1

Återvinnarnas stad -om Kairoborna som lever av soporDet är morgon vid berget Muqattams fot i östra Kairo och en lastbil fullastad med sopsäckar vaggar fram över groparna i jordvägen. Människor sitter i soporna längs med husväggarna och sorterar dem efter färg och material. Svarta plastflaskor sorteras tillsammans med mörkblå och vita plastflaskor tillsammans med gula. Flaskorna mals till plastflis genom en maskin för att sedan packas i kuber och säljas. En stor del av den återvunna plasten säljs till Kina och blir till nya produkter som kan säljas till ett lägre pris.

I Muqattam återvinns upp till 90 procent av soporna som samlas in, en siffra som kan jämföras med företag i väst som ofta bara klarar av att återvinna 25 procent.

Wagdys släktingar lever i Muqattam och arbetar med plaståtervinning:

- Det handlar om att använda det man har, menar han.

Folk kallar det här området för Garbage city, men Wagdy föredrar att kalla det Recycling city. De som samlar in soporna kallas i folkmun zabaleens, ungefär sopsamlare, efter arabiskans zabal som betyder skräp.

Kairos zabaleens beger sig tidiga morgnar ut i bostadsområden med åsnedragna vagnar och lastbilar för att samla in sopor från hushåll och överfulla containrar på gatan. Barn och unga pojkar hjälper ofta till med arbetet på gatorna. Tillbaka i Muqattam sorteras soporna, något som traditionellt utförs av kvinnorna, och säljs till sophandlare som sedan processar materialet och säljer det vidare. Många handlare har gjort bra pengar på sopaffärerna, men de flesta zabaleens är fortfarande fattiga.

- Jag ser dem här i Muqattam i rena t-shirt med huvudet högt, men ute i Kairo går de med smutsiga kläder och nedböjt huvud.

FUF I VÄRLDENFU

F-ko

rres

pond

ente

rna

No

7 20

13

ISABELLA AXELSSON - EGYPTEN

Foto: Isabella AxelssonPå taken i Kairo ser man vilka familjer som återvinner vad. Plast, glas, metall eller textil. Organiskt avfall går till djuren.

FUF i Världen är Föreningen för Utvecklingsfrågors satsning på att låta unga människor göra sina röster hörda och dela med sig av sina erfarenheter.Genom webb-tidningen och bloggen www.fufkorrespondenterna.com vill FUF bredda svensk utrikesrapportering och fördjupa debatten, samt ge läsarna en unik inblick i aktuella händelser runt om i världen.

2

Wadgy tror inte att de skäms för sitt jobb. Kanske handlar det mer om hur andra ser på dem än hur de ser på sig själva.

Ice Kairo är en mötesplats för folk som jobbar med miljö och hållbar utveckling. Heidi kom till Kairo från Tyskland för många år sen och har sen dess arbetat för olika miljöinitiativ. Hon säger att hon vill städa upp Kairo och har drivit ett projekt som hon kallar ”Let’s talk about trash” som använder sloganen ”recycling minds” för att försöka ändra Kairobornas attityd och i förlängningen beteende kring sopor. Heidi bor i förmögna Maadi i södra Kairo. Bredvid ligger ett slumområde.

De fattiga människorna kommer in i de rikas område för att tjäna dem. Även Heidi motsätter sig benämningen på sophämtarna:

- Zabal betyder skräp, jag kallar dem ”collectors” (samlare), de ger folket den service de vill ha.

Kairo är en metropol med sina drygt 20 miljoner invånare. Minst 40 procent av befolkningens avfall samlas in av zabaleens. De hanterar ungefär sju ton sopor om dagen. Soporna förvaras i och utanför hemmen. Plasten sorteras efter färg för att sedan malas ner till småbitar.

Lukten från smält plast sticker i näsan men Wagdy hävdar att ångorna inte är farliga.

- Vissa återvinnare smälter plasten här på plats i Muqattam, men det beror på hur beställarna vill ha den.

Majoriteten av alla zabaleens i Muqattam är koptiska kristna. Kopterna är en minoritet i det sunnimuslimska Egypten och utgör ungefär 10 procent av befolkningen. Muqattamkopterna kom till Kairo från södra Egypten för ungefär 70 år sedan. Länge bodde de nära Imbada i nordvästra Kairo, men på 70-talet tvångsförflyttade staten dem och de hamnade i området kring berget Muqattam. Det sägs att en av anledningarna var att de höll grisar, något som inte var populärt hos muslimer. Grisarna är det

Kairo är kanske vid första anblicken en smutsig stad, men skrapar man på

ytan finns det mer att upptäcka

Foto: Isabella AxelssonSolceller och en kompost på taket av ett hus i Muqattam.

