Handledning Miljöfarlig verksamhet

MB

Handledning

Miljöfarlig verksamhet

Text: Jonas Christensen, Ekolagen Miljöjuridik ABProjektsamordning och textgranskning: Emma Millberg, NaturskyddsföreningenLayout: Carina Grave-Müller, NaturskyddsföreningenOmslagsfoto: Istockphoto ISBN: 978-91-558-0075-8Stockholm 2012

1. Inledning, syfte och målgrupp 12. Miljöbalken – En snabbgenomgång 2 2.1 Bakgrund 2 2.2 Alla miljöregler finns inte i miljöbalken 3 2.3 Processrättsliga regler 43. Miljöfarlig verksamhet – gränsdragningar 5 3.1 Vad är miljöfarlig verksamhet? 5 3.2 Vattenverksamhet 64. Vilka krav som ska uppfyllas 7 4.1 Inledning 7 4.2 Verksamhetsutövaren ansvarar 8 4.3 Målsättningsregeln 8 4.4 Nationella miljömål 9 4.5 Vilka krav är det som gäller? 95. Ibland krävs det tillstånd eller anmälan 166. Tillståndsprocessen, så går det till 17 6.1 Inledning 17 6.2 Samråd och Miljökonsekvensbeskrivning 17 6.3 Ansökan 19 6.4 Muntlig förhandling och syn 21 6.5 Rättegångskostnader 237. Tillståndet 24 7.1 Utformning av tillståndet 24 7.2 Olika former av villkor 24 7.3 Tillståndets betydelse 268. Hur man överklagar tillståndsbeslut 27 8.1 Inledning 27 8.2 Vem som får överklaga 27 8.3 Hur överklagar man? 28 8.4 Prövningstillstånd till MMÖD 29 8.5 Förhandsavgörande från EU-domstolen 299. Regeringens tillåtlighetsprövning 3110. Att agera i tillsynsärenden 32 10.1 Tillsyn 32 10.2 Anmälan om miljöfarlig verksamhet 32 10.3 Att agera i tillsynsärenden 3211. Korta råd på vägen 35Läs mer 36Fotnoter 37Bilaga Hur man ställer upp ett överklagande 39

Innehåll

1

Naturskyddsföreningen har alltsedan miljöbalken trädde i

kraft engagerat sig i ett stort antal tillståndsprocesser.

Oavsett om föreningen har vunnit målen eller inte, har dess

engagemang varit viktigt för att tillräcklig miljöhänsyn ska

tas i tillståndsprövningen. Föreningens breda och djupa

kunskap, både om naturvärdena på platsen och om miljö-

frågor i stort har satt sin prägel såväl på processen som

sådan, men ofta också på slutresultatet.

Föreningen tillhör den skara av miljöorganisationer som

har rätt att överklaga vissa beslut och domar som meddelats

med stöd av Miljöbalken (MB). Möjligheten för vissa mil-

jöorganisationer att överklaga miljöbeslut infördes genom

miljöbalken 1999, och grundas på bestämmelser i

Århuskonventionen. Dessa bestämmelser kan också sägas

vara en del av EU-rätten eftersom EU också antagit konven-

tionen. Så sent som 2010 ändrades bestämmelserna efter-

som de inte ansågs leva upp till konventionen eller till EU-

rätten.

På föreningens rikskansli finns sedan många år miljöju-

rister som driver mål som initierats av dem själva, men som

också stöttar medlemmar, kretsar och länsförbund vilka på

egenhand är aktiva vid domstolars och myndigheters pröv-

ning av bl.a. miljöfarliga verksamheter.

Syftet med denna vägledande text om miljöfarlig verksam-

het (MFV), är att öka kunskapen om miljöfarlig verksamhet

och att inspirera Naturskyddsföreningens kretsar och läns-

förbund att på egen hand driva miljöprocesser. Man måste

inte vara advokat eller jurist för att få driva mål inför svens-

ka domstolar och myndigheter, men det underlättar avse-

värt om man har viss kunskap om hur rättsprocessen går

till.

Texten är medvetet hållen på en nivå där generalisering-

ar och förenklingar är nödvändiga, och ofta finns det nyan-

ser som inte belyses. Författaren gör inga anspråk på att det

ska vara en heltäckande eller djuplodande text utan den är

mer tänkt som ett första steg för den som vill sätta sig in i

hur prövningen av miljöfarlig verksamhet ser ut. För den

som vill fördjupa sig vidare finns en litteraturlista i slutet av

dokumentet, där det också finns en mall för hur ett över-

klagande kan ställas upp.

Denna vägledning är skriven under december månad

2011 av Miljöjuristen Jonas Christensen, Ekolagen Miljö-

juridik AB, på uppdrag av Naturskyddsföreningen. Emma

Millberg, jurist på Naturskyddsföreningsens kansli, har

med kloka ögon och en skarp penna bidragit avsevärt.

1. Inledning, syfte och målgrupp

HANDLEDNING MILJÖFARLIG VERKSAMHET

2

2.1 BakgrundDenna vägledning hanterar endast de verksamheter som

lagstiftaren kallar ”miljöfarlig verksamhet”, ett begrepp

som kommer att förklaras närmare nedan. Miljöfarlig verk-

samhet regleras i miljöbalken, och för att få lite perspektiv

på hur dessa verksamheter regleras kan det vara bra att först

gå igenom miljöbalkens struktur och att kort beröra dess

innehåll.

Miljöbalken, som trots sitt namn är en lag (beslutad av

riksdagen), ersatte sexton tidigare lagar, där några centrala

lagar var miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, naturresurs-

lagen och vattenlagen. Ett syfte med balkreformen var att

skapa en enhetlig reglering med en gemensam utgångs-

punkt för de miljökrav som ska gälla.

Miljöbalken inleds med gemensamma bestämmelser.

Först kommer miljöbalkens målsättningsregel och bestäm-

melser om förhållandet till andra lagar (1 kap.) och därefter

de allmänna hänsynsreglerna (2 kap.) som kan sägas sätta

en lägsta nivå för vilka krav som ska ställas. Där finns de

regler som ligger till grund för att mark eller vattenområden

kan pekas ut som riksintressen (3-4 kap), bestämmelser om

miljökvalitetsnormer (MKN; 5 kap.) samt krav på miljö-

konsekvensbeskrivningar (MKB) och samråd (6 kap.) i till-

ståndsprocesser.

Därefter följer 7-15 kap. med särskilda bestämmelser för

vissa lagområden, vissa verksamheter och liknande och som

vart och ett i princip motsvarar en eller flera av de lagar som

ersattes av miljöbalken. När det gäller miljöfarlig verksam-

het är 9 kap. av särskilt intresse, vilket ersatte den tidigare

miljöskyddslagen.

Kapitel 16-32 innehåller återigen gemensamma bestäm-

melser, men som nu inriktar sig på själva miljöprocessen. Här

finns i 16 kap. bestämmelser om prövningen i domstol och

om vem som har rätt att överklaga. I 17 kap. regleras reger-

ingens tillåtlighetsprövning av vissa stora och väldigt miljö-

störande projekt, i 18 kap. regleras regeringens prövning och

i 19 kap. regleras förvaltningsmyndigheternas prövning

enligt miljöbalken. I 21-23 kap. finns bestämmelser om

förfarandet i domstol. 24 kap. är av särskilt intresse när det

gäller miljöfarlig verksamhet eftersom det där finns be-

stämmelser om innebörden och betydelsen av tillstånd och

om hur sådana kan ändras och upphävas. Frågan om rät-

2. Miljöbalken – En snabbgenomgång

Jonas Christensen©

Gemensamma regler Kap 1-6

9 kap Miljö- och hälsoskydd

10 kap. Förorenad

mark

11 kap Vatten-

verksamhet

12 kap Jordbruks-

mark

13 kap GMO

14 kap Kemikalier

15 kap Avfall 7 kap.

Naturvård

8 kap. Naturvård

Gemensamma regler Kap 16 - 31

Figur över miljöbalkens struktur och kapitelindelning.


2 3

tegångskostnader regleras i 25 kap. och tillsynsmyndighe-

ternas regler finns i 26-28. kap. Därefter följer i 29 kap. be-

stämmelsernas om miljöbrott och vad som är straffbart, i

30 kap. regleras miljösanktionsavgifter som är en sorts

straffavgift. I 31 kap. regleras frågor om rätt till ersättning

och i 32, det sista kapitlet, finns bestämmelser om skade-

stånd. Ett tidigare 33 kap. har upphävts.

2.2 Alla miljöregler finns inte i miljöbalkenTrots att miljöbalken sägs vara en samlad lagstiftning i mil-

jöfrågor, måste läsaren vara medveten om att alla miljöregler

inte finns i miljöbalken. Man kan uttrycka det som att det

finns regler såväl över, under som vid sidan av miljöbalken.

Att miljöbalken är en ramlag innebär att många frågor

istället regleras i andra typer av regler, beslutade på andra

nivåer i samhället. Miljöbalken är en lag, beslutad av riks-

dagen, och under denna finns det förordningar (beslutade

av regeringen) föreskrifter (beslutade av statliga verk) samt

slutligen kommunala föreskrifter beslutade av kommun-

fullmäktige. Med undantag av de kommunala föreskrif-

terna som endast gäller i den egna kommunen, gäller alla

andra författningar i hela landet. Ett exempel på en viktig

regeringsförordning när det gäller miljöfarlig verksamhet

är förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och

hälsoskydd.

De regler som finns vid sidan av miljöbalken, är andra

lagar som reglerar speciella typer av aktiviteter. Ett exempel

är plan- och bygglagen (2010:900, PBL)1, som styr den kom-

munala planeringen och bygglovgivningen samt skogs-

vårdslagen som styr skogsbruket. Andra exempel är vägla-

gen som reglerar rätten att få bygga och driva vägar2 samt

minerallagen som reglerar rätten att få starta och driva

gruvor. På motsvarande sätt finns luftfartslagen för flyg och

flygplatser, järnvägslagen för järnvägsdrift med fler vid

sidan av balken. Utgångspunkten här är att miljöbalken

gäller parallellt med andra lagar, vilket innebär att både

miljöbalken och den andra lagen kommer att ställa krav

som måste uppfyllas för att verksamheten ska få bedrivas.

Ett exempel: den som vill starta och driva en gruva måste

dels genomgå en prövning enligt minerallagen dels en pröv-

ning enligt miljöbalken. Medan minerallagen hanterar frå-

gor om rätten att utnyttja annans mark, så reglerar miljö-

balken frågan om lokalisering/placering av gruvan och om

risker för miljö, hälsa, biologisk mångfald samt hur avfall

ska tas om hand och hushållning med naturresurser. Detta

betyder att många miljöfarliga verksamheter både ska klara

kraven i miljöbalken (i vissa fall krävs alltså tillstånd), men

också genomgå någon form av prövning enligt en lag utan-

för miljöbalken.

När det gäller EU:s rättsakter så kan det uttryckas som

att EU:s direktiv ska implementeras i den svenska rättsord-

ningen, vilket ungefär innebär att de ska omformuleras och

tas in i den svenska rätten. Det medför bl.a. att miljöbalken

måste anpassas så att syftet med dessa direktiv uppfylls.

Exempel på sådana direktiv som alltså inkluderats i miljö-

balken är MKB-direktivet2, IPPC-direktivet3 (snart ersatt

EU:s förordningarär överordnade

miljöbalken

Väglagen, minerallagen gäller vid sidan om miljöbalken

Plan- och bygglagen Gäller vid sidan om miljöbalken

Föreskrifter från regering, statliga verk och kommuner är underordnad

Inkluderar EU-direktiv

Miljöbalken

Figur över miljöbalkens förhållande till andra miljöbestämmelser.


4

av det s.k. IED-direktivet4), art- och habitatdirektivet5 , och

fågelskyddsdirektivet6 samt avloppsvattendirektivet.7

Slutligen kan EU:s förordningar (regulations på engel-

ska) sägas vara överordnade den svenska miljörätten.

Faktum är att medlemsstaternas lagstiftning inte får strida

mot EU-rätten, oavsett om det gäller EU-förordningar eller

direktiv. Skillnaden är dock att medan direktiv ska inarbe-

tas i den nationella rätten, så kommer EU-förordningar att

leva ett eget liv utanför de nationella lagarna. De nationella

lagarna måste sedan anpassas så att de inte står i strid mot

EU-förordningen, eftersom dessa anses ha en högre status.

Det bästa exemplet på en EU-förordning inom miljörättens

område är Reach, EU:s kemikalielagstiftning. Trots till-

ståndsprövning enligt miljöbalken, måste t.ex. miljöfarliga

verksamheter också leva upp till kraven i Reach.

2.3 Processrättsliga reglerEn särskild avdelning av regler som finns både i och vid

sidan av miljöbalken, är de processrättsliga. Processrätten

är den delen av juridiken som ägnar sig åt spelreglerna inför

domstolar och myndigheter. Just när det gäller att driva

rättsprocesser såsom beträffande miljöfarliga verksamheter,

finns det relevanta bestämmelser på många ställen. Systemet

är svåröverskådligt, inte minst därför att det gäller olika

processuella regler i olika instanser, dvs. beroende på var

prövningen sker.

I miljöbalken finns de processrättsliga reglerna i dess 16

kap, 18-19 kap. samt 21-23 kap. men därutöver finns lagar

vid sidan om balken. Nedan görs en kort översikt av var de

processrättsliga reglerna finns för de olika prövningsinstan-

serna.

• Hos den kommunala nämnden tillämpas vissa be-

stämmelser i miljöbalken samt förvaltningslagen

(1986:223).

• Hos länsstyrelsen tillämpas miljöbalken och för-

valtningslagen. Detta gäller ärenden som överkla-

gats dit från kommunerna.

• Hos länsstyrelsernas Miljöprövningsdelegationer

(MPD), som prövar ansökningar om tillstånd, till-

lämpas miljöbalken och förvaltningslagen.

• I mål som överklagas till mark- och miljödomstolen

ska miljöbalken, lagen (2010:921) om mark- och

miljödomstolar samt lagen (1996:242) om dom-

stolsärenden tillämpas.

• I mål som inleds hos mark- och miljödomstol ska,

förutom miljöbalken och lagen om mark- och mil-

jödomstolar också rättegångsbalkens bestämmelser

om tvistemål tilllämpas.

• Samma processuella regler som i mark- och miljö-

domstolen gäller för mål hos Mark- och miljööver-

domstolen samt Högsta Domstolen i mål som över-

klagats dit.

Figur över förhållandet mellan miljöbalkens bestämmelser och dess underordnade regler.

Normhierarkin

• Miljöbalken, t.ex. 9 kap.

Kommunal Hälsoskydds-

föreskrift

Naturvårds- verkets föreskrift

Förordning Om miljö-

farlig verksamhet och hälsoskydd

• Miljöbalken 1-2 kap.


4 5

3. Miljöfarlig verksamhet – gränsdragningar

3.1 Vad är miljöfarlig verksamhet?Miljöbalken gäller för sådana mänskliga aktiviteter som

lagstiftaren valt att kalla ”verksamheter” respektive ”åtgär-

der”, två begrepp som inte förklaras närmare i lagtexten.

Med verksamheter ska förstås mänskliga aktiviteter som är

kontinuerliga eller i vart fall återkommande i tiden, och med

åtgärder avses sådana aktiviteter som är mer momentana.

En industri, en väg samt skogsbruk kan tas som exempel på

en verksamhet, och mer eller mindre enstaka hantering av

kemikalier är exempel på åtgärder.

Medan t.ex. målsättningen med miljöbalken och de all-

männa hänsynsreglerna gäller för alla verksamheter och

åtgärder, finns det vissa bestämmelser i balken som enbart

gäller för vissa undergrupper av verksamheter. Dessa un-

dergrupper är miljöfarlig verksamhet respektive vattenverk-

samhet.

Det kan på goda grunder kritiseras att man genom mil-

jöbalksreformen valde att ha kvar dessa både undergrupper;

(t.ex. kunde systematiken gjorts betydligt mer pedagogisk).

Medan de allmänna hänsynsreglerna gäller alla verksam-

heter och åtgärder, är det därutöver vissa bestämmelser som

enbart gäller dessa undergrupper. Läsaren bör därför vara

observant på hur texten är formulerad. Står det t.ex. ”För

miljöfarliga verksamheter gäller…” så innebär det att inga

andra verksamheter än miljöfarliga verksamheter omfattas

av just den bestämmelsen. En viktig följd av att en verksam-

het klassificeras som miljöfarlig verksamhet är att den kan

vara tillståndspliktig eller anmälningsplikt, se mer om detta

nedan under avsnitt 5.

