Sara Bärneman & Patrik Sundgren

Groupthink – Rätt, men på fel sätt?

Vikten av ett fungerande mätinstrument för att

upptäcka och förhindra gruppdynamiska problem och dåligt beslutsfattande

Groupthink - Right, but wrong?

The value of a functional measuring device to detect and prevent group dynamic problems and poor decision making

Arbetsvetenskap

C-uppsats

Termin: VT-13

Handledare: Helena Lundberg

Förord

Till att börja med vill vi tacka alla som hjälpt och stöttat oss under uppsatsarbetet, det vill

säga de organisationer som ställt upp på enkätundersökningen, olika lärare som tagit sig tid

när vi haft problem, samt nära och kära som fått agera klagomur när motgångarna varit

framme. Vi vill också rikta ett extra stort tack till Birgitta Torin och till vår handledare Helena

Lundberg vid Karlstads universitet, som bidragit med konstruktiv kritik genom hela

arbetsprocessen.

Vi har under hela uppsatsskrivandets gång arbetat tillsammans. Det gäller hela processen, då

vi tillsammans sökt information, gemensamt diskuterat fram vad som är viktigt att lyfta i

uppsatsen samt tillsammans skrivit och korrekturläst uppsatsen. Som uppsatspartners är vi

båda nöjda med varandras insatser och samarbetet mellan oss, och anser att vi båda haft en

lika stor roll.

Sammanfattning

Undersökningen som gjorts är en kvantitativ enkätundersökning, med syftet att testa ett

mätinstrument avsett för att undersöka fenomenet groupthink. Det på grund av att det saknas

ett väletablerat kvantitativt mätinstrument som mäter fenomenet. Tidigare forskning som skett

på området är genom experiment eller observationer, alternativt fallstudier som analyserat

fiaskon i efterhand. Som grund ligger Janis ursprungliga groupthink-modell och Rosanders

utveckling av modellen. Mätinstrumentet som testats i undersökningen grundades i Rosanders

modell av groupthink.

Urvalet i undersökningen var ett tillgänglighetsurval som skedde på lednings- och

beslutsfattande grupper i olika branscher i Sverige. Stickprovet bestod av 81 personer. En

översatt version av Groupthink Questionnaire delades ut via Survey and Report, ett

webbaserat verktyg för enkäter. Data analyserades i statistikprogrammet SPSS, där

Cronbach’s Alpha testades samt en explorativ faktoranalys utfördes.

Resultatet visar att den översatta versionen av Groupthink Questionnaire inte kan användas

för att mäta groupthink på ett tillförlitligt sätt. Det ledde till en diskussion kring vad som kan

ha påverkat resultatet, om det var mätinstrumentets tillkortakommanden eller groupthinks

existens som helhet som var problemet.

Slutsatser som kan dras är att mätinstrumentet inte är tillförlitligt och att det finns flera brister

i frågorna. En annan slutsats är att det är osäkert om groupthink existerar som en helhet, eller

om det endast är sammansatt av lättapplicerade fragment. En sista slutsats är att

självförtroende är en grundläggande faktor till groupthink, vilket tyngden istället bör läggas

vid.

Nyckelord: Groupthink, Groupthink Questionnaire, Bipolärt groupthink (allsmäktigt och

depressivt)

Innehållsförteckning

INLEDNING ....................................................................................................................................................... 1

SYFTE .................................................................................................................................................................... 3 FRÅGESTÄLLNINGAR ................................................................................................................................................. 3 DISPOSITION .......................................................................................................................................................... 3

TEORETISK GRUND ........................................................................................................................................... 4

GRUPPER ............................................................................................................................................................... 4 Olika typer av grupper ................................................................................................................................... 5

Heterogena gruppen .................................................................................................................................................. 5 Homogena gruppen .................................................................................................................................................... 6

Gruppers beslutsfattande .............................................................................................................................. 6 LEDARSKAP ............................................................................................................................................................ 7

Karismatisk ledarstil ...................................................................................................................................... 8 Etiskt ledarskap .......................................................................................................................................................... 8 Oetiskt ledarskap ........................................................................................................................................................ 8

GROUPTHINK .......................................................................................................................................................... 8 Janis groupthink-modell ................................................................................................................................ 9 Tre underkategorier av groupthink.............................................................................................................. 11

Att överskatta gruppen............................................................................................................................................. 11 Trångsynthet ............................................................................................................................................................ 11 Påtryckningar ............................................................................................................................................................ 11

Bra beslutsfattning enligt groupthink .......................................................................................................... 11 Kritik mot groupthink-fenomenet ................................................................................................................ 12

BIPOLÄRT GROUPTHINK .......................................................................................................................................... 13 Allsmäktigt groupthink ................................................................................................................................ 13 Depressivt groupthink .................................................................................................................................. 14 Faktorer som påverkar vilken form av groupthink som uppstår ................................................................. 14 Ytterligheter ................................................................................................................................................. 15

GROUPTHINK QUESTIONNAIRE ................................................................................................................................. 15 Analys av enkäten ........................................................................................................................................ 16

METOD ........................................................................................................................................................... 18

DATAINSAMLINGSMETOD ........................................................................................................................................ 18 URVAL ................................................................................................................................................................ 18 DESIGN ............................................................................................................................................................... 18 ENKÄTENS UTFORMNING ........................................................................................................................................ 19

Översättning av mätinstrumentet ............................................................................................................... 19 GENOMFÖRANDE .................................................................................................................................................. 20 DATABEARBETNING ............................................................................................................................................... 21 BORTFALL ............................................................................................................................................................ 22 RELIABILITET ......................................................................................................................................................... 22 VALIDITET ............................................................................................................................................................ 22 ETISKA ASPEKTER ................................................................................................................................................... 24

RESULTAT ....................................................................................................................................................... 25

RELIABILITET ......................................................................................................................................................... 25 EXPLORATIV FAKTORSANALYS ................................................................................................................................... 25

Hopplöshet (faktor 1) ................................................................................................................................... 26 Ignorans/Självsäkerhet (faktor 2) ................................................................................................................ 26

ANALYS .......................................................................................................................................................... 27

METODANALYS ..................................................................................................................................................... 27 Problematik kring utveckling av ett mätinstrument .................................................................................... 27 Reliabilitet och validitet ............................................................................................................................... 29 Analys av Rosanders faktorer ...................................................................................................................... 30

Egen explorativ faktoranalys ....................................................................................................................... 32 Översättning ................................................................................................................................................ 33 Skala ............................................................................................................................................................ 34

TEORETISK ANALYS ................................................................................................................................................. 34 Analys av faktorer ........................................................................................................................................ 34 Groupthinks existens ................................................................................................................................... 35 Alternativa lösningar vid gruppdynamiska problem ................................................................................... 39

SAMMANFATTANDE DISKUSSION .................................................................................................................. 40

SLUTSATSER ......................................................................................................................................................... 40 AVSLUTANDE DISKUSSION ....................................................................................................................................... 40

Vidare forskning........................................................................................................................................... 41

REFERENSLISTA .............................................................................................................................................. 42

BILAGA 1 ........................................................................................................................................................ 46

BILAGA 2 ........................................................................................................................................................ 47

1

Inledning The Perilous seat, den tomma platsen mittemot Kung Arthur i legenden om riddarna kring det

runda bordet. En plats som var avsedd för den utvalde, men satte sig fel person på platsen, var

han tvungen att dö (Pyle, 1964). Det runda bordet i legenden symboliserar gruppens styrka

gentemot individen, där alla har samma status oberoende av plats och där möjligheten att

uttrycka sin åsikt, ger ett bättre beslutsfattande (Cadman, Misbach, & Brown 1954, s. 2f). The

Perilous seat motsäger den tesen, då bara rätt förslag och värdering kan leda gruppen till

framgång. Fel åsikt däremot leder till nederlag och gruppens undergång. Innebär det klimatet

verkligen ett bättre beslutsfattande? Enligt Bonnerup och Hasselgren (2010) leder the Perilous

seat istället till ett moment 22, ingen människa vill dö, men för att nå den perfekta lösningen

måste man vara beredd att dö. Det innebär att tron på sin förmåga i en handvändning kan leda

till sitt eget fördärv och vem vågar ta den risken? Vem vågar lägga fram en avvikande åsikt,

en åsikt som kan leda till sin egen död? Vem vågar stå upp och visa sig större än gruppen, när

det finns ett ofarligt alternativ, att bara flyta med strömmen?

Problematiken som beskrivs ovan är hämtad från en legend som skapades för över 1000 år

sedan, men problematiken är kanske mer aktuell idag än tidigare och återfinns i många

ledningsgrupper, på alla nivåer, i alla typer av organisationer (Dalsvall & Lindström 2012).

Som grund till det ligger diskussionen och den allmänna uppfattningen att gruppen är starkare

än den enskilda individen. Det eftersom att den har förmågan, statistiskt sett, att processa mer

odelad information, det vill säga information som bara den enskilda individen tillhandahåller

(Brodbeck, Kerschreiter, Mojzisch, Frey, & Schulz-Hardt 2002, s. 35). Studier av exempelvis

Hill (1982) och Hinsz (1990) ger bevis på gruppens överlägsenhet gentemot individen.

Samtidigt skriver Strasser och Stewart (1992, s. 426) att området inte är svart eller vitt. I

studien lyfts att grupper tenderar att bara diskutera delad information, eftersom den

informationen, statistiskt sett, troligtvis först förs på tal. Gruppmedlemmarna ger sedan sin

åsikt till den informationen istället för att lyfta något nytt. Gruppens överlägsenhet kan därför

inte tas för given och det är det som Irving L. Janis (1972) tagit fasta på när han myntade

begreppet groupthink på 1970-talet. Ett begrepp som sedan dess, i över 40 år, legat som grund

för gruppers felaktiga beslutsfattande och som idag nästan anses vara en synonym till

fenomenet (Fuller & Aldag 1998, s. 166f). Ett fenomen där problematiken kring the Perilous

seat blir av största vikt.

För att styrka groupthink-fenomenet och dess existens brukar exempel på viktiga beslut

genom historien som lett till fiaskon lyftas. Janis (1982, s. 188f) beskriver exempelvis

britternas handlande innan andra världskrigets utbrott, 1938-1939. Premiärminister

Chamberlain och hans ”inre krets” ansåg att britterna var överlägset Tyskland i krig och

därför inte behövde gå i förbund med andra anti-nazistiska nationer, som exempelvis

Ryssland och Tjeckoslovakien. Ett exempel på en övertro på den egna gruppen vilket är ett

tydligt groupthink-syndrom. I det här fallet ledde det till att Tyskland blev en övermäktig

motståndare och andra världskriget utbröt.

Ett annat exempel som lyfts av McCauley (1989, s. 253) är ”the Bay of pigs”. Ett exempel

som belyser beslutsfattandet innan och kring president Kennedys beslut att invadera Kuba.

När förslaget lades fram fanns ingen opposition inom gruppen, trots att den ansågs bestå av en

mångfald av USA:s främsta politiker. För att förstå menar McCauley att bakgrunden måste

vägas in, eftersom Kennedy i presidentvalet lovade att stödja anti-Castro sympatisörer i

kampen mot kommunismen. När ett beslut om invasion skulle tas, kunde han inte vika i sin

ståndpunkt och personerna inom gruppen hade han själv handplockat, vilka i och med det

2

hade samma åsikt. Det gjorde att bara detaljer om utförandet om en invasion diskuterades och

inte grundläggande anledningar. Ett grupptänkande som inte var öppet och analyserande och

som ledde till fiasko. En riskfri strategi att invadera Kuba, enligt Kennedy-administrationen,

och få slut på kommunismen. Efter bara tre dagar hade Castro-regimen tillfångatagit alla

angripare och dödat minst 200 av dem.

Ett nyare exempel, vilket Ben-Hur, Kinley och Jonsen (2012, s. 711) belyser, är den

ekonomiska krisen som lamslog världen hösten 2008. Krisen var både komplex och

mångsidig, men en av de mest citerade orsakerna var de amerikanska bankernas risktagande.

Fel beslut fattades, fel risker togs, men ingen vågade gå emot strömmen och ifrågasätta. Det

eftersom handlandet och tankegångarna var djupt rotade inom både politiken och den

finansiella världen, vilka då inte ansågs behöva ifrågasättas. Ett exempel på en tydlig negativ

grupprocess utan ifrågasättande som leder till dåliga beslut.

Det sista exemplet handlar om Telia Sonera och debatten som uppstod när nya

styrelseledamöter skulle rekryteras (SvD 2013). Carolina Neurath (SvD 2013) skriver att

vanligt folk, men även experter, skrek efter att de nya ledamöterna behövde CSR-expertis

(Corporate Social Responibility). Det vill säga expertis om företagens ansvarstagande i

samhället med hänsyn till sociala, etiska och miljömässiga aspekter, efter Telia Soneras

mutskandaler och affärer med Uzbekistan. Men var det bristen på CSR som var problemet?

Visste inte personerna i ledningen att det är fel att muta sig till affärer? Det verkar snarare

som att det saknades någon som vågade ställa sig upp och säga ifrån, vilket styrks av att VD:n

Lars Nyberg beskrivits som en hårdför ledare som såg till att omge sig med ja-sägare. I och

med det undveks kritiska frågor och ledarskapet styrde gruppen till dåliga och felaktiga

beslut.

Ovan har fyra exempel på Janis (1972) groupthink, en övertro på gruppens tankar, en stark

gruppsammanhållning som utesluter externa tankegångar, avsaknad av ifrågasättande och

opartiskt ledarskap, vilka alla har lett till dåligt beslutsfattande. Dalsvall och Lindström (2012,

s. 49f) lyfter också groupthink och hur många av dagens ledande organisationer som agerar

med ett kortsiktigt synsätt och planerande, vilket troligtvis leder till organisationens

undergång. De menar att dagens organisationer vill minimera osäkerheten och eliminera

riskerna, då det korttidstänkande synsättet inte har tid med en avvikande åsikt. Det leder till

att personer som liknar varandra och tänker lika kommer att rekryteras, vilket gör

verksamheten homogen. Det innebär att organisationerna slipper avvikare, groupthink kan

lättare bildas och alternativa synpunkter och uppfattningar osynliggörs. Lindmark och

Önnevik (2006, s. 86) belyser samma sak, de talar om balans och att organisationer borde

rekrytera efter parollen ”våga rekrytera den kreativa olikheten, istället för den bekväma

likheten”. Lindmark och Önnevik (2006, s. 87) menar att organisationer hamnar i den så

kallade ryska dockans effekt, där varje person nedåt i hierarkin har samma värderingar och

egenskaper som ledaren, men med mindre inflytande och makt. Även här skapas en homogen

grupp med ett enkelspårigt synsätt, istället för en heterogen grupp där organisationen kan dra

nytta av mångfalden.

Om nu groupthink är ett problem som kan leda till katastrofala konsekvenser, som i de fyra

historiska exemplen ovan, varför görs inget åt det? Kent (2011, s. 552) lyfter den ekonomiska

vikten, att företag idag tänker i nuet eller alternativt fram till nästa kvartalsrapport. Det finns

även andra förklaringar, Rosander, Stiwne och Granström (1998, s. 81f) lyfter problematiken

kring den aktuella forskningen som genomförs kring fenomenet. Forskningen är främst av

kvalitativ karaktär, eller av typen experiment som utförs på tillfälligt sammansatta grupper,

3

vilket nödvändigtvis inte blir representativt gentemot verkligheten. Schulz-Hardt, Frey,

Lüthgens och Moscovici (2000, s. 656) belyser samma problematik, att inga kvantitativa

studier har gjorts, vilket gör det svårt att se på en grupp i realtid. Rosander et al. (1998, s. 81f)

lyfter även att tidigare forskning inte riktat in sig på vanliga organisationer, utan på militära

eller högt uppsatta politiska grupper och att forskningen varit fallstudier där olika fiaskon har

undersökts i efterhand.

Rosander (2003, s. 86) lyfter därför vikten av att ta fram ett fungerande mätinstrument så att

kvantitativa studier på groupthink-fenomenet blir möjliga. Finns det ett tillförlitligt

mätinstrument kan groupthink upptäckas i ledningsgrupper innan ett problem eller fiasko

uppstår. Rosander har tagit fram ett mätinstrument på engelska som skulle kunna appliceras

på vanliga organisationer, för att spåra groupthink. Det finns dock inget väletablerat svenskt

instrument, som mäter groupthink på det sättet.

Syfte

Syftet med undersökningen är att undersöka möjligheten att på ett kvantitativt

tillvägagångssätt fånga fenomenet groupthink. Det på grund av att det saknas ett väletablerat

kvantitativt mätinstrument som mäter fenomenet. Tidigare forskning som skett på området är

genom experiment eller observationer, alternativt fallstudier som analyserat fiaskon i

efterhand. Idag kan problemen bara hanteras och analyseras i efterhand, när skadan redan är

skedd. För arbetsvetenskap blir det därför av stor vikt att hitta ett mätinstrument som kan

fånga groupthink-tendenser och på så sätt medvetandegöra att problem finns. Det i sin tur kan

leda till att problem förhindras. Ett kvantitativt mätinstrument kan snabbt och enkelt

distribueras till arbetsgrupper i deras naturliga miljö. Alla får chans att uttrycka sin åsikt, till

skillnad från om endast ett fåtal personer intervjuas om gruppdynamiken. En enkät som

tydliggör gruppmedlemmarnas åsikter kan även vara ett bra underlag för vidare diskussioner

inom gruppen, vilket kan vara både problemlösande och utvecklande. Ett kvantitativt

mätinstrument kan vara både tids- och resurssparande i arbetet om att förhindra framtida

problem, vilket är av stor vikt för dagens organisationer.

Frågeställningar

Fungerar en översatt version av Groupthink Questionnaire för att mäta groupthink?

- Varför/varför inte?

Hur skulle mätinstrumentet kunna utvecklas?

Disposition

Uppsatsen inleds med en genomgång av den teoretiska grund som undersökningen är

uppbyggd kring. Grupper, ledarskap, groupthink, bipolärt groupthink och groupthink

questionnaire bildar huvudrubriker och är de grundstolpar kapitlet vilar på. Efter den

teoretiska grunden kommer ett metodkapitel, där allt gällande själva undersökningen redogörs

för, allt från datainsamlingsmetod till etiska överväganden. Efterföljande kapitel är

resultatkapitlet, där det resultat som undersökningen visar kommer att redovisas. Därefter

följer ett analyskapitel, där en metodanalys och en teoretisk analys förs. Det sista och

avslutande kapitlet är sammanfattande diskussion där undersökningens slutsatser tas upp och

en avslutande diskussion förs.

4

Teoretisk grund Inledningsvis kommer en grupp definieras och beskrivas. Gruppens uppbyggnad,

avgränsningar och dynamik är grunden för att förstå och ta till sig groupthink-konceptet. Två

typer av grupper beskrivs vilka är direkt kopplade till groupthink, den heterogena och den

homogena gruppen, samt hur beslutsfattandet inom dem kan gå till.

Under ledarskap kommer det karismatiska ledarskapet att lyftas, som beskriver hur ledarens

personlighet påverkar gruppen och inte hans idéer. Det karismatiska ledarskapet är uppdelat i

etiskt och oetiskt ledarskap, vilket tydligt speglar de ledarroller som Janis (1972) menar är av

vikt för att groupthink ska uppstå eller ej.

Därefter presenteras groupthink, genom Janis (1972) ursprungsmodell. En modell som visar

hur en grupp når ett sjukligt tillstånd med dåligt beslutsfattande som resultat. Därefter

kommer bipolärt groupthink att lyftas, som är Granström och Stiwnes (1998) utveckling av

Janis ursprungsmodell. Det är det bipolära groupthinket som ligger till grund för

mätinstrumentet som Rosander (2003) utvecklat.

Avslutningsvis i teorikapitlet, kommer mätinstrumentet Groupthink Questionnaire lyftas och

beskrivas. Här ges en bild av hur Rosander använt sig av instrumentet i sina undersökningar

och hur han analyserat de data som samlats in.

Grupper

För att förstå fenomenet groupthink behövs en förståelse för vad en grupp innebär. I dagligt

tal innebär begreppet grupp ”individer som har något gemensamt” (NE 2013). Homans och

Merton (1974, s. 1) menar att en grupp är ett antal personer som kommunicerar med varandra

under så pass lång tid att alla har möjlighet att få sin röst hörd, samtidigt som varje person ska

ges möjlighet att prata med alla i gruppen, ansikte mot ansikte. Ytterligare djup i begreppet

fås genom Rosanders (2003, s. 17) definition av vad en grupp är;

En grupp definieras som en bestående sammansättning av individer som

har; någon form av historia samt framtid tillsammans, ett kontinuerligt

samarbete, gemensamt arbete under en specifik uppgift, tydligt definierbara

gränser i förhållande till andra grupper, samt att medlemmarna upplever sig

själva som en del av gruppen (egen översättning).

Den allmänna åsikten är att det tas bättre beslut av en grupp, än av en enskild individ. Det

resonemanget bygger på att en grupp har större möjligheter att bearbeta en större mängd

information och analysera den ur olika synvinklar, eftersom medlemmarna i gruppen kan

identifiera och påpeka olika fel och brister (Schulz-Hardt, Frey, Lüthgens, & Moscovici 2000,

s. 656). McCauley (1998, s. 144) resonerar på liknande sätt, att de bästa bedömningarna är ett

resultat av de bästa data som bearbetats av den bästa algoritmen. Det vill säga att en grupp

kan tillhandahålla mer och bättre data än en enskild individ, samtidigt som den kan förutse de

brister som varje individ besitter. För att ett gruppbeslut därför ska bli sämre än en enskild

individs beslut, måste det vara något fel på algoritmen, i det här fallet gruppen.

