1

Katalogen är utgiven i anslutning till På plats-konstnedslag i kulturarvet, ett projekt inom In Site.

Ett stort tack till medverkande konstnärer och skribenter och till ansvarig personal vid Akademin Valand, Grimeton Radiostation och Tjolöholms slott för mycket inspirerande samarbeten.

Redaktör: Anna JohanssonFormgivning: Jonatan Knut Typsnitt: CalibriPapper: Munken Arctic 150 gTryck: Davidsons Tryckeri ABISBN: 978-91-981007-1-6

Översättning:Gregor Shapiro, engelska-svenska s. 20, 22, 27, 29, Mirjam Bayer, norska-svenska s 16-17

© Hallands Konstmuseum, skribenterna och bildrättsinnehavarna 2013.

Hallands KonstmuseumTollsgatan302 32 HalmstadSverige

Tel: 035-162300

kansli@hallandskonstmuseum.sewww.hallandskonstmuseum.sewww.projectinsite.eu

På platskonstnedslag i kulturarvet

4 5

Hallands Konstmuseum har många strängar på sin lyra. Ena dagen kan vi delta i en diskussion om bevarandet av kultur-arv och kulturmiljö, nästa dag för vi samtal med konstnärer om kommande utställningar. Olika kulturyttringar samsas inom samma sektor men det är sällan vi har möjlighet att utveckla projekt där den samtida konsten möter uttryck för äldre tiders kultur.

Vi vet av erfarenhet att möten mellan olika kulturformer kan leda till nya kunskaper som förs in i och berikar den ordinarie verksamheten. Det kan också fungera som ögon-öppnare och ge aha-upplevelser för både publik, konstnä-rer och andra kulturaktörer.

Därför är vi väldigt glada för möjligheten att medverka i EU-projektet In Site, ett samarbetsinitiativ mellan konst- och kulturinstitutioner från Bornholm i Danmark till Fredrikstad och Moss i Norge. Projektet, som pågår mellan 2012-2014, syftar till att belysa historien, landskapet och kulturarvet med samtidskonst.

Redan under hösten 2012 genomfördes en serie föredrag på Hallands Konstmuseum med fokus på samtidskonstens relation till historia och kulturarv, och i april 2013, ett se-

minarium om konstens möjligheter att se på vår historia med nya ögon. Parallellt har en tävling som riktat sig till personer mellan 15-25 år genomförts som handlade om att uppmuntra unga att i text och bild reflektera kring begreppet kulturarv. I sommar tar vi nästa steg. Allt inom ramen för In Site.

Hallands konstmuseum driver regional utveckling inom konstområdet och har som mål att verka på många platser i Halland. I samband med In Site är det därför logiskt att vi förlägger sommarens aktiviteter utanför vårt eget hus.

Under namnet På plats- konstnedslag i kulturarvet har konst-närerna Agneta Göthesson, Ingrid Book & Carina Hedén och Karolina Erlingsson bjudits in för att göra nya konstverk i rela-tion till Världsarvet Grimeton Radiostation, Tjolöholms slott och det halländska kulturlandskapet i stort. Deras bidrag till På plats kommer att visas mellan 4 maj-1 september. Därtill har ett samarbete skett med masterstudenter och lärare vid Akademin Valand som under maj berikar och ger nya perspek-tiv på upplevelsen av Tjolöholms slott med närmare tjugo platsspecifika konstverk.

Varmt välkomna till konstsommaren 2013!

Sven LundströmMuseichef

Hallands Konstmuseum

Förord Innehåll

4 Förord Sven Lundström

6 På plats - konstnedslag i kulturarvet Anna Johansson

8 Varglappar och RedBull - om historiens konstanta föränderlighet Johan Dahnberg

10-12 Agneta Göthesson Isabell Dahlberg

13- 15 Karolina Erlingsson Per Engström

16-18 Ingrid Book & Carina Hedén Wenche Wolle

20 As If Silence(s)- MA1 fri konst Akademin Valand Jason E. Bowman

21 Johanna Arvidsson / Dorna Aslanzadeh

22 Jason E. Bowman / Kjell Caminha

23 Christian Dumky / Rickard Lj. Eklund

24 Thomas Eliasson / Greg Grant

25 Martin Holm / Marja Knape

26 Linn Lindström / Kirstine Lund

27 Anthony Marcellini / Mimmi Mattila

28 Martha Persson / Ida Britta Petrelius

29 Karin Sandberg / Esther Shalev-Gerz

30 Daniel Wendler

30 Program

31 Fler aktiviteter inom In Site 2013

31 Öppettider

......................... ..................................................................................................................................

......................... ...................................................................................

......................... ........................................

.................. ...............................................................................................................

................. ..............................................................................................................

.................. ...............................................................................................

....................... .................................................................

.......................

.......................

.......................

.......................

.......................

.......................

........................

.......................

.......................

.......................

.......................

.......................

.......................

6 7

På plats – konstnedslag i kulturarvet är ett konstprojekt som sträcker sig genom Halland – från söder till norr, längs med E6:an och slingrande landsvägar. Projektet förhåller sig till regionens historia, till landskapet och i synnerhet till det som hände under förra seklet. Till projektet har tre konstnärer och sjutton studenter och lärare vid Akademin Valand bjudits in för att göra plats- och situationsspecifika konstverk i dialog med Världsarvet Grimeton Radiostation, Tjolöholms slott och det halländska kulturlandskapet i stort.

Historien, och det vi kallar för kulturarv, är under konstant förändring. Ny kunskap och förändrade perspektiv gör att vi gång på gång kan omtolka det som varit – från enskilda livsberättelser till globala omvälvande konflikter. Samtids-konsten är ett av flera områden som kan fungera som ka-talysator för att tänka nytt. Med dess inneboende förmåga att ifrågasätta, utmana och gå i dialog med historien – såväl som vår egen tid – kan den många gånger lyfta fram nya sidor av det förflutna. Det är också syftet med projektet På plats. De medverkande konstnärerna har sinsemel-lan antagit uppgiften på olika sätt och projektet täcker ett spektra från intuitiva och fiktiva till forskande och kritiska tillvägagångssätt, med såväl humoristiska tolkningar som allvarsamma grepp.

Grimeton Radiostation, strax öster om Varberg och Tjolö-holms slott, vid Kungsbackafjorden – två platser som tradi-tionellt klassats som kulturarv, har utgjort utgångspunkten för projektet. Det är vid en första anblick två avsevärt olika platser både till utseende och funktion. Den ena uppför-

rang. Här visas konstnärerna Ingrid Book och Carina Hedéns fotoserie Know-How och videoverket Show-How som utgår från platsen själv och Arts and Craft-rörelsens vurm för hantverk. Vardagliga köksföremål, vars funktion har lämnats i glömska, är porträtterade mot vit fond. Fotografierna bely-ser ett samhälle i förändring där kvinnan gått från husmor till yrkesarbetande samtidigt som en rad effektiviseringar och moderniseringar skett i hushållen. Med Know-How förs Arts and Craft-tankarna till kökets domän. Parallellt visas ett videoverk, som likt en instruktionsfilm återupplivar hante-ringen av de bortglömda föremålen och hantverket de var avsedda att utföra. Konstvetaren Wenche Volle tecknar ett fördjupat porträtt av Book och Hedéns verk i förhållande till platsen och det tidiga 1900-talets ideologi.