Begreppet miljöfarlig verksamhet kommer från den ti-

digare miljöskyddslagen, som gällde sedan 1969. Med något

undantag är det fortfarande samma definition som fortfa-

rande gäller. Idag definieras miljöfarlig verksamhet i miljö-

balken enligt följande:

Begreppet miljöfarlig verksamhet är ett exempel på vad som

kallas en legaldefinition, där lagstiftaren valt en term som

samlar in vissa aktiviteter för att göra det lättare att skapa

gemensamma regler kring dem. Det man först bör reflek-

tera över med denna definition är att begreppet miljöfarlig

verksamhet inte enbart omfattar verksamheter som alla

personer anser vara farliga för miljön. Ett exempel är vind-

kraftverk, där uppfattningarna kan gå isär. Det andra är att

det finns en mängd mänskliga aktiviteter som rent faktiskt

är farliga eller i vart fall riskabla för miljön, men som inte

omfattas av detta juridiska begrepp. Exempel på det senare

kan vara uppförande av vattenkraftsdammar.

Kortfattat kan sägas att miljöfarliga verksamheter är

mänskliga aktiviteter som sker i byggnader eller anlägg-

ningar, samt i eller på mark eller vatten, som pågår under

en inte helt kort tidsperiod och som medför störningar eller

risker för störningar i sin omgivning. Det räcker med risken

Med miljöfarlig verksamhet avses 1. utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas

från mark, byggnader eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten,

2. användning av mark, byggnader eller anlägg-ningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat utsläpp än som avses i 1 eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller grundvatten, eller

3. användning av mark, byggnader eller anlägg-ningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för omgivningen genom buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke-joniserande strålning eller annat liknande.8


6

för att verksamheten ska orsaka störningar för att den ska

anses miljöfarlig. Vad som menas med omgivningen är att

störningen ska nå ut utanför verksamhetsområdet. En stör-

ning som enbart uppfattas inom fabriksområdet omfattas

således inte av dessa bestämmelser (möjligen kan det vara

en arbetsmiljöfråga som inte heller den omfattas av miljö-

balken), medan en oljetank som riskerar att läcka ut till sin

omgivning gör det. Störningar inom verksamhetsområdet

tas dock med i själva prövningen av verksamheten om den

bedömts vara miljöfarlig.

Visserligen omfattar miljöfarliga verksamheter endast

fasta störningskällor, till skillnad mot rörliga källor, men

miljöstörningar från rörliga störningskällor kan ändå

komma att omfattas av prövningen. Till exempel omfattas

vägtrafikbuller eftersom det ses som en effekt av att vägen

(som utgör en miljöfarlig verksamhet) används så att buller

uppstår, trots att bullret egentligen kommer från bilarna

som i sig är mobila källor.

Första punkten i definitionen innefattar utsläpp av olika

slag, andra punkten innefattar användning av mark och

byggnader som på andra sätt än i första punkten kan med-

föra risker. I den tredje punkten samlar man upp andra

typer av störningar, och särskilt intressant är då ”slasken” i

slutet av meningen. Genom att skriva ”annat liknande”

fångas andra störningar upp än de som särskilt omnämns

och som kanske inte ens hade observerats när lagen skrevs.

Ett sådant exempel är ”psykiska immissioner” som omfattar

människors (grundade) rädsla för att något ska inträffa.

Denna rädsla anses sedan många år vara en självständig

styrningsform som omfattas av dessa bestämmelser.9

3.2 VattenverksamhetDen andra stora undergruppen av verksamheter i miljöbal-

ken är ”vattenverksamhet”, vilket härstammar från den

tidigare vattenlagen där man talade om vattenföretag. Idag

regleras vattenverksamhet i 11 kap. miljöbalken. Exempel

på vattenverksamheter är byggandet av dammanläggning-

ar liksom pålning och muddring i vattendrag och uttag av

yt- eller grundvatten, för t.ex. dricksvatten.

Denna vägledning handlar inte om vattenverksamheter,

men det är inte helt ovanligt att en och samma verksamhet

omfattar både vattenverksamhet och miljöfarlig verksam-

het. Exempel på detta kan vara tunneldrivning, gruvverk-

samhet eller bergtäkter. I samtliga dessa exempel kan det

krävas bortledande av grundvatten för att det ska vara möj-

ligt att genomföra huvudprojektet. Ett annat exempel kan

vara en processindustri som tar in vatten för kylning, vilket

sedan släpps ut lite varmare. Att fabriken tar in vattnet är

då en vattenverksamhet, och utsläppet av, det då något var-

mare, (avlopps)vattnet utgör en miljöfarlig verksamhet. Rör

det en tillståndspliktig verksamhet prövas allting tillsam-

mans i en gemensam process.


6 7

4.1 InledningSyftet med miljölagstiftningen är inte att förbjuda alla

mänskliga aktiviteter som anses negativa för ekosystemet.

Avsikten är istället att finna en balans mellan bevarande och

exploatering, eller hur man nu vill uttrycka det. Syftet med

denna vägledning är inte att analysera och kommentera om

lagstiftningen är bra eller dålig, men visst är det så att

Naturskyddsföreningen anser att miljölagstiftningen på

många punkter är otillräcklig. Här gäller det dock att skilja

på vad juristerna kallar de lega lata respektive de lege fe-renda, två latinska sentenser. Med de lege lata avses juridi-

ken så som den faktiskt är, och med de lege ferenda avses

juridiken så som vi vill ha den. Medan föreningen mycket

aktivt arbetar med att försöka förändra lagstiftningen (de

lege ferenda) i andra sammanhang, så har denna vägledning

endast syftet att visa lagstiftningen så som den är (de lega

lata), för att beskriva vad som gäller om man vill engagera

sig i t.ex. en tillståndsprocess.

Jurister skiljer också mellan processuella och materiella

regler. Processuella regler är sådana som styr själva förfa-

randet inför domstolar och myndigheter, spelregler om man

så vill. Materiella regler är sådana som, när det gäller mil-

jörätten, styr de krav som ställs på verksamhetsutövaren

vad gäller rening, lokalisering och andra försiktighetsmått.

Lite slarvigt kan man säga att de materiella reglerna styr det

som är i fokus för regleringen. Den ena gruppen är inte vik-

tigare än den andra eftersom de tjänar olika syften och

tillsammans skapar en helhet. T.ex. är den processuella

frågan om vem som har rätt att överklaga väldigt viktig.

Olika typer av reglerSyftet med all lagstiftning är att vara handlingsdirigerande,

d.v.s. att förmå fysiska och juridiska personer att agera eller

inte agera enligt vissa mönster. Dessa materiella krav kan

formuleras på en mängd olika sätt, varför juridiken inte

endast består av regler typ ”du skall icke dräpa”. Inom mil-

jörätten används flera olika regleringstekniker och man

möter dem alla i miljöbalken. Tre förekommande regle-

ringstekniker i miljöbalken är: handlingsregler, avväg-

ningsregler och miljökvalitetsnormer.

Av handlingsreglerna kan adressaten direkt utläsa vad han

eller hon förväntas eller inte förväntas göra. Ett exempel är

bestämmelsen om hur avloppsvatten ska renas: 10

Miljökvalitetsnormerna uttrycker inte ett visst handlings-

mönster, utan anger en viss önskvärd eller inte önskvärd

situation ute i verkligheten. Det finns miljökvalitetsnormer

för utomhusluft och för vatten. Också för buller finns mil-

jökvalitetsnormer som inte är bindande.

Avvägningsreglerna är en typ av handlingsregler, men det

speciella med dem är att de beskriver en viss avvägning mel-

lan olika intressen som ska göras, t.ex. att väga skadan i

miljön av en viss exploatering mot kostnaderna för att mot-

verka dessa skador.

Materiella regler finns dels i olika kapitel i miljöbalken,

och dels i förordningar och föreskrifter under miljöbalken.

I miljöbalkens andra kapitel finns dess allmänna hänsyns-

regler, vilka är uppbyggda kring en sådan avvägning som

beskrivs ovan. De allmänna hänsynsreglerna gäller för alla

verksamheter och alla åtgärder (utom sådana om anses vara

av försumbar betydelse i det enskilda fallet) som faller in

under miljöbalken, alltså även miljöfarlig verksamhet.

Dessa sätter standarden för den lägsta kravnivån som gäller

för alla verksamhetsutövare och alla som vidtar en åtgärd.

Vid sidan om de allmänna hänsynsreglerna finns det

materiella kravregler på många håll i miljöbalkssystemet

som både går längre och som kan vara mer specificerade för

att bättre passa vissa särskilda situationer eller verksamheter.

4. Vilka krav som uppställs på miljöfarlig verksamhet

Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för män-niskors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras.


8

Närmast kommer de allmänna hänsynsreglerna att beskri-

vas, men redan nu ska det betonas att det alltid ska göras en

rimlighetsavvägning, vilket regleras i 2 kap. 7 § MB.

En uppgift för den som i samband med ett överklagande

granskar en tillståndsansökan eller ett tillsynsföreläggande,

är att fundera på om alla de krav som kan ställas med stöd

av de allmänna hänsynsreglerna verkligen har ställts. Har

det ställts krav bör man reflektera över om de är tillräckligt

långtgående. Samma frågor ska man själv ställa sig när det

gäller att granska ansökningar och sökandens förslag till

villkor.

4.2 Verksamhetsutövaren – den som bär ansvaretDen som bedriver en verksamhet, (miljöfarlig verksamhet

eller vattenverksamhet) kallas verksamhetsutövare (VU).

Inte heller detta begrepp har någon klar och entydig defini-

tion i lagtexten. Såväl privatpersoner, bolag, jordbrukare,

skogsbrukare, ideella föreningar, samfälligheter, kyrkor,

kommuner, staten eller andra kan vara verksamhetsutö-

vare. Det är verksamhetsutövaren som ansvarar för att verk-

samheten drivs i enlighet med miljöbalkens bestämmelser,

och det är mot verksamhetsutövare som myndigheterna ska

rikta sina beslut. Det är inte alltid helt lätt att avgöra vem

som ska anses vara verksamhetsutövare. Verk samhet-

sutövare anses den vara som har den rättsliga och faktiska

möjligheten att vidta åtgärder för verksamheten, t.ex. rätt

att stoppa driften eller besluta om inköp av nya maskiner.

Det är mycket viktigt att beslut riktas mot den som är

verksamhetsutövare.

4.3 Målsättningsregeln År 1987 lanserades Brundtlandrapporten, slutresultatet av

en oberoende FN-kommission ledd av Norges dåvarande

stadsminister Gro Harlem Brundtland.11 Det var genom

denna rapport, vars officiella svenska namn är ”Vår

Gemensamma Framtid”, som begreppet hållbar utveckling

lanserades. Detta begrepp ligger nu till grund inte bara för

den svenska miljörätten, utan det finns inskrivet både i re-

geringsformen12 vilket är en av Sveriges grundlagar, och i

Lissabonfördraget,13 vilket är EU:s grundläggande fördrag.

I Brundtlandrapporten skriver man:

”En hållbar utveckling kan definieras som en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.”14

Sedan poängteras att:

”Utvecklingens främsta mål är att tillfredsställa människors behov och förväntningar” men att ” Ett minimikrav är att en hållbar utveckling inte hotar de naturliga system som utgör grunden för livet på jorden d.v.s. atmosfären, vattnet, jordar-na och organismerna.15

Begreppet hållbar utveckling i miljöbalken är hämtat från Brundtlandrapporten.


8 9

I miljöbalken finns denna målsättning inskriven i 1 kap. 1

§, målsättningsregeln. Genom en viktig formulering i denna

paragraf: ”Miljöbalken ska tillämpas så att..:” blir hela denna

bestämmelse en övergripande målsättning som ska tilläm-

pas så snart miljöbalken är tillämplig. Även om bestäm-

melsen i sig inte kan grunda konkreta krav, är det en rättsligt

bindande regel. Den ska ligga till grund för tolkningen av

t.ex. de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken.

I målsättningsregeln uttalas att man vid tillämpningen

av miljöbalken ska ta hänsyn till kommande generationer,

vilket innebär att hänsyn ska tas till de behov man kan anta

att kommande generationer (i obestämd form pluralis) kan

komma att ha. Försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 § är i det

här sammanhanget relevant eftersom man naturligtvis inte

alltid kan veta vilka behov mänskligheten kommer att ha

långt in i framtiden. I målsättningsregeln finns även formu-

leringar som visar på att naturen ska ha ett egenvärde, fri-

stående från människans behov, önskemål och preferenser.

Det finns exempel på rättsfall där nuvarande Mark- och

miljööverdomstolen direkt har hänvisat till detta mål,16 och

det bör vara en uppgift för den som ger sig in i ett ärende

rörande miljöfarlig verksamhet att analysera hur sökanden

förhåller sig till denna målsättning.

4.4 Nationella miljömålI samband med att miljöbalken antogs av Riksdagen utta-

lades att målet om en hållbar utveckling skulle komma att

konkretiseras genom nationella miljömål (ibland används

termen miljökvalitetsmål). Först antogs femton miljömål,

men de är nu sexton till antalet. Under vart och ett av dessa

mål har ett antal delmål antagits, som ska uppfyllas inom

vissa tidpunkter. För närvarande (december 2011) pågår

arbetet med att ta fram nya etappmål.17

Trots att miljömålen formellt sett inte är rättsligt bin-

dande, har de ändå en klar rättslig relevans. Även här finns

rättspraxis från Miljööverdomstolen. Särskilt viktigt kan

då vara att granska ansökningshandlingar och MKB för att

se om det planerade projektets eventuella påverkan på ett

eller flera miljömål verkligen har belysts och om tillräcklig

hänsyn tagits till dem och till möjligheterna att de ska

kunna uppfyllas.

Detsamma kan gälla för de regionala miljömål som an-

tagits av landets tjugoen länsstyrelser och för lokala miljö-

mål som antagits av landets kommuner. En förutsättning

är dock att sådana mål har en klar koppling till minst ett

nationellt miljömål, och att de kan sägas vara härledda ur

detta.

4.5 Vilka krav är det som gäller? 4.5.1 Allmänna hänsynsregler

Den omvända bevisbördan, 2 kap. 1 §I miljöbalken gäller en omvänd bevisbörda, vilket betyder

att det är den som bedriver verksamheten eller vidtar åtgär-

den som ska visa att alla krav i balken är uppfyllda. Det

innebär bl.a. att det är verksamhetsutövaren som ska ta

fram och bekosta de utredningar som behövs för att man

Nationella miljökvalitetsmål1. Begränsad klimatpåverkan2. Frisk luft3. Bara naturlig försurning4. Giftfri miljö5. Skyddande ozonskikt6. Säker strålmiljö7. Ingen övergödning8. Levande sjöar och vattendrag9. Grundvatten av god kvalitet10. Hav i balans samt levande kust och skärgård11. Myllrande våtmarker12. Levande skogar13. Ett rikt odlingslandskap14. Storslagen fjällmiljö15. God bebyggd miljö16. Ett rikt växt och djurliv


10

ska kunna bedöma verksamhetens miljöpåverkan. Kravet

gäller oavsett om det är en privatperson, ett företag eller ett

offentligt organ som driver verksamheten. Om verksam-

hetsutövaren hävdar att miljöbalken eller vissa bestämmelser

inte är tillämpliga på det konkreta fallet ska verksamhets-

utövaren visa detta, liksom att alla krav är uppfyllda

t.ex. att det är en lämplig plats verksamheten ska bedrivas på.

En viktig begränsning är att tillsynsmyndigheten, eller

annan, inte kan kräva fram utredningar helt på måfå av

någon. Att slumpartat hävda att den eller den personen inte

uppfyller balkens krav ska inte kunna ske, utan det måste

finnas en grund för misstanke, även om den kan vara låg.

Den omvända bevisbördan gäller inte när de straffrätts-

liga reglerna i miljöbalken ska tillämpas eller på frågor om

miljösanktionsavgift eller skadestånd.

Kunskapskravet, 2 kap. 2 §Kunskapskravet innebär att alla som driver en verksamhet

eller vidtar en åtgärd där miljöbalken är tillämplig har skyl-

digheten att känna till vilka risker för människors hälsa,

miljön och hushållningen med naturresurser som verksam-

heten kan komma att medföra. Det ska också finnas kun-

skaper om hur dessa risker kan motverkas.

Ju större risker och ju mer känsliga objekt som finns i

omgivningen, desto större är kraven på kunskap. Lägst är

kraven på privatpersoner och högst på myndigheter och de

som yrkesmässigt bedriver verksamheter. Att påstå att man

inte har kompetens att bedöma risker som kan förknippas

med den egna verksamheten, är med andra ord att göra sig

själv en björntjänst.

