1

Obamas sjukvårdsreform - en het debatt inför valet

FUF-

korr

espo

nden

tern

a N

o 5

2012

President Obamas nya sjukvårdsre-form har redan hjälpt miljontals amerikaner till ett tryggare liv genom obligatorisk sjukvårdsför-säkring. Skarp kritik har dock rik-tats mot Obama-administrationens tillvägagångssätt att finansiera reformen och med det amerikanskt valet i sikte, är debatten kring det amerikanska sjukvårdssystemet mer aktuellt än någonsin.

När president Barack Obama kom till makten 20 januari 2009 var en av hans ledande hjärtefrågor att införa en ny sjuk-vårdsreform, något flera amerikanska pre-sidenter tidigare misslyckats med, där-ibland Bill Clinton. Han propagerade år

1993 för en allmän sjukvårdsförsäkring, men utan resultat.

Obamas främsta syfte med vårdreformen är att innan 2014 ge alla amerikanska medborgare rätt till hälso- och sjukvård genom obligatorisk sjukvårdsförsäkring. 23 mars 2010, drygt ett år efter att Obama blev vald till president, trädde den nya la-gen, kallad "The Patient Protection and Affordable Care Act", i kraft.

I juni tidigare i år kom rapporter som visa-de att sedan vårdreformen började gälla har mer än sex miljoner amerikanska ung-domar fått en vårdförsäkring tack vare be-slutet att låta ungdomar upp till 26 års ål-der täckas av sina föräldrars försäkring.

FUF I VÄRLDEN

FUF i Världen är Föreningen för Utvecklingsfrågors satsning på att låta unga människor göra sina röster hörda och dela med sig av sina erfaren-heter.Genom webbtid-ningen FUF i Världen och bloggen fufkor-respondenterna.com vill FUF bredda svensk utrikes- rapportering och fördjupa debatten, samt ge läsarna en unik inblick i aktuella händelser runt om i världen.

JENNA ANDERSSON - USA

Foto: LaDawna, FlickrDemonstration mot den nya vårdreformen utanför högsta domstolen i Washington DC i mars i år.

2

En annan viktig del i den nya reformen har varit att täcka det så kallade "Coverage gap" (i folkmun "Donut Hole") med hjälp av bidrag till alla pensio-närer som är i behov av receptbelagda mediciner.

Regeringen har tidigare gett bidrag till pensionärer för receptbelagda mediciner upp till 2,840 dollar. Sedan har de själva fått stå för kostaderna upp till 6,154 dollar, och har därmed tvingats betala mel-lanskillnaden (the coverage gap) själva. Med hjälp av den nya reformen har flertal pensionärer redan fått hjälp med att betala in mellanskillnaden och innan 2020 ska regeringen kunna täcka ”the cove-rage gap” helt.

Det har även riktats en del kritik mot den nya re-formen och motståndare har ifrågasatt statens rätt att tvinga varje enskild individ till en sjukvårdsför-säkring. Den 6 november i år är det dags för ett nytt

amerikanskt val och den republikanska kandidaten Mitt Romney har i ett uttalande sagt att om han blir han vald till president kommer hans första åta-gande vara att eliminera den vårdreform Obama har infört, av republikanerna kallat "Obamacare".

På sin hemsidan ägnar Romney en egen spalt med rubriken "Obamas Misslyckande" åt att förklara varför han är emot den nya vårdreformen. Han

skriver bland annat att reformen bygger på en tät väv av regler och avgifter för att ge den federala regeringen extra kontroll över varje hörn av hälso- och sjukvården.

Även finansieringen av reformen har ifrågasatts och enligt Romney har Obama tagit fem biljoner dollar från Medicare, ett sjukförsäkringssystem för perso-ner 65 år och uppåt, till förmån för "Obamacare".

Mitt Romneys parhäst Paul Ryan debatterade den 3 oktober i år mot Vicepresidenten och demokraten Joe Biden och hävdade att Obama-administatrio-nen använde Medicare som en sparbössa till Oba-macare. Citat: ”They got caught with their hands in the cookie jar, turning Medicare into a piggybank

for Obamacare”, något som Joe Biden aldrig be-mötte.