Huvudfaktorerna till bra beslutsfattning är enligt (McCauley 1998; Schulz-Hardt et al. 2000)

att maximera sökandet av information samt utvärdera och överväga tillvägagångssätten.

Gruppen måste vara bättre än den enskilda individen, för att försäkra sig om att beslut och

idéer är de rätta. Det är de tankarna som ursprungligen ligger till grund för det Janis (1972,

1982) kallar groupthink, som leder till dåligt beslutsfattande.

5

Olika typer av grupper Idag tas de flesta beslut inom organisationer av beslutande grupper och inte av individer. Det

beror till stor del på vad som skrevs ovan, att det råder en allmän tro på gruppens

överlägsenhet i att bearbeta större volymer av information, vilket leder till en bättre och

bredare beslutsgrund (Schulz-Hardt et al. 2000, s. 655f). Svedberg (2007, s. 220) lyfter vikten

av att en grupp behöver flera kloka huvuden, för att ta sig an ett problem på ett effektivt sätt.

Det som menas är att gruppen får mer kvalité i arbetet, på grund av att fler perspektiv och

alternativ lyfts och diskuteras. Jans, Postmes och Van der Zee (2012, s. 1145f) beskriver de

två vanligaste gruppsammansättningarna. Den första är den heterogena gruppen, vilken brukar

bestå av en mångfald av människor som inte underbygger gruppsammanhållning, men som

granskar och lyfter olika alternativ. Den andra är den homogena gruppen, vilken består av

personer med likartade egenskaper och bakgrund, vilket leder till en social kategorisering och

en tydlig gruppidentifikation, som försvarar gruppens egen ståndpunkt. Schulz-Hardt et al.

(2000, s. 666) menar att de två gruppsammansättningarna styrs av gruppnormer och

särpräglas av två olika faser, skiljaktighets- och konvergensfasen. Skiljaktighetsfasen är den

typiska för heterogena gruppen och innebär att olika beslutsproblem och alternativ granskas

och övervägs noggrant. Konvergensfasen är den typiska för homogena gruppen och innebär

att en ståndpunkt nås och gruppen försvarar det valda alternativet mot utomstående

påtryckningar.

Heterogena gruppen

Den heterogena gruppen är uppbyggd av en mångfald av människor (Jans et al. 2012, s.

1145f). Miljön skapas av individer med olika bakgrund, där åsikterna går vida isär (Schulz-

Hardt et al. 2000, s. 656). Enligt Jans et al. (2012, s. 1145f) är det olikheterna inom gruppen

som blir dess styrka. Det på grund av att ett problem kan belysas från olika vinklar, eftersom

gruppens medlemmar uppfattar problemet på olika sätt (Schulz-Hardt et al. 2000, s. 656).

Schulz-Hardt et al. lyfter även fördelarna med det öppna klimatet som ger möjlighet till

diskussion där fördelar, men även brister, lyfts och förs fram i ljuset. Svedberg (2007, s. 223)

styrker det resonemanget och menar att en miljö där alla kan ta för sig och få sin röst hörd,

samt tillåts ha en egen tanke, är en miljö som förhindrar grupptryck. Kaufmann och

Kaufmann (2010, s. 349f) menar att om en uppgift är ostrukturerad och behöver justeras är en

heterogen grupp, med dess mångfald, en positiv faktor. En heterogen grupp får enligt

Roberge, Jane Xu och Rousseau (2012, s. 416) särdragen; en miljö där medlemmarna har

olika åsikter, en miljö där medlemmarna har olika attityder, ett klimat med mycket konflikter

(sak-/intressekonflikter), en öppenhet bland medlemmarna, ett klimat där olika idéer lyfts,

samt att gruppen producerar bättre beslut vid problemlösning. Kaufmann och Kaufmann

(2010, s. 350) förtydligar resonemanget kring vikten av ett konfliktbaserat klimat. De hävdar

att om konflikter och oenigheter kan hållas på ett rationellt stadium, stödjer det en miljö som

skapar kreativa lösningar. Det eftersom en konflikt tvingar gruppen att söka alternativ. Om en

konflikt istället är av en emotionell karaktär, leder den till missnöje och skapar negativa utfall.

Roberge et al. (2012, s. 434) menar att den heterogena gruppen är effektivare än den

homogena gruppen. Svedberg (2007, s. 229) styrker det och menar att bra relationer som blir

framgångsrika över tid, behöver ett öppet klimat med produktiva konflikter. Samtidigt menar

Jans et al. (2012, s. 1149) att social identifikation och gruppsammanhållning inte bara är något

som är typiskt för den homogena gruppen. Det eftersom de individuella

skillnaderna/kvalitéerna inom en grupp också är en faktor som kan skapa

gruppsammanhållning. Den bidragande orsaken är att varje person känner sig delaktig och

bidragande till gruppens utveckling. Schulz-Hardt et al. (2000, s. 667) belyser även att

6

heterogena grupper tittar på det förgångna för att se vilka fel som har gjorts, istället för att

sträva framåt och vara nyskapande. Om det är positivt eller negativt tvistas det om.

Det finns även argument för att mångfald inom en grupp inte alltid är positivt. Roberge et al.

(2012, s. 414) menar till exempel att en positiv mångfald är av typen olika utbildning, tidigare

sysselsättning och en fungerande bakgrund. Samtidigt menar de att en grupp där mångfalden

skiljer sig i typ av personlighet istället är direkt skadlig för gruppen. Barrick, Stewart, Neubert

och Mount (1998, s. 388) lyfter den problematiken och menar att en grupp som innefattar

personer med olika personlighet, ofta hamnar i konflikter där fokus inte ligger på

arbetsuppgiften. Det leder till att ett dåligt klimat skapas, gruppen blir mindre öppen och

information delas inte mellan gruppmedlemmarna, som i sin tur leder till att gruppen presterar

sämre. Roberge et al. (2012, s. 414) argumenterar även för att effektiviteten beror på

uppgiftens karaktär och komplexitet. Det innebär att om en heterogen grupp, en grupp med

mångfald, ska bli effektiv beror det på två faktorer; mångfaldens karaktär och uppgifternas

komplexitet i sin kontext. De faktorerna kan antingen hjälpa eller stjälpa en grupps utveckling

och effektivitet i beslutsfattandet.

Homogena gruppen

Det som tydligast speglar en homogen grupp är att den tänker mer på relationerna inom

gruppen, än på effekten av besluten som tas (Roberge et al. 2012, s. 417). Schulz-Hardt et al.

(2000, s. 665) understryker det och hävdar att personer i homogena grupper har ett starkt

bekräftelsebehov och tar beslut på redan förutbestämda alternativ för att inte skapa konflikter.

Schulz-Hardt et al. (2000, s. 656) menar att alla i den homogena gruppen har samma attityd,

vilket leder till att de lättare når en samstämmighet i beslutsfattande. Samtidigt klargörs att

eftersom personerna i första hand tänker på relationerna inom gruppen, kan egna motstridande

åsikter hållas tillbaka och aldrig lyftas. Det i sin tur leder till att inga kontroversiella

diskussioner uppstår och det verkar då som om alla i gruppen tycker lika även om så inte är

fallet. Svedberg (2007, s. 223) menar att i en homogen miljö är det en röststark person, ofta

ledaren, som på ett tidigt stadium uttrycker sin personliga åsikt. Det styr sedan gruppens sätt

att tänka och resonera. En sådan tankegång menar Schulz-Hardt et al. (2000, s. 666) är skadlig

för en organisation som strävar efter effektiv beslutsfattning. Det eftersom personerna i den

homogena gruppen bara söker stödjande information för det förslag de redan bestämt sig för

och inte överväger andra alternativ, eftersom de tas förgivet vara av sämre kvalité. I den

homogena gruppen blir tydliga särdrag därför: en övertro på gruppens förmåga, att gruppen

underskattar utomstående risker, att gruppen gör mindre noggranna bedömningar vid

beslutsfattande, att gruppen inte diskuterar olika alternativ vid problemlösning, samt att

gruppen producerar sämre beslut vid problemlösningar.

Särdragen ovan genomsyras av en negativ bild av beslutsfattandet och det är oftast den bilden

som ges av en homogen grupp (Jans et al. 2012, s. 1145f). Det finns emellertid några som

vänder på förfarandet och lyfter vikten av självförtroende och fokuseringen på möjligheterna

istället för att överväga riskerna, som det effektivaste tillvägagångssättet vid beslutsfattning.

Homogena grupper är framtidsfokuserade och vill skapa något, istället för att rätta till fel som

uppstått i det förgångna. En tankegång som också av vissa forskare anses mer effektiv än den

tillbakablickande, heterogena tankegången (Schulz-Hardt 2000, s. 667).

Gruppers beslutsfattande

Schulz-Hardt et al. (2000, s. 666) menar att det behövs en beslutande grupp som innefattar

båda de faserna, konvergens- och skiljaktighetsfasen, som beskrevs ovan för att nå bra beslut.

Jans et al. (2012, s. 1145f) lyfter samma problematik och menar att det krävs både inre och

7

yttre faktorer för att skapa en bra miljö där gruppen kan utvecklas. Det trots att tidigare

forskning anser att den heterogena gruppen är den mest effektiva vad gäller

informationssökning och bättre beslut. Schulz-Hardt et al. (2000, s. 666) motsätter sig det och

menar att en grupp som fokuserar på ett på förhand utvalt alternativ, ofta når bättre resultat än

de grupper som överväger alla nackdelar. Det ska därför inte tas för givet att den heterogena

gruppen alltid är bäst. Aronsson et al. (2011, s. 242) lyfter istället att det är gruppnormen som

är det avgörande för om det tas bra beslut. Det eftersom gruppnormer handlar om hur en

situation bör hanteras och vad som uppfattas som lämpligt, rätt och normalt. Det är de

influenserna som påverkar hur vi som människor får oss att känna, tänka och agera inom

gruppen, vilket i sin tur avgör hur en grupp arbetar mest effektivt.

Postmes, Spears och Cihangir (2001, s. 928) styrker åsikterna om att en kritisk eller heterogen

grupp når bättre beslut, samtidigt som de menar att gruppsammanhållning i sig självt inte

leder till samstämmighet och sämre beslut. Det resonemanget går emot Janis (1972, s. 9)

resonemang om att gruppsammanhållning är den största faktorn till groupthink som sedermera

leder till dåliga beslut. Postmes et al. (2001, s. 918-928) menar istället att det finns många

olika sätt att nå samstämmighet, exempelvis genom sannolikhetsaspekten och den

motiverande aspekten. Sannolikhetsaspekten innebär att det är större chans att delad

information tas upp för diskussion inom en grupp än information som den enskilda individen

ensam besitter. Beslut tas sedan på den information som finns tillgänglig och samstämmighet

nås utan gruppsammanhållning. Den motiverande aspekten innebär att det förslag som lyfts

först blir det förslag som diskuteras, och den enskilda individen lyfter sin åsikt om det

förslaget. Det leder till att samstämmighet slutligen nås till ett felaktigt alternativ, även om det

inte berodde på gruppsammanhållning. Postmes et al. (2001, s. 918f) menar att dåliga beslut

inte bara kan sägas bygga på gruppens sammansättning, eftersom sannolikhetsaspekten och

den motiverande aspekten till och med kan innebära att individuella beslut är bättre än

gruppbeslut. Det eftersom information som inte är delad av alla har svårt att få utrymme inom

gruppdiskussioner.

Genom beskrivningarna av den heterogena och den homogena gruppen ges en grundläggande

bas för att förstå fenomenet groupthink. Sannolikhetsaspekten och den motiverande aspekten

blir samtidigt av vikt att belysa, för att visa att groupthink-resonemanget inte är det enda som

kan användas för att förklara varför inte tillräckligt med information bearbetas inom grupper.

Ledarskap

Janis (1972) menar att fel ledarskap är en av de faktorer som är avgörande för om groupthink

uppstår eller ej. Ledarskap är ett forskningsområde som är mycket brett och det finns

hyllmeter med artiklar och böcker med olika teorier och stilar. På grund av det görs en

avgränsning till att belysa det karismatiska ledarskapet i denna kandidatuppsats.

Inom ledningsgrupper och olika beslutande grupper har ledaren en viktig roll. Ledarens syfte

är att integrera delarna till en helhet, genom att utifrån en helhetsbild bistå gruppen med

information så den kan uppnå och vidmakthålla en identitet (Svedberg 2007, s. 232). Janis

(1982, s. 176f) menar att en orsak till att groupthink uppstår i en grupp är på grund av

avsaknaden av ett opartiskt ledarskap. När ledarskapet inte är opartiskt, kan ledaren enkelt

använda sin makt och sin prestige för att påverka gruppmedlemmarna, för att få dem att

godkänna förslag och beslut, som de annars inte skulle godkänt. När ledarskapet ser ut på ett

sådant sätt, tar det bort det kritiska tänkandet i gruppen och dess förmåga att ta rationella

beslut. Janis teorier styrks av det Leanas (1985, s. 15) studie visar, att det är ledaren inom

gruppen som ligger bakom det negativa agerandet från gruppen.

8

Karismatisk ledarstil

Kaufmann och Kaufmann (2010, s. 468) menar att ledarskapsforskning fått en ny inriktning

där relations- och uppgiftsorienterat ledarskap inte längre står i fokus. Conger och Kanungo

(1987, s. 637) menar istället att det är det karismatiska ledarskapet som styr och utmärker sig

genom ledarens starka påverkningsförmåga och inspirerande kvalitéer, vilket leder till

effektivare beslutsfattning. Kaufmann och Kaufmann (2010, s. 469f) lyfter fyra element som

är karaktäristiska för det karismatiska ledarskapet; prestationsnivån ligger över den vanliga

hos alla inblandade parter, ledaren har stor tillit bland medarbetarna, ledarens idéer möts med

entusiasm och förtjusning och slutligen är både medarbetarna och ledaren beredda att göra

stora personliga uppoffringar för att nå de mål som sätts upp. Samtidigt diskuterar Kaufmann

och Kaufmann att effekten av karismatiskt ledarskap kan bli ödesdigert, genom historien är

både Hitlers och Stalins ledarskap sådana exempel. På grund av det måste frågan om ledarens

mål ställas, om det är engagemanget för företaget som står i centrum eller om det är

personliga angelägenheter som styr.

Inom forskningen kring den karismatiska ledarstilen har Howell och Avalio (1992, s. 11)

kunnat identifiera två typer av ledarskap, den konstruktiva och den destruktiva, vilka kallas

etiskt och oetiskt ledarskap.

Etiskt ledarskap

Det etiska ledarskapet innebär att ledaren är intresserad av att främja det kollektiva intresset

och karaktärsdragen blir därför att lyfta medarbetarnas intressen, värderingar och behov.

Ledaren lägger vikt vid att utveckla kreativiteten hos medarbetarna och deras kritiska

tänkande, samtidigt som ledaren själv är öppen för både positiv och negativ kritik.

Medarbetarnas förmåga att leda sig själva och möjligheten att få ta del av information anses

också som viktiga faktorer. Slutligen står den etiska, karismatiska ledaren inte främmande för

att erkänna andras bidrag (Howell & Avalio 1992, s. 24ff).

Oetiskt ledarskap

Den oetiska, karismatiska ledaren menar Howell och Avalio (1992, s. 24ff) är en ledare som

intresserar sig för att främja sina egna intressen. Karaktärsdragen är att ledaren är auktoritär,

inte bryr sig om medarbetarnas behov, kommunicerar endast i en riktning, samt kritiserar och

censurerar andras åsikter. En ledarstil där manipulation, kontroll och order är viktiga

hörnstenar, vilket leder till att medarbetarnas möjlighet till självständigt arbete försvinner.

Kaufmann och Kaufmann (2010, s. 472) menar samtidigt att inom både etiskt och oetiskt

ledarskap är medlen för att nå framgång samma. Det handlar om att formulera kraftfulla

visioner, skapa ett starkt engagemang och kommunicera väl. Janis (1982, s. 176f) menar att en

partisk ledare enkelt kan använda sin makt och sin prestige för att få gruppmedlemmar att

godkänna olika beslut. Det blir därför extra viktigt att kritiskt granska ledarskapet inom olika

grupper. Det karismatiska ledarskapet lyfter tydligt problematiken kring ledarskapets roll

inom groupthink och blir därför av vikt att belysa i denna kandidatuppsats.

Groupthink

Individer som arbetar i grupp hamnar ibland i situationer där felaktiga eller undermåliga

beslut fattas. Beslut som gruppmedlemmarna själva tycker är bra, men som utomstående står

chockade och ifrågasättande inför (Rosander 2003, s 18). McCauley (1998, s. 142) belyser

samma sak, att gruppdynamik kan vara en bidragande orsak till att dåliga beslut fattas och att

ett effektivt beslutsfattande inte sker. Svedberg (2007, s. 146) använder ett gammalt ordspråk

9

”kungens olycka är att han aldrig får veta sanningen”, vilket Morgan och Nilsson (1999)

förklarar med hjälp av att en grupp med en stark ledare ofta blir homogent sammansatt och

isolerar sig från omvärlden för att klara de krävande uppgifterna gruppen har. Kaufmann och

Kaufmann (2010, s. 355f) menar att det är avsaknaden av två faktorer, mångfald och konflikt,

som leder till att sämre beslut tas.

Fenomenet som beskrivs ovan, är vad Janis kallar groupthink, ett begrepp han myntade på

1970-talet. Janis (1972, s. 9) beskriver fenomenet som ett sjukdomstillstånd, där en

överdriven ansträngning efter enighet inom gruppen eftersträvas, där gruppmedlemmen alltid

avser att vara lojal och följa den linje gruppen satt upp, även om den visar sig olämplig.

Postmes et al. (2001, s. 918) beskriver det på ett mer sammanfattande sätt, att källan till

groupthink är gruppsammanhållning och avsaknad av kritik. Leana (1985, s. 5) formulerar

groupthink som en extrem vad det gäller att söka samstämmighet i beslutsfattande grupper.

Janis (1972, s. 9) definierar groupthink på följande vis; ”Ett sätt att tänka och resonera som

grupper anammar, när medlemmarna är djupt involverade och gruppen har en hög grad

sammanhållning, där strävan efter enhetlighet och samstämmighet dominerar över gruppens

motivation för realistiska bedömningar än av alternativa förslag eller beslut” (egen

översättning). Ett citat som Bakka, Fivelstad & Lindkvist (2006, s. 115) understryker genom

att gruppsammanhållning ibland kan bli så stark att den blir den dominerande faktorn och

påverkar gruppens verklighetsuppfattning på ett negativt sätt.

Janis groupthink-modell

Fig. 1 Janis groupthink modell (Rosander, Stiwne & Granström 1998, s. 82)

McCauley (1998, s. 143) är en av flera forskare som lyfter den groupthink-modell som Janis

arbetat fram, vilket är en linjär modell där sju bakomliggande faktorer leder till att gruppen i

ett så tidigt läge som möjligt vill nå samstämmighet. De sju faktorerna leder till åtta symptom

av groupthink, som i sin tur leder till symptom av felaktigt beslutsfattande och dåliga resultat.

10

Janis (1982, s. 243ff) beskriver modellen och visar att den är indelad i sex olika kolumner; en

sammanhållen grupp (A), strukturella brister i organisationen (B-1), provocerande

situationsbaserade sammanhang (B-2), symptom av groupthink (C), symptom av felaktigt

beslutsfattande (D) och en låg sannolikhet till framgångsrika resultat (E) (se fig. 1). I kolumn

A finns gruppsammanhållning, som enligt McCauley (1998, s. 143) ses som den viktigaste

faktorn för groupthink, men som i sig självt inte är tillräcklig för att skapa fenomenet. Janis

(1982, s. 245) lyfter kolumnerna B-1 och B-2 som de avgörande för om groupthink ska uppstå

eller inte inom en grupp. B-1 innefattar strukturella fel där saknad av en opartisk ledare,

avsaknad av hjälp från utomstående experter och medlemmar som delar samma homogena

bakgrund är framstående faktorer. B-2 innefattar stressen över utomstående hot och låg

självkänsla från tidigare beslut. McCauley (1998, s. 143) menar att B-1 är de primära

faktorerna som påverkar gruppsammanhållningen och som gör att groupthink uppstår, samt

att faktorerna i B-2 är sekundära faktorer som genom sin existens eller frånvaro påverkar

graden av groupthink.

I kolumn C lyfts de olika symptomen av sjukdomsbilden av groupthink (Janis 1972, s. 197f).

De åtta symptomen beskrivs på följande sätt; den första är en känsla av osårbarhet, vilket

leder till att medlemmarna blir överoptimistiska och då bortser från varningssignaler som

uppstår längs vägen. Den andra innebär att gruppens upplevda moral är så pass hög att etiska

konsekvenser ej övervägs vid beslutstagande. Det tredje symptomet beskriver gruppens

förmåga att ignorera negativ information genom att komma på olika bortförklaringar. I den

fjärde punkten beskrivs gruppens stereotypa uppfattningar om motparten, att de är exempelvis

svaga, onda eller dumma, vilket leder till en okritisk bild av omvärlden. I det femte

symptomet lyfts pressen mot den gruppmedlem som avviker från gruppens valda politik, då

groupthink ej tillåter ifrågasättande. Det sjätte symptomet är självcensur, vilket innebär att

trots att en medlem är oenig förblir hon tyst för att inte gå emot gruppen. Till följd av det

konstrueras den sjunde punkten som säger att om någon är tyst, innebär det att hon är enig

med gruppen. Det avslutande symptomet, symptom åtta, är det som kallas ”meningsväktare”

vilket syftar till att medlemmarna sörjer för att kritisk information ska förstöra

tillfredställelsen i gruppen.