Den omvända bevisbördan tillsammans med kunskaps-

kravet, ger grunderna för miljöbalkens regler om egenkon-

troll, som är utgångspunkten för tillsynen.18

Försiktighetsmått och bästa möjliga teknik, 2 kap. 3 §Bestämmelsen i 2 kap. 3 § miljöbalken (läst tillsammans

med rimlighetsavvägningen i 2 kap. 7 §) tillhör de mest

centrala i miljöbalken, och handlar om vilka typer av

skyddsåtgärder, begränsningar och övriga försiktighetsmått

verksamhetsutövaren kan vara skyldig att vidta.

Verksamhetsutövare är skyldig att beakta miljöbalkens

krav redan då det föreligger risk för att något ska inträffa,

vilket är en konsekvens av den omvända bevisbördan och

kunskapskravet ovan. Risk är en kombination av sannolik-

heten för att något ska inträffa, och vilka konsekvenser som

kan bli följden av händelsen. Ju allvarligare konsekvenser

som kan bli följden, dess större skyldigheter har verksam-

hetsutövaren att vida skyddsåtgärder etc. Ur detta perspek-

tiv kan man säga att hela tillståndsprocessen handlar om

att förutse och förebygga risker med den planerade verk-

samheten, och utifrån detta ska verksamhetsutövaren vidta

de olika typer av skyddsåtgärder, begränsningar och försik-

tighetsmått som kan behövas för att förebygga, hindra eller

motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada

eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Det är genom denna bestämmelse, tillsammans med den

omvända bevisbördan och kunskapskravet, som den inter-

nationellt antagna försiktighetsprincipen har skrivits in i

miljöbalken.

I 2 kap. 3 § sägs att vid yrkesmässig verksamhet ska bästa

möjliga teknik användas, vilket innebär att det är den bästa

tekniken på jorden som är möjlig att använda som kan krä-

vas. Att den ska vara möjlig att använda betyder dels att den

ska finnas tillgänglig på marknaden dels att den inte får vara

orimligt dyr för ett typiskt företag i den aktuella branschen.

Med ordet teknik avses både den tekniska utrustningen och

det sätt på vilket den utformas, uppförs, underhålls, drivs

och avvecklas.

Inom EU-rätten (IPPC-direktivet/IED-direktivet) an-

vänds istället BAT-nivån (Best Available Technology), som

innebär bästa tillgängliga teknik, vilket inte är lika långt-

gående som den svenska nivån. Som hjälp att bestämma

BAT-nivån har EU-kommissionen tagit fram s.k. BREF-

dokument,19 där det anges vilken teknik som ansågs vara

BAT för en viss typ av verksamhet då dokumentet togs fram.

Här anges också de utsläppsnivåer som användning av BAT


10 11

kan leda till. Genom BREF-dokument kan man alltså i vissa

fall se vilka utsläppsnivåer som kan anses motsvara BAT-

nivån. BREF-dokumenten finns tillgängliga på Internet.

Att det är verksamhetsutövaren som ska visa att bestäm-

melsen uppfylls följer av den omvända bevisbördan.

Vid bedömningen av vilka typer av försiktighetsmått

som ska vidtas är det egentligen endast fantasin (och tekni-

kens utveckling) som sätter gränserna. Utgångspunkten är

egentligen inte så mycket vilken teknik som används utan

vilket mål som ska uppnås, d.v.s. vilken bullernivå, renings-

nivå etc. man vill komma till. Utgångspunkten vid bedöm-

ningen är med andra ord funktionen inte själva tekniken.

När det gäller att bestämma vilken nivå som är rimlig kan

man ofta få god vägledning genom Mark- och miljööver-

domstolens rättspraxis, samt de ovan nämnde BREF-

dokumenten. Begränsande är naturligtvis också att de krav

som ställs, enligt 2 kap. 7 § MB inte får vara orimliga i för-

hållande till den miljönytta som åstadkoms.

En annan viktig begränsning som löper genom hela mil-

jöbalken är att det aldrig går att ifrågasätta syftet med en

verksamhet. Gäller ansökan en fabrik för framställning av

utrustning för utvinning av stenkol, är det aldrig ett juri-

diskt hållbart argument att det är miljömässigt bättre att

framställa solpaneler. Inte sällan kan det dock finnas anled-

ning att undersöka om det syfte sökanden beskriver i sin

ansökan och i miljökonsekvensbeskrivningen verkligen är

det ”objektiva huvudsyftet” som egentligen ligger bakom.

Produktval, 2 kap. 4 §Denna bestämmelse rör användningen av kemiska produk-

ter och biologiska organismer. Med det senare avses t.ex.

bakterier och spindeldjur som kan användas för att bryta

ner kemikalier eller användas istället för bekämpningsme-

del.

Utgångspunkten är att om det finns en alternativ kemisk

produkt (för att t.ex. tvätta rent maskiner från oljespill) och

alternativet är mindre skadligt för miljön eller hälsan, får

inte den ursprungliga kemikalien användas om inte ersätt-

ningsprodukten är oskäligt mycket dyrare (det senare följer

av 2 kap. 7 §).

Bestämmelsen härstammar från den tidigare lagen om

kemiska produkter, där den gick under benämningen sub-

stitutionsregeln. Då kunde man också ställa krav på att den

aktuella produkten kunde ersättas med en annan metod,

för att uppnå det avsedda syftet. Genom att idag tillämpa

bestämmelsen tillsammans med principen om bästa möj-

liga teknik 2 kap. 3 § MB, kan man även fortsättningsvis tala

om en substitutionsprincip.

I miljöbalken regleras kemikaliefrågorna i kapitel 14,

men sedan miljöbalken skrevs har EU:s kemikalieförord-

ning Reach tagit över mycket av den regleringen.20

Resurshushållning och kretslopp, 2 kap. 5 §Resurshushållningsprincipen och kretsloppsprincipen var

den stora nyheten när miljöbalken trädde i kraft. Sedan

tidigare hade man kunnat ställa krav på verksamheter på

grund av hälsoskäl, miljö- eller naturvårdsskäl. Men först

1999 blev resurshushållningsaspekter rättsligt relevanta.

Bestämmelsen innebär krav (för alla) att hushålla med

råvaror och energi, och den sista meningen i bestämmelsen

är i realiteten väldigt hård; att förnyelsebara energikällor

ska användas i första hand. Det står inte ens ”bör”!

Det råder ingen rangordning mellan hänsyn till hälsa,

miljö respektive resurshushållning, men trots det finns det

förvånansvärt lite rättspraxis där resurshushållningsaspekt-

er bedömts. Om det beror på att det sällan ställs krav med

stöd av denna bestämmelse, eller om det beror på att kraven

är allmänt accepterade kan man fråga sig.

En viktig uppgift i tillståndsprocesser är att ifrågasätta

hushållningen med resurser och energi, och hur detta har

redovisats i ansökningshandlingarna.

Val av plats, 2 kap. 6 §Valet av plats, lokalisering, kan ses som en särskild typ av

försiktighetsmått. Sett ur ett mikroperspektiv kan bedöm-

ningen handla om på vilken yttervägg en villaägare ska


12

placera en bullrande värmeväxlare med hänsyn till grannar,

och ur ett makroperspektiv kan det handla om var i landet

vi ska ha en anläggning för slutförvar av använt kärnavfall.

Det är sökanden som ska visa att den valda platsen är

lämplig, och att det inte finns lämpligare platser inom rim-

liga avstånd. Till exempel kan en tillståndsmyndighet avslå

en ansökan med hänvisning till att sökanden inte lyckats

visa att det saknas lämpligare lokaliseringar.

När det gäller miljöfarliga verksamheter ska vid lokali-

seringsbedömningen i både tillståndsärenden och tillsyns-

ärenden, hänsyn tas till hushållningsbestämmelserna i mil-

jöbalkens 3 och 4 kap.21 Ett tillstånd till en miljöfarlig

verksamhet får inte ges i strid med en detaljplan eller om-

rådesbestämmelser enligt plan- och bygglagen.

Miljöbalkens 3-4 kapitel kommenteras något mer ingående

längre fram i texten, under avsnitt 4.5.3.

Om en miljöfarlig verksamhet planeras till ett område

som är skyddat som t.ex. Natura 2000-område, national-

park, naturreservat eller genom annat områdesskydd är det

viktigt att undersöka om den planerade verksamheten kom-

mer att strida mot syftet med dessa områdesskydd och mot

de föreskrifter som finns för områdena. Är ett område klas-

sat som Natura 2000-område, med hänsyn till en viss växt

så är det inte säkert att en industri som i huvudsak är bull-

rande hindras av detta områdesskydd utan man ser till vil-

ken störningen skulle vara för de arter eller livsmiljöer som

området avser att skydda. Ett Natura 2000-område kan även

innebära ett hinder för en etablering även utanför området,

om störningarna når in i området. Sådana omständigheter

kan även leda till att en miljöfarlig verksamhet som inte an-

nars skulle vara tillståndspliktig blir det.

Viktiga omständigheter när det gäller frågan om vilken

lokalisering som är lämplig är t.ex. vad som lyfts fram i

kommunernas översiktsplanering, hushållningsbestäm-

melserna i 3-4 kap. MB, olika typer av områdesskydd enligt

7 kap. MB såsom strandskydd, biotopskydd, naturreservat,

vattenskyddsområden men också förekomsten av hotade

eller skyddade djur och växter samt risken för att ett över-

skridande av miljökvalitetsnormer i området. Naturligvis

ska hänsyn också tas till närboende.

Inte sällan visar det sig att det i ansökningshandlingar

antingen helt saknas naturvårdsinventeringar, eller att de

som finns inte är kompletta eller utförda med rätt metodik

eller under rätt årstid. Här finns en viktig granskande upp-

gift att fylla och det är väsentligt att lyfta fram sådana bris-

ter man ser i prövningen.

Skälighetsregeln, 2 kap. 7 § De ovan nämnda allmänna hänsynsreglerna balanseras i

miljöbalken av den s.k. skälighetsregeln. Grundtemat i be-

stämmelsen är att verksamhetsutövaren visserligen ska

vidta skyddsåtgärder etc. enligt de tidigare bestämmelserna

i kapitlet, men att dessa inte ska behöva vara mer kostsam-

ma än vad som behövs för att problemet ska bli åtgärdat. Det

finns en proportionalitetstanke bakom detta. I grund och

botten bygger 2 kap. 7 § på att allt ska kunna mätas i pengar,

vilket inte är görligt. Ofta handlar det därför om att väga

helt olika intressen mot varandra, och då gäller det att för-

söka beskriva vilka effekter den befarande miljö- eller häl-

sopåverkan kan komma att medföra. Visar det sig att den

miljöfarliga verksamheten kan medföra ett överskridande

av en tvingande miljökvalitetsnorm (gränsvärdesnorm),

görs ingen sådan avvägning. Då är det miljökvalitetsnormen

som sätter gränsen för hur långtgående krav på försikthets-

åtgärder som kan ställas.

När det gäller nyetableringar är det endast objektiva om-

ständigheter som ska vägas in, d.v.s. endast sådana omstän-

digheter som hade varit relevanta för alla verksamhetsutö-

vare som ville etableras på platsen. Ett exempel på en

subjektiv omständighet (som alltså saknar relevans) är det

enskilda företagets ekonomiska situation. Detta ska även

vara utgångspunkten vid omprövning av befintliga verk-

samheter men det finns dock exempel på att också sådana

subjektiva omständigheter, såsom sysselsättningsskäl, har

varit relevanta vid prövningen.22

Det är sökanden som ska visa att de krav som ställs på


12 13

dem inte är rimliga i förhållande till de risker som verksam-

heten kan förväntas medföra, om denne nu påstår det.

Vad gäller rimlighetsavvägningen för bästa möjliga tek-

nik, brukar man säga att det är två bedömningar som ska

göras.23 Först ska kostnaden för de krav som ingår i ”bästa

möjliga teknik” bedömas. Detta innebär att verksamhets-

utövaren ska välja den teknik som anses bäst i världen (som

kan användas i fullskaledrift och inte bara på experi-

mentstadiet), men att denna måste vara ekonomiskt möjlig

för ett typiskt företag i den bransch som berörs. Bedöm-

ningen ska alltså i denna del frigöras från det specifika fö-

retag som är för ögonen.

I nästa steg bedöms frågan om det krav man kommit

fram till kan anses var rimligt i det nu aktuella fallet.

Utgångspunkten i detta led är hur känslig miljön, hälsan

och behovet av hushållning med naturresurser, på den ak-

tuella platsen anses vara. Detta brukar kallas för att kraven

ska vara miljömässigt motiverade. Slutresultatet av denna bedömning kan liknas vid kravet

på bästa tillgängliga teknik.

Ansvar för skadad miljö, 2 kap. 8 §Ansvaret för att sanera mark- eller vattenområde, grund-

vatten, byggnad eller en anläggning som drabbats av föro-

reningsskada vilar på den som orsakat föroreningen.24 Den

inledande regeln finns i 2 kap. 8 § MB, men de mer ingå-

ende reglerna om hur ansvaret för föroreningar ska fördelas

finns i 10 kap MB. Bestämmelserna tar sikte på mark eller

vatten etc. som redan är förorenade, men om utsläppen

fortfarande pågår ska det istället betraktas som en miljöfar-

lig verksamhet.

I alla tillståndsprocesser är det naturligtvis viktigt att

granska dokumenten så att inte den planerade verksamhe-

ten riskerar att medföra nya föroreningsskador, men det kan

också bli fråga om att reglera sanering av mark som redan

är förorenad, eller bedöma att avveckling av verksamheten

i framtiden kan ske utan att föroreningsskador uppstår, eller

i vart fall reglera att verksamhetsutövaren i så fall ansvarar

för återställandet.

Stoppregeln, 2 kap. 9 – 10 § §Bestämmelserna i 2 kap. 9 och 10 § § kan sägas vara en form

av säkerhetsventil. Skulle det vara så att den planerade verk-

samheten, trots att bestämmelserna tidigare i kapitlet har

tillämpats korrekt, bedöms medföra ”olägenhet av väsentlig

betydelse för människors hälsa eller miljön” så är det endast

regeringen som kan tillåta verksamheten. För detta krävs

det dock att det finns särskilda skäl. Skulle verksamheten

anses försämra det allmänna hälsotillståndet kan reger-

ingen dock inte tillåta den, om den inte anses vara av syn-

nerlig betydelse från allmän synpunkt. Skulle verksamheten

befaras försämra det allmänna hälsotillståndet, så är det

dock helt stopp.

Som understrukits redan inledningsvis i denna vägled-

ning, ska man ha i minnet att syftet med miljöbalken inte

är att hindra alla former av miljöpåverkan. Både rimlighets-

bedömningen i 2 kap. 7 § och slutavvägningsreglerna i 9 – 10

§ § skapar rättsliga förutsättningar att släppa fram verksam-

heter som i vissa fall faktiskt kan föranleda ganska stora

risker, och det kan då vara en viktig uppgift för motparter

att uppmärksamma detta och att föra en rättlig argumenta-

tion så att dessa risker undanröjs eller i vart fall minimeras

så mycket som möjligt.

4.5.2 MiljökvalitetsnormerMiljökvalitetsnormer, som för svenskt vidkommande är ett

relativt nytt sätt att reglera, är i princip alltid resultat av EU-

lagstiftning, och centrala EU-rättsakter är ramdirektivet

för vatten25 och EU:s direktiv om luftkvalitet.26 En miljö-

kvalitetsnorm utmärks av att lagstiftaren anger en viss kva-

litet på ekosystemet som inte får över- eller underskridas. I

lagstiftningen formuleras det som att miljökvalitetsnor-

merna ska ”följas”. I svensk rätt är det 5 kap. miljöbalken

och förordningar därunder som är viktiga att ha viss koll

på. När det gäller vattenkvalitetsnormer finns viktiga be-

stämmelser i förordning (2004:660) om förvaltning av kva-


14

liteten på vattenmiljön och vad gäller miljökvalitetsnormer

för utomhusluft hittas de i Luftkvalitetsförordning

(2010:477).

Det finns två olika kategorier av miljökvalitetsnormer,

så kallade gränsvärdesnormer som inte får överskridas och

andra normer. För närvarande finns gränsvärdesnormer

dels genom vissa av de kvalitetskrav som vattenmyndighe-

terna kan föreskriva för ytvatten men också för vissa luft-

parametrar såsom för kvävedioxid och svaveldioxid m.fl.

De miljökvalitetsnormer som inte är gränsvärdesnormer

anger målsättningar eller indikatorer, och för dem gäller

den normala skälighetsbedömningen.

I 2 kap. 7 § 3 st. miljöbalken finns den centrala kopp-

lingen mellan de allmänna hänsynsreglerna och s.k. gräns-

värdesnormer vilket innebär att en domstol eller myndighet

som utgångspunkt inte får ge tillstånd till verksamheten om

ett överskridande av normen riskeras. Här kopplas med

andra ord rimlighetsbedömningen ur.