Soporna förvaras i och

utanför hemmen.

Foto: Isabella Axelsson

3

mest effektiva djuret för att ta hand om organiskt avfall - de äter allt.

Från början var området till viss del präglat av kriminalitet och droger. Det saknades också avlopp, elektricitet, skolor och sjukhus. Befolkningen i Muqattam har även lidit under utbrott av hepatit som de fått från sjukhusavfall bland soporna. Detta drabbade framförallt kvinnorna som var de som sorterade soporna och fick till följd en förhöjd spädbarnsdödlighet. 1981 fick Muqattam pengar från ett av Världsbanken initierat program, och deras levnadsstandard förbättrades långsamt. Det flyttade även in ett antal välgörenhetsorganisationer i området.

År 2009 bröt svininfluensan ut. Egyptens regering bestämde sig för att avliva alla grisar, något som drabbade många zabaleens hårt. Nu håller de istället getter, höns och kor, men dessa är inte i närheten så effektiva på att ta hand om organiskt avfall.

Ett enkelt sätt att använda sitt organiska avfall är att kompostera det. Väster om Kairo, omgiven av öken, ligger

staden Haram. Där finns Mellanösterns enda maskkompost enligt kompostansvarige Mohammed. Maskarna är importerade från Australien. I början var det bara en och en halv liter mask, men nu är det betydligt fler. Mohammed lyfter på det översta lagret jord och där krälar det av maskar. Komposten som maskarna lämnar efter sig är av högsta kvalitet och säljs till ett pris av cirka sju egyptiska pund (vilket motsvarar ungefär detsamma i svenska kronor) per kilo.

Även en del miljömedvetna Kairobor använder kompost hemma för att ta hand om sitt organiska avfall. Men Wagdy tycker att det ibland är svårt att få människor att ändra på sitt beteende:

- Många vill bara arbeta och tjäna ihop till sitt uppehälle, varför ska de bry sig om de här sakerna?

Kairo är kanske vid första anblicken en smutsig stad, men skrapar man på ytan finns det mer att upptäcka.

På Egyptens gator diskuteras livligt konsekvenserna av ett ”ja”, ”nej” eller en eventuell bojkott av folkomröstningen.

HANS

FRI

DLUN

D - S

CHW

EIZ

I snart sex månader har jag praktiserat för World Federation of United Nations Associations på Palais des Nations i Genève. Under tiden har jag funderat en del kring vilka egenskaper som är av godo för att få ut det mesta möjliga av en praktiktjänstgöring i internationell miljö. Jag passar därför på att här dela med mig av några av mina tankar på området.

Språkkunskap är en oerhörd tillgång. Att kunna konversera med delegater på deras eget språk är en enorm fördel. Men enbart några enkla artighetsfraser räcker långt. På Palais des Nations är det mer regel än undantag att folk relativt obehindrat talar engelska, franska och spanska. Lägg därtill att många är kunniga i tyska, ryska och arabiska så förstår man att vikten av språkbildning inte kan underskattas. Att vara berest är också det en tillgång. Att kunna säga ”ah, där har jag faktiskt varit” när en geografisk plats diskuteras renderar ofta i gillande kommentarer och följdfrågor. Sådan uppmärksamhet är alltid av godo och ökar chanserna att dina samtalskamrater lägger dig och din organisation på minnet. I sådana situationer är det också ett absolut måste att ha ett visitkort som du kan räcka över. Det tillhör att om någon lämnar sitt visitkort till dig, förväntas du ge ditt i utbyte.

Vidare är det centralt att vara påläst om det man talar om, oavsett praktikplats och sammanhang. Om du av din praktikhandledare ombeds hålla en presentation, ett framförande eller representera organisationen i något sammanhang är det naturligtvis en chans som du inte ska tacka nej till, men för ett lyckat resultat är det helt avgörande att vara påläst. Är man osäker på några fakta och inte har möjlighet att kolla upp informationen på

förhand är mitt tips att helt avstå från att beröra den när du talar. Likaså är det alltid en bra idé att vara påläst om den eller de personer som du ombeds träffa för att skapa dig en bild av hans eller hennes åsikter i för din organisation relevanta frågor.