Med en dryg vecka kvar till valet är ställningen mel-lan de två kandidaterna oerhört jämn. Att Obama redan har hjälpt miljontals amerikaner till en tryg-gare sjukvård är ett faktum. Frågan är bara vilket pris amerikanerna är redo att betala för en statligt finansierad sjukvård. Svaret får vi den 6 november.

Frågan är bara vilket pris amerikanerna är redo att betala för en statligt finansierad sjukvård.

Foto: LaDawna, FlickrObamacare-supportrar utanför högsta domstolen i Washington DC i mars i år.

3

1500 personer lämnar varje dag Nepal för arbete i andra länder. Pengarna som skick-as hem bidrar till 23 procent av Nepals BNP (Bruttonationalprodukt) men migrantarbe-tarna utnyttjas ofta hänsynslöst av arbets-givare och oseriösa mellanhänder. Enligt Samar Thapa som har en bakgrund i den sydkoreanska migrantarbetarröreslen krävs internationellt fackligt samarbete och att migrantarbetare själva bli drivande i kampen för bättre villkor.

1994 kom Samar Thapa till Sydkorea med löfte om att tjäna pengar att skicka hem till Nepal. Istället fann han sig snart i en situation där alla pengar som han tjänade gick åt till att betala de mellan-händer som hade ordnat hans kontrakt och arbets-tillstånd.

– I praktiken var det som slaveri, jag jobbade hårt på allt från plastfabriker till kycklingfarmar men hade aldrig några pengar över. Efter att mitt arbets-tillstånd gått ut var jag därför tvungen att stanna kvar och arbeta utan tillstånd för att kunna betala tillbaka skulderna.

Samar beslöt sig för att engagera sig i den framväx-ande Sydkoreanska migrantarbetarrörelsen med krav som lika lön för lika arbete och rätt till att fritt kunna välja arbetsplats. Efter att ha lett en stor och uppmärksammad sittstrejk utanför Myungdongka-tedralen i Seoul mot regeringens massdeporteringar av papperslösa arbetare arresterades han av polisen 2004. I häktet hungerstrejkade han i 32 dagar in-nan han deporterades tillbaka till Nepal. Idag arbe-tar Samar på det nepalesiska fackliga landsorgani-sationen GEFONT:s migrationsavdelning i Kath-mandu.

Informella mellanhänder kontrollerar rekryteringsprocessen1500 personer lämnar dagligen Nepal för arbete i andra länder, oftast Indien, Malaysia och i Gulfsta-terna. Pengarna som skickas hem beräknas stå för runt 23 procent av landets BNP. Enligt Samar är det största problemet för nepalesiska migrantarbe-tare det oreglerade nätverk av mellanhänder som kontrollerar rekryteringsprocesserna:

– Arbetarna är oftast aldrig själva i kontakt med arbetsgivarna i länderna dit de ska och blir ofta lurade att betala stora summor till många olika mellanhänder. I många fall liknar det ren traffick-ing. De sliter hårt men alla pengar tas av någon annan och för att kunna betala tillbaka skulderna måste de acceptera de villkor som arbetsgivaren ställer.

Organisera migrantarbetare att själva bli drivande i kampen för bättre villkorFör att vara medvetna om sina rättigheter innan de åker iväg håller de två stora nepalesiska landsorga-nisationerna GEFONT och NTUC-I gemensam-ma utbildningar för arbetare som är på väg att lämna Nepal. Deltagarna får lära sig om lagar och regler i de länder de ska till, olika risker samt hur de kan undvika att bli utnyttjade. I flera länder, till exempel Malaysia, Sydkorea, Indien och Bahrain, samarbetar GEFONT med de nationella facken för att ge stöd åt, och organisera, migrantarbetare. Under utbildningarna delas därför internationella fackliga pass ut från de globala fackföreningsfedera-tionerna. Genom dessa kan medlemmarna få stöd och ansluta sig till respektive medlemsförbund i de länder de ska till.

VILLE

HEN

RIK

CLEM

ENS

- NEP

AL Att organisera migrantarbetare

”I praktiken var det som sla-veri, jag jobbade hårt på allt från plastfabriker till kyckling-farmar men hade aldrig några pengar över.”

- Samar Thapa, migrationsansvarig på nepalesiska fackförbundet GEFONT

Foto: Ville Henrik Clemens

4

Ja, hon kan - mot alla odds!