I VISS, Vatteninformation Sverige (www.viss.se), finns vär-

defull information om de vattenområden som omfattas av

miljökvalitetsnormer för vatten. Genom VISS kan man lätt

få fram utskrifter och kartmaterial över berörda vatten.

Därutöver finns alla åtgärdsprogram, m.fl. dokument, att

ladda ner från respektive Vattenmyndighet. Åtgärds-

program och information om miljökvalitetsnormer för ut-

omhusluft går att hitta på Natursvårdsverkets hemsida.

En central uppgift för den som engagerar sig i tillstånds-

processer som berör vatten eller luft, är att granska MKB

och ansökningshandlingar så att verksamhetens påverkan

på möjligheten att uppfylla alla relevanta miljökvalitetsnor-

mer verkligen redovisas.

4.5.3 Hushållningsbestämmelser, 3-4 kap. MBI miljöbalkens kapitel 3 och 4 finns resterna av det som

under 1970-talet gick under benämningen ”den fysiska

riksplaneringen”. Syftet med denna var bland annat att pla-

nera hur landets mark- och vattenresurser (d.v.s. det som

kallas ”de fysiska resurserna”) bäst skulle användas.

Redan inledningsvis i 3 kap. 1 § beskrivs ganska väl vad

dessa reglers syftar till:

Medan lagstiftaren genom 3 kap. pekar ut olika samhälls-

intressen som kan utgöra grund för att de fysiska resur-

serna ska ha visst skydd, så pekas vissa sådana geografiska

områden ut direkt av 4 kap. Om t.ex. Naturvårdsverket

anser att ett visst område har kvaliteter som på något sätt

kan anses unika ur ett nationellt perspektiv, kan myndig-

heten peka ut detta område som riksintresse med stöd av 3

Vid prövning av tillåtlighet, tillstånd, godkännande eller dispens för en verksamhet eller åtgärd som ger en ökad förorening eller störning och kan antas på ett inte obetydligt sätt bidra till att en miljökvali-tetsnorm som avses i 5 kap. 2 § första stycket 1 inte följs, får verksamheten eller åtgärden vid avväg-ningen enligt första och andra styckena tillåtas om den

1. är förenlig med ett åtgärdsprogram som har fastställts för att följa normen,

2. förenas med villkor om att vidta eller bekosta kompenserande åtgärder som ökar möjligheter-na att följa normen i en utsträckning som inte är obetydlig, eller

3. trots att den försvårar möjligheterna att följa miljökvalitetsnormen på kort sikt eller i ett litet geografiskt område, kan antas ge väsentligt ökade förutsättningar att följa normen på läng-re sikt eller i ett större geografiskt område. 27

”Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpa-de med hänsyn till beskaffenhet och läge samt före-liggande behov. Företräde skall ges sådan använd-ning som medför en från allmän synpunkt god hushållning.”


14 15

kap. 6 §. Ett sådan utpekande hindrar dock inte att en annan

myndighet, t.ex. Sveriges Geologiska Undersökning, pekar

ut samma område som ett riksintresse med hänsyn till en

viss malmfyndighet, se 3 kap. 7 §.

Riksintresseklassningar ska redovisas i kommunernas

översiktsplanering. Områden som är riksintresseklassade

ska så lång som möjlig skyddas från påtaglig påverkan.

Formuleringarna är yviga och kan i praktiken tillåta många

exploateringar. Om samma område är riksintresseklassat

för flera olika ändamål, är det den aktuella domstolen eller

myndigheten som ska avgöra vilket intresse som anses väga

tyngst.

I kapitel 4 har lagstiftaren redan klassat vissa stora om-

råden som riksintressen, men bara till förmån för naturvår-

den och det rörliga friluftslivet. Även om klassningen i kap.

4 får anses skarpare än den i kapitel 3, så finns även här

många undantag. Trots alla vagheter och undantag så har

de fysiska resurserna ändå ett skydd genom dessa båda ka-

pitel, och åtgärder som påtagligt skadar ett riksintresse ska

inte tillåtas. Det finns all anledning för miljöorganisationer

att bevaka alla de naturområden som pekas ut med stöd av

3 och 4 kap. miljöbalken och i prövningen lyfta fram det

skydd som dessa kapitel ändå ger.

Samtidigt som dessa bestämmelser alltid ska tillämpas i

tillsynsärenden och i tillståndsmål om verksamheten inne-

bär ändrad markanvändning,28 så är bestämmelsernas sty-

rande kraft ofta väldigt låg. Att marken och vattnet i vissa

fall ska skyddas med hänsyn till natur- eller kulturvärden

är endast två bland flera olika samhällsintressen som nämns

i dessa båda kapitel. Undantagen är många. Ett relativt

starkt skydd har områden som pekats ut som riksintresse

av respektive statligt verk, och starkast skydd i dessa kapitel

har områden som omfattas nationalstadsparksförordnande.

Foto: Istockphoto


16

Alla verksamheter, oavsett om de klassas som miljöfarliga

verksamheter, vattenverksamheter eller ligger utanför dessa

indelningar, omfattas av miljöbalkens grundläggande krav

i de allmänna hänsynsreglerna, i kap. 2. Detta är en mycket

viktig slutsats. Man brukar uttrycka det som att det är

samma materiella krav som gäller, oavsett om det krävs

tillstånd, anmälan eller ingetdera. All miljöfarlig verksam-

het kräver dock inte tillstånd. Om en myndighetsprövning

överhuvudtaget ska göras på förhand, och i så fall på vilket

sätt, varierar beroende på vilken typ av verksamhet det är

och hur omfattande den är.

Sett ur ett processuellt perspektiv kan de miljöfarliga

verksamheterna delas in i följande undergrupper:

• Sådana miljöfarliga verksamheter som har en stor

påverkan på miljön och som därför måste genomgå

en tillåtlighetsprövning av regeringen enligt 17 kap.

1 § MB, eller där regering eller en kommun vill lyfta

upp frågan till regeringen enligt 3 § eller 4 a § i

samma kapitel.

• Sådana miljöfarliga verksamheter som kräver till-

stånd från Mark- och miljödomstol, s.k.

A-verksamheter enligt bilagan till förordning om

miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899,

FMH).

• Sådana miljöfarliga verksamheter om kräver till-

stånd från Miljöprövningsdelegationen (MPD) på

en länsstyrelse, s.k. B-verksamheter enligt bilagan

till FMH.

• Sådana miljöfarliga verksamheter som måste anmä-

las till den kommunala nämnden för att få bedrivas,

s.k. C-verksamheter enligt bilagan till FMH.

• Sådana miljöfarliga verksamheter som varken krä-

ver tillstånd eller anmälan, s.k. U-verksamheter, och

som alltså inte räknas upp i bilagan till FMH men

ändå faller in under definitionen av miljöfarlig verk-

samhet enligt 9 kap. 1 § MB.

• Enskilda avlopp som enligt 13 § FMH kräver till-

stånd av en kommunal nämnd för att få bedrivas.

• Enskilda avlopp som enligt 14 § FMH kräver en an-

mälan till en kommunal nämnd för att få bedrivas.

• Inrättande av värmebrunnar (bergvärme-jordvär-

me), där den enskilda kommunen har infört till-

ståndstvång t.ex. genom en lokal vattenskyddsföre-

skrift.

Därutöver kan en tillsynsmyndighet genom ett föreläg-

gande,29 d.v.s. ett beslut med krav, tvinga fram ett tillstånds-

förfarande av en miljöfarlig verksamhet även om det inte

krävs av författningstexten. För detta krävs att verksamhe-

ten medför risk för betydande föroreningar eller andra be-

tydande olägenheter för människors hälsa eller miljön.

En verksamhetsutövare kan också frivilligt söka tillstånd

för en miljöfarlig verksamhet, även om det inte finns krav

på detta.30

Slutligen kan en verksamhet (alltså inte enbart en miljö-

farlig verksamhet) eller åtgärd bli tillståndspliktig,31 om den

på ett betydande sätt kan komma att påverka miljön i ett

naturområde som har skyddats enligt bestämmelserna i

EU:s fågelskyddsdirektiv eller art- och habitatdirektiv, dvs.

om det påverkar ett Natura 2000-område eller påverkar ett

naturområde som är skyddat enligt internationella åtagan-

den eller nationella mål om skydd för naturområden.32 För

att verksamheten eller åtgärden ska bli tillståndspliktig

måste den inte bedrivas i själva området utan även om verk-

samheten bedrivs utanför området men riskerar att störa

de arter eller livsmiljöer som området avser att skydda, t.ex.

genom att påverka vattenflödet till området, så är verksam-

heten tillståndspliktig. Inte minst denna aspekt kan vara

viktig att bevaka i ärenden som rör etablering av miljöfar-

liga verksamheter, men som inte är tillståndspliktiga egent-

ligen. Problemet är att det ofta är svårt att få reda på att dessa

fall är på gång.

5. Ibland krävs det tillstånd eller anmälan


16 17

6.1 InledningTillståndsprocesserna för miljöfarliga verksamheter han-

teras antingen av mark- och miljödomstolar eller av läns-

styrelsernas miljöprövningsdelegationer (MPD). Syftet med

detta avsnitt är att ge en bild av hur prövningen ser ut i stort.

Mark- och miljööverdomstolen (MMÖD) är en del av

Svea Hovrätt i Stockholm, och mark- och miljödomstolar

(MMD) finns vid tingsrätterna i Umeå, Östersund, Nacka,

Vänersborg och Växjö.33 För att finna kontaktuppgifter till

domstolarna kan man gå in på www.domstol.se. Tidigare

hette dessa domstolar miljödomstolar och Miljö över-

domstolen men de bytte namn i samband med att de sedan

den 2 maj 2011 även prövar fastighetsmål och plan- och

byggrättsliga mål. Den tidigare Koncessionsnämnden för

miljöskydd upphörde i och med att dessa domstolar inrät-

tades då miljöbalken trädde i kraft i januari 1999.

Från och med den 1 januari 2012 finns Miljöprövnings-

delegationer (MPD) endast vid länsstyrelserna i 12 län.

Tidigare fanns det en MPD på varje länsstyrelse. För att

finna kontaktuppgifter kan man gå in på www.lansstyrel-

sen.se

För pedagogikens skull kan vi dela in processen i sex

olika delar.

Tillståndsprocesserna för miljöfarliga verksamheter

1. MKB-processen, där sökanden, länsstyrelsen, myn-digheter och andra berörda är formellt inblandande genom samråd. Om verksamheten anses ha betydan-de miljöpåverkan har miljöorganisationer rätt att delta vid samrådet.

2. Ansökan med MKB har lämnats in till domstolen el-ler MPD, där alla parter blir formellt inblandade. Domstolen kan sända ut handlingarna på s.k. kom-pletteringsrunda då myndigheter, berörda och orga-nisationer kan förslå förändringar och komplette-ringar.

3. När domstolen anser att handlingarna är tillräckliga för att beslut ska kunna fattas kungör domstolen an-sökan, och berörda bjuds in för att redovisa sin upp-

fattning om verksamheten i sig och dess förenlighet med lagstiftningen.

4. I regel hålls det muntlig förhandling inför mark- och miljödomstol och då får alla som vill delta. Vid pröv-ning i MPD hålls inte muntlig förhandling utan i un-dantagsfall hålls ett möte med den sökande.

5. Tillståndsbeslut fattas. 6. Överklagande, och överklagande igen. Processen på-

går då i överinstansen, där de som anses vara s.k. par-ter i målet, dvs. den som ansökt om tillstånd, vissa myndigheter, närboende och miljöorganisationer, får lämna sina synpunkter på överklagandet och på var-andras synpunkter.

6.2 Samråd och miljökonsekvensbeskrivningI tillståndsmål är en miljökonsekvensbeskrivning (MKB)

en processförutsättning, vilket betyder att det är ett hinder

för domstolen att döma i frågan om det inte finns någon

MKB alls eller, vilket är vanligare, om den är bristfällig.

Domstolen ska själv avgöra om MKB:n är tillräcklig, men

detta är också en fråga där sökandens motparter måste vara

alerta genom att peka på eventuella brister. Sådana brister

kan t.ex. bestå av att inga eller endast otillräckliga inven-

teringar har gjorts av området, och att det därför inte går att

bedöma vilken påverkan verksamheten skulle kunna få på

de arter som finns i området. Det kan också handla om att

alternativa lokaliseringar av verksamheten inte beskrivits

tillräckligt, eller inte nämnts alls.

Bestämmelser om MKB härstammar från EU:s MKB

direktiv och finns i 6 kap. MB samt i förordning (1998:905)

om miljökonsekvensbeskrivningar. Syftet med MKB:n är

att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter

som den planerade verksamheten eller åtgärden kan med-

föra på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat,

landskap och kulturmiljö men också på hushållningen med

mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt samt på hus-

hållningen av material, råvaror och energi. Vidare är syftet

att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effekter på

människors hälsa och på miljön.

6. Tillståndsprocessen, så går det till


18

Det kan finnas anledning att vara observant på vilket

syfte som sökanden har angivit för den planerade verksam-

heten. Som nämnts ovan finns det inga bestämmelser i mil-

jöbalken som gör det möjligt att ifrågasätta syftet med en

planerad verksamhet, men det kan finnas anledning att

fundera över om sökanden verkligen har angivit rätt syfte

(”det objektiva huvudsyftet”). Om sökanden t.ex. anger att

huvudsyftet med verksamheten är att hitta en användning

för ett befintligt underjordiskt bergrum, och ansökan rör

en verksamhet där detta ska fyllas igen med farligt avfall,

bör man i vart fall ställa frågan om inte huvudsyftet i reali-

teten är att bli kvitt ett visst avfall. Är det objektiva huvud-

syftet det första, så är det mindre sannolikt att det ställs krav

på alternativa lokaliseringar i miljökonsekvensbeskrivning-

en medan alternativa fyllnadsmaterial (d.v.s. tekniker) ska

utredas. Om huvudsyftet istället är att bli kvitt avfall, så

måste både alternativa platser och alternativa tekniker ut-

redas.

Vi kan dela in MKB i stor respektive liten MKB. Med stor

MKB avses här en sådan som krävs i de fall verksamheten

kan antas medföra betydande miljöpåverkan, vilket dels

omfattar verksamheter som räknas upp i 3 § förordning om

miljökonsekvensbeskrivningar, dels om länsstyrelsen efter

en prövning inför samrådsförfarandet finner att verksam-

heten kan komma att medföra en betydande miljöpåver-

kan.34 En liten MKB ska ha det innehåll som behövs för att

uppfylla det syfte som anges ovan med hänsyn till verksam-

hetens eller åtgärdens art och omfattning.35 Detta gäller

även för en stor MKB, men för dessa specificerar miljöbal-

ken även konkret vad en sådan ska innehålla.

En MKB i ett mål som kan antas få till följd att det blir en betydande miljöpåverkan, alltså en stor MKB, ska innehålla följande:

1. En beskrivning av:

a. Verksamheten.b. Lokaliseringen.c. Utformningen.d. Omfattningen.e. De åtgärder som planeras för att skadliga verkningar ska undvikas, minskas eller avhjälpas.f. Hur det ska undvikas att verksamheten eller åtgärden medverkar till att miljökvalitetsnormer inte följs.

2. Uppgifter som krävs för att påvisa och bedöma den huvudsakliga inverkan på:

a. Människors hälsa.b. Miljön.c. Hushållningen med mark och vatten samt andra resurser.

3. En redovisning av:

a. Alternativa platser, om sådana är möjliga.b. Alternativa utformningar.c. En motivering till varför ett visst alternativ har valts.d. En beskrivning av konsekvenserna av att verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd.

4. En icke-teknisk sammanfattning.

5. När en MKB ska redovisa alternativa utformningar får länsstyrelsen, inom ramen för samrådsförfarandet, ställa krav på att även andra jämförbara sätt att nå samma syfte ska redovisas.

För verksamheter eller åtgärder som på ett betydande sätt kan antas påverka miljön i ett Natura 2000-område ska en MKB alltid innehålla de uppgifter som behövs för pröv-ningen.36


18 19

MKB-processen inleds (i vart fall för andra än för sökanden)

med samråd, som ska genomföras i god tid och i den omfatt-

ning som behövs innan både MKB:n och ansökan tas fram.

Det är viktigt att poängtera att samrådet ska tjäna som ett

underlag för att kunna ta fram en MKB, och att MKB:n i sin

tur utgör ett underlag för att kunna ta fram en ansökan.

Ansökan är sedan underlag för tillståndet. När ansökan

presenteras ska det i den finnas en samrådsredogörelse.