På slottet och i den kringliggande parken visas även As if Silence(s) i samarbete med studenter och lärare vid första året på masterprogrammet i fri konst vid Akademin Valand i Göteborg. Här medverkar sjutton konstnärer som alla ger nya perspektiv på Tjolöholm. Mer om detta skriver Jason E. Bowman, programansvarig vid Valand, som i samarbete med konstnärerna och lärarna Esther Shalev-Gerz och Anthony Marcellini genomfört projektet. Studenterna själva har också bidragit med egna texter om sina respektive verk.

Konstnären Karolina Erlingsson bjöds in till På plats för att förhålla sig till ett immateriellt kulturarv, det som till skillnad från det platsbundna snarare handlar om munt-liga berättelser, språkbruk, sånger osv. Hennes bidrag är ljudverket Kringelikrokar som utgår från materialet i privat

des 1924 i klassicistisk stil, med majestätiska torn som höjer sig i skyn. Grimeton Radiostation har listats som världsarv av UNESCO, och var under andra världskriget Skandinaviens enda kommunikationsport med Amerika. Tjolöholms slott, å andra sidan, uppfördes 1904 som privat bosättning för den skot-ska familjen Dickson, i enlighet med Arts and Craft-rörelsens stilideal. Bakom fasaderna, bortom yta och funktion, finns det däremot starka förenande länkar. De båda anläggningarna är resultatet av viljestarka människor med drömmar och visioner om att förena Sverige med världen utanför.

På Grimeton Radiostation visas två videoverk av konstnären Agneta Göthesson. Hon har inspirerats av platsen som ett centrum för kommunikation – alla de meddelanden som skick-ats till familjer och släktingar på andra sidan Atlanten, och all information som tagits emot och berättat om situationen ute i världen. Detta påminner hon oss indirekt om med videoverket Hallå som visas inne i sändarsalen. Det andra verket, Good-bye, visas i ett skyddsrum som uppfördes under andra världs-kriget, och ger oss möjlighet att uppleva och få perspektiv på ett för allmänheten hitintills stängt rum. Konstvetaren Isabell Dahlberg ger i katalogen en närmare beskrivning av Göthes-sons verk i relation till platsen.

Ett par mil norr om Grimeton ligger Tjolöholms slott. På godset finns även en tillhörande arbetarby och storstuga, som är ett resultat av byggmästaren Blanche Dicksons sociala engagemang. Storstugan var ursprungligen avsedd som ett folkets hus, där godsets arbetare kunde samlas för att fira högtider tillsammans. Idag används det som café och restau-

inspelade kassettband. Verket kan ses som ett ”soundtrack” till E6:an, eller som sidospår till landskapets formella historia – en beskrivning av världen utanför fönstret genom en männis-kas subjektiva erfarenheter. För den som vill lyssna på verket i bilen, längs med vägen genom Halland, kan det laddas ner från Hallands Konstmuseums hemsida. Det går också att ta del av verket på museet i Halmstad. Författaren Per Engström har förhållit sig fritt till Erlingssons verk och bidrar med texten LÄGET, en text som i likhet med Erlingssons verk bjuder på en personlig resa genom landskapet.

Som pendang till samtliga verk i projektet medverkar även Hallands Konstmuseums intendent Johan Dahnberg med en text om vårt förhållande till tid, historia och minne. Med regionala utblickar berättar Dahnberg hur historien på ett ögonblick kan anta nya former och ställer frågan hur vi kom-mer att se på vår tid, här och nu, om tjugo år.

På plats – konstnedslag i kulturarvet är en resa genom det halländska landskapet. Den ger besökaren möjlighet att ta del av möten mellan samtidskonst och kulturarv, dåtid och nutid, med en förhoppning om att se det förgångna och vår egen tid i nytt ljus.

Anna JohanssonCurator och projektledare

Hallands Konstmuseum

På plats - konstnedslag i kulturarvet

8 9

Låt mig berätta. Bara några ord i förbifarten i er resa ge-nom landskapet och livet. Några ord om vårt förhållande till fakta och vetande. Några ord om den platsen ni står på, och den platsen ni är på väg till. Ni kanske letar efter några fakta om platsen, helt enkelt är nyfikna på vad som hänt. Kanske är ni rentutav nyfikna på er själva och var ni kommer ifrån? Luta er lugnt tillbaka och låt mig berätta om hur det är. Några ord rakt ur en museipedagogs rika kunskapspåse!

Min brors svärfar stegade runt i den gamla ryggåsstugan på Friluftsmuseet Hallandsgården i Halmstad och besik-tigade intresserat alla föremålen. Välbekanta föremål för mig, historikern. Själv var han ingenjör och sög in alla spännande och åldriga konstruktioner. Smörkärn. Barnstol. Luckor och lådor. Skäkteträn. Stolar på tre ben. Och plöts-ligt skiner han upp och pekar på vår vackra handkvarn som står på bänken (välvilligt placerad i ett ohistoriskt sam-manhang, för att besökarna lätt skall kunna betrakta den). En längre mening på ryska yttrades (Evgenij var nämligen Moskvabo), och jag förberedde mig för min guideberät-telse, om kvarnen som användes vid husbehov, när man behövde mala lite granna mjöl i hemmet, och inte ville vänta på de större väderkvarnarna, eller vattenkvarnarna. Allt inhämtat från etnologiska nedteckningar från förr. Typ 1800-talets slut, när det mesta av vår kunskap om det forna lantlivet nedtecknades. - Evgenij berättar, säger min översättande bror, att man har likadana i Ryssland. Man har dem till hembränningen. Min föreberedda berättelse stannar av. Och min kunskaps-nivå förstärks plötsligt med en insikt. Hur gick det till, när våra kunskaper om föremål inte alls särskilt lång tid till-baka i historien nedtecknades? En student från Lund, eller kanske Uppsala, åker ut till bonden. Snurrade mustascher och knäbyxor. Högtidlig akademisk dialekt.

- Nå, herr Jönsson, vad använder ni den där makapären till? Herr Jönsson grubblar en stund över tingens tillvaro och svarar sedan med blicken i hörnet: - Jao, se herrn, den har vi när vi maler till .. eh .. husbehov. Det krafsar av studentens bläckpenna, och historien har skrivits. Alla är nöjda. Och visst är också detta en historia nedtecknad utifrån lika osäkra källor, den som ni nu läser. Men den vill er väl. Den vill att ni tänker två, eller kanske tre gånger innan ni slår fast, att det ni hör och läser, allt det som ni tar del av ur historien och samtiden. Allt det som ni bygger er värld på. Glöm aldrig, att det är någon som står bakom det. Och hur skör tråden är, mellan resterna av vår forna värld och det vi vet och tror om den. Kanske är det just det som gör, att det är så vanvettigt spännande med historia.