Det viktigaste är enligt Samar att investera i utbild-ning för migrantarbetare att själva bli drivande i kampen för bättre löner och villkor. Hans egna er-farenheter från Sydkorea, där migrantarbetarfacket MTU (Migrant Workers Trade Union) bildats ur den rörelse Samar var med och startade, ser han som ett bra exempel på detta.

– MTU organiserar migrantarbetare oavsett na-tionalitet och oavsett om de har uppehållstillstånd eller inte. Genom solidaritet från andra delar av den koreanska fackföreningsrörelsen har MTU kunnat investera i utbildning av ledare bland mi-grantarbetarna själva. Så har de också kunnat nå större acceptens och förståelse för migrantarbetar-nas villkor i samhället.

Att hon kan lika mycket som han är inte självklart överallt i världen, speciellt inte i Moçambique. I världens fjärde fattigaste land står tjejer lågt i kurs, men med fotbol-lar och livsviktig kunskap kan hon komma långt – mot alla odds.

Den 11 oktober, uppmärksammades världens första internationella dag för flickors rättigheter. I Mo-çambique uppmärksammades detta av flera stora organisationer och myndigheter med temat: ”nej till tidiga äktenskap!”. Tidiga äktenskap innebär många gånger att flickor tvingas sluta skolan för att ta hand om hela hushållet och, alltför ofta, även egna barn. I Moçambique gifter sig hälften av alla flickor innan sin 18-årsdag. Det berövar dem deras

chans att bara vara barn, att gå i skolan och det leder till att de i större utsträckning blir utsatta för våld och övergrepp när de blir ensamma fruar i sin nya familj.

I det hierarkiska samhället i Moçambique står flickor lågt i kurs och deras rättigheter kan inte nog uppmärksammas. Jag åkte till Moçambique första gången i september 2011 just för att uppmärksam-ma tjejers rättigheter. Jag tänkte starta ett fotboll-slag för tjejer och lära dem om deras rättigheter, sex- och samlevnad och hur man förebygger HIV/AIDS. Men framförallt ville jag stärka tjejernas självförtroende och uppmuntra dem till att själva förändra sin livssituation till en som de själva be-stämmer över.

CECI

LIA A

NDRÉ

N NY

STRÖ

M -

MOÇ

AMBI

QUE

Hermengilda ritar sig själv som fotbollsproffs: "ja, hon kan!"

5

Mitt fotbollslag utvecklades till projektet Futebol dá força (fotboll ger styrka) som idag finns i Moçam-biques alla elva provinser med över 3000 aktiva tjejer som spelar fotboll och samtidigt lär sig allt det där livsviktiga som gör att de själva kan börja påverka sin framtid – och våga drömma om den. Projektet drivs nu av mig tillsammans med min moçambikiska part-nerorganisation, Lurdes Mutola Foundation, och vi har hittills utbildat 148 unga volontärer – både män och kvinnor – som nu jobbar för tjejers rättigheter som fotbollstränare runt om i hela landet.

Alla tränare får utbildning och ett start-kit med mate-rial, och så får de en t-shirt. På t-shirten finns projek-tets logga och på magen står det ”Sim, ela pode” – ”Ja, hon kan” med stora bokstäver.”Ja, hon kan” har blivit projektets slogan, för i Moçambique handlar tjejfotboll fortfarande om att det ska bli accepterat att tjejer faktiskt får spela.

Många gånger är det spelarnas egna familjer som motsätter sig att döttrarna spelar fotboll – de måste ju hjälpa till med hushållet, hämta vatten och ved, laga mat, passa småsyskon (om inte egna barn) och göra allt för att vara alla till lags, och kan inte ha tid med ”sådant trams” som att spela fotboll.

Jag träffade en 12-årig tjej i Albazine, en timmes skumpig fyrhjulsdriven färd utanför huvudstaden

Maputo. Hon heter Hermengilda, älskar att spela fotboll och är en riktig naturbegåvning. Hade hon varit född på en annan plats på jorden hade hon förmodligen redan idag börjat gå i fotbollstjärnan Martas fotspår. Jag träffade Hermengilda flera gång-er eftersom hon aldrig missade en chans att gå på en

fotbollsträning – tills en dag när hon plötsligt slutade komma.