Janis (1982, s. 175f) menar att om symptomen finns i en grupp, är det enligt groupthink-

modellen stor risk för konsekvenser i form av felaktigt beslutsfattande. I kolumn D lyfts de

sju symptom av felaktigt beslutsfattande, som enligt Janis ska vara en direkt orsak av de olika

groupthink-symptomen. De är: ofullständig research av alternativa lösningar, ofullständig

research av avvikande åsikter, misslyckande att utforska riskerna med det valda alternativet,

misslyckande att ompröva tidigare avvisade förslag, dåligt informationssökande, partisk

hantering av den information som finns tillgänglig och misslyckande att utforma en plan för

oförutsedda händelser. Symptomen i kolumn D leder till E, som är mindre lyckade beslut.

Symptomen som uppstår i en groupthink-miljö är exempelvis att informationssökningen blir

undermålig och att bakgrundforskningen kring problemet är ofullständigt. Andra symptom

kan vara att gruppen redan har förutfattade meningar om olika alternativ och i tron om

gruppens överlägsenhet gentemot andra omvärderas inte förslag, risker förbises och

beredskapsplaner blir bristfälliga.

Rosander et al. (1998, s. 82) höjer dock ett varningens finger och menar att kolumn C bör ses

som den sista anhalten vad det gäller groupthink, eftersom dåliga beslut kan tas både med och

utan groupthink-symptom. Det går emot Janis (1972) åsikter, då Rosander vidhåller att det är

många olika faktorer som påverkar beslutsprocessen, vilket kommer diskuteras senare.

11

Tre underkategorier av groupthink

De åtta symptom som redovisats ovan i kolumn C, delas i modellen in i tre underkategorier

som är framträdande egenskaper hos grupper med stark sammanhållning. De är; att överskatta

gruppen (symptom ett & två), trångsynthet (symptom tre & fyra) och påtryckningar mot

enighet (symptom fem, sex, sju & åtta) (Janis 1982, s. 174f).

Att överskatta gruppen

Inom kategorin att överskatta gruppen beskriver Rosander (2003, s. 23f) en illusion, som alla

gruppmedlemmar delar om att de är osårbara. Det gör gruppen överdrivet optimistisk och

leder till att de tar extrema risker. Det finns också en tro om en inneboende moral hos gruppen

som inte ifrågasätts, vilket gör att de inte tar hänsyn till moraliska, samt etiska principer och

konsekvenser vid beslutsfattande.

Trångsynthet

Rosander (2003, s. 24) beskriver den andra kategorin trångsynthet, vilket syftar till

gemensamma ansträngningar för att kunna bortse från varningar eller annan information, som

kan tvinga gruppmedlemmarna att tänka över sina antaganden och tillvägagångssätt.

Motståndare eller personer utanför gruppen som försöker störa gruppens enighet, avfärdas.

Istället för att försöka förhandla, ses motståndaren som antingen för elak eller för svag för att

ha en givande relation med. Information som kommer utomstående hanteras på ett liknade

sätt, på grund av att gruppen tror att dolda motiv ligger bakom informationen som ges.

Påtryckningar

Till sist beskriver Rosander (2003, s. 24) den tredje kategorin som är påtryckningar mot

enighet. Den involverar självcensur av allt som skiljer sig från den uppenbara enighet som

finns inom gruppen. På grund av det har varje gruppmedlem en tendens att dölja sina egna

tvivel och motargument. I gruppen finns en delad illusion om att tystnad innebär samtycke.

Om en medlem uttrycker starka motargument, är det de andra gruppmedlemmarnas uppgift att

göra det tydligt att ett sådant beteende inte är önskvärt eller accepterat av gruppen.

Medlemmarna skyddar gruppen från negativ information som annars skulle hota gruppen och

dess sätt att arbeta.

Bra beslutsfattning enligt groupthink

Bakka et al. (2006 s. 116) beskriver groupthink som ett sjukdomstillstånd och menar att om

ett sådant tillstånd finns, finns det också ett botemedel. McCauley (1998, s. 143f) resonerar på

liknande sätt, att om det finns en teori där det beskrivs hur beslutsfattande kan gå fel, måste

det finnas en teori om hur den bör gå till för att fungera. McCauley menar att om bilden av en

sjuk organisation innebär bristande informationssökning, bristande övervägning av alternativ

och andra former av misslyckanden, skulle botemedlet vara att skaffa bättre

sökningsförfaranden. Det skulle exempelvis kunna vara att scanna av området och omvärlden

på ett mer objektivt sätt, där chefen, gruppmedlemmarna och utomstående ska ha samma

möjlighet att få sin röst hörd och sin åsikt framförd. Genom det resonemanget belyser

McCauley det som enligt honom är det ideala beslutfattningsscenariot.

Enligt Aronsson et al. (2011, s. 252) kan åtgärderna för att förebygga bra beslutsfattning,

delas upp i två övergripande teman, där det första temat rör ledarens roll och det andra temat

rör gruppmedlemmarnas roll. Ledaren bör vara en neutral aktör när det kommer till situationer

där olika förslag och ståndpunkter ska utvärderas, istället för att försöka driva igenom den

linje ledaren själv stödjer. Gruppmedlemmarna däremot, bör istället vid varje steg i

beslutsprocessen kritiskt granska alla olika förslag som lagts fram. Bakka et al. (2006, s. 117)

12

ger en mer specificerad beskrivning av åtgärderna; att öppet redovisa invändningar, tvivel och

kritik samt att nyckelpersoner bör vara opartiska och inte ange vad som förväntas av gruppen.

Samtidigt bör flera grupper arbeta med samma frågor för att få olika perspektiv på problemet.

Varje enskild person inom gruppen bör även diskutera frågan med utomstående kollegor som

inte tillhör gruppen. En organisation kan ta in extern expertis, som både är objektiv och ser

problemet ur en annan synvinkel. Organisationen kan även utse en så kallad ”djävulens

advokat”, som provokativt går emot det gruppen tycker. Slutligen bör en grupp ta god tid på

sig att analysera varningssignaler från konkurrenter och omvärlden.

För att få en förståelse för groupthink som helhet är det av vikt att lyfta de ursprungliga tankar

som ligger till grund för begreppet. Ytterligare motivering till att lyfta Janis grundtankar kring

begreppet är att det fortfarande är hans definition av groupthink som åsyftas då groupthink

nämns i vardagliga sammanhang. Det finns dock även de som är kritiska mot begreppet,

vilket blir av vikt att lyfta för att bidra till en djupare förståelse för fenomenet.

Kritik mot groupthink-fenomenet

Aldag och Fuller (1993, s. 540) är kritiska till fenomenet groupthink och Janis resonemang

om att det viktigaste är att nå de bästa besluten med högst kvalité. De menar att groupthink-

diskussionen är enkelspårig och begränsad och att det finns fler mål inom

beslutsfattningsprocessen än att bara nå det bästa beslutet. I processen ingår exempelvis även

att skapa ett engagemang bland gruppmedlemmarna, så de vågar ta fler egna initiativ i

framtiden. Vikten av det individuella engagemanget och tillfredställelsen inom gruppen kan

vara minst lika viktig eller till och med viktigare än att nå det bästa beslutet.

Leana (1985, s. 12ff) visar i en studie att Janis tankar om att en grupp som har god

gruppsammanhållning gör en sämre informationssökning, inte stämmer. Resultatet visar

istället att en grupp med bra sammanhållning lyfter fler alternativa förslag än en grupp som är

sammansatt av oliktänkande personer. Det resultatet speglar inte bara

informationssökningsstadiet utan belyser hela beslutsprocessen. Leana antyder att

gruppsammanhållning inte påverkar beslut negativt utan snarare tvärtom, vilket talar emot det

Janis hävdar inom groupthink-fenomenet. Langley och Pruitt (1980, refererad i Leana 1985)

styrker det resonemanget genom att personer som arbetat ihop tidigare, känner en säkerhet att

uttrycka egna och motsättande åsikter.

Granström och Stiwne (1998, s. 54f) kritiserar Janis form av groupthink, eftersom Janis

endast beskriver en specifik del av ett mycket mer generellt fenomen och att modellen för

groupthink därför behöver expanderas. De symptom som groupthink har kan variera beroende

på gruppens specifika tendenser och kan yttra sig på olika sätt. Granström och Stiwne

förtydligar det genom att beskriva grupper med groupthink som antingen allsmäktiga eller

depressiva. En grupp kan antingen bete sig allsmäktigt och ha en bild av dem själva som

överlägsna, eller bete sig depressivt och försvaga sina styrkor. Båda varianterna ger samma

eller liknande resultat, en grupp som verkar i en egen värld, trots att gruppen är beroende av

världen utanför. En grupp som agerar utefter sina illusioner på grund av groupthink kommer

förr eller senare resultera i en krasch med verkligheten.

McCauley (1998, s. 158) lyfter tre icke vetenskapliga teorier om varför groupthink fått fäste

och blivit populärt, samt blivit lätt att skylla på när dåliga beslut tas. Han menar att fenomenet

groupthink är en typ av forskning som direkt går att applicera på praktiska problem. Det gör

att studenter och företagsledare lättare tar till sig fenomenet, eftersom de upplever att de gör

en märkbar skillnad. Den andra orsaken är att det aldrig pekas ut en individuell syndabock,

13

utan att det är gruppen tillsammans som har begått ett misstag, vilket innebär att det är

gruppsammansättningen som är problemet. Den tredje orsaken är att groupthink glorifierar

den demokratiska ideologin, där alla personer ska få sin röst hörd och att gruppens beslut är

bättre än den enskilda individens. Rosander (2003, s. 76) beskriver också groupthink som ett

väldigt bekvämt koncept, lätt att applicera när någonting verkar fel i en grupp. För att inte

begreppet ska luckras upp och förlora sin betydelse, är det viktigt att inte alltid ta till

groupthink som en förklaring, så fort en grupp upplever problem.

Janis myntade begreppet groupthink på 1970-talet och sedan dess har det skett mycket

forskning på grupper. Den forskningen som nämnts ovan är exempel på att det finns

anledningar till att vara kritisk till groupthink-fenomenet och att det inte bör ses som en

synonym till gruppdynamiska problem.

Bipolärt groupthink

Granström och Stiwne (1998, s. 41) har tagit fram en modell, som beskriver bipolärt

groupthink. Där tar de avstånd från Janis relativt uppenbara och statiska version av fenomenet

groupthink och beskriver det istället som en omedveten och dynamisk grupprocess. Rosander

(2003, s. 71) menar att ett av problemen med Janis modell är att den baseras på tankesättet att

desto mer du sätter in, desto mer kommer ut. Den bipolära modellen tar avstånd från det och

fokuserar istället på de dynamiska processer som uppstår i alla grupper. Det på grund av att

det behövs en mer generell och dynamisk modell för att kunna applicera groupthink på

arbetsgrupper i naturliga sammanhang. Granström och Stiwne (1998, s. 41) menar att om det

finns en allsmäktig version av groupthink, det vill säga det groupthink som ligger närmast

Janis version av groupthink, borde det även finnas ett motsatt tillstånd, en depressiv version.

Om groupthink är ett existerande fenomen, menar Granström och Stiwne att det borde finnas

två sidor av det, vilka utgör motsatser till varandra.

Rosander (2003, s. 113) förtydligar fenomenet bipolärt groupthink, genom att hävda att det är

ett mer generellt sätt att beskriva destruktiva och bakåtsträvande grupper. Det bipolära

groupthinket beskriver två olika typer av försvarsmönster, som grupper använder för att

hantera svåra situationer. Granström och Stiwne (1998, s. 40) menar att sättet som grupper

med allsmäktigt groupthink agerar på, kan på ytan skilja sig mot det sättet som grupper med

depressivt groupthink agerar på. På lång sikt leder det dock till samma konsekvenser, dåligt

beslutsfattande på grund av att de inte lyssnar på information som kommer utifrån gruppen.

Att gruppen inte lyssnar, kan antingen bero på att de överskattar den egna förmågan,

allsmäktigt groupthink, eller att de underskattar den egna förmågan, depressivt groupthink.

Allsmäktigt groupthink

Rosander (2003, s. 91) beskriver de två aspekterna av groupthink närmare, där allsmäktigt

groupthink är det som ligger närmast Janis version av groupthink. Det som är typiskt för den

versionen är känslan av osårbarhet, samt känslan av att gruppen är överlägsen i jämförelse

med andra grupper. Optimism är den känsla som fyller atmosfären hos grupper med

allsmäktigt groupthink. Granström och Stiwne (1998, s. 42) lyfter att gruppmedlemmarna

föraktar negativ information gällande gruppen. Det på grund av att gruppen anser att personer

utifrån är fiender vars information endast hotar att förstöra gruppen, alternativt att

informationen inte är värdig att ägna någon uppmärksamhet åt. Samtidigt övervärderar

gruppen, framförallt ledaren, positiv information. Rosander (2003, s. 91) menar att gruppen

upplever att de själva är väldigt starka, men även att andra är svaga. Inom allsmäktigt

groupthink är ledaren viktig för gruppen och gruppmedlemmarna ger hela tiden sitt stöd samt

14

feedback till ledaren. Ett exempel på det är det McCauley (1989, s. 253) lyfter om ”the Bay of

pigs” fiaskot, som nämns i inledningen.

Depressivt groupthink

Vidare beskriver Rosander (2003, s. 92) depressivt groupthink som är motsatsen till det

allsmäktiga, det vill säga motsatsen till Janis (1972) groupthink. Sättet som en grupp med

depressivt groupthink agerar på skiljer sig mot det allsmäktiga, men leder till samma

konsekvenser. Gruppens karaktärsdrag består av känslor av oduglighet, inkompetens och

utmattning. De negativa känslorna som finns i gruppen gör att de behandlar negativ

information om gruppen som ett bevis på den egna upplevda inkompetensen. Det vill säga att

gruppen inte tror att något kan förändras, och ignorerar därför information som skulle kunna

hjälpa dem. Granström och Stiwne (1998, s. 42f) lyfter även att gruppen bortser från positiv

feedback då de inte anser den vara trovärdig. Nya förslag ignoreras av gruppen och uppfattas

som hopplösa, på grund av en känsla av att de redan provat allt utan att få några resultat.

Vidare menar Rosander (2003, s. 92) att gruppmedlemmarna är mycket sårbara, samt att de är

passiva och tycker att ledaren ska lösa de problem som uppstår. En grupp som har den

mentaliteten väntar på en ny ledare eller en ny idé, som ska frälsa dem från depressiva tankar,

utan att själva göra något aktivt för att förändra situationen.

Faktorer som påverkar vilken form av groupthink som uppstår

Huruvida ett allsmäktigt eller depressivt groupthink uppstår, menar Granström och Stiwne

(1998, s. 39f) beror på vad gruppen har för uppgift, vilka strukturella förutsättningar gruppen

har, vilken typ av ledarskap som finns inom gruppen, samt vilken komposition av individer

gruppen är sammansatt av. Genom att åtskilja allsmäktigt och depressivt groupthink,

tydliggörs två olika bakåtsträvande tankesätt, som kan uppstå i vilka grupper som helst. Det

avgörande för dem båda är dock att rationella och realistiska bedömningar av gruppens

kvalitéer och förmågor utesluts på grund av defensiva sätt att handla. Om någon form av

groupthink uppstår i en grupp, ofta eller i hög utsträckning, kommer det förstöra chanserna till

rationellt arbete och gruppens arbetssätt kommer istället alltmer likna ett sjukligt

sektbeteende.

Även Rosander (2003, s. 71) menar att det finns faktorer som påverkar vilken form av

groupthink som uppstår, där han lyfter den organisatoriska strukturen som gruppen verkar i

som en viktig faktor. Grupper i en hierarkisk organisation löper en större risk att hamna i ett

depressivt tillstånd medan grupper i teamwork-orienterade organisationer löper en större risk

för att hamna i ett allsmäktigt groupthink. Rosander (2003, s. 147) fortsätter och menar att

fenomenet kan förstås genom de antaganden och tankesätt som finns etablerade inom olika

typer av organisationer. Karaktärsdrag inom en grupp med depressivt groupthink är bristen på

kontroll och auktoritet, samt att gruppen förminskar vikten av att deras egen kapacitet och

förmåga. I en hierarkisk organisation är det tankesättet redan en inbyggd faktor, eftersom en

organisation som har en hierarkisk struktur har någon form av beroende inbyggt i

organisationsformen, samt att kontroll och auktoritet är lokaliserat utanför enskilda grupper.

Motsatsen till en hierarkisk strukturerad organisation är en teamwork-orienterad organisation,

där kontroll och auktoritet finns lokaliserat inom enskilda grupper, samt att det finns en tro på

gruppers egen kompetens och förmåga. De dragen är grundläggande inom en sådan

organisationsform, för att den ens ska kunna existera. Det är även karaktärsdragen inom ett

allsmäktigt groupthink och genom det förstås varför ett sådant lättare skapas i en teamwork-

orienterad organisation medan ett hierarkiskt klimat lättare föder ett depressivt groupthink

(Rosander 2003, s. 147).

15

Ytterligheter

I Rosanders (1999) studie hittades en ytterlighet till allsmäktigt groupthink, i form av sekter,

däremot till den depressiva formen hittades ingen grupp som var lika extrem. Den gruppen

som ändå placerade sig längst åt det depressiva hållet var gruppen lärare.

Enligt Rosander (2003, s. 131ff) präglas sekter mer än någon annan grupp av

gruppinteraktion, grupptryck och gruppdynamik. I de grupperna finns det olika ritualer som

gruppmedlemmarna ska genomföra för att visa att de är villiga att överlämna sig själva till

gruppen. Liknande handlingar hittas även i andra ”vanliga” grupper, som en form av

invigningsritual för nya gruppmedlemmar. Ett sådant exempel kan vara universitets

nollningsritualer. Skillnaden är att inom sekter fortsätter ritualerna kontinuerligt under

medlemstiden, som en försäkran om medlemmarnas engagemang till gruppen. Vidare menar

Rosander (2003, s. 135) att en sekt är beroende av att det finns en gemensam, delad tro inom

gruppen och konversationer inom gruppen syftar till att få medlemmarna att känna sig

speciella, värdefulla samt moraliskt överlägsna gentemot icke-medlemmar.

Svedberg (2007, s. 214) menar att i en grupp med stark samhörighet, exempelvis sekter, finns

det ett revirtänkande och en stark känsla av misstänksamhet mot allt och alla som är

oliktänkande. För att samhörigheten i gruppen ska bevaras, är både den inre och den yttre

kontrollen stark. Individer med en svag självkänsla lockas till de grupperna och på grund av

att de inte har en känsla av självständighet, är det inte heller en lika stor uppoffring för dem att

överlämna sig till gruppen.

Som tidigare nämnts studerande Janis politiska maktgrupper, vilket gör det svårt att applicera

den modellen på vanliga arbetsgrupper. Bipolärt groupthink utvecklar Janis modell, från att

vara statisk till att vara dynamisk. Den bipolära modellen blir därmed lättare att applicera på

vanliga arbetsgrupper och därför mer användbar på dagens organisationer. Det är utifrån

bipolärt groupthink som Rosander utvecklat ett mätinstrument för att mäta groupthink-

fenomenet.

Groupthink Questionnaire

Rosander (2003, s. 51) har utvecklat ett mätinstrument för att mäta bipolärt groupthink;

Groupthink Questionnaire (GTQ). Syftet med mätinstrumentet är dels att få insikt i fenomenet

groupthink applicerat på arbetsgrupper i naturliga miljöer, vilket skiljer sig från Janis som

endast undersökte politiska maktgrupper. Mer specifikt vill Rosander utveckla ett

mätinstrument som avser att fånga både depressiva och allsmäktiga groupthink-tendenser i

verkliga arbetsgrupper. Det till skillnad från tidigare forskning som skett på grupper som är

tillfälligt sammansatta för ett experiment eller politiska maktgrupper. Rosander vill även bidra

till en bättre förståelse och operationalisering av det expanderade begreppet groupthink.

Mätinstrumentet syftar till att fånga två varianter av groupthink och Rosanders (2003)

grundidé är att ha frågor vinklade mot både allsmäktigt och depressivt groupthink. Det finns

även fyra frågor för att mäta graden av gruppens isolation och tillhörande motiv. GTQ baseras

på sex centrala aspekter av en arbetsgrupps groupthink-tendenser, som används för att

beskriva och åtskilja allsmäktigt och depressivt groupthink i verkliga arbetsgrupper. De

tendenserna är; hur gruppen använder information, hur gruppen hanterar förslag för

utveckling, hur gruppen värderar sin egen styrka, kvaliteten på gruppens ledarskap, gruppens

sårbarhet samt gruppens grad av isolation. För varje aspekt finns fyra frågor, två riktas mot

depressivt groupthink och två riktas mot allsmäktigt groupthink. Totalt består

16

mätinstrumentet av 24 frågor, formulerade som påståenden, som besvaras genom en niogradig

Likert-skala där ytterpunkterna är ”tar helt avstånd från” och ”instämmer helt”. Deltagarna

uppmanas att ta ställning till i hur stor grad varje påstående stämmer överens med deras

grupp.

