72 Nummer 5 / 2016

Ingen har sålt motorcyklar så länge som Lennart ”Lelle” Westin på Lelles i Uppsala.

Han började redan 1958. När han blickar tillbaka på alla sina år i branschen blandas

lyckliga stunder med trafikpolitiska dråpslag som Rapport 13. Han har överlevt såväl

1990-talets finanskris som en rånares två skarpa kulor. Här berättar han sin historia.

När Lelle, född 1937, avslutat sin värn-plikt gick han en svetskurs. Intresset för MC fanns redan. Lelle tävlade i

enduro för Nymansbolagen i Uppsala. Han hade just köpt en bil men motorn var paj. Lyckligtvis kunde en närliggande verkstad låna ut ett svetsaggregat. Det hela slutade med att Lelle köpte verkstaden som låg i Sunnersta, i södra Uppsala. Året var 1958. Lelles såg dagens ljus. Att Lelle med åren skulle bli en profil bland svenska motorcy-kelhandlare var såklart inte på förhand gi-vet men ambitioner fanns det gott om redan från början. Lelle ville bygga en helt egen 250-maskin. Han förklarar.

-Man är lite knäpp när man är runt 20 år.Projektet blev aldrig helt klart men i

processen utvecklade Lelle en massa avgas-

TEX T BIRGER TOMMOS BILD BIRGER TOMMOS SAMT LELLE WESTINS PERSONLIGA SAMLINGAR

system, cylindrar och topplock som sålde bra. Affärerna hade fått luft under vingarna. 1963 bytte Lelles lokaler och gav sig dessutom in i postorderbranschen. Två år senare sålde man även delar till bilsport. 1966 flyttade Lelles till egna lokaler i Uppsala och året efter sker en etablering i Stockholm. Under det sena 1960-talet klev Lelles in i radiobranschen, en satsning som dock höll sig till Uppsalaområ-det. 1970-talet var en tid då MC-försäljningen ökade kraftigt. Den brittiska MC-industrin föll ihop inför japanernas anstormning. Att japanerna kunde lyckas, trots att de chas-simässigt inte riktigt kunde mäta sig med europeiska märken, hängde såklart ihop med att de införde helt nya nivåer av kvalité och tillförlitlighet. Lelle såg affärsmöjligheter nästan överallt och bland annat etablerade sig Lelles 1972 i Munkedal utanför Göteborg. Laverda var ett populärt märke under denna tid även om Honda rent volymmässigt spe-lade i en division för sig själv. 1973 fick Lelle en utmärkelse av självaste Soichiro ”Mister

Honda” Honda. Lelle minns ruljansen med välbehag och säger:

-Vi sålde massor av CB 125 och CB 750.Laverda var såklart något annat. Märket

andades exklusivitet och var populärt bland stilmedvetna gatknuttar i Stockholm under 1970-talet. En Laverda kostade ungefär 50 procent mer än en motsvarande Honda men många såg prisskillnaden som helt rimlig. Kanske rent av önskvärd? Exklusivitet måste kosta. Lelle såg till att hålla Lennart Bäck-ström med en Laverda i dåtidens svenska su-perbikeserie för standardmaskiner.

BLÅL JUS1970-talet bjöd även på ett trafikpolitiskt uppvaknade. I slutet av 1975 presenterades Rapport 13 som var en samnordisk trafiksä-kerhetsutredning om mopeder och motorcyk-lar. Utredarna föreslog drastiska begräns-ningar av cylindervolymen på motorcyklar i vanligt trafik. Ingen motorcykel skulle få ha mer än 250 kubik. Lelle, som varit med om

1973 hälsade ”Mr Honda” på i Sverige och gav Lelle en säljutmärkelse.Lelle gör värnplikt. Bild från 1957.