Hennes föräldrar hade fått nog och satte ner foten: ”nu är det slut med trams, det är hög tid att du ska bli en riktig kvinna!”. Hermengilda blev förbjuden att gå på fotbollsträningar och skulle istället vara hemma och sköta hemmets alla sysslor. Men projektet och det vi kämpar för hade redan fått fäste. Hermengildas lagkamrater och tränare samlades och gick i gemen-sam trupp hem till Hermengilda och övertalade till slut hennes mamma att det trots allt var okej att spela fotboll, även om man är tjej. De slöt en överenskom-melse, så Hermengilda får numera gå på träningarna om hon först gör klart allt hushållsarbete.

Några veckor senare var jag i Albazine och pratade med spelarna där om framtidsdrömmar. Drömmar är inte något som tjejerna i Albazine tillåter sig att ha, för det är oftast ändå inte de själva som bestämmer över sin framtid. Jag pratade med dem om att dröm-mar kan bli till mål som man faktiskt kan uppnå om man kämpar för det. Efteråt fick alla tjejer papper och penna och fick rita sina framtidsdrömmar som de hädanefter skulle tänka på som uppnåeliga mål.

Hermengilda ritade sig själv som professionell fot-bollsspelare. Kanske kan hon spela i Sverige en dag? Eller Portugal? Helst skulle hon vilja spela i Moçam-

bique, men där finns det ju ännu inte någon profes-sionell damfotboll.

Bredvid sin teckning hade hon skrivit ”sim, ela pode” – ”ja, hon kan”. Och kan hon, kan nog professionell damfotboll också lyckas få fäste – mot alla odds, så att Hermengildas dröm blir ett mål.

”Nu är det slut med trams, det är hög tid att du ska bli en riktig kvinna!”

Foto: Higino Dário MucambeHermegilda är tillbaka på fotbollsträningen. Tjejerna i Albazine som spelar mot alla odds.

- Hermegildas föräldrar

6

Rådet för Mänskliga Rättigheter är FN:s främsta organ för att främja och skydda mänskliga rättigheter. Det instiftades 2006 och efterträdde sin ofta kritiserade före-gångare Kommissionen för Mänskliga Rät-tigheter. Rådet har dock förärats med större befogenheter och är underordnat FN:s Gene-ralförsamling. 47 medlemsstater utgör rådsmedlemmarna vilka är fördelade efter geografisk tillhörighet och är valda på en treårsperiod. I början av september samla-des rådet till sin tjugoförsta session.

Jag hade privilegiet att för World Federation United Nations Association bevaka sammankomsten under vilken bland annat de nedan beskrivna ämnena be-handlades.

Den av rådet tillsatta Syrienkommissionen presente-rade sin rapport i vilken man fastslog att regimstyrkor begår såväl krigsförbrytelser som brott mot mänskliga rättigheter. Utomrättsliga avrättningar, tortyr och godtyckliga häktningar har ägt rum med regimens goda minne. Även oppositionsstyrkor har begått krigsförbrytelser men rapporten menar att regimen bär det övergripande ansvaret för inbördeskriget i Syrien.

Paneldiskussionen om ursprungsbefolkningars möj-ligheter till likabehandling i brottsmål pekade på en

rad hinder mot likaberättigande. I regel hålls för-handlingar inte på minoritetsspråk och översättning-ar är, i den mån de existerar, ofta bristfälliga. Dess-utom är analfabetismen utbredd inom dessa grupper vilket ytterligare försvårar tillgängligheten. Till listan kan också ofta långa och kostsamma resor till dom-stolen i huvudstaden läggas, vilka drabbar lands-bygdsbefolkningar hårt.

Under sessionens sista vecka togs glädjande konsen-susbeslut om resolutioner för att stärka incitamenten för ökad tillgänglighet till säkert dricksvatten och sa-nitet samt för förbättrad mödrahälsa och ökade re-surser i kampen mot mödradödlighet. Dessvärre rös-tades Rysslands mycket kontroversiella resolution om främjandet av traditionella värderingar igenom med tjugofem röster för och femton emot, sju avstod från att rösta. Det är problematiskt att resolutionen miss-lyckas med att definiera dessa värderingar och många icke-statliga organisationer, så kallade NGOs, har med rätta uttryckt oro över att resolutionen söker lansera traditionella värderingar som ett alternativ till FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Särskilt bekymmersamt är det i skenet av att sådana värde-ringar ofta åberopas till försvar för kränkningar mot universella mänskliga rättigheter.