Konsten att mingla har det skrivits spaltmeter om. Jag har inte läst litteraturen på området men menar att man kommer långt med social kompetens. Ta reda på klädkoden och klä dig enligt den med regeln ”hellre överklädd än underklädd” som riktmärke. Tänk på din hållning då man ofta står upp och försök bära upp ett naturligt leende. Lägg ogärna armarna i kors över bröstet, utan knyt hellre händerna bakom ryggen. Det förstnämnda signalerar en ovilja till interaktion medan

det senare visar att du är öppen och intresserad av att kommunicera.

Som med alla färdigheter krävs det träning för att utveckla de kunskaper som kommer göra

att du får ut så mycket som möjligt av din praktik i fråga om att skapa nya kontakter. God självkännedom är en bra grundsten. Att vara trygg i sin egen person och kunna hantera med- och motgångar är ett måste. Kanske är man inte riktigt redo för utlandspraktik. Det är en insikt så god som någon och ska inte ses som ett nederlag utan som en utmärkt första lärdom på vägen mot en internationell karriär. Lycka till!

Hans före-läser för

besökare i Palais des Nations.

Foto: Wiebke Harms (WFUNA)

Steget ut

4

Strax innan jul återinträdde det vänsterrevolutionära Ejército Zapatista de Liberación Nacional (EZLN) officiellt i rampljuset efter att länge ha legat lågt. Nu har de åter tagit upp kampen för invånarnas rättigheter i den mayadominerade delstaten Chiapas och denna gång har de Mexikos nytillträdde president Enrique Peña Nieto i sikte.

De senaste veckorna har flera skriftliga meddelanden publicerats av EZLN, meddelanden som inte spar på krutet när det gäller att kritisera Peña Nieto, hans anhängare och deras senaste handlingar. Texterna är skrivna med en tydlig sarkastisk ton och även om de inte angriper presidenten direkt framkommer det ändå tydligt i de inte alltför subtila texterna vad och vem som åsyftas. Subcomandante Marcos, författare av dessa texter samt talesperson för zapatisterna, lyckas med ett informellt språk, metaforer och i form av historieberättande att kritisera vitala frågor såsom hunger och fattigdom på ett skämtsamt sätt, men med en stark underton av allvar.

Pekar finger åt presidentenFlera av texterna har som fokus det ”korståg” mot hungern som presidenten lanserade den 21 januari i delstaten Chiapas, säte för EZLN och en del av landet där fattigdomen är starkt utbredd. Samma dag, efter presidentens besök och tal till de boende i Las Margaritas, kunde ytterligare en publikation signerad Marcos hittas på webben. Denna gång fanns det enligt densamme inte ord för att beskriva känslorna inför kampanjen mot hungern och därför publicerades i stället för en text en teckning gjord av Marcos. En teckning som är adresserad

till ”Ali Baba och hans 40 rövare (ministrar, regeringschef och lismare)” och som visar en hand som pekar finger. I flera P.S. under teckningen kritiseras bland annat

grammatiken i presidentens tal, hans sätt att tala och hans anhängares applåder på fel ställen, vilket enligt Marcos betyder att de inför nästa gång bör förbereda sig bättre. Efter nämnda teckning har ytterligare fem publikationer utkommit, alla texter som en del i en längre berättelse och som kritiserar maktinnehavare, neoliberalismen och ett icke-fungerande rättssystem. Peña Nieto har fram till nu inte gett något officiellt svar på någon av publikationerna.

Tystnaden brutenMånga frågade sig när EZLN den 21 december förra året samlades för massdemonstrationer i flera delar av Chiapas och dessutom publicerade ett nytt meddelande för första gången på länge, varför de valde just den tidpunkten. Spekulationer kring detta från olika statsvetare och andra experter inkluderar bland annat tillträdet av en ny regering och en chans att positionera sig som en viktig spelpjäs i det politiska rummet. EZLN framträdde för första gången 1994 och under resterande delar av årtiondet var de uppmärksammade. Under tvåtusentalet var det dock relativt tyst och stilla kring dem, men nu har de alltså tagit steget för att återfå uppmärksamheten. Det återstår bara att se vad nästa steg blir.

SANN

A FO

RSBE

RG -

MEX

IKO Zapatisterna pekar finger åt Mexikos president

EZLN framträdde för första gången 1994 och under

resterande delar av årtiondet var de uppmärksammade. Under tvåtusentalet var det dock relativt tyst och stilla kring dem, men nu har de alltså tagit steget för att

återfå uppmärksamheten.

Foto: EZLN:s hemsidaTeckning till presidenten från Marcos.