Jag minns väl - och jag minns med en dos regionalpatrio-tisk besvikelse - den tjocka pil som löpte på kartan. Den löpte med militärisk korrekthet från Oslofjorden tvärs över Kattegatt rakt ner genom Öresund, svängde av lite kluvet mot Själland och Jylland, delade sig och for upp i Östersjön mot Gotland och Mälardalen. Besvikelsens pil. Den fanns i arkeologisk litteratur. Presenterades på overheadbilder och i diaprojektor. Pilen som gick förbi Halland. ”Halland har ingen förhistoria”, fick man höra av provokationssugna debattörer bland dem som visste. Pilen, den visade hur kommunika-tionerna gått under den senare forntiden, under järnåldern och vikingatiden. Oslofjorden: viktigt. Hedeby och Roskilde: viktigt. Gotland. Birka. Uppsala. Väldigt viktigt. Halland? Nä, vet du vad. I februari 1992 gick en så kallad ”amatörarkeolog” runt på en åker utanför Slöinge, mitt i Halland, och letade flinta. Näsan pekade rakt ner mot den bruna jorden; flinta hittas av den som letar väl. Denna dag hittade vår vän guld. I bokstavlig

Varglappar och RedBull- om historiens konstanta föränderlighet

mening. Slöingeboplatsen blev plötsligt riksbekant med sitt rika fynd av så kallade Guldgubbar – en papperstunn bit guld med motiv av märkliga forntidsgestalter, tillverka-de någon gång i början av 700-talet. Alla älskar guldfynd. Och alla förstår vad det innebär. Rikedom. Makt. Magi. Handel. Kommunikationer. Pilar på overheadprojektorn. Tveksamheten fanns och bromsade en stund. Man ville ju inte säga, att ett visserligen viktigt, men ändå enskilt, fynd kunde skriva om ens teorier och kunnande om historien. Men visst ritades pilarna om. Slöinge var inte ensamt om det. Man byggde motorväg. Dubbelspår. Gasledning. Expansionen av vår tids kommunikationer, vår tids pilar, krävde arkeologiska undersökningar. Och visst fick Halland sin forntid. Den forne studenten kan nu sitta och tillfred-ställa sina lustar i att frossa i hemlänets historia, utan att behöva riskera att se pilarna svepa förbi ute på Kattegatt. Nu vet vi ju allt. Allt som finns att veta.

Vårt museum i Halmstad. 00-tal. Skolklasserna skulle få en ny museipedagogik. Tänka själva. Hitta sina inneboende kunskaper. Reflektera över historiens mångfacetterade spektrum. När de kom in i lokalen visade projektorn två bilder omväxlande för dem. Guiden hälsade välkomna. Nå, klassen? sade guiden när projektorn hade stannat på den ena bilden, vad är det för något ni ser? Tyst ett par sekunder. - Nja .. en spjutspets. - Okej, något mer förslag? - Kniv. Dolk. Pil?

Snart hade man kunnat konstatera, att det var en kniv. En kniv av flinta. Som hörde hemma i stenåldern. Bra. Och sedan växlade vi till den andra bilden. Vad sjutton var det där då? Hörde den hemma i Sverige, eller på annan plats? Äldre eller yngre än flintkniven? Svaren kom med tvekan.

Nä, inte svenskt. Kanske Latinamerika. Kina? Afrika? Ingen kunde knäcka vare sig det ena eller andra när de fick se bilden på den 70x50 cm stora tygbiten med en trolliknande målning på. Eleverna var alltid osäkra. Och, skall tilläggas, samma sak gällde alla vuxengrupper som testades. Sen kunde guiden med liten triumferande röst berätta, att det var en Varglapp. Kan-ske 200 år gammal. Hemmahörande inte bara i Sverige, utan i närområdet Halland och Småland. Oj, sade gruppen.

Utan tvekan kunde besökarna sätta in ett tretusen år gam-malt föremål i rätt kontext, men hade helt missat ett betydligt yngre från det egna geografiska området. Varför? Inte så märkligt. Visst, vi läser om stenåldern. Kanske har man sett en flintdolk i en bok, eller på ett museum. Men också dolken som redskap; den lever kvar i bruk i köket och i snickarboden. Vi förstår föremålet. Och sen kommer varglappen: använd vid drevjakt på varg. Något som vi inte gör längre, även om djuret i sig åter tagit plats i både skogen och massmedia.

Den spontana tanken säger: ju längre bort i tiden, ju mer främmande. Fakta säger något helt annat. Hur många har skickat ett sms denna vecka? Händerna upp. Hur många hade ens förstått frågan för 20 år sedan? Hur många kommer att förstå frågan om 20 år? Kanske lika många födda på 00-talet som vet vad en VHS är. Många museer har gett sig in i vård och omsorg med sin pedagogik. Minnet som förlöser. Vi maler kaffe. Tittar på bilder. Besök i museala minnesmiljöer. Hur ser morgondagens brukare ut? De som reagerar på ett modem som startar. Doften av RedBull och Sourcream Onion-chips. Kustlinjen förskjuts och hällristningar hamnar långt uppe på land. Odlad mark blir skog och golfbana. Handskrivna brev blir lyx och hemsidor från 90-talet mumifieras utan kontakt med skaparen. Historien skrivs inte bara om hela tiden. Den skrivs också. Just nu.

Johan DahnbergIntendent kulturhistoria Hallands Konstmuseum

10 11

Göthesson två videoverk: Hallå och Goodbye. Under utställ-ningsperioden kommer hon även att göra tre performance-verk: Good Morning, Looking for och Catch the Moon.

Grimeton Radiostation, med anropssignalen SAQ, upp-fördes efter första världskriget för att i framtiden säkra Sveriges kommunikationer med omvärlden, då de under kriget hade brutits. 1920 beslutade riksdagen att bygga en radiostation för trådlös telegramtrafik till Amerika. För att få bäst sändning över Atlanten skulle stationen placeras på Västkusten mellan Göteborg och Halmstad. Valet föll på

Grimeton. Man började bygga 1922 och 1924 stod statio-nen klar. Svenskamerikanen Ernst Alexandersson, anställd vid General Electric i Amerika konstruerade sändaren och sändarens antenn, medan stationsbyggnaden ritades av arkitekt Carl Åkerblad. Redan under andra världskriget kom Grimeton att få stor betydelse som Skandinaviens kom-munikationsport då kabelförbindelserna åter bröts av de krigförande nationerna. Grimeton ingick i ett globalt nät av nio långvågsstationer, som alla konstruerats av Alexan-dersson, och är idag den enda bevarade storradiostationen från tiden innan det fanns radiorör för höga effekter. 2004 upptogs Grimeton på UNESCOs världsarvslista.

Tanken att Grimeton skulle ha ett optimalt läge för att sända meddelanden till Amerika och resten av världen med fri lejd tvärsöver havet är fantasieggande. Att ingenting lig-ger i vägen. Om vi ställde oss där och ropade, skulle ropet då höras på andra sidan?

Redan 1901 hade den italienske fysikern och radiopionjären Guglielmo Marconi, som 1909 tilldelades Nobelpriset i fysik tillsammans med den tyske radioinnovatören Ferdinand Braun, lyckats sända morsemeddelandet ”S” från Cornwall i England till Newfoundland, Canada. Ett enkelt s – för första gången kunde ett meddelande skickas så långt och komma fram. Inne i Grimeton Radiostation visar Agneta Göthesson sitt nyproducerade videoverk Hallå. Vi befinner oss i snårig natur, bland buskar och ris. En person rör sig ut ur bilden och in igen, ropandes Hallå! Personens till synes ologiska rörelser, tillsammans med naturens snårighet, skapar en känsla av att personen söker efter något eller någon. En önskan om ett svar på ropet, som inte kommer. Ett uråldrigt utsänt s – rösten och kroppen, våra verktyg för kommunika-tion – men utan svar. På flera sätt skulle verket kunna sägas spegla vår trassliga upplevelse av samtiden som överfull av förväntningar på samlandet av vänner på internet, att förse dem med rätt information, kommentera bildströmmar, följa, gilla, bekräfta och bli bekräftade av andra.