FN:s råd för Mänskliga Rättigheter håller sina näst session våren 2013.

FUF spanar in FN:s råd för mänskliga rättigheter

HANS

FRI

DLUN

D- S

CHW

EIZ

Foto: US Mission Geneva, FlickrFN:s råd för mänskliga rättigheter sammanträder i Genève.

7

Teachers and lecturers in Kenya's primary schools, secondary schools and universities recently went on an over three week long strike. The lecturers and teachers continued to strike despite the government’s threat to dismiss all salaries.

When the teachers' strike was resolved, the Kenyan Government declared that Kenyans might face hig-her taxes and cuts in other sectors to finance teacher salaries. One might expect that money that has not yet been allocated to development projects might end up as teacher salaries, leaving other weak sectors be-hind while the parliamentarians earn more than a teacher does in a year. Is this solution sustainable?

Ending strike is crucialThe teachers’ strike went on for more than three weeks and no successful dialogue was taking place.

There was even a tendency towards violent clashes. In 1997 the former education minister, Jospeh Ka-motho, promised the teachers of Kenya that their salaries would increase over the years, but up until the strike the salaries have remained at the same level as in 1997.

Will this strike lead to improvements in the educatio-nal sector? People from the civil society (namely Twaweza a citizen centred NGO focusing on, among other things, education) are sceptical about the strike. “The claim of 300 percent raised salaries for teachers would be a heavy burden on the general budget of Kenya and the unions lack both a clear strategy and a perceived outcome of the strike”, says Ruth Changwu from Twaweza. But most people agree that there must be changes in the educational sector, “the strike is mainly concerning the citizens in Kenya coming from middle-income or poor families who

Teachers' salaries: bottleneck for future develop-ment?

Foto: Anna Pettersson

Pupils often need to share textbooks in public schools and do not always have access to pencils.

ANNA

PET

TERS

SON

- KEN

YA

School facility for Standard 1 and 2 classes in Laikipia county, Kenya.

Foto: Anna Pettersson

8

cannot afford taking their children to private schools”, Ruth continues.

Right to educationJohn Kinuthia, also from Twaweza, adds that: “The strike is in fact denying children the right to educa-tion”, something that is crucial for future develop-ment in Kenya. While the strike is denying children the right to education “the school system is not wor-

king and our children are not learning”, both Ruth and John agrees. Kenya has a great challenge ahead of improving the educational sector and make child-ren well prepared for future studies and fight illite-racy. Presently the teachers' salaries are so low that many teachers are forced to take on extra jobs to ma-ke a sufficient living. This has led to teachers missing out in classes and that the quality of education is po-or. John has been working with school issues for ma-ny years in Kenya and concludes that: “Focus in the educational sector has been to finance reconstruction and new school facilities rather than increasing the

quality of education.” Ruth adds that to improve qu-ality of education: “Our teachers need incentive sala-ries.” Regardless of if all students continue on to university or if no one is capable of it, teachers’ sala-ries are fixed.

Future developmentThis strike is in fact a “response to the great inequali-ties in Kenya”, says Ruth, and as these inequalities remain they also “bring violent clashes between pe-ople which could be better managed if more people were literate and could participate in decision making processes”, she continues. At the moment both the sources and the outcome of the strike are creating a bottleneck for future development in Kenya. Regard-less of who is affected, the teachers with below mi-nimum wages or the pupils that lack quality of education, there is time for change. This is not the first time public workers go on strike and without the changes required from the Kenyan Government this is unfortunately not the last. We are currently facing the last years of the Millennium Development Goals focusing among other things on education. Are we as the global community pleased to see that there is free primary schooling in Kenya and facilities for conti-nuous studies or is it time to demand better quality? I think we need to look beyond the first glance of the educational sector. Access to education will not bring Kenya to a middle-income country, nor will deve-lopment aid do. The Government of Kenya needs to take its responsibility and we as a donor community needs to demand less inequality gaps.

Presently the teachers' salaries are so low that many teachers are forced to take on extra jobs to make a sufficient living.

Medias roll efter den arabiska våren

MAR

IA LIN

DBÄC

K - E

GYPT

EN

Foto: Maria LindbäckEgyptisk nyhetsrapportering anses vara en av de mest betydelsefulla i arabvärlden.