Rosander (2003) har använt GTQ i fyra olika studier (Rosander, Stiwne & Granström 1998;

Rosander 1999; Rosander, Granström & Stiwne 2002; Rosander 2002) och mätinstrumentet

har enligt Rosander (2003, s. 96f) visat på god reliabilitet (α=0.73), det vill säga god

tillförlitlighet. I de olika studierna har antalet deltagare varierat, från 64 till 409 deltagare,

totalt har 983 personer deltagit.

Analys av enkäten

För att analysera data använder Rosander (2003, s. 54) explorativ faktoranalys, som är en av

de mest använda metoderna för att hitta underliggande strukturer i stora datamaterial.

Metoden involverar beräkning av korrelationen, sambandet, av alla frågor valda för analysen.

Nästa steg är att de underliggande strukturerna som bäst fångar olika egenskaper bland

frågorna väljs ut. Därefter identifieras faktorerna och ges lämpliga etiketter. Resultatet

presenteras sedan genom en matristabell där frågorna är på ena sidan och faktorerna på andra

sidan. Däremellan finns faktorladdningen, som visar hur stark korrelationen är mellan varje

fråga och varje faktor (Rosander 2003, s. 54f).

Rosander (2003, s. 60) beskriver de faktorer som framkom efter att explorativa faktoranalysen

utförts på mätinstrumentet. Tre faktorer togs fram och döptes till moral kontra demoralisering,

känsla av självständighet kontra brist på kontroll samt självförsörjning kontra sårbarhet. Höga

poäng på alla tre faktorer indikerar på tendenser till allsmäktigt groupthink, medan låga poäng

indikerar på tendenser till depressivt groupthink. Rosander (2003, s. 61) förtydligar det genom

en tredimensionell modell (se fig. 2) där moral, känsla av självständighet samt

självförsörjning möts i ett hörn, där det mest extrema allsmäktiga groupthinket finns. Som

kontrast till det möts demoralisering, brist på kontroll samt sårbarhet i motsatt hörn, som

indikerar på det mest extrema depressiva groupthinket. Med hjälp av mätinstrumentet kan

grupper placeras in i modellen, och därmed visas både vilken form av groupthink som

existerar, samt hur starkt det är.

Fig. 2 Three factors of bipolar groupthink (Rosander 2003, s. 62).

17

Rosander (2003, s. 60) beskriver de tre faktorerna mer ingående, där faktorn moral kontra

demoralisering förtydligas genom att moral yttrar sig som en överdriven tro på gruppen och

ett högt självförtroende gällande gruppens förmågor, kapacitet och effektivitet. Moral i det här

fallet innebär inte rätt och fel, utan om gruppmedlemmarna står upp för och försvarar den

egna gruppen. Demoralisering innebär motsatsen och representerar grupper där det saknas tro

på gruppens egna förmågor, något som visar sig genom missnöje, obetydlighet, förtvivlan och

hopplöshet. Faktorn självständighet kontra brist på kontroll förtydligas genom att

självständighet beskrivs som en gemensam tro på gruppens förmåga att alltid göra rätt samt

att gruppen upplever att de har kontroll över sitt eget öde. Brist på kontroll yttrar sig genom

att gruppen har en delad tro på att de inte kan lyckas med något på egen hand. Kritik från

utomstående ifrågasätts inte, utan accepteras som en sanning. Slutligen beskriver Rosander

(2003, s. 60) faktorn självförsörjning kontra sårbarhet, där självförsörjning syftar till gruppens

delade tro på dess överlägsenhet i jämförelse med andra grupper. Det syftar även till att när

utomstående söker kontakt med gruppen ignoreras de, på grund av att gruppen redan anser sig

ha alla nödvändiga resurser för att lyckas. Sårbarhet innebär ett antagande från gruppen att de

behöver något eller någon utifrån, för att gruppen ska utvecklas eller överhuvudtaget

överleva, eftersom de anser sig inte ha resurserna som krävs.

Demoralisering, brist på kontroll och sårbarhet är faktorer som representerar ett depressivt

groupthink, medan moral, självständighet och självförsörjning är faktorer som representerar

ett allsmäktigt groupthink. I dagligt tal är det Janis (1972) definition av groupthink som

åsyftas. Det allsmäktiga groupthink Rosander beskriver ligger närmast den definitionen,

medan det depressiva yttrar sig på ett motsatt sätt, men fortfarande leder till samma

konsekvenser.

Rosander (2003, s. 122) finner senare att den tredje faktorn, självförsörjning kontra sårbarhet,

inte kan användas för att åtskilja allsmäktigt groupthink från depressivt. Det grundas i tanken

kring att isolation inte behöver vara exklusivt för allsmäktigt groupthink utan yttras även i

depressivt. Rosander (2003, s. 71) menar att faktorn i sig innehåller viktiga aspekter för

fenomenet i helhet, men att de två andra faktorerna är tillräckliga för att skilja på de två olika

aspekterna av groupthink. Det gör att mätinstrumentet kan användas både för att upptäcka om

fenomenet groupthink som helhet existerar, samt för att åtskilja det depressiva från det

allsmäktiga. Det gör att alla frågor fortfarande är relevanta att ha med i mätinstrumentet.

Ovan ges en grundlig bild av Rosanders tankar kring mätinstrumentet och hur han gått

tillväga för att analysera dess resultat. Det är viktigt att lyfta de tankarna, på grund av att det

är en översatt version av Groupthink Questionnaire som används i denna kandidatuppsats. I

och med att det är Rosander som utvecklat mätinstrumentet från början, är det viktigt att få en

förståelse för hans tankar kring det. I nästa kapitel lyfts vad som gjorts i denna undersökning,

dels vilka metodval som gjorts i samband med undersökningen och dels hur mätinstrumentet

översatts.

18

Metod I metodkapitlet kommer det redogöras för vilken datainsamlingsmetod som använts, vilket

urval som gjordes, samt undersökningens design, genomförande, databearbetning och bortfall.

Det kommer även föras ett resonemang kring reliabilitet, validitet samt etiska aspekter.

Datainsamlingsmetod

Datainsamlingen skedde genom en kvantitativ enkätundersökning, vilket motiverades av att

syftet med undersökningen var att se om fenomenet groupthink gick att fånga med hjälp av en

kvantitativ metod. Det skulle vara av vikt för att kunna förutse ett problem innan det uppstår.

Det styrks av Rosander (2003, s. 86) och Schulz-Hardt et al. (2000) som menar att det görs för

lite kvantitativa studier inom området. En kvantitativ enkätundersökning gav även

möjligheten att få en mer generell bild av groupthinks existens inom lednings-/beslutande

grupper än en kvalitativ metod. Det styrks av Hayes (2000, s. 70f) som menar att en

kvantitativ enkätundersökning ger en mer generell bild av ett fenomen. Hayes menar även att

enkätmetoden används för att nå ut till en större massa, vilket i undersökningen gjorde det

möjligt att nå ut till fler ledningsgrupper och fler branscher, än vid en kvalitativ intervjustudie.

Urval

Urvalsmetoden som användes för undersökningen var det Hayes (2000, s. 85f) kallar ett

tillgänglighetsurval, som innebar att enkäten delades ut till dem som var tillgängliga och

kunde genomföra den. Tillgänglighetsurval bedömdes vara den metod som var mest lämplig

av de metoderna som var genomförbara. Dels på grund av att det inte fanns något intresse av

att dela in urvalet i olika kvoter och dels på grund av att det inte fanns någon möjlighet att

genomföra ett slumpmässigt urval. Urvalet påbörjades genom att företag kontaktades via e-

post med en förfrågan om huruvida det fanns intresse att deltaga eller ej (se bilaga 1).

Företagen som inte besvarade förfrågan via e-post kontaktades vid ett senare tillfälle via

telefon. Det gjordes för att få ett godkännande av företagen att de ville delta, istället för att

länken till enkäten skickades med vid första kontakttillfället. Det gjordes i förebyggande syfte

för att minska det externa bortfallet. Att ha kontakt med deltagarna innan enkäten delas ut

menar Hayes (2000, s. 88) även höjer svarsfrekvensen, genom att deltagarna är beredda på att

en enkät ska komma. Det resonemanget styrkte valet att ha kontakt med deltagarna innan

enkäten skickades ut.

Populationen bestod av individer i ledningsgrupper och beslutande grupper inom sex olika

branscher i Sverige. De sex olika branscherna var; tillverkning och industri, detaljhandel,

offentlig verksamhet, bank, finans och försäkring, data, IT och telekommunikation samt en

övrig grupp. Kravet var att företagen skulle bestå av minst 25 anställda, samt ha en

ledningsgrupp, eller någon form av beslutande grupp. Att det var beslutande grupper som

undersöktes berodde på att det är i grupper där beslut tas som groupthink kan få störst

konsekvenser. Inledningsvis fanns ingen gräns för hur stora företagen skulle vara, men efter

att ha kontaktat ett flertal företag, tenderade företag med mindre än 25 anställda att inte ha

någon strukturerad ledningsgrupp. På grund av det sattes företagens storleksgräns till 25 eller

fler anställda. Stickprovet bestod av 30 företag som var fördelade över de olika branscherna.

Totalt besvarades 81 enkäter och de fördelades mellan branscherna enligt följande;

tillverkning och industri (23), detaljhandel (16), offentlig verksamhet (8), bank, finans och

försäkring (13), data, IT och telekommunikation (10), samt övrig grupp (11).

Design

Undersökningen genomfördes genom designen tvärsnittsstudie, vilket innebar att mätningen

endast skedde vid ett tillfälle och att data samlades in från mer än ett fall. Tvärsnittsstudie

19

användes på grund av att undersökningen var tidsbegränsad, i form av en kandidatuppsats och

möjlighet gavs ej till att göra uppföljande studier. Bryman och Nilsson (2011, s. 64) menar att

en tvärsnittsstudie används på de premisserna, samt för att få fram en uppsättning kvantitativa

data som kan granskas i syftet att kunna upptäcka mönster gällande olika samband. Det

styrkte ytterligare valet av tvärsnittsstudie, då det var av intresse att undersöka mönster och

samband inom fenomenet groupthink. Borg och Westerlund (2007, s. 16) lyfter också

tvärsnittsstudie och menar att det är en mätning som sker vid ett tillfälle, vilket är ett effektivt

sätt vid en tidsbegränsad studie. De menar dock att problematiken gällande tvärsnittsstudie är

att riktningsproblemet kan bli ett hot, alltså frågan om vad som kom först, hönan eller ägget.

Enkätens utformning

Enkäten bestod av en informationsdel, som avslutades med en fråga som berörde deltagarnas

samtycke att deltaga (se bilaga 2), samt av 24 frågor som poängsattes och användes för att

bedöma, samt åtskilja allsmäktigt och depressivt groupthink. Inga bakgrundsvariabler fanns

med i enkäten, vilket hade flera orsaker. En anledning var för att undvika att deltagarna skulle

känna sig identifierbara och således påverka hur de svarade. En annan orsak var att det i

undersökningens syfte inte fanns något intresse till att se till bakgrundsvariabler, så som kön

eller ålder. På grund av etiska skäl ansågs det även vara av vikt att det inte skulle gå att spåra

resultatet tillbaka till enskilda deltagare, vilket även det motiverade valet av att undvika

bakgrundsfrågor.

Som tidigare nämnt baserades de 24 frågorna som skulle mäta, samt åtskilja allsmäktigt och

depressivt groupthink enligt Rosander (2003, s. 90) på sex centrala aspekter av en

arbetsgrupps groupthink-tendenser. De tendenserna var; hur gruppen använder information,

hur gruppen hanterar förslag för utveckling, hur gruppen värderar sin egen styrka, kvaliteten

på gruppens ledarskap, gruppens sårbarhet samt gruppens grad av isolation. För varje aspekt

fanns fyra frågor, två riktades mot depressivt groupthink och två riktades mot allsmäktigt

groupthink.

Alla 24 frågorna var av typen stängda frågor, vilket var av vikt eftersom tanken var att

analysen skulle bygga på statistiska sammanställningar av resultatet. Resultatet gick att visa

med hjälp av statistiska mått och statistiska illustrationer i form av tabeller. Hayes (2000, s.

82f) understryker det resonemanget, att stängda frågor ger precis de fördelarna.

Skalan som användes var en niogradig Likert-skala, där ett representerade ”instämmer inte

alls” och nio representerade ”instämmer helt”. Deltagarna uppmanades ta ställning till

huruvida påståendet överensstämde med deras egen grupp eller ej. Valet av den niogradiga

Likert-skalan motiverades i att det var den skala Rosander (2003) använde då mätinstrumentet

utvecklades. Det gjorde även att resultatet kunde jämföras med undersökningar som tidigare

genomförts med hjälp av mätinstrumentet. En tredje anledning till användandet av Likert-

skalan grundades i att det var en välanvänd och beprövad skala för självrapporterade

mätningar, vilket styrks av Wakita, Ueschima och Noguschi (2012, s. 534) som menar att

Likert-skalan är den mest använda skalan när det gäller psykologiska mätningar som bygger

på självrapporterande.

Översättning av mätinstrumentet

Det ansågs vara av stor vikt i undersökningen att göra en noggrann översättning, med flera

personer till hjälp, för att undvika att information försvann, eller syftningsfel uppstod.

Forsyth, Kudela, Levin, Lawrence och Willis (2007, s. 265f) lyfter problematiken gällande

översättningar, där det inte bara är ord som skiljer språk åt, utan även grammatisk struktur och

20

satslära. Det finns även ord som kan syfta till samma begrepp, men som kan ha olika

nyanseringar samt känslomässiga laddningar på olika språk. I den aktuella undersökningen

användes frågorna i samma ordning, samt gavs samma svarsalternativ som Rosander (2003)

ursprungligen använde. Det på grund av det Forsyth et al. (2007, s. 265f) lyfter, att det

viktigaste vid en översättning av ett mätinstrument är att formuläret fortfarande ställer samma

frågor samt erbjuder samma svarsalternativ som det ursprungliga frågeformuläret.

Forsyth et al. (2007, s. 268) lyfter fem steg för att översätta ett mätinstrument, där det första

steget är att flera personer oberoende av varandra gör en egen översättning. I undersökningen

gjordes översättningen av fyra personer med högre utbildning, där en var tvåspråkig med

engelska som modersmål, en doktorand inom socialmedicin, en utbildad ingenjör, samt en

examinerad engelskalärare. Andra steget är enligt Forsyth et al. att jämföra de olika

översättningarna för att sedan gå till steg tre, en inledande prövning, där de olika förslagen

granskas och sätts samman till ett formulär. De olika översättningarna jämfördes därför, där

likheter samt skillnader lyftes fram. Det tredje steget innebar att de olika översättningarna

sattes ihop till ett formulär. Steg fyra innebär enligt Forsyth et al. (2007, s. 268) en prövning

genom en intervju, vars resultat sedan analyseras, för att till slut leda fram till steg fem där

den slutgiltiga översättningen av mätinstrumentet skapas. På grund av resursbrist kunde inte

det fjärde steget i processen utföras likt Forsyth et al. gjorde. Istället gjordes en pilotstudie på

tre personer ur en ledningsgrupp, för att se om mätinstrumentet innehöll språkliga brister. Då

inga anmärkningar eller kommentarer uppkom under pilotstudien ändrades ingenting efter det

avslutande femte steget.

Tuleja, Beamer, Shum och Chan (2011, s. 402) styrker vad som nämnts ovan, då de tar upp en

lista med tre punkter som är viktiga att beakta när första översättningen skett. Den första

punkten är kulturella konventioner, som belyser vikten av att ta hänsyn till de kulturella

normer som färgar språket och ords betydelse, precis som Forsyth et al. (2007, s. 265f) menar

är viktigt. Den andra punkten är grammatiska regler, där det är viktigt att gå igenom hela

formuläret med endast det grammatiska i fokus, eftersom det lätt kan glömmas bort under den

första genomgången. Den tredje punkten handlar om enkätens format och innebär att det är

viktigt att kontrollera formatet, att kontaktinformation finns på rätt ställe, att rätt instruktioner

ges och så vidare. Det på grund av att helhetsbilden påverkar både graden av deltagande och

deltagarnas ärlighet i svaren (Tuleja et al. 2011, s. 402). Frågeformuläret gicks därför igenom

flera gånger, även med ovanstående punkter i fokus, för att få en så hög vetenskaplig säkerhet

i översättningen som det var möjligt, under de givna ramar som fanns.

Genomförande

Enkäten skapades med hjälp av ett webbaserat program, Survey and Report, vilket gjorde att

enkäten blev tillgänglig via Internet. Deltagarna fick åtkomst till enkäten via en länk, som

med tillhörande instruktioner skickades via e-post till de olika företagen. Vissa företag valde

att själva distribuera länken till de övriga gruppmedlemmarna, medan andra företag gav ut

alla gruppmedlemmars e-postadresser. Deltagarna fick sedan själva välja när de ville fylla i

enkäten genom att klicka på länken, dock hade de en tidsgräns på när de senast fick svara,

cirka två veckor från det att de blev tilldelade länken. Det på grund av att det fanns en given

tidsram att hålla sig inom då undersökningen genomfördes och vid eventuellt stort bortfall

fortfarande ha möjligheten att utöka stickprovet.

Hayes (2000, s. 106) menar att det är viktigt att enkäten delas ut med ett standardiserat

förfarande, vilket var något som togs hänsyn till när länken till enkäten delades ut. Alla

deltagare fick samma information i samband med undersökningen gällande syftet, vem som

21

stod bakom undersökningen, vem de kunde vända sig till vid frågor, samt hur de skulle gå till

väga för att fylla i enkäten. Informationen delgavs dels via e-post och dels via informationen

på själva enkäten. Det standardiserade förfarandet gjordes för att minimera risken för att

deltagarna skulle uppfatta enkäten på olika sätt.

Att studien skedde genom en webbaserad enkätundersökning berodde dels på den ekonomiska

aspekten, då en webbaserad enkät är gratis, men även på tidsaspekten, eftersom den typen av

metod är snabb och effektiv. De tankegångarna stöds av Shropshire, Hawdon och Witte

(2009, s. 345) som menar att två av de största fördelarna med en webbaserad undersökning är

att de är billiga och tidseffektiva. En annan övervägning som gjordes var att metoden gjorde

det möjligt att nå ut till en bredare massa på ett smidigt sätt, där deltagarna gavs större frihet

att svara när de hade tid, vilket var en fördel då ledningsgrupper skulle undersökas. Crawford,

McCabe och Pope (2005, s. 45) tar upp att de fördelarna är typiska för webbaserade

undersökningar. De menar att möjligheten ges att bryta barriärerna över tid och rum och

deltagarna får möjlighet att svara när de har tid. Det gör att forskarna får möjlighet att bli

tidseffektiva och nå deltagare över stora områden.

Databearbetning

Data analyserades med hjälp av statistikprogrammet SPSS. Första steget var att koda om de

frågor som var riktade mot ett depressivt groupthink, på grund av att de var negativt laddade.

Det svarsalternativet som indikerade på det lägsta värdet kodades om och indikerade istället

på det högsta. Det innebar att svarsalternativen gavs andra värden, då svarsalternativet ett fick

värdet nio, två fick värdet åtta, tre fick värdet sju och så vidare.

Andra steget blev att kontrollera reliabiliteten genom ett Cronbach’s Alpha-test. Det gjordes

först för alla frågor tillsammans i mätinstrumentet och sedan för depressivt och allsmäktigt

groupthink. Cronbach’s Alpha-test utfördes även på de tre faktorer Rosander (2003) tagit fram

genom explorativ faktoranalys, för att se om de faktorer Rosander tagit fram överensstämde

med undersökningens insamlade data. För den första faktorn, moral kontra demoralisering,

var värdet tillräckligt högt, men för de två andra faktorerna var värdena för låga och

Rosanders faktorer kunde därför inte användas. På grund av ett för lågt alpha-värde (α =

0,517) kunde inget index skapas över mätinstrumentets samtliga frågor. Det låga värdet

innebar att det fanns en hög risk att det var slumpen som påverkade resultatet, vilket innebar

att mätinstrumentet inte var tillförlitligt. För att kontrollera reliabiliteten ytterligare gjordes ett

split-half test, vilket innebar att ett index gjordes för udda frågor och ett för jämna frågor. En

metod som Borg och Westerlund (2007, s. 211) menar används för att testa den interna

reliabiliteten på ett mätinstrument. De två indexen kontrollerades därefter mot varandra

genom Spearman’s korrelationstest, för att se om det fanns något samband mellan dem. Även

i korrelationstestet visades ett för lågt värde (r = 0,340 p = 0,002) för att kunna säga att

mätinstrumentet var tillförlitligt. När ett split-half test genomförs kan

korrelationskoefficienten (r) enligt Bryman (2012, s. 170) variera mellan noll och ett, där noll

tyder på ingen korrelation alls och ett tyder på perfekt korrelation och intern kontinuitet.

Enligt Bryman används 0,80 som gränsvärde för en acceptabel nivå. När

korrelationskoefficienten tas fram visas även ett p-värde, som visar om måttet är signifikant

eller ej, där 0,05 eller lägre används som ett gränsvärde. När p är lägre än 0,05 innebär det att

det är mindre än fem procents risk för att det är slumpen som påverkat resultatet.