Grimeton Radiostation står för teknisk utveckling och mo-dernitet, medan dess skyddsrum, under jord, har en annan funktion: att i händelse av krig eller annan katastrof skydda. Här visar Agneta Göthesson sitt videoverk Goodbye. Vi be-finner oss i naturen även i detta verk men här ser vi en kvin-

na som tycks ta farväl av höga träd i en skog i vinterskrud. Varmt och ömsint omfamnar hon träd efter träd och videon blir både en bild av en nära relation mellan människan och skogen som helhet, och mellan henne och varje individu-ellt träd. Och samtidigt en bild som reflekteras tillbaka på betraktaren: ett igenkännande, en längtan kanske, efter samma innerliga värme. En nästan smärtsamt privat ritual, där kommunikationen är ordlös. Kvinnan i bild är konstnä-ren själv. Goodbye har också genomförts som performance, men då i grönskande skog. De majestätiska trädstammarna och den upprepade omfamningen i verket har något sakralt över sig, som förstärks i och med placeringen i ett skydds-rum. Rummets innebörd överförs till bilderna och bilderna färgar rummet, så att det nästan transformeras till ett kapell. En plats för avsked, reflektion och hågkomst.

För att pröva flera aspekter av platsen Grimeton Radiosta-tion kommer Agneta Göthesson också att göra tre perfor-manceverk som tar sin utgångspunkt i andra former av kommunikation: Good Morning, Looking for och Catch the Moon, där det i två av dem kommer att finnas möjlighet för publiken att delta. Performancekonst involverar ofta enkla upprepade handlingar, och bygger på ett undersö-kande förhållningssätt där konstnär och publik prövar något tillsammans. När konstverk visas eller sker i rum och på platser avsedda för helt andra aktiviteter, sker något, såväl med verket som med rummet och betraktaren. I bästa fall uppstår något nytt som bara kan existera just här. Hur låter och känns denna plats? Kommunicerar den ännu med oss?

Isabell DahlbergKonstvetare

// Agneta Göthesson bor och arbetar i Laholm och Malmö. Sedan utbildningen vid Konstfack, 1990-1994 och Kunstakade-miet i Trondheim 1994-95 har hon bland annat ställt ut på Skå-nes konstförening, Malmö, 2010, Galleri Art On, Halmstad, 2010, Kulturhuset i Stockholm, 2005 och medverkat vid biennalen för samtidskonst i Shumen, Bulgarien, 2006. Hon är även lärare vid Fria Målarskolan i Halmstad.

Agneta Göthesson utgår ofta från det vardagliga, små saker som sker, som människor gör. I installationer, teckningar, objekt, video och performance undersöker hon människans villkor för att finnas till. På ytan är hennes verk ofta konkre-ta men därunder döljer sig andra berättelser och inte sällan låter hon mångtydiga titlar ge verken en språklig twist.

Att låta konst ta plats i byggnader som konstruerats för andra ändamål är spännande. Finns det och kan det uppstå nya möjliga kopplingar mellan platsen, dess historik, funk-tion då och nu? På Grimeton Radiostation visar Agneta

Agneta GöthessonHallå / Goodbye - Grimeton Radiostation

Stillbild från Goodbye, 2013.

12 13

14

Lyssna på verket:

Karolina Erlingssons ljudverk Kringelikrokar kan du lyssna på via Hallands Konstmuseums hemsida. Gå in på www.hallandskonstmuseum.se. Klicka dig sedan vidare via menyn: Se&Göra > Utställningar > På plats

Du kan även lyssna på verket genom att scanna QR-kodennedan med din smartphone.

Halmstad, hur skulle en förklara det, hur? Tvånget från en burfågel? Det blev alltid Falkenberg eller Varberg. Sam-tidigt, på en annan plats i Halland, låg min blivande fru tillsammans med en kompis och räknade bilar på E6:an. En slänt i Frillesås. Och problemen vi hade med att komma av E6:an sedan, när vi gift oss. Var, i den uppsvenske medbor-garens medvetande, befinner sig Hallands inland? Vi kom åkande från Malmö. Det undermedvetna? Jag minns inte ens vad jag valde för glass i affären där i backen. Var det en papegoja? Kan det ha varit en stare? En puckstång? Jag har hört att det flyter vatten genom Halmstad. Halmstadsån förstås. Och en hörde hur det kunde gå till på campingplat-serna på 70-talet. Först som vuxen förstod jag att allt var påhittat, att Fylleån flöt i närheten, hur myter uppstår. Men när en kom ut ur Smålands mörker och möttes av den bör-diga jordbruksslätten! De solångande bensinstationerna. Raksträckorna. Var uppstår åar och floder? I berget kanske, och i hemlig-het gick jag som barn och tittade ner i vattnet i Lagan och tänkte att Lagan flöt ut i Halmstad. På så sätt stod jag i förbindelse med Halmstad. Till Laxvik tar man sig på gäng-liga vägar, man hamnar lätt i utkanten av Halmstad. Men i Susedalen kan en stå på baksidan av tavernan med sitt kaffe och skåda ut över ett pastoralt landskap och tänka att en struntar i Halmstad. Men Halland! När blev Ullared ett sånt storstadskvarter? Jag har aldrig kommit körande i skym-ningen från det hållet tidigare. Jag hamnade i Varberg. Kan man bli så överraskad någon annanstans? Hallands inland? Jag minns Tvååker. Jag har återvänt dit. Och Söndrum, som den gamla kvinnan jag bodde hos en tid talade om som jor-dens mittpunkt. Hur skall man förstå flygsand? Och de hän-givet vindpinade tallarna. Vi märkte aldrig av den vinden i Småland. Den dog bort över myrmarken, blev morän? Jag hittade kartboken. Det var som jag mindes. Läget: längst ner på det röda omslaget, låg skrift, en smal remsa som var understruken: namnteckningen som Halland.

Per EngströmFörfattare

LÄGET

Har du vatt i Halmstad!? Har du vatt i Halmstad?! En av de roligare fåglarna i samtidslitteraturen, Vlad Pålspetsaren i David Foster Wallaces roman Systemets sopkvast har ett helt annat vokabulär, en märkvärdig bland-ning av obsceniteter och fromma ramsor. ”Herren är min aftonvard. Jesus skall intet begära.” skriker fågeln. Jag är inte säker på att jag hade varit i Halmstad 1969. Men mor-far var i Träslövsläge. Vi åkte de tio milen rakt västerut för att hälsa på honom. Han bodde hos en fiskare som hette Olle, vi tittade på fisken, satt kanske litet i trädgården precis vid hamnen, Olle kom gående runt husknuten, men sedan var det dags för glass. Det var sommar. Och då hängde den där buren, med det där djuret, utanför affären i backen och skrek. Har du vatt i Halmstad?! Jag tror att jag blev litet skrämd, på ett sätt som jag kanske inte hade blivit av Vlad Pålspetsaren, jag är född i bibelbältet. Det var något med denna fågels uppfordrande ton i det envetet mekaniska tjatet, och dess stirrande kalla öga. Men jag förstod ju att Halmstad var viktigt.