9

Mycket har förändrats efter den arabiska våren. I de tidigare auktoritära staterna som har inlett övergångsprocesser försöker nya medieaktörer finna sina roller. I de länder där upproren fortfarande pågår kämpar dock regimerna för att behålla sin makt över nyhetsrapporteringen.

Mellanöstern och Nordafrika är inte områden som vanligtvis associeras med fri media. Upproren år 2011 innebar dock en stor förändring för regionen där press- och yttrandefrihet historiskt sett har varit starkt begränsad. Idag finns det ett nyväckt intresse för nyhetsrapportering och antalet medieaktörer har ökat kraftigt. Utvecklingen innebar att auktori-tära regimer världen över censurerade händelserna under de arabiska upproren av rädslan att deras egna befolkningar skulle följa dessa exempel.

Libyen var innan regimskiftet en av världens värsta förbrytare av press- och yttrandefrihet. Därefter har dock ett stort antal nya medieaktörer registrerats och samma utveckling sker även i Tunisien. Egyp-ten hade däremot redan innan upproren en viktig medieroll och dess nyhetsrapportering anses vara en av de mest betydelserika i arabvärlden då pro-dukterna av egyptisk TV- och filmindustri sprids via satellit till de närliggande länderna.

Under den arabiska våren växte betydelsen av de nya sociala medierna som har blivit något av ett fenomen. Upproren har kallats en ”Facebook-

seger” eller ”Twitter-revolution”, då dessa sociala medier spelade en särskilt viktig roll för att sprida aktivisternas budskap under perioder då traditionell

media kontrollerades hårt. De sociala mediernas roll i att organisera protesterna, som till slut ledde till den egyptiska regimens fall, är en anledning till den totala Internet-blackout som infördes under de egyptiska upproren.

Till och med i Syrien, där alla uppror idag slås ner med brutalt våld, rapporterar vanliga medborgare

om regimens övertramp med hjälp av foton och filmer, ofta fångade med helt vanliga mobiltelefo-ner. Dagens teknik möjliggör för människor som tidigare var maktlösa i dessa situationer att vara med och skapa opinion samt sprida kunskap, många gånger i realtid, om vad som händer i an-nars starkt avskärmade delar av världen.

Även om det har skett stora förbättringar av press- och yttrandefriheten i delar av regionen är dessa framgångar fortfarande inte stöttade av nya institu-

Egypten hade däremot redan innan upproren en viktig me-dieroll och dess nyhetsrap-portering anses vara en av de mest betydelserika i arab-världen

Till och med i Syrien, där alla uppror idag slås ner med brutalt våld, rappor-terar vanliga medborgare om regimens övertramp med hjälp av foton och filmer, ofta fångade med helt vanliga mobiltelefo-ner.

Foto: Maria LindbäckEgyptens gator ar fulla av budskap

10

tioner eller oberoende rättsliga strukturer. Framti-dens tillgång till fri media hänger på om övergångs-länderna lyckas befästa den övergång som de be-finner sig i genom att författa konstitutioner som omfattar respekt för press- och yttrandefriheten.

En väletablerad journalist som jag har talat med menar dock att det egyptiska fallet inte längre en-bart handlar om att befästa press- och yttrandefri-het juridiskt, utan om huruvida det finns en kun-skapslucka eller ej. Övergången som sker i landet är inte enbart politisk utan även kulturell och Egypten saknar en tradition av fri medierapportering. Han

menar att den egyptiska journalistkåren, trots sin sedan tidigare viktiga roll, måste komma över den exalterade fasen som inleddes under upproren då media fick en friare roll och istället ägna sig åt ob-jektiva och professionella rapporteringar.

Jag frågade nyligen en ung egyptisk tjej vad hon tror om Egyptens framtida utveckling och hennes svar sammanfattar kort samma fenomen som den erfarna journalisten beskrev:

– Alla problem här i Egypten sker på grund av okunskap och viljan att uttrycka sin egen åsikt och ingen annans.

Föreningen för Utvecklingsfrågor

Vill du bli korrespondent?Kontakta FUF påfuf@fuf.se

Läs mer om FUF: www.fuf.se

Följ korrebloggen: www.fufkorrespondenterna.com

Foto:Ylva Christiansson