På grund av att Rosanders (2003, s. 97ff) faktorer inte kunde användas gjordes en ny

explorativ faktoranalys i SPSS. Två faktorer blev tydliga, där den första faktorn innehöll åtta

frågor som alla hade en faktorladdning över 0,5. Den andra faktorn innehöll sex frågor, där

22

0,465 var den lägsta faktorladdningen. Enligt Rosander (2003, s. 97) är faktorladdningen 0,35

det lägsta gränsvärdet som accepteras. För de två faktorerna gjordes sedan ett Cronbach’s

Alpha-test, där faktor ett visade på α = 0,877 och faktor två på α = 0,848, vilket visade på god

reliabilitet och att faktorerna kunde användas. SPSS visade vilka frågor som tillhörde vilken

faktor samt hur stark faktorladdningen var för respektive fråga. De frågorna analyserades för

att hitta vad de hade gemensamt och vad som kunde vara en bakomliggande orsak till

resultatet. Faktorerna gavs namnen hopplöshet och ignorans/självsäkerhet.

Bortfall

I undersökningen blev det externa bortfallet omöjligt att beräkna, eftersom inte alla företag

ville delge hur många som ingick i ledningsgruppen. Som tidigare nämnts under rubriken

urval krävdes ett godkännande av företagen att deltaga innan länken till undersökningen

skickades ut. Det gjordes för att det externa bortfallet skulle hållas så lågt som möjligt. Valet

styrktes av de riktlinjer Hayes (2000, s. 88) tar upp. Undersökningen innehöll ett lågt internt

bortfall, då endast fem av 81 enkäter delvis saknade svar. Kongsved, Basnov, Holm-

Christensen och Hjollund (2007) menar att webbaserade enkätundersökningar har ett högre

externt bortfall än pappersenkäter, men att det interna bortfallet istället är lägre. I

undersökningen var internt bortfall av större vikt att undvika, eftersom möjligheten att testa

mätinstrumentet byggde på att det inte var för stort internt bortfall.

Reliabilitet

Som tidigare nämnt har Rosander (2003) använt GTQ i fyra olika studier (Rosander, Stiwne

& Granström 1998; Rosander 1999; Rosander, Granström & Stiwne 2002; Rosander 2002)

där enkäten visade på reliabilitet (α=0.73), vilket gjorde att mätinstrumentet ansågs vara

tillförlitligt. Bryman och Nilsson (2011, s. 162) menar att Cronbach’s Alpha (α) är ett mycket

vanligt förekommande mått och används ofta för att bedöma den interna reliabiliteten.

Cronbach’s Alpha kan variera mellan noll och ett, där noll är ingen intern reliabilitet alls och

ett är en perfekt intern reliabilitet. Åsikterna går isär om vilket värde som anses som ett

acceptabelt gränsvärde, då det varierar mellan 0,6 och 0,8 som en lägsta nivå. I denna

undersökning har gränsvärdet 0,7 använts.

Patel och Davidson (2011, s. 103ff) menar att reliabilitet handlar om mätinstrumentets

tillförlitlighet och hur väl det står emot slumpinflytande av olika slag. För att säkra

reliabiliteten i undersökningen följdes de råd som Patel och Davidson tog upp, som för det

första handlade om att deltagarna skulle uppfatta enkäten korrekt och besvara den därefter.

Det var därför viktigt att deltagarna delgavs samma information, vilket även nämndes ovan i

och med standardiserade förfaranden. Den andra viktiga punkten för att säkra reliabiliteten är

enligt Patel och Davidson (2011, s. 105) att deltagarna får tydliga instruktioner till hela

enkäten, vilket togs hänsyn till genom att deltagarna fick instruktioner dels via e-post och dels

via själva enkäten. Det fanns även en kort instruktionstext efter varje sidbyte, för att göra

instruktionerna tydliga för deltagarna under hela ifyllandet av enkäten. Den tredje punkten

Patel och Davidson (2011, s. 105) belyser för att säkra reliabiliteten är att enkäten ska vara

uppställd på ett sätt att den är lätt att besvara samt att frågorna inte ska vara formulerade så att

de går att missuppfatta. För att det skulle undvikas, användes ett redan färdigt mätinstrument

som tidigare visat sig fungera och visat på god reliabilitet.

Validitet

För att säkra validiteten i undersökningen vidtogs flera åtgärder. Bland annat valdes att inte

nämna groupthink explicit, eftersom benämningen har en negativ klang och således kunde

påverka hur deltagarna svarade. Det eftersom deltagarna kunde antas vilja undvika att visa

23

negativa tendenser i den egna gruppen. Deltagarna informerades istället om att enkäten

handlade om dynamiska grupprocesser, vilket var en mer neutral benämning på samma

fenomen. Hayes (2000, s. 91ff) tar upp problematiken ovan som det största problemet med

enkätundersökningar som vill fånga attityder. Deltagare vill ge en så bra bild som möjligt av

dem själva och därför svarar de i enlighet med bilden de vill framställa, istället för deras

verkliga attityder. Hayes (2000, s. 91ff) benämner problematiken som response bias och

förtydligar fenomenet ytterligare genom att det inte bara handlar om att personer ljuger, utan

även kan vara en omedveten handling. Det eftersom personer strävar efter att svara det som är

socialt accepterat och exempelvis fokuserar mer på de positiva aspekterna av deras attityder

än de negativa.

Vidare menar Hayes (2000, s. 91ff) att response bias innebär att deltagarna kan hamna i vissa

svarsmönster, som även det gör att deras verkliga attityder inte fångas. I mätinstrumentet

användes både positivt och negativt laddade frågor, vilket görs dels för att undvika att ett

specifikt svarsmönster uppstår och dels för att göra det svårare för deltagarna att analysera

vad de borde svara enligt sociala regler. Genom omvända frågor blev det svårare att gissa vad

undersökningen gick ut på och således förändra svaren för ett mer åtråvärt resultat. Frågorna

som tillhörde samma kategori var även slumpmässigt utplacerade för att undvika att

svarsmönster uppstod.

Som nämndes ovan skedde undersökningen genom ett standardiserat förfarande, vilket även

gjordes för att säkra validitet samt reliabilitet. Enligt Hayes (2000, s. 47) är det viktigt med

standardiserade instruktioner för att deltagarna inte ska få olika information och av den

anledningen tolka enkäten olika, vilket riskerar att påverka validiteten negativt. För att säkra

validiteten var det därför av stor vikt att alla deltagare gavs samma information och

instruktioner. Hayes (2000, s. 47) menar även att det är viktigt med standardiserade

procedurer och förutsättningar för att kunna utesluta andra faktorer som påverkar resultatet.

Det var dock svårt att kontrollera i den aktuella undersökningen, på grund av att deltagarna

själva valde när och i vilken miljö de ville fylla i enkäten. Det gjorde att ifyllandet av enkäten

inte var standardiserat, vilket kan ha inneburit en risk för validiteten och reliabiliteten.

Validiteten kunde även påverkats negativt då mätinstrumentet översattes från engelska till

svenska. Det på grund av att information kan ha gått förlorad under själva översättningen.

Åtgärder vidtogs för att undvika det, se rubrik översättning av mätinstrumentet. Pilotstudien

som gjordes i samband med översättningsprocessen, fungerade även som en pilotstudie för

hela enkäten, eftersom inga anmärkningar gavs vid det tillfället, varken på översättningen

eller på enkäten som helhet. Pilotstudien var av vikt för att se om mätinstrumentet innehöll

några oklarheter, men även om det ansågs ha hög ytvaliditet. Enligt Hayes (2000, s. 101f)

handlar ytvaliditet om ifall mätinstrumentet ser ut att mäta det som det är avsett att mätas vid

en första anblick, vilket ökar hela mätinstrumentets trovärdighet.

Något annat Hayes (2000, s. 72) tar upp är questionnaire fallacy, vilket innebär att deltagaren

blir tvungen att svara något hon inte vill svara, på grund av att svarsalternativen är

otillräckliga. I ett försök att undvika det i undersökningen, användes en nio gradig Likert-

skala, vilket gav deltagaren ett större svarsspann, som gjorde det lättare att hitta ett alternativ

som låg närmare sanningen. Patel och Davidsson (2011, s. 81) menar att människan har en

förmåga att undvika ändpunkterna, den så kallade centraltendensen. Det innebär enligt dem

att desto fler steg skalan innehåller, desto större spridning får svaren. Data blir således mer

sanningsenlig vid sju eller nio skalsteg än vid enbart tre.

24

Etiska aspekter

Vetenskapsrådet (2013) har publicerat en samling med forskningsetiska principer inom

humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning som legat till grund för undersökningens

etiska överväganden. Vetenskapsrådet (2013, s. 6) tar upp fyra viktiga krav,

informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet, vilka varit

de krav som stått i fokus under undersökningens gång. Deltagarna informerades om

undersökningens syfte samt vilka villkor som gällde för deras deltagande, bland annat att

deras deltagande var frivilligt och att de när som helst kunde välja att avbryta sin medverkan.

På enkäten fanns även en fråga gällande samtycke, där deltagarna antingen kunde ge sitt

samtycke, eller avböja från att medverka. Att värna om konfidentialiteten samt att minska

spårbarheten var viktigt i undersökningen, vilket motiverade valet av att inte använda

bakgrundsfrågor som kunde identifiera deltagarna och göra att resultatet kunde spåras tillbaka

till dem. I enlighet med nyttjandekravet användes endast uppgifterna som framkom till det

syfte som deltagarna blivit informerade om, en kandidatuppsats i Arbetsvetenskap.

Inför undersökningen lades stor vikt vid etik och moral, som enligt Hermerén och

Vetenskapsrådet (2011) innebär normativa antaganden om vad som bör och inte bör göras.

Etik handlar om det teoretiska, medan moral berör det praktiska handlandet. Det som stod i

fokus under undersökningens gång var att ingen deltagares psykiska hälsa skulle påverkas

negativt på grund av undersökningen. På grund av det gjordes olika forskningsetiska

överväganden innan undersökningen påbörjades, vilka ska redogöras för nedan.

Enligt Hermerén och Vetenskapsrådet (2011) handlar forskningsetiska överväganden om att

hitta en rimlig balans mellan de intressen som berör undersökningen, där två av de mest

grundläggande är kunskapsintresset och integritetsintresset. Kunskapsintresset handlar om att

ny kunskap är värdefull, eftersom den kan bidra till både individers och samhällets utveckling.

Integritetsintresset däremot handlar om att skydda deltagarna i undersökningen samt de som

indirekt berörs. Ibland uppstår en konflikt mellan de intressena, då individer ibland blir

tvungna att utsättas för en viss risk för att ny kunskap ska kunna utvinnas. Utmaningen

handlar om att finna en rimlig balans mellan intressena. I undersökningen lades därför vikt vid

att finna den balansen, nedan kommer olika överväganden som gjorts innan och under

undersökningens gång redovisas.

Ett etiskt dilemma som diskuterades innan undersökningen, var om huruvida det var etiskt

försvarbart att fråga om hur deltagarna upplevde sin arbetsgrupp och om det riskerade att

skada deltagarens psykiska hälsa. Det på grund av att om en individ vantrivdes i en grupp,

kunde en enkät inom det valda området, väcka obehagliga och negativa känslor hos

deltagaren. Risken för det bedömdes dock som låg, då deltagarna redan var medvetna om

deras egna känslor gällande gruppen och mätinstrumentet inte var designad för att ta fram

någon information som tidigare var dold för deltagaren.

Ett annat etiskt dilemma som övervägdes var att deltagarna inte informerades om att enkäten

specifikt undersökte groupthink utan istället informerades om att den handlade om dynamiska

grupprocesser. Bedömningen som gjordes var dock att det var nödvändigt för att få fram den

kunskapen om grupperna som behövdes. Samtidigt riskerade det inte att skada deltagarna,

eftersom groupthink är en form av dynamisk grupprocess och därmed inte är vilseledande

information.

25

Resultat I resultatkapitlet kommer studiens resultat att redovisas. Först kommer olika mått för

mätinstrumentets, det vill säga enkätens, reliabilitet att visas. Därefter presenteras resultatet av

den explorativa faktoranalysen, som gjordes på grund av svagt samband mellan Rosanders

(2003) faktorer.

Reliabilitet

Studien visade att mätinstrumentet inte kunde mäta groupthink på ett tillförlitligt sätt, då

Cronbach’s Alpha (α) visade för lågt värde (α < 0,7). För att det ska vara tillförlitligt måste

Cronbach’s Alpha värdet vara 0,7 eller högre.

Hela mätinstrumentet; (α = 0,517)

Allsmäktigt riktade frågor; (α = 0,702)

Depressivt riktade frågor; (α = 0,837)

Rosanders faktor 1; (α = 0,725)

Rosander faktor 2; (α = 0,002)

Rosander faktor 3; (α = 0,532)

Split-half, udda kontra jämna frågor; (r = 0,340, p = 0,002)

Explorativ faktorsanalys

Eftersom Rosanders (2003) faktorer visade ett svagt samband i undersökningen gjordes en

egen explorativ faktoranalys. Det gjordes för att upptäcka vilka underliggande samband som

blev tydliga i denna undersökning. Efter analys av frågorna i faktorerna döptes de till

hopplöshet (faktor 1) och ignorans/självsäkerhet (faktor 2).

Faktor 1 Faktor 2

Fråga 1 0,757

Fråga 4 0,796

Fråga 5 0,612

Fråga 6 0,549

Fråga 8 0,531

Fråga 9 0,505

Fråga 11 0,760

Fråga 13 0,810

Fråga 14 0,574

Fråga 17 0,831

Fråga 18 0,763

Fråga 19 0,755

Fråga 22 0,736

Fråga 23 0,465

% variance explained 31,8% 11,8%

Cronbach’s Alpha (α) 0,877 0,848

Frågor med en faktorladdning lägre än 0,350 har tagits bort. % variance explained visar hur mycket variation

faktorn förklarar.

26

Hopplöshet (faktor 1)

Ett högt värde på alla frågor inom faktor ett visar tecken på hopplöshet och uppgivenhet.

Exempel på ord och meningar från enkäten är ”… får oss att känna oss värdelösa och

pessimistiska”, ”optimism och tro på framtiden … hör inte hemma i gruppens ordförråd” och

”… många tecken på sämre grupparbete i vår grupp …”. Alla påståenden visar på en känsla

av otillräcklighet inom gruppen, där tron på gruppens egen förmåga saknas och att personerna

inom gruppen anser att det inte ens är värt att försöka förändra situationen.

Ignorans/Självsäkerhet (faktor 2)

Om ett högt värde för frågorna ges inom faktor två, visar det tecken på ignorans gentemot

utomstående grupper och personer, kritik ignoreras och ingen anledning ses till förändring.

Exempel på ord och meningar från enkäten som är tydliga inom faktorn

ignorans/självsäkerhet är ”negativa bedömningar … från utomstående är oftast obefogad

kritik”, ”vårt arbete i gruppen är överlägset de flesta andra …” och ”utvecklingen i vår grupp

pågår bäst när vi är relativt isolerade …”. Alla påståenden tyder på att gruppen anser sig själv

vara överlägsen andra grupper och att de inte behöver någon hjälp utifrån. Det visar tydliga

signaler om ignorans och självsäkerhet.

27

Analys Frågeställningen ”Fungerar en översatt version av Groupthink Questionnaire för att mäta

groupthink?” kan besvaras genom den kvantitativa enkätundersökning som genomfördes.

Resultatet visar att mätinstrumentet inte är tillförlitligt och därför inte kan anses mäta

groupthink. Att mätinstrumentet inte fungerar för att mäta groupthink kan ha flera orsaker,

vilket kommer redogöras för nedan.

Först kommer en metodanalys hållas, där problematiken kring utvecklandet av ett

mätinstrument diskuteras. Därefter kommer fel och brister att lyftas för att se om det kan ha

varit orsaken till att resultatet i studien skiljer sig från det resultat som Rosander (2003) fick.

Det är betydelsefullt att analysera varför mätinstrumentet inte fungerar, i syfte att kunna mäta

och studera groupthink på ett mer trovärdigt sätt. Efter metodanalysen kommer en teoretisk

analys hållas, om det kan finnas någon annan faktor som påverkat resultatet och om

groupthink verkligen är ett mätbart fenomen.

Den andra frågeställningen ”Hur skulle mätinstrumentet kunna utvecklas?” kommer besvaras

genom hela analyskapitlet. I slutet av kapitlet kommer en sammanfattning och slutsatser som

besvarar frågeställningarna att lyftas.

Metodanalys

En grundlig genomgång av vad som kan ha påverkat undersökningen kommer att ges. Först

kommer problematiken kring att utveckla ett mätinstrument att lyftas. Sedan kommer

reliabilitet och validitet i denna undersökning analyseras och jämföras med Rosanders

resultat. Därefter kommer de faktorer Rosander tagit fram att analyseras utifrån de data som

undersökningen visat, för att sedan övergå i en analys av de egna faktorer som tagits fram

genom en explorativ faktoranalys. Metodanalysen avslutas med ett avsnitt om hur

översättningen samt den skala som användes kan ha påverkat undersökningen.

Problematik kring utveckling av ett mätinstrument

Att utveckla kvantitativa mätinstrument är en viktig process inom den kvantitativa

forskningen, eftersom enkätundersökningar är den vanligast förekommande formen vid

insamling av data (Hinkin 1995, s. 967). Processen är tidskrävande och alltifrån

oproblematisk, flera faktorer måste tas i beaktande och vägas på guldvåg. Hinkin (1995, s.

969) lyfter två faser under processen som blir avgörande för mätinstrumentets uppbyggnad

och tillförlitlighet; generering av individuella påståenden, samt hur olika påståenden

kombineras för att skapa en helhet. Clark och Watson (1995, s. 309) understryker det och

menar att först måste delarna gås igenom noggrant för att sedan matchas med varandra. Sedan

är det dags att testa mätinstrumentet på heterogena grupper i empirin för att fastställa

tillförlitligheten i instrumentet och dess giltighet över tid. Den första fasen, generering av individuella påståenden, innehåller en problematik kring

innehållsvaliditet, det vill säga hur väl testet täcker av sitt område, men även en problematik

kring utelämnande av ursprungsinformation (Hinkin 1995, s. 971). För att undvika de

problemen menar Hinkin att det krävs en stark teoretisk grund, där det finns en tydlig länk

mellan påståendena i mätinstrumentet och den teoretiska referensramen. Clark och Watson

(1995, s.310f) menar att för att utveckla ett tillförlitligt mätinstrument bör delarna i det egna

instrumentet förankras och jämföras med hur tidigare forskning inom samma område

resonerat kring fenomenet. För att undvika problemen kring innehållsvaliditet i denna

undersökning, användes ett färdigkonstruerat mätinstrument. Efter att frågorna analyserats har

mätinstrumentet dock visat på brister, vilket diskuteras senare i analysen. Anknytningen

28

mellan påståendena och den teoretiska referensramen är inte alltid solklar, samt att flera av

påståendena är svåra att förstå.

Den andra fasen, när de enskilda påståendena ska sättas ihop till en helhet och ett fungerande

mätinstrument, kan delas upp i tre steg; utformning av mätinstrument, konstruktion av

mätinstrument, samt bedömning av reliabilitet (Hinkin 1995, s. 971ff). I det första steget talar

Hinkin om problematiken kring att finna och utvärdera relationerna mellan de olika

påståendena. Hur många påståenden bör tas med, innehåller exempelvis instrumentet för få

påståenden tappar det dess innebörd och begreppsvaliditeten kan ifrågasättas. Samtidigt får ett

mätinstrument inte bli för stort och omfattande, eftersom risken då ökar för response bias.

Clark och Watson (1995, s. 311) belyser också den problematiken och menar att det viktiga

inte är antalet påståenden i instrumentet, utan att de påståenden som används representerar de

delar de är avsedda att mäta. I denna undersökning var det av vikt att mätinstrumentet inte

blev för omfattande, för att minska risken för response bias, att deltagarna skulle tröttna och

bara fylla i svar utan att tänka efter. Enkäten inleddes med en fråga om samtycke och därefter

användes endast de ursprungliga 24 påståendena som fanns i mätinstrumentet, utan att lägga

till några övriga påståenden.

Ett annat övervägande som bör göras enligt Hinkin (1995, s. 971ff) är användandet av

omvänd poängsättning. Han menar att negativt laddade alternativ kan leda till systematiska fel

och på så sätt reducera validiteten. Jämförs exempelvis två påståenden, ett positivt och ett

negativt laddat, som belyser samma faktor, ger det negativt laddade påståendet större utslag

en det positiva. Även användandet av rätt svarsskala är av vikt, för att få fram representativ

data. Hinkin menar att den vanligaste och mest använda formen av svarsskala är Likert-

skalan, som kan utformas på olika sätt, vilket diskuterades i metodkapitlet. Problematiken

kring omvänd poängsättning kan vara en förklaring till varför mätinstrumentet i denna

undersökning inte visade någon tillförlitlighet, då både positiva och negativa påståenden

användes. Det andra steget, konstruktion av mätinstrumentet, handlar om att fastslå de olika temana som

instrumentet ska vara uppbyggt kring och att belysa vilka påståenden som mäter samma tema

(Hinkin 1995, s. 974). Clark och Watson (1995, s. 314) menar att en faktoranalys är det bästa

tillvägagångssättet för att ta reda på det. Med hjälp av en faktoranalys kan det som kallas

intern konsistens att mätas, vilket innebär att man undersöker vilka frågor som mäter samma

tema. Med ovan nämnda anledningar som grund, gjordes en egen explorativ faktoranalys.