Morfar kallade Träslövsläge för ”Läjet”. Det var en mycket fin anspråkslös plats. Det luktade fisk. 1972 dog han. Vad har hänt med Läjet? Åkte vi någonsin till Ullared? Varma somrar i Småland. Vi badade i insjöarna i trakten. Mitt i Småland. Höger åkte vi aldrig åt. Men västerut! Det var en annan kontinent. En tänker lätt på gröna ärter. Tio mil bort bara. I modern tid kommer jag körande från Gislaved, där min bror bor nu. Plötsligt! Jag måste hitta min kartbok från lågstadiet! Som en smal remsa, så var det. Med gröna ärter. Det hade mörknat – då plötsligt tornade Ullared upp sig som en hägring av neon och butiker. Jag sa jösses rakt ut fast jag var ensam i bilen. Bara positiva minnen! Hur många gånger har vi inte sagt jösses i Susedalen! Kring lunchtid, precis mitt emellan Malmö och Göteborg, invigt av drott-ningen. Det hände att vi åkte till havet. Så hette det. Föräldrarna kunde säga: Skall vi åka till havet om det är fint på lördag! Jag vågade då inte propsa på

Karolina ErlingssonKringelikrokar - Hallands Konstmuseum

// Karolina Erlingsson är född och uppvuxen i Simlångsdalen och numera bosatt i Malmö. 2003-2008 utbildade hon sig vid Konsthögskolan i Malmö och har därefter ställt ut på bl.a. Galleri Ping-Pong, Malmö 2012 och medverkat vid Göteborgs interna-tionella konstbiennal, 2011, Moderna utställningen, Moderna Museet, 2010 och Ystad konstmuseum, 2010.

16 17

Ingrid Book & Carina HedénKnow-How / Show-How - Tjolöholms slott

En kökslåda fylld med köksredskap från en annan tid. Det är detta material som bildar utgångspunkt för Ingrid Books och Carina Hedéns senaste konstprojekt med titeln Know-How. En fotoserie där dessa enkla redskap skildras. Före-målen har plockats fram ur lådan och fotograferats mot neutral bakgrund. De inbjuder till en undersökning av form, funktion, användning, lokal tillhörighet och historia.

Ett av föremålen används eller har använts till att kärna ur plommon med, ett annat används till att pricka plom-monen i samband med konservering. Vissa redskap är lätta att känna igen medan andra förblir gåtfulla. I Know-How är Book & Hedén på spaning efter redskap och användnings-sätt som är okända för oss idag. På samma sätt som ord

och uttryck har försvunnit från vår vokabulär, har redskap försvunnit från våra kökslådor. Föremålen blir, i likhet med begreppen, vittnesbörd om förändringar i levnadssätt eller med den tyske historikern Reinhardt Koselleck – bärare av historisk erfarenhet.

Know-How öppnar på ett grundläggande sätt för möjlighe-ten till en reflektion över objekten och vårt förhållande till dem. I detta ryms både ett estetiskt och ett etiskt perspek-tiv: hur är föremålen utformade och vilken betydelse har de eller har de haft i våra liv? Trots att de flesta är maskin-tillverkade och inte handgjorda är de på olika sätt ändå kopplade till handen genom sitt användningsområde. Foto-grafierna presenteras i det innersta rummet i Storstugan vid

Tjolöholms slott. Det är en miljö som står i stark kontrast till det vi vanligtvis betraktar som standard inom galleri- och museivärlden, nämligen den vita kuben.

Det till synes neutrala utställningsrummet med sina enkla vita väggar har spelat en förhärskande roll ända sedan 1930-talet och MoMAs rendyrkning av denna modell.I Storstugan, som idag fungerar som café, bildar rustika bruna timmerväggar, bord och stolar ramen runt fotoserien Know-How. Tjolöholms slott har en helt speciell historik och betydelse i svensk arkitekturhistoria. Både slottet och den tillhörande arbetarbyn, som är en del av slottsanlägg-ningen, förenar såväl gamla som nya stilideal inom arki-tektur och inredning. På olika sätt är dessa ideal knutna till de samhälleliga och ideologiska förändringar som skedde i slutet av 1800-talet.

1904 stod Tjolöholms slott färdigt, ritat av arkitekten Lars Israel Wahlman. Uppdragsgivare var makarna Blanche och James Fredrik Dickson. Som tredje generation göteborgare med engelska anor slår de en bro mellan engelska och svenska traditioner. Slottet visar på inspiration från såväl Tudorstilen som Arts and Crafts-rörelsen och Jugendstil. Trots sin vision om en historiskt präglad slottsarkitektur var Blanche öppen för de nya och samtida tendenserna inom inredning och möbeldesign. Både uppdragsgivarna och arkitekten höll sig uppdaterade på den nya stilen genom resor till England, världsutställningen i Paris 1900 och den ledande tidskriften The Studio.

Engelsmännen John Ruskin (1819-1900) och William Morris (1834-1896) stod i spetsen för Arts and Crafts-rörelsen och dess kamp för en genomgripande estetisk omvälv-ning. De grundade sig på övertygelsen att vackra miljöer kunde skapa bättre livskvalitet för den enskilda individen och därmed även ett bättre samhälle. Ruskin var förbittrad över bristen på hantverksmässig kvalitét och den tillta-gande tillverkningen av onödiga föremål. Med Ruskin som vägledare påbörjade Morris sitt verk, hans första hem Red House (1859) kan ses som ett manifest över boendet som företeelse och betydelsen av estetiska omgivningar. Med hjälp av sina vänner formade Morris ett hem där allt från arkitektur, konst, inredning, möbler, textilier, tapeter och

föremål var avsedda att bilda en estetisk helhet. Red House, Morris och Art and Crafts-rörelsen fick stor genomslagskraft och dess influenser nådde långt utöver Englands gränser. Tjolöholms slott är ett exempel på detta. Arbetarbyn var en del av Blanches vision i linje med de engelska idealen. I Storstugan kunde arbetarna samlas, låna böcker och lära sig olika hantverk. Tillsammans med de enkla och estetiskt genomtänkta bostäderna är Storstugan ett exempel på en vision om det viktiga samspelet mellan dagligt liv, god miljö och arbete.

Genom bruksföremålen och presentationen i Storstugan förhåller sig Know-How till plats, interiör, historia, konst och ideologi. Arts and Crafts och begreppet Know-How med sina associationer till praktisk/tekniska specialkunska-per flyttas in i köket, området för kvinnans vardag.

Flera av Book & Hedéns projekt har en lokal förankring. Vi kan dra en linje från Know-How till deras serier över Bexells stenar, uppgrävning, plantering och diskussion om vildplommon i södra Sverige och landskapet i Halland. I Halländskt landskap efter Richard Bergh (1997-2000) bildar målaren, skribenten och museichefen Richard Berghs (1858-1919) målning Halländskt landskap från 1895 utgångspunkt för en serie fotografier, som handlar om sökandet efter den plats där Bergh fann sitt motiv.Berghs rika textkorpus fångar upp idéer om konst, tillhö-righet och omgivningar. Han tog tidigt upp intrycken från Arts and Crafts-rörelsen. Idéerna förmedlade han vidare till författaren, pedagogen och kvinnosaksideologen Ellen Key (1849-1926) och tillsammans bidrog de till utställningar av enkla interiörer som hade som syfte att uppmärksamma synen på heminredning mot slutet av 1800-talet.

Arts and Crafts-rörelsen fick också betydelse för utform-ningen av galleri-och museirummet omkring 1900. Genom att låta Storstugans interiör utgöra ramen för Know-How visar Book & Hedén på samspelet mellan konsten, dess omgivningar och betraktaren. En konst för alla i linje med det Ruskin och Morris eftersträvade.

Wenche VolleKonstvetare

Know-How, inkjet print, 2013. Bilden är beskuren.