5

Utan byggarbetare ingen världscup i Qatar 2022

VILLE

HEN

RIK-

KLEM

ENS

- MAL

AYSI

A (Q

ATAR

)

Qatars 1,2 miljoner migrantarbetare befinner sig i världens rikaste land men arbetar oftast för slavlöner och saknar nästan helt rättigheter. Arbetarnas förhållanden uppmärksammas nu när Qatar börjar rusta inför fotbolls-VM 2022 och den internationella fackföreningsrörelsen mobiliserar opinion för att sätta press på Qatar att sätta stopp för den hänsynslösa exploateringen.

Qatar är världens rikaste land per capita men en byggnadsarbetare från Nepal tjänar ändå oftast inte mer än motsvarande 1000-1600 kronor i månaden. Landets migrantarbetare får trots att de utgör hela 94 % av arbetskraften inte gå med i fackföreningar och deras uppehälle i landet knyts till en ”sponsor” som för det mesta är arbetsgivaren själv. Utan sponsorns tillåtelse får man till exempel inte byta arbetsgivare eller lämna landet, inte ens i fall där arbetsgivaren vägrat att betala ut löner eller utsatt arbetare för övergrepp.

Om nio år kommer Qatar att vara värd för fotbolls-VM men bygget av nya arenor, hotell och infrastruktur börjar redan nu. Totalt runt 2 miljoner arbetare från exempelvis Bangladesh, Nepal och Indien beräknas behövas inom framförallt byggsektorn under de närmsta åren. ”Fler arbetare kommer att dö i bygget av arenorna än spelare kommer att spela i dem,” varnade världsfacket IFS generalsekreterare Sharan Burrow i en protest i Doha i december.

Bara från Nepal dör runt 200 arbetare varje år på sina arbetsplatser i Qatar enligt Nepals ambassad, många till följd av bristande säkerhet på byggarbetsplatser och i fabriker. I Qatar finns lagar som ska reglera säkerheten

men arbetsgivarnas totala makt över sina anställda gör att få vågar rapportera missförhållanden. Dessutom finns ingenstans att vända sig till för hjälp för den som inte pratar arabiska eller engelska.

De globala facken hotar med bojkottDen globala fackföreningsfederationen Byggnads- och Träarbetareinternationalen (BTI) arbetar nu intensivt för att skapa opinion mot de slavliknande förhållanden som råder för arbetare i Qatar. Ett grundkrav är att migrantarbetare i landet ska tillåtas organisera sig fackligt så att de själva kan börja kräva sina rättigheter.I ett klagomål till den internationella arbets-organisationen ILO tillsammans med världsfacket IFS lyfter man fram flera fall som visar på hur landets arbetsmarknadslagstiftning öppnar upp för tvångsarbete. Facken kräver därför att sponsorsystemet ska avskaffas och att regeringen tar krafttag för att se till att skapa system för att straffa arbetsgivare som gjort sig skyldiga till övergrepp. Ett stort problem är att det inte finns någon fungerande arbetsplatsinspektion. Qatar har bara 150 arbetsplatsinspektörer som på grund av språkliga hinder dessutom aldrig låter arbetarna själva intervjuas om sin arbetssituation. ”Många arbetare som utnyttjas är rädda för repressalier om de vågar kräva sina rättigheter. Qatars regering måste sätta sina 150 arbetsplatsinspektörer i arbete och göra det möjligt för arbetarna att framföra sina klagomål även om de inte pratar arabiska eller engelska,” sa Ambet Yuson som är BTI:s generalsekreterare i ett pressutlåtande i början av februari.

Om ingenting görs har IFS hotat med att uppmana sina medlemsförbund att bojkotta världscupen. En sådan bojkott skulle definitivt kännas då IFS representerar runt 175 miljoner medlemmar i hela världen, bland dem alla LO, TCO och SACO-medlemmar i Sverige.

Foto: Flickr Shell

6

Samarbeten över landsgränser kan ställa stora krav på så väl organisationsnivå som individnivå. För att höra hur den här typen av samarbeten kan se ut i realiteten har jag pratat med Nurzaada Avazbekova från Osj, projektledare för en lokal volontärorganisation och Gustaf Sörnmo som har arbetat med att stötta lokala organisationer och projekt genom bland annat Centralasiengrupperna.

Jag träffar Nurzaada Avazbekova på ett nyöppnat kontorskollektiv i Bisjkek, ett lokalt initiativ där vem som helst kan arbeta för 13 öre minuten. En symbolisk plats för ett civilsamhälle som tar för sig. Nurzaada förklarar för mig att sådana ställen inte finns i de södra delarna av landet, där hon är aktiv.