Faktoranalysen visade två olika teman, hopplöshet och ignorans/självständighet, vilka finns

beskrivna i resultatkapitlet och kommer diskuteras i analyskapitlet. I det tredje steget, reliabilitetsbedömning, lyfter Hinkin (1995, s. 978) två viktiga

överväganden som måste göras; frågornas konsekvens i mätinstrumentet, samt

mätinstrumentets stabilitet över tid. För att titta på frågornas konsekvens i mätinstrumentet

används vanligtvis Cronbach’s Alpha. Enligt Clark och Watson (1995, s. 312) visar ett högt

Cronbach’s Alpha-värde att påståenden exempelvis inte förmedlar dubbla budskap, eller går

att misstolka på andra sätt. För att se om ett mätinstrument är stabilt över tid brukar oftast ett

test-retest att användas, vilket innebär att undersökningen görs vid flera tillfällen. Cronbach’s

Alpha blev därför ett självklart val då mätinstrumentet i denna undersökning skulle

analyseras. Cronbach’s Alpha-värdet var inte tillräckligt högt i undersökningen och visade

därför att påståendena gick att tolka på olika sätt.

29

Clark och Watson (1995, s. 314f) avslutar sitt resonemang kring problematiken av

utvecklandet av ett kvantitativt mätinstrument, med att säga ”kasta inte ut bebisen med

badvattnet”. Det innebär att trots att en noggrann utveckling av mätinstrumentet gjorts, krävs

ytterligare tester för att avgöra om det verkligen fungerar. De menar att flera pilotstudier

måste göras och att de gärna ska rikta sig till heterogena grupper, för att få en så bred bild som

möjligt, olika personligheter tänker ofta olika. En pilotstudie ökar även förståelsen för hur

testet fungerar på ett praktiskt plan kontra ett teoretiskt plan. Det finns alltid begränsningar då

en kandidatuppsats skrivs, i form av både tids- och resursbegränsningar, vilket gjorde att flera

undersökningar blev en omöjlighet. För att göra undersökningen så noggrann som det var

möjligt, gjordes en pilotundersökning, samt att enkäten delades ut till personer på många olika

företag, i flera olika branscher, för att få en mångfald av deltagare.

Reliabilitet och validitet

Mätinstrumentet som helhet visar en svag intern reliabilitet, dels genom ett Cronbach’s

Alpha-test (α = 0,517) och dels genom ett split-half test (r = 0,340, p = 0,002). Det innebär att

risken för att mätinstrumentet påverkas av slumpen är för hög och det går därför ej att uttala

sig om det resultat som mätinstrumentet visar. Bryman och Nilsson (2011, s. 160) menar att

den interna reliabiliteten visar om de frågor som utgör ett index är pålitliga och konsekventa,

det vill säga hur deltagarnas poäng på någon av indikatorerna är relaterade till poängen på de

andra indikatorerna. I och med att undersökningen visar en svag intern reliabilitet, visar det att

deltagarnas svar inte är konsekventa för indikatorerna och därmed inte pålitliga.

Bryman och Nilsson (2011, s. 167) menar att om ett mätinstrument inte är tillförlitligt, det vill

säga har svag reliabilitet, kan det inte heller vara trovärdigt, det vill säga ha en stark validitet.

För att mätinstrumentet ska kunna sägas ha en stark validitet, måste det ha en stark intern

reliabilitet. Det beror på att om ett mått saknar intern reliabilitet, betyder det att det är ett

flerindikatorsmått och således mäter två eller fler företeelser. Det gör att måttet inte har någon

validitet. På grund av avsaknaden av intern reliabilitet blir det av vikt att diskutera validiteten

i de frågor som mätinstrumentet innehåller.

Validitet handlar om huruvida en fråga som utformats i syfte att mäta ett begrepp, mäter exakt

det begreppet (Bryman & Nilsson 2011, s. 162). För att säkra validiteten i mätinstrumentet

gjordes överväganden innan undersökningen, vilket redogjordes för i metodkapitlet. Det

berörde punkter som response bias, standardiserade förfaranden, questionnaire fallacy och

pilotstudie. Trots att åtgärder vidtogs, tycks validiteten i mätinstrumentet ej vara säkrad. Det

kan ha berott på en viss problematik med frågorna i instrumentet. Ett exempel på en

problematisk fråga är fråga två som lyder ”förslag om hur vi ska utföra vårt jobb, påverkar

aldrig vårt arbete”. En fråga som till viss del kan vara otydlig för deltagarna, eftersom den inte

specificerar varifrån förslagen kommer. Det kan antingen tolkas som om förslagen kommer

inifrån gruppen, från någon utomstående eller från ledaren. I och med de olika

tolkningsalternativen skapas dels en osäkerhet hos deltagarna, men även en osäkerhet när

resultatet ska tolkas. Ett annat exempel är fråga 22; ”vi utvärderar vårt grupparbete och

förändrar det så det ska fungera på bästa sätt, utan några förslag eller inblandning från

utomstående”. Det är en fråga med mycket information och den är inte helt tydlig. För det

första förutsätter frågan att deltagarna på något sätt arbetar för att utveckla sitt grupparbete.

För det andra är det flera frågor i en, då den dels berör att utvärdera grupparbetet och dels att

förändra grupparbetet, vilket är två olika saker. Frågan berör även förslag och inblandning

från utomstående, vilket även det är två skilda företeelser. Det blir en svår fråga för deltagarna

att besvara och den ger dessutom ett resultat som inte går att tolka på ett pålitligt sätt. På

30

grund av att det finns problem med frågorna, finns det även ett problem med hela

mätinstrumentet.

Om frågorna som är vinklade mot allsmäktigt och depressivt skiljs från varandra och om de

frågor som berör isolering tas bort, visar undersökningen intern reliabilitet för respektive

kategori. Allsmäktigt riktade frågor visar värdet (α = 0,702) och depressivt riktade frågor

visar värdet (α = 0,837). Då allsmäktigt och depressivt groupthink används tillsammans som

ett index, förutsätts det att de är varandras motsatser. På grund av det, ska deltagare som ger

ett lågt värde på de depressiva påståendena, ge ett högt värde på de allsmäktiga påståendena.

För att det ska finnas intern reliabilitet när mätinstrumentet är uppbyggt på det sättet, räcker

det inte att deltagarna svarar konsekvent på de frågor som mäter depressivt groupthink,

deltagarna måste även matcha svaren på frågorna om allsmäktigt groupthink. Teoretiskt sett

borde mätinstrumentet fungera på det viset, om det stämmer att de är varandras motsatser.

Undersökningen visar dock att deltagarna inte svarar konsekvent genom hela mätinstrumentet

och att groupthink därför inte kan mätas på det sättet. Det tyder på att depressivt och

allsmäktigt kanske borde mätas var för sig, för att kunna visa ett tillförlitligt resultat.

Att det endast var den interna reliabiliteten som undersöktes berodde på att det inte fanns

resurser för att undersöka reliabiliteten över tid. För att kunna uttala sig om mätinstrumentets

reliabilitet med större säkerhet, hade metoder för att testa instrumentets stabilitet behövts

användas. Den metod som används för att testa stabiliteten är enligt Bryman och Nilsson

(2011, s. 161) test-retest, vilket innebär att samma test delas ut till samma deltagare vid två

olika tillfällen och sedan jämförs. Att utföra ett sådant test fanns det inget utrymme för i

undersökningen, vilket gör att det inte går att uttala sig om mätinstrumentets stabilitet över

tid. Bryman och Nilsson (2011, s. 161) bekräftar den problematiken, att det är få som har

möjligheten att kunna utföra ett sådant test och är därför något som saknas i många

forskningsrapporter.

När Rosander (2003, 96f) testade reliabiliteten för GTQ framkom värdet (α = 0,73), vilket

indikerar på att mätinstrumentet är tillförlitligt. Det resultatet stämmer dock inte överens med

det resultat som framkom genom denna undersökning, där värdet är (α = 0,517) och därmed

indikerar på att mätinstrumentet inte är tillförlitligt. Det finns flera faktorer som skiljer sig

mellan denna undersökning och Rosanders undersökning, vilket gör att förutsättningarna ser

olika ut och gör det svårt att likställa resultaten med varandra. Bland annat bestod Rosanders

(2003, s. 94) undersökning av 308 deltagare, i jämförelse med de 81 som deltog i denna

undersökning. Båda undersökningarna utfördes på sex branscher, dock är det inte exakt

samma branscher. Det berodde på att denna undersökning försökte efterlikna de villkor som

Rosanders undersökning utfördes på, men på grund av tillgänglighet gick det inte att göra allt

likadant och framförallt inte lika omfattande. Vad som även skiljer sig mellan

undersökningarna är att Rosander (2003, s. 96) åkte till de olika organisationerna och delade

ut enkäten för hand, medan denna undersökning var webbaserad. Det innebär att Rosander var

närvarande när deltagarna fyllde i enkäten och var således tillgänglig för frågor. På grund av

vad som diskuterades tidigare gällande frågornas tvetydighet och svårtolkade karaktär, kan

det ha varit av stor betydelse att deltagarna hade möjlighet att ställa frågor.

Analys av Rosanders faktorer

Cronbach’s Alpha undersöktes för de tre faktorer Rosander (2003, s. 97ff) tagit fram genom

en explorativ faktoranalys och den första faktorn visar ett tillräckligt högt värde (α = 0,725).

De två andra faktorerna, känsla av självständighet kontra brist på kontroll och självförsörjning

kontra sårbarhet, som Rosander tagit fram visar inget samband. Självständighet kontra brist på

31

kontroll, visar ett extremt lågt värde, endast (α = 0,002), då gränsvärdet är (α > 0,7). Det visar

att det inte finns någon kontinuitet i hur deltagarna svarat på de frågor som tillhör faktorn,

vilket i sin tur visar att faktorn mäter många olika företeelser istället för en. Även den tredje

faktorn, självförsörjning kontra sårbarhet, visar ett lågt värde (α = 532). Trots att Cronbach’s

Alpha inte är lika extremlågt, visar det även inom den faktorn att det inte finns någon

kontinuitet i deltagarnas svar.

Att tillförlitligheten skiljer sig i faktorerna, gör dem intressanta att diskutera. Faktor tre,

självförsörjning kontra sårbarhet, är den faktor som Rosander (2003, s. 62f) själv anser inte

kan användas för att åtskilja allsmäktigt och depressivt groupthink. Det på grund av att han

menar att en depressiv grupp kan vara öppen, på det sätt att de kan vänta på någon eller något

utifrån som ska rädda dem från gruppens depressiva tillstånd. Dock kan en grupp med

depressivt groupthink även vara precis tvärtom, isolerade från omvärlden, precis som en

grupp med allsmäktigt groupthink. Rosander har valt att ha kvar frågorna, av den anledningen

att frågorna i sig kan användas för att upptäcka groupthink som helhet. Det finns dock

anledning att trots Rosanders resonemang, ta bort de frågor som berör isolering. I och med att

en depressiv grupp kan vara både och, innebär det att alla de fyra frågor som berör isolering

kan användas för att upptäcka depressivt groupthink. I mätinstrumentet är frågorna som är

riktade mot ett depressivt groupthink kodade omvänt, en låg poäng totalt på mätinstrumentet

indikerar på depressivt groupthink medan en hög poäng indikerar på allsmäktigt. På grund av

det går det inte att ha med frågorna om isolation, eftersom de inte kan ge poäng till både

depressivt och allsmäktigt. Ur de data som kom fram genom undersökningen visas ytterligare

stöd för att frågorna gällande gruppens isolation bör tas bort, eftersom de inte visar någon

intern reliabilitet.

I faktor två, självständighet kontra brist på kontroll, visar undersökningen inget samband

överhuvudtaget. Det finns ingen kontinuitet i deltagarnas svar på frågorna inom den faktorn.

Det tyder på en problematik med frågorna och det är därför viktigt att granska dem närmare.

Enligt Rosander (2003, s. 98) tillhör frågorna 3, 4, 12, 14 och 20 faktor två. Som tidigare

nämnts menar Rosander, att till självständighet hör en gemensam tro på gruppens förmåga att

alltid göra rätt samt att gruppen har kontroll över deras eget öde. Till brist på kontroll hör att

gruppen har en delad misstro på den egna förmågan och att kritik från utomstående inte

ifrågasätts.

Det är två frågor som skiljer sig från de övriga frågorna inom faktor två och den ovan nämnda

beskrivningen. Den första är fråga tre, som lyder ”för att kunna utveckla vår grupps arbete

måste vi ibland gå emot strömmen, använda okonventionella metoder och ta risker”. Att en

grupp behöver gå emot strömmen, använda okonventionella metoder samt ta risker behöver

inte betyda att gruppen alltid tror sig ha rätt. Frågan i sig är dessutom tredelad, vilket gör den

mycket svårtolkad för både deltagarna och för den som ska analysera resultatet. Att ta risker

är inte samma sak som att gå emot strömmen och inte heller samma sak som att använda

okonventionella metoder. Det innebär att frågan kan ha tolkats olika och därmed att

deltagarna kan ha svarat på olika saker. Det kan även innebära att deltagarna blir osäkra på

grund av att de inte riktigt förstår frågan, och därför svarar ett värde som egentligen inte

representerar vad de tycker, det vill säga questionnaire fallacy. Det kan exempelvis innebära

att deltagarna väljer ett neutralt alternativt, på grund av att de inte vill ta ställning till något de

är osäkra på vad det innebär. På grund av att frågan kan ha besvarats fel, av flera olika

anledningar, är det inte heller konstigt att den inte visar något samband med de andra frågorna

inom faktorn. Det visar att frågan har en svag reliabilitet och validitet. Bryman och Nilsson

(2011, s. 229) förtydligar problemet och menar att en av nackdelarna med

32

enkätundersökningar är att deltagarna inte kan få någon hjälp när de fyller i enkäten. Det gör

det extra viktigt att frågorna är lätta att förstå och inte kan tolkas olika.

Den andra frågan som skiljer sig i faktor två är fråga tolv, som lyder ”gruppens ledarskap

fungerar som bäst då vi ger honom/henne positiv feedback”. Det första problemet som yttrar

sig, är att frågan förutsätter att gruppen ger eller har gett ledaren positiv feedback. Om en

deltagare är mycket missnöjd med ledarskapet och därför inte gett någon positiv feedback till

ledaren, blir frågan omöjlig att besvara på ett rättvist sätt. För hur skulle gruppmedlemmarna

kunna veta om gruppen fungerar bäst om ledaren får positiv feedback, om så aldrig varit

fallet? Det andra problemet med frågan är att den inte stämmer överens med hur faktorn

beskrivs, utan snarare slår in en öppen dörr. Om ledarskapet är bra, och således får positiv

feedback, är det självklart att det ger en positiv utgång. Dock kan det även vara så att ledaren

får positiv feedback trots att hon inte förtjänar det, vilket i så fall kan ge ett negativt utfall. I

det fallet hade uppföljningsfrågor behövts för att få den information som krävs. Bryman och

Nilsson (2011, s. 229) förklarar att ett av problemen med enkäter är att det inte finns någon

möjlighet till att ställa uppföljningsfrågor, som annars gör att deltagaren kan fördjupa sina

svar. På grund av att möjligheten till uppföljningsfrågor saknades, hade det varit bättre att

formulera om frågan, för att tydligare få fram vad det är den faktiskt ska mäta.

I fråga tolv kan det precis som i fråga två skett questionnaire fallacy, att deltagarna tvingas

svara något som inte representerar den faktiska åsikten. Ett alternativ för att undvika att

deltagarna uttrycker en åsikt som de egentligen inte står för, kan vara att ha med ett ”vet ej”

alternativ. Enligt Bryman och Nilsson (2011, s. 257) råder det dock delade meningar om

huruvida det bör finnas ett ”vet ej” alternativ när en sluten fråga ställs. Det starkaste

argumentet för ett sådant alternativ är att deltagarna inte riskerar att tvingas svara ett

svarsalternativ som inte representerar den verkliga åsikten. Det starkaste motargumentet är att

deltagarna kan välja ”vet ej” alternativet, på grund av att de inte orkar eller vill tänka igenom

frågan. Det leder till en risk för att deltagare istället inte uttrycker sin åsikt, fast de egentligen

har en. I undersökningen skulle mätinstrumentet liknas vid Rosanders (2003) ursprungliga

version till så stor del som möjligt, vilket motiverade valet av att inte ha med ett sådant

alternativ.

Rosanders faktor ett, moral kontra demoralisering är den enda faktor i undersökningen som

visar ett samband mellan frågorna (α = 0,725). Faktorn beskrivs av Rosander (2003) som

tidigare nämnts genom att moral handlar om en överdriven tro på gruppen och dess förmågor,

kapacitet och effektivitet. Demoralisering yttras hos grupper där det saknas en tro på gruppens

egna förmågor, som visar sig genom missnöje, obetydlighet, förtvivlan och hopplöshet. Att

deltagarnas svar i faktorn moral kontra demoralisering är konsekventa i undersökningen, kan

bero på att frågorna till stor del berör självförtroende, vilket senare i analysen kommer visa

sig vara det primära i mätinstrumentet.

Egen explorativ faktoranalys

På grund av det svaga samband som visas hos Rosanders faktorer, gjordes en egen explorativ

faktoranalys. Genom den upptäcktes två nya faktorer, som döptes till hopplöshet och

ignorans/självsäkerhet, vilka finns beskrivna i resultatet. Det finns många likheter mellan

faktorn hopplöshet och Rosanders faktor moral kontra demoralisering. De består till stor del

av samma frågor, åtta av de nio frågor som faktorn hopplöshet består av hittas även i faktorn

moral kontra demoralisering. Den fråga som finns i moral kontra demoralisering, men inte i

hopplöshet är ”som en medlem i vår grupp förväntas du göra som du blivit tillsagd”. En fråga

som kan vara svår att besvara för deltagarna. Det på grund av att i dagens organisationer finns

33

det i de flesta fall arbetsuppgifter de anställda är tvungna att genomföra. Det ges tydliga

instruktioner på vad som ska göras och hur det ska göras. Frågan kan antingen tolkas på det

sättet, och i många fall är det självklart att anställda förväntas göra sina arbetsuppgifter.

Tolkas frågan istället som att ledaren pekar med hela handen och att anställda inte ges något

utrymme att själva bestämma över sin arbetssituation, blir svaret på frågan annorlunda.

Frågan kan även tolkas som om att alla i gruppen måste göra likadant, att ingen får avvika och

att inget får förändras. Genom de tre olika sätten att tolka frågan, kan det hända att deltagarna

svarar på helt olika saker. Det är omöjligt att veta hur deltagarna tolkar frågan, den bör därför

antingen omformuleras eller tas bort i ett framtida mätinstrument.

Det finns en fråga som är med i faktorn hopplöshet, men som saknas i moral kontra

demoralisering och den lyder ”vi kan se många tecken på sämre grupparbete i vår grupp

jämfört med andra grupper”. En fråga som känns naturlig i faktorn hopplöshet, eftersom den

visar på en känsla av att gruppen dels är dålig och dels att andra grupper är bättre. Det tyder

på en uppgivenhet och en känsla av att gruppen är värdelös. På grund av att gruppen är dålig

och att andra grupper dessutom är bättre, tyder det på en känsla av att det inte är någon idé att

försöka förbättra situationen.

Den andra faktorn som den explorativa faktoranalysen visar är ignorans/självsäkerhet. Alla

frågor inom faktorn tyder på att gruppen bortser från kritik utifrån, anser sig själv som

överlägsna samt inte anser sig behöva någon förändring. Likheter hittas i Rosanders faktorer

två och tre, mer specifikt i det allsmäktiga som beskrivs som självständighet och

självförsörjning. Självständighet innebär enligt Rosander (2003) att gruppen har en gemensam

tro på att de alltid gör rätt samt att de upplever kontroll över gruppens eget öde.

Självförsörjning beskrivs som gruppens tro på dess överlägsenhet i jämförelse med andra,

samt att personer utanför gruppen ignoreras eftersom gruppen redan anser sig ha alla resurser

för att lyckas. Slås Rosanders självständighet (faktor två) samman med självförsörjning

(faktor tre), representerar det till stor del vad faktorn ignorans/självständighet står för. Genom

undersökningen visas att fragment från groupthink och från Rosanders faktorer finns, vilket

visas tydligt genom att olika frågor kan visa liknande symptom. Fragmenten skapar dock inte

någon sammanhängande helhet, vilket kommer diskuteras senare i analysen.

Höga värden inom faktorn ignorans/självständighet tyder på ett allsmäktigt groupthink, på

grund av att det är tydliga tecken hos sådana grupper. Höga värden inom faktorn hopplöshet,

tyder istället på ett depressivt groupthink, på grund av att det är sådana känslor som särpräglar

sådana grupper. Om det däremot går att säga att låga värden inom faktorn

ignorans/självsäkerhet representerar ett depressivt groupthink, är fortfarande osäkert. Det på

grund av det som nämndes ovan, om allsmäktigt och depressivt groupthink verkligen är

motsatser. Måste lågt på det ena, betyda högt på det andra?

Översättning

Forsyth et al. (2007, s. 265f) menar att när en översättning sker från ett språk till ett annat

finns en risk för att fel uppstår. Det på grund av att det inte bara är ord som skiljer språk åt,

utan även grammatisk struktur och satslära. För att undvika att fel uppstod översattes

mätinstrumentet noga, i flera steg med olika personer till hjälp. Det går dock inte att ignorera

det faktum att det alltid finns en risk för att något fel uppstått vid översättningen.