18 19

// Ingrid Book och Carina Hedén arbetar i Oslo och Rolfstorp.På 90-talet undervisade de vid Konstakademin i Oslo och på Konst-högskolan Valand i Göteborg. Till deras projekt hör: ”Temporary Utopias”, Museet for Samtidskunst, Oslo, 2003 (för den norska de-mokratiutredningen), ”News from the Field” Bienale de São Paulo, 2004, 3e Berlinbienalen, 2004, ”Stories for empty shop windows”, Salzburger Kunstverein o Kunstnernes Hus, Oslo, 2007, ”Militære Landskap”, Festspillutstillingen Bergen Kunsthall, 2008, ”Stedene selv”, Preus Museum for Fotografi, Horten, 2009 och ”Bexells Ste-nar. Ett undangömt monument”, Modernautställningen, Moderna Museet, 2010.

Know-How, inkjet print, 2013. Know-How, inkjet print, 2013.

20 21

I utställningen As if Silence(s) möts Tjolöholms historia och samtida konst – de både utmanar och samverkar med varandra. Utställningen, med nästan 20 konstverk av lärare och studenter vid masterprogrammet i fri konst vid Akademin Valand, upprätthåller akademins engagemang att synliggöra sätt att tänka genom samtida konst.

Utställningen As if Silence(s) är ett avbrott och en inter-vention på Tjolöholms slott, en utställning som förbinder dåtid och nutid. Historia är inte så enkelt som en linjär och kronologisk berättelse. Kulturarvsplatser är mer än fysiska enheter som erbjuder publiken tillgång till ett forum i nuet där de möter artefakter och konstellationer från det förgångna.

Våra fysiska miljöer är föränderliga; i städer samsas nya byggnader med gamla och i landskapet upprätthålls äldre inhemsk växtlighet samtidigt som invasiva arter skyddas. Våra privata och offentliga samlingar av konst, arkiv, arve-gods, det förgängliga, sentimentala objekt och registrera-de vittnesmål försäkrar att det förflutna är så mycket mer än ett ihåligt spöke som står bakom den nuvarande. Förr och nu är alltså ständigt sammanflätade.

Kulturarvet kan alltför lätt uppfattas som en förmedlande institution genom vilket det förflutna - sedvänjorna, fakta, myter och ritualer om hur världen en gång var - är frusen i tid. En primär uppgift för samtida konst är att utmana det

förflutna och nuet, och också föreslå alternativ till rådande berättelser. Samtida konst och de metoder som samtida utövare brukar kan vara utmanande - såväl idémässigt, ideo-logiskt, materiellt och pragmatiskt - för kulturarvets arenor med dess påtagliga prioriteringar att vårda och bevara.

Därför krävs det mod av aktörer inom arenorna för kultur-arv och samtida konst för att hitta sätt att samexistera med varandras problem och prioriteringar. Sådana energiska samarbeten kan ge nya upplevelser för publiken som då kan komma i kontakt med samtidskonst inom ramen för kultur-arvskontexter. Studenterna har antagit utmaningen genom att göra konst som omdefinierar Tjolöholm och visar upp flera sätt att aktivera områdets historia.

Jag är tacksam för all hjälp från personal på Hallands Konstmuseum, inom ramen för In Site, Region Halland och Tjolöholms slott för rika och komplexa möjligheter och för resursstödet till detta samarbete. Detta projekt fick även ett uppskattat forskningsbidrag för kulturarv från Göteborgs universitet.

Esther Shalev-Gerz ledde projektet på uppdrag av Akademin Valand. Hon har bidragit med sin mångåriga erfarenhet som konstnär med betydelsefull historik av arbete inom komplexa områden, och som lärare. Anthony Marcellini har stöttat ge-nomförandet av projektet, och Bryndís Snæbjörnsdóttir och konstnären Mark Dion bidrog entusiastiskt med en kurs om konstnärliga processer i förhållande till kulturarvsplatser.

Jason E. BowmanProgramansvarig

Masterprogrammet i fri konstAkademin Valand

MA1 fri konst, Akademin Valand As if Silence(s) - Tjolöholms slott, 4 maj – 2 juni

Dorna Aslanzadeh Johanna Arvidsson

Mina mest ihärdiga undersökningar kretsar kring andra människors tankar. Genom olika konstruerade reflektions-enheter ges slottet en möjlighet att skåda sig själv och reflektera över sin egen existens. Titeln hänvisar till Freuds essä med samma namn och genom dessa skulpturala installationer vill jag att slottet begrundar sitt egna jag.

// Verksam i Göteborg. Mina verk undersöker oftast rörelse, kropp och de punkter där vår hud möter världen. I denna mening fungerar huden som en barriär - vad hindrar mig från, men även tillåter mig, att uppleva andra. Likväl är huden den behållare ge-nom vilket idéer och frågor om periferi och exil undersöks. Med en bakgrund inom teater samt filmskapande, arbetar jag med installationer, video och performance.

Blanche Dickson avled år 1906 under en hemresa från Ceylon och begravdes i Indiska Oceanen. Mitt verk är ett monument för Blanche. Betraktaren bjuds in i hennes sov-rum för att bevittna sin egen fysiska närvaro i hyllandet av Blanches liv och död. Min önskan är att slottets besökare upplever något mer än stilla rum utan spår från liv och död. I mitt verk knyter jag samman rummet med Blanches död och vill därmed ge liv åt platsen genom betraktaren.

// Johanna Arvidsson, född 1983. Arvidssons arbeten handlar om det okända och dess relation med den mänskliga kroppen och effekten det okända har på våra psyken.

Repeating, Remembering,and Working Through

Our bodies are the monuments

22 23

Kjell Caminha Christian Dumky Rickard Lj. Eklund

Jag blev provocerad av de senaste ideologiska och poli-tiska besluten, både lokalt och nationellt, kring flyktingfrå-gan. I ett ljudverk installerat i en korridor inne i slottet, tar en konversation sin plats. Några notoriska men objudna gäster tar sig in i huset genom väggarna. Oskyldigt men också hastigt, kan tystnaden brytas. Speciella erfarenheter delas. Ett osannolikt beteende uppmanas.

// Född 1987 i Brasilien, nu bosatt i Göteborg. Jag är inspirerad av olika uppfattningar om dekoloniseringen av kunskap och vara. I mina verk sker en kontinuerlig sammanställning av fakta och fiktion där jag väver samman verbala och icke-verbala element inom text, fotografi, skulptur, ljud, installation och performance.

Jag är intresserad av byggnadsarbetare, den platsen de tar i anspråk och bilden omgivning har av dem. Jag vill ikläda mig rollen som byggnadsarbetare och ifrågasätta det som vi tar som självklart i vår närmiljö. Mitt projekt kommer bestå av en utgrävning runt slottets marker under ett antal dagar. Där kommer jag bjuda in till konversion mel-lan mina spadtag. I slottsmiljön kommer det finnas små teckningar föreställande grovarbetare, teckningar som har gjorts efter foton tagna från fyra vinklar när arbetarna har stannat upp i sitt görande.

// Född i Ystad, uppvuxen i Malmö, flyttade till Göteborg 2009. Innan jag påbörjade min utbildning hade jag jobbat mycket med förvrängning av krokimodeller från olika vinklar. En teknik som jag har vidareutvecklat under åren.

Jag skall tillverka en skulptur och hjullöst fordon, en bärstol. Byggd i skala 1:1 med kabinen täckt och transpa-rent via användning av svart meshtyg och med en tofs i varje hörn. Bärstolen skall installeras i vagnsamlingen på Tjolöholm slotts Vagnmuseum. Objektet kan användas till att upphöja en person för transport från kraften av två bärare.