Under samrådet, som kan vara både skriftligt och munt-

ligt, ska verksamhetens lokalisering, omfattning, utform-

ning och miljöpåverkan samt miljökonsekvensbeskrivning-

ens innehåll och utformning tas upp och diskuteras. I detta

skede ska också länsstyrelsen besluta om verksamheten ska

antas medföra betydande miljöpåverkan. Beroende på hur

stor den planerade verksamheten är och vilka effekter som

kan komma från den, så är samrådstiden olika lång och

mötena/skriftväxlingarna olika många och omfattande.

Om den ansökan som senare lämnas in omfattar verksam-

heter eller visar på störningar som inte varit föremål för

samråd, kan det vara en grund för att hela processen måste

tas om.

Samråd ska hållas med länsstyrelsen, tillsynsmyndighe-

ten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda, om

verksamheten eller åtgärden kräver tillstånd eller kräver ett

beslut om tillåtlighet enligt balkens 17 kap. Om verksam-

heten kan antas medföra betydande miljöpåverkan ska sam-

råd dessutom hållas med berörda statliga myndigheter, be-

rörda kommuner samt den allmänhet och de organisationer

som kan bli berörda. I motiven uttalas särskilt att bland de

organisationer som ska omfattas av samrådet finns miljö-

och naturvårdsorganisationer. Framförallt sådana som är

verksamma på orten. Något att ta fasta på för Natur-

skyddsföreningen.

Trots att det är sökanden som har ansvar för att alla be-

rörda hålls informerade om samrådet, kan det för

Naturskyddsföreningens del vara viktigt att själv vara aktiv

och söka sig till information om planerade verksamheter så

att man inte missar något.

6.3 Ansökan 6.3.1 Vad ansökan ska innehålla I miljöbalkens 22 kap. finns bestämmelserna om förfaran-

det vid mark- och miljödomstolarna när de prövar till-

ståndsmål. Ett mål där domstolen handlägger en ansökan

om tillstånd kallas i miljöbalken för ”ansökningsmål”. I

detta kapitel finns bl.a. krav på vad en tillståndsansökan ska

innehålla. Samma krav på innehåll gäller för tillstånd där

MPD handlägger ansökan om tillstånd.38

Vad ska man då hålla ögonen på när det gäller MKB och dess innehåll? Några förslag på viktiga frågor att ställa kan vara:

• Ger MKB:n svar på frågan om sökanden klarar av alla krav som ställs genom balkens hänsynsregler?

• Stämmer länsstyrelsens bedömning att verk-samheten inte kan antas medföra betydande miljö-påverkan?

• Har samråd hållits med rätt parter och har alla rele-vanta frågor tagits upp under samrådet och har de synpunkter som framförts under samrådet tagits med i MKB:n?

• Har frågor uppkommit efter samrådet, som egent-ligen borde varit en del av samrådet?

• Uppfyller MKB:n det syfte som finns med denna?37 • Redovisas alternativa lokaliseringar och/eller

metoder?• Finns en riktig beskrivning av de naturvärden som

finns i området och har någon inventering gjorts och är den i så fall ok?

• Redovisas alla delar av verksamheten?• Redovisas alla störningar från verksamheten?• Reovisas indirekta effekter?• Presenteras fakta och slutsatser på ett sådant sätt

att det går att förstå?


20

6.3.2 KompletteringsrundaNär domstolen eller MPD får in ansökan och MKB:n ska

den bedöma om dokumenten/ansökningen uppfyller mil-

jöbalkens krav. Anses ansökan bristfällig får sökanden åt-

gärda detta och om inte det sker ska ansökan avvisas om

bristen är så stor att ansökan inte duger till prövningen.40

Att den avvisas betyder att domstolen inte behandlar ansö-

kan, utan sökanden får i så fall återkomma igen med bättre

material.

Inte sällan sänder domstolen eller MPD ut ansökan på

en s.k. kompletteringsrunda. Detta är ett viktigt tillfälle att

vara aktiv på genom att lämna in frågor och synpunkter. I

detta skede vill domstolen eller MPD vanligen inte ha in

sypunkter på vad parterna anser om själva projektet i sig,

utan endast vad de anser om beslutsunderlaget. Råder det

osäkerhet om vad domstolen eller MPD vill ha för synpunk-

ter kan man enkelt ringa och fråga. Det finns ingen anled-

ning att vara rädd för att blotta eventuell okunskap om det

processrättsliga systemet. De synpunkter man har på ansö-

kan, ska alltid lämnas skriftligen. I detta skede måste man

som miljöorganisation själv vara aktiv då domstolen eller

MPD som regel inte på eget initiativ sänder ut handling-

arna till organisationer. Ring och fråga när det kan tänkas

vara dags, och be om att få bli uppsatt på sändlistan.

Kontrollera sedan att handlingarna verkligen kommer.

Parter kan visserligen under hela processens gång yrka

att MPD eller domstolen ska avvisa ansökan p.g.a. dess

bristfällighet, men ju mer aktiv man är från början dess

bättre är det. Det kan vara svårt att få gehör för sådana syn-

punkter om de framförs sent i processen eller först under

den muntliga förhandlingen, om en sådan hålls.

Efter att ansökan har kompletterats kungör domstolen

eller MPD ansökan, och en aktförvarare utses där alla hand-

lingar finns tillgängliga. En kungörelse betyder att domsto-

len eller MPD genom en notis i de viktigaste dagstidning-

arna på orten berättar att tillståndsansökan har getts in,

kort vad den handlar om samt var handlingarna finns till-

gängliga. Syftet är att allmänheten ska kunna ta del av in-

formation av projektet för att kunna lämna synpunkter på

det. Akten förvaras vanligen hos tillsynsmyndigheten. Det

är viktigt att ha tillgång till alla handlingar, och man ska

inte dra sig för att begära ett eget exemplar. Inte sällan finns

de i digital form, vilket kan vara bra vid förhandling, om en

sådan hålls. Det är betydligt smidigare att sitta med sin

laptop eller läsplatta framför sig istället för en bagagekärra

full med pärmar.

När domstolen eller MPD har kungjort målet ges till-

fälle att lämna skriftliga synpunkter på ansökan i sig, d.v.s.

En ansökan ska vara skriftlig och ska innehålla:

1. Ritningar och tekniska beskrivningar med uppgifter om förhållandena på platsen, om produktionsmäng-der eller andra liknande uppgifter samt användning-en av råvaror, andra insatsvaror och ämnen liksom energianvändning.

2. Uppgifter om utsläppskällor, art och mängd av för-utsebara utsläpp samt förslag till de åtgärder som kan behövas för att förebygga uppkomsten av avfall.

3. En MKB och uppgift om det samråd som har ägt rum.4. Förslag till skyddsåtgärder eller andra försiktighets-

mått samt de övriga uppgifter som behövs för att kunna bedöma hur de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. iakttas.

5. Förslag till övervakning och kontroll av verksamhe-ten.

6. En säkerhetsrapport i de fall det finns skyldighet att upprätta en sådan enligt lagen (1999:381) om åtgär-der för att förebygga och begränsa följderna av all-varliga kemikalieolyckor.

7. En icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i 1-6. 39


20 21

MKB:n, sökandens förslag till villkor etc. Alla som vill har

möjlighet att vid detta tillfälle yttra sig över ansökan. Redan

nu bör man fundera över de villkorsförslag som lämnats,

och man ska inte tveka när det gäller att komma in med

motförslag. Tvärtom kan det vara en bra taktik. Det är i

detta skede man ska redovisa sin uppfattning om den sökta

verksamheten, men det är viktigt att sålla mellan rent käns-

lomässiga argument och sådana argument som är rättsligt

relevanta. Det är endast de sistnämnda som hör hemma i

processen och som man kan vinna framgång med. Mer om

det nedan.

För att kunna påverka ett tillståndsbeslut i så stor uts-

täckning som möjligt är det viktigt att de skrifter man läm-

nar in är genomarbetade, sakliga och tydliga. Man behöver

inte skriva på ”juridiska”, men det är viktigt att fundera över

vilka av de problem man ser med verksamheten som verk-

ligen är juridiskt relevanta. Hur man själv känner för eta-

bleringen bryr sig domstolar och miljöprövningsdelegatio-

ner oftast inte så mycket om. Undvik känslouttryck. Över

huvudtaget ska man tänka på att uttrycka sig på ett vårdat

sätt inför domstolen, och man ska hålla sig till saken. Att

alla sedan inte är fackmän, kanske varken på juridiken eller

på naturvetenskapen, ska inte hindra någon från att ut-

trycka sin uppfattning.

6.4 Muntlig förhandling och synGörs ansökan till mark- och miljödomstol ska muntlig för-

handling hållas om det inte är uppenbart onödigt.41

Handläggs ärendet av MPD ska sammanträde hållas med

den som saken angår om det behövs för utredningen i ären-

det, vilket inte direkt är samma sak som en muntlig för-

handling.42 Förhandlingen sker nästan uteslutande på den

ort där den planerade verksamheten ska etableras, antingen

i en närbelägen domstol eller i annan lämplig samlingslokal.

Vem som helst har tillträde till förhandlingen. Det är viktigt

att ha med sig att den muntliga förhandlingen är ett kom-

plement till det skriftliga materialet i målet. Man ska därför

inte upprepa allt man har skrivit i målet utan rikta in sig på

det viktigaste och framförallt föra fram nya synpunkter eller

utveckla sådant man inte riktigt lyckats uttrycka i skrift.

Har man inget formellt ombud och deltar som förening

är det viktigt att utse en person som ska föra föreningens

talan, risken är annars att det blir rörigt, särskilt när det är

mycket känslor inblandade. Naturligtvis har alla andra rätt

att närvara. Det som sagts ovan om hur man bör uttrycka

sig i sina skriftliga inlagor gäller i högsta grad även under

förhandlingen. Man ska aldrig vara rädd för att ställa frågor

men det är bra att försöka göra det när det blir ens tur, dom-

stolen ger alla parter möjlighet att ställa frågor för varje

fråga som diskuteras. Man måste inte ha slips, och det kan

vara praktiskt att ha med stövlar eller oömma skor eftersom

man ofta går ut och tittar på den plats där verksamheten

finns eller planeras.

Under förhandlingen sitter sökanden framför domsto-

len, vanligen till höger och motparter till vänster (sett fram-

ifrån rättens ledamöter). Är det många försöker man sitta

gruppvis, men med viss struktur.

Förhandlingen kan läggas upp lite olika beroende på vem

som är ordförande. Oftast skickar domstolen ut en förhand-

lingsordning innan förhandlingen och då får man utgå från

den. I huvuddrag har förhandlingen följande upplägg i för-

sta instans i ett tillståndsmål.


22

• Domstolen presenterar ledamöterna, och kontrollerar vem som företräder vem. En närvarolista sänds runt.

• Sökanden får kort presentera sina yrkanden: ”Att dom-stolen ska ge tillstånd till den sökta verksamheten, och att domstolen ska meddela följande villkor.” Det händer att domstolen gör detta, främst i överklagade ärenden.

• Andra parter får kortfattat meddela sin inställning till yrkanden, vilket sker med utgångspunkt i det skriftliga material som man tidigare lämnat in. Detta brukar ske i ordningen tillsynsmyndigheter, statliga myndigheter, föreningar och allmänhet. Har domstolen oklarheter om vad man har yrkat på, eller vill man själv justera sina yrkanden görs detta nu. Ha alltid skriftliga kopior till hands att dela ut om ni har ändringar eller justeringar.

• Därefter går man igenom grunderna för ansökan, vilket vanligen inleds med att sökanden presenterar hela pro-jektet. Inte sällan är det powerpointvisningar.

• Plats för frågor och anmärkningar.• Därefter brukar domstolen dela upp förhandlingen så

att man betar av olika punkter, såsom:* Lokaliseringen.* Bullerfrågor.* Luftföroreningar.* Transporter.* Utsläpp av lösningsmedel.* Etc.

• I ansökningsmål är det alltid sökanden som börjar under varje punkt, och därefter ges andra möjlighet att ställa kompletterande frågor. Använd gärna presentations-hjälpmedel och ha då alltid åhörarkopior i väskan så att i vart fall alla ledamöter i rätten får var sitt exemplar samt de som företräder sökanden och myndigheter. Det skapar onödigt gnissel om inte alla får sina kopior.

• När alla punkter är avklarade får alla parter tillfälle att hålla slutplädering. Sökanden börjar, och sedan går

man laget runt. Det är under slutpläderingen man kan breda ut sig lite. Sammanfatta vad ni vill ha sagt och hur ni uppfattar ansökan, referera till relevant lagtext och rättspraxis. Den som har fallenhet för retorik har här sin stora uppgift, men håll er till saken och var tyd-lig med vart ni vill komma. Det är mycket bra att ha ett eget skrivet manuskript redan när man åker till förhand-lingen, men att man innan slutpläderingen går igenom detta för att se om det finns anledning att justera något efter vad som framkommit. Läs dock inte direkt ur ma-nuskriptet utan ha det som stöd.

• I samband med förhandlingen håller domstolen i de flesta fall en besiktning av platsen där verksamheten finns eller där sökanden vill att verksameten ska place-ras samt aktuella alternativa lokaliseringar, s.k. syn. Vanligtvis är detta det sista man gör, och domstolen kan avsluta hela förhandlingen ute i fält. Det händer också att man håller slutplädering efter det att synen har hål-lits. Under synen går eller åker hela sällskapet runt med domstolens ledamöter och studerar platsen och dess omgivningar. Synen är en del av förhandlingen och pro-tokollförs. Det är därför viktigt att hålla sig nära rätten så man aktivt kan ta del av de diskussioner som förs.

• Syn kan också hållas separat, även om det inte förekom-mer muntlig förhandling. Sådan syn hålls om domstolen önskar det, men också om någon av parterna begär det. Innan syn begärs bör den som gör det noga fundera på vad det är man vill att domstolen ska se, och varför det skulle vara till fördel att hålla syn. Det kan vara närheten till bostäder, en känslig biotop eller förhållanden mellan dessa man vill fästa rättens uppmärksamhet på. När syn begärs kan det vara bra att på en karta markera platser som bör besökas, i vilken ordning de ska besökas samt att ange vad man vill visa.


22 23

Om förhandlingen gäller ett överklagat ärende, läggs större

ansvar på den som klagat. Det är då klaganden som får in-

leda och svaranden (d.v.s. den som vann i tidigare instan-

sen) som får bemöta. Om man överklagar att ett tillstånd

har meddelats får man alltså dra det lite tyngre lasset. Detta

kräver att man har lite extra ordning på sina synpunkter

och handlingar och det räcker inte med att enbart följa med.

Domstolen meddelar aldrig sin dom i samband med den

muntliga förhandlingen. Materialet är allt för omfattande

för att det ska vara möjligt. I samband med förhandlingen

får parterna vanligtvis ett datum när domen kommer att

meddelas, alltså göras offentlig av domstolen.

6.5 RättegångskostnaderAtt ha tillgång till rättssystemet är inte endast en fråga om

vem som får överklaga. En minst lika viktig aspekt kan vara

vilka kostnader som är förknippade med den rättsliga pro-

cessen. När det gäller deltagande i processer rörande miljö-

farlig verksamhet betalar alla sina egna kostnader, och det

finns i princip aldrig någon risk för att den som förlorar

måste stå för motpartens kostnader. Å andra sidan är det

också mycket svårt, om det överhuvudtaget är möjligt, att

få ut rättshjälpsersättning från sin hemförsäkring för denna

typ av kostnader. Vid tillståndsprocesser rörande vatten-

verksamheter ska dock sökanden stå för alla sådana kost-

nader. Dessvärre har inte miljöorganisationer rätt att få sina

rättegångskostander ersatta ens i vattenmål.43

En av två provtäkter till kalkbrott i Bunge på Gotland. Ett exempel på ärende om miljöfarlig verksamhet som Naturskyddsföreningen driver.


24

7.1 Utformning av tillståndetTillståndet kan sägas bestå av fyra delar; tillståndet till verk-

samheten (tillståndsmeningen), de villkor som förknippas

med tillståndet, ett referat av vad parterna har anfört under

processen samt domstolens motiveringar till sitt ställnings-

tagande. Om domstolen avslår ansökan, d.v.s. nekar till-

stånd, ser den ut på samma sätt förutom att det inte finns

någon tillståndsmening eller några villkor.

I tillståndsmeningen preciseras vilken typ av verksamhet

som har fått tillstånd att inrättas och drivas. En tillstånds-

mening kan formuleras ungefär:

Miljödomstolen, som godkänner den till ansökan fogade miljökonsekvensbeskrivningen, lämnar Aktiebolag XX till-stånd enligt miljöbalken (1998:808) till nuvarande och utö-kad verksamhet vid bolagets polyetenfabrik i Z-köping intill en högsta årlig produktion av 750 000 ton polyeten samt rätt att utföra för den ansökta verksamheten erforderliga anlägg-ningar och installationer.