73Nummer 5 / 2016

Nummer 5 / 201674

att grunda McRF (Moped och Motorcykel-branschens Riksförbund), insåg att det tra-fikpolitiska klimatet plötsligt hade förändrats. Innan Rapport 13 hade få röster höjts för att begränsa eller försvåra för motorcyklism men i och med utredningen hade en ny trafikpoli-tisk verklighet skapats. Rapport 13 försvann, inte minst tack vare SMC, från dagordningen men Lelle och övriga insiktsfulla MC-hand-lare förstod att nya tuffare tider stundade. Lelle berättar att han tillsammans med Lars Holm i McRF såg till att ordna så att politi-ker fick se MC-världen. Lelle lånade ut såväl skyddskläder som hojar. Vid ett tillfälle eskor-terades en grupp politiker ut till gokartbanan Rörken utanför Uppsala. Med sig hade de två polismotorcyklar som anförde karavanen med påslagna blåljus. Lelle tyckte blåljus var lite överdrivet men fick som svar av poliserna att politikerna gillade uppmärksamhet och käns-lan av sin egen viktighet. I början av 80-talet vände MC-försäljningen brant uppåt. Lelle såg oändliga expansionsmöjligheter. I Malmö fanns företaget sedan 1973 och i Göteborg sedan 1976 men nu öppnade man filialer i Älmhult, 1982, och i Umeå, 1983. Lelles hade dessutom en utarbetad plan för ytter-ligare expansion via ett franchisingsystem. 80-talsboomen blev kortlivad och branschen fick in mycket folk som slarvade med reserv-delshållning. Lelle förklarar.

-Många bilhandlare provade sin lycka i MC-branschen men brant fallande försälj-ningssiffror skapade problem för oss alla.

LYCKLIG PÅ JOBBETLelle försäkrar att han trivs när det är lite tufft och menar att den snabbt krympande MC-marknaden en bit in i 1980-talet hjälpligt gick att hantera. När 1990-talets finanskris blåste över landet var det betydligt tuffare.

Ovan: Lennart Bäckström med Lelles-sponsrad Laverda. Ett toppcombo i 1970-talets Superbike-serie. Bild från 1978. Nedan: Lelle (överst i bild) nyinviger i Malmö 1981. Till höger nedan sitter Jerry Williams.

Lelles-loggans första design, som inspirerades av Velocettes märkeslogga, föreslogs av den legendariska MC-journalisten Bengt Björklund men utvecklades under 1970-talet till dagens enklare grafiska form.

75Nummer 5 / 2016

I den vevan lärde sig Lelle att stå på egna ben. Banklån avvecklades och filialer såldes av. När krisen var över var han tillbaka där han började med en butik i Uppsala. Idag säl-jer Lelles i Uppsala runt 400 hojar per år och satsar dessutom stort på att ha rejält med reservdelar i lager till sina tre märken. Man säljer Honda, Triumph och KTM. Lelle förkla-rar med stolthet.

-Vårt reservdelslager omfattar 65 000 enskilda delar.

Personlig utrustning, till såväl gata som grus och terräng, är även det en betydande del av Lelles sortiment. En rundtur i affären imponerar. Lelles har gott om personlig ut-rustning i lager och säljer såklart även via postorder. Ingen i Sverige har sålt motorcyk-lar så länge som Lelle. Han föddes 1937 men har än så länge inga planer på att lägga av. Semester säger han sig aldrig ha haft. Och även om firmans framtid är säkrad, så till vida att sonen Per Westin står redo att ta över den dagen det behövs, känner sig Lelle inte redo att bli pensionär. Han är en tuff kille som

Anita levde och arbetade ihop med Lelle under nästan 40 år. Hon gick bort 2015.

Per Westin (till vänster) arbetar sida vid sida med sin far Lelle.

vid sidan av politiska smällar som Rapport 13 och finanskrisen även genomlidigt personliga kriser. 2015 gick hans livs- och arbetskamrat Anita bort hastigt och tre år tidigare råkade han ut för ett rånförsök som slutade med att han tog två kulor för att skydda sin Anita. Vad driver honom? Lelle ler, han ler ofta under vårt samtal, och fortsätter.

-Jag kan inte tänka mig något bättre liv än att gå till jobbet varje dag. På så sätt möter jag människor som liksom jag älskar motor-cyklar.

En av de som Lelle möter varje dag på jobbet heter Leffe Sternesjö. Han har varit anställd på Lelles sedan 1960. Kärleken till motorcyklar manifesterar sig även i tokroliga påhitt som när Lelle, Varg-Olle och Kenneth Olausson åkte mellan Haparanda och Stock-holm, 157 mil på 20 timmar år 2010. Den gången var den då 72 år gamla Lelle bara näst äldst i gänget men det var såklart han som höll allihop med hojar. Lelle är sannerli-gen en krutgubbe som om blott två år kan fira hela 60 år som MC-handlare.

Personlig utrustning, till såväl gata som grus och terräng, är även det en betydande

del av Lelles sortiment. En rundtur i affären imponerar. Lelles har gott om personlig

utrustning i lager och säljer såklart även via postorder.