// Rickard Lj. Eklund, född i Stockholm 1987, bor och studerar i Göteborg. Mitt arbete bygger på undersökningar om perception, fenomenologi och drömtydning vilka opererar med kulturella symboler och myter, vilket tar sin form i installationer från an-vändning av ett flertal material och medier.

May I Be Happy Here Utan titel Dig up dirt PalanquinJason E. Bowman

Mina queerinriktade konstverk relaterar till vad som sker innan regnbågen uppenbaras. Ett åskväder kan riva upp oss med rötterna, dess energi får oss att rämna. Det är visceralt och har följder. Regnbågen däremot, är utan tex-tur och utan kropp, en färgstark illusion och ett kapsejsat leende som oinbjuden dyker upp med sina skrällande ränder. Ett åskväder färgar allt runt omkring. Klädd tätt i svart och blått ger det himlen vackra blåmärken. I dess mest brutala framförande bränner ovädret sina offer för att sedan ge nåd genom att duscha dem med regn. Jag kan titta på åskväder i evigheter, men de är alltid på flykt och avdunstar med tiden.

// Jason E. Bowman är konstnär, curator och programansvarig för masterprogrammet i fri konst vid Akademin Valand. Han har bl.a varit curator för den skotska paviljongen på Venedigbienna-len och genomför den första europeiska retrospektiva undersök-ningen av Yvonne Rainers arbete.

24 25

Greg Grant

En klocka specifikt utformad för kulturarvsmonumentrunt om i världen; minutvisaren rör sig runt uret medantimvisaren står stilla och symboliserar byggnadensartificiella bevarande som ett historiskt monument.

Jag är intresserad av idén om kulturarvet och dess funk-tion. Tjolöholm presenteras som en autentisk historisk artefakt, statiskt och oförändrad. Det kan ses och upp-levas som en bild av det förflutna men bara i nuet. Den representerar en uppfattning om autentisk kultur, och med renoveringar förblir byggnaden artificiellt bevarad; skyddad mot tecken på ålder och slitage, dess atmosfär är övervakad och tillgången till platsen kontrollerad.

// Född i Glasgow, Skottland, och baserad i London. Min praktik utforskar visuella aspekter av byggandet av identitet genom bilder, föremål och platser - verkliga eller virtuella.

Utan titel (Cultural Heritage Clock)Utan titelThomas Eliasson

Herrummet på Tjolöholm slott inreddes i en österländsk stil under en tid då västvärlden mystifierade och romanti-serade öst. I detta rum finns två paneler med arabisk skrift som ingen verkar veta exakt vad de betyder. Idag existerar europeisk kultur i relation till ett allt mäktigare Kina, som en ny omvänd orientalism. Inspirerad av dessa två fakta, installerade jag en replika av panelerna fast nu utomhus och med kinesiska skrivtecken på.

// Jag är född i Storuman, Sverige, och för närvarande bor jag i Göteborg. Med mina konstverk har jag närmat mig begrepp som yttrandefrihet, ideal och normalitet. Jag har arbetat med olika medium såsom teckningar, skulptur och video installation.

Martin Holm Marja Knape

Det här är en undersökande essä i kreativ tappning inspirerad av Edgar Allan Poes The Fall of House of Usher. Idéerna framförs genom en serie bortkomna brev skrivna av arkitekten Lars Israel Wahlman till ägarinnan av slottet, Blanche Dickson. Inspirationskällan är omarbetad så att den matchar det historiska sammanhanget runt Tjolöholm i början av 1900-talet, då slottet uppfördes. Verket är pre-senterat som en högläsning från dolda högtalare i bibliote-ket. En nedskriven version finns att köpa i butiken.

// Jag är en 27-årig konstnär intresserad av attribuering och interdisciplinär kartläggning. Jag tog min kandidatexamen vid Cambridge School of Art 2008. Mitt arbete handlar främst om att dra linjer mellan två icke samarbetsvilliga ämnen och tvinga dem att forma ett tredje.

Jag är intresserad av hur slottets historia är konstruerad och hur naturen utelämnats från den. Jag kommer att utgå från en specifik plats, musikrummet, där jag kommer att infoga spår som förkroppsligar en möjlig passage av ett stort isberg. Verket kommer att installeras vid rummets fönster som vetter mot havet.

// Marja Knape är född 1984 i Göteborg, där hon för närvarande bor. Marja arbetar främst med skulptur och video. Hon inspireras av de transformationer som sker i naturen och använder flyktiga material såsom vatten, ånga och ljus i sina arbeten.

The Rise of the House of Blanche At the white rocks

26 27

Kirstine Lund

Tjolöholms slott är bevarat sedan tiden då dess grundare, Blanche, bodde där. Det är som att tiden stått stilla och att det på något sätt alltid varit fallet. Det verkar som att det blev uppfört i hopp om att konservera hennes avlida make och en tid som redan då var passerad. Kläder kommer att bli balsamerade med smält socker och formade som att de var burna av en person. Avsaknaden av liv har gjort dem till tomma skal formade efter det som en gång var.

// Kirstine Lund har för avsikt att öppna ett kritiskt fält där rela-tionerna mellan konst och sociala erfarenheter utforskas. Genom att sammanföra igenkännbara objekt i nya sammanhang vill hon framkalla frågor kring ett specifikt materials mening.

Contained MatterSlow InvasionLinn Lindström

Jag är intresserad av ögonblicket då man närmar sig en massa och den plötsligt förvandlas från fast till ohanter-lig. En upplevelse beroende av förändring i ett psykiskt landskap. Inuti slottet finns ett rum med välvt tak som står tomt och är uteslutet från den guidade turen. Där inne kommer luftburna frön att ansamlas och långsamt fylla delar av rummet.

// Linn Lindström, född 1987 i Luleå, avslutade BFA-programmet vid Kunstakademiet i Oslo 2012 och är nu bosatt i Göteborg. Arbetar i huvudsak med skulptur och installation bestående av organiska material, de senaste arbeterna har kretsat kring fragilitetens närvaro.

Anthony Marcellini Mimmi Mattila

The Mausoleum and the Mass är ett performance medrop och svar som handlar om det raserade marmor-mausoleet, byggt av matriarken Blanche Dickson för att bevara resterna av hennes avlidne make James Dickson. När familjen övergett slottet, och följaktigen flyttat Mr Dicksons kropp, förföll slutligen mausoleet. Konservatorer grävde senare ner marmorn i sandstranden nedanför den ursprungliga platsen för att bevara stenen. Performancen består av en begravningshymn som uppförs som rop och svar, som ett sätt att utforska föreställningar om ett stort objekts uppståndelse, estetiska skönhet, nytta, död, liv och slummer. Varje rad i hymnen kommer att ropas ut på platsen till en grupp deltagare som riktar sina svar mot det jordfästa mausoleet, med sina ansikten begravda i sanden.

// Anthony Marcellini är konstnär och författare. Han har nyligen ställt ut på Göteborgs Konsthall, Göteborg och Wilkinson Gallery, London. Kommande projekt kommer bl.a. att visas på Witte de With, Rotterdam och Mercosur Biennalen, Porto Alegre.

Allitteration är en retorisk stilfigur med upprepning av ett ljud från början av ett ord till början av ett annat ord. Allit-terationen kan vara ett subtilt, men likväl effektivt, sätt att sälja in ett budskap eller en åsikt.