Detta är alltså den verksamhet som får bedrivas, och i

tillståndet anges hur stor produktionen får vara. Därefter

formuleras ett antal villkor, eller förutsättningar, som måste

följas. Det är tillståndsmeningen och villkoren som kan

sägas utgöra själva tillståndet eftersom det är det som reg-

lerar vad verksamhetsutövaren har för rättigheter och skyl-

digheter.

7.2 Olika former av villkor m.m.I miljöbalkens 22 kap. anges vilka villkor som kan föreskri-

vas för ett tillstånd.44 Nedan ges några exempel på hur så-

dana villkor kan utformas och samtidigt förklaras några

termer som kan förekomma i ett tillstånd. Eftersom det är

straffbart att inte följa tillståndsvillkor är det viktigt att de

formuleras med klarhet och skärpa.

Avsikten med ett allmänt villkor är att binda upp sökan-

den mot alla de åtaganden denne gjort i ansökningshand-

lingarna, inklusive MKB:n och vad som framkommit under

förhandlingen. De åtaganden som verksamhetsutövaren

gjort under tillståndsprocessen och i handlingarna blir då

bindande skyldigheter. Fördelen med sådana villkor är att

alla åtaganden verkligen fångas upp utan att domstolen

måste precisera allt. Nackdelen är att tillståndet kan bli

svåröverskådligt, och att man måste ha tillgång till all do-

kumentation för att i efterhand kunna konstatera vad som

verkligen reglerades. Dessvärre händer det ibland att det är

oklart vad som verkligen reglerats i tillståndet. Ett allmänt

villkor kan formuleras:

Verksamheten - inbegripet åtgärder för att minska vatten- och luftföroreningar och andra störningar till omgivningen - ska bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bo-laget uppgett eller åtagit sig i ärendet såvida annat inte fram-går av detta beslut.

Det är genom de slutliga villkoren som skyddsåtgärder,

begränsningar och försiktighetsmåtten preciseras. Slutliga

villkor kan antingen innefatta ett krav på att något ska

göras, en viss teknik användas eller utredning utföras, eller

ange en gräns för utsläppen och störningar som verksam-

heten får ge upphov till. I det senare fallet anges inte vilka

konkreta åtgärder som verksamhetsutövaren ska utföra

utan denne får själv välja vad som ska göras för att klara

värdet.

Efter att Miljööverdomstolen under 2009 ändrade prax-

isen får villkor där en gräns uppsätts som regel endast ut-

formas som s.k. begränsningsvärden, vilket innebär att de

anger värden som inte får överskridas. Tidigare användes i

villkorsformuleringar riktvärden och gränsvärden, vilket

dock fortfarande lever kvar i gamla tillståndsbeslut. Nedan

ges en förklaring till vad de olika villkorstyperna innebär.

Ett gränsvärde är ett värde som inte får överskridas, och

det är straffbart att överskrida det. Inte heller för dessa anges

hur det ska uppnås eller klaras, bara vilket värde det är.

Riktvärden anger ett visst värde som inte ska överskri-

das. De är dock, till skillnad från gränsvärden, inte straff-

7. Tillståndet


24 25

bart att överskrida värdet men ett överskridande medför en

skyldighet för tillståndshavaren att vidta sådana åtgärder

att värdet kan innehållas. Om verksamhetsutövaren i ett

sådant fall inte vidtar åtgärder är det straffbart.

Begränsningsvärden: Under senare år har alltså pröv-

ningsmyndigheterna frångått riktvärden respektive gräns-

värden, för att istället skriva begräsningsvärden. Dessa ska

vara bindande och liknar gränsvärden, dvs. att de anger en

gräns som inte får överskridas och om man överskrider den

är det straffbart. Skillnaden är att det i villkoret också ska

preciseras hur kontrollen av att begränsningsvärdet verkli-

gen uppfylls, ska ske. Ett exempel på ett villkor med be-

gränsningsvärden är följande:

Buller från anläggningen ska begränsas så att det inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå som begränsningsvärde utomhus vid närmaste bostäder än 50 dBA dagtid kl. 07.00-18.00 45 dBA kvällstid kl.18.00-22.00 40 dBA nattetid kl. 22.00-07.00. Den momentana ljudnivån vid bostäder får nattetid (kl. 22-07) inte överstiga 55 dB(A). Om hörbara ton-komponenter eller impulsartat ljud förekommer ska begräns-ningsvärdena för de ekvivalenta nivåerna sänkas med 5 dBA-enheter. Angivna begränsningsvärden ska kontrolleras genom närfältsmätningar och beräkningar. Kontroll ska ske så snart det skett förändringar i verksamheten.

Utöver villkor, kan domstolen eller MPD fatta andra typer

av beslut. Om domstolen eller MPD inte känner sig helt

säker på vilka villkor som ska meddelas, eller för att ge sö-

kanden möjlighet att testa teknik som kanske inte är helt

utvecklad kan denna meddela uppskjutna villkor/utred-ningsvillkor under ett s.k. prövotidsförfarande.45 Ett

prövotidsvillkor kan formuleras:

Miljödomstolen skjuter upp avgörandet av slutliga villkor för behandling och utsläpp av lakvatten och vatten från behand-lings- och lagringsytor samt övrigt uppsamlat dag- och drän-vatten. Bolaget ska under prövotiden i samråd med tillsyns-

myndigheten utreda lakvattnets karaktär, lämpliga metoder för behandling av lakvattnet samt lämplig utsläppspunkt för det behandlade lakvattnet.

Ett provisoriskt villkor kan formuleras:

Under prövotiden och till dess miljödomstolen bestämmer annat ska följande provisoriska föreskrifter gälla; P1. Lakvatten från respektive deponicell och deponietapp ska kunna avledas separat till lakvattenmagasinet eller annan lämplig anslutningspunkt i lakvattenbehandlingssystemet.

Istället för att skjuta upp villkorsskrivandet eller meddela

prövotid, kan domstolen genom bemyndiganden eller de-legation ge i uppdrag åt tillsynsmyndigheten att få fast-

ställa villkor av mindre betydelse. Ett villkor av mindre

betydelse kan t.ex. vara den tekniska utformningen av en

reningsutrustning. Ett exempel på ett bemyndigande är

följande:

Med stöd av 22 kap 25 § miljöbalken bemyndigar miljö-domstolen tillsynsmyndigheten att meddela villkor i fråga om utsläpp av kväveoxider från i värmnings- och värmebe-handlingsugnar vid installation av nya ugnar eller brännare.

Enligt rättspraxis från Högsta domstolen kan domstolen

också överlåta åt tillsynsmyndigheten att meddela proviso-

riska föreskrifter.46

Ett tillstånd får inte tas i anspråk förrän det har vunnit

laga kraft, d.v.s. först när tiden för överklagande har löpt ut

utan att beslutet eller domen överklagats eller när det har

avgjorts av högsta instans får sökanden påbörja byggandet

eller driften av sin verksamhet. Det kan dock finnas situa-

tioner där tillståndsmyndigheten efter yrkande av sökande

eller tillsynsmyndighet meddelar ett s.k. verkställighets-förordnande,47 vilket betyder att domstolen ger sökanden

rätt att påbörja uppförandet och driften av verksamheten

även om det överklagas. Anser man som motpart att verk-


26

ställighetsförordnande inte skulle ha meddelats, är det vik-

tigt att vid överklagande snarast begära inhibition av detta,

dvs. att tillståndet inte ska börja gälla förrän det vunnit laga

kraft. Exempel på verkställighetsförordnande:

Miljödomstolen förordnar att tillståndet får tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft.

I vissa fall kan domstolen eller MPD fatta beslut om att

verksamheten kan tillåtas innan tillstånd ges till själva verk-

samheten.48 I de fallen prövas i särskild dom eller beslut om

verksamheten kan tillåtas och verksamhetsutövaren kan i

samband med detta ges tillstånd att påbörja byggnadsarbe-

tena för att uppföra t.ex. en fabrik. En sådan dom eller beslut

kallas därför för byggnadsdom och är viktigt att uppmärk-

samma för när verksamheten väl tillåtits och det beslutet

vunnit laga kraft går det inte att senare begära att den ska

förbjudas utan vad som kvarstår att pröva i tillståndet är

vilka villkor som ska gälla.

7.3 Tillståndets betydelseTill tillståndet finns flera viktiga effekter kopplade. Man

brukar uttrycka det som att ett tillstånd har viss rättskraft.

Detta är ett komplicerat juridiskt begrepp som har många

olika sidor, men här kan vi begränsa oss till att konstatera

att om det finns ett tillstånd till en viss verksamhet, och det

finns villkor i tillståndet så kan tillsynsmyndigheten som

utgångspunkt varken förbjuda verksamheten eller före-

lägga om skärpning av kraven i villkoren. Ett meddelat till-

stånd innebär alltså en viss trygghet för verksamhetsutöva-

ren, som i ganska stor utsträckning sitter säker. Reglerna

om detta finns i 24 kap. 1 § MB, vilket är en komplicerad

bestämmelse. Eftersom rättskraften bara gäller för sådant

som omfattas av själva tillståndet, kan en tillsynsmyndighet

skriva förelägganden om sådant som inte omfattas av detta

eller av villkor däri. Tillsynsmyndigheten kan inte heller

meddela föreläggande om sådant som omfattas av ett sådant

allmänt villkor som nämndes ovan.

Det finns vissa möjligheter att utan att verksamhetsutö-

varen tar initiativ till det ändra ett tillstånd eller villkor i

tillståndet, vilket det finns särskilda bestämmelser om.49

Observera att det, utöver verksamhetsutövaren, endast är

vissa myndigheter, närmare bestämt Kammarkollegiet,

Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och läns-

styrelsen, som har möjlighet att initiera sådana ändringar.

Möjligheterna för en myndighet att driva igenom en om-

prövning av ett tillstånd och villkoren däri är begränsade

och utrymmet för att återkalla ett tillstånd är än mer be-

gränsade. Tillståndets rättskraft kan vara en anledning för

en verksamhetsutövare att på eget initiativ söka tillstånd till

en verksamhet, trots att det inte krävs.

Om en miljöorganisation anser att ett tillstånd bör om-

prövas finns det inget som hindrara att organisationen gör

någon av myndigheterna ovan uppmärksam på detta, men

så mycket mer kan föreningen inte göra.


26 27

8.1 InledningAlla har rätt att lämna synpunkter och att yttra sig under

en tillståndsprocess, men alla har inte rätt att överklaga

domar och beslut. Den förvaltningsrättliga utgångspunkten

för att få överklaga ett beslut eller en dom är att vederbö-

rande berörs av beslutet, att beslutet går denne emot och att

det är ett överklagbart beslut. De som berörs av beslutet

kallas sakägare. I miljöbalken anses sakägarkretsen vara

relativt vid, vilket lite grovt uttryckt betyder att det räcker

med att man på något sätt riskerar att störas eller påverkas

av den planerade verksamheten för att få överklaga.

För att vara sakägare krävs det att ett enskilt intresse på-

verkas. Man skiljer mellan allmänna intressen och enskilda

intressen. Ett enskilt intresse är sådant som enbart berör

den enskilde, såsom att denne själv eller hennes familj kom-

mer att drabbas av buller eller på annat sätt bli störd. Det

kan också handla om att ekonomiska värden blir påverkade

såsom påverkan på den egna fastigheten.

Allmänna intressen är sådana som inte berör den en-

skilde personens egen intressesfär, utan mer gemensamma

samhällsintressen. Värnandet av allemansrättsliga intressen

och skyddet av den biologiska mångfalden mer allmänt, är

exempel på allmänna intressen.

8.2 Vem som får överklagaFör att enskild ska få överklaga beslut eller domar enligt MB

krävs alltså att den klagande kan visa att i vart fall ett enskilt

intresse för denne berörs. Kommer vederbörande över

denna tröskel kan han sedan anföra även allmänna intres-

sen som berörs. Ingen enskild har alltså rätt att överklaga

endast på grund av allemansrättsliga skäl, såsom att den

skog där han eller hon plockar blåbär i kommer att påverkas.

När det gäller miljöorganisationers rätt att överklaga

finns en specialbestämmelse i miljöbalken,50 som ger dessa

organisationer rätt att överklaga trots att de rent strikt inte

är sakägare. De miljöorganisationer som omfattas av denna

bestämmelse har klagorätt, dvs. rätt att överklaga tillstånd,

dispens och vissa beslut enligt miljöbalken.

När det gäller Naturskyddsföreningen har riksorganisa-

tionen, länsförbunden samt kretsarna rätt att överklaga

under förutsättning att dessa uppfyller kravet på ålder samt

antal medlemmar. Det sista är dock inte på millimetern,

utan också organisationer med färre medlemmar kan ha

rätt att överklaga i vissa fall. Skulle en av Natur skydds-

föreningens kretsar riskera att inte kunna överklaga t.ex för

att kretsen har för få medlemmar, bör kontakt tas med läns-

förbundet eller rikskansliet innan överklagandet sänds in.

Risken är annars att man inte få överklaga eftersom man

inte anses ha rätt att föra talan, även om man i efterhand får

fullmakt.51

De berörda miljöorganisationerna har alltså klagorätt

trots att inget för dem enskilt intresse berörs. Det kan hand-

la om en tillståndsansökan för en verksamhet i övre

Norrland som överklagas av Naturskyddsföreningens riks-

organisation, med säte i Stockholm, därför att verksamhe-

ten kommer att innebära att en våtmark kommer att föro-

renas av utsläppen.

Miljöorganisationer har inte rätt att överklaga alla beslut

och domar enligt miljöbalken. När det gäller miljöfarlig

verksamhet är det endast tillståndsbeslut/domar som om-

fattas av denna rätt. Beslut i samband med ren tillsyn eller

i samband med anmälningspliktiga verksamheter omfattas

således inte av talerätten, vilket naturligtvis är en stor brist.

8. Hur man överklagar tillståndsbeslut

För att en miljöorganisation ska få överklaga krävs:

1. Att det är en ideell förening eller en annan juridisk person.

2. Att organisationen har till huvudsakligt ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsintressen.

3. Inte är vinstdrivande.4. Har bedrivit verksamhet i Sverige under minst tre år.5. Har minst 100 medlemmar eller på annat sätt kan

visa att verksamheten har allmänhetens stöd.


28

När det gäller beslut i samband med tillsynsåtgärder har

miljöorganisationer dock rätt att överklaga sådana om de

rör en fråga som regleras i miljöbalkens 10 kap. dvs. frågor

om ansvar för efterbehandling av förorenad mark och an-

svar för att avhjälpa allvarliga miljöskador.

Det alternativ som återstår om organisationen inte har

rätt att överklaga är att finna någon, medlem eller annan,

som är sakägare och som är beredd att ”anlita” föreningen

som ombud. Hur detta kan gå till beskrivs mer ingående

nedan i avsnitt 10.3.

8.3 Hur överklagar man?Överklagandet ska vara skriftligt, och det ska ha anlänt till

den domstol eller myndighet som har meddelat beslutet

eller domen inom tre veckor från det att man tog del av det.

Det brukar uttryckas som att överklagandet ska ställas till överinstansen, men postas till den instans som fattade be-

slutet. Det går bra att faxa eller e-posta in överklagandet

samma dag som tiden går ut, men ett undertecknat original

måste då omedelbart sändas med vanlig postgång. När det

gäller miljöorganisationer som varken är part eller sakä-

gare, så måste de överklaga inom samma tidsfrist som par-

ter och andra sakägare i målet. Eftersom domar och beslut

inte formellt delges miljöorganisationer är det helt avgö-

rande att dessa själva har koll på när tiden löper ut. Det bästa

är att kontakta berörd domstol/myndighet och hålla koll på

annonser i lokaltidningen.

Det är ofta snabba ryck vid överklaganden, och inte säl-

lan bestämmer man sig för att överklaga en bit in på de tre

veckorna. För att vinna mer tid kan ett s.k. blankt överkla-

gande lämnas in inom treveckors fristen, samtidigt som mer

tid begärs för att utveckla grunderna, dvs. skälen för att man

överklagat. Detta betyder att klaganden i det blanka över-

klagandet anger:

Domstolen brukar inom en kort tid svara på denna begäran,

vilken oftast godtas även om tidsfristen ibland kortas ner. I

det kompletterande överklagandet utvecklas sedan grun-

derna, d.v.s. varför man menar att underinstansens avgö-

rande var fel.

När det gäller formulering av yrkanden ska dessa vara

mycket kortfattade, och endast besvara frågan: Vad vill vi? Yrkanden backas sedan upp av grunderna, som besvarar

• Vilket beslut som överklagas, genom att ange mål-nummer eller ärendenummer.

• Vem det är som överklagar: namn, adress, person-nummer och ev. fastighetsbeteckning.