Jag är här för att prata med henne om hennes arbete med ett svenskstartat projekt inom organisationen Youth of Osh. Hon börjar att berätta om när hon 2011 fick möjlighet att åka till Sverige.

- Det var så häftigt att komma till Lund och se hela vägar och äldre kvinnor cykla helt obehindrat på gatorna, skrattar hon och fortsätter; jag blev även djupt imponerad av mängden samarbeten de svenska organisationerna som jag kom i kontakt med hade. Alla organisationer med samma målsättning var nästan en

och samma organisation.

Ungefär två år tidigare, 2009, hanterade även Gustaf Sörnmo kulturkrockar då han första gången åkte till Kirgizistan letandes efter organisationer att samarbeta med.- Det var en chock att se så stora skillnader. I Bisjkek kändes många

organisationer som luftslott. De var helt skapade efter vad internationella givare ville höra, vilka projket som gick att söka. Ett projekt kunde handla om radioaktivt avfall, ett annat om ungdomar. Det var många tjänstemän från Sovjettiden som hade lärt sig att försörja sig så. I Sverige är det inte direkt ett vanligt karriärval. Där ligger det ofta ett större åtagande och intresse bakom.

Gustaf ändrade även sin syn på samarbete:

- När jag fann likasinnade organisationer ville jag arbeta tätt med dem. Jag har tidigare arbetat med organisationer i Paraguay och Albanien där det har varit strikta givare/tagare-relationer. Men något jag lärt mig

av arbetet här är att inte se flöden mellan länder utan att se länder som ihopkopplade, som en global aktivistgrupp som arbetar tillsammans.

När jag lyssnar på Nurzaada som berättar som sina erfarenheter av internationella organisationer fokuserar hon mycket på det positiva. Men när jag frågar om exempel dyker även exempel på misslyckade internationella samarbeten upp. Ett återkommande exempel är officiella representanter från USA som år efter år presenterar amerikanska system, framförallt skolsystemet, för universitetsstudenterna.

- Den enda anledningen att studenter går dit är för att träna engelska. Varje gång frågar alla samma frågor, det är systematiskt och ett otroligt slöseri med tid som skulle kunna användas mycket bättre. Få av studenterna kommer ha chans att studera i USA ändå.

Det är tydligt i vissa fall när kommunikationen brister i internationella samarbeten, som när den hyrda tolken pratar fel språk och när den USAID-sponsrade skaterampen i parken alltid står tom. Då känns det hoppfullt när både Nurzaada och Gustaf säger:

- Man kan bygga så mycket gemensamt istället för att lite på varsitt håll.

FILIPP

A AL

MLU

ND- K

IRGI

ZISTA

N En närmare titt på internationella samarbeten i Kirgizistan

”Man kan bygga så mycket gemensamt istället för att lite

på varsitt håll”

Foto: Filippa AlmlundNurzaada Avazbekova

Foto: Filippa AlmlundGustaf Sörnmo

Gustaf Sörnmo ochNurzaada Avazbekova

7

”Det svider att se de materiella orättvisorna som speglas och blandas i Kubas olika valutavärldar och inte minst svider det att vara en del av allt detta.”

Föreningen för Utvecklingsfrågor

Vill du bli korrespondent?Kontakta FUF påfuf@fuf.se

Läs mer om FUF: www.fuf.se

Följ korrebloggen: www.fufkorrespondenterna.com

Detta material är helt eller delvis finansierat av Sida, Styrelsen för Internationellt Utvecklingssamarbete. Sida delar inte nödvändigtvis de åsikter som här framförs. Ansvaret för innehållet är uteslutande författarens.

Med FUF-korrespondenterna vill FUF nyansera svensk utrikesrapportering som vi tycker behöver större geografisk breddning och nya fördjupade perspektiv. Vi vill också skapa ett

forum där unga utvecklingsentusiaster ute i världen kan göra sina röster hörda i mediebruset och ta del i mediedebatten genom att rikta strålkastaren mot de frågor som

just de har koll på och vill dela med sig av. FUF-korrespondenterna får möjlighet att arbeta med två olika medium - webbtidningen FUF i Världen samt korrespondentbloggen

www.fufkorrespondenterna.com. Man kan välja att arbeta med ett av dem, eller båda två. Är du ung, intresserad av utvecklingsfrågor, befinner dig utomlands och vill bli

korrespondent? Kontakta fuf@fuf.se!