// Mimmi Mattila, född 1987 i Helsingfors, studerar på master-programmet vid Kunstakademiet i Oslo. Under våren 2013 är hon på utbyte vid Akademin Valand i Göteborg.

The Mausoleum and the Mass I never dreamt about living in a castle

28 29

Ida Britta Petrelius

Jag ska försöka närma mig en plats som redan innehåller ett fullt utvecklat koncept för sin egen existens. Genom fotografier och målningar från Tjolöholms miljö, samlade i bokform, vill jag kartlägga en personlig upplevelse av hur atmosfär och stämning förändras i brytpunkten mel-lan dess omgivande natur och inom slottets planterade existens.

// Ida Britta Petrelius, född 1987 i Värmland. Jag arbetar projekt-baserat med installationer och måleri och undersöker krop-pens fysiska gestalt och relation till en imaginär verklighet som sträcker sig bortom dess gräns.

KapselFör Sverige i tidenMartha Persson

Inspirerad av slottets förflutna och av sociala hierarkier, kommer jag att göra ett ingrepp i slottets historia och dess tradition. Jag är intresserad av berättelser som utmanar olika balanser och strukturer. I pjäsen Å Göteborg av Agneta Pleijel har jag utgått från en scen, en händelse, där balansgången har etsat sig kvar i mitt minne.

// Martha Persson, född 1983 i Göteborg. Hon intresserar sig för mänskliga kroppar i ambivalenta situationer och människor i olika sinnestillstånd. Fokus ligger på kontakten och handlingen som uppstår i sådana situationer och hon misstolkar dem medve-tet för att öppna upp för nya betydelser.

Karin Sandberg Esther Shalev-Gerz

Mitt verk hyllar Blanche Dickson som byggde TjolöholmsSlott, ett skapande som var före sin tid, och ett av Arts andCrafts -rörelsens finaste slott i Sverige; dess detaljplaner,ornamentik, materialval, konst, och trädgård. Att göra detta som kvinna i slutet av förra sekelskiftets Sverige är något vi bör bli påminda om. Än i dag ifrågasätts feminism och därför är det viktigt att belysa de kvinnliga historiska förebilderna som finns. Platser kan tala till oss, men de har inga röster. Jag lånar platsen min röst. Och min röst är en hyllning till Blanches prestation!

// Karin Sandberg, född 1980, bor och arbetar i Göteborg.Karins konstnärskap uttrycker sig genom interdisciplinär öppen-het, som omfamnar lika delar musik och visuellt uttryck.

Jag inspirerades av slottets brittiska Arts and Craft- stil, be-läget på halvön i Kungsbackafjorden. Tjolöholms historia innehåller nu också Lars Von Triers val att förläggainspelningen av filmen Melancholia på platsen. Det gjordehan under en period av sitt liv då han fick veta att hans farinte var tysk med judisk börd utan enbart tysk. Tjolöholmsstil visar fördrivna personers arkitektoniska behov att för-eviga sin kulturella livsstil. Detta ligger som grund till denutställning som klassen från Valand producerar och som,också den, blir en del av Tjolöholms föränderliga historia.

// Född i Vilnius och verksam i Paris sedan 1984. Shalev-Gerz undersöker demokratins och medborgarskapets natur, det kulturella och personliga minnet genom installationer, fotogra-fier, videokonst och offentlig skulptur. Shalev-Gerz är professor på masterprogrammet i fri konst vid Akademin Valand. Hon har bl.a haft soloutställningar på Wolfsonian-FIU, Miami; Musée can-tonal des Beaux-Arts, Lausanne, Switzterland och Jeu de Paume, Paris.

Go Blanche Go FemmeMaison - Architectures as self

30 31

WealthDaniel Wendler

Jag arbetar med ljud, musik, noise och tystnad. Vilka olika slags föreställningar och idéer finns knutna till dessa områden, och vilka behov fyller eller skapar de? Kan det säga något om vår relation till de sociala och ekonomiska fälten? För projektet på Tjolöholm har jag spelat in ljudet i slottets alla 36 rum. Var kan man finna tystnad och vem är den till för?

Ljud inspelat med stereomikrofoner, förstärkare och digi-tal ljudinspelare i slottets 36 rum. Samtliga inspelningar spelas upp simultant från en digial ljudinspelare via en högtalare.

// Född i Helsingborg, bor och arbetar i Göteborg och Malmö.Studerar fri konst, masterprogrammet, Akademin Valand.

Program

Tjolöholms slottUtställningen As if Silence(s) visas såväl utomhus som inomhus. Vill du se samtliga verk så följ med på någon av följande visningar:

9/5 kl 13 och 1410/5 kl 13 och 14 1/6 kl 13 och 142/6 kl 13 och 14

Visningarna genomförs av medverkande konstnärer i ut-ställningen. Anmälan till visningarna görs i besökscentret.

Övriga visningstider av slottet under utställningsperioden:5 maj-2 juni: helger kl 12, 13.30, 15

Performance på Grimeton RadiostationKom och upplev platsen på nya sätt och genom andra former av kommunikation. Konstnär Agneta Göthesson genomför tre performances.

16/6 kl 07-09, Good Morning6/7 kl 22-24, Looking for21/8 kl 21-23, Catch the Moon

Performancen Looking for sker i samband med Industri-arvsnatten, en europeisk satsning på industriella kulturarv

Öppettider

Hallands KonstmuseumTis-sön: kl 12-16Ons: kl 12-20www.hallandskonstmuseum.se

Världsarvet Grimeton RadiostationMaj: helger kl 10-15 1 juni-31 augusti: öppet dagligen (ej 21/6) kl 10.00-17.00www.grimetonradio.se

Tjolöholms slott, StorstuganMaj: öppet helger kl 12-16Juni-aug: öppet dagligen kl 11-16www.tjoloholmsslott.se

Fler aktiviteter inom In Site 2013

På turné med Kinect-SanSafari.TV-spelsteknik i kulturarvet med fokus på historisktkustlandskap. Ungdomar får möjlighet att gestalta sina upplevelser med hjälp av inspelade rörelser. Målgrupp är unga från Norge och Sverige med intresse för ljud, bild och media.

Vitlycke museumHällristningsområdet i Vitlycke är ett världsarv. Vitlyckemuseum lyfter i sin nya utställning fram människor frånbronsåldern. Genom Akaz, Nenna, Alawin Glicc ochGlär, personer som återskapats utifrån arkeologiska fyndfrån gravar och boplatser i Tanum berättar man om hän-delser och äventyr, så som det kunde ha utspelat sig engång för länge sedan.

Hallands KonstmuseumMellan 2 juni-1 september visas en utställning med konst-nären Sigrid Holmwood. I hennes konst återspeglas ett starkt intresse för folkkonsttraditioner och äldre metoder, så som pappers- och färgtillverkning av växter och svam-par. Verken som visas i utställningen är inspirerade avhennes vistelse i Halland sommaren 2012, museets unikasamling sydsvenska bonadsmålningar och miljöerna de engång befann sig i.

”Vad är ett kulturarv?”Vintervåren 2012/2013 fick ungdomar i åldrarna 15-25skriva, måla eller på annat sätt delge sin uppfattning omsitt kulturarv i en tävling på projectinsite.eu. Våren2013 kommer version 2. Häng på!

Kulturveckan i Lysekil11-17 oktober arrangeras Kulturveckan i Lysekil underdevisen ”Stenen som berikar”. I centrum står hällristning-arna i Backa.

Se mera på www.projectinsite.eu

32