• Vem som agerar ombud eller är kontaktperson.• En fullmakt som visar att vederbörande har rätt att

överklaga på föreningens uppdrag, den ska vara un-dertecknad av den eller de som har rätt att teckna föreningens firma. Uppgift om detta kan finnas i pro-tokollet från första styrelsemötet efter årsmötet.

• Vem som sökt tillstånd och dennes eventuella ombud.• Vilka yrkanden man har, d.v.s. hur man menar att

domstolen ska ändra domen eller beslutet.• Om första instansen har meddelat verkställighetsför-

ordnande är det viktigt att begära inhibition av detta. Med inhibition avses att just det villkoret ska upphä-vas omedelbart, vilket innebär att verksamheten inte ska få påbörjas förrän domstolen har prövat överkla-gandet.

• Därefter anhåller man om mer tid för att få utveckla sina grunder/skälen för att man överklagat och sina yrkanden, och föreslår en tidsfrist såsom att man får en månad extra tid. Det är alltid bra att förklara varför man vill ha ytterligare tid på sig, såsom att ange tids-brist eller stor arbetsanhopning. Håll er dock till san-ningen.


28 29

frågan Varför vill vi detta? Ett exempel på yrkande är att

man yrkar att det meddelade tillståndet upphävs.

Något som ofta väcker frågor är att man i överklagandet

skriver alternativa yrkanden, d.v.s. yrkanden i första, andra

och tredje hand etc. Detta är inte något svaghetstecken i

överklagandet, utan endast ett sätt dels att ange för domsto-

len vad man primärt vill, men samtidigt ha en beredskap

för det fall domstolen inte håller med om första hands yr-

kandet. Till exempel kan man yrka i första hand att det

meddelade tillståndet upphävs, i andra hand att tillstånd

endast ges till en viss volym samt att ytterligare försiktig-

hetsmått xx föreskrivs. Yrkandet i andra hand tas endast

upp till behandling av domstolen om den inte följer första-

hands yrkandet.

8.4 Prövningen efter överklagandeNär underinstansen har konstaterat att tiden för överkla-

gande har gått ut, kontrollerar denna att alla inkomna över-

klaganden inkom i rätt tid. Därefter översänds hela akten

till nästa instans. Inte sällan får klaganden styrka att man

har rätt att överklaga om det inte gjorts tidigare.

Ett beslut om att avvisa ett överklagande på grund av att

någon inte anses ha rätt att överklaga, kan överklagas. När

alla överklagandehandlingar, inklusive kompletterande

överklaganden kommit in tar domstolen ställning till om

prövningstillstånd ska meddelas, se nedan. Om överklagan-

det tas upp till prövning översänds överklagandet och even-

tuella kompletteringar som regel till motparten för att

denna ska kunna ge sina synpunkter på det som anförts.

Oftast hålls inte förhandling i Mark- och miljööver-

domstolen och som regel inte heller vid mark- och miljö-

domstolen efter överklagande dit, utan målet avgöras enbart

på det skriftliga materialet. Domstolen studerar då inte

enbart det som skrivits till domstolen utan allt material som

ingetts till underinstanserna, dvs. ansökan, MKB, komplet-

teringar, överklagande, skrivelser inlämnade till domstolen

osv. Den som klagar behöver därför inte upprepa allt som

redan är sagt eller skrivet, utan ska koncentrera sig på even-

tuella nya vinklingar samt betona vad som är särskilt vik-

tigt. Ser man att underinstansen har missförstått något ska

sådana frågor belysas igen, kanske med andra ord. I över-

klagandet brukar man skriva något i stil med att, ”utöver det vi redan har anfört i målet ber vi att få tillföra följande…”

När det gäller överklaganden till Mark- och miljööver-

domstolen så krävs det prövningstillstånd (pt) för att denna

ska ta upp målet.52 För att få prövningstillstånd krävs att

vissa speciella omständigheter finns, nämligen att:

1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som mark- och miljödomstolen har kommit till,

2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att be-döma riktigheten av det slut som mark- och miljö-domstolen har kommit till,

3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att över-klagandet prövas av högre rätt, eller

4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

I ett avgörande från Högsta domstolen, har denna konstate-

rat att det ska vara lättare att få prövningstillstånd i mål enligt

miljöbalken än vad som gäller för andra mål.53 Det är viktigt

att inte bara föra argumentation om varför mark- och miljö-

domstolens dom var felaktig utan att också argumentera

kring varför överklagandet ska tas upp till prövning.

Endast vissa mål enligt miljöbalken kan överklagas till

Högsta domstolen, HD, nämligen sådana tillståndsmål som

har påbörjats hos mark- och miljödomstol. Även till HD

krävs det prövningstillstånd, vilket måste grundas på att

ärendet ska anses vara av vikt för ledning av rättstillämp-

ningen eller att det föreligger synnerliga skäl. Ett överkla-

gande till HD måste därför innehålla en begäran om pröv-

ningstillstånd som i sig ska motiveras.

8.5 Förhandsavgörande från EU-domstolenInte sällan hörs att svenska domstolars avgörande kan över-

klagas till EU-domstolen. Detta stämmer inte, men däremot

finns en EU-bestämmelse54 om att när en nationell domstol


30

ska ta ställning till en svår EU-rättslig fråga bör den begära

ett s.k. förhandsavgörande från EU-domstolen vid oklarhet

om hur EU:s rättsakter ska tolkas. Syftet är att förfarandet

ska leda till en harmoniserad (likriktad) tillämpning av

EU-rätten inom hela unionen. Förhandsavgörandet är bin-

dande för den nationella domstolen, och betraktas sen som

en del av praxis tillsammans med övriga prejudikat, dvs.

vägledande avgöranden från de högsta nationella instan-

serna.

Finner man att en fråga som hanteras inom ramen för en

tillståndsprocess avseende t.ex. en miljöfarlig verksamhet,

grundas på EU-rätt och att tolkningen av denna är oklar

kan man yrka att domstolen ska sända frågan till EU-

domstolen. Beslutar domstolen att något förhandsavgö-

rande inte ska inhämtas, ska domstolen eller myndigheten

i sitt beslut ange skälen till detta ställningstagande.

Foto: Environmental Concerns


30 31

Som en rest från den tidigare Naturresurslagen och den

fysiska riksplaneringen på 1970-talet, finns i 17 kap. MB

regler om att vissa mycket stora och typiskt sett riskabla

verksamheter måste ha regeringens tillåtlighet för att få

påbörjas. Med tillåtlighet avses en mer begränsad prövning

av om den sökta verksamheten ska tillåtas att etableras på

den sökta platsen. Mark- och miljödomstolen är sedan bun-

den av regeringens beslut om att verksamheten kan tillåtas,

och får sedan till uppgift att pröva vilka villkor, kompensa-

tionsåtgärder etc. som ska föreskrivas för verksamheten.

I 17 kap. 1 § MB finns en lista, numera mycket kort, över

de verksamheter där det är obligatoriskt att regeringen prö-

var tillåtligheten. Det främsta exemplet på sådana verksam-

heter är vissa anläggningar för kärnteknisk verksamhet

samt anläggningar för att bryta uranhaltigt material eller

andra ämnen som kan användas för framställning av kärn-

bränsle.

Genom 17 kap. 3 § MB kan regeringen på eget initiativ

bestämma att en verksamhet ska tillåtlighetsprövas trots att

den inte omfattas av den tidigare bestämmelsen.

I 17 kap. 4a § MB räknas en rad verksamheter upp där

regeringen som utgångspunkt ska pröva tillåtligheten om

kommunfullmäktige begärt detta. Exempel på sådana verk-

samheter är fabriker för framställning av baskemikalier

eller gödselmedel, cementfabriker samt förbränningsan-

läggningar som har en tillförd effekt om minst 200 mega-

watt.

I de flesta av de verksamheter som regeringen ska tillåt-

lighetspröva finns ett s.k. ”kommunalt veto” vilket innebär

att regeringen endast får tillåta verksamheten om kommun-

fullmäktige på orten uttryckligen har lämnat sitt medgi-

vande till att verksamheten etableras.55 Ett aktuellt exempel

där denna bestämmelse snart kommer att aktualiseras, är

Svensk kärnbränslehanterings (SKB) ansökan om etable-

ring av slutförvar av använt kärnbränsle, där kommunfull-

mäktige i Östhammars kommun har det kommunala vetot

i sin hand. Det finns dock möjlighet för regeringen att tvinga

igenom etableringen om det finns synnerliga skäl, trots det

kommunala vetot.

Ansökan om tillåtlighet lämnas till den mark- och mil-

jödomstol inom vars domkrets verksamheten ska placeras.

Efter en muntlig förhandling prövar domstolen frågan men

avkunnar ingen dom, utan lämnar istället ett yttrande till

regeringen om hur domstolen ställer sig till ansökan. Det är

sedan regeringen som avgör om verksamheten kan tillåtas

(”pröva tillåtligheten”) på den aktuella platsen. Om reger-

ingen ger tillåtlighet återvänder ärendet till domstolen som

ska meddela tillstånd och de närmare villkoren för verk-

samheten. Regeringens beslut i tillåtlighetsfrågan kan inte

överklagas, men menar föreningen att regeringen gjort

något formellt fel eller att regeringens beslut strider mot lag

eller någon annan bestämmelse kan man vända sig till

Högsta förvaltningsdomstolen och begära s.k. rättspröv-

ning.56 Den prövning som görs av Högsta förvaltningsdoms-

tolen är dock väldigt begränsad och man kan säga att de

prövar om regeringens beslut är olagligt.

9. Regeringens tillåtlighetsprövning

Foto: Environmental Concerns


32

10.1 TillsynBestämmelserna om tillsyn finns i miljöbalkens 26 kapitel

samt i några regeringsförordningar. Som nämnts ovan byg-

ger miljöbalken på egenkontroll, vilket betyder att det är

verksamhetsutövaren som har det primära ansvaret för att

kontrollera att den egna verksamheten uppfyller alla rele-

vanta krav i miljöbalken, i tillstånd och beslut som är fat-

tade med stöd av balken.

Det finns också en myndighetsorganisation som bedriver

tillsyn över alla miljöfarliga verksamheter. Sådan tillsyn

utövas dels av länsstyrelserna dels av kommunala nämnder.

Kommunernas nämnder kan ha olika namn, såsom miljö-

nämnd, miljö- och hälsoskyddsnämnd, bygg- och miljö-

nämnd etc. När en tillsynsmyndighet har synpunkter på

hur en verksamhet bedrivs så fattar dessa beslut, s.k. förläg-

ganden, där myndighetens uppfattning om hur verksam-

heten ska bedrivas klargörs. Är inte verksamhetsutövaren

nöjd med beslutet kan det överklagas. Också närboende som

berörs av verksamheten har ofta rätt att överklaga ett före-

läggande som man inte är nöjd med.

Som nämnts ovan, är det en viktig begränsning för till-

synsmyndigheten att den med sina beslut inte kan påverka

ett tillstånd eller villkor i tillståndet.57

10.2 Anmälan om miljöfarlig verksamhetAlla miljöfarliga verksamheter kräver inte tillstånd för att

få påbörjas eller bedrivas. Tillstånd krävs endast för de verk-

samheter som markerats med ett A respektive B i bilagan

till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälso-

skydd. Av de resterande miljöfarliga verksamheterna kräver

vissa en anmälan till länsstyrelsen eller till kommunens

miljönämnd beroende på vem som är tillsynsmyndighet.

Dessa har markerats med ett C i bilagan ovan. Resterande

miljöfarliga verksamheter brukar man kalla U-verk-

samheter.

Både C-verksamheter och U-verksamheter är dock före-

mål för tillsynsmyndighetens aktiviteter, även om det är

C-verksamheterna som oftast prioriteras därför att de ge-

nerellt sett medför störst risker för hälsa och miljö.

Handläggningen av anmälningsärenden regleras främst

i 21-28 § § förordning om miljöfarlig verksamhet och häl-

soskydd, men också i 26 kap. miljöbalken. Innan en

C-verksamhet startar måste verksamhetsutövaren i god tid

före det att verksamheten ska påbörjas sända in en anmälan

till länsstyrelsen eller till den kommunala nämnden. Om

tillsynsmyndigheten anser att det är nödvändigt ska en

anmälan innehålla en MKB. De statliga och kommunala

myndigheter samt organisationer och enskilda som kan ha

ett särskilt intresse i saken ska på lämpligt sätt och i skälig

omfattning som det står i författningstexten, ges tillfälle att

yttra sig över en anmälan. Verksamheten får påbörjas tidi-

gast sex veckor efter det att anmälan har gjorts.

När tillsynsmyndigheten har handlagt ärendet färdigt

ska det utmynna i ett beslut i form av ett föreläggande om

hur verksamheten ska bedrivas, eller i form av ett förbud

mot att påbörja verksamheten. Dessa beslut brukar gå under

beteckningen ”tillsynsbeslut”, och skiljer sig egentligen inte

åt från sådana beslut som tillsynsmyndigheten riktar mot

U-verksamheter.

10.3 Att agera i tillsynsärendenFrågan är då vilka möjligheter som står till buds för en mil-

jöorganisation som vill påverka de rättsliga processerna när

det gäller C- och U-verksamheter?

Miljöorganisationer har inte rätt att överklaga andra

tillsynsbeslut än sådana som har grundats på 10 kap. MB,

och alltså handlar om efterbehandling av förorenad mark

eller andra allvarliga miljöskador. Tillsynsbeslut i mål rö-

rande miljöfarlig verksamhet kan endast överklagas av dem

som beslutet angår, och beslutet har gått honom eller henne

emot.

Den möjlighet som står till buds för miljöorganisationer

att kunna påverka tillsynsprocesser är istället att göra det

genom någon som är berörd. Föreningen måste alltså finna

10. Att agera i tillsynsärenden


32 33

en eller flera personer som dels är sakägare och därmed kan

överklaga tillsynsbeslutet, dels är villiga att ställa upp som

”kanal” in i rättssystemet. Formellt kan man se det som att

miljöorganisationen agerar ombud för den enskilde. Det är

viktigt att miljöorganisationen (eller ombudet om man så

vill) i sådana fall verkligen respekterar de man företräder

och vad den personen vill ska bli sagt i processen, och att

man också respekterar om en person inte vill delta i proces-

sen, och att föreningen alltså inte gör något i processen som

den enskilde inte känner att han eller hon kan ställa upp på.

Det är inte omöjligt att föreningen får förtroenden eller

kännedom om personliga omständigheter som inte bör

spridas vidare till en större krets. Alla sådana aspekter bör

diskuteras igenom innan ett samarbete inleds. Den förening

som agerar på detta sätt får inte ha någon hemlig agenda

som den enskilde inte känner till, utan det måste vara full

öppenhet och lyhördhet som gäller. Det kan ofta vara bra

att företräda fler personer ifall någon skulle flytta under

processens gång, men föreningen måste då vara säker på att

dessa inte har olika uppfattning om vad tillsynsmyndighe-

ten borde göra som inte är förenliga med varandra.

Det kan vara värdefullt att informera sin uppdragsgi-

vare om att ett överklagande av ett tillsynsbeslut aldrig är

förknippat med andra ekonomiska risker än vad ett even-

tuellt ombud vill ha i ersättning. I de fall det är föreningen

som hittat någon att överklaga genom kan det dock aldrig

bli fråga om att ta betalt. För att företräda någon måste för-

eningen ha en skriftlig fullmakt, och det kan vara en god

idé att alltid ta två fullmakter. En som föreningen behåller

och en som man sänder in till domstolen. Har man sänt in

en fullmakt till första instans så följer den sedan med till

alla överinstanser.

Hanteringen av tillsynsärendet kan beskrivas enligt föl-

jande: Det ena alternativet är att den som är störd av en

miljöfarlig verksamhet, vänder sig till tillsynsmyndigheten

och begär att denna ska förelägga verksamhetsutövaren att

vidta försiktighetsmått eller ska upphöra med verksamhe-

ten.

Det andra alternativet är att tillsynsmyndigheten redan

har inlett ett ärende mot ett tillsynsobjekt, där den enskilde

på något sätt är berörd.

Anser tillsynsmyndigheten att det inte finns grund för

ett ingripande, ska denna fatta beslut om detta. Beslutet

brukar då lyda något i stil med: ”Miljönämnden i X-kommun beslutar att inte vidta någon åtgärd med anledning av klago-målen från NN…..” Den som har begärt beslutet har då rätt

att överklaga. När det gäller ärenden som har initierats av

myndigheten själv, är det inte säkert att detta ”nollbeslut”

har fattats helt formellt, men då får man uppmana myndig-

heten att fatta ett sådant skriftligt (överklagningsbart) be-

slut. Det svåra kan å andra sidan vara att få reda på att detta

är på gång.

