarande något alla talar om, och snart är det dags för befolkningen att rösta om konstitutionen efter att unionsparlamentet har enats om ett slutgiltigt förslag. Både på fastlandet och på Zanzibar vill de flesta ha tre regeringar. Oppositionen uttrycker dock en oro för att det sedan 1977 ledande Revolutionära partiet kommer att använda sin makt för att försöka påverka utgången då de förespråkar två regeringar.

Frågan är om den heta diskussionen om unionen trots den låga tilltron till det politiska systemet kommer att uppmuntra människor att göra sina röster hörda? Kanske. Frågan väcker ett stort intresse, och det är första gången som befolkningen får chansen att uttrycka sina åsikter. När jag pratar med min vän Chollo på Zanzibar säger han: "I hope, but I don’t know if there will be a fair vote”.

Han uttrycker samtidigt hoppfullt: ”When it comes to politics this time, in Zanzibar, people are very motivated. We so much believe that our vote can make a difference, because this is an opportunity that hasn’t come along for a long time”.

Unionen engagerar många tanzanier. Foto: Isabelle Walenius

Att skapa förändring genom yoga och miljömedvetenhetJag befinner mig i Khayelitsha, en kåkstad i Kapstaden, tillsammans med Xoli Fuyani. Hon jobbar för Earth Child Project – en organisation som arbetar med målet att öka kunskapen och medvetenheten om miljö och natur, samt att lära barn yoga för att skapa förändring i samhället.

Xoli är född och uppvuxen i Gugulethu, en av kåkstäderna i Kapstaden. Hon har alltid haft ett miljöintresse och bland annat studerat miljöfrågor på universitetet. Efter sina studier reste hon över hela Sydafrika med projektet ”Mission Antarctica” för att öka medvetenheten om miljöfrågor. Resan slutade i Johannesburg där FN höll ett toppmöte för att diskutera hållbar utveckling.

– Det var här mitt intresset för hållbar utveckling och miljö växte så starkt att jag bestämde mig för att arbeta med utbildning inom miljö, säger hon.

Solen skiner i Kapstaden, men vi sitter i skuggan under ett träd på skolgården. Xoli berättar att hon ville inspirera barn att ta hand om miljön för att skapa förändring och att fokusera på det positiva. Hon fick en anställning på Earth Child Project. Xoli ler och berättar

att Earth Child Project jobbar utifrån tron på att vi alla är ”jordens barn”.

– Det är en dynamisk och innovativ ideell organisation som jobbar utifrån ett helhetsperspektiv med utveckling av barn, lärare skolor och samhällen.

Earth Child Project jobbar i Khayelithsa och Lavender Hill som är två områden med socio-ekonomiska problem. Xoli berättar att projektet är otroligt viktigt:

– Vi vill utrusta barnen med praktisk kunskap för en hälsosammare och mer hållbar livsstil. Vi vill skapa en generation av självsäkra, medvetna och ansvarstagande barn och ungdomar. Vi försöker också att inspirera barnen att spela en positiv roll i sina områden för att skapa förändring.

Xolis roll i Earth Child Project är att samordna miljökurserna i skolorna.

– Vi har maskodlingen och undervisar i återvinning för att ge barnen kunskap om hur jorden fungerar. Barnen får också lära sig att odla grönsaker i återvunna plastbunkar. Detta är för att lära barnen hur man odlar sin egen mat.

JOHA

NNA

ÅHS

- SYD

AFRI

KA

15

Xoli håller även i projektets vandringsgrupper och understryker betydelsen av dessa genom att ställa frågan ”hur kan vi tycka om och ta hand om naturen om vi aldrig har fått uppleva den?”. Många av barnen växer upp i områden med hög arbetslöshet, gangsterism, droger och alkoholmissbruk. Det är sällan som de får chansen att lämna dessa tuffa områden och uppleva naturen. Earth Child Project vill inspirera barnen att känna samhörighet med naturen genom att använda alla sinnen och utöva meditation under vandringarna.

Xoli berättar att yoga är en viktig del i projektet. Yoga minskar stress, förbättrar koncentrationen och ger en ökad känsla av tillfredsställelse och medvetenhet. De har yogalektioner varje vecka både under och efter skoltid.

– Vi har många entusiastiska små yogisar som inte bara kommer på lektionerna, utan även dagligen utövar yoga hemma.

Xoli Fuyani arbetar för Earth Child Project.

Vandring i Cedarberg som är ett naturreservat utan

för Kapstaden.

”Vi har maskodlingen och undervisar i återvinning för att ge barnen kunskap om

hur jorden fungerar.”

- Xoli Fuyani

Foto: Översta bilden - Earth Child Project. Mellersta bilden - Earth Child Project. Nedersta bilden - Johanna Åhs

Xoli tror att många av de problem som Sydafrika står inför idag, så som arbetslöshet, fattigdom och ojämnlikhet är kopplade till en dålig grundutbildning.

– Med detta projekt vill Earth Child Project komplettera grundskolan för att ge barnen verktyg att använda i sina dagliga liv. Yoga och meditation hjälper barnen att skapa ett lugn inombords. Där igenom kan de fokusera bättre på skolarbetet.

Xoli berättar att de som har varit med i yoga-gruppen har förbättrat sina betyg.Att arbeta för Earth Child har hjälpt Xoli att nå sin önskan om att inspirera barnen i samhället genom att ge dem en chans att skapa den förändring som de själva vill se, genom att lära och utveckla känslan av ”ubuntu” som betyder medmänsklighet på deras språk, Xhosa. Hon menar att vi alla har en möjlighet att förbättra eller förändra vår nuvarande situation.

16

Vill du annonsera i FUF i Världen?Kontakta FUF på annonsera@bistandsdebatten.se

Vill du bli korrespondent?Kontakta FUF på fuf@fuf.se

Följ korrebloggen: www.fufkorrespondenterna.comFölj korrarna på Instagram: @fufkorrespondenterna

Läs mer om FUF på: www.fuf.se

Detta material är helt eller delvis finansierat av Sida, Styrelsen för Internationellt Utvecklingssamarbete. Sida delar inte nödvändigtvis de åsikter som här framförs. Ansvaret för innehållet är uteslutande författarens.

Hej jag hej jag Hej jag hej jag Hej jag hej jag Hej jag hej h jag Hej jag hej jag Hej jag hej jag Hej jag hej jag Hej jag h hej jag Hej jag hej jag Hej jag hej jag Hej jag hej jag Hej h jag hej jag Hej jag hej jag Hej jag hej jag Hej jag hej jag h Hej jag hej jag Hej jag hej jag Hej jag hej jag Hej jag hej h jag Hej jag hej jag Hej jag hej jag Hej jag hej jag Hej jag h

KLAPHEJHEJHJEHJHEJHEJEHJHEJHEJHEJEHJHEHJEHJHHEJHEJHEJHEJHEJHEJHEJHEJHEJHEJHEJHEJHEJHEJEHJHEJHEJEHJEHJHEJHEJJHEHEJHEJHJEHEJHJEJHEHEJHEJHEJHEJHEJHEJHEJJHEJHEJHEJHEJHEJHEJHEJHEJHEJHEJHEHJEHEJHEJHEJHEJHEJHEJHEJHEJHJEEJHJEJHEJEHJHEHEJHEJHJEHJEJJJJJc

HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ

HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ

HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ HEJ