Något som kan ha legat till grund för att fel kan ha uppstått, är att när frågorna skulle

översättas krävdes först en egen tolkning av vad de betydde. Det innebär att om det sker en

felaktig tolkning av de engelska frågorna, får de även en felaktig betydelse i de svenska

34

frågorna. Det innebär att även om frågorna översätts korrekt, kan innebörden vara felaktig,

om de misstolkas från första början. För en ännu säkrare översättning hade upphovsmannen, i

det här fallet Rosander, själv behövt vara med för att säkra att frågorna tolkades på ett korrekt

sätt. Vad som tyder på att det kan ha varit ett problem, är att när frågorna analyserats i

efterhand, har vissa upplevts som svårtolkade. Det tyder på att de varit svårtolkade redan från

början och det finns därför risk för att syftningsfel uppstått. För att i största möjliga mån

undvika sådana effekter har ett flertal personer med goda engelskkunskaper och hög

utbildning medverkat i översättningsprocessen och därmed ett flertal tolkningar jämförts, samt

en pilotstudie genomförts.

Skala

Wakita et al. (2012, s. 543f) menar att åsikterna går isär gällande hur många steg Likert-

skalan bör innehålla för att ge det mest representativa resultatet. Det resultat Wakita et al. fått

fram visar att antalet steg inte påverkar reliabiliteten, däremot påverkar det ytterpunkterna.

Deltagarna är mer benägna att undvika ytterpunkterna på den skala med sju steg än när endast

fem steg används. Det resultatet tyder på att det i en niogradig skala, som används i

undersökningen, är ännu större risk för att deltagarna undviker att svara ytterligheterna.

Fenomenet förklaras ytterligare av Patel och Davidson (2011, s. 81) genom centraltendensen,

som innebär att deltagare som besvarar enkäter har en förmåga att dra sig mot mitten och

undvika ytterpunkterna. Patel och Davidson menar dock att en sju- eller niogradig skala ger

en större spridning än en tregradig och det är större chans att deltagarna tar ställning, vilket

därför ger ett mer representativt resultat. Det var något som togs hänsyn till innan

undersökningen genomfördes, samt att det var av vikt att använda samma skala som det

ursprungliga mätinstrumentet.

Precis som Hayes (2000) tar Wakita et al. (2012, s. 544) upp problematiken gällande response

bias, för enkäter som använder Likert-skalan. Wakita et al. menar att social önskvärdhet i

svaren utan tvekan är något som påverkar hur deltagare besvarar självrapporterande

enkätundersökningar. Innan undersökningen vidtogs flera åtgärder för att i största möjliga

mån undvika response bias vilket redogjorts för i metodkapitlet. Dock finns det fortfarande en

risk för att en social önskvärdhet i svaren påverkar hur deltagarna svarar. Det på grund av att

det kan finnas en rädsla för att värdera sin egen grupp för lågt. Trots att deltagarna

informerades om att resultatet kommer vara konfidentiellt och inte spåras tillbaka till

specifika organisationer, kan det finnas en rädsla för att svaren ändå kan påverka

arbetssituationen. Det kan även finnas en känsla av att inte vilja värdera gruppen för högt, då

det inte alltid är socialt accepterat och ibland kan uppfattas som skrytsamt. På grund av att det

handlar om självrapporterande, går det inte att undvika response bias till hundra procent.

Teoretisk analys

Här lyfts en teoretisk analys om varför groupthink-fenomenet är svårt att mäta. Avsnittet

inleds med en teoretisk analys av Rosanders faktorer i jämförelse med de egna faktorerna.

Därefter följer en analys kring groupthinks existens. Avslutningsvis lyfts alternativa lösningar

till gruppdynamiska problem.

Analys av faktorer

De faktorer som kom fram genom faktoranalysen tyder på att Rosanders (2003) tankegångar

om att det finns både ett depressivt och ett allmäktigt groupthink, stämmer. Samtidigt som

Rosander talar om att de är motsatser till varandra, vilket inte framgår genom denna

undersökning. Undersökningen visar istället att de är två fenomen som står var för sig och inte

går att mäta som varandras motsatser. En hög poäng på de frågor som är vinklade mot ett

35

allsmäktigt groupthink, tyder på att gruppen är allsmäktig. En låg poäng däremot, ska enligt

Rosander tyda på att gruppen är depressiv. Vad undersökningen visar är dock att en låg poäng

på de allsmäktigt vinklade frågorna, istället innebär att det inte finns några symptom av

groupthink alls och att det inte går att uttala sig om det depressiva med hjälp av de frågorna.

Samma sak gäller frågorna som är vinklade depressivt, en låg poäng där tyder inte på ett

allsmäktigt groupthink, utan i själva verket på att det inte existerar något groupthink

överhuvudtaget i gruppen. På grund av det, bör ett mätinstrument istället sära på allsmäktigt

och depressivt och mäta dem var för sig, där vissa frågor ger poäng för ett allsmäktigt

groupthink och vissa frågor ger poäng för ett depressivt, istället för att se till fenomenet som

en helhet där de verkar tillsammans.

Vad som även går att ifrågasätta i och med Rosanders (2003, s. 98ff) teorier kring groupthink

är de faktorer han tagit fram. Vid en analys av Rosanders tre faktorer hittas många likheter

faktorerna emellan, vilket gör det svårt att skilja dem från varandra. Ett antagande som styrks

av de faktorer som kom fram genom denna undersökning, där delar från Rosanders alla tre

faktorer kan placeras ut i de faktorer som kom fram genom den egna faktoranalysen. Det vill

säga att de två faktorerna i denna undersökning, sammanfattar Rosanders alla tre faktorer.

Exempelvis visar sig faktorn hopplöshet vara förhållandevis lik Rosanders faktor ett, dock går

det även att hitta likheter i faktor två. I den andra faktorn ignorans/självsäkerhet blir det ännu

tydligare att olika delar mixas mellan Rosanders tre faktorer, vilket tyder på att de olika

delarna i faktorerna existerar, men att det inte är tydligt var gränserna går.

I faktorn ignorans/självsäkerhet hittas frågor som är med i både Rosanders faktor två och tre,

samt en fråga som inte är med i Rosanders (2003, s. 98ff) faktoranalys överhuvudtaget.

Rosander menar att vissa frågor förklarar ett specifikt fenomen, medan denna undersökning

menar att en mix av andra frågor förklarar samma fenomen. Det visar att olika frågor kan

användas för att beskriva samma sak, vilket gör att mätinstrumentet måste ifrågasättas. Det

resonemanget förtydligas av att beskrivningen av Rosanders faktor ett, stämmer till stor del

överens med frågorna som finns med i faktorn ignorans/självsäkerhet i denna undersökning.

Ett exempel på att det finns likheter mellan Rosanders faktorer är att det i faktorn hopplöshet

finns med frågor från Rosanders faktor två, vilket gör dem svåra att skilja åt och svåra att

mäta med hjälp av ett mätinstrument.

Det som är tydligt i undersökningen och i jämförelsen med Rosanders (2003, s. 98ff) faktorer

är att det finns både negativa och positiva känslor gentemot gruppen. Frågan blir därför om

det i grund och botten handlar om gruppens självförtroende, som yttrar sig genom olika

beteenden. Där både ett överdrivet starkt självförtroende och ett överdrivet lågt

självförtroende leder till negativa konsekvenser för gruppen. Groupthink blir således ett

paraplybegrepp där en slutsats kan bli att symtomen finns, men kanske inte groupthink som

helhet. Det kan därför vara av vikt att förändra mätinstrumentet och istället ha frågor för att

mäta gruppens grad av självförtroende. Om mätinstrumentet indikerar på väldigt låga,

alternativt höga värden, bör det ses som ett tecken att gruppen har problem som måste

åtgärdas. Om allt egentligen grundas i gruppens självförtroende, varför inte mäta just det?

Groupthinks existens

Eftersom resultatet visar att mätinstrumentet inte har tillräckligt säker reliabilitet, det vill säga

att slumpen har för stor inverkan på resultatet, diskuterades och analyserades ovan

mätinstrumentets eventuella brister och tillvägagångssättets möjliga tillkortakommanden. En

fråga som dock återkommer regelbundet under metoddiskussionen är; är det mätinstrumentet

det är fel på, eller kan det finnas någon annan faktor som spelar in?

36

Fuller och Aldag (1998, s. 166f) menar exempelvis att groupthink i princip blivit en synonym

till gruppers felaktiga beslutsfattande. Rosander (2003, s. 76) är inne på samma spår och säger

att groupthink är ett begrepp som är lätt att ta till och bekvämt att använda så fort en grupp får

problem. Rosander fortsätter resonemanget och menar att om så är fallet, kommer groupthink-

konceptet att vattnas ur och tappa sin identitet. Om ett fenomen är så pass lätt att ta till varje

gång olika problem uppstår inom en grupp, är det då ett fenomen, eller är det bara en

förklaring som passar i vilken situation och på vilken organisation som helst? Vem har

exempelvis aldrig läst ett horoskop, utan att känna sig träffad och tyckt att det stämmer precis

överens med sitt eget liv. Kan groupthink vara uppbyggt på samma sätt?

Vid en närmare granskning av Janis (1982) groupthink-modell, visar det tydligt att Janis blivit

inspirerad av tidigare gruppdynamisk forskning. I den delen av modellen där Janis diskuterar

de sekundära faktorerna, som bygger på strävan mot enhetlighet och vikten av självkänsla,

visas tydliga tecken på det. Janis (1982) menar att de faktorerna tillsammans med

gruppsammanhållning påverkar graden av groupthink. De tankarna bygger på Festingers

(1950, s. 272f) resonemang om att skilja mellan gruppen som ett medel och gruppen som en

social verksamhet. Gruppen som medel syftar till gruppens handlingar, mål och anseende,

medan gruppen som en social verksamhet syftar till gruppens självförtroende vid

utvärderingar. Janis (1982) tar sikte på det senare och menar att det är graden av

självförtroende som gör att grupper tar dåliga beslut. Janis resonemang grundar sig i att desto

större osäkerheten och vikten av beslutet är, desto större blir trycket att snabbt nå

samstämmighet inom gruppen. Att nå snabb samstämmighet blir av vikt för att reducera

stressen som uppstår på grund av ett försämrat självförtroende som bildas vid tanken av en för

utdragen beslutsprocess. Problemet, vilket McCauley (1998, s. 145) lyfter är att

självförtroende handlar om värderingar, vad en person mest bryr sig om, vilket på ett

vetenskapligt sätt är mycket svårt att mäta och bevisa. McCauley fortsätter och hävdar att

Janis gjort det lätt för sig, eftersom att få gehör av andra är en av få källor som kan ge en hint

och visa på en förändring som antyder på ett ökat självförtroende. Det är en tanke som

stämmer väl överens med groupthink, där homogena grupper bildas och gehör lättare fås.

Janis (1982) ser det som en ond cirkel, där samstämmighet leder till ökat självförtroende, som

i sin tur ökar risken för att groupthink uppstår.

Om resonemanget ovan vägs in i en kritisk granskning av Janis groupthink-modell, går hans

tankegångar att applicera på de flesta grupper som måste ta snabba beslut under press. I

inledningen av denna kandidatuppsats beskrevs ett par fiaskon på högsta politiska nivå som

Janis har studerat. Med tanke på att Janis studerar fiaskon i efterhand, är möjligheten stor att

hitta det som söks, eftersom fokus ligger på de detaljerna. Hayes (2000, s. 370) beskriver det

som experimenter effect, där forskarens egen subjektiva bild eller perception styr

undersökningen och påverkar resultatet i den riktning forskaren själv vill. Vägs samtidigt

Rosanders (1998, s. 7) resonemang in, att groupthink existerar i viss grad, under en viss tid i

alla grupper och även McCauleys (1998, s. 145) tankar om att en viss form av samhörighet

måste finnas för att en grupp överhuvudtaget ska kunna ta beslut blir möjligheten att

lokalisera groupthink en självklarhet. Janis (1982) lyfter samhörighet som den viktigaste

faktorn för groupthinks existens och låg självkänsla som den faktorn som bestämmer graden

av groupthink. De två faktorerna kommer alltid kunna iakttas, när snabba viktiga beslut ska

tas. Extra tydligt blir det på politisk nivå då viktiga beslut ingår i vardagen. Vid

beslutsfattning måste gruppen nå samstämmighet på en viss nivå för att kunna ta ett beslut. De

inblandade personernas värderingar om vad de tycker är viktigt, utläses av i vilken mån de

följer gruppens beslut. Det vill säga att Janis alltid kommer att kunna se groupthink i någon

37

form. Om det alltid går att hitta groupthink, blir det av ytterligare vikt att hitta ett

mätinstrument som kan visa i vilken grad groupthink existerar.

En annan tankegång som Janis (1982) lyfter från tidigare gruppdynamisk forskning handlar

om gruppacceptans kontra privat acceptans. McCauley (1998, s. 147) menar att Janis

tankegångar kring det härstammar från Aschs klassiska experiment från 1956 om konformitet,

vilket handlade om att i grupper uttala sig om vilket streck som var längst på ett papper.

Experimentet leder till två möjliga utfall, efterlevnad (privat acceptans) och internalisering

(gruppacceptans). Experimentet gav stora utslag vad gällde att personer följde gruppen, även

om de visste att det var fel. Janis (1982) menar att när groupthink skapas handlar det om

internalisering och att personer gillar andras tankar utan att kritiskt överväga dem. De

tankegångarna skapas på grund av gruppsammanhållning eller ett partiskt ledarskap.

Ledarskapet är enligt Janis (1972) en av de största orsakerna till att groupthink bildas. Det

beror till stor del på att ledaren ofta försöker dra nytta av problematiken kring gruppacceptans

kontra privat acceptans, där ledaren på ett effektivt sätt kan manipulera gruppmedlemmarna

att agera för ledarens personliga vinning. Leana (1985, s. 15) stödjer den tesen och menar att

det oftast är ledaren som ligger bakom det negativa agerandet inom en grupp.

Internalisering inom en grupp som drabbas av dåligt beslutsfattande kan ses som en logisk

förklaring, som ibland överensstämmer med verkligheten, men i många fall även kan ha en

annan förklaring. I teorikapitlet belystes Postmes et al. (2001, s. 928) diskussion om att

gruppsammanhållning inte är en given förklaring till samstämmighet. En faktor som Janis

(1982) menar direkt leder till dåliga beslut. Istället lyfter Postmes et al. (2001, s. 928)

sannolikhetsaspekten och den motiverande aspekten, där utfallen blir samstämmighet utan att

det inom gruppen råder någon speciell gruppsammanhållning. Grundtanken bygger på vilka

förslag och idéer som har störst sannolikhet att lyftas inom gruppen och därför kommer

diskuteras. Den tanken har ingenting med gruppsammanhållning att göra och de två

aspekterna är lika vanliga i heterogena som i homogena grupper, vilket går helt emot Janis

tankegångar. Schulz-Hardt et al. (2000, s. 656, s. 665f) går emot Postmes tankar och menar

likt Janis att personer i den homogena gruppen har ett starkt bekräftelsebehov och i första

hand tänker på gruppens relationer, snarare än de beslut som tas. Genom att fokus ligger på en

stark gruppsammanhållning, når sådana grupper lättare en samstämmighet i beslutsfattande.

Tidigare skrevs att groupthink är ett begrepp som är både lätt och bekvämt att ta till när det

uppstår problem inom organisationer (Rosander 2003, s. 76). Det eftersom det är lätt att

applicera på praktiska problem, som exempelvis i diskussionen ovan om konformitet. Den

logiska förklaringen borde vara att personer i en grupp med stark gruppsammanhållning, likt i

en homogen grupp, följer varandra. Det dels på grund av att inte skada sammanhållningen,

men även för att gruppen skapat en kultur där personer tänker lika. Tankegången styrker Janis

(1982) med hjälp av groupthink-fenomenet. På grund av att groupthink i princip blivit en

synonym till gruppers felaktiga beslutsfattande (Fuller & Alldag 1998, s. 166f), inspireras

ledare inom organisationer att tänka på det sättet. Trots det som Postmes et al. (2001, s. 928)

diskuterade ovan om sannolikhetsaspekten och den motiverande aspekten, att så inte alls

behöver vara fallet. En komisk tanke blir i det läget att, den tanken som har störst sannolikhet

att lyftas och diskuteras bland ledare inom organisationer idag är groupthink-tanken, vilket är

exakt det Postmes et al. diskuterar om sannolikhetsaspekten. Groupthink kan ha blivit ett

använt fenomen på grund av ett tillvägagångssätt som talar för att heterogena grupper kan nå

samstämmighet, vilket går rakt emot det groupthink står för. Groupthink kan alltså blivit ett

känt fenomen med stor hjälp av en teori som den själv förkastar.

38

En tredje faktor som Janis (1982) inspirerats att använda från tidigare gruppdynamisk

forskning är sammanhållning, själva grundpelaren i hela groupthink-fenomenet. Festinger

(1950) menar likt Janis att sammanhållning som bygger på attraktion till gruppen kan stå i

vägen för utförandet av en uppgift. Det eftersom om en person blir attraherad av en grupp, är

inte längre gruppens mål det viktiga utan istället står mötet med själva gruppen i centrum.

Exakt samma resonemang för Janis (1982) när han säger att groupthink-tendenser lättare

uppstår när en person primärt ser fördelarna med att tillhöra en grupp med en

trivsam/behaglig atmosfär, eller när hon får känna att hon tillhör en elit, istället för att tillhöra

en grupp som i första hand satsar på målen och arbetsuppgifterna. En heterogen grupp, som

består av en mångfald av personer, leder enligt Janis (1982) till en miljö med konflikter som

skapar en effektiv grupp, vars primära mål är att lösa de uppsatta målen. Det på grund av att

en miljö med konflikter leder enligt Janis till ett öppet klimat där fler alternativ lyfts i och med

ett mer kritiskt klimat. Det resonemanget styrks av ett flertal forskare, se exempelvis Schulz-

Hardt et al. (2000), Roberge et al. (2012) samt Svedberg (2007).

Det finns dock forskare som resonerar annorlunda, att mångfald inte måste vara positivt.

Exempelvis skriver Barrick et al. (1998, s. 388) att om en grupp består av fel mångfald, det

vill säga olika personligheter, får det negativa konsekvenser. De menar att om en grupps

konflikter handlar om personliga angelägenheter istället för olika lösningar och alternativ på

arbetsuppgifter och beslut, skapar det större rivalitet inom gruppen och fokus flyttas från de

uppsatta målen. Kaufmann och Kaufmann (2010, s. 350) understryker den tesen och menar att

en konflikt måste hållas på en rationell nivå, annars är den direkt skadlig för gruppen.

McCauley (1998, s. 158) lyfter några tankar kring varför groupthink-fenomenet kan ha blivit

ett populärbegrepp. De tankarna gör att fenomenet är ytligt och att det likt Rosanders (2003, s.

76) resonemang har stora chanser att bli urvattnat och tappa sin identitet på grund av att det

används för ofta, i fel situationer. De tankar McCauley (1998, s. 158) belyser, är att det är ett

koncept som lätt går att applicera på praktiska problem, vilket gör att företagsledare gärna tar

till sig idén eftersom det ser ut som de gör en skillnad. McCauley lyfter även att groupthink

används som ursäkt för att slippa peka ut en enskild syndabock när problem uppstår. Det

sistnämnda leder till den avslutande tanken som handlar om att groupthink glorifierar den

demokratiska ideologin, vilket innebär att alla personer ska få sin röst hörd och att gruppens

beslut är överlägset den enskilda individens. På grund av att groupthink används som en

förklaring, trots att det inte är det som är det verkliga problemet, blir det av vikt att ta fram ett

mätinstrument som kan mäta groupthink. Genom ett sådant instrument kommer begreppet

endast användas som en förklaring där det faktiskt existerar och behöver således inte tappa sin

identitet.

Men vad är groupthinks framgångsrecept? Fenomenet har lyckats cementera sin plats på en

marknad full av olika idéer. Hemligheten måste ligga i en ovanlig matchning mellan

konsumenternas behov och egenskaperna av modellen. För det kanske inte är ovanligheten

som är det avgörande, utan vanligheten? Om de fenomen som Janis (1982) tagit fasta på från

tidigare forskning, självförtroende inom gruppen, konformitet och attraktion till gruppen,

belyses ytterligare visar de att det är fenomen som är mycket lätta att identifiera sig med, när

problem inom en grupp uppstår. Det på grund av att det är klassiska fenomen, som bygger på

kända experiment, vilka alla visat på tydliga resultat (McCauley 1998, s. 147ff). Sätts flera av

dessa samman till en gemensam modell och teori är möjligheten stor att många kommer

kunna identifiera sig med den.

39

Aldag och Fuller (1993, s. 540) menar att en grupp inte bara försöker nå målen, utan även

arbetar med förebyggande arbete som att exempelvis skapa engagemang inom gruppen. Det

kan innebära att det beslut som tas idag inte alltid är det bästa för stunden, men att det kan

leda till något bra i framtiden. Rosander (1998, s. 82) är inne på samma spår och menar att det

inte går att ta för givet att de symptom av groupthink som Janis beskriver, självklart kommer

leda till dåligt beslutsfattande. Rosander menar att det finns många andra faktorer som också

kan spela in, men att symptomen kan vara en del av faktorerna. På grund av det är det av vikt

ta fram ett mätinstrument som kan mäta groupthink, i och med att det idag blivit ett brett

begrepp där det är osäkert var gränserna går. Det är av vikt att upptäcka när en grupp agerar

på ett negativt sätt och visar de symptom som groupthink belyser, för att kunna förhindra att

stora problem uppstår i ett framtida stadium.

Alternativa lösningar vid gruppdynamiska problem

Som skrevs i inledningen av denna kandidatuppsats, anses det i dagligt tal att gruppen alltid är

starkare än den enskilda individen. Tankarna bakom groupthink bygger på att gruppen borde

ta bättre beslut och att ett öppet klimat med konflikter är lösningen på problemet. Men måste

så verkligen vara fallet? Kanske borde groupthink-modellen utvecklas?

Kanske finns det andra lösningar än ett öppet klimat? McCauley (1998, s. 153f) tar upp

brainstorming som ett exempel. Med hjälp av brainstorming skulle problemen med

sannolikhetsaspekten och den motiverande aspekten kanske kunna kringgås, på grund av att

den enskilda individen ibland skulle kunna vara starkare än gruppen. Det eftersom

brainstorming innebär att varje individ innan en gruppdiskussion själv skriver ned sina egna

förslag utan att bli påverkad av någon utomstående. Då öppnas möjligheten för att allas

åsikter kan lyftas och diskussionen inte fastnar på det mest kända alternativet eller det

alternativ som först behandlas, vilket ger det breda informationssök som ett bra

beslutsfattande efterlyser.

40

Sammanfattande diskussion I detta kapitel kommer undersökningens frågeställningar att besvaras i form av de slutsatser

som framkommit genom analysen av de data som samlats in. Därefter förs en avslutande

diskussion som avslutas med förslag på vidare forskning.

Slutsatser

Svaret på frågeställningen ”fungerar en översatt version av Groupthink Questionnaire för att

mäta groupthink?” är att det inte fungerar. De slutsatser som kan dras utifrån undersökningen

är att mätinstrumentet ej är tillförlitligt, vilket kan bero på att flera av frågorna är svårtolkade

och tvetydiga. Det visas genom att mätinstrumentet har en låg intern reliabilitet. Flera frågor

bör förtydligas och frågorna som handlar om huruvida gruppen är isolerad eller ej bör tas bort.

Det på grund av att grupper med depressivt groupthink kan vara antingen isolerade eller söka

hjälp utifrån, vilket gör att frågorna inte går att poängsätta. Det i sin tur leder till ett felaktigt

poängsystem i mätinstrumentet.

Frågeställningen ”hur skulle mätinstrumentet kunna utvecklas?” besvaras genom följande

slutsatser. Ett steg i att utveckla mätinstrumentet är genom att skilja mellan det depressiva och

det allsmäktiga och mäta dem var för sig, istället för att mäta dem som varandras motsatser.

Det på grund av att när allsmäktigt och depressivt groupthink skiljs från varandra, visar

mätinstrumentet stark intern reliabilitet för respektive kategori. Det till skillnad från när de

förutsätts vara varandras motsatser, där en låg poäng på depressivt måste innebära en hög

poäng på allsmäktigt och tvärtom. Deltagarna svarade inte konsekvent genom hela

mätinstrumentet, vilket tyder på att det inte går att mäta på det sättet utan att de bör mätas var

för sig.

Något som framkom vid analysen av faktorerna var att självförtroende är en grundläggande

faktor i groupthink och att det kanske är det som mätinstrumentet i första hand bör fokusera

på. Även det skulle kunna vara ett steg i att utveckla mätinstrumentet.

En annan slutsats är om groupthink är ett fenomen i sin helhet, eller om det endast består av

olika delar i form av kända teorier som är lätta att applicera på en grupp. I och med det går det

vara kritisk till och ifrågasätta groupthinks existens.

Avslutande diskussion

Som analysen visar, finns frågetecken kring fenomenet groupthink. Groupthink är sammansatt

av olika fragment, som exempelvis ledarskap, gruppsammanhållning och självkänsla. Det är

väldigt stora områden, vilket kan vara en anledning till att det är problematiskt att utveckla ett

mätinstrument som fångar alla delar. De fragmenten gör att många organisationer med

problem kan känna igen sig till viss del och trots det talas det om att gruppen lider av

groupthink-tänkande. Det gör att begreppet blir urvattnat och tappar sin identitet.

Det som talar för tankegången om att det finns fragment i groupthink som är relevanta att

undersöka, är resultatet i denna undersökning. Mätinstrumentet som helhet visade inte en

tillräcklig tillförlitlighet, men när mätinstrumentet delades upp på olika sätt, exempelvis som

faktorer eller som depressivt och allsmäktigt groupthink, nåddes en stark tillförlitlighet. Det

visar att groupthink är värt att forska vidare kring, men att riktningen kanske behöver ändras.

Att mätinstrumentet som tas fram fokuserar mer på de olika delarna och där självförtroendet

inom gruppen blir en av de tyngsta. Vikten i fortsatt forskning bör ligga vid att ta fram ett

mätinstrument som tydligt kan visa graden av groupthink, vilket kan skilja de grupper som har

ett skadligt beteende från de som bara har mindre problem av olika slag. Det blir av vikt för

41

att groupthink ska återfå sina solida ramar och inte bli ett urvattnat, meningslöst begrepp som

kan belysa vilka problem som helst inom gruppdynamik.

Med ett välfungerande kvantitativt mätinstrument kan gruppdynamiska problem upptäckas på

ett tidigt stadium inom organisationer och då förhindra att organisationen går mot ett fiasko.

Så även om groupthink-fenomenet är ifrågasatt och behöver utvecklas har Janis arbete stort

värde. Det eftersom forskningen inom området kräver att den görs på verkliga grupper i

naturliga miljöer, vilket det idag sker för lite av. Det är just därför ett kvantitativt

mätinstrument behövs för att fånga fenomenet. Forskning som sker genom experiment på

tillfälligt sammansatta grupper ger inte resultat som är direkt överförbara till verkliga grupper

i naturliga sammanhang. Inte heller observationer ger en rättvis bild, eftersom personer som

blir observerade till stor del riskerar att förändra deras naturliga beteende (Hayes 2000, s. 58).

Ett annat problem med observationer är att observeraren tenderar att se, vad som förväntas

och således påverkar resultatet (Hayes 2000, s. 62f). Intervjuer riskerar att ge en mycket

vinklad bild (Hayes 2000, s. 114f), eftersom det kan finnas en rädsla för att uttrycka åsikter

som kan påverka den egna arbetssituationen, speciellt då åsikterna i det fallet inte är anonyma.

Intervjuer tenderar även att vara både resurs- samt tidskrävande, vilket gör det svårt att

genomföra inom dagens organisationer. Det gör ett kvantitativt mätinstrument till den mest

lämpliga metoden för att mäta fenomenet groupthink.

Det har gått över 1000 år, men problematiken kring riddarna vid det runda bordet och the

Perilous seat lever fortfarande kvar. En problematik kring gruppdynamik, ledarskap och

beslutsfattande, en problematik som i dagens organisationer är mycket aktuell. Allt bygger på

att vi likt riddarnas mentalitet vid runda bordet, lever i ett samhälle där mentaliteten bygger på

att gruppen är starkare än den enskilda individen. Den normen är dock inte alltid korrekt och

normen kanske förstör mer än vad den gör nytta. Ett exempel på det är brainstorming som

McCauley (1998, s. 153f) tar upp, ett alternativ där individen är starkare än gruppen, men där

individen slipper ta det avgörande beslutet. The Perilous seat förblir tom och individen har

kunnat ge ett personligt förslag utan att behövt ta risken att dö. Om framgång ska nås, måste

nog problematiken kringgås, på grund av att det finns för få personer i världen som vågar

sticka ut. Många är rädda för att yttra sin åsikt om insatsen är för hög och kommer därför

istället följa gruppen och flyta med strömmen, vilket gör groupthink till ett fenomen som

fortfarande är värt att fortsätta forska kring.

Vidare forskning

Då det fortfarande finns många oklarheter kring fenomenet groupthink, är det viktigt med

fortsatt forskning inom området. Framförallt bör fortsatt forskning ske på organisationer i sin

naturliga miljö och inte enbart genom tillfälligt sammansatta grupper i experiment. Det är

också av vikt att fortsätta försöka ta fram ett kvantitativt mätinstrument för att upptäcka

negativa tendenser i grupper innan problem uppstår inom organisationen.

42

Referenslista

Aldag, R.J. & Fuller, S.R. (1993). Beyond fiasco: A reappraisal of the groupthink

phenomenon and a new model of group decision processes. Psychological bulletin, 113

(3), 533-552.

Aronsson, G., Hellgren, J., Isaksson, K., Johansson, G., Sverke, M. & Torbiörn, I. (2012).

Arbets- och organisationspsykologi: individ och organisation i samspel. Stockholm:

Natur & Kultur.

Bakka, J.F., Fivelsdal, E. & Lindkvist, L. (2006). Organisationsteori: struktur, kultur,

processer. (5 uppl.). Malmö: Liber.

Barrick, M.R., Stewart, G.L., Neubert, M.J. & Mount, M.K. (1998). Relating member ability

and personality to work-team processes and team effectiveness. Journal of Applied

Psychology, 83 (3), 377-391.

Ben-Hur, S., Kinley, N. & Jonsen, K. (2012). Coaching executive teams to reach better

decisions. Journal of Management Development, 31 (7), 711-723.

Bonnerup, B., Hasselager, A., Grundberg, T. & Magnusson, H. (2010). Arbetsgrupper:

organisationspsykologi i praktiken. Malmö: Gleerups utbildning.

Borg, E. & Westerlund, J. (2007). Statistik för beteendevetare. (2 uppl.). Stockholm: Liber.

Brodbeck, F.C., Kerschreiter, R., Mojzisch, A., Frey, D. & Schulz-Hardt, S. (2002). The

dissemination of critical, unshared information in decision-making groups: The effects of

pre-discussion dissent. European Journal of Social Psychology, 32 (1), 35-56.

Bryman, A. (2012). Social research methods. (4 uppl.). Oxford: Oxford University Press.

Bryman, A. & Nilsson, B. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (2 uppl.). Malmö: Liber.

Cadman, W.H., Misbach, L. & Brown, D.V. (1954). An assessment of round-table

psychotherapy. Psychological Monographs: General and Applied, 68 (13), 1-48.

Clark, L.A. & Watson, D. (1995). Constructing validity: Basic issues in objective scale

development. Psychological assessment, 7 (3), 309-319.

Conger, J.A. & Kanungo, R.N. (1987). Toward a behavioral theory of charismatic leadership

in organizational settings. The Academy of Management Review, 12 (4), 637-647.

Crawford, S., McCabe, S.E. & Pope, D. (2005). Applying web-based survey design standards.

Journal of Prevention & Intervention in the Community, 29 (1-2), 43-66.

Dalsvall, M. & Lindström, K. (2012). Bortom tankefällan: om organisatoriska landskap,

ledarskap och personalarbete i framtiden. (2 uppl.). Uppsala: Noden.

Festinger, L. (1950). Informal social communication. Psychological review, 57 (5), 271-282.

43

Forsyth, B.H., Kudela, M.S., Levin, K., Lawrence, D. & Willis, G.B. (2007). Methods for

translating an english-language survey questionnaire on tobacco use into mandarin,

cantonese, korean, and vietnamese. Field Methods, 19 (3), 264-283.

Fuller, S.R. & Aldag, R.J. (1998). Organizational tonypandy: Lessons from a quarter century

of groupthink phenomenon. Organizational behavior and human decision processes, 73

(2-3), 163-184.

Granström, K. & Stiwne, D. (1998). A bipolar model of groupthink: An expansion of janis's

concept. Small Group Research, 29 (1), 32-56.

Hayes, N. (2000). Doing psychological research: gathering and analysing data. Buckingham:

Open University Press.

Hermerén, G. & Vetenskapsrådet (2011). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Hill, G.W. (1982). Group versus individual performance: Are N + 1 heads better than one?

Psychological bulletin, 91 (3), 517-539.

Hinkin, T.R. (1995). A review of scale development practices in the study of organizations.

Journal of Management, 21 (5), 967-988.

Hinsz, V.B. (1990). Cognitive and consensus processes in group recognition memory

performance. Journal of personality and social psychology, 59 (4), 705-718.

Homans, G.C. & Merton, R.K. (1974). Social behavior: its elementary forms. New York:

Harcourt.

Howell, J.M. & Avolio, B.J. (1992). The ethics of charismatic leadership: Submission or

liberation? The Executive, (2), 43.

Janis, I.L. (1982). Groupthink: psychological studies of policy decisions and fiascoes. (2

uppl.). Boston: Houghton Mifflin.

Janis, I.L. (1972). Victims of groupthink: a psychological study of foreign-policy decisions

and fiascoes. Boston: Houghton Mifflin.

Jans, L., Postmes, T. & Van der Zee, K.I. (2012). Sharing differences: The inductive route to

social identity formation. Journal of experimental social psychology, 48 (5), 1145-1149.

Kaufmann, G. & Kaufmann, A. (2010). Psykologi i organisation och ledning. (3 uppl.). Lund:

Studentlitteratur.

Kent, M.L. (2011). Public relations rhetoric: Criticism, dialogue, and the long now.

Management Communication Quarterly, 25 (3), 550-559.

Kongsved, S.M., Basnov, M., Holm-Christensen, K. & Hjollund, N.H. (2007). Response rate

and completeness of questionnaires: A randomized study of internet versus paper-and-

pencil versions. Journal of Medical Internet Research, 9 (3), p39-p48.

44

Leana, C.R. (1985). A partial test of janis' groupthink model: Effects of group cohesiveness

and leader behavior on defective decision making. Journal of Management, 11 (1), 5-17.

Lindmark, A. & Önnevik, T. (2006). Human resource management: organisationens hjärta.

Lund: Studentlitteratur.

McCauley, C. (1998). Groupthink dynamics in janis's theory of groupthink: Backward and

forward. Organizational behavior and human decision processes, 73 (2-3), 142-162.

McCauley, C. (1989). The nature of social influence in groupthink: Compliance and

internalization. Journal of personality and social psychology, 57 (2), 250-260.

Morgan, G. & Nilsson, B. (1999). Organisationsmetaforer. Lund: Studentlitteratur.

Nationalencyklopedin (2013): Grupp. Tillgänglig: http://www.ne.se/lang/grupp/186553

(2013-04-12).

Patel, R. & Davidson, B. (2011). Forskningsmetodikens grunder : att planera, genomföra och

rapportera en undersökning. (4 uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Postmes, T., Spears, R. & Cihangir, S. (2001). Quality of decision making and group norms.

Journal of personality and social psychology, 80 (6), 918-930.

Pyle, H. (1964). Kung Arthur och hans riddare. Stockholm: Natur och kultur.

Roberge, M., Xu, Q.J. & Rousseau, D.M. (2012). Collective personality effects on group

citizenship behavior: Do diverse groups benefit more? Small Group Research, 43 (4),

410-442.

Rosander, M. & Linköpings universitet (2003). Groupthink: an inquiry into the vicissitudes of

regressive group processes. Linköping: Univ.

Rosander, M., Stiwne, D. & Granström, K. (1998). "Bipolar groupthink": Assessing

groupthink tendencies in authentic work groups. Scandinavian Journal of Psychology, 39

(2), 81-92.

Schulz-Hardt, S., Frey, D., Lüthgens, C. & Moscovici, S. (2000). Biased information search

in group decision making. Journal of personality and social psychology, 78 (4), 655-669.

Shropshire, K.O., Hawdon, J.E. & Witte, J.C. (2009). Web survey design: Balancing

measurement, response, and topical interest. Sociological Methods & Research, 37 (3),

344-370.

Stasser, G. & Stewart, D. (1992). Discovery of hidden profiles by decision-making groups:

Solving a problem versus making a judgment. Journal of personality and social

psychology, 63 (3), 426-434.

Svedberg, L. (2007). Gruppsykologi: om grupper, organisationer och ledarskap. (4 uppl.).

Lund: Studentlitteratur.

45

Svenska Dagbladet (2013): Neuraths börsblogg. Tillgänglig:

http://blog.svd.se/neurathsbors/2013/02/05/telia-behover-obekvama-ledamoter/ (2013-

04-12)

Tuleja, E.A., Beamer, L., Shum, C. & Chan, E.K.Y. (2011). Designing and developing

questionnaires for translation tutorial. IEEE Transactions on Professional

Communication, 54 (4), 392-405.

Vetenskapsrådet (2013): Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. [elektronisk]. Tillgänglig: http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf (2013-04-

12).

Wakita, T., Ueshima, N. & Noguchi, H. (2012). Psychological distance between categories in

the likert scale: Comparing different numbers of options. Educational and Psychological

Measurement, 72 (4), 533-546.

46

Bilaga 1 Hej,

Vi heter Patrik Sundgren och Sara Bärneman och studerar tredje året på personal- och

arbetslivsprogrammet i Karlstad, där vi nu under våren ska skriva vårt examensarbete. Vi

söker nu företag som är intresserade av att delta i en enkätundersökning som handlar om att

arbeta i grupp. Enkäten riktar sig till företagets ledningsgrupp, eller någon form av beslutande

grupp inom organisationen.

Etiken är för oss mycket viktig, och vi kommer därför lägga stor vikt vid konfidentialitet och

att minska risken för spårbarhet. Företagets namn kommer inte framgå och inga individer

kommer kunna identifieras i resultatet.

Enkäten är webbaserad, fylls i via en länk och beräknas ta cirka 5-10 minuter att besvara. Den

består av 24 frågor. Finns det någon möjlighet för er att genomföra en sådan undersökning?

Er medverkan vore till stor hjälp.

Tack på förhand!

Patrik Sundgren

Sara Bärneman

47

Bilaga 2

Syftet med undersökningen är att öka förståelsen för dynamiska grupprocesser inom beslutsfattande grupper. Undersökningen är konfidentiell och enkäten avidentifieras, det kommer alltså inte gå att spåra tillbaka en enkät till en enskild deltagare eller spåra resultatet till den specifika organisationen. Inga individuella resultat kommer att redovisas, endast statistiska sammanställningar av hela gruppens resultat. Resultatet av undersökningen kommer användas till

vår C-uppsats i Arbetsvetenskap som handlar om dynamiska grupprocesser i arbetslivet.

Det är frivilligt att svara på enkäten och du kan när som helst välja att avbryta din medverkan om

du ångrar ditt beslut att delta. Enkäten beräknas ta cirka 5-10 minuter att besvara. Har du några funderingar i efterhand är du välkommen att ta kontakt med Patrik Sundgren eller Sara Bärneman via e-post.

Jag ger mitt samtycke till att delta i undersökningen.

Ja

Nej

Instruktioner

Det här frågeformuläret vill få fram din egen åsikt om din arbetsgrupp. Vänligen markera på skalan

efter varje fråga, hur du tycker att påståendena överensstämmer med din åsikt om din

arbetsgrupp. Markera det nummer som du tycker är den mest korrekta beskrivningen av din

arbetsgrupp.

Kryssa i det svarsalternativ som stämmer bäst överens med din uppfattning där 1 = instämmer

inte alls och 9 = instämmer helt.

1. Vi kan nästan alltid bortse från kritik utifrån, som handlar om vårt arbete, eftersom den tenderar

att komma från personer som inte vet vad vi egentligen gör.

2. Förslag om hur vi ska utföra vårt jobb, påverkar aldrig vårt arbete.

3. För att kunna utveckla vår grupps arbete måste vi ibland gå emot strömmen, använda

okonventionella metoder och ta risker.

4. Vi kan se många tecken på sämre grupparbete i vår grupp jämfört med andra grupper.

5. Det finns ingen anledning att lägga sig i ledarskapet, för det skulle inte göra någon skillnad.

6. Utvecklingen i vår grupp pågår bäst när vi är relativt isolerade från andra grupper.

7. Förslag utifrån på nya sätt att arbeta kommer ofta från de som inte är införstådda med vårt sätt

att arbeta.

48

8. Vi ser ingen anledning till att ta kontakt med andra team eller grupper för att motivera och

inspirera oss, eftersom det inte skulle göra någon skillnad.

9. Negativa omdömen från personer utanför vår grupp får oss att känna oss värdelösa och

pessimistiska.

10. Andra grupper har en sämre laganda jämfört med oss.

11. Det finns inte mycket du kan göra i vår grupp för att ändra din arbetssituation till det bättre.

12. Gruppens ledarskap fungerar som bäst då vi ger honom/henne stöd och positiv feedback.

13. Vi utvecklar vårt grupparbete utan något behov av kontakt med andra grupper eller andra

utomstående.

14. Negativa bedömningar av vår grupps arbete från utomstående är oftast obefogad kritik.

15. Framtiden ser ljus och positiv ut för vår grupp. Vi kan hantera alla hinder som uppstår längs

vägen utan problem.

16. Som en medlem i vår grupp förväntas du göra som du blivit tillsagd.

17. Vår gruppledare bestämmer det mesta själv, utan att låta oss övriga ha synpunkter.

18. Nya idéer och synpunkter om arbetet i vår grupp kan inte användas på grund av brist på

resurser eller ledarskap.

19. Optimism och tro på framtiden är uttryck som inte hör hemma i gruppens ordförråd.

20. Kritik från utomstående angående vår grupp är ofta befogad.

21. Även om vår grupp inte utvecklas i rätt riktning, skulle mer kontakt med andra grupper inte

förändra något.

22. Vi utvärderar vårt grupparbete och förändrar det så det ska fungera på bästa sätt, utan några

förslag eller inblandning från utomstående.

23. Vårt arbete i gruppen är överlägset de flesta andra arbetsgrupper inom samma område.

24. Vi uppskattar ledarskapet i vår grupp och ser till att ledaren känner att vi står bakom

honom/henne till hundra procent.