Om tillsynsmyndigheten faktiskt fattar ett sådant beslut

som efterfrågats, kan föreningen, om beslutet överklagas av

verksamhetsutövaren, fortsätta att medverka i processen i

högre instanser genom att yttra sig i målet. Det kan t.ex.

finnas omständigheter föreningen anser att myndigheten

inte har klargjort tydligt nog etc. Det blir då någon form av

treparts process, där verksamhetsutövaren är en part, till-

synsmyndigheten den andra och den som begärt beslutet

en tredje part.

I en situation där den kommunala miljönämnden, efter

den enskildes klagomål, har förelagt verksamhetsutövaren

att upphöra med sin verksamhet eller att ändra denna, och

länsstyrelsen efter verksamhetsutövarens överklagande har

upphävt detta, kan det beslutet överklagas av den som an-

mält. På så vis är den enskilde hela tiden en part i målet.

Vanligen när miljöorganisationer överklagar beslut görs

det för att beslutet anses beröra ett allmänt intresse, t.ex. att

en värdefull biotop eller art hotas genom projektet. För att

den enskilde (som tagit hjälp av miljöorganisationen) ska

kunna överklaga beslutet måste detta dels ha gått honom

eller henne emot, dels måste han eller hon vara berörd av

beslutet. För att anses vara berörd av ett beslut krävs det att

detta rör ett enskilt intresse.

Alltså krävs när det gäller tillsynsärenden, att det förelig-


34

ger minst ett enskilt intresse som kommer att påverkas av

den planerade eller pågående verksamheten. Det är med

andra ord lönlöst att leta upp en medlem som på grund av

verksamheten kommer att mista ”sin” skog, i vilken han

eller hon med allemansrätten i ryggen plockar svamp och

bär. Det måste vara en person som antingen äger skogen

eller som kommer att störas av t.ex. buller, skakningar,

damningar eller risk för att den egna brunnen förstörs etc.

Ett exempel på hur man kan driva ett tillsynsärenden är Hornsgatanärendet. Föreningen företräder ett antal boende på Hornsgatan i Stockholm för att åtgär-der ska vidtas för att förbättra luften på Hornsgatan. Bilden föreställer lakan som hängdes ut som stöd av de boende på gatan.


34 35

Det finns mycket mer att skriva om när det gäller miljöfar-

liga verksamheter och miljöbalken, men vi stannar här.

Avslutningsvis vill vi dock ge några korta råd till er som står

i begrepp att ge er in i en rättsprocess.

• Innan ni överklagar för Naturskyddsförenings räk-

ning måste ni ha fullmakt från behörig företrädare

för kretsen/länsförbundet/riksorganisationen.

• Läs domen eller beslutet noga och tänk igenom vilka

ändringar ni vill se.

• Om ni har ont om tid för att skriva en fullständig

överklagan, skriv samman ett s.k. blankt överkla-

gande där ni anger att ni överklagar, era yrkanden

och begär mer tid för att utveckla grunderna/skälen

för er överklagan. Information om vad som ska vara

med finns i avsnitt 8.3.

• Posta ert underskrivna överklagande/blanköverkla-

gande till den myndighet eller domstol som fattade

beslutet/domen. Det ska ha kommit till domstolen/

myndigheten inom 3 veckor från det att domen/

beslutet kungjordes dvs. annonserades i tidningen.

För säkerhets skull är det alltid bra att lämna in det

tre veckor från att beslutet fattades. Var noga med

att överklagandet kommer in i tid.

• Det är också möjligt att sända in sitt överklagande

via e-post eller fax, men var då noga med att ome-

delbart posta det underskrivna originalet med den

vanliga posten.

• I överklagandet, eller i er komplettering av överkla-

gandet, är det viktigt att vara saklig. Med detta

menas att föra en argumentation som har förank-

ring i lagtext/förarbeten/rättspraxis/juridisk litte-

ratur. Fundera över vilka rättsliga problem ni ser

med beslutet och skriv ner dem så enkelt och tydligt

som möjligt.

• Har sökanden fått rätten att starta anläggandet eller

driften redan innan beslutet har vunnit laga kraft,

s.k. verkställighetsförordnande, begär då att detta

inte ska gälla. Det kallas att begära inhibition.

• Ta del av andra kretsars och engagerades erfarenhet.

Diskutera i er egen krets och hjälps åt. Bolla idéer

med varandra och låt andra inom kretsen läsa ige-

nom och lämna synpunkter på överklagandet och

andra yttranden (skriftliga synpunkter).

Lycka till!

11. Korta råd för att överklaga


36

FörfattningstextFörfattningstexten till miljöbalken finns på:

http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19980808.htm

Författningstexten till Förordning om miljöfarlig verksam-

het och hälsoskydd finns på:

http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19980899.htm

Övrig författningstext finns på:

•Notisum: http://www.notisum.se/

•Lagrummet: http://www.lagrummet.se/

FörarbetenMiljöbalken har genomgått många förändringar sedan den

trädde i kraft, varför det finns en stor mängd förarbeten som

kan vara relevanta. De två propositioner som låg till grund

för det ursprungliga lagförslaget, och därför är särskilt vik-

tiga heter:

•Regeringensproposition1997/98:45.Miljöbalk.Del1-2.

•Regeringensproposition1997/98:90Följdlagstiftningtill

miljöbalken.

Förarbeten till lagstiftning hittar man på:

http://www.regeringen.se/sb/d/108

RättspraxisVissa viktiga avgöranden från Mark- och miljööverdomsto-

len hittar man på Domstolsverkets hemsida:

http://www.rattsinfosok.dom.se/lagrummet/index.jsp

Därutöver finns många kommersiella rättsdatabaser som

kräver abonnemang.

LitteraturDet finns en stor mängd litteratur på området, här följer ett

urval:

• Bertil Bengtsson m.fl. Miljöbalken, en kommentar,

Norstedts blå bibliotek. (Ett standardverk som uppda-

teras löpande, finns även på rättsdatabasen Zeteo men

det kräver abonnemang.)

• Bertil Bengtsson Miljöbalkens återverkningar,

Institutet för rättsvetenskaplig forskning. Norstedts

juridik AB 2001.

• Bertil Bengtsson Speciell Fastighetsrätt, Miljöbalken,

Iustus Förlag, nionde upplagan 2007.

• Gabriel Michanek, Charlotta Zetterberg. Den svenska

miljörätten, Iustus förlag, andra upplagan 2007.

(Uppdateringar läggs ut på förlagets hemsida, när detta

skrivs är det senaste supplementet utgivet under de-

cember månad år 2011)

• Jonas Ebbesson. Miljörätt, Iustus Förlag, andra uppla-

gan 2008.

• Jonas Ebbesson, Internationell miljörätt, Iustus Förlag,

andra upplagan 2000.

• Per Ole Träskman Miljöstraffrätten: Miljökontroll,

miljöbrott och brottspåföljder, Norstedts juridik 2010.

• Said Mahmoudi, Stefan Rubensson Miljörättens

Grunder: Svenska och europeiska regler i ett interna-

tionellt perspektiv, Norstedts juridik 2004.

• Stefan Rubensson Miljöbalken, den nya miljörätten,

Norstedts förlag, fjärde upplagan 2008.

Äldre litteratur kan ibland vara av intresse, men var försik-

tig eftersom det hela tiden sker ändringar.

Hemsidor till några centrala statliga verk, där det finns allmänna råd, handböcker samt annan information• Boverket:

http://www.boverket.se/Defaultaspx?epslanguage=SV

• Havs- och vattenmyndigheten:

http://www.havochvatten.se/

• Kemikalieinspektionen:

http://www.kemi.se

• Naturvårdsverket:

http://www.naturvardsverket.se/sv/

Läs mer


36 37

Fotnoter

1. Se Naturskyddsföreningens vägledning om PBL på

föreningens hemsida.

2. Rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om

bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga

och privata projekt.

3. Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG

av den 15 januari 2008 om samordnade åtgärder för

att förebygga och begränsa föroreningar.

4. EU:s direktiv om industriutsläpp. Ännu inte infört

i svensk rätt.

5. Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om

bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.

6. Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om

bevarande av vilda fåglar.

7. Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om

rening av avloppsvatten från tätbebyggelse.

8. 9 kap. 1 § MB.

9. Se beslut från Koncessionsnämnden för miljöskydd,

KN 36/77, som fortfarande har giltighet. Ärendet

handlade om etableringen av en fabrik som skulle

tillverka latexgummi, och där det under en viss del

av tillverkningsprocessen fanns en risk, om än

mycket liten, för att verksamheten kunde explodera.

10. 9 kap. 7 § MB.

11. Den korrekta svenska titeln är: ”Vår gemensamma

framtid”. Red. Bertil Hägerhäll. Bokförlaget Prisma

och Tidens Förlag 1988. I dagligt tal säger man dock

ofta Brundtlandrapporten.

12. 1 kap. 2 § 3 st. regeringsformen.

13. Lissabonfördraget artikel 2.

14. Brundtlandrapporten s. 57. Naturligtvis måste man

läsa hela rapporten för att få med alla nyanser och

analyser.

15. Brundtlandrapporten s. 57-58.

16. Exempelvis dåvarande Miljööverdomstolens avgö-

rande MÖD 9983:04, som rent konkret handlade en

person skulle få tillstånd att inrätta ett minirenings-

verk på en ö i Värmdö skärgård.

17. Bra information om miljömålsarbetet finns på

Miljömålsportalen, http://www.miljomal.nu/

18. 26 kap. 19 § MB. Egenkontrollen innebär att alla

verksamhetsutövare själva är skyldiga att kontrol-

lera att miljöbalkens alla krav är uppfyllda.

19. BAT Reference Documents.

20. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering,

utvärdering, godkännande och begränsning av ke-

mikalier.

21. Detta gäller vid ändrad markanvändning.

22. Se vidare om denna diskussion Michanek/

Zetterberg Den svenska miljörätten uppl. 2 s. 141 ff.

23. För denna beskrivning, Michanek/Zetterberg s 141.

24. Detta regelsystem är mycket komplicerat, och vi väl-

jer att inte dyka ner i det mer här. Denna framställ-

ning är därför mycket summarisk och generalise-

rande.

25. Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/

EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en

ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens

område.

26. Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/

EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare

luft i Europa.

27. 2 kap. 7 § 3 st. MB.

28. Detta framgår av 2 kap. 6 § 2 st. MB.

29. 9 kap. 6 § 2 st. MB.

30. 9 kap. 6 § 3 st. MB.

31. Enligt 7 kap. 28a § MB.

32. Se vidare 7 kap. 27 § MB.

33. Tidigare hette dessa Miljööverdomstolen respektive

miljödomstolar.

34. 6 kap. 5 § 2st MB.

35. Detta regleras i 6 kap. 7 § 1 st. MB, och det är alltså

inte lika klart vad det innebär.


38

36. 6 kap. 7 § 2-3 st. MB. Bestämmelser om Natura

2000-omåden finns i 7 kap. 28 b och 29 §§ MB.

37. Se 6 kap. 3 § MB.

38. 19 kap. 5 § MB som hänvisar till vissa bestämmelser

i 22 kap. MB.

39. 22 kap. 1 § MB.

40. 22 kap. 2 § MB.

41. 22 kap. 16 § MB

42. 19 kap. 4 § MB.

43. 25 kap. 2 § 1 st. MB.

44. 22 kap. 25 § MB.

45. Bestämmelser om detta finns i 22 kap. 27 § MB.

46. Högsta domstolen i målet NJA 2005 s. 709.

47. 22 kap. 28 § MB.

48. 22 kap. 26 § MB.

49. 24 kap. 3, 5 samt 7 § § MB.

50. 16 kap. 13 § MB.

51. Se Miljööverdomstolens avgörande MÖD 2009:6

där en av Naturskyddsföreningens kretsars talan

avvisades, dvs. överklagan tog inte upp till prövning,

eftersom kretsen hade för få medlemmar för att ha

talerätt. Kretsen fick fullmakt från länsförbundet

men den lämnades till domstolen först efter att tiden

för att överklaga gått ut och dessutom var överklagan

skriven så att det framgick att det var kretsen som

överklagade och Miljööverdomstolen fann därför

att det var kretsen och inte länsförbundet som över-

klagat tillståndsbeslutet.

52. I ärenden som inletts hos mark- och miljödomstolen

(d.v.s. A-ärenden) finns reglerna i 49 kap. 14 § rät-

tegångsbalken, (se hänvisningen i 4 kap. 1 § lagen

2010:921 om mark- och miljödomstolar) och i mål

som överklagats till mark- och miljödomstolen finns

reglerna i 39 § lagen (1996:242) om domstolsären-

den.

53. HD Mål Ö 48-10, 24 november 2011.

54. Artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens

funktionssätt. Se även vissa regler i lagen (2006:502)

med vissa bestämmelser om förhandsavgörande

från Europeiska unionens domstol.

55. Detta regleras i 17 kap. 6 § MB. Veto betyder som

bekant ”jag förbjuder”.

56. Bestämmelser om rättsprövning finns i lagen

(2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbe-

slut.

57. 26 kap. 9 § 3 st. MB.


38 39

Överklagandet postas till den myndighet som har fattat beslutet, men ställs till den domstol som ska hantera överklagandet.

Överklagande ------------------------------------------------------------------------------------------------

Klaganden: Naturskyddsföreningen i XX-stad, Organisationsnummer (om det finns), Adress, telefon, e-post.

Ombud: Anna Annasdotter, Adress, Telefon, E-postadress.

Sökanden: Exploatering och söner AB, Adress, etc.

Saken: Tillstånd till uppförande av pappersmassafabrik.

Mål/Beslut: Miljöprövningsdelegationen i X-Län, Dnr 098-8877-2010.

YrkandeUnder denna rubrik ska man mycket kortfattat tala om vad man vill att domstolen ska ändra i det tidigare beslutet/domen.

Man ska inte här redogöra för varför.

1. I första hand yrkas att mark- och miljödomstolen, med upphävande av miljöprövningsdelegationens beslut, ska avslå

ansökan om tillstånd till uppförande av pappersmassafabrik på fastighten ZZ.

2. I andra hand, och för det fall att domstolen inte bifaller yrkandet ovan, yrkas att domstolen med upphävande av mil-

jöprövningsdelegationens beslut ska återförvisa ärendet till MPD för förnyad handläggning.

3. I tredje hand, och för det fall att domstolen inte bifaller yrkanden ovan, yrkas att domstolen ska ändra och lägga till

följande villkor: a) Xxx , b) Zzz och c) Yyyy

Föreningen begär att Mark- och miljööverdomstolen ska meddela prövningstillstånd i målet. (Krävs endast vid överkla-

ganden till Mark- och miljööverdomstolen. Om man överklagar till Högsta domstolen ska man istället yrka att Högsta

domstolen meddelar prövningstillstånd )

Föreningen begär att domstolen ska meddela inhibition av miljöprövningsdelegationens beslut om omedelbar verkställig-

het. (Kan vara bra att göra om tillståndet har ett verkställighetsförordnande, dvs. att verksamheten får tas i drift eller t.ex.

fabriken får byggas trots att tillståndet överklagats)

GrunderUnder denna rubrik redogör klaganden för varför man menar att överinstansen ska lyssna på de yrkanden som framställts.

Krävs det prövningstillstånd (pt) måste man motivera också detta. I vissa mål kan man redogöra för grunderna till pt sam-

tidigt som man utvecklar grunderna för de andra yrkandena.

Måste skrivas under, vilket betyder att det inte enbart kan faxas eller e-postas in. Om man gör det ska originalet också

skickas per post.

Glöm inte att bifoga fullmakt om den som undertecknat inte är den som har rätt att företräda kretsen, länsförbundet etc.

Bilaga Hur man ställer upp ett överklagande

Det här är en handledning om de miljörättsliga bestämmelserna för miljöfarlig verksamhet.

Skriften riktar sig främst till Naturskyddsföreningens kretsar och länsförbund som har ett in-

tresse av att engagera sig i miljörättsliga prövningar av miljöfarlig verksamhet. Syftet med hand-

lingen är att ge stöd och tips i miljöprocesser. Handledningen tar upp vilka krav som kan ställas

på miljöfarlig verksamhet och går igenom hur prövningsprocessen går till och hur man kan

engagera sig i den.

Naturskyddsföreningen. Box 4625, 11691 Stockholm. Tel 08-702 65 00. [email protected] Naturskyddsföreningen är en ideell miljöorganisation med kraft att förändra. Vi sprider kunskap, kartlägger miljöhot, skapar lösningar samt påverkar politiker och myndigheter såväl nationellt som internationellt. Föreningen har ca 192 000 medlemmar och finns i lokalföreningar och länsförbund över hela landet.

Vi står bakom världens tuffaste miljömärkning Bra Miljöval.

www.naturskyddsforeningen.se Mobil hemsida (wap): mobil.